Europaparlamentets beslut av den 18 december 2008 om ett ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2008/2320(ACI))
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 25,
– med beaktande av kommissionens ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0834),
– med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om ett ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2),
– med beaktande av artiklarna 120.1 och 43.1 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0509/2008), och av följande skäl:
A. Budgetutskottet rekommenderar att det föreslagna ändringsförslaget till ovan nämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006 ska antas.
B. Ändringsförslaget föranleder inga problem med avseende på fördragen eller Europaparlamentets arbetsordning.
1. Europaparlamentet godkänner det ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2007–2013) som bifogas detta beslut.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut och bilagan till rådet och kommissionen.
BILAGA
Ändring till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning
Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och kommissionen har enats om detta ändringsförslag av följande skäl:
1) Den senaste utvecklingen av livsmedels- och råvarupriserna har lett till oro, särskilt vad gäller prisernas inverkan på utvecklingsländerna. Kommissionen föreslog att en ny mekanism skulle inrättas för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(3), och budgetmyndighetens två grenar enades vid förlikningsmötet den 21 november 2008 om att ta en del av finansieringen till denna mekanism från reserven för katastrofbistånd.
2) Eftersom resterande belopp för reserven för katastrofbistånd för 2008 är otillräckligt för att täcka livsmedelsmekanismens behov, bör beloppet till reserven öka så att den kan bidra till finansieringen av livsmedelsmekanismen.
3) För att lösa den exceptionella situationen bör reserven för katastrofbistånd som en engångsåtgärd och undantagsvis ökas till 479 218 000 EUR i löpande priser för 2008.
4) Punkt 25 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
I punkt 25 ska följande mening läggas till i första stycket:"
Detta belopp ska undantagsvis ökas till 479 218 000 EUR för 2008 i löpande priser.
"
Utfärdat i Strasbourg den 18 december 2008
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar På kommissionens vägnar
Ändringförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006
111k
69k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2008/2325(INI))
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 25,
– med beaktande av resultaten från medlingssammanträdet med rådet den 21 november 2008,
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0834),
– med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(2),
– med beaktande av artikel 45 och bilaga VI avsnitt IV punkterna 1 och 2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0504/2008).
A. Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens initiativ att inrätta en ny snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna ("livsmedelsmekanismen"), en idé som också stöddes av Europeiska rådet den 19 och 20 juni 2008.
B. Vid medlingssammanträdet den 21 november 2008 kom Europaparlamentet och rådet överens om att bevilja totalt 1 miljard EUR under tre år för finansieringen av "livsmedelsmekanismen".
C. I det ursprungliga förslaget från kommissionen planerades en finansiering av "livsmedelsmekanismen" från marginalen i rubrik 2 i den fleråriga budgetramen men detta tillvägagångssätt tillbakavisades av både Europaparlamentet och rådet.
D. Europaparlamentet ansåg att den lämpligaste lösningen skulle vara en revidering av taket för rubrik 4 i den fleråriga budgetramen men rådet avvisade detta alternativ.
E. De två grenarna av budgetmyndigheten kom slutligen överens om att finansiera "livsmedelsmekanismen" genom en optimal kombination av reserven för katastrofbistånd, flexibilitetsmekanismen och en omfördelning inom rubrik 4 från stabilitetsinstrumentet.
F. Enligt denna överenskommelse ska reserven för katastrofbistånd bidra till finansieringen av "livsmedelsmekanismen" med totalt 340 miljoner EUR, varav 22 miljoner från de anslag som fortfarande finns tillgängliga i 2008 års budget, 78 miljoner från anslagen för 2009 och 240 miljoner genom en engångsökning av reserven för katastrofbistånd som budgeteras för 2008.
G. Denna ökning kräver en ändring av punkt 25 i det interinstitutionella avtalet så att tillgängliga medel för reserven för katastrofbistånd för 2008 ökar till 479 218 000 EUR (i löpande priser).
H. Denna ändring kräver godkännande från budgetmyndighetens båda grenar, något som förutsätter enhällighet bland alla medlemsstaterna i rådet.
1. Europaparlamentet välkomnar ändringen av punkt 25 i sitt beslut av den 18 december 2008(3), där tillgängliga medel i reserven för katastrofbistånd för 2008 ökar till 479 218 000 EUR (i löpande priser).
2. Europaparlamentet upprepar dock sin oro över det faktum att rubrik 4 varit under ständigt tryck till följd av sin begränsade tillgängliga marginal, vilket nödvändiggör utnyttjande av undantagsmekanismer för att hantera brådskande oförutsedda situationer. Europaparlamentet uppmanar till en grundlig utvärdering av nödvändigheten att öka de tillgängliga beloppen under denna rubrik för att möjliggöra en smidig utveckling av långsiktig planeringsbar verksamhet inom detta område och säkra unionens kapacitet att till fullo spela sin roll som global aktör på den internationella scenen.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0732 – C6-0393/2008 – 2008/2317(ACI))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0732 – C6-0393/2008),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 26,
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(2),
– med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring, som antogs vid medlingssammanträdet den 17 juli 2008 om EU:s solidaritetsfond,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A6-0474/2008),
1. Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underteckna beslutet tillsammans med rådets ordförande och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
av den 18 december 2008
om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 26,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(4),
med beaktande av kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1) Europeiska unionen har inrättat Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) för att visa solidaritet med befolkningen i regioner som drabbats av katastrofer.
(2) Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att utnyttja medel från fonden inom det årliga taket på 1 miljard EUR.
(3) Förordning (EG) nr 2012/2002 innehåller bestämmelser för hur fonden får användas.
(4) Cypern har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof som orsakades av torka.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Inom ramen för Europeiska unionens allmänna budget för 2008 ska Europeiska unionens solidaritetsfond belastas med 7 605 445 EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden.
Artikel 2
Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0833 – C6-0466/2008 – 2008/2321(ACI))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0833 – C6-0466/2008),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 27,
– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 19 och 20 juni 2008,
– med beaktande av resultatet av trepartsmötet den 4 december 2008,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0493/2008), och av följande skäl:
A. Europaparlamentet stöder med eftertryck kommissionens initiativ att inrätta en ny snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna ("livsmedelsmekanism"), som också stöddes av Europeiska rådet den 19 och 20 juni 2008.
B. Vid medlingssammanträdet den 21 november 2008 kom Europaparlamentet och rådet överens om att bevilja sammanlagt 1 miljard EUR under tre år för finansieringen av "livsmedelsmekanismen".
C. I det ursprungliga förslaget från kommissionen planerades en finansiering av "livsmedelsmekanismen" från marginalen i rubrik 2 i den fleråriga budgetramen men detta tillvägagångssätt tillbakavisades av både Europaparlamentet och rådet.
D. Europaparlamentet ansåg att den lämpligaste lösningen skulle vara en revidering av taket för rubrik 4 i den fleråriga budgetramen men rådet avvisade detta alternativ.
E. De två grenarna av budgetmyndigheten kom slutligen överens om att finansiera "livsmedelsmekanismen" genom en optimal kombination av flexibilitetsmekanismen, reserven för katastrofbistånd och omfördelning inom rubrik 4 från stabilitetsinstrumentet.
F. De båda grenarna av budgetmyndigheten enades om att flexibilitetsmekanismen ska bidra till finansieringen av "livsmedelsmekanismen" genom att man utnyttjar sammanlagt 420 miljoner EUR från budgeten för 2009 av de 730 miljoner EUR som är tillgängliga under denna mekanism.
G. Detta är det andra året i rad som denna mekanism har använts av de tre år som det interinstitutionella avtalet varit rättsligt giltigt.
H. Detta visar att Europaparlamentets krav på att ha denna slags mekanism med de karakteristiska drag den har – särskilt möjligheten att överföra outnyttjade medel – i det interinstitutionella avtalet var välgrundade, trots flera medlemsstaters motstånd.
I. Det visar också – precis som det återkommande behovet att använda andra undantagsmekanismer för att hantera oförutsedda situationer – att det finns ett ihållande problem med att medlen under taken för vissa rubriker i den fleråriga budgetramen är otillräckliga, särskilt i rubrik 4.
1. Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen under medlingen om att använda flexibilitetsmekanismen för "livsmedelsmekanismen" för ett sammanlagt belopp på 420 miljoner EUR för 2009 års budget.
2. Europaparlamentet godkänner det beslut som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet upprepar dock sin oro över det faktum att rubrik 4 varit under ständigt tryck till följd av sin begränsade tillgängliga marginal, vilket nödvändiggör upprepade utnyttjanden av flexibilitetsmekanismen under denna rubrik för att hantera brådskande oförutsedda situationer. Europaparlamentet uppmanar till en grundlig utvärdering av nödvändigheten att öka de tillgängliga beloppen under denna rubrik för att möjliggöra en smidig utveckling av långsiktig planeringsbar verksamhet inom detta område och säkra unionens kapacitet att till fullo spela sin roll som global aktör på den internationella scenen.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underteckna detta beslut tillsammans med rådets ordförande och att se till att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
av den 18 december 2008
om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2), särskilt femte stycket i punkt 27,
med beaktande av kommissionens förslag, och av följande skäl:
Vid det förlikningsmöte som ägde rum den 21 november 2008 enades budgetmyndighetens två grenar om att flexibilitetsmekanismen bör tas i anspråk för att komplettera anslagen i 2009 års budget, som inte kan finansieras inom taken för rubrik 4, med ett belopp på 420 miljoner euro för snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 ska flexibilitetsmekanismen utnyttjas för att tillhandahålla 420 miljoner euro i åtagandebemyndiganden.
Beloppet ska användas till att komplettera anslagen för snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna i rubrik 4.
Artikel 2
Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 10/2008 för budgetåret 2008, Avsnitt III - kommissionen (16264/2008 – C6-0461/2008 – 2008/2316(BUD))
– med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,
– med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, slutgiltigt antagen den 13 december 2007(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),
– med beaktande av det preliminära förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 11/2008 för budgetåret 2008 som kommissionen lade fram den 7 november 2008 (KOM(2008)0731),
– med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 10/2008 som rådet fastställde den 27 november 2008 (16264/2008 – C6-0461/2008),
– med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0481/2008), och av följande skäl:
A. Det preliminära förslaget till ändringsbudget nr 10 till den allmänna budgeten för 2008 gäller följande:
–
Utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond till ett belopp på 7,6 miljoner euro i åtagande-och betalningsbemyndiganden med anledning av översvämningarna på Cypern.
–
En motsvarande minskning av betalningsbemyndigandena på 7,6 miljoner euro i budgetpost 13 04 02 – Sammanhållningsfonden.
B. Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 10/2008 är att formellt införa dessa budgetjusteringar i 2008 års budget.
C. Rådet har antagit det preliminära förslaget till ändringsbudget nr 11/2008 som förslag till ändringsbudget nr 10/2008 efter annulleringen av ändringsbudget nr 8/2008.
1. Europaparlamentet noterar det preliminära förslaget till ändringsbudget nr 11/2008.
2. Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 10/2008 utan ändringar.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om rådets ändrade förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 (alla avsnitt) (16257/2008 – C6-0457/2008 – 2008/2026(BUD)) och ändringsskrivelserna nr 1/2009 [SEK(2008)2435 - 13702/2008 - C6-0344/2008] nr 2/2009 [SEK(2008)2707 - 16259/2008 - C6-0458/2008] nr 3/2009 [SEK(2008)2840 - 16260/2008 - C6-0459/2008] till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009
– med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,
– med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),
– med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),
– med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 som rådet fastställde den 17 juli 2008 (C6-0309/2008),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen (C6-0309/2008) samt ändringsskrivelse nr 1/2009 (SEK(2008)2435 – 13702/2008 – C6-0344/2008) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009(4),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt I – Europaparlamentet, avsnitt II – rådet, avsnitt IV – domstolen, avsnitt V – revisionsrätten, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, avsnitt VII – Regionkommittén, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen och avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (C6-0309/2008)(5),
– med beaktande av ändringsskrivelse nr 2/2009 (SEK(2008)2707 – 16259/2008 – C6-0458/2008) och 3/2009 (SEK(2008)2840 – 16260/2008 – C6-0459/2008) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009,
– med beaktande av de ändringar av och ändringsförslag till förslaget till allmän budget som parlamentet antog den 23 oktober 2008,
– med beaktande av rådets modifieringar av parlamentets ändringar av och ändringsförslag till förslaget till allmän budget (16257/2008 – C6-0457/2008),
– med beaktande av resultatet av medlingen den 21 november 2008, inklusive uttalandena som bifogas denna resolution,
– med beaktande av rådets sammanfattning av resultatet av överläggningarna om de ändringar av och ändringsförslag till förslaget till allmän budget som parlamentet antagit,
– med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0486/2008).
Nyckelfrågor – resultat av medlingen, totalbelopp och ändringsskrivelser
1. Europaparlamentet påminner om sina politiska prioriteringar för budgeten 2009 som först fastställdes i resolutionerna av den 24 april 2008 om kommissionens årliga politiska strategi för 2009(6) och om budgetramen och prioriteringarna för 2009(7), och som sedan ytterligare utvecklades i resolutionen av den 8 juli 2008 om budgeten för 2009: Första synpunkterna på det preliminära förslaget till budget för 2009 och mandatet för medlingen, Avsnitt III – kommissionen(8). Parlamentet betonar att dessa politiska prioriteringar, som slutligen uttrycktes i resolutionen av den 23 oktober 2008 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen, utgjorde de vägledande principerna för parlamentet vid budgetmedlingen med rådet om budgeten för 2009.
2. Europaparlamentet välkomnar den övergripande överenskommelsen om budgeten för 2009 som nåddes vid det traditionella budgetmedlingssammanträdet med rådet den 21 november 2008, särskilt när det gäller finansieringen av livsmedelsmekanismen. Parlamentet är dock oerhört oroat över de eventuella följderna av en recession för de europeiska medborgarna och beklagar därför att kommissionen vid medlingssammanträdet var ovillig att lämna ut några uppgifter om de möjliga följderna för budgeten av dess kommande förslag om att ta itu med den ekonomiska krisen.
3. Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande av den 26 november 2008 till Europeiska rådet med titeln "En ekonomisk återhämtningsplan för Europa" (KOM(2008)0800) och
–
påpekar att denna plan, om den godkänns, kommer att få betydande följder för budgeten för 2009 och begär att kommissionen ytterligare ska klargöra dessa följder genom att tillhandahålla Europaparlamentet, såsom den ena grenen av budgetmyndigheten, fler detaljuppgifter om omfattningen av förslaget och konkreta belopp i samband med genomförandet, särskilt när det gäller den finansiella planeringen,
–
lovar att analysera budgetkonsekvenserna av förslaget och återupprepar sitt och rådets åtagande från medlingssammanträdet om att med adekvata ekonomiska medel bemöta den pågående ekonomiska krisen,
–
uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att regelbundet rapportera om sina åtgärder för att bekämpa den ekonomiska krisen.
4. Europaparlamentet uttrycker sin starka vilja att inleda förhandlingar med rådet på grundval av kommissionens förslag till översyn av den fleråriga budgetramen 2007-2013 för 5 miljarder EUR inom ramen för den föreslagna ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, och noterar slutsatserna från Europeiska rådet i december 2008 i detta avseende.
5. Europaparlamentet insisterar på att den nuvarande krisen inte ska användas som en förevändning för att senarelägga en mycket nödvändig omorientering av utgifterna mot "gröna" investeringar utan snarare bör användas som ett extra incitament för att sätta igång med en sådan omorientering.
6. Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang betydelsen av den planerade budgetöversynen 2009, vilken inte bör begränsas till en teoretisk vision av hur budgeten skulle kunna se ut efter 2013 utan bör innehålla djärva förslag för en ändring i planeringen i samband med översynen efter halva tiden av den fleråriga budgetramen för att ta itu med den nuvarande krisen, och då beakta de utmaningar som klimatförändringen medför.
7. Europaparlamentet upprepar att initiativen för hållbar utveckling, tillväxt för sysselsättning samt stödet för små och medelstora företag och för forskning och innovation är av yttersta vikt i den nuvarande ekonomiska situationen och måste vara topprioriteringar som återspeglas i unionens budget för 2009. Mot denna bakgrund anser parlamentet att stödet för sammanhållning bland regionerna måste betraktas som en nyckelfaktor för att stimulera ekonomisk tillväxt i hela unionen. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att den politiska beslutsamheten att göra framsteg när det gäller att ta itu med klimatförändringen och ge medborgarna ett säkrare Europa också blir en budgetprioritering som dessutom måste vara tydligt synlig i EU-budgeten. Under 2009 och åren därefter måste unionen vara i stånd att uppfylla sin roll som global aktör, särskilt med tanke på de senaste utmaningarna, exempelvis de höjda livsmedelspriserna.
8. Europaparlamentet stöder ändringsskrivelse nr 1 till det preliminära förslaget till budget för 2009, särskilt eftersom den verkar ge en något mer realistisk bild av behoven under rubrik 4 än det preliminära budgetförslaget. Parlamentet noterar vidare ändringsskrivelse nr 2/2009 med dess traditionella uppdatering av de belopp som utgör underlag för uppskattningen av jordbruksutgifterna i det preliminära budgetförslaget. Parlamentet noterar också ändringsskrivelse nr 3/2009 som – inom rådets budget – syftar till att täcka kostnaden (1,06 miljoner EUR) för den reflektionsgrupp som inrättades av Europeiska rådet den 15–16 oktober 2008.
9. När det gäller totalbelopp fastställer Europaparlamentet den slutliga nivån för åtagandebemyndiganden till 133 846 miljoner EUR, vilket motsvarar 1,03 procent av EU:s BNI. Parlamentet fastställer totalbeloppet för betalningar till 116 096 miljoner EUR, vilket motsvarar 0,89 procent av EU:s BNI. Parlamentet noterar att detta lämnar en betydande marginal på mer än 7 762 miljoner EUR under taket för betalningar i den fleråriga budgetramen för 2009. Parlamentet understryker det gemensamma åtagandet från budgetmyndighetens båda grenar om att omgående tillhandahålla extra betalningsbemyndiganden, särskilt om strukturåtgärder kommer att genomföras snabbare än beräknat under budgetåret.
10. Europaparlamentet kan acceptera den nivå på betalningarna som överenskommits med rådet som en del av det övergripande paketet vid medlingssammanträdet den 21 november 2008 men upprepar ändå sin växande allvarliga oro över den låga nivån för betalningsbemyndigandena och den följdenliga skillnaden mellan nivåerna för åtaganden och betalningar, som kommer att nå en tidigare ej skådad omfattning under 2009. Parlamentet påpekar att det finns en viss fara för att framtida budgetar kommer att bli orealistiska om denna utveckling inte kan stoppas. Parlamentet påminner om att totalbeloppet för obetalda åtaganden (reste à liquider – RAL) uppgick till 139 000 miljoner EUR redan 2007.
11. Europaparlamentet påpekar att det preliminära förslaget till ändringsbudget 10/2008 (KOM(2008)0693) som antogs av kommissionen den 31 oktober 2008 minskar betalningsbemyndigandena i budgetposterna under rubrikerna 1a, 1b, 2, 3b och 4 med sammanlagt 4 891,3 miljoner EUR. Parlamentet noterar samtidigt att kommissionens begäran för den samlade överföringen för 2008 uppgår till totalt 631 miljoner EUR för betalningar jämfört med 426 miljoner under budgetåret 2007, och gäller 95 budgetposter under 2008 jämför med 65 budgetposter i den samlade överföringen för budgeten för 2007. Parlamentet är övertygat om att dessa manövrar i samband med betalningar i budgeten för 2008 med nödvändighet kommer att få följder för den nivå för betalningar som behövs i budgeten för 2009.
12. Europaparlamentet fäster därför en avgörande vikt vid att det finns en färdig beredskap för högre betalningsbemyndiganden genom ändringsbudgetar om de bemyndiganden som införts i budgeten för 2009 skulle visa sig otillräckliga och riktar uppmärksamheten på de åtaganden som gjorts angående detta av de tre institutionerna i det gemensamma uttalande som man kom överens om vid medlingssammanträdet.
13. Europaparlamentet understryker den mycket stora betydelsen av ett effektivt budgetgenomförande och av en minskning av obetalda åtaganden mot bakgrund av denna mycket blygsamma totalnivå för betalningar. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att göra sitt yttersta för att genomföra i synnerhet budgetposter under rubrik 1b i den fleråriga budgetramen, eftersom denna underrubrik inte bara finansierar åtskilliga viktiga åtgärder och verksamheter som syftar till att ta itu med klimatförändringen utan också stöder initiativen för tillväxt för sysselsättning och bidrar till ekonomisk tillväxt. Parlamentet betonar att förbättrings- och förenklingsåtgärder behövs för att påskynda genomförandet av struktur- och sammanhållningsmedel och uppmanar kommissionen att, inom befintliga rättsliga ramar, snabbt genomföra bedömningar av huruvida medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystemen är förenliga med gemenskapens regler och föreskrifter i syfte att underlätta starten av större projekt. Parlamentet noterar med stor oro att kommissionen, på grundval av bevis, ansett sig föranlåten att minska finansieringen för Bulgarien med 220 miljoner EUR. Kommissionen ombeds att stödja både Bulgarien och Rumänien i deras reformer och att rapportera var tredje månad till parlamentet om problem eller oegentligheter vid användningen av EU-medel.
14. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder både på politisk och på administrativ nivå för att genomföra en konkret uppföljning av det gemensamma uttalande om genomförandet av sammanhållningspolitiken som antogs vid medlingssammanträdet den 21 november 2008. Parlamentet lovar att före utgången av mars 2009 utvärdera huruvida tillräckliga framsteg har uppnåtts.
15. Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse om en finansiering på en miljard EUR under tre år för livsmedelsmekanismen som nåddes vid medlingssammanträdet. En andel på 420 miljoner EUR kommer att finansieras med nya pengar via flexibilitetsmekanismen medan 340 miljoner EUR kommer att tas från reserven för katastrofbistånd, delvis genom en ändring av punkt 25 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (IIA). Parlamentet erkänner att de återstående 240 miljonerna EUR kommer att omfördelas inom rubrik 4, men förväntar sig att kommissionen ska lägga fram ett reviderat finansiellt program för att säkerställa ett välordnat framåtskridande av de belopp som planerats fram till 2013 trots denna omfördelning och påminner om kommissionens åtagande att inför budgetmyndigheten lägga fram en bedömning av situationen inom rubrik 4, vid behov tillsammans med relevanta förslag, under loppet av 2009, och då beakta den politiska utvecklingen och budgetgenomförandet.
16. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att åtgärder mot klimatförändringen fortfarande inte i tillräcklig grad ingår i EU-budgeten och kommer att stödja alla ansträngningar att utöka och koncentrera adekvata finansiella medel för att stärka EU:s ledarskap när det gäller att ta itu med följderna av klimatförändringen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen från förstabehandlingen att senast den 15 mars 2009 lägga fram en ambitiös plan för att förbättra budgetförmågan att ta itu med klimatförändringsfrågor. Parlamentet skulle allvarligt vilja reflektera över om huruvida systemet för handel med utsläppsrätter inte skulle kunna anses vara en potentiell resurs på EU-nivå i framtiden.
17. Europaparlamentet betonar att budgeten för 2009 förstärker tryggheten och säkerheten för EU-medborgarna genom att stärka åtgärder och insatser som huvudsakligen berör konkurrenskraft, små och medelstora företag, transportsäkerhet och energiförsörjning liksom säkra externa gränser.
18. Europaparlamentet har noterat kommissionens skrivelse om genomförbarheten avseende de ändringar till budgetförslaget som parlamentet antog vid förstabehandlingen. Parlamentet anser det vara oacceptabelt att kommissionen lade fram detta dokument i ett så sent stadium av förfarandet och gjorde det därmed mycket mindre användbart än det kunde ha varit. Flera viktiga politiska frågor måste vara ordentligt synliga i unionens budget. Parlamentet beslutar att inrätta nya budgetposter för klimatförändringen, för Small Business Act, för det finansiella instrumentet för anpassning av fiskeflottan till de ekonomiska konsekvenserna av bränslepriserna, för EU:s Östersjöstrategi och för stödet till återanpassning och återuppbyggnad av Georgien. Parlamentet har beslutat att beakta vissa av kommissionens synpunkter vid andrabehandlingen av budgeten. Det kommer dock att stå fast vid sina beslut från förstabehandlingen, särskilt i de fall då tillräcklig tid och tillräckligt arbete redan har lagts ned i ett tidigare skede på att bedöma hur parlamentets ändringar bäst kan genomföras, såsom var fallet med pilotprojekten och de förberedande åtgärderna.
19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att förbättra presentationen av sina dokument om den ekonomiska planeringen och önskar ännu en gång betona att i framtiden förväntar sig parlamentet att se att samtliga förändringar som kommissionen gjort i sin ekonomiska planering tydligt återspeglas i de planeringsdokument som ska läggas fram enligt punkt 46 i IIA.
20. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldigheter när det gäller nationella förvaltningsförklaringar enligt punkt 44 i IIA. Kommissionen påminns också om sitt ansvar i detta sammanhang, särskilt vad beträffar det politiska stöd som det lovade ge initiativet men som hittills inte har förverkligats.
21. Europaparlamentet upprepar att minskningarna i budgetposterna för administrativa utgifter för vissa fleråriga program som budgetmyndigheten har beslutat om för 2009 under inga omständigheter får leda till minskningar i de totala medbeslutade beloppen för de berörda programmen. Parlamentet anser det klart att kommissionen under senare år i programperioden bör kompensera de belopp som tagits bort, företrädesvis i programmens driftsbudgetposter.
Specifika frågor Europeiska institutet för innovation och teknik
22. När det gäller Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) bekräftar Europaparlamentet sitt beslut i budgeten för 2008 att inkludera EIT i politikområdet "Forskning" och att finansiera dess ledningsstruktur, med tanke på att den är av administrativ art, under rubrik 5 i den fleråriga budgetramen. Parlamentet beslutar att ändra kontoplanen i enlighet med detta.
Programmet för frukt i skolan
23. Europaparlamentet beklagar det faktum att rådet, för andra året i rad, har tillbakavisat parlamentets förslag till ändring avseende inrättandet av en ny budgetpost 05 02 08 12 – Program för frukt i skolan. Parlamentet välkomnar dock den politiska överenskommelsen med rådet om en rättslig grund för ett sådant program. Parlamentet väntar sig att programmet ska starta så snart som den rättliga grunden antagits och i tid för skolåret 2009–2010, vilket begärdes av Europaparlamentet och accepterades av rådet i den politiska överenskommelsen. Parlamentet beklagar därför att rådet inte accepterade kommissionens förslag att redan inrätta ett symboliskt anslag ("p.m.") i budgeten.
Matprogram för de sämst ställda i Europeiska unionen
24. Europaparlamentet välkomnar den finansiering som kommissionen föreslagit och rådet godkänt för att förbättra det nuvarande matutdelningsprogrammet för de sämst ställda i unionen genom att öka budgeten med två tredjedelar till cirka 500 miljoner EUR för 2009 och utöka antalet varor som kan tillhandahållas.
Kommunikationspolitik
25. Europaparlamentet beklagar den brist på konsekvens och samstämmighet som regelbundet kan konstateras i kommunikationsinsatserna från kommissionen. Europaparlamentet efterfrågar en lämplig harmoniseringsnivå i presentationen av kommunikationspolitiken så att ett igenkännligt "EU-varumärke" kan utformas och användas i all kommunikation oavsett vilket av kommissionens generaldirektorat den kommer ifrån. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förklaringen om "Samarbete för kommunikation om Europa" som undertecknades den 22 oktober 2008 av Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
26. Europaparlamentet betonar med avseende på denna gemensamma förklaring att Europaparlamentet, rådet och kommissionen identifierat informationskampanjen inför valet till Europaparlamentet 2009 som den främsta interinstitutionella prioriteringen i kommunikationsfrågor och uppmanar därför kommissionen att till fullo samarbeta om kampanjen inför valet till Europaparlamentet 2009, bland annat genom att tilldela tillräckliga ekonomiska medel till denna interinstitutionella prioritering.
