Förfaranden vid domstolen (ändring av artikel 121)
187k
46k
Europaparlamentets beslut av den 24 september 2008 om att ändra artikel 121 i Europaparlamentets arbetsordning om förfaranden vid domstolen (2007/2266(REG))
– med beaktande av skrivelsen från ordföranden för utskottet för rättsliga frågor av den 26 september 2007,
– med beaktande av artiklarna 201 och 202 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0324/2008).
1. Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.
2. Europaparlamentet påminner om att ändringen träder i kraft den första dagen under nästa sammanträdesperiod.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.
Nuvarande lydelse
Ändring
Ändring1 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 121 – punkt 3a (ny)
3a.Talmannen ska efter att ha hört ansvarigt utskott avge yttranden eller agera på parlamentets vägnar i domstolsförfaranden.
Om talmannen avser att avvika från det ansvariga utskottets rekommendation ska han eller hon informera utskottet om detta samt hänskjuta frågan till talmanskonferensen med angivande av sina skäl.
Om talmanskonferensen anser att parlamentet undantagsvis inte bör inkomma med inlagor eller skriftliga yttranden till domstolen i mål där giltigheten av en rättsakt som parlamentet antagit ifrågasätts, ska ärendet utan dröjsmål föreläggas kammaren.
I brådskande fall får talmannen vidta förebyggande åtgärder för att den berörda domstolens tidsfrister ska respekteras. I sådana fall ska det förfarande som anges i denna punkt genomföras så snart som möjligt.
Tolkning:
Inget i arbetsordningen hindrar det ansvariga utskottet från att i brådskande fall fatta beslut om lämpliga att kunna översända rekommendationen i rätt tid.
Migrering till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) *
199k
48k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om utkastet till rådets beslut om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (12059/1/2008 – C6-0188/2008 – 2008/0077(CNS))
– med beaktande av rådets utkast till beslut (12059/1/2008),
– med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2008)0196),
– med beaktande av artiklarna 30.1 a–b, 31.1 a–b och 34.2 c i EU-fördraget,
– med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0188/2008),
– med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0351/2008).
1. Europaparlamentet godkänner rådets utkast till beslut såsom ändrat av parlamentet.
2. Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.
3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Text föreslagen av rådet
Ändring
Ändring1 Rådets utkast till beslut Artikel 11Aa (ny)
Artikel 11Aa
Rapportering
Kommissionen ska, före utgången av varje sexmånadersperiod och för första gången före utgången av den första sexmånadersperioden 2009, lämna in en lägesrapport till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av SIS II och om migreringen från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II).
Ändring2 Rådets utkast till beslut Artikel 12
Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Beslutet ska upphöra att gälla vid den tidpunkt som rådet fastställer i enlighet med artikel 71.2 i beslut 2007/533/RIF.
Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Beslutet ska upphöra att gälla vid den tidpunkt som rådet fastställer i enlighet med artikel 71.2 i beslut nr 2007/533/RIF, dock senast den 30 juni 2010.
Migering till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) *
198k
47k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om utkastet till rådets förordning om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (11925/2/2008 – C6-0189/2008 – 2008/0078(CNS))
– med beaktande av rådets utkast till förordning (11925/2/2008),
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0197),
– med beaktande av artikel 66 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0189/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0352/2008).
1. Europaparlamentet godkänner rådets utkast till förordning såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.
3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Text föreslagen av rådet
Ändring
Ändring1 Rådets utkast till beslut Artikel 11Aa (ny)
Artikel 11Aa
Rapportering
Kommissionen ska, före utgången av varje sexmånadersperiod och för första gången före utgången av den första sexmånadersperioden 2009, lämna in en lägesrapport till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av SIS II och om migreringen från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II).
Ändring2 Rådets utkast till beslut Artikel 12, första stycket
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den upphör att gälla den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1987/2006.
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den upphör att gälla den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1987/2006, dock senast den 30 juni 2010.
Övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (5719/3/2008 – C6-0225/2008 – 2005/0239(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5719/3/2008 – C6-0225/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0589),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artiklarna 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0334/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) Genom antagandet av direktiv 2002/59/EG(6), förstärkte Europeiska unionen sin kapacitet för att förebygga situationer som kan innebära hot mot säkerheten för människoliv till sjöss och mot skyddet av havsmiljön.
(2) Eftersom detta direktiv gäller ändring av direktiv 2002/59/EG, kommer de flesta skyldigheterna i detta inte att vara tillämpliga i medlemsstater som saknar havsstränder och havshamnar. De enda skyldigheter som kommer att gälla för Österrike, Tjeckien, Ungern, Luxemburg eller Slovakien är följaktligen de skyldigheter som gäller fartyg som för dessa medlemsstaters flagg, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att samarbeta för att säkerställa kopplingen mellan trafikstyrning för sjöfarten och trafikstyrning för andra trafiksätt, särskilt flodinformationstjänster.
(3) Enligt detta direktiv bör medlemsstater som är kuststater kunna utbyta den information som de får i samband med övervakningen av sjötrafiken i sina behörighetsområden. Gemenskapens system för informationsutbyte, "SafeSeaNet" ║, som har utvecklats av kommissionen med medlemsstaternas samtycke, omfattar dels ett nät för datautbyte, dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapportering). Genom systemet kan man på detta sätt ta fram exakta och aktuella uppgifter från källan om fartyg i europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förorenande last samt händelser till havs och skicka dem till alla myndigheter som berörs.
(4) För att den insamlade informationen ska kunna användas är det därför väsentligt att den infrastruktur som krävs för att samla in och utväxla uppgifter enligt detta direktiv och som medlemsstaternas myndigheter har byggt upp integreras i SafeSeaNet.
(5) Av de uppgifter som anmäls och utbyts i enlighet med direktiv 2002/59/EG är de som beskriver farligt eller förorenande gods som transporteras till sjöss särskilt viktiga. Med hänsyn till detta och med tanke på de olyckor till havs som nyligen har inträffat, bör kustmyndigheterna lättare få tillgång till uppgifter om vilken sorts kolväten som transporteras till sjöss, vilket är av avgörande betydelse för att kunna välja den lämpligaste tekniken för att bekämpa skador. I akuta lägen bör kustmyndigheterna kunna ta direkt kontakt med de operatörer som har de bästa kunskaperna om de transporterade produkterna.
(6) De automatiska identifieringssystem (AIS – Automatic Identification System) som avses i internationella konventionen av den 1 november 1974 om säkerheten för människoliv till sjöss ("SOLAS-konventionen") gör det möjligt att förbättra möjligheterna att övervaka dessa fartyg, men gör dem framför allt också säkrare i närsituationer. AIS ingår följaktligen i bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG. Med beaktande av de många sammanstötningar med fiskefartyg som uppenbarligen inte har uppmärksammats av handelsfartyg, eller som inte har uppmärksammat handelsfartyg i närheten, är det i hög grad önskvärt att den bestämmelsen utsträcks till fiskefartyg med en total längd överstigande 15 meter. Ekonomiskt stöd kan tillhandahållas inom ramen för Europeiska fiskerifonden för att installera säkerhetsutrustning, till exempel AIS, ombord på fiskefartyg. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har medgivit att det kunde bli till skada för fartygens och hamnanläggningarnas säkerhet om AIS-uppgifter, vilka översänts från fartyg, skulle läggas ut för kommersiella ändamål på Internet eller någon annanstans samt har uppmanat sina medlemsstaters regeringar att i enlighet med de möjligheter som den nationella lagstiftningen erbjuder hindra dem som gör AIS-uppgifter tillgängliga för utomstående så att de kan offentliggöras på Internet eller någon annanstans från detta. Tillgången till AIS-uppgifter om fartygens rutter eller laster bör dessutom inte leda till att den sunda konkurrensen mellan aktörerna inom sjöfartsbranschen skadas.
(7) Skyldigheten att installera AIS bör även anses innebära att AIS hålls i drift vid varje tidpunkt utom i de fall det i internationella regler eller normer föreskrivs om skydd av navigationsuppgifter.
(8) Av undersökningar som gjorts på uppdrag av kommissionen framgår det klart och tydligt att det varken är meningsfullt eller genomförbart att integrera AIS med de system för positionering och kommunikation som används inom den gemensamma fiskeripolitiken.
(9)Direktiv 2002/59/EG gör det möjligt för en medlemsstat att begära uppgifter av en annan medlemsstat om ett fartyg eller det farliga eller förorenande godset ombord på fartyget. Det är viktigt att förtydliga att en medlemsstat inte systematiskt kan begära uppgifter av en annan medlemsstat, utan att dessa uppgifter endast kan begäras med hänvisning till sjösäkerheten eller skydd av havsmiljön.
(10) Enligt direktiv 2002/59/EG ska medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för fartyg som utgör en potentiell risk på grund av sitt uppträdande eller sitt skick. Till förteckningen över sådana fartyg vore det därför önskvärt att lägga fartyg som inte kan uppvisa tillfredsställande försäkringsskydd eller finansiella säkerheter liksom de som av lotsar eller hamnmyndigheter har rapporterats uppvisa uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller utgöra en miljörisk.
(11) I enlighet med direktiv 2002/59/EG, tycks det vara nödvändigt, om risker som uppstår till följd av ytterst ogynnsamma väderförhållanden, att ta hänsyn till den potentiella fara för sjöfarten som isbildning innebär. Om medlemsstatens behöriga myndighet, på grundval av prognoser om is från en behörig meteorologisk informationstjänst, bedömer att förhållandena utgör en allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller innebär allvarliga föroreningsrisker, bör myndigheten meddela befälhavarna på de fartyg som befinner sig i deras behörighetsområden eller avser att anlöpa eller lämna hamnar i området i fråga. Den berörda myndigheten bör kunna vidta alla lämpliga åtgärder för att garantera säkerheten för människoliv till sjöss och skydda miljön. I enlighet med SOLAS-konventionen kapitel II-1 del A-1 regel 3-1 ansvarar medlemsstaterna för att se till att fartyg som för deras flagg är konstruerade, byggda och underhållna i överensstämmelse med de krav avseende struktur, mekanik och el som ett av deras myndigheter godkänt klassificeringssällskap ställer. Därför bör medlemsstaterna utarbeta krav för navigering i isfyllda vatten i enlighet med kraven från de organisationer som erkänts enligt rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(7) eller liknande nationella standarder. Medlemsstaterna bör kunna verifiera huruvida de handlingar som krävs ombord visar att fartyget uppfyller de krav på kapacitet och maskinstyrka som är nödvändiga för isläget i området i fråga.
(12) I direktiv 2002/59/EG föreskrivs att medlemsstaterna ska utarbeta planer för att, om situationen så kräver, ta emot fartyg i nöd i sina hamnar eller på annan skyddad plats på bästa möjliga sätt för att begränsa följderna av olyckor till sjöss. Med beaktande av Guidelines on places of refuge for ships in need of assistance, som utgör en bilaga till Internationella sjöfartsorganisationernas resolution A.949(23) av den 13 december 2003 (║'IMO:s resolution A.949(23)") vilka antogs efter direktiv 2002/59/EG och avser fartyg i behov av assistans ▌, snarare än för fartyg i nöd, bör dock det direktivet ändras på motsvarande sätt. Direktivet utgör inget undantag från tillämpliga bestämmelser om räddningsoperationer, exempelvis de som fastställts i 1979 års Internationella sjöräddningskonvention om räddningsoperationer, när säkerheten för människoliv berörs. Den konventionen gäller alltså fullt ut.
(13) Det är nödvändigt att på grundval av IMO:s resolution A.949(23) och med hänsyn till det arbete som utförts gemensamt av kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån (║ "byrån") och medlemsstaterna, fastställa det grundläggande innehållet i planerna för mottagande av fartyg som behöver assistans så att genomförandet av denna åtgärd blir harmoniserat och verkningsfullt, och omfattningen av medlemsstaternas skyldigheter tydliggörs.
(14) IMO:s resolution A.949(23) ska utgöra grunden för planer som medlemsstaterna utarbetar för att verkningsfullt möta de hot som fartyg i behov av assistans innebär. Medlemsstaterna får dock när de bedömer de risker som är förknippade med sådana hot med hänsyn till sina särskilda förhållanden beakta andra faktorer, till exempel användningen av havsvatten för framställning av dricksvatten och för elproduktion.
(15)En förutsättning för ett oinskränkt samarbete och förtroende från befälhavares och besättningars sida när ett fartyg som behöver assistans är att befälhavare och besättning kan räkna med att få en god och rättvis behandling av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Det är därför önskvärt att medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning tillämpar relevanta bestämmelser i IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka (Guidelines on the fair treatment of seafarers in the event of a maritime accident).
(16) När ett fartyg behöver assistans kan det vara nödvändigt att fatta beslut om att ta emot fartyget på en skyddad plats. Detta är framför allt viktigt i en nödsituation till sjöss, det vill säga under omständigheter som kan leda till skeppsbrott eller innebära risker för miljön eller sjöfarten. I alla dessa fall är det viktigt att kunna hänvisa till en oberoende myndighet i varje medlemsstat eller region, beroende på den inre statsstrukturen i en medlemsstat, som har behörighet och sakkunskap för att fatta alla nödvändiga beslut om att bistå ett fartyg som behöver assistans med syfte att skydda människoliv och miljön och begränsa de ekonomiska förlusterna. Det är önskvärt att denna behöriga myndighet är ett permanent organ. Framför allt måste denna myndighet självständigt kunna fatta beslut om mottagande av fartyg som behöver assistans på en skyddad plats. I detta syfte bör ▌myndigheten i förväg göra en lägesbedömning på grundval av informationen i den berörda planen om mottagande av fartyg på skyddade platser.
(17) Planer för mottagande av fartyg i behov av assistans bör innehålla en exakt beskrivning av beslutsgången vid larm och agerande i dessa situationer. De berörda myndigheterna och deras befogenheter bör vara tydligt beskrivna, liksom medlen för kommunikation mellan de berörda parterna. Tillämpliga förfaranden bör säkerställa att lämpliga beslut kan fattas snabbt på grundval av särskild sakkunskap inom sjöfarten om hur man bör agera vid händelser där svåra skadeverkningar kan förväntas och adekvat information som den behöriga myndigheten har tillgång till.
(18) Medlemsstaterna bör vid utarbetandet av planerna samla in information om möjliga skyddade platser längs kusten så att den behöriga myndigheten, vid en olycka eller ett tillbud till sjöss, enkelt och snabbt kan fastställa vilket område som är mest lämpat att ta emot fartyget i behov av assistans. I informationen bör ingå en beskrivning av vissa särdrag hos platserna och om utrustning och anläggningar som finns tillgängliga för att underlätta mottagande av fartyg i behov av assistans eller ta itu med följderna av en olycka eller förorening.
(19) Det är viktigt att förteckningen över behöriga myndigheter med ansvar att fatta beslut om att ta emot fartyg på en skyddad plats och förteckningen över myndigheter med ansvar att ta emot och hantera larm offentliggörs på lämpligt sätt. Det kan även vara lämpligt att relevant information finns tillgänglig för dem som deltar i sjöräddningsinsatser, inklusive räddnings- och bogseringsföretag och myndigheterna i de grannmedlemsstater som kan komma att påverkas av en nödsituation till sjöss.
(20)Att ett fartyg inte har finansiella säkerheter eller är oförsäkrat fritar inte en medlemsstat från plikten att hjälpa ett fartyg som behöver assistans och ta emot det på en skyddad plats, om man på så sätt kan begränsa riskerna för människor och miljö. De behöriga myndigheterna får efterforska huruvida fartyget har försäkringsskydd eller annan finansiell säkerhet som kan ersätta kostnader och skador i samband med att fartyget tas emot på en skyddad plats, men dessa förfrågningar får dock inte leda till att räddningsoperationer fördröjs.
(21)Hamnar som tar emot fartyg i behov av assistans måste kunna räkna med snabb ersättning för kostnader och eventuella skador i samband med verksamheten. Det är därför viktigt att inte bara Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG av den ... [om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter](8) samt "International Oil Pollution Compensation Funds" regler tillämpas, utan också 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja och 2007 års vrakkonvention. Medlemsstaterna bör därför snarast möjligt ratificera dessa konventioner. I undantagsfall bör medlemsstaterna se till att de kostnader och ekonomiska förluster som en hamn vållats genom att den tagit emot ett fartyg på en skyddad plats ersätts, särskilt om dessa kostnader och ekonomiska förluster inte täcks av fartygsägarnas finansiella säkerheter och andra system för ersättning.
(22) Det särskilda syftet med bestämmelserna om sjötrafikövervakning och sjötrafikreglerande åtgärder är att göra det möjligt för medlemsstaterna att få tillförlitlig information om de fartyg som uppehåller sig i vatten under deras jurisdiktion och på så sätt göra det möjligt för dem att mer effektivt förebygga eventuella risker om det är nödvändigt. Informationsutbyte om de insamlade uppgifterna förbättrar kvaliteten på dessa uppgifter och underlättar behandlingen.
(23) I enlighet med direktiv 2002/59/EG har medlemsstaterna och kommissionen väsentligt förbättrat harmoniseringen av det elektroniska informationsutbytet, särskilt när det gäller transport av farligt eller förorenande gods. SafeSeaNet som började utvecklas 2002, bör nu bli referensnätverk på gemenskapsnivå. Det är viktigt att se till att SafeSeaNet inte resulterar i ökade administrativa bördor eller kostnader för näringslivet, att det harmoniseras med internationella föreskrifter och att man tar hänsyn till konfidentialiteten i samband med eventuella kommersiella implikationer.
(24) Framstegen när det gäller ny teknik, särskilt när det gäller rymdtillämpningar, till exempel övervakning av fartyg genom satelliter, bildsystem eller Galileo gör att det nu är möjligt att övervaka sjötrafiken längre ut till havs och därigenom få bättre täckning av europeiska farvatten. IMO har dessutom ändrat SOLAS-konventionen, för att ta hänsyn till utvecklingen beträffande skydd och säkerhet inom sjöfarten och skydd av havsmiljön, i syfte att utveckla ett världsomfattande system för långdistansidentifiering och -spårning av fartyg (Long-Range Identification and Tracking of Ships, LRIT). Det system som IMO godkänt gör det möjligt att inrätta regionala datacentrum för LRIT, och med tanke på de erfarenheter som gjorts i samband med SafeSeaNet bör det inrättas ett europeiskt datacentrum för LRIT för insamling och hantering av LRIT-uppgifter. För att kunna komma åt LRIT-uppgifter måste medlemsstaterna vara uppkopplade till det europeiska datacentrumet för LRIT.
(25)För att spara kostnader och undvika onödig installering av utrustning ombord på fartyg i havsområden som ligger inom AIS täckningsområde bör alla AIS-uppgifter integreras i LRIT-systemet. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför vidta varje lämplig åtgärd för detta syfte, särskilt inom IMO.
(26) För att den information som samlas in enligt direktiv 2002/59/EG om sjösäkerhet ska kunna utnyttjas på ett optimalt och harmoniserat sätt inom gemenskapen bör kommissionen vid behov kunna behandla och använda denna information och sprida den till de myndigheter som medlemsstaterna utsett.
(27) I detta sammanhang har utvecklingen av databasen Equasis visat hur viktigt det är att främja en "sjösäkerhetskultur", särskilt bland fartygsoperatörer. Kommissionen bör kunna bidra till att sprida sjösäkerhetsinformation, särskilt med hjälp av detta system.
(28)Information som samlats in med stöd av detta direktiv får endast spridas och användas för att förhindra att människors säkerhet till sjöss samt skyddet av havsmiljön äventyras. Det är därför önskvärt att kommissionen undersöker hur man kan åtgärda eventuella problem med nät- och informationssäkerheten.
(29) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS)(9) centraliseras arbetsuppgifterna för de kommittéer som inrättats i den del av gemenskapslagstiftningen som avser sjösäkerhet, förhindrande av förorening orsakad av fartyg och skydd av levnadsvillkor och arbetsförhållanden ombord. Den befintliga kommittén bör därför ersättas av COSS.
(30) Hänsyn bör även tas till ändringar i nämnda internationella instrument.
(31) De åtgärder som krävs för att genomföra direktivet bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.(10)
(32) Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra direktiv 2002/59/EG för att tillämpa senare ändringar av de internationella konventioner, protokoll koder och resolutioner i samband därmed, att ändrabilagorna I, III och IV i ljuset av de erfarenheter som gjorts. Kommissionen bör dessutom ges befogenhet att fastställa krav på installation av LRIT på fartyg i vatten som täcks av fasta AIS-stationer i medlemsstaterna och att fastställa strategier och principer för tillgång till information i det europeiska datacentret för LRIT-uppgifter, liksom befogenhet att ändra definitioner, referenser eller bilagor så att de blir förenliga med EG:s lagstiftning eller internationell rätt. Eftersom dessa åtgärder har allmän räckvidd och avser att ändra ickeväsentliga delar av direktivet, bland annat genom tillägg av nya ickeväsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(33) I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå(11) ska byrån lämna kommissionen och medlemsstaterna erforderligt bistånd vid genomförandet av direktiv 2002/59/EG.
▌
(34) Direktiv 2002/59/EG bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar
Direktiv 2002/59/EG ska ändras på följande sätt:
1.
Titeln ska ersättas med följande:" Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och ett system för fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter samt om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG"
2.
Artikel 1 ska ersättas med följande:
a)
Första stycket ska ersättas med följande:" Syftet med detta direktiv är att inom gemenskapen inrätta ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik för att öka säkerheten och effektiviteten för denna trafik, öka hamn- och sjösäkerheten, förbättra myndigheternas insatser vid tillbud, olyckor, eller potentiellt farliga situationer till sjöss, inklusive sök- och räddningsinsatser samt bidra till att man bättre kan förhindra och upptäcka föroreningar från fartyg."
b)
Följande stycke ska införas:" I detta direktiv fastställs även bestämmelser om vissa aspekter av de skyldigheter i fråga om skadeståndsansvar som gäller för operatörer i sjötransportkedjan samt införs ett lämpligt finansiellt skydd för sjöfolk som överges."
3.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a)
Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1.Detta direktiv ska tillämpas på
–
fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 ton, om inte annat anges,
–
havsområden som i enlighet med internationell rätt omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion.
"
b)
Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:" Om inget annat anges ska detta direktiv inte tillämpas på:"
ii)
Led c ska ersättas med följande:"
c)
"c) proviantförråd och utrustning ombord på fartygen."
"
4. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
a)
Led a ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningsfrasen ska ersättas med följande:" "relevanta internationella instrument": följande instrument (i uppdaterad version):"
ii)
Följande strecksats ska införas:"
–
1996 års konvention: den konsoliderade versionen av 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, som antagits under överinseende av IMO, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll,
"
iii)
Följande strecksatser ska läggas till:"
–
IMO:s resolution A.917(22): Internationella sjöfartsorganisationens resolution 917(22): med titeln Guidelines for the onboard use of AIS, ändrad genom IMO:s resolution A.956(23),
–
IMO:s resolution A.930(22): resolution från IMO och Internationella arbetsbyrån med riktlinjer om ställande av finansiell säkerhet för de fall då sjöfolk överges (Guidelines on provision of financial security in case of abandonment of seafarers),
"
–
IMO:s resolution A.949(23): Internationella sjöfartsorganisationens resolution 949(23): med titeln Guidelines on places of refuge for ships in need of assistance,
–
IMO:s resolution A.950(23): Internationella sjöfartsorganisationens resolution 950(23): med titeln Maritime assistance services (MAS).
–
IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka: de riktlinjer som bifogas resolution LEG. 3(91) från IMO:s juridiska kommitté och Internationella arbetsorganisationens styrelse av den 27 april 2006.
b)
Led k ska ersättas med följande:"
k)
"behöriga myndigheter": de myndigheter och organisationer som medlemsstaterna utsett för att utföra uppgifter enligt detta direktiv,
"
c)
Följande led ska införas:" "ka) "fartygsägare": fartygets ägare eller någon annan organisation eller person, t.ex. den som i redarens ställe handhar fartygets drift eller hyr ut eller hyr fartyget utan besättning, åt vilken fartygsägaren har anförtrott ansvaret för fartygets drift och som därvid har åtagit sig att fullgöra de uppgifter och skyldigheter som hänger samman med detta,""
d)
Följande led ska läggas till:" s) "SafeSeaNet": gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, utvecklat av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna för genomförandet av gemenskapslagstiftning,
t)
"regelbunden trafik": en rad överfarter mellan samma två eller flera hamnar, som antingen följer en offentliggjord tidtabell eller som förekommer så regelbundet eller ofta att de utgör en igenkännlig systematisk serie,
u)
"fiskefartyg": alla fartyg som är utrustade för kommersiellt utnyttjande av levande akvatiska resurser,
v)
"fartyg i behov av assistans": ett fartyg i en situation ▌som kan medföra förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten. Räddningen av personer ombord regleras i förekommande fall av Internationella sjöräddningskonventionen som har företräde framför detta direktiv.
w)
"skadeståndsansvar": vid tillämpning av 1996 års konvention, ansvar som ger en tredje man, i förhållande till den sjötransporttjänst som orsakat skadan, rätt till en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning enligt artikel 2 i konventionen, med undantag av fordringar som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008... [om bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar]*,
x)"LRIT": ett system som automatiskt översänder uppgifter om långdistansidentifiering och -spårning av fartyg, i enlighet med kapitel V, regel 19 i SOLAS-konventionen när det gäller sjösäkerheten och skydd av havsmiljön. ____________ * EUT L ..."
5)Följande artikel ska införas:"
Artikel 4a
Undantag
1.Medlemsstaterna får undanta tidtabellsbunden trafik mellan hamnar inom sitt territorium från kraven i artikel 4 under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a)
Det företag som bedriver den tidtabellsbundna trafiken ska upprätta och kontinuerligt uppdatera en lista över berörda fartyg och överlämna denna till den berörda behöriga myndigheten.
b)
För varje sjöresa ska de uppgifter som anges i bilaga I.1 på begäran hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten. Företaget ska inrätta ett internt system för att se till att dessa uppgifter, på begäran och utan dröjsmål, dygnet runt kan överföras i elektronisk form till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 4.1.
c)
Alla avvikelser på mer än sex timmar från den beräknade ankomsttiden till destinationshamnen eller lotsstationen ska anmälas till anlöpshamnen i enlighet med artikel 4.
d)
Undantag ska endast beviljas enskilda fartyg som trafikerar en särskild rutt.
e)
Trafik ska betraktas som tidtabellsbunden endast om den är avsedd att pågå i minst en månad.
f)
Undantag från kraven i artikel 4 ska begränsas till tidtabellsbundna resor på maximalt 12 timmar.
2.När internationell tidtabellsbunden trafik bedrivs mellan två eller flera stater, varav åtminstone en är en medlemsstat, får vilken som helst av de berörda medlemsstaterna begära av de övriga medlemsstaterna att ett undantag beviljas för den trafiken. Alla berörda medlemsstater, inklusive de berörda kuststaterna, ska samarbeta vid beviljandet av undantag för den berörda trafiken i enlighet med villkoren i punkt 1.
3.Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om något av dessa villkor inte längre uppfylls, ska medlemsstaterna omedelbart återkalla undantaget för det berörda företaget.
4.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna en förteckning över de företag och fartyg som omfattas av undantag enligt denna artikel samt varje uppdatering av denna förteckning.
"
6. Följande artiklar ska införas:"
Artikel 6a
Fiskefartygs användning av automatiska identifieringssystem (AIS)
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen, eller är verksamt på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav, eller landar sina fångster i en medlemsstats hamn ska, i enlighet med den tidsplan som anges i bilaga II.I.3, vara utrustat med ett AIS (klass A) som uppfyller de prestandanormer som tagits fram av IMO.
Fiskefartyg utrustade med AIS ska ständigt hålla systemet i drift. Under exceptionella förhållanden får AIS slås av om befälhavaren anser att detta är nödvändigt för fartygets skydd eller säkerhet.
Artikel 6b
Användning av långdistansidentifiering och -spårning av fartyg (LRIT)
1.Fartyg som bedriver internationell sjöfart och som anlöper en medlemsstats hamn ska vara utrustade med ett LRIT-system som motsvarar kapitel V, regel 19 i SOLAS-konventionen och uppfyller de prestandanormer och funktionskrav som antagits av IMO.
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2, utarbeta rutiner och krav för installering av LRIT-utrustning ombord på fartyg i vatten som täcks av fasta AIS-stationer i medlemsstaterna samt föreslå IMO lämpliga åtgärder.
2.Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att inrätta ett europeiskt datacentrum för LRIT-uppgifter, vilket ska ansvara för behandling av uppgifterna.
Det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter ska utgöra en del av gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, SafeSeaNet. Medlemsstaterna ska stå för kostnader som hänger samman med ändringar av nationella delar av SafeSeaNet för att inkludera LRIT-uppgifter.
Medlemsstaterna ska inrätta en solid kontakt med det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter.
3.Kommissionen ska fastställa politiska riktlinjer och principer för tillgång till information i det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
"
7. Artikel 12 ska ersättas med följande:"
Artikel 12
Avlastarens skyldigheter
1.Avlastare som lämnar farligt eller förorenande gods ▌till transport i en medlemsstats hamn ska, oavsett fartygets storlek, ▌till befälhavaren eller fartygsoperatören överlämna en deklaration med följande uppgifter innan godset lastas ombord:
a)
De uppgifter som förtecknas i bilaga I.2.
b)
För de ämnen som avses i bilaga I till Marpol-konventionen, säkerhetsdatabladet med produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper i tillämpliga fall, inklusive viskositeten uttryckt i cSt vid 50°C och densiteten vid 15°C, liksom övriga uppgifter som i enlighet med IMO:s resolution MSC.150(77) finns med på säkerhetsdatabladet.
c)
Larmnummer till avlastaren eller annan person eller annat organ med information om produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper och om vilka åtgärder som ska vidtas i nödsituationer.
2.Fartyg som kommer från en hamn utanför gemenskapen med farligt eller förorenande gods och är på väg mot en hamn i en medlemsstat eller en ankarplats inom en medlemsstats territorialvatten, ska ha en deklaration från avlastaren med följande uppgifter:
a)
De uppgifter som förtecknas i bilaga I avsnitt 3.
b)
De uppgifter som krävs enligt punkt 1b och 1c i denna artikel.
3.Det är avlastarens uppgift och ansvar att se till att den last som lämnas för transport verkligen överensstämmer med den som har deklarerats i enlighet med punkterna 1 och 2.
"
8. I artikel 14 andra stycket ska led c ersättas med följande:"
c)
Varje medlemsstat ska på begäran utan dröjsmål via SafeSeaNet kunna översända uppgifter om fartyget och det farliga eller förorenande godset ombord till nationella och lokala behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, om det är absolut nödvändigt för sjösäkerheten eller skyddet av den marina miljön.
"
9. I artikel 16.1 ska följande led läggas till:"
d)
Fartyg som inte har anmält, eller som saknar, intyg om försäkring eller finansiell säkerhet enligt detta direktiv och internationella regler.
e)
Fartyg som enligt en rapport från lots eller hamnmyndigheter uppvisar uppenbara avvikelser som kan äventyra sjösäkerheten eller innebära en miljörisk.
"
10. Följande artikel ska införas:"
Artikel 18a
Åtgärder vid farligt isläge
1. Om de behöriga myndigheterna bedömer att isläget innebär ett allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden gäller följande:
a)
Myndigheterna ska ge befälhavarna på de fartyg som befinner sig inom deras behörighetsområde eller som avser att anlöpa eller lämna någon av deras hamnar lämpliga uppgifter om isläget, rekommenderade rutter och isbrytarnas verksamhet inom deras behörighetsområde.
b)
Myndigheterna får, utan att det påverkar skyldigheten att bistå ett fartyg i behov av assistans och andra skyldigheter enligt relevanta internationella regler, begära att fartyg som befinner sig i det berörda området och som avser att anlöpa eller lämna en hamn eller en terminal eller en ankarplats skriftligen styrker att de uppfyller de krav på kapacitet och maskinstyrka som är nödvändiga för isläget i det berörda området.
2. De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska när det gäller uppgifter om isläget grundas på is- och väderprognoser från en kvalificerad meteorologisk informationstjänst som är erkänd av medlemsstaten.
"
11. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
a)Följande stycke ska läggas till punkt 2:"
I detta syfte ska de på begäran översända de uppgifter som avses i artikel 12 till de behöriga nationella myndigheterna.
"
b)
Följande punkt ska läggas till:" 3a.I enlighet med nationell lagstiftning ska medlemsstaterna tillämpa de relevanta bestämmelserna i IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk i fall av sjöolycka, särskilt vad gäller behandlingen av befälhavaren och besättningar på fartyg i behov av assistans i vatten under deras jurisdiktion."
12.Följande artikel ska införas:"
Artikel 19a
Behörig myndighet för mottagande av fartyg i behov av assistans
1.Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska ha nödvändig sakkunskap och vara oberoende i den betydelsen att myndigheten i samband med räddningsoperationer har befogenhet att fatta självständiga beslut om mottagande av fartyg med hänsyn till
–
skydd av människoliv,
–
skydd av kusten,
–
skydd av havsmiljön,
–
sjösäkerheten och
–
begränsning av ekonomisk förlust.
2.Den myndighet som avses i punkt 1 ska ansvara för genomförandet av de planer som avses i artikel 20a.
3.Den myndighet som avses i punkt 1 får bland annat
a)
begränsa fartygets rörelser eller beordra det att följa en viss rutt; detta krav ska inte påverka befälhavarens ansvar för fartygets säkra framförande,
b)
ålägga fartygets befälhavare att upphöra att riskera miljön eller sjösäkerheten,
c)
gå ombord på fartyget eller skicka ombord personal för att bedöma skadorna på fartyget och hur stor risken är, hjälpa befälhavaren att åtgärda situationen och hålla den behöriga landcentralen underrättad,
d)
vid behov själv tillkalla hjälpmanskap och beordra insats av detta, och
e)
beordra lotsning eller bogsering av fartyget."
"
13. Artikel 20 ska ersättas med följande:"
Artikel 20
Mottagande på skyddade platser av fartyg i behov av assistans
1. Den myndighet som avses i artikel 19a ska fatta beslut om att ta emot ett fartyg på en skyddad plats. Myndigheten ska se till att fartyg som befinner sig i en nödsituation, efter det att en lägesbedömning gjorts i förväg på grundval av de planer som avses i artikel 20a, tas emot på en skyddad plats i samtliga fall då mottagandet av fartyget på en skyddad plats gör det möjligt att begränsa eller undvika riskerna under rådande omständigheter.
2. De myndigheter som avses i punkt 1 ska regelbundet sammanträda för att utbyta kunskaper och förbättra de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna artikel. De får sammanträda när som helst, på grund av särskilda omständigheter.
"
14. Följande artiklar ska införas:"
Artikel 20a
Planer för mottagande av fartyg i behov av assistans
1. Medlemsstaterna ska utarbeta planer för att bemöta det hot som fartyg i behov av assistans i vatten under deras jurisdiktion utgör samt för att kunna ta emot fartyg och skydda människors liv.
2. De planer som avses i punkt 1 ska utarbetas efter samråd med berörda parter, på grundval av IMO-resolutionerna A.949(23) och A.950(23), och ska minst innehålla följande uppgifter:
a)
Vilken eller vilka myndigheter som ansvarar för att ta emot och hantera larm.
b)
Den myndighet som är behörig för lägesbedömning och för att fatta beslut om ett fartyg i behov av assistans ska godtas eller avvisas från en utvald skyddad plats.
c)
Information om kustlinjen i medlemsstaterna och alla element som möjliggör en snabb bedömning av och ett snabbt beslut om valet av skyddad plats när ett fartyg är i behov av assistans, inklusive en beskrivning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala faktorerna samt naturförhållandena.
d)
Bedömningsförfaranden för att ett fartyg i behov av assistans ska godtas på eller avvisas från en skyddad plats.
e)
Resurser och anläggningar som lämpar sig för assistans, räddning och bekämpning av föroreningar.
f)
Förfaranden för internationell samordning och beslutsfattande.
g)
Förfaranden för finansiella säkerheter och ansvar för fartyg som tas emot på en skyddad plats.
3. Medlemsstaterna ska offentliggöra namnen på den behöriga myndighet som avses i artikel 19a och på de myndigheter som utsetts för att ta emot och hantera larm samt deras kontaktuppgifter.
Medlemsstaterna ska på begäran översända relevant information om planerna till grannmedlemsstaterna.
Vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i planerna för mottagande av fartyg i behov av assistans ska medlemsstaterna se till att de som deltar i åtgärderna får tillgång till all relevant information.
Om medlemsstaterna begär det ska de som mottar information i överensstämmelse med andra och tredje stycket vara bundna av sekretess.
4. Medlemsstaterna ska senast den ...(12) underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits enligt denna artikel.
Artikel 20b
Bestämmelser om skadeståndsansvar och finansiell säkerhet
1.Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om skadeståndsansvar för fartygsägare och se till att fartygsägarnas rätt till ansvarsbegränsning regleras av bestämmelserna i 1996 års konvention.
2.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla ägare av fartyg som för medlemsstatens flagg ställer en finansiell säkerhet för skadeståndsansvar, i enlighet med det tak som fastställs i 1996 års konvention.
3.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla ägare av fartyg som för ett tredjelands flagg ställer en finansiell säkerhet i enlighet med punkt 2 så snart fartyget anländer till medlemsstatens exklusiva ekonomiska zon eller en motsvarande zon. Den finansiella säkerheten ska gälla minst tre månader från och med den dag då den är obligatorisk.
Artikel 20c
Finansiell säkerhet för fall där sjöfolk överges
1.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla ägare av fartyg som för dess flagg ställer en finansiell säkerhet som skyddar ombord anställt eller sysselsatt sjöfolk som överges, i enlighet med IMO:s resolution A.930(22).
2.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla ägare av fartyg som för ett tredjelands flagg ställer en finansiell säkerhet i enlighet med punkt 1 så snart fartyget anlöper en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av dess jurisdiktion eller ankrar i en zon som omfattas av dess jurisdiktion.
3.Medlemsstaterna ska ansvara för att sjöfolk som överges har tillgång till systemet med finansiella säkerheter i enlighet med IMO:s resolution A.930(22).
Artikel 20d
Intyg om finansiell säkerhet
1.Förekomsten av sådana finansiella säkerheter som avses i artiklarna 20b och 20c samt deras giltighet ska styrkas genom ett eller flera intyg.
2.Intygen ska utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter sedan de försäkrat sig om att fartygsägaren uppfyller kraven i detta direktiv. När de behöriga myndigheterna utfärdar intyget ska de även ta hänsyn till om garanten bedriver näringsverksamhet i EU.
För fartyg som är registrerade i en medlemsstat ska intygen utfärdas eller godkännas av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.
För fartyg som är registrerade i ett tredjeland får intygen utfärdas eller godkännas av den behöriga myndigheten i vilken medlemsstat som helst.
3.Kommissionen ska fastställa villkoren för intygens utfärdande och giltighet, särskilt kriterier och förfaranden för beviljande samt bestämmelser gällande dem som tillhandahåller de finansiella säkerheterna. Dessa bestämmelser, som avser att ändra ickeväsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2.
4.Intygen ska innehålla följande uppgifter:
a)
Fartygets namn och hemmahamn.
b)
Fartygsägarens namn och platsen för dennes huvudsakliga verksamhet.
c)
Typ av säkerhet.
d)
Försäkringsgivarens namn och platsen för dennes huvudsakliga verksamhet, eller motsvarande uppgifter för annan person som ställer säkerheten samt, i förekommande fall, platsen för det verksamhetsställe där försäkringen har tecknats eller säkerheten har ställts.
e)
Intygets giltighetstid, som inte får överstiga försäkringens eller säkerhetens giltighetstid.
5.Intygen ska vara avfattade på den utfärdande medlemsstatens officiella språk. Om det språk som används varken är engelska eller franska ska texten innehålla en översättning till något av dessa två språk.
Artikel 20e
Meddelande om intyg om finansiell säkerhet
1.Intyget ska finnas ombord på fartyget och en kopia ska lämnas in till den myndighet som för det fartygsregister där fartyget ingår eller, om fartyget inte är registrerat i en medlemsstat, till myndigheten i den stat som har utfärdat eller godkänt intyget. Den behöriga myndigheten ska överlämna en kopia på certifieringshandlingarna till den gemenskapsbyrå som avses i artikel 20i så att denna byrå kan föra in dem i registret.
2.I de fall som avses i artikel 20b ska den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som anländer till en exklusiv ekonomisk zon eller en motsvarande zon som tillhör en medlemsstat, meddela den medlemsstatens myndigheter att intyg om finansiell säkerhet finns ombord.
3.I de fall som avses i artikel 20c ska den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som är på väg mot en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion eller som ska ankra i en zon som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, meddela medlemsstatens myndigheter att intyg om finansiell säkerhet finns ombord.
4.Den information som avses i punkt 1 ska kunna skickas mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter via SafeSeaNet.
Artikel 20f
Sanktioner
Medlemsstaterna ska övervaka att bestämmelserna i detta direktiv respekteras och fastställa sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av dem. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Artikel 20g
Ömsesidigt erkännande mellan medlemsstater av intyg om finansiell säkerhet
Medlemsstaterna ska erkänna intyg som en annan medlemsstat har utfärdats eller godkänt enligt artikel 20d för att uppfylla kraven i detta direktiv, och anse dem likvärdiga med de intyg som den själv har utfärdat eller godkänt, även om det är fråga om ett fartyg som inte är registrerat i en medlemsstat.
En medlemsstat som anser att den försäkringsgivare eller den garant som anges på intyget inte har ekonomisk förmåga att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv får när som helst begära överläggningar med den medlemsstat som har utfärdat eller godkänt intyget.
Artikel 20h
Direkt talan mot den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten för skadeståndsansvar
Varje begäran om ersättning för skador orsakade av fartyget kan riktas direkt till den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten för fartygsägarens skadeståndsansvar.
Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får själv åberopa de invändningar som fartygsägaren skulle ha fått göra, med undantag för invändningar som hänför sig till fartygsägarens konkurs eller likvidation.
Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får även åberopa att förlusten eller skadorna har orsakats till följd av fartygsägarens uppsåtliga handlande eller underlåtenhet. Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får dock inte åberopa de invändningar som kunde ha gjorts om fartygsägaren hade väckt talan mot honom.
Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten kan under alla omständigheter begära att fartygsägaren deltar som part i målet.
Artikel 20i
Gemenskapsbyrå
En gemenskapsbyrå ska inrättas som ska ansvara för att föra ett fullständigt register över de utfärdade intygen, kontrollera och uppdatera deras giltighet och verifiera att de finansiella säkerheter som registrerats av tredjeländer faktiskt existerar.
Artikel 20j
Finansiella säkerheter och ersättningar
1.Avsaknaden av intyg om försäkring eller finansiell säkerhet fritar inte medlemsstaterna från skyldigheten att göra en preliminär lägesbedömning och fatta beslut i enlighet med artikel 20.1, och avsaknaden av sådana handlingar är inte heller i sig ett tillräckligt skäl för medlemsstaten att vägra ta emot ett fartyg på en skyddad plats.
2.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaten, vid mottagande av ett fartyg på en skyddad plats, begära att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren visar upp ett intyg om försäkring eller finansiell säkerhet i den mening som avses i detta direktiv, vilket täcker skadeståndsansvaret för skador orsakade av fartyget. Förfrågningar om intyg får inte leda till att mottagandet av ett fartyg i behov av assistans fördröjs.
3.Medlemsstaterna ska stå för ersättning av de kostnader och den eventuella ekonomiska förlust som en hamn drabbas av till följd av ett beslut i enlighet med artikel 20.1, om dessa ekonomiska förluster inte inom rimlig tid ersätts av fartygsägaren eller fartygsoperatören i enlighet med detta direktiv och gällande internationella ersättningsmekanismer."
"
15. Följande artikel ska införas:"
Artikel 22a
Safe Sea Net
1. Medlemsstaterna ska införa nationella eller lokala system för hanteringen av den sjöfartsrelaterade information som avses i detta direktiv.
2. De kommunikationssystem som upprättas enligt punkt 1 ska medge operativ användning av den insamlade informationen och särskilt uppfylla kraven i artikel 14.
3. För att informationsutbytet som anges i detta direktiv ska fungera väl ska medlemsstaterna se till att de nationella eller lokala system som ska samla in, hantera och bevara informationen kan kopplas samman med SafeSeaNet. Kommissionen ska se till att SafeSeaNet är i drift 24 timmar om dygnet. De grundläggande principerna för SafeSeaNet har fastställts i bilaga III.
4.Medlemsstaterna ska i sitt samarbete inom ramen för regionala överenskommelser eller gränsöverskridande, interregionala eller transnationella projekt se till att de informationssystem eller informationsnät som utvecklas följer kraven i detta direktiv samt är kompatibla med och anslutna till SafeSeaNet.
"
16. Artikel 23 ska ändras på följande sätt:
a)
Led c ska ersättas med följande:"
c)
Öka täckningen för gemenskapens övervaknings- och informationssystem för sjötrafik och/eller uppdatera det, för att utöka möjligheterna till identifiering och övervakning av fartyg, med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska utvecklingen. För att uppnå detta ska medlemsstaterna och kommissionen samarbeta för att, där så erfordras, inrätta obligatoriska rapporteringssystem, obligatoriska sjöfartsinformationstjänster och lämpliga trafiksepareringssystem, med sikte på att lämna in dem till IMO för godkännande. De ska också samarbeta inom ramen för berörda regionala och internationella organ med utveckling av system med lång räckvidd för identifiering och spårning.
"
b)
följande led ska läggas till:"
e)
Se till att de nationella system som används för hantering av den information som anges i bilaga I är sammankopplingsbara och driftskompatibla samt utveckla och uppdatera SafeSeaNet.
"
17. Följande artikel ska införas:"
Artikel 23a
Hantering av sjösäkerhetsinformation
1. Kommissionen ska vid behov se till att den information som samlas in enligt detta direktiv behandlas, används och sprids till de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.
2. Kommissionen ska i förekommande fall bidra till utveckling och drift av system för insamling och spridning av sjösäkerhetsdata, särskilt genom systemet Equasis eller andra, likvärdiga, offentliga system.
"
18.I artikel 24 ska följande stycken läggas till:"
Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning kontrollera att offentliggörandet av AIS- och LRIT-uppgifter som översänds från fartyg inte utgör en risk för säkerheten och miljöskyddet eller påverkar konkurrensen mellan fartygsoperatörerna. De ska framför allt neka tillstånd till offentlig spridning av uppgifter om lasten eller personerna ombord om inte fartygsoperatören eller befälhavaren har godkänt detta.
Kommissionen ska undersöka vilka eventuella problem för nät- och informationssäkerheten som de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv kan medföra, framför allt när det gäller artiklarna 6, 6a, 14 och 22a, och föreslå lämpliga ändringar till bilaga III för att förbättra nätsäkerheten.
"
19.Artikel 27 och 28 ska ersättas med följande:"
Artikel 27
Ändringsförfarande
1.Definitionerna i artikel 3, hänvisningarna till gemenskapsinstrument och IMO-instrument samt bilagorna får ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2, så att de bringas i överensstämmelse med gemenskapsrätt eller internationell rätt som antagits, ändrats eller trätt i kraft, under förutsättning att sådana ändringar inte innebär att direktivets tillämpningsområde utökas.
2.Vidare får bilagorna I, III och IV ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.2 mot bakgrund av erfarenheterna av detta direktiv, förutsatt att ändringarna inte ökar tillämpningsområdet för direktivet.
"Artikel 28
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002*.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
___________________
* EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. ║
"
20.I bilaga I punkt 4 ska strecksats X ersättas med följande:"
X. "– X. Övrig information
–
Typ och uppskattad mängd bunker, för samtliga fartyg som medför bunker.
–
Navigerings- och manöverförmåga."
"
21. I bilaga II.I ska följande punkt läggas till:"
3. Fiskefartyg
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a enligt följande tidsplan:
–
Fiskefartyg med en total längd av minst 24 meter, men under 45 meter, senast den ...(13).
–
Fiskefartyg med en total längd av minst 18 meter, men under 24 meter, senast den ...(14)*.
–
Fiskefartyg med en total längd över 15 meter, men under 18 meter, senast den ...(15)**.
Nybyggda fiskefartyg med en total längd på mer än 15 meter omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a från och med den ...(16)***.
"
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(17). De ska ▌överlämna texten till dessa bestämmelser och en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 533), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av direktiven 1999/35/EG och 2002/59/EG (5721/5/2008 – C6-0226/2008 – 2005/0240(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5721/5/2008 – C6-0226/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0590),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0332/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) En hög allmän säkerhetsnivå bör upprätthållas inom sjötransporten i Europa och alla ansträngningar bör göras för att minska antalet sjöolyckor och tillbud till sjöss.
(2) En snabb teknisk utredning av sjöolyckor ökar sjösäkerheten genom att bidra till att förhindra en upprepning av sådana olyckor som resulterar i förlust av människoliv och fartyg samt förorening av den marina miljön.
(3) I sin resolution av den 21 april 2004 om ökad sjösäkerhet(6) uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om utredning av fartygsolyckor.
(4) Enligt artikel 2 i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (nedan kallad "Unclos") har kuststaterna rätt att utreda orsakerna till alla sjöolyckor som inträffar i deras territorialhav och som kan komma att utgöra fara för liv eller miljön, beröra kuststatens räddningstjänst eller på annat sätt påverka kuststaten.
(5) Enligt artikel 94 i Unclos ska flaggstaterna låta en eller flera sakkunniga personer utreda vissa sjöolyckor eller navigeringsincidenter på det fria havet.
(6) I regel I/21 i internationella konventionen av den 1 november 1974 om säkerheten för människoliv till sjöss (nedan kallad "Solas 74"), i internationella lastlinjekonventionen av den 5 april 1966 och i internationella konventionen av den 2 november 1973 rörande förhindrande av havsföroreningar från fartyg fastställs att flaggstaterna ansvarar för att olyckor utreds och att relevanta resultat överlämnas till Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
(7) I koden för genomförandet av bindande IMO-instrument, som utgör en bilaga till IMO-församlingens resolution A.973(24) av den 1 december 2005 påminns det om att flaggstaterna är skyldiga att se till att sjösäkerhetsutredningar genomförs av sakkunniga utredare med kompetens i frågor som rör sjöolyckor och tillbud till sjöss. Enligt den koden ska flaggstaterna dessutom kunna tillhandahålla sakkunniga utredare för detta ändamål, oberoende av platsen för olyckan eller tillbudet.
(8) Det bör tas hänsyn till den kod för utredning av olyckor och tillbud till sjöss som utgör en bilaga till IMO-församlingens resolution A.849(20) av den 27 november 1997 (nedan kallad "IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss") och som föreskriver att en gemensam metod ska användas vid säkerhetsutredningar av sjöolyckor och tillbud till sjöss och att staterna ska samarbeta när de kartlägger de faktorer som bidrog till att olyckan eller tillbudet inträffade. Beaktas bör också IMO-församlingens resolution A.861(20) av den 27 november 1997 och IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC.163(78) av den 17 maj 2004, som innehåller en definition av färdskrivare (VDR).
(9) När medlemsstaterna leder utredningar av olyckor eller tillbud till sjöss bör de beakta riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk vid sjöolyckor, som utgör en bilaga till IMO:s juridiska kommittés och internationella arbetsorganisationens styrelses resolution LEG.3(91) av den 27 april 2006 ▌.
(10) Enligt rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av roropassagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik(7) ska medlemsstaterna, inom ramen för sina rättssystem, definiera en rättsstatus som gör det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller, där så föreskrivs i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss, leda varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss där ett roropassagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat.
(11) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen(8) ska medlemsstaterna följa bestämmelserna i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss och se till att resultaten av en utredning offentliggörs så snart som möjligt efter det att den har avslutats.
(12) Det är av största vikt att en säkerhetsutredning av olyckor och tillbud med inblandning av havsgående fartyg, eller av andra fartyg i hamnar eller i andra begränsade havsområden, genomförs på ett opartiskt sätt för att omständigheterna kring och orsakerna till sådana olyckor eller tillbud effektivt ska kunna fastställas. En sådan utredning bör därför genomföras av sakkunniga utredare under överinseende av ett oberoende organ eller institut med permanenta beslutsfattande befogenheter så att intressekonflikter undviks.
(13) Medlemsstaterna bör, i enlighet med sin lagstiftning beträffande befogenheterna för de myndigheter som ansvarar för den rättsliga undersökningen, och i samarbete med dessa myndigheter, när så är lämpligt, se till att de som ansvarar för den tekniska undersökningen får genomföra sina uppgifter under bästa möjliga förutsättningar.
(14) Medlemsstaterna bör säkerställa att deras rättssystem gör det möjligt för dem och för varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller leda utredningar av sjöolyckor på grundval av bestämmelserna i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss.
(15) En medlemsstat får anförtro uppgiften att leda en säkerhetsutredning av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss (nedan kallad "säkerhetsutredning"), eller särskilda uppgifter som rör denna utredning, åt en annan medlemsstat om man gemensamt enats om detta.
(16) Medlemsstaterna bör göra sitt bästa för att inte utkräva betalning för det bistånd som begärts inom ramen för säkerhetsundersökningar där två eller flera medlemsstater är inblandade. Om bistånd begärs av en medlemsstat som inte är inblandad i säkerhetsutredningen bör medlemsstaterna enas om återbetalningen av kostnaderna.
(17) För att underlätta utredningar ska, enligt regel V/20 i Solas 74, passagerarfartyg och andra fartyg än passagerarfartyg med bruttodräktighet av 3 000 eller mer, byggda den 1 juli 2002 och senare, vara utrustade med en färdskrivare. Eftersom sådan utrustning är ett viktigt led i en strategi som syftar till att förhindra olyckor till sjöss, bör det utan undantag krävas att färdskrivare finns ombord på sådana fartyg i inrikes och internationell trafik som anlöper hamnar i gemenskapen.
(18) De uppgifter som tillhandahålls av ett färdskrivarsystem, och av annan elektronisk utrustning, kan användas både i efterhand, för att utreda orsakerna till en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss, och i förebyggande syfte, för att dra lärdom av de omständigheter som kan leda till sådana händelser. Medlemsstaterna bör se till att de uppgifter som finns tillgängliga verkligen används i båda dessa syften.
(19)Det är nödvändigt att utreda eller på annat sätt undersöka nödanrop från ett fartyg, eller information från annan källa, om att ett fartyg, eller personer från ett fartyg eller ombord på ett fartyg, riskerar att skadas, eller att det finns en allvarlig potentiell risk för att personer, fartygets struktur eller miljön kan komma till skada till följd av en händelse i samband med fartygets drift.
(20) Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(9) ska Europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan kallad "byrån") i samarbete med medlemsstaterna utveckla tekniska lösningar och ge tekniskt stöd avseende genomförandet av gemenskapslagstiftningen. När det gäller säkerhetsutredningar ║ har sjösäkerhetsbyrån den specifika uppgiften att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen vid utarbetandet, med beaktande av medlemsstaternas olika rättssystem, av en gemensam metod för utredning av sjöolyckor i enlighet med internationellt överenskomna principer.
(21) I enlighet med förordning (EG) nr 1406/2002 ska byrån underlätta samarbetet när stöd ges av medlemsstaterna vid utredningar och vid analys av befintliga olycksrapporter.
(22)Alla slutsatser som dragits vid analyser av befintliga olycksrapporter och som kan vara till nytta för att förhindra katastrofer i framtiden och förbättra sjösäkerheten i Europeiska unionen bör beaktas vid utvecklingen eller ändringen av gemensamma utredningsmetoder för utredning av sjöolyckor.
(23) Medlemsstaterna och gemenskapen bör vederbörligen beakta de säkerhetsrekommendationer som följer av en säkerhetsutredning.
(24) Eftersom ║ syftet med en säkerhetsutredning är att förebygga olyckor och tillbud till sjöss, bör dessa sammanfattande bedömningar och säkerhetsrekommendationer under inga omständigheter avgöra ansvars- eller skuldfrågan.
(25) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra sjösäkerheten i gemenskapen och på så sätt minska risken för framtida sjöolyckor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av direktivets omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(26) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(10).
(27) Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra detta direktiv i syfte att införliva senare antagna ändringar av internationella konventioner och tillhörande protokoll, koder och resolutioner och anta eller anpassa en gemensam metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
▌
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Syftet med detta direktiv är att förbättra sjösäkerheten och att förhindra förorening från fartyg, samt att på så sätt minska risken för framtida sjöolyckor genom att
a)
underlätta ett snabbt genomförande av säkerhetsutredningar och en ordentlig analys av sjöolyckor och tillbud till sjöss i syfte att fastställa deras orsaker, och
b)
säkerställa tillförlitlig rapportering om säkerhetsutredningar vid läglig tidpunkt samt förslag till korrigerande åtgärder.
2. Säkerhetsutredningar som inletts enligt detta direktiv ska inte avgöra ansvars- eller skuldfrågan. Medlemsstaterna ska emellertid se till att utredningsorganet inte avstår från att lämna en fullständig rapport om orsakerna till olyckan eller tillbudet av den anledningen att man utifrån resultaten kan dra slutsatser om ansvars- eller skuldfrågan.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på sådana sjöolyckor, tillbud och nödanrop till sjöss som
a)
berör fartyg som för en medlemsstats flagg,
b)
inträffar inom medlemsstaternas territorialhav och inre vatten enligt definitionen i Unclos, eller
c)
är av annat väsentligt intresse för medlemsstaterna.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på sådana olyckor, tillbud och nödanrop till sjöss som bara berör
a)
örlogsfartyg, trupptransportfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av en medlemsstat och som uteslutande utnyttjas för statliga och icke-kommersiella ändamål,
b)
fartyg som inte drivs mekaniskt, träfartyg av primitiv konstruktion samt nöjes- och fritidsbåtar som inte används i handelssyfte, om de inte har eller kommer att ha en besättning och medför fler än tolv passagerare i kommersiellt syfte,
c)
fartyg som är avsedda för och trafikerar inre vattenvägar,
d)
fiskefartyg, vars längd underskrider 15 meter,
e)
fasta oljeborrplattformar till sjöss.
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv avses med
1.
"IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss": den kod för utredning av olyckor och tillbud till sjöss som utgör en bilaga till IMO-församlingens resolution A.849(20) av den 27 november 1997 (i uppdaterad version).
2. Följande begrepp ska förstås i enlighet med definitionerna i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss:
a)
"sjöolycka".
b)
"mycket allvarlig olycka".
c)
"tillbud till sjöss".
d)
"säkerhetsutredning av sjöolycka eller tillbud till sjöss".
e)
"stat med ansvar för utredningen".
f) "stat med väsentligt intresse".
3)3. "allvarlig olycka och mindre allvarlig olycka": olyckor i den mening som avses i de uppdaterade definitionerna i cirkulär 953 från IMO:s sjösäkerhetskommitté.
4)4. "roropassagerarfartyg" och "höghastighetspassagerarfartyg": fartyg i enlighet med definitionerna i artikel 2 i direktiv 1999/35/EG.
5)5. "färdskrivare (nedan kallad "VDR")": utrustning i enlighet med definitionen i IMO-församlingens resolution A.861(20) och IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC.163(78).
6)6. "nödanrop": en signal från ett fartyg eller information från annan källa om att ett fartyg, eller personer från eller ombord på ett fartyg, är i sjönöd.
7)7. "säkerhetsrekommendation": med säkerhetsrekommendation, inbegripet förslag om registrering och kontroll, avses antingen
a)
ett förslag som utredningsorganet i den stat som genomför eller ansvarar för en säkerhetsutredning lämnar på grundval av information som erhållits genom utredningen, eller i lämpliga fall,
b)
ett förslag som kommissionen lämnar, med bistånd från sjösäkerhetsbyrån, på grundval av en abstrakt dataanalys och resultaten av de säkerhetsutredningar som gjorts.
Artikel 4
Säkerhetsutredningens status
1. Medlemsstaterna ska i enlighet med sina rättssystem fastställa rättslig status för säkerhetsutredningar på ett sådant sätt att de kan genomföras så effektivt och snabbt som möjligt.
Medlemsstaterna ska i enlighet med sin lagstiftning, och, vid behov, i samarbete med de myndigheter som ansvarar för den rättsliga undersökningen se till att säkerhetsutredningarna
a)
är oberoende av straffrättsliga eller andra parallella utredningar som genomförs för att avgöra ansvar eller skuld, samtidigt som det är tillåtet att använda de sammanfattande bedömningar eller rekommendationer som följer av säkerhetsutredningar som inletts enligt detta direktiv endast vid rättsliga utredningar, och
b)
inte förhindras i onödan, avbryts eller försenas på grund av sådana utredningar.
2. Medlemsstaternas regler ska, i enlighet med den permanenta samarbetsstruktur som avses i artikel 10, inbegripa bestämmelser som gör det möjligt att
a)
samarbeta i och ge ömsesidigt bistånd till säkerhetsutredningar som leds av andra medlemsstater, eller att anförtro ledningen av en sådan utredning åt en annan medlemsstat i enlighet med artikel 7, och
b)
samordna deras utredningsorgans verksamhet i den mån det behövs för att direktivets syften ska kunna uppnås.
Artikel 5
Utredningsskyldighet
1. Varje medlemsstat ska se till att en säkerhetsutredning genomförs av det utredningsorgan som avses i artikel 8 efter allvarliga eller mycket allvarliga sjöolyckor
a)
där ett fartyg som för medlemsstatens flagg är inblandat, oavsett olycksplatsen,
b)
som inträffar inom medlemsstatens territorialhav och inre vatten enligt definitionen i Unclos, oberoende av de olycksdrabbade fartygens flagg, eller
c)
som är av väsentligt intresse för medlemsstaten, oavsett olycksplatsen och de olycksdrabbade fartygens flagg.
2. Utredningsorganet enligt artikel 8 ska inte bara utreda allvarliga och mycket allvarliga olyckor utan – efter ett första fastställande av fakta – också avgöra om det krävs en säkerhetsutredning efter mindre allvarliga sjöolyckor, tillbud till sjöss eller nödanrop.
Utredningsorganet ska vid sitt beslut ta hänsyn till hur allvarlig olyckan eller tillbudet är, vad för slag av fartyg och/eller last som berörs av nödanropet och om det har inkommit någon begäran från sjöräddningstjänsten.
3. Omfattningen av och de praktiska arrangemangen för säkerhetsutredningens genomförande ska fastställas av utredningsorganet i staten med ansvar för utredningen i samarbete med motsvarande organ i övriga stater med väsentligt intresse, och på ett det sätt som detta utredningsorgan anser vara lämpligast för att direktivets syften ska kunna uppnås och i syfte att förebygga framtida olyckor och tillbud.
4. Säkerhetsutredningarna ska följa ▌ den gemensamma metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss som har tagits fram i enlighet med artikel 2 e i förordning (EG) nr 1406/2002. Kommissionen ska anta eller ändra denna metod inom ramen för detta direktiv.
Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
Kommissionen ▌ ska beakta slutsatserna av olycksrapporter och de säkerhetsrekommendationer de innehåller i samband med ändringar av den gemensamma metoden.
5. En säkerhetsutredning ska inledas så snart det är praktiskt möjligt efter det att sjöolyckan eller tillbudet till sjöss har inträffat och under alla omständigheter senast två månader efter att sjöolyckan eller tillbudet inträffat.
Artikel 6
Underrättelseskyldighet
Varje medlemsstat ska inom ramen för sitt rättssystem ålägga de ansvariga myndigheterna eller de berörda parterna att utan dröjsmål underrätta landets utredningsorgan om alla olyckor, tillbud och nödanrop som omfattas av detta direktiv.
Artikel 7
Ledning av och deltagande i säkerhetsutredningar
1. Om en allvarlig eller mycket allvarlig olycka är av väsentligt intresse för två eller fler medlemsstater ska dessa medlemsstaterutan dröjsmål enas om vilken stat som ska ha ansvar för utredningen. Om de inte kan enas om vilken medlemsstat som ska ha ansvar för utredningen, ska kommissionen fatta beslut i frågan, på grundval av ett yttrande från sjösäkerhetsbyrån, och detta beslut ska genomföras utan dröjsmål.
2. Utan hinder av punkt 1 ska varje medlemsstat fortsätta att ansvara för en säkerhetsutredning och samordningen med andra medlemsstater med väsentligt intresse till dess att de antingen ║ enats om vilken medlemsstat som ska ha ansvar för utredningen eller kommissionen fattat beslut om detta.
3. En medlemsstat får, utan att det påverkar dess skyldigheter enligt detta direktiv och internationell rätt, från fall till fall, efter ömsesidig överenskommelse anförtro ledningen av en säkerhetsutredning åt en annan medlemsstat, eller särskilda uppgifter som rör genomförandet av en sådan utredning.
4. När ett roropassagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat i en sjöolycka, ett tillbud eller ett nödanrop till sjöss, ska säkerhetsutredningen inledas av den medlemsstat på vars territorialhav eller inre vatten enligt definitionen i Unclos olyckan, tillbudet eller nödanropet sker eller, om olyckan eller tillbudet sker på annat vatten, av den medlemsstat som fartyget besökte senast. Denna medlemsstat ska vara ansvarig för säkerhetsutredningen och samordningen med övriga medlemsstater med väsentligt intresse till dess att de antingen ║ enats om vilken stat som ska ha ansvar för utredningen eller kommissionen fattat beslut om detta.
Artikel 8
Utredningsorgan
1. Medlemsstaterna ska se till att säkerhetsutredningar genomförs under ansvar av ett opartiskt och permanent utredningsorgan som fortlöpande förfogar över nödvändiga befogenheter och som ska bestå av sakkunniga utredningsledare med lämplig kompetens i frågor som rör sjöolyckor och tillbud till sjöss.
▌Utredningsorganet ska vara funktionellt oberoende av framför allt de nationella myndigheter som har ansvar för sjövärdighet, certifiering, inspektion, bemanning, navigationssäkerhet, underhåll, sjötrafikkontroll, hamnstatskontroll och kusthamnsverksamhet, organ som gör utredningar för att fastställa ansvar eller övervaka efterlevnaden av gällande lag, och varje annan part vars intressen skulle kunna råka i konflikt med dess uppgifter.
Inlandsstater som inte har fartyg som för deras flagg ska bestämma en oberoende kontaktpunkt som ska samarbeta i säkerhetsutredningen enligt artikel 5.1 c.
2. Utredningsorganet ska se till att de enskilda utredarna har praktiska kunskaper om och praktisk erfarenhet på de ämnesområden som ingår i deras normala utredningsuppgifter. Utredningsorganet ska dessutom sörja för att lämplig expertis är lätt tillgänglig vid behov.
3. Utredningsorganet får även anförtros insamling och analys av data om sjösäkerhet, särskilt i förebyggande syften, om dessa aktiviteter inte påverkar organets oberoende ställning eller medför något ansvar i reglerings-, förvaltnings- eller standardiseringsfrågor.
4. Medlemsstaterna ska inom ramen för sina respektive nationella rättssystem, se till att utredarna i det egna utredningsorganet, eller det utredningsorgan åt vilket säkerhetsutredningen har anförtrotts, i tillämpliga fall, i samarbete med de myndigheter som ansvarar för den rättsliga undersökningen, ha rätt att
a)
få fri tillgång till alla relevanta områden eller olycksplatser och alla fartyg, vrak eller strukturer, inklusive last, utrustning och vrakdelar,
b)
säkerställa omedelbart upptagande av bevismaterial och kontrollerad sökning efter och bortforsling av vrak, vrakdelar eller andra delar och ämnen för undersökning eller analys,
c)
kräva undersökning eller analys av de föremål som avses i b, och att få fri tillgång till resultaten från sådana undersökningar eller analyser,
d)
få fri tillgång till, kopiera och använda all relevant information och registrerad data, inklusive VDR-data, som rör fartyg, resa, last, besättning eller andra personer, föremål, förhållanden eller omständigheter,
e)
få fri tillgång till resultaten från undersökningen av dödsoffers kroppar eller från prover från dödsoffers kroppar,
f)
begära och få fri tillgång till resultaten från undersökningen av personer som var inblandade i driften av fartyget, och varje annan relevant person, eller från prover som tagits från sådana personer,
g)
höra vittnen utan att personer vars intressen kan anses hindra säkerhetsutredningen är närvarande,
h)
få besiktningsprotokoll och relevant information som innehas av flaggstaten, redare, klassificeringssällskap eller någon annan relevant part som själv eller genom företrädare är etablerad i medlemsstaten,
i)
begära bistånd från respektive stats relevanta myndigheter, inklusive flagg- och hamnstaternas besiktningspersonal, kustbevakning, sjötrafikinformationstjänst, sjöräddningstjänster, lotsar eller annan hamn- eller sjöfartspersonal.
5. Utredningsorganet ska omgående och när som helst kunna reagera på underrättelser om en olycka och ska kunna få tillräckliga resurser för att kunna bedriva sin verksamhet på ett oberoende sätt. Organets utredare ska ha en status som garanterar deras oberoende ställning på det sätt som krävs.
6. Utredningsorganet får kombinera sina uppgifter enligt detta direktiv med utredningar av andra händelser än sjöolyckor på villkor att sådana utredningar inte äventyrar dess oberoende ställning.
Artikel 9
Icke-offentliggörande av uppgifter
Medlemsstaterna ska, inom ramen för sina rättssystem, se till att följande uppgifter inte offentliggörs för andra ändamål än säkerhetsutredningssyften ▌:
a)
Alla vittnesmål och andra uttalanden, redogörelser och anteckningar som utredningsorganet har inhämtat eller fått under säkerhetsutredningens gång.
b)
Uppgifter som avslöjar identiteten på personer som har vittnat inom ramen för säkerhetsutredningen.
c)
Medicinska eller privata uppgifter om personer som var inblandade i olyckan eller tillbudet.
Medlemsstaterna ska dessutom se till att vittnesmål vid säkerhetsutredningar eller annan information som vittnen tillhandahållit inte ställs till förfogande för myndigheter i tredjeländer för att förhindra att utsagorna eller informationen används vid brottsutredningar i dessa länder.
Artikel 10
En permanent samarbetsstruktur
1. Medlemsstaterna ska i nära samarbete med kommissionen upprätta en permanent samarbetsstruktur som ger deras respektive utredningsorgan möjlighet att samarbeta med varandra i den mån det behövs för att direktivets syften ska kunna uppnås.
2. Den permanenta samarbetsstrukturens arbetsordning och de nödvändiga organisationsarrangemangen ska fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.
3. Medlemsstaternas utredningsorgan ska inom ramen för samarbetsstrukturen särskilt enas om vilka samarbetsformer som är bäst för att man ska kunna
a)
göra det möjligt för utredningsorganen att dela på installationer, anläggningar och utrustning för teknisk undersökning av vrak, fartygsutrustning och andra föremål av betydelse för säkerhetsutredningen, inklusive framtagande och utvärdering av uppgifter från färdskrivare och annan elektronisk utrustning,
b)
ge varandra det tekniska bistånd eller tillhandahålla den expertis som krävs för utförandet av specifika uppgifter,
c)
skaffa och utbyta information som är relevant för analysen av data om olyckor och utarbetandet av lämpliga säkerhetsrekommendationer på gemenskapsnivå,
d)
ta fram gemensamma principer för uppföljningen av säkerhetsrekommendationer och för utredningsmetodernas anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen,
e)
införa snabba varningssystem i fall av olyckor eller tillbud.
f)
fastställa sekretessregler, med hänsyn till nationella bestämmelser, för utbyte av vittnesmål och databehandling, och andra uppgifter som avses i artikel 9, ▌
g)
i tillämpliga fall ge enskilda utredare relevant utbildning,
h)
främja samarbete på de områden som omfattas av detta direktiv med tredjeländers utredningsorgan och med internationella organ för utredning av sjöolyckor,
▌
4. Om ett fartyg före en olycka eller ett tillbud har eller normalt skulle ha utnyttjat en medlemsstats anläggningar eller tjänster, ska den medlemsstaten ge de uppgifter i dess besittning som kan vara av betydelse för säkerhetsutredningen till det utredningsorgan som gör utredningen.
Artikel 11
Kostnader
1. Om säkerhetsutredningar inbegriper två eller fler medlemsstater ska de respektive verksamheterna vara kostnadsfria.
2. Om bistånd begärs från en medlemsstat som inte är inblandad i säkerhetsutredningen ska medlemsstaterna enas om återbetalningen av kostnaderna.
Artikel 12
Samarbete med tredjeländer med väsentligt intresse
1. Medlemsstaterna ska i största möjliga utsträckning samarbeta i säkerhetsutredningar med tredjeländer med väsentligt intresse.
2. Tredjeländer med väsentligt intresse ska, efter ömsesidig överenskommelse och när som helst under utredningens gång, tillåtas medverka i en säkerhetsutredning under ansvar av en medlemsstat i enlighet med detta direktiv.
3. En medlemsstats samarbete i en säkerhetsutredning som genomförs av ett tredjeland med väsentligt intresse får inte påverka genomförandet av och uppfyllandet av rapporteringskraven för säkerhetsutredningar enligt detta direktiv. Om ett tredjeland med väsentligt intresse leder en säkerhetsutredning där en eller flera medlemsstater är inblandade kan medlemsstaterna besluta att inte genomföra en parallell säkerhetsutredning under förutsättning att den säkerhetsutredning som leds av tredjelandet genomförs i enlighet med IMO-koden för utredningar av sjöolyckor.
Artikel 13
Bevarande av bevis
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att de som berörs av sjöolyckor och tillbud till sjöss som omfattas av detta direktiv gör sitt yttersta för att
a)
spara alla uppgifter från sjökort, loggböcker, elektroniska och magnetiska inspelningar och videoband, inklusive information från färdskrivare och annan elektronisk utrustning, för tiden före, under och efter olyckan,
b)
förhindra att uppgifterna skrivs över eller ändras på annat sätt,
c)
hindra att annan utrustning som skäligen kan anses ha betydelse för säkerhetsutredningen av olyckan manipuleras,
d)
skyndsamt ta upp och bevara alla bevis som behövs för en säkerhetsutredning.
Artikel 14
Olycksrapporter
1. Säkerhetsutredningar som genomförs enligt detta direktiv ska offentliggöras i form av en rapport enligt en mall som fastställs av behörigt utredningsorgan och enligt relevanta avsnitt i bilaga I.
Utredningsorganen kan besluta att en säkerhetsutredning som inte avser en allvarlig eller mycket allvarlig sjöolycka och vars resultat inte kan bidra till att förhindra framtida sjöolyckor och tillbud till sjöss ska utmynna i en förenklad rapport som ska offentliggöras.
2. Utredningsorganen ska göra sitt yttersta för att göra rapporten enligt punkt 1 tillgänglig för allmänheten, och särskilt för hela sjöfartssektorn som vid behov ska erhålla särskilda sammanfattande bedömningar och rekommendationer inom tolv månader från dagen för olyckan. Om slutrapporten inte kan bli klar inom denna tid ska en delrapport offentliggöras inom tolv månader från dagen för olyckan.
3. Utredningsorganet i staten med ansvar för utredningen ska skicka ett exemplar av slutrapporten, den förenklade rapporten eller delrapporten till kommissionen. Utredningsorganet ska ta hänsyn till eventuella synpunkter från kommissionen ▌ om förbättring av rapporternas ▌ kvalitet på det sätt som är lämpligast för att direktivets syfte ska kunna uppnås.
4. Kommissionen ska vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet som tillhandahåller information om såväl graden av genomförande och efterlevnad av detta direktiv som de ytterligare åtgärder som anses vara nödvändiga i ljuset av de rekommendationer som ingår i den rapporten.
Artikel 15
Säkerhetsrekommendationer
1. Medlemsstaterna ska se till att adressaterna vederbörligen beaktar utredningsorganens säkerhetsrekommendationer och, i lämpliga fall, att rekommendationerna följs upp på lämpligt sätt i enlighet med gemenskapslagstiftningen och internationell rätt.
2. I lämpliga fall ska ett utredningsorgan eller kommissionen, med bistånd från sjösäkerhetsbyrån, utarbeta säkerhetsrekommendationer på grundval av en abstrakt dataanalys och resultaten av de säkerhetsutredningar som gjorts.
3. En säkerhetsrekommendation får under inga omständigheter avgöra skuld- eller ansvarsfördelning i samband med en olycka.
Artikel 16
Förvarning
Utan att det påverkar dess rätt att lämna en förvarning ska en medlemsstats utredningsorgan när som helst under en säkerhetsutredning, om den anser att det krävs ett snabbt ingripande på gemenskapsnivå för att nya olyckor ska kunna förebyggas, utan dröjsmål underrätta kommissionen om behovet av en förvarning.
Vid behov ska kommissionen sända ett varningsmeddelande till ansvariga myndigheter i alla övriga medlemsstater, sjöfartsindustrin och alla andra berörda.
Artikel 17
Europeiska databasen för sjöolycksutredningar
1. Data om sjöolyckor och tillbud till sjöss ska lagras och analyseras med hjälp av en elektronisk databas på europeisk nivå som ska läggas upp av kommissionen, kallad Europeiska databasen för sjöolycksutredningar (European Marine Casualty Information Platform, Emcip).
2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka ║ myndigheter som ska ha rätt att ha tillgång till databasen.
3. Medlemsstaternas utredningsorgan ska anmäla sjöolyckor och tillbud till sjöss till kommissionen med användning av mallen i bilaga II. De ska också ge kommissionen data från säkerhetsutredningar i enlighet med Emcip-systemet.
4. Kommissionen och medlemsstaterna ska utveckla databassystemet och en metod för uppgiftsrapportering inom lämplig tidsfrist.
Artikel 18
Rättvis behandling av sjöfolk
Medlemsstaterna ska, i enlighet med sin nationella lagstiftning, följa de relevanta föreskrifterna i IMO:s riktlinjer om rättvis behandling av sjöfolk vid sjöolyckor.
Artikel 19
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) som har inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(11).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara två månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 20
Ändringsbefogenheter
Kommissionen får med beaktande av direktivets begränsningar, uppdatera definitionerna i detta direktiv samt hänvisningarna till gemenskapsrättsakter och IMO-instrument för att anpassa dem till gällande gemenskaps- och IMO-bestämmelser.
Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
I enlighet med samma förfarande får kommissionen också ändra bilagorna.
Ändringar i IMO-koden för utredningar av sjöolyckor får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 21
Ytterligare åtgärder
Ingenting i detta direktiv ska hindra en medlemsstat från att vidta ytterligare sjösäkerhetsåtgärder som inte omfattas av detta direktiv, förutsatt att åtgärderna i fråga inte strider mot direktivet eller på något sätt hindrar att direktivets syfte eller unionens mål uppnås,
Artikel 22
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de verkställs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 23
Ändringar i befintliga rättsakter
1. Artikel 12 i direktiv 1999/35/EG ska utgå.
2. Artikel 11 i direktiv 2002/59/EG ska utgå.
Artikel 24
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(12). De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 25
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 26
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i ... den ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Innehållet i säkerhetsutredningsrapporten
Förord
Förordet ska ange att säkerhetsutredningen har ett enda syfte, att en säkerhetsrekommendation under inga omständigheter ger upphov till någon presumtion om ansvar eller skuld, och att rapporten varken i fråga om innehåll eller stil har avfattats för att användas i samband med rättsliga åtgärder.
(Rapporten bör varken hänvisa till vittnesmål eller koppla ihop någon som nämns i rapporten med någon som har vittnat under säkerhetsutredningen.)
1. Sammanfattning
Denna del ska innehålla basfakta om sjöolyckan eller tillbudet till sjöss: Vad hände, när, var och hur? Har olyckan lett till dödsfall, personskador, skador på fartyg eller last, skador hos tredje man eller miljöskador?
2. Fakta
Denna del ska vara uppdelad i ett antal olika avsnitt som ger tillräcklig information som utredningsorganet anser vara fakta, tjäna som underlag för analysen och underlätta förståelsen.
Följande avsnitt ska särskilt innehålla följande uppgifter:
2.1 Fartygets data
Flaggstat/fartygsregister
Identitet
Viktigaste egenskaper
Ägarförhållanden och ledning
Konstruktion
Säkerhetsbesättning
Godkänd last
2.2 Uppgifter om resan
Anlöpshamnar
Typ av resa
Lastuppgifter
Bemanning
2.3 Uppgifter om sjöolyckan/tillbudet
Typ av sjöolycka/tillbud
Datum och klockslag
Position och plats för sjöolyckan/tillbudet
Yttre omständigheter och omständigheter ombord
Fartygets verksamhet och reseetapp
Plats ombord
Mänskliga faktorer
Konsekvenser (för människor, fartyg, last, miljö, m.m.)
2.4 Inblandning av kustmyndighet, räddningsinsatser
Vem var inblandad?
Vilka hjälpmedel användes?
Hur snabbt var ingripandet?
Vilka åtgärder vidtogs?
Vad uppnåddes?
3. Beskrivning
I denna del ska sjöolyckan/tillbudet rekonstrueras genom en kronologisk redogörelse för de händelser som inträffade före, under och efter sjöolyckan/tillbudet, med omnämnande av alla inblandade faktorer (dvs. personer, materiel, förhållanden, utrustning eller externa faktorer). Den tidsperiod som redogörelsen täcker ska vara så lång att den omfattar alla incidenter som direkt bidrog till sjöolyckan/tillbudet. Denna del ska också omfatta alla relevanta detaljer om den säkerhetsutredning som genomförts, däribland resultaten av granskningar och prov.
4. Analys
Denna del ska vara uppdelad i avsnitt med en analys av varje incident och med kommentarer till resultaten från alla relevanta granskningar och prov som gjorts inom ramen för säkerhetsutredningen, och kommentarer till alla säkerhetsåtgärder som eventuellt redan har vidtagits för att undvika sjöolyckor.
Avsnitten bör innehålla följande uppgifter:
–
Bakgrund till och förhållanden under incidenten.
–
Misstag – även i form av en underlåtenhet att handla – begångna av en person, incidenter där farliga material var inblandade, miljökonsekvenser, utrustningsfel och yttre påverkan.
–
Bidragande faktorer som kan hänföras till personers funktioner, verksamhet ombord, landbaserade organ eller regelverk.
Analysen och kommentarerna i rapporten ska möjliggöra logiska slutsatser om samtliga bidragande faktorer, även i fråga om bristande skyddsåtgärder avsedda att förhindra incidenter eller undanröja eller begränsa konsekvenserna av en incident.
5. Slutsatser
Denna del ska innehålla en sammanställning av de konstaterade olycksfaktorer och skyddsbrister (material, funktioner, märkning eller rutiner) för vilka man bör ta fram säkerhetsåtgärder för att undvika sjöolyckor.
6. Säkerhetsrekommendationer
Denna del ska i förekommande fall innehålla säkerhetsrekommendationer som kan härledas från analysen och slutsatserna; säkerhetsrekommendationer ska avse specifika aspekter, såsom lagstiftning, konstruktion, rutiner, inspektion, organisation, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, utbildning, reparationer, underhåll, bistånd från landbaserade organ och räddningsinsatser.
Säkerhetsrekommendationerna ska, för att sjöolyckor ska kunna undvikas, rikta sig till dem som bäst kan omsätta dem i praktiken, exempelvis fartygsägare, redare, erkända organisationer, sjöfartsmyndigheter, sjötrafikinformationstjänster, räddningstjänster, internationella sjöfartsorganisationer och europeiska institutioner.
Hit hör också tillfälliga säkerhetsrekommendationer som eventuellt lämnats, eller eventuella säkerhetsåtgärder som vidtagits under säkerhetsutredningens gång.
7. Tillägg
I tillämpliga fall ska rapporten kompletteras med information enligt följande, icke uttömmande förteckning (i pappersformat eller elektroniskt format):
Europarlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74, 20.3.2008, s. 546), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 23) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (6389/2/2008 – C6-0227/2008 – 2005/0241(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (6389/2/2008 – C6-0227/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0592),
– med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2007)0645),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0333/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om transportörens skadeståndsansvar i samband med en olycka vid passagerarbefordran till sjöss
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) Som ett led i den gemensamma transportpolitiken är det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra säkerheten vid transporter till sjöss. Dessa åtgärder inbegriper bestämmelser om skadestånd till passagerare som har lidit skada, eftersom det är viktigt att passagerare som drabbas av olyckor vid resor till sjöss kan få en lämplig ersättning.
(2) 2002 års protokoll till 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods antogs den 1 november 2002 inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Gemenskapen och dess medlemsstater är i färd med att besluta huruvida de ska ansluta sig till eller ratificera detta protokoll.
(3) 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods i dess ändrade lydelse enligt protokollet från 2002 (nedan kallad Atenkonventionen) gäller bara internationella transporter. Distinktionen mellan nationella och internationella transporter har slopats när det gäller den inre marknaden för sjötransporttjänster, och det är därför lämpligt att ha samma nivå och typ av skadeståndsansvar när det gäller både nationella och internationella transporter inom gemenskapen.
(4)De försäkringar som krävs enligt Atenkonventionen måste stå i ett rimligt förhållande till redarnas och försäkringsbolagens ekonomiska medel. Redarna måste kunna sköta sina försäkringar på ett sätt som är ekonomiskt acceptabelt, och särskilt när det gäller små redare som driver inrikestransporter måste man beakta verksamhetens säsongsmässiga natur. Den övergångsperiod som ges för tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning måste vara tillräckligt lång för att möjliggöra genomförandet av den obligatoriska försäkring som avses i Atenkonventionen utan att det påverkar redan befintliga försäkringssystem.
(5)Transportören bör vara tvungen att göra en förskottsutbetalning om en passagerare avlider eller drabbas av personskada, men en förskottsutbetalning bör inte betraktas som medgivande av skadeståndsansvar.
(6)Passagerare bör före resan få lämplig, fullständig och tydlig information om sina nya rättigheter.
(7)Alla ändringar av Atenkonventionen bör inarbetas i gemenskapslagstiftningen, utom i fråga om sådana ändringar som ska undantas enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS)(6).
(8) IMO:s juridiska kommitté antog den 19 oktober 2006 ett dokument avseende förbehåll och riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen (nedan kallat IMO:s riktlinjer) för att lösa vissa frågor inom ramen för Atenkonventionen, särskilt beträffande ersättning för terrorismrelaterade skador, och IMO:s riktlinjer som sådana kan betraktas som lex specialis.
(9) Genom denna förordning införlivas delar av IMO:s riktlinjer och görs bindande. För att uppnå detta resultat bör särskilt verbet bör, när det förekommer i bestämmelserna i IMO:s riktlinjer ║tolkas som ska.
(10) Bestämmelserna i Atenkonventionen (bilaga I) och i IMO:s riktlinjer (bilaga II) bör i tillämpliga delar tolkas mot bakgrund av gemenskapslagstiftningen.
(11) De frågor som avses i artiklarna 17 och 17a i Atenkonventionen omfattas av ║gemenskapens exklusiva behörighet i den mån som dessa artiklar påverkar de bestämmelser som fastställs genom rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7). Dessa båda artiklar kommer därför att utgöra en del av gemenskapens rättsordning när ║gemenskapen ansluter sig till Atenkonventionen.
(12) I denna förordning bör uttrycket "eller är registrerat i en medlemsstat" tolkas så att flaggstaten i samband med registrering av fartyg som hyrs ut utan besättning antingen ska vara en EU-medlemsstat eller en part i Atenkonventionen. Medlemsstaterna och kommissionen bör vidta de åtgärder som krävs för att uppmana IMO att utveckla riktlinjer för begreppet registrering av fartyg som hyrs ut utan besättning.
(13) Rörelsehjälpmedel bör i denna förordning inte anses omfatta resgods eller fordon i den mening som avses i artikel 8 i Atenkonventionen.
(14) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).
(15) Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra denna förordning för införlivandet av senare ändringar av internationella konventioner samt tillhörande protokoll, koder och resolutioner. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(16) Den europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002(9), bör bistå kommissionen i utarbetandet av ett utkast till en lägesrapport om hur de nya reglerna fungerar.
(17)Eftersom det finns ett behov av ökade överläggningar om sjösäkerheten mellan medlemsstaterna är det viktigt att omvärdera byråns behörigheter och eventuellt överväga att öka dess befogenheter.
(18)De nationella myndigheterna, särskilt hamnmyndigheterna, spelar en avgörande och viktig roll för att identifiera och hantera de olika sjöfartsriskerna.
▌
(19) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa enhetliga bestämmelser för transportörers och passagerares rättigheter i samband med olyckor vid sjöbefordran, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av enhetliga ansvarsgränser i samband med olyckor i alla medlemsstater, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs gemenskapsbestämmelserna om skadeståndsansvar och försäkring för passagerarbefordran till sjöss såsom anges i relevanta bestämmelser i
a)
1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods i dess ändrade lydelse enligt protokollet från 2002 (nedan kallad Atenkonventionen), som återges i bilaga I, och
b)
IMO:s förbehåll och riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen, som antogs av IMO:s juridiska kommitté den 19 oktober 2006 (nedan kallade IMO:s riktlinjer), som återges i bilaga II.
Genom denna förordning utsträcks vidare dessa bestämmelsers tillämpningsområde till att omfatta även inrikes befordran av passagerare till sjöss i en enda medlemsstat ▌och fastställs vissa ytterligare krav.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning ska tillämpas på varje internationell befordran i den mening som avses i artikel 1.9 i Atenkonventionen och på befordran till sjöss i en enda medlemsstat ▌om
a)
fartyget för en medlemsstats flagg eller är registrerat i en medlemsstat, ║
b)
befordringsavtalet har träffats i en medlemsstat, eller
c)
avgångs- eller bestämmelseorten enligt befordringsavtalet är belägen i en medlemsstat.
▌
Artikel 3
Skadeståndsansvar och försäkring
1. Skadeståndsansvaret gentemot passagerare, deras resgods och fordon samt reglerna om försäkring eller annan ekonomisk säkerhet ska regleras av denna förordning och av artiklarna 1 och 1a, 2.2, 3–16, med undantag för artikel 7.2, samt av artiklarna 18, 20 och 21 i Atenkonventionen enligt bilaga I och bestämmelserna i IMO:s riktlinjer enligt bilaga II.
Artikel 7.2 i Atenkonventionen ska inte tillämpas i fråga om passagerarbefordran som omfattas av denna förordning, såvida inte Europaparlamentet och rådet ändrar den i detta avseende i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.
2. IMO:s riktlinjer som återges i bilaga II ska vara bindande.
Artikel 4
Ersättning för rörelsehjälpmedel eller annan specifik utrustning
Vid förlust av eller skada på rörelsehjälpmedel eller annan specifik utrustning som används av en passagerare med nedsatt rörlighet ska transportörens ansvar regleras av artikel 3.3 i Atenkonventionen. Ersättningen ska motsvara återanskaffningsvärdet av utrustningen i fråga, eller, i förekommande fall, reparationskostnaden.
▌
Artikel 5
Förskottsutbetalning
Om en passagerare avlider eller får kroppsskador till följd av en sjöfartsolycka ▌, ska den transportör som faktiskt utförde den befordran eller en del av den befordran då sjöfartsolyckan inträffade, senast 15 dagar efter det att den skadeståndsberättigade har identifierats, göra en förskottsutbetalning som täcker omedelbara ekonomiska behov i proportion till den uppkomna skadan. Om en passagerare avlider eller blir fullständigt och bestående invalid eller får skador på minst 75 procent av kroppen som kliniskt betraktas som mycket allvarliga ska förskottsutbetalningen vara minst 21 000 EUR.
Denna artikel ska tillämpas även i fråga om en transportör som är etablerad inom gemenskapen.
En förskottsutbetalning ska inte innebära ett erkännande av skadeståndsansvar och kan kvittas mot eventuella senare utbetalningar enligt denna förordning, men den kan inte återkrävas annat än i de fall som anges i artikel 3.1 eller i artikel 6 i Atenkonventionen, eller i tillägg A till IMO:s riktlinjer eller när en annan person än den skadeståndsberättigade personen har mottagit förskottsutbetalningen.
Utbetalning eller mottagande, i tillämpliga fall, av en förskottsutbetalning ska göra det möjligt för transportören, den utförande transportören eller passageraren att inleda ett rättsligt förfarande för att fastställa ansvar och skuld.
Artikel 6
Information till passagerare
Transportören och/eller den utförande transportören ska se till att passagerarna får lämplig, fullständig och tydlig information om sina rättigheter enligt denna förordning före avresan. I den utsträckning som sådan information har lämnats antingen av transportören eller den utförande transportören, ska den andre inte vara skyldig att lämna denna information. Informationen ska tillhandahållas i lämplig, fullständig och tydlig form, och när det gäller information som lämnas av researrangörer, i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang(10).
För att uppfylla detta informationskrav kan transportören och den utförande transportören använda en översikt av bestämmelserna i denna förordning som utarbetats av kommissionen och offentliggjorts.
Artikel 7
Rapportering
Senast ...(11) ska kommissionen utarbeta en rapport om förordningens tillämpning, i vilken bland annat den ekonomiska utvecklingen och arbetet inom ramen för internationella forum ska tas upp.
Rapporten kan åtföljas av ett förslag om ändring av förordningen eller ett förslag som gemenskapen kan lägga fram inom ramen för relevant internationellt forum.
Artikel 8
Förfarande
De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning avseende införlivande av ett beslut om ändrade begränsningsbelopp i artiklarna 3.1, 4a.1, 7.1 och 8 i Atenkonventionen som fattats enligt artikel 23 i Atenkonventionen och motsvarande uppdateringar i bilaga I ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.2.
De bestämmelser som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning avseende införlivande av ändringar av bestämmelserna i IMO:s riktlinjer enligt bilaga II ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.2.
Artikel 9
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 ║.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.
Artikel 10
Övergångsbestämmelse
I fråga om befordran till sjöss inom en enda medlemsstat ▌får medlemsstaterna välja att uppskjuta tillämpningen av denna förordning fram till två år efter den dag den börjar tillämpas på befordran med reguljära färjelinjer och fram till fyra år efter den dag den börjar tillämpas på befordran med reguljära färjelinjer i de regioner som omfattas av artikel 299.2 i fördraget.
Artikel 11
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den dag då Atenkonventionen träder i kraft för gemenskapen.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
BESTÄMMELSER I ATENKONVENTIONEN OM BEFORDRAN TILL SJÖSS AV PASSAGERARE OCH DERAS RESGODS, 2002, SOM ÄR RELEVANTA FÖR TILLÄMPNINGEN AV DENNA FÖRORDNING
(Konsoliderad text av 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods och protokollet till konventionen från 2002)
Artikel 1
Definitioner
I denna konvention har följande begrepp nedan angivna innebörd:
1. a) Med "transportör" förstås en person som har träffat ett befordringsavtal eller på vars vägnar ett befordringsavtal har träffats, oavsett om befordran utförs av bortfraktaren själv eller av en utförande transportör.
b)
Med "utförande transportör" förstås den som, utan att vara avtalande transportör, i egenskap av ägare eller befraktare av ett fartyg eller i egenskap av redare, faktiskt utför hela befordran eller en del av denna.
c)
Med "transportör som faktiskt utför hela befordran eller en del av den" förstås den utförande transportören eller transportören, i den mån den sistnämnde faktiskt utför befordran.
2.
Med "befordringsavtal" förstås ett avtal, träffat av en transportör eller på dennes vägnar, om befordran till sjöss av en passagerare och, i förekommande fall, hans resgods.
3.
Med "fartyg" förstås endast fartyg, svävarfarkoster undantagna, som används till fart i öppen sjö.
4.
Med "passagerare" förstås varje person som befordras med fartyg
a)
enligt ett befordringsavtal, eller
b)
som med transportörens samtycke medföljer fordon eller levande djur som omfattas av ett avtal om godsbefordran vilket inte regleras av denna konvention.
5.
Med "resgods" förstås varje föremål eller fordon som befordras av transportören enligt ett befordringsavtal med undantag för
a)
föremål och fordon som befordras enligt certeparti, konossement eller annat dokument som främst avser godsbefordran, och
b)
levande djur.
6.
Med "handresgods" förstås resgods som passageraren har i sin hytt eller eljest har i sin besittning eller vård eller under sin kontroll. Handresgods omfattar, utom vid tillämpningen av punkt 8 i denna artikel och artikel 8, resgods som passageraren har i eller på sitt fordon.
7.
"förlust av eller skada på resgods" avser även ekonomisk förlust som är en följd av att resgodset inte har återlämnats till passageraren inom rimlig tid efter ankomsten av det fartyg med vilket resgodset har eller skulle ha befordrats, men innefattar inte dröjsmål som är en följd av arbetskonflikter.
8.
"befordran" omfattar följande perioder:
a)
I fråga om passagerare och hans handresgods, den tid under vilken passageraren och/eller hans handresgods är ombord på fartyget eller under in- eller utskeppning och den tid under vilken passageraren och hans resgods transporteras till sjöss från land till fartyget eller omvänt, om kostnaden för en sådan transport omfattas av biljettpriset eller om det för denna transport använda fartyget har ställts till passagerarens förfogande av transportören. Såvitt angår passageraren omfattar befordran emellertid inte den tid under vilken denne befinner sig i en hamnterminal eller stationsanläggning eller på kaj eller i eller på en annan hamnanläggning.
b)
I fråga om handresgods, även den tid under vilken passageraren befinner sig i en hamnterminal eller stationsanläggning eller på kaj eller i eller på en annan hamnanläggning, om resgodset har tagits om hand av transportören eller hans medhjälpare eller andra som han anlitat och inte har utlämnats till passageraren.
c)
I fråga om annat resgods som inte utgör handresgods, tiden från det resgodset har tagits om hand av transportören eller hans medhjälpare eller annan person, i land eller ombord, till dess att det har utlämnats av transportören, hans medhjälpare eller annan person.
9.
Med "internationell befordran" förstås varje befordran där, enligt befordringsavtalet, avgångsorten och bestämmelseorten är belägna i två skilda stater, eller i en och samma stat, om fartyget enligt befordringsavtalet eller fastställd turlista ska anlöpa hamn i en annan stat under resan.
10. Med "organisationen" förstås Internationella sjöfartsorganisationen.
11. Med "generalsekreteraren" förstås organisationens generalsekreterare.
Artikel 1a
Bilaga
Bilagan till denna konvention utgör en integrerad del av konventionen.
2. Oaktat vad som sägs i punkt 1 i denna artikel är denna konvention inte tillämplig när befordran är underkastad ansvarsbestämmelserna i en annan internationell konvention som avser befordran av passagerare eller resgods med annat transportmedel, i den mån dessa bestämmelser är bindande för befordran till sjöss.
Artikel 3
Transportörens ansvar
1. Transportören ska vara ansvarig för skada som uppstått som följd av dödsfall eller personskada som drabbat en passagerare till följd av en sjöfartsolycka, i den mån skadan beträffande denna passagerare vid en och samma händelse inte överstiger 250 000 beräkningsenheter, såvida inte transportören bevisar att olyckan
a)
orsakades av krigshandling, fientligheter, inbördeskrig, uppror eller av naturhändelse av osedvanlig karaktär, som inte har kunnat undvikas och vars följder inte har kunnat förhindras, eller
b)
i sin helhet har vållats av tredje man genom handling eller underlåtenhet med avsikt att orsaka skada.
Transportören ska även vara ansvarig i den omfattning skadan överstiger den beloppsgräns som angivits ovan, om inte transportören visar att den händelse som orsakade skadan inte uppkom genom fel eller försummelse av transportören.
2. Transportören ska vara ansvarig för skada som uppstått som följd av dödsfall eller personskada som drabbat en passagerare på grund av någon annan händelse än en sjöfartsolycka, om den händelse som orsakade skadan berodde på fel eller försummelse av transportören. Bevisbördan för fel eller försummelse ska ligga på käranden.
3. Transportören ska vara ansvarig för skada som uppstått som en följd av förlust av eller skada på handresgods, om den händelse som orsakade skadan berodde på fel eller försummelse av transportören. Fel eller försummelse av transportören ska antas föreligga om skadan har vållats av en sjöfartsolycka.
4. Transportören ska vara ansvarig för skada som uppstått som en följd av förlust av eller skada på annat resgods än handresgods, om inte transportören visar att den händelse som orsakade skadan inträffade utan fel eller försummelse av transportören.
5. Vid tillämpningen av denna artikel avses med
a)
"sjöfartsolycka": förlisning, kantring, sammanstötning eller strandning, explosion eller brand i fartyget eller fel i fartyget,
b)
"fel eller försummelse av transportören": termen inbegriper även fel eller försummelse av transportörens medhjälpare som handlar inom ramen för uppdragets fullgörande,
c)
"fel i fartyget": funktionsoduglighet, brist eller åsidosättande av tillämpliga säkerhetsföreskrifter i fråga om någon del av fartyget eller i dess utrustning vid användning för utrymning, evakuering eller passagerares ombord- eller ilandstigning, eller vid användning för framdrivning, styrning, säker navigering, förtöjning, ankring, angörande av eller avgång från kaj- eller ankringsplats, eller skadekontroll efter vattenfyllning, eller vid användning för sjösättning av livräddningsredskap, och
d)
"skada": beteckningen inbegriper inte straffliknande skadestånd (så kallade exemplary or punitive damages).
6. Transportörens ansvar enligt denna artikel avser endast skada som härrör från händelser som har inträffat under befordran. Bevisbördan för att den händelse som orsakat skadan har inträffat under befordran och omfattningen av skadan ska ligga på käranden.
7. Bestämmelserna i denna konvention påverkar inte transportörens regressrätt gentemot tredje man eller rätten att göra invändning om medvållande enligt artikel 6 i denna konvention. Denna artikel påverkar inte rätten till ansvarsbegränsning enligt artiklarna 7 och 8.
8. Ett antagande om en parts fel eller försumlighet eller placering av bevisbördan hos en part hindrar inte att bevisning som talar till den partens fördel beaktas.
Artikel 4
Utförande transportör
1. Om utförandet av befordran eller en del av den har anförtrotts en utförande transportör förblir transportören ändå ansvarig för hela befordran enligt bestämmelserna i denna konvention. Dessa bestämmelser ska dessutom gälla för den utförande transportören beträffande den del av befordran som han utför.
2. Såvitt gäller den befordran som utförs av den utförande transportören svarar transportören för handlande eller underlåtenhet av den utförande transportören och hans medhjälpare och andra som han anlitar för befordran, när de handlar inom ramen för uppdragets fullgörande.
3. Har transportören genom särskild överenskommelse åtagit sig förpliktelser som inte åläggs genom denna konvention eller avstått från rättigheter som följer av konventionen, binder denna den utförande transportören endast om han uttryckligen och skriftligen har samtyckt härtill.
4. När både transportören och den utförande transportören är ansvariga ska ansvaret, i den utsträckning ansvar föreligger, vara solidariskt.
5. Vad som föreskrivs i denna artikel ska inte utgöra hinder för regress mellan transportören och den utförande transportören.
Artikel 4a
Obligatorisk försäkring
1. Den transportör som faktiskt utför hela eller en del av en passagerarbefordran, för vilken denna konvention gäller, med ett fartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat och är godkänt för befordran av fler än tolv passagerare, är skyldig att ta och vidmakthålla försäkring eller annan ekonomisk säkerhet, såsom en garanti ställd av bank eller liknande finansiell institution, för att täcka sitt ansvar enligt denna konvention för dödsfall eller personskada som drabbat passagerare. Försäkringen eller säkerheten ska uppgå till minst 250 000 beräkningsenheter per passagerare vid en och samma händelse.
2. När en behörig myndighet i en fördragsslutande stat har fastställt att kraven enligt punkt 1 har uppfyllts ska ett certifikat som intygar detta utfärdas för fartyget. För ett fartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat ska certifikatet utfärdas eller bestyrkas av den behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat. För ett fartyg som inte är registrerat i en fördragsslutande stat får certifikatet utfärdas eller bestyrkas av den behöriga myndigheten i någon fördragsslutande stat. Certifikatet ska följa den förlaga som återges i bilagan till denna konvention och ska innehålla följande uppgifter:
a)
Fartygets namn, signalbokstäver och registreringsort.
b)
Namnet på den transportör som faktiskt utför hela befordran eller en del av den, och den ort där dennes huvudsakliga rörelse bedrivs.
c)
Fartygets IMO-nummer.
d)
Den ställda säkerhetens art och varaktighet.
e)
Namn och den ort där den huvudsakliga rörelsen bedrivs beträffande försäkringsgivaren eller annan person som tillhandahåller ekonomisk säkerhet, samt den ort där försäkringen utfärdats eller säkerheten ställts, och
f)
Certifikatets giltighetstid, som inte får vara längre än försäkringens respektive den ekonomiska säkerhetens giltighetstid.
3. a) En fördragsslutande stat får bemyndiga en av staten erkänd institution eller organisation att utfärda certifikatet. Institutionen eller organisationen ska underrätta staten varje gång ett certifikat utfärdas. Den fördragsslutande staten bär i varje enskilt fall det fulla ansvaret för att ett på detta sätt utfärdat certifikat är fullständigt och korrekt och ska vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla denna skyldighet.
b) En fördragsslutande stat ska underrätta generalsekreteraren om
i)
vilka specifika ansvarsområden som delegerats till den erkända institutionen eller organisationen och vilka villkor som gäller för bemyndigandet,
ii)
ett bemyndigande återkallas, och
iii)
när bemyndigandet eller återkallelsen får verkan.
Bemyndigandet får ges verkan tidigast tre månader efter det att generalsekreteraren underrättats.
c) En institution eller organisation som har bemyndigats att utfärda certifikat enligt denna punkt ska åtminstone ha befogenhet att återkalla ett certifikat om de villkor som ställdes för utfärdandet inte har uppfyllts. Institutionen eller organisationen ska underrätta den stat för vars räkning certifikatet utfärdades om återkallelsen.
4. Certifikatet ska avfattas på den utfärdande statens officiella språk. Om detta är ett annat språk än engelska, franska eller spanska ska certifikatet innehålla en översättning till något att dessa språk; statens officiella språk får utelämnas om staten beslutar detta.
5. Certifikatet ska medföras ombord på fartyget, och en kopia ska ges in till de myndigheter som för fartygsregistret eller, om fartyget inte är registrerat i en fördragsslutande stat, till myndigheten i den stat som har utfärdat eller bestyrkt certifikatet.
6. En försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som av annan anledning än att dess giltighetstid enligt certifikatet har löpt ut, kan upphöra att gälla tidigare än tre månader efter det att den sagts upp hos de myndigheter som avses i punkt 5, uppfyller kraven i denna artikel endast om certifikatet återlämnats till myndigheten eller ett nytt certifikat utfärdats under dessa tre månader. Detta gäller även ändringar som innebär att försäkringen eller säkerheten inte längre uppfyller kraven enligt denna artikel.
7. Om inte annat följer av denna artikel ska villkoren för certifikatets utfärdande och giltighet fastställas av den stat där fartyget är registrerat.
8. Ingenting i denna konvention ska tolkas som att det hindrar en fördragsslutande stat från att förlita sig på upplysningar från andra stater eller från organisationen eller andra internationella organisationer om den ekonomiska ställningen för den som tillhandahåller försäkring eller annan ekonomisk säkerhet enligt denna konvention. En fördragsslutande stat som förlitar sig på sådana upplysningar är dock inte befriad från sitt ansvar i egenskap av stat som utfärdar certifikatet.
9. Certifikat som utfärdats eller bestyrkts enligt en fördragsslutande stats bemyndigande ska för tillämpningen av denna konvention godtas av övriga fördragsslutande stater och tillerkännas samma giltighet som certifikat som utfärdats eller bestyrkts av dem, även om certifikatet avser ett fartyg som inte är registrerat i en fördragsslutande stat. En fördragsslutande stat som anser att den försäkringsgivare eller garant som anges i certifikatet inte har ekonomisk förmåga att uppfylla de förpliktelser som följer av denna konvention, får när som helst begära överläggningar med den stat som har utfärdat eller bestyrkt certifikatet.
10. Talan om ersättning som täcks av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet enligt denna artikel får föras direkt mot försäkringsgivaren eller den som tillhandahåller den ekonomiska säkerheten. Det belopp som anges i punkt 1 utgör ansvarsgränsen för försäkringsgivaren och den som tillhandahåller den ekonomiska säkerheten, även om transportören eller den utförande transportören inte har rätt att begränsa sitt ansvar. Svaranden får göra gällande de invändningar som den transportör som avses i punkt 1 skulle ha fått göra enligt denna konvention, med undantag för invändningar om konkurs eller likvidation. Svaranden får åberopa att skadan har orsakats genom försäkringstagarens uppsåtliga handlande, men svaranden får inte göra gällande andra invändningar som svaranden hade kunnat göra i en rättegång där försäkringstagaren väckt talan mot svaranden. Svaranden har alltid rätt att få transportören eller den utförande transportören instämda i målet.
11. De belopp som tillförsäkras genom försäkring eller annan ekonomisk säkerhet i enlighet med punkt 1 får endast användas för betalning av fordringar som grundas på denna konvention, och i och med utbetalningen av sådana belopp upphävs i motsvarande mån ansvarigheten enligt konventionen.
12. En fördragsslutande stat får inte tillåta att sjöfart bedrivs med fartyg under dess flagg som omfattas av denna artikel om inte ett certifikat har utfärdats enligt punkterna 2 eller 15.
13. Om inte annat följer av denna artikel ska varje fördragsslutande stat genom sin nationella lagstiftning se till att det för alla fartyg godkända för befordran av fler än tolv passagerare, oavsett registreringsstat, som anlöper eller lämnar hamnar inom dess territorium finns försäkring eller annan ekonomisk säkerhet i den omfattning som anges i punkt 1 i den utsträckning denna konvention är tillämplig.
14. Om den fördragsslutande stat som har utfärdat certifikatet enligt punkt 2 har meddelat generalsekreteraren att den håller ett register i elektroniskt format, tillgängligt för alla fördragsslutande stater, varigenom det kan bekräftas att certifikatet utfärdats och som gör det möjligt för de fördragsslutande staterna att fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 13, får en fördragsslutande stat utan hinder av punkt 5 meddela generalsekreteraren att den för de ändamål som avses i punkt 13 inte kräver att fartyg som anlöper eller lämnar hamn inom dess territorium ska medföra ombord eller uppvisa det certifikat som krävs enligt punkt 2.
15. Bestämmelserna om försäkring och annan ekonomisk säkerhet i denna artikel gäller inte fartyg som ägs av en fördragsslutande stat och som inte är täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Sådant fartyg ska dock ombord medföra ett certifikat utfärdat av behörig myndighet i fartygets registreringsstat som bestyrker att fartyget ägs av den staten och att ansvaret är täckt intill det belopp som anges i punkt 1. Certifikatet ska så nära som möjligt följa den förlaga som avses i punkt 2.
Artikel 5
Värdesaker
Transportören är inte ansvarig för förlust av eller skada på pengar, värdepapper, guld, silver, juveler, smycken, konstföremål eller andra värdesaker utom när sådana värdesaker har deponerats hos transportören med uttrycklig överenskommelse om att de ska förvaras under säkerhet, i vilket fall transportören är ansvarig intill den gräns som anges i artikel 8.3, såvida inte överenskommelse har träffats om en högre gräns enligt artikel 10.1.
Artikel 6
Medvållande
Om transportören visar att en passagerares död eller personskada eller förlust av eller skada på dennes resgods förorsakades av passageraren själv eller att denne medverkade till det, kan den domstol som handlägger målet, i överensstämmelse med dess nationella lag, helt eller delvis befria transportören från ansvarighet.
Artikel 7
Ansvarsbegränsning för dödsfall och personskada
1. Transportörens ansvar enligt artikel 3 för en passagerares död eller personskada ska inte i något fall överstiga 400 000 beräkningsenheter per passagerare vid en och samma händelse. Om skadeståndet enligt domstolslandets lag ska betalas ut i form av periodiska utbetalningar får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns.
2. En fördragsslutande stat får genom särskilda bestämmelser i sin nationella lagstiftning reglera den ansvarsgräns som anges i punkt 1, men den nationella ansvarsgränsen, om en sådan fastställts, får inte vara lägre än vad som anges i punkt 1. En fördragsslutande stat som tillämpar denna punkt ska underrätta generalsekreteraren om ansvarsgränsen eller frånvaron av gräns.
Artikel 8
Ansvarsbegränsning för förlust av eller skada på resgods och fordon
1. Transportörens ansvar vid förlust av eller skada på handresgods ska inte i något fall överstiga 2 250 beräkningsenheter per passagerare och befordran.
2. Transportörens ansvar vid förlust av eller skada på fordon inbegripet resgods i eller på fordonet ska inte i något fall överstiga 12 700 beräkningsenheter per fordon och befordran.
3. Transportörens ansvar vid förlust av eller skada på annat resgods än som nämns i punkterna 1 och 2 ska inte i något fall överstiga 3 375 beräkningsenheter per passagerare och befordran.
4. Transportören och passageraren kan komma överens om att transportören ska ha rätt att göra ett avdrag, som utgör passagerarens självrisk, från skadans belopp med högst 330 beräkningsenheter vid fordonsskada och högst 149 beräkningsenheter per passagerare vid förlust av eller skada på annat resgods.
Artikel 9
Beräkningsenheter och omräkning
Med beräkningsenhet avses i denna konvention en särskild dragningsrätt enligt Internationella valutafondens bestämmelser. De belopp som avses i artiklarna 3.1, 4a.1 och 7.1 och artikel 8 ska räknas om till domstolslandets nationella valuta på grundval av valutans kurs i förhållande till den särskilda dragningsrätten den dag då domen meddelades eller den dag som parterna har kommit överens om. För fördragsslutande stater som är medlemmar av Internationella valutafonden beräknas värdet av den nationella valutan uttryckt i särskilda dragningsrätter enligt den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner. För fördragsslutande stater som inte är medlemmar av Internationella valutafonden beräknas värdet av den nationella valutan uttryckt i särskilda dragningsrätter på det sätt som staten ifråga bestämmer.
2. Stater som inte är medlemmar av Internationella valutafonden och vars lagstiftning inte tillåter att punkt 1 tillämpas får vid statens ratifikation, godtagande eller godkännande av eller anslutning till konventionen, eller när som helst därefter, lämna en förklaring om att den beräkningsenhet som avses i punkt 1 ska motsvara 15 guldfranc. En guldfranc enligt denna punkt motsvarar 65,5 milligram guld av 0,900 finhet. Omräkningen från guldfranc till nationell valuta ska ske enligt den berörda statens lag.
3. Beräkningen enligt punkt 1 sista meningen och omräkningen enligt punkt 2 ska göras på ett sådant sätt att de belopp som anges i artiklarna 3.1, 4a.1 och 7.1 och artikel 8 får ett realvärde i den fördragsslutande statens nationella valuta som så långt möjligt är lika med vad som skulle ha blivit fallet om beräkningen gjorts enligt de tre första meningarna i punkt 1. En fördragsslutande stat ska underrätta generalsekreteraren om vilken beräkningsmetod som staten tillämpar enligt punkt 1, eller om resultatet av omräkningen enligt punkt 2 när staten deponerar sitt ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument avseende denna konvention samt när staten ändrar beräknings- eller omräkningsmetod.
Artikel 10
Tilläggsbestämmelser om ansvarsgränser
1. Bortfraktaren och passageraren kan genom uttrycklig och skriftlig överenskommelse bestämma högre ansvarsgränser än vad som föreskrivs i artiklarna 7 och 8.
2. Ränta på skadestånd och rättegångskostnader ska inte omfattas av de ansvarsgränser som föreskrivs i artiklarna 7 och 8.
Artikel 11
Befrielse från och begränsning av ansvar för transportörens medhjälpare
Om talan med anledning av skada som omfattas av denna konvention väcks mot någon av transportörens eller den utförande transportörens medhjälpare eller andra som de anlitat för befordran har en sådan medhjälpare eller annan person om han visar att han har handlat i tjänsten eller för uppdragets fullgörande, rätt till samma befrielse från och begränsning av ansvar som transportören eller den utförande transportören är berättigade att åberopa enligt denna konvention.
Artikel 12
Sammanläggning av fordringar
1. Ansvarsgränserna i artiklarna 7 och 8 ska tillämpas på summan av samtliga skadeståndskrav som har uppkommit i anledning av att en passagerare avlidit eller åsamkats kroppsskada eller i anledning av förlust av eller skada på hans resgods.
2. I fråga om befordran som utförts av en utförande transportör ska summan av de skadeståndsbelopp som transportören och den utförande transportören samt deras medhjälpare och andra som de anlitat för befordran, vilka handlat inom ramen för uppdragets fullgörande, förpliktas utge inte överstiga det högsta belopp som enligt denna konvention kan komma i fråga för antingen transportören eller den utförande transportören; ingen av de nämnda personerna ska dock vara ansvarig med ett belopp överstigande den gräns som gäller för honom.
3. Närhelst en av transportörens eller den utförande transportörens medhjälpare eller annan person som de anlitat för befordran enligt artikel 11 i denna konvention har rätt att åberopa de ansvarsgränser som föreskrivs i artiklarna 7 och 8, får summan av de skadeståndsbelopp som transportören, eller i förekommande fall den utförande transportören, och medhjälparen eller den andra personen i fråga förpliktas utge inte överstiga dessa gränser.
Artikel 13
Förlust av rätten till ansvarsbegränsning
1. Transportören har inte rätt att åberopa de ansvarsgränser som föreskrivs i artiklarna 7 och 8 och i artikel 10.1 om det visas att han, genom egen handling eller underlåtenhet, har orsakat skadan uppsåtligen eller hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.
2. Transportörens eller den utförande transportörens medhjälpare eller andra som de anlitat för befordran har inte rätt att åberopa dessa ansvarsgränser om det visas att de, genom egen handling eller underlåtenhet, har orsakat skadan uppsåtligen eller hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.
Artikel 14
Grunden för skadeståndskrav
Talan angående skadestånd i anledning av att en passagerare avlidit eller åsamkats kroppsskada eller i anledning av förlust av eller skada på resgods får inte väckas mot transportören eller den utförande transportören annat än enligt denna konvention.
Artikel 15
Reklamation vid förlust av eller skada på resgods
1. Passageraren ska skriftligen underrätta transportören eller den person som denna anlitat för befordran
a)
vid uppenbar skada på resgods
i)
i fråga om handresgods, före eller i samband med passagerarens ilandstigning,
ii)
i fråga om allt annat resgods, före eller i samband med dess utlämnande,
b)
vid resgodsskada som inte är uppenbar eller vid förlust av resgods, inom femton dagar från dagen för ilandstigningen eller resgodsets utlämnande, eller från den tidpunkt då sådant utlämnande skulle ha ägt rum.
2. Om passageraren inte iakttar föreskrifterna i denna artikel ska han antas ha mottagit resgodset i oskadat skick, såvida inte motsatsen bevisas.
3. Skriftlig underrättelse behöver inte lämnas om vid tiden för mottagandet resgodsets skick har varit föremål för gemensam besiktning eller inspektion.
Artikel 16
Preskriptionstid för skadeståndsfordringar
1. Skadeståndsfordringar på grund av passagerares död eller personskada eller förlust av eller skada på resgods preskriberas efter en tid av två år.
2. Preskriptionstiden ska räknas enligt följande:
a)
Vid personskada, från dagen för passagerarens ilandstigning.
b)
Vid dödsfall under befordran, från den dag passageraren skulle ha stigit i land och, om personskada under befordran lett till passagerarens död efter ilandstigningen, från dagen för dödsfallet, förutsatt att denna tidsperiod inte överstiger tre år från ilandstigningsdagen.
c)
Vid förlust av eller skada på resgods, från dagen för ilandstigningen eller, om den dagen är senare, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum.
3. Villkoren för förlängning av eller avbrott i preskriptionstiden ska bestämmas enligt domstolslandets lag, men talan enligt denna konvention får inte i något fall väckas senare än
a)
fem år efter det att passageraren steg i land eller, om detta är senare, skulle ha stigit i land, dock senast
b)
tre år efter det att käranden fick eller rimligen borde ha fått kännedom om den skada eller förlust händelsen orsakat.
4. Utan hinder av vad som sägs i punkterna 1–3 i denna artikel kan preskriptionstiden förlängas genom en förklaring av transportören eller genom överenskommelse mellan parterna efter skadans uppkomst. Förklaringen eller överenskommelsen ska ske skriftligen.
Avtalsvillkor som fastställts före den händelse som orsakat en passagerares död eller personskada eller förlust av eller skada på passagerarens resgods och som syftar till att befria den som är ansvarig enligt denna konvention från ansvar gentemot passageraren eller till att bestämma en lägre ansvarsgräns än som har fastställts i denna konvention är, med undantag för vad som föreskrivs i artikel 8.4, ogiltiga, liksom avtalsvillkor som syftar till att flytta bevisbördan från transportören eller den utförande transportören, eller begränsa den valmöjlighet som anges i artikel 17.1 eller 17.2; ogiltigheten av ett sådant avtalsvillkor ska dock inte föranleda att befordringsavtalet blir ogiltigt, utan detta förblir underkastat denna konvention.
Artikel 20
Atomskada
Ansvar ska inte uppkomma enligt denna konvention för skada som har orsakats av en atomolycka
a)
om den som driver en kärnanläggning är ansvarig för skadan enligt Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964, eller Wienkonventionen av den 21 maj 1963 om ansvarighet för atomskada, eller enligt ändringar eller protokoll till dessa som har trätt i kraft, eller
b)
om den driftansvarige för en kärnanläggning är ansvarig för skadan enligt nationell lagstiftning om ansvarighet för atomskada som i alla hänseenden är lika förmånlig för den skadelidande som Paris- eller Wienkonventionen, eller enligt ändringar eller protokoll till dessa som har trätt i kraft.
Artikel 21
Kommersiell befordran som utförs av offentlig myndighet
Denna konvention ska tillämpas på kommersiell befordran som utförs av stat eller offentlig myndighet enligt ett befordringsavtal av den innebörd som anges i artikel 1.
[Artiklarna 22 och 23 i protokollet till 1974 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods]
1. Det särskilda förfarande som anges i denna artikel ska endast användas för ändring av de ansvarsgränser som anges i artiklarna 3.1, 4a.1 och 7.1 och artikel 8 i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll och påverkar inte tillämpningen av artikel 22.
2. På begäran av minst hälften av de fördragsslutande staterna i detta protokoll, dock minst sex, ska ett förslag till ändring av ansvarsgränserna eller självriskerna enligt artiklarna 3.1, 4a.1 och 7.1 och artikel 8 i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll, genom generalsekreterarens försorg sändas till alla medlemmar i organisationen och till alla fördragsslutande stater.
3. Ett förslag till ändring som sänts enligt ovan ska läggas fram för organisationens juridiska kommitté (nedan kallad juridiska kommittén) för övervägande, vilket får äga rum tidigast sex månader efter översändandet.
4. Alla fördragsslutande stater i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll har rätt att delta i juridiska kommitténs förhandlingar för övervägande och antagande av ändringar, oavsett om de är medlemmar i organisationen eller inte.
5. Ändringar antas med två tredjedels majoritet av de fördragsslutande stater i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll som är närvarande och som röstar i juridiska kommittén, med den ökning i antalet som föranleds av punkt 4, dock under förutsättning att minst hälften av de fördragsslutande staterna i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll är närvarande vid röstningstillfället.
6. När juridiska kommittén behandlar ett förslag till ändring av gränserna ska den ta hänsyn till inträffade olyckor och i synnerhet omfattningen av de skador som orsakats av dem, till förändringar i penningvärdena och till den verkan på försäkringskostnaderna som ändringsförslaget medför.
7. a) Ändringar av ansvarsgränserna med stöd av denna artikel får inte övervägas förrän fem år förflutit från den dag då detta protokoll öppnades för undertecknande, och inte heller förrän fem år förflutit från den dag en tidigare ändring med stöd av denna artikel har trätt i kraft.
b) Ingen gräns får höjas så att beloppet kommer att överstiga den gräns som fastställts i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll, ökat med sex procent per år, inklusive den procentuella höjningen från föregående år, räknat från den dag protokollet öppnades för undertecknande.
c) Ingen gräns får höjas så att den med tre gånger överstiger den gräns som fastställts i konventionen i dess lydelse enligt detta protokoll.
8. En ändring som har antagits i enlighet med punkt 5 ska av organisationen delges samtliga fördragsslutande stater. Ändringen ska anses godtagen när 18 månader har förflutit från underrättelsen, om inte inom den tidsperioden minst en fjärdedel av de stater som var fördragsslutande stater då ändringen antogs har underrättat generalsekreteraren om att de inte godtar ändringen, som då förkastas och inte får någon verkan.
9. En ändring som anses godtagen i enlighet med punkt 8 träder i kraft 18 månader efter det att den godtogs.
10. Alla fördragsslutande stater är bundna av ändringen om de inte säger upp protokollet i enlighet med artikel 21.1 och 21.2 senast sex månader innan ändringen träder i kraft. Uppsägningen får verkan när ändringen träder i kraft.
11. En stat som blir fördragsslutande part innan 18-månadersperioden för en ändrings godtagande har löpt ut, blir bunden av ändringen om den träder i kraft. En stat som blir fördragsslutande part efter den perioden, blir bunden av ändringen om den har godtagits i enlighet med punkt 8. I de fall som anges i denna punkt blir en stat bunden av en ändring när den träder i kraft, eller när protokollet träder i kraft för den staten, om detta sker senare.
BILAGA TILL ATENKONVENTIONEN
CERTIFIKAT ANGÅENDE FÖRSÄKRING ELLER ANNAN EKONOMISK SÄKERHET
FÖR ANSVAR FÖR PASSAGERARES DÖD ELLER PERSONSKADA
Utfärdat i enlighet med artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.
Fartygets namn
Siffror eller bokstäver som identifierar fartyget
Fartygets IMO-nummer
Registreringsort
Namnet på den transportör som faktiskt utför befordran och fullständig adress till det driftställe där denne har sin huvudsakliga rörelse
Härmed intygas att för ovan angivna fartyg gäller en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som uppfyller föreskrifterna i artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.
Säkerhetens art
Säkerhetens giltighetstid
Namn och adress på försäkringsgivaren och/eller den (de) person(er) som ställt annan ekonomisk säkerhet
Namn
Adress
Certifikatet gäller t.o.m.
Utfärdat eller bemyndigat av regeringen i
(statens fullständiga namn)
ELLER
När en fördragsslutande part tillämpar artikel 4a.3 ska följande text användas:
Detta certifikat är utfärdat enligt bemyndigande av regeringen i
(statens fullständiga namn) av (institutionens eller organisationens namn)
Utfärdat i ............................................................... den .....................................................................
(Den utfärdande eller bestyrkande tjänstemannens underskrift och titel)
Anvisningar
1. Om så önskas kan uppgiften om utfärdande stat även innehålla en hänvisning till behörig offentlig myndighet.
2. Om flera personer tillhandahåller säkerhet ska det för var och en anges vilket belopp personen tillhandahåller.
3. Om flera slags säkerheter ställs ska dessa anges.
4. Under rubriken "Säkerhetens giltighetstid" ska även anges från vilken dag säkerheten gäller.
5. Under adressen på försäkringsgivaren och/eller den (de) person(er) som ställt annan ekonomisk säkerhet ska även anges var personen har sin huvudsakliga rörelse. I tillämpliga fall ska det även anges vid vilket driftställe försäkringen utfärdats eller säkerheten ställs.
BILAGA II
UTDRAG FRÅN IMO:S FÖRBEHÅLL OCH RIKTLINJER FÖR GENOMFÖRANDE AV ATENKONVENTIONEN ANTAGNA AV INTERNATIONELLA SJÖFARTSORGANISATIONENS JURIDISKA KOMMITTÉDEN 19 OKTOBER 2006
IMO:S FÖRBEHÅLL OCH RIKTLINJER FÖR GENOMFÖRANDE AV ATENKONVENTIONEN
Förbehåll
1. Atenkonventionen bör ratificeras med följande förbehåll eller med ett uttalande med samma verkan:"
[1.1] Förbehåll i samband med ... regerings ratificering av Atenkonventionen om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods, 2002 (konventionen)
Ansvarsbegränsning för transportörer, osv.
[1.2] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att enligt artikel 3.1−3.2 i konventionen begränsa ansvaret för passagerares död eller personskada som förorsakats av någon av de risker som anges i punkt 2.2 i IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen till det lägre av följande belopp:
– 250 000 beräkningsenheter per passagerare vid en och samma händelse,
eller
– 340 miljoner beräkningsenheter totalt per fartyg vid en och samma händelse.
[1.3] ... regering förbehåller sig vidare rätten och åtar sig att tillämpa IMO:s riktlinjer för genomförandet av punkterna 2.1.1 och 2.2.2 med vederbörliga ändringar i Atenkonventionen på sådant skadeståndsansvar.
[1.4] Den utförande transportörens skadeståndsansvar enligt artikel 4 i konventionen, det ansvar som vilar på transportörens eller den utförande transportörens medhjälpare eller andra som de anlitat för befordran enligt artikel 11 i konventionen och begränsningen av summan av skadeståndsbeloppen enligt artikel 12 i konventionen ska begränsas på samma sätt.
[1.5] Förbehållet och åtagandet i punkt 1.2 ska vara tillämpliga oavsett grunden till skadeståndsansvaret enligt artikel 3.1 eller 3.2 och utan hinder av något som talar emot detta i artikel 4 eller artikel 7 i konventionen. Förbehållet och åtagandet påverkar inte tillämpningen av artiklarna 10 och 13.
Obligatorisk försäkring och ansvarsbegränsning för försäkringsgivare
[1.6] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att enligt artikel 4a.1 behålla försäkring eller annan ekonomisk säkerhet för passagerares död eller personskada som förorsakats av någon av de risker som anges i punkt 2.2 i IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen till det lägre av följande belopp:
– 250 000 beräkningsenheter per passagerare vid en och samma händelse, eller
eller
– 340 miljoner beräkningsenheter totalt per fartyg vid en och samma händelse.
[1.7] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att begränsa det skadeståndsansvar som försäkringsgivaren eller annan person som tillhandahåller ekonomisk säkerhet har enligt artikel 4a.10 för passagerares död eller personskada som förorsakats av någon av de risker som anges i punkt 2.2 i IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen, till en högsta gräns för det försäkringsbelopp eller annan ekonomisk säkerhet som transportören är skyldig att ha enligt punkt 1.6 i detta förbehåll.
[1.8] ... regering förbehåller sig även rätten och åtar sig att tillämpa IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen inklusive tillämpningen av de klausuler som anges i punkt 2.1 och punkt 2.2 i riktlinjerna när det gäller all obligatorisk försäkring enligt konventionen.
[1.9] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att undanta försäkringsgivaren eller annan person som tillhandahåller ekonomisk säkerhet enligt punkt 1 i artikel 4a från varje skadeståndsansvar som han inte har iklätt sig.
Certifiering
[1.10] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att utfärda certifikat för försäkring enligt punkt 2 i artikel 4a i konventionen som
–
återspeglar ansvarsbegränsningarna och de krav på försäkring som avses i punkterna 1.2, 1.6, 1.7 samt 1.9, och
–
innefattar sådana andra begränsningar, krav och undantag som den finner att förhållandena på försäkringsmarknaden vid tiden för utfärdandet nödvändiggör.
[1.11] ... regering förbehåller sig rätten och åtar sig att godta sådana försäkringscertifikat som är utfärdade av andra fördragsslutande stater enligt ett liknande förbehåll.
[1.12] Alla sådana begränsningar, krav och undantag kommer att tydligt återspeglas i det certifikat som utfärdats eller certifierats enligt artikel 4a.2 i konventionen.
Förhållandet mellan detta förbehåll och IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen
[1.13] De rättigheter som detta förbehåll medför ska utövas med vederbörlig hänsyn till IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen, eller av eventuella ändringar av den, i syfte att säkerställa enhetlighet. Om Internationella sjöfartsorganisationens juridiska kommitté har godkänt ett förslag till ändring av IMO:s riktlinjer för genomförandet av Atenkonventionen, inklusive begränsningar, ska dessa ändringar tillämpas från och med den tidpunkt kommittén har fastställt. Detta ska ske utan att det påverkar bestämmelserna i internationell rätt om en stats rätt att dra tillbaka eller ändra sitt förbehåll."
"
Riktlinjer
2. Inom försäkringsmarknaden gäller för närvarande att de fördragsslutande staterna bör utfärda försäkringscertifikat på grundval av dels ett åtagande från en försäkringsgivare som gäller krigsrisker, dels ett åtagande från en annan försäkringsgivare som gäller icke-krigsrisker. Varje försäkringsgivare bör endast vara ansvarig för sin del. Följande bestämmelser bör tillämpas (de klausuler som det hänvisas till återges i tillägg A):
2.1 Både krigs- och icke-krigsförsäkring får omfattas av följande klausuler:
2.1.1 Undantagsklausul om standardiserade försäkringsvillkor vid radioaktiv kontaminering, kemiska, biologiska, biokemiska hot och elektromagnetiska vapen (standardklausul nr 370).
2.1.2 Undantagsklausul om standardiserade försäkringsvillkor vid it-attacker (standardklausul nr 380).
2.1.3 De invändningar och begränsningar som får göras av en person som ställt obligatorisk ekonomisk säkerhet enligt konventionen såsom den ändrats genom dessa riktlinjer, särskilt antalet beräkningsenheter som begränsas till 250 000 per passagerare vid en och samma händelse.
2.1.4 Förbehållet att försäkringen endast ska gälla ansvar som omfattas av konventionen såsom den ändrats genom dessa riktlinjer och
2.1. 5 förbehållet att alla belopp som fastställs enligt konventionen ska syfta till att i enlighet med artikel 4a i konventionen minska transportörens och/eller försäkringsgivarens utestående ansvar, även om de inte utbetalas eller utkrävs av respektive krigs- eller icke-krigsförsäkringsgivare.
2.2 Krigsförsäkring ska täcka ansvar, om sådant föreligger för förlust som uppstått efter dödsfall eller personskada som drabbat en passagerare till följd av
–
krig, inbördeskrig, revolution, uppror, resning eller därav föranledda inbördes oroligheter, eller varje fientlig handling av eller mot krigförande makt,
–
tillfångatagande, gripande, arrestering, inspärrning eller kvarhållande och följderna därav, eller varje hot om detta,
–
kvarlämnade minor, torpeder, bomber eller andra kvarlämnade krigsvapen,
–
handlingar som begås av terrorister eller personer med ont uppsåt eller av politiska skäl samt alla handlingar som görs för att förhindra eller bemöta alla sådana risker,
–
konfiskering och expropriering,
får omfattas av följande undantag, begränsningar och krav:
2.2.1 Automatisk uppsägnings- och undantagsklausul vid krig
2.2.2 Om enskilda passagerares fordringar sammanlagt i genomsnitt överskrider 340 miljoner beräkningsenheter per fartyg vid en enskild händelse, ska transportören vara berättigad att åberopa en begränsning av sitt ansvar vid belopp som motsvarar 340 miljoner beräkningsenheter, dock alltid under förutsättning att
–
detta belopp bör fördelas mellan fordringsägarna i proportion till deras fastställda anspråk,
–
utdelningen av beloppet har formen av en eller flera delbetalningar till de fordringsägare som är kända då utdelningen görs, och
–
utdelningen av beloppet kan göras av försäkringsgivaren eller av domstol eller annan behörig myndighet till vilken försäkringsgivaren har vänt sig i en fördragsslutande stat där det finns rättsliga förfaranden för fordringar som påstås täckas av försäkringen.
2.2.3 Bestämmelse om uppsägning med 30 dagars varsel vid fall som inte omfattas av 2.2.1.
2.3 Icke-krigsförsäkringar bör täcka alla risker som omfattas av obligatorisk försäkring utom de risker som anges i 2.2, oavsett om de omfattas av undantagen, begränsningarna eller kraven enligt 2.1 och 2.2.
3. Ett exempel på försäkringsåtaganden (blå kort) och ett försäkringscertifikat, som samtliga återspeglar dessa riktlinjer, återges i tillägg B.
TILLÄGG A
BESTÄMMELSER SOM AVSES I RIKTLINJERNA 2.1.1, 2.1.2 OCH 2.2.1
Undantagsklausul om standardiserade försäkringsvillkor vid radioaktiv kontaminering, kemiska, biologiska, biokemiska hot och elektromagnetiska vapen (standardklausul nr 370, 10.11.2003)
Denna klausul ska vara utslagsgivande och ha företräde framför varje annan därmed oförenlig regel i försäkringen.
1. Försäkringen gäller i inget fall för ansvar för förlustskador eller kostnader som direkt eller indirekt orsakats av, stått i samband med eller föranletts av
1.
1 joniserande strålning från eller kontaminering orsakad av radioaktivitet från kärnbränsle, kärnavfall eller förbränning av kärnbränsle,
1.
2 radioaktiv, giftig, explosiv eller på annat sätt farlig eller smittsam egendom från kärnkraftinstallation, reaktor eller annan kärnteknisk anläggning eller nukleära delar därav,
1.
3 vapen eller apparatur som använder atom- eller kärnklyvning, fusion eller annan liknande process eller radioaktiv kraft eller radioaktivt stoff,
1.
4 radioaktiv, giftig, explosiv eller på annat sätt farlig eller smittsam egendom av radioaktivt slag. Undantaget i denna punkt gäller inte radioaktiva isotoper, annat än kärnbränsle, när sådana isotoper iordningställs, transporteras, lagras eller används i kommersiella, jordbruksrelaterade, medicinska, vetenskapliga eller andra liknande fredliga syften,
1.
5 kemiska, biologiska, biokemiska eller elektromagnetiska vapen.
Undantagsklausul om försäkringsvillkor vid it-attacker (standardklausul nr 380, 10.11.2003)
1. Om inte annat följer av bestämmelsen i punkt 2 nedan, gäller denna försäkring i inget fall för ansvar för förlustskador eller kostnader som direkt eller indirekt orsakats av, stått i samband med eller föranletts av användning eller drift, som ett medel för att vålla skada, av en dator, ett datasystem, en programvara, destruktiva program, datavirus eller processer eller något annat elektroniskt system.
2. Om denna klausul skrivs in i försäkringar som gäller för risker för krig, inbördeskrig, revolution, uppror, resning eller därav föranledda inbördes oroligheter, eller varje fientlig handling av eller mot krigförande makt, eller terrorism eller varje person som handlar av politiska skäl, ska bestämmelsen i punkt 1 inte syfta till att undanta förluster (vilka annars skulle omfattas) som härrör från användningen av en dator, ett datorsystem eller en programvara eller något annat elektroniskt system i uppskjutnings- och/eller styrsystemet och/eller avfyrningsmekanismen i vapen eller robotar.
Automatisk uppsägning och undantag vid krig
1.1 Automatisk uppsägning av försäkringsskyddet
Oavsett om sådan underrättelse om uppsägning har lämnats, ska nedanstående försäkringar AUTOMATISKT SÄGAS UPP
1.1.
1 vid krigsutbrott (oavsett om det har lämnats en krigsförklaring eller inte) mellan någon av följande stater: Förenade kungariket, Amerikas förenta stater, Frankrike, Ryska federationen och Folkrepubliken Kina,
1.1.
2 när det gäller fartyg som omfattas av försäkringsskydd enligt nedan, om ett sådant fartyg tas i anspråk antingen som egendom eller för användning.
1.2 Krig mellan de fem staterna
Försäkringen gäller inte
1.2.
1 ansvar för förlustskador eller kostnader som föranlett av krigsutbrott (oavsett om det har lämnats en krigsförklaring eller inte) mellan någon av följande stater: Förenade kungariket, Amerikas förenta stater, Frankrike, Ryska federationen och Folkrepubliken Kina,
1.2.
2 rekvisition, antingen som egendom eller för användning.
TILLÄGG B
I. Exempel på försäkringsåtaganden (blå kort) som avses i riktlinje 3
Blå kort som utfärdas av krigsförsäkringsgivare
Certifikat utfärdat som bevis på försäkringsskydd enligt artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods
Fartygets namn
Fartygets IMO-nummer
Registreringsort
Ägarens namn och adress
Härmed intygas att för ovan angivna fartyg i ovan angivna ägo gäller en försäkring som uppfyller föreskrifterna i artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods, med förbehåll för alla undantag och begränsningar som medges för obligatorisk krigsförsäkring enligt konventionen och de genomföranderiktlinjer som antogs av Internationella sjöfartsorganisationens juridiska kommitté i oktober 2006 med främst följande bestämmelser: [Här kan konventionstexten och riktlinjerna med tillägg införas i önskad omfattning.]
Försäkringsperioden gäller fr.o.m.: den 20 februari 2007
m.: den 20 februari 2008
Försäkringsgivaren kan alltid ogiltigförklara detta certifikat genom att med 30 dagars varsel skriftligen meddela detta till ovan angivna myndighet, varvid försäkringsgivarens ansvar enligt certifikatet ska upphöra samma dag som uppsägningstiden löper ut, dock endast för händelser som inträffat därefter.
Blå kort som utfärdas av icke-krigsförsäkringsgivare
Certifikat utfärdat som bevis på försäkringsskydd enligt artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods
Fartygets namn
Fartygets IMO-nummer
Registreringsort
Ägarens namn och adress
Härmed intygas att för ovan angivna fartyg i ovan angivna ägo gäller en försäkring som uppfyller föreskrifterna i artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods, med förbehåll för alla undantag och begränsningar som medges för icke-krigsförsäkringsgivare enligt konventionen och de genomföranderiktlinjer som antogs av Internationella sjöfartsorganisationens juridiska kommitté i oktober 2006 med främst följande bestämmelser: [Här kan konventionstexten och riktlinjerna med tillägg införas i önskad omfattning.]
Försäkringsperioden gäller fr.o.m.: den 20 februari 2007
m.: den 20 februari 2008
Försäkringsgivaren kan alltid ogiltigförklara detta certifikat genom att med 3 månaders varsel skriftligen meddela detta till ovan angivna myndighet, varvid försäkringsgivarens ansvar enligt certifikatet ska upphöra samma dag som uppsägningstiden löper ut, dock endast för händelser som inträffat därefter.
II.Modell för certifikat angående försäkring som avses i riktlinje 3
CERTIFIKAT ANGÅENDE FÖRSÄKRING ELLER ANNAN EKONOMISK SÄKERHET
FÖR ANSVAR FÖR PASSAGERARES DÖD ELLER PERSONSKADA
Utfärdat i enlighet med artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.
Fartygets namn
Siffror eller bokstäver som identifierar fartyget
Fartygets IMO-nummer
Registreringsort
Namnet på den transportör som faktiskt utför befordran och fullständig adress till det driftställe där denne har sin huvudsakliga rörelse
Härmed intygas att för ovan angivna fartyg gäller en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som uppfyller föreskrifterna i artikel 4a i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.
Säkerhetens art
Säkerhetens giltighetstid
Namn och adress på försäkringsgivaren och/eller den (de) person(er) som ställt annan ekonomisk säkerhet
Det försäkringsskydd som här bestyrks är uppdelat i en krigsförsäkringsdel och en icke-krigsförsäkringsdel, enligt de genomförande riktlinjer som antogs av Internationella sjöfartsorganisationens juridiska kommitté i oktober 2006. Båda dessa delar av försäkringsskyddet omfattas av alla de undantag och begränsningar som medges enligt konventionen och dess genomföranderiktlinjer. Försäkringsgivarna är inte gemensamt och solidariskt ansvariga. Försäkringsgivare är:
För krigsrisker: War Risks, Inc., [adress]
För icke-krigsrisker: PANDI P&I, [adress]
Detta certifikat gäller till och med
Utfärdat eller bestyrkt av regeringen i
(statens fullständiga namn)
ELLER
När en fördragsslutande part tillämpar artikel 4a.3 ska följande text användas:
Detta certifikat är utfärdat enligt bemyndigande av regeringen i (statens fullständiga namn) av (institutionens eller organisationens namn)
Utfärdat i ............................................................... den .....................................................
(Den utfärdande eller bestyrkande tjänstemannens underskrift och titel)
Anvisningar
1. Om så önskas kan uppgiften om utfärdande stat även innehålla en hänvisning till behörig offentlig myndighet i den stat där certifikatet är utfärdat.
2. Om flera personer tillhandahåller säkerhet ska det för var och en anges vilket belopp personen tillhandahåller.
3. Om flera slags säkerheter ställs ska dessa anges.
4. Under rubriken "Säkerhetens giltighetstid" ska även anges från vilken dag säkerheten gäller.
5. Under adressen på försäkringsgivaren och/eller den (de) person(er) som ställt annan ekonomisk säkerhet ska även anges var personen har sitt huvudsakliga driftställe. I tillämpliga fall ska det även anges vid vilket driftställe försäkringen utfärdats eller säkerheten ställs.
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 562), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 190 E, 29.7.2008, s. 17) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning) (5722/3/2008 – C6-0224/2008 – 2005/0238(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5722/3/2008 – C6-0224/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0588),
– med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2008)0208),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0335/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om hamnstatskontroll (omarbetning)
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll av fartyg(6) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.
(2) Gemenskapen är allvarligt oroad över fartygsolyckor och föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed kusterna.
(3) Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende- och arbetsförhållanden ombord.
(4) Säkerheten, möjligheterna att förhindra förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa konventioner, internationella koder och resolutioner.
(5)Medlemsstaterna bör därför sträva efter att vidta nödvändiga åtgärder för att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention om arbete till sjöss från 2006, vars regel 5.2.1 innehåller bestämmelser om hamnstatens skyldigheter.
(6)Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa sin nationella lagstiftning till de bestämmelser om ansvarsbegränsningar som fastställs i 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, som antagits under överinseende av Internationella sjöfartsorganisationen, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll (1996 års konvention). Av Europeiska gemenskapernas domstols dom i mål C-188/07(7) framgår det att skadeersättning till tredje man för miljöskador förorsakade av avfall är baserad på principen att förorenaren ska betala, som anges i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(8) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(9), och ger rätt till ersättning för alla de skador som uppstått, inbegripet de skador som inte är helt täckta och som går utanför nationella bestämmelser för tillämpning av konventionerna.
(7) Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord vilar i första hand på flaggstaten. Genom att i erforderliga fall anlita erkända organisationer ska flaggstaten fullt ut garantera att de inspektioner och besiktningar som görs för att utfärda relevanta certifikat är kompletta och effektiva. Ansvaret för att upprätthålla fartygets skick och dess utrustning efter besiktningen för att uppfylla kraven i de konventioner som är tillämpliga på fartyg vilar på det företag som ansvarar för fartyget. Ett antal flaggstater har emellertid underlåtit att genomföra och tillämpa internationella normer. Hädanefter bör som en andra försvarslinje mot undermålig sjöfart övervakningen av fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord också vara hamnstatens skyldighet med erkännande av att hamnstatskontroll inte är en besiktning och att relevanta inspektionsformulär inte är sjövärdighetscertifikat.
(8) En harmonisering av medlemsstaternas sätt att effektivt verkställa dessa internationella normer, med avseende på fartyg som framförs i vatten som lyder under deras jurisdiktion och anlöper deras hamnar, bör förhindra att konkurrensen snedvrids.
(9) Sjöfartsbranschen är sårbar för terrorhandlingar. Åtgärder för transportskydd bör genomföras på ett effektivt sätt, och medlemsstaterna bör med hjälp av säkerhetskontroller noga bevaka att säkerhetsreglerna följs.
(10) De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris MOU) som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, bör utnyttjas.
(11) Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 (10), bör ge det stöd som behövs för att säkra ett enhetligt och effektivt genomförande av systemet för hamnstatskontroll. Byrån bör särskilt bidra till medlemsstaternas utveckling och genomförande av den inspektionsdatabas som inrättas genom detta direktiv och av gemenskapens harmoniserade utbildnings- och kompetensbedömningssystem för inspektörer inom systemet för hamnstatskontroll.
(12) Målsättningen för en effektiv hamnstatskontroll bör vara att alla fartyg som anlöper hamnar i Europeiska unionen inspekteras regelbundet. Inspektionerna bör inriktas på undermåliga fartyg. Fartyg i gott skick, dvs. fartyg som har klarat alla inspektioner eller som är flaggade i en stat som följer Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) frivilliga revisionsprogram för dess medlemsstater (Voluntary Member State Audit Scheme), bör gynnas genom att inspekteras mer sällan. Dessa nya inspektionsrutiner bör införas i gemenskapens ordning för hamnstatskontroll så snart de har utarbetats i detalj och de bör bygga på ett inspektionssamarbete där varje medlemsstat bidrar på ett rättvist sätt till uppnåendet av gemenskapens mål om heltäckande ordning för inspektion. Dessutom bör medlemsstaterna ha ett erforderligt antal anställda, inbegripet kvalificerade inspektörer, med beaktande av fartygstrafikens intensitet och karaktär vid respektive hamn.
(13) Den inspektionsordning som inrättas genom detta direktiv tar hänsyn till det arbete som utförts inom ramen för Paris MOU. Eftersom alla förändringar som härrör från Paris MOU bör godkännas på gemenskapsnivå innan de börjar tillämpas inom EU, bör nära samordning införas och upprätthållas mellan gemenskapen och Paris MOU för att främja så stor samstämmighet som möjligt.
(14) Kommissionen bör förvalta och uppdatera inspektionsdatabasen i nära samarbete med Paris MOU. Inspektionsdatabasen bör innehålla inspektionsuppgifter från medlemsstaterna och alla stater som är parter i Paris MOU. Till dess att gemenskapens system för sjöfartsinformation, SafeSeaNet, är fullt operativt och medger automatisk registrering av uppgifter om fartygsbesök i inspektionsdatabasen, bör medlemsstaterna lämna kommissionen den information som krävs för att säkerställa en korrekt övervakning av tillämpningen av detta direktiv, särskilt vad avser fartygsförflyttningar. På grundval av de inspektionsuppgifter som lämnats av medlemsstaterna bör kommissionen hämta uppgifter från inspektionsdatabasen om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att inspekteras och om fartygens förflyttningar och beräkna inspektionsplikten för varje medlemsstat. Inspektionsdatabasen bör också kunna samverka med gemenskapens andra sjösäkerhetsdatabaser.
(15) Medlemsstaterna bör sträva efter att se över metoden för upprättande av den vita, grå och svarta listan över flaggstater inom ramen för Paris MOU, så att det säkerställs att den är rättvis, särskilt när det gäller behandlingen av flaggstater med små fartygsflottor.
(16) Regler och förfaranden för hamnstatens kontrollinspektion, däribland förutsättningar för att kvarhålla fartyg, bör harmoniseras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar, vilket också kraftigt skulle minska selektiva val av vissa anlöpshamnar för att undvika riktig kontroll.
(17) ▌ Periodiska inspektioner och tilläggsinspektioner bör omfatta en undersökning av de områden som har fastställts i förväg för varje fartyg; områdena kan variera beroende på fartygs- och inspektionstyp och resultatet av tidigare hamnstatskontroller. Inspektionsdatabasen bör innehålla de uppgifter som behövs för att fastställa de riskområden som ska kontrolleras vid varje inspektion.
(18) Vissa kategorier av fartyg utgör en stor olycks- eller föroreningsrisk när de blir äldre och bör då inspekteras mer ingående. Närmare bestämmelser bör fastställas för hur denna utökade inspektion ska gå till.
(19) Enligt den inspektionsordning som inrättas genom detta direktiv beror intervallet mellan periodiska inspektioner ombord på fartyg på deras riskprofil, som bestäms genom vissa generiska och historiska parametrar. För högriskfartyg bör detta intervall inte överstiga sex månader.
▌
(20) Vissa fartyg utgör på grund av sitt dåliga skick, sin flagga och förhistoria en uppenbar fara för säkerheten till sjöss och den marina miljön. Dessa fartyg bör därför vägras tillträde till gemenskapens hamnar och ankarplatser om det inte kan visas att fartyget utan risk kan framföras i gemenskapens farvatten. Det bör utarbetas riktlinjer som beskriver de förfaranden som är tillämpliga då förbudet mot ett sådant tillträde utfärdas och upphävs. För öppenhetens skull bör förteckningen över de fartyg som vägrats tillträde till gemenskapens hamnar och ankarplatser offentliggöras.
(21) I syfte att minska den börda upprepade inspektioner utgör för vissa administrationer och företag bör besiktningar enligt rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik(11), som genomförs på ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, och som omfattar åtminstone alla delar i en utökad inspektion, beaktas vid beräkningen av fartygets riskprofil, intervallerna mellan inspektionerna och varje medlemsstats uppfyllande av inspektionsplikten. Dessutom bör kommissionen undersöka om det är lämpligt att direktiv 1999/35/EG ändras i framtiden för att höja den säkerhet som krävs för drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg till och från hamnar i medlemsstaterna.
(22) Åsidosättande av bestämmelser i tillämpliga konventioner bör rättas till. I de fall bristerna på ett påtagligt sätt utgör fara för säkerhet, hälsa eller miljö bör de fartyg som är i behov av korrigerande åtgärder hållas kvar tills bristerna har rättats till.
(23) För att förhindra oskäliga beslut som kan komma att orsaka felaktigt kvarhållande och försening måste det finnas rätt att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg vilket fattats av behöriga myndigheter.
(24) Myndigheter och inspektörer som handhar hamnstatskontroll bör inte ha några intressekonflikter med hamnen där inspektionen utförs, de inspekterade fartygen eller andra berörda intressen. Inspektörerna bör ha lämpliga kvalifikationer och få den utbildning som behövs för att bibehålla och öka sin kompetens att utföra inspektioner. Medlemsstaterna bör samarbeta vid utformningen och främjandet av ett harmoniserat utbildnings- och kompetensbedömningssystem för inspektörer inom gemenskapen.
(25) Lotsar och hamnmyndigheter eller organ bör kunna lämna värdefulla upplysningar om uppenbara missförhållanden som upptäcks på fartyg.
(26) Klagomål från personer med ett legitimt intresse av boende- och arbetsförhållanden ombord bör utredas. Den som lämnar ett klagomål bör informeras om hur klagomålet följs upp.
(27) Samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra myndigheter eller organisationer är nödvändigt för att säkerställa en effektiv uppföljning av bristfälliga fartyg som har tillåtits avresa och för utbyte av information om fartyg i hamn.
(28) Eftersom inspektionsdatabasen är en viktig del av hamnstatskontrollen bör medlemsstaterna se till att den uppdateras i enlighet med gemenskapens behov.
(29) Offentliggörande av information om fartyg, driftsansvariga eller företag som inte iakttar internationella normer för säkerhet, hälsa och skydd av den marina miljön kan ha en effektiv, avskräckande verkan, avhålla rederierna från att använda sådana fartyg samt motivera ägarna att vidta korrigerande åtgärder. När det gäller den information som ska göras tillgänglig bör kommissionen upprätta ett nära samarbete med Paris MOU och ta hänsyn till all information som offentliggörs för att undvika onödigt dubbelarbete. Medlemsstaterna bör lämna relevant information endast en gång.
(30) Alla kostnader i samband med inspektioner som ligger till grund för beslut om kvarhållande av fartyg eller upphävande av tillträdesförbud bör betalas av ägaren eller den driftsansvarige.
(31) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(12).
(32) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra detta direktiv för att tillämpa senare ändringar av konventioner, internationella koder och resolutioner med anknytning till direktivet och att fastställa bestämmelser för genomförande av bestämmelserna i artiklarna 7 och 9. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(33) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att minska antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemsstaternas jurisdiktion genom en förbättring av gemenskapens inspektionssystem för havsgående fartyg och genom att utveckla metoder för förebyggande åtgärder inom området för havsföroreningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av deras omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(34) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en materiell ändring i förhållande till direktiv 95/21/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.
(35) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga XV.
(36) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet bättre lagstiftning(13) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstämmelse mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.
(37) För att inte lägga en alltför stor administrativ börda på kustlösa medlemsstater kan en de minimis-regel ge sådana medlemsstater möjlighet att avvika från bestämmelserna i detta direktiv, vilket innebär att dessa medlemsstater inte är skyldiga att införliva direktivet så länge de uppfyller vissa kriterier.
(38) För att beakta att de franska utomeuropeiska departementen tillhör ett annat geografiskt område och i stor utsträckning är parter i andra samförståndsavtal om regional hamnstatskontroll än Paris MOU samt har mycket begränsat trafikflöde med fastlandseuropa bör den berörda medlemsstaten tillåtas undanta dessa hamnar från det hamnstatskontrollsystem som tillämpas inom gemenskapen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en drastisk minskning av antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemsstaternas jurisdiktion genom
a)
ökad efterlevnad av internationell och tillämplig gemenskapslagstiftning angående säkerhet till sjöss, sjöfartsskydd, skydd av den marina miljön och boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg från samtliga flaggstater,
b)
upprättande av gemensamma kriterier för hamnstatens fartygskontroll och harmoniserade förfaranden för inspektion och kvarhållande av fartyg, med utgångspunkt i den sakkunskap och de erfarenheter som finns inom ramen för Paris MOU.
c)
införande i gemenskapen av ett hamnstatskontrollsystem grundat på inspektioner som utförs inom gemenskapen och Paris MOU-regionen i syfte att inspektera alla fartyg med en frekvens som följer av deras riskprofil och där fartyg med högre riskprofil inspekteras mer ingående och oftare.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1.
"konventionerna": följande konventioner med tillhörande protokoll och ändringar och därmed förknippade koder med obligatorisk status, i uppdaterad version:
a)
Internationella lastlinjekonventionen, 1966 (LL 66).
b)
1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas 74).
c)
1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och 1978 års protokoll till denna (Marpol 73/78).
d)
1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW 78).
e)
Konvention om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, 1972 (Colreg 72).
f)
Internationell konvention om skeppsmätning, 1969 (ITC 69).
g)
Konvention om miniminormer i handelsfartyg, 1976 (ILO No 147).
h)
1992 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC 92).
2.
"Paris MOU": det samförståndsavtal om hamnstatskontroll som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, i uppdaterad version.
3.
"ramar och förfaranden för IMO:s frivilliga revisionsprogram för dess medlemsstater": IMO-församlingens resolution A.974(24).
4.
"Paris MOU-region": det geografiska område där stater som är parter i Paris MOU utför inspektioner inom ramen för Paris MOU.
5)
5. "hamn": land- och vattenområde som består av sådana anläggningar och sådan utrustning som i princip möjliggör mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av gods, mottagande och leverans av gods, samt ombord- och landstigning av passagerare.
6)
6. "fartyg": varje havsgående fartyg som omfattas av en eller flera av konventionerna och som har annan flagg än hamnstatens.
7)
7. "samverkan mellan fartyg och hamn": samverkan som inträffar när ett fartyg påverkas direkt eller indirekt av verksamhet som innebär förflyttning av varor eller människor eller tillhandahållandet av hamntjänster till och från fartyget.
8)
8. "fartyg vid ankarplats": ett fartyg i en hamn eller ett annat område under en hamns jurisdiktion, men inte vid kaj, som utför samverkan mellan fartyg och hamn.
9)
9. "inspektör": en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är godkänd av en medlemsstats behöriga myndighet för att utföra hamnstatsinspektioner och som är ansvarig inför den behöriga myndigheten.
10)
10. "behörig myndighet": en sjöfartsmyndighet med ansvar för hamnstatskontroll i enlighet med detta direktiv.
11)
11. "behörig sjöfartsskyddsmyndighet": en behörig sjöfartsskyddsmyndighet enligt definitionen i punkt 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar(14).
▌
12.
"inledande inspektion": en inspektörs besök ombord på ett fartyg för att kontrollera att de krav som följer av tillämpliga konventioner och förordningar är uppfyllda, åtminstone inbegripet de kontroller som anges i artikel 13.1.
13.
"mer ingående inspektion": en inspektion genom vilken fartyget, dess utrustning och besättning under de omständigheter som närmare anges i artikel 13.3 helt eller, om detta är lämpligare, delvis görs till föremål för en undersökning av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruktion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållanden samt efterlevnaden av de skötselanvisningar som gäller ombord.
14.
"utökad inspektion": en inspektion som minst omfattar de punkter som anges i bilaga VII; en utökad inspektion kan inbegripa en mer ingående inspektion om det finns otvetydiga skäl för detta i enlighet med artikel 13.3.
15.
"klagomål": information eller rapport från en fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse av fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden ombord och förhindrande av förorening.
16.
"kvarhållande": ett formellt förbud för ett fartyg att gå till sjöss på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans medför att fartyget inte är sjövärdigt.
17.
"tillträdesförbud": ett beslut utfärdat till ett fartygs befälhavare, det företag som ansvarar för fartyget och flaggstaten, genom vilket de underrättas om att fartyget kommer att vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar och ankarplatser.
18.
"driftsförbud": ett uttryckligt förbud för ett fartyg ett fortsätta driften på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans skulle göra den fortsatta driften riskfylld.
19.
"företag": fartygets ägare eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det ansvar som föreskrivs i internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden).
20.
"erkänd organisation": ett klassificeringssällskap eller annat privat organ som på en flaggstats administrations vägnar utför föreskrivna uppgifter.
21.
"föreskrivet certifikat": certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med konventioner.
22.
"klasscertifikat": ett dokument som styrker överensstämmelse med Solas 74 regel II-1/3-1.
23.
"inspektionsdatabasen": informationssystemet som bidrar till genomförandet av hamnstatskontrollsystemet inom gemenskapen och som innehåller uppgifter om de inspektioner som utförts i Paris MOU-regionen.
24.
"1996 års konvention": 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, som antagits under överinseende av Internationella sjöfartsorganisationen, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll.
Artikel 3
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska gälla varje fartyg som anlöper en medlemsstats hamn eller ankarplats, liksom dess besättning, för att upprätta samverkan mellan fartyg och hamn.
▌
Frankrike får besluta att de hamnar som omfattas av denna punkt inte ska inbegripa hamnar belägna i de utomeuropeiska departement som avses i artikel 299.2 i fördraget.
När en medlemsstat inspekterar ett fartyg i sina territorialvatten, men utanför en hamn, ska detta förfarande betraktas som en inspektion i enlighet med detta direktiv.
Inget i denna artikel ska påverka rätten för en stat att ingripa med stöd av gällande internationella konventioner.
De medlemsstater som inte har någon havshamn kan enligt vissa villkor avvika från tillämpningen av detta direktiv. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3 vidta nödvändiga åtgärder för genomförandet av denna möjlighet till undantag.
▌
2. För fartyg med bruttodräktighet under 500 ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser som gäller enligt en tillämplig konvention och, om ingen konvention är tillämplig, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget inte på ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, liv eller miljö. Vid tillämpning av denna punkt ska medlemsstaterna söka vägledning i bilaga I till Paris MOU.
3. Vid inspektion av ett fartyg från en flaggstat som inte är part i en konvention ska medlemsstaterna se till att ett sådant fartyg och dess besättning inte behandlas fördelaktigare än ett fartyg som är från en flaggstat som är part i konventionen i fråga.
4. Fiskefartyg, örlogsfartyg, räddningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt och fritidsbåtar som inte används i handelssjöfart ska inte omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Inspektionsbefogenheter
1. Medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att lagligen kunna utföra de inspektioner som anges i detta direktiv ombord på utländska fartyg i enlighet med internationell rätt.
2. Medlemsstaterna ska ha lämpliga behöriga myndigheter som tilldelas erforderligt antal anställda, i synnerhet kvalificerade inspektörer, även genom rekrytering, för genomförandet av fartygsinspektioner, och ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att de utför sina åligganden i enlighet med detta direktiv, framför allt att de finns tillgängliga för att genomföra de inspektioner som krävs enligt detta direktiv.
Artikel 5
Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa sin nationella lagstiftning till de bestämmelser om ansvarsbegränsningar som fastställs i 1996 års konvention.
Principen om skadeersättning till tredje man för miljöskador förorsakade av avfall och som omfattas av principen att förorenaren ska betala i enlighet med direktiv 75/442/EEG samt direktiv 2004/35/EG ger rätt till ersättning för alla de skador som uppstått, inbegripet de skador som inte är helt täckta och som går utanför nationella bestämmelser för tillämpning av konventionerna.
Medlemsstaterna får behålla eller införa striktare bestämmelser än vad som föreskrivs i detta direktiv.
Artikel 6
Inspektionsordning och årlig inspektionsplikt
1. Medlemsstaterna ska utföra inspektioner i enlighet med de urvalsregler som anges i artikel 12 och bestämmelserna i bilaga I.
2. För att fullgöra sin årliga inspektionsplikt ska varje medlemsstat
a)
inspektera alla fartyg av prioritet I enligt artikel 12 a som anlöper dess hamnar eller ankarplatser,
b)
årligen genomföra ett sammanlagt antal inspektioner av fartyg av prioritet I och prioritet II enligt artikel 12 a och b som motsvarar minst dess andel av det totala antal inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOU regionen. Varje medlemsstats inspektionsandel ska grunda sig på det antal enskilda fartyg som anlöper den berörda medlemsstatens hamnar eller ankarplatser i förhållande till det totala antalet enskilda fartyg som anlöper hamnar eller ankarplatser i varje stat inom gemenskapen och i Paris MOU regionen.
3. För att beräkna hur stor andel av det totala antalet inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOU-regionen och som anges i punkt 2 b, ska inte fartyg på ankarplats räknas, såvida inte den berörda medlemsstaten förskrivit något annat.
Artikel 7
Genomförande av gemenskapens inspektionsordning
I enlighet med artikel 5 ska varje enskild medlemsstat
a)
inspektera alla fartyg av prioritet I enligt artikel 12a som anlöper dess hamnar och ankarplatser, och
b)
årligen genomföra ett sammanlagt antal inspektioner av fartyg av prioritet I och fartyg av prioritet II, enligt artikel 12 a och b, som åtminstone motsvarar dess årliga inspektionsplikt.
▌
Artikel 8
Situationer då vissa fartyg inte inspekteras
1. En medlemsstat får i följande situationer besluta att uppskjuta inspektionen av ett fartyg av prioritet I ▌:
i)
Om inspektionen kan utföras vid fartygets nästa besök i samma medlemsstat, förutsatt att fartyget under mellantiden inte anlöper någon annan hamn eller ankarplats i gemenskapen eller i Paris MOU-regionen och uppskjutandet inte överskrider 15 dagar.
ii)
Om inspektionen kan utföras i en annan anlöpshamn inom gemenskapen eller i Paris MOU-regionen inom 15 dagar, förutsatt att den stat där denna anlöpshamn är belägen har samtyckt till inspektionen ▌.
Om en inspektion skjuts upp, men inte genomförs i enlighet med led (i) och (ii) och inte registreras i inspektionsdatabasen, ska den räknas som en utebliven inspektion för den medlemsstat som sköt upp den.
2. I följande undantagsfall ska en inspektion som av operativa skäl inte genomförs av ett fartyg av prioritet I ▌ inte räknas som en utebliven inspektion, förutsatt att skälet till att inspektionen uteblev registreras i inspektionsdatabasen, och ▌ när den behöriga myndigheten anser att utförandet av inspektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets, besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina miljön.
▌
3. Om inspektion av ett fartyg vid ankarplats inte utförs, ska detta inte räknas som en utebliven inspektion förutsatt att, om led ii ska tillämpas, orsakerna till att inspektionen inte genomförts registreras i inspektionsdatabasen, om
i)
fartyget inspekteras i en annan hamn i gemenskapen eller i Paris MOU-regionen i enlighet med bilaga I inom 15 dagar eller
▌
ii)
den behöriga myndigheten anser att utförandet av inspektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets, besättningens eller hamnens säkerhet eller skada den marina miljön ▌.
4. De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med avseende på bestämmelserna för genomförande av denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.
Artikel 9
Ankomstanmälan
1. När ett fartyg som i enlighet med artikel 14 kan bli föremål för utökad inspektion är på väg till en hamn eller ankarplats i en medlemsstat ska den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren anmäla dess ankomst till första hamn eller ankarplatsi gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i bilaga III.
2. Vid mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen(15), ska den berörda hamnmyndigheten ▌ vidarebefordra denna information till den behöriga myndigheten samt till berörda myndigheter vid de övriga hamnar eller ankarplatser som successivt anlöps inom gemenskapen.
3. All kommunikation som föreskrivs i denna artikel ska ▌ ske i elektronisk form. Andra medel får endast användas om kommunikationen inte kan ske med elektroniska medel.
4. De rutiner och format som medlemsstaterna utarbetar för genomförandet av bilaga III ska överensstämma med ▌direktiv 2002/59/EG ▌.
Artikel 10
Fartygens riskprofil
1. Alla fartyg som anlöper en hamn eller en ankarplats i en medlemsstat ska i inspektionsdatabasen ▌ tilldelas en riskprofil som bestämmer deras respektive inspektionsprioritet, tidsintervallet mellan inspektionerna och inspektionernas omfattning.
2. Ett fartygs riskprofil ska bestämmas genom en kombination av generiska och historiska riskparametrar enligt följande:
a)
Generiska parametrar
Generiska parametrar ska grunda sig på typ, ålder, flagg, de erkända organisationer som är involverade och företagets prestationsnivå i enlighet med bilaga I del I.1 och bilaga II.
b)
Historiska parametrar
Historiska parametrar ska grunda sig på antalet brister och kvarhållanden under en viss period i enlighet med bilaga I del I.2 och bilaga II.
3. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3 anta bestämmelserna för genomförande av denna artikel, och framför allt ange:
–
Varje riskparameters värde.
–
Den kombination av riskparametrar som motsvarar varje nivå i fartygens riskprofil.
–
Tillämpningsvillkoren för de flaggstatskriterier som avses i bilaga I del I.1 punkt c led iii i bilaga I om överensstämmelse med tillämpliga instrument.
▌
Artikel 11
Inspektionernas frekvens
║Fartyg som anlöper gemenskapens hamnar eller ankarplatser ska underkastas periodiska inspektioner eller tilläggsinspektioner enligt följande
a)
Periodiska inspektioner av fartyg ska utföras med i förväg bestämda intervall beroende på deras riskprofil i enlighet med bilaga I del I. Intervallet mellan periodiska inspektioner av högriskfartyg ska inte överskrida sex månader.
b)
Fartyg ska underkastas tilläggsinspektioner oavsett tidsintervallet efter den senaste periodiska inspektionen enligt följande:
–
Den behöriga myndigheten ska se till att inspektera fartyg för vilka faktorer av högsta prioritet föreligger enligt bilaga I del II.2 a.
–
Fartyg för vilka oförutsedda faktorer enligt bilaga I del II.2 b föreligger får inspekteras. Beslut att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts åt den behöriga myndighetens sakkunniga bedömning.
Artikel 12
Val av fartyg för inspektion
Den behöriga myndigheten ska se till att fartyg väljs ut för inspektion på grundval av deras riskprofil enligt beskrivningen i bilaga I del I och när faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer uppstår i enlighet med bilaga I del II.2 A och 2 B.
När det gäller inspektion av fartyg
a)
ska den behöriga myndigheten välja ut de fartyg som ska underkastas en obligatorisk inspektion och som betecknas som fartyg av prioritet I i enlighet med de urvalsregler som anges i bilaga I del II.3 A,
b)
får den behöriga myndigheten välja ut de fartyg för inspektion som betecknas fartyg av prioritet II i enlighet med bilaga I del II.3 B.
Artikel 13
Inledande och mer ingående inspektioner
Medlemsstaterna ska se till att fartyg som väljs ut för inspektion i enlighet med artikel 12 underkastas en inledande inspektion eller en mer ingående inspektion enligt följande:
1. Den behöriga myndigheten ska vid varje inledande inspektion säkerställa att inspektören åtminstone
a)
kontrollerar de i bilaga IV förtecknade certifikat och dokument som ska bevaras ombord enligt gemenskapens sjöfartslagstiftning och konventioner om sjösäkerhet och sjöfartsskydd,
b)
kontrollerar, i förekommande fall, om de brister som en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU har upptäckt vid en tidigare inspektion har åtgärdats,
c)
förvissar sig om fartygets allmänna skick, inklusive sanitära förhållanden, däribland i maskinutrymme och i bostäder.
2. Om de brister som ska åtgärdas i nästa anlöpshamn har registrerats i inspektionsdatabasen efter en sådan inspektion som avses i punkt 1, får den behöriga myndigheten i denna hamn besluta att inte genomföra de kontroller som avses i punkt 1 a och c.
3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare granskning av att de bestämmelser som gäller verksamheten ombord efterlevs, ska göras när det efter en sådan inspektion som avses i punkt 1 finns otvetydiga skäl att anta att fartygets skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte uppfyller de tillämpliga villkoren i en av konventionerna.
"Otvetydiga skäl" ska anses föreligga när en inspektör finner omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrustning eller besättning.
Exempel på "otvetydiga skäl" finns i bilaga V.
Artikel 14
Utökad inspektion
1. Fartyg i någon av följande kategorier kan bli föremål för en utökad inspektion i enlighet med bilaga I del II.3 A och 3 B:
–
Fartyg med hög riskprofil.
–
Passagerarfartyg, olje-, gas-, kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är över 12 år.
–
Fartyg med hög riskprofil eller passagerarfartyg, olje-, gas-, kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är över 12 år då faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer föreligger.
–
Fartyg som ska inspekteras på nytt efter ett tillträdesförbud som utfärdats i enlighet med artikel 16.
2. Fartygets driftsansvarige eller befälhavare ska se till att myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra den utökade inspektionen.
Fartyget ska stanna i hamnen tills inspektionen är genomförd, vilket dock inte ska påverka tillämpningen av kontrollåtgärder som är nödvändiga av säkerhetsskäl.
3.När den behöriga myndigheten får en förhandsanmälan från ett fartyg som kan bli föremål för en periodisk utökad inspektion, ska myndigheten meddela fartyget om en utökad inspektion inte kommer att äga rum.
4. Den utökade inspektionens omfattning, däribland de riskområden som ska ingå, anges i bilaga VII. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 besluta om åtgärder för genomförande av bilaga VIII.
Artikel 15
Riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och sjöfartsskydd
1. Medlemsstaterna ska se till att deras inspektörer följer förfarandena och riktlinjerna i bilaga VI.
2. När det gäller säkerhetskontroller ska medlemsstaterna tillämpa de relevanta förfaranden som anges i bilaga VI till detta direktiv på alla fartyg som avses i artikel 3.1–3.3 i förordning (EG) nr 725/2004 och som anlöper deras hamnar, såvida de inte är flaggade i den hamnstat där inspektionen sker.
3. Bestämmelserna om utökade inspektioner i artikel 14 i detta direktiv ska tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg enligt artikel 2 a och b i direktiv 1999/35/EG.
När ett fartyg har besiktigats enligt artiklarna 6 och 8 i direktiv 1999/35/EG av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, ska denna specifika besiktning i förekommande fall registreras som en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion i inspektionsdatabasen och beaktas med avseende på artiklarna 10, 11 och 12 i detta direktiv för att beräkna varje medlemsstats fullgörande av inspektionsplikten, i den mån alla punkter som avses i bilaga VII är medtagna.
Utan att det påverkar ett hindrande av ett ro-ro-passagerarfartygs eller ett höghastighetspassagerarfartygs användning som beslutats i enlighet med artikel 10 i direktiv 1999/35/EG, ska bestämmelserna i detta direktiv om åtgärdande av brister, kvarhållande och tillträdesförbud, samt uppföljning av inspektioner, kvarhållanden och tillträdesförbud tillämpas i förekommande fall.
4. Vid behov får kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 anta regler som är nödvändiga för ett harmoniserat genomförande av punkterna 1 och 2 i denna artikel.
Artikel 16
Förbud mot tillträde för vissa fartyg
1. En medlemsstat ska se till att varje fartyg som uppfyller kriterierna i denna punkt vägras tillträde till dess hamnar och ankarplatser, utom i de situationer som beskrivs i artikel 21.6, om fartyget
–
▌ är flaggat i en stat som ▌ omfattas av den svarta eller gråa lista som fastställts i enlighet med Paris MOU på grundval av information i inspektionsdatabasen som offentliggörs av kommissionen varje år, och ▌
▌
–
har hållits kvar eller vars användning har hindrats i enlighet med direktiv 1999/35/EG mer än två gånger under de senaste 36 månaderna i en hamn i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU.
Med avseende på tillämpningen av denna punkt ska de listor som fastställs i enlighet med Paris MOU träda i kraft den 1 juli varje år.
Tillträdesförbudet ska hävas endast om de villkor som anges i punkterna 4–10 i bilaga VIII har uppfyllts, dock tidigast tre månader efter utfärdandet.
Om tillträdesförbud utfärdas för andra gången för fartyget ska förbudet hävas tidigast efter tolv månader. Om fartyget därefter hålls kvar i någon hamn i gemenskapen ska fartyget permanent vägras tillträde till gemenskapens hamnar och ankarplatser.
▌
2. Med avseende på denna artikel ska medlemsstaterna följa de förfaranden som anges i bilaga VIII.
Artikel 17
Rapport till befälhavaren om inspektion
När en inspektion, en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion slutförts, ska inspektören sammanställa en inspektionsrapport i enlighet med bilaga IX. En kopia av inspektionsrapporten ska lämnas till fartygets befälhavare.
Artikel 18
Klagomål
Alla klagomål ska bli föremål för en omedelbar inledande bedömning av den behöriga myndigheten. Denna bedömning ska avgöra om klagomålet är skäligt, konkret och uppenbart välgrundat.
Om så är fallet ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att behandla klagomålet. Den behöriga myndigheten ska särskilt se till att befälhavaren, ägaren till fartyget och alla andra personer som är direkt berörda av klagomålet, inbegripet den klagande, har möjlighet att delge sina synpunkter.
Om den behöriga myndigheten finner ett klagomål uppenbart ogrundat ska myndigheten informera klaganden om sitt beslut och skälen för detta.
Klagandens identitet får inte lämnas ut till det berörda fartygets befälhavare eller ägare. Inspektören ska se till att alla samtal med besättningsmedlemmar sker under iakttagande av konfidentialitet.
Medlemsstaterna ska informera flaggstatens administration om klagomål som inte är uppenbart ogrundade och om hur klagomålen har följts upp; i lämpliga fall ska en kopia av meddelandet lämnas till Internationella arbetsorganisationen (ILO).
Artikel 19
Åtgärdande och kvarhållande
1. Den behöriga myndigheten ska försäkra sig om att alla brister som bekräftats av eller framkommit under en inspektion rättas till eller kommer att rättas till i enlighet med konventionerna.
2. När sådana brister upptäcks som innebär otvetydig fara för säkerhet, liv eller miljö ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget inspekteras se till att fartyget kvarhålls eller att den verksamhet i samband med vilken bristerna har upptäckts stoppas. Beslutet om kvarhållande eller driftsförbudet får inte upphävas förrän faran har avlägsnats eller myndigheten försäkrat sig om att fartyget efter att ha uppfyllt vissa nödvändiga villkor kan ge sig av till sjöss eller fortsätta driften utan fara för passagerares och besättnings säkerhet eller hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att den marina miljön hotas på ett oacceptabelt sätt.
3. När inspektören gör sina sakkunnigbedömningar av om ett fartyg ska kvarhållas eller inte ska han följa de kriterier som fastställs i bilaga X.
4. Om inspektionen visar att fartyget inte är utrustat med ett fungerande VDR-system trots att användning av ett sådant system är obligatoriskt enligt direktiv 2002/59/EG ska den behöriga myndigheten se till att fartyget kvarhålls.
Om en sådan brist inte kan åtgärdas enkelt i hamnen för kvarhållandet, får den behöriga myndigheten antingen tillåta fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv där bristerna lätt kan åtgärdas eller kräva att bristen åtgärdas inom högst 30 dagar enligt vad som föreskrivs i Paris MOU:s riktlinjer. För dessa ändamål ska förfarandena i artikel 21 vara tillämpliga.
5. I undantagsfall och om fartygets allmänna tillstånd är uppenbart undermåligt, får den behöriga myndigheten göra uppehåll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga parterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget uppfyller de relevanta kraven i konventionerna.
6. Vid kvarhållande ska den behöriga myndigheten omedelbart skriftligen och med bifogande av inspektionsrapporten underrätta flaggstatens administration eller, när detta inte är möjligt, konsuln eller, i dennes frånvaro, den aktuella statens närmaste diplomatiska representant, om de omständigheter som gjort att ingripandet bedömts vara nödvändigt. I förekommande fall ska dessutom utsedda inspektörer eller erkända organisationer som ansvarar för utfärdande av klasscertifikat eller föreskrivna certifikat enligt konventionerna informeras.
7. Detta direktiv ska inte påverka de ytterligare krav i konventionerna som rör förfaranden för meddelande och rapportering med avseende på hamnstatskontroll.
8. När hamnstatskontroll utövas i enlighet med detta direktiv ska alla tänkbara ansträngningar göras för att undvika att ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning. Om ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning har ägaren eller den driftsansvarige rätt till ersättning för den lidna förlusten eller skadan. I varje fall av påstått kvarhållande eller försening utan tillräcklig anledning ligger bevisbördan på ägaren eller den driftsansvarige.
9. Den behöriga myndigheten får tillåta att det kvarhållna fartyget flyttas från en del av hamnen till en annan om det behövs för att undvika trängsel och kan ske utan fara. Risken för trängsel ska emellertid inte påverka beslutet om kvarhållande eller om kvarhållandets upphörande.
Den behöriga myndigheten ska snarast möjligt informera hamnmyndigheterna eller hamnorganen när beslut om kvarhållande fattas.
Hamnmyndigheter eller -organ ska samarbeta med den behöriga myndigheten för att ge plats åt kvarhållna fartyg.
Artikel 20
Rätt till överklagande
1. Fartygets ägare, den driftsansvarige eller dennes representant i medlemsstaten ska ha rätt att överklaga en behörig myndighets kvarhållande eller tillträdesförbud. Ett överklagande ska inte hindra att kvarhållandet eller tillträdesförbudet verkställs.
2. Medlemsstaterna ska inrätta och vidmakthålla lämpliga förfaranden för detta ändamål i enlighet med sin nationella lagstiftning, och de ska samarbeta framför allt i syfte att säkra att behandlingen av överklaganden sker inom en skälig tid.
3. Den behöriga myndigheten är skyldig att upplysa befälhavaren för det fartyg som avses i punkt 1 om hans rätt att överklaga och de praktiska formaliteterna för detta.
4. Om överklagandet eller en begäran från ägaren eller den driftsansvarige eller deras representanter leder till att ett beslut om kvarhållande eller ett tillträdesförbud upphävs eller ändras,
a)
ska medlemsstaten se till att inspektionsdatabasen snarast uppdateras i enlighet med detta,
b)
ska den medlemsstat där beslutet om kvarhållande eller tillträdsförbudet utfärdades se till att den information som offentliggjorts i enlighet med artikel 26 rättas inom 24 timmar.
Artikel 21
Uppföljning av inspektioner och kvarhållanden
1. När sådana brister som avses i artikel 19.2 inte kan åtgärdas i inspektionshamnen får medlemsstatens behöriga myndighet tillåta det ifrågavarande fartyget att direkt fortsätta till det närmast lämpliga reparationsvarv där uppföljning kan ske, som utses av befälhavaren och den aktuella myndigheten, förutsatt att de villkor som har uppställts av flaggstatens behöriga myndighet och godtagits av den medlemsstaten följs. Sådana villkor ska säkerställa att fartyget kan fortsätta färden utan fara för passagerares och besättnings säkerhet och hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att utgöra ett oacceptabelt hot mot den marina miljön.
2. Om beslutet att skicka ett fartyg till ett reparationsvarv grundas på ett brott mot IMO:s resolution A.744(18) om riktlinjer för det utvidgade programmet för inspektioner under besiktningar av bulkfartyg och oljetankfartyg, antingen i fråga om fartygets dokumentation eller fel och brister i konstruktionen, får den behöriga myndigheten kräva att nödvändiga tjockleksmätningar görs i kvarhållandehamnen innan fartyget släpps iväg.
3. Då sådana omständigheter som anges i punkt 1 föreligger ska medlemsstatens behöriga myndighet i den hamn där inspektionen genomfördes meddela dels den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget, dels de parter som anges i artikel 19.6, dels varje annan lämplig myndighet om villkoren för färden.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar ett sådant meddelande ska upplysa den myndighet som utfärdat meddelandet om de åtgärder som vidtagits.
4. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att de fartyg som avses i punkt 1 vägras tillträde till alla hamnar och ankarplatser i gemenskapen om fartyget fortsätter sin resa
a)
utan att i inspektionshamnen uppfylla de villkor som den behöriga myndigheten i någon medlemsstat har uppställt, eller
b)
under vägran att uppfylla tillämpliga konventionskrav genom att inte anlöpa det anvisade reparationsvarvet.
En sådan vägran ska gälla tills ägaren eller den driftsansvarige på ett för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt tillfredsställande sätt visar att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav i konventionerna.
5. Under de omständigheter som avses i punkt 4 a ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater på detta.
Under de omständigheter som avses i punkt 4 b ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där reparationsvarvet är beläget omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater på detta.
Innan fartyget vägras att anlöpa får en medlemsstat begära överläggningar med administrationen i fartygets flaggstat.
6. Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 4 får tillträde till en anvisad hamn eller ankarplats tillåtas av berörd myndighet i hamnstaten om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl föreligger, eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister, förutsatt att fartygets ägare, den driftsansvarige eller befälhavaren har vidtagit lämpliga åtgärder som har godkänts av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten för att garantera säkert anlöp till hamnen.
Artikel 22
Inspektörernas kvalifikationer
1. Inspektioner får endast genomföras av inspektörer som är kvalificerade enligt bilaga XI och som av den behöriga myndigheten har bemyndigats att genomföra hamnstatskontroller.
2. När nödvändig yrkesmässig sakkunskap inte kan tillhandahållas av hamnstatens behöriga myndighet, får denna behöriga myndighets inspektör biträdas av varje annan person som har den erforderliga sakkunskapen.
3. Den behöriga myndigheten, inspektörer som utövar hamnstatskontroll och de personer som biträder dem får inte ha något kommersiellt intresse vare sig i hamnen där inspektionen utförs eller i de inspekterade fartygen. Inte heller får inspektörerna vara anställda hos eller utföra arbete för icke-statliga organisationer som utfärdar föreskrivna certifikat eller klasscertifikat eller utför de besiktningar som ligger till grund för att sådana certifikat utfärdas för fartyg.
4. Varje inspektör ska vara utrustad med ett personligt dokument i form av ett identitetskort, utfärdat av hans behöriga myndighet i enlighet med kommissionens direktiv 96/40/EG av den 25 juni 1996 för fastställandet av en gemensam modell för ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskontroll(16).
5. Medlemsstaterna ska se till att inspektörernas kompetens och deras uppfyllande av minimikriterierna i bilaga XI kontrolleras innan medlemsstaterna bemyndigar dem att utföra inspektioner, och därefter periodiskt mot bakgrund av det utbildningssystem som avses i punkt 7.
6. Medlemsstaterna ska se till att inspektörerna utbildas på lämpligt sätt om hur hamnstatskontrollen i gemenskapen ändras genom detta direktiv, och om ändringarna av konventionerna
7. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utforma och främja ett harmoniserat gemenskapssystem för medlemsstaternas utbildning och kompetensbedömning av inspektörer.
Artikel 23
Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter
1. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att lotsar i medlemsstaterna som är verksamma vid ankomst eller avgång från kaj eller på fartyg vid resa till en hamn eller i transit inom en medlemsstat omedelbart informerar den behöriga myndigheten i hamn- eller kuststaten, om de vid utövande av sin normala verksamhet uppmärksammar uppenbara avvikelser som menligt kan inverka på fartygets säkra framförande eller kan utgöra ett hot mot den marina miljön.
2. Om hamnmyndigheterna eller -organen i samband med sin normala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg i deras hamn uppvisar uppenbara avvikelser som kan inverka menligt på fartygets säkerhet eller som utgör ett oacceptabelt hot mot den marina miljön, ska myndigheten eller organet i fråga omedelbart upplysa den aktuella hamnstatens behöriga myndighet om detta.
3. Medlemsstaterna ska ålägga lotsar och hamnmyndigheter eller -organ att lämna minst följande uppgifter, om möjligt i elektronisk form:
–
Uppgifter om fartyget (namn, IMO-identifieringsnummer, signalbokstäver och flaggstat).
–
Uppgifter om resan (senaste anlöpshamn, destinationshamn).
–
Beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord.
4. Medlemsstaterna ska se till att uppenbara avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller -organ följs upp på lämpligt sätt och registrera uppgifter om vidtagna åtgärder.
5. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 31.2 besluta om åtgärder för genomförandet av denna artikel, inbegripet ett harmoniserat elektroniskt format och förfaranden för rapportering av uppenbara avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller organ samt om de uppföljande åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna.
Artikel 24
Inspektionsdatabas
1. Kommissionen ska utveckla, underhålla och uppdatera inspektionsdatabasen med utgångspunkt i sakkunskap och erfarenheter från Paris MOU.
Inspektionsdatabasen ska innehålla alla uppgifter som krävs för genomförandet av det inspektionssystem som inrättas genom detta direktiv och ska omfatta alla de funktioner som framgår av bilaga XII.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att information om faktisk ankomst- och avgångstid för alla fartyg som anlöper dess hamnar överförs till inspektionsdatabasen via de nationella system för hanteringen av sjöfartsinformation som avses i artikel 25.4 i direktiv 2002/59/EG inom en timme från fartygets ankomst respektive tre timmar från dess avgång.
3. Medlemsstaterna ska se till att uppgifter om inspektioner som utförs i enlighet med detta direktiv överförs till inspektionsdatabasen så snart inspektionsrapporten har utarbetats eller kvarhållandet har hävts.
Medlemsstaterna ska inom 72 timmar se till att de uppgifter som överförts till inspektionsdatabasen blir godkända för offentliggörande.
4. På grundval av de inspektionsuppgifter som medlemsstaterna lämnar ska kommissionen i inspektionsdatabasen kunna hämta relevanta uppgifter om genomförandet av detta direktiv, särskilt om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att inspekteras, om fartygens förflyttningar och om varje medlemsstats inspektionsplikt.
Medlemsstaterna ska ha tillgång till alla uppgifter som registreras i inspektionsdatabasen och som är relevanta för genomförandet av inspektionsförfarandena i detta direktiv.
Medlemsstaterna och tredjeländer som är parter i Paris MOU ska beviljas tillgång till alla uppgifter som de registrerar i inspektionsdatabasen och till uppgifter om de fartyg som för deras flagg.
Artikel 25
Informationsutbyte och samarbete
Varje medlemsstat ska se till att dess hamnmyndigheter eller -organ och andra berörda myndigheter eller organ som har följande typer av information ger dem till den behöriga myndigheten:
–
Information som har anmälts i enlighet med artikel 9 och bilaga III.
–
Information om fartyg som inte har lämnat någon information enligt kraven i detta direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester(17) och direktiv 2002/59/EG samt, i förekommande fall, förordning (EG) nr 725/2004.
–
Information om fartyg som har gått till sjöss utan att ha följt artikel 7 eller artikel 10 i direktiv 2000/59/EG.
–
Information om fartyg som har vägrats anlöpa eller avvisats från hamn av skyddsskäl.
–
Information om uppenbara avvikelser i enlighet med artikel 23.
Artikel 26
Offentliggörande av information
Kommissionen ska på en offentlig webbplats hålla tillgänglig och upprätthålla information om inspektioner, kvarhållanden och nekat tillträde i enlighet med bilaga XIII med utgångspunkt i sakkunskap och erfarenheter från Paris MOU.
Artikel 27
Offentliggörande av en lista över företag med låg och mycket låg prestation
Kommissionen ska regelbundet upprätta och på en offentlig webbplats offentliggöra information om företag vars prestation med avseende på fastställandet av fartygets riskprofil enligt bilaga I del I har betraktats som låg och mycket låg under tre månader eller längre.
I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 31.2 ska kommissionen anta föreskrifter för genomförandet av denna artikel, och se till att dessa föreskrifter tar hänsyn till storleken på företagens flotta, särskilt med angivande av de närmare villkoren för offentliggörande.
Artikel 28
Ersättning för kostnader
1. Om de inspektioner som avses i artiklarna 13 och 14 bekräftar eller avslöjar brister som enligt konventionerna utgör skäl för att hålla kvar fartyget, ska alla kostnader som har samband med inspektionerna under en normal redovisningsperiod täckas av fartygets ägare eller den driftsansvarige eller dennes representant i hamnstaten.
2. Alla kostnader i samband med inspektioner som utförs av en medlemsstats behöriga myndighet enligt bestämmelserna i artikel 16 och artikel 21.4 ska debiteras fartygets ägare eller den driftsansvarige.
3. Vid kvarhållande av ett fartyg ska alla kostnader i samband med kvarhållandet i hamn bäras av fartygets ägare eller den driftsansvarige.
4. Beslut om kvarhållande ska inte upphävas förrän full betalning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts för ersättning av kostnaderna.
Artikel 29
Uppgifter för övervakning av genomförandet
Medlemsstaterna ska ge kommissionen de uppgifter som anges i bilaga XIV med de intervaller som där anges.
Artikel 30
Kontroll av medlemsstaternas genomförande och prestationsnivåer
Kommissionen ska samla in den information och göra de besök i medlemsstaterna som kommissionen behöver för att se till att direktivet genomförs på ett effektivt sätt och för att i enlighet med artikel 2 b i i förordning (EG) nr 1406/2002 kontrollera att hamnstatskontrollen fungerar i hela gemenskapen.
Artikel 31
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002(18).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1−5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 32
Ändringsförfarande
Kommissionen ska
a)
anpassa bilagorna, utom bilaga I, för att ta hänsyn till ändringar i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet och sjöfartsskydd som har trätt i kraft och berörda internationella organisationers konventioner, internationella koder och resolutioner samt utvecklingen i Paris MOU,
b)
ändra de definitioner som hänvisar till konventioner, internationella protokoll, koder och resolutioner samt gemenskapslagstiftning som har betydelse för detta direktiv.
De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.
Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 33
Genomförandebestämmelser
När genomförandebestämmelserna i artiklarna 8.4, 10.3, 14.3, 15.4, 23.5 och 27 fastställs i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 31.2 och 31.3, ska kommissionen särskilt vinnlägga sig om att det i dessa bestämmelser tas hänsyn till den sakkunskap och de erfarenheter som erhållits genom inspektionssystemet i gemenskapen och i Paris MOU.
Artikel 34
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa ett system med sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 35
Översyn
Kommissionen ska se över genomförandet av detta direktiv, framför allt i syfte att säkra ett enhetligt genomförande av gemenskapens inspektionsordning, senast 18 månader från och med den …(19). Översynen ska bland annat gälla fullgörandet av gemenskapens övergripande inspektionsplikter enligt artikel 6, antalet inspektörer för hamnstatskontroll i varje medlemsstat, antalet genomförda inspektioner, efterlevnaden av varje medlemsstats årliga inspektionsplikter och tillämpningen av artiklarna 7 och 8.
Kommissionen ska meddela resultaten av översynen till Europaparlamentet och rådet och använda översynen som underlag för att fastställa om det behövs något förslag till ändringsdirektiv eller någon ytterligare lagstiftning på området.
Artikel 36
Genomförande och anmälan
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna … och punkterna … i bilagorna … [artiklar, och delar av artiklar, och punkter i bilagor som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet] senast 18 månader efter den dag som anges i artikel 38. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.
2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
4. Dessutom ska kommissionen regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna.
Artikel 37
Upphävande
Direktiv 95/21/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga XV del A, ska upphöra att gälla från och med den ...(20), dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga XV del B.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XVI.
Artikel 38
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna … och punkterna … i bilagorna … [artiklar, och delar av artiklar, och punkter i bilagor som är oförändrade i förhållande till det tidigare direktivet] ska tillämpas från den ...(21).
Artikel 39
Adressater
Detta direktiv är riktat till medlemsstaterna.
Utfärdat i ... den ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
BESTÅNDSDELARNA I GEMENSKAPENS ORDNING FÖR HAMNSTATSINSPEKTION
(enligt artikel 6)
Följande faktorer och områden ska ingå i gemenskapens hamnstatsinspektion:
I. Fartygens riskprofil
Ett fartygs riskprofil ska avgöras av följande generiska och historiska parametrar:
1. Generiska parametrar
a) Fartygstyp
Passagerarfartyg, olje- och kemikalietankfartyg, gastankfartyg och bulkfartyg ska anses utgöra en högre risk.
b) Fartygets ålder
Fartyg som är äldre än 12 år ska anses utgöra en högre risk.
c) Flaggstatens prestationsnivå
i) Fartyg flaggade i en stat med hög kvarhållandefrekvens i Europeiska unionen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg flaggade i en stat med låg kvarhållandefrekvens i Europeiska unionen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg flaggade i en stat som genomgått en revision och för vilken det har lagts fram en plan för korrigerande åtgärder i överensstämmelse med både ramen och förfarandena för IMO:s frivilliga revisionsprogram för medlemsstater (Voluntary IMO Member State Audit Scheme) ska anses utgöra en lägre risk. Så snart de åtgärder som avses i artikel 10.3 har antagits, ska ett sådant fartygs flaggstat visa överensstämmelse med koden för genomförande av bindande IMO-instrument.
d) Erkända organisationer
i) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är låg eller mycket låg i fråga om kvarhållandefrekvens i Europeiska unionen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är hög i fråga om kvarhållandefrekvens i Europeiska unionen och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg certifierade av organisationer erkända i enlighet med rådets direktiv 94/57/EG ska anses utgöra en lägre risk.
e) Företagets prestationsnivå
i) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är låg eller mycket låg enligt dess fartygs brist- och kvarhållandefrekvens i EU och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är hög enligt dess fartygs brist- och kvarhållandefrekvens i EU och Paris MOU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.
2. Historiska parametrar
i) Fartyg som har hållits kvar mer än en gång ska anses utgöra en högre risk.
ii) Fartyg som vid inspektion(er) under den period som avses i bilaga II har uppvisat ett lägre antal brister än det som anges i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.
iii) Fartyg som inte har hållits kvar under den period som avses i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.
På grundval av en samlad bedömning av riskparametrarna med hjälp av en viktning som avspeglar varje parameters relativa inflytande på fartygets totala risk ska fartygets riskprofil fastställas till någon av följande beteckningar:
–
Hög risk.
–
Normal risk.
–
Låg risk.
Vid bedömningen ska större vikt läggas vid fartygstyp, flaggstatens och företagets prestationsnivå och erkända organisationer.
II. Inspektion av fartyg
1. Periodiska inspektioner
Periodiska inspektioner ska utföras med i förväg bestämda intervaller. Deras frekvens ska avgöras av fartygets riskprofil. För högriskfartyg får intervallet inte överstiga sex månader. För fartyg med övriga riskprofiler ska lägre risk innebära längre intervall.
Medlemsstaterna ska göra periodisk inspektion på följande fartyg:
–
Högriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn i EU eller Paris MOU-regionen under de senaste sex månaderna. Högriskfartyg kan inspekteras från och med den femte månaden.
–
Normalriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn i EU eller Paris MOU-regionen under de senaste 12 månaderna. Normalriskfartyg kan inspekteras från och med den tionde månaden.
–
Lågriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn i Europeiska unionen eller Paris MOU-regionen under de senaste 30 månaderna. Lågriskfartyg kan inspekteras från och med den 24:e månaden.
2. Tilläggsinspektioner
Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion. Huruvida det behövs en tilläggsinspektion på grundval av oförutsedda faktorer överlåts dock åt inspektören att yrkesmässigt bedöma.
2.A. 2A. Faktorer av högsta prioritet
Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion:
– Fartyg som av säkerhetsskäl har avstängts eller dragits tillbaka från sin klass efter den senaste inspektionen i Europeiska unionen eller Paris MOU-regionen.
– Fartyg som har rapporterats eller anmälts av en annan medlemsstat.
– Fartyg som inte kan identifieras i inspektionsdatabasen.
–Fartyg som inte har uppfyllt anmälningsplikten enligt artikel 9 i detta direktiv eller enligt direktiven 2000/59/EG och 2002/59/EG, eller i förekommande fall enligt förordning (EG) nr 725/2004.
–Fartyg som har rapporterats ha ej åtgärdade brister, med undantag av fartyg vars brister måste rättas till före avresan.
– Fartyg som
–
har varit inblandat i en kollision, grundstötning eller strandning på väg till hamnen,
–
anklagas för att ha brutit mot bestämmelserna om utsläpp av skadliga ämnen eller spillvatten, eller
–
har manövrerats på ett oberäkneligt eller riskabelt sätt i strid med IMO:s trafikregleringsåtgärder och praxis och rutiner för säkert framförande av fartyg.
2.B. 2B. Oförutsedda faktorer
Fartyg för vilka följande oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion. Beslutet att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts dock åt den behöriga myndigheten att yrkesmässigt bedöma.
– Fartyg som
–
har hanterats så att det innebär en fara för personer, egendom eller miljö,
–
inte uppfyller rekommendationen om navigering genom inloppet till Östersjön i enlighet med bilagorna till IMO:s resolution MSC.138(76).
– Fartyg certifierade av en tidigare erkänd organisation vars erkännande har återkallats efter fartygets senaste inspektion i Europeiska unionen eller i Paris MOU-regionen.
– Fartyg som har rapporterats av lots eller hamnmyndighet eller -organ med anledning av uppenbara avvikelser som kan inverka menligt på fartygets säkra framförande eller utgöra ett hot mot miljön enligt artikel 23 i detta direktiv.
– Fartyg som inte har uppfyllt anmälningsplikten enligt artikel 9 i detta direktiv, enligt direktiven 2000/59/EG och 2002/59/EG, och i förekommande fall förordning (EG) nr 725/2004.
– Fartyg som har varit föremål för rapport eller klagomål från befälhavaren, en besättningsmedlem eller annan person eller organisation med ett legitimt intresse av fartygets säkra drift, boende- och arbetsförhållanden ombord eller förhindrande av förorening, om inte den berörda medlemsstaten bedömer att rapporten eller klagomålet uppenbart saknar grund.
– Fartyg som tidigare hållits kvar för mer än tre månader sedan.
– Fartyg som har rapporterats ha ej åtgärdade brister, utom de fartyg vars brister måste rättas till inom 14 dagar efter avresan, och när det gäller brister som måste rättas till före avresan.
– Fartyg som har rapporterats ha problem med lasten, särskilt om lasten är giftig eller farlig.
– Fartyg som har framförts på ett sätt som innebär en fara för personer, egendom eller miljö.
– Fartyg som enligt uppgifter från en tillförlitlig källa har riskparametrar som skiljer sig från dem som registrerats och vars risknivå därför har höjts.
3. Urvalsordning
3.A. 3A. Fartyg av prioritet I ska inspekteras enligt följande:
a) En utökad inspektion ska göras av
–
varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste sex månaderna,
–
varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 12 månaderna.
b) En inledande eller en mer ingående inspektion ska i förekommande fall göras av
–
vare fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 12 månaderna.
c) När det gäller en faktor av högsta prioritet gäller följande:
–
En mer ingående eller en utökad inspektion ska göras efter inspektörens yrkesmässiga bedömning av varje fartyg med hög riskprofil och av varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år.
–
En mer ingående inspektion ska göras av varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år.
3.B. 3B. Om den behöriga myndigheten väljer ett fartyg av prioritet II för inspektion ska följande urvalsförfarande tillämpas:
a) En utökad inspektion ska göras av
–
varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste fem månaderna,
–
varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tio månaderna, eller
–
varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en låg riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.
b) En inledande eller, om så är lämpligt, en mer ingående inspektion ska göras av
–
varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 10 månaderna, eller
–
varje fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år, har en låg riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.
c) När det gäller en oförutsedd faktor gäller följande:
–
En mer ingående eller en utökad inspektion ska efter inspektörens yrkesmässiga bedömning göras av varje fartyg med hög riskprofil eller varje passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år.
–
En mer ingående inspektion ska göras av alla fartyg som inte är passagerarfartyg, olje-, gas- eller kemikalietankfartyg eller bulkfartyg som är äldre än 12 år.
BILAGA II
FASTSTÄLLANDE AV FARTYGENS RISKPROFIL
(enligt artikel 10.2)
Profil
Högriskfartyg
Normalriskfartyg
Lågriskfartyg
Generiska parametrar
Kriterier
Viktningspoäng
Kriterier
Kriterier
1
Fartygstyp
Kemikalietankfartyg
Gastankfartyg
Oljetankfartyg
Bulkfartyg
Passagerarfartyg
2
Varken högrisk- eller lågriskfartyg
Alla typer
2
Fartygets ålder
All typer > 12 år
1
Alla åldrar
3a
Flagga
BGW-lista
Svart - VHR, HR,
M - HR
2
Vit
Svart − MR
1
3b
IMO-revision
-
-
Ja
4a
Erkänd organisation
Prestation
H
-
-
Hög
M
-
-
-
L
Låg
1
-
VL
Mycket låg
-
4b
EU-erkänd
-
-
Ja
5
Företag
Prestation
H
-
-
Hög
M
-
-
-
L
Låg
2
-
VL
Mycket låg
-
Historiska parametrar
6
Antal brister noterade vid varje inspektion under närmast föregående 36 månader
Brister
Ej godtagbar
-
≤5 (och minst en inspektion utförd under närmast föregående 36 månader)
7
Antal kvarhållanden under närmast föregående 36 månader
Kvarhållanden
≥2 kvarhållanden
1
Inget kvarhållande
Högriskfartyg är fartyg som uppfyller kriterier med ett totalt värde på 5 eller fler viktningspunkter.
Lågriskfartyg är fartyg som uppfyller samtliga kriterier för lågriskparametrar.
Normalriskfartyg är fartyg som varken är högrisk- eller lågriskfartyg.
BILAGA III
ANMÄLAN
(enligt artikel 9.1)
Information som ska lämnas i enlighet med artikel 9.1.
Följande information ska lämnas till hamnmyndigheten eller -organet eller till den myndighet eller det organ som utsetts för detta ändamål minst tre dagar före beräknad ankomst till hamnen eller ankarplatsen eller, om resan beräknas ta mindre än tre dagar, före avresan från föregående hamn:
a)
Fartygets namn, signalbokstäver och dess IMO-identifieringsnummer eller MMSI-nummer.
b)
Beräknad liggetid och lista över de hamnar i gemenskapen som successivt anlöpts under samma resa.
c)
För tankfartyg:
i)
Konstruktion: enkelskrov, enkelskrov med segregerade barlasttankar eller dubbelskrov.
ii)
Last- och barlasttankarnas tillstånd: fullastade, tomma eller inerta.
iii)
Lastens volym och art.
d)
Planerad verksamhet under tiden i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen (lastning, lossning, övrigt).
e)
Hamnar eller ankarplatser i gemenskapen som successivt anlöpts under en och samma resa.
f)
Planerade lagstadgade besiktningar och omfattande underhålls- eller reparationsarbeten som ska utföras när fartyget ligger i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen.
g)
Dag för senaste utökade inspektion i Paris MOU-regionen.
BILAGA IV
FÖRTECKNING ÖVER CERTIFIKAT OCH DOKUMENT
(enligt artikel 13.1)
1. Internationellt mätbrev (1969).
2. – Säkerhetscertifikat för passagerarfartyg.
– Konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg.
– Utrustningssäkerhetscertifikat för lastfartyg.
– Radiosäkerhetscertifikat för lastfartyg.
– Dispenscertifikat, inklusive, om så är lämpligt, lastförteckningen.
– Säkerhetscertifikat för lastfartyg.
3. Det internationella sjöfartsskyddscertifikatet (ISSC).
4. Fartygshistorik.
5. Certifikat för gastankfartyg (IGC).
Certifikat för gastankfartyg.
6. Kemikalietankfartygssäkerhetscertifikat (IBC).
Kemikalietankfartygssäkerhetscertifikat (BCH).
7. Internationellt oljeskyddscertifikat.
8. Internationellt föroreningsskyddscertifikat.
9. Internationellt fribordscertifikat (1966).
Dispenscertifikat till det internationella fribordscertifikatet.
10. Oljedagbok, delarna I och II.
11. Lastdagbok.
12. Beslut om säkerhetsbesättning.
13. Certifikat eller andra dokument som krävs i enlighet med bestämmelserna i STCW.
14. Läkarintyg (se ILO:s konvention nr 73 om läkarundersökning av sjömän).
15. Arbetsordning för fartyget (ILO-konvention nr 180 och STCW 95).
16. Arbets- och vilotidsjournal för sjöfolk (ILO-konvention nr 180).
17. Stabilitetshandlingar.
18. En kopia av dokumentet angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikatet angående godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (Solas 74, kapitel IX).
19. Certifikat med avseende på fartygets skrovstyrka och maskininstallationer utfärdade av vederbörande erkänd organisation (krävs endast om fartyget är klassificerat av en erkänd organisation).
20. Dokument om överensstämmelse avseende särskilda krav för fartyg som transporterar farligt gods.
21. Säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg och trafiktillstånd för höghastighetsfartyg.
22. Särskild förteckning, manifest eller utförlig lastplan för farligt gods.
23. Fartygets loggbok över tester och övningar, inbegripet skyddsövningar samt loggbok över inspektion och underhåll av livräddningsredskap och anordningar och brandredskap och anordningar för brandbekämpning.
24. Säkerhetscertifikat för fartyg med speciellt användningsområde.
25. Säkerhetscertifikat för flyttbar oljeborrplattform till sjöss.
26. För oljetankfartyg: protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan.
27. Mönstringslista, brandbekämpningsplan och för passagerarfartyg en skadekontrollplan.
28. Beredskapsplan för förorening från fartyg.
29. Besiktningsrapporter (för bulkfartyg och oljetankfartyg).
30. Rapporter från tidigare hamnstatskontrollinspektioner.
31. Upplysningar om högsta A/A-ratio för ro-ro-passagerarfartyg.
32. Dokument om tillstånd för transport av spannmål.
33. Lastsäkringshandbok.
34. Avfallshanteringsplan och avfallsdagbok.
35. Beslutsstödsystem för befälhavare på passagerarfartyg.
36. Samarbetsplan vad gäller räddningstjänster för passagerarfartyg som går i reguljärtrafik.
37. Förteckning över driftbegränsningar för passagerarfartyg.
38. Bulklastfartygsbok.
39. Lastnings- och lossningsplan för bulklastfartyg.
40. Certifikat för försäkring eller annan ekonomisk säkerhet om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (Internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja, 1992).
41. Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/XX/EG av den … om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter.
42. Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/XX/EG av den ... [om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och ett system för fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter].
43. Certifikat som krävs enligt förordning (EG) nr XXXX/2008 om bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar(22)].
44. Internationellt intyg om förebyggande av luftföroreningar.
45. Internationellt intyg om förebyggande av föroreningar från avloppsvatten.
BILAGA V
EXEMPEL PÅ "OTVETYDIGA SKÄL"
(enligt artikel 13.3)
A. Exempel på otvetydiga skäl för en mer ingående inspektion:
1. Fartyg som beskrivs i bilaga I del II.2A och 2B.
2. Oljedagboken har inte förts på ett korrekt sätt.
3. Felaktigheter har uppdagats vid granskning av certifikat och andra dokument.
4. Indikationer på att besättningen inte förmår uppfylla kraven i fråga om kommunikation ombord enligt artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk(23).
5. Ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller innehavaren av ett certifikat är inte den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.
6. Fartyg vars befälhavare, befäl eller manskap har ett certifikat utfärdat av ett land som inte har ratificerat STCW.
7. Tecken på att lasthantering och annan hantering inte sker under säkra förhållanden eller i enlighet med IMO:s riktlinjer, t.ex. har förekomsten av syrekoncentration i inertgassystemets matningsledningar till lasttankarna högre gränsvärde än vad som är tillåtet.
8. Befälhavaren på ett oljetankfartyg kan inte förete protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan.
9. En uppdaterad mönstringslista saknas eller besättningen har inte nödvändig kännedom om sina uppgifter i händelse av brand eller en order om att överge fartyget.
10. Utsändandet av falska nödalarmsignaler som inte har återkallats på riktigt sätt.
11. Avsaknad av väsentlig utrustning eller anordningar som krävs enligt konventionerna.
12. Ytterst ohälsosamma förhållanden ombord på fartyget.
13. Inspektörens allmänna intryck och iakttagelser att omfattande slitage eller brister vad gäller skrov eller konstruktion förekommer, vilket kan äventyra fartygets integritet vad gäller konstruktion, vatten- eller vädertäthet.
14. Uppgifter om eller belägg för att befälhavaren eller besättningen inte är förtrogen med väsentliga rutiner för fartygets handhavande vad gäller dess säkerhet eller förhindrande av förorening, eller att sådana rutiner inte har genomförts.
15. Avsaknad av arbetsordning för fartyget eller arbets- och vilotidsjournal.
B. Exempel på otvetydiga skäl för kontroll av fartyg i fråga om skyddsaspekter.
1. Under den inledande inspektionen kan inspektören fastställa otvetydiga skäl för ytterligare skyddskontroller i följande fall:
1.1
ISSC är inte giltigt eller har löpt ut.
Fartyget har en lägre skyddsnivå än hamnen.
1.3
Skyddsövningarna har inte gjorts.
1.4
Dokumentationen om de tio senaste fallen av samverkan mellan fartyg och hamn eller mellan fartyg och fartyg är ofullständig.
1.5
Det finns belägg för eller har observerats att olika nyckelpersoner i fartygets personal inte kan kommunicera med varandra.
1.6
Allvarliga brister i skyddsarrangemangen har observerats.
1.7
Inspektören har fått information från en tredje part om något som rör skyddet (t.ex. genom en rapport eller ett klagomål).
1.8
Fartyget har ett i efterhand utfärdat interimistiskt ISSC, och inspektören bedömer att en av anledningarna till att fartyget eller företaget har begärt ett sådant certifikat är att slippa uppfylla alla bestämmelser i Solas 74 XI-2 och del A i ISPS-koden efter det att det interimistiska certifikatet har gått ut. Interimistiska certifikat får utfärdas i de fall som anges i del A i ISPS-koden.
2. Om otvetydiga skäl föreligger ska inspektören omedelbart underrätta den behöriga skyddsmyndigheten, utom om inspektören också är skyddsansvarig. Den behöriga skyddsmyndigheten ska besluta om vilka ytterligare kontrollåtgärder som måste vidtas med hänsyn till skyddsnivå enligt Solas 74 regel XI-9.
3.Andra otvetydiga skäl än de ovan angivna ska hanteras av den skyddsansvarige.
BILAGA VI
FÖRFARANDEN FÖR KONTROLL AV FARTYG
(enligt artikel 15.1)
Bilaga 1: "Förfaranden för hamnstatskontroll" till Paris MOU och följande instruktioner från Paris MOU i deras uppdaterade version:
– Instruktion 33/2000/02: Operational Control on Ferries and Passenger Ships (Operativa kontroller av färjor och passagerarfartyg).
– Instruktion 35/2002/02: Guidelines for PSCOs on Electronic Charts (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om elektroniska sjökort).
– Instruktion 36/2003/08: Guidance for Inspection on Working and Living Conditions (Ledning för inspektion av arbets- och boendeförhållanden).
– Instruktion 37/2004/02: Guidelines in Compliance with STCW 78/95 Convention as Amended (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om konventionen STCW 78/95 med ändringar).
– Instruktion 37/2004/05: Guidelines on the Inspection of Hours of Work/Rest (Riktlinjer för inspektion av arbetstid/viloperiod).
– Instruktion 37/2004/10: Guidelines for Port State Control Officers on Security Aspects (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om säkerhetsaspekter).
– Instruktion 38/2005/02: Guidelines for PSCOs Checking a Voyage Data Recorder (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemäns kontroll av VDR-system).
– Instruktion 38/2005/05: Guidelines on Marpol 73/78 Annex I (Riktlinjer för Marpol 73/78 bilaga I).
– Instruktion 38/2005/07: Guidelines on Control of the Condition Assessment Scheme (CAS) of Single Hull Oil Tankers (Riktlinjer för kontroll av system för bedömning av fartygets skick vad avser oljetankfartyg med enkelskrov).
– Instruktion 39/2006/01: Guidelines for the Port State Control Officer on the ISM-Code (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om ISM-koden).
– Instruktion 39/2006/02: Guidelines for Port State Control Officers on Control of GMDSS (Riktlinjer för hamnstatskontrolltjänstemän om kontroll av GMDSS).
– Instruktion 39/2006/03: Optimisation of Banning and Notification Checklist (Optimering av kontrollistan för förbud och anmälan).
– Instruktion 39/2006/10: Guidelines for PSCOs for the Examination of Ballast Tanks och Main Power Failure Simulation (black-out test) (Ledning för hamnstatskontrolltjänstemän om undersökning av ballasttankar och simulering av bortfall av huvudström) (mörkläggningstest).
– Instruktion 39/2006/11: Guidance for Checking the Structure of Bulk Carriers (Ledning för kontroll av bulkfartygens konstruktion).
– Instruktion 39/2006/12: Code of Good Practice for Port State Control Officers (kod för bästa praxis för hamnstatskontrolltjänstemän).
– Instruktion 40/2007/04: Criteria for Responsibility Assessment of Recognised Organisations (R/O) (Kriterier för ansvarsbedömning av erkända organisatoner).
– Instruktion 40/2007/09: Guidelines for Port State Control Inspections for Compliance with Annex VI of MARPOL 73/78 (Riktlinjer för hamnstatskontrollinspektörer för uppfyllande av Marpol 73/78 bilaga VI).
BILAGA VII
UTÖKAD KONTROLL AV FARTYG
(enligt artikel 14)
En utökad inspektion gäller framför allt de övergripande villkoren för följande riskområden:
–
Dokumentation.
–
Konstruktionens skick.
–
Vädertäthet.
–
Nödsystem.
–
Radiokommunikation.
–
Lastningar och lossningar.
–
Brandsäkerhet.
–
Larm.
–
Boende- och arbetsförhållanden.
–
Navigationsutrustning.
–
Livräddningsanordningar.
–
Farligt gods.
–
Framdrivnings- och hjälpmaskineri.
–
Förhindrande av förorening.
Förutsatt att de är praktiskt genomförbara och med förbehåll för begränsningar med hänsyn till personers, fartygets eller hamnens säkerhet, ska en utökad inspektion dessutom omfatta kontroll av särskilda delar av riskområdena beroende på typ av inspekterat fartyg i enlighet med artikel 14.3.
BILAGA VIII
FÖRBUD MOT TILLTRÄDE TILL HAMNAR OCH ANKARPLATSER I GEMENSKAPEN
(enligt artikel 16)
1. Om förutsättningarna enligt artikel 16.1 föreligger, ska den behöriga myndigheten för den hamn där fartyget kvarhölls för tredje gången skriftligen underrätta befälhavaren om att ett tillträdesförbud kommer att utfärdas och bli tillämpligt så snart fartyget lämnar hamnen. Tillträdesförbudet ska bli tillämpligt så snart fartyget har lämnat hamnen efter det att de brister som föranledde kvarhållandet har avhjälpts.
2. Den behöriga myndigheten ska skicka en kopia av tillträdesförbudet till flaggstatens administration, den erkända organisationen, övriga medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MOU, kommissionen och Paris MOU:s sekretariat. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om tillträdesförbudet i inspektionsdatabasen.
3. För att få ett tillträdesförbud upphävt ska ägaren eller den driftsansvarige rikta en formell begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet. Till denna begäran ska fogas en handling från flaggstatens administration, utfärdad efter det att en av administrationen bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, om att fartyget uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i konventionerna. Administrationen ska styrka för den behöriga myndigheten att besöket har genomförts.
4. I tillämpliga fall ska till begäran dessutom fogas en handling från det klassificeringssällskap som klassificerat fartyget, utfärdad efter det att en av flaggstaten bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, att fartyget uppfyller klassificeringssällskapets klassificeringsnormer. Klassificeringssällskapet ska styrka för den behöriga myndigheten att besöket har genomförts.
5. Tillträdesförbudet får hävas först efter den period som anges i artikel 16 i detta direktiv, och efter det att fartyget har ominspekterats i en överenskommen hamn. Om den överenskomna hamnen ligger i en medlemsstat får den behöriga myndigheten i den medlemsstaten, på begäran av den behöriga myndighet som utfärdade tillträdesförbudet, ge fartyget tillstånd att anlöpa hamnen för att den nya inspektionen ska kunna göras. Lastning eller lossning får emellertid inte ske förrän tillträdesförbudet har hävts.
6. Om det kvarhållande som ledde till tillträdesförbudet även gällde brister i fartygets konstruktion, får den behöriga myndighet som utfärdade förbudet begära att vissa utrymmen, t.ex. lastutrymmen och tankar, ska göras tillgängliga för undersökning under den nya inspektionen.
7. Den nya inspektionen ska göras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillträdesförbudet utfärdades eller, med den myndighetens godkännande, av den behöriga myndigheten i anlöpshamnen. Den behöriga myndigheten kan begära att få reda på den nya inspektionen högst 14 dagar i förväg. Det ska på ett för medlemsstaten tillfredsställande sätt styrkas att fartyget uppfyller samliga tillämpliga krav i konventionerna.
8. Den nya inspektionen ska utgöras av en utökad inspektion som måste omfatta åtminstone de relevanta punkterna i bilaga VII.
9. Alla kostnader för den utökade inspektionen ska bäras av fartygets ägare eller den driftsansvarige.
10. Om resultatet av den utökade inspektionen tillfredsställer medlemsstaten i enlighet med bilaga VII ska tillträdesförbudet hävas och fartygets företag skriftligen informeras därom.
11. Den behöriga myndigheten ska också skriftligen meddela flaggstatens administration, klassificeringssällskapet, övriga medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MOU, kommissionen och Paris MOU:s sekretariat. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om att tillträdesförbudet har hävts i inspektionsdatabasen.
12. Uppgifter om fartyg som har vägrats tillträde till hamnar i gemenskapen ska finnas tillgängliga i inspektionsdatabasen och offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i artikel 26 och bilaga XIII.
BILAGA IX
INSPEKTIONSRAPPORTEN
(enligt artikel 17)
Inspektionsrapporten ska innehålla minst följande punkter:
I. Allmänna uppgifter
1. Behörig myndighet som sammanställt rapporten.
2. Dag och ort för inspektionen.
3. Det inspekterade fartygets namn.
4. Flaggstat.
5. Fartygstyp (enligt certifikatet om godkänd säkerhetsorganisation).
6. IMO-identifieringsnummer.
7. Signalbokstäver.
8. Bruttodräktighet.
9. Dödvikt (i tillämpliga fall).
10. Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.
11. I tillämpliga fall, klassificeringssällskap liksom andra organisationer som för detta fartyg har utfärdat klasscertifikat.
12. Den eller de erkända organisationer och/eller andra parter som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat certifikat i enlighet med tillämpliga konventioner.
13. Fartygets företag eller den driftsansvarige: namn och adress.
14. För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyget samt typ av befraktning.
15. Dag då inspektionsrapporten avslutades.
16. Uppgift om att närmare information om en inspektion eller ett kvarhållande kan komma att offentliggöras.
II. Uppgifter om inspektionen
1. Certifikat enligt gällande konventioner, utfärdande myndighet eller organisation med uppgift om dag för utfärdande och giltighetstid.
2. Delar av fartyget som har inspekterats (i fall av mer ingående eller utökad inspektion).
3. Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen eller förnyade besiktningen och namnet på den organisation som utfört besiktningen.
4. Typ av inspektion (inspektion, mer ingående inspektion, utökad inspektion).
5. Bristernas art.
6. Vidtagna åtgärder.
III. Ytterligare uppgifter i fall av kvarhållande
1. Dag då beslut om kvarhållande fattades.
2. Dag då kvarhållandet hävdes.
3. Beskrivning av de brister som föranledde kvarhållandet (hänvisningar till konventioner, om tillämpligt).
4. Uppgift om huruvida den erkända organisation eller annan privat organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållande.
5. Vidtagna åtgärder.
BILAGA X
KRITERIER FÖR KVARHÅLLANDE
(enligt artikel 19.3)
INTRODUKTION
Innan beslut fattas om huruvida brister som upptäckts ombord under en inspektion utgör grund för kvarhållande av fartyget, måste inspektören följa riktlinjerna i punkterna 1 och 2.
Punkt 3 innehåller exempel på brister som i och för sig själva utgör anledning till kvarhållande av fartyget (se artikel 19.4).
Om grunden för kvarhållande är skador till följd av en olycka som fartyget har råkat ut för på väg till en hamn ska inte beslut om kvarhållande utfärdas, under förutsättning att
a)
vederbörlig hänsyn har tagits till kraven i Solas 74 i regel I/11(c) om anmälan till flaggstatens administration, den utsedde inspektören eller den erkända organisation som ansvarar för utfärdandet av det tillämpliga certifikatet,
b)
befälhavaren eller ägaren, innan fartyget anlöper hamnen, har överlämnat uppgifter till hamnstatskontrollmyndigheten om omständigheterna kring olyckan och de skador som har uppstått samt information om den anmälan till flaggstatens administration som krävs,
c)
lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits från fartygets sida och att dessa är till myndighetens belåtenhet, och
d)
myndigheten, efter att ha underrättats om att de avhjälpande åtgärderna har vidtagits, har försäkrat sig om att de brister som utgjorde en otvetydig fara för säkerhet, hälsa eller miljö har rättats till.
1. HUVUDSAKLIGA KRITERIER
När en inspektör enligt sin sakkunniga bedömning överväger om ett fartyg ska kvarhållas eller ej ska han använda sig av följande kriterier:
Tidpunkt
Fartyg som utgör sjösäkerhetsrisk ska kvarhållas vid det första inspektionsbesöket oavsett hur länge fartyget ämnar stanna i hamn.
Kriterium
Fartyget ska kvarhållas om bristerna är av så allvarlig natur att inspektören måste göra en avsyning för att försäkra sig om att bristerna har rättats innan fartyget får gå till sjöss.
Även om det inte är nödvändigt att kvarhålla fartyget i varje enskilt fall, ska inspektörens bedömning att en avsyning är nödvändig betraktas som ett mått på bristernas svårighetsgrad. Det betyder att myndigheten på ett eller annat sätt måste kontrollera att bristerna har rättats till före fartygets avgång, helst genom ett återbesök.
2. TILLÄMPNING AV HUVUDSAKLIGA KRITERIER
När beslut fattas om huruvida fartygets brister är så allvarliga att kvarhållande är nödvändigt ska inspektören försäkra sig om att
1)
fartyget har aktuell, giltig dokumentation,
2)
fartyget har den minimibesättning som krävs enligt beslutet om säkerhetsbesättning.
Under inspektionen måste inspektören även försäkra sig om att fartyget och/eller dess besättning
3)
kan framföra fartyget utan risk under hela den förestående resan,
4)
på ett säkert sätt kan hantera, transportera och övervaka lasten under hela den förestående resan,
5)
på ett säkert sätt kan driva maskinrummet under hela den förestående resan,
6)
kan hålla drifts- och styrfunktioner i stånd under hela den förestående resan,
7)
effektivt kan släcka eventuella bränder i alla fartygsutrymmen under hela den förestående resan,
8)
kan lämna fartyget snabbt och säkert i en eventuell nödsituation och utföra räddningsuppdrag under hela den förestående resan,
9)
kan hindra miljöföroreningar under hela den förestående resan,
10)
kan upprätthålla stabilitet under hela den förestående resan,
11)
kan förbli vattentätt under hela den förestående resan,
12)
kan upprätthålla kommunikationer i eventuella nödsituationer under hela den förestående resan,
13)
kan upprätthålla riskfri och god arbetsmiljö ombord under hela den förestående resan,
14)
kan lämna så mycket information som möjligt vid olycksfall.
Om bedömningen enligt någon av dessa punkter med tanke på alla brister som uppdagats är negativ ska inspektören allvarligt överväga att kvarhålla fartyget. En kombination av flera brister av mindre allvarlig natur kan också utgöra grund för kvarhållande.
3. Som vägledning för inspektörer som ska använda dessa riktlinjer följer en uppräkning av brister, ordnade under respektive konventioner och/eller koder, som är av så allvarlig art att de utgör grund för kvarhållande. Förteckningen är inte uttömmande.
3.1 Allmänna uppgifter
Avsaknad av giltiga certifikat och handlingar som krävs enligt aktuella bestämmelser. Fartyg är emellertid inte berättigade att använda certifikat från en konvention eller andra relevanta instrument om dess flaggstat inte är part i en relevant konvention eller har genomfört ett annat relevant instrument. Därför ska avsaknad av sådana dokument inte i sig utgöra anledning att kvarhålla fartyget, men enligt klausulen om "icke-förmånsbehandling" måste fartyget ändå i huvudsak uppfylla kraven i bestämmelserna.
3.2 Områden enligt Solas 74
1. Bristande funktionsduglighet i framdrivningssystem eller andra nödvändiga maskinsystem, inklusive elektricitetsanläggningar.
2. Bristande renlighet i maskineriutrymmen, för stora mängder oljeblandat slagvatten, oljedränkt ytterisolering på ledningar och rör, inklusive avgassystemet i maskinrummet, bristande funktion på länspumpsarrangemang.
3. Bristande funktion hos nödgeneratorer, belysning, batterier och omkopplare.
4. Bristande funktion hos huvudstyrinrättning och nödstyrinrättning.
5. Avsaknad av, otillräcklig kapacitet eller allvarligt slitage och åldring på personlig livräddningsutrustning, livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar.
6. Avsaknad av, eller bristfälliga eller påtagligt slitna och åldrade anordningar för att upptäcka brand, brandlarm, brandbekämpningsutrustning, fasta brandsläckningsinstallationer, ventilationsventiler, brandspjäll, snabbstängningsanordningar som inte uppfyller sina användningskrav.
7. Avsaknad av eller påtagligt slitna och åldrade eller bristfälligt fungerande brandsläckningsanordningar på lastdäck i oljelastfartyg.
8. Avsaknad av, icke godkända eller allvarligt skadade ljus-, skylt- eller ljudsignaler.
9. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande radioutrustning för larm- och säkerhetskommunikation.
10. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande navigeringsutrustning, med hänvisning till bestämmelserna i Solas 74 i regel V/16.2.
11. Avsaknad av rättade sjökort eller andra aktuella nautiska publikationer nödvändiga för hela den förestående resan, med beaktande av att traditionella sjökort kan ersättas av ett typgodkänt elektroniskt sjökorts- och informationssystem (ECDIS), som bygger på officiella data.
12. Avsaknad av gnistfri frånluftsventilation för lastpumprum.
13. Allvarliga operativa brister, såsom beskrivs i avdelning 5.5 i bilaga 1 till Paris MOU.
14. Besättningens antal, sammansättning eller certifiering överensstämmer inte med beslutet om säkerhetsbesättning.
15. Underlåtenhet att genomföra det utökade inspektionsprogrammet enligt Solas 74 regel XI-2.
3.3 Områden enligt IBC-koden
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinformation.
2. Obefintliga eller skadade högtryckssäkerhetsventiler.
3. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.
4. Källor för antändning i farliga områden.
5. Överträdelse av särskilda krav.
6. Överskridande av maximalt tillåten lastkvantitet per tank.
7. Otillräcklig värmeisolering av känsliga produkter.
3.4 Områden enligt IGC-koden
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinformation.
2. Obefintliga stängningsdon till bostadsutrymmen och allmänna utrymmen.
3. Icke gastäta skott.
4. Bristfälligt fungerande luftlås.
5. Obefintliga eller bristfälligt fungerande snabbstängningsventiler.
6. Obefintliga eller bristfälligt fungerande säkerhetsventiler.
7. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.
8. Icke fungerande ventilationssystem i lastutrymmen.
9. Icke fungerande trycklarm för lasttankar.
10. Icke fungerande system för upptäckande av gas eller giftig gas.
11. Transport av ämnen som måste inhiberas utan giltigt inhibitorcertifikat.
3.5 Områden enligt lastlinjekonventionen
1. Betydande korrosion eller rostskador på plåtar och viktiga delar av skrov och däcksförstärkningar som påverkar sjövärdighet och lokal styrka, om inte tillfredsställande temporära reparationer gjorts inför avgång till hamn där permanenta reparationer ska utföras.
2. Påvisat dålig stabilitet.
3. Avsaknad av tillräcklig och pålitlig information, enligt föreskrivna regler, som tillåter befälhavaren att snabbt och med enkla medel lasta och barlasta fartyget på ett sådant sätt att säkra stabilitetsegenskaper bibehålls under hela resan och under alla omständigheter och varierade förhållanden och så att fartyget inte utsätts för överdriven yttre stress.
4. Obefintliga, påtagligt slitna eller obrukbara stängningsdon eller stängningsanordningar för luckarrangemang och vattentäta dörrar.
5. Överlastning.
6. Avsaknad av eller oläsbart aktuellt lastmärke.
3.6 Områden enligt Marpol, bilaga I
1. Avsaknad av, allvarligt slitage eller bristande funktion hos filtrerings/separeringsutrustning för oljehaltigt lastvatten, övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp eller 15 ppm larmanordningar.
2. Otillräcklig återstående kapacitet i uppsamlingstankar för länsvatten och/eller spillolja för hela den förestående resan.
3. Avsaknad av oljedagbok.
4. Olagligt utsläppsarrangemang.
5. Besiktningsrapporter saknas eller uppfyller inte Marpol 73/78 regel 13 G.3 b.
3.7 Områden enligt Marpol 73/78, bilaga II
1. Avsaknad av P&A-manual.
2. Lasten är inte kategoriserad.
3. Avsaknad av lastdagbok.
4. Transport av oljelika ämnen utan att uppfylla kraven i aktuella bestämmelser eller avsaknad av korrekt tilläggscertifikat.
5. Olagligt utsläppsarrangemang.
3.8 Områden enligt Marpol 73/78, bilaga V
1. Avsaknad av avfallshanteringsplan.
2. Avsaknad av avfallsdagbok.
3. Fartygets personal är inte förtrogen med avfallshanteringsplanens bestämmelser om bortskaffande och utsläpp.
3.9 Områden enligt STCW och direktiv 2001/25/EG
1. Sjöfolket saknar certifikat, vederbörligt certifikat, giltig dispens eller skriftligt bevis på att en ansökan om intyg om erkännande har lämnats in till flaggstatens administration.
2. Det finns belägg för att ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller att innehavaren av ett certifikat inte är den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.
3. De tillämpliga bestämmelserna om säkerhetsbesättning från flaggstatens administration är inte uppfyllda.
4. Vakthållningen på brygga eller i maskinrum uppfyller inte de krav som flaggstatens administration ställer på fartyget.
5. I vakten saknas en person med behörighet att sköta den utrustning som är nödvändig för säker navigering, radiokommunikation i säkerhetssyfte eller för att förhindra förorening av havet.
6. Bevis saknas för att det finns yrkesmässig kompetens för att utföra de arbetsuppgifter som har tilldelats de ombordanställda och som rör fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.
7. Personer som är tillräckligt utvilade och i övrigt tjänstgöringsdugliga saknas för den första vakten vid början av en resa och för följande avlösande vakter.
3.10 Områden enligt ILO-konventionerna
1. Otillräcklig mängd proviant för resa till nästa hamn.
2. Otillräcklig mängd dricksvatten för resa till nästa hamn.
3. Oacceptabla sanitära förhållanden ombord.
4. Ingen värme i bostäder på fartyg som trafikerar områden med låg temperatur.
5. Otillräcklig ventilation i fartygets bostadsdel.
6. Oacceptabla mängder sopor, utrustning eller last som utgör hinder för framkomligheten eller andra farliga förhållanden i passager och allmänna utrymmen.
7. Det är uppenbart att de som ska ha första vakten, eller annan vakthavande personal som är i tjänst under första vakten eller senare ska avlösa vakten, inte är tillräckligt utvilade.
3.11 Omständigheter som inte kräver kvarhållande, men där t.ex. lastnings- eller lossningsarbete måste avbrytas
Bristfällig funktion hos (eller dåligt underhåll av) inertgassystem, lasthanteringssystem eller maskineri utgör tillräcklig anledning att avbryta lastnings- eller lossningsarbete.
BILAGA XI
MINIMIKRAV FÖR INSPEKTÖRER
(enligt artikel 22.1 och 22.5)
1. Inspektören ska ha lämpliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet av fartyg och handhavande av fartyg. De ska veta hur man ser till att kraven i konventioner följs, och kunna förfarandena för hamnstatskontroll. Dessa kunskaper i hur man följer internationella krav och gemenskapskrav ska ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.
2. Inspektören ska minst ha något av följande:
a)
Lämpliga kvalifikationer från en utbildningsinstitution för sjöfolk och relevant erfarenhet till sjöss som certifierat fartygsbefäl med behörighet enligt STCW II/2 eller III/2; utan begränsningar av operationsområde, maskineffekt eller tonnage,
b)
En av den behöriga myndigheten erkänd civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller ingenjörsexamen på det marina området och minst fem års arbetserfarenhet från det området.
c)
En relevant universitetsexamen eller motsvarande, och lämplig utbildning och kompetens som fartygsinspektörer.
3. Inspektören måste ha
–
rit flaggstatsinspektör i minst ett år och antingen ha utfört besiktningar och certifieringar enligt konventionerna, eller medverkat i övervakningen av verksamheten för de erkända organisationer som fått sig tilldelade uppgifter föreskrivna i lag, eller
–
affat sig en likvärdig behörighetsnivå genom att ha genomgått minst ett års utbildning på fältet genom deltagande i hamnstatskontrollinspektioner under ledning av erfarna hamnstatskontrolltjänstemän.
4. De inspektörer som avses i punkt 2 a måste ha skaffat sig sjöfartserfarenhet under minst 5 år, inbegripet perioder då de varit till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl eller som flaggstatsinspektör eller biträdande inspektör för hamnstatskontroll. I sådana erfarenheter ska ingå en period om minst två år till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl.
5. En inspektör måste kunna meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfarare på det språk som är vanligast till sjöss.
6. Inspektörer som inte uppfyller dessa krav ska ändå godtas om de är anställda hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat som utför hamnstatskontroll när detta direktiv antas.
7. Inspektörer som utför en inspektion i en medlemsstat enligt artikel 15.1 och 15.2 ska ha lämpliga kvalifikationer med bl.a. tillräcklig teoretisk och praktisk erfarenhet av sjöfartsskydd. Detta ska normalt omfatta
a)
en god kännedom om sjöfartsskydd och hur skyddet ska tillämpas i fråga om den verksamhet som ska undersökas,
b)
en god praktisk kännedom om metoder och teknik för sjöfartsskydd,
c)
kännedom om vilka principer, förfaranden och tekniker som används för inspektion,
d)
en praktisk kännedom om den verksamhet som ska undersökas.
BILAGA XII
INSPEKTIONSDATABASENS FUNKTIONER
(enligt artikel 24.1)
1. Inspektionsdatabasen ska ha åtminstone följande funktioner:
–
Innehålla inspektionsuppgifter från medlemsstaterna och alla stater som är parter i Paris MOU.
–
Lämna uppgifter om fartygs riskprofil och vilka fartyg som ska inspekteras.
–
Beräkna varje medlemsstats inspektionsplikt.
–
Framställa den vita listan liksom den grå och den svarta listan över flaggstater i enlighet med artikel 16.1.
–
Ta fram uppgifter om företagens prestationsnivå.
–
Fastställa vilka delar av riskområdena som ska kontrolleras vid varje inspektion.
2. Inspektionsdatabasen ska kunna anpassas till framtida utvecklingar och samverka med gemenskapens andra sjösäkerhetsdatabaser, däribland SafeSeaNet, som ska lämna uppgifter om fartygens faktiska besök i medlemsstaternas hamnar och, i erforderliga fall, till berörda nationella informationssystem.
3. En djup hyperlänk ska införas från inspektionsdatabasen till informationssystemet Equasis. Medlemsstaterna ska uppmuntra att inspektörerna utnyttjar de offentliga och privata databaser som rör fartygsinspektioner och som finns tillgängliga genom Equasis.
BILAGA XIII
OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION OM INSPEKTIONER, KVARHÅLLANDEN OCH TILLTRÄDESFÖRBUD I HAMNAR I MEDLEMSSTATERNA
(enligt artikel 26)
1. Den information som offentliggörs enligt artikel 26 ska omfatta följande:
a)
Fartygets namn.
b)
IMO-identifieringsnummer.
c)
Typ av fartyg.
d)
Bruttodräktighet.
e)
Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.
f)
Fartygets ägare eller företag: namn och adress.
g)
För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyg samt typ av befraktning.
h)
Flaggstat.
i)
Klasscertifikat och föreskrivna certifikat utfärdade enligt relevanta konventioner, utfärdande myndighet eller organisation, utfärdandedag och sista giltighetsdag.
j)
Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen för de certifikat som avses i led i och namnet på den myndighet eller organisation som utförde besiktningen.
k)
Dag, land och hamn för kvarhållandet.
2. I fråga om kvarhållna fartyg ska den information som offentliggörs enligt artikel 26 även inbegripa följande:
a)
Antal kvarhållanden under de föregående 36 månaderna.
b)
Dag då kvarhållandet hävdes.
c)
Kvarhållandets varaktighet, i dagar.
d)
En klar och tydlig motivering för kvarhållandet.
e)
Uppgift om huruvida den erkända organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållandet.
f)
Om fartyget har tillåtits fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv: en beskrivning av vidtagna åtgärder.
g)
Om fartyget har vägrats tillträde till någon hamn i gemenskapen: en klar och tydlig motivering för förbudet.
BILAGA XIV
UPPGIFTER FÖR ÖVERVAKNING AV GENOMFÖRANDET
(enligt artikel 29)
1. Medlemsstaterna ska senast den 1 april varje år till kommissionen lämna följande uppgifter om det föregående året:
1.1 Antalet inspektörer som för medlemsstatens räkning arbetar med hamnstatskontroll.
Nedanstående tabell ska användas när uppgifterna lämnas till kommissionen1 2:
Hamn/område
Antal heltids-inspektörer (A)
Antal deltids-inspektörer (B)
Omräkning av B till heltid (C)
Totalt (A+C)
Hamn X eller område X
Hamn Y eller område Y
TOTALT
1 Om de inspektioner som en inspektör gör inom ramen för hamnstatskontroll bara utgör en del av inspektörens arbete, ska det sammanlagda antalet inspektörer räknas om till heltidsekvivalenter. Om en inspektör arbetar i mer än en hamn eller mer än ett geografiskt område, ska deltidsekvivalenten räknas för varje hamn.
2 Uppgifterna ska lämnas både för medlemsstaten som helhet och för var och en av medlemsstatens hamnar. I denna bilaga avses med hamn en enskild hamn eller det geografiska område med eventuellt flera enskilda hamnar som en inspektör eller en grupp av inspektörer har hand om.
1.2 Totala antalet individuella fartyg som anlöpt medlemsstatens hamnar, dvs. de fartyg som omfattas av detta direktiv och som har anlöpt medlemsstatens hamnar någon gång under året.
2. Medlemsstaterna ska göra följande:
a)
Var sjätte månad ge kommissionen en lista över individuella fartyg som har anlöpt medlemsstatens hamnar eller har anmält till en hamnmyndighet eller ett organ att fartyget har anlänt till en ankarplats, med undantag för regelbunden passagerarfärje- och lastfärjetrafik, med uppgift, för varje fartygsrörelse, om fartygens IMO-identifieringsnummer och ankomstdag, och hamn. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan hämta och behandla uppgifterna. Listan ska lämnas senast fyra månader efter utgången av den period som uppgifterna gäller.
b)
Ge kommissionen en lista över regelbunden passagerarfärje- och lastfärjetrafik enligt a senast sex månader efter genomförandet av detta direktiv, och därefter varje gång som ändringar görs beträffande färjetrafiken. Listan ska innehålla fartygets IMO-identifieringsnummer, namn och rutt. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan hämta och behandla uppgifterna.
BILAGA XV
Del A
UPPHÄVT DIREKTIV OCH DESS ÄNDRINGAR
(enligt artikel 37)
Rådets direktiv 95/21/EG
(EGT L 157, 7.7.1995, s. 1)
Rådets direktiv 98/25/EG
(EGT L 133, 7.5.1998, s. 19)
Kommissionens direktiv 98/42/EG
(EGT L 184, 27.6.1998, s. 40)
Kommissionens direktiv 1999/97/EG
(EGT L 331, 23.12.1999, s. 67)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/106/EG
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 584), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 198 E, 5.8.2008, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (omarbetning) (5724/2/2008 – C6-0222/2008 – 2005/0237A(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5724/2/2008 – C6-0222/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0587),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0331/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (omarbetning)
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(6) har flera gånger ändrats väsentligt. I samband med nya ändringar bör direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.
(2) Med hänsyn till arten av bestämmelser i direktiv 94/57/EG förefaller det lämpligt att dessa omarbetas i form av två olika gemenskapsrättsakter, nämligen ett direktiv och en förordning.
(3) I sin resolution av den 8 juni 1993 om en gemensam politik för säkerheten till sjöss(7) satte rådet upp målet att få bort alla undermåliga fartyg från gemenskapens vatten, och prioriterade gemenskapsåtgärder för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande av internationella regler genom att utarbeta gemensamma standarder för klassificeringssällskap, definierade som organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (härefter "erkända organisationer").
(4) Säkerheten och förhindrandet av föroreningar till sjöss kan effektivt förbättras genom en strikt tillämpning av internationella konventioner, koder och resolutioner samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas.
(5) Det åligger flaggstaterna och hamnstaterna att kontrollera att fartygen uppfyller de enhetliga internationella standarderna för säkerhet och förhindrande av förorening till sjöss.
(6) Medlemsstaterna är ansvariga för utfärdandet av internationella certifikat rörande säkerhet och förhindrande av förorening som föreskrivs i sådana konventioner som den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss av den 1 november 1974 (Solas 74), den internationella lastlinjekonvention av den 5 april 1966 och den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg av den 2 november 1973 (Marpol), samt för genomförandet av bestämmelserna i dessa konventioner.
(7) I överensstämmelse med sådana konventioner får alla medlemsstater i varierande omfattning bemyndiga erkända organisationer att bestyrka att bestämmelserna i fråga följs och de får delegera utfärdandet av motsvarande certifikat rörande säkerhet och förhindrande av förorening.
(8) Ett stort antal av de nuvarande erkända organisationerna världen över kan inte säkerställa vare sig ett korrekt genomförande av reglerna eller den tillförlitlighet som krävs när de agerar på uppdrag av de nationella administrationerna, eftersom de saknar den ▌ nödvändiga struktur och erfarenhet som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett verkligt professionellt sätt.
(9) ▌Dessa erkända organisationer har dessutom uppgiften att utforma och genomföra regler för konstruktion, byggande, underhåll och inspektion av fartyg, och är ansvariga för att inspektera fartyg på flaggstatens vägnar och intyga att dessa fartyg följer de internationella konventionernas bestämmelser för utfärdande av relevanta certifikat. För att de ska kunna utföra denna uppgift måste de vara oavhängiga och ha en högt specialiserad teknisk kompetens och ett krävande kvalitetssystem.
(10) Erkända organisationer som inspekterar och besiktigar fartyg bör kunna erbjuda sina tjänster i hela gemenskapen under konkurrens, samtidigt som de olika organisationernas tjänster ger ett likvärdigt säkerhets- och miljöskydd. De nödvändiga branschstandarderna bör alltså vara enhetliga och tillämpas i hela gemenskapen.
(11) Utfärdandet av radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg kan anförtros privata organ som har tillräcklig sakkunskap och kvalificerad personal.
(12) En medlemsstat får på objektiva och klara grunder begränsa antalet erkända organisationer som den bemyndigar i enlighet med sina behov under kommissionens översyn i enlighet med ett kommittéförfarande.
(13) Detta direktiv bör säkerställa friheten att tillhandahålla tjänster i gemenskapen och kommissionen bör följaktligen ha rätt att förhandla med de länder utanför unionen där vissa av de erkända organisationerna har sin hemvist om en likvärdig behandling för erkända organisationer som har sin hemvist i gemenskapen.
(14) Det är nödvändigt att de nationella administrationerna är djupt delaktiga i fartygsbesiktningar och i utfärdandet av motsvarande certifikat för att säkerställa att de internationella säkerhetsreglerna följs noggrant även när medlemsstaterna anförtror åt utomstående erkända organisationer att utföra myndighets uppgifter. Det är därför lämpligt att upprätta ett nära samarbete mellan administrationerna och de erkända organisationer som de bemyndigar, vilket kan kräva att de erkända organisationerna har en lokal representant på den medlemsstats område på vilkens vägnar de utför uppgifterna.
(15) Skillnader i systemen för ersättningsansvar mellan de erkända organisationer som agerar för medlemsstaternas räkning skulle kunna hindra ett riktigt genomförande av direktivet. För att bidra till lösningen av detta problem är det lämpligt att införa en viss grad av harmonisering på gemenskapsnivå av det ersättningsansvar som uppstår vid en sjöolycka som förorsakas av en erkänd organisation, enligt beslut i domstol – inbegripet tvistlösning genom skiljedomsförfaranden.
(16) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).
(17) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra detta direktiv för att införliva senare ändringar av internationella konventioner, protokoll, koder och resolutioner med anknytning till direktivet. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(18) Medlemsstaterna bör emellertid fortfarande ha möjlighet att upphäva ▌det bemyndigande som de gett en erkänd organisation om detta är nödvändigt på grund av allvarlig fara för säkerheten eller miljön. Kommissionen bör, i enlighet med ett kommittéförfarande, snabbt fatta ett beslut om huruvida det är nödvändigt att upphäva en sådan nationell åtgärd.
(19) Medlemsstaterna bör regelbundet bedöma hur de erkända organisationer som arbetar för dem presterar och de bör tillhandahålla kommissionen och alla andra medlemsstater exakt information om prestationerna.
(20) I egenskap av hamnmyndigheter är medlemsstaterna skyldiga att främja säkerheten på och förhindra föroreningen av gemenskapens vatten genom att prioritera inspektion av fartyg med certifikat från organisationer som inte uppfyller gemenskapens kriterier, och därigenom säkerställa att fartyg som seglar under tredjelands flagg inte åtnjuter en förmånligare behandling.
(21) För närvarande finns det inga enhetliga internationella standarder för fartygsskrov, maskineri samt el- och kontrollinstallationer som alla fartyg måste följa antingen på byggnadsstadiet eller under hela deras livstid. Sådana standarder får fastställas i enlighet med erkända organisationers regler eller i enlighet med likvärdiga standarder som ska beslutas av de nationella administrationerna i enlighet med det förfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster(9).
(22) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa åtgärder som medlemsstaterna ska följa i sina förbindelser med de organisationer som inom gemenskapen ombesörjer inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(23) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 94/57/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det direktivet.
(24) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i bilaga I del B.
(25) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(10) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.
(26) Åtgärder som ska följas av erkända organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../... av den ...(11)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg](12).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syftet med detta direktiv är:
a)
att se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater i enlighet med internationella konventioner,
b)
att fastställa åtgärder som medlemsstaterna ska följa i sina förbindelser med de erkända organisationer som medlemsstaterna har gett i uppdrag att ombesörja inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, för uppfyllande av de internationella konventionerna om säkerheten till sjöss och förhindrande av havsförorening, samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas. Detta förfarande omfattar utarbetandet och genomförandet av säkerhetskrav för skrov, maskineri samt el-, radiotelefoni- och kontrollinstallationer på fartyg som omfattas av dessa internationella konventioner.
Artikel 2
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a)
"fartyg": fartyg som omfattas av de internationella konventionerna.
b)
"fartyg som seglar under en medlemsstats flagg": fartyg som är registrerade i en medlemsstat och som seglar under dess flagg i enlighet med dess lagstiftning. Fartyg som inte motsvarar denna definition likställs med fartyg som seglar under tredjelands flagg.
c)
"inspektioner och besiktningar": inspektioner och besiktningar som obligatoriskt måste utföras enligt de internationella konventionerna, och enligt detta direktiv och andra gemenskapsbestämmelser om sjösäkerhet.
d)
"internationella konventioner": den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss av den 1 november 1974 (Solas), ▌ den internationella lastlinjekonventionen av den 5 april 1966 och den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg av den 2 november 1973 (Marpol), den internationella konventionen om skeppsmätning, 1969 (Tonnage 69), den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, 1978 (STCW 1978) och konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, 1972 (COLREG 72), inklusive protokoll och ändringar till dessa, samt därmed förknippade koder av tvingande karaktär i alla medlemsstater, i uppdaterad version.
e)
"flaggstatskod": delarna 1 och 2 i koden för genomförande av bindande IMO-instrument som antogs av IMO-församlingen i resolution A.996 (25) den 29 november 2007, i den uppdaterade versionen.
f)
"administration": de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg fartyget för, inbegripet de avdelningar och organ som ansvarar för genomförandet av de flaggstatsrelaterade bestämmelserna i IMO-konventionerna.
g)
"organisation": en rättslig enhet, inbegripet dotterbolag och andra organ under dess kontroll, som i samarbete eller enskilt utför uppgifter som omfattas av detta direktiv.
h)
"kontroll": vid tillämpningen av g) avses med kontroll rättigheter, avtal eller andra rättsliga eller praktiska medel som enskilt eller i kombination ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över en juridisk person eller bemyndigar en juridisk person att utföra uppgifter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.
i)
"erkänd organisation": en organisation som har erkänts i enlighet med förordning (EG) nr .../...(13)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg].
j)
"bemyndigande": ett förfarande genom vilket en medlemsstat ger ett bemyndigande eller delegerar befogenheter till en erkänd organisation.
k)
"föreskrivet certifikat": ett certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med internationella konventioner.
l)
"regler och förfaranden": de krav som en erkänd organisation ställer på hur fartygen ska vara konstruerade, byggda, utrustade, underhållna och besiktigade.
m)
"klasscertifikat": ett av en erkänd organisation utfärdat dokument som intygar ett fartygs lämplighet för en viss användning eller tjänst i enlighet med de regler och föreskrifter som organisationen har fastställt och offentliggjort.
n)
"radiosäkerhetscertifikat för lastfartyg": det certifikat som infördes genom 1988 års protokoll om ändring av Solas antaget av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
Artikel 3
1. När medlemsstaterna tar på sig ansvar och förpliktelser inom ramen för de internationella konventionerna, ska de se till att deras behöriga administrationer kan säkerställa att bestämmelserna i dessa tillämpas på ett effektivt sätt, i enlighet med punkterna 2-4.
2.Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna i flaggstatskoden.
3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att deras administration minst en gång vart femte år genomgår en oberoende IMO-revision i enlighet med bestämmelserna i resolution A.974 (24) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005. De ska se till att det vid behov utarbetas en övergripande korrigeringsplan, som grundar sig på revisionsresultaten, i enlighet med punkt 8 i del II av bilagan till resolutionen och att den genomförs i tid och på ett effektivt sätt.
4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder med avseende på inspektion och besiktning av fartyg samt utfärdande av föreskrivna certifikat och dispenscertifikat i enlighet med de internationella konventionerna.
5. När en medlemsstat vid tillämpningen av punkt 1 beslutar att med avseende på fartyg som seglar under dess flagg
i)
bemyndiga organisationer att helt eller delvis utföra inspektioner och besiktningar avseende föreskrivna certifikat, inklusive sådana som gör det möjligt att bedöma om de regler som avses i artikel 15.2 efterlevs samt, i tillämpliga fall, att utfärda eller förnya därtill hörande certifikat, eller
ii)
att ge erkända organisationer i uppdrag att helt eller delvis utföra de inspektioner och besiktningar som avses under led i,
ska den anförtro dessa uppgifter endast åt erkända organisationer.
Den behöriga administrationen ska i samtliga fall godkänna det första utfärdandet av dispenscertifikat.
För radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg får emellertid dessa uppgifter anförtros åt ett privat organ som har erkänts av en behörig administration och som har tillräcklig sakkunskap och kvalificerad personal för att på administrationens vägnar utföra särskilda säkerhetsbedömningar rörande radiokommunikation.
6. Denna artikel avser inte certifiering av marin utrustning på ett fartyg.
Artikel 4
Flaggstatsförpliktelser
1.Innan ett fartyg, som har beviljats rätten att föra en medlemsstats flagg, tillåts gå i trafik, ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att se till att fartyget uppfyller tillämpliga internationella regler och föreskrifter. Den ska särskilt kontrollera fartygets säkerhetsstatistik på alla rimliga sätt. Den ska vid behov samråda med administrationen i den föregående flaggstaten för att fastställa huruvida eventuella brister eller säkerhetsfrågor som identifierats av den administrationen fortfarande är olösta.
2.När en flaggstat begär information om ett fartyg som tidigare förde en annan medlemsstats flagg, ska den tillfrågade medlemsstaten snarast möjligt ge flaggstaten ingående information om kvarstående brister och alla andra relevanta uppgifter som rör säkerheten.
3.När administrationen informeras om att ett fartyg som för den berörda medlemsstatens flagg har hållits kvar av en hamnstat, ska den se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga regler och IMO-konventioner. Administrationen ska fastställa tillämpliga förfaranden för detta ändamål.
Artikel 5
Medlemsstaterna ska se till att en offentlig myndighet har direkt kontroll över minst följande information om de fartyg som för deras flagg och att denna information alltid är lätt tillgänglig för administrationen via ett lämpligt elektroniskt medium:
a)
Uppgifter om fartyget (namn, IMO-nummer etc.).
b)
Datum för besiktningar, inbegripet eventuella tilläggs- eller kompletteringsbesiktningar, och revisioner.
c)
Namnet på de erkända organisationer som har deltagit i fartygets certifiering och klassificering.
d)
Namnet på det organ som har inspekterat fartyget enligt bestämmelserna för hamnstatskontroll, och inspektionsdatum.
e)
Resultatet av hamnstatskontrollerna (Brister: Ja eller nej. Kvarhållanden: Ja eller nej).
f)
Information om olyckor.
g)
Namn på fartyg som har upphört att föra den berörda medlemsstatens flagg under de föregående 12 månaderna.
Medlemsstaterna ska på begäran överlämna ovan nämnda uppgifter till kommissionen.
Artikel 6
1.Varje medlemsstat ska inom ramen för ett kvalitetsledningssystem kontinuerligt utvärdera och se över sina prestationer som flaggstat. Dessa utvärderingar ska under en [36]-månadsperiod omfatta alla aspekter av kvalitetsledningssystemet för administrationens flaggstatsrelaterade verksamhet.
Följande resultatindikatorer ska minst ingå i utvärderingen:
-
Kvarhållandefrekvensen inom ramen för hamnstatskontrollen.
-
Resultaten av flaggstatsinspektionerna.
-
Lämpliga resultatindikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.
2.De medlemsstater som har genomfört en utvärdering i enlighet med punkt 1 andra stycket och som den 1 juli det år då utvärderingen slutförts förekommer på den svarta [eller gråa] lista som offentliggörs i årsrapporten från samförståndsavtalet från Paris om hamnstatskontroll ska lämna en rapport om sin prestation som flaggstat till kommissionen senast den 1 november det år som utvärderingen slutförts.
Rapporten ska kartlägga och analysera de huvudsakliga skälen till den låga prestationsnivån. Rapporten ska också innehålla en åtgärdsplan för avhjälpande och korrigerande åtgärder, som vid behov kan föreskriva kompletteringsbesiktningar som ska utföras snarast möjligt.
3.Kvalitetsledningssystemet ska införas och certifieras senast ...(14).
Artikel 7
Före utgången av [2010] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheterna att utarbeta ett samförståndsavtal om flaggstatsförpliktelser, i syfte att skapa likvärdiga villkor för flaggstater som har förbundit sig att tillämpa flaggstatskoden, och som samtyckt till att granskas i enlighet med resolution A.974 (24) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005.
Artikel 8
Förbindelser med erkända organisationer
1. Vid tillämpningen av artikel 3.5 ska medlemsstaterna i princip inte vägra att bemyndiga någon av de erkända organisationerna att åta sig uppgifterna, om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln samt i artiklarna 9 och 13. De får emellertid begränsa det antal organisationer som de bemyndigar i enlighet med sina behov, förutsatt att det finns klara och objektiva skäl till att göra så.
På en medlemsstats begäran ska kommissionen anta lämpliga åtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2.
2. För att en medlemsstat ska godta att en erkänd organisation som har sin hemvist i ett tredjeland för dess räkning utför de uppgifter som anges i artikel 3 eller en del av dem får den kräva att tredjelandet i fråga beviljar en motsvarande behandling av de erkända organisationer som har sin hemvist i gemenskapen.
Dessutom får gemenskapen begära att ett tredjeland där en erkänd organisation har sin hemvist beviljar en motsvarande behandling av de erkända organisationer som har hemvist inom gemenskapen.
Artikel 9
1. Medlemsstater som beslutar i enlighet med artikel 3.5 ska upprätta en arbetsförbindelse mellan sin behöriga administration och de organisationer som agerar för deras räkning.
2. Arbetsförbindelsen ska regleras genom ett formaliserat, skriftligt och icke-diskriminerande avtal eller ett likvärdigt rättsligt arrangemang som fastställer de särskilda uppgifter och funktioner som organisationerna har åtagit sig och som åtminstone omfattar följande:
a)
Bestämmelserna i bihang II till IMO:s resolution A.739 (18) om riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning, med beaktande av bilagan, bihangen och tillägget till IMO:s MSC/cirkulär 710 och MEPC/cirkulär 307 om avtalsmall för bemyndigande av erkända organisationer som agerar för administrationens räkning.
b)
Följande bestämmelser om ekonomiskt ansvar:
i)
Om det till följd av en sjöolycka genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs, att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för sakförlust eller sakskada, personskada eller dödsfall, och det kan bevisas inför domstolen att förlusten, skadan eller dödsfallet orsakats av en uppsåtlig handling eller underlåtelse eller grov vårdslöshet från den erkända organisationens sida, eller från dess organ, anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt till ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda förlust, skada eller dödsfall vållats av den erkända organisationen.
ii)
Om det till följd av en sjöolycka, genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för personskada som inte orsakat dödsfall, och det kan bevisas inför domstolen att personskadan orsakats av en försumlig eller vårdslös handling eller underlåtelse från den erkända organisationens sida, eller från dess anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt att kräva ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda personskada som inte orsakat dödsfall vållats av den erkända organisationen. Medlemsstaterna får begränsa det högsta belopp som ska betalas av den erkända organisationen, men detta belopp får inte understiga 4 000 000 EUR, såvida inte det belopp som fastställts i domstolens avgörande eller inom ramen för skiljedomsförfarandet är lägre, varvid detta sistnämnda belopp i så fall ska betalas.
iii)
Om det till följd av en sjöolycka, genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för sakförlust eller sakskada, och det kan bevisas inför domstolen att förlusten eller skadan orsakats av en försumlig eller vårdslös handling eller underlåtelse från den erkända organisationens sida, eller från dess anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt att kräva ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda förlust eller skada vållats av den erkända organisationen. Medlemsstaterna får begränsa det högsta belopp som ska betalas av den erkända organisationen, men detta belopp får inte understiga 2 000 000 EUR, såvida inte det belopp som fastställts i domstolens avgörande eller inom ramen för skiljedomsförfarandet är lägre, varvid detta sistnämnda belopp i så fall ska betalas.
c)
Bestämmelser om en regelbundet återkommande granskning som utförs av administrationen eller av ett opartiskt utomstående organ som har utsetts av administrationen och som avser de uppgifter som organisationerna utför för administrationens räkning enligt artikel 13.1.
d)
Möjligheten att genomföra slumpvisa och ingående inspektioner av fartygen.
e)
Bestämmelser om obligatorisk rapportering av väsentlig information om organisationernas klassade flotta, ändringar av fartygs klass, tillfälliga avstängningar och tillbakadraganden från klass
3. I avtalet eller genom det likvärdiga rättsliga arrangemanget kan det krävas att den erkända organisationen har ett lokalt ombud på den medlemsstats territorium för vars räkning den utför de uppgifter som avses i artikel 3. Detta krav kan uppfyllas av ett lokalt ombud som är juridisk person enligt medlemsstatens lagar och som omfattas av de nationella domstolarnas behörighet.
4. Varje enskild medlemsstat ska förse kommissionen med exakta uppgifter om den arbetsförbindelse som har etablerats i enlighet med denna artikel. Kommissionen ska därefter meddela de andra medlemsstaterna om detta.
Artikel 10
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad genom förordning (EG) nr 2099/2002(15).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1−5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 11
1. Detta direktiv får, utan att dess tillämpningsområde utökas, ändras i syfte att
a)
med avseende på tillämpningen av detta direktiv införliva senare ikraftträdda ändringar av de internationella konventioner och tillhörande protokoll, koder och resolutioner som avses i artiklarna 2 d, 3.1 och 9.2,
b)
ändra de belopp som anges i artikel 9.2 b ii och iii.
Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 10.3.
2. När nya instrument eller protokoll till de internationella konventioner som avses i artikel 2 d antas ska rådet, på förslag av kommissionen samt med hänsyn till medlemsstaternas parlamentariska förfaranden och relevanta förfaranden inom IMO, besluta om närmare arrangemang för ratificering av dessa nya instrument eller protokoll, och samtidigt säkerställa att de tillämpas enhetligt och samtidigt i medlemsstaterna.
Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2 d och artikel 9 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 12
Trots de kriterier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr …/… (16)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg] får en medlemsstat, om den anser att en erkänd organisation inte längre kan bemyndigas att utföra de uppgifter för dess räkning som anges i artikel 3, tillfälligt dra in ▌ ett bemyndigande i enlighet med följande förfarande:
a)
▌ Medlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om sitt beslut och ange de skäl som ligger till grund för beslutet.
b)
Kommissionen ska, med avseende på säkerhet och förhindrande av förorening, utvärdera de skäl som den berörda medlemsstaten fört fram för att dra in sitt bemyndigande av den erkända organisationen.
c)
Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2 underrätta medlemsstaten huruvida den anser att dess beslut att dra in bemyndigandet på grund av allvarlig fara för säkerheten eller miljön är tillräckligt motiverat eller inte. Om beslutet inte är motiverat ska kommissionen begära att medlemsstaten återkallar indragandet. Om beslutet är motiverat och medlemsstaten, i enlighet med artikel 8.1, har begränsat det antal erkända organisationer som agerar för dess räkning, ska kommissionen uppmana medlemsstaten att bemyndiga en annan erkänd organisation i stället för den organisation vars bemyndigande dragits in.
Artikel 13
1. Varje medlemsstat ska kontrollera att de erkända organisationer som utför uppgifter för dess räkning enligt artikel 3.5 på ett effektivt sätt utför de uppgifter som avses i den artikeln till belåtenhet för dess behöriga administration.
2. Varje medlemsstat ska minst vartannat årkontrollera alla organisationer som utför uppgifter för dess räkning och ska tillhandahålla de andra medlemsstaterna och kommissionen en rapport om resultaten från dessa kontroller senast den 31 mars året efter de år då kontrollerna utfördes.
Artikel 14
När medlemsstaterna i egenskap av hamnstater utövar sina inspektionsrättigheter och inspektionsförpliktelser och upptäcker att erkända organisationer som agerar för en flaggstats räkning har utfärdat giltiga föreskrivna certifikat till ett fartyg som inte uppfyller de relevanta kraven i de internationella konventionerna eller att ett fartyg med ett giltigt klasscertifikat har någon brist med avseende på de punkter som certifikatet omfattar, ska de rapportera detta till kommissionen och övriga medlemsstater samt underrätta den berörda flaggstaten. Endast fall med fartyg som utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och miljön eller som uppvisar tecken på särskild försumlighet hos de erkända organisationerna ska rapporteras i enlighet med denna artikel. Den berörda erkända organisationen ska underrättas om fallet vid tiden för den första inspektionen så att den omedelbart kan vidta lämpliga uppföljningsåtgärder.
Artikel 15
1. Varje medlemsstat ska säkerställa att fartyg som seglar under dess flagg är konstruerade, byggda, utrustade och underhållna i enlighet med en erkänd organisations regler och för faranden om skrov, maskineri samt el- och kontrollinstallationer.
2. En medlemsstat kan besluta att använda sådana regler som den anser vara likvärdiga med en erkänd organisations regler och förfaranden endast om den omedelbart anmäler dem till kommissionen i överensstämmelse med förfarandet i direktiv 98/34/EG och till de andra medlemsstaterna, samt förutsatt att ingen annan medlemsstat eller kommissionen har invändningar mot dem och att de befinns vara likvärdiga i enlighet med de föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2 i detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska samarbeta med de erkända organisationer de har bemyndigat i utformningen av organisationens regler och förfaranden. De ska samråda med de erkända organisationerna för att uppnå en enhetlig tolkning av de internationella konventionerna.
Artikel 16
Slutbestämmelser
Kommissionen ska vartannat år informera Europaparlamentet och rådet om hur genomförandet av detta direktiv fortgår i medlemsstaterna.
Artikel 17
1. Medlemsstaterna ska senast den ...(17) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna … och punkterna … i bilaga I [artiklar, och delar av artiklar, och punkter i bilaga I vars innehåll har ändrats jämfört med direktiv 94/57/EG]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 18
Direktiv 94/57/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla från och med den ...(18), dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av dessa direktiv som anges i bilaga I del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 19
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 20
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i
För Europaparlamentet För rådet
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Del A
Upphävt direktiv med dess ändringar
(enligt artikel 18)
Rådets direktiv 94/57/EG
EGT L 319, 12.12.1994, s. 20
Kommissionens direktiv 97/58/EG
EGT L 274, 7.10.1997, s. 8
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/105/EG
EGT L 19, 22.1.2002, s. 9
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG
EGT L 324, 29.11.2002, s. 53
Del B
Tidsfrister för införlivande i nationell rätt
(enligt artikel 18)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
94/57/EG
31 december 1995
97/58/EG
30 september 1998
2001/105/EG
22 juli 2003
2002/84/EG
23 november 2003
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 94/57/EC
Det här direktivet
Förordning (EC) nr / (19)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg]
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2.a
Artikel 2.a
Artikel 2.a
Artikel 2.b
Artikel 2.b
–
Artikel 2.c
Artikel 2.c
–
Artikel 2.d
Artikel 2.d
Artikel 2.b
Artikel 2.e
Artikel 2.e
Artikel 2.c
–
Artikel 2.f
Artikel 2.d
Artikel 2.f
Artikel 2.g
Artikel 2.e
Artikel 2.g
Artikel 2.h
Artikel 2.f
Artikel 2.h
Artikel 2.i
Artikel 2.g
Artikel 2.i
Artikel 2.k
Artikel 2.i
–
Artikel 2.j
Artikel 2.h
Artikel 2.j
Artikel 2.l
–
Artikel 2.k
–
Artikel 2.j
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4.1 första meningen
–
Artikel 3.1
Artikel 4.1 andra meningen
Artikel 3.2
Artikel 4.1 tredje meningen
–
Artikel 4.1 fjärde meningen
Artikel 4.1
–
Artikel 3.3
–
Artikel 4.2, 3, 4
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 5.1
Artikel 8.1
Artikel 5.3
Artikel 8.2
Artikel 6.1, 2, 3, 4
Artikel 9.1, 2, 3, 4
Artikel 6.5
–
Artikel 7
Artikel 10
Artikel 12
Artikel 8.1 första strecksatsen
Artikel 11.1 första stycket led a
Artikel 8.1 andra strecksatsen
–
Artikel 13.1
Artikel 8.1 tredje strecksatsen
Artikel 11.1 första stycket led b
–
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 13.1 andra stycket
Artikel 8.2
Artikel 11.2
Artikel 8.2 andra stycket
Artikel 13.2
Artikel 9.1
Artikel 9.2
Artikel 10.1 inledningsfrasen
Artikel 12
Artikel 10.1 a, b, c, 2, 3, 4
–
–
Artikel 11.1, 2
Artikel 13.1, 2
Artikel 11.3, 4
Artikel 8.1, 2
Artikel 12
Artikel 14
Artikel 13
–
–
Artikel 14
Artikel 15
–
Artikel 15.3
Artikel 16
–
Artikel 9
Artikel 15.1
Artikel 10.1, 2
Artikel 15.2
Artikel 10.3
Artikel 15.3
–
Artikel 10.4
Artikel 15.4
Artikel 10.5
Artikel 15.5
Artikel 10.6 första, andra, tredje och femte stycket
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 632) rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 11) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1). ║
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning) (5726/2/2008 – C6-0223/2008 – 2005/0237B(COD))
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5726/2/2008 – C6-0223/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0587),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0330/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (omarbetning)
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och
av följande skäl:
(1) Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(6) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör direktivet omarbetas av tydlighetsskäl.
(2) Med hänsyn till arten av bestämmelser i direktiv 94/57/EG förefaller det lämpligt att dessa omarbetas i form av två olika gemenskapsrättsakter, nämligen ett direktiv och en förordning.
▌
(3) Organisationer som inspekterar och besiktigar fartyg bör kunna erbjuda sina tjänster i hela gemenskapen under konkurrens, samtidigt som de olika organisationernas tjänster ger ett likvärdigt säkerhets- och miljöskydd. De nödvändiga branschstandarderna bör alltså vara enhetliga och tillämpas i hela gemenskapen.
(4) Denna målsättning bör uppnås genom åtgärder som på ett adekvat sätt ansluter sig till arbetet och aktiviteter inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och där så är lämpligt bygger vidare på och kompletterar dem.
(5) Det bör fastställas minimikriterier för erkännande av organisationer i syfte att öka säkerheten på och förhindra förorening från fartyg. Minimikriterierna i direktiv 94/57/EG bör därför stärkas.
(6) För att bevilja ett första erkännande till organisationer som önskar bli bemyndigade att agera för medlemsstaternas räkning kan efterlevnaden av de minimikriterier som fastställs i denna förordning bedömas effektivare på ett harmoniserat och centraliserat sätt av kommissionen tillsammans med de medlemsstater som begär erkännandet.
(7) Bara berörda organisationer med en viss prestationsnivå i fråga om kvalitet och säkerhet bör erkännas. Omfattningen av detta erkännande bör motsvara och fortlöpande anpassas till den berörda organisationens aktuella kapacitet. Erkännandet bör även ta hänsyn till erkända organisationers olika rättsliga status och bolagsform samtidigt som en fortsatt enhetlig tillämpning av de minimikriterier som tidigare nämnts säkerställs liksom effektiviteten i gemenskapens kontrollverksamhet. ▌
(8) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).
(9) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändradenna förordning för att inkorporera senare ändringar av internationella konventioner, protokoll, koder och resolutioner med anknytning till förordningen, för att uppdatera minimikriterierna i bilaga I och för att anta kriterier för mätning av effektiviteten i de regler och förfaranden som tillämpas av de erkända organisationerna, liksom dessas insatser vad gäller säkerhet hos och förhindrande av föroreningar från de av dem klassificerade fartygen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(10) Det är ytterst viktigt att åtgärder kan vidtas snabbt, effektivt och proportionellt när en erkänd organisation underlåter att fullgöra sina förpliktelser. I första hand bör man sträva efter att på ett tidigt stadium åtgärda de brister som kan utgöra ett hot mot säkerheten eller miljön. Kommissionen bör därför ges befogenhet att ålägga en erkänd organisation att vidta nödvändiga förebyggande eller avhjälpande åtgärder, och bör kunna ta till tvångsmedel i form av böter och vite. Kommissionen bör utöva denna befogenhet på ett sätt som är förenligt med grundläggande rättigheter och bör säkerställa organisationens möjlighet att yttra sig under hela förfarandet.
(11) I enlighet med den gemenskapsomfattande metoden måste beslutet att återkalla erkännandet av en organisation som inte fullgör skyldigheterna i denna förordning, om ovannämnda åtgärder inte visar sig vara verkningsfulla, eller om organisationen på annat sätt utgör ett oacceptabelt hot mot säkerhet eller miljö, fattas på gemenskapsnivå, och därför av kommissionen i enlighet med ett kommittéförfarande.
(12) Den fortlöpande övervakning i efterhand av erkända organisationer som görs för att bedöma huruvida de följer denna förordning kan genomföras effektivare om den harmoniseras och centraliseras. Det är därför lämpligt att denna uppgift anförtros kommissionen och den medlemsstat som begär erkännandet, och att dessa får agera för gemenskapens räkning.
(13) För att kunna kontrollera att organisationerna uppfyller minimikriterierna enligt denna förordning i fråga om alla fartyg i deras respektive klass måste kommissionens inspektörer få tillträde till fartyg och tillgång till fartygshandlingar, oavsett fartygets flagg, som en del av övervakningen av erkända organisationers verksamhet.
(14) Säkerheten på de fartyg som en erkänd organisation inspekterar och certifierar är avhängig organisationens förmåga att snabbt upptäcka och åtgärda brister i sina regler, förfaranden och interna kontroller. Denna förmåga bör förbättras genom inrättandet av en oberoende bedömningskommitté som kan föreslå ▌ åtgärder avsedda att förbättra samtliga erkända organisationer och skapa en givande samverkan med kommissionen.
(15) De erkända organisationernas regler och förfaranden är en viktig faktor när det gäller att öka säkerheten och förhindra olyckor och förorening. De erkända organisationerna har därför inlett ett arbete som bör leda till harmonisering av deras regler och förfaranden. Detta arbete bör uppmuntras och stödjas genom gemenskapslagstiftning, eftersom det bör ha en positiv inverkan både på sjösäkerhetenoch på den europeiska varvsindustrins konkurrenskraft.
▌
(16) Erkända organisationer bör åläggas att uppdatera och konsekvent genomföra sina tekniska standarder för att harmonisera säkerhetsreglerna och säkerställa att internationella regler genomförs enhetligt inom gemenskapen. I de fall organisationernas tekniska standarder är identiska eller mycket lika bör man i fall då detta är möjligt kunna överväga ett ömsesidigt erkännande av certifikat för material, utrustning och komponenter, med den mest krävande och stränga standarden som referens.
▌
(17) Eftersom öppenhet och informationsutbyte mellan berörda parter samt allmänhetens rätt till tillgång till information är av grundläggande vikt för att förhindra olyckor till sjöss bör de erkända organisationerna överlämna all relevant lagstadgad information om de klassade fartygens skick till de myndigheter som utför hamnstatskontrollen och göra den tillgänglig för allmänheten.
(18) I syfte att förhindra att fartyg övergår från en klass till en annan för att slippa att utföra de reparationer som dess erkända organisation skulle ha krävt i samband med en inspektion, bör det fastställas att de erkända organisationerna på förhand sinsemellan ska utbyta all relevant information om skicket hos de fartyg för vilka en övergång har sökts och, om det är nödvändigt, kontakta flaggstaten.
▌
(19) Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), inrättad genom förordning (EG) nr 1406/2002(8), bör ge det stöd som behövs för tillämpning av denna förordning.
(20) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa åtgärder som ska följas av organisationer som ansvarar för inspektion, besiktning och certifiering av fartyg i trafik i gemenskapen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(21) Åtgärder som ska följas av medlemsstaterna i deras förhållande till de organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EG(9)[om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed](10).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I denna förordning fastställs åtgärder som ska följas av organisationer som ansvarar för inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, för uppfyllande av de internationella konventionerna om säkerheten till sjöss och förhindrande av havsförorening, samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas. Detta omfattar utarbetandet och genomförandet av säkerhetskrav för skrov, maskineri samt el- och kontrollinstallationer på fartyg som omfattas av de internationella konventionerna.
Artikel 2
I denna förordning gäller följande definitioner:
a)
fartyg: fartyg som omfattas av de internationella konventionerna.
b)
internationella konventioner: den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss av den 1 november 1974 (Solas 74) utom kapitel XI-2 i dess bilaga, den internationella lastlinjekonventionen av den 5 april 1966 och den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg av den 2 november 1973 (Marpol), inklusive protokoll och ändringar till dessa, samt därmed förknippade koder av tvingande karaktär i alla medlemsstater, i uppdaterad version.
c)
organisation: en rättslig enhet, inbegripet dotterbolag och andra organ under dess kontroll, som i samarbete eller enskilt utför uppgifter som omfattas av denna förordning.
d)
kontroll: vid tillämpningen av c) avses med kontroll rättigheter, avtal eller andra rättsliga eller praktiska medel som enskilt eller i kombination ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över en juridisk person eller bemyndigar en juridisk person att utföra uppgifter som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
e)
erkänd organisation: en organisation som har erkänts i enlighet med denna förordning.
f)
bemyndigande: ett förfarande genom vilket en medlemsstat ger ett bemyndigande eller delegerar befogenheter till en erkänd organisation.
g)
föreskrivet certifikat: ett certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med internationella konventioner.
h)
regler och förfaranden: de krav som en erkänd organisation ställer på hur fartygen ska vara konstruerade, byggda, utrustade, underhållna och besiktigade.
i)
klasscertifikat: ett av en erkänd organisation utfärdat dokument som intygar ett fartygs lämplighet för en viss användning eller tjänst i enlighet med de regler och föreskrifter som organisationen har fastställt och offentliggjort.
j)
hemvist: det land där en erkänd organisation har sitt huvudsäte, huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet.
Artikel 3
1. Medlemsstater som önskar bemyndiga en organisation som ännu inte är erkänd ska till kommissionen överlämna en begäran om erkännande tillsammans med fullständig information om, och bevis för, att organisationen uppfyller minimikriterierna i bilaga I och om kravet på organisationen och dess åtagande att följa bestämmelserna i artiklarna 8.4, 9, 10 och 11.
2. Kommissionen ska, tillsammans med respektive medlemsstat som lämnar in begäran, genomföra bedömningar av de organisationer för vilka den mottagit en begäran om erkännande för att kontrollera att de uppfyller och åtar sig att följa de krav som avses i punkt 1.
3. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3 vägra att erkänna organisationer som inte uppfyller de krav som avses i punkt 1 eller vilkas prestationsnivåer enligt de kriterier som fastställs i enlighet med artikel 14 anses utgöra ett oacceptabelt hot mot säkerhet eller miljö.
Artikel 4
1. Kommissionen ska bevilja erkännandet i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3.
▌
2. Erkännandet ska utfärdas för den berörda rättsliga enheten, dvs. moderenheten för alla de rättsliga enheter som utgör den erkända organisationen. Erkännandet ska omfatta alla rättsliga enheter som bidrar till att säkerställa att den organisationen lämnar täckning för deras tjänster i hela världen.
3. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3 begränsa ett erkännande i fråga om vissa typer av fartyg, fartyg av en viss storlek, vissa trader eller en kombination av dessa, i överensstämmelse med den berörda organisationens dokumenterade kapacitet och sakkunskap. I ett sådant fall ska kommissionen ange skälen för begränsningen och villkoren för att begränsningen ska upphävas eller kunna utvidgas. Denna begränsning kan när som helst ses över.
4. Kommissionen ska upprätta och regelbundet uppdatera en förteckning över de organisationer som erkänns i enlighet med denna artikel. Förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5
Om kommissionen anser att en erkänd organisation inte har uppfyllt minimikriterierna i bilaga I eller fullgjort sina förpliktelser enligt denna förordning eller att en erkänd organisations prestationsnivå i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening har försämrats i betydande grad, men att detta inte utgör ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön, ska kommissionen ålägga den berörda erkända organisationen att inom angivna tidsfrister vidta de förebyggande och avhjälpande åtgärder som behövs för att dessa minimikriterier och förpliktelser ska uppfyllas respektive fullgöras helt och hållet och särskilt undanröja alla hot mot säkerheten eller miljön, eller på annat sätt ta itu med orsakerna till den försämrade prestationsnivån.
Om hotet mot säkerheten eller miljön är akut kan de förebyggande och avhjälpande åtgärderna inbegripa interimistiska skyddsåtgärder.
Kommissionen ska dock, utan att det påverkar åtgärdernas omedelbara genomförande, lämna förhandsmeddelande om de åtgärder den avser att vidta till alla de medlemsstater som har givit den berörda erkända organisationen sitt bemyndigande.
Artikel 6
1. Kommissionen får, utöver de åtgärder som vidtagits enligt artikel 5, i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 12.2 bötfälla erkända organisationer i följande fall:
a)
Organisationens allvarliga eller upprepade underlåtenhet att uppfylla minimikriterierna i bilaga I, eller att fullgöra förpliktelserna enligt artikel 8.4, 9, 10, och 11 eller dess försämrade prestationsnivå avslöjar allvarliga brister i organisationens struktur, förfaranden, rutiner eller interna kontroller.
b)
Organisationen har avsiktligt gett kommissionen felaktig, ofullständig eller vilseledande information för kommissionens bedömning enligt artikel 8.1, eller har på annat sätt försvårat denna bedömning.
2. Om en erkänd organisation inte vidtar de förebyggande och avhjälpande åtgärder som kommissionen kräver, eller utan godtagbar anledning dröjer med åtgärderna, får kommissionen, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 1, förelägga organisationen vite tills åtgärderna är genomförda.
3. Böter och viten enligt punkterna 1 och 2 ska vara avskräckande och proportionella både till sakens allvar och den erkända organisationens ekonomiska förmåga, med särskilt beaktande av den utsträckning i vilken säkerheten eller miljöskyddet har äventyrats.
Innan böter eller viten utdöms ska den erkända organisationen och berörda medlemsstater få tillfälle att yttra sig.
Böter och viten får sammanlagt inte överstiga 5 % av organisationens sammanlagda genomsnittliga omsättning under de föregående tre räkenskapsåren för verksamhet som omfattas av denna förordning.
▌
Artikel 7
1. Kommissionen ska återkalla en organisations erkännande i följande fall:
a)
Organisationens upprepade och allvarliga underlåtenhet att uppfylla minimikriterierna i bilaga I eller att fullgöra sina förpliktelser enligt denna förordning utgör ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön.
b)
Organisationens upprepade och allvarliga bristande prestationer i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening utgör ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön.
c)
Organisationen har vid upprepade tillfällen hindrat eller försvårat kommissionens bedömning av organisationen.
d)
Organisationen har inte betalat böter eller viten utdömda i enlighet med artikel 6.1 eller 6.2.
▌
2. Kommissionens beslut i ärenden som omfattas av punkt 1 a och b ska grundas på all tillgänglig information, däribland följande:
a)
Resultatet av kommissionens egen bedömning av den erkända organisationen enligt artikel 8.1.
b)
Rapporter som medlemsstaterna har lämnat enligt artikel 14 i direktiv .../.../EG(11)[om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed].
c)
Analyser av olyckor där fartyg klassade av organisationen har varit inblandade.
d)
Upprepning av de brister som anges i artikel 6.1 a.
e)
Den omfattning i vilken flottan i organisationens klass berörs.
f)
Den utsträckning i vilken de åtgärder som anges i artikel 6.2 varit verkningslösa.
3. Kommissionen ska besluta om återkallelse av erkännandet på eget initiativ eller på en medlemsstats begäran i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3 och efter det att den berörda erkända organisationen fått tillfälle att yttra sig.
Artikel 8
1. Alla erkända organisationer ska regelbundet och minst vartannat år bedömas av kommissionen i samverkan med den medlemsstat som lämnat in begäran om erkännande i syfte att kontrollera att organisationerna fullgör förpliktelserna enligt denna förordning och uppfyller minimikriterierna i bilaga I. Bedömningen ska begränsas till den del av de erkända organisationernas verksamhet som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
2. När kommissionen väljer ut de erkända organisationer som ska bedömas ska särskild vikt fästas vid den erkända organisationens prestationsnivå i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening, dess olycksstatistik och de rapporter som utarbetats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10 i direktiv .../.../EG(12)[om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed].
3. Bedömningen kan innefatta ett besök på den erkända organisationens regionala filialer samt slumpvis inspektion av fartyg – både sådana som redan är i bruk och sådana som håller på att byggas – i syfte att granska den erkända organisationens verksamhet. I detta fall ska kommissionen, när så är lämpligt, informera den medlemsstat där den regionala filialen har hemvist. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna en rapport om resultatet av bedömningen.
4. Varje erkänd organisation ska årligen göra resultaten av sin översyn av hanteringen av kvalitetssystemet tillgängliga för den kommitté som avses i artikel 12.1.
Artikel 9
1. Kommissionens tillgång till den information den behöver för att göra sin bedömning enligt artikel 8.1 får inte begränsas genom en erkänd organisations avtal med en tredje part eller ett bemyndigandeavtal med en flaggstat. ▌
2. Erkända organisationer ska se till att deras avtal med tredje part om utfärdande av föreskrivna certifikat eller klasscertifikat innehåller bestämmelser om att certifikaten bara utfärdas om tredje part inte motsätter sig att gemenskapens inspektörer kommer ombord i de syften som anges i artikel 8.1.
Artikel 10
1. De erkända organisationerna ska regelbundet samråda med varandra för att bevara likvärdigheten mellan och uppnå harmonisering av sina regler och föreskrifter och tillämpningen av dessa. De ska samarbeta med varandra för att uppnå en enhetlig tolkning av de internationella konventionerna utan att detta påverkar flaggstaternas befogenheter. De erkända organisationerna ska i lämpliga fall komma överens om vilka tekniska och förfarandemässiga regler som ska gälla för deras ömsesidiga erkännande av varandras klasscertifikat, grundade på likvärdiga modeller, med de mest krävande och strängaste standarderna som referens och med särskilt beaktande av marin utrustning som är överensstämmelsemärkt i enlighet med rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning(13).
▌
Erkända organisationer ska i klassificeringssyfte erkänna certifikat för marin utrustning som är överensstämmelsemärkt i enlighet med ║ direktiv 96/98/EG ║.
De ska förse kommissionen och medlemsstaterna med regelbundna rapporter om grundläggande framsteg i fråga om standarder och ömsesidigt erkännande av certifikat för material, utrustning och komponenter.
2. Kommissionen ska senast ...(14) på grundval av en oberoende undersökning lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur långt harmoniseringen av regler och föreskrifter nått och om ömsesidigt erkännande. Om de erkända organisationerna inte har uppfyllt de skyldigheter som anges i denna artikel, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet föreslå de åtgärder som bör vidtas.
3. De erkända organisationerna ska samarbeta med myndigheter som utför hamnstatskontroller när ett fartyg som har klassificerats av dem berörs, särskilt när det gäller att underlätta åtgärdandet av rapporterade brister eller andra avvikelser.
4. De erkända organisationerna ska förse alla administrationer i medlemsstaterna som har gett något av de bemyndiganden som avses i artikel 3 i direktiv .../.../EG(15)[om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed] samt kommissionen med alla relevanta uppgifter om sin klassade flotta, överföringar, ändringar av fartygs klass, tillfälliga avstängningar och tillbakadraganden från klass, oberoende av vilken flagg fartygen för.
Uppgifter om överföringar, ändringar av fartygs klass, tillfälliga avstängningar och tillbakadraganden från klass, inklusive uppgifter om alla försenade besiktningar, försenade rekommendationer, klassvillkor, driftsvillkor eller driftsbegränsningar som utfärdats för organisationens klassade fartyg men som inte följts ska, oberoende av vilken flagg fartyget för, också meddelas elektroniskt till den gemensamma inspektionsdatabas som medlemsstaterna använder för genomförandet av direktiv .../.../EG+ [om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed] samtidigt som informationen registreras i den erkända organisationens eget system, dock senast 72 timmar efter den händelse som utlöste informationsskyldigheten. Informationen ska, med undantag för rekommendationer och icke försenade klassvillkor, offentliggöras på dessa erkända organisationers webbplats.
5. De erkända organisationerna ska inte utfärda föreskrivna certifikat till ett fartyg som, oberoende av vilken flagg fartyget för, har deklasserats eller ändrat klass av säkerhetsskäl, förrän de har gett flaggstatens behöriga administration tillfälle att inom rimlig tid yttra sig om huruvida en fullständig inspektion är nödvändig.
6. Vid överföring av klass från en erkänd organisation till en annan ska den frånträdande organisationen utan onödigt dröjsmål till den tillträdande organisationen överlämna en fullständig dokumentation om fartygets historia och särskilt underrätta den om
a)
alla försenade besiktningar,
b)
alla försenade rekommendationer och klassvillkor,
c)
driftsvillkor utfärdade för fartyget, och
d)
driftsbegränsningar utfärdade för fartyget.
Den tillträdande organisationen får utfärda nya certifikat för fartyget först sedan alla försenade besiktningar har genomförts med ett tillfredsställande resultat och sedan alla rekommendationer eller klassvillkor som tidigare utfärdats för fartyget men som inte följts har åtgärdats på det sätt som den frånträdande organisationen anger.
Innan de nya certifikaten utfärdas ska den tillträdande organisationen upplysa den frånträdande organisationen om datum för utfärdande av dessa och bekräfta för varje försenad besiktning och för alla rekommendationer och klassvillkor som inte följts vilka åtgärder som vidtagits, samt plats och datum för när dessa åtgärder inleddes och avslutades.
Erkända organisationer ska fastställa och genomföra lämpliga gemensamma krav för överföring av klass där särskild försiktighet är nödvändig. Dessa fall ska bl.a. omfatta överföring av klasser av fartyg som är 15 år eller äldre, och överföring från en icke erkänd organisation till en erkänd organisation.
Erkända organisationer ska samarbeta med varandra för att korrekt genomföra bestämmelserna i denna punkt.
Artikel 11
1. Medlemsstaterna ska tillsammans med de erkända organisationerna senast ...(16) inrätta en bedömningskommitté i enlighet med kvalitetsstandarderna EN 45012. Relevanta yrkessammanslutningar inom fartygsindustrin får delta i rådgivande egenskap
2. Bedömningskommittén ska utföra följande arbetsuppgifter:
a)
Reglering och löpande bedömning av erkända organisationers kvalitetssystem i enlighet med ISO 9001 kvalitetsstandardkriterier.
b)
Certifiering av erkända organisationers kvalitetssystem ▌.
c)
Utfärdande av bindande tolkningar av internationellt erkända standarder för kvalitetsstyrning, med beaktande särskilt av de erkända organisationernas särart och särskilda förpliktelser.
d)
Antagande av enskilda och kollektiva rekommendationer avsedda att förbättra de erkända organisationernas regler, förfaranden och interna kontrollmekanismer.
3. Bedömningskommittén ska vara oberoende, ha nödvändiga befogenheter så att den kan handla oberoende i förhållande till de erkända organisationerna och ha de resurser som behövs för att fullgöra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt och med högsta yrkesmässiga standard. Bedömningskommittén ska fastställa sin egen arbetsmetod och arbetsordning.
▌
4. Bedömningskommittén ska ge berörda parter, inklusive ▌ kommissionen, fullständig information om årsarbetsplanen, resultatet av organets undersökningar och om dess rekommendationer, särskilt i fråga om lägen där säkerheten kan ha äventyrats.
5. Kommissionen ska regelbundet kontrollera bedömningskommittén, och kan i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3 ålägga bedömningskommittén att vidta de åtgärder kommissionen anser nödvändiga för att fullgöra de uppgifter och förpliktelser som anges i punkt 1.
6. Kommissionen ska rapportera bedömningens resultat och uppföljning till medlemsstaterna.
Artikel 12
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad genom förordning (EG) nr 2099/2002(17).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1−5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 13
1. Denna förordning får, utan att dess tillämpningsområde utökas, ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 12.4 i syfte att uppdatera minimikriterierna i bilaga I med särskild hänsyn till relevanta beslut som har fattats av IMO.
Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 12.4.
2. Ändringarna av de internationella konventioner som definieras i artikel 2 b i denna förordning får undantas från denna förordnings tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 14
1. Kommissionen ska anta och offentliggöra följande:
a)
Kriterier för mätning av reglernas och förfarandenas effektivitet samt den erkända organisationens prestationsnivå i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening från av dem klassificerade fartyg, varvid särskild hänsyn ska tas till data som tas fram inom ramen för Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll eller liknande mekanismer.
b)
Kriterier för när en sådan prestationsnivå ska betraktas som ett oacceptabelt hot mot säkerheten eller miljön, varvid särskilda hänsyn kan tas till mindre organisationer eller starkt specialiserade organisationer.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 12.4.
2. De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den vad gäller genomförandet av artikel 6 och i förekommande fall artikel 7 ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 12.4.
3. Utan att det påverkar den omedelbara tillämpningen av kriterierna i bilaga I, får kommissionen anta regler för tolkningen av dessa och överväga införande av målsättningar för de allmänna minimikriterierna som anges bilaga I under punkt A.3 i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3.
Artikel 15
1. De organisationer som vid denna förordnings ikraftträdande var erkända i enlighet med direktiv 94/57/EG ska behålla erkännandet om inte annat följer av punkt 2.
2. Utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 7 ska kommissionen senast den ...(18) ompröva samtliga begränsade erkännanden som beviljats i enlighet med direktiv 94/57/EG mot bakgrund av artikel 4.2 i denna förordning för att, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 12.3, avgöra om begränsningarna ska ersättas av andra eller upphävas. Begränsningarna ska gälla tills kommissionen har fattat ett beslut.
Artikel 16
Vid bedömningen enligt artikel 8.1 ska kommissionen kontrollera att erkännandet är ställt till den relevanta rättsliga enheten inom den organisation på vilken bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga. Om detta inte är fallet, ska kommissionen fatta beslut om att ändra det erkännandet.
Om kommissionen ändrar erkännandet, ska medlemsstaterna anpassa sina avtal med den erkända organisationen i enlighet därmed.
Artikel 17
Kommissionen ska vartannat år informera Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning.
Artikel 18
Hänvisningar i gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning till direktiv 94/57/EG ska i förekommande fall tolkas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 19
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i ... den ...
För Europaparlamentet För rådet
Ordförande Ordförande
BILAGA I
MINIMIKRITERIER FÖR ORGANISATIONER
(ENLIGT ARTIKEL 3)
A. ALLMÄNNA MINIMIKRITERIER
1. För att få eller bibehålla gemenskapens erkännande, ska en erkänd organisation ▌vara en juridisk person i det land där den har sin hemvist. Organisationens bokföring ska granskas av en oberoende revisor.
2. Den erkända organisationen ska kunna dokumentera en omfattande erfarenhet av att bedöma konstruktion och byggande av handelsfartyg.
3. Den erkända organisationen ska ständigt ha en betydande personal på ledningsnivå, för tekniska och stödjande uppgifter och forskning som står i proportion till storleken på flottan i organisationens klass och dess sammansättning, och organisationens delaktighet i konstruktion och ombyggnad av fartyg. Den erkända organisationen ska ha kapacitet att alltid, oavsett när, var och hur en arbetsuppgift ska lösas, kunna avdela en tillräcklig personalstyrka i enlighet med de allmänna minimikriterierna i punkterna 6 och 7 och de särskilda minimikriterierna i del B.
4. Den erkända organisationen ska ha och tillämpa en uppsättning egna uttömmande regler och förfaranden eller en demonstrerad förmåga till detta för konstruktion, byggande och periodisk besiktning av handelsfartyg, och dessa regler och föreskrifter ska vara av en kvalitet som motsvarar internationellt erkända standarder. Reglerna och föreskrifterna ska offentliggöras samt fortlöpande uppdateras och förbättras genom forsknings- och utvecklingsprogram.
5. Den erkända organisationen ska offentliggöra sitt fartygsregister årligen eller hålla det tillgängligt för allmänheten i en ║ databas.
6. Den erkända organisationen får inte vara kontrollerad av fartygsägare eller varvsindustrin eller av andra som har kommersiella intressen i tillverkning, utrustning, reparation eller drift av fartyg. Den erkända organisationen får inte vara huvudsakligen beroende av ett enda kommersiellt företag för sin inkomst. Den erkända organisationen får inte utfärda klasscertifikat eller föreskrivna certifikat om den är identisk med eller har affärs-, person- eller familjeanknytningar till ägaren eller den driftsansvarige. Detta förbud ska även gälla inspektörer som är anställda av den erkända organisationen.
7. Den erkända organisationen ska verka i enlighet med de bestämmelser som anges i bilagan till IMO:s resolution A.789(19) om specifikationer för inspektion och certifiering som utförs av erkända organisationer som agerar för administrationens räkning, i den mån de är relevanta för denna förordnings tillämpningsområde.
B. SÄRSKILDA MINIMIKRITERIER
1. Den erkända organisationen ska vara världsomspännande genom sin särskilda tekniska personal eller, i särskilt motiverade fall, genom andra organisationers särskilda tekniska personal.
2. Den erkända organisationen ska styras av allmänna etiska regler.
3. Den erkända organisationen ska ledas och administreras på ett sådant sätt att konfidentialitet säkerställs i fråga om den information som administrationen kräver.
4. Den erkända organisationen ska förse administrationen samt kommissionen och berörda parter med relevanta uppgifter.
5. Den erkända organisationen, dess inspektörer och dess tekniska personal ska utföra sitt arbete utan att på något sätt skada immateriella rättigheter som tillhör varv, tillhandahållare av utrustning och ägare, inklusive patent, licenser, know-how eller något annat slag av kunskap vars användning är rättsligt skyddad på gemenskapsnivå eller nationell nivå. Utan att det påverkar medlemsstaternas och kommissionens befogenhet att utföra bedömningar, särskilt i enlighet med artikel 9, får ║ den erkända organisationen eller de inspektörer och den tekniska personal som den anställer inte under några omständigheter, vidarebefordra eller sprida kommersiellt relevanta uppgifter som de erhållit under sitt arbete med att inspektera, kontrollera och övervaka fartyg under konstruktion eller reparation.
6. Den erkända organisationens ledning ska ha definierat och dokumenterat sin policy, sina mål och sitt åtagande i förhållande till kvalitet, och ha säkerställt att policyn förstås, genomförs och upprätthålls på alla nivåer inom den erkända organisationen. Den erkända organisationens policy ska omfatta mål och indikatorer för verksamheten med avseende på säkerhet och förhindrande av förorening.
7. Den erkända organisationen ska säkerställa följande:
a)
Att organisationens regler och förfaranden fastställs och upprätthålls på ett systematiskt sätt.
b)
Att organisationens regler och förfaranden efterlevs och att ett internt system inrättas för att bedöma tjänsternas kvalitet i förhållande till dessa regler och förfaranden.
c)
Att kraven i fråga om utfärdande av föreskrivna certifikat som den erkända organisationen har bemyndigats att utföra är uppfyllda och att ett internt system inrättas för att bedöma tjänsternas kvalitet i förhållande till efterlevnaden av de internationella konventionerna.
d)
Att ansvar och befogenheter hos samt inbördes förhållande mellan anställda vars arbete påverkar kvaliteten på den erkända organisationens tjänster definieras och dokumenteras.
e)
Att allt arbete utförs under kontrollerade förhållanden.
f)
Att det finns ett kontrollsystem som övervakar de åtgärder och det arbete som utförs av inspektörer och teknisk och administrativ personal som är anställd av den erkända organisationen.
g)
Att inspektörerna har omfattande kunskaper om den typ av fartyg på vilka de utför sitt arbete, med relevans för den särskilda inspektion som ska utföras, samt om de krav som gäller.
h)
Att det finns ett system för utbildning av inspektörer och för kontinuerlig uppdatering av deras kunskaper.
i)
Att registrering bevaras som visar att de föreskrivna standarderna har uppfyllts på de punkter som omfattas av de utförda tjänsterna och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.
j)
Att det finns ett omfattande system för planerad och dokumenterad intern kontroll av kvalitetsrelaterade aktiviteter inom alla delar av organisationen.
k)
Att de lagstadgade besiktningar och inspektioner som krävs enligt det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering och som den erkända organisationen är bemyndigad att utföra, utförs i enlighet med bestämmelsen i bilagan och tillägget till IMO:s resolution A.948 (23) om riktlinjer för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering.
l)
Att klara och tydliga direktiv utfärdas om ansvarsfördelning och kontroll mellan den erkända organisationens huvudkontor och dess regionkontor samt mellan de erkända organisationerna och deras inspektörer.
8. ▌Organisationen ska utveckla, genomföra och upprätthålla ett effektivt internt kvalitetssystem grundat på lämpliga delar av internationellt erkända kvalitetsstandarder som stämmer överens med EN ISO/IEC 17020:2004 (inspektionsorgan) och EN ISO 9001:2000 ▌, så som de tolkas och certifieras av den bedömningskommitté som avses i artikel 11.1.
Bedömningskommittén ska ha handlingsfrihet och ska därför förfoga över alla de medel som krävs för att den ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt och utföra ett grundligt och konsekvent arbete. Den ska förfoga över mycket specialiserade och omfattande tekniska kunskaper och tillämpa en uppförandekod som garanterar revisorernas oberoende när de utför sitt arbete.
9. ▌Organisationens regler och föreskrifter ska tillämpas på ett sådant sätt att organisationen kan lägga sin egen, direkta kunskap och sitt eget omdöme till grund för en tillförlitlig och objektiv förklaring om ett fartygs säkerhet i form av ett klassificeringscertifikat, som i sin tur kan ligga till grund för ett föreskrivet certifikat.
10. Den erkända organisationen ska ha de nödvändiga resurserna för att – med hjälp av kvalificerad, professionell personal, och i enlighet med bestämmelserna i bilagan till IMO:s resolution A.913 (22) om riktlinjer för administrationernas genomförande av den internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden) – bedöma tillämpningen och upprätthållandet av det land- och fartygsbaserade säkerhetsorganisationssystem som ska omfattas av certifieringen.
11. Den erkända organisationen ska tillåta att företrädare för administrationen och andra berörda parter deltar i utvecklingen av dess regler och förfaranden.
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 94/57/EC
Direktiv .../.../EG (19)[om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed]
Denna förordning
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2.a
Artikel 2.a
Artikel 2.a
Artikel 2.b
Artikel 2.b
-
Artikel 2.c
Artikel 2.c
-
Artikel 2.d
Artikel 2.d
Artikel 2.b
Artikel 2.e
Artikel 2.g
Artikel 2.c
-
Artikel 2.h
Artikel 2.d
Artikel 2.f
Artikel 2.i
Artikel 2.e
Artikel 2.g
Artikel 2.j
Artikel 2.f
Artikel 2.h
Artikel 2.k
Artikel 2.g
Artikel 2.i
Artikel 2.m
Artikel 2.i
-
Artikel 2.n
Artikel 2.h
Artikel 2.j
Artikel 2.o
-
Artikel 2.k
-
Artikel 2.j
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4.1 första meningen
-
Artikel 3.1
Artikel 4.1 andra meningen
Artikel 3.2
Artikel 4.1 tredje meningen
-
Artikel 4.1 fjärde meningen
Artikel 4.1
-
Artikel 3.3
-
Artikel 4.2, 3, 4
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 5.1
Artikel 8.1
Artikel 5.3
Artikel 8.2
Artikel 6.1, 2, 3, 4
Artikel 9.1, 2, 3, 4
Artikel 6.5
-
Artikel 7
Artikel 10
Artikel 12
Artikel 8.1 första strecksatsen
Artikel 11.1 första stycket led a
Artikel 8.1 andra strecksatsen
-
Artikel 13.1
Artikel 8.1 tredje strecksatsen
Artikel 11.1 första stycket led b
-
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 13.1 andra stycket
Artikel 8.2
Artikel 11.2
Artikel 8.2 andra stycket
Artikel 13.2
Artikel 9.1
Artikel 9.2
Artikel 10.1 inledningen
Artikel 12
Artikel 10.1 a, b, c, 2, 3, 4
-
-
Artikel 11.1, 2
Artikel 13.1, 2
Artikel 11.3, 4
Artikel 8.1, 2
Artikel 12
Artikel 14
Artikel 13
-
-
Artikel 14
Artikel 15.1 och 15.2
-
Artikel 15.3
Artikel 16
-
Artikel 9
Artikel 15.1
Artikel 10.1, 2
Artikel 15.2
Artikel 10.3
Artikel 15.3
-
Artikel 10.4
Artikel 15.4
Artikel 10.5
Artikel 15.5
Artikel 10.6 första, andra, tredje och femte stycket
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 632), rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 190 E, 29.7.2008, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2007)0697 – C6-0427/2007 – 2007/0247(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0697),
– med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0427/2007),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0321/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och
av följande skäl:
(1) Kommissionen granskar regelbundet de fem direktiv som utgör det existerande regelverket för elektroniska kommunikationsnät och tjänster (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ("ramdirektivet")(4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter ("tillträdesdirektivet")(5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ("auktorisationsdirektivet")(6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ("direktivet om samhällsomfattande tjänster")(7) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation ("direktivet om integritet och elektronisk kommunikation")(8)(tillsammans kallade "ramdirektivet och särdirektiven") i syfte att avgöra behovet av ändringar med hänsyn till den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden.
(2)År 2007 gjordes en översyn av Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television ("direktivet om audiovisuella medietjänster")(9) för att garantera optimala konkurrensvillkor och rättssäkerhet för informationstekniken, mediebranschen och medietjänsterna i Europeiska unionen, samt respekt för kulturell och språklig mångfald i en rättvis och väl avvägd rättslig ram för elektroniska kommunikationsnät och tjänster, som är en väsentlig stöttepelare för den audiovisuella sektorn inom EU.
(3) Kommissionen presenterade i det sammanhanget sina första resultat i sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 29 juni 2006 om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Utifrån dessa första resultat genomfördes ett offentligt samråd som identifierade den fortsatta bristen på en inre marknad för elektronisk kommunikation som den viktigaste frågan som behövde lösas. Den splittrade lagstiftningen och bristen på konsekvens mellan de olika nationella tillsynsmyndigheternas verksamheter ansågs kunna äventyra inte bara sektorns konkurrenskraft utan även de betydande fördelarna för konsumenten vid gränsöverskridande konkurrens.
(4) EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster bör därför reformeras för att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation genom att stärka gemenskapsmekanismen för reglering av operatörer med betydande inflytande på marknaden på de viktigaste marknaderna. ▌I reformen ingår även utarbetandet av en effektiv och samordnad strategi för spektrumhantering för att uppnå ett gemensamt europeiskt område för information och förstärka bestämmelserna för användare med funktionshinder för att på så sätt uppnå ett informationssamhälle för alla.
(5)Ett huvudmål med EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är att skapa ett hållbart "ekosystem" för elektronisk kommunikation, grundat på utbud och efterfrågan: det förra genom effektiva och konkurrenskraftiga infrastruktur- och tjänstemarknader, det senare genom utveckling av informationssamhället.
(6)Ett annat mål med EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är att successivt minska den sektorsspecifika förhandsregleringen i takt med att konkurrensen utvecklas på marknaderna för elektronisk kommunikation och att elektronisk kommunikation i slutänden enbart ska regleras genom konkurrenslagstiftningen. Marknaderna för elektronisk kommunikation har visat en stark konkurrensdynamik under de senaste åren. Det är därför väsentligt att reglerade förhandsskyldigheter endast införs där konkurrensen inte är effektiv och hållbar. Frågan om huruvida bestämmelserna om förhandsreglering fortfarande är nödvändiga bör ses över senast tre år efter det datum då direktivet införlivades.
(7)De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna definiera marknader på subnationell basis och/eller häva rättsliga skyldigheter på marknaderna och/eller inom geografiska områden där det finns en effektiv konkurrens inom infrastrukturen, även om de inte är definierade som separata marknader, för att kunna garantera att lagstiftningen är proportionell och passar olika konkurrensvillkor.
(8)För att kunna uppfylla målen i Lissabonagendan behövs lämpliga stimulansåtgärder för investeringar i nya höghastighetsnät som stöder förnyelse i form av breda Internettjänster, och Europeiska unionens internationella konkurrenskraft måste stärkas. Sådana nät har enorma möjligheter att ge Europeiska unionens konsumenter och företag olika fördelar. Det är därför väsentligt att man främjar varaktiga investeringar i utvecklingen av dessa nät samtidigt som konkurrensen och konsumenternas valmöjligheter främjas genom förutsebarhet och konsekvens i lagstiftningen.
(9)I sitt meddelande av den 20 mars 2006 "Att överbrygga bredbandsklyftan"(10) medgav kommissionen att det finns en territoriell klyfta i Europeiska unionen när det gäller tillgång till snabba bredbandstjänster. Trots den allmänna ökningen av bredbandsanslutningar är tillgången i några regioner begränsad på grund av höga kostnader som beror på låg befolkningstäthet och stora avstånd. Kommersiella incitament för att investera i bredbandsanslutningar i dessa områden visar sig ofta inte räcka. Teknisk innovation minskar emellertid utvecklingskostnaderna. För att säkra investeringar i ny teknik i underutvecklade regioner bör reglerna för elektronisk kommunikation vara förenliga med andra vidtagna politiska åtgärder, till exempel i fråga om statligt stöd, strukturfonder eller bredare industripolitiska mål.
(10)Investeringar i forskning och utveckling är av avgörande betydelse för utvecklingen av nästa generations fiberoptiska nät och för att uppnå flexibelt och effektivt tillträde till radionätet och därigenom gynna ökad konkurrens och innovativa tillämpningar och tjänster som kommer konsumenterna till godo. Utmaningen är att leverera nästa generations heltäckande och konvergenta infrastrukturer för nät och tjänster för elektronisk kommunikation, informationsteknik och medier.
(11)Den allmännyttiga politiken bör bidra till att marknaderna för elektronisk kommunikation fungerar effektivt, och beakta både utbuds- och efterfrågesidan för att stimulera ett sunt kretslopp där utveckling av bättre innehåll och tjänster grundar sig på utbyggnad av infrastruktur och tvärtom. Offentliga åtgärder bör vara proportionerliga och bör varken snedvrida konkurrensen eller hindra privata investeringar samt bör öka investeringsincitamenten och minska inträdeshindren. I detta avseende får de offentliga myndigheterna stödja utbyggnaden av framtidssäkrad infrastruktur med hög kapacitet. Det offentliga stödet bör därvid tilldelas genom öppna, insynsvänliga och konkurrensutsatta förfaranden, och bör inte på förhand gynna någon viss teknik och bör ge tillträde till infrastruktur på icke-diskriminerande grunder.
(12)EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster har också som mål att främja konsumentskyddet när det gäller elektronisk kommunikation genom tillämpning av alla tillgängliga åtgärder för att tillhandahålla korrekt och uttömmande information och se till att priserna öppet redovisas och att tjänsternas kvalitet garanteras. Regelverket bör till fullo erkänna konsumentorganisationernas och de offentliga samrådens roll och garanterar slutligen att de behöriga myndigheterna ges de befogenheter som krävs för att förhindra eventuell manipulering och effektivt motverka bedrägerier.
(13)När kommissionen vidtar åtgärder bör den vid tillämpningen av detta direktiv ta hänsyn till nationella tillsynsmyndigheter och berörda parter inom näringslivet med hjälp av effektivt samråd för att tillgodose insyn och rimlighet i åtgärderna. Kommissionen bör utfärda ingående samrådshandlingar med förklaring av de olika tillvägagångssätt som är under behandling och de berörda parterna bör ges skälig svarstid. Efter samråd och behandling av svaren bör kommissionen i ett uttalande motivera det beslut som behandlingen utmynnat i, åtföljt av en redogörelse för hur de svarandes synpunkter tagits i beaktande.
(14) Ramdirektivets tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta även radioutrustning och teleterminalutrustning för att de nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna uppfylla målen i ramdirektivet och särdirektiven, särskilt när det gäller kompatibilitet mellan slutanvändare, på det sätt som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse(11) liksom konsumentutrustning som används för digitaltelevision.
(15)Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 1999/5/EG, måste tillämpningen av vissa aspekter av terminalutrustning förtydligas när det gäller tillträde för funktionshindrade slutanvändare för att garantera interoperabilitet mellan terminalutrustning och elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikationstjänster.
(16) Vissa definitioner bör förtydligas eller ändras för att kunna beakta marknadens utveckling och den tekniska utvecklingen samt för att undanröja konstaterade tvetydigheter när regelverket genomförs.
(17)De nationella tillsynsmyndigheternas och kommissionens verksamhet inom ramen för EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster bidrar till att genomföra vidare allmänpolitiska mål inom områdena kultur, sysselsättning, miljö, social sammanhållning, regional utveckling samt stadsplanering och fysisk planering.
(18)De nationella marknaderna för elektronisk kommunikation kommer att fortsätta att skilja sig åt inom Europeiska unionen. Det är därför ytterst viktigt att de nationella tillsynsmyndigheterna och organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT) har sådana befogenheter och sådan kunskap som krävs för att inom EU bygga upp ett konkurrenskraftigt "ekosystem" för marknaderna för elektronisk kommunikation och kommunikationstjänster samtidigt som man beaktar de nationella och regionala skillnaderna och respekterar subsidiaritetsprincipen.
(19) De nationella tillsynsmyndigheternas oberoende bör stärkas för att säkerställa en effektivare tillämpning av regelverket samt öka deras befogenheter och förutsägbarheten i deras beslut. Den nationella lagstiftningen bör därför uttryckligen skydda den nationella tillsynsmyndigheten mot extern inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra dess oberoende bedömning av presenterade fall när den fullgör sina åligganden. Sådan extern påverkan gör ett nationellt lagstiftande organ olämpligt som nationell tillsynsmyndighet enligt regelverket. Därför bör bestämmelser om skälen för att avskeda chefen för en nationell tillsynsmyndighet fastställas i förväg för att på så sätt förhindra tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer. Det är viktigt att de nationella tillsynsmyndigheterna har en egen budget, eftersom den gör det möjligt för dem att anställa tillräckligt med kvalificerad personal. Budgeten bör offentliggöras årligen för att säkerställa god insyn.
(20) Det har varit en stor skillnad mellan olika överklagandemyndigheters sätt att tillämpa interimistiska åtgärder för att skjuta upp beslut från de nationella tillsynsmyndigheterna. Gemensamma normer som följer gemenskapens rättspraxis bör tillämpas för att skapa en mer enhetlig strategi. Med tanke på hur viktiga överklaganden är för regelverkets allmänna funktion bör en mekanism inrättas för att samla in information om överklaganden och beslut om att upphäva beslut som fattats av de nationella tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater och för att rapportera denna information till kommissionen.
(21) För att de nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna utföra sina regleringsuppgifter effektivt bör de uppgifter som tillsynsmyndigheterna ska samla in omfatta redovisningsuppgifter om slutkunder på marknader utanför distributionsnäten, där en operatör har ett betydande inflytande på marknaden och därför regleras av den nationella tillsynsmyndigheten. Det bör även ingå uppgifter som gör att den nationella tillsynsmyndigheten kan bedöma den potentiella effekt som planerade uppgraderingar eller förändringar i datanätets topologi kan innebära för konkurrensutvecklingen eller produkter utanför distributionsnäten som görs tillgängliga för andra aktörer.
(22) Det nationella samrådet enligt artikel 6 i ramdirektivet bör hållas före det gemensamma samrådet enligt artikel 7 i ramdirektivet, för att åsikterna från intresserade parter ska kunna återspeglas i det gemensamma samrådet. På så vis skulle man även undvika behovet av ett andra gemensamt samråd om det skulle förekomma ändringar i en planerad åtgärd som resultat av det nationella samrådet.
(23) De nationella tillsynsmyndigheternas skönsmässiga befogenheter måste stämmas av med utvecklingen av en konsekvent regleringspraxis och en konsekvent tillämpning av regelverket för att effektivt kunna bidra till den inre marknadens utveckling och fullbordan. De nationella tillsynsmyndigheterna bör därför stödja kommissionens och BERT:s aktiviteter på den inre marknaden, som bör bli det enda forumet för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna när de utövar sina åligganden enligt regelverket.
(24) Gemenskapsmekanismen som ger kommissionen rätt att kräva av de nationella tillsynsmyndigheterna att de upphäver planerade åtgärder som rör marknadens utformning och fastställandet av vilka operatörer som har ett betydande inflytande på marknaden har bidragit kraftigt till en konsekvent strategi för att ange under vilka omständigheter de regler som utformas i förhand kan tillämpas och vilka operatörer som omfattas av detta regelverk. Det finns emellertid ingen motsvarande mekanism för de lösningar som ska tillämpas. Kommissionens övervakning av marknaden eller framför allt för erfarenheterna av förfarandet enligt artikel 7 i ramdirektivet har visat att de nationella tillsynsmyndigheternas inkonsekventa tillämpning av rättsmedel, till och med under liknande marknadsvillkor, undergräver den inre marknaden för elektronisk kommunikation, inte bidrar till att säkerställa en jämn spelplan mellan operatörer som är etablerade i olika medlemsstater och förhindrar att fördelarna för konsumenterna förverkligas vid gränsöverskridande konkurrens och tjänster. Kommissionen bör därför ges befogenheter att kräva av de nationella tillsynsmyndigheterna att de återkallar förslag till åtgärder avseende de lösningar som valts av de nationella tillsynsmyndigheterna. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av gemenskapens regelverk bör kommissionen rådgöra med BERT innan den fattar sitt beslut.
(25) Det är viktigt att regelverket genomförs inom rimlig tid. När kommissionen har fattat ett beslut om att en nationell tillsynsmyndighet ska ställa in sin planerade åtgärd bör den nationella tillsynsmyndigheten lämna in ett reviderat förslag till åtgärd till kommissionen. För att marknadsaktörerna ska veta hur länge marknadsgranskningen varar och för att öka rättssäkerheten bör en tidsfrist fastställas för att meddela det reviderade förslaget till åtgärd till kommissionen enligt artikel 7 i ramdirektivet.
(26) Om antagandet av det på nytt anmälda förslaget till åtgärd fortfarande skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller skulle vara oförenligt med gemenskapslagstiftningen bör kommissionen på samma sätt efter samråd med BERT kunna kräva att den berörda nationella tillsynsmyndigheten inför en särskild lösning inom en bestämd tid för att undvika att det skapas ett regleringsvakuum i en sektor som kännetecknas av snabb utveckling.
(27) Med tanke på de korta tidsfristerna i den gemensamma samrådsmekanismen bör kommissionen få befogenhet att anta genomförandeåtgärder för att förenkla förfarandena vid informationsutbyte mellan kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna – vid t.ex. ärenden som rör stabila marknader eller som endast innebär smärre ändringar av tidigare anmälda åtgärder – eller tillåta införandet av ett anmälningsundantag för att effektivisera förfarandena i vissa ärenden.
(28) I linje med målen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder bör regelverket säkerställa att samtliga användare, inklusive användare med funktionshinder, äldre användare och användare med särskilda sociala behov enkelt får tillträde till högkvalitativa och prismässigt överkomliga tjänster. I förklaring 22 som bifogats slutakten i Amsterdamfördraget anges att gemenskapens institutioner ska beakta behoven hos personer med funktionshinder när åtgärder utarbetas enligt artikel 95 i EG-fördraget.
(29) Radiofrekvenser bör ses som en begränsad allmän resurs med ett betydande värde för allmänheten och marknaden. Det ligger därför i det allmännas intresse att spektrum hanteras så effektivt som möjligt ur ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv med beaktande av målsättningar som rör kulturell mångfald och pluralism inom media och att hinder för dess effektiva användning gradvis försvinner.
(30)Även om spektrumhanteringen fortsätter att vara medlemsstaternas uppgift, kan bara samordning och, där det behövs, harmonisering på gemenskapsnivå säkra att spektrumanvändare till fullo kan dra nytta av den inre marknaden och att EU:s intressen effektivt kan försvaras över hela världen.
(31)Bestämmelserna i detta direktiv om spektrumhantering bör ligga i linje med det arbete som utförs av internationella och regionala organisationer med ansvar för spektrumhantering som Internationella teleunionen (ITU) och Europeiska konferensen för post- och telekommunikationsförvaltningar (CEPT) så att hanteringen och harmoniseringen av spektrumanvändningen inom gemenskapen och i övriga världen blir effektiv.
(32)För att uppnå de mål som fastställs i artikel 8a i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) bör ett toppmöte om spektrumfrågan sammankallas 2010 på initiativ av medlemsstaterna tillsammans med Europaparlamentet, kommissionen och alla intressenter. Toppmötet bör framför allt bidra till att skapa större konsekvens i EU:s spektrumpolitik i allmänhet, frigöra spektrum för nya elektroniska kommunikationstjänster så snart som den digitala övergången sker, samt ge vägledning i fråga om övergången från analog till digital marksänd television.
(33)Tack vare den digitala teknikens överlägsna effektivitet i överföringen kommer övergången från analog till digital marksänd television att frigöra en ansenlig del spektrum inom EU, den så kallade digitala dividenden. Medlemsstaterna bör så snart som möjligt frigöra sina digitala dividender och därmed låta medborgarna dra fördel av att nya, innovativa och konkurrenskraftiga tjänster inrättas. Hinder på det nationella planet som ligger i vägen för en effektiv tilldelning eller ny tilldelning av digitala dividender bör undanröjas och en mer samstämmig och övergripande strategi tillämpas när det gäller tilldelningen inom gemenskapen av digitala dividender.
(34) Radiofrekvenser bör förvaltas så att skadliga störningar undviks. Detta grundläggande koncept om skadlig störning bör därför definieras ordentligt med hänvisning till gällande, internationellt överenskomna frekvensplaner, för att säkerställa att regleringsingripanden begränsas till den omfattning som krävs för att förhindra denna typ av störning.
(35) Nuvarande spektrumhantering och distributionssystem är i allmänhet baserade på administrativa beslut som inte är tillräckligt flexibla för att klara en teknisk och ekonomisk utveckling, i synnerhet inte när det gäller den snabba utvecklingen av trådlös teknik och den ökade efterfrågan på bandbredd. Den onödiga fragmenteringen av nationella lagar och förordningar resulterar i ökade kostnader och missade marknadsmöjligheter för spektrumanvändare och saktar ner innovationstakten vilket skadar såväl den inre marknaden och konsumenterna som hela ekonomin. Tillträdesvillkoren för och användningen av radiofrekvenser kan dessutom variera beroende på typen av operatör, medan de elektroniska tjänster som tillhandahålls av dessa operatörer alltmer överlappar, vilket skapar spänningar mellan innehavare av nyttjanderätter, olika kostnader för tillträde till spektrum och eventuella snedvridningar av den inre marknadens funktion.
(36) Nationella gränser blir alltmer ovidkommande när det gäller att avgöra den optimala användningen av radiospektrum. En splittrad hantering av tillgången på spektrumrätter begränsar investeringar och innovation och hindrar operatörer och utrustningstillverkare från att förverkliga stordriftsfördelar, vilket förhindrar utvecklingen av en inre marknad för elektroniska kommunikationsnät och tjänster som använder radiospektrum.
(37) Flexibiliteten när det gäller spektrumhantering och tillträde till spektrum bör öka så att spektrumanvändare genom teknik- och tjänsteneutrala tillstånd kan välja de bästa teknikerna och tjänsterna för ▌frekvensband som är tillgängliga för elektroniska kommunikationstjänster i nationella frekvensallokeringstabeller och i ITU:s radiobestämmelser, (nedan kallad "principerna om teknik- och tjänsteneutralitet"). Det administrativa fastställandet av tekniker och tjänster bör gälla närhelst mål av allmänt intresse står på spel.
(38)Begränsningar av principen om teknikneutralitet bör vara ändamålsenliga och motiveras av behovet av att undvika skadliga störningar, t.ex. genom att införa utsläppsmasker och effektnivåer eller skydda allmänheten genom att begränsa dess exponering för elektromagnetiska fält eller säkerställa en god fördelning av spektrum, särskilt där dess användning endast underkastas allmänna tillstånd eller för att uppfylla ett mål av allmänt intresse som överensstämmer med gemenskapslagstiftningen.
(39) Spektrumanvändare bör även fritt kunna välja vilka tjänster de vill erbjuda över spektrumet som är föremål för övergångsåtgärder för att hantera tidigare förvärvade rättigheter och reglerna i nationella frekvensallokeringstabeller och i ITU:s radiobestämmelser. Det bör vara tillåtet att vid behov och på ett proportionellt sätt medge undantag till principen om tjänsteneutralitet, som kräver tillhandahållandet av en särskild tjänst för att ta hänsyn till allmänintresset eller uppfylla tydligt definierade mål av allmänt intresse som t.ex. livräddning, främjandet av social, regional och geografisk sammanhållning eller ▌ett effektivt användande av radiofrekvenser och en effektiv förvaltning av spektrum. I dessa mål bör även ingå att främja nationella kultur- och mediepolitiska mål, kulturell och språklig mångfald och pluralism inom media på det vis som detta definieras i nationell lagstiftning i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Undantagen bör inte resultera i en exklusiv användning för vissa tjänster, förutom där dessa är nödvändiga för att rädda liv eller för att ovanstående mål ska uppfyllas, utan snarare prioritera så att andra tjänster och tekniker kan existera samtidigt i samma band, i den utsträckning detta är möjligt. För att innehavaren av tillståndet fritt ska kunna välja de effektivaste sätten att förmedla innehållet i de tillhandahållna tjänsterna över radiofrekvenserna, bör inte innehållet regleras i tillståndet för att använda radiofrekvenser.
(40) Det är medlemsstaterna som är behöriga att fastställa omfattning och art för eventuella undantag för att främja kulturell och språklig mångfald, nationell audiovisuell politik och mediepolitik samt mediepluralism i enlighet med den egna nationella lagstiftningen.
(41) Eftersom fördelningen av spektrum till särskilda tekniker eller tjänster är ett undantag till principerna om teknik- och tjänsteneutralitet samt begränsar valfriheten i den tillhandahållna tjänsten eller den teknik som används, bör varje förslag till sådan fördelning präglas av god insyn och underkastas ett offentligt samråd.
(42) För att tillfredsställa behovet av flexibilitet och effektivitet bör de nationella tillsynsmyndigheterna även tillåta spektrumanvändare att fritt överföra eller hyra ut sina nyttjanderätter till tredjepart i band som kommer att definieras enligt harmoniserade regler, vilket skulle göra det möjligt för marknaden att värdera spektrumen. Med tanke på deras möjligheter att säkerställa en effektiv spektrumanvändning bör de nationella tillsynsmyndigheterna vidta åtgärder för att säkerställa att handeln inte leder till en snedvridning av konkurrensen där spektrum riskeras att inte utnyttjas.
▌
(43) Med tanke på den inre marknaden kan det även bli nödvändigt att på gemenskapsnivå harmonisera identifieringen av försäljningsbara frekvensband, villkoren för handel med spektrum eller övergången till försäljningsbara nyttjanderätter i särskilda band, ett minimiformat för försäljningsbara rätter, krav för att säkerställa den centrala tillgången på samt tillgängligheten och tillförlitligheten för information som är nödvändig för handeln med spektrum samt krav för att skydda konkurrensen och förhindra spektrumhamstring. Kommissionen bör därför beviljas befogenheter att anta genomförandeåtgärder för denna harmonisering. Sådana genomförandeåtgärder bör ta hänsyn till huruvida individuella användarrättigheter har utfärdats på kommersiell eller icke-kommersiell grund.
(44) Införandet av teknik- och tjänsteneutralitet och handeln med existerande nyttjanderätter till spektrum kan kräva övergångsregler, inbegripet åtgärder för att säkerställa en lojal konkurrens, eftersom det nya systemet kan göra det möjligt för vissa spektrumanvändare att börja konkurrera med spektrumanvändare som har förvärvat sina spektrumrätter på mindre gynnsamma villkor. När tvärtom nyttjanderätter har beviljats som ett undantag från de allmänna reglerna eller i enlighet med andra kriterier än de som är objektiva, proportionella, icke-diskriminerande med god insyn i syfte att uppnå mål av allmänt intresse, ska situationen för innehavare av sådana rätter inte förbättras till nackdel för deras nya konkurrenter utöver vad som är nödvändigt för att uppnå sådana mål av allmänt intresse. Varje spektrum som har blivit onödigt i strävan att uppnå mål av allmänt intresse bör återtas och på nytt överlåtas i enlighet med auktorisationsdirektivet.
(45) Kommissionen bör ha möjlighet att samråda med BERTnär det gäller nummerområdet för att främja den inre marknadens funktion och stödja utvecklingen av gränsöverskridande tjänster. Kommissionens befogenheter när det gäller att anta tekniska genomförandeåtgärder bör dessutom, vid behov, omfatta principen om tillämpliga taxor och mekanismer, samt inrättandet av ett särskilt gemensamt EU-nummer som säkrar användarvänlig tillgång till dessa tjänster, för att göra det möjligt för EU:s medborgare, inbegripet resenärer och användare med funktionshinder, att nå vissa tjänster genom att använda samma igenkännbara nummer till liknande priser i alla medlemsstater.
(46) Tillstånd som utfärdats för företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och som ger dem tillträde till offentlig och privat egendom är grundläggande faktorer för etablerande av elektroniska kommunikationsnät eller nya nätdelar. Onödigt krångel och förseningar i förfarandet för att bevilja ledningsrätter kan därför utgöra ett betydande hinder för konkurrensutvecklingen. Följaktligen bör förvärvet av ledningsrätter förenklas för auktoriserade företag. De nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna samordna förvärvet av ledningsrätter genom att lägga ut relevant information på sina webbplatser.
(47) Det är nödvändigt att stärka medlemsstaternas befogenheter gentemot innehavare av ledningsrätter för att säkerställa tillträdet eller idrifttagandet av nya nät på ett rättvist, effektivt och miljöansvarigt sätt och oberoende av eventuella skyldigheter för en operatör med betydande inflytande på marknaden att bevilja tillträde till dennes elektroniska kommunikationsnät. De nationella tillsynsmyndigheterna ska från fall till fall kunna införa möjligheten att dela nätdelar och tillhörande faciliteter som ledningar, master, antenner, tillträde till byggnader och en bättre samordning av anläggningsarbeten. Ett förbättrat gemensamt utnyttjande av faciliteter kan förbättra konkurrensen markant och sänka företagens allmänna ekonomiska och miljömässiga kostnader för att bygga ut infrastrukturen för elektronisk kommunikation, framför allt nya fiberoptiska accessnät. De nationella tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet kunna ålägga operatörer med betydande inflytande på marknaden skyldighet att ge ett referenserbjudande för rättvist och icke-diskriminerande tillträde till sina ledningar.
(48) Ett tillförlitligt och säkert utbyte av information över elektroniska kommunikationsnät blir alltmer centralt för hela ekonomin och samhället i allmänhet. Systemets komplexitet, tekniska fel eller mänskliga misstag, olyckor eller attacker kan få konsekvenser för funktion och tillgänglighet för den fysiska infrastruktur som levererar viktiga tjänster till EU:s medborgare, som t.ex. elektroniska tjänster för regeringar. De nationella tillsynsmyndigheterna bör därför säkerställa att integritet och säkerhet bevaras i de offentliga kommunikationsnäten. Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa)(12) bör bidra till en högre säkerhetsnivå för elektronisk kommunikation genom att bland annat tillhandahålla expertis och rådgivning och främja utbytet av bästa praxis. Både Enisa och de nationella tillsynsmyndigheterna bör ha de nödvändiga resurserna för att kunna utföra sina uppgifter, inklusive befogenheter att inhämta tillräcklig information för att kunna bedöma säkerhetsnivån för nät eller tjänster, liksom omfattande och pålitliga uppgifter om faktiska säkerhetsincidenter som betydligt påverkat funktionen för nät eller tjänster. Man bör beakta att en framgångsrik tillämpning av adekvata säkerhetsåtgärder inte är en engångsåtgärd utan en kontinuerlig process av tillämpning, granskning och uppdatering. Leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster bör vidta åtgärder för att skydda sin integritet och säkerhet i enlighet med de uppskattade riskerna med hänsyn till den aktuella kunskapsnivån för sådana åtgärder.
(49) När det finns ett behov av att enas om en gemensam uppsättning säkerhetskrav bör kommissionen få befogenhet att anta tekniska genomförandeåtgärder för att uppnå en lämplig säkerhetsnivå för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster på den inre marknaden. Enisa kommer att bidra till harmoniseringen av lämpliga tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder genom att ge expertråd. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenheter att utfärda bindande instruktioner om tekniska genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med ramdirektivet. För att kunna utföra sina uppgifter bör de få befogenheter att undersöka och införa sanktioner när kraven inte uppfylls.
(50) Erfarenheter från genomförandet av regelverket visar att en marknad där ett betydande marknadsinflytande inte utnyttjas är problemets orsak utan snarare dess resultat. Ett betydande marknadsinflytande på en viss marknad bör därför åtgärdas av de nationella tillsynsmyndigheterna vid källan och inte på angränsande marknader där effekterna at ett sådant marknadsinflytande kan kännas av.
(51) När det gäller så kallade transnationella marknader bör förfarandet för marknadsgranskning förenklas och effektiviseras genom att låta kommissionen efter yttrandet från BERT, utse företaget eller företagen med betydande marknadsinflytande och införa en eller flera specifika skyldigheter, för att därmed tillåta att regleringsmässiga frågor med transnationella inslag löses direkt på gemenskapsnivå.
(52) För att ge marknadsaktörerna säkrare regleringsvillkor är det nödvändigt med en tidsfrist för marknadsgranskningar. Det är viktigt att utföra en marknadsanalys regelbundet och inom en rimlig och lämplig tidsram. Tidsramen bör beakta om den aktuella marknaden tidigare utsatts för en marknadsanalys som vederbörligen anmälts. Om en nationell tillsynsmyndighet underlåter att granska en marknad inom tidsramen kan det äventyra den inre marknaden och normala överträdelseförfaranden kan med tiden komma att förlora sin önskade effekt. Kommissionen bör därför kunna be BERT att bistå den berörda nationella tillsynsmyndigheten i dess uppgifter, framför allt genom att avge ett yttrande vari ingår ett förslag till åtgärd, en analys av den berörda marknaden och de lämpliga skyldigheter som kommissionen sedan kunde införa.
(53) På grund av den höga tekniska innovationsnivån och de dynamiska marknaderna inom sektorn för elektronisk kommunikation finns det ett behov av att på ett snabbt, samordnat och harmoniserat sätt kunna anta regler på EU-nivå. Erfarenheten visar att skillnader bland de nationella tillsynsmyndigheterna när det gäller att genomföra av regelverket kan skapa ett hinder för den inre marknadens utveckling. Därför bör kommissionen beviljas befogenheter att anta genomförandeåtgärder på områden som t.ex. reglering av nya tjänster, tilldelning av nummer, namn och adresser, konsumentfrågor såsom tillträde till elektronisk kommunikation samt redovisningsåtgärder.
(54) En viktig uppgift för BERT är att vid behov avge yttranden när det gäller gränsöverskridande tvister. De nationella tillsynsmyndigheterna bör i dessa fall beakta varje yttrande från BERT.
(55) Erfarenheter från genomförandet av regelverket har visat att existerande bestämmelser som ger de nationella tillsynsmyndigheterna rätt att införa böter inte har kunnat tillhandahålla ett lämpligt incitament att uppfylla de rättsliga kraven. Lämpliga verkställighetsbefogenheter kan bidra till att regelverket genomförs i tid och därmed främja säkra bestämmelser, vilket är en viktig pådrivande faktor för investeringar. Bristen på faktiska befogenheter när kraven inte efterlevs gäller hela regelverket. Införandet av en ny bestämmelse i ramdirektivet för att hantera överträdelser av skyldigheterna enligt ramdirektivet och särdirektiven bör därför säkerställa tillämpningen av konsekventa och enhetliga principer för verkställighet och sanktioner i hela regelverket.
(56)Både investeringar och konkurrens bör uppmuntras så att konsumenternas valfrihet skyddas.
(57) I det nuvarande regelverket ingår vissa bestämmelser som ska förenkla övergången från det tidigare regelverket från 1998 till EU:s nya ram för elektronisk kommunikation från 2002. Denna övergång har genomförts i samtliga medlemsstater och därför bör dessa åtgärder upphävas eftersom de nu är överflödiga.
(58) I bilaga I i ramdirektivet fastställs den lista över marknader som ska ingå i rekommendationen om produkt- och tjänstemarknader som kan komma i fråga för förhandsreglering. Denna bilaga bör upphöra att gälla eftersom dess syfte att tjäna som grund för den första versionen av rekommendationen(13) har uppfyllts.
(59) I bilaga II i ramdirektivet listas kriterierna som de nationella tillsynsmyndigheterna ska tillämpa när de bedömer gemensam dominans i enlighet med det andra stycket i artikel 14.2 i ramdirektivet. Denna bilaga kan vara vilseledande för de nationella tillsynsmyndigheterna när de ska utföra marknadsanalyser. Konceptet om gemensam dominans beror dessutom även på Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis. Bilaga II bör därför ändras.
(60) Syftet med funktionell delning, där den vertikalt integrerade operatören ska upprätta operativt separata affärsenheter, är att säkerställa tillhandahållandet av fullt likvärdiga produkter för samtliga operatörer i senare led, inbegripet de vertikalt integrerade operatörernas egna divisioner nedströms. Med funktionell delning kan konkurrensen eventuellt förbättras på flera relevanta marknader genom att betydligt minska motiven för att diskriminera och genom att göra det enklare att verifiera och genomdriva efterlevnaden av icke-diskriminerande skyldigheter. ▌För att undvika snedvridning i konkurrensen på den inre marknaden bör kommissionen i förväg godkänna förslag till funktionell delning.
(61) Genomförandet av funktionell delning bör inte förhindra lämpliga samordningsmekanismer mellan de olika separata affärsenheterna för att garantera att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga övervakningsrättigheter skyddas.
(62)Den fortsatta marknadsintegrationen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster på den inre marknaden kräver bättre samordning när det gäller tillämpningen av den förhandsreglering som föreskrivs i EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.
(63) När ett vertikalt integrerat företag väljer att dela upp sin verksamhet genom att avyttra en väsentlig del av eller samtliga sina tillgångar till det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet med annat ägande eller genom att inrätta en separat affärsenhet som ska hantera uppkopplingsprodukter, bör den nationella tillsynsmyndigheten bedöma effekten av den avsedda affären för samtliga existerande rättsliga skyldigheter som införts för den vertikalt integrerade operatören för att säkerställa att den nya organisationen är förenlig med direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster). Den berörda nationella tillsynsmyndigheten bör utföra en ny analys av marknaderna där den avskilda enheten är verksam och införa, bibehålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet därmed. Den nationella tillsynsmyndigheten bör i det sammanhanget kunna begära information från företaget.
(64) Även om det under vissa omständigheter är lämpligt för en nationell tillsynsmyndighet att införa skyldigheter för operatörer som inte har något betydande inflytande på marknaden i syfte att uppnå mål som t.ex. att slutanvändarna kan nå varandra eller samverkan mellan tjänster, eller i syfte att främja effektivitet, hållbar konkurrens och största möjliga nytta för slutanvändarna, är det trots detta nödvändigt att säkerställa att sådana skyldigheter införs i enlighet med regelverket och särskilt med dess anmälningsförfaranden.
(65) Kommissionen har befogenheter att anta genomförandeåtgärder i syfte att anpassa de villkor för tillgång till digitala televisions- och radiotjänster som anges i bilaga I till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Detta gäller även för minimiförteckningen över punkter i bilaga II som måste offentliggöras för att uppfylla kravet på god insyn.
(66)Kommissionen bör lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet när det, för att tillämpa gemenskapens politik inom området elektronisk kommunikation, måste vidtas harmoniseringsåtgärder som är ber än tekniska tillämpningsåtgärder.
(67) Att underlätta marknadsaktörernas tillträde till radiofrekvensresurser kommer att bidra till att hindren för inträde på marknaden försvinner. Dessutom minskar de tekniska framstegen risken för skadliga störningar i vissa frekvensband och därmed minskas även behovet av individuella nyttjanderätter. Villkoren för användning av spektrum för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster bör därför normalt sätt fastställas i allmänna tillstånd såvida inte individuella rättigheter är nödvändiga med tanke på spektrumets användningsområde för att skydda mot skadlig störning eller för att uppfylla ett särskilt mål av allmänt intresse. Beslut om behovet av individuella nyttjanderätter bör fattas på ett proportionellt sätt och med god insyn.
(68) Införandet av kraven på tjänste- och teknikneutralitet vid tilldelnings- och fördelningsbeslut, tillsammans med de ökade möjligheterna att överföra rättigheter mellan företag, bör öka friheten och möjligheterna att leverera elektronisk kommunikation och audiovisuella medietjänster till allmänheten och därmed även göra det enklare att nå mål av allmänt intresse. Dock kan vissa skyldigheter av allmänt intresse som införts för sändningsföretag vid distribution av audiovisuella medietjänster kräva att det används särskilda kriterier vid spektrumallokering, i de fall där det förefaller ytterst viktigt att uppfylla ett specifikt mål av allmänt intresse som fastställts i den nationella lagstiftningen. Förfaranden i samband med fullföljandet av mål av allmänt intresse bör under alla omständigheter vara objektiva, proportionella, icke-diskriminerande och med god insyn.
(69)Alla beslut om att helt eller delvis undanta spektrumanvändare från skyldigheten att betala de normala avgifter och taxor som fastställts för användningen av spektrum måste vara objektiva, medge insyn och bygga på andra skyldigheter av allmänt intresse fastställda i nationell lagstiftning.
(70) Giltigheten för individuella nyttjanderätter som det inte går att handla med bör begränsas i tiden med tanke på dess begränsande påverkan på det fria tillträdet till radiofrekvenser. När nyttjanderätter innehåller bestämmelser om förlängning av giltigheten bör medlemsstaterna först utföra en granskning, inbegripet ett offentligt samråd, där marknad, omfattning och teknisk utveckling beaktas. Med tanke på bristen på spektrum bör individuella nyttjanderätter som beviljats till företag granskas regelbundet. Medlemsstaterna bör när de utför denna granskning väga intressena hos innehavarna av rättigheterna med behovet av att stimulera till införandet av spektrumhandeln liksom en flexiblare användning av spektrum genom allmänna tillstånd där så är möjligt.
(71) De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenheter att säkerställa en effektiv användning av spektrum och nummer och, när spektrum- eller nummerresurser inte används, vidta åtgärder för att förhindra konkurrensskadlig hamstring som kan hindra nya aktörer från att komma in på marknaden.
(72) Borttagandet av rättsliga och administrativa hinder för allmänna tillstånd och nyttjanderätter för spektrumanvändning eller nummer med europeisk omfattning bör gynna utvecklingen av teknik och tjänster samt bidra till att stärka konkurrenskraften. Samtidigt som samordningen av de tekniska villkoren för tillgänglighet och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser organiseras enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslutet)(14), kan det även bli nödvändigt att samordna eller harmonisera urvalsförfarandena och villkoren för rättigheter och tillstånd i vissa band till nyttjanderätter för nummer och till allmänna tillstånd för att uppnå målen med den inre marknaden. Detta gäller särskilt elektroniska kommunikationstjänster som till sin natur har en inre marknads dimension eller gränsöverskridande möjligheter, såsom t.ex. satellittjänster, vilkas utveckling skulle kunna hindras av skillnader i spektrumtilldelningen mellan medlemsstaterna och mellan EU och tredjeländer med beaktande av Europeiska post- och telesammanslutningens (CEPT:s) beslut. Kommissionen, som biträds av kommunikationskommittén och därvid i största möjliga utsträckning ska beakta yttrandet från BERT bör därför kunna anta tekniska genomförandeåtgärder för att uppnå dessa mål. I de genomförandeåtgärder som antas av kommissionen kan det krävas att medlemsstaterna ska ställa nyttjanderätter för spektrum och/eller nummer till förfogande på hela sitt territorium och vid behov återkalla övriga gällande nationella nyttjanderätter. I sådana fall ska medlemsstaterna inte bevilja några nya nyttjanderätter för det aktuella spektrumbandet eller nummerområdet enligt nationella förfaranden.
(73) Den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden har gjort det möjligt att använda elektroniska kommunikationstjänster som sträcker sig över medlemsstaternas geografiska gränser. I artikel 16 i auktorisationsdirektivet krävs att kommissionen granskar hur de nationella auktorisationssystemen fungerar samt hur de gränsöverskridande tjänsterna utvecklas inom gemenskapen. Bestämmelserna i artikel 8 i auktorisationsdirektivet om harmoniserad tilldelning av radiofrekvenser har visat sig ineffektiva när det gäller att hantera behoven hos ett företag som vill tillhandahålla gränsöverskridande tjänster inom gemenskapen och bör därför ändras.
(74) Medan beviljandet av tillstånd och övervakningen av efterlevnaden av användarvillkoren bör fortsätta att vara varje enskild medlemsstats ansvar, så bör medlemsstaterna avstå från att införa några ytterligare villkor, kriterier eller förfaranden som skulle kunna begränsa, ändra eller försena det korrekta genomförandet av ett harmoniserat eller samordnat urvals- eller auktorisationsförfarande. Dessa samordnings- eller harmoniseringsåtgärder skulle kunna omfatta övergångsundantag eller, i fråga om spektrum, övergångsmekanismer för spektrumdelning som skulle ge en medlemsstat dispens från tillämpningen av sådana åtgärder där det är berättigat för att underlätta deras genomförande och förutsatt att detta inte skulle leda till orimliga skillnader mellan medlemsstaternas konkurrens- eller lagstiftningssituation.
(75) De nationella tillsynsmyndigheterna skulle kunna vidta effektiva åtgärder för att övervaka och säkerställa uppfyllandet av villkoren för allmänna tillstånd eller nyttjanderätter, inklusive befogenheter att införa effektiva ekonomiska sanktioner och/eller administrativa sanktioner vid överträdelser av dessa villkor.
(76) Villkoren som kan bifogas till tillstånden bör omfatta särskilda villkor som styr tillträdet för användare med funktionshinder och offentliga myndigheters och larmtjänsters behov av att kunna kommunicera sinsemellan och med allmänheten före, vid eller efter stora katastrofer. Med tanke på den tekniska innovationens betydelse bör medlemsstater även kunna utfärda tillstånd för användning av spektrum för försöksändamål, omgärdade av särskilda restriktioner och villkor som motiveras med hänsynen till sådana rättigheters experimentella natur.
(77) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2887/2000 av den 18 december 2000 om tillträde till accessnät(15) har visat sig vara effektiv i den inledande fasen av marknadens avreglering. I ramdirektivet uppmanas kommissionen att övervaka övergången från det nuvarande regelverket från 1998 till det nya regelverket från 2002 och, vid ett lämpligt tillfälle, lägga fram förslag om upphävande av denna förordning. Enligt regelverket från 2002 har de nationella tillsynsmyndigheterna i uppgift att analysera marknaden utanför distributionsnäten för tillträde till metallbaserade accessnät och delaccessnät i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster som de definieras i rekommendationen om relevanta produkt- och tjänstemarknader. Eftersom samtliga medlemsstater har analyserat denna marknad åtminstone en gång och de lämpliga skyldigheterna enligt regelverket från 2002 är på plats har förordning (EG) nr 2887/2000 blivit onödig och bör därför upphöra att gälla.
(78) Åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av ramdirektivet, tillträdesdirektivet och auktorisationsdirektivet bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(16).
(79) Kommissionen bör särskilt beviljas befogenheter att anta genomförandeåtgärder i samband med anmälningarna enligt artikel 7 i ramdirektivet, genomföra en harmonisering inom spektrum- och nummerområdet liksom när det gäller frågor som rör säkerheten för nät och tjänster, identifiera transnationella marknader samt genomföra standarder och en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i regelverket. Kommissionen bör även få befogenheter att anta genomförandeåtgärder för att uppdatera bilagorna I och II i tillträdesdirektivet på grund av marknadens utveckling och den tekniska utvecklingen och att anta genomförandeåtgärder för att harmonisera reglerna, förfarandena och villkoren för auktorisationen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att vara ett komplement till dessa direktiv genom tillägget av nya icke väsentliga delar ska de antas i enlighet med föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5 a i beslut 1999/468/EG. Med hänsyn till att tillämpningen av det föreskrivande förfarandet med kontroll inom de normala tidsfristerna i vissa särskilda fall kan förhindra att genomförandeåtgärder antas i tid bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen agera snabbt för att sådana åtgärder ska antas så snart som möjligt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet)
Direktiv 2002/21/EG ska ändras på följande sätt:
1) Artikel 1.1 ska ersättas med följande:"
1. Genom detta direktiv inrättas ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteter, tillhörande tjänster och vissa delar i terminalutrustning i syfte att underlätta tillgängligheten för användare med funktionshinder och gynna användningen av elektroniska telekommunikationer bland de mest missgynnade användarna. Genom direktivet fastställs uppgifter för nationella tillsynsmyndigheter och inrättas en rad förfaranden som syftar till att åstadkomma en harmoniserad tillämpning av regelverket inom hela gemenskapen.
"
2) Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt b ska ersättas med följande:"
b)
"gränsöverskridande marknader": marknader som omfattar gemenskapen eller en betydande del därav och som är belägna i mer än en medlemsstat.
"
b) Punkt d ska ersättas med följande:"
d)
"allmänt kommunikationsnät": elektroniskt kommunikationsnät som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster som är tillgängliga för allmänheten och som stöder informationsöverföring mellan nätanslutningspunkter, inbegripet nätkomponenter som inte är aktiva.
"
c)
Punkt e ska ersättas med följande:"
e)
"tillhörande faciliteter": de faciliteter som hör till ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst som möjliggör och/eller stöder tillhandahållande av tjänster via det nätet och/eller den tjänsten eller har möjlighet att göra det. Häri ingår nummer- och adressomvandlingssystem, system för villkorad tillgång och elektroniska programguider, liksom fysisk infrastruktur som t.ex. tillträde till byggnader, kablar, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, master, antenner, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp samt alla andra nätkomponenter som inte är aktiva.
"
d)
Punkt l ska ersättas med följande:"
l)
"särdirektiv": direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation")*,
_______________ * EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.
"
e) Punkterna q, r och s ska läggas till:"
q)
"fördelning": att ett visst frekvensband eller nummerområde fastställs för användning av en eller flera typer av tjänster, där det är lämpligt, på bestämda villkor.
r)
"tilldelning": det tillstånd som en nationell tillsynsmyndighet ger en juridisk enhet eller fysisk person för att använda en radiofrekvens, radiofrekvenskanal eller ett nummer (eller ett eller flera nummerblock).
s)
"skadlig störning": en störning som gör att en radionavigeringstjänst eller annan säkerhetstjänst inte fungerar eller som i övrigt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepade gånger stör en radiokommunikationstjänst som drivs i enlighet med tillämplig internationell, gemenskaps- eller nationell lagstiftning.
"
3) Artikel 3.3 ska ersättas med följande:"
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna utövar sina befogenheter på ett sätt som är oberoende, opartiskt, öppet redovisat och tidsmässigt rimligt. Nationella tillsynsmyndigheter ska inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ i samband med det löpande genomförandet av uppgifterna som tilldelats dem enligt den nationella lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftningen. Endast överklagandeinstanser inrättade i enlighet med artikel 4 eller nationella domstolar ska ha befogenheter att upphäva eller undanröja de nationella tillsynsmyndigheternas beslut.
Medlemsstaterna ska säkerställa att chefen för den nationella tillsynsmyndigheten eller hans/hennes ersättare ska kunna avsättas enbart om han/hon inte längre uppfyller kraven för att utföra sina uppgifter som fastställts i förväg i nationell lagstiftning eller om han/hon gjort sig skyldig till ett allvarligt fel i yrkesutövningen. Beslutet att avsätta den nationella tillsynsmyndighetens chef ska innehålla en motivering och offentliggöras vid tidpunkten för uppsägningen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats och att de har en separat årlig budget. Budgeten ska offentliggöras.
3 bis.3a. Medlemsstaterna ska se till att de mål som uppställts för organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT) aktivt stöds av respektive nationell tillsynsmyndighet genom att främja större samordning och enhetlighet i lagstiftningen.
Medlemsstaterna ska se till att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig personal för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats som ger dem möjlighet att aktivt delta i och bidra till BERT. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha separat årlig budget som ska offentliggöras.
3 ter.3b. Medlemsstaterna ska se till att de nationella tillsynsmyndigheterna, när de fattar beslut som rör deras hemmamarknader, verkligen beaktar de gemensamma ståndpunkter som utfärdats av BERT.
"
4) Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet, har rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de inblandade parterna. Denna instans, som kan vara en domstol, ska ha ▌den kompetens som är nödvändig för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Medlemsstaterna ska säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till ärendet i sak och att det finns ett effektivt förfarande för överklagande samt att överklagandeförfarandet inte tar onödigt lång tid. Medlemsstaterna ska fastställa tidsfrister för behandlingen av sådana överklaganden.
I väntan på utgången av ett sådant överklagande ska den nationella tillsynsmyndighetens beslut fortsätta att gälla såvida inte provisoriska åtgärder beviljas. Provisoriska åtgärder kan beviljas i enlighet med relevant nationell lagstiftning om det finns ett brådskande behov av att upphäva beslutets effekt för att förhindra allvarlig och irreparabel skada för den aktör som tillämpar dessa åtgärder och om intressebalansen så kräver.
"
b) Följande punkter ska läggas till ║:"
3.Överklagandeinstanser ska ha rätt att begära ett yttrande från BERT innan de fattar beslut i ett överklagandeförfarande.
4. Medlemsstaterna ska samla information om överklaganden, antalet ansökningar om överklagande, överklagandeförfarandenas löptid, antalet beslut om att bevilja de interimistiska åtgärder som fattats i enlighet med punkt 1 och motiveringen för dessa beslut. Medlemsstaterna ska årligen göra denna information tillgänglig för kommissionen och för BERT för marknaden för elektronisk kommunikation (nedan kallad "Europeiska myndigheten").
"
5) Artikel 5.1 ska ersättas med följande:"
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster tillhandahåller all den information, även ekonomisk information, som är nödvändig för att de nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna säkerställa att bestämmelserna i eller de beslut som fattas enligt detta direktiv och särdirektiven följs. ▌Företagen ska på begäran tillhandahålla sådan information snabbt och enligt den tidsskala och med den detaljeringsgrad som den nationella tillsynsmyndigheten kräver. Den information som den nationella tillsynsmyndigheten begär ska stå i proportion till genomförandet av uppgiften. Den nationella tillsynsmyndigheten ska motivera sin begäran om information och följa gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning om affärssekretess.
"
6) Artiklarna 6 och 7 ska ersättas med följande:"
Artikel 6
Förfarande för samråd och insyn
När de nationella tillsynsmyndigheterna avser att vidta åtgärder i enlighet med detta direktiv eller särdirektiven ▌eller införa restriktioner i enlighet med artiklarna 9.3 och 9.4 som har betydande inverkan på den relevanta marknaden, ska medlemsstaterna, förutom i de fall som omfattas av artiklarna 7.10, 20 eller 21 och såvida inget annat sägs i genomförandebestämmelserna som antagits i enlighet med artikel 9 c, tillse att de nationella tillsynsmyndigheterna ger de berörda parterna möjlighet att yttra sig om det preliminära förslaget till åtgärd inom en skälig tidsfrist.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra sina nationella samrådsförfaranden.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det inrättas ett gemensamt informationsställe där det kan erhållas information om alla pågående samrådsförfaranden.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska göra resultatet av samrådsförfarandena allmänt tillgängliga, utom när det rör sig om sekretessbelagd information enligt bestämmelser om affärshemligheter i gemenskapsrätten och nationell rätt. Om sekretessbelagd information sprids på otillbörligt sätt ska de nationella tillsynsmyndigheterna på begäran av berörda företag se till att lämpliga åtgärder vidtas snarast möjligt.
Artikel 7
Stärkande av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer
1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska när de utför sina uppgifter enligt detta direktiv och särdirektiven ta så stor hänsyn som möjligt till de mål som fastställs i artikel 8, inbegripet i den mån de berör hur den inre marknaden fungerar.
2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska bidra till den inre marknadens utveckling genom att samarbeta med kommissionen och BERT på ett öppet sätt för att säkerställa en konsekvent tillämpning i samtliga medlemsstater av bestämmelserna i detta direktiv och i särdirektiven. I detta syfte ska de särskilt samarbeta med kommissionen och BERT för att identifiera de typer av instrument och lösningar som är bäst lämpade för att åtgärda enskilda situationer på marknaden.
3. Om inget annat anges i genomförandebestämmelserna som antagits i enlighet med artikel 7 b och efter det samrådsförfarande som anges i artikel 6 ska den nationella tillsynsmyndigheten, om den avser att vidta en åtgärd som
a)
omfattas av artiklarna 15 eller 16 i detta direktiv, artiklarna 5 eller 8 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), eller
b)
skulle påverka handeln mellan medlemsstaterna,
samtidigt göra förslaget till åtgärd tillgängligt för kommissionen, BERT, och de nationella tillsynsmyndigheterna i andra medlemsstater, tillsammans med den motivering som åtgärden grundar sig på i enlighet med artikel 5.3, samt informera kommissionen, BERT och andra nationella tillsynsmyndigheter om detta. De nationella tillsynsmyndigheterna, BERT och kommissionen får yttra sig till den berörda nationella tillsynsmyndigheten inom högst en månad. Enmånadsperioden kan inte förlängas.
4. När den planerade åtgärd som avses i punkt 3 syftar till
a)
att definiera en berörd marknad som skiljer sig från dem som definierats i rekommendationen i enlighet med artikel 15.1, eller
b)
att avgöra huruvida ett företag, enskilt eller tillsammans med andra, ska anses ha ett betydande inflytande på marknaden, i enlighet med artikel 16.3, 16.4 eller 16.5
▌
och skulle påverka handeln mellan medlemsstater och kommissionen har meddelat den nationella tillsynsmyndigheten att den anser att den föreslagna åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller hyser allvarliga tvivel om att den är förenlig med gemenskapslagstiftningen, särskilt med de mål som anges i artikel 8, ska den föreslagna åtgärden inte antas förrän efter ytterligare två månader. Denna period kan inte förlängas.
5. Under tvåmånadersperioden som avses i punkt 4 får kommissionen fatta beslut om att den nationella tillsynsmyndigheten ska dra tillbaka förslaget till åtgärd. Kommissionen ska därvid i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från BERT som avgetts i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)]* innan den fattar ett beslut. Beslutet ska åtföljas av en detaljerad och objektiv analys av varför kommissionen inte anser att den föreslagna åtgärden bör antas, tillsammans med specifika förslag till ändringar av densamma.
6. Inom tre månader efter det att kommissionen fattat ett beslut i enlighet med punkt 5 som kräver att den nationella tillsynsmyndigheten ska återkalla ett förslag till åtgärd ska den nationella tillsynsmyndigheten antingen ändra eller återkalla förslaget till åtgärd. Om förslaget till åtgärd ändras ska den nationella tillsynsmyndigheten genomföra ett offentligt samråd i enlighet med förfarandena som avses i artikel 6 och på nytt anmäla det ändrade förslaget till åtgärd till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i punkt 3.
7. Den berörda nationella tillsynsmyndigheten ska i största möjliga utsträckning beakta yttrandena från andra nationella tillsynsmyndigheter, BERT och kommissionen och får, utom i de fall som omfattas av punkt 4, anta det förslag till åtgärd som blir resultatet och ska, om den gör det, meddela detta till kommissionen. Övriga nationella organ som utövar befogenheter enligt detta direktiv eller särdirektiven ska också i största möjliga utsträckning beakta kommissionens kommentarer.
▌
8. Under exceptionella omständigheter, när en nationell tillsynsmyndighet anser att den måste handla skyndsamt för att säkerställa konkurrensen och skydda användarnas intressen, får den omedelbart vidta proportionella och tillfälliga åtgärder såsom ett undantag från förfarandet i punkterna 3 och 4. Den nationella tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål meddela kommissionen, övriga nationella tillsynsmyndigheter och BERT, med en fullständig motivering, om dessa åtgärder. Om den nationella tillsynsmyndigheten beslutar att göra sådana åtgärder permanenta eller att förlänga deras tillämpningsperiod ska detta beslut omfattas av bestämmelserna i punkterna 3 och 4.
___________
*EUT L ...
"
7)Följande artiklar ska införas:"
Artikel 7a
Förfarande för konsekvent tillämpning av rättsliga åtgärder
1.Om en nationell tillsynsmyndighet avser att anta en åtgärd som inför, ändrar eller återkallar en operatörs skyldighet i enlighet med artikel 16 och i förening med artiklarna 5 och 9–13a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) ska kommissionen och den andra medlemsstatens nationella tillsynsmyndighet ges en månad från den dag då beslutet meddelades för att yttra sig till den berörda nationella tillsynsmyndigheten.
2.Om förslaget till åtgärd innebär införande, ändring eller upphävande av en skyldighet av annat slag än den skyldighet som avses i artikel 13a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) kan kommissionen inom samma tidsfrist meddela den berörda nationella tillsynsmyndigheten och BERT om varför den anser att den föreslagna åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller hyser allvarliga tvivel om att den är förenlig med gemenskapslagstiftningen. I sådana fall ska antagandet av förslaget till åtgärd senareläggas med ytterligare två månader från och med kommissionens meddelande.
Om kommissionen inte utfärdar något meddelande ska den berörda nationella tillsynsmyndigheten anta förslaget till åtgärd och samtidigt i största möjliga mån beakta kommissionens eller andra nationella tillsynsmyndigheters kommentarer.
3.Under den tidsfrist på två månader som fastställs i punkt 2 ska kommissionen, BERT och den berörda nationella tillsynsmyndigheten ha ett nära samarbete för att identifiera den mest effektiva och lämpligaste åtgärden mot bakgrund av de mål som fastställs i artikel 8 med beaktande av marknadsaktörernas yttranden och behovet av att säkerställa spridningen av en enhetlig regleringspraxis.
Under denna tvåmånadersfrist ska BERT med absolut majoritet anta ett yttrande som bekräftar att förslaget till åtgärd är lämpligt och effektivt eller som anger att förslaget till åtgärd bör ändras samt lägga fram specifika förslag om detta. Yttrandet ska motiveras och offentliggöras.
Om BERT har bekräftat att förslaget till åtgärd är lämpligt och effektivt kan den berörda nationella tillsynsmyndigheten anta förslaget till åtgärd. När den gör detta ska den nationella tillsynsmyndigheten i största möjliga utsträckning beakta de eventuella kommentarerna från kommissionen och BERT. Den nationella tillsynsmyndigheten ska offentliggöra på vilket sätt den beaktat dessa kommentarer.
Om BERT påpekar att förslaget till åtgärd bör ändras får kommissionen med yttersta beaktande av BERT:s yttrande anta ett beslut som kräver att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar förslaget till åtgärd. När den gör detta ska kommissionen lämna en motivering och specifika förslag till ändring.
4.Om förslaget till åtgärd gäller införande, ändring eller upphävande av den skyldighet som fastställs i artikel 13 a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) ska förslaget till åtgärd inte antas under ytterligare en tvåmånadersperiod beräknat från och med utgången av den enmånadsperiod som avses i punkt 1.
Under den tvåmånadersperiod som avses i första stycket ska kommissionen, BERT och den berörda nationella tillsynsmyndigheten ha ett nära samarbete för att fastställa huruvida den föreslagna åtgärden är förenlig med artikel 13a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och i synnerhet huruvida den är den mest effektiva och lämpligaste åtgärden. I detta syfte ska marknadsaktörernas yttranden samt behovet av att säkerställa spridningen av en enhetlig regleringspraxis beaktas. Om BERT eller kommissionen framställer en motiverad begäran om detta, ska denna tvåmånadersfrist förlängas med upp till två månader.
Inom den maximiperiod som fastställs i andra stycket ska BERT agera med absolut majoritet, anta ett yttrande som bekräftar att förslaget till åtgärd är lämpligt och effektivt eller meddela att förslaget till åtgärd inte ska antas. Yttrandet ska motiveras och offentliggöras.
Enbart om kommissionen och BERT har bekräftat att förslaget till åtgärd är lämpligt och effektivt kan den berörda nationella tillsynsmyndigheten anta förslaget till åtgärd. När den gör detta ska den nationella tillsynsmyndigheten i största möjliga utsträckning beakta de eventuella kommentarerna från kommissionen och BERT. Den nationella tillsynsmyndigheten ska offentliggöra på vilket sätt den beaktat dessa kommentarer.
5.Inom en tidsfrist på tre månader från det att kommissionen i enlighet med punkt 3 fjärde stycket antagit ett motiverat beslut som kräver att den nationella tillsynsmyndigheten ändrar förslaget till åtgärd ska den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändra eller dra tillbaka förslaget till åtgärd. Om förslaget till åtgärd ska ändras ska den nationella tillsynsmyndigheten genomföra ett offentligt samråd i enlighet med de förfaranden för samråd och transparens som avses i artikel 6 och på nytt anmäla det ändrade förslaget till åtgärd till kommissionen i enlighet med artikel 7.
6.Den nationella tillsynsmyndigheten kan när som helst under förfarandets gång dra tillbaka förslaget till åtgärd.
"Artikel 7b
Genomförandebestämmelser
║Kommissionen kan fastställa rekommendationer och/eller riktlinjer i anslutning till artikel 7 som definierar form, innehåll och detaljnivå för de anmälningar som krävs i enlighet med artikel 7.3, under vilka omständigheter anmälan inte behöver göras samt beräkning av tidsfrister. När den gör detta ska kommissionen i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från BERT.
▌"
"
8) Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Andra stycket i punkt 1 ska ersättas med följande:"
Medlemsstaterna ska, om inget annat anges i artikel 9 om radiofrekvenser eller krävs för att uppfylla de mål som avses i punkterna 2–4, i största möjliga utsträckning beakta det önskvärda i att regleringen görs teknikneutral och säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna gör detsamma när de fullgör de tillsynsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens.
"
b) Punkterna 2 a, 2 b och 2 c ska ersättas med följande:"
a)
säkerställa att användarna, inklusive användare med funktionshinder, äldre användare och användare med särskilda sociala behov får maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet, och att leverantörer får ersättning för eventuella ytterligare nettokostnader som de kan påvisa har uppstått till följd av skyldigheten att tillhandahålla en sådan allmännyttig tjänst,
b)
säkerställa att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation, särskilt när det gäller tillträdet till innehåll och till tjänster inom alla nät,
c)
främja och underlätta effektiva marknadsdrivna investeringar i infrastruktur, främja innovation, samt
"
c) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:
Led c ska utgå.
Led d ska ersättas med följande:"
d)
samarbeta med kommissionen och BERT för att kunna säkerställa att en enhetlig regleringspraxis utarbetas och att detta direktiv och särdirektiven tillämpas på ett konsekvent sätt.
"
d) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:
i)
Led e ska ersättas med följande:"
e)
tillgodose behoven hos särskilda samhällsgrupper, i synnerhet hos användare med funktionshinder, äldre användare och användare med särskilda sociala behov,
"
ii)
Följande led ska läggas till som led goch h:"
g)
tillämpa principen om att slutanvändare ska ha tillgång till och kunna distribuera lagenligt innehåll och använda lagenliga applikationer och/eller tjänster efter eget val och därigenom bidra till att främja lagenligt innehåll i enlighet med artikel 33 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
h)
tillämpa principen att inga begränsningar i slutanvändarnas grundläggande rättigheter och friheter framför allt enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om yttrandefrihet och informationsfrihet får ske utan föregående beslut från rättsvårdande myndigheters sida utom i de fall den allmänna säkerheten hotas då beslut kan fattas i efterhand.
"
e) Följande nya punkt ska föras in:"
5. De nationella tillsynsmyndigheterna ska för att nå de politiska mål som anges i punkterna 2, 3 och 4 tillämpa objektiva, transparenta, icke-diskriminerande och proportionella regleringsprinciper bland annat genom att
a)
främja förutsägbarhet i fråga om regleringsbehov genom att i lämpliga fall tillämpa åtgärder som omfattar flera marknadsgranskningar,
b)
säkerställa att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inte behandlas olika under lika omständigheter,
c)
skydda konkurrensen till förmån för konsumenterna och när så är möjligt främja infrastrukturbaserad konkurrens,
d)
främja marknadsdrivna investeringar och innovation som avser ny och förbättrad infrastruktur bland annat genom att främja möjligheten till delade investeringar och genom att garantera lämplig riskfördelning mellan de företag som har tillträde till de nya faciliteterna,
e)
ta vederbörlig hänsyn till de mycket varierande konkurrensvillkor och konsumentförhållanden som råder i olika medlemsstater och i olika geografiska områden,
f)
införa reglerade förhandsskyldigheter endast då det inte finns någon effektiv och hållbar konkurrens och lindra eller häva dem så snart som det finns sådan konkurrens.
"
9)Följande artiklar ska föras in:"
Artikel 8a
Kommittén för radiospektrumpolitik
1.Kommittén för radiospektrumpolitik (RSPC) inrättas för att bidra till att uppnå de mål som fastställs i punkterna 1, 3 och 5 i artikel 8b.
RSPC ska bistå Europaparlamentet, rådet och kommissionen i frågor som rör radiospektrumpolitiken.
RSPC ska vara sammansatt av högnivårepresentanter från de behöriga nationella myndigheterna med ansvar för radiospektrumpolitiken i varje enskild medlemsstat. Varje medlemsstat ska ha en röst. Kommissionen röstar inte.
2. RSPC ska på begäran av Europaparlamentet, rådet, kommissionen eller på eget initiativ med absolut majoritet anta yttranden.
3.RSPC ska lägga fram en årlig verksamhetsrapport för Europaparlamentet och rådet.
Artikel 8b
Strategisk planering och samordning av radiospektrumpolitiken i Europeiska unionen
1.Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen när det gäller strategisk planering, samordning och harmonisering av användningen av radiofrekvenser inom EU. Medlemsstaterna ska i detta sammanhang bland annat beakta faktorer i EU:s strategier som ekonomi, säkerhet, hälsa, allmänna intressen, yttrandefrihet, kultur, vetenskap och sociala och tekniska aspekter samt radiospektrumanvändares olika intressen för att optimera användningen av radiospektrum och för att undvika skadliga störningar.
2.Verksamhet som sammanhänger med radiospektrumpolitiken i EU ska inte påverka
a)
åtgärder som i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen vidtagits på gemenskapsnivå eller nationell nivå som ett led i arbetet med att nå mål av allmänt intresse, framför allt i fråga om reglering av innehållet och strategier på områdena audiovisuell politik och mediepolitik,
b)
bestämmelserna i direktiv 1999/5/EG och
c)
medlemsstaternas rätt att organisera och använda sitt radiospektrum för att upprätthålla allmän ordning, allmän säkerhet och försvaret.
3.Medlemsstaterna ska samordna de olika EU-strategierna inom radiospektrumpolitiken och, vid behov, harmonisera de villkor för tillgänglighet och effektiv användning av radiospektrum som måste tillgodoses för att upprätta en inre marknad inom områden som elektronisk kommunikation, transport, forskning och utveckling.
4.Kommissionen kan med vederbörligt beaktande av yttrandet från RSPC lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av ett radiospektrumhandlingsprogram som avser den strategiska planeringen och harmoniseringen av radiospektrum i Europeiska unionen eller andra lagstiftningsåtgärder som syftar till att optimera användningen av radiospektrum och undvika skadliga störningar.
5.Medlemsstaterna ska se till att EU:s intressen samordnas inom internationella organisationer med ansvar för radiospektrumfrågor. Kommissionen ska, när så är nödvändigt för att garantera en effektiv samordning, med vederbörligt beaktande av yttrandet från RSPC, lägga fram för Europaparlamentet och rådet gemensamma allmänna mål och vid behov ge ett förhandlingsmandat.
"
10) Artikel 9 ska ersättas med följande:"
Artikel 9
Förvaltning av radiofrekvenser för elektroniska kommunikationstjänster
1. Med hänsyn till att radiofrekvenser är en allmän nyttighet av stort socialt, kulturellt och ekonomiskt värde, ska medlemsstaterna säkerställa en effektiv förvaltning av radiofrekvenser för elektroniska kommunikationstjänster inom sitt territorium i enlighet med artiklarna 8 och 8b. De ska säkerställa att den fördelning och tilldelning av sådana radiofrekvenser som utförs av nationella tillsynsmyndigheter är baserad på objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier. Medlemsstaterna ska därvid agera i enlighet med internationella avtal och får ta hänsyn till allmänintresset.
2. Medlemsstaterna ska främja harmoniseringen av användningen av radiofrekvenser inom gemenskapen, i linje med behovet av en ändamålsenlig och effektiv användning och för att uppnå konsumentfördelar som stordriftsfördelar och samverkan mellan tjänster. Medlemsstaterna ska i detta sammanhang agera i enlighet med artiklarna 8b och 9c i detta direktiv och beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslutet).
3. Om inte annat föreskrivs i andra stycket eller i åtgärderna som antagits enligt artikel9c, ska medlemsstaterna säkerställa att alla typer av teknik som används för elektroniska kommunikationstjänster kan användas i de radiofrekvensband som är tillgängliga för elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med ITU:s radiobestämmelser.
Medlemsstaterna kan dock fastställa proportionella och icke-diskriminerande begränsningar, där det är berättigat, för den teknik som används för elektroniska kommunikationstjänster, för att
a)
undvika eventuella skadliga störningar,
b)
skydda allmänheten från att exponeras för elektromagnetiska fält,
c)
garantera tjänstens tekniska kvalitet,
d)
säkerställa ett maximalt gemensamt utnyttjande av radiofrekvenser,
e)
säkerställa ett effektivt utnyttjande av radiofrekvenser, eller
f)
uppfylla ett mål av allmänt intresse i enlighet med punkt 4.
4. Om inte annat föreskrivs i det andra stycket ska medlemsstaterna säkerställa att alla typer av elektroniska kommunikationstjänster kan tillhandahållas i de radiofrekvensband som är tillgängliga för elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med deras nationella frekvensallokeringstabeller och ITU:s radiobestämmelser. Medlemsstaterna kan dock fastställa proportionella och icke-diskriminerande begränsningar för de typer av elektroniska kommunikationstjänster som ska tillhandahållas.
De åtgärder som kräver att en elektronisk kommunikationstjänst ska tillhandahållas inom ett specifikt band som är tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster ska vara motiverade för att säkerställa att ett mål av allmänt intresse, vilket definierats i nationell lagstiftning, uppfylls i enlighet med gemenskapslagstiftningen, som t.ex. livräddning, främjande av social, regional eller geografisk sammanhållning, undvikande av ineffektivt utnyttjande av radiofrekvenser, eller främjande av kulturpolitiska och mediepolitiska mål, såsom kulturell och språklig mångfald och pluralism i medierna.
En åtgärd som förbjuder att någon annan elektronisk kommunikationstjänst tillhandahålls inom ett specifikt band får endast införas där detta är motiverat för att säkerställa livräddningstjänster.
5. Medlemsstaterna ska regelbundet se över behovet av begränsningarna och åtgärderna som anges i punkterna 3 och 4 och ska offentliggöra dessa resultat.
6. Punkterna 3 och 4 ska gälla för fördelningen och tilldelningen av radiofrekvenser från den ... *.
___________
*Datum för införlivande av detta direktiv.
"
11) Följande artiklar ska införas som artikel 9 a, artikel 9 b och artikel 9 c:"
Artikel 9 a
Översyn av begränsningar av befintliga rättigheter
1. Medlemsstaterna bör under en femårsperiod med början den ... *, säkerställa att innehavare av nyttjanderätter för radiofrekvenser som beviljades före det datumet och som gäller under minst en femårsperiod räknat från detta datum kan lämna in en ansökan till den behöriga nationella tillsynsmyndigheten om förnyad bedömning av begränsningarna i deras nyttjanderätter i enlighet med artiklarna 9.3 och 9.4.
Innan den behöriga nationella tillsynsmyndigheten fattar sitt beslut ska den meddela innehavaren av rättigheten om den förnyade bedömningen av begränsningarna, som visar den nya omfattningen av nyttjanderätten efter den förnyade bedömningen och ge honom rimligt med tid för att kunna återkalla sin ansökan.
Om rättighetsinnehavaren återkallar sin ansökan ska nyttjanderätten kvarstå oförändrad till dess den förfaller eller fram till slutet av femårsperioden, beroende på vilket datum som inträffar först.
2. 2 När rättighetsinnehavaren som nämndes i punkt 1 är en leverantör av radio- eller televisionsinnehåll och nyttjanderätten till radiofrekvenser har beviljats för uppfyllandet av ett specifikt mål av allmänt intresse, däribland tillhandahållande av radio- och tv-tjänster, ska rätten att använda den del av radiofrekvenserna som är nödvändiga för att uppfylla målet i fråga vara oförändrad. Den del av radiofrekvenserna som då blir onödig för uppfyllandet av detta mål ▌ska bli föremål för ett nytt tilldelningsförfarande i överensstämmelse med artikel 9.3 och 9.4 i det här direktivet och artikel 7.2 i auktorisationsdirektivet.
"
3. Efter den femårsperiod som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att artiklarna 9.3 och 9.4 gäller för samtliga kvarstående tilldelningar och fördelningar av radiofrekvenser som existerade när detta direktiv trädde i kraft.
4. När medlemsstaterna tillämpar denna artikel ska de vidta lämpliga åtgärder för att garantera en sund konkurrens.
Artikel 9 b
Överföring av individuella nyttjanderätter för radiofrekvenser
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag kan överföra eller hyra ut sina individuella nyttjanderätter för radiofrekvenser i de band där denna möjlighet erbjuds i genomförandeåtgärderna som antagits i enlighet med artikel 9c till andra företag, förutsatt att en sådan överföring eller uthyrning följer nationella förfaranden och nationella frekvensallokeringstabeller.
Inom övriga band kan medlemsstaterna även tillåta företag att överlåta eller hyra ut individuella nyttjanderätter för radiofrekvenser till andra företag i enlighet med nationella förfaranden.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett företags avsikt att överlåta nyttjanderätter till radiofrekvenser och de överlåtelser som görs anmäls till den behöriga nationella myndighet som har ansvaret för tilldelningen av individuella nyttjanderätter för radiofrekvenser och att de offentliggörs. I de fall användningen av radiofrekvenser har harmoniserats genom tillämpning av artikel 9c och radiospektrumbeslutet eller andra gemenskapsåtgärder, ska all sådan överföring ske enligt sådan harmoniserad användning.
Artikel 9 c
Harmoniseringsåtgärder för radiofrekvensförvaltning
Kommissionen kan, för att bidra till utvecklingen av den inre marknaden och uppfylla principerna i artiklarna 8b, 9, 9a och 9b, vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder för att
a)
tillämpa det radiospektrumhandlingsprogram som inrättats enligt artikel 8 b.4,
b)
identifiera band för vilka nyttjanderätter kan överföras eller hyras ut från ett företag till ett annat,
c)
harmonisera villkoren för sådana rättigheter ▌,▌
d)
identifiera de band för vilka principen om teknik- eller tjänsteneutralitet ska tillämpas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 22.3. ▌
_____________
* Datum för införlivande av detta direktiv.
12) Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att nummerplanerna och därmed förknippade förfaranden tillämpas så att alla leverantörer och användare av nummer i hela EU behandlas lika. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att ett företag som har tilldelats en nummerserie inte diskriminerar andra leverantörer och användare i fråga om de nummersekvenser som ger tillträde till deras tjänster.
"
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4. Medlemsstaterna ska stödja harmonisering av särskilda nummer och nummerserier inom gemenskapen när detta främjar den inre marknadens funktion eller utvecklingen av alleuropeiska tjänster. Kommissionen får vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder på området ▌för att bland annat säkerställa gränsöverskridande tillgång till nationella nummer som används för väsentliga tjänster såsom nummerupplysning. Genomförandeåtgärderna kan omfatta särskilda skyldigheter för BERT vid tillämpningen av dessa åtgärder.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 22.3. ▌
"
13) I artikel 11.1 ska orden "fattar beslut på grundval av öppet redovisade och allmänt tillgängliga förfaranden som tillämpas utan diskriminering och utan dröjsmål, och" ersättas med följande:"
fattar beslut på grundval av enkla, öppet redovisade och allmänt tillgängliga förfaranden som tillämpas utan diskriminering och utan dröjsmål, och i alla händelser fattar sitt beslut inom fyra månader efter tillämpningen, och
"
14) Artikel 12 ska ersättas med följande:"
Artikel 12
Samlokalisering och gemensamt utnyttjande av nätkomponenter och tillhörande faciliteter för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät
1. Om ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät enligt nationell lagstiftning har rätt att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom, eller om det får utnyttja ett förfarande för att expropriera eller använda egendom, ska de nationella tillsynsmyndigheterna kunna införa ett gemensamt utnyttjande av sådana faciliteter eller sådan egendom, samtidigt som man fullt ut beaktar proportionalitetsprincipen, där det ingår tillträde till byggnader, kablar, master, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp samt alla andra nätkomponenter som inte är aktiva.
2. Medlemsstaterna får kräva att innehavarna av de nyttjanderätter som anges i punkt 1 gemensamt utnyttjar faciliteter eller egendom (inbegripet fysisk samlokalisering) eller vidta åtgärder för att underlätta samordningen av offentliga arbeten för att miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet behöver skyddas eller genom att mål för fysisk planering behöver uppnås endast efter skälig tid av offentligt samråd under vilket alla berörda parter måste ges tillfälle att yttra sig. Sådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande eller samordning får innehålla regler för fördelning av kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet av faciliteterna eller egendomen.
3.Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har befogenheter att se till att innehavarna av de nyttjanderätter som anges i punkt 1 gemensamt utnyttjar faciliteter eller egendom (inbegripet fysisk samlokalisering) så att såväl effektiva investeringar i infrastruktur som innovation främjas, efter skälig tid av offentligt samråd under vilket samtliga berörda parter ska ges tillfälle att yttra sig. Sådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande eller samordning får innehålla regler för fördelning av kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet av faciliteterna eller egendomen och ska säkerställa en adekvat fördelning av riskerna mellan de berörda företagen.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna, baserat på information från innehavarna av de nyttjanderätter som anges i punkt 1, utarbetar en detaljerad förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet vad avser de faciliteter som anges i samma punkt, och gör denna förteckning tillgänglig för berörda parter.
5. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna inrättar lämpliga samordningsförfaranden för de offentliga arbeten som anges i punkt 2 och även för andra lämpliga offentliga faciliteter och annan lämplig offentlig egendom som kan omfattas av förfaranden som föreskriver att alla berörda parter har tillgång till information om lämpliga offentliga faciliteter och lämplig offentlig egendom samt pågående och planerade offentliga arbeten, att de meddelas i god tid om sådana arbeten och att gemensamt utnyttjande främjas i möjligaste mån.
6. De åtgärder som vidtas av en nationell tillsynsmyndighet i enlighet med denna artikel ska vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella.
"
15) Följande kapitel ska införas som kapitel III a:"
Kapitel III a
SÄKERHET OCH INTEGRITET FÖR NÄT OCH TJÄNSTER
Artikel 13 a
Säkerhet och integritet
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten vidtar lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda säkerheten för sina nät eller tjänster. Dessa åtgärder ska utnyttja den senaste tekniken och säkerställa en lämplig säkerhetsnivå för den beräknade risken. I synnerhet ska åtgärder vidtas för att förhindra och minimera säkerhetsincidenters påverkan på användare och sammanlänkade nät.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa integriteten för sina nät för att kunna säkerställa kontinuerlig leverans av tillhandahållna tjänster över de aktuella näten. De behöriga nationella myndigheterna ska samråda med leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster innan de vidtar särskilda åtgärder för de elektroniska kommunikationsnätens säkerhet och integritet.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten meddelar den behöriga nationella myndigheten om ▌överträdelser av säkerheten eller integritetsförluster som i betydande omfattning påverkade driften av nät och tjänster.
Den berörda behöriga nationella myndigheten ska vid behov informera de behöriga nationella myndigheterna i övriga medlemsstater och Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa). Den behöriga nationella myndigheten kan informera allmänheten om ett avslöjande av överträdelsen ligger i allmänhetens intresse.
▌Den behöriga nationella myndigheten ska årligen lämna in en sammanfattande rapport till kommissionen om de anmälningar som kommit in och de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt.
4. Kommissionen får vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder för att harmonisera åtgärderna som avses i punkterna 1, 2 och 3, inklusive åtgärder som definierar omständigheter, format och förfaranden i samband med anmälningskrav, och ska därvid i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från Enisa. Utan hinder av de tekniska genomförandeåtgärderna får medlemsstaterna införa ytterligare villkor i syfte att uppfylla målen i punkterna 1 och 2.
Reglerna för anmälan om överträdelser ska gälla i enlighet med direktiv 2002/58/EG.
Dessa genomförandeåtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.3. Kommissionen kan i särskilt brådskande fall, tillämpa det skyndsamma förfarande som anges i artikel 22.4.
Artikel 13 b
Tillämpning och genomförande
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har befogenheter att utfärda bindande instruktioner till företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten för att tillämpa artikel 13 a. Dessa bindande instruktioner ska vara proportionerliga, ekonomiskt och tekniskt hållbara och genomföras inom en rimlig tid.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har befogenheter att kräva av företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten att de
a)
tillhandahåller den information som behövs för att kunna bedöma säkerheten och integriteten i deras tjänster och nät, inbegripet dokumenterade säkerhetsprinciper, och
b)
uppmana ett kvalificerat oberoende organ att utföra en säkerhetsgranskning och informera den nationella tillsynsmyndigheten om resultaten.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter för att undersöka fall av bristande efterlevnad och hur dessa påverkar nätens säkerhet och integritet.
4. Dessa bestämmelser ska inte påverka tillämpningen av artikel 3 i detta direktiv.
"
16)I artikel 14 ska stycke 3ersättas med följande:"
Om ett företag har ett betydande inflytande på en viss marknad och när sambanden mellan de två marknaderna är sådana att inflytandet på en marknad kan överföras till den andra marknaden, varigenom företagets marknadsinflytande stärks får åtgärder som syftar till att förhindra sådant inflytande vidtas på den andra marknaden i enlighet med artiklarna 9, 10, 11 och 13 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), och om dessa visar sig otillräckliga får åtgärder enligt artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) vidtas.
"
17) Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:"
Förfarande för identifikation och definition av marknader
"
b) Punkt 1 första stycket ska ersättas med följande:"
1. Efter offentligt samråd och samråd med BERT ska kommissionen anta en rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader (nedan kallad "rekommendationen"). I rekommendationen ska det fastställas vilka produkt- och tjänstemarknader inom sektorn för elektronisk kommunikation som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa regleringsskyldigheter enligt särdirektiven, utan att det påverkar marknader som i vissa fall kan finnas angivna i konkurrenslagstiftningen. Kommissionen ska definiera marknaderna i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer.
"
c)Följande punkt ska införas:"
2a.Kommissionen ska senast ...* offentliggöra riktlinjer för de nationella tillsynsmyndigheterna angående beslut om att införa, ändra eller dra tillbaka skyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande.
_____________
* Den dag då Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG [om ändring av direktiv 2002/21/EG ...] träder i kraft.
"
d) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3. De nationella tillsynsmyndigheterna ska i största möjliga utsträckning beakta rekommendationen och riktlinjerna vid definitionen av de med hänsyn till nationella förhållanden relevanta marknaderna, särskilt geografiska marknader inom sitt territorium, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningens principer. De nationella tillsynsmyndigheterna ska följa förfarandena i artiklarna 6 och 7, innan de definierar marknader som skiljer sig från dem som framgår av rekommendationen.
"
e) Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4. Kommissionen får anta ett beslut i vilket gränsöverskridande marknader anges. När den gör det ska kommissionen i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från BERT i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)].
Detta beslut, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 22.3. ▌
"
18) Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:"
1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska analysera de relevanta marknaderna med beaktande av dem som förtecknas i rekommendationen och med största möjliga hänsyn till riktlinjerna. Medlemsstaterna ska säkerställa att denna analys, när så är lämpligt, genomförs i samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna.
2. I de fall då det enligt punkterna 3 eller 4, artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) eller artikel 8 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) krävs att den nationella tillsynsmyndigheten ska avgöra huruvida skyldigheter för företag ska införas, behållas, ändras eller upphävas, ska den nationella tillsynsmyndigheten på grundval av sin marknadsanalys enligt punkt 1 i den här artikeln avgöra huruvida det råder effektiv konkurrens på en relevant marknad.
"
b) Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:"
5. För de gränsöverskridande marknader som ska fastställas i det beslut som anges i artikel 15.4 ska kommissionen kräva att BERT genomför marknadsanalysen med största möjliga beaktande av riktlinjerna samt avge ett yttrande om huruvida de tillsynsskyldigheter som anges i punkt 2 i den här artikeln ska införas, behållas, ändras eller upphävas.
Kommissionen får fatta ett beslut om att ett eller flera företag ska anses ha ett betydande inflytande på den marknaden och införa en eller flera särskilda skyldigheter enligt artiklarna 9-13 a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) och därvid i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från BERT. Kommissionen ska därvid sträva efter att uppfylla de allmänna målen i artikel 8.
6. Åtgärder som vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4 i den här artikeln ska omfattas av förfarandena i artiklarna 6 och 7. De nationella tillsynsmyndigheterna ska utföra en analys av den relevanta marknaden
a)
inom två år från en tidigare anmälan om ett förslag till åtgärd som avser den marknaden,
b)
för marknader som inte tidigare anmälts till kommissionen, inom ett år från antagandet av en reviderad rekommendation om relevanta marknader, eller
c)
för medlemsstater som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen, inom ett år efter deras anslutning.
"
c) Följande punkt ska införas som punkt 7:"
7. Om en nationell tillsynsmyndighet inte har genomfört den analys av den relevanta marknaden som anges i rekommendationen inom den tidsfrist som fastställts i artikel 16.6 kan kommissionen begära att BERT avger ett yttrande där det ingår ett förslag till åtgärd, en analys av den specifika marknaden och de särskilda skyldigheter som ska införas. BERT ska utföra ett offentligt samråd om det berörda förslaget till åtgärd.
▌
"
19) Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 första meningen ska orden "artikel 22.2" ersättas med "artikel 22.3", och i andra meningen ska orden "i enlighet med förfarandet i artikel 22.2" ersättas med "vidta lämpliga genomförandeåtgärder och".
b)I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:"
"Om sådana standarder och/eller specifikationer saknas, ska medlemsstaterna främja tillämpningen av internationella standarder eller rekommendationer som har antagits av Internationella teleunionen (ITU), Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT), Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) eller Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC)."
"
c) I punkt 6 ska orden "i enlighet med förfarandet i artikel 22.3 stryka dem från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1" ersättas med "vidta lämpliga genomförandeåtgärder och ta bort dessa standarder och/eller specifikationer från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1".
d) Följande punkt ska införas som punkt 6 a:"
6a. Genomförandeåtgärderna i punkterna 1, 4 och 6 som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som anges i artikel 22.3. ▌
"
20) Artikel 18 ska ändras på följande sätt:
a) Följande led ska läggas till som punkt 1 c:"
c)
leverantörer av digitala televisionstjänster och utrustning samarbeta i tillhandahållandet av driftskompatibla televisionstjänster för slutanvändare med funktionshinder.
"
b) Punkt 3 ska utgå.
21) Artikel 19 ska ersättas med följande:"
Artikel 19
Harmoniseringsförfaranden
1. När kommissionen konstaterar att skillnader i de nationella tillsynsmyndigheternas genomförande av de tillsynsuppgifter som anges i det här direktivet och särdirektiven skapar hinder för den inre marknaden, får kommissionen, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 9 i detta direktiv och artiklarna 6 och 8 i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), ▌fatta ett beslut om harmonisering av genomförandet av bestämmelserna i det här direktivet och särdirektiven för att de mål som anges i artikel 8 ska uppnås. När den gör detta ska kommissionen i största möjliga utsträckning beakta det eventuella yttrandet från BERT.
▌
2. Det beslut som nämns i punkt 1, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 22.3. ▌
3. Åtgärderna som antas i enlighet med punkt 1 får omfatta en harmoniserad eller samordnad strategi för att hantera följande frågor:
a)
Ett konsekvent genomförande av tillsynsstrategier, inbegripet rättslig behandling av nya tjänster, av subnationella marknader och av gränsöverskridande affärsmässiga elektroniska kommunikationstjänster.
b)
Frågor om nummer, namn och adresser, inklusive nummerserier, möjlighet att flytta nummer och referenser, översättningssystem för nummer och adresser samt tillträde till 112-larmtjänster.
c)
Konsumentfrågor som inte behandlas i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster), särskilt tillgängligheten för elektroniska kommunikationstjänster och utrustning för slutanvändare med funktionshinder.
d)
Redovisningsuppgifter, inklusive beräkning av investeringsrisk.
▌
"
22) Artikel 20.1 ska ersättas med följande:"
1. Om en tvist mellan tjänsteleverantörer uppstår i samband med existerande skyldigheter införda enligt detta direktiv eller särdirektiven där en av parterna är ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller tjänster i en medlemsstat, ska den berörda nationella tillsynsmyndigheten på begäran av någon av parterna, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2, så snart som möjligt, dock senast inom fyra månader, utom i undantagsfall, fatta ett bindande beslut för att lösa tvisten. Medlemsstaten ifråga ska kräva att alla parter samarbetar fullt ut med den nationella tillsynsmyndigheten.
"
23) Artikel 21 ska ersättas med följande:"
Artikel 21
Lösning av gränsöverskridande tvister
1. Förfarandet i punkterna 2, 3 och 4 ska tillämpas när en gränsöverskridande tvist inom det område som omfattas av detta direktiv eller särdirektiven uppkommer mellan parter i olika medlemsstater, om tvisten faller inom de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet i minst två medlemsstater.
2. Varje part får hänskjuta tvisten till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna. De behöriga nationella tillsynsmyndigheterna ska samordna sina insatser inom BERT för att, om möjligt genom ett gemensamt beslut, lösa tvisten i enlighet med målen i artikel 8. Alla eventuella skyldigheter som de nationella tillsynsmyndigheterna ålägger ett företag vid tvistlösning ska vara förenliga med bestämmelserna i detta direktiv och särdirektiven.
Varje nationell tillsynsmyndighet som är behörig i en sådan tvist kan begära att BERT utfärdar en rekommendation i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)]om vilken åtgärd som ska vidtas i enlighet med bestämmelserna i ramdirektivet och/eller särdirektiven för att lösa tvisten.
När en sådan begäran har lämnats in till BERT ska varje nationell tillsynsmyndighet som har behörighet i någon del av tvisten avvakta en rekommendation från BERT i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)] innan den vidtar åtgärder för att lösa tvisten, utan att detta får påverka de nationella tillsynsmyndigheternas möjlighet att vidta brådskande åtgärder vid behov.
Alla eventuella skyldigheter som den nationella tillsynsmyndigheten ålägger ett företag när den löser en tvist ska stämma överens med bestämmelserna i detta direktiv eller särdirektiven och i största möjliga utsträckning beakta den rekommendation som BERT avgett i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)].
3. Medlemsstaterna får ge de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna rätt att gemensamt vägra att lösa en tvist när andra mekanismer, t.ex. medling, finns att tillgå och är bättre ägnade att leda till att tvisten löses inom rimlig tid i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.
De ska utan dröjsmål underrätta parterna om detta. Om tvisten inte har lösts inom fyra månader och talan inte har väckts inför domstol av den part vars rättigheter har kränkts, ska de nationella tillsynsmyndigheterna på begäran av någon av parterna samordna sina insatser för att, om möjligt genom ett gemensamt beslut, lösa tvisten i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 och därvid i största möjliga utsträckning beakta varje rekommendation som avgetts av BERT i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)].
4. Det förfarande som anges i punkt 2 ska inte hindra någon av parterna från att väcka talan vid en domstol.
"
24) Följande artikel ska införas som artikel 21 a:"
Artikel 21 a
Påföljder
Medlemsstaterna ska bestämma vilka påföljder som är tillämpliga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och särdirektiven och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna måste vara lämpliga, effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen dessa bestämmelser senast den ...(17) och utan dröjsmål informera kommissionen om alla senare ändringsförslag som påverkar dem.
"
25) Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
a)Följande nya punkt ska införas:"
1a.Med avvikelse från vad som anges i punkt 1 ska kommissionen vid antagande av åtgärder enlig artikel 9 c bistås av den Radiospektrumkommitté som inrättats enligt artikel 3.1 i beslut nr 676/2002/EG.
"
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
"
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
"
26) Artikel 27 ska utgå.
27)Bilaga I ska utgå och bilaga II ska ändras enligt bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
Ändringar i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet)
Direktiv 2002/19/EG ska ändras på följande sätt:
1) Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a)
Led a ska ersättas med följande:"
a)
"tillträde": när faciliteter och/eller tjänster görs tillgängliga för ett annat företag på fastställda villkor, med eller utan ensamrätt, i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, leverera informationssamhällets tjänster eller sända innehåll. Bland annat omfattas följande: tillträde till nätelement samt tillhörande faciliteter, vilket kan inbegripa fast eller icke-fast anslutning av utrustning (detta inbegriper i synnerhet tillträde till accessnätet och till faciliteter och tjänster som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster över accessnätet), tillträde till fysisk infrastruktur inbegripet byggnader, ledningar och master; tillträde till relevanta programvarusystem inbegripet driftstödssystem, tillträde till nummeromvandling eller system som erbjuder likvärdiga funktioner, tillträde till nödvändig abonnentinformation och till mekanismer för återbetalning av summor som fakturerats slutanvändarna till leverantörerna av nummerupplysningstjänster, tillträde till fasta nät och mobilnät, i synnerhet för roaming; tillträde till system med villkorad tillgång för digitala televisionstjänster och tillträde till virtuella nättjänster.
"
b)
Led e ska ersättas med följande:"
e)
"accessnät": den fysiska förbindelse som förbinder nätanslutningspunkten med en korskoppling eller likvärdig facilitet i det fasta allmänna elektroniska kommunikationsnätet.
"
2) Artikel 4.1 ska ersättas med följande:"
1. Operatörer av allmänna kommunikationsnät ska ha rätt och, när så begärs av andra auktoriserade företag i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), skyldighet att förhandla med varandra om samtrafik i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten eller leverera sändningsinnehåll eller informationssamhällets tjänster, så att tillhandahållandet av och samverkan mellan tjänster kan säkerställas inom hela gemenskapen. Operatörerna ska erbjuda andra företag tillträde och samtrafik på villkor som överensstämmer med de skyldigheter som den nationella tillsynsmyndigheten inför i enlighet med artiklarna 5, 6, 7 och 8. Villkoren och bestämmelserna för samtrafik får emellertid inte leda till omotiverade hinder för samverkan mellan tjänster.
"
3) Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:"
1. Nationella tillsynsmyndigheter ska i enlighet med de mål som anges i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektiv) främja och i förekommande fall säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkan mellan tjänster, i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet, och de ska utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, hållbar konkurrens, investeringar och innovation samt största möjliga nytta för slutanvändarna.
I synnerhet ska följande gälla, utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 8 när det gäller företag med betydande inflytande på marknaden:
a)
De nationella tillsynsmyndigheterna ska, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra eller garantera rättvis och rimlig tillgång till tjänster från tredje part, såsom nummerupplysningstjänster, kunna införa skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bland annat när detta är motiverat skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta inte redan sker eller att göra deras tjänster driftskompatibla, bland annat genom mekanismer för återbetalning av summor som fakturerats slutanvändarna till tjänsteleverantörerna på ett rättvist, insynsvänligt och rimligt sätt.
b)
De nationella tillsynsmyndigheterna ska, i den utsträckning som är nödvändig för att garantera slutanvändarnas tillgång till digitala radio- och televisionssändningstjänster som angetts av medlemsstaten, kunna införa skyldigheter för operatörer att tillhandahålla tillträde till sådana andra faciliteter som avses i del II i bilaga I på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.
2. Skyldigheter och villkor som införs i enlighet med punkt 1 ska vara objektiva, öppet redovisade, proportionella och icke-diskriminerande samt tillämpas i enlighet med förfarandena i artiklarna 6, 7 och 7a i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Vid bedömningen av frågan huruvida de skyldigheter och villkor som ska införas är proportionella ska de nationella tillsynsmyndigheterna beakta att konkurrensförhållandena skiljer sig åt i olika områden i respektive medlemsstat.
"
b) Artiklarna 3 och 4 ska utgå.
4) Artikel 6.2 ska ersättas med följande:"
2. Mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att ändra bilaga I. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14.3. ▌
När kommissionen utarbetar bestämmelserna som anges i denna punkt kan den biträdas av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT).
"
5) Artikel 7 ska utgå.
6) Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska "artiklarna 9-13" ersättas med "artiklarna 9-13 a"
b)Punkt 2 ska ersättas med följande:"
2.Om en operatör efter en marknadsanalys som utförts i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektiv) anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad, ska de nationella tillsynsmyndigheterna, allt efter omständigheterna, införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13 i det här direktivet, i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 7a i direktiv 2002/21/EG (ramdirektiv).
"
c) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:
i) Det första stycket ska ändras på följande sätt:
–
I den första strecksatsen ska "artikel 5.1 och 5.2 samt artikel 6" ersättas med "artikel 5.1 och artikel 6".
–
I den andra strecksatsen ska "Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet*" ersättas med "Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) **"
________________
* EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.
** EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. ║.
ii) Följande mening ska införas som andra mening i andra stycket:"
Kommissionen ska därvid i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från BERT som avgetts i enlighet med artikel 4.3 m i förordning (EG) nr .../2008 [om inrättande av organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)].
"
7)Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1.Nationella tillsynsmyndigheter får i enlighet med artikel 8 införa skyldigheter avseende insyn när det gäller samtrafik och/eller tillträde, vilket innebär att operatörer måste offentliggöra specificerade uppgifter, t.ex. uppgifter om redovisning, tekniska specifikationer, nätegenskaper, begränsningar för tillgång till tjänster och tillämpningar, trafikhantering, villkor för tillhandahållande och användning samt prissättning.
"
Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4.Trots vad som sägs i punkt 3 ska de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställa att ett referenserbjudande offentliggörs som åtminstone innehåller de delar som anges i bilaga II, när en operatör visat sig ha betydande marknadsinflytande på en relevant marknad enligt artikel 14 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) i fråga om lokal anslutning via en fast anslutningspunkt.
"
c)
Punkt 5 ska ersättas med följande:" 5. Kommissionen kan anta nödvändiga ändringar av bilaga II för att anpassa den till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Åtgärderna, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14.3. Kommissionen kan, i särskilt brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarande som anges i artikel 14.4. När kommissionen genomför bestämmelserna i denna punkt kan den biträdas av BERT."
8) Artikel 12 ska ersättas med följande:"
Artikel 12
Skyldigheter beträffande tillträde till och användning av specifika nätfaciliteter
1.En nationell tillsynsmyndighet får i enlighet med artikel 8 införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, bl.a. i situationer då den nationella tillsynsmyndigheten anser att ett nekat tillträde eller orimliga villkor med liknande verkan skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad på slutkundens nivå eller att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse.
Operatörer ska bland annat åläggas
a)
att ge tredje part tillträde till specificerade nätdelar och/eller nätfaciliteter inklusive tillträde till accessnätet,
b)
att förhandla med god vilja med företag som begär tillträde,
c)
att inte upphäva ett redan beviljat tillträde till faciliteter,
d)
att erbjuda specificerade tjänster för andra operatörer och som tredje part kan återförsälja,
e)
att bevilja öppet tillträde till tekniska gränssnitt, protokoll och annan nyckelteknik som är nödvändig för samverkan mellan tjänster eller virtuella nättjänster,
f)
att erbjuda samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av faciliteter, som t.ex. det gemensamma utnyttjandet av ledningar, byggnader eller tillträde till byggnader, antenntorn och andra stödkonstruktioner eller master, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp samt andra nätkomponenter som inte är aktiva,
fa) att ge tredje parter ett referenserbjudande för tillträde till ledningar,
g)
att erbjuda specificerade tjänster som krävs för att säkerställa samverkan mellan tjänster ända fram till slutanvändarna, t.ex. faciliteter för intelligenta nättjänster eller roaming på mobilnät,
h)
att erbjuda tillträde till driftstödssystem eller liknande programsystem som krävs för att garantera sund konkurrens när det gäller tillhandahållande av tjänster,
i)
att förbinda nät eller nätfaciliteter,
j)
att erbjuda tillträde till tillhörande tjänster, såsom identitet, lokalisering och närvaro.
De nationella tillsynsmyndigheterna får förena dessa skyldigheter med villkor som gäller rättvis behandling, rimlighet och läglighet.
2.Om de nationella tillsynsmyndigheterna överväger att införa sådana skyldigheter som avses i punkt 1 och i synnerhet när de bedömer huruvida dessa skyldigheter står i proportion till de mål som anges i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektiv) ska de särskilt beakta följande faktorer:
a)
Den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av konkurrerande faciliteter med tanke på marknadsutvecklingen och med beaktande av arten och typen av samtrafik och tillträde, bland annat bärkraften för andra tillträdesalternativ i tidigare led, såsom tillträde till ledningar.
b)
Möjligheten att erbjuda det föreslagna tillträdet med tanke på den tillgängliga kapaciteten.
c)
Nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med tanke på varje offentlig investering och de risker som investeringen medför, inbegripet lämplig riskfördelning mellan de företag som har tillträde till de nya faciliteterna.
d)
Behovet av att värna konkurrensen, i synnerhet infrastrukturbaserad konkurrens, på lång sikt.
e)
Alla berörda immateriella rättigheter, när så är lämpligt.
f)
Tillhandahållande av alleuropeiska tjänster.
3. När skyldigheter införs för en operatör om att tillhandahålla tillträde i enlighet med bestämmelserna i denna artikel får de nationella tillsynsmyndigheterna vid behov införa tekniska och operativa villkor för dem som tillhandahåller och/eller utnyttjar föreskrivet tillträde för att säkerställa normal nätdrift. Skyldigheter att följa särskilda tekniska standarder eller specifikationer ska följa standarderna och specifikationerna som fastställts i enlighet med artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
"
9)Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
a)Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1.En nationell tillsynsmyndighet får i enlighet med artikel 8 införa skyldigheter som rör kostnadstäckning och priskontroller, inbegripet skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning och kostnadsredovisningssystem, för vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde, om en marknadsanalys visar att en brist på effektiv konkurrens innebär att den berörda operatören kan ta ut överpriser eller använda prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ta hänsyn till den investering som gjorts av operatören och medge denne en rimlig avkastning av den adekvata kapitalinvesteringen samt, utan att det påverkar artikel 19.3 d i direktiv 2002/21/EG, beakta de därmed förknippade riskerna och verka för en lämplig riskfördelning mellan investeraren och de företag som har tillträde till de nya faciliteterna, bland annat genom olika föreskrifter om kortsiktig och långsiktig riskfördelning.
"
Följande punkt ska införas:"
5. "5. Nationella tillsynsmyndigheter ska se till att regleringen av tillträdespriserna för långsiktiga riskdelningsavtal är i linje med en effektiv operatörs långsiktiga marginalkostnader, med beaktande av operatörens beräknade volym av nymarknader och det faktum att tillträdespriserna för kortsiktiga avtal innefattar en riskpremie. En sådan riskpremie ska fasas ut i takt med den ökande etableringen på marknaden av nytt tillträde. Försök att pressa marginalerna ska inte tillämpas på kortsiktiga avtal när riskpremie betalas."
"
10) Följande artiklar ska införas som artikel 13a och artikel 13b:"
Artikel 13 a
Funktionsseparering
1. En nationell tillsynsmyndighet får, i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 och i synnerhet det andra stycket i artikel 8.3, som en undantagsåtgärd ålägga vertikalt integrerade företag en skyldighet att placera verksamhet som är relaterad till fasta uppkopplingsprodukter för grossistleveranser i en oberoende operativ affärsenhet.
Den affärsenheten ska leverera produkter och tjänster för tillgång till alla företag, inklusive andra affärsenheter inom moderbolaget, enligt samma tidsskalor och på samma villkor, bland annat vad gäller pris- och servicenivåer samt med hjälp av likadana system och förfaranden.
2. När en nationell tillsynsmyndighet ska införa en skyldighet för funktionsseparering ska den inge ett förslag till kommissionen som innefattar
a)
bevis för att införandet och genomförandet inom rimlig tid av lämpliga skyldigheter, bland dem som anges i artiklarna 9–-13, under beaktande av bästa tillsynspraxis, för att uppnå effektiv konkurrens efter en samordnad analys av de aktuella marknaderna i enlighet med marknadsanalysförfarandet i artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), inte har uppnått och inte heller i framtiden skulle uppnå en effektiv konkurrens, samt att det förekommer viktiga och kvarstående konkurrensproblem/ marknadsmisslyckanden på flera av de grossistproduktmarknader som analyserats,
b)
bevis för att det inte finns några eller för att det finns få möjligheter till infrastrukturkonkurrens inom en rimlig tidsram,
c)
en analys av den förväntade verkan på den nationella tillsynsmyndigheten, på företaget, särskilt på dess personal, och på dess motiv för att investera i sitt nät samt på andra intressenter, i synnerhet den förväntade inverkan på konkurrensen om infrastruktur och framför allt alla tänkbara effekter för konsumenterna som en följd av detta,
d)
en analys av de skäl som motiverar att denna skyldighet skulle vara det effektivaste sättet att verkställa lösningar i syfte att ta itu med de konkurrensproblem/ marknadsmisslyckanden som kunnat fastställas.
▌
3. Den nationella tillsynsmyndigheten ska i sitt förslag ta med ett utkast avseende den åtgärd som föreslås vilket ska omfatta följande:
a)
en exakt beskrivning av separeringens typ och nivå,
b)
identifiering av den självständiga affärsenhetens tillgångar och de produkter eller tjänster som ska levereras av denna enhet,
c)
ledningsarrangemang för att säkerställa personalens oberoende i den självständiga affärsenheten och motsvarande bonusstruktur,
d)
regler för att säkerställa att skyldigheterna efterlevs,
e)
regler för att säkerställa öppna operativa förfaranden, i synnerhet gentemot andra intresserade parter,
f)
ett övervakningsprogram för att säkerställa efterlevnad, inklusive en årsrapport.
4. Efter kommissionen beslut om förslag till åtgärd antagen i enlighet med artikel 8.3 ska den nationella tillsynsmyndigheten utföra en samordnad analys av de olika marknaderna som är relaterade till accessnätet i enlighet med förfarandet i artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). Utifrån sin bedömning ska den nationella tillsynsmyndigheten införa, behålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet med artiklarna 6 och 7 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
5. Ett företag som fått införa funktionell separering kan omfattas av någon av de skyldigheter som anges i artiklarna 9-13 på vilken marknad som helst där det anses ha ett betydande inflytande på marknaden i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) eller andra skyldigheter som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 8.3.
Artikel 13 b
Frivillig separering av ett vertikalt integrerat företag
1. Företag som ansetts ha ett betydande inflytande på en eller flera relevanta marknader i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) ska meddela den nationella tillsynsmyndigheten i förväg om de tänker överföra en väsentlig del av eller samtliga sina tillgångar i det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet under ett annat ägarskap eller inrätta en separat affärsenhet för att erbjuda samtliga tjänsteleverantörer, inklusive sina egna fullt likvärdiga uppkopplingsprodukter.
2. Den nationella tillsynsmyndigheten ska bedöma effekten av den avsedda transaktionen på befintliga tillsynsskyldigheter enligt direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Den nationella tillsynsmyndigheten ska genomföra en samordnad analys av accessnätets olika marknader i enlighet med förfarandet i artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Utifrån sin bedömning ska den nationella tillsynsmyndigheten införa, behålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet med artiklarna 6 och 7 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
3. Den juridiskt och/eller operativt separata affärsenheten kan åläggas någon av skyldigheterna som anges i artiklarna 9-13 på någon av de specifika marknader där den har ansetts ha ett betydande inflytande på marknaden i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) eller övriga skyldigheter godkända av kommissionen i enlighet med artikel 8.3.
"
11)I artikel 14 ska punkt 3 ersättas med följande:"
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
"
▌
12)Bilaga II ska ändras enligt bilagan till det här direktivet.
Artikel 3
Ändringar i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet)
Direktiv 2002/20/EG ska ändras på följande sätt:
1) Artikel 2.2 ska ersättas med följande:"
2. Följande definition ska också gälla:
"allmänt tillstånd": en rättslig ram som upprättats av en medlemsstat för att säkerställa rättigheter för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och genom vilken det fastställs sektorsspecifika skyldigheter som kan gälla för alla eller vissa typer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med det här direktivet.
"
2) ║ Artikel 3.2 ska ändras på följande sätt:
a)
Artiklarna 5, 6 och 7 ska ersättas med "artiklarna 5, 6, 6 a och 7 ."
Följande stycke ska införas:"
Företag som tillhandahåller företag belägna i flera medlemsstater gränsöverskridande elektroniska kommunikationstjänster ska behandlas på samma sätt i alla medlemsstater och underkastas högst ett förenklat anmälningsförfarande per berörd medlemsstat.
"
3) Artikel 5 ska ersättas med följande:"
Artikel 5
Nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer
1. Medlemsstaterna ska underlätta utnyttjandet av radiofrekvenser inom ramen för det allmänna tillståndet. Medlemsstaterna får bevilja individuella rättigheter för att
a)
undvika eventuella skadliga störningar,
b)
säkerställa tjänstens tekniska kvalitet,
c)
säkerställa ett effektivt utnyttjande av spektrum,
d)
uppfylla andra mål av allmänt intresse, vilka definieras i nationell lagstiftning och är förenliga med gemenskapslagstiftningen, eller
e)
följa en åtgärd i enlighet med artikel 6a.
2. Medlemsstaterna ska på begäran bevilja företag individuella nyttjanderättigheter, om detta inte strider mot bestämmelserna i artiklarna 6, 6a, 7 och artikel 11.1 c i det här direktivet eller andra bestämmelser som ska säkerställa att dessa resurser används på ett effektivt sätt i enlighet med direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Utan att det påverkar eventuella specifika kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att ge leverantörer innehållstjänster för radio- eller tv-sändning rätt att använda radiofrekvenser för att i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen tjäna det allmännas intresse ska sådana rättigheter beviljas i enlighet med ett öppet, objektivt, icke-diskriminerande och proportionellt förfarande med god insyn och när det gäller radiofrekvenser i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). Undantagsvis kan det accepteras att förfarandena inte är öppna i sådana fall där beviljandet av individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser för leverantörer av innehåll i radio- och tv-sändningar kan bevisas vara grundläggande för att kunna uppfylla en särskild skyldighet som i förväg definierats och motiverats av medlemsstaten som nödvändig för att kunna uppfylla ett mål av allmänt intresse i enlighet med gemenskapslagstiftningen.
Medlemsstaterna ska vid beviljandet av nyttjanderätter ange om dessa kan överlåtas på rättsinnehavarens initiativ och under vilka villkor. I fråga om radiofrekvenser ska bestämmelserna överensstämma med artiklarna 9 och 9 b i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Om en medlemsstat ger användarrätt för en begränsad tidsperiod ska tidslängden vara adekvat för den berörda tjänsten med tanke på det mål som eftersträvas, och behovet av en tillräckligt lång avskrivningsperiod för investeringarna ska i detta sammanhang beaktas.
När individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser beviljas för tio år eller längre och inte får överlåtas eller hyras ut mellan företagen i enlighet med artikel 9 b i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) ska den behöriga nationella myndigheten se till att den har resurser att kontrollera att kriterierna för att bevilja individuella nyttjanderätter fortsätter att gälla och respekteras under den tid tillståndet gäller. Om dessa kriterier inte längre är tillämpbara ska den individuella nyttjanderätten ändras till ett allmänt tillstånd för användningen av radiofrekvenser, förutsatt att detta meddelats i förväg och efter en rimlig tidsfrist, eller så ska den få kunna överföras eller hyras ut fritt mellan företag.
3. Beslut om beviljande av nyttjanderätt ska fattas, meddelas och offentliggöras så snart som möjligt, för nummer som har tilldelats för särskilda ändamål i den nationella nummerplanen inom tre veckor och för radiofrekvenser som har tilldelats för elektroniska kommunikationstjänster i den nationella frekvensplanen inom sex veckor, efter det att fullständig ansökan mottagits av den nationella tillsynsmyndigheten. Denna senare tidsgräns får inte hindra tillämpningen av internationella avtal om användning av radiofrekvenser eller positioner i omloppsbanor.
4. När beslut har fattats, efter samråd med berörda parter i enlighet med artikel 6 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), om att nyttjanderätter till nummer av exceptionellt ekonomiskt värde ska beviljas genom konkurrensförfaranden eller jämförande urvalsförfaranden får medlemsstaterna förlänga maximiperioden på tre veckor med ytterligare högst tre veckor.
När det gäller konkurrensförfaranden eller jämförande urvalsförfaranden för radiofrekvenser ska artikel 7 vara tillämplig.
5. Medlemsstaterna får inte begränsa antalet nyttjanderätter som ska beviljas annat än när detta är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radiofrekvenser i enlighet med artikel 7.
6. De behöriga nationella myndigheterna ska säkerställa att radiofrekvenserna används effektivt i enlighet med artiklarna 8.2 och 9.2 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). De ska även säkerställa att konkurrensen inte snedvrids som resultat av någon överlåtelse eller ansamling av nyttjanderätter för radiofrekvenser.
"
4) Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1. Det allmänna tillståndet för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster samt nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer får endast omfattas av villkoren som finns angivna i bilaga I. Dessa villkor ska vara icke-diskriminerande, proportionella och öppet redovisade och när det gäller nyttjanderätter till radiofrekvenser i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
"
b) I punkt 2 ska "artiklarna 16, 17, 18 och 19 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster)" ersättas med "artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster)".
c) Ordet "bilagan" ska i punkt 3 ersättas med "bilaga I".
5) Följande artikel ska införas som artikel 6 a ║:"
Artikel 6 a
Harmoniseringsåtgärder
1. Utan att det påverkar artikel 5.1 och 5.2 i detta direktiv och artiklarna 8b och 9 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) får kommissionen anta följande genomförandeåtgärder:
a)
identifiera radiofrekvensband vars användning ska omfattas av allmänna tillstånd,
b)
identifiera nummerserier som ska harmoniseras på gemenskapsnivå,
c)
harmonisera förfaranden för beviljandet av allmänna tillstånd eller individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser eller till nummer för företag som tillhandahåller alleuropeiska nätverk eller elektroniska kommunikationstjänster,
d)
harmonisera de angivna villkoren i bilaga II som rör allmänna tillstånd eller individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser eller nummer för företag som tillhandahåller alleuropeiska nätverk eller elektroniska kommunikationstjänster.
▌
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14a.3.
2. De åtgärder som anges i punkt 1 får, där det är lämpligt, ge medlemsstaterna möjlighet att inge en motiverad begäran om partiellt och/eller tillfälligt undantag från dessa åtgärder.
Kommissionen ska bedöma om begäran är berättigad genom att beakta den särskilda situationen i den medlemsstaten och kan sedan bevilja ett partiellt och/eller tillfälligt undantag, förutsatt att detta inte otillbörligt fördröjer förverkligandet av genomförandeåtgärderna som anges i punkt 1 eller skapar otillbörliga skillnader i konkurrens- eller rättsliga situationer mellan medlemsstaterna.
▌
"
6) Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt
i) Den inledande frasen ska ersättas på följande sätt:"
1. Om en medlemsstat överväger huruvida den ska begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas till radiofrekvenser eller huruvida den ska förlänga befintliga rättigheter annat än i enlighet med villkoren som anges i de rättigheterna, ska den bland annat
"
ii) Punkt c ska ersättas med följande:"
c)
offentliggöra alla beslut om att begränsa beviljandet av nyttjanderätter eller förnyandet av nyttjanderätter och ange skälen för detta,
"
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3. Om beviljandet av nyttjanderätter till radiofrekvenser måste begränsas ska medlemsstaterna bevilja sådana rättigheter på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella urvalskriterier. För urvalskriterierna ska vederbörlig vikt fästas vid huruvida målen i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) och artikel 9 i det direktivet har uppnåtts.
"
c) I punkt 5 ska "artikel 9" ersättas med "artikel 9b".
▌
7) Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:"
1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka och kontrollera att företagen uppfyller de villkor som gäller för det allmänna tillståndet eller nyttjanderätterna och de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6.2 i enlighet med artikel 11.
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha befogenheter att kräva att de företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster som omfattas av det allmänna tillståndet eller som har nyttjanderätter till radiofrekvenser eller nummer tillhandahåller alla de uppgifter som anges i artikel 11 och som krävs för att kontrollera att företaget uppfyller de villkor som gäller för det allmänna tillståndet eller nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 6.2.
2. Om en nationell tillsynsmyndighet finner att ett företag inte uppfyller ett eller flera av villkoren för det allmänna tillståndet eller nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 6.2, ska den underrätta företaget om detta och ge företaget möjlighet att inkomma med synpunkter inom en rimlig tidsperiod.
3. Den berörda myndigheten ska ha befogenheter att kräva att överträdelsen som anges i punkt 2 upphör, antingen direkt eller inom en rimlig tidsperiod, och ska vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att villkoren uppfylls.
Medlemsstaterna ska i detta syfte ge de berörda myndigheterna befogenheter att
a)
vid behov införa avskräckande ekonomiska sanktioner, eventuellt återkommande retroaktiva sanktioner, och
b)
föreskriva att tillhandahållandet av en tjänst eller en uppsättning tjänster som skulle medföra en avsevärd snedvridning av konkurrensen ska upphöra tills de tillträdesskyldigheter fullgörs som införts efter en marknadsanalys i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
"
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4. Medlemsstaterna ska, trots bestämmelserna i punkterna2 och3, ge den lämpliga myndigheten befogenheter att införa ekonomiska sanktioner vid behov för företag som inte tillhandahåller information i enlighet med de införda skyldigheterna enligt artikel 11.1a eller 11.1b i detta direktiv eller artikel 9 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) inom en rimlig tidsfrist som fastställts av den nationella tillsynsmyndigheten.
"
c) Punkt 5 ska ersättas med följande:"
5. Om villkoren för det allmänna tillståndet, nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 6.2 upprepat eller allvarligt åsidosätts, och om åtgärder enligt punkt 3 i den här artikeln i syfte att säkerställa efterlevnad inte gett resultat, får den nationella tillsynsmyndigheten hindra ett företag från att fortsätta att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller tillfälligt upphäva eller återkalla nyttjanderätterna. Sanktioner och påföljder som är effektiva, proportionerliga och avskräckande kan tillämpas för perioden för en viss överträdelse, även om överträdelsen i efterhand har korrigerats.
"
d) Punkt 6 ska ersättas med följande:"
6. Om den berörda myndigheten har bevis på att uppfyllandet av villkoren för det allmänna tillståndet, nyttjanderätterna eller de särskilda skyldigheter som avses i artikel 6.2 brister och det utgör ett direkt och allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa, eller kommer att orsaka allvarliga ekonomiska eller operativa problem för andra som leverantörer eller användare av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller andra radiospektrumanvändare, får den trots bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 5 i den här artikeln vidta brådskande provisoriska åtgärder för att åtgärda problemet innan den fattar ett slutligt beslut. Det berörda företaget ska därefter ges en rimlig möjlighet att lämna synpunkter och föreslå åtgärder. I förekommande fall får den berörda myndigheten bekräfta de provisoriska åtgärderna, som ska gälla i maximalt tre månader.
"
e)Följande punkt ska läggas till:"
6 bis. "6a. Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning se till att de åtgärder som vidtas av de nationella myndigheterna enligt punkterna 5 och 6 prövas i domstol."
"
8) ║ Artikel 11.1 ska ändras på följande sätt:
a) Ordet "bilagan" i punkt 1 a och punkt 1 b ska ersättas med "bilaga I".
b)Följande led ska läggas till i första stycket:"
g)
"g) främjandet av effektiv användning och säkerställandet av en effektiv hantering av radiofrekvenser."
"
9) Artikel 14 ska ersättas med följande:"
Artikel 14
Ändring av rättigheter och skyldigheter
1. Medlemsstaterna ska garantera att rättigheter, villkor och förfaranden avseende allmänna tillstånd och nyttjanderätter eller rättigheter att installera faciliteter endast ändras i sakligt motiverade fall och på ett proportionellt sätt, vid behov med beaktande av de särskilda villkor som gäller för överförbara nyttjanderätter till radiofrekvenser. Anmälan ska göras på lämpligt sätt om avsikten att företa sådana ändringar och berörda parter, inbegripet användare och konsumenter, ska få en tillräcklig tidsfrist på minst fyra veckor, utom i undantagsfall, för att kunna lämna sina synpunkter på de föreslagna ändringarna.
2. Medlemsstaterna ska inte begränsa eller återkalla rättigheter att installera faciliteter eller nyttjanderätter till radiofrekvenser före utgången av den tidsperiod för vilken de tilldelats utom när detta är berättigat och sker i enlighet med relevanta nationella bestämmelser om kompensation för återkallande av rättigheter.
"
10) Följande artikel ska införas som artikel 14 a:"
Artikel 14 a
Kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av kommunikationskommittén.
2. Med avvikelse från vad som anges i punkt 1 ska kommissionen vid antagande av åtgärder enlig artikel 6a.1 led a, c och d bistås av den kommitté som inrättats enligt artikel 3.1 i beslut nr 676/2002/EG.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1–5 a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
▌
"
11) Artikel 15.1 ska ersättas med följande:"
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att all relevant information om rättigheter, villkor, förfaranden, administrativa avgifter, kostnader och beslut som rör allmänna tillstånd, nyttjanderätter och rätter att installera faciliteter offentliggörs och hålls aktuell på ett lämpligt sätt så att alla berörda parter lätt kan få tillgång till informationen.
"
12) I artikel 17 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"
1. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 9 a i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) ska medlemsstaterna den 31 december 2009 bringa redan befintliga tillstånd i överensstämmelse med artiklarna 5, 6, 7 och bilaga I i detta direktiv senast den 31 december 2010.
2. När tillämpning av punkt 1 leder till en nedskärning i rättigheterna eller utvidgade skyldigheter enligt redan befintliga tillstånd kan medlemsstaterna förlänga giltighetsperioden för de rättigheterna och skyldigheterna till och med nio månader efter 30 september 2011 förutsatt att rättigheterna för andra företag som omfattas av gemenskapslagstiftningen inte påverkas av detta. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om dessa förlängningar och ange skälen till dem.
"
13) Bilagan ska ändras enligt bilagan till det här direktivet.
14) En ny bilaga II, vars text återges i bilagan till det här direktivet, ska läggas till.
Artikel 4
Översynsförfarande
1.Kommissionen ska regelbundet se över hur detta direktiv och direktiven 2002/21/EG (ramdirektivet), 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet) fungerar och rapportera resultatet till Europaparlamentet och rådet senast tre år efter den tillämpningsdag som avses i artikel 6.1. I sin rapport ska kommissionen göra en bedömning av huruvida det med tanke på marknadsutvecklingen samt konkurrensen och konsumentskyddet även i fortsättningen finns ett behov av bestämmelser om sektorspecifik förhandsreglering enligt artiklarna 8–13a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) eller om de bör ändras eller upphävas. För detta ändamål får kommissionen begära in upplysningar från de nationella tillsynsmyndigheterna och BERT, vilka ska lämnas utan onödigt dröjsmål.
2.Om kommissionen finner att de bestämmelser som avses i punkt 1 behöver ändras eller upphävas ska den utan onödigt dröjsmål lägga fram förslag om detta för Europaparlamentet och rådet.
Artikel 5
Upphävande
Förordning (EG) nr 2887/2000 ska upphöra att gälla.
Artikel 6
Genomförande
1. Medlemsstaterna ska senast den [...] anta och offentliggöra de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast skicka texten till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [...].
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna ska fastställa hur en sådan hänvisning ska göras.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de huvudsakliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 7
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 8
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i ║ den ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA
1.Bilaga II i direktiv 2002/21/EG ska ersättas med följande"
"BILAGA II
Kriterier som ska användas av de nationella tillsynsmyndigheterna vid bedömning av om gemensam dominerande ställning föreligger enligt artikel 14.2 andra stycket
Två eller flera företag kan anses ha en gemensamt dominerande ställning i den mening som avses i artikel 14, även om inga strukturella eller andra kopplingar finns emellan dem, om de opererar på en marknad som kännetecknas av brist på effektiv konkurrens och där inget enskilt företag har betydande marknadsinflytande. Utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis i fråga om gemensam dominans, är detta sannolikt fallet där marknaden är koncentrerad och uppvisar ett flertal tillämpliga särdrag, av vilka följande kan vara mest relevanta när det gäller elektronisk kommunikation:
–
Låg efterfrågeelasticitet.
–
Likartade marknadsandelar.
–
Stora rättsliga eller ekonomiska hinder för inträde.
–
Vertikal integration med kollektiv vägran att leverera.
–
Brist på motverkande inflytande från köparnas sida.
–
Brist på potentiell konkurrens.
Ovanstående förteckning är inte uttömmande och kriterierna är inte kumulativa. Förteckningen ska endast ses som en illustration av sådana faktorer som kan användas för att stödja antaganden om att det föreligger gemensam dominans på marknaden."
"
2.I bilaga II i direktiv 2002/19/EG ska titeln, definitionerna, del A och del B, punkt 1 ersättas med följande:"
Bilaga II
Minimiförteckning över punkter som ska tas med i ett referenserbjudande för tillträde till nätinfrastruktur utanför distributionsnäten, inklusive delat eller fullt tillträde via en fast anslutningspunkt som ska offentliggöras av operatörer med betydande marknadsinflytande (SMP)
I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a)
"delaccessnät": en del av ett accessnät som förbinder nätanslutningspunkten med en koncentrationspunkt eller en specificerad mellanliggande anslutningspunkt i det fasta allmänna elektroniska kommunikationsnätet.
b)
"tillträde till accessnätet": fullständigt tillträde till accessnätet och delat tillträde till accessnätet; det innebär ingen ändring i ägandet av accessnätet.
c)
"fullt tillträde till accessnätet": den berättigades tillträde till SMP-operatörens accessnät eller delaccessnät som tillåter att nätinfrastrukturens hela kapacitet används.
d)
"delat tillträde till accessnätet": den berättigades tillträde till SMP-operatörens accessnät eller delaccessnät som tillåter att en viss del av nätinfrastrukturens kapacitet, såsom en del av frekvensen eller motsvarande, används.
A.Villkor för tillträde till accessnätet
1.Delar av nät till vilka tillträde erbjuds, omfattar i synnerhet följande delar och lämpliga tillhörande faciliteter:
a)
Fullt tillträde till accessnät och delaccessnät.
b)
Delat tillträde på lämpliga punkter i nätverket som möjliggör funktioner som är likvärdiga med fullt tillträde under sådana förhållanden där dylikt tillträde inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbart.
c)
Tillträde till ledningar vilket möjliggör installation av accessnät och stamnät.
2.Information om de fysiska platserna för tillträde, inbegripet kopplingsskåp och överföringsramar, tillgängliga accessnät och delaccessnät, ledningar och stamnät i bestämda delar av nätet och tillgängligheten inuti ledningar.
3.Tekniska villkor i samband med tillträde till och användning av accessnät, delaccessnät och ledningar, inklusive de tekniska egenskaperna hos den tvinnade parkabeln och/eller nätet med optisk fiber och/eller motsvarande, kabeldistributörerna, ledningarna och de tillhörande faciliteterna.
4.Förfaranden för beställning och anskaffning, restriktioner i fråga om användningen.
B.Samlokaliseringstjänster
1.Information om SMP-operatörens relevanta befintliga anläggningar eller utrustningsplatser och planerad uppdatering av detta.
3. Bilagan till direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet) ska ändras på följande sätt:
1) Rubriken "Bilaga" ska ersättas med rubriken "Bilaga I".
"
2) Det första stycket ska ersättas med följande:"
Villkoren i denna bilaga utgör en uttömmande förteckning över de villkor som maximalt får knytas till allmänna tillstånd (del A), nyttjanderätter till radiofrekvenser (del B) och nyttjanderätter till nummer (del C) enligt artiklarna 6.1 och 11.1 a, inom de tillåtna gränserna enligt artiklarna 5, 6, 7, 8 och 9 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
"
3) Del A ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 4 ska ersättas med följande:"
4. Slutanvändares tillträde till nummer i medlemsstaternas nationella nummerplaner, nummer från det europeiska nummerutrymmet (ETNS) och den allmänna internationella frisamtalstjänsten (UIFN) och villkor i enlighet med direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
"
b) Punkt 7 ska ersättas med följande:"
7. Skydd av personuppgifter och privatliv som är specifikt för sektorn för elektronisk kommunikation i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)*.
"
___________
* EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.
c) Punkt 8 ska ersättas med följande:"
8. Konsumentskyddsbestämmelser som är specifika för sektorn för elektronisk kommunikation, inbegripet villkor enligt direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) och villkor om tillträde för användare med funktionshinder i enlighet med artikel 7 i det direktivet.
"
d) I punkt 11 och punkt 16 ska "direktiv 97/66/EG" ersättas med "direktiv 2002/58/EG".
e) Följande punkt ska läggas till som punkt 11 a:"
11a. Användarvillkor för kommunikation från offentliga myndigheter till allmänheten för att varna om överhängande hot och för att lindra konsekvenserna efter stora katastrofer.
"
f) I punkt 12 ska orden "och trygga sändningar till allmänheten" utgå.
▌
g)Följande punkt ska läggas till:"
19.Insynsskyldigheter för leverantörer av offentliga kommunikationsnät vilka syftar till att säkerställa uppkoppling mellan användare, inklusive obegränsad tillgång till innehåll, tjänster och tillämpningar i enlighet med de mål och principer som fastställs i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG, information om begränsningar av tillgången till tjänster och tillämpningar och om trafikhantering samt, då det är nödvändigt och proportionerligt, de nationella tillsynsmyndigheternas tillgång till sådana uppgifter som de behöver för att kunna kontrollera att denna information är korrekt.
"
4) Del B ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1. Skyldighet att tillhandahålla en tjänst eller använda en typ av teknik för vilken nyttjanderätt till frekvensen har beviljats, i lämpliga fall inbegripet krav på täckning.
"
b) Punkt 2 ska utgå.
▌
c) Punkt 7 ska ersättas med följande:"
7. Frivilliga åtaganden som under ett urvalsförfarande baserat på konkurrens och jämförelse har gjorts av det företag som erhåller nyttjanderätten. Om ett sådant åtagande de facto motsvarar en eller flera av de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13a i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) ska det anses ha upphört att gälla senast den 1 januari 2010.
"
d) Följande punkt ska läggas till som punkt 9:"
9. Skyldigheter knutna till användningen av radiofrekvenser för försöksändamål.
"
5) Del C ska ändras på följande sätt:
a)
Punkt 1 ska ersättas med följande:" 1.Angivande av den tjänst som numret ska användas för, inbegripet varje krav som ställs för tillhandahållandet av tjänsten och, för att undanröja eventuella oklarheter, taxeprinciper och maxpriser som kan gälla särskilda nummerserier i syfte att säkra konsumentskyddet i enlighet med artikel 8.4 b i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet)."
b) Punkt 8 ska ersättas med följande:"
8. Frivilliga åtaganden som under ett urvalsförfarande baserat på konkurrens och jämförelse har gjorts av det företag som erhåller nyttjanderätten.
"
4. Följande bilaga II ska läggas till direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet):"
BILAGA II
Villkor som får harmoniseras i enlighet med punkt d i artikel 6a.1
1) Villkor knutna till nyttjanderätter till radiofrekvenser enligt följande:
a)
Giltigheten för nyttjanderätterna till radiofrekvenser.
b)
Det territoriella tillämpningsområdet för rättigheterna.
c)
Möjligheten att överföra rättigheten till andra radiofrekvensanvändare, liksom villkoren och förfarandena avseende detta.
d)
Metoden för att bestämma användaravgifter för nyttjanderätter till radiofrekvenser, utan att det påverkar systemen i de medlemsstater där skyldigheten att betala användaravgifter ersatts med en skyldighet att uppnå vissa mål av allmänt intresse.
e)
Antalet nyttjanderätter som kan beviljas ett företag.
f)
Villkor som anges i del B i bilaga I.
2) Villkor knutna till nyttjanderätter till nummer enligt följande:
g)
Giltigheten för nyttjanderätterna till berörda nummer.
h)
Det område inom vilket de är giltiga.
i)
Eventuella särskilda tjänster eller användningsområden som numren ska reserveras för.
j)
Nyttjanderätternas överförbarhet och möjlighet att flytta nummer.
k)
Metoden för att avgöra användaravgifter (ifall det förekommer några) för nyttjanderätterna till nummer.
Kommissionens rekommendation av den 11 februari 2003 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 114, 8.5.2003, s. 45).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation (KOM(2007)0699 – C6-0428/2007 – 2007/0249(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0699),
– med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0428/2007),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0316/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har meddelat att man avser att finansiera organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT) inom ramen för underrubrik 1a i den gällande fleråriga budgetramen 2007-2013, delvis genom en omfördelning och delvis genom en ökning för perioden 2009−2013. Parlamentet påpekar dock att budgetmyndigheten ännu inte har fått några detaljerade uppgifter om denna åtgärd, så att det i dagsläget fortfarande är oklart vilka program eller prioriteringar som berörs och vilka konsekvenserna blir av detta under finansieringsperioden samt huruvida en tillräcklig marginal därefter kommer att återstå i underrubrik 1a.
3. Europaparlamentet påpekar att BERT även kommer att fullgöra administrativa uppgifter och bistå kommissionen. Därför anser parlamentet att alla möjligheter i den fleråriga budgetramen 2007–2013, inklusive rubrik 5 där det fortfarande förefaller finnas tillräckliga marginaler, bör utforskas för finansieringen av det nya organet.
4. Europaparlamentet betonar att bestämmelserna i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1) ska tillämpas för inrättandet av BERT. Om den lagstiftande myndigheten skulle besluta att inrätta ett sådant organ kommer parlamentet att inleda förhandlingar med budgetmyndighetens andra gren i syfte att i god tid nå en uppgörelse om finansieringen av detta organ, i linje med de relevanta bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om inrättande av ett organ för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT)
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och
av följande skäl:
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet)(5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet)(6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet)(7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster)(8)samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(9) (nedan kallade "ramdirektivet" och "särdirektiven") samt Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende för den digitala miljön(10), syftar till att skapa en inre marknad för elektronisk kommunikation inom gemenskapen med en hög nivå på investeringar, innovation och konsumentskydd genom ökad konkurrens.
(2) Med 2002 års regelverk för elektronisk kommunikation upprättas ett tillsynssystem som genomförs av nationella tillsynsmyndigheter och möjliggör för dessa myndigheter att samarbeta med varandra och kommissionen för att säkerställa konsekvent tillsynspraxis och konsekvent tillämpning av regelverket i hela gemenskapen samtidigt som det ges utrymme för regleringskonkurrens mellan de nationella tillsynsmyndigheterna mot bakgrund av särskilda nationella marknadsvillkor.
▌
(3) Nationella tillsynsmyndigheter har en ansenlig beslutanderätt när det gäller att genomföra regelverket, vilket speglar deras expertkunskaper om de lokala marknadsförhållandena, men denna beslutanderätt måste kombineras med behovet att säkerställa sammanhängande tillsynspraxis och konsekvent tillämpning av regelverket för att den inre marknaden ska utvecklas och fullföljas effektivt.
(4)Organet för europeiska tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet (BERT) bör inrättas för att uppnå samordning mellan medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter utan att befintliga regleringsstrategier harmoniseras i en sådan utsträckning att regleringskonkurrensen undergrävs.
(5) Mot bakgrund av detta behov att tillämpa de relevanta lagarna konsekvent i alla medlemsstater har kommissionen inrättat Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter genom kommissionens beslut 2002/627/EG(11) som ska ge råd och stöd till kommissionen i att fullfölja den inre marknaden och, mer allmänt, fungera som kontaktorgan mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen.
(6) Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter har bidragit positivt genom att stödja förändringar mot mer konsekvent tillsynspraxis, i den mån det har varit möjligt. Till sin natur är dock Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter en löst sammansatt grupp som främst bygger på frivilligt samarbete och vars institutionella ställning inte motsvarar det viktiga ansvar som de nationella tillsynsmyndigheterna har för att genomföra regelverket.
(7) Det behövs därför en mer omfattande institutionell grund för att inrätta ett organ som samlar de nationella tillsynsmyndigheternas sakkunskaper och erfarenheter, tillsammans med tydligt fastställda befogenheter med beaktande av att detta organ måste kunna utöva ▌ inflytande enligt sina medlemmar och den reglerade sektorn genom kvaliteten på dess arbete.
(8) Behovet av att stärka mekanismerna för säkerställande av konsekvent tillsynspraxis för att fullfölja den inre marknaden för elektronisk kommunikation och elektroniska tjänster har understrukits av konstaterandena i kommissionens rapporter av den 20 februari 2006 och den 29 mars 2007 om genomförandet av 2002 års regelverk(12) och av det offentliga samrådet om kommissionens meddelande av den 29 juni 2006 till rådet, Europaparlamentet, den europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Här uppdagades bristen på en inre marknad för elektronisk kommunikation som den viktigaste frågan som måste åtgärdas genom reform av regelverket. Splittring och inkonsekvenser i tillsynen som beror på den svaga samordningen mellan de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet riskerar att äventyra sektorns konkurrenskraft och även de stora konsumentfördelar som skulle uppstå genom gränsöverskridande konkurrens och transnationella och alleuropeiska tjänster.
(9) I synnerhet förseningar av marknadsanalyser enligt direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), olika hållningar hos de nationella tillsynsmyndigheterna när det gäller att genomdriva skyldigheter som ska avhjälpa bristen på effektiv konkurrens som har fastställts i marknadsanalyserna, de olika villkoren för nyttjanderätter, de varierande urvalsförfarandena för alleuropeiska tjänster och problem som de nationella tillsynsmyndigheterna stöter på i hanteringen av gränsöverskridande tvister leder till ineffektiva lösningar och skapar hinder för den inre marknaden.
(10)Den rådande strategin för att öka samstämmigheten mellan de nationella tillsynsmyndigheterna genom utbyte av information och kunskap om praktiska erfarenheter har på kort tid visat sig vara framgångsrik. Ökad samordning mellan alla tillsynsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå kommer emellertid att krävas för att förstå och vidareutveckla den inre marknaden för elektroniska kommunikationstjänster i syfte att uppnå ett mer enhetligt regelverk.
(11) Detta gör att det finns behov av ett nytt gemenskapsorgan, "BERT". BERT skulle bidra effektivt till fullföljandet av den inre marknaden genom sitt stöd till kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna. Dessutom skulle BERT fungera som en referens och skapa förtroende genom sin opartiskhet, kvaliteten på de råd det ger och den information det sprider, öppenheten hos sina förfaranden och arbetssätt och sin skicklighet vid utförandet av sina uppgifter.
(12)BERT skulle, genom koncentrationen av sakkunskaper, stärka de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter utan att ersätta deras befintliga funktioner eller dubblera det arbete som de redan har utfört, och vara ett stöd till kommissionen vid utförandet av dess ansvarsområden.
(13)BERT är tänkt att ersätta ERG och agera som ensamt forum för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och mellan dessa myndigheter och kommissionen vid utövningen av hela skalan av deras arbetsuppgifter enligt regelverket.
(14)BERT bör inrättas med gemenskapens befintliga institutionella struktur och maktbalans. Den bör vara oberoende i tekniska frågor och även rättsligt, administrativt och ekonomiskt oberoende. För detta ändamål är det nödvändigt ▌att den är ett gemenskapsorgan med rättskapacitet som utför de uppgifter den åläggs enligt denna förordning.
(15)BERT bör också bygga vidare på nationella och gemenskapliga ansträngningar och därför utföra sina uppgifter i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen, och vara öppen för kontakter med branschen, konsumentgrupper, kulturella intressegrupper och andra relevanta intressenter.
(16)BERT har en viktig roll att spela i fråga om de mekanismer som ska konsolidera den inre marknaden för elektronisk kommunikation och för genomförande av marknadsanalyser under vissa omständigheter.
(17)BERT bör följaktligen ge råd till kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna, samt till Europaparlamentet om det så begär, i enlighet med gemenskapens regelverk för elektronisk kommunikation och därigenom hjälpa till så att det genomförs effektivt.
▌
(18)BERT:s årliga översyn skulle kartlägga bästa praxis och återstående flaskhalsar och skulle bidra till att öka fördelarna för medborgare som reser i Europeiska unionen.
(19) För att uppnå målen i beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut)(13), kan kommissionen i lämpliga fall söka oberoende expertråd från BERT i fråga om användningen av radiofrekvenser i gemenskapen. Dessa råd kan omfatta särskilda tekniska undersökningar likaväl som en ekonomisk eller social konsekvensanalys i fråga om frekvenspolitiska åtgärder. De kan också handla om frågor som rör genomförandet av artikel 4 i beslut nr 676/2002/EG, där BERT kan tillfrågas att ge råd till kommissionen om de resultat som har uppnåtts under kommissionens mandat till Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT).
(20)Sektorn för elektronisk kommunikation är av avgörande betydelse för framstegen mot en mer avancerad europeisk kunskapsbaserad ekonomi och utvecklingen av tekniken och marknaden har ▌ medfört en ökad potential för spridning av elektroniska kommunikationstjänster bortom medlemsstaternas geografiska gränser, men det finns en risk att skillnaderna i rättsliga villkor och tillsynsvillkor för spridning av sådana tjänster i de nationella lagarna allt mer kommer att hålla tillbaka tillhandahållandet av dessa gränsöverskridande tjänster. ▌
(21)Kommissionen har lyft fram den globala och gränsöverskridande karaktären hos den globala marknaden för telekommunikation och konstaterat att denna marknad skiljer sig från telekommunikationstjänster som tillhandahålls på ett rent nationellt plan och att det finns planer på en inre marknad för alla globala telekommunikationstjänster, som måste skiljas från rent nationella telekommunikationstjänster. Globala telekommunikationstjänster är ett särfall där det skulle kunna bli nödvändigt att harmonisera tillståndsvillkoren. Det är allmänt erkänt att dessa tjänster, som består av förvaltning av företagsuppgifter och rösttjänster för multinationella företag som finns i olika länder, och ofta på olika kontinenter, är gränsöverskridande och att de i Europa är EU-övergripande. BERT bör utveckla en gemensam regleringsstrategi, så att de ekonomiska fördelarna med integrerade och sömlösa tjänster kan komma alla delar av Europa till nytta.
(22) Om det uppstår tvister över gränserna mellan företag i fråga om rättigheter eller skyldigheter enligt regelverket för elektronisk kommunikation bör BERT kunna undersöka bakgrunden till tvisten och ge råd till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna om vilka åtgärder som är lämpligast för dem att vidta för att lösa den i enlighet med bestämmelserna i regelverket.
(23)Det finns ett nära samband mellan investeringar och innovation inom sektorn för elektronisk kommunikation. BERT bör bidra till att utveckla bästa tillsynspraxis och konsekvens vid tillämpningen av reglering i sektorn för elektronisk kommunikation genom att främja informationsutbyte mellan nationella tillsynsmyndigheter och göra lämplig information tillgänglig för allmänheten på ett lättillgängligt sätt. BERT bör ha möjlighet att hantera ekonomiska och tekniska frågor och ha tillgång till den senaste informationen för att kunna bemöta de ekonomiska och tekniska utmaningarna i det framväxande informationssamhället. ▌
▌
(24) ▌För att förbättra öppenheten i fråga om återförsäljningspriser för att ringa och ta emot reglerade roamingsamtal inom gemenskapen och hjälpa roamingkunderna att fatta beslut om hur de bör använda sina mobiltelefoner utomlands, bör BERT se till att uppdaterad information om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen(14)║ finns tillgänglig för intresserade parter och offentliggöra resultaten av sådan övervakning årligen.
(25)BERT bör också kunna utföra de studier som behövs för att den ska kunna utföra sina uppgifter, och samtidigt se till att kontakterna med kommissionen och medlemsstaterna förhindrar att arbete utförs dubbelt.
▌
(26)BERT:sorganisation bör vara strömlinjeformad och passa för de uppgifter den bör utföra. ▌ Utformningen bör anpassas till de särskilda behoven inom gemenskapens system för tillsyn av elektronisk kommunikation. Särskilt bör full hänsyn tas till den speciella roll och det oberoende som nationella tillsynsmyndigheter har, både på nationell nivå och på EU-nivå.
(27)BERT bör ha den behörighet som krävs för att utföra sina uppgifter på ett effektivt och framför allt oberoende sätt. För att spegla situationen på det nationella planet bör tillsynsnämnden därför agera oberoende av marknadsintressen och ska inte be om eller ta emot instruktioner från någon regering eller från någon offentlig eller privat intressent.
(28) För att BERT ska fungera väl är det nödvändigt att dess verkställande direktör utses på grundval av sina meriter och dokumenterade förvaltnings- och ledningskunskaper, samt kompetens och erfarenhet som är relevant för nät, tjänster och marknader för elektronisk kommunikation och att han/hon utför sina uppgifter med fullständigt oberoende och flexibilitet när det gäller att organisera BERT:s interna drift. Den verkställande direktören bör se till att BERT:s uppgifter utförs på ett effektivt och oberoende sätt.
(29) För att säkerställa att BERT:s uppgifter utförs effektivt bör dess verkställande direktör förses med de befogenheter som krävs för att anta yttranden, efter godkännande från tillsynsnämnden, och säkerställa att BERT arbetar i enlighet med de allmänna principerna som fastslagits för detta ändamål.
▌
(30) Förutom driftsprinciperna som bygger på oberoende och öppenhet bör BERT vara ▌öppen för kontakter med bland annat branschen, konsumenterna, fackföreningar, offentliga myndigheter, forskningscentrum och andra intressenter. Vid behov bör BERT stödja kommissionen i spridningen och utbytet av bästa praxis bland företag.
(31)BERT:s arbetsmetoder bör därför garantera att organet har tillgång till expertkunskaper och erfarenhet inom sektorn för elektronisk kommunikation, särskilt inom tekniskt komplexa områden och sådana i snabb förändring ▌.
▌
(32) För att BERT ska vara fullt oberoende bör organet ha en egen budget. En tredjedel av dess finansiering bör ▌ tas från Europeiska unionens allmänna budget, medan de övriga två tredjedelarna bör tillhandahållas av de nationella tillsynsmyndigheterna. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att se till att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräcklig och ovillkorlig finansiering för detta ändamål. Denna finansieringsmetod ska inte påverka BERT:s oberoende av både medlemsstaterna och kommissionen.
(33)BERT bör när det är lämpligt samråda med intresserade parter och ge dem möjlighet att komma med synpunkter på förslag till åtgärder inom rimlig tid.
(34) Kommissionen bör kunna vidta nödvändiga åtgärder i händelse att företag ▌ inte inkommer med den information som BERT behöver för att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Medlemsstaterna bör också se till att de har lämplig lagstiftning för att utfärda effektiva, anpassade och avskräckande böter till företag som inte uppfyller kraven i denna förordning.
(35) Inom ramen för denna bör de nationella tillsynsmyndigheterna se till att BERT, när den strävar efter att nå sina mål och utför sina uppgifter, särskilt följer bestämmelserna som gäller för gemenskapsinstitutioner för hantering av känsliga handlingar. Om det är aktuellt bör ett kontinuerligt och säkert informationsutbyte säkerställas inom ramen för denna förordning.
(36)De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att BERT tillämpar den gällande gemenskapslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(15) om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(16).
(37)Senast den 1 januari 2014 bör det ha genomförts en översyn för att utvärdera om det finns behov av att förlänga BERT:s uppdrag. Om det är berättigat med en förlängning bör budget- och förfaranderegler samt personalfrågor ses över.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
innehåll, tillämpningsområde, definitioner och uppgifter
Artikel 1
Innehåll och tillämpningsområde
1. Organet för europeiska tillsynsmyndigheter inom telekommunikation (BERT) ska inrättas med de ansvarsområden som fastställs i denna förordning. Kommissionen ska rådfråga BERT vid utförandet av sina uppgifter enligt ramdirektivet och särdirektiven, i enlighet med denna förordning.
2. BERT ska verka inom ramen för ramdirektivet och särdirektiven och utnyttja de sakkunskaper som finns hos de nationella tillsynsmyndigheterna. Den ska bidra till att förbättra den nationella tillsynen inom sektorn för elektronisk kommunikation och funktionen hos den inre marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, i synnerhet genom främjandet av en effektiv och konsekvent tillämpning av regelverket för elektronisk kommunikation och utvecklingen av elektronisk kommunikation inom gemenskapen ▌, genom de uppgifter som räknas upp i kapitlen II och III.
3. BERT ska utföra sina uppgifter i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ▌.
BERT ska tjäna som ett medel för informationsutbyte och konsekvent beslutsfattande för de nationella tillsynsmyndigheterna. Organet ska tillhandahålla en organisatorisk grund för de nationella tillsynsmyndigheternas beslutsfattande. Det ska anta gemensamma ståndpunkter och kommentarer. Dessutom ska det ge råd till kommissionen och bistå de nationella tillsynsmyndigheterna i alla frågor inom ramen för de uppgifter som de nationella tillsynsmyndigheterna ges genom ramdirektivet och särdirektiven.
4. I all sin verksamhet och i synnerhet när den utformar sina yttranden ska BERT sträva efter samma mål som de nationella tillsynsmyndigheterna enligt artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
5.Det ska antas ett beslut om inrättandet av ett kontor för att säkra tillräckliga resurser för BERT, som ska innehålla bestämmelser om följande:
a)En bestämmelse om att kontoret ska utgöra en del av gemenskapens administration med avseende på anställningsvillkor och budgetansvar.
b)Specifika tjänsteföreskrifter för kontoret, i den utsträckning som krävs för att säkra ett oberoende utförande av BERT:s uppgifter.
c)Regler för BERT:s första sammankomst och första ordförandeskap.
Kontoret ska inrättas i Bryssel.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller de definitioner som fastslås i artikel 2 i direktiv 2002/21/EG, artikel 2 i direktiv 2002/19/EG, artikel 2 i direktiv 2002/20/EG, artikel 2 i direktiv 2002/22/EG, artikel 2 i direktiv 2002/58/EG och artikel 2 i beslut nr 676/2002/EG║.
Artikel 3
BERT:s funktioner
BERT ska ha följande uppgifter enligt denna förordning:
a)
Avge yttranden på Europaparlamentets eller kommissionens begäran eller på eget initiativ och hjälpa Europaparlamentet och kommissionen genom att ge dem tekniskt stöd i alla frågor som rör elektronisk kommunikation.
b)
Utarbeta gemensamma ståndpunkter, riktlinjer och bästa praxis för verkställande av tillsynsåtgärder på nationell nivå och övervaka genomförandet av dessa i alla medlemsstater.
c)
Hjälpa gemenskapen, dess medlemsstater och de nationella tillsynsmyndigheterna i relationer, diskussioner och utbyten med tredje parter.
d)
Ge råd till marknadens aktörer (däribland konsumenter och konsumentorganisationer) och till nationella tillsynsmyndigheter i tillsynsfrågor.
e)
Utbyta, sprida och samla information och utföra studier inom områden som rör dess verksamhet.
f)
Utbyta erfarenheter och främja innovation inom elektronisk kommunikation.
g)
Ge råd till nationella tillsynsmyndigheter om gränsöverskridande tvister och vid behov om frågor som rör internettillgång.
h)
Utarbeta gemensamma strategier i EU-övergripande frågor såsom globala telekommunikationstjänster i syfte att göra tillsynen mer enhetlig och främja en EU-övergripande marknad och EU-övergripande regler.
KAPITEL II
BERT:s UPPGIFTER FÖR STÄRKANDE AV DEN INRE MARKNADEN
Artikel 4
BERT:s roll vid tillämpningen av regelverket
1. På kommissionens begäran ska BERT avge yttranden i alla frågor som rör elektronisk kommunikation enligt denna förordning. BERT får också avge yttranden i dessa frågor till kommissionen eller de nationella tillsynsmyndigheterna på eget initiativ.
2. I syfte att främja en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i ramdirektivet och särdirektiven ska kommissionen även begära bistånd av BERT vid framtagande av rekommendationer eller beslut som kommissionen ska anta i enlighet med artikel 19 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). Europaparlamentet får också begära sådant bistånd av BERT som det rimligen kan behöva i samband med undersökningar eller lagstiftning som tillhör något av BERT:s uppgiftsområden.
3. Frågorna enligt punkt 1 ska vara följande ▌:
a)
Förslag till åtgärder från nationella tillsynsmyndigheter om marknadsdefinition, urval av företag med betydande marknadsinflytande och införande av skyldigheter i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
▌
b)
Kartläggning av transnationella marknader i enlighet med artikel 15 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
c)
Standardiseringsfrågor i enlighet med artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
d)
Analys av specifika nationella marknader i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) och, vid behov, subnationella marknader.
e)
Öppenhet och information för slutanvändare i enlighet med artikel 21 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
f)
Öppenhet och information för slutanvändare i enlighet med artikel 22 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
g)
Effektivt genomförande av nödnumret 112 i enlighet med artikel 26 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
▌
h)
Nummerportabilitet i enlighet med artikel 30 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
i)
Förbättring av funktionshindrade slutanvändares tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsutrustning i enlighet med artikel 33 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
j)
Åtgärder som nationella tillsynsmyndigheter vidtar i enlighet med artikel 5 och 8.3 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet).
k)
Öppenhetsåtgärder för genomförande av tillträde till accessnätet i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet).
l)
Villkor för tillträde till digitala televisions- och radiotjänster i enlighet med artikel 6 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och interoperabilitet för interaktiva digitala televisionstjänster i enlighet med artikel 18 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
m)
Frågor som hör till BERT:s ansvarsområde enligt ramdirektivet och särdirektiven, i den utsträckning som de påverkar spektrumhantering eller påverkas av denna hantering.
n)
Åtgärder för att säkerställa utarbetandet av gemensamma EU-övergripande regler och krav för leverantörer av globala telekommunikationstjänster.
4. Kommissionen får dessutom begära att BERT utför de särskilda uppgifter som anges i artiklarna 5 till 18.
5. Kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna ska ta mycket stor hänsyn till BERT:s yttranden. Om BERT föreslår alternativa lösningar mot bakgrund av olika marknadsförhållanden och olika regleringsmetoder, ska de nationella tillsynsmyndigheterna överväga vilken lösning som passar bäst in i deras regleringsmetod. De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska offentliggöra på vilket sätt yttrandet från BERT har beaktats.
Artikel 5
Samråd av BERT i fråga om definitioner och analyser av nationella marknader och om åtgärder
1. Kommissionen ska informera BERT när den agerar i enlighet med artikel 7.4 och 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
2. BERT ska avge ett yttrande till kommissionen om det berörda åtgärdsförslaget inom fyra veckor efter informationen. I yttrandet ska det ingå en detaljerad och objektiv analys av huruvida åtgärdsförslaget utgör ett hinder för den inre marknaden och dess förenlighet med gemenskapslagstiftningen, särskilt med målen i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). Där det är lämpligt ska kommissionen be BERT att påpeka vilka ändringar som bör göras i åtgärdsförslaget för att se till att målen uppfylls på det effektivaste sättet.
3. BERT ska på begäran förse kommissionen med all den information som finns tillgänglig för att utföra de uppgifter som avses i punkt 2.
Artikel 6
BERT:s översyn av nationella marknader
1. Om BERT får en begäran från kommissionen enligt artikel 16.7 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) att analysera en viss relevant marknad i en medlemsstat ska den avge ett yttrande och förse kommissionen med den information som krävs, samt resultaten från det offentliga samrådet och marknadsanalysen. Om BERT finner att konkurrensen på marknaden inte fungerar väl ska det i yttrandet, efter ett offentligt samråd, införlivas ett åtgärdsförslag där de företag anges som den anser har betydande inflytande på den marknaden och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta.
2. BERT kan om det är lämpligt konsultera de relevanta nationella konkurrensmyndigheterna innan den avger sitt yttrande till kommissionen.
3. BERT ska på begäran förse kommissionen med all den information som finns tillgänglig för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1.
Artikel 7
Definitioner och analyser av transnationella marknader
1. På begäran ska BERT avge ett yttrande till kommissionen om lämplig definition av transnationella marknader.
2. När kommissionen har identifierat en transnationell marknad i enlighet med artikel 15.4 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) kan BERT på begäran bistå de nationella tillsynsmyndigheter som berörs av den gemensamma marknadsanalysen i enlighet med artikel 16.5 i ovannämnda direktiv ▌.
▌
3. BERT ska på begäran förse kommissionen med all den information som finns tillgänglig för att utföra de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2.
Artikel 8
Harmonisering av numrering och nummerportabilitet
▌
1. BERT ska på begäran av kommissionen samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna i frågor som rör bedrägeri eller missbruk av nummerresurser i gemenskapen, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande tjänster. Det kan avge ett yttrande om åtgärder som kan vidtas på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att avhjälpa bedrägeri och missbruk och andra konsumentfrågor som rör numrering.
2. BERT ska på kommissionens begäran avge ett yttrande till kommissionen om omfattning och tekniska parametrar för skyldigheter som rör nummerportabilitet eller abonnentidentitetsnummer och liknande information mellan nät och lämpligheten i att utsträcka sådana skyldigheter till gemenskapsnivå.
Artikel 9
Genomförande av det europeiska nödnumret 112
▌
1. På kommissionens begäran ska BERT avge ett yttrande till kommissionen om tekniska frågor som rör genomförandet av det europeiska nödnumret 112 i enlighet med artikel 26 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster).
2. Innan BERT avger sitt yttrande enligt punkt 1 ska den rådgöra med behöriga nationella myndigheter och ha ett offentligt samråd i enlighet med artikel 31.
Artikel 10
Råd i radiofrekvensfrågor i samband med elektronisk kommunikation
1. På begäran ska BERT ge råd till kommissionen, gruppen för radiospektrumpolitik (RSPG) eller radiospektrumkommittén (RSC), såsom lämpligt, i frågor som tillhör BERT:s uppgiftsområde och som påverkar eller påverkas av användningen av radiofrekvenser för elektronisk kommunikation i gemenskapen. BERT ska bedriva ett nära samarbete med RSPG och RSC.
2. Den verksamhet som avses i punkt 1 kan utföras i frågor som rör genomförande av beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslutet) och ska inte utgöra hinder för uppgifterna i artikel 4 i beslutet.
3. Kommissionen får begära att BERT ger råd till RSPG eller RSC beträffande RSC:s råd till kommissionen om utformning av de gemensamma politiska mål som avses i artikel 6.3 i beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslutet), när de rör elektronisk kommunikation.
4. BERT ska bidra till rapporter som offentliggörs av kommissionen, RSPG, RSC eller ett annat relevant organ och som rör prognostiserad frekvensutveckling i sektorn för elektronisk kommunikation och politiken, där den ska kartlägga potentiella behov och utmaningar.
Artikel 11
Harmonisering av villkor och förfaranden som rör allmänna auktorisationer och nyttjanderätter
1. Kommissionen får begära att BERT avger ett yttrande till kommissionen, RSPG eller RSC om omfattning och innehåll när det gäller de genomförandeåtgärder som avses i artikel 6 a i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet). Det kan i synnerhet röra sig om BERT:s bedömning av fördelarna för den inre marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster av de genomförandeåtgärder som ska vidtas av kommissionen enligt artikel 6 a i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet) och kartläggning av tjänster med gemenskapspotential som skulle få nytta av dessa åtgärder.
▌
2. BERT ska på begäran av kommissionen, RSPG, RSC eller ett annat relevant organ förklara eller komplettera eventuella yttranden som avges i enlighet med punkt 1 inom den tidsfrist som anges i begäran.
▌
Artikel 12
Indragning av nyttjanderätter för radiofrekvenser och nummer som utfärdats enligt gemensamma förfaranden
Kommissionen får begära att BERT avger ett yttrande till kommissionen, RSPG eller RSC om indragning av nyttjanderätter som utfärdats enligt de gemensamma förfaranden som avses i artikel 6b i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet).
I detta yttrande ska det undersökas om det har förekommit allvarliga och upprepade brott mot de villkor som hänger ihop med nyttjanderätterna.
▌
Artikel 13
Egna initiativ
BERT kan på eget initiativ avge ett yttrande till Europaparlamentet och kommissionen, särskilt om sådana frågor som avses i artiklarna 4.2, 7.1, 8.2, 10.1, 12, 14, 21 och 22 eller om andra frågor som den anser vara relevanta.
KAPITEL III
BERTS:s ÖVRIGA UPPGIFTER▌
Artikel 14
Gränsöverskridande tvister
1. Om BERT får en begäran från en nationell tillsynsmyndighet enligt artikel 21 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) om en rekommendation hur en tvist ska lösas, ska den informera alla parter i tvisten och alla berörda nationella tillsynsmyndigheter.
2. BERT ska undersöka alla orsaker till tvisten och begära lämplig information från berörda parter och nationella tillsynsmyndigheter.
3. BERT ska utfärda sina rekommendationer inom tre månader från begäran utom under exceptionella omständigheter. Rekommendationen ska innehålla eventuella åtgärder som BERT anser att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna bör vidta i enlighet med bestämmelserna i ramdirektivet och/eller särdirektiven.
4. BERT kan avböja att utfärda en rekommendation om den anser att det finns andra mekanismer som bättre bidrar till att lösa tvisten inom rimlig tid i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). I sådana fall ska den informera berörda parter och nationella tillsynsmyndigheter utan dröjsmål.
Om tvisten inte är löst efter fyra månader, eller om parterna inte har haft tillgång till någon annan mekanism, ska BERT agera i enlighet med punkterna 2 och 3 på begäran av en nationell tillsynsmyndighet.
Artikel 15
Spridning, utbyte och insamling av information
1. BERT ska, med hänsyn till gemenskapens politik för elektronisk kommunikation, främja informationsutbyte både mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen om situationen och utvecklingen av tillsynsverksamhet för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Mot bakgrund av olika marknadsförhållanden och beroende på olika nationella regleringsmetoder kan BERT utveckla alternativa lösningar inom det gemensamma regelverket.
2. BERT ska uppmuntra informationsutbyte och främja bästa tillsynspraxis och teknisk utveckling inom och utanför gemenskapen, i synnerhet genom att
a)
utföra insamling, behandling och publicering av information om tekniska egenskaper, kvalitet och priser för elektroniska kommunikationstjänster och om marknaden för elektronisk kommunikation i gemenskapen,
b)
låta utföra eller själv utföra studier över elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och tillsyn ▌av dessa, och
c)
anordna eller främja utbildning för nationella tillsynsmyndigheter inom ▌ frågor som hör till BERT:s uppgiftsområde enligt ramdirektivet och särdirektiven.
3. BERT ska göra sådan information tillgänglig för allmänheten på ett lättillgängligt sätt. Vederbörlig hänsyn ska tas till sekretess.
▌
Artikel 16
Övervakning av och rapportering om sektorn för elektronisk kommunikation
1. Kommissionen får begära att BERT övervakar utvecklingen på marknaden för elektronisk kommunikation och i synnerhet återförsäljarnas priser för de produkter och tjänster som är vanligast hos konsumenterna.
2. BERT ska publicera en årsrapport om utvecklingen i sektorn för elektronisk kommunikation, som även omfattar konsumentfrågor, där det ska kartlägga vilka hinder som återstår för att fullfölja den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Rapporten ska också innehålla en översyn och analys av informationen om nationella överklagandeförfaranden som medlemsstaterna tillhandahåller enligt artikel 4.3 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) och i vilken utsträckning de förfaranden för att lösa tvister utanför domstol som avses i artikel 34 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) används i medlemsstaterna. Rapporten ska läggas fram för Europaparlamentet, som sedan kan avge ett yttrande om den.
3. Kommissionen får begära att BERT i samband med publiceringen av den årliga rapporten avger ett yttrande ▌ om vilka åtgärder som kan vidtas för att avhjälpa de problem som har kartlagts vid bedömningen av de frågor som avses i punkt 1. Detta yttrande ska läggas fram för Europaparlamentet.
4. Kommissionen får begära att BERT med jämna mellanrum offentliggör en rapport om interoperabiliteten hos digitala, interaktiva televisionstjänster enligt artikel 18 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
Artikel 17
Elektronisk tillgång
1. BERT ska på kommissionens begäran ge kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna råd om hur interoperabiliteten mellan, tillgången till och användningen av elektroniska kommunikationstjänster och terminalutrustning kan förbättras, i synnerhet gränsöverskridande interoperabilitet, med beaktande av särskilda behov hos slutanvändare med funktionshinder och äldre.
▌
Artikel 18
Ytterligare uppgifter
BERT kan åta sig ytterligare uppgifter på kommissionens begäran, förutsatt att alla dess medlemmar är eniga om detta.
KAPITEL IV
BERT:s ORGANISATION
Artikel 19
BERT:s olika organ
BERT ska bestå av
a)
en tillsynsnämnd
▌
b)
en verkställande direktör
▌
Artikel 20
Tillsynsnämnd
1. Tillsynsnämnden ska bestå av en ledamot per medlemsstat, som ska vara chef eller nominerad hög företrädare för den nationella tillsynsmyndigheten med ansvar för den löpande tillämpningen av regelverket i den medlemsstaten. De nationella tillsynsmyndigheterna ska utse en suppleant per medlemsstat. Kommissionen ska, om tillsynsnämnden samtycker till detta i förväg, närvara som observatör.
2. Tillsynsnämnden ska utse en ordförande och en vice-ordförande bland sina ledamöter. Vice-ordföranden ska automatiskt ersätta ordföranden om denne inte kan utföra sitt uppdrag. Ordförandens och vice-ordförandens mandatperioder ska vara två och ett halvt år, i enlighet med de valförfaranden som fastställs i arbetsordningen.
3. Tillsynsnämnden ska sammankallas av ordföranden och hålla ordinarie möten minst fyra gånger om året. Den kan även hålla extramöten på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran från minst en tredjedel av dess ledamöter. Tillsynsnämnden får bjuda in en person med potentiellt relevanta åsikter som observatör till sina möten. Tillsynsnämndens ledamöter får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. ▌
4. Tillsynsnämnden ska fatta beslut med två tredjedelars majoritet bland de närvarande ledamöterna om inget annat föreskrivs i denna förordning, i ramdirektivet eller i särdirektiven. Kommissionen ska underrättas om dessa beslut.
Tillsynsnämnden ska godkänna BERT:s arbetsordning med två tredjedelars majoritet. Denna arbetsordning ska utgöra en garanti för att tillsynsnämndens ledamöter alltid har tillgång till de fullständiga dagordningarna och samtliga preliminära förslag inför varje möte, så att de har möjlighet att lägga fram ändringsförslag före omröstningen.
5. Varje ledamot ska ha en röst. I arbetsordningen ska anges mera detaljerade regler för omröstningar, särskilt villkoren för hur en ledamot kan handla på en annan ledamots vägnar samt, vid behov, regler om beslutförhet.
6. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska tillsynsnämnden agera oberoende och inte söka eller ta emot instruktioner från någon medlemsstat eller någon offentlig eller privat intressent.
7. Tillsynsnämndens sekretariat ska tillhandahållas av BERT.
Artikel 21
Tillsynsnämndens uppgifter
1. Tillsynsnämnden ska utse en verkställande direktör i enlighet med punkt 7. Tillsynsnämnden ska fatta alla beslut som rör utförandet av BERT:s uppgifter enligt artikel 3.
▌
2. Efter samråd med kommissionen ska tillsynsnämnden, i enlighet med artikel 23.3 och med det budgetförslag som fastställts i enlighet med artikel 25, senast den 30 september varje år anta BERT:s verksamhetsplan för det kommande året, och överlämna den till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. ▌
▌
3. Tillsynsnämnden ska ha disciplinära befogenheter över den verkställande direktören ▌.
▌
4. Tillsynsnämnden ska på BERT:s vägnar anta särskilda bestämmelser om tillgång till BERT:s handlingar i enlighet med artikel 36.
5. Tillsynsnämnden ska anta en årsrapport om BERT:s verksamhet och senast den 15 juni överlämna den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och revisionsrätten. Europaparlamentet får begära att antingen tillsynsnämndens ordförande eller den verkställande direktören tar kontakt med parlamentet om viktiga frågor som rör BERT:s verksamhet.
▌
6. Tillsynsnämnden ska vägleda den verkställande direktören i utförandet av dennes uppgifter.
7. Tillsynsnämnden ska utse en verkställande direktör. Tillsynsnämnden ska fatta detta beslut med tre fjärdedelars majoritet bland ledamöterna. Den nominerade verkställande direktören ska inte delta i förberedelsen av eller omröstningen om ett sådant beslut.
8. Tillsynsnämnden ska godkänna det oberoende avsnittet i årsrapporten om rådgivningsverksamheten enligt punkt 5 i denna artikel och artikel 23.7.
▌
Artikel 22
Verkställande direktör
1. BERT ska styras av sin verkställande direktör, som ska vara ansvarig inför och agera enligt tillsynsnämndens instruktioner vid utförandet av sina uppgifter. Den verkställande direktören får inte på annat sätt söka eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.
2. Tillsynsnämnden ska ▌ utse en verkställande direktör på grundval av meriter och sådan kompetens och erfarenhet som är relevanta för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ▌. Före utnämningen kan tillsynsnämndens utvalda kandidats lämplighet utgöra föremål för ett icke bindande yttrande från Europaparlamentet och kommissionen. I detta syfte ska kandidaten ombes att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna.
3. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. ▌
4. ▌ Tillsynsnämnden får, med beaktande av utvärderingsrapporten och endast i de fall det kan motiveras på grund av BERT:s uppgifter och behov, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst tre år.
Tillsynsnämnden ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden kan den verkställande direktören ombes att göra ett uttalande inför Europaparlamentets behöriga utskott och besvara frågor från utskottsledamöterna.
Om mandatperioden inte förlängs ska den verkställande direktören sitta kvar till dess att en efterträdare har utsetts.
5. Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast på beslut av tillsynsnämnden, med beaktande av Europaparlamentets yttrande. Tillsynsnämnden ska fatta detta beslut med tre fjärdedelars majoritet bland ledamöterna.
6. Europaparlamentet och rådet kan begära att den verkställande direktören rapporterar om utförandet av sina uppgifter. Vid behov kan det behöriga utskottet i Europaparlamentet be den verkställande direktören att besvara eventuella frågor från dess ledamöter.
Artikel 23
Den verkställande direktörens uppgifter
1. Den verkställande direktören ska företräda och leda BERT.
2. Den verkställande direktören ska upprätta tillsynsnämndens dagordning. Den verkställande direktören ska utan rösträtt delta i tillsynsnämndens arbete.
▌
3.3. Varje år ska den verkställande direktören utarbeta ett utkast till verksamhetsplan för BERT för det följande året och lägga fram utkastet för tillsynsnämnden ▌senast den 30 juni. Tillsynsnämnden ska godkänna utkastet till verksamhetsplan i enlighet med artikel 21.2.
▌
4. Den verkställande direktören ska ha ansvaret för att övervaka genomförandet av BERT:s årliga verksamhetsplan under vägledning av tillsynsnämnden ▌.
5. Den verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att BERT fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och publicering av meddelanden.
6. Den verkställande direktören ska göra en beräkning av BERT:s inkomster och utgifter enligt artikel 25 och genomföra BERT:s budget enligt artikel 26.
7. Varje år ska den verkställande direktören utarbeta ett utkast till årsrapport med ett avsnitt om BERT:s rådgivningsverksamhet och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.
8. När det gäller BERT:s personal kan tillsynsnämnden ge i uppdrag åt den verkställande direktören att utöva de befogenheter som föreskrivs i artikel 38.3.
▌
KAPITEL V
FINANSIELLA KRAV
Artikel 24
BERT:s budget
1. BERT:s inkomster och tillgångar ska främst bestå av följande:
a)
Ett bidrag från gemenskapen som tas upp i en lämplig budgetpost i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt), på grundval av budgetmyndighetens beslut och i enlighet med punkt 47 av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(17).
b)
Ett ekonomiskt bidrag från varje nationell tillsynsmyndighet. Varje medlemsstat ska sörja för att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräckliga ekonomiska medel för att kunna delta i BERT:s arbete.
c)
Hälften av personalen ska utgöras av utsända nationella experter från de nationella myndigheterna.
d)
tillsynsnämnden ska senast sex månader efter att denna förordning trätt i kraft besluta om storleken på det ekonomiska bidrag som respektive medlemsstat ska ge i enlighet med punkt (b).
e)
budgetstrukturens lämplighet och medlemsstaternas efterlevnad ska ses över före den 1 januari 2014.
2. Utgifterna ska täcka personal-, administrations-, infrastruktur- och driftskostnader.
3. Inkomster och utgifter ska vara i balans.
4. För varje budgetår, som ska sammanfalla med kalenderåret, ska det göras prognoser över ▌ samtliga inkomster och utgifter, och dessa ska tas upp i dess budget.
5. BERT:s organisationsstruktur och ekonomiska struktur ska ses över senast den 1 januari 2014.
Artikel 25
Upprättande av budgeten
1. Senast den 15 februari varje år ska den verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till budget som omfattar driftskostnaderna och verksamhetsplanen för nästa budgetår, och den verkställande direktören ska överlämna det till tillsynsnämnden tillsammans med en preliminär tjänsteförteckning. Varje år ska tillsynsnämnden på grundval av den verkställande direktörens förslag göra en beräkning av BERT:s inkomster och utgifter för nästa budgetår. Senast den 31 mars ska tillsynsnämnden överlämna denna beräkning, samt ett förslag till tjänsteförteckning, till kommissionen. ▌
2. Kommissionen ska överlämna denna beräkning tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade "budgetmyndigheten").
3. Utgående från denna beräkning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de preliminära anslag som den anser krävs mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta den allmänna budgeten i enlighet med artikel 272 i fördraget.
4. Budgetmyndigheten ska anta BERT:s tjänsteförteckning.
5. Tillsynsnämnden ska upprätta BERT:s budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska BERT:s budget justeras i enlighet med den allmänna budgeten.
6. Tillsynsnämnden ska utan dröjsmål meddela budgetmyndigheten sin avsikt att genomföra något projekt som kan ha betydande konsekvenser för finansieringen av dess budget, särskilt projekt som rör fastigheter, exempelvis hyra eller köp av byggnader. Tillsynsnämnden ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande ska den inom två veckor efter mottagandet av information om ett fastighetsprojekt meddela BERT sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får BERT fullfölja den planerade åtgärden.
Artikel 26
Genomförande och kontroll av budgeten
1. Den verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra BERT:s budget.
2. Den verkställande direktören ska utarbeta en årsrapport om BERT:s verksamhet, tillsammans med en revisionsförklaring. Dessa handlingar ska offentliggöras.
3. Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska BERT:s räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. BERT:s räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska sedan konsolidera institutionernas och de decentraliserade organens preliminära redovisningar i enlighet med artikel 128 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.
4. Senast den 31 mars efter utgången av varje budgetår ska kommissionens räkenskapsförare till revisionsrätten överlämna BERT:s preliminära redovisningar och rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret. Rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen ska också överlämnas till Europaparlamentet och rådet.
5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om BERT:s preliminära redovisningar enligt artikel 129 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 ska den verkställande direktören, på eget ansvar, upprätta BERT:s slutliga redovisningar och överlämna dem till tillsynsnämnden för yttrande.
6. Tillsynsnämnden ska avge ett yttrande om BERT:s slutliga redovisningar.
7. Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska den verkställande direktören överlämna dessa slutliga redovisningar, tillsammans med tillsynsnämndens yttrande, till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och domstolen.
8. Den slutliga redovisningen ska offentliggöras.
9. Senast den 15 oktober ska den verkställande direktören förse revisionsrätten med ett svar på dess iakttagelser. Den verkställande direktören ska även sända en kopia av sitt svar till tillsynsnämnden, Europaparlamentet och kommissionen.
10. Den verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska fungera väl.
11. Europaparlamentet ska före den 15 maj år n + 2, på rekommendation av rådet som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår n.
Artikel 27
Interna kontrollsystem
Kommissionens internrevisor ska ansvara för att utföra revision av BERT:s interna kontrollsystem.
Artikel 28
Finansiella bestämmelser
Tillsynsnämnden ska utarbeta BERT:s finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 23 december 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(18) om de särskilda behoven för driften av BERT kräver det och bara om kommissionen samtycker i förväg.
Artikel 29
Bedrägeribekämpning
1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(19) gälla för BERT utan inskränkning.
2. BERT ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(20) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid BERT.
3. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och OLAF vid behov får genomföra kontroller på platsen hos mottagarna av utbetalningar från BERT, samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar.
KAPITEL VI
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 30
Informationsöverlämnande till BERT
1. Företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska överlämna all den information, även ekonomisk information, som BERT begär för att utföra de uppgifter som anges i denna förordning. Företagen ska på begäran överlämna denna information omedelbart och inom den tidsfrist och på den detaljnivå som BERT kräver. Kommissionen får begära att BERT anger skäl för sin begäran om information.
2. Nationella tillsynsmyndigheter ska överlämna till BERT den information som denna behöver för att utföra de uppgifter som anges i denna förordning. Om den information som lämnas rör information som redan tidigare lämnats av företag på begäran av en nationell tillsynsmyndighet ska dessa företag informeras om detta.
3. Vid behov ska den information som lämnas i enlighet med denna artikel vara sekretessbelagd. Artikel 35 ska gälla.
Artikel 31
Samråd
▌ När det avser att avge ett yttrande i enlighet med bestämmelserna i denna förordning ska BERT i lämpliga fall samråda med intressenter och ge dem möjlighet att inom rimlig tid komma med synpunkter på förslaget till yttrande. BERT ska offentliggöra resultaten av samrådsförfarandet ▌, utom då det gäller sekretessbelagd information.
Artikel 32
Övervakning, genomdrivande och påföljder
▌
1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska i samarbete med BERT ha ansvar för att kontrollera att företagen uppfyller skyldigheterna enligt bestämmelserna i denna förordning.
2. Kommissionen ska uppmärksamma företagen på att de inte uppfyller det informationskrav som avses i artikel 30. I lämpliga fall och på begäran av BERT kan kommissionen offentliggöra namnen på dessa företag.
▌
4.
Artikel 33
Intresseförklaring
BERT:s personal, tillsynsnämndens ledamöter och BERT:s verkställande direktör ska årligen avge en åtagandeförklaring och en intresseförklaring med angivelse om eventuella direkta eller indirekta intressen som kan anses undergräva deras oberoende. Dessa förklaringar ska vara skriftliga.
Artikel 34
Öppenhet
1. BERT ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet.
2. BERT ska se till att allmänheten och intressenter ges objektiv, tillförlitlig och lättillgänglig information, i synnerhet om resultaten av dess arbete, när det är lämpligt. Det ska också offentliggöra intresseförklaringarna från tillsynsnämndens ledamöter och den verkställande direktören ▌.
3. Tillsynsnämnden får, på den verkställande direktörens förslag, ge andra berörda parter tillstånd att observera delar av BERT:s verksamhet.
4. BERT ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om öppenhet som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt.
Artikel 35
Konfidentialitet
1. BERT ska inte för tredje part röja uppgifter som den behandlar eller mottar för vilka en konfidentiell behandling har begärts.
2. BERT:s tillsynsnämnds ledamöter, den verkställande direktören, externa sakkunniga och BERT:s personal ▌ ska, även efter det att deras uppdrag upphört, omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 287 i fördraget.
3. BERT ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 36 ska BERT vidta lämpliga åtgärder i enlighet med beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom,(21) för att skydda sekretessbelagd information som den har tillgång till, eller som medlemsstaterna eller nationella tillsynsmyndigheter har lämnat till den. Medlemsstaterna ska vidta likvärdiga åtgärder i enlighet med gällande nationell lagstiftning. Lämpliga hänsyn ska tas till potentiella nackdelar för gemenskapens eller en eller flera av dess medlemsstaters centrala intressen. Alla medlemsstater och kommissionen ska respektera gällande säkerhetsklassificering som görs av handlingens upphovsman.
Artikel 36
Tillgång till handlingar
1. ║ Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos BERT.
2. Inom sex månader från den dag då BERT faktiskt inleder sin verksamhet ska tillsynsnämnden anta bestämmelser för tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001.
▌
Artikel 37
Rättslig status
1. BERT ska vara ett gemenskapsorgan med status som juridisk person.
2. BERT ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
3. BERT ska företrädas av sin verkställande direktör.
4. BERT:s säte ska ligga i […]. Den ska inhysas i kommissionens lokaler tills de egna lokalerna är färdiga.
Artikel 38
Personal
1. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna samt bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för BERT:s personal ▌.
2. Tillsynsnämnden ska i samförstånd med kommissionen och i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna anta nödvändiga tillämpningsföreskrifter.
3. BERT ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.
4. Tillsynsnämnden får införa bestämmelser som gör det möjligt för nationella experter från medlemsstaterna att uppehålla tjänst vid BERT.
Artikel 39
Privilegier och immunitet
Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på BERT.
Artikel 40
BERT:s ansvar
1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska BERT ersätta skada som orsakats av den eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av Europeiska gemenskapernas domstol.
2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot BERT ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för BERT:s personal.
Artikel 41
Skydd av personuppgifter
Vid behandling av uppgifter som rör enskilda skaBERT omfattas av bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.
Artikel 42
Deltagande av tredjeländer
BERT ska vara öppet för deltagande av europeiska länder ingått sådana avtal med gemenskapen som innebär att de berörda länderna antagit och tillämpar gemenskapens lagstiftning inom det område som omfattas av förordningen. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i ovannämnda avtal ska överenskommelser träffas där det fastställs detaljerade regler för de berörda ländernas deltagande i BERT:s verksamhet, särskilt karaktären på och omfattningen av deras deltagande. På beslut av tillsynsnämnden får dessa överenskommelser innehålla bestämmelser om ej röstberättigade företrädares närvaro vid tillsynsnämndens sammanträden.
Artikel 43
Kommunikationskommitté
1. Vid genomförandet av bestämmelserna i denna förordning ska kommissionen biträdas av en kommunikationskommitté, som ska bildas enligt artikel 22 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet).
2. Vid hänvisning till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(22) tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
3. Vid hänvisning till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 44
Utvärdering och översyn
Inom tre år efter driftsstarten ▌ ska kommissionen lägga fram en utvärderingsrapport om resultaten av BERT:s arbete ▌. Denna utvärdering ska innefatta de resultat som BERT har uppnått och dess arbetsmetoder, mot bakgrund av dess mål, uppdrag och uppgifter enligt denna förordning och i dess årliga verksamhetsplaner. I utvärderingen ska intressenternas synpunkter beaktas, såväl på gemenskapsnivå som på nationell nivå och rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet ska yttra sig om utvärderingsrapporten.
Senast den 1 januari 2014 ska det ha genomförts en översyn för att bedöma om det är nödvändigt att förlänga BERT:s mandat. Om det är berättigat med en förlängning ska budget- och förfaranderegler samt personalfrågor ses över.
Artikel 45
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den [31 december 2009].
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar
145k
67k
Europaparlamentets resolution av den 24 september 2008 om "Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar" (2008/2099(INI))
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2007 "Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar" (KOM(2007)0700)(kommissionens meddelande om ett gemensamt sätt att hantera spektrum),
– med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2007 med titeln "Mot en europeisk radiospektrumpolitik"(1),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 september 2005 "Prioriteringar för EU:s spektrumpolitik inför övergången till digital teknik i samband med ITU:s kommande regionala radiokommunikationskonferens 2006 (RRC-06)" (KOM(2005)0461),
– med beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik av den 14 februari 2007 med titeln "EU Spectrum Policy Implications of the Digital Dividend",
– med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar(2),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för inre marknaden och konsumentskydd (A6-0305/2008), och av följande skäl:
A. Övergången från analog till digital marksänd television före utgången av 2012 kommer tack vare den digitala teknikens överlägsna överföringskapacitet att frigöra spektrum i EU och således göra det möjligt att omfördela spektrum och skapa nya möjligheter för marknadstillväxt och bättre kundservice och urval.
B. Nyttan med radiospektrum kommer att maximeras med hjälp av samordnade åtgärder på EU-nivå för att se till att det används så effektivt som möjligt.
C. Radiospektrum är nyckeln till ett stort antal tjänster och till utvecklingen av teknikdrivna marknader vars värde uppskattas till 2,2 procent av EU:s BNP. Det är därför nyckelfaktorn för tillväxt, produktivitet och utveckling inom EU:s näringsliv i enlighet med Lissabonstrategin.
D. Radiospektrum är både en knapp naturresurs och en kollektiv nyttighet och en effektiv användning av spektrumet är avgörande för att säkerställa åtkomst till spektrum för olika berörda parter som vill erbjuda relaterade tjänster.
E. En stor del av spektrumet används för närvarande för militära ändamål med analog teknik, och därför kommer den stora ökningen av det totala spektrumet som är tillgängligt för offentliga elektroniska kommunikationer även att inbegripa denna del efter övergången till digital teknik.
F. Medlemsstaterna har ingen gemensam tidsplan för den digitala övergången. Många medlemsstater har långt utvecklade planer för den digitala övergången, medan andra redan har genomfört den.
G. Kommissionens meddelande om ett gemensamt sätt att hantera spektrum är en integrerad del av det paket om elektroniska kommunikationer vilket kommissionen antog i november 2007 och handlar om en reform av lagstiftningsramen kring elektroniska kommunikationer.
H. I många medlemsstater pågår just nu omfördelningen av sändningsfrekvenser till digitala sändningsföretag, vilket innebär att frekvenserna fördelas så att de blir upptagna för flera år framöver.
I. Nyckeln till främjandet av driftskompatibiliteten heter teknikneutralitet och teknikneutraliteten är också viktig för att man av omsorg om det allmänna bästa ska kunna ha en flexiblare politik med bättre insyn för övergången till digitala sändningar.
J. Rådet har uppmanat medlemsstaterna att så långt det är möjligt slutföra övergången till digitala sändningar före 2012.
K. Alla medlemsstater har offentliggjort sina förslag i fråga om övergången till digitala sändningar.
1. Europaparlamentet bekräftar betydelsen av i2010-initiativet, som ingår i den förnyade Lissabonstrategin, och understryker vikten av effektiv åtkomst till och användning av spektrum för att uppnå Lissabonmålen. Parlamentet påpekar i detta sammanhang vikten av bredbandstjänster för att man ska kunna överbrygga den "digitala klyftan".
2. Europaparlamentet framhåller behovet av en övergång till digitalteknik, något som tillsammans med utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknik och den digitala utdelningen kommer att bidra till att överbrygga den digitala klyftan samt till att Lissabonmålen uppnås.
3. Europaparlamentet noterar skillnaderna i nationella system för tilldelning och utnyttjande av spektrum och även att dessa skillnader kan utgöra hinder för att det uppnås en effektivt fungerande inre marknad.
4. Europaparlamentet betonar att storleken på den digitala utdelningen kommer att variera medlemsstaterna emellan på grund av nationella omständigheter och till följd av nationell politik för medier och audiovisuella medier.
5. Europaparlamentet erkänner att omkring 100 MHz av den digitala utdelningen tack vare den ökade spektrumeffektiviteten i digital marksänd television kommer att kunna omfördelas till mobila bredbandstjänster och andra tjänster (såsom tjänster för offentlig säkerhet, radiofrekvensidentifiering, trafiksäkerhetstillämpningar), och samtidigt garantera en fortsatt blomstring för sändningstjänsterna.
6. Europaparlamentet noterar att de flesta medlemsstater i dag släpar efter andra utvecklade länder när det gäller investeringar i den nya generationens kommunikationsinfrastrukturer, och betonar att det för Europeiska unionens konkurrenskraft och sammanhållning på den internationella arenan är av yttersta vikt att man når en ledande ställning inom utvecklingen av bredband och Internet, särskilt utvecklingen av interaktiva digitala plattformar och tillhandahållandet av nya tjänster, såsom e-handel, e-hälsovård, e-utbildning och e-myndighetsservice. Parlamentet betonar vidare att det bör investeras mer på nationell nivå och EU-nivå för att uppmuntra utnyttjandet av innovativa produkter och tjänster och understryker att arbetet med att trygga tillgången till bredbandstjänster inte bör inriktas enbart på den digitala utdelningen.
7. Europaparlamentet är övertygat om att nya paket med flera tjänster, som innehåller innovativa tekniker och tjänster, snart kan komma att erbjudas tack vare ökad teknisk konvergens, och konstaterar samtidigt att det för att dessa erbjudanden ska kunna göras krävs tillgång till ett värdefullt spektrum och ny interaktiv teknik som möjliggör obehindrad interoperabilitet, driftskompatibilitet och täckning, såsom mobil multimedieteknik och trådlös teknik för tillgång till bredband.
8. Europaparlamentet konstaterar att den tekniska konvergensen är en realitet som innebär nya verktyg och möjligheter för traditionella tjänster. Nya tjänster kan uppstå om man ger tillgång till de delar av spektrumet som tidigare har reserverats för radio och TV, under förutsättning att spektrumet förvaltas så effektivt som möjligt för att inte störa tillhandahållandet av högkvalitativa program som sänds digitalt.
9. Europaparlamentet efterlyser ett nära samarbete bland medlemsstaterna för att det ska uppnås en effektiv, öppen och konkurrenskraftig inre marknad för elektroniska kommunikationer så att det går att ta i bruk ny teknik för nätverk.
10. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är ur strategisk synvinkel att Europeiska unionen erbjuder en miljö där plats för innovationer, ny teknik, nya tjänster och nya aktörer garanteras, så att Europas konkurrenskraft och sammanhållning ska kunna stärkas. Det är avgörande att ge slutanvändarna valfrihet vad avser produkter och tjänster för att marknader och teknik ska kunna utvecklas på ett dynamiskt sätt i Europeiska unionen.
11. Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen ger Europeiska unionen ett unikt tillfälle att utveckla nya tjänster såsom mobil television och trådlös tillgång till Internet och att behålla positionen som världsledande inom mobil multimedieteknik samtidigt som den digitala klyftan överbryggs, och att erbjuda nya möjligheter för medborgare, tjänster, medier och kulturell mångfald i hela Europeiska unionen.
12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, med full respekt för deras suveränitet på detta område, att analysera effekterna av övergången till digital teknik i det spektrum som används för militära ändamål, och vid behov omfördela en del av den digitala utdelningen till nya civila tillämpningar.
13. Europaparlamentet instämmer i att en samordning på gemenskapsnivå vore ägnad att uppmuntra till utveckling, stimulera den digitala ekonomin och göra informationssamhället tillgängligt för alla medborgare till överkomligt pris och på likvärdiga villkor.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att frigöra sin digitala utdelning så snabbt som möjligt, så att unionsmedborgarna i Europa kan dra nytta av utvecklingen av nya, innovativa och konkurrenskraftiga tjänster. Parlamentet understryker att det i detta syfte krävs att medlemsstaterna aktivt samarbetar för att undanröja hindren på nationell nivå för en effektiv (om)fördelning av den digitala utdelningen.
15. Europaparlamentet betonar programföretagens viktiga roll i arbetet med att skydda pluralistiska och demokratiska principer och anser definitivt att de möjligheter som den digitala utdelningen för med sig kommer att göra det möjligt för offentliga och privata programföretag att erbjuda många fler program som ligger i linje med de mål av allmänt intresse som fastställs i den nationella lagstiftningen, såsom exempelvis främjande av kulturell och språklig mångfald.
16. Europaparlamentet anser att den digitala utdelningen bör ge sändningsföretagen en möjlighet att utveckla och utöka sina tjänster, samtidigt som man tar hänsyn till andra potentiella sociala, kulturella och ekonomiska användningsområden, t.ex. nya och öppna bredbandstekniker och tilläggstjänster avsedda att överbrygga den'digitala klyftan" och motverka hinder för driftskompatibilitet.
17. Europaparlamentet betonar de potentiella fördelarna med en samordnad användning av spektrum inom EU när det gäller storskalighet, utveckling av driftskompatibla och trådlösa tjänster och undvika fragmentering, som leder till att denna knappa resurs inte utnyttjas optimalt. Parlamentet anser att det visserligen behövs ett närmare samarbete och en ökad flexibilitet för att man effektivt ska kunna använda spektrum, men att kommissionen och medlemsstaterna måste nå fram till en lämplig avvägning mellan flexibiliteten och graden av harmonisering för att dra största möjliga nytta av den digitala utdelningen.
18. Europaparlamentet noterar att det går att uppnå en effektiv fördelning av den digitala utdelningen utan att skada de aktörer som för närvarande innehar spektrumlicenser i UHF-bandet, och att man på ett effektivt sätt kan fortsätta med och utvidga befintliga sändningstjänster samtidigt som man garanterar att ny teknik för tillgång till mobila multimedier och trådlöst bredband ges betydande spektrumresurser i UHF-bandet i syfte att förse unionsmedborgare med nya interaktiva tjänster.
19. Europaparlamentet anser att när auktioner används för fördelning av frekvenser bör EU:s medlemsstater ha gemensamma villkor och förfaranden för auktionerna och fördelningen av de befintliga resurserna. Kommissionen uppmanas att lägga fram riktlinjer i detta syfte.
20. Europaparlamentet betonar att det främsta rättesnöret i tilldelningen av den digitala utdelningen ska vara omsorgen om det allmänna bästa genom att garantera det bästa sociala, kulturella och ekonomiska värdet för ett förbättrat och geografiskt utökat utbud av tjänster och digitalt innehåll till allmänheten, och inte enbart att maximera de offentliga intäkterna, utan också skydda de rättigheter som tillkommer nuvarande användare av audiovisuella medietjänster och spegla kulturell och språklig mångfald.
21. Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen ger Europeiska unionen ett unikt tillfälle att utveckla sin position som världsledande inom mobil multimedieteknik samtidigt som den digitala klyftan överbryggas med ett ökat flöde av information, kunskap och tjänster som förbinder alla unionsmedborgare med varandra och ger nya möjligheter för medier, kultur och mångfald i hela Europeiska unionen.
22. Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen kan vara ett sätt att bidra till att Lissabonmålen uppnås genom att bredbandstjänsterna blir tillgängliga för allmänheten och ekonomiska aktörer i hela EU och att den digitala klyftan överbryggs genom att man skapar fördelar för missgynnade och avlägsna områden eller jordbruksområden och garanterar allmän täckning i medlemsstaterna.
23. Europaparlamentet beklagar att unionsmedborgarna inte har jämlik tillgång till digitala tjänster, framför allt radio- och TV-tjänster. Parlamentet noterar att områden på landsbygden och i avlägsna trakter är särskilt missgynnade (beträffande snabbhet, valmöjligheter och kvalitet) inom utvecklingen av digitala tjänster samt uppmanar med kraft medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att övergången till digitala sändningar ska ske snabbt och rättvist för deras medborgare.
24. Europaparlamentet understryker att den "digitala klyftan" inte är en fråga som bara berör landsbygden och betonar att det kan vara svårt att utrusta vissa äldre höghus med den infrastruktur som behövs för de nya näten. Parlamentet understryker att spektrum kan bli till hjälp för att överbrygga den "digitala klyftan" både i städerna och på landet.
25. Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen kan bidra till att skapa förbättrade driftskompatibla sociala tjänster för medborgarna såsom e-förvaltning, e-hälsovård och e-utbildning, framför allt för dem som bor i missgynnade och isolerade områden, såsom på landsbygden, i mindre utvecklade områden och på öar.
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina åtgärder för att den digitala utdelningen ska bli till största nytta för användare som har funktionshinder, hög ålder eller särskilda samhälleliga behov.
27. Europaparlamentet bekräftar vilket värde offentliga säkerhetstjänster har för samhället samt att man, då spektrum läggs om till följd av att UHF-bandet ordnas på nytt i och med att de analoga tjänsterna frångås, också måste ta hänsyn till de krav som driften av sådana tjänster ställer.
28. Europaparlamentet understryker att den viktigaste prioriteringen inom politiken för maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa består i att konsumenternas rättigheter oavkortat respekteras samtidigt som de får dra nytta av tjänster med god kvalitet och stort urval, med hänsyn tagen till att det spektrum som frigjorts i samband med övergången till digitala sändningar används effektivt.
29. Europaparlamentet betonar att den digitala utdelningen ger nya möjligheter för de audiovisuella och mediepolitiska målen. Parlamentet är därför övertygat om att besluten angående förvaltning av den digitala utdelningen bör främja och skydda mål av allmänt intresse när det gäller audiovisuell politik och mediepolitik, såsom yttrandefrihet, mångfald inom medierna, kulturell och språklig mångfald och minoriteters rättigheter.
30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna det sociala, kulturella och ekonomiska värdet av att tillåta licensfria användare att få åtkomst till utdelningen, framför allt små och medelstora företag samt den ideella sektorn så att frekvenserna inom spektret används effektivare genom att denna licensfria användning i ökad grad koncentreras till frekvenser som för närvarande står outnyttjade (så kallade vita fläckar).
31. Europaparlamentet kräver ett stegvis tillvägagångssätt på området och anser att effekterna för mindre nätverk – särskilt lokala trådlösa nätverk – för vilka inga licenskrav för närvarande gäller måste beaktas och att allmän tillgång till bredband bör främjas, särskilt i landsbygdsområden.
32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stöda åtgärder till förmån för ett ökat samarbete mellan de spektrumförvaltande myndigheterna för att avgöra inom vilka områden fördelning av licensfria vita fläckar inom spektrum skulle kunna göra det möjligt för ny teknik och nya tjänster att växa fram för att främja innovation.
33. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samband med fördelningen av vita fläckar ta hänsyn till att icke-kommersiella tjänsteleverantörer och leverantörer av utbildningstjänster samt lokalsamhällen som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning, behöver få öppen och licensfri åtkomst till spektrum.
34. Europaparlamentet understryker att en av grundtankarna då användare licensfritt får ta del av den digitala utdelningen bör vara att det ska kunna tas hänsyn till behoven hos sådana grupper i samhället som hotas av utestängning, framför allt användare som har funktionshinder, hög ålder eller särskilda samhälleliga behov.
35. Europaparlamentet inser nyttan med ny teknik, såsom WiFi och Bluetooth som uppkommit på det licensfria bandet 2,4 GHz samt att särskilda frekvenser lämpar sig bäst för särskilda tjänster och anser att en fördelning av en smärre mängd licensfritt spektrum inom övriga låga frekvensområden kunde uppmuntra till ännu mera innovation i fråga om nya tjänster.
36. Europaparlamentet framhåller därför att frekvenser bör tilldelas på ett öppet sätt och med hänsyn till alla tänkbara användningsområden för det nya spektrumet och deras nytta för samhället.
37. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ingående bedöma det samhälleliga och ekonomiska värdet av frekvensområden som eventuellt frigörs genom övergången från analog till digital sändningsteknik.
38. Europaparlamentet erkänner värdet av bidraget från ITU:s Genève 2006-överenskommelse (regionala radiokommunikationskonferensen 2006) och de nationella frekvensutdelningsplanerna samt besluten från världsradiokonferensen 2007 (WRC-07) för omorganiseringen av UHF-bandet.
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast vid utgången av 2009 utveckla nationella digitala utdelningsstrategier enligt en gemensam metod. Parlamentet begär att kommissionen stöder medlemsstaterna i utvecklingen av deras nationella digitala utdelningsstrategier samt främjar bästa praxis på EU-nivå.
40. Europaparlamentet understryker att den omedelbara övergången i vissa medlemsstater och skillnaderna i de nationella övergångsplanerna kräver ett gensvar på EU-nivå som inte kan vänta tills reformdirektiven träder i kraft.
41. Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att bestämma hur den digitala utdelningen ska användas, men menar också att ett samordnat synsätt på EU-nivå starkt understryker utdelningens värde och är det effektivaste sättet att undvika skadliga störningar mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeländer.
42. Europaparlamentet upprepar att det är i unionsmedborgarnas intresse att den digitala utdelningen styrs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att undvika konflikter med högkvalitativa digitala tv-program till ett ökat antal medborgare och för att respektera konsumenternas rättigheter och intressen och deras investeringar i utrustning.
43. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna kan överväga teknikneutrala auktioner för att fördela frekvenser som blivit fria genom den digitala utdelningen och för att göra det möjligt att handla med dessa frekvenser. Parlamentet anser dock att detta förfarande helt och hållet bör stämma överens med ITU:s regler för radio, den nationella frekvensplaneringen och nationella politiska mål för att undvika skadliga störningar mellan de tjänster som tillhandahålls. Dock varnar parlamentet för en fragmentisering av spektrumet, vilket leder till en att knappa resurser inte används optimalt. Kommissionen uppmanas att se till att en framtida samordnad spektrumplan inte skapar nya hinder för framtida innovationer.
44. Europaparlamentet stöder en gemensam och välavvägd metod för den digitala utdelningen som gör det möjligt både för sändningsföretag att fortsätta att erbjuda och utöka sina tjänster och för elektroniska kommunikationsföretag att använda denna resurs till att utveckla nya tjänster för andra viktiga sociala och ekonomiska användningsområden. Parlamentet betonar dock att den digitala utdelningen under alla omständigheter bör fördelas på en teknikneutral grund.
45. Europaparlamentet understryker att spektrumpolitik måste vara dynamisk så att sändningsföretagen och kommunikationsoperatörerna kan sätta in ny teknik och utveckla nya tjänster och på det sättet fortsätta spela en nyckelroll för att vi ska uppnå de kultur- och mediapolitiska målen och samtidigt tillhandahålla nya kommunikationstjänster med god kvalitet.
46. Europaparlamentet framhäver de möjliga fördelarna med storskalighet, innovation, driftskompatibilitet och tillhandahållande av potentiella alleuropeiska tjänster genom en mer samordnad och integrerad spektrumplanering på gemenskapsnivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta och att tillsammans med kommissionen fastställa gemensamma delband i den digitala utdelningen för olika tillämpningskluster som kan harmoniseras på teknikneutral grund.
47. Europaparlamentet anser att klusterbildningen inom UHF-bandet inte bör toppstyras, utan ske "nedifrån upp", enligt de nationella marknadernas särdrag, med samtidig hänsyn tagen till att det sker en harmonisering på gemenskapsnivå vid alla tillfällen då detta skapar ett klart mervärde.
48. Europaparlamentet stöder en samordningsmetod på gemenskapsnivå för att åstadkomma en effektivare användning av spektrumet och underlätta utvecklingen av innovativa och framgångsrika nationella, gränsöverskridande och alleuropeiska tjänster. Denna metod baseras på olika kluster i UHF-spektrumet för enkelriktade och dubbelriktade tjänster och tar hänsyn till potentiella skadliga störningar när olika typer av nätverk samexisterar i samma band, resultaten från ITU Genève RRC 06 och WRC 07 och de befintliga tillstånden.
49. Europaparlamentet anser att den del av det harmoniserade spektrumet som på EU-nivå anvisats för räddningstjänster bör kunna erbjuda tillgång till framtida bredbandsteknik för sökning och överföring av sådan information som behövs för att skydda människoliv tack vare effektivare svar från räddningstjänsternas sida.
50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna genomföra ändamålsenliga tekniska och socioekonomiska studier och kostnadsnyttoanalyser för att fastställa storleken på och egenskaperna hos de delband som skulle kunna samordnas eller harmoniseras på gemenskapsnivå. I dessa studier bör det tas hänsyn till att utdelningarna inte är något statiskt utan att tekniken hela tiden går framåt. Genomförandet av nya tekniker ska också tillåta att UHF-bandet används för nya typer av innovativa sociala, kulturella och ekonomiska tjänster vid sidan av radiotjänster och bredbandstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna bidrar till dessa studier så att man kan identifiera gemensamma band som kan harmoniseras på europeisk nivå för klart fastställda och driftskompatibla alleuropeiska tjänster samt för fördelning av dessa band.
51. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att eftersträva ett samarbete med grannländerna till medlemsstaterna så att de antar liknande frekvensplaner eller samordnar sin egen frekvensfördelning med EU så att driften av tillämpningar inom telekommunikationerna kan ske ostört.
52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en studie av konflikter mellan användare av programvara med öppen källkod och certifieringsmyndigheter i fråga om programvarudefinierade radior.
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen föreslå åtgärder att minska det juridiska ansvaret i samband med tillhandahållande av tjänster på trådlösa nätverk.
54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som de ovannämnda studierna har slutförts och samråd ägt rum med gruppen för radiospektrumpolitik och Europeiska post- och telesammanslutningen lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om bättre samordningsåtgärder på EU-nivå för den digitala utdelningen, med beaktande av nationella särdrag, i enlighet med internationellt godkände frekvensplaner.
55. Europaparlamentet uppdrar åt sin talman att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (KOM(2007)0698 – C6-0420/2007 – 2007/0248(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0698),
– med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0420/2007),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter (A6-0318/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete
efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen(3),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och
av följande skäl:
(1) Kommissionen granskar regelbundet att de fem direktiven Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet)(5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet)(6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet)(7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster)(8) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(9) som utgör det befintliga regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, fungerar, särskilt när det gäller att avgöra om det behövs ändringar på grund av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden.
(2) Kommissionen lade fram sina granskningsresultat i sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 29 juni 2006 om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.
(3) Reformen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, inklusive förstärkningen av bestämmelser för användare med funktionshinder, är ett viktigt steg mot målet om att uppnå ett gemensamt europeiskt informationsområde och på samma gång ett informationssamhälle för alla. Dessa mål är en del av den strategiska ramen för utvecklingen av informationssamhället som det står beskrivet i meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 1 juni 2005: "i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning".
(4)Samhällsomfattande tjänster utgör ett skyddsnät för personer vars ekonomiska resurser, geografiska hemvist eller särskilda sociala behov hindrar dem från att få tillgång till bastjänster som är tillgängliga för den stora majoriteten av medborgarna. Den grundläggande skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som fastställs i direktiv 2002/22/EG består i att till de användare som så önskar erbjuda anslutning till det allmänna telefonnätet från en fast anslutningsplats och till ett överkomligt pris. Den ovannämnda skyldigheten omfattar alltså inte vare sig mobila tjänster eller bredbandsanslutning till Internet, men den förändras nu i takt med teknikens och marknadernas utveckling. Mobiltelefoni är kanske den främsta formen av tillgång i många områden, och näten bygger i allt större utsträckning på mobilkommunikations- och bredbandsteknik. Denna utveckling gör det nödvändigt att undersöka om det är tekniskt, socialt och ekonomiskt motiverat att låta mobiltelefoni och tillträde till bredbandsnätet omfattas av den grundläggande skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Dessutom är det nödvändigt att undersöka de tillhörande finansieringsaspekterna. För dessa ändamål kommer kommissionen senast hösten 2008 att lägga fram en översyn av omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster samt förslag till ändring av direktiv 2002/22/EG i syfte att uppnå lämpliga mål av allmänt intresse. Denna översyn kommer att ta hänsyn till den ekonomiska konkurrenskraften och innefatta en analys av de sociala, kommersiella och tekniska villkoren och av risken för social utestängning. Den kommer också att innehålla en analys av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten, de beräknade kostnaderna, kostnadsfördelningen och finansieringsmodellerna för varje ny definition av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Eftersom frågan om omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster alltså kommer att behandlas ingående i ett särskilt förfarande, omfattar det här direktivet endast andra aspekter av direktiv 2002/22/EG.
(5) För tydlighets och enkelhets skull behandlas endast ändringarna i direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG i den aktuella rättsakten.
(6)Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse(10), särskilt funktionshinderkrav i enlighet med artikel 3.3 f, bör vissa aspekter av terminalutrustning, däribland utrustning som är avsedd för användare med funktionshinder, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2002/22/EG i syfte att förenkla tillträdet till nät och användning av tjänster. Sådan utrustning innehåller för närvarande radiomottagarutrustning som är avsedd att endast användas för mottagning av radio- och TV-sändningar samt speciella terminalapparater för hörselskadade användare.
(7)Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att främja en marknad för allmänt tillgängliga produkter och tjänster som är anpassade för användare med funktionshinder. Det kan ske bland annat genom att medlemsstaterna hänvisar till EU-normer, genom att de inför krav på e-tillgänglighet (eAccessibility) vid förfaranden för offentlig upphandling och vid tjänster i samband med anbudsinfordringar, eller genom att de genomför lagstiftning som skyddar funktionshindrade personers rättigheter.
(8) Definitionerna måste anpassas till principen om teknikneutralitet och vara förenliga med den tekniska utvecklingen. Särskilt villkoren för tillhandahållandet av en tjänst bör vara skilda från de faktiska definierande delarna av en allmänt tillgänglig telefonitjänst, dvs. en elektronisk kommunikationstjänst tillgänglig för allmänheten för utgående eller inkommande samtal, direkt eller indirekt via val eller förval av nätoperatör eller återförsäljning, nationella och/eller internationella samtal och särskilda kommunikationsformer för funktionshindrade användare som använder textrelä- eller totalkonversationstjänster via ett eller flera nummer i en nationell eller internationell nummerplan. Denna tjänst bör vara baserad på kretskopplad eller paketförmedlad teknik. En sådan tjänst är till sin natur dubbelriktad, vilket gör det möjligt för båda samtalsparterna att kommunicera. En tjänst som inte uppfyller alla dessa villkor, till exempel en klick-funktion på en kundtjänstwebbplats, är inte en allmänt tillgänglig telefonitjänst.
(9) Det är nödvändigt att förtydliga att tillämpningen av vissa bestämmelser även ska beakta situationer där en leverantör av tjänster säljer vidare eller byter varumärke på allmänt tillgängliga telefonitjänster som levereras av ett annat företag.
(10) Nätutvecklingen går alltmer mot tekniken för "Internetprotokoll" (IP), som ett resultat av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen, och konsumenterna kan i allt större utsträc