Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (KOM(2006)0244 – C6-0228/2006 – 2006/0084(COD))

P6_TA(2008)0553 A6-0394/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0244),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 280.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0228/2006),

–   med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 7/2006(1),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0394/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280,

med beaktande av kommissionens förslag ║,

med beaktande av revisionsrättens yttrande(2),

║

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att utan dröjsmål gå vidare med konsolideringen av rättsakterna om gemenskapens administrativa utredningar. Denna konsolidering syftar till att stärka effektiviteten vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (byrån) och klargöra den rättsliga ramen för dess uppdrag.

(2)   Det finns anledning att säkerställa att byråns personal kan utföra sitt uppdrag helt oberoende. För detta är det lämpligt att inrätta en personalförvaltning som är mer anpassad till byråns verksamhetsbehov, särskilt genom att eftersträva en bättre jämvikt mellan tillfällig och fast personal.

(3)   Samtidigt som man påminner om det ansvar som ligger på varje enhet i kommissionen och i de övriga institutionerna, organen och byråerna inom unionen och Europeiska gemenskapen (nedan kallade institutioner, organ och byråer) i samband med skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och erkänner betydelsen av de förebyggande aspekterna när man fastställer en EU-politik inom detta område, inbegripet kampen mot bedrägerier och korruption, finns det anledning att utöka uppdraget för byrån till att även täcka dessa aspekter. Utarbetandet av lagstiftning och föreskrifter på EU-nivå bör bygga på byråns praktiska arbete inom detta område.

(4)   Mot bakgrund av den betydande volym gemenskapsmedel som tilldelas området för externt bistånd, av antalet utredningar av byrån inom området samt av det internationella samarbetet för att täcka utredningsbehoven, är det lämpligt att inrätta en rättslig grund som gör det möjligt för kommissionen att få understöd från behöriga myndigheter i tredjeländer samt av internationella organisationer när byrån fullgör sina uppgifter.

(5)  Samtidigt som man bekräftar den primära befogenhet som innehas av ║byrån ║ att bedriva interna utredningar finns det anledning att fastlägga tydliga regler som gör det möjligt för institutioner, organ och byråer att snabbt återuppta undersökningar i ärenden där byrån beslutar att inte ingripa.

(6)  Det finns anledning att klargöra att byråns utredningar regleras av "lämplighetsprincipen" vilket bl.a. gör det möjligt att avstå från att utreda ärenden som är av mindre betydelse eller som inte ingår i de prioriterade utredningsområden som årligen fastställs av byrån. Sådana fall måste därför behandlas av institutionerna om det är en intern utredning och av behöriga nationella myndigheter enligt tillämpliga bestämmelser i varje medlemsstat om det är en extern utredning.

(7)  Det är nödvändigt att skyndsamt kontrollera om de uppgifter byrån fått inom ramen för sitt uppdrag är välgrundade. Det finns följaktligen anledning att klargöra att institutioner, organ och byråer bör bevilja byrån en omedelbar och automatisk tillgång till databaser om förvaltningen av gemenskapsmedlen och till alla andra relevanta databaser och uppgifter.

(8)  Det är nödvändigt att inrätta precisa skyldigheter för byrån att i god tid informera institutionerna, organen och byråerna om pågående utredningar då en ledamot, chef, tjänsteman eller annan anställd, eller uppdragstagare personligen är involverad i de omständigheter som är under utredning eller när administrativa åtgärder skulle kunna vara av nöden för att skydda unionens intressen.

(9)  Efter institutionernas utvärdering av byråns verksamhet, bland annat kommissionens utvärderingsrapport från april 2003 och revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2005 om byråns förvaltning(4) bör man, för att göra byråns utredningsverksamhet mer effektiv, förtydliga vissa aspekter och förbättra vissa åtgärder som byrån får vidta under sina utredningar. Således måste byrån dels kunna utföra de kontroller och inspektioner som föreskrivs i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter(5) vid interna utredningar och i fall av bedrägerier som är kopplade till kontrakt som avser gemenskapsmedel, dels komma åt uppgifter som ║ institutioner, organ och byråer fått via externa utredningar.

(10)   Byråns operativa arbete är i hög grad beroende av samarbetet med medlemsstaterna. Det är lämpligt att medlemsstaterna för byrån anger namnet på de behöriga myndigheter som kan erbjuda det bistånd som byråns anställda behöver när de utför sina arbetsuppgifter, särskilt när en medlemsstat inte har inrättat en särskild enhet med uppdrag att på det nationella planet samordna kampen mot bedrägerier inom gemenskapen.

(11)   För att förbättra den operativa, rättsliga och administrativa ramen för kampen mot bedrägerier är det viktigt för byrån att få reda på hur utredningarnas resultat har följts upp. Därför bör medlemsstaternas behöriga myndigheter, institutionerna, organen och byråerna samt, med kommissionens medverkan, myndigheter i tredjeländer och internationella organisationer åläggas en skyldighet att regelbundet överlämna en rapport till byrån om de framsteg man gjort när det gäller den uppföljning som skett efter att byrån överlämnat sin slutliga utredningsrapport.

(12)   Med tanke på den stora betydelsen av ett förstärkt samarbete mellan byrån, Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust) är det nödvändigt att införa en rättslig grund som gör det möjligt för byrån att ingå avtal med dessa två organ. I avsikt att till fullo utnyttja de befogenheter som tillkommer Eurojust, byrån respektive medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller omständigheter som kan leda till straffrättsliga åtgärder, bör byrån vara skyldig att informera Eurojust i de fall då man misstänker illegal verksamhet som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen, när det gäller allvarlig brottslighet där åtminstone två medlemsstater är berörda.

(13)  Med tanke på rättssäkerheten bör de grundläggande procedurgarantierna för byråns interna och externa utredningar kodifieras i denna förordning. Detta hindrar inte ett mer omfattande skydd som eventuellt följer av regler i fördragen, protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Europaparlamentets ledamotsstadga, tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade "tjänsteföreskrifterna") eller alla andra tillämpliga nationella bestämmelser.

(14)   Procedurgarantierna och de legitima rättigheterna för de personer som är under utredning bör respekteras och tillämpas utan någon skillnad i behandling till följd av de olika former av utredningar som byrån använder sig av.

(15)   För att säkerställa största möjliga insyn i byråns operativa verksamheter, särskilt när det gäller principerna för utredningsförfarandet, de berörda personernas legitima rättigheter och procedurgarantierna, bestämmelserna för uppgiftsskydd, principerna för överlämnande av uppgifter avseende vissa aspekter av byråns operativa verksamhet, kontrollen av utredningshandlingarnas lagenlighet och möjligheterna till överklagande för de berörda personerna, finns det anledning att föreskriva en rättslig grund som gör det möjligt för byrån att anta förfaranderegler för OLAF:s utredningar. Reglerna bör offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(16)   För att procedurgarantierna ska respekteras under hela utredningen, är det nödvändigt att inom byrån inrätta en funktion för kontroll av lagenligheten. Kontrollen av lagenligheten bör bland annat ske innan en utredning inleds och avslutas och innan uppgifter översänds till medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den bör genomföras av juridiska experter som kan inneha en juridisk befattning i en medlemsstat och som tjänstgör inom byrån. Byråns generaldirektör bör också begära ett utlåtande från dessa experter inom ramen för byråns verkställande kommitté för utredning och operationer (nedan kallad "verkställande kommittén").

(17)  För att stärka enskilda personers skydd under utredningarna bör de berörda i slutskedet av utredningen ha rätt att få ta del av slutsatserna och rekommendationerna i den slutliga utredningsrapporten, utan att det påverkar artikel 90a i tjänsteföreskrifterna ║ eller EG-domstolens behörighet enligt fördraget. ▌

(18)  För att öka insynen bör lämplig information lämnas till uppgiftslämnaren, som bör ha rätt att få information om en utredning kommer att inledas eller ej, och på uttrycklig begäran, även information om resultatet av den utredning som gjorts med anledning av uppgifterna.

(19)   För att möjliggöra en objektiv information till de europeiska skattebetalarna och för att garantera journalistisk frihet måste samtliga EU:s organ som är inblandade i utredningsarbetet respektera principen om journalistiskt källskydd i enlighet med nationell lagstiftning.

▌

(20)  Erfarenheterna av det operativa arbetet visar att byråns generaldirektör bör få delegera vissa uppgifter till en eller flera av byråns anställda, genom en skriftlig handling som ska fastställa villkoren och begränsningarna för denna delegation.

(21)   Respekten för de grundläggande rättigheter som tillkommer de personer som berörs av utredningen bör hela tiden garanteras, särskilt då uppgifter överlämnas. Det finns anledning att klarlägga grundprinciperna för byråns kommunikationspolitik. Överlämnandet av uppgifter om byråns utredningar till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, antingen bilateralt eller inom ramen för samordningsförfarandet, bör genomföras med iakttagande av utredningarnas förtroliga karaktär, de berörda personernas legitima rättigheter och, i tillämpliga fall, de nationella bestämmelser som tillämpas på de rättsliga förfarandena. Det finns anledning att införa en rättslig grund som gör det möjligt för byrån att ingå avtal med de berörda institutionerna om överlämnandet av uppgifter. Byråns generaldirektör bör tillse att allt överlämnande av uppgifter till allmänheten respekterar principerna för neutralitet och opartiskhet. I förfarandereglerna för OLAF:s utredningar bör man precisera vilka följderna blir om någon sprider uppgifter utan tillstånd.

(22)  Övervakningskommitténs roll bör skärpas och kriterierna och förfarandet för att utse dess ledamöter bör omarbetas. Vid tidpunkten för urvalet måste de sökande inneha en högt uppsatt befattning inom rättsväsendet eller arbeta med utredningsuppgifter på hög nivå eller i jämförbara funktioner. De kommer att utses för en femårsperiod och kan inte väljas om. I syfte att bevara sakkunskapen inom kommittén bör ledamöterna utses fortlöpande i intervaller.

(23)   Det är lämpligt att utöka och förstärka de uppgifter för övervakningskommittén som följer av dess mandat, och att säkerställa byråns oberoende när den genomför sina utredningar. Kommittén bör följa utvecklingen när det gäller procedurgarantierna och utredningstidens längd. Den bör informeras om utredningar som varar längre än 12 månader och lämna yttranden till byråns generaldirektör samt, i förekommande fall, till institutionerna om de utredningar som inte avslutas inom 18 månader. Det finns anledning att precisera att övervakningskommittén inte ska ingripa i pågående utredningar.

(24)   Det finns anledning att utvärdera den rättsliga, institutionella och operativa ramen för kampen mot bedrägerier, korruption och all annan verksamhet till skada för Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen. I detta syfte är det lämpligt att uppmana institutionerna att samverka och främja diskussionen om de viktigaste aspekterna av EU:s strategi mot bedrägerier. Det bör inrättas ett samordningsförfarande mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Samordningen bör omfatta vissa delar av samarbetet inom detta område mellan byrån och medlemsstaterna samt EU-institutionerna, liksom även förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer, byråns utredningspolitik och övervakningskommitténs rapporter och analyser. Byråns generaldirektör och övervakningskommitténs ordförande bör medverka i samordningen som kommer att äga rum minst en gång per år.

(25)   För att göra det möjligt för övervakningskommittén att genomföra sin uppgift effektivt, med fullständigt oberoende och på ett framgångsrikt sätt, är det av avgörande betydelse att byrån garanterar att alla förutsättningar föreligger för att övervakningskommitténs sekretariat ska kunna arbeta självständigt och endast under ledning av kommitténs ordförande och dess ledamöter.

(26)  För att stärka den oberoende ställningen för byråns ledning bör byråns generaldirektör utses för en period på fem år, som ▌ får förlängas en gång. Vid tidpunkten för urvalet bör de sökande inneha eller ha innehaft en högt uppsatt befattning inom rättsväsendet eller en verkställande funktion i samband med utredningar och ha operativ yrkeserfarenhet på åtminstone tio år från en tjänst med stort ledningsansvar. En betydande del av denna yrkeserfarenhet bör ha erhållits i samband med bedrägeribekämpning i medlemsstaterna och/eller i gemenskapen. Utnämningsförfarandet bör inte överstiga nio månader. Byråns generaldirektör utses av Europaparlamentet och rådet i samförstånd och utnämnas av kommissionen.

(27)   Med tanke på den känsliga befattningen finns det anledning att föreskriva att byråns generaldirektör ska informera kommissionen om denne har för avsikt att påbörja en ny yrkesverksamhet inom två år efter att denne lämnat sin tjänst, i enlighet med artikel 16 i tjänsteföreskrifterna. Denna uppgift bör anges i kommissionens årliga rapport om bedrägeribekämpningen.

(28)  För att stärka respekten för procedurgarantierna bör det inrättas en möjlighet för de personer som berörs av en utredning av byrån att inlämna ett klagomål till övervakningskommittén. Klagomålen bör behandlas av en rättsövervakande rådgivare, som agerar helt oberoende och utnämns av byråns generaldirektör på förslag av övervakningskommittén. Den rättsövervakande rådgivaren ska avge sitt yttrande inom 30 arbetsdagar och överlämna det till den klagande, byråns generaldirektör och övervakningskommittén.

▌

(29)   Det finns anledning att efter en period på fyra år utvärdera tillämpningen av denna förordning. Kommissionen bör överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med ett yttrande från övervakningskommittén. Efter denna utvärdering bör denna förordning kunna omarbetas. Denna förordning bör under alla omständigheter omarbetas efter att en europeisk åklagarmyndighet inrättats.

(30)  Förordning (EG) nr 1073/1999(6) bör ändras i enlighet med detta.

(31)  Byråns handlingsmöjligheter vid externa utredningar förtydligas och förstärks endast punktvis genom denna förordning, där juridiska luckor i det nuvarande systemet upptäckts och där byrån måste kunna ingripa mer effektivt för att kunna göra externa utredningar som är så tillförlitliga att de kan användas av medlemsstaternas myndigheter. Utvidgningen av procedurgarantierna till att även omfatta externa utredningar är nödvändig för att skapa en enhetlig rättslig ram för alla byråns utredningar. Den här förordningen följer fullt ut subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(32)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och följer de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 47 och 48.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1073/1999 ska ändras på följande sätt:

1)  I artikel 1.1 och 1.2 ska ersättas med följande:"

1.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad byrån), som har inrättats av kommissionen genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom, ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar som kommissionen har enligt gemenskapens gällande bestämmelser i medlemsstaterna och, enligt gällande samarbetsavtal, i tredjeländer.

Bedrägeri, korruption och all annan olaglig verksamhet till skada för gemenskapens ekonomiska intressen, inbegripet regelbrott, är definierade i de gemenskapsregler och avtalsbestämmelser som gäller inom detta område.

2.   Byrån ska förmedla kommissionens hjälp till medlemsstaterna för att organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter så att de kan samordna sina åtgärder för att skydda Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier. Byrån ska bidra till att skapa och utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen.

2)  Artikel 3 ska ersättas med följande:"

Artikel 3

Externa utredningar

1.  Byrån ska utöva de befogenheter som kommissionen har enligt förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 att utföra kontroller och inspektioner på platsen i medlemsstaterna och, i enlighet med gällande avtal, i tredjeland och vid internationella organisationer.

Inom ramen för sina utredande uppgifter ska byrån utföra kontroller och inspektioner i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 och de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i samma förordning i medlemsstaterna och, i enlighet med gällande samarbetsavtal, i tredjeland och i internationella organisationer.

2.  För att fastställa om överenskommelser, beslut om bidrag eller kontrakt om gemenskapsfinansiering utsatts för bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som avses i artikel 1 får byrån företa kontroller på plats hos ekonomiska aktörer som, direkt eller indirekt, erhållit finansiering, enligt villkoren i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96.

Medlemsstaterna ska anta och genomföra alla nödvändiga åtgärder för att tillse att byrån kan utöva den utredningsfunktion som avses i denna artikel. De ska bistå byrån vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt bestämmelserna i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 hos ekonomiska aktörer som, direkt eller indirekt, erhållit finansiering.

3.  Vid en extern utredning ska byrån, i den mån detta är ▌ nödvändigt för att fastställa om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som avses i artikel 1 förekommit, få tillgång till relevanta uppgifter som innehas av institutioner, organ eller byråer och som rör de omständigheter som utreds. Artikel 4.2 och 4.4 ska gälla i detta avseende.

4.  Om byrån innan en utredning inletts får uppgifter som leder till misstanke om bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som avses i artikel 1, ska byråns generaldirektör informera de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter. Utan att det påverkar de sektorsvisa bestämmelserna ska dessa myndigheter göra en lämplig uppföljning och i förekommande fall utreda saken enligt tillämplig nationell rätt. Byråns personal får delta i sådana utredningar. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska informera byråns generaldirektör om vilka åtgärder som vidtagits och vilka resultat uppgifterna givit.

5.  Då byrån beslutar att inte inleda en utredning, ska den informera Eurojust om att den till medlemsstaternas behöriga myndigheter översänt uppgifter som tyder på bedrägerier, korruption eller all annan olaglig verksamhet som avses i artikel 1, när det gäller allvarlig brottslighet där åtminstone två medlemsstater är berörda. Byrån ska också informera Eurojust så snart som en av byråns utredningar faller inom dess behörighetsområde, enligt de villkor som föreskrivs i samarbetsavtalen mellan dem.

3)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 3a

Byråns samarbete med Eurojust, Europol och andra internationella organisationer

Byrån får, vid utövandet av de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning, ingå samarbetsavtal med Eurojust och Europol. Dessa avtal syftar till att klarlägga de respektive behörighetsområdena för dessa organ samt även fastställa samarbetet mellan dem inom ramen för ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Byrån får även ingå samarbetsavtal med andra internationella organisationer.

4)  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 stycke 2 ska ersättas med följande:"

Dessa interna utredningar ska utföras under iakttagande av fördragens bestämmelser, särskilt protokollet om immunitet och privilegier, och av tjänsteföreskrifterna, i enlighet med villkoren och bestämmelserna i denna förordning och de beslut som varje institution, organ och byrå antar, utan att detta innebär en annorlunda behandling när det gäller procedurgarantierna och de berörda personernas legitima rättigheter jämfört med de externa utredningarna.

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

Enligt de bestämmelser som anges i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får byrån utföra kontroller på plats hos direkt eller indirekt berörda ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevanta uppgifter om omständigheter som är under intern utredning.

c)  Punkt 5 ska utgå.

5)  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

Artikel 5

Inledande av utredningar

1.  Byrån får inleda en utredning när det föreligger skälig misstanke om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som avses i artikel 1. Beslutet att inleda en utredning eller ej ska fattas med hänsyn till utredningsprioriteringar och byråns arbetsprogram för utredningsverksamheten, vilka fastställs enligt bestämmelserna i artikel 11a och artikel 12.6. ▌Hänsyn kan även tas till anonymt lämnad information som utgör tillräcklig grund för misstanke.

2.  Beslut om att inleda en utredning ska fattas av byråns generaldirektör efter samråd med byråns verkställande kommitté och i enlighet med de bestämmelser om kontroll av lagenlighet som föreskrivs i artikel 14.

3.  Externa utredningar kräver ett beslut av byråns generaldirektör, antingen på eget initiativ eller på begäran av en berörd medlemsstat eller en av Europeiska gemenskapernas eller Europeiska unionens institutioner.

Interna utredningar kräver ett beslut av byråns generaldirektör, antingen på eget initiativ eller på begäran av en av Europeiska gemenskapernas eller Europeiska unionens institutioner där utredningen ska utföras.

När byrån gör sådana interna utredningar som avses i den här förordningen får institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt göra administrativa utredningar av samma omständigheter.

4.  När en institution, ett organ eller en byrå har för avsikt att inleda en utredning inom ramen för sitt administrativa oberoende ska de fråga byrån om saken redan är föremål för en intern utredning. Byrån ska inom femton arbetsdagar efter förfrågan uppge om utredning pågår eller om byrån har för avsikt att inleda en utredning enligt punkt 4. Ett uteblivet svar ska gälla som beslut av byrån om att ingen intern utredning kommer att inledas.

5.  Beslutet att inleda en utredning eller ej ska fattas inom två månader från det att byrån fått in en sådan förfrågan som avses i punkt 2 eller 3. Beslutet ska utan dröjsmål delges den institution, det organ, eller den byrå, eller den medlemsstat som gjort förfrågan. Beslut om att inte inleda en utredning ska motiveras.

När en tjänsteman eller annan anställd vid en institution, ett organ eller en byrå enligt artikel 22a i tjänsteföreskrifterna eller motsvarande bestämmelser för gemenskapens övriga anställda lämnar upplysningar till byrån om misstänkta bedrägerier eller oegentligheter ska byrån upplysa honom eller henne om saken kommer att leda till en utredning eller ej.

Innan en utredning inleds och under utredningens gång ska institutioner, organ och byråer erbjuda byrån omedelbart och automatiskt tillträde till alla andra databaser för gemenskapsmedlens förvaltning, till alla andra databaser och till uppgifter och information som är relevant så att byrån kan kontrollera om de överlämnade uppgifterna är välgrundade.

6.  Om byrån beslutar att inte inleda någon intern utredning därför att det är olämpligt eller oförenligt med utredningsprioriteringarna, ska de tillgängliga upplysningarna utan dröjsmål överlämnas till institutionen, organet eller byrån för lämplig uppföljning enligt tillämpliga bestämmelser. Byrån ska i förekommande fall tillsammans med institutionen, organet eller byrån fastställa lämpliga åtgärder för att skydda källans identitet. Byrån får vid behov begära information om uppföljningen.

Om byrån beslutar att inte inleda en extern utredning därför att det är olämpligt eller oförenligt med utredningsprioriteringarna ska artikel 3.4 tillämpas

6)  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

1.  Byråns generaldirektör ska leda utredningsarbetet. Denne kan skriftligen ge en av byråns verkställande direktörer befogenhet att leda utredningsarbetet. Utredningarna ska genomföras av anställda som utses av byrån och under byråns generaldirektörs ledning och ansvar.

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

3.   De anställda vid byrån som utses att göra en utredning ska för varje uppdrag erhålla en skriftlig handling utfärdad av byråns generaldirektör, där syftet och målet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder anges.

c)  Följande punkt ska läggas till:"

3a.  Då de anställda vid byrån som utsetts att genomföra en kontroll eller en inspektion på plats enligt de bestämmelser som föreskrivs i förordning (EG, Euratom) nr 2185/96, konstaterar att en ekonomisk aktör motsätter sig detta, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten, som tidigare utsetts som byråns kontaktpunkt, omedelbart informeras. På byråns begäran ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten ge nödvändigt bistånd till byråns anställda för att göra det möjligt för dem att genomföra uppdraget, såsom det specificerats i den handling som avses i punkt 3. Medlemsstaten ska se till att byråns anställda, på samma villkor som medlemsstatens behöriga myndigheter och i enlighet med den nationella lagstiftningen, kan få tillgång till all information och dokumentation angående de omständigheter som avses i artikel 1, som är nödvändig för att på ett tillfredsställande sätt genomföra kontrollerna och inspektionerna på plats.

d)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

4.   De anställda vid byrån ska vid de kontroller och inspektioner som de utför på platsen och i samband med utredningar följa de regler och den praxis som gäller för nationella utredare i den berörda medlemsstaten, tjänsteföreskrifterna samt de beslut som avses i artikel 4.1 andra stycket. Byråns anställda ska agera i enlighet med principen om opartiskhet. En anställd ska omedelbart informera byråns generaldirektör om denne i samband med utredningsarbetet kan hamna i en intressekonflikt. Byråns generaldirektör ska besluta om en sådan intressekonflikt föreligger eller inte. I förekommande fall ska denne beordra att den anställde i fråga ersätts av en annan anställd.

e)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

5.  Utredningarna ska pågå kontinuerligt under en tidsperiod som ska stå i proportion till omständigheterna och ärendets komplexitet. Byråns anställda ska se till att genomföra utredningen på ett sådant sätt att bevis säkras och bevaras. Om det föreligger en risk för att bevismaterial försvinner, kan de av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten begära att den i enlighet med den nationella lagstiftningen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkra och bevara bevismaterial.

f)  Följande punkt ska införas║:"

Denna information till institutionen, organet eller byrån kan senareläggas när det av utredningsskäl är nödvändigt att iaktta absolut sekretess eller att använda utredningsförfaranden som ingår i en nationell rättslig myndighets behörighetsområde, i enlighet med tillämplig nationell rätt för utredningar. Byråns generaldirektör ska motivera sitt beslut i enlighet med bestämmelserna om rättslig kontroll i artikel 14.2.

Institutionen, organet eller byrån ska i förekommande fall besluta om det är lämpligt att vidta eventuella säkerhetsåtgärder eller administrativa åtgärder, med vederbörlig hänsyn till att säkra en effektiv utredning och de sekretessåtgärder byrån eventuellt rekommenderar. Institutionen, organet och byrån ska snarast informera OLAF om beslut som fattats om eventuella åtgärder enligt denna artikel, eller, i förekommande fall, om nödvändigheten att inleda ett kompletterande disciplinärt förfarande avseende handlingar för vilka institutionen, organet eller byrån är vederbörligen behöriga enligt tjänsteföreskrifterna. Ett kompletterande disciplinärt förfarande kan inledas efter samråd med byrån.

g)  Följande stycke ska läggas till i punkt 6:"

Byråns anställda kan begära bistånd av behöriga myndigheter i tredjeländer för att utföra sitt uppdrag, i enlighet med bestämmelserna i de samarbetsavtal som ingåtts med dessa länder. De kan också begära bistånd av internationella organisationer för att utföra sina uppgifter, i enlighet med bestämmelserna i de avtal som ingåtts med dessa organisationer.

h)  Följande punkt ska läggas till ║:"

När det framgår att en utredning sannolikt inte kan avslutas inom tolv månader från det att den inleddes får byråns generaldirektör förlänga fristen med högst sex månader. Byråns generaldirektör ska försäkra sig om behovet att förlänga utredningen. Innan detta beslut fattas ska byråns generaldirektör informera övervakningskommittén om orsakerna till att utredningen ännu inte kan avslutas och om den tid som beräknas behövas för att avsluta densamma.

Om utredningen inte avslutats inom 18 månader efter att den inletts, ska byråns generaldirektör informera övervakningskommittén om orsakerna till varför denne inte kunnat avsluta utredningen och kommittén ska lämna ett yttrande om förlängningen och, i förekommande fall, om utredningens fortsatta genomförande.

Övervakningskommittén ska överlämna en kopia av sitt yttrande till institutionen, organet eller byrån i fråga. Överlämnandet kan senareläggas när det av utredningsskäl är nödvändigt att iaktta absolut sekretess eller i enlighet med tillämplig nationell rätt för utredningar.

Byråns generaldirektör ska för budgetmyndigheten lägga fram en årlig rapport om orsakerna till att denne inte kunnat avsluta utredningarna inom 30 månader från att de inletts. Övervakningskommittén ska till budgetmyndigheten överlämna ett yttrande om dessa orsaker.