Rubrik 4
27. Europaparlamentet beklagar att rubrik 4 återigen har varit under ständigt tryck, eftersom dess tillgängliga marginaler inte är tillräckliga för att finansiera prioriteringar som uppstått under året utan att traditionella prioriteringar samtidigt äventyras. Parlamentet upprepar sin oro över att de tillgängliga medlen för denna rubrik, i sin nuvarande omfattning, inte gör det inte möjligt för unionen att spela sin roll som en global partner trots de olika avsiktsförklaringarna. Kommissionen uppmanas att presentera en utvärdering av situationen för rubrik 4 för att utreda unionens budgetkapacitet att spela sin roll som en global partner inom de årliga budgetförfarandenas begränsningar men också i ett flerårigt sammanhang. Parlamentet förväntar sig att den pågående halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen kommer att leda till att ytterligare medel anslås för de växande åtagandena under rubrik 4. Europaparlamentet fruktar att unionens trovärdighet i tredjeländer oåterkalleligen kan förändras till det sämre om budgetmyndigheten år efter år inte kan tillhandahålla adekvat finansiering för sina politiska åtaganden.
28. Europaparlamentet noterar med oro att åtagandebemyndigandena för Palestina under 2009 kommer att uppgå till 300 miljoner EUR, vilket motsvarar en minskning med 21 procent jämfört med finansieringsnivån för åtaganden efter överföringar under 2008. Parlamentet är därför medvetet om att kommissionen förmodligen kommer att lägga fram förslag om överföringar under 2009 för att öka anslagen till Palestina, och upprepar sin uppmaning om sunda och realistiska förslag under budgetförfarandena för att så långt som möjligt undvika massiva överföringar mellan kapitel.
29. Europaparlamentet noterar att anslagen för bistånd till Kosovo bara precis kommer att räcka till reformer och investeringar. Parlamentet påminner om sina olika åtaganden om EU-bistånd till Kosovo och betonar samtidigt behovet av en fungerande offentlig förvaltning Parlamentet insisterar på en ordentlig uppföljning av slutsatserna i slutrapporten från undersökningsgruppen (Investigation Task Force [ITF] som avslutade sin verksamhet i slutet av augusti 2008) samt på ett inrättande av en efterträdarorganisation för att bekämpa bedrägerier och brott mot ekonomiska regler.
30. Europaparlamentet välkomnar det faktum att unionen har beslutat att bidra till återuppbyggnadsprocessen i Georgien och därför har åtagit sig att lämna ekonomiskt bistånd på upp till 500 miljoner EUR under tre år, baserat på vissa politiska villkor. Parlamentet påminner om sin avsikt att öronmärka EU-biståndet till Georgien inom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) under en separat budgetpost och ber kommissionen att regelbundet tillhandahålla en översikt över medel som anslagits under olika instrument men som ingår i det totala åtagandet.
31. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att unionen lovat att ta itu med de stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och att en överenskommelse slutligen nåtts om att finansiera en livsmedelsmekanism samt att man säkerställt att denna mekanism kompletterar Europeiska utvecklingsfonden och att EU-biståndet är synligt. Parlamentet beklagar dock att ännu en gång kunde en del av anslagen för att finansiera denna livsmedelsmekanism, på grund av begränsade marginaler i rubrik 4, bara tas fram genom omfördelningar inom rubriken.
32. Europaparlamentet noterar att allt mer EU-medel kanaliseras genom internationella organisationer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att denna ska anstränga sig till det yttersta för att få så mycket information som möjligt om externa och interna revisioner av institutioner och program som får EU-medel.
33. Europaparlamentet beslutar att bibehålla sin ståndpunkt från förstabehandlingen när det gäller att uppmuntra den ekonomiska utvecklingen för den turkcypriotiska befolkningsgruppen. Parlamentet välkomnar också stödet till uppgrävning, identifiering och återlämning av kvarlevorna av saknade personer på Cypern och lovar att övervaka genomförandet.
Rubrik 5
34. Europaparlamentet beslutar att bibehålla en mindre del av kommissionens administrativa utgifter (rubrik 5) i reserven, särskilt för personal och fastigheter, i väntan på att de överenskomna villkoren uppfylls. Med tanke på kommissionens goda insatser för att tillhandahålla begärd information hittills anser parlamentet att den totala volymen av dessa reserver bör vara hanterbar ur en operativ synvinkel samtidigt som den garanterar en politisk inriktning för att uppnå de nödvändiga resultaten.
35. Europaparlamentet återinför till fullo sin ståndpunkt från förstabehandlingen när det gäller "övriga institutioner", inklusive beslutet att tidigarelägga vissa fastighetsutgifter till 2009. Parlamentet betonar att denna metod är klart mer ekonomisk för skattebetalarna på lång sikt även om den ökar vissa utlägg under den närmaste framtiden.
36. Europaparlamentet kommer att noga övervaka effekterna av inrättandet av genomförandeorgan och den pågående utökningen av deras uppgifter för de generaldirektorat som hade ansvaret för genomförandet av de aktuella programmen innan genomförandeorganen tog över. Parlamentet noterar det faktum att personalnivåerna i genomförandeorganen redan kommer att överstiga 1 300 under 2009 och förväntar sig att kommissionen, i gengäld, står fast vid sina prognoser om antalet frigjorda tjänster i de aktuella generaldirektoraten under 2009.
37. Europaparlamentet konstaterar med oro situationen för nuvarande och framtida unga elever vid Europaskolorna i Bryssel, som är resultatet av det försenade och fortfarande ännu inte förverkligade öppnandet av den fjärde skolan i Laeken och det nuvarande inskrivningssystemet som leder till långa och oacceptabla restider för barnen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ska lägga fram ett förändrat inskrivningssystem senast i slutet av 2009 med objektiva och lättfattade kriterier (inklusive huvudsaklig hemvist och redan inskrivna syskon), vilket ska införas i och med nästa inskrivningsperiod.
OLAF-förordningen
38. Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra effektiviteten vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) och noterar kommissionen avsikt att lägga fram ett arbetsdokument i början av 2009 för att klargöra den rättsliga ramen för OLAF:s uppdrag. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att lägga fram en tidsram för förhandlingarna med parlamentet om kommissionens förslag avseende Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(9).
Pilotprojekt och förberedande åtgärder
39. När det gäller pilotprojekt och förberedande åtgärder föreslår Europaparlamentet ett antal initiativ och innovativa projekt som svarar mot EU-medborgarnas verkliga behov. Parlamentet har beslutat att tilldela ett belopp på 124,4 miljoner EUR till pilotprojekt och förberedande åtgärder för budgetåret 2009 vilket ligger under det övergripande taket för sådana projekt/åtgärder på 140 miljoner EUR, vilket man kommit överens om i IIA.
40. Europaparlamentet anser att det slutliga paketet med pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2009 är välbalanserat och heltäckande och förväntar sig att kommissionen kommer att genomföra projekten med yttersta omsorg och engagemang. Parlamentet utgår ifrån att det inte kommer att konfronteras med plötsliga hinder för genomförandet av överenskomna pilotprojekt och förberedande åtgärder, med tanke på det utomordentliga förberedande arbete som redan genomförts inom parlamentet och kommissionen, men också mellan de två institutionerna, sedan det preliminära budgetförslaget lades fram våren 2008.
41. Europaparlamentet förväntar sig också att kommissionen kommer att rapportera om genomförandet av de föreslagna pilotprojekt och förberedande åtgärder som inte införts i budgeten för 2009 som sådana eftersom de föreslagna verksamheterna enligt uppgift ska täckas av befintliga rättsliga grunder. Parlamentet avser att noga följa genomförandet av dessa projekt och åtgärder enligt deras respektive rättsliga grunder under budgetåret 2009.
Decentraliserade organ
42. Europaparlamentet står fast vid sin ståndpunkt från förstabehandlingen när det gäller att återställa de belopp som föreslagits i det preliminära budgetförslaget för decentraliserade organ. Europaparlamentet insisterar på att de organ som i stor utsträckning är beroende av inkomster som genereras av avgifter fortfarande bör kunna utnyttja instrumentet med inkomster avsatta för särskilda ändamål för att ge dem den budgetflexibilitet som de behöver och beslutar att återinföra sina ändringar från förstabehandlingen i detta syfte.
43. Europaparlamentet beslutar att bibehålla ökningen av beloppen för Frontex driftsutgifter så att organet kan genomföra sina ständiga uppdrag året runt. Parlamentet beslutar också att bibehålla ökningen av beloppen för att ta itu med illegal invandring, liksom en förstärkning av Europeiska flyktingfonden för att underlätta solidariteten mellan medlemsstaterna.
44. Med tanke på de förväntade förändringarna i arbetsuppgifterna för Galileos tillsynsmyndighet, beslutar Europaparlamentet att i reserven bibehålla en tredjedel av beloppen för dess driftsutgifter i väntan på att en omarbetad rättslig grund antas, samt att minska antalet tjänster från 50 till 23, enligt en överenskommelse med kommissionen, och följaktligen anpassa beloppen för dess administrativa utgifter. Parlamentet väntar sig att kommissionen lägger fram ett omarbetat förslag senast den 31 januari 2009.
45. Europaparlamentet beslutar att i reserven bibehålla 10 procent av beloppen för administrativa utgifter för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet tills parlamentet informerats om resultaten av den enkät om personalens uppfattning om sin arbetssituation som genomfördes 2007 och om de åtgärder som vidtagits för att genomföra slutsatserna i denna enkät, samt tills det ansvariga utskottet givit en klarsignal för att frigöra reserven.
46. Europaparlamentet har noterat det stora överskottet – nästan 300 miljoner EUR – vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden under 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man ska hantera denna situation och huruvida det skulle vara lämpligt att kontorets eventuella överskottsinkomster, som är en direkt följd av den inre marknaden, går tillbaka till EU-budgeten.
47. Europaparlamentet framhåller åter vikten av att punkt 47 i IIA respekteras. Kommissionen ombeds att arbeta tillsammans med budgetmyndigheten när det gäller att fastställa ett ordentligt detaljerat förfarande för tillämpningen av denna punkt.
48. Europaparlamentet fäster stor vikt vid kommissionens uttalande, som ingår i dess meddelande av den 11 mars 2008 " EU:s tillsynsmyndigheter – Mot en gemensam ansats" (KOM(2008)0135), att den inte skulle föreslå något nytt decentraliserat organ förrän den pågående utvärderingsprocessen slutförts. Europaparlamentet välkomnar rådets positiva attityd när det gäller att inrätta en interinstitutionell arbetsgrupp om framtiden för de decentraliserade organen, vilket kommissionen föreslagit, och förväntar sig att det första mötet med denna grupp äger rum så snart som möjligt.
o o o
49. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara budgeten slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
50. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen samt till övriga berörda organ.
BILAGA
ÖVERENSKOMNA UTTALANDEN VID medlingssammanträdet den 21 november 2008
Gemensamt uttalande
om finansiering av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna
Europaparlamentet och rådet
−
har noterat kommissionens förslag(10) om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (nedan kallad livsmedelsmekanismen)
−
har noterat kommissionens begäran om 1 miljard EUR för livsmedelsmekanismen,
−
har enats om att finansiera livsmedelsmekanismen under en treårsperiod under rubrik 4 i den fleråriga budgetramen.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen är överens om att finansiera livsmedelsmekanismen på följande sätt:
−
Det totala beloppet på 1 miljard EUR som ställts till förfogande i åtaganden för livsmedelsmekanismen kommer att fördelas över året på följande sätt: 262 miljoner EUR under 2008, 568 miljoner EUR under 2009 och 170 miljoner EUR under 2010.
* * *
− 240 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden ska omfördelas under rubrik 4 från stabilitetsinstrumentet (budgetartikel 19 06 01 01), varav 70 miljoner EUR under 2009. Beträffande omfördelningar för 2010 uppmanas kommissionen att lägga fram en reviderad finansiell planering för att garantera en ordnad utveckling av de belopp som planeras för perioden 2010−2013, samtidigt som den årliga marginalen hålls på en oförändrad nivå. Livsmedelspriskrisen är en ny objektiv omständighet enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet (IIA) som motiverar en omfördelning från ett icke-programmerat krisinstrument.
− 420 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden ska ställas till förfogande genom användning av flexibilitetsmekanismen för 2009 års budget.
− 340 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden ska ställas till förfogande genom reserv för katastrofhjälp på följande sätt:
• 22 miljoner EUR från anslag som fortfarande finns att tillgå i budgeten 2008,
• 78 miljoner EUR från anslag som är budgeterade för 2009,
• 240 miljoner EUR genom en engångsökning av beloppet för reserv för katastrofhjälp som budgeteras för 2008.
* * *
− Kommissionen kommer att föreslå en ändring av det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(IIA) av den 17 maj 2006 när det gäller punkt 25 för att möjliggöra den tilläggsfinansiering som krävs för den föreslagna livsmedelsmekanismen. Engångsökningen av åtagandebemyndigandena för reserv för katastrofhjälp för år 2008 ska formaliseras i ett gemensamt beslut av de tre institutionerna om ändring av IIA av den 17 maj 2006.
− Budgetmyndigheten kommer att integrera nödvändiga ändringar i budgetarna för 2008 och 2009. För 2008 kommer ett tilläggsbelopp på 240 miljoner EUR i åtaganden att föras in i budgeten för reserv för katastrofhjälp, och budgetposten för livsmedelsmekanismen kommer att införas. För 2009 kommer ett belopp på 490 miljoner EUR i åtaganden och 450 miljoner EUR i betalningar att föras in i budgeten för livsmedelsmekanismen. Budgetposten för stabilitetsinstrumentet (budgetartikel 19 06 01 01) kommer att minskas med 70 miljoner EUR för 2009 till 134 769 miljoner EUR.
− Kommissionen ska lägga fram motsvarande framställningar om överföringar från reserven för katastrofhjälp för 2008 och 2009.
− Överenskomna omfördelningar för 2010 under rubrik 4 ska integreras av kommissionen i den finansiella planeringen 2010−2013 för att läggas fram i januari 2009 i enlighet med punkt 46 i IIA.
− Betalningsplanen för livsmedelsmekanismen väntas bli 450 miljoner EUR för 2009, 350 miljoner EUR för 2010 och 200 miljoner EUR för 2011 och följande år, med förbehåll för godkännande av budgetmyndigheten vid varje årligt budgetförfarande.
* * *
Europaparlamentet, rådet och kommissionen godtar en ändring i detta undantagsfall och enbart för 2008, av punkt 25 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 för att öka beloppet för reserv för katastrofhjälp på 479 218 000 EUR för 2008. De bekräftar att denna selektiva ändring av punkt 25 i IIA inte kommer att bli prejudicerande.
* * *
De tre institutionerna är ense om att ändringen av IIA för reserv för katastrofhjälp ska ske genom tillägg av följande mening i slutet av första stycket i punkt 25 i IIA:"
Detta belopp ska undantagsvis ökas till 479 218 000 EUR för år 2008 i löpande priser.
"
* * *
Den överenskommelse som ingår i detta gemensamma uttalande ska översättas i Europaparlamentets och rådets förordning om en livsmedelsmekanism genom ändring av relevanta avsnitt som hänvisar till budgetkonsekvenser, inför en slutredigering av texten vid första behandlingen. Kommissionen kommer att ge nödvändigt tekniskt stöd.
___________
Uttalanden
1.Samordning av gemenskapsbistånd (livsmedelmekanismen och Europeiska utvecklingsfonden, EUF)
"Europaparlamentet, rådet och kommissionen framhåller åter behovet av enhetlighet och konsekvens på området för utvecklingsbistånd, särskilt när det gäller resursanvändningen.
Med tanke på att AVS-länderna kan dra nytta av EU-stöd både ur Europeiska unionens allmänna budget och från Europeiska utvecklingsfonden, förklarar de tre institutionerna att vid genomförandet av snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (nedan kallad livsmedelsmekanismen) bör man fästa särskild uppmärksamhet vid samordningen av biståndet från dessa olika källor för att maximera synergieffekterna och de möjliga resultaten.
I detta sammanhang bör de berörda AVS-partnerländerna även uppmuntras att, om så är nödvändigt, anpassa målen och prioriteringarna i sin programplanering när det gäller framtida samarbete inom ramen för EUF genom att säkerställa överensstämmelse och komplementaritet med de mål som fastställs i livsmedelsmekanismen.
Kommissionen uppmanas att lägga fram en förteckning över de program som finansieras genom EUF och som skulle kunna innehålla delar som avser tryggad livsmedelsförsörjning."
2.Synliggörande av gemenskapsbiståndet
"Europaparlamentet och rådet understryker att synligheten för gemenskapsbistånd i tredjeländer är en berättigad angelägenhet för Europeiska unionen och bör beaktas fullt ut för givarskap i ett flerårigt sammanhang. För att kunna behålla allmänhetens och politikernas stöd för EU:s yttre åtgärder uppmanar de kommissionen att tillsammans med det preliminära budgetförslaget för 2010 lägga fram en rapport med en förteckning över de initiativ som ska tas för att bättre synliggöra EU:s yttre bistånd utan att äventyra dess kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, särskilt när det genomförs via internationella organisationer."
3.Genomförandet av sammanhållningspolitiken
"Utan att föregripa kommissionens kommande förslag i samband med den ekonomiska nedgången förklarar Europaparlamentet, rådet och kommissionen följande:
−
Vi inser att med tanke på de utmaningar som den rådande ekonomiska nedgången för med sig kan näringslivet tjäna på en snabbare användning av struktur- och sammanhållningsfonderna inom maximigränserna i den överenskomna fleråriga budgetramen för 2007−2013.
−
Vi inser att mellanliggande betalningar enligt de fastställda kontrollramarna inte kan genomföras innan förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna har bedömts uppfylla kraven och, vad gäller större projekt, innan kommissionen har beslutat om dessa projekt.
−
Vi uppmanar medlemsstaterna att lämna en beskrivning av sina förvaltnings- och kontrollsystem och bedömningar av efterlevnaden så snart som möjligt så att kommissionen snabbt kan inleda sin analys.
Inom denna ram förklarar Europaparlamentet och rådet följande:
−
Vi uppmanar kommissionen att inom de befintliga rättsliga ramarna vidta nödvändiga åtgärder för att snabbt utvärdera de viktigaste problemen inom förvaltnings- och kontrollsystemen, så att mellanliggande betalningar kan inledas.
−
Vi uppmanar kommissionen att påskynda behandlingen av ansökningar för större projekt, så att inledandet och därmed sammanhängande mellanliggande betalningar kan underlättas.
−
Vi uppmanar kommissionen att nära samarbeta med medlemsstaterna för att snabbt nå enighet om alla aspekter i fråga om efterlevnad inom förvaltnings- och kontrollsystem.
−
Vi välkomnar kommissionens regelbundna information till budgetmyndigheten genom de uppdaterade översiktstabellerna över förvaltnings- och kontrollsystem och större projekt.
−
Vi uppmanar kommissionen att varje månad lägga fram en rapport för budgetmyndigheten om godkännande av förvaltnings- och kontrollsystemen och de större projekten samt om genomförandenivån för mellanliggande betalningar för varje medlemsstat.
−
Vi uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om genomförandet tillsammans med det preliminära budgetförslaget i enlighet med budget- och ansvarsfrihetsförfarandena.
−
Vi uppmanar revisionsrätten och den myndighet som ska bevilja ansvarsfrihet att beakta denna fråga, liksom att kommissionens kontrollverksamhet är flerårig, när de bedömer förvaltningen av EU-medel.
Europaparlamentet inser att det krävs strukturella förbättringar och förenklingsåtgärder för att undvika återkommande underutnyttjande och för att garantera att betalningsbemyndiganden utvecklas under ordnade former i förhållande till åtagandebemyndiganden på det sätt som revisionsrätten erinrar om i sina rapporter."
4.Tillsynsmyndigheter
"Europaparlamentet och rådet har godtagit kommissionens förslag om att inrätta en interinstitutionell arbetsgrupp för tillsynsmyndigheter och begär att det första mötet äger rum snarast möjligt."
5.Betalningsbemyndiganden
"Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att lägga fram en ändringsbudget om de bemyndiganden som införts i 2009 års budget är otillräckliga för att täcka utgifterna i underrubrik 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning), underrubrik 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning) eftersom det kan vara motiverat inom de befintliga rättsliga ramarna mot bakgrund av ett möjligt påskyndat genomförande av strukturpolitiken, rubrik 2 (Bevarande och förvaltning av naturresurserna) och rubrik 4 (EU som global partner).
Europaparlamentet och rådet kommer i detta sammanhang att överväga lämplig finansiering av alla eventuella förslag till nya initiativ från kommissionen, särskilt när det gäller den ekonomiska krisen."
___________
ENSIDIGA UTTALANDEN
A.Uttalanden från Europaparlamentet
1.Utvärdering av rubrik 4
"Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för budgetöversynen lägga fram en utvärdering av situationen under rubrik 4, för att granska och se över EU:s roll som global partner i ett flerårigt perspektiv."
2.Betalningar och genomförande av sammanhållningspolitiken
"Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den extremt låga nivån på betalningarna, långt under den fleråriga budgetramen, som inte motsvarar Europeiska unionens verkliga utmaningar i en situation med ekonomisk kris.
Det uttrycker särskilt sin djupaste oro över den oacceptabelt låga nivån i genomförandet av anslagen till sammanhållningspolitiken, fastän detta utgör ett av Europeiska unionens fundamentala politikområden.
Europaparlamentet uppmanar kommissionen, och medlemsstaterna, som är ansvariga för genomförandet av dessa anslag, att anta alla åtgärder som är möjliga för att garantera ett ändamålsenligt genomförande."
B.Kommissionens uttalande
Utvärdering av rubrik 4
"Eftersom det 2009 kommer att saknas marginaler för utgiftstaket i rubrik 4 konstaterar kommissionen att förmågan att möta oförutsedda kriser är tämligen begränsad, varför den förbinder sig att för budgetmyndigheten lägga fram en bedömning av situationen inom rubrik 4, vid behov åtföljd av relevanta förslag under loppet av 2009, med beaktande av den politiska utvecklingen och genomförandet av budgeten.
___________
Rådets uttalande om ändringsskrivelse 2/2009
"Rådet förklarar att dess samtycke till kommissionens förslag om program för personer som har det sämst ställt inom gemenskapen enligt ändringsskrivelsen nr 2/2009 inte föregriper resultatet av den pågående översynen av den rättsliga grunden.
Strykningen av budgetposten för programmet för frukt i skolan är förenlig med rådets traditionella ståndpunkt att inte skapa någon ny budgetpost innan den relevanta rättsliga grunden har antagits. Detta föregriper inte resultatet av den pågående översynen av den rättsliga grunden."
___________
Ensidigt uttalande från Grekland, Italien, Spanien och Portugal om flerspråkighet
"Grekland, Italien, Spanien och Portugal bekräftar sitt engagemang för principerna om flerspråkighet och lika behandling av alla språk och uttalar sin oro över det sätt på vilket kommissionen förvaltar garantin för språklig mångfald och understryker att kommissionen samt alla institutioner och Europeiska unionens organ bör se till att tillräckliga medel finns för en fulltständig tillämpning av dessa principer."
Konvention om flyttbar egendom och dess protokoll om luftfartsutrustning *
188k
64k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om ändrat förslag till rådets beslut om ingående från Europeiska gemenskapens sida av konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom och av dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning, vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden (KOM(2008)0508 – C6-0329/2008 – 2008/0162(CNS))
– med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2008)0508),
– med beaktande av artiklarna 61 c och 300.2 första stycket i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0329/2008),
– med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0506/2008).
1. Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet och dess protokoll.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.
EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)
255k
121k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010) (2008/2098(INI))
– med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 18, 136, 145, 149 och 150,
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 december 2007 med rubriken "Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)" (KOM(2007)0773),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(1),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(2),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass)(3),
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen(4),
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen(5),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 27 juni 2007 med titeln "Gemensamma principer för "flexicurity": Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet"(KOM(2007)0359),
– med beaktande av slutrapporten av den 25 januari 2007 om genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2007)0024),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 februari 2002 om handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2002)0072),
– med beaktande av 2007 års ekonomiska analys av Europeiska unionen: att undanröja hindren för den geografiska rörligheten för arbetstagarna, som utförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), särskilt kapitel 8,
– med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om unga volontärers rörlighet i Europa (KOM(2008)0424),
– med beaktande av Eures-nätverkets riktlinjer för perioden 2007–2010, som antogs i juni 2006,
– med beaktande av Eures verksamhetsrapport 2004–2005 framlagd av kommissionen den 16 mars 2007 med titeln "På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU: Eures bidrag" (KOM(2007)0116),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 5 september 2007, antagen efter frågan för muntligt besvarande B6-0136/2007 om Eures verksamhetsrapport 2004–2005: "På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU"(6),
– med beaktande av resolutionen antagen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 14 december 2000 om en handlingsplan för rörlighet(7),
– med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 med titeln "En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa" (KOM(2008)0412),
– med beaktande av den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 261 från 2006 om sysselsättnings- och sociopolitik inom EU, enligt vilken EU-medborgare anser att rörlighet blir allt viktigare,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A6-0463/2008), och av följande skäl:
A. Rörelse- och etableringssfriheterna fastställs i artiklarna 18 och 43 i EG-fördraget och i artiklarna 149 och 150 främjas rörlighet inom utbildning och yrkesutbildning.
B. Fri rörlighet för arbetstagare är av avgörande betydelse för att uppfylla målen i Lissabonstrategin. Trots detta är rörligheten fortfarande låg inom EU, även bland kvinnor.
C. Säker rörlighet för arbetstagarna inom EU är en av de grundläggande rättigheter som fastställs i fördraget till förmån för unionsmedborgare och en av de viktigaste pelarna i den europeiska sociala modellen samt ett av de viktigaste verktygen för att uppnå målen i Lissabonstrategin.
D. Gemenskapens lagstiftning om samordningen och genomförandet av systemen för social trygghet vid behov bör anpassas för att avspegla nya former av rörlighet och säkerställa att migrerande EU-arbetstagare inte förlorar sitt socialförsäkringsskydd.
E. Cirka 2 procent av EU:s medborgare i arbetsför ålder bor och arbetar för närvarande i en annan medlemsstat än den där de är medborgare, och cirka 48 procent av alla migranter inom unionen är kvinnor.
F. Kommissionen har inrättat ett expertforum på hög nivå för förbättring av rörligheten bland EU:s medborgare, med det främsta målet att fastställa åtgärder för att främja rörligheten bland ungdomar, förbättra stödet för rörlighet inom yrkesutbildningsområdet och öka rörligheten för artister, företagschefer och volontärer.
G. Rörlighet är en viktig faktor i den förnyade sociala agendan, i vilken möjligheterna till rörlighet och principerna för tillgång och solidaritet fastställs.
H. En dynamisk arbetsmarknad innebär stora utmaningar för arbetstagarna, särskilt för kvinnor med barn, och tvingar dem att göra kompromisser mellan yrkes- och familjeliv.
I. Medlemsstaternas otillräckliga anpassning av systemen för social trygghet skapar problem för kvinnor, till exempel när det gäller graviditet, vårdnad av barn och karriärmöjligheter.
J. Den fria rörligheten för arbetstagare är och förblir en av de fyra grundläggande friheterna som fastställs i fördraget. Betydande framsteg har gjorts inom gemenskapens lagstiftning på området för social trygghet för att säkerställa den fria rörligheten, vilket har underlättat rörligheten för arbetstagare inom EU. De administrativa och rättsliga hinder som fortfarande begränsar den gränsöverskridande rörligheten måste undanröjas. Mer måste göras för att se till att arbetstagarna känner till sina rättigheter och kan utnyttja dem.
K. Eftersom säkerställandet av rörligheten innebär att alla behov och alla aspekter av livet för arbetstagarna och deras familjer bör underlättas har parlamentet i flera av sina resolutioner understrukit de problem som hindrar rörligheten och som hindrar gemenskapens medborgare att etablera sig utanför sina ursprungsländer och föreslagit lösningar för att undanröja sådana hinder.
L. Erfarenheten har visat att det inte räcker att fastställa hindren och utforma förslag för att helt undanröja hindren för den fria rörligheten. I många tidigare handlingar från de EU-institutionerna har man angett dessa problem och föreslagit avhjälpande åtgärder, vilka emellertid inte alltid har vidtagits.
M. Parlamentet har i dessa fall märkt att viljan att vidta nödvändiga åtgärder inte alltid räcker för att vidta de åtgärder som är viktiga för medborgarna vad gäller undanröjandet av administrativa och rättsliga hinder för fri rörlighet.
N. Parlamentet har vid upprepade tillfällen fört fram sin ståndpunkt i denna fråga som direkt påverkar livet för unionsmedborgarna. I egenskap av en direkt och demokratiskt folkvald institution kommer parlamentet att fortsätta att aktivt försöka hitta lösningar på alla de problem som medborgarna ställs inför då de vill utöva rättigheten att röra sig fritt inom EU:s territorium.
O. Känslan av att vara unions-medborgare hos medlemsstaternas medborgare beror mycket på om de kan få arbete på en annan plats inom den inre marknaden. Därför får inte bara ekonomiska intressen vara drivkraften bakom rörligheten, utan även målet att unions-medborgarna i högre utsträckning lättare ska kunna känna sig som sådana.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ och understryker på nytt vikten av rörlighet, både på arbetsmarknaden och mellan medlemsstater och regioner, för att konsolidera EU:s arbetsmarknad och uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet stöder inledandet av handlingsplanen och vill få regelbunden information om uppföljningen av genomförandet av de planerade åtgärderna.
2. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja rörlighet på rättvisa villkor, inklusive genom att motarbeta svartarbete och social dumpning.
3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa, men beklagar att kommissionen inte har gett parlamentet tillräcklig tid för att avge ett yttrande över förslaget innan rekommendationen antas.
4. Europaparlamentet påpekar att ett europeiskt år för volontärarbete skulle vara ett effektivt hjälpmedel för att genomföra åtgärderna i rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa.
5. Europaparlamentet anser att EU måste stödja införandet av begreppet om rörlighet för arbetstagare i alla aspekter av gemenskapspolitiken, särskilt inom områdena för genomförandet av den inre marknaden, skydd av arbetstagarna, regler om utstationerade arbetstagare och skydd mot icke säkert arbete som kan påverka rörligheten inom EU eller bekämpa diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra rörligheten för arbetstagare till en prioriterad övergripande politik, som omfattar alla relevanta områden i EU:s politik och berör myndigheter på alla nivåer i alla medlemsstater.
6. Europaparlamentet understryker att rörligheten för arbetstagarna vilar på den grundläggande principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden enligt EG-fördraget.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en långsiktig rörlighetsstrategi för att ytterligare främja rörligheten för arbetstagare, där kraven på arbetsmarknaden, ekonomiska tendenser och utsikterna till en utvidgning av EU beaktas, eftersom det endast med en långsiktig strategi är möjligt att både garantera fri rörlighet för arbetstagarna utan konflikter och verkligen ta itu med kompetensflykten.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de särskilda behoven hos de kvinnliga arbetstagare som, oavsett ålder, vill utöva sin rätt till fri rörlighet och att inkludera konkreta åtgärder för att tillgodose deras behov inom de fyra områden som finns fastställda i EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera insatserna för att rationalisera administrativa förfaranden och det administrativa samarbetet i syfte att möjliggöra att en samordning utvecklas mellan nationella institutioner och myndigheter, vilkas samverkan är avgörande för att på ett effektivt sätt kunna lösa problem mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna på ett kraftfullt sätt bör ta itu med alla rättsliga och administrativa hinder och hinder för geografisk rörlighet på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, exempelvis hinder i form av att meriter och erfarenheter som förvärvats i en annan medlemsstat inte erkänns i karriärsammanhang eller hinder som gäller socialförsäkringar och pensioner, särskilt inom små och medelstora företag.
10. Europaparlamentet anser att kommissionens handlingsplan omfattar rörlighetens huvudsakliga aspekter, men fler åtgärder behöver vidtas, i synnerhet för att skapa starkare band mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden, tillhandahålla lämplig information om rörlighet, bibehålla arbetstagarnas och deras familjers språkkunskaper vid förberedelse inför rörligheten genom undervisning av främmande språk och inte minst genom yrkesutbildningar och utbildningssystem.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja undervisning i främmande språk (särskilt för vuxna), eftersom språkbarriärer är ett av de huvudsakliga kvarstående hindren för fri rörlighet för arbetstagare och deras familjemedlemmar.
12. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagares rättigheter och kollektivavtal för medborgare som väljer att flytta till en annan medlemsstat respekteras fullt ut, utan diskriminering mellan inhemska medborgare och icke-medborgare. Parlamentet anser därför att kommissionens åtgärder bör inriktas på att säkerställa likabehandling för migrerande arbetstagare och se till att de inte förvandlas till billig arbetskraft.
13. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta upp denna fråga med sektorskommittéerna att skapa starkare kopplingar mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden. Parlamentet anser att näringslivet och yrkessektorerna skulle kunna lämna regelbunden information om de yrken som är mest öppna för rörlighet.
14. Europaparlamentet anser att en långsiktig yrkesrelaterad fri rörlighet inom alla områden kan spela en avgörande roll för främjandet av de mål vad gäller tillväxt och ökad sysselsättning som fastställs i Lissabonstrategin, om den kombineras med ett skydd av arbetstagarnas rätt till social trygghet och fackföreningsfrihet i enlighet med medlemsstaternas seder och bruk. Parlamentet anser att en ökad rörlig arbetsstyrka inom EU, i kombination med lämpliga arbetsvillkor, utbildningsprogram och system för social trygghet kan vara svaret på dagens utveckling och kan bidra avsevärt till att stärka insatserna för att nå målen vad gäller den globala ekonomins utmaningar, en alltmer åldrande befolkning och snabba byten av arbetsplats. Parlamentet betonar att den fria rörlighetens sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter måste beaktas.
15. Europaparlamentet är övertygat om att en garanterad rörlighet för arbetstagare är ett sätt att stärka den ekonomiska och sociala dimensionen i Lissabonstrategin och bör organiseras på bästa möjliga sätt för att uppnå målen i den förnyade sociala agendan och hitta lösningarna på en rad utmaningar, såsom globaliseringen, omorganisering av förändringar inom industrin, den tekniska utvecklingen, befolkningsutvecklingen och integrationen av migrerande arbetstagare. Parlamentet är likaså övertygat om att rörlighet mellan karriärer och näringsgrenar (yrkesrörlighet) ger arbetstagarna möjlighet att förnya och anpassa sina kunskaper och sin kompetens, vilket i sin tur ger möjlighet att utforska nya karriärmöjligheter.
16. Europaparlamentet understryker på nytt att rörligheten för arbetstagarna är ett av de viktigaste instrumenten för att få den inre marknaden att fungera effektivt med hjälp av målen i Lissabonstrategin och de åtta principer som föreslagits när det gäller "flexicurity" i kommissionens meddelande av den 27 juni 2007. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att å ena sidan betona flexicurity och å andra sidan skydda arbetstagarnas trygghet, med beaktande av de grundläggande principer om möjligheter, tillgång och solidaritet som anges i den förnyade sociala agendan.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda parter att ta hänsyn till och undanröja hindren för rörlighet för kvinnliga arbetstagare genom att bland annat tillhandahålla rättvis tillgång lika möjligheter till kvalificerade arbeten och högre tjänster, lika lön, flexibla arbetsvillkor, lämplig hälsovård och barnomsorg, goda utbildningsmöjligheter av hög kvalitet för barn, överföring av pensionsrättigheter, samt säkerställa bekämpning av stereotypa könsroller.
18. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att aktivt främja särskilda program för sysselsättning, utbildning samt distans- och språkutbildning för att skapa en mer kvinnovänlig arbetsmarknad och göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv.
19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera både rörlighet för arbetstagarna och geografisk rörlighet i sina nationella sysselsättningsprogram och program för livslångt lärande.
20. Europaparlamentet konstaterar med oro att vissa medlemsstater har kvar begränsningar för arbetstagare från de nya medlemsstaterna på sina arbetsmarknader, trots att ekonomiska analyser och statistiska uppgifter varken motiverar dessa begränsningar eller den rädsla som dessa medlemsstaters medborgare och regeringar hyser. Parlamentet uppmanar rådet att engagera sig mer och att EU-institutionerna, särskilt parlamentet, skärper övervakningen av det förfarande som ger medlemsstaterna tillåtelse att införa och motivera övergångsperioder för tillgången till den inhemska arbetsmarknaden för medborgare från de nya medlemsstaterna, inklusive från det första året efter att dessa länder har anslutit sig till EU.
21. Europaparlamentet betonar att rörligheten för arbetstagare inte bör uppfattas av vissa arbetsgivare som en möjlighet att sänka lönerna, skära ned på den sociala tryggheten eller försämra arbetsvillkoren i allmänhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att inte enbart undanröja alla former av diskriminering utan även säkerställa bästa möjliga villkor för migrerande arbetstagare och deras familjer.
22. Europaparlamentet konstaterar med oro vissa initiativ som tagits av medlemsstater i syfte att ändra den nationella rättsliga ramen för invandring och att tolka och tillämpa principen om fri rörlighet för arbetstagare på ett sätt som strider mot andan och bokstaven i de gällande gemenskapsbestämmelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart upphöra att tillämpa sådana förfaranden och uppmuntrar dem att inleda omfattande program för integration av unions-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet på deras territorium, vid behov i samarbete med ursprungsmedlemsstaterna.
23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att utarbeta, genomföra, övervaka och utvärdera ett program för social återintegrering för de medborgare och deras familjer som återvänder till sina ursprungsmedlemsstater efter att ha arbetat i en annan medlemsstat.
24. Europaparlamentet konstaterar att rörligheten kan lösa problem med brist på arbetskraft i de mottagande länderna, men att den även kan ge upphov till brist på arbetskraft i de länder som arbetstagarna kommer från. Parlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på att den inaktiva delen av befolkningen i alla medlemsstater utgör en mycket stor arbetspotential, och att det krävs resurser från såväl EU som medlemsstaterna för att mobilisera dessa personer.
25. Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens på att det inom EU fortfarande finns många administrativa och rättsliga hinder för rörligheten för arbetstagarna, liksom inom området för ömsesidigt erkännande av kvalifikationer på alla nivåer och för alla typer av yrkeserfarenhet. Parlamentet bekräftar sitt engagemang för att finna lösningar på dessa problem och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka begränsningar som strider mot gemenskapslagstiftningen och att vidta åtgärder mot dessa.
26. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att innan de genomför ny nationell lagstiftning i fråga om hälso- och sjukvård samt sociala trygghetssystem och skattesystem, utföra en undersökning av gränsöverskridande effekter för att i förväg belysa eventuella problem som kan påverka rörligheten för arbetstagare.
27. Europaparlamentet anser att gränsarbetare har en särskild ställning inom området för arbetstagarnas rörlighet i EU.
28. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den gemensamma europeiska ramen för kvalifikationer (EQF). Parlamentet anser att, även om detta referenssystems harmonisering inte planeras vara färdigt förrän 2010, skulle ett påskyndat genomförande i alla medlemsstater kunna minska det antal hinder som arbetstagarna ställs inför för närvarande.
29. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ European Network for Patient Safety (EUNetPaS) som ett första steg för att uppmuntra medlemsstaterna och berörda aktörer på EU-nivå att öka sitt samarbete på området för patientsäkerhet. Parlamentet konstaterar dock att det fortfarande finns skillnader inom EU mellan bestämmelser för sjukvårdsanställda och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter för sjukvårdsanställda att utbyta information och införa standardiserade ackrediteringssystem för sjukvårdsanställda i syfte att säkerställa patienternas säkerhet i EU.
30. Europaparlamentet konstaterar att det saknas en gemensam ram för att jämföra, överföra och erkänna yrkeskvalifikationer på EU-nivå, vilket utgör ett allvarligt hinder för den gränsöverskridande rörligheten. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett europeiskt överföringssystem för studiepoäng (Ecvet).
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att arbetsgivar- och branschföreträdarna så snabbt som möjligt involveras i genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer, så att den kan börja tillämpas på arbetsmarknaden.
32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens två parter att inleda diskussioner för att harmonisera löneskalorna till de olika kvalifikationsnivåer som fastställs i den europeiska ramen för kvalifikationer i syfte att garantera arbetstagarnas rörlighet genom löner som motsvarar deras kvalifikationer.
33. Europaparlamentet uppmuntrar skolmyndigheter att samarbeta när det gäller ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis som förvärvats genom formell, informell eller icke formell utbildning och yrkeskvalifikationer som överensstämmer med de standarder som medlemsstaterna fastställt. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att medlemsstaterna till fullo utnyttjar den europeiska ramen för kvalifikationer och sörjer för en lämplig uppföljning av kommande initiativ för överföring av studiepoäng (Ecvet), så att klassificeringsnivåerna inom de nationella utbildningssystemen och programmet för livslångt lärande inte utgör ett hinder för rörliga arbetstagare att fortsätta sin utbildning. Parlamentet stöder kommissionens åtagande att utveckla Europass så att olika utbildningsbevis blir mer begripliga för arbetsgivaren, samt betonar värdet av EURAXESS tjänster.
34. Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater inte i tillräckligt hög grad prioriterar och finansierar utformandet och genomförandet av strategier för livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda de medel som finns tillgängliga från strukturfonderna, särskilt från Europeiska socialfonden, mer aktivt för att utforma och genomföra sådana system.
35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska rättsliga och administrativa hinder och understryker behovet av en förbättring av systemet för erkännande och ackumulering av rättigheter vad gäller social trygghet och överföring av pensioner.
36. Europaparlamentet anser att överföringen av bestämmelser om social trygghet kan samordnas bättre på grundval av förordning (EEG) nr 1408/71 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(9) samt bilaterala avtal.
37. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut tillämpa förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EG) nr 883/2004 (vilken kommer att tillämpas från och med 2009), såväl som tillhörande lagstiftning om social trygghet och alla former av bidrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utan dröjsmål ta itu med de återkommande problem som har förts fram i framställningar och klagomål om social trygghet, pensioner samt hälso- och sjukvård. Parlamentet stöder kommissionens planer på att införa en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet och föreslår att man utför en elektronisk revision av blankett E106.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin viseringspolitik för tredjelandsmedborgare som deltar i erkända EU-volontärprogram för att införa ett mer liberalt viseringssystem, särskilt för volontärer från länder som gränsar till EU.
39. Europaparlamentet anser att det för de nya formerna av rörlighet krävs en analys av gällande lagstiftning för att fastställa huruvida bestämmelserna fortfarande är aktuella och utarbeta lämpliga förfaranden för att anpassa lagstiftningen till de nya flexibla villkoren på arbetsmarknaden inom EU, med beaktande av inte enbart behovet av att skydda arbetstagarnas rättigheter utan även en undersökning av de ytterligare problem som migrerande arbetstagare och deras familjer kan ställas inför. Parlamentet anser samtidigt att man måste analysera den faktiska graden av genomförande i medlemsstaterna av gemenskapslagstiftningen för rörlighet för arbetstagarna samt för rätten till bosättning för arbetstagarna och deras familjer. Parlamentet anser att rekommendationer bör tas fram vid behov för att förbättra den rättsliga och operativa ramen.
40. Europaparlamentet förespråkar att en diskussion inleds om det sociala trygghetssystemet, bland annat med avseende på tillgång till hälsovårdstjänster och det faktum att rörligheten för arbetstagarna i vissa fall kan medföra att man förlorar sociala förmåner. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om förordning (EG) nr 883/2004 om tillämpning av förordning (EEG) nr 574/72 och relaterad administrativ praxis behöver anpassas för att bemöta de förändrade mönstren och nya formerna för arbetstagarnas rörlighet, inklusive rörlighet för arbetstagare på kort sikt.
41. Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka de hinder för rörligheten som uppstår till följd av bristen på samordning mellan skatteavtalen och den nya förordningen om social trygghet (förordning (EG) nr 883/2004).
42. Europaparlamentet stöder kommissionens planerade åtgärder för att förbättra sitt förslag till ett direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, eftersom det behövs regler för överföring av pensionsrättigheter som gynnar arbetstagarna med tanke på att tjänstepensionsplaner blir allt vanligare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till ett direktiv om överföring av tjänstepensioner.
43. Europaparlamentet anser att rörligheten för arbetstagare av båda könen och deras familjemedlemmar (dvs. barn och släktingar för vilka arbetstagaren ansvarar) i stor utsträckning beror på tillgången till och kostnaderna för tjänster (t.ex. barn- och äldreomsorg, utbildning, daghem och speciella tjänster) och anser samtidigt att den yrkesmässiga rörligheten bör bidra till personlig utveckling och öka arbets- och levnadsstandarden.
44. Europaparlamentet anser emellertid att förslaget om förbättring av utbytet av information och bästa praxis mellan nationella myndigheter samt förslaget om införande av en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet bör genomföras med vederbörligt iakttagande av uppgiftsskyddet. Medlemsstaterna måste garantera att personuppgifter inte används för andra syften än sjukförsäkringsfrågor, om inte den berörda parten ger sin uttryckliga tillåtelse. Parlamentet begär ytterligare information om detta initiativ och om hur det skulle kunna medverka till förbättringen av rörligheten för arbetstagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och bidra till möjligheten att inom kort införa ett gemensamt europeiskt kort som innehåller all information om de avgifter som betalats av kortinnehavarna och om deras sociala rättigheter i alla de medlemsstater där de har utövat yrkesverksamhet.
45. Europaparlamentet stöder de åtgärder som vidtas inom nätverket Tress (Training and Reporting in European Social Security) och anser att detta nätverk bör utföra en fortgående undersökning om de olika typerna av rörlighet för att man ska kunna anpassa gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta arbetsmarknadens parter delta i detta nätverk eftersom det ofta är arbetsgivarna som hjälper arbetstagarna när det gäller formaliteterna i samband med social trygghet eller att erhålla de handlingar som behövs för att kunna bli anställd. Parlamentet insisterar på hur viktigt det är att Eures databaser är så lättillgängliga som möjligt och uppdateras regelbundet samt att bredast möjliga tillgång till informationen måste säkerställas. Parlamentet anser att Eures-nätverket bör föra ett strukturellt och institutionellt samarbete med Tress-nätverket.
46. Europaparlamentet fortsätter att stödja Eures-nätverkets medverkan till främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet rekommenderar att man bland Eures tjänster inbegriper information om de nätverk och de webbportaler som hör till vissa sektorer och att Eures-nätverket bör samarbeta med andra dataleverantörer, särskilt specialiserade organ i medlemsstaterna, när det gäller möjligheterna till sysselsättning inom EU, och i synnerhet nationella arbetsmarknadsmyndigheter som direkt kan tillhandahålla individuellt utformade råd till arbetssökande.
47. Europaparlamentet anser att genomförandet av undersökningar av och seminarier om gränsöverskridande effekter bör prioriteras i Eures gränsöverskridande projekt, så att förordning (EG) nr 883/2004 om samordning kan träda i kraft på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
48. Europaparlamentet stöder de mål som anges i den tredje delen av handlingsplanen för rörlighet för arbetstagarna avseende förstärkning av Eures institutionella kapacitet. Parlamentet understryker den mångfald som råder på arbetsmarknaden och behovet av att det finns anpassade tjänster för alla kategorier av arbetstagare, även för de kategorier som inte anges i kommissionens program, till exempel äldre och funktionshindrade arbetstagare, som har sämre förutsättningar men ändå kan delta i arbetsmarknaden, samt arbetstagare som har en särskild rättslig status jämfört med andra arbetstagare, egenföretagare, arbetstagare som återvänder till arbetet efter ett uppehåll med flera. Parlamentet betonar att all information i Eures-nätverket bör vara tillgänglig för funktionshindrade personer.
49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att via sina arbetsmarknadsmyndigheter inrätta en samlad informationsportal för alla arbetstagare för att öka rörligheten, inbegripet till dem som vill arbeta utomlands så att de kan inhämta information från en enda källa om möjligheterna att arbeta utomlands, administrativa faktorer, sociala rättigheter och rättsliga villkor.
50. Europaparlamentet stöder idén om att göra om Eures-nätverket till en samlad informationsportal för rörlighet som skulle fungera som en centraliserad hjälpcentral dit framtida rörliga arbetstagare skulle kunna vända sig för att få information om alla olika aspekter av rörlighet på arbetsmarknaden. Denna informationsportal skulle inte enbart innehålla information om lediga tjänster, socialförsäkringar, hälso- och sjukvård, pensioner och erkännande av kvalifikationer, utan även om språkfrågor, boende, anställning för make/maka, skolor för barn samt integration i allmänhet i bosättningslandet. Parlamentet påpekar att denna verksamhet i tillämpliga fall borde verksamheten utvidgas till att även omfatta tredjelandsmedborgare, inklusive de som ännu inte beviljats bosättningstillstånd.
51. Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till de aktuella informationsmekanismerna men föreslår samtidigt att alla relevanta webbsidor, portaler osv. granskas utifrån hur effektiva de är och att de, om så behövs, omorganiseras, samordnas eller omgrupperas så att de blir mer användarvänliga.
52. Europaparlamentet hänvisar till tillgången till Eures-nätverket för medborgare i landsbygdsregioner, öregioner, bergsregioner och randregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att dessa kategorier av medborgare får tillgång till den information som finns på denna portal.
53. Europaparlamentet anser att den tilläggsbudget på 2 000 000 EUR som fram till 2013 avsatts för nyskapande projekt inom området för rörlighet är för liten med tanke på behovet att informera så många EU-medborgare som möjligt om rörlighet för arbetstagarna inom EU och de mål som fastställs i de olika programdokumenten om främjande av rörlighet för arbetstagare inom EU.
54. Europaparlamentet understryker att det behövs jämförbar och pålitlig statistik om arbetstagares, studenters, lärares och forskares rörlighet för att kommissionen ska få ökad kunskap om rörligheten och bättre kunna övervaka ovannämnda handlingsplan.
55. Europaparlamentet anser att det för närvarande råder brist på information till medborgarna om de yrkes- och karriärmässiga förmåner en period av arbete i utlandet kan medföra och om anställnings- och socialförsäkringsvillkor för utlandsarbete samt hur utlandsarbete även bidrar till den europeiska kulturella integrationen. Parlamentet stöder kommissionens initiativ att informera medborgarna om dessa aspekter.
56. Europaparlamentet hänvisar till parlamentets praktikprogram för personer med funktionshinder, som inleddes 2007, och kommissionens praktikprogram för funktionshindrade personer, som inleddes hösten 2008. Parlamentet anser att sådana positiva åtgärder bidrar till att främja rörligheten för funktionshindrade personer och även kan bidra avsevärt till att finna ett arbete för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja motsvarande bästa praxis på nationell, regional och lokal nivå.
57. Europaparlamentet hänvisar till det faktum att medlemsstaterna bör främja och utbyta god praxis och program för ömsesidigt lärande som rör insatser för ökad rörlighet och som finansieras inom ramen för gemenskapens sammanhållningsfond, särskilt Europeiska socialfonden.
58. Europaparlamentet anser att andra informationskanaler utöver online-tjänster bör utforskas och användas i medlemsstaterna och inom EU:s regioner för att bättre kunna sprida information om rörlighet på arbetsmarknaden i medlemsstaterna. Parlamentet anser att en telefontjänst för information om rörlighet på arbetsmarknaden, i förbindelse med Eures, bör inrättas omgående i syfte att erbjuda arbetstagare information om vissa specifika frågor på det nationella språket och på åtminstone ett annat EU-språk.
59. Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för vidtagna åtgärder, såsom arbetsmarknadsmässor, europeiska informationsdagar om möjligheterna till sysselsättning inom EU eller europeiska partnerskap för rörlighet för arbetstagarna. Parlamentet anser dock att den budget som avsatts för dessa åtgärder inte är tillräcklig i jämförelse med målet att offentliggöra EU:s åtgärder som vidtas inom detta område.
60. Europaparlamentet betonar vikten av en klar åtskillnad mellan rörligheten för konstnärer och rörligheten för arbetstagare i unionen i allmänhet med hänsyn till scenkonstens karaktär och till den oregelbundenhet och oförutsägbarhet som är en följd av ett särskilt anställningssystem.
61. Europaparlamentet förstår att den särskilda karaktären är en väsentlig del av vissa yrken, såsom de inom områden som kultur eller sport, för vilka både den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten är utmärkande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en noggrann analys av denna situation och att vidta nödvändiga åtgärder, särskilt vad gäller de sociala rättigheterna för arbetstagare inom dessa områden, för att säkerställa att deras rörlighet inte hindras av administrativa begränsningar.
62. Europaparlamentet välkomnar att kommissionens handlingsplan även innehåller åtgärder för att förbättra situationen för tredjelandsmedborgare. Parlamentet rekommenderar att man i samband med en integrerad politik för rörlighet i arbetslivet alltid beaktar migrationen från tredjeländer.
63. Europaparlamentet understryker behovet av ett nära samarbete mellan nationella myndigheter för att upptäcka och undanröja orättvisor inom rättsområdet och skatteområdet samtidigt som medlemsstaternas nationella behörighet respekteras.
64. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka medvetenheten om möjligheterna att lämna in klagomål och framställningar om hinder för rörligheten på arbetsmarknaden och brott mot gällande gemenskapslagstiftning.
65. Europaparlamentet stöder och uppmuntrar införandet av begreppet om rättvis rörlighet och uppmanar kommissionen att se till att det tillämpas, till exempel genom att samarbeta med arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att förebygga odeklarerat arbete och försämringar av arbetsvillkoren.
66. Europaparlamentet begär att företagen stöder arbetstagarnas rörlighet genom att, till exempel erbjuda möjligheter till flexibel arbetstid eller distansarbete.
67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram instrument för att undanröja de komplexa hinder som kan stoppa arbetstagarna från att tacka ja till ett arbete i utlandet, såsom svårigheten för maken eller makan att också hitta ett arbete, den höga kostnaden för flytt till nytt boende, språkliga hinder, löneskillnaderna mellan könen och risken att förlora vissa skatteförmåner eller att inte längre kunna betala till nationella pensionssystem, sjukkassor eller arbetslöshetskassor. Parlamentet betonar vikten av livslångt lärande, särskilt språkinlärning, som en central faktor för att tillgodose de föränderliga behoven på arbetsmarknaden.
68. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att följa upp förslaget till direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter som lades fram 2005 samt det ändrade förslaget från 2007.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta rörligheten för sårbara grupper i befolkningen och bidra till att undanröja de hinder som de möter genom att skapa fler arbeten av hög kvalitet, bekämpa diskriminering, ta itu med nya former av socialt utanförskap, stödja jämställdhet mellan kvinnor och män, stödja familjen och effektivt säkerställa tillträde till arbetsplatsen, bostadstjänster samt transportmöjligheter.
70. Europaparlamentet understryker att kvinnor med barn är mindre rörliga än män och begär att det vidtas lämpliga åtgärder för att rätta till denna obalans.
71. Europaparlamentet stöder användningen av problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) som ett verktyg för att uppnå snabba lösningar på problem på den inre marknaden och problem som rör arbetstagarnas rörlighet, samt rekommenderar att ytterligare medel frigörs för Solvit.
72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stödprogram för rörligheten för unga arbetstagare. Parlamentet anser att dessa program borde utgå från förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren samt erkännandet av mervärdet av den erfarenhet, kunskap och kompetens, inklusive de språkkunskaper, som erhållits utanför ursprungslandet.
73. Europaparlamentet anser, med tanke på hur viktig rörligheten bland studenter och lärare är för den yrkesmässiga rörligheten, att man vid genomförandet av EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna borde ägna större uppmärksamhet åt initiativ som Bolognaprocessen, Erasmus, Leonardo da Vinci-programmet såväl som andra program.
74. Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till initiativet att rådgöra med alla aktörer som är verksamma i främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet anser att denna dialog kommer att öka öppenheten samt stimulera nätverksarbete och utbyte av bästa praxis och innovativa strategier för att påskynda tillämpningen av en omfattande rörlighet och stärka de principer och det värde som uppnåtts i detta sammanhang.
75. Europaparlamentet konstaterar att programmen Comenius, Erasmus och Leonardo på ett värdefullt sätt bidrar till att ge ungdomar möjlighet att studera utomlands, och betonar programmens betydelse för senare yrkesmässig rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att utöka tillträdet till programmen, med hänsyn till de särskilda behoven hos missgynnade grupper.
76. Europaparlamentet efterlyser ett starkt åtagande från europeiska skolors och universitets samt regeringars sida för att främja yrkesmässig rörlighet betydligt, till exempel genom deltagande i det nätverk av intressenter som kommissionen angett i sitt meddelande.
77. Europaparlamentet anser att samarbetet mellan privata eller offentliga företag och utbildningsväsendet bör stärkas.
78. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation –Genomförande av arbetsprogrammet "Utbildning 2010"
227k
94k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation –genomförandet av arbetsprogrammet "Utbildning 2010" (2008/2102(INI))
– med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2007 med titeln "Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation", utkastet till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet "Utbildning 2010" (KOM(2007)0703) och kommissionens kompletterande arbetsdokument (SEK(2007)1484),
– med beaktande av det detaljerade arbetsprogrammet för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa(1) och de följande delrapporterna om framstegen i programmets genomförande,
– med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om utbildning som en central drivkraft för Lissabonstrategin(2),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(3),
– med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen(4),
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 28 augusti 2007 "Towards more knowledge-based policy and practice in education and training" (SEK(2007)1098),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(5),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(6),
– med beaktande av Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet(7),
– med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen(8),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(9),
– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära(10),
– med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten(11),
– med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om förbättrad kvalitet på lärarutbildning(12),
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13–14 mars 2008,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkande (A6-0455/2008) från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och av följande skäl:
A. EU försöker att senast 2010 bli världsledande när det gäller utbildningssystemens kvalitet, och bättre utbildningssystem är av yttersta vikt för ytterligare framsteg inom Lissabonprocessen.
B. Det har gjorts framsteg i fråga om att öka universitetens oberoende och budgetansvar. Stödet till universiteten inom denna process måste öka.
C. Systemen för undervisning och utbildning bör erbjuda lika möjligheter för kvinnor och män.
D. För att Lissabonstrategin ska lyckas måste jämställdhetsdimensionen integreras i undervisnings- och utbildningspolitiken. Ett av Lissabonstrategins mål är att ta itu med ojämlikheterna mellan kvinnor och män på de europeiska arbetsmarknaderna, bland annat genom att uppnå en sysselsättningsgrad på 60 procent för kvinnor senast 2010.
E. Medlemsstaterna måste driva fram en reform av sina nationella utbildningssystem genom samarbete och utbyte av god praxis.
F. Enhetliga och omfattande strategier för livslångt lärande och redskap som parlamentet och rådet enats om bör användas konsekvent i syfte att uppnå Lissabonstrategins mål och stärka kunskapstriangeln.
G. Det behövs behövs högre kvalifikationsnivåer i Europa, och kreativitet och innovation måste främjas på alla utbildningsplan.
H. Man måste planera för framtida kunskapsbehov inom miljö- och samhällsfrågor, till exempel genom att klimatförändringar och andra miljöfrågor görs till övergripande ämnen som ingår i allt lärande.
I. Läro- och kursplanerna bör bidra till den studerandes personliga utveckling genom att omfatta undervisning om mänskliga rättigheter och europeiska värderingar.
J. Högkvalitatitva och effektiva utbildningssystemen med god tillgänglighet för medborgarna måste ses som ett politiskt mål av största vikt på EU-nivå.
K. Teoretisk och praktisk utbildning måste alltid kopplas till de lokala och regionala möjligheterna, särdragen och behoven.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 november 2007 och de förbättringar som det redogör för.
2. Europaparlamentet noterar att åtgärder som avser teoretisk och praktisk utbildning alltid bör stödjas av kompletterande socioekonomiska åtgärder för att förbättra EU-medborgarnas levnadsstandard i stort.
3. Europaparlamentet betonar behovet av att integrera migranter och minoriteter (särskilt romer) och att få med grupper med särskilda behov (främst kvinnor, funktionshindrade och äldre) på alla nivåer och på alla områden inom utbildningen. Migranter bör ges extra stöd, och etniska minoriteter och romer bör utbildas av personal som tillhör samma minoritet eller åtminstone talar deras modersmål.
4. Europaparlamentet betonar idrottens betydelse i den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen och behovet av att ge idrott en särskild ställning, till exempel genom att utöka gymnastiken och idrotten inom alla utbildningsformer, från förskolan till universitetet. Parlamentet anser att minst tre idrottslektioner per vecka bör föreskrivas i läroplanen och att det bör tillgängliggöras stöd för skolor för att om möjligt överträffa denna miniminivå.
5. Europaparlamentet betonar familjens och den sociala miljöns betydelse för varje aspekt av utbildningen och yrkesutbildningen.
6. Europaparlamentet konstaterar att utbildning är av avgörande betydelse för den sociala och personliga utvecklingen för både kvinnor och män. Parlamentet betonar därför betydelsen av att förbättra utbildningen och yrkesutbildningen som en grundläggande aspekt av jämställdhetssträvandena.
7. Europaparlamentet beklagar att undervisningssystemen avskräcker kvinnor från att ta sig in på traditionellt manliga yrkes- och utbildningsområden, men välkomnar jämställdhetsfrämjande åtgärder och uppmanar medlemsstaterna att inrätta program som syftar till att ge kvinnor bredast möjliga arbetslivsorientering och senare stöd på arbetsmarknaden.
8. Europaparlamentet understryker att kvinnors och mäns ojämlika möjligheter till livslångt lärande av hög kvalitet är ännu mer påtagligt på öar och i geografiskt och socialt missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar därför till ökat stöd till utbildningsinitiativ inom ramen för regionalpolitiken.
9. Europaparlamentet noterar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom vissa studieområden, på alla nivåer, liksom inom forskningen. Parlamentet begär därför att det vidtas konkreta åtgärder för positiv särbehandling för att komma till rätta med situationen.
10. Europaparlamentet konstaterar att studenter med avbrutna studier, särskilt unga mödrar, kan drabbas av diskriminering, och efterfrågar mer flexibla förhållningssätt som gör det lättare att återuppta studierna eller yrkesutbildningen efter barnafödsel och att kombinera studier med yrkes- och familjeliv.
11. Europaparlamentet konstaterar att kursplanernas och undervisningens kvalitet måste förbättras generellt sett och att lärarnas sociala trygghet måste stärkas och att mer uppmärksamhet måste ägnas deras fortbildning och rörlighet.
12. Europaparlamentet betonar att färdigheter i informations- och kommunikationsteknik och mediekunskap bör uppmuntras kraftfullt och rekommenderar att medieutbildning både ingår som en integrerad del av läroplanen på alla nivåer i skolan och att lärare och äldre personer erbjuds mediepedagogiska moduler.
13. Europaparlamentet påpekar att man måste underlätta övergången mellan olika utbildnings- och yrkesutbildningssystem och mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande.
14. Europaparlamentet uppmanar rådet att övervaka hur varje medlemsstat tillämpar den europeiska utbildningspolitiken i praktiken. De nationella regeringarna bör på ett insynsvändligt sätt fastställa nationella mål på detta område samt införa lämplig lagstiftning och vidta lämpliga åtgärder för att se till att EU-standarderna hålls. De bör i synnerhet trygga tillämpningen av de instrument som antagits på EU-nivå, som exempelvis den ovan nämnda rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande, den europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass(13).
Förskola
15. Europaparlamentet betonar att det behövs ökade resurser för bättre materiella förhållanden, bättre lokaler och löpande fortbildningsåtgärder för personalen, så att kvaliteten på förskoleutbildningen höjs, samt ökade investeringar. Allmän tillgång till förskoleutbildning av hög kvalitet är ett effektivt sätt att ge alla barn, särskilt barn från socialt missgynnade miljöer eller som tillhör minoriteter, tillgång till livslångt lärande.
16. Europaparlamentet betonar vikten av att barnen utvecklar grundläggande kunskaper, lär sig sitt modersmål eller språket i det land de bor och lär sig läsa och skriva så tidigt som möjligt.
17. Europaparlamentet menar att inlärning av ett andra språk bör inledas på detta tidiga stadium, men att barnets kontakter med språk i tidig ålder måste ske genom lek och utan tvång att prestera.
18. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra förskolan obligatorisk.
Grundskola och gymnasium
19. Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt individer som kan komma att hoppa av skolan i ett senare skede om de inte får stöd. Man bör införa särskilda program och metoder för att minska avhoppen, och elever som trots allt hoppar av bör ges stöd och möjligheter att återintegreras i samhället och erbjudas utbildningsvägar som passar dem.
20. Europaparlamentet understryker att grundskolan och gymnasiet bör ge eleverna redskap för självständigt, kreativt och innovativt tänkande samt göra dem till mediekritiska och självreflekterande medborgare.
21. Europaparlamentet betonar vikten av att läro- och kursplanerna i varje medlemsstat innehåller kurser som syftar till att främja och utveckla barns kreativitet och innovativa anda.
22. Europaparlamentet anser att läro- och kursplanerna och deras innehåll måste uppdateras regelbundet för att förbli relevanta, för att stärka företagarandans och frivilligarbetets stora betydelse och främja den personliga utvecklingen. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater måste lägga större vikt vid lärarutbildningen och ställa större medel till dess förfogande för att uppnå avgörande framsteg vid genomförandet av Lissabonstrategins mål inom ramen för arbetsprogrammet "Utbildning 2010" och främja det livslånga lärandet inom EU.
23. Europaparlamentet hyser övertygelsen att barn bör lära sig ett andra främmande språk så tidigt som möjligt.
24. Europaparlamentet uppmuntrar barns inlärning av främmande språk från en tidig ålder och inbegripandet av undervisning i främmande språk i samtliga kursplaner i grundskolan. Parlamentet betonar att man för att detta mål ska nås måste ställa tillräckliga medel till förfogande för att anställa och utbilda lärare i främmande språk.
25. Europaparlamentet menar att utveckling av elevernas personliga talanger, särskilda förmågor och naturliga förutsättningar måste vara ett viktigt mål på detta utbildningsstadium. Dessa färdigheter kan senare utgöra en grund för arbete och anställning.
26. Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet både åt elever som inte har förvärvat eller inte förvärvar grundläggande kunskaper och åt särskilt begåvade elever, så att dessa på bästa sätt kan vidareutveckla sina färdigheter och talanger som ligger över genomsnittet.
27. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna väsentligt förbättrar kvaliteten på lärarnas akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, fort- och vidareutbildning och livslånga lärande.
28. Europaparlamentet förespråkar eftertryckligen främjandet av en kontinuerlig och enhetlig fortbildning för lärare under hela yrkeslivet. Parlamentet rekommenderar att alla lärare bör ges möjlighet att regelbundet förbättra och uppdatera sina färdigheter, kvalifikationer och pedagogiska kunskaper.
29. Europaparlamentet rekommenderar att man snarast möjligt inför undervisning i europeisk samhällskunskap i kursplanerna, så att en ny generation får utbildning i medvetenhet om europeiska värderingar på områden som mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans, miljövård och klimatförändringar.
Yrkesförberedande utbildning
30. Europaparlamentet noterar att den yrkesförberedande utbildningens kvalitet och attraktionskraft måste förbättras.
31. Europaparlamentet påpekar att den yrkesförberedande utbildningen måste kopplas bättre både till den europeiska och den nationella ekonomin och dessutom integreras mer konsekvent i dessa för att utbildningsprocessen ska specialanpassas bättre till arbetsmarknaden.
32. Europaparlamentet insisterar på att de studerandes och lärarnas rörlighet måste öka kraftigt (inte bara den geografiska rörligheten utan även rörligheten mellan yrkesförberedande och högre utbildning).
Högre utbildning
33. Europaparlamentet anser att universitetens kursplaner bör moderniseras för att möta nuvarande och framtida samhällsekonomiska behov.
34. Europaparlamentet rekommenderar att man vid högre utbildningsanstalter prioriterar utvecklingen av tvärvetenskapliga utbildningsprogram, dvs. program som omfattar fler vetenskapsgrenar, i syfte att utbilda specialister som är kompetenta att lösa de mest komplexa problemen i världen i dag.
35. Europaparlamentet betonar att man bör försöka öka studenternas och elevernas intresse för ämnen och studier inom teknik, naturvetenskap och miljövård.
36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt sätt främja partnerskap mellan universitet och företag och mellan universitet och många andra nationella, regionala eller lokala intressenter.
37. Europaparlamentet konstaterar att samarbetet mellan europeiska institutioner för högre utbildning måste stärkas kraftigt och att man bör göra det så lätt som möjligt att överföra kvalifikationer.
38. Europaparlamentet påpekar att universitetslärarnas och -föreläsarnas arbete måste uppdateras kontinuerligt, liksom de använda programmen, ämnena och arbetsmetoderna.
39. Europaparlamentet föreslår att Europeiska institutet för innovation och forskning ska kopplas till Bolognaprocessen och beaktas i samband med reformen av den europeiska högre utbildningen.
40. Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligen medlemsstaterna att öka rörligheten bland studerande och lärare, inklusive rörligheten mellan länder, studieprogram och vetenskapsgrenar. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att den ovan nämnda europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet genomförs, i syfte att skapa ett verkligt europeiskt område för livslång utbildning och fortbildning och främja ekonomiskt, socialt och regionalt samarbete.
Livslångt lärande
41. Europaparlamentet anser att man konsekvent bör uppmuntra arbetsgivarna att anordna utbildning och fortbildning för sina anställda och ge dem incitament att göra det möjligt för lågutbildade arbetstagare att delta i program för livslångt lärande.
42. Europaparlamentet konstaterar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt långtidsarbetslösa, människor från missgynnade sociala bakgrunder, människor med särskilda behov, ungdomar som tidigare varit intagna på ungdomsvårdsskola och före detta interner.
43. Europaparlamentet betonar att framför allt kvinnor bör uppmuntras att delta i utbildning och fortbildning och att man måste erbjuda och främja särskilda program för kvinnors livslånga lärande.
44. Europaparlamentet betonar att lågutbildade och äldre arbetstagare bör ges särskilt stöd och incitament för att delta i program för livslångt lärande.
45. Europaparlamentet begär att man inom vuxenutbildningen och programmen för livslångt lärande ägnar särskild uppmärksamhet åt de grupper av människor som är mest missgynnade på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och kvinnor, särskilt på landsbygden, samt äldre personer.
46. Europaparlamentet begär att man tar hänsyn till att föräldrautbildning för kvinnor och män är av avgörande betydelse för människors välbefinnande, fattigdomsbekämpande och social sammanhållning. Därför bör det inrättas mångsidiga utbildningsprogram för livslångt lärande och fortbildning för för föräldraskapslärare inom ramen för utbildning och lärande.
47. Europaparlamentet betonar att kunskaper och kvalifikationer som förvärvats genom livslångt lärande borde vara mycket mer allmängiltiga och lättare att värdesätta och anser därför att man måste driva på genomförandet av den ovan nämnda europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass som instrument för att främja livslångt lärande.
48. Europaparlamentet anser att såväl de europeiska som de nationella myndigheterna bör öka sin finansiering av åtgärder för att främja rörlighet på alla stadier av det livslånga lärandet.
49. Europaparlamentet kräver att fördelarna med den ovan nämnda Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet erkänns, används och omsätts i praktiken av medlemsstaterna och att kommissionen granskar medlemsstaternas genomförande.
50. Europaparlamentet insisterar på att alla studerande och arbetstagare med familj bör garanteras så många sociala tjänster och stödinrättningar som möjligt (t.ex. barnomsorg).
51. Europaparlamentet anser att frivilligarbete bör integreras och erkännas vid genomförandet av arbetsprogrammet "Utbildning 2010".
52. Europaparlamentet anser att utbyte av synsätt och ömsesidig undervisning och lärande i olika åldersgrupper bör uppmuntras.
53. Europaparlamentet betonar att programmen för livslångt lärande måste stödja företagaranda och göra det möjligt för människor att starta små och medelstora företag samt bemöta såväl samhällets som ekonomins behov.
54. Europaparlamentet påpekar att man bör inrätta tjänster för rådgivning om livslångt lärande och information till studerande i alla åldersgrupper, för att stödja ovannämnda mål.
o o o
55. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om leksakers säkerhet (KOM(2008)0009 – C6-0039/2008 – 2008/0018(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0009),
– med beaktande av artiklarna 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0039/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0441/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet noterar kommissionens uttalanden som bifogas denna resolution.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om leksakers säkerhet
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/48/EG.)
BILAGA
KOMMISSIONENS UTTALANDEN
Uttalande från Europeiska kommissionen om övervakning av säkerhetsaspekterna (artikel 48)
Efter att det reviderade direktivet om leksakers säkerhet trätt i kraft kommer kommissionen att noga övervaka allt som har samband med dess genomförande, bland annat förfarandena för bedömning av överensstämmelse enligt kapitel IV, för att bedöma om det leder till att man uppnår en adekvat nivå av säkerhet för leksaker.
I det reviderade direktivet om leksakers säkerhet föreskrivs att medlemsstaterna har skyldighet att rapportera om läget beträffande leksakers säkerhet, direktivets effektivitet och medlemsstaternas övervakning av marknaden.
Kommissionens utvärdering kommer bland annat att bygga på medlemsstaternas rapporter som ska lämnas in tre år efter det datum då direktivet ska börja tillämpas, med särskild tonvikt på övervakning av marknaden i Europeiska unionen och de yttre gränserna.
Kommissionen kommer att rapportera för Europaparlamentet senast ett år efter det att medlemsstaternas rapporter inkommit.
Uttalande från Europeiska kommissionen om krav beträffande ljudleksaker (bilaga II. I. 10)
Kommissionen kommer att ge i uppdrag åt Europeiska standardiseringskommittén att på grundval av de nya grundläggande säkerhetskraven för leksaker som avger ljud fastställa en reviderad standard som begränsar maximivärden både för impulsljud och varaktiga ljud från sådana leksaker för att skydda barn från risken att deras hörsel skadas.
Declaration of the European Commission on the classification of books (Annex I. 17)
Taking into account the difficulties related to the relevant tests required in the harmonised Toy standards EN 71:1 for books made of cardboard and paper, the Commission will mandate CEN to establish a revised standard which covers adequate testing for children's books.
Europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (KOM(2008)0179 – C6-0163/2008 – 2008/0069(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0179),
– med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 149.4 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0163/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0438/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europarlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2009/.../EG om inrättande av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, rekommendation 2009/C 155/01 av den 18 juni 2009.)
Europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (KOM(2008)0180 – C6-0162/2008 – 2008/0070(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0180),
– med beaktande av artikel 251.2, och artiklarna 149.4 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0162/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0424/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2009/.../EG om inrättande av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, rekommendation 2009/C 155/02 av den 18 juni 2009.)
Överföring av värdepapper och ställande av finansiell säkerhet ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet med avseende på sammanlänkade system och kreditfordringar (KOM(2008)0213 – C6-0181/2008 – 2008/0082(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0213),
– med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0181/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0480/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv2009/44/EG.)
System för garanti av insättningar vad beträffar garantins omfattning och utbetalningsfristen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar vad beträffar garantins omfattning och utbetalningsfristen (KOM(2008)0661 – C6-0361/2008 – 2008/0199(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0661),
– med beaktande av artikel 251.2 och artikel 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0361/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0494/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/14/EG.)
Krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG när det gäller krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning (KOM(2008)0195 – C6-0173/2008 – 2008/0084(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0195),
– med beaktande av artikel 251.2 och artikel 44.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0173/2008),
– med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0462/2008).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG vad gäller krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/49/EG.)
Rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen
111k
71k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen
– med beaktande av utkastet till interinstitutionellt avtal – "Bättre lagstiftning"(1),
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (KOM(2006)0244) och parlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008(2) om det förslaget,
– med beaktande av den muntliga frågan till rådet om rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen (O-0116/2008),
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Tio år efter inrättandet 1999 av Olaf som en operativ byrå till skydd för gemenskapens ekonomiska intressen har byrån hunnit göra värdefulla erfarenheter i kampen mot bedrägeri och korruption.
B. Regelverket i samband med Olaf bör förbättras på grundval av de operativa erfarenheter som byrån har gjort.
C. EU:s två lagstiftande grenar bör ha ett nära samarbete inom ramen för medbeslutandeförfarandet för att anpassa bestämmelserna för bedrägeribekämpning till de nuvarande behoven.
D. Parlamentet avslutade sin första behandling om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 (Olaf-förordningen) med stor majoritet den 20 november 2008.
1. Europaparlamentet anser att det finns ett stort behov av att klargöra regelverket i samband med Olaf när det gäller att i ytterligare utsträckning höja effektiviteten i bedrägeribekämpningsutredningar och garantera det oberoende som krävs för OLAF, varvid de erfarenheter som man gjort sedan Olaf inrättades 1999 för att ersätta UCLAF bör beaktas till fullo.
2. Europaparlamentet påminner rådet om att parlamentets ovannämnda ståndpunkt av den 20 november 2008 kommer att leda till betydligt effektivare och bättre utredningar inom ramen för Olaf genom stärkta procedurgarantier, övervakningskommitténs roll, principen om oskuldspresumtion, rätten till försvar för de personer som utreds och rättigheter för uppgiftslämnare, antagandet av tydliga och insynsvänliga utredningsbestämmelser och bättre samarbete med behöriga nationella myndigheter och EU-institutionerna.
3. Europaparlamentet uppmanar de franska och tjeckiska ordförandeskapen att lägga fram en tidsplan för förhandlingar med parlamentet, på grundval av förordning (EG) nr 1073/1999, och på så sätt bekräfta att de gör vad de kan för att åstadkomma ett skyndsamt antagande av en gemensam ståndpunkt av rådet och därmed undvika ytterligare onödiga dröjsmål.
4. Europaparlamentet anser att rådets ståndpunkt för en enkel konsolidering av de tre befintliga rättsliga grunderna för utredningar inom ramen för Olaf inte är ett godtagbart argument för att inte omedelbart inleda förhandlingarna om förordning (EG) nr 1073/1999 eftersom en enkel konsolidering inte kommer att förbättra regelverket för bedrägeribekämpningsutredningar inom ramen för Olaf och därmed innebär en betydande tidsförlust när det gäller att öka insatserna i kampen mot bedrägeri. Parlamentet anser därför att en omarbetning bör göras av EU:s lagstiftning om bedrägeribekämpning, däribland förordningarna (EG) nr 1073/1999, (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EG, Euratom) nr 2988/95, en omarbetning som bör bygga på den ändrade förordningen (EG) nr 1073/1999.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, de behöriga utskotten i medlemsstaternas parlament samt Europeiska revisionsrätten och nationella revisionsorgan i medlemsstaterna.
Utvärdering och framtida utveckling av Frontex och det europeiska gränsbevakningssystemet Eurosur
139k
87k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex och det europeiska gränsbevakningssystemet Eurosur (2008/2157(INI))
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln "Rapport om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex" (KOM(2008)0067),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 om undersökning av möjligheterna att inrätta ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (KOM(2008)0068),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln "Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning" (KOM(2008)0069),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser(1),
– med beaktande av den europeiska pakten om invandring och asyl, som godkändes i Paris av medlemsstaterna den 7 juli 2008 och av Europeiska rådet den 15-16 oktober 2008,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte den 15-16 december 2005 om en övergripande strategi om migration: prioriterade åtgärder med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet, vilka återfinns i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 14–15 december 2006,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter(2),
– med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om de politiska prioriteringarna inom kampen mot olaglig invandring av tredjelandsmedborgare(3),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0437/2008), och av följande skäl:
A. Kampen mot den olagliga invandringen, och särskilt den samordnade förvaltningen av EU:s samtliga gränser, bör ske inom ramen för en övergripande och harmoniserad strategi i migrationsfrågorna, vilken även omfattar organisering av den lagliga invandringen, integration av de legala invandrarna samt samarbete med ursprungs- och transitländerna.
B. Den olagliga invandringen är ett gemensamt europeiskt problem och därför krävs en gemensam europeisk politik.
C. Migrationen kommer att finnas så länge som det finns klyftor i utvecklingen mellan olika regioner i världen. Därför är det lämpligt att organisera förvaltningen av migrationsströmmar i samverkan med utvecklingspolitiken och politiken för samarbete med tredjeländerna.
D. Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) utgör inte någon patentlösning på alla problem som orsakas av illegal invandring.
E. Övervakningen av EU:s yttre gränser är en central del i kampen mot den olagliga invandringen, och denna övervakning måste kompletteras med en brottsbekämpningspolitik som angriper roten till problemet, till exempel genom att stävja svartarbete, särskilt genom att anta direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249), och genom att bekämpa människosmugglarnätverk som drivs av den organiserade brottsligheten.
F. Den olagliga invandringen skördar många människoliv och det är därför nödvändigt att genomföra upplysningskampanjer i samarbete med ursprungs- och transitländerna om de risker och livshotande konsekvenser som är förknippade med denna invandringsform.
G. Även om det åligger varje medlemsstat att övervaka den del av EU:s yttre gräns som sammanfaller med det egna landets gränser kräver migrationstrycket på unionens gränser från öster och söder att man utvecklar och organiserar ett gemensamt ansvar och en obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna, så att man tillsammans kan utnyttja de materiella och mänskliga resurser som står till förfogande i kampen mot denna företeelse.
H. Det långsiktiga målet för samtliga dessa instrument (Frontex, Eurosur, det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track) är att gradvis inrätta ett europeiskt integrerat gränsförvaltningssystem.
I. De första kvantifierbara resultaten från Frontex sedan byrån började arbeta i oktober 2005 är nu tillgängliga och det finns ett behov av att utarbeta en strategi på lång och medellång sikt, något som har blivit nödvändigt i detta skede av byråns utveckling.
J. Frontex är ett gemenskapsorgan inom den första pelaren som måste underkastas en fullständig demokratisk granskning och följa öppenhetsprincipen. Som ett sådant organ har byrån en skyldighet att värna och främja EU:s grundläggande värderingar.
K. De samordnade insatser som Frontex genomför på underrättelseområdet utgår från riskanalyser och hotbedömningar som är hemligstämplade.
L. Strategin för utveckling av Frontex utgör ett tillfälle att pröva om principen om obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna är hållbar (vilken redan har åberopats i förordning (EG) nr 863/2007, enligt vilken EU:s resurser när det gäller snabba ingripanden krissituationer samordnas, så att rätt tillvägagångssätt kan väljas för att säkerställa en villkorslös utlåning av de materiella resurser (förtecknade i centralregistret över tillgänglig teknisk utrustning, CRATE) och personalresurser som Frontex behöver för att genomföra effektiva insatser.
M. Parlamentet har alltid stött Frontex och har röstat för en betydande utökning av budgeten, så att byrån har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna utföra sitt uppdrag.
N. Frontex har genomfört sjöinsatser längs de södra medlemsstaternas kuster. Framgången för dessa insatser har varierat beroende på graden av samarbete från de tredjeländer som invandringen utgår från. Insatsen Hera runt Kanarieöarna har varit framgångsrik och lett till en kraftig minskning av antalet nyanlända. Insatsen Nautilus i centrala Medelhavsområdet har däremot inte varit effektiv, då antalet nyanlända har ökat i stället för att minska.
O. I de områden där invandringen är som mest omfattande i de södra havsområdena krävs det ständig patrullering med hjälp av permanenta sjöinsatser.
P. Samtliga insatser som Frontex genomför bör i alla lägen uppfylla de folkrättsliga normerna, särskilt sjörätten, de mänskliga rättigheterna, rätten till mänsklig värdighet och flyktingrätten, särskilt rätten till asyl, samt principen om icke-avvisning.
Q. Frontex bör i hela sin verksamhet vidta de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att värna de som är mest utsatta, kvinnor (särskilt gravida kvinnor), barn (särskilt minderåriga utan medföljande vuxen), äldre personer samt personer med funktionshinder eller allvarliga sjukdomar.
R. Den humanitära dimensionen i Frontex verksamhet måste vila på största möjliga rättssäkerhet, såväl inom ramen för de räddningsinsatser som byrån behöver som inom de gemensamma återsändningsinsatser som byrån är tvungen att medverka i.
S. Insatserna för upplärning av den yrkespersonal som deltar i Frontex verksamhet har varit framgångsrika. Därför bör de få fortsätta och framför allt utvidgas till att omfatta personal från