7)  Artikel 7.1 och 7.2 ska ersättas med följande:"

1.  Institutioner, organ och byråer ska utan dröjsmål till byrån överlämna alla uppgifter som kan ha samband med eventuella fall av bedrägeri, korruption eller all annan olaglig verksamhet, som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen.

2.  Institutioner, organ och byråer och, i den mån den nationella lagstiftningen tillåter detta, medlemsstaterna, ska på begäran av byrån eller på eget initiativ överlämna alla handlingar och uppgifter som de innehar och som gäller en pågående utredning.

8)  Följande artiklar ska införas║:"

Artikel 7a

Procedurgarantier

1.  Byrån ska i sina utredningar beakta omständigheter som talar såväl för som emot de personer som är berörda. Utredningarna ska genomföras på ett objektivt och opartiskt sätt, i enlighet med principen om oskuldspresumtion och procedurgarantierna, vilka preciseras i de förfaranderegler för OLAF:s utredningar som avses i artikel 15a.

2.  Om en utredning tyder på att en ekonomisk aktör eller en ledamot, chef, tjänsteman eller annan anställd, eller uppdragstagare för en institution, ett organ eller en byrå kan vara involverade i ett ärende under utredning ska han eller hon informeras såvida det inte skadar utredningen.

Innan utredningens slutrapport utarbetats får under inga omständigheter ▌ slutsatser som avser namngivna fysiska eller juridiska personer dras i en utredning utan att de fått tillfälle att yttra sig, antingen skriftligen eller vid ett samtal med de anställda som byrån utsett, om samtliga omständigheter som gäller dem. En sammanfattning av dessa omständigheter ska lämnas, tillsammans med inbjudan att yttra sig, till de berörda personerna, vilka ska överlämna sina synpunkter inom den tidsfrist som byrån angivit. Vid ett samtal får de berörda ▌biträdas av en person de själva väljer. Alla berörda personer får yttra sig på vilket av gemenskapens officiella språk de vill. Gemenskapens tjänstemän eller övriga anställda får dock uppmanas att yttra sig på ett av gemenskapens officiella språk som de har fördjupade kunskaper i. En personligen involverad person har rätt att inte röja sin inblandning.

När det av utredningsskäl är nödvändigt att iaktta absolut sekretess eller när man använder utredningsåtgärder som ingår i en nationell rättslig myndighets behörighetsområde i enlighet med den nationella rätt som är tillämplig på utredningar, får byråns generaldirektör besluta om att avvakta med att uppmana de involverade att yttra sig, med beaktande av bestämmelserna om kontroll av lagenligheten i artikel 14. Vid en intern utredning fattar byråns generaldirektör detta beslut efter att ha informerat institutionen, organet eller byrån som den berörda personen är knuten till.

Institutionen, organet eller byrån ska i förekommande fall besluta om det är lämpligt att vidta eventuella säkerhetsåtgärder eller administrativa åtgärder, och då ta vederbörlig hänsyn till intresset att säkra en effektiv utredning och de särskilda sekretessåtgärder byrån rekommenderar. Institutionen, organet och byrån ska, i förekommande fall, utan dröjsmål informera OLAF om beslut som fattats om eventuella åtgärder enligt denna artikel, eller om nödvändigheten att inleda ett kompletterande disciplinärt förfarande avseende handlingar för vilka institutionen, organet eller byrån är behörigt enligt tjänsteföreskrifterna. Ett kompletterande disciplinärt förfarande kan inledas efter samråd med byrån.

3.  Inbjudan till intervju, vare sig det gäller vittnen eller personer som själva är involverade i den mening som avses i punkt 2, måste göras minst tio arbetsdagar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om den person som ska höras uttryckligen samtycker. Inbjudan ska bl.a. innehålla en förteckning över de rättigheter personen har. Byrån ska upprätta ett protokoll och ge personen tillgång till det, varvid denne antingen kan godkänna det eller lägga till sina synpunkter.

Om det under intervjun framkommer belägg för att personen i fråga kan vara involverad i de omständigheter som är under utredning, ska de procedurregler som föreskrivs i punkt 2 omedelbart tillämpas.

4.  De procedurgarantier som föreskrivs i denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar:

Artikel 7b

Information om nedläggning av utredningen utan vidare åtgärder

Om det efter en utredning visar sig att anklagelserna inte kan vidhållas mot en ekonomisk aktör eller en ledamot, chef, tjänsteman eller annan anställd, eller uppdragstagare för en institution, ett organ eller en byrå ska utredningen i fråga läggas ner utan vidare åtgärd genom ett beslut av byråns generaldirektör, som skriftligen ska underrätta de berörda, inom tio arbetsdagar efter att beslutet fattats, och i förekommande fall även deras institution, organ eller byrå.

Artikel 7c

Journalistiskt källskydd

För att möjliggöra en objektiv information till de europeiska skattebetalarna och för att garantera journalistisk frihet måste samtliga EU:s organ som är inblandade i utredningsarbetet respektera principen om journalistiskt källskydd i enlighet med nationell lagstiftning.

9)  Artikel 8.3 och 8.4 ska ersättas med följande:"

OLAF ska följa gemenskapsbestämmelserna och nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt dem som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001*.

4.  Byråns generaldirektör ska ansvara för att bestämmelserna i den här artikeln och i artikel 287 i fördraget följs.

______________

* EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

10)  Följande artikel ska införas║:"

Artikel 8a

Delgivning av slutrapporten när utredningen avslutas

Innan den slutliga utredningsrapporten överlämnas till de berörda institutionerna, organen eller byråerna eller medlemsstaternas behöriga myndigheter ska byrån överlämna slutsatserna och rekommendationerna i slutrapporten till dem som är personligen involverade i den interna eller externa utredningen.

Byråns generaldirektör får besluta att avstå från den delgivning som avses i första stycket endast om ärendet kräver absolut sekretess eller utredningsåtgärder som ingår i en nationell rättslig myndighets behörighetsområde, i enlighet med tillämplig nationell rätt för utredningar. Vid en intern utredning ska byråns generaldirektör fatta detta beslut efter att vederbörligen ha informerat institutionen, organet eller byrån som den berörda personen är knuten till.

Om de personligt involverade anser att procedurgarantierna i artikel 6.5 och artikel 7a inte har följts och att detta kan ha påverkat slutsatserna i utredningen får de begära ett yttrande från övervakningskommittén, i enlighet med förfarandet i artikel 14a, inom tio arbetsdagar från det att de mottagit slutsatserna i slutrapporten.

11)  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

När byrån har avslutat en utredning, ska den under byråns generaldirektörs överinseende upprätta en rapport som ▌ ska redogöra för förfarandet, de genomförda utredningsåtgärderna, den rättsliga grunden, de omständigheter som konstaterats och deras juridiska innebörd ▌ samt utredningens slutsatser, inklusive rekommendationer om en lämplig uppföljning. I denna rapport ska de uppskattade ekonomiska skadorna anges samt de belopp som ska återkrävas. I de förfaranderegler för OLAF:s utredningar som avses i artikel 15a specificeras alla övriga delar som ska ingå i rapporten i syfte att återkräva medel, ett ansvar som åligger de behöriga utanordnarna.

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

"3. En rapport som upprättas efter en extern utredning och alla handlingar som har anknytning till den ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om externa utredningar, och till kommissionen. Om det kan ske utan hinder av nationell lagstiftning ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna informera byråns generaldirektör om hur de överlämnade utredningsrapporterna följts upp. I detta syfte ska de överlämna en rapport över gjorda framsteg till byråns generaldirektör var sjätte månad eller, i förekommande fall, inom den tidsfrist som byråns generaldirektör fastställt.

Byrån ska till behöriga myndigheter i tredjeländer, i enlighet med de avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd som ingåtts med kommissionen, liksom till internationella organisationer, i enlighet med de avtal som ingåtts med kommissionen, överlämna slutsatserna och rekommendationerna i den rapport som upprättats efter en extern utredning samt alla handlingar som har anknytning till den. Kommissionen ska se till att de behöriga myndigheterna i tredjeländer, vilka fastställts som byråns kontaktpunkter i avtalen om samarbete och ömsesidigt bistånd, informerar byråns generaldirektör, såvida den nationella lagstiftningen inte förhindrar detta, om den uppföljning som gjorts till följd av slutsatserna och rekommendationerna i den slutliga utredningsrapporten. På samma sätt ska kommissionen se till att de internationella organisationerna informerar byråns generaldirektör om den uppföljning som gjorts till följd av slutsatserna och rekommendationerna i den slutliga utredningsrapporten. I detta syfte ska de överlämna en rapport över gjorda framsteg till byråns generaldirektör var sjätte månad eller, i förekommande, fall inom den tidsfristen som byråns generaldirektör fastställt.

c)  Följande punkt ska införas║:"

När den rapport som upprättas efter en intern utredning avslöjar uppgifter om omständigheter som kan leda till straffrättsliga påföljder ska slutrapporten överlämnas till den berörda medlemsstatens rättsliga myndigheter och, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden, till den institution, det organ eller den byrå som berörs enligt punkt 4. ▌

d)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

4.  En rapport som upprättas efter en intern utredning och alla handlingar som har anknytning till den ska överlämnas till den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån. Institutionerna, organen eller byråerna ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära och rättsliga åtgärder, som resultaten av de interna utredningarna påkallar, och informera byråns generaldirektör om detta. I detta syfte ska de överlämna en rapport över gjorda framsteg till byråns generaldirektör var sjätte månad eller, i förekommande fall, inom den tidsfristen som denne fastställt.

e)  Följande punkt ska läggas till ║:"

En uppgiftslämnare som lämnat byrån uppgifter om misstänkta bedrägerier eller oegentligheter får på begäran informeras av byrån om att en utredning avslutats och, i förekommande fall, om att en slutrapport överlämnats till behöriga myndigheter. Byrån får dock avslå en sådan begäran om den anser att den kan skada de berördas rättmätiga intressen, utredningens effektivitet och uppföljning eller sekretesskraven.

12)  Artikel 10 ska ersättas med följande:"

Artikel 10

Informationsutbyte mellan byrån och medlemsstaternas nationella myndigheter

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 8 och 9 eller bestämmelserna i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får byrån när som helst till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna överlämna uppgifter som har inhämtats i samband med externa utredningar.

Beslut om att överlämna uppgifter ska fattas av byråns generaldirektör efter samråd med byråns verkställande kommitté och i enlighet med den kontroll av lagenligheten som föreskrivs i artikel 14.2.

2.  Utan att det påverkar artiklarna 8 och 9 ska byråns generaldirektör under pågående internutredning till de rättsliga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna överlämna uppgifter som byrån fått fram om omständigheter som kräver utredningsåtgärder som ingår i en nationell rättslig myndighets behörighetsområde, eller som med tanke på deras allvar kräver en brådskande straffrättslig uppföljning. I så fall ska byråns generaldirektör informera institutionen, organet eller byrån om detta i förväg. De överlämnade upplysningarna ska särskilt ange vem som utreds, och innehålla en sammanfattning av konstaterade omständigheter, en preliminär rättslig bedömning och en bedömning av eventuell ekonomisk skada.

Beslut om att överlämna uppgifter ska fattas av byråns generaldirektör efter samråd med byråns verkställande kommitté och i enlighet med den kontroll av lagenligheten som föreskrivs i artikel 14.2.

Innan de uppgifter som anges i första stycket överlämnas, och såvitt detta inte skadar utredningsarbetet, ska byrån ge de personer som utpekas i utredningen tillfälle att yttra sig om de omständigheter som gäller dem, enligt villkoren och bestämmelserna i artikel 7a.2, andra och tredje styckena.

3.  Om det kan ske utan hinder av nationell lagstiftning ska de behöriga myndigheterna, särskilt de rättsliga myndigheterna, i den berörda medlemsstaten informera byråns generaldirektör om hur de uppgifter som överlämnats enligt denna artikel följts upp.

4.  Informationsutbytet och samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas behöriga myndigheter samt alla åtgärder som vidtagits på grundval av information som lämnats till dem ska bli föremål för en regelbunden analys inom ramen för det samordningsförfarande som införs genom artikel 11a.

13)  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 10a

Informationsutbyte mellan byrån och intresserade institutioner

1.  Byråns generaldirektör ska regelbundet och åtminstone en gång per år rapportera till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resultaten av de utredningar som görs av byrån, och då beakta deras förtroliga karaktär, berörda personers legitima rättigheter och, i förekommande fall, tillämpliga nationella bestämmelser för de rättsliga förfarandena.

Byråns generaldirektör ska agera i enlighet med den princip om oberoende som karakteriserar dennes uppdrag.

2.  Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten ska säkerställa att sekretess iakttas beträffande de utredningar som görs av byrån, liksom att berörda personers legitima rättigheter och, om rättsliga förfaranden har inletts, tillämpliga nationella bestämmelser för dessa förfaranden respekteras.

3.  Byrån och de berörda institutionerna kan ingå avtal om överföring av all information som är nödvändig för att byrån ska kunna fullgöra sitt uppdrag, i enlighet med de principer som fastställts i punkt 1 och 2.

Artikel 10b

Information till allmänheten

Byråns generaldirektör ska se till att informationen till allmänheten ges på ett neutralt och opartiskt sätt samt i enlighet med de principer som fastställts i artikel 10a.

I förfarandereglerna för OLAF:s utredningar, som antagits enligt artikel 15a, specificeras reglerna för att förhindra otillåten spridning av uppgifter om byråns operativa verksamhet och de disciplinära åtgärder som ska tillämpas i händelse av läckor, i enlighet med artikel 8.3.

14)  Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

Övervakningskommittén ska yttra sig till byråns generaldirektör, på eget initiativ eller på begäran från byråns generaldirektör eller någon institution, något organ eller någon byrå, utan att störa pågående utredningar. En kopia av yttrandet ska lämnas till den som begärt yttrandet.

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

2.  Kommittén ska bestå av fem utomstående oberoende personer, som vid tidpunkten för utnämningen innehar högt uppsatta befattningar inom rättsväsendet eller utredningsverksamheten eller andra jämförbara uppgifter på det område där byrån verkar. De ska ha kunskaper om hur EU-institutionerna fungerar och utöver sitt förstaspråk även behärska ytterligare ett av unionens officiella språk.

Kommitténs ledamöter ska utses av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd. Inbjudan att inkomma med ansökningar ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Fem personer ska väljas ut på grundval av en "förurvalslista" som kommissionen lägger fram och som innehåller minst tolv sökande.

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

3.  Ledamöterna ska utses för en period på fem år. Deras mandat får inte förnyas. I syfte att bevara sakkunskapen inom kommittén bör ledamöterna utses fortlöpande i intervaller.

d)  Punkterna 6, 7 och 8 ska ersättas med följande:"

6.  Övervakningskommittén ska utse sin ordförande. Den ska anta sin arbetsordning, som innan den antas ska överlämnas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen för yttrande. Övervakningskommitténs sammanträden ska sammankallas på initiativ av dess ordförande eller byråns generaldirektör. Övervakningskommittén ska fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter. Byrån ska fungera som dess sekretariat.

7.  Byråns generaldirektör ska en gång om året till övervakningskommittén överlämna en plan för byråns utredningsverksamhet. Han eller hon ska regelbundet underrätta kommittén om byråns verksamhet och utredningar och om uppföljningen av dessa.

8.  Övervakningskommittén ska varje år anta minst en verksamhetsrapport, som särskilt ska behandla utvärderingen av byråns oberoende, tillämpningen av procedurgarantierna och utredningstiden; rapporterna ska ställas till institutionerna. Kommittén får lägga fram rapporter för Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resultaten och uppföljningen av utredningar som byrån har utfört.

15)  Följande artikel ska införas║:"

Artikel 11a

Samordningsförfarande

1.  Ett samordningsförfarande ska inrättas mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen.

2.  Samordningsförfarandet ska omfatta

3.  Samordningen ska äga rum minst en gång om året och på begäran från en av institutionerna.

4.  Byråns generaldirektör och övervakningskommitténs ordförande ska medverka i samrådsförfarandet. Företrädare för revisionsrätten, Eurojust och Europol kan inbjudas.

5.  Samordningen ska förberedas vid ett eller flera tekniska sammanträden. Sammanträdena sammankallas på begäran av en av institutionerna eller byrån.

6.  Samordningsförfarandet ska inte i något fall ingripa i utredningsarbetet och ska genomföras med iakttagande av byråns generaldirektörs oberoende.

7.  Institutionerna, organen, byråerna, OLAF och medlemsstaterna ska varje gång informera deltagarna i samordningsförfarandet om den uppföljning som skett av samrådsförfarandets slutsatser.

16)  Artikel 12 ska ersättas med följande ║:"

Artikel 12

Byråns generaldirektör

1.  Byrån ska ledas av en generaldirektör som ska utses av kommissionen för en period på fem år som får förlängas en gång.

Europaparlamentet och rådet ska i samförstånd utse byråns generaldirektör på grundval av en lista med sex sökande som läggs fram av kommissionen. En inbjudan att inkomma med ansökningar ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Byråns generaldirektör ska utses inom tre månader från den tidpunkt då kommissionen lägger fram listan med sökande. Totalt sett får utnämningsförfarandet inte överstiga nio månader och förfarandet ska inledas minst nio månader innan mandatet löper ut för den sittande byråns generaldirektör, vilken ska inneha sin tjänst fram till dess att den nye byråns generaldirektör påbörjar sitt mandat.

Om Europaparlamentet och/eller rådet inte motsätter sig att byråns generaldirektörs mandat förlängs senast nio månader innan dennes mandat löper ut, ska kommissionen förlänga byråns generaldirektörs mandat. Om man motsätter sig en förlängning av mandatet, ska detta motiveras. Annars ska det utnämningsförfarande som föreskrivs i tredje stycket tillämpas.

2.  Byråns generaldirektör ska utses bland de sökande från medlemsstaterna som innehar eller har innehaft en högt uppsatt befattning inom rättsväsendet eller en verkställande funktion i samband med utredningar och som har operativ yrkeserfarenhet på åtminstone tio år från en tjänst med stort ledningsansvar. En betydande del av denna yrkeserfarenhet ska ha erhållits vid bekämpning av bedrägerier i medlemsstaterna och/eller inom gemenskaperna. Byråns generaldirektör ska ha ingående kunskaper om hur EU-institutionerna fungerar och förutom sitt modersmål även behärska ytterligare ett av unionens officiella språk. Dennes oberoende måste vara ställt utom allt tvivel.

3.  Vid fullgörandet av sin uppgift att inleda och utföra externa och interna utredningar och att upprätta rapporter över sådana utredningar, ska byråns generaldirektör varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå. Om byråns generaldirektör anser att en åtgärd som vidtas av kommissionen gör att hans oberoende ifrågasätts ska han omedelbart informera övervakningskommittén för ett yttrande och eventuellt besluta att väcka talan mot den berörda institutionen vid EG-domstolen.

Byråns generaldirektör ska regelbundet, inom ramen för det samordningsförfarande som avses i artikel 11a, rapportera till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resultaten av de utredningar som görs av byrån, de uppföljningar som gjorts och de svårigheter man mött, med iakttagande av utredningarnas förtroliga karaktär, berörda personers legitima rättigheter och i förekommande fall tillämpliga nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden.

Dessa institutioner ska säkerställa att förtrolighet iakttas beträffande de utredningar som görs av byrån, liksom att berörda enskilda personers legitima rättigheter och, om rättsliga förfaranden har inletts, tillämpliga nationella bestämmelser för dessa förfaranden iakttas.

4.  Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot byråns generaldirektör, ska den samråda med övervakningskommittén, som ska hålla ett möte med företrädare för Europaparlamentet och rådet inom ramen för det samordningsförfarande som föreskrivs i artikel 11a.

Disciplinära åtgärder mot byråns generaldirektör ska motiveras i beslut, som ska överlämnas till Europaparlamentet, rådet och övervakningskommittén för kännedom.

5.  Byråns generaldirektör ska informera kommissionen om han eller hon avser att inleda en ny yrkesverksamhet inom två år efter att han eller hon lämnat sint tjänst, i enlighet med artikel 16 i tjänsteföreskrifterna.

6.  Byråns generaldirektör ska, efter yttrande från övervakningskommittén, årligen fastställa en plan för byråns verksamhet och prioriteringarna för byråns utredningspolitik.

7.  Byråns generaldirektör får skriftligen delegera sina uppgifter enligt artikel 5, artikel 6.3, artikel 7b och artikel 10.2 till en eller flera anställda vid byrån, på de villkor och inom de gränser byråns generaldirektör själv fastställer.

17)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 12a

Byråns generaldirektörs interventioner vid Europeiska gemenskapernas domstol och nationella domstolar

Byråns generaldirektör kan intervenera i mål som behandlas i EG-domstolen som har samband med byråns verksamhet eller, i enlighet med nationell lagstiftning, i nationella domstolar.

Innan han intervenerar inför EG-domstolen eller nationella domstolar ska byråns generaldirektör begära ett yttrande från övervakningskommittén.

18)  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

Artikel 13

Finansiering

Byråns anslag ska tas upp som ett samlat belopp under en särskild budgetrubrik inom kommissionens avsnitt i Europeiska unionen allmänna buget, och preciseras i en bilaga till detta avsnitt.

Byråns tjänsteförteckning ska bifogas kommissionens tjänsteförteckning.

19)  Artikel 14 ska ersättas med följande:"

Artikel 14

Kontroll av lagenligheten av byråns utredningar

1.  Kontrollen av lagenligheten när det gäller byråns utredningar syftar till att säkerställa respekt för procedurgarantierna och de grundläggande rättigheterna för de personer som berörs av en av byråns utredningar.

2.  Kontrollen av lagenligheten ska genomföras innan en utredning inleds och innan den avslutas samt innan uppgifter överlämnas till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt artiklarna 9 och 10, liksom även i samband med en bedömning av utredningens absoluta sekretess.

3.   Kontrollen av utredningarnas lagenlighet ska genomföras av de av byråns experter i juridik och utredningsförfaranden som är kvalificerade att inneha en befattning inom rättsväsendet i en medlemsstat. Deras utlåtande ska bifogas utredningens slutrapport.

4.   De förfaranderegler för OLAF:s utredningar som avses i artikel 15a preciserar förfarandet för kontrollen av lagenligheten.

20)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 14a

Inlämnande av klagomål från personer som berörs av byråns utredningar

1.  En person som personligen berörs av en utredning kan inlämna ett klagomål till övervakningskommittén och hävda att dennes procedurrättigheter och grundläggande rättigheter kränkts under utredningen. Efter att klagomålet mottagits ska övervakningskommittén utan dröjsmål vidarebefordra klagomålet till en rättsövervakande rådgivare.

2.  Byråns generaldirektör ska på övervakningskommitténs förslag utse en rättsövervakande rådgivare för en period på fem år, som inte får förlängas. Övervakningskommittén ska utarbeta sitt förslag på grundval av en förteckning över flera utvalda sökande sedan tjänsten utlysts.

3.  Den rättsövervakande rådgivaren ska vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning. Vid fullgörandet av sin uppgift ska denne varken begära eller ta emot instruktioner från någon. Den rättsövervakande rådgivaren ska inte utföra andra arbetsuppgifter vid byrån än de som avser övervakning av iakttagandet av procedurkrav.

4.  Den rättsövervakande rådgivaren är också behörig för att behandla klagomål från informatörer, inbegripet personer som faller under artikel 22 i tjänsteföreskrifterna.

5.  Den rättsövervakande rådgivaren ska lämna sitt utlåtande till klaganden, övervakningskommittén och byråns generaldirektör inom 30 arbetsdagar från det datum då klagomålet inlämnades.

6.  Den rättsövervakande rådgivaren ska lämna regelbundna verksamhetsrapporter till övervakningskommittén. Rådgivaren ska till övervakningskommittén och kommissionen lämna regelbundna rapporter med statistik och analyser avseende frågor i samband med klagomålen.

21)  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

Artikel 15

Utvärderingsrapport

Under år ...(7) ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, tillsammans med ett yttrande från övervakningskommittén, till Europaparlamentet och rådet. I denna rapport ska anges om det finns anledning att ändra denna förordning. Denna förordning ska under alla omständigheter omarbetas efter det att en europeisk åklagarmyndighet inrättats.

22)  Följande artikel ska införas║:"

Artikel 15a

Förfaranderegler för OLAF:s utredningar

1.  Byrån ska anta "förfaranderegler för OLAF:s utredningar" och i denna integrera de rättsliga och, och framförallt, förfarandemässiga principer som fastställts i denna förordning. I dessa ska byråns operativa arbete beaktas.

2.  I förfarandereglerna för OLAF:s utredningar preciseras det praktiska genomförandet av byråns mandat och stadgar, de allmänna principer som styr utredningsförfarandet, de olika etapperna i utredningsförfarandet, de främsta utredningshandlingarna, de berörda personernas legitima rättigheter, procedurgarantierna, bestämmelserna om uppgiftsskydd och kommunikations- och informationspolitik samt tillgång till dokument, bestämmelserna om kontroll av lagenligheten och överklagningsmöjligheterna för berörda personer.

3.  Innan förfarandereglerna för OLAF:s utredningar antas ska Europaparlamentet, rådet, kommissionen och byråns övervakningskommitté få tillfälle att avge yttranden. Övervakningskommittén ska säkerställa byråns oberoende under förfarandet för att anta förfarandereglerna.

4.  Förfarandereglerna för OLAF:s utredningar kan uppdateras på förslag av byråns generaldirektör. I så fall ska det antagningsförfarande som avses i denna artikel tillämpas.

5.  De förfaranderegler för OLAF:s utredningar som antas av byrån ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

▌

Artikel 2

Bestämmelsen i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1073/1999 i dess genom denna förordning ändrade lydelse ska inte tillämpas på byråns tjänsteutövande generaldirektör vid den tidpunkt denna förordning träder i kraft, vilkens tjänsteperiod förlängts med fem år.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 8, 12.1.2007, s. 1. (2) EUT C 8, 12.1.2007, s. 1. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008. (4) EUT C 202, 18.8.2005, s. 1. (5) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. (6) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1. (7) * Det fjärde året efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 8/2008 för budgetåret 2008 (15765/2008 – C6-0426/2008 – 2008/2287(BUD))

P6_TA(2008)0554 A6-0453/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008 som slutgiltigt antogs den 13 december 2007(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det preliminära förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 9/2008 för budgetåret 2008 som kommissionen lade fram den 6 oktober 2008 (KOM(2008)0619),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 8/2008 som rådet fastställde den 18 november 2008 (15765/2008 – C6-0426/2008),

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0453/2008), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 8 till den allmänna budgeten för 2008 berör enbart Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och täcker de budgetjusteringar som blivit följden av att löne- och pensionsökningarna var lägre än dem som använts som bas för att upprätta det preliminära förslaget för 2008.

B.  Principen att lägga fram en ändringsbudget med en uppdatering av tekniska uppgifter som tjänade till att fastställa den ursprungliga budgeten, i syfte att återföra medel till skattebetalarna, ska välkomnas, även om kostnaden för förfarandet i det här fallet tyvärr kan överstiga det faktiska belopp som ska återföras.

1.  Europaparlamentet noterar det preliminära förslaget till ändringsbudget nr 9/2008 som minskar Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs budget (utgifter) med 318 262 EUR och dess inkomster med 48 265 EUR.

2.  Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 8/2008 utan ändringar.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (2) EUT L 71, 14.3.2008. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till följd av förslaget till rekommendation till Europeiska unionens råd i fråga om klagomål 1487/2005/GG (2008/2072(INI))

P6_TA(2008)0555 A6-0395/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 195.1 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1), särskilt artikel 3.7,

–   med beaktande av Europeiska kommissionens undersökningar om språkens spridning i Europeiska unionen, som publicerats i Eurobarometers specialnummer 237 och 243,

–   med beaktande av artikel 3.5 i ombudsmannens stadga, där det fastställs att ombudsmannen så långt det är möjligt ska försöka att tillsammans med institutionen i fråga nå en lösning som rättar till felet eller gottgör försummelsen och som tillfredsställer klaganden,

–   med beaktande av artikel 195.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0395/2008), och av följande skäl:

A.  Att förbättra öppenheten, främja flerspråkigheten och tillhandahålla allmänheten korrekt information är mål som högprioriteras av EU och institutionerna.

B.  Att så många EU-medborgare som möjligt på ett enkelt sätt kan få tillgång till information är en viktig förutsättning för och en grundläggande beståndsdel av de allmänna principerna om demokratisk legitimitet och öppenhet.

C.  Det är önskvärt att så många medborgare som möjligt ges direkt tillgång till information om verksamheten i EU:s organ i alla deras former.

D.  Denna önskan måste vägas mot den logistiska utmaning som ligger i det stora antalet officiella EU-språk.

E.  Internet är ett allt viktigare medel för att skaffa information, och därför måste även Europeiska unionen använda sig av Internet i sina insatser för öppenhet och information.

1.  Europaparlamentet godkänner ombudsmannens slutsatser, där han säger följande:

2.  I detta sammanhang noterar Europaparlamentet med förvåning att rådet inte anser sig behörigt att ägna sig åt denna fråga, trots att den berör samtliga medlemsstater och rådet skulle kunna utfärda rekommendationer till alla kommande ordförandeskap.

3.  Europaparlamentet beklagar att rådet, till skillnad från andra institutioner såsom kommissionen och parlamentet, som väsentligt förbättrat språkutbudet i sin kommunikation med medborgarna, hittills undvikit att överhuvudtaget befatta sig med frågan om språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i sin helhet behandla frågan om att utöka språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap, oberoende av frågan om ansvaret eller behörigheten för dessa webbsidor, så att så många EU-medborgare som möjligt ges enkel direkttillgång till information om verksamheten. Parlamentet uppmanar rådet att informera det om resultaten av överläggningarna.

5.  Europaparlamentet betonar att varje begränsning av språkutbudet som eventuellt kan visa sig vara nödvändig måste ske enligt objektiva och tillräckligt motiverade kriterier och måste tillkännages offentligt. Endast respektive ordförandeskaps språk får förmånsbehandlas under ordförandeskapsperioden.

6.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens rekommendation till rådet att behandla klagandens önskemål om att rådsordförandeskapens webbsidor ska tillhandahållas även på tyska.

7.  I motsats till ordförandeskapens hittillsvarande praxis att tillhandahålla webbsidorna endast på engelska, franska och respektive ordförandelands språk erbjuder det franska ordförandeskapet sina officiella webbsidor på de av Europeiska unionens officiella språk som har flest talare (engelska, tyska, franska, italienska och spanska), vilket Europaparlamentet välkomnar.

8.  Europaparlamentet vänder sig till alla framtida ordförandeskap med en förväntan om att de ska erbjuda sina webbsidor på så många språk som möjligt och att de, om antalet språk begränsas, använder sig av de officiella språk som har flest talare och tillämpar en prioriteringsordning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering (2007/2290(INI))

P6_TA(2008)0556 A6-0409/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006 om de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt i EU (KOM(2006)0574),

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 99 och 141,

–   med beaktande av EG-domstolens domar, särskilt domstolens dom av den 17 maj 1990 i målet Douglas Harvey Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group(1),

–   med beaktande av den rättsligt bindande konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som antogs 1979 av FN:s generalförsamling, särskilt artikel 11.1 d och e, och artikel 11.2 c,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 om en färdplan för jämställdhet 2006–2010 (KOM(2006)0092),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13 och 14 mars 2008,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2007 om modernisering av det sociala skyddet för ökad social rättvisa och ekonomisk sammanhållning: en satsning på aktiv integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden" (KOM(2007)0620),

–   med beaktande av ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) konvention om social trygghet (miniminormer) från 1952,

–   med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens tjänsteavdelningar av den 11 april 2008 om genomförandet av artikel 8 och sammanhängande bestämmelser i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, rörande kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag (SEK(2008)0475),

–   med beaktande av rekommendationerna från den europeiska arbetsmarknadens parter i rapporten av den 18 oktober 2007 med titeln "Key Challenges facing European Labour Markets – A Joint Analysis of European Social Partners",

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2006)0708) och av parlamentets resolution av den 11 juli 2007 i denna fråga(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2007 med titeln "Kartläggning av den sociala verkligheten – delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007" (KOM(2007)0063) och av parlamentets resolution av den 15 november 2007 om kartläggning av den sociala verkligheten(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om att främja solidariteten mellan generationerna (KOM(2007)0244), och av parlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid(4),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0409/2008), och av följande skäl:

A.  Socialförsäkringar

B.  Den totala folkmängden i Europeiska unionen förväntas växa något fram till 2025 och minska en aning efter 2025. År 2050 kommer invånarna vara något färre och betydligt äldre.

C.  Om invandringen fortsätter att ligga på den nivå den gör idag kommer arbetskraften att minska från 227 miljoner 2005 till 183 miljoner 2050, och sysselsättningsgraden att stiga till 70 procent 2020. Huvudsakligen beror detta på att andelen sysselsatta kvinnor ökar. Det totala antalet sysselsatta kommer att öka med 20 miljoner fram till 2017, men därefter minska med 30 miljoner fram till 2050. Förhållandet mellan antal människor över 65 år och antal människor i arbetsför ålder kommer att öka från 1:4 2005 till 1:2 2050.

D.  En allmän höjning av pensionsåldern baserad på den allmänna trenden mot ökad medellivslängd skulle inte ta tilläcklig hänsyn till att det fortfarande finns flera industrigrenar där arbetstagarnas förväntade livslängd är betydligt kortare än genomsnittet.

E.  Arbetsmarknadens parter i allmänhet, och framför allt i industrigrenar där arbetstagarna har en medellivslängd under genomsnittet, har ett stort ansvar när det gäller in- och utflödet av arbetstagare och kan spela en framträdande roll när det gäller att säkerställa en effektiv åldersmedveten personalpolitik.

F.  Eftersom färre kommer att vara arbetslösa kommer utgifterna för arbetslöshetsersättning att minska med omkring 0,6 procentenheter av BNP fram till 2050, en mycket blygsam minskning som inte kan uppväga de ökade utgifterna inom andra områden.

G.  Utgifterna för social trygghet uppgår till 27,2 procent av Europeiska unionens BNP (2008). Den största andelen härav, 46 procent, utgörs av ålders- och pensionsförmåner.

H.  Begreppet socialförsäkring handlar inte om förhållandet mellan inkomster och utgifter utan är snarare ett socialt avtal som medför rättigheter och skyldigheter för både medborgarna och staten, och som bör hanteras som ett sådant. Socialförsäkringens budgetmässiga karaktär bör dock under inga omständigheter förringas.

I.  Om nuvarande politik fortsätter i de flesta medlemsstater väntas de offentliga utgifterna fram till 2050 att öka i takt med att befolkningen åldras. Merparten av ökningen gäller pensioner, hälso- och sjukvård och långtidsvård, med en topp under perioden mellan 2020 och 2040.

J.  Lissabonstrategins mål beträffande sysselsättning för kvinnor, ungdomar och äldre, såväl som Barcelonamålen om barnomsorg, är fundamentala för att pensionssystemen ska fungera.

K.  Enligt FN:s millennieutvecklingsmål från 2000, särskilt mål 3, ska det råda jämställdhet mellan kvinnor och män.

L.  Kvinnor tenderar generellt sett att ha fler avbrott under sitt yrkesliv och en långsammare löneutveckling medan män vanligtvis har en jämnare yrkesbana och en stabilare löneutveckling, vilket betyder att avgifterna till respektive pensionssystem skiljer sig åt och leder till en ökad fattigdomsrisk för kvinnor, och eftersom kvinnor har en högre medellivslängd håller dessutom risken i sig längre.

Allmänna frågor

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, med beaktande av Lissabonstrategin och av behovet att täcka sociala risker och säkerställa socialförsäkrings- och pensionssystemens hållbarhet samt bevara kärnan i de europeiska sociala modellerna, arbeta för att åstadkomma en balans mellan sociala utgifter och social aktivering och att dessutom locka fler människor till och behålla dem i trygga kvalitetsarbeten med socialförsäkring genom att skapa tillväxt, sysselsättning och tillgång till anställning på basis av öppnare marknader, att modernisera de sociala skyddsnäten (t.ex. genom större skillnader i ersättningar och finansieringsmekanismer) och att öka investeringarna i humankapital genom att främja forskning, utveckling och innovation och genom bättre utbildning och yrkesutbildning inom ramen för livslångt lärande för alla.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa medlemsstaternas reformer av socialförsäkrings- och pensionssystemen och jämföra hur dessa system hittills har påverkat kvinnors sysselsättning, och koncentrera sig på de metoder som visat sig vara bäst, särskilt för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män och förena familjeliv och yrkesliv.

3.  Europaparlamentet framhåller att den ekonomiska tillväxten kommer att drivas på andra sätt till följd av demografiska förändringar och att en ökad arbetskraftsproduktivitet och teknisk innovation blir källor till ekonomisk tillväxt. För att bibehålla en hög produktivitet konstaterar parlamentet att det krävs ökade investeringar i forskning och utveckling samt i bättre förvaltningsmetoder, där synergin mellan teknisk och social innovation ges högsta prioritet.

4.  Europaparlamentet framhåller att den aktuella demografiska, ekonomiska och sociala utvecklingen samt förebyggandet av konflikter mellan generationer och sociala grupper kräver nya metoder för att effektivt och rättvist fördela kostnader och förmåner mellan en krympande ekonomiskt aktiv befolkning och en växande ekonomiskt inaktiv befolkning på europeisk och nationell nivå bör målet vara att upprätthålla balansen mellan socialförsäkrings- och pensionssystemens hållbarhet å ena sidan och täcka sociala risker å andra sidan.

5.  Europaparlamentet påminner om att gemenskapslagstiftningen på arbetsmarknadsområdet bör, för att främja ett hållbart socialt trygghetssystem, göra anställningsavtal på tillsvidarebasis till den sedvanliga anställningsformen för att säkerställa ett tillräckligt socialt skydd och hälsoskydd samt respekt för arbetstagarens grundläggande rättigheter. Parlamentet inser emellertid att man också måste trygga rättigheterna för personer med andra arbetsmönster, inbegripet rätten till en pension som gör att de pensionerade har möjligt att leva ett värdigt liv.

6.  Europaparlamentet påminner om att solidaritetsprincipen mellan generationerna och de sociala grupperna är grundbulten i de europeiska sociala modellerna och att den främst finansieras genom arbetsrelaterade inkomster såsom avgifter från arbetstagare och arbetsgivare, samt genom skatt på arbete. Parlamentet påpekar dock att en åldrande befolkning kommer att utgöra en tung börda för de förvärvsarbetande och att det bör vara en politisk prioritering att hitta lösningar på den demografiska förändringen. Parlamentet betonar att de demografiska förändringarna annars kommer att äventyra solidaritetsprincipen och därmed de europeiska sociala modellerna. Parlamentet understryker också att det därför också är mycket viktigt att stärka solidaritetsprincipen, inbegripet en rättvis ekonomisk ersättning.

7.  Europaparlamentet påminner om att åtgärder kan vidtas i enlighet med artikel 141 i EG-fördraget för att aktivt åstadkomma lika löner och att socialförsäkringsavgifter enligt gemenskapens rättspraxis betraktas som en del av lönen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att man till följd av de demografiska förändringarna uppskattar att förhållandet mellan de aktiva och de icke aktiva personerna kommer att vara 2:1 år 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier för att se till att vårdare, som i många fall tvingas lämna arbetsmarknaden på grund av sitt vårdansvar, inte påverkas negativt av osäkerheten kring pensionsrättigheterna.

9.  Europaparlamentet påminner om att trenden mot individualisering bidrar till en modernisering av den andra och tredje pelaren, utan att ifrågasätta första pelarens system för social trygghet. Härigenom ges människor, särskilt kvinnor och andra utsatta grupper, större valutrymme och oberoende att bygga upp sin egen tilläggspension.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra mer detaljerad forskning och studier om hur individualiseringen av bidragssystemen påverkar jämställdheten.

11.  Europaparlamentet anser att jämställdhet måste vara ett av målen när socialförsäkrings- och pensionssystemen reformeras. Bristen på jämställdhet i dessa system beror framför allt på indirekta orättvisor som uppkommit till följd av den fortsatta bristen på jämställdhet på arbetsmarknaden vad gäller såväl löner och karriärmöjligheter som fördelningen av familje- och hushållsansvar, och kan därför endast åtgärdas till fullo med övergripande åtgärder.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten bland (yngre) vuxna om vikten av att tidigt bygga upp pensionsrättigheter.

Arbetskraft

13.  Europaparlamentet antar att en krympande arbetskraft, givet att den nuvarande situationen består, leder till färre arbetade timmar. För att vända trenden anser parlamentet att åtgärder kan vidtas för att minska arbetslösheten och öka rekryteringen (kombinerat med utbildning och omskolning), även bland personer med en hög arbetsförmåga, såsom funktionshindrade, kvinnor och äldre. Parlamentet understryker vikten av att införa flexibel pensionering på frivillig basis, förändra organisationen av arbetet, samt att på ett intelligent sätt utnyttja ny teknik. Parlamentet betonar även att det är nödvändigt att förbättra tjänster och tjänster rörande vård av barn och anhöriga för att minska antalet deltidsarbetande på frivillig basis.

14.  Europaparlamentet påminner om att en ökad sysselsättning är starkt beroende av att samtliga grupper aktiveras, särskilt de grupper som är utestängda från arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller därför att det är viktigt att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden och att erbjuda arbete till icke aktiva personer i arbetskraften. Dessutom understryker parlamentet behovet av att tillhandahålla rimligt boende som kan underlätta anställning av funktionshindrade och av personer med allvarliga hälsoproblem och att säkerställa att funktionshindrade och psykiskt sjuka har tillgång till anställning.

15.  Europaparlamentet betonar därför nödvändigheten av en aktiv sysselsättningspolitik för kvinnor, ungdomar och äldre, för att fullt ut utnyttja arbetskraften och företagandet och säkerställa att bl.a. avgifterna till pensionssystemen möjliggör en skälig pension till pensionärer.

16.  Europaparlamentet framhåller att man på nationell nivå bör diskutera en höjning av den lagstadgade pensionsåldern. Parlamentet anser att det oberoende av de olika lagstadgade pensionsåldrarna i medlemsstaterna är nödvändigt att faktiskt uppmuntra arbetstagare att fortsätta arbeta på frivillig basis, så länge omständigheterna tillåter, upp till den tillämpliga åldern eller längre.

17.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att bland annat på grundval av förvärvad erfarenhet i olika sektorer förhandla fram skräddarsydda sektorsbaserade åtgärder med avseende på äldre arbetstagare i allmänhet och en åldersmedveten personalpolitik i synnerhet.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ekonomiska och sociala incitament för att uppmuntra arbetstagare att frivilligt fortsätta att arbeta även efter det att de uppnått den lagstadgade pensionsåldern.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva en aktiv politik för att förbättra förutsättningarna för säkra arbetsförhållanden, i syfte att minska riskerna i vissa yrken och undvika att många kvalificerade arbetstagare förtidspensioneras.

20.  Europaparlamentet påminner om att all proaktiv politik för ekonomisk migration, som särskilt riktar sig till potentiella invandrare i arbetsför ålder, och som erbjuder särskilt kvalificerade sökande snabb handläggning av invandringsärenden, behöver kompletteras genom att integrera invandrarna bättre både på arbetsmarknaden och i samhället som helhet. Parlamentet betonar att större ansträngningar för att öka invandringen kan orsaka kunskapsflykt från ursprungsländerna, vilket i sin tur kan påverka ekonomin och samhällsutvecklingen i dessa länder negativt och utlösa en ny våg av okontrollerad migration.

21.  Europaparlamentet inser att kompetensslöseri också kan vara ett problem, både för ekonomin som helhet och för de berörda personerna, när kvalificerade migrerande arbetstagare anställs för att tillgodose efterfrågan på mindre kvalificerad arbetskraft. Parlamentet betonar att migrerande arbetstagare måste kunna dra nytta av sina inbetalningar till pensionssystemen.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att unionsmedborgare som bor och arbetar i en värdmedlemsstat inte går miste om en del av eller samtliga sina socialförsäkringsrättigheter.

23.  Europaparlamentet anser att invandringens långsiktiga effekt på befolkningens åldrande är osäker eftersom den beror på hur migrationsströmmarna ser ut, i vilken mån familjer återförenas och födelsetalet bland invandrarna. Parlamentet anser att invandrare kan skapa bättre balans i socialförsäkringssystemen, förutsatt att de är lagligt anställda och sålunda bidrar till finansieringen av systemet.

Pensioner

24.  Europaparlamentet påpekar att alla sårbara grupper diskrimineras i fråga om tillträdet till och villkoren på arbetsmarknaden, särskilt personer i anställningar utan obligatoriska socialförsäkringsavgifter. Detta leder till lägre sysselsättning och lägre löner, vilket i sin tur gör att dessa grupper inte får lika goda möjligheter att bygga upp en tillräcklig pension. Parlamentet kräver lika möjligheter för alla, genom att säkerställa högre sysselsättning, lika lön och tillräckliga pensionsrättigheter.

25.  Europaparlamentet konstaterar att allmänna pensionssystem stärker social solidaritet och är medlemsstaternas ansvar, och att upprätthålla dessa system bör vara en politisk prioritet. Parlamentet anser att en ökad användning av alternativ till statlig pension, såsom tilläggspension, skulle kunna vara ett hållbart alternativ. Parlamentet framhåller att privatpensioner kan omfatta arbetsgivarnas eller andra kollektiva organs och föreningars kompletterande tjänstepensionssystem, samt individuella kompletterande pensionssystem baserade på sparkapital. Parlamentet understryker att privatpensioner skulle öka behovet av särskild lagstiftning för privata pensionsfonder, för överföring av sådana pensioner och för främjande och modernisering av (bl.a. flexibilitet) dessa alternativ. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör beakta risken att kvinnor i det nuvarande statliga pensionssystemet kan förlora försäkringstäckning om privatpensioner skulle ersätta detta system, men att denna risk kan reduceras genom att låta mammaledighet, föräldraledighet och avbrott i yrkeslivet av personliga skäl ge pensionsrättigheter.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta det stora behovet av att förändra de traditionella pensionssystem som bygger på en systematisk riskvärdering och som utgår ifrån ett traditionellt levnadsmönster, och att anpassa socialförsäkringssystemet efter reformen av pensionssystemet, givet att det förmodade traditionella levnadsmönster snabbt förändras och "spretiga" meritförteckningar blir allt vanligare. Den allt större oförutsägbarheten kan innebära ett nytt socialt risktagande för många enskilda personer, särskilt för utsatta grupper som invandrare, lågutbildade arbetstagare och ensamstående föräldrar, samt personer med annat vårdansvar. Parlamentet understryker att detta kan medföra att de tidigt lämnar arbetsmarknaden eller deltar i begränsad utsträckning. Parlamentet påpekar att en förändring av pensionssystemet också är nödvändig för att åstadkomma en flexibel arbetsmarknad.

27.  Europaparlamentet konstaterar att ett hållbart pensionssystem måste anpassas till demografiska och ekonomiska utmaningar och betonar att trepelarstrukturen är en väl avvägd lösning, förutsatt att det är ett öppet tillträde. Parlamentet föreslår att de lagstadgade tjänstepensionerna (första pelaren) kompletteras med kollektivt finansierade tjänstepensionssystem (andra pelaren) och individuella tilläggsprodukter inom den tredje pelaren. Parlamentet betonar värdet av pensionssystem där solidaritet kombineras med en ofta hög avkastning tack vare stora volymer samt långsiktiga och försiktiga, men lönsamma, investeringsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en lämplig och användbar ram för reglering och övervakning av alleuropeiska pensionsprodukter. Parlamentet understryker att en inre marknad för tjänstepensioner och pensioner inom den tredje pelaren skulle ge enskilda personer möjlighet att utnyttja överförbara tjänstepensionsarrangemang, stimulera konkurrensen och minska kostnaderna för pensionssparandet.

28.  Europaparlamentet konstaterar att det främst är kvinnor som tar hand om barnen, de äldre, sjuka eller funktionshindrade i en familj. Detta kan ske frivilligt eller ofrivilligt, på grund av kulturella attityder och samhällsnormer, eller för att barnomsorgen och andra vårdinrättningar (långsiktiga strukturer) är undermåliga eller helt saknas, vilket betyder att kvinnor har fler avbrott under sitt yrkesliv. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att kompensera för kvinnornas yrkeskarriärer och sörja för att de får en reell möjlighet att välja att skaffa barn och att ta ett vårdansvar, utan att behöva frukta att det går ut över deras ekonomi eller att deras karriärutsikter försämras. Parlamentet välkomnar åtgärder från medlemsstaternas sida som förhindrar och kompenserar denna situation, t.ex. genom att erkänna perioder av vård av barn och familj i den lagstadgade pensionsförsäkringen.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och företrädare för kvinnoorganisationer att vara särskilt uppmärksamma på eventuella eller konkreta konsekvenser av reformen av pensionssystemen för jämställdheten samt att se till att motåtgärder vid behov vidtas för att garantera likabehandling.

30.  Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna utan dröjsmål vidtar åtgärder för att förbjuda direkt diskriminering i tjänstepensionssystemen, inbegripet att beräkna pensionsnivå och pensionsavgifter på grundval av könsbundna försäkringstekniska faktorer.

31.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 21 februari 1997 om situationen för medhjälpande makor och makar till egna företagare(5) vilken bland annat krävde individuell anslutning till pensionsförsäkringen för medhjälpande makor och makar till egna företagare.

32.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 12 mars 2008 om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden(6), och uppmanar än en gång kommissionen att före utgången av 2008 lägga fram ett förslag till ändring av direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap(7) som föreskriver individuella bidrag och pensionsrättigheter för kvinnor som hjälper till inom jordbruksföretag.

33.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010)(8), och betonar vikten av att man utvecklar en öppen och flexibel europeisk socialförsäkrings- och pensionsmarknad genom att minska skattehindren och hindren för överföring av pensionsrättigheter från en medlemsstat till en annan. Parlamentet anser att inrättandet av en inre marknad för pensioner förutsätter ett europeiskt regelverk för reglering av pensionsprodukter.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omgående se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut(9) för att, utifrån de råd som lämnats av kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner samt en noggrann effektstudie, upprätta ett solitt solvenssystem som lämpar sig för sådana tjänstepensionsinstitut och utreda frågor om lika villkor relaterade till olika beräkningssätt och underliggande antaganden som ligger till grund för att mäta åtaganden. Parlamentet betonar att ett sådant system kan grundas på en utvidgning av vissa delar av kommissionens ändrade förslag av den 26 februari 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (KOM(2008)0119) till pensionsfonder, men att hänsyn måste tas till de särskilda förutsättningar som gäller för tjänstepensionsinstituten, t.ex. långsiktigheten i de pensionsplaner de förvaltar och den typ av risktäckning och garantier som pensionsfonder kräver. Parlamentet anser att ett sådant särskilt solvenssystem skulle stärka den finansiella stabiliteten och förhindra regleringsarbitrage.

35.  Europaparlamentet erinrar om att EG-domstolen har underkänt hinder för skattebefrielse för gränsöverskridande pensionsinbetalningar. Parlamentet understryker att skattelättnader utgör det bästa incitamentet till ett långsiktigt sparande och att det kan behövas ytterligare harmonisering för att undanröja alla hinder för gränsöverskridande inbetalningar till pensionsplaner.

36.  Europaparlamentet noterar den rådande trenden bort från förmånsbestämda pensionssystem till avgiftsbestämda pensionssystem och oroar sig över den minskning av arbetsgivaravgifter som denna trend uppenbart för med sig. Parlamentet betonar att arbetstagarna i större utsträckning måste delta i och bidra till de rådande pensionssystemen, för att se till att varje person får en tillräcklig pensionsinkomst, och betonar att arbetsgivarna måste fortsätta betala tillräckliga avgifter, särskilt när det gäller de avgiftsbestämda pensionssystemen. Parlamentet är oroat över att den planerade översynen av den internationella redovisningsstandarden (IAS) 19 om anställdas förmåner, t.ex. om ett eventuellt avskaffande av den s.k. korridormetoden, kan leda till avgörande förändringar av pensionssystemen, vilka noggrant måste bedömas, särskilt huruvida de förmånsbestämda pensionssystemen härigenom blir mindre attraktiva.

37.  Europaparlamentet konstaterar att man för att säkerställa anständiga levnadsvillkor för funktionshindrade och för att undvika "stödfällan" måste kompensera för de extra levnadskostnader som är förbundna med funktionshinder och att anpassa pensionssystemen och politiken för social integration till dessa kostnader.

Finansiell hållbarhet

38.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste fortsätta att i tillräcklig utsträckning finansiera sina socialförsäkrings- och pensionssystem, hitta alternativa och beständiga skattebaser när konkurrensen ökar till följd av globaliseringen. Parlamentet framhåller att det är viktigt att minska skatten på arbete för att göra medlemsstaternas ekonomier mer konkurrenskraftiga och öka arbetsincitamentet. Parlamentet inser att övergången till kapitalinkomstbeskattning är komplicerad, eftersom skattebasen vid kapitalinkomstbeskattning är mindre och kapitalet mer lättrörligt. Parlamentet föreslår att man bör gå över till nya former av beskattning och/eller överväga andra alternativ för att förbättra den ekonomiska hållbarheten i de sociala utgifterna vilket skulle minska skattebördan för låginkomsttagare. Parlamentet vidhåller att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter innebär en investering eftersom de resulterar i ökad produktivitet, vilket också är skälet till att länder med höga sociala utgifter också är de mest konkurrenskraftiga.

39.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste inrikta sig på stabilitets- och tillväxtpaktens medel- och långfristiga mål och se till att de offentliga finanserna kan klara de ökade påfrestningar som en åldrande befolkning medför. Parlamentet noterar att Ekofinrådets informella möte i Brno den 5 april 2008 enades om att fokus i fråga om sociala utgifter bör flyttas från utgiftsvolym till framsteg och resultat. Parlamentet rekommenderar att rådet överväger ytterligare förbättringar av stabilitets- och tillväxtpakten, till exempel genom att tillåta att mer långsiktiga investeringar redovisas under längre tid.

40.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör utforma sin finanspolitik på ett hållbart sätt genom att fördela skattebördan rättvist mellan arbetstagare, konsumenter, företag och kapitalinkomster samt mellan generationer.

41.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen bör syfta till att trygga solvensen i och skyddet av tjänstepensionssystem, inte minst i samband med företagsköp eller andra betydande förändringar i ägandeskap eller ledning.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin årliga budget anslå medel för utbetalning av framtida pensioner.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av att överväga en gradvis övergång från avgiftsbaserade pensionssystem till kapitaliserande sådana.

Hälso- och sjukvård och långtidsvård

44.  Europaparlamentet är övertygat om att åtgärder för att förbättra medborgarnas hälsa kräver investeringar som kan bidra till att minska kostnaderna för den åldrande befolkningen och göra statsfinanserna mer solida. Parlamentet kräver att de värderingar och principer som samtliga hälso- och sjukvårdssystem i EU bygger på bibehålls, det vill säga att de omfattar alla, finansieras solidariskt, ger rättvis tillgång till vård och att vården håller hög kvalitet, trots behovet av att använda begränsade resurser rationellt. Parlamentet understryker att genom att förbättra organisationen och tillhandahållandet av tjänster i enlighet med subsidiaritetsprincipen skapas möjligheter att förbättra hälsotjänsternas kvalitet och ekonomiska effektivitet.

45.  Europaparlamentet anser att de förväntade ökade kostnaderna för hälso- och sjukvård och långtidsvård gör att medlemsstaterna bör se över finansieringen och beakta att utbudet av icke professionell vård kan minska då familjerna blir mindre och andelen sysselsatta kvinnor på arbetsmarknaden ökar, och att behovet av långtidsvård då kan bli större än beräknat.

46.  Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas personer som är i behov av dyr vård eller långtidsvård, personer och grupper av personer som har särskilda problem med tillträde, såsom etniska minoriteter och låginkomsttagare, vård av personer som lider av kroniska sjukdomar samt utveckling av öppna strukturer för rehabilitering, social integration och stöd för personer med fysiska eller psykiska funktionshinder och för äldre personer, i syfte att undvika institutionalisering och hjälpa dessa personer att leva ett självständigt liv.

47.  Europaparlamentet konstaterar att den offentliga finansieringen av hälso- och sjukvården hjälper till att skydda mot ekonomiska risker, oberoende av personliga risker, och således främjar jämställdhet och social trygghet, medan i system med privat finansiering är riskspridningen liten eller obefintlig, och i allmänhet får sjukdomsrisk och betalningsförmåga styra avgiftsivån, samtidigt som en hållbar finansiering garanteras oavsett demografiska förändringar.

48.  Europaparlamentet erkänner den offentliga finansieringens betydelse för att uppfylla solidaritetsmålet, och inser att det råder stora nivåskillnader mellan offentlig och privat finansiering av hälso- och sjukvård i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar kommissionen att bedriva forskning för att fastställa nivån på och/eller omfattningen av offentlig finansiering som uppfyller solidaritetsmålet, både för systemet som helhet och för särskilda tjänsteområden.

49.  Europaparlamentet inser att det är allt mer populärt att tillgripa marknadsbaserade lösningar och privatisering i samband med finansiering av hälso- och sjukvården som en patentlösning för att ta itu med skenande kostnader och ineffektivitet samt problem i vårdkvalitet, framför allt i de nya medlemsstaterna. Parlamentet noterar att bevisen för att den funktionella privatiseringen av sociala sjukförsäkringssystem ökar, inriktningen på vinst och konkurrens mellan finansiella mellanhänder i allmänhet gör förvaltningen av hälso- och sjukvårdssystem dyrare, samtidigt som det råder tvivel om dessa åtgärders positiva effekter på kostnadsbegränsning, effektivitet och vårdkvalitet. Av denna orsak rekommenderar parlamentet de medlemsstater som följer en modell med en enda betalare att behålla denna modell.

50.  Europaparlamentet konstaterar att hälso- och sjukvårdssystem som huvudsakligen finansieras via sociala avgifter på anställdas löner kan dra fördel av att intäktsbasen breddas till att även omfatta andra inkomster än lön.

51.  Europaparlamentet konstaterar att det mot bakgrund av principen om frihet att tillhandahålla tjänster och rätten för dem som omfattas av sjukförsäkring att fritt välja läkare eller inrättning inte är acceptabelt att medlemsstaterna vägrar att ersätta sina medborgare för vård de fått utomlands, men att medlemsstaterna får införa (fastställda) individualiserade tak för kostnaderna och är inte skyldiga att ersätta behandlingar som deras medborgare inte skulle ha fått hemma.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika ett rent ekonomiskt angreppssätt vid antagandet av reformpolitik som syftar till en omarbetning av den rättsliga ram som utgör grunden för deras nationella hälso- och sjukvårdssystem.

53.  Europaparlamentet är fast övertygat om att utgångspunkten för alla reformer bör vara en noggrann analys av det befintliga hälso- och sjukvårdssystemet (och dess finansiering) i syfte att fastställa svagheter och problemområden. Denna analys bör kombineras med förståelse för de faktorer som i sammanhanget kan bidra till eller hindra en lyckad reform. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna är fullt medvetna om den betydande inverkan som hälso- och sjukvårdsreformer har på driften av samt kapaciteten och effektiviteten hos deras hälso- och sjukvårdssystem, samt om de hot som otillräckligt eller olämpligt planerade reformåtgärder kan utgöra för hälso- och sjukvårdstjänsternas kvalitet och tillgänglighet, för medborgarnas hälsa och sålunda för medborgarnas anställbarhet.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta alla olika funktioner och strategier för finansiering av hälso- och sjukvårdssystem snarare än att fokusera enbart på avgiftsmekanismerna. Parlamentet är övertygat om att en höjning av nivån på anställningsbaserade avgifter eller en höjning av patienters privata avgifter för att täcka kostnaderna för hälso- och sjukvårdstjänsterna är missriktade strategier som kan få katastrofala följder eftersom de på ett oacceptabelt sätt begränsar tillgången till alla former av hälso- och sjukvårdstjänster för medborgare med låga inkomster.

55.  Europaparlamentet är övertygat om att tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet för låginkomsttagare helt klart bör ses som en prioriterad fråga, att den närmast är kopplad till de europeiska värdena solidaritet och lika rättigheter och att den är en nödvändig förutsättning för att Lissabonmålen om full sysselsättning ska kunna uppnås.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till att unionsmedborgares lika rätt till hälso- och sjukvårdssystem av hög kvalitet, och att inkludera nödvändiga garantier mot diskriminering av medborgare på ekonomisk grund i översynen av gemenskapslagstiftning mot diskriminering och i andra nya lagstiftningsinstrument som har att göra med tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna bidrar till effektivitet och rättvisa i sina respektive hälso- och sjukvårdssystem genom att minska antalet riskpooler eller − ännu hellre− genom att skapa en enda nationell pool som kan underlätta den strategiska styrningen och samordningen i hela hälso- och sjukvårdssystemet.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Ständiga kommittén för sysselsättningen, Kommittén för socialt skydd och till regeringar och parlament i medlemsstaterna och i kandidatländerna.

(1) Mål C-262/88 Rec. [1990], I-1889. (2) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 401. (3) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 463. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0066. (5) EGT C 85, 17.3.1997, s. 186. (6) Antagna texter, P6_TA(2008)0094. (7) EGT L 359, 19.12.1986, s. 56. (8) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392. (9) EUT L 235, 23.09.2003, s.10.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (KOM(2007)0637 – C6-0011/2007 – 2007/0228(CNS))

P6_TA(2008)0557 A6-0432/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0637),

–   med beaktande av artikel 63.3 a och 63.4 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0011/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för utveckling (A6-0432/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt) (2a)  Europeiska rådet beslutade vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15−16 oktober 1999 att det är nödvändigt med en tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren för rätt till inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare. Rådet konstaterade i detta sammanhang att Europeiska unionen bör säkerställa en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas på medlemsstaternas territorium och att en mer kraftfull integrationspolitik bör syfta till att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 3 (3)  Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes målet att gemenskapen senast 2010 ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. (3)  Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes målet att gemenskapen senast 2010 ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Åtgärder för att locka och behålla högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer i enlighet med en behovsstyrd strategi är en del av den bredare ram som fastställs genom Lissabonstrategin och de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) (5a)  På den alltmer globaliserade arbetsmarknaden bör Europeiska unionen öka sin attraktionskraft framför allt för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer. Detta kan i högre grad uppnås genom förmåner som exempelvis undantagsbestämmelser och förenklad tillgång till nödvändiga uppgifter. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 6 (6)  För att uppnå Lissabonprocessens mål är det också viktigt att främja rörligheten inom unionen för högutbildade arbetstagare som är EU medborgare, särskilt medborgare i de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 och 2007. Vid genomförandet av detta direktiv är medlemsstaterna skyldiga att respektera den princip om EU-preferens som särskilt uttrycks i de relevanta bestämmelserna i anslutningsakterna av den 16 april 2003 respektive den 25 april 2005. (6)  För att uppnå Lissabonprocessens mål är det också viktigt att främja rörligheten inom unionen för högutbildade arbetstagare som är EU-medborgare, särskilt medborgare i de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 och 2007. Vid genomförandet av detta direktiv bör den princip om EU-preferens som särskilt uttrycks i de relevanta bestämmelserna i anslutningsakterna av den 16 april 2003 respektive den 25 april 2005 respekteras. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 10 (10)  Detta direktiv bör innehålla bestämmelser om ett flexibelt och efterfrågestyrt system för inresa som baseras på objektiva kriterier, till exempel en minimilön som kan jämföras med lönenivåerna i medlemsstaterna, och på yrkeskvalifikationer. Det är nödvändigt att definiera en minsta gemensamma nämnare för minimilönenivåerna i medlemsstaterna för att garantera en viss grad av harmonisering av villkoren för inresa och vistelse i hela EU. Medlemsstaterna bör fastställa sina nationella lönenivåer på ett sätt som överensstämmer med situationen på deras respektive arbetsmarknader och med deras allmänna invandringspolitik. (10)  Detta direktiv bör innehålla bestämmelser om ett flexibelt och efterfrågestyrt system för inresa som baseras på objektiva kriterier, till exempel yrkeskvalifikationer. Det är nödvändigt att tillämpa principen om lika lön för lika arbete för att garantera en likabehandling av EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 11 (11)  När det gäller minimilönen bör det finna en möjlighet att avvika från huvudordningen för högkvalificerade arbetssökande under 30 års ålder som på grund av sin relativt begränsade yrkeserfarenhet och sin ställning på arbetsmarknaden kanske inte uppfyller kraven enligt huvudordningen, och för arbetssökande som har skaffat sig sin högre utbildning i Europeiska unionen. utgår Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 15a (nytt) (15a)  När det gäller rörligheten mellan medlemsstaterna inom EU kan det bli möjligt för innehavare av EU-blåkort att pendla över gränserna efter en förlängning av EU-blåkortet. Eftersom EU-blåkortet är ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd ger det inte möjlighet att pendla till en annan medlemsstat för att arbeta medan man är bosatt i den medlemsstat som utfärdade EU-blåkortet. Möjligheten att pendla över gränserna bör behandlas i rådets direktiv …/…/EG av den …… om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 17 (17)  Rörligheten för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland mellan gemenskapen och deras ursprungsländer bör främjas och upprätthållas. Det bör införas undantag från rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, för att förlänga den tid av bortavaro från gemenskapens territorium som inte tas med i beräkningen av den period av laglig och oavbruten vistelse som krävs för rätt till EG-ställning som varaktigt bosatt. Högkvalificerade arbetstagare från tredjeland bör också ha rätt att vara borta från gemenskapens territorium under längre perioder än de som anges i rådets direktiv 2003/109/EG sedan de har beviljats EG-ställning som varaktigt bosatta. För att uppmuntra cirkulär migration av högkvalificerade arbetstagare från utvecklingsländer bör medlemsstaterna särskilt överväga att använda de möjligheter som erbjuds genom artikel 4.3 andra stycket och artikel 9.2 i rådets direktiv 2003/109/EG för att tillåta längre perioder av bortavaro än de som föreskrivs i det här direktivet. För att säkerställa överensstämmelse med särskilt de bakomliggande utvecklingsmålen bör dessa undantag gälla endast om det kan styrkas att den berörda personen har återvänt till ursprungslandet för att bedriva arbete, studier eller volontärverksamhet. (17)  Rörligheten för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland mellan gemenskapen och deras ursprungsländer bör främjas och upprätthållas. Det bör införas undantag från rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, för att förlänga den tid av bortavaro från gemenskapens territorium som inte tas med i beräkningen av den period av laglig och oavbruten vistelse som krävs för rätt till EG-ställning som varaktigt bosatt. Högkvalificerade arbetstagare från tredjeland bör också ha rätt att vara borta från gemenskapens territorium under längre perioder än de som anges i rådets direktiv 2003/109/EG sedan de har beviljats EG-ställning som varaktigt bosatta. För att uppmuntra cirkulär migration av högkvalificerade arbetstagare från utvecklingsländer bör medlemsstaterna särskilt överväga att använda de möjligheter som erbjuds genom artikel 4.3 andra stycket och artikel 9.2 i rådets direktiv 2003/109/EG för att tillåta längre perioder av bortavaro än de som föreskrivs i det här direktivet. För att säkerställa överensstämmelse med särskilt de bakomliggande utvecklingsmålen bör dessa undantag gälla endast om det kan styrkas att den berörda personen har återvänt till ursprungslandet. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 20 (20)  Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna avstå från att i utvecklingsländer rekrytera aktivt inom sektorer som lider brist på mänskliga resurser. Det bör utvecklas etiska rekryteringsrutiner och rekryteringsprinciper för arbetsgivare inom såväl den offentliga som den privata sektorn, särskilt hälsosektorn, vilket betonades i rådets och medlemsstaternas slutsatser av den 14 maj 2007 om det europeiska handlingsprogrammet för att avhjälpa den akuta bristen på hälso- och sjukvårdpersonal i utvecklingsländer (2007–2013). Vid sidan av detta bör det utarbetas mekanismer, riktlinjer och andra verktyg för att underlätta cirkulär och temporär migration samt andra åtgärder som kan bidra till att så långt möjligt minska de negativa verkningarna för utvecklingsländer vid migration av högkvalificerade arbetstagare och maximera de positiva verkningarna. Eventuella insatser av sådan natur bör genomföras i enlighet med den gemensamma Afrika-EU-förklaringen om migration och utveckling, som fastställdes i Tripoli de 22–23 november 2006, och med målsättningen att införa en övergripande migrationspolitik i enlighet med de önskemål som Europeiska rådet framförde vid sitt möte den 14–15 december 2006. (20)  Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna inte aktivt försöka att locka högkvalificerade arbetstagare inom sådana sektorer där det redan råder brist på högkvalificerad arbetskraft, eller där en sådan brist är att vänta i det berörda tredjelandet. Detta gäller i synnerhet hälso- och utbildningssektorn. Medlemsstaterna bör ingå samarbetsavtal med tredjeländer för att säkra såväl EU:s behov som utvecklingen i de tredjeländer som högkvalificerade arbetstagare kommer från. Samarbetsavtalen bör innehålla etiska rekryteringsrutiner och rekryteringsprinciper samt mekanismer, riktlinjer och andra verktyg för att underlätta cirkulär och temporär migration och göra det möjligt för högkvalificerade arbetstagare att återvända till sina ursprungsländer. Eventuella insatser av sådan natur bör genomföras i enlighet med den gemensamma Afrika-EU-förklaringen om migration och utveckling, som fastställdes i Tripoli den 22-23 november 2006 och slutsatserna från det första forumet för migration och utveckling i juli 2007, och med målsättningen att införa en övergripande migrationspolitik i enlighet med de önskemål som Europeiska rådet framförde vid sitt möte den 14–15 december 2006. Medlemsstaterna bör även, i samarbete med ursprungsländerna, erbjuda konkret stöd till utbildning av arbetstagare inom nyckelsektorer som drabbats av denna kunskapsflykt. Ändring 10 Förslag till direktiv Artikel 2 − led b b) högkvalificerad anställning: verkligt och effektivt arbete under någon annans ledning för vilket en person erhåller betalning och för vilket det krävs högre utbildning eller minst tre års motsvarande yrkeserfarenhet. b) högkvalificerad anställning: verkligt och effektivt arbete, som arbetstagare under någon annans ledning, för vilket en person erhåller betalning och för vilket det krävs högre utbildning eller högre yrkeskvalifikationer. Ändring 11 Förslag till direktiv Artikel 2 − led c c)  EU-blåkort: en tillståndshandling som bär beteckningen "EU-blåkort" och som ger innehavaren rätt att vistas och arbeta lagligt på en medlemsstats territorium och att flytta till en annan medlemsstat för högkvalificerad anställning i enlighet med villkoren i detta direktiv. c)  EU-blåkort: en tillståndshandling som bär beteckningen "EU-blåkort" och som ger innehavaren rätt att vistas och arbeta lagligt på en medlemsstats territorium och att i enlighet med kapitel V flytta till en annan medlemsstat för högkvalificerad anställning. Ändring 12 Förslag till direktiv Artikel 2 − led f f) familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG. f) familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1, 4.2 b och 4.3 i direktiv 2003/86/EG. Ändring 13 Förslag till direktiv Artikel 2 − led g g) bevis på högre utbildning: en examen, ett diplom eller något annat intyg som utfärdats av en behörig myndighet och som styrker slutförandet av ett program för högre utbildning, det vill säga en uppsättning kurser som tillhandahålls av en högre utbildningsanstalt som erkänns som en sådan av den stat där den är belägen. Vid tillämpningen av detta direktiv ska dessa kvalifikationer beaktas under förutsättning att det krävts minst tre års studier för att förvärva dem. g) bevis på högre utbildning: en examen, ett diplom eller något annat intyg som utfärdats av ett tredjeland och erkänts av den behöriga myndigheten i en medlemsstat, och som styrker slutförandet av ett program för högre utbildning, det vill säga en uppsättning kurser som tillhandahålls av en högre utbildningsanstalt som erkänns som en sådan av den stat där den är belägen. Vid tillämpningen av detta direktiv ska dessa kvalifikationer beaktas under förutsättning att det krävts minst tre års studier för att förvärva dem. Vid tillämpningen av detta direktiv ska nivåerna 5a och 6 från ISCED 1997 användas som referens för bedömningen av huruvida en tredjelandsmedborgare har slutfört en högre utbildning. Ändring 14 Förslag till direktiv Artikel 2 − led h h) högre yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som kan styrkas med intyg om högre utbildning eller minst tre års motsvarande yrkeserfarenhet. h) högre yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som kan styrkas med intyg om yrkeserfarenhet på minst fem år, varav minst två år i framskjuten ställning, som motsvarar kvalifikationerna från högre utbildning. Ändring 15 Förslag till direktiv Artikel 2 − led i i) yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av yrket i fråga. i) yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av yrket i fråga, bestyrkt av handlingar som utfärdats av en offentlig myndighet, till exempel anställningsintyg, socialförsäkringsbevis eller skattebevis. Ändring 16 Förslag till direktiv Artikel 2 − led ia (nytt) ia) reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där bestämda yrkeskvalifikationer genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation ska i synnerhet utgöra en form av utövande. Ändring 17 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 1.  Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om att få resa in till en medlemsstats territorium i syfte att ta en anställning som innebär högkvalificerat arbete. 1.  Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om att få resa in till en medlemsstats territorium i syfte att ta en anställning som innebär högkvalificerat arbete samt på tredjelandsmedborgare som redan är lagligen bosatta i en medlemsstat inom ramen för andra system och som ansöker om ett EU-blåkort. Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 3 − punkt 2 − led a a) som vistas i en medlemsstat i egenskap av sökande av internationellt skydd eller i enlighet med ordningar för tillfälligt skydd, a) som vistas i en medlemsstat i egenskap av sökande av internationellt skydd eller i enlighet med ordningar för tillfälligt skydd eller som av ett av de nämnda skälen ansökt om uppehållstillstånd och om vars rättsliga ställning ännu inget beslut fattats, Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – led b b) som har beviljats flyktingstatus eller som har ansökt om att beviljas sådan status utan att ansökan ännu har lett till ett slutligt beslut, b) som har ansökt om att beviljas flyktingstatus utan att ansökan ännu har lett till ett slutligt beslut, Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 3 − punkt 2 − led f f) som reser in i en medlemsstat i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig vistelse för vissa kategorier av fysiska personer med anknytning till handel och investeringar, f) som reser in i en medlemsstat i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig vistelse för vissa kategorier av fysiska personer med anknytning till handel och investeringar, särskilt personer som tillfälligt förflyttas inom företag, kontraktsanställda inom tjänstesektorn och praktikanter med akademisk examen som omfattas av gemenskapens åtaganden inom ramen för det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2– led ga (nytt) ga) som har beviljats inresa till och vistelse som säsongsarbetare på en medlemsstats territorium. Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3 3.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av eventuella framtida avtal mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater, å den ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å den andra, vilka innehåller en förteckning över yrken som bör undantas från tillämpningen av detta direktiv för att säkerställa en etisk rekrytering inom sektorer som kännetecknas av personalbrist, genom att skydda mänskliga resurser i utvecklingsländer som undertecknat dessa avtal. 3.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av eventuella framtida avtal mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater, å den ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å den andra, vilka innehåller en förteckning över yrken som ska undantas från tillämpningen av detta direktiv för att säkerställa en etisk rekrytering inom sektorer som kännetecknas av personalbrist, sektorer som är viktiga när det gäller att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål, framför allt inom hälso- och utbildningsektorerna, och sektorer som är viktiga för utvecklingsländernas förmåga att tillhandahålla grundläggande sociala tjänster, genom att skydda mänskliga resurser i utvecklingsländer som undertecknat dessa avtal. Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 4 − punkt 2 2.  Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de personer som omfattas av direktivet, med undantag för inresan i den första medlemsstaten. 2.  Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de personer som omfattas av detta direktiv, när det gäller följande bestämmelser: a) artikel 5.2 om verksamheten är etablerad i den andra medlemsstaten, b) artiklarna 12, 13.1 och 13.2, 14, 16, 17.4 och 20. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 5 − punkt 1 − led a a) ska visa upp ett giltigt anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande avseende minst ett års anställning i den berörda medlemsstaten, a) ska visa upp ett enligt nationell lagstiftning giltigt anställningsavtal för ett högkvalificerat arbete eller ett bindande anställningserbjudande avseende minst ett års anställning i den berörda medlemsstaten, Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 5 − punkt 1 − led c c) ska, när det gäller oreglerade yrken, lägga fram handlingar som styrker att han eller hon har de högre yrkeskvalifikationer som krävs för det yrke eller den sektor som anges i anställningsavtalet eller i det bindande anställningserbjudandet, utgår Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 5 − punkt 1 − led e e) ska lägga fram bevis för att han eller hon har en sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten under perioder när sådant försäkringsskydd och motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av anställningsavtalet, e) ska lägga fram bevis för att han eller hon har en sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten under perioder när sådant sjukförsäkringsskydd och motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av anställningsavtalet, Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led f f) får inte utgöra ett hot mot allmän ordning, säkerhet och hälsa. f) får inte, av sakligt påvisbara skäl, utgöra ett hot mot allmän ordning, säkerhet och hälsa. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 5 − punkt 2 − stycke 1 2.  Utöver villkoren i punkt 1 får den månadslön brutto som anges i anställningsavtalet eller i det bindande anställningserbjudandet inte understiga en nationell lönetröskel som medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra för ändamålet och som ska motsvara åtminstone tre gånger den minimimånadslön brutto som föreskrivs i nationell lag. 2.  Utöver villkoren i punkt 1 får den månadslön brutto som anges i anställningsavtalet eller i det bindande anställningserbjudandet inte understiga en nationell lönenivå som medlemsstaterna ska fastställa och offentliggöra för ändamålet och som ska motsvara åtminstone 1,7 gånger den genomsnittliga bruttomånadslönen eller bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten och som inte får understiga den lön som utgår eller skulle utgå till en jämförbar arbetstagare i värdlandet. Medlemsstater som inte har någon definition av minimilön ska fastställa den nationella lönetröskeln till åtminstone tre gånger den minimiinkomst som utgör tak för rätten till socialbidrag i den berörda medlemsstaten. Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 5a (ny) Artikel 5a Undvikande av brist på högkvalificerade arbetstagare i tredjeländer Medlemsstaterna får inte aktivt locka högkvalificerade arbetstagare inom sådana sektorer där det redan råder brist på högkvalificerad arbetskraft, eller där en sådan brist är att vänta i det berörda tredjelandet. Detta gäller framför allt hälso- och utbildningssektorerna. Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 6 Artikel 6 utgår Undantag Om ansökan ges in av en tredjelandsmedborgare som inte har fyllt trettio år och som har genomgått en högre utbildning ska följande undantag gälla: a)  Medlemsstater ska anse att villkoren i artikel 5.2 är uppfyllda om den erbjudna månadslönen brutto motsvarar åtminstone två tredjedelar av den nationella lönetröskel som fastställts i enlighet med artikel 5.2. b)  Medlemsstaterna får bortse från lönekravet i artikel 5.2 om sökanden har genomgått en högre utbildning på plats och erhållit motsvarande en kandidat- och en masterexamen vid en högre utbildningsanstalt inom gemenskapens territorium. c)  Medlemsstaterna får inte kräva intyg om yrkeserfarenhet utöver de högre yrkeskvalifikationerna, om det inte är nödvändigt för att uppfylla villkoren i nationell lagstiftning för EU-medborgares utövande av det reglerade yrke som anges i anställningsavtalet eller i det bindande anställningserbjudandet. Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 8 − punkt 2 2.  EU-blåkort ska ha en ursprunglig giltighetstid på två år och kunna förnyas för åtminstone lika lång tid. Om anställningsavtalet omfattar en period som understiger två år, ska EU-blåkort utfärdas för den period som anställningsavtalet gäller, plus tre månader. 2.  EU-blåkort ska ha en ursprunglig giltighetstid på tre år och kunna förnyas för ytterligare två år. Om anställningsavtalet omfattar en period som understiger tre år, ska EU-blåkort utfärdas för den period som anställningsavtalet gäller, plus sex månader. Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2a (ny) 2a.  Efter att en innehavare av ett EU-blåkort har varit lagligt bosatt i en medlemsstat i 36 månader ska den berörda personen få ta en anställning som innebär högkvalificerat arbete i en annan medlemsstat och samtidigt bo kvar i den första medlemsstaten. Vidare information om möjligheten att pendla över gränserna tas upp i rådets direktiv …/…/EG [om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat]. Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 9 − punkt 2 − stycke 1 2.  Innan medlemsstaterna fattar beslut om en ansökan om ett EU-blåkort får de undersöka situationen på sin arbetsmarknad och tillämpa sina nationella förfaranden för tillsättning av lediga platser. 2.  Innan medlemsstaterna fattar beslut om en ansökan om ett EU-blåkort får de undersöka situationen på sin arbetsmarknad och tillämpa de nationella förfarandena och gemenskapsförfarandena för tillsättning av lediga platser. Vid prövningen ska det nationella och regionala behovet av arbetskraft beaktas. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 − stycke 1a (nytt) Medlemsstaterna får avslå en ansökan om EU-blåkort för att undvika kunskapsflykt i sektorer där det råder brist på kvalificerad personal i ursprungsländerna. Ändring 76 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – stycke 2 Av arbetsmarknadspolitiska hänsyn får en medlemsstat ge förtur till unionsmedborgare, till tredjelandsmedborgare i de fall som anges i gemenskapslagstiftningen och till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt och mottar arbetslöshetsersättning i den berörda medlemsstaten. Av arbetsmarknadspolitiska hänsyn ska en medlemsstat ge förtur till unionsmedborgare, och får ge förtur till tredjelandsmedborgare i de fall som anges i gemenskapslagstiftningen och till tredjelandsmedborgare som vistas lagligt och mottar arbetslöshetsersättning i den berörda medlemsstaten. Medlemsstater ska avslå en ansökan om EU-blåkort i de arbetsmarknadssektorer till vilka arbetare från andra medlemsstater har begränsat tillträde, på grundval av övergångsbestämmelserna i anslutningsakterna av den 16 april 2003 respektive den 25 april 2005. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1 − led a 1.  Medlemsstaterna ska återkalla eller avslå en ansökan om förnyelse av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv 1.  Medlemsstaterna ska återkalla eller avslå en ansökan om förnyelse av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv om EU-blåkortet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. a) om EU-blåkortet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, 1a.  Medlemsstaterna får återkalla eller avslå en ansökan om förnyelse av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv i följande fall: b) om det framkommer att innehavaren inte uppfyllde eller inte längre uppfyller kraven för inresa och vistelse i artiklarna 5 och 6, eller vistas i den berörda medlemsstaten av andra skäl än de för vilka han eller hon beviljades uppehållstillstånd, a)  Om det framkommer att innehavaren inte uppfyllde eller inte längre uppfyller kraven för inresa och vistelse i artiklarna 5 och 6, eller vistas i den berörda medlemsstaten av andra skäl än de för vilka han eller hon beviljades uppehållstillstånd, c) om innehavaren inte har respekterat begränsningarna i artikel 13.1–2 och artikel 14. b) om innehavaren inte har respekterat begränsningarna i artikel 13.1–2 och artikel 14. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3 3.  Medlemsstaterna får återkalla EU-blåkort eller avslå en ansökan om förnyelse av EU-blåkort av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. 3.  Medlemsstaterna får återkalla EU-blåkort eller avslå en ansökan om förnyelse av EU-blåkort endast om sakligt påvisbara hot föreligger mot upprätthållandet av den allmänna ordningen, säkerheten eller hälsan. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 3 – stycke 1a (nytt) Genom att utfärda ett EU-blåkort åtar sig en medlemsstat att utfärda de eventuella nödvändiga dokumenten och viseringarna snabbast möjligt, men åtminstone inom en rimlig tidsperiod innan sökanden ska påbörja den anställning som EU-blåkortet beviljats för, med undantag för fall då den berörda medlemsstaten inte rimligtvis kan förväntas göra detta på grund av att antingen arbetsgivaren eller den berörda tredjelandsmedborgaren inkommit sent med ansökan om EU-blåkort. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 2.  Om de uppgifter som givits in till stöd för ansökan är otillräckliga, ska de behöriga myndigheterna underrätta den sökande om vilka ytterligare uppgifter som krävs. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. 2.  Om de uppgifter som givits in till stöd för ansökan är otillräckliga, ska de behöriga myndigheterna underrätta den sökande så snart som möjligt om vilka ytterligare uppgifter som krävs. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 3 3.  Avslag på en ansökan om ett EU-blåkort, eller beslut om att inte förlänga eller om att återkalla ett EU-blåkort, ska meddelas genom en skriftlig underrättelse till den berörda tredjelandsmedborgaren och i förekommande fall till hans eller hennes arbetsgivare, i enlighet med de förfaranden som gäller enligt den relevanta nationella lagstiftningen, och får överklagas till domstol i den berörda medlemsstaten. Den skriftliga underrättelsen ska innehålla en motivering av beslutet och ange vilka överklagandeförfaranden som står till buds och inom vilken tid ett överklagande ska ske. 3.  Avslag på en ansökan om ett EU-blåkort, eller beslut om att inte förlänga eller om att återkalla ett EU-blåkort, ska meddelas genom en skriftlig underrättelse till den berörda tredjelandsmedborgaren och i förekommande fall till hans eller hennes arbetsgivare, i enlighet med de förfaranden som gäller enligt den relevanta nationella lagstiftningen, och får överklagas till den behöriga myndighet i den berörda medlemsstaten som utsetts i enlighet med den nationella lagstiftningen. Den skriftliga underrättelsen ska innehålla en motivering av beslutet och ange vilka överklagandeförfaranden som står till buds och inom vilken tid ett överklagande ska ske. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1 1.  Under de första två åren av laglig vistelse i den berörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort ska den berörda personens tillträde till arbetsmarknaden vara begränsat till utövande av sådan verksamhet som anställd som uppfyller villkoren för inresa i artiklarna 5 och 6. För ändringar av villkoren i anställningsavtalet som påverkar förutsättningarna för inresan eller för ändringar i anställningsförhållandet krävs ett skriftligt förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten, i enlighet med nationella förfaranden och inom de tidsfrister som anges i artikel 12.1. 1.  Under de första två åren av laglig vistelse i den berörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort ska den berörda personens tillträde till arbetsmarknaden vara begränsat till utövande av sådan verksamhet som anställd som uppfyller villkoren för inresa i artiklarna 5 och 6. Ändringar av villkoren i anställningsavtalet som påverkar förutsättningarna för inresan eller ändringar i anställningsförhållandet ska skriftligen förhandsmeddelas de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten, i enlighet med nationella förfaranden och inom de tidsfrister som anges i artikel 12.1. Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2 2.  Efter de första två åren av laglig vistelse i den berörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort, ska personen i fråga åtnjuta samma behandling som medlemsstatens egna medborgare när det gäller tillträde till anställningar som innebär högkvalificerat arbete. Innehavaren av EU-blåkort ska anmäla förändringar i sitt anställningsförhållande till de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten, i enlighet med nationella förfaranden. 2.  Efter de första två åren av laglig vistelse i den berörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort, ska personen i fråga åtnjuta samma behandling som medlemsstatens egna medborgare. Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 1.  Arbetslöshet ska inte i sig kunna ligga till grund för återkallande av ett EU-blåkort, förutsatt att arbetslöshetsperioden inte överstiger tre månader i följd. 1.  Arbetslöshet ska inte i sig kunna ligga till grund för att återkalla eller inte förnya ett EU-blåkort, förutsatt att arbetslöshetsperioden inte överstiger sex månader i följd. Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1a (ny) 1a.  Innehavaren av ett EU-blåkort ska ha rätt att stanna kvar på en medlemsstats territorium så länge som han eller hon genomgår utbildning för att ytterligare höja sina yrkeskvalifikationer eller att omskola sig för ett annat yrke. Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 2.  Under denna period ska innehavaren av EU-blåkort ha rätt att söka och ta anställning på de villkor som anges i artikel 13.1 eller i artikel 13.2, beroende på vilken av dessa bestämmelser som är tillämplig. 2.  Under de perioder som nämns i punkterna 1 och 1a ska innehavaren av EU-blåkort ha rätt att söka och ta en högkvalificerad anställning på de villkor som anges i artikel 13.1 eller i artikel 13.2, beroende på vilken av dessa bestämmelser som är tillämplig. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna får begränsa de rättigheter som följer av punkterna 1 b och 1 h i fråga om stipendier och förfaranden för att få tillgång till allmännyttiga bostäder till fall där innehavaren av EU-blåkort har vistats eller har rätt att vistas på deras territorier i minst tre år. utgår Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 3.  Medlemsstaterna får begränsa rätten till likabehandling i fråga om social trygghet till fall där innehavaren av EU-blåkort har beviljats ställning som varaktigt bosatt i EG i enlighet med artikel 17. utgår Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 16 − punkt 2a (ny) 2a.  Artikel 8.2 ska tolkas så att innehavaren av EU-blåkortet måste ha varit lagligt bosatt på den första medlemsstatens territorium under EU-blåkortets giltighetstid, inklusive en eventuell förlängning. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 4 4.  Med avvikelse från artikel 9.1 c i direktiv 2003/109/EG ska medlemsstaterna förlänga den period som en innehavare av ett EU-blåkort och de av dennes familjemedlemmar som har beviljats ställning som varaktigt bosatta tillåts vara borta från gemenskapens territorium till 24 på varandra följande månader. 4.  Med avvikelse från artikel 9.1 c i direktiv 2003/109/EG får medlemsstaterna förlänga den period som en innehavare av ett EU-blåkort och de av dennes familjemedlemmar som har beviljats ställning som varaktigt bosatta tillåts vara borta från gemenskapens territorium till 24 på varandra följande månader. Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5 5.  De undantag från direktiv 2003/109/EG som föreskrivs i punkterna 3 och 4 ska gälla endast om den berörda tredjelandsmedborgaren kan lägga fram bevis för att han eller hon har lämnat gemenskapens territorium för att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare, utföra volontärarbete eller studera i sitt ursprungsland. 5.  De undantag från direktiv 2003/109/EG som föreskrivs i punkterna 3 och 4 ska gälla endast om den berörda tredjelandsmedborgaren kan lägga fram bevis för att han eller hon har lämnat gemenskapens territorium för att i sitt ursprungsland bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare, utföra volontärarbete eller studera, för att ge incitament till cirkulär rörlighet för dessa yrkesverksamma och uppmuntra samma migrerande arbetstagare att i ett senare skede delta i utbildning, forskning och tekniska aktiviteter i sina respektive ursprungsländer. Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 19 − punkt 3 − inledningen 3.  I enlighet med förfarandena i artikel 12 ska den andra medlemsstaten behandla anmälan och skriftligen underrätta sökanden och den första medlemsstaten om sitt beslut att 3.  I enlighet med förfarandena i artikel 12 ska den andra medlemsstaten behandla ansökan och de i artikel 12.2 fastställda handlingarna och skriftligen underrätta sökanden och den första medlemsstaten om sitt beslut att Ändring 54 Förslag till direktiv Artikel 19 − punkt 3 − led b b) vägra att utfärda ett EU-blåkort och i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning, inklusive utvisningsförfaranden, ålägga sökanden och hans eller hennes familjemedlemmar att lämna dess territorium om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda; den första medlemsstaten ska omedelbart och utan formaliteter återta innehavaren av EU-blåkort och dennes familjemedlemmar. Efter ett eventuellt återtagande ska bestämmelserna i artikel 14 tillämpas. b) vägra att utfärda ett EU-blåkort om de i denna artikel angivna villkoren inte uppfylls eller om avslaget grundar sig på artikel 9. I detta fall ska medlemsstaten, om sökanden befinner sig på dess territorium, och i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning, inklusive utvisningsförfaranden, ålägga sökanden och hans eller hennes familjemedlemmar att lämna dess territorium. Den första medlemsstaten ska omedelbart och utan formaliteter återta innehavaren av EU-blåkort och dennes familjemedlemmar. Efter ett eventuellt återtagande ska bestämmelserna i artikel 14 tillämpas. Ändring 75 Förslag till direktiv Artikel 20 – punkt 2 2.  I fall där en medlemsstat beslutar att tillämpa de inskränkningar av tillträdet till arbetsmarknaden som föreskrivs i artikel 14.3 i direktiv 2003/109/EG, ska den ge företräde för innehavare av denna typ av uppehållstillstånd framför tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt att vistas där för samma ändamål. 2.  I fall där en medlemsstat beslutar att tillämpa de inskränkningar av tillträdet till arbetsmarknaden som föreskrivs i artikel 14.3 i direktiv 2003/109/EG, får den ge företräde för innehavare av denna typ av uppehållstillstånd framför tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt att vistas där för samma ändamål i situationer där två eller flera sökande är lika kvalificerade för anställningen. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 22 − punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska, via det nätverk som inrättats genom beslut 2006/688/EG, meddela kommissionen och övriga medlemsstater eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra regleringsåtgärder med avseende på artiklarna 7, 9.2, 19.5 och 20. 1.  Medlemsstaterna ska, via det nätverk som inrättats genom beslut 2006/688/EG, meddela kommissionen och övriga medlemsstater eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra regleringsåtgärder med avseende på artiklarna 7, 9.2, 19.5 och 20 och vilka åtgärder det rör sig om. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 22 – punkt 3 3.  Medlemsstaterna ska årligen och första gången senast den 1 april [ett år efter dagen för införlivandet av detta direktiv] till kommissionen och övriga medlemsstater genom det nätverk som inrättats genom beslut 2006/688/EG lämna statistik över hur många tredjelandsmedborgare för vilka ett EU-blåkort har beviljats, förnyats eller återkallats under föregående kalenderår, med angivande av deras nationalitet och sysselsättning. Även statistik över familjemedlemmar som har beviljats inresa ska lämnas. För innehavare av ett EU-blåkort och deras familjemedlemmar som beviljas inresa i enlighet med artiklarna 19–21 ska informationen dessutom omfatta uppgifter om tidigare bosättningsmedlemsstat. 3.  Medlemsstaterna ska årligen och första gången senast den 1 april [ett år efter dagen för införlivandet av detta direktiv] till kommissionen och övriga medlemsstater genom det nätverk som inrättats genom beslut 2006/688/EG lämna statistik över hur många tredjelandsmedborgare för vilka ett EU-blåkort har beviljats, förnyats eller återkallats under föregående kalenderår, med angivande av deras nationalitet och sysselsättning i enlighet med lagstiftningen om skydd av personuppgifter. Även statistik över familjemedlemmar som har beviljats inresa ska lämnas med undantag för uppgifter om deras yrke. För innehavare av ett EU-blåkort och deras familjemedlemmar som beviljas inresa i enlighet med artiklarna 19–21 ska informationen dessutom omfatta uppgifter om tidigare bosättningsmedlemsstat.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (KOM(2007)0638 – C6-0470/2007 – 2007/0229(CNS))

P6_TA(2008)0558 A6-0431/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0638),

–   med beaktande av artikel 63.3 a i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0470/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0431/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) 7a)  Varje medlemsstat bör själv bestämma giltighetstiden för det kombinerade tillståndet. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 10 10)  Alla tredjelandsmedborgare som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat bör omfattas av åtminstone en gemensam uppsättning rättigheter i form av likabehandling med den mottagande medlemsstatens egna medborgare, oberoende av för vilket ändamål eller på vilken grund de ursprungligen beviljades inresa. Rätten till likabehandling på de områden som anges i detta direktiv bör inte endast omfatta tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för arbete, utan även de som har beviljats inresa för andra ändamål och som har lämnats tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad i enlighet med andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning, inbegripet familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa i medlemsstaten enligt rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening samt tredjelandsmedborgare som beviljas inresa till en medlemsstats territorium enligt rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete och forskare som har beviljats inresa enligt rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte. 10)  Alla tredjelandsmedborgare som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat bör omfattas av åtminstone en gemensam uppsättning arbetsrättigheter i form av likabehandling med den mottagande medlemsstatens egna medborgare, oberoende av för vilket ändamål eller på vilken grund de ursprungligen beviljades inresa. Rätten till likabehandling på de områden som anges i detta direktiv bör inte endast omfatta tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för arbete, utan även de som har beviljats inresa för andra ändamål och som har lämnats tillträde till den medlemsstatens arbetsmarknad i enlighet med andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning, inbegripet familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa i medlemsstaten enligt rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening samt tredjelandsmedborgare som beviljas inresa till en medlemsstats territorium enligt rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete och forskare som har beviljats inresa enligt rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 13 13)  Tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för en vistelse som inte överstiger sex månader under någon tolvmånadersperiod för säsongsarbete bör inte omfattas av direktivet med hänsyn till att deras ställning är av tillfällig art. 13)  Tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för säsongsarbete bör inte omfattas av direktivet med hänsyn till att deras ställning är av tillfällig art och med beaktande av att de omfattas av ett särdirektiv. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt) 13a)  Direktivets gemensamma uppsättning rättigheter bör också gälla för personer som omfattas av ordningar för tillfälligt skydd från och med att de fått tillstånd att lagligen arbeta på en medlemsstats territorium. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 18a (nytt) 18a)  Detta direktiv bör genomföras utan att det påverkar tillämpningen av förmånligare bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och i internationella instrument. Ändring 53 Förslag till direktiv Skäl 18b (nytt) 18b)  Medlemsstaterna bör ratificera den internationella konventionen om skydd av migrerande arbetstagare och deras familjer, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 18 december 1990. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 19 19)  Medlemsstaterna bör genomföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, i enlighet med rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. 19)  Medlemsstaterna bör genomföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, i enlighet med rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, samt i enlighet med kommande lagstiftning på detta område, såsom den som blir resultat av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426). Ändring 8 Förslag till direktiv Artikel 1 – led a a) ett enda ansökningsförfarande för utfärdande av ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium, i syfte att förenkla deras inresa och att underlätta kontrollen av deras ställning, och a) ett enda ansökningsförfarande för utfärdande av ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium, i syfte att förenkla förfarandet för deras inresa och att underlätta kontrollen av deras ställning, och Ändring 9 Förslag till direktiv Artikel 1 – led b b) en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. b) en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat, oavsett för vilka ändamål de ursprungligen tillåtits inresa på en medlemsstats territorium. Ändring 10 Förslag till direktiv Artikel 1 – stycke 1a (nytt) Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet när det gäller tredjelandsmedborgares inresa i syfte att träda in på deras nationella arbetsmarknader. Ändring 11 Förslag till direktiv Artikel 2 – led d d) ett enda ansökningsförfarande: varje förfarande som, på grundval av en enda ansökan från en tredjelandsmedborgare, leder till ett beslut om ett kombinerat tillstånd för denne att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium. d) ett enda ansökningsförfarande: varje förfarande som leder till ett beslut om ett kombinerat tillstånd för en tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium, på grundval av en ansökan från tredjelandsmedborgaren eller från den framtida arbetsgivaren. Ändring 12 Förslag till direktiv Artikel 2 – led da (nytt) da) gränsöverskridande arbete: arbete som utförs i en annan medlemsstat än bosättningsstaten av en gränsarbetare enligt artikel 1 b i förordning (EEG) nr 1408/71. Ändring 13 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led b b) arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. b) arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat, oavsett för vilka ändamål de ursprungligen tillåtits inresa på en medlemsstats territorium. Ändring 14 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – inledningen 2.  Direktivet ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare 2.  Direktivets bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare Ändring 15 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – led d d) som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för en vistelse som inte överstiger sex månader under någon tolvmånadersperiod för säsongsarbete, d) som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium för säsongsarbete, Ändring 16 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – led da (nytt) da) som har beviljats inresa till en medlemsstat för att arbeta där under högst sex månader; i detta fall är det bara föreskrifterna om ett enda ansökningsförfarande som inte ska tillämpas, Ändring 17 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – led f f) som vistas i en medlemsstat i egenskap av sökande av internationellt skydd eller enligt ordningar för tillfälligt skydd, f) som vistas i en medlemsstat i egenskap av sökande av internationellt skydd, Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1a (ny) 1a.  Det är medlemsstaternas uppgift att fastställa om ansökan om ett kombinerat tillstånd ska lämnas av den berörde tredjelandsmedborgaren, av den framtida arbetsgivaren eller av vilken som helst av dessa parter. Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1b (ny) 1b.  Då ansökan om ett kombinerat tillstånd lämnas av den berörda tredjelandsmedborgaren ska denna ansökan lämnas och behandlas antingen då tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstat till vilken ansökan har gjorts, eller då tredjelandsmedborgaren redan vistas lagligen på den berörda medlemsstatens territorium. Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – stycke 1a (nytt) Om sökandens tillstånd upphör att gälla innan ett beslut om dennes ansökan om förnyande av tillståndet fattats, ska den medlemsstat som är ansvarig för att handlägga ansökan ge den berörda personen samt i förekommande fall hans familj tillstånd att vistas lagligen på dess territorium fram till dess att ett beslut har fattats om förnyande av det kombinerade tillståndet. Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 4 4.  Om de uppgifter som ges in till stöd för ansökan är otillräckliga, ska den utsedda myndigheten underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs. Den tidsfrist som anges i punkt 2 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheten har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. 4.  Om de uppgifter som ges in till stöd för ansökan inte uppfyller kriterier som offentligen tillkännagivits ska den utsedda myndigheten underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs. Den tidsfrist som anges i punkt 2 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheten har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 4a (ny) 4a.  Om den tidsfrist för att anta beslutet som avses i punkt 2 skjuts upp eller förlängs ska sökanden bli vederbörligen informerad om detta av den behöriga myndigheten. Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2a (ny) 2a.  En medlemsstat får till innehavare av ett kombinerat tillstånd som utfärdats av en annan medlemsstat utfärda ett tillstånd som gör det möjligt att utföra gränsöverskridande arbete. Ett sådant tillstånd ska utfärdas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där det gränsöverskridande arbetet utförs. Giltighetstiden för ett sådant tillstånd får inte överstiga giltighetstiden för det kombinerade tillstånd. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 1.  Beslut om att avvisa en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller om att inte bevilja, ändra eller förnya ett kombinerat tillstånd eller om att tillfälligt dra in eller att återkalla ett kombinerat tillstånd som fattas på grundval av kriterier som anges i nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning ska motiveras i den skriftliga underrättelsen. 1.  Beslut om att avvisa en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller om att inte bevilja, ändra eller förnya ett kombinerat tillstånd eller om att tillfälligt dra in eller att återkalla ett kombinerat tillstånd som fattas på grundval av kriterier som anges i nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning ska motiveras av objektiva och verifierbara skäl i den skriftliga underrättelsen. Dessa villkor och kriterier ska vara objektiva och öppna för allmänheten så att ett avslag kan verifieras. Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2 2.  Varje beslut om att avvisa en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller om att inte bevilja, ändra eller förnya ett kombinerat tillstånd eller om att tillfälligt dra in eller att återkalla ett kombinerat tillstånd ska kunna överklagas till domstol i den berörda medlemsstaten. I den skriftliga underrättelsen ska det anges vilka överklagandeförfaranden som står till buds och inom vilken tid ett överklagande ska ske. 2.  Varje beslut om att avvisa en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller om att inte bevilja, ändra eller förnya ett kombinerat tillstånd eller om att tillfälligt dra in eller att återkalla ett kombinerat tillstånd ska kunna överklagas till den behöriga myndighet i den berörda medlemsstaten, som utsetts med stöd av nationell lag. I den skriftliga underrättelsen ska det anges vilka överklagandeförfaranden som står till buds, inbegripet vem den behöriga myndigheten är, och inom vilken tid ett överklagande ska ske. Överklagandet ska medföra uppskov med verkställigheten av det administrativa beslutet, till dess att slutligt beslut fattats. Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 9 Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att informera tredjelandsmedborgaren och den framtida arbetsgivaren om all skriftlig bevisning de behöver lämna för att ansökan ska vara fullständig. Varje medlemsstat ska se till att regelbundet uppdaterad information om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa till och vistelse på dess territorium för arbete görs tillgänglig för allmänheten, bland annat via deras konsulat. Medlemsstaterna ska särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att informera tredjelandsmedborgaren och den framtida arbetsgivaren om all skriftlig bevisning de behöver lämna för att ansökan ska vara fullständig, och om den totala kostnaden för att behandla deras ansökan. Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 10 Medlemsstaterna får begära att sökande betalar avgift för handläggningen av ansökningar i enlighet med detta direktiv. Avgiftsnivåerna ska vara proportionerliga och de får bygga på principen om att avgifter ska motsvara den tjänst som faktiskt tillhandahålls. Medlemsstaterna får begära att sökande betalar avgift för handläggningen av ansökningar i enlighet med detta direktiv. Avgiftsnivåerna ska vara proportionerliga och rimliga och får inte överstiga den nationella förvaltningens verkliga kostnader. I den nationella lagstiftningen ska det fastställas ett högsta totalbelopp som i förekommande fall ska omfatta de entreprenadkostnader som uppstått då externa firmor anlitats för att samla in nödvändiga ärendehandlingar i samband med ansökan om tillstånd. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1 – inledningen 1.  Det kombinerade tillståndet ska under dess giltighetstid som ett minimum ge innehavaren rätt att 1.  Det kombinerade tillståndet ska under sin giltighetstid, vilken ska fastställas av varje medlemsstat skilt för sig, som ett minimum ge innehavaren rätt att Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1 – led c c) ha fri tillgång till hela territoriet för den medlemsstat som utfärdar det kombinerade tillståndet, inom de gränser som föreskrivs i nationell lagstiftning av säkerhetshänsyn, c) ha fri tillgång till hela territoriet för den medlemsstat som utfärdar det kombinerade tillståndet, varvid medlemsstaterna får uppställa territoriella begränsningar för rätten till vistelse och rätten till arbete, inom de gränser som föreskrivs i nationell lagstiftning av säkerhetshänsyn, i de fall då samma begränsningar gäller för deras egna medborgare, Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 11a (ny) Artikel 11a Underrättelse och information De underrättelser och den information som avses i artiklarna 5, 8 och 9 ska överföras på sådant sätt att sökanden förstår innehållet i dem och konsekvenserna av dem. Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led a a)  Arbetsvillkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor samt villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. a)  Arbetsvillkor, inbegripet löne-, semester-, arbetstids- och uppsägningsvillkor samt villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led b b)  Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och säkerhet. b)  Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, bland annat information och stöd, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och säkerhet. Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led c c)  Utbildning och yrkesutbildning. c)  Utbildning i uttryckets breda bemärkelse (språkinlärning och kulturell anpassning i syfte att förbättra integrationen) och yrkesutbildning. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led d d)  Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. d)  Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden som kan tillämpas med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer1. 1 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led f f)   Utbetalning av intjänade pensioner vid flytt till ett tredjeland. f)  Överföring av pensionsrättigheter eller livränta på grund av hög ålder, dödsfall (eller invaliditet) enligt den ersättningsnivå som tillämpas enligt lagstiftningen i gäldenärsmedlemsstaten eller gäldenärsmedlemsstaterna vid flytt till ett tredjeland. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led g g)  Skatteförmåner. g)  Skatteförmåner, förutsatt att arbetstagaren anses ha sin skattemässiga hemvist i medlemsstaten i fråga. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led ha (nytt) ha)  Informations- och rådgivningstjänster som erbjuds av arbetsförmedlingar. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – inledningen 2.  Medlemsstaterna får begränsa rätten till likabehandling i förhållande till egna medborgare genom att 2.  Medlemsstaterna får bara begränsa rätten till likabehandling i förhållande till egna medborgare genom att Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led c c) begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 h i fråga om allmännyttiga bostäder till fall där tredjelandsmedborgaren har vistats eller har rätt att vistas på deras territorium i minst tre år, c) begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 h i fråga om bostäder, Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led d d) begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 a, b och g till tredjelandsmedborgare som har anställning, utgår Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led e e) begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 a, b och g till tredjelandsmedborgare som har anställning, utgår Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje åsidosättande av den rätt som fastställs i detta direktiv bemöts med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 14 Artikel 14 utgår Varje medlemsstat ska se till att regelbundet uppdaterad information om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa till och vistelse på dess territorium för arbete görs tillgänglig för allmänheten.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ("enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden") (KOM(2008)0489 – C6-0314/2008 – 2008/0156(CNS))

P6_TA(2008)0559 A6-0368/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0489),

–   med beaktande av artiklarna 36 och 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0314/2008),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0368/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 332/2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (KOM(2008)0717 – C6-0389/2008 – 2008/0208(CNS))

P6_TA(2008)0560 A6-0450/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0717),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0389/2008),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(1) och parlamentets ståndpunkt av den 6 september 2001 om medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(2) och parlamentets resolution av den 20 november 2008 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(3),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0450/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2 (2)  Ett särskilt förfarande bör föreskrivas för kommande ändringar av lånetaket i syfte att öka gemenskapens förmåga att snabbt reagera på betydande förändringar av de finansiella förhållandena som påverkar det totala beloppet av det stöd som medlemsstaterna kan komma att behöva. (2)  I särskilda situationer då gemenskapen snabbt måste reagera på betydande förändringar av de finansiella förhållandena, bör Europaparlamentet, medlemsstaterna inom rådet och kommissionen agera snabbt för att garantera att förtroendet för marknaden inte skadas. Ändring 2 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2 Förordning (EG) nr 332/2002 Artikel 1 – punkt 3 Följande punkt ska läggas till som punkt 3: utgår "Om en allvarlig försämring av den finansiella situationen kräver att gemenskapen beviljar flera medlemsstater brådskande medelfristigt ekonomiskt stöd, får kommissionen besluta att ändra lånetaket efter att ha inhämtat Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande avseende såväl beslutets brådskande karaktär som det nya lånetak som bör införas. Det nya lånetaket ska träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning." Ändring 3 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1a (ny) Förordning (EG) nr 332/2002 Artikel 10 Artikel 1a Artikel 10 i förordning (EG) nr 332/2002 ska ersättas med följande: "Rådet ska vartannat år och vid behov oftare, på grundval av en rapport från kommissionen och efter att Europaparlamentet hörts och Ekonomiska och finansiella kommittén har avgivit ett yttrande, pröva om det system som upprättats, i fråga om dess principer, närmare villkor och lånetak, fortfarande uppfyller de behov som föranledde dess införande."

(1) EGT L 53, 23.2.2002, s. 1. (2) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 312. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0562.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte

P6_TA(2008)0561 B6-0615/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förklaring under den debatt som hölls den 21 oktober 2008 till följd av den muntliga frågan B6-0476/2008 om förslaget till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte (KOM(2007)0654),

–   med beaktande av de pågående debatterna om ovannämnda förslag på minister- och arbetsgruppsnivå,

–   med beaktande av yttrandena från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen samt arbetsgruppen om polis och rättsväsende,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner(1) om avtalen om passageraruppgifter mellan EU och Förenta staterna(2), EU och Kanada(3) samt EU och Australien(4),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  EU-institutionerna och medlemsstaterna måste respektera vissa principer om uppgiftsskydd, vilka beskrivs i artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 7 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 286 i EG-fördraget, artikel 5 i Europarådets konvention 108 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (konvention 108) samt i sekundärrättens direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(5) och utkastet till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

B.  All ny EU-lagstiftning bör överensstämma med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna enligt artikel 5 i EG-fördraget och dess protokoll 30.

Förfarandemässiga aspekter

1.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs ett bättre samarbete på gemenskapsnivå och på internationell nivå i kampen mot terrorism och grov brottslighet. Insamling och behandling av uppgifter kan vara ett värdefullt redskap i brottsbekämpningssyfte.

2.  Europaparlamentet anser att brottsbekämpande myndigheter ska få alla de verktyg de behöver för att utföra sina uppdrag på lämpligt sätt, inklusive tillgång till uppgifter. Parlamentet vill ändå betona att eftersom sådana åtgärder i hög grad påverkar unionsmedborgarnas privatliv måste det på ett övertygande sätt kunna styrkas att åtgärderna är nödvändiga, proportionerliga och lämpliga för att uppnå de fastställda målen, och det måste finnas fungerande garantier för privatlivet och det rättsliga skyddet. Detta är en förutsättning för att erhålla den politiska legitimitet som krävs för åtgärder som medborgarna kan betrakta som ett obefogat intrång i privatlivet.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag är formulerat och underbyggt på ett sådant sätt att det medför stor juridisk osäkerhet vad gäller dess förenlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom förslagets rättsliga grund, som väckt frågor om lämplig roll för Europaparlamentet i lagstiftningsförfarandet. Parlamentet konstaterar att samma tveksamhet gällande bristen på rättssäkerhet i förslaget

4.  Under dessa förutsättningar måste Europaparlamentet avvakta med att avge sitt formella yttrande i enlighet med det formella samrådsförfarandet till dess att de frågor som förs fram i denna resolution tagits upp ordentligt och parlamentet har fått den information som krävs.

5.  Trots de muntliga och skriftliga förklaringar och förtydliganden som kommissionen och rådet hittills har lämnat, vidhåller Europaparlamentet sina starka reservationer vad gäller behovet och nyttan av förslaget om att upprätta ett PNR-system i EU och vad gäller systemets garantier. Många av de frågor som tagits upp av Europaparlamentet, artikel 29-arbetsgruppen, arbetsgruppen om polis och rättsväsende, Europeiska datatillsynsmannen samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har dessutom inte besvarats på ett tillfredsställande sätt.

6.  Europaparlamentet håller med byrån för grundläggande rättigheter som menar att endast det faktum att kommersiella uppgifter finns tillgängliga inte automatiskt motiverar att de används i brottsbekämpningssyften, och dessutom skulle samma eller till och med bättre resultat kunna uppnås genom en förbättring av den ömsesidiga rättsliga hjälpen mellan de brottsbekämpande myndigheterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet, om det avser att fortsätta sin behandling av kommissionens förslag, att ta hänsyn till rekommendationerna i denna resolution och att vederbörligen ange de tvingande sociala hänsyn som skulle göra detta nya EU-initiativ "nödvändigt" i enlighet med artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta är minimivillkor för parlamentets stöd för införandet av ett PNR-system i EU. Parlamentet är redo att på samtliga nivåer bidra till och delta i detta arbete.

8.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om ett klargörande rörande sambandet mellan ett eventuellt PNR-system i EU och andra åtgärder såsom rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare(6), det föreslagna systemet för inresa och utresa, det elektroniska systemet för resetillstånd, biometriska uppgifter i pass och resehandlingar, SIS, VIS, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten(7), samt de nationella gränsskyddssystemen. Det är beklagligt att genomförandet av några av dessa åtgärder är mycket försenat, och parlamentet anser att en fullständig och systematisk utvärdering av EU:s och Schengenområdets nuvarande mekanismer och system för säkerhetssamarbete för luftfartsskydd, skydd av de yttre gränserna och bekämpning av terrorism skulle kunna göra det lättare att fastställa mervärdet av det föreslagna PNR-systemet i EU.

9.  Europaparlamentet påminner om att en diskussion om lämplig rättslig grund för förslaget fortfarande pågår och upprepar att rättsakter inom ramen för det straffrättsliga samarbetet och polissamarbetet enligt artikel 47 i EU-fördraget bör kompletteras med nödvändiga kompletterande gemenskapsåtgärder som ska antas genom medbeslutandeförfarandet tillsammans med Europaparlamentet avseende alla aspekter som hör till första pelaren, särskilt de som beskriver de ekonomiska aktörernas skyldigheter(8).

10.  EG-domstolen har redan ifrågasatt EU:s och Förenta staternas avtal om passageraruppgifter eftersom dess rättsliga grund är felaktig. Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att noggrant undersöka vilken rättslig grund förslaget bör ha.

11.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten måste involveras fullt ut i lagstiftningsprocessen när ny lagstiftning ska antas, med tanke på förslagens inverkan både på medborgarna och på medlemsstaternas nationella rättsordningar.

12.  Europaparlamentet understryker att eventuell framtida lagstiftning som innebär att ett PNR-system införs i EU som en ny ram för EU:s polissamarbete bör innehålla bestämmelser om regelbunden utvärdering av dess genomförande, tillämpning, nytta och åsidosättande av garantier. Parlamentet anser att de nationella parlamenten, Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör inbjudas att medverka vid såväl översyn som utvärdering. Därför bör den nya rättsakten innehålla en förfalloklausul.

13.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att varje medlemsstat bär det inledande ansvaret för insamlandet av passageraruppgifter och för skyddet av dessa. Det måste finnas garantier när dessa passageraruppgifter sedan överlämnas, byts eller överförs till eller mellan andra medlemsstater. Därför anser parlamentet att passageraruppgifter som byts mellan medlemsstaterna endast får vara tillgängliga för de myndigheter som arbetar med terroristbekämpning och organiserad brottslighet. Andra brottsbekämpande organ skulle kunna beviljas tillträde till uppgifterna efter godkännande av en rättsvårdande myndighet.

Subsidiaritetsprincipen

14.  Europaparlamentet noterar med oro att behovet av en gemenskapsåtgärd ännu inte har påvisats i tillräckligt hög grad. Parlamentet ifrågasätter kommissionens påstående om att förslagets syfte är att harmonisera de nationella systemen, med tanke på att endast ett fåtal medlemsstater har ett system för användande av passageraruppgifter i brottsbekämpningssyfte, eller ens planer på ett sådant system. Kommissionens förslag leder därmed inte till någon harmonisering av nationella system (eftersom de inte existerar), utan innebär endast att samtliga medlemsstater måste inrätta ett sådant system.

15.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen föreslår ett "decentraliserat" system, vilket gör EU-mervärdet ännu otydligare.

Proportionalitetsprincipen

16.  Enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna måste så omfattande kränkningar av rätten till skydd av personuppgifter vara legitima och motiveras av tvingande sociala hänsyn. De måste även vara lagstadgade och stå i proportion till det syfte som eftersträvas, vilket måste vara nödvändigt och reellt i ett demokratiskt samhälle. Europaparlamentet beklagar att syftet för detta planerade polissamarbete inte har en tydlig begränsning till att endast avse frågor som rör bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet.

17.  Europaparlamentet är oroat över att förslaget i grunden ger de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till samtliga uppgifter utan särskilt tillstånd. Kommissionen har inte visat att det verkligen finns ett behov av nya brottsbekämpningsbefogenheter, och inte heller att detta mål inte skulle kunna uppnås med mindre långtgående åtgärder. Parlamentet ställer sig kritiskt till att det inte finns någon information om på vilket sätt de befintliga brottsbekämpningsbefogenheterna är otillräckliga för att uppfylla behoven, och om var och när det varit uppenbart att myndigheterna inte haft de befogenheter som krävts för det uttalade syftet. Nedanstående befintliga åtgärder bör utvärderas innan man fortsätter arbetet med att utveckla ett PNR-system i EU.

18.  Europaparlamentet noterar att kommissionen hävdar att EU har "kunnat bedöma värdet av PNR-uppgifter och utnyttja dem i brottsbekämpningen", men betonar att det än så länge inte kunnat bevisas att så är fallet:

Begränsning av syftet

19.  Europaparlamentet betonar att principen om begränsning av syftet är en av de grundläggande principerna för dataskydd. Av konvention 108 framgår att personuppgifter ska "lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål och inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål" (artikel 5 b). Avvikelser från denna princip är tillåtna bara om det föreskrivs i lag och utgör en nödvändig åtgärd i ett demokratiskt samhälle, bl.a. "för brottsbekämpning" (artikel 9). Enligt Europadomstolens rättspraxis har det klargjorts att dessa avvikelser ska vara proportionerliga, precisa och förutsägbara enligt artikel 8.2 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

20.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tydlig begränsning av syftet, eftersom en sådan begränsning utgör en grundläggande garanti vid införandet av restriktiva åtgärder. Ett sådant skydd är särskilt viktigt i fråga om åtgärder som avser hemlig övervakning, med tanke på den ökade risken för godtycklighet under sådana omständigheter. Eftersom de syften och definitioner som fastställts inte är entydiga och slutgiltiga bör de klargöras noggrant för att undvika att PNR-systemet i EU ifrågasätts ur rättslig synvinkel.

21.  Europaparlamentet upprepar att passageraruppgifter kan vara mycket användbara som stödjande och kompletterande bevis i en specifik utredning rörande personer som misstänks för terrorism och deras medbrottslingar. Däremot finns det inga bevis för att passageraruppgifter kan komma till nytta vid omfattande automatiserade sökningar och analyser på grundval av riskkriterier och riskmönster (till exempel för att skapa profiler eller finna information) för att söka potentiella terrorister(9).

22.  Europaparlamentet betonar vidare att det enligt EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd finns restriktioner för användning av profiler utifrån personuppgifter (artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Parlamentet delar därför byrån för grundläggande rättigheters uppfattning att skapandet av profiler som grundar sig på passageraruppgifter måste vara underrättelsestyrd och grundas på enskilda fall och objektiva parametrar.

23.  Europaparlamentet upprepar sin oro för de åtgärder som tyder på godtycklig användning av passageraruppgifter för att skapa profiler och definiera parametrar för riskanalys. Parlamentet påminner om att allt slags profilskapande baserat på etnisk tillhörighet, nationalitet, religion, sexuell läggning, kön, ålder eller medicinsk kondition uttryckligen bör förbjudas, eftersom det inte är förenligt med det förbud mot varje form av diskriminering som finns i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

24.  Europaparlamentet upprepar att vid varje form av utvidgning av förslagets tillämpningsområde bör kommissionen och rådet för varje uttalat syfte ange exakt hur passageraruppgifterna kommer att användas och på vilket sätt de befintliga brottsbekämpningsbefogenheterna inte är tillräckliga. För varje enskilt syfte måste en lämplig rättslig grund anges.

Skydd av personuppgifter

25.  Europaparlamentet betonar att för att ett PNR-system ska kunna införas i EU måste en dataskyddslagstiftning först antas under den tredje pelaren, liksom specifika bestämmelser om överföring och användning av passageraruppgifter som inte omfattas av EU:s dataskyddslagstiftning under första och tredje pelaren. Parlamentet betonar att man måste klargöra vilka dataskyddsbestämmelser som gäller för enheterna för passagerarinformation och garantera att all tillgång till respektive överföring och användning av passageraruppgifterna går att spåra.

26.  Europaparlamentet betonar att känsliga uppgifter får användas endast från fall till fall i samband med vanliga utredningar eller åtal, efter tillståndsgivande. Flygbolagen har uttryckt oro över att det inte går att filtrera bort känsliga uppgifter från allmänna kommentarer. Parlamentet efterlyser därför fastställande av strikta villkor för passagerarinformationsenheternas behandling av dessa uppgifter, i enlighet med vad byrån för grundläggande rättigheter framförde i sitt yttrande.

Genomförandet

27.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen inte motiverar den föreslagna lagringstiden. För syftet att utveckla riskindikatorer och upprätta rese- och beteendemönster bör det dock räcka med anonyma uppgifter. Om PNR-systemets tillämpningsområde utvidgas måste lagringstiderna motiveras för varje enskilt syfte.

28.  Europaparlamentet upprepar att uppgifter bör överföras uteslutande genom sändmetoden, och att tredjeländer inte bör ha direkt tillgång till passageraruppgifterna i EU:s bokningssystem.

29.  Enligt förslaget bör namnen på samtliga enheter som har tillgång till passageraruppgifter tas upp i en fullständig förteckning. Europaparlamentet välkomnar detta.

30.  Europaparlamentet betonar att uppgifter inte får överföras till tredjeländer, såvida inte de berörda tredje parterna (enligt konvention 108) kan säkerställa en adekvat skyddsnivå (enligt direktiv 95/46/EG och de rättsakter som inrättar Europol och Eurojust) eller ge ändamålsenliga garantier, och att beslut om sådan överföring bör fattas endast från fall till fall.

31.  Europaparlamentet upprepar att passagerarna måste få fullständig och lättillgänglig information om systemet och om sina rättigheter och att medlemsstaternas myndigheter ansvarar för att tillhandahålla denna information. Parlamentet föreslår att man använder flygplatsernas exempel på nekad ombordstigning. Grundläggande är att man fastställer passagerarnas rätt till uppgiftstillgång, korrigering och överklagande.

32.  Europaparlamentet begär att det antas detaljerade och harmoniserade bestämmelser om säkra passageraruppgifter, både vad gäller it-lösningar och bestämmelser om tillstånd och tillgång.

Konsekvenser för transportörerna

33.  Flygbolagen samlar in passageraruppgifter i kommersiellt syfte och de samlar inte in uppgifter systematiskt för att fylla i alla PNR-fält. Europaparlamentet hävdar att flygbolagen inte bör åläggas att samla in andra uppgifter än de bolagen tar in för sitt kommersiella syfte. Flygbolagen bör inte göras ansvariga för att kontrollera om uppgifterna är fullständiga och korrekta, och inte heller bör några påföljder tillämpas för ofullständiga eller inkorrekta uppgifter. Det krävs en tydlig analys av vilka kostnader som följer av ett PNR-system i EU. Alla tilläggskostnader ska bäras av de parter som vill ha uppgifterna.

Mellanhänder/Enheter för passagerarinformation

34.  Europaparlamentet önskar en klar definition av den roll och de befogenheter som enheterna för passagerarinformation ska ha, särskilt i fråga om insyn och demokratiskt ansvar och för att fastställa lämpliga dataskyddsbestämmelser. Enheterna för passagerarinformation bör endast ha i uppgift att överföra uppgifter till behöriga myndigheter. Detta för att se till att riskbedömningar endast kan utföras av behöriga myndigheter och i samband med en utredning. Det behövs ett klargörande av den lagstiftning som ska reglera den riskbedömning som utförs av enheterna för passagerarinformation och av dataskyddsmyndigheternas ansvar i de fall då flera medlemsstater samarbetar för att inrätta en gemensam enhet för passageraruppgifter.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament, samt till Europeiska datatillsynsmannen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, artikel 29-arbetsgruppen och arbetsgruppen om polis och rättsväsende.

(1) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 381, EUT C 81 E, 31.3.2004, s. 105, EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 665, EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 464, EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 250, EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 349, EUT C 175 E, 10.7.2008, s, 564, Antagna texter, 22.10.2008, P6_TA(2008)0512. (2) EU:s och Förenta staternas avtal om passageraruppgifter: EUT L 204, 4.8.2007, s. 18. (3) EU:s och Kanadas avtal om passageraruppgifter: EUT L 82, 21.3.2006, s. 15. (4) EU:s och Australiens avtal om passageraruppgifter: EUT L 213, 8.8.2008, s. 49. (5) EUT L 281, 23.11.1995, s. 31. (6) EUT L 261, 6.8.2004, s. 24. (7) EUT L 355, 30.12.2002, s. 1. (8) Se särskilt yttrandet från rådets juridiska avdelning i denna fråga och generaladvokatens förslag till avgörande av den 14 oktober 2008 i mål C-301/06, Irland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter. (9) CRS-rapport till den amerikanska kongressen, "Data Mining and Homeland Security: An Overview" av Jeffrey Seifert; "Effective Counter-terrorism and the Limited Role of Predicative Data Mining" av CATO Institute; "Protecting Individual Privacy in the Struggle Against Terrorists: A Framework for Program Assessment"; "No dream ticket to security" av Frank Kuipers, Clingendael Institute, augusti 2008.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans

P6_TA(2008)0562 B6-0614/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 31 oktober 2008 till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 332/2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (KOM(2008)0717),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 31 oktober 2008 till rådets beslut om ömsesidigt bistånd till Ungern och förslaget till rådets beslut om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Ungern (KOM(2008)0716),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(1) och Europaparlamentets resolution av den 6 september 2001 om medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(2),

–   med beaktande av artiklarna 100 och 119 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kommissionen rekommenderar att Ungern beviljas ett medelfristigt ekonomiskt stöd på högst 6 500 000 000 EUR på grundval av artikel 119 i fördraget, i kombination med ett IMF-arrangemang.

B.  En samlad strategi för medelfristigt ekonomiskt stöd för samtliga medlemsstater är att föredra.

C.  Följderna av den pågående globala finansiella och ekonomiska krisen ska beaktas.

D.  Ekonomierna i de medlemsstater som på senare tid anslutit sig till Europeiska unionen drar inte nytta av fördelarna med att ha en reservvaluta som sin egen.

E.  Valutorna i dessa medlemsstater har nyligen varit föremål för våldsamma spekulativa angrepp och de stora externa obalanser som nu föreligger har huvudsakligen drivits fram av en kraftig expansion av icke-statliga krediter.

F.  Det finns ett behov av åtgärder för att ta itu med de specifika problemen i dessa medlemsstaters ekonomier mot bakgrund av den globala finanskrisen och den recession som breder ut sig i Europa.

G.  Budgetpolitikens handlingsutrymme för att ta itu med stora externa obalanser och förhindra finansiell instabilitet kan vara ganska begränsat med tanke på den nuvarande ekonomiska recession som sprider sig över hela Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet anser att medlemsstater utanför euroområdet bör uppmuntras att inom gemenskapen söka efter potentiellt medelfristigt ekonomiskt stöd vid underskott i sina betalningsbalanser innan de söker stöd på internationell nivå.

2.  Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen är ett ytterligare bevis för eurons relevans när det gäller att skydda medlemsstaterna i euroområdet och uppmanar medlemsstaterna utanför euroområdet att ansluta sig till det så snart som de uppfyller Maastrichtkriterierna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detalj analysera på vilket sätt enskilda bankers beteende, genom att de flyttade sina tillgångar från Ungern efter att andra medlemsstater antagit räddningsplaner, har påverkat Ungerns betalningsbalans.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka de spekulativa angreppen (blankning) mot valutorna i de medlemsstater som anslutit sig på senare tid och vad som skulle kunna göras för att förhindra en drastisk minskning av förtroendet för dessa valutor och de lokala banksystemen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överlämna resultaten av dessa analyser till Larosière-gruppen och till Europaparlamentets ansvariga utskott.

6.  Europaparlamentet medger att det är nödvändigt att väsentligt höja taket för det utestående lånebelopp som kan beviljas medlemsstater enligt förordning (EG) nr 332/2002, eftersom antalet medlemsstater som står utanför euroområdet har ökat avsevärt sedan förordningen antogs. Parlamentet betonar att en sådan ökning också skulle förbättra gemenskapens flexibilitet när det gäller att tillmötesgå ytterligare önskemål om medelfristigt ekonomiskt stöd, t.ex. i samband med den pågående globala finanskrisen.

7.  Europaparlamentet noterar att det inte skulle uppstå några budgetmässiga följder av en sådan höjning av lånetaket, eftersom lånen skulle lånas upp av kommissionen på finansmarknaderna och de medlemsstatar som får lånen skulle vara tvungna att betala tillbaka dem. Parlamentet betonar att budgetmässiga följder bara skulle kunna uppstå om en medlemsstat inte fullgör sina betalningsskyldigheter.

8.  Europaparlamentet påminner om att före Ungerns nuvarande ekonomiska svårigheter hade förordning (EG) nr 332/2002 inte tillämpats sedan den antogs 2002, och att dess föregångare, förordning (EEG) 1969/88(3) om genomförande av den mekanism som föreskrivs i artikel 119 i fördraget, tillämpades två gånger, en gång för Grekland 1991 och en gång för Italien 1993, och att Grekland och Italien till fullo respekterat sina åtaganden gentemot kommissionen.

9.  Europaparlamentet påminner om att det begärde att rådet, på grundval av en rapport från kommissionen och efter att ha hört parlamentet samt efter att Ekonomiska och finansiella kommitténs avgett ett yttrande, vartannat år skulle pröva om det system som upprättats fortfarande uppfyller de behov som föranledde dess införande. Parlamentet undrar om sådana rapporter upprättats sedan förordning (EG) nr 332/2002 antogs.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, eurogruppen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 53, 23.2.2002, s. 1. (2) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 312. (3) EGT L 178, 8.7.1988, s, 1.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om EU:s reaktion på den försämrade situationen i östra Demokratiska republiken Kongo

P6_TA(2008)0563 RC-B6-0590/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd om situationen i Demokratiska republiken Kongo av den 11 november 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om sammandrabbningar i Demokratiska republiken Kongos östra gränsområden(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om Norra Kivu(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigsförbrytelse(3), och av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer(4),

–   med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2007 med titeln "EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden" (KOM(2007)0643), och tillhörande arbetsdokument (SEK(2007)1417),

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, särskilt punkterna 138–140 om skyldigheten att skydda befolkningar,

–   med beaktande av slutsatserna från toppmötet inom södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) då man sade sig vara beredd att sända fredsbevarande styrkor till Norra Kivu "om det visar sig vara nödvändigt",

–   med beaktande av rådets uttalande av den 10 oktober 2008 om situationen i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo,

–   med beaktande av rapporten från parlamentets utskott för utveckling om sin resa till Norra Kivu 2008,

–   med beaktande av samförståndet om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december 2007,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Striderna mellan Demokratiska republiken Kongos armé, mai mai-milisen, den avsatte generalen Laurent Nkundas rebeller (Nationella kongressen för folkets försvar, CNDP), Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och ugandiska trupper från Herrens motståndsarmé (LRA) har trappats upp och innebär fortsatta mycket svåra prövningar för civilbefolkningen i Norra Kivu.

B.  Den förre nigerianske presidenten och FN-sändebudet Olusegun Obasanjo lyckades inom ramen för sitt uppdrag söndagen den 16 november 2008 nå en överenskommelse med rebelledaren Laurent Nkunda om inrättandet av en trepartskommitté för att övervaka vapenvilan mellan armén och rebellerna. Kommittén behöver akut stöd från de grupper som står bakom de stater som berörs av konflikten för att få fram en lösning.

C.  Det pågår intensiva internationella diplomatiska ansträngningar med regionala och europeiska företrädare för att förhindra att striderna i Norra Kivu breder ut sig och blir en upprepning av det utbredda Kongokriget 1998–2003 som omfattade sex grannländer. Ett regionalt toppmöte om krisen i östra Demokratiska republiken Kongo anordnades den 7 november 2008 i Nairobi.

D.  Sedan våldsamheterna inleddes har miljontals människor dödats eller tvingats på flykt. Uppskattningsvis har 250 000 människor tvingats fly sedan general Laurent Nkunda återupptog striderna i Demokratiska republiken Kongo i augusti 2008 och förorsakade en humanitär katastrof i de östra delarna av landet.

E.  Trots sitt mandat i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan, vilket innebär att alla nödvändiga medel får användas för att förhindra alla försök att tillgripa våld och se till att civila skyddas har FN:s fredsbevarande styrka i Demokratiska republiken Kongo, Monuc

F.  Den 11 november 2008 behandlade FN:s säkerhetsråd på nytt situationen i östra Demokratiska republiken Kongo men enades inte om att bifalla Monucs begäran om ett stärkt mandat med ytterligare 3 000 soldater.

G.  Endast 6 000 av totalt 17 000 Monuc-soldater som är närvarande på Demokratiska republiken Kongos territorium har utplacerats i Norra Kivu.

H.  Medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd, vilka inbegriper Belgien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket, har alltid vägrat att ge Monuc extra resurser så att styrkan ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Europeiska unionens råd efterlyser förstärkt samarbete mellan EU, medlemsstaterna och Monuc.

I.  På initiativ av kommissionsledamot Louis Michel anordnades ett regionalt toppmöte i Nairobi. Under mötet kom Demokratiska republiken Kongos president Joseph Kabila och Rwandas president Paul Kagame överens om att omedelbart genomföra alla överenskommelser som tidigare ingåtts för att säkerställa fred och långsiktig politisk stabilitet.

J.  Inget omedelbart eldupphör kom dock till stånd i östra Demokratiska republiken Kongo efter mötet. Våldsamma strider fortsatte mellan parterna i konflikten, något som allvarligt drabbade civilbefolkningen.

K.  Monuc har bevis på att Laurent Nkundas soldater får stöd från Rwanda. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uppmanat de afrikanska ledarna att i detta kritiska skede ta sitt historiska ansvar för regionen, för Afrika och för världen.

L.  De humanitära organisationerna tar för närvarande hand om 200 000 flyktingar i lägren kring staden Goma och beräknar att upp till en miljon civila gömmer sig i bushen för att undkomma våldet. Situationen i flyktinglägren förvärras för var dag som går och FN:s flyktingkommissarie är orolig för att flyktinglägren kan komma att militariseras.

M.  Rekryteringen av barnsoldater har ökat märkbart i östra Demokratiska republiken Kongo sedan konflikten trappades upp.

N.  Det förefaller som om både trupper från Demokratiska republiken Kongo och soldater från FDLR exploaterar och säljer mineraler i östra Demokratiska republiken Kongo.

O.  Planen för att få ett slut på krisen i östra Demokratiska republiken Kongo fastställdes av kongolesiska parlamentariker. I planen efterlyste man en allmän mobilisering till förmån för en militär, politisk och diplomatisk dialog mellan parterna i konflikten.

P.  Frankrikes och Förenade kungarikets utrikesministrar, Bernard Kouchner och David Miliband, har rekommenderat att Monuc stärks i stället för att en europeisk styrka skickas till Norra Kivu, men har samtidigt framhållit att det inte är uteslutet att en europeisk styrka skickas om situationen kräver det.

Q.  Epidemierna förvärras i Norra Kivu och antalet fall av kolera, mässlingen och kikhosta ökar ständigt på grund av att stora delar av den befolkning som tvingats på flykt bor i tillfälliga bostäder.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över de upptrappade striderna i norra Kivu och konsekvenserna för befolkningen i östra Demokratiska republiken Kongo och regionen som helhet. Parlamentet oroar sig särskilt för de humanitära konsekvenserna till följd av den offensiv som CNDP nyligen genomförde och som ledde till att många människor i Norra Kivu dödades eller tvingades fly.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över massakrerna, brotten mot mänskligheten och det sexuella våldet mot kvinnor och flickor i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar alla behöriga nationella och internationella myndigheter att systematiskt ställa gärningsmännen inför rätta. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att utan dröjsmål vidta alla åtgärder som verkligen kan förhindra ytterligare angrepp mot civilbefolkningen i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas beslut att öka det humanitära biståndet till den civilbefolkning som drabbats av krisen. Parlamentet uppmärksammar olika humanitära organisationers svårigheter att få fram det humanitära biståndet på grund av säkerhetsläget i Norra Kivu. Parlamentet uppmanar alla parter att garantera tillträdet till utsatta samhällen och säkerheten för biståndsarbetarna i syfte att slå vakt om det "humanitära utrymmet". Parlamentet påminner om att militära medel och resurser endast bör användas under mycket speciella omständigheter till stöd för humanitära hjälpinsatser, och som en sista utväg.

4.  Europaparlamentet upprepar än en gång sin övertygelse om att Amani- och Nairobiprocesserna fortfarande är det lämpligaste sättet för att på lång sikt stabilisera läget i östra Demokratiska republiken Kongo.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Laurent Nkunda att respektera sin egen förklaring där han uttrycker sitt stöd för fredsprocessen i östra Demokratiska republiken Kongo, vilken lämnades efter samtal med FN:s generalsekreterares speciella sändebud, tillika Nigerias förre president, Olusegun Obasanjo. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang CNDP att omedelbart ansluta sig till Amani-fredsprocessen. Parlamentet uttrycker på nytt sitt stöd för myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo i deras strävan efter en politisk lösning på krisen. Parlamentet välkomnar den plan som de kongolesiska parlamentarikerna presenterat och där man efterlyser en allmän mobilisering till förmån för en militär, politisk och diplomatisk dialog.

6.  Europaparlamentet anser att det bör hållas en internationell konferens om de stora sjöarna för att hitta en fungerande politisk lösning på konflikten och främja en säker regional ekonomisk integration som gynnar alla länder i regionen.

7.  Europaparlamentet understryker behovet av ytterligare ansträngningar för att få ett slut på utländska beväpnade gruppers aktiviteter i östra Demokratiska republiken Kongo, särskilt FDLR:s aktiviteter. Parlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo och regeringarna i andra länder i regionen att för detta ändamål vidta nödvändiga åtgärder. Europaparlamentet välkomnar det avtal mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda som tillkännagivits av de två ländernas utrikesministrar och som gör det möjligt för underrättelsegrupper från Rwanda att samarbeta i Demokratiska republiken Kongo med detta lands armé för att FDLR:s närvaro regionen ska upphöra.

8.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen, FN:s säkerhetsråd och internationella nyckelaktörer, inbegripet EU, Förenta staterna och Kina, att öka påtryckningarna mot alla parter för att driva fredsprocessen framåt, och hitta en lösning på problemet med kontrollen av mineralresurser och uppnå ett brett fredsavtal snarare än enbart ett eldupphör. Parlamentet uppmanar vidare dessa aktörer att utöva påtryckningar på Rwanda och Uganda för att förmå länderna att sätta stopp för Nkundas trupper, så att dessa inte längre kan röra sig fritt eller vara verksamma på ländernas territorium.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att återupprätta rättsstaten och bekämpa straffriheten, framför allt med avseende på massvåldtäkterna på kvinnor och flickor och rekryteringen av barnsoldater.

10.  Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att tillsammans med Rwanda och Monuc utarbeta en plan för att isolera och gripa de FDLR-ledare som ledde folkmordet samt erbjuda återbosättning i Demokratiska republiken Kongo eller återintegrering i Rwanda för dem som inte var inblandade i folkmordet och som går med på att demobiliseras.

11.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart sätta stopp för den plundring och de våldsdåd som regeringens soldater gör sig skyldiga till, och som har bevittnats av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA).

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att tillämpa rekommendationen från FN:s panelexpert om den olagliga exploateringen av naturtillgångar i Demokratiska republiken Kongo, inklusive sanktioner mot de personer och företag som bevisligen har deltagit i plundringen, för att bidra till landets stabilisering.

13.  Europaparlamentet påpekar att den olagliga exploateringen av naturtillgångar i östra Demokratiska republiken Kongo är en källa till finansiering för rebellgrupper och därför en orsak till instabilitet i regionen. Parlamentet upprepar än en gång vikten av att bekämpa rebellgruppers och regeringars olagliga exploatering i regionen. Parlamentet uppmanar i detta avseende myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att i samarbete med Monuc stänga rebellgruppernas ekonomiska baser genom att förhindra tillträde till mineraltillgångar (särskilt tenn, koltan och guld) och handelsnätverk.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att insistera på samtal med regeringen i Demokratiska republiken Kongo och regeringarna i grannländerna om att genomföra effektiva system för spårbarhet och ursprung av naturtillgångarna, dvs. guld, kassiterit (tennsten), koltan, kobolt, diamanter, pyroklor och timmer, vilket bör inbegripa att acceptera att övervakare med FN-mandat som övervakar importen av naturtillgångar från Demokratiska republiken Kongo placeras ut på deras territorium, samt att se till att dessa övervakare med FN-mandat skyddas.

15.  Europaparlamentet kräver ännu en gång att kontrollmekanismer införs, i likhet med Kimberleyprocessen, för att certifiera ursprunget för de naturtillgångar från Demokratiska republiken Kongo som importeras till EU.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att europeiska företag inte handlar med, hanterar eller importerar produkter som är tillverkade av mineraler som exploaterats på ett sätt som gynnar väpnade grupper i Demokratiska republiken Kongo och att ställa sådana företag som fortsätter med detta till svars.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra allt för att finna en politisk lösning, vilket är det enda sättet att få ett slut på konflikten i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet välkomnar i detta avseende det initiativ som kommissionsledamot Louis Michel tog om att anordna ett möte mellan Demokratiska republiken Kongos president och Rwandas president i Nairobi. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontakta myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo i syfte att genomföra överenskommelsen om att sända tillbaka FDLR-soldater till Rwanda. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo och Rwanda att förbättra samarbetet för att kunna genomföra de åtaganden som man enades om i Nairobi och att prioritera dialog och samråd för att uppnå varaktig fred i östra Demokratiska republiken Kongo och stabilitet i regionen.

18.  Europaparlamentet kräver nolltolerans för sexuellt våld mot flickor och kvinnor, vilket används som vapen i krigföringen, och kräver stränga straff för dem som begår sådana brott. Parlamentet framhåller vikten av tillgång till hälsotjänster i konfliktsituationer och i flyktingläger, särskilt med tanke på de senaste utbrotten av kolera, kikhosta och mässling.

19.  Europaparlamentet återupprepar sitt stöd för Monuc, vars närvaro under dessa dramatiska omständigheter, trots brister, är en nödvändig förutsättning, och kräver att allt görs för att Monuc ska kunna fullgöra sitt uppdrag, och att man tar till vapen för att skydda de som hotas. Parlamentet uppmanar rådet och särskilt Belgien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket att spela en ledande roll när det gäller att få FN:s säkerhetsråd och avdelningen för fredsbevarande insatser att stödja Monuc genom att öka dess verksamhetskapacitet i form av lämplig utrustning och personal.

20.  Europaparlamentet uppmanar rådet att med kraft uppmana FN:s säkerhetsråd att förse Monuc med det mandat och de resurser som styrkan behöver för att få bukt med väpnade gruppers exploatering av mineraler, inbegripet genom att övervaka och kontrollera viktiga gränsstationer, start- och landningsbanor, särskilda gruvområden och transportrutter.

21.  Europaparlamentet vidhåller att om ytterligare militära styrkor används bör deras mandat vara inriktat på att skydda civila och att stödja och bidra till respekten för nya fredsöverenskommelser som kan komma att slutas.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med regeringen i Demokratiska republiken Kongo, FN och övriga stora givare, utarbeta en ny plan för avväpning, demobilisering och återintegrering i stor skala i Demokratiska republiken Kongo utifrån EU-konceptet till stöd för avväpning, demobilisering och återintegration och en omfattande strategi för en reform av säkerhetssektorn i landet baserad på EU:s politiska ram för en reform av säkerhetssektorn. Både dessa projekt bör finansieras på ett ändamålsenligt sätt med hjälp av både gemenskapsmedel och Gusp-medel.

23.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo att göra allt för att ta reda på vem som är ansvariga för krigsbrotten i regionen och att ställa dem inför rätta.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med omedelbar verkan införa omfattande humanitära och medicinska biståndsprogram och återintegreringsprogram för civilbefolkningen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, med särskilt fokus på stöd till kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld, för att tillgodose de omedelbara behoven och påbörja det återuppbyggnadsarbete som kommer att bli nödvändigt. Parlamentet konstaterar att kvinnor har en central roll i återuppbyggnaden av sönderslagna samhällen.

25.  Europaparlamentet noterar med intresse att man utsett en grupp företrädare som bland annat omfattar Nigerias förre president Olusegun Obasanjo och Tanzanias förre president Benjamin Mkapa. Parlamentet uppmanar rådet att samarbeta med den internationella konferensen för området kring de stora sjöarna och Afrikanska unionen för att stabilisera läget i östra Demokratiska republiken Kongo.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att samarbeta med internationella och regionala medlare för att hantera frågan om den ekonomiska agendan för de stridande parterna, framför allt i samband med pågående medlingsförsök.

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nära håll följa den humanitära situationen och säkerhetsläget i östra Demokratiska republiken Kongo för att mer i detalj kunna fastställa vilka olika åtgärder som skulle kunna vidtas under rådande omständigheter.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, ordföranden i Afrikanska unionens kommission, det panafrikanska parlamentets talman och regeringarna och parlamenten i Demokratiska republiken Kongo och övriga medlemsstater i SADC.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0526. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0072. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0022. (4) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 460.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om den europeiska rymdpolitiken: att ta ner rymden på jorden

P6_TA(2008)0564 B6-0582/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets resolution av den 26 september 2008 om att gå vidare med den europeiska rymdpolitiken(1),

–   med beaktande av FN-avtalet om principer för medlemsstaternas verksamhet i utforskningen och användningen av yttre rymden, inklusive månen och andra himlakroppar (resolution 2222 (XXI)–Rymdavtalet),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 10 juli 2008 om världsrymden och säkerheten(2) och den 29 januari 2004 om handlingsplanen för genomförande av den europeiska rymdpolitiken(3), och av övervägandena vid den offentliga utfrågning som utskottet för industrifrågor, forskning och energi genomförde den 16 juli 2007,

–   med beaktande av rådets resolution av den 21 maj 2007 om den europeiska rymdpolitiken(4),

–   med beaktande av kommissionens dokument av den 11 september 2008 "Lägesrapport om den europeiska rymdpolitiken" (KOM(2008)0561),

–   med beaktande av rådets beslut av den 7 oktober 2003 om undertecknandet av ramavtalet mellan EG och Europeiska rymdorganisationen,

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen, ändrat genom utkastet till Lissabonfördraget, och tillämpliga bestämmelser i den europeiska rymdpolitiken (artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Rymden är en strategisk tillgång av grundläggande vikt för Europas oberoende, säkerhet och välstånd och rådet måste tillsammans med Europaparlamentet leda den politiska utvecklingen på detta område.

B.  I över 30 år har EU och ett antal av dess medlemsstater finansierat och utvecklat rymdteknik och rymdforskning, vilket har resulterat i att man har fastställt en vision om en europeisk rymdpolitik och haft ett fruktbart samarbete med ESA.

C.  Det finns ett växande intresse för att EU ska inta en stark och ledande roll i en europeisk rymdpolitik för att främja lösningar inom miljö, transport, forskning, försvar och säkerhet.

D.  En stark europeisk rymdpolitik, i synnerhet i form av tillämpningar, tjänster och därtill hörande infrastruktur, kommer att bidra till EU:s samhälleliga, kulturella, ekonomiska och vetenskapliga inflytande, hjälpa till att utveckla EU:s industriella och vetenskapliga grundval, bidra till EU:s tillväxt och sysselsättning och säkerställa EU:s politiska och tekniska oberoende på ett konsekvent och realistiskt sätt.

E.  Inom all europeisk rymdverksamhet respekterar man till fullo principen att utforskning och användning av yttre rymden är till nytta och gagn för alla länder och erkänner yttre rymden som ett område för hela mänskligheten som enbart ska användas för fredliga syften.

F.  EU har åtagit sig att främja internationellt samarbete inom utforskning och användning av yttre rymden och delar rådets ståndpunkt att Europa bör vidta sina åtgärder beträffande utforskning av rymden inom ett världsomspännande program.

G.  För den europeiska rymdpolitikens utveckling är det viktigt att stärka allmänhetens förståelse och stöd för utveckling av rymdteknik, säkerställa komplementaritet mellan olika åtgärder och maximera synergieffekterna med icke rymdbaserad utveckling.

H.  Europa måste av strategiska skäl säkerställa en fortsatt självständig, pålitlig, hållbar och kostnadseffektiv tillgång till rymden genom såväl ett antal lämpliga och konkurrenskraftiga bärraketer av världsklass som en operativ europeisk rymdhamn.

I.  Det är nödvändigt att finna lämpliga EU-instrument och finansieringsmetoder till den europeiska rymdpolitiken för att komplettera anslagen från sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007-2013), så att de olika ekonomiska aktörerna kan planera sina insatser på medellång och lång sikt.

J.  En lämplig förvaltningsmodell inom den europeiska rymdpolitiken och rymdverksamheten och ett lämpligt regelverk för att underlätta en snabb framväxt av innovativa och konkurrenskraftiga följdverksamheter, särskilt i syfte att garantera fortsatt tillgång till spektrum för alla rymdbaserade tillämpningar, är grundläggande för att den europeiska rymdpolitiken ska ge resultat och motsvara ambitionerna inom EU, ESA och deras respektive medlemsstater.

K.  Det är nödvändigt att fastställa en exakt tidsplan för att uppfylla målen med Galileo, Egnos och programmet för global övervakning av miljö och säkerhet, vilket döpts om till Kopernikus, och att utarbeta en färdplan för de olika organ som har del i genomförandet av dessa program.

L.  Rymden utgör ett unikt medel för omedelbar insamling och global utsändning av stora mängder data i dagens samhälle och ett mycket viktigt medel för kunskap om och övervakning av den globala klimatförändringen, ett område där Europa går i spetsen och uppmanar de andra internationella aktörerna att inta en mer ansvarsfull inställning gentemot kommande generationer.

M.  Det är möjligt att åstadkomma viktiga genombrott beträffande säkerhetsaspekter i rymden, huvudsakligen inom telekommunikation, övervakning och jordobservation.

N.  Resolutionen från det fjärde mötet i rymdrådet (dvs. mötet mellan Europeiska unionens råd och ESA-rådet) den 22 maj 2007 efterlyser en optimering av beslutsprocesser på rymdområdet inom Europeiska unionens råd och andra EU-institutioner.

O.  I nästa budgetplan bör hänsyn tas till lämpliga EU-instrument och finansieringsmetoder för att möjliggöra gemenskapsinvesteringar på lång sikt för rymdrelaterad forskning och för driften av hållbara rymdbaserade tillämpningar till gagn för Europa och dess medborgare.

P.  EU behöver stärka samarbetet med utvecklingsländerna.

1.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 26 september 2008 som ett värdefullt politiskt åtagande för att utarbeta en framväxande europeisk rymdpolitik som på ett avgörande sätt bidrar till att skapa en europeisk identitet och upprepar på nytt sin avsikt att vara konstruktiv och fullt ut delta i genomförandet av denna, som om utkastet till Lissabonfördraget hade trätt i kraft.

2.  Europaparlamentet delar rådets uppfattning att de nuvarande prioriteringarna är genomförandet av programmen Galileo, Egnos, GMES/Kopernikus.

3.  Europaparlamentet välkomnar särskilt skapandet av en interinstitutionell panel för Galileo som kan tjäna som modell för utvecklingen av en europeisk rymdpolitik.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa en exakt tidsplan för upprättande av en effektiv ledningsstruktur för programmet GMES/Kopernikus och att utarbeta en tydlig färdplan för detta program i syfte att göra dem effektivare och ange deras respektive budgetanslag.

5.  Europaparlamentet betonar GMES/Kopernikus avgörande roll som ett användarstyrt initiativ som kunnat genomföras tack vare det betydande bidraget från infrastrukturerna för jord- och rymdbaserad in-situ-observation, framhåller att data- och tjänstekontinuitet är oumbärlig och anser i synnerhet att kommissionen först ska åta sig att se till att det genomförs en konsekvensbedömning av de möjliga fördelarna, de uppkomna kostnaderna och utvecklingen av programmet GMES/Kopernikus på lång sikt, och sedan överlämna en handlingsplan till Europaparlamentet och rådet som bland annat täcker följande aspekter:

6.  Europaparlamentet beklagar att man, trots tydliga rekommendationer från användarna, inte garanterar fortsatt tillhandahållande av altimeterdata från satelliter med låg inklination efter att den redan uppskjutna satelliten Jason-2 är uttjänt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med finansieringsproblemen kring Jason-3, vilka på kort sikt riskerar att äventyra Kopernikustjänsternas hållbarhet, och att meddela parlamentet om de beslut som tas i detta avseende.

7.  Europaparlamentet efterlyser en strukturerad dialog mellan EU:s institutionella och mellanstatliga aktörer, som garanterar alla medlemsstater en öppen och rättvis tillgång till de fördelar som den europeiska rymdpolitiken ger.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja synergieffekterna mellan den civila och säkerhetsmässiga utvecklingen på rymdområdet. Den europeiska säkerhets- och försvarsförmågan är bl.a. beroende av tillgängligheten till satellitbaserade system, och tillgången till dessa är avgörande för Europeiska unionen.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortskrida i frågan om internationella förbindelser, nämligen beträffande konkurrens på internationella kommersiella och statliga marknader, i syfte att se till att Europa talar med en röst och följer en överenskommen strategi.

10.  Europaparlamentet håller med rådet om att internationellt rymdsamarbete måste se till Europas intressen och på så sätt bidra till globala initiativ, och betonar vikten av att garantera Europas politiska, tekniska och operativa oberoende.

11.  Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om deras uttalade avsikter att inom ramen för genomförandeplanen för den europeiska rymdpolitiken lägga fram särskilda rekommendationer eller förslag för Europaparlamentet, med hänsyn till följande fyra prioriterade områden:

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla en rymdrelaterad industripolitik, och en avgörande del i denna politik är det rymdrelaterade regelverk och det standardiseringsprogram som bidrar till att skapa nya europeiska marknader i efterföljande led, och påminner om att Galileo-förordningen utgör ett riktmärke för små och medelstora företags delaktighet i europeisk rymdrelaterad industripolitik.

13.  Europaparlamentet erkänner att rymdprogrammen, som både ger global och långsiktig täckning, på ett unikt sätt bidrar med viktiga data som görs tillgängliga för forskning om klimatförändringar och att de utgör en faktabas för viktiga beslut i miljöfrågor.

14.  Europaparlamentet erkänner att rymdpolitiken kan bidra till att Lissabonmålen uppnås och således till att uppfylla EU:s ekonomiska, utbildningsmässiga, sociala och miljömässiga ambitioner och medborgarnas förväntningar.

15.  Europaparlamentet inser behovet av att EU vidtar praktiska åtgärder för att fortsätta minska Europas beroende för utvald kritisk rymdteknik, komponenter och operationer.

16.  Europaparlamentet anser att Europa ska utveckla en gemensam vision och en långsiktig strategisk plan för utforskning av rymden för att kunna spela en viktig roll i internationella program (såsom "Global Exploration Strategy") för bemannad och obemannad utforskning, däribland en eventuell bemannad expedition till Mars.

17.  Europaparlamentet begär att man överväger ett nytt särskilt budgetkapitel för den europeiska rymdpolitiken i EU-budgeten för att återspegla det starka åtagandet från EU:s sida för den europeiska rymdpolitiken och öka insynen och öppenheten i denna politik, utifall att Lissabonfördragets bestämmelser för rymdpolitiken träder i kraft.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i rymdrelaterad vetenskap och teknik.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att utveckla användningen av rymden för insamling och spridning av information och insisterar på behovet av att främja teknisk utveckling inom övervakning och observation av rymden.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att undvika föroreningar i yttre rymden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av rymdturismens inverkan och vilken form av trygghet, säkerhet och regelverk som behövs i detta sammanhang.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta initiativ till en omfattande reflektion kring utforskning, för att fastställa en vision om vilken roll Europa ska spela och vilka resurser Europa ska bidra med i framtida världsomspännande forskningsinsatser på rymdområdet. I detta avseende önskar Europaparlamentet vara nära knutet till den kommande högnivåkonferensen om utforskning som föreslagits av kommissionen.

23.  Europaparlamentet understryker värdet av rymdutforskning som inspiration för att unga européer ska välja en karriär inom vetenskap och teknik och för att stärka denna forskningskapacitet i Europa.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rymdorganisationen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 268, 23.10.2008, s. 1. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0365. (3) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 136. (4) EUT C 136, 20.6.2007, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om konventionen om multipelbomber

P6_TA(2008)0565 B6-0589/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av konventionen om multipelbomber som antogs av 107 länder vid den diplomatiska konferensen i Dublin den 19–30 maj 2008,

–   med beaktande av att FN:s generalsekreterare i ett meddelande av den 30 maj 2008 uppmuntrade staterna att så snart som möjligt underteckna och ratificera detta viktiga avtal och uttalade att han ser fram emot att det kommer att träda i kraft inom kort,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 med titeln "På väg mot ett globalt avtal om förbud mot alla typer av multipelbomber"(1)

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Konventionen om multipelbomber kommer stå öppen för undertecknande i Oslo den 3 december 2008 och därefter vid FN:s högkvarter i New York, och den kommer att träda i kraft den första dagen i den sjätte månaden efter det att den har ratificerats av 30 stater,

B.  Konventionen om multipelbomber kommer att förbjuda användning, tillverkning, lagring och överföring av multipelbomber, och förbudet kommer att avse hela vapenkategorin.

C.  Enligt konventionen om multipelbomber måste de undertecknande staterna förstöra de multipelbomber som de har i lager.

D.  Konventionen om multipelbomber fastställer nya humanitära normer rörande stöd till offer, och ålägger staterna att avlägsna alla rester av odetonerade multipelbomber efter konflikter.

1.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som det civila samhället, särskilt multipelbombskoalitionen ("Cluster Munitions Coalition"), utför för att försöka få ett slut på det mänskliga lidande som orsakas av multipelbomber,

2.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att så snart som möjligt underteckna, ratificera och genomföra konventionen om multipelbomber.

3.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att vidta åtgärder på nationell nivå för att inleda genomförandet av konventionen om multipelbomber redan innan den undertecknats och ratificerats.

4.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte använda, investera i, lagra, tillverka, överföra eller exportera multipelbomber fram till dess att konventionen om multipelbomber har trätt i kraft.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater som har använt multipelbomber att tillhandahålla stöd till de drabbade befolkningarna, och uppmanar kommissionen att genom alla tillgängliga instrument utöka det ekonomiska biståndet till folkgrupper och enskilda personer som drabbats av odetonerade multipelbomber.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater som har använt multipelbomber att tillhandahålla tekniskt och ekonomiskt bistånd för att avlägsna och förstöra rester av multipelbomber, och uppmanar kommissionen att genom alla tillgängliga instrument utöka det ekonomiska biståndet i samma syfte.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att inte vidta några åtgärder som kan innebära att konventionen om multipelbomber och dess bestämmelser kringgås eller äventyras. Parlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att särskilt inte anta, stödja eller ratificera ett eventuellt protokoll till konventionen om konventionella vapen, som tillåter användning av multipelbomber, eftersom detta inte skulle vara förenligt med det förbud mot multipelbomber som föreskrivs i artiklarna 1 och 2 i konventionen om multipelbomber.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Cluster Munitiones Coalition.

(1) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 648.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling

P6_TA(2008)0566 RC-B6-0581/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 24 april 2007 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009(1),

–   med beaktande av Bremenförklaringen av den 13 mars 2007 om ansvar och partnerskap – tillsammans mot hiv/aids,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om hiv/aids: dags att leverera(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 30 november 2006 om aids(3),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2005 om kampen mot hiv/aids,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2005 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 (KOM(2005)0654),

–   med beaktande av Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien, som antogs vid ministerkonferensen "Att bryta barriärerna – Partnerskap för kamp mot hiv/aids i Europa och Centralasien", som hölls inom ramen för det irländska ordförandeskapet den 23–24 februari 2004,

–   med beaktande av Unaids (Joint United Nations Programme on HIV/AIDS) och WHO:s Europarapport "Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia" från 2008,

–   med beaktande av Vilniusförklaringen om åtgärder för att stärka insatserna mot hiv/aids i Europeiska unionen och i angränsade grannländerna, antagen av ministrar och regeringsföreträdare i Europeiska unionen och angränsade grannländerna vid konferensen "Europa och hiv/aids – nya utmaningar, nya möjligheter", som hölls i Vilnius, Litauen, den 16–17 september 2004,

–   med beaktande av WHO:s program mot hiv/aids "Mot allmän tillgång senast 2010", från 2006,

–   med beaktande av Eurobarometerundersökningen om aidsförebyggande insatser från februari 2006,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EuroHIV:s rapport från slutet av 2006 visar att 269 152 människor i Europeiska unionen hade fått diagnosen hiv under 1999–2006 och att 806 258 människor i WHO:s europeiska region hade fått diagnosen hiv.

B.  I Europeiska unionen är 11 procent av alla nya hiv-infektioner unga människor under 25 år, enligt EuroHIV:s rapport från slutet av 2006.

C.  Rapporterna från EuroHIV och Unaids bekräftar att antalet nya hiv-infektioner i EU och grannländerna fortsätter att stiga i skrämmande takt. I vissa länder uppskattas det faktiska antalet smittade vara tre gånger så högt som det officiella antalet.

D.  Trots det ökande antalet hiv-infektioner fortsatte de senaste årens minskning av antalet diagnostiserade aidsfall under 2006, med 40 procent färre fall diagnostiserade i EU 2006 jämfört med 1999, enligt EuroHIV:s rapport från slutet av 2006.

E.  En stor andel av hiv-infektionerna upptäcks aldrig. Många människor vet inte om de är smittade eller inte, och kommer antagligen att upptäcka det först när de drabbas av hiv/aids-relaterade sjukdomar.

F.  Infektiviteten för hiv ökar avsevärt i samband med andra sexuellt överförbara sjukdomar (t.ex. gonorré, klamydia, herpes och syfilis),

G.  Epidemin bland sprutnarkomaner är en av orsakerna till den snabba spridningen av hiv i många östeuropeiska länder.

H.  Hiv/aids är en smittsam sjukdom och personer med oupptäckt smitta riskerar därför att sprida sjukdomen.

I.  Enligt Unaids/WHO:s Europarapport "Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia" hade enbart ett fåtal av de 53 länderna i den europeiska regionen någon policy när det gäller att ta sig an stigmatisering, diskriminering och mänskliga rättigheter som motsvarar deras åtaganden enligt Dublinförklaringen.

J.  Fullständigt skydd för de mänskliga rättigheterna är absolut nödvändigt i alla aspekter av kampen mot hiv.

K.  Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande samarbete för att komma till rätta med epidemin.

L.  Effektiva folkhälsoåtgärder som underlättar tidig hivdiagnos måste införas.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en strategi för hiv som

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar på lämpligt sätt följer upp och bevakar frågan, bland annat i form av mer exakta uppskattningar av den odiagnostiserade populationen (storlek, särdrag osv.), med respekt för konfidentialitet och skydd av personuppgifter.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att satsa stora politiska, ekonomiska och mänskliga resurser på att genomföra en sådan strategi.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns möjlighet till provtagning, som måste förbli kostnadsfri och anonym.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en strategi för minskning av risken för hiv/aids med inriktning på sårbara grupper och grupper med konstaterat hög risk.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att kommissionen utarbetar rådets rekommendationer om tillämpning av riktlinjer för evidensbaserad provtagning och behandling i varje medlemsstat.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att uppdra åt kommissionen att se till att bevakningen av hur kampen mot hiv/aids framskrider i EU och grannländerna i framtiden inbegriper indikatorer som direkt rör och behandlar människorättsfrågor på hiv/aids-området.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella rättsordningar anta bestämmelser som innebär ett fullständigt förbud mot diskriminering av människor med hiv/aids, inbegripet inskränkningar av deras rörelsefrihet.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram fler informationskampanjer om förebyggande, provtagning och behandling av hiv/aids.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, Unaids och WHO.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 348. (2) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 871. (3) EUT C 316 E, 22.12.2006, s. 366.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om situationen inom biodlingssektorn

P6_TA(2008)0567 B6-0579/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Biodlingssektorn i världen, och framför allt i Europa, står inför stora svårigheter.

B.  Biodlingen inverkar positivt på hela ekosystemet och är av vital betydelse för jordbrukets ekosystem.

C.  Den biologiska mångfalden måste skyddas och biodlingen bidrar i stor utsträckning till detta genom korsbefruktningen.

D.  Europas biodlingar har funnits i tusentals år och ingår fullt ut i kulturarvet från jordbruket.

E.  Biodlingens produkter har stort närings- och läkemedelsmässigt värde.

F.  Tack vare de europeiska biodlarnas know-how och de många olika klimatmässiga förhållandena finns det många olika sorters honung och andra biodlingsprodukter av hög kvalitet såsom drottninggelé, propolis, bigift och bivax.

G.  Sektorn påverkas av illojal konkurrens från produkter från tredjeländer som importeras till gemenskapsmarknaden.

H.  Honung kan importeras från olika regioner i världen, men endast bin i tillräckliga mängder kan garantera pollineringen.

I.  Den avsevärda minskningen av tillgången på pollen och nektar utgör ett allvarligt hot mot bistammarna.

J.  Antalet bisamhällen har minskat drastiskt i hela världen.

K.  Krisen inom biodlingen beror bland annat på den ständiga förekomsten i bikuporna av parasiten Varroa, CCD (colony collapse disorder) och spridningen av Nosema ceranae.

L.  76 procent av livsmedelsproduktionen för mänsklig konsumtion är beroende av biodlingssektorn.

M.  84 procent av de växtsorter som odlas i Europa är beroende av pollineringen.

N.  Regler och god praxis för användning av biocider ignoreras allt för ofta.

O.  Det finns ännu inga medel för att utrota vissa bisjukdomar, som försvagar binas motståndskraft och medför en förlust av antalet bisamhällen.

1.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att omedelbart ta itu med hälsokrisen inom biodlingen på lämpligt sätt och med effektiva medel.

2.  Europaparlamentet anser att man måste tackla den illojala konkurrensen från biodlingsprodukter från tredjeländer till följd av bland annat lägre produktionskostnader, särskilt när det gäller sockerpriset och kostnaderna för arbetskraft.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart utöka forskningen om parasiter och sjukdomar samt andra potentiella orsaker, till exempel utarmning av den genetiska mångfalden och odling av genetiskt modifierade grödor, som decimerar bipopulationerna, genom att ställa kompletterande budgetmedel till förfogande för denna forskning.

4.  Europaparlamentet anser att det måste införas en skyldighet att på etiketten ange det land där bihonungen har producerats.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken för att främja inrättandet av ekologiska kompensationsområden (såsom träda till förmån för biodlingen), särskilt i större jordbruksproduktionsområden. Dessa områden bör placeras i de delar som är mest svårodlade, där växter såsom phacelia, gurkört, åkersenap och vit klöver kan växa och bilda stora nektarkällor i binas polleninsamlingsområden.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i inom ramen för alla diskussioner och framtida lagstiftningsåtgärder beträffande odling av genetiskt modifierade grödor i Europeiska unionen ta hänsyn till binas hälsa, möjligheterna att marknadsföra biprodukter och de ekonomiska konsekvenserna för biodlingssektorn.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa riskerna för en otillräcklig pollinering, både för biodlarna och jordbrukarna, vars produktion skulle kunna öka avsevärt.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ytvattenkvaliteten kontrolleras och övervakas, eftersom bin är mycket känsliga för all försämring av miljön.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda forskning om kopplingen mellan dödligheten bland bin och användningen av bekämpningsmedel såsom thiamethoxam, imidacloprid, klotianidin och fipronil, för att vid behov kunna vidta lämpliga åtgärder bland annat i fråga om godkännande av dessa produkter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna all information om denna situation som för närvarande finns tillgänglig i medlemsstaterna. Parlamentet vill att kommissionen samarbetar med godkända organisationer för utbyten av vetenskaplig information om effekterna av bekämpningsmedel på bin.

11.  Europaparlamentet anser att det måste införas en skyldighet att analysera importerad honung för att påvisa en eventuell förekomst av den amerikanska bipestbakterien.

12.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå ett system för ekonomiskt stöd till biodlare som drabbats av problem på grund av dödligheten bland deras bistammar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera forskning och bekämpning av bisjukdomar i politiken på det veterinära området.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att be alla medlemsstater att omedelbart vidta stödåtgärder till förmån för biodlingssektorn.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna

P6_TA(2008)0568 B6-0580/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/331/EG av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2007 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (KOM(2007)0707,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen.

A.  Europaparlamentet och rådet antog år 2001 rekommendation 2001/331/EG med icke bindande kriterier för planering, genomförande, uppföljning av och rapportering om miljötillsyn efter att ha konstaterat att det råder stora skillnader mellan medlemsstaternas tillsynssystem.

B.  Syftet med rekommendationen var att stärka överensstämmelsen med gemenskapens miljölagstiftning och bidra till att denna genomförs och tillämpas mer konsekvent i alla medlemsstater.

C.  I det ovannämnda meddelandet fastställs kommissionens synpunkter vad avser en vidare utveckling av rekommendationen, bland annat baserat på de rapporter som medlemsstaterna har lämnat om sitt genomförande av rekommendationen.

D.  I detta meddelande noterades att de uppgifter som medlemsstaterna lämnade om hur de genomförde rekommendationen var "ofullständiga eller svåra att jämföra".

E.  I de uppgifter som medlemsstaterna lämnade framgick att "det endast [är] ett fåtal som har uppnått fullständigt genomförande" och att "miljötillsynen fortfarande sker på mycket olika sätt inom gemenskapen".

F.  Enligt kommissionen beror denna situation med ofullständigt genomförande delvis på att medlemsstaterna tolkat rekommendationens definitioner och kriterier samt rapporteringskraven på olika sätt.

G.  Kommissionen konstaterar att rekommendationens tillämpningsområde är otillräckligt eftersom det inte inkluderar många viktiga verksamheter som Natura 2000, kontroll av olagliga avfallstransporter, registrering, utvärdering och godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i produkter (t.ex. direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter), handel med utrotningshotade arter samt verksamhet knuten till genetiskt modifierade organismer och producentansvarssystem.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över kommissionens slutsats att ett fullständigt genomförande av gemenskapens miljölagstiftning inte kan säkerställa, eftersom detta inte bara leder till fortsatt skada på miljön utan också till konkurrenssnedvridning.

2.  Europaparlamentet betonar att ett korrekt och enhetligt genomförande av gemenskapens miljölagstiftning är av avgörande betydelse och skulle detta inte ske fullt ut, blir följden att allmänhetens förväntningar inte uppfylls och gemenskapens rykte som en effektiv beskyddare av miljön undermineras.

3.  Europaparlamentet motsätter sig kommissionens avsikt att hantera problemet enbart genom en icke bindande rekommendation och genom att det införs särskilda rättsligt bindande tillsynskrav i de sektorsanknutna rättsakterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i stället före utgången av 2009 lägga fram ett förslag till ett direktiv om miljötillsyn där de definitioner och kriterier som anges i rekommendation 2001/331/EG klarläggs och dess tillämpningsområde utökas.

5.  Europaparlamentet anser det är av avgörande betydelse att Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftning (Impel) stärks och uppmanar med kraft kommissionen att före utgången av 2009 rapportera om hur detta kan ske, inbegripet inrättandet av en miljötillsynsstyrka inom gemenskapen.

6.  Europaparlamentet förordar ett större fokus på stöd till informations- och utbildningsverksamhet om miljöskydd, där det exakta innehållet bestäms på lokal, regional eller nationell nivå med utgångspunkt från de förekommande behoven och problemen i de aktuella områdena.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 118, 27.4.2001, s. 41.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om Somalia

P6_TA(2008)0569 RC-B6-0596/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner om situationen i Somalia, särskilt av den 15 november 2007 om Somalia(1) och den 19 juni 2008 om det rutinmässiga dödandet av civila i Somalia(2),

–   med beaktande av Amnesty Internationals rapport av den 1 november 2008 med titeln "the State of the World's Human Rights",

–   med beaktande av uttalandet den 8 november 2008 av Radhika Coomaraswamy, FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn i väpnade konflikter, i vilket hon fördömde steningen av den 13-åriga Aisha Ibrahim Duhulow,

–   med beaktande av olika regionala människorättsinstrument, särskilt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981 och det tillhörande protokollet från 2003 om afrikanska kvinnors rättigheter,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Den 27 oktober 2008 stenades en 13-årig flicka, Aisha Ibrahim Duhulow, till döds i Somalia.

B.  Steningen utfördes av en grupp på 50 män inne på ett stadion i den södra delen av Kismayo inför ett tusental åskådare.

C.  Flickan hade åtalats och dömts för att ha begått äktenskapsbrott i strid med islamsk lag, men hade i själva verket våldtagits av tre män.

D.  Det var al-Shabab-milisen, som kontrollerar Kismayo, som fängslade Aisha Ibrahim Duhulow och beordrade att hon skulle avrättas genom stening, men däremot har milisen inte gripit eller fängslat dem som anklagats för att ha våldtagit henne.

E.  I samband med att några av de närvarande försökte rädda Aisha Ibrahim Duholows liv öppnade milismedlemmar eld inne på stadion och sköt ihjäl en pojke som stod och tittade på.

F.  Det finns trovärdiga rapporter om att människorättsaktivister i Kismayo fått ta emot dödshot från al-Shabab-milisen, som anklagar dem för att sprida falsk information om händelsen.

G.  Till följd av den dramatiska situationen i Somalia och det omfattande våld som utövas av vissa fraktioner inom Alliansen för Somalias återbefrielse (de så kallade islamiska domstolarna), som försöker störta Somalias legitima regering, begås dagligen grova brott mot de mänskliga rättigheterna i landet.

H.  Till brotten mot de mänskliga rättigheterna hör även kidnappningen nyligen av två italienska romersk-katolska nunnor från Kenya, som för närvarande hålls fångna i Somalia, liksom de allt vanligare självmordsdåden, som under de senaste veckorna har kostat minst 30 människoliv i de norra delarna av landet.

I.  Personal i en del internationella organisationer som finns på plats i landet har på senare tid varit måltavla för våldtäkter och mord, som i flertalet fall tillskrivits medlemmar ur väpnade oppositionsgrupper, däribland al-Shabab-miliser, och fraktioner av de "islamiska domstolarna".

J.  De islamistiska upprorsmännen har genomfört offentliga pryglingar i huvudstaden Mogadishu för att visa sin växande styrka.

K.  Dessa brutala handlingar visar vilka metoder miliserna använder och mer allmänt hur respekten för de mänskliga rättigheterna skulle äventyras vid en utvidgning av deras kontroll över landet.

L.  Somalias federala övergångsregering och Alliansen för Somalias återbefrielse undertecknade den 26 oktober 2008 i Djibouti ett avtal om ett upphörande av stridshandlingarna, och de regionala ledarna för det östafrikanska regionala organet Igad (Inter-Governmental Authority on Development) presenterade en fredsplan för Somalia vid det särskilda toppmötet i Nairobi den 28-29 oktober 2008.

M.  Det är nödvändigt att stödja Somalias federala övergångsregering och dess president, Abdullahi Yusuf.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt steningen och avrättningen av Aisha Ibrahim Duhulow och uttrycker sin avsky för detta barbariska dåd mot ett 13-årigt våldtäktsoffer.

2.  Europaparlamentet uppmanar Somalias regering att fördöma denna avrättning och att vidta åtgärder för att förhindra sådana brutala avrättningar i framtiden.

3.  Europaparlamentet uppmanar Somalias regering att utfärda dokument och göra uttalanden för att återupprätta Aisha Ibrahim Duhulows heder postumt.

4.  Europaparlamentet stöder ansträngningarna av Somalias legitima regering att upprätthålla kontrollen över hamnen i Kismayo och kräver att de som anklagats för våldtäkten på Aisha Ibrahim Duhulow ska ställas inför rätta i vederbörlig ordning.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla allt nödvändigt stöd för att få till stånd en hållbar demokratisk regering i Somalia och att ytterligare hjälpa Somalias regering att upprätthålla kontrollen över hela landet och upprätta rättsstatsprincipen på ett sätt som är förenligt med landets internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. På så vis ska liknande avrättningar förhindras i framtiden.

6.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) att göra fullt bruk av sitt mandat att skydda civilbefolkningen, med särskilt fokus på kvinnor och barn, och vill att Amisom ska få mandat att övervaka, utreda och rapportera brott mot de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar både de somaliska och de kenyanska myndigheterna att göra allt som står i deras makt och att ta alla politiska och diplomatiska initiativ för att få de två italienska romersk-katolska nunnorna fria.

8.  Europaparlamentet stöder kraftfullt Djiboutiavtalet mellan Somalias federala övergångsregering och Alliansen för Somalias återbefrielse, vilket syftar till att sätta stopp för de mångåriga stridigheterna i Somalia och få till stånd en varaktig lösning i syfte att återupprätta freden och få ett slut på de övergrepp som det hänvisas till i denna resolution.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s och Afrikanska unionens generalsekreterare, Igad-regeringarna, Amisom och Somalias regering.

(1) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 479. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0313.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om dödsstraffet i Nigeria

P6_TA(2008)0570 RC-B6-0602/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria,

–   med beaktande av att Nigerias förbundsregering utfärdat ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som ratificerades av Nigeria den 29 oktober 1993,

–   med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som ratificerades av Nigeria den 22 juni 1983,

–   med beaktande av den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd från 1990, som ratificerades av Nigeria den 23 juli 2001,

–   med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, som ratificerades av Nigeria den 28 juli 2001,

–   med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, som ratificerades av Nigeria den 13 juni 1985, och dess fakultativa tilläggsprotokoll från 1999, som ratificerades av Nigeria den 22 november 2004,

–   med beaktande av konventionen om barnets rättigheter från 1989, som ratificerades av Nigeria den 19 april 1991,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I dag uppgår antalet dödsdömda i Nigerias fängelser till över 720 män och 11 kvinnor.

B.  Nigerias nationella arbetsgrupp för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet har kommit fram till att dödsfångarna nästan undantagslöst är fattiga och inte har någon som driver deras sak inför rätta.

C.  Folkrätten förbjuder visserligen att dödsstraffet utdöms mot underåriga förbrytare, men minst 40 av dödsfångarna var mellan 13 och 17 år gamla då de påstådda brotten skulle ha begåtts.

D.  I tolv av Nigerias 36 delstater har de islamiska shariadomstolarna domsrätt i brottmål. Dessa domstolar fortsätter att avkunna dödsdomar, liksom också att döma till spöstraff och amputation.

E.  47 procent av dödsfångarna väntar på att deras överklaganden ska behandlas färdigt. En fjärdedel av fångarnas överklaganden har behandlats i fem år. Sex procent av fångarna vars överklagande ännu inte har avgjorts har varit fängslad i över 20 år och en fånge har varit fängslad i 24 år i avvaktan på sin avrättning.

F.  Nigerias system för rättskipning i brottmål utmärks av florerande rättsröta, slarv och kännbar brist på resurser.

G.  Tortyr är visserligen förbjuden i Nigeria men förekommer ändå dagligen i landet. Nästan 80 procent av internerna i Nigerias fängelser uppger sig ha utsatts för misshandel, vapenhot eller tortyr i polisens celler.

H.  Många som i fängelse väntar på rättegång eller på att avrättas utsätts för utpressning från polisers sida, som vill att de ska betala poliserna för att försättas på fri fot.

I.  I Över hälften av landets 40 000 fängelseinterner har inte fått sin sak prövad eller dömts.

J.  Kroniska sjukdomar, som dock går att förebygga, såsom hiv, malaria, tuberkulos, influensa och lunginflammation förekommer också i fängelserna.

K.  Nigerias myndighet har vidtagit vissa åtgärder för att åtgärda dess rättssystems misslyckanden. Nigerias nationella arbetsgrupp 2004 för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet 2007 har uttryckt tvivel om att dödsstraffet har bidragit till att minska brottsfrekvensen och den grasserande brottsligheten i landet, men varken förbundsregeringen eller delstatsregeringarna har gjort något åt de akuta problem som påtalats vid de båda undersökningarna.

L.  Nigeria har officiellt inte rapporterat några avrättningar sedan 2002.

M.  Endast sju av Afrikanska unionens 53 medlemsstater har, enligt tillgängliga uppgifter, verkställt några avrättningar under 2007, medan 13 afrikanska länder avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning och ytterligare 22 har avskaffat det i praktiken.

N.  Medan bara 16 länder avskaffat dödsstraffet för alla brott 1977 har i dag 137 av FN:s 192 medlemsstater avskaffat detta straff i sin lagstiftning eller i praktiken.

1.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att avskaffa dödsstraffet.

2.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att, i avvaktan på att dödsstraffet avskaffas, utfärda ett omedelbart moratorium för alla avrättningar, såsom det föreskrivs i FN:s generalförsamlings resolution nr 62/149 av den 26 februari 2008, och utan dröjsmål omvandla alla dödsstraff till fängelsestraff.

3.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att utveckla en helhetssyn på brottsligheten och förklara hur situationen i fråga om brottslighet kommer att åtgärdas.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att ta bort alla stadganden både i förbundsstatens lagstiftning och i delstaternas lagstiftning enligt vilka dödsdomar kan avkunnas mot personer som ej fyllt 18 år vid tidpunkten då det påstådda brottet skulle ha begåtts.

5.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att se till att de mest rigorösa internationellt erkända och konstitutionella normerna för rättvis rättegång respekteras i sådana mål där den åtalade riskerar dödsstraff, framför allt i fråga om att mindre bemedlade interner inte får tillgång till adekvat juridiskt bistånd samt i fråga om att bekännelser eller bevis utverkats genom våld, tvång eller tortyr, att rättegångarna och överklagandena drar orimligt ut på tiden och att underåriga döms.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering att ratificera det andra fakultativa tilläggsprotokollet från 1989 till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt det fakultativa tilläggsprotokollet från 2002 till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias delstatsregeringar att avskaffa alla stadganden om obligatoriskt utdömande av dödsstraff.

8.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att genomföra rekommendationerna från den nationella arbetsgruppen 2004 för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet (2007), framför allt att införa ett moratorium för alla avrättningar och omvandla alla dödsstraff.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att ge Nigerias myndigheter tekniskt stöd för att de ska kunna se över lagstiftning med stadganden om dödsstraff för att avskaffa dödsstraffet, samt kunna förbättra den nigerianska polisens utredningsarbete.

10.  Europaparlamentet uppmanar till att arbetsgruppen om dödsstraffet inom Afrikanska kommissionen om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter gest bistånd för att utarbeta ett protokoll till den afrikanska stadgan om förbud mot dödsstraffet, så att detta straff inte heller kan återinföras.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), Nigerias förbundsregering och parlament, Afrikanska unionen och Panafrikanska parlamentet.

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om fallet med familjen al-Kurd

P6_TA(2008)0571 RC-B6-0608/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern,

–   med beaktande av rapporten från sin ad hoc-delegation, som besökte Israel och de palestinska områdena (den 30 maj–2 juni 2008) och slutsatserna i denna rapport,

–   med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen,

–   med beaktande av de relevanta FN-resolutionerna,

–   med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Israel, särskilt dess artikel 2,

–   med beaktande av det uttalande som ordförandeskapet gjorde på Europeiska unionens vägnar den 10 november 2008 om förstörandet av hus i östra Jerusalem,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Natten söndagen den 9 november 2008 vräkte israelisk polis och soldater familjen al-Kurd från deras hem i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, där de bott i mer än femtio år. Direkt efteråt lät de bosättare gå in i familjens hus och därefter spärrade de av området.

B.  Avhysningen gjordes på grundval av en order som Israels högsta domstol utfärdat den 16 juli 2008 efter långa och kontroversiella rättsprocesser om ägandetvister inom israeliska domstolar och myndigheter.

C.  FN:s organ för palestinska flyktingar UNRWA (UN Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) har förklarat att det ska fortsätta att erbjuda familjen hjälp.

D.  Det bör betonas att vräkningen genomfördes trots internationella protester. USA har tagit upp ärendet med de israeliska myndigheterna. Beslutet skulle kunna bana väg för övertagande av ytterligare 26 hus i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, vilket innebär att 26 familjer kan vräkas från sina hem. Detta ärende är politiskt intrikat eftersom det berör östra Jerusalems framtida status.

E.  Det bör beaktas att FN:s säkerhetsråd utfärdat resolutioner om detta och att det internationella samfundet inte erkänt Israels suveränitet över östra Jerusalem.

F.  En delegation från Europaparlamentet besökte bostadsområdet Sheikh Jarrah och hade möjlighet att träffa familjen al-Kurd den 3 november 2008.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över vräkningen av familjen al-Kurd, de israeliska myndigheternas rivningar den senaste tidens av palestinska familjers hus i flera områden i östra Jerusalem och de allvarliga konsekvenser som dessa åtgärder kan få.

2.  Dessa åtgärder påverkar i hög grad livet för dem som bor i områdena. Europaparlamentet påminner om att åtgärderna enligt internationell rätt är olagliga, och uppmanar de israeliska myndigheterna att upphöra med dem så fort som möjligt.

3.  Europaparlamentet respekterar de israeliska domstolarnas domsrätt inom de gränser som är internationellt erkända för staten Israel, men påminner samtidigt om att östra Jerusalem enligt internationell rätt inte lyder under de israeliska domstolarnas jurisdiktion.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och det internationella samfundet, inklusive Mellanösternkvartetten, att göra alla ansträngningar som står till buds för att skydda palestinska invånare i Sheikh Jarrah och andra områden i östra Jerusalem, och uppmanar kvartetten att spela en mer aktiv roll i denna riktning.

5.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de israeliska myndigheterna att omedelbart stoppa bosättningarnas expansion och byggandet av muren utanför 1967 års gränser, eftersom de strider mot internationell rätt och undergräver insatserna för fred.

6.  Liknande åtgärder kan endast skada chanserna att nå ett fredsavtal mellan palestinierna och israelerna. Israel uppmanas att avstå från alla ensidiga åtgärder som kan påverka resultatet av förhandlingarna om slutlig status, särskilt i Jerusalem.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, kvartettens särskilda sändebud till Mellanöstern, Israels regering, Knesset, den palestinska myndighetens ordförande och det palestinska lagstiftande rådet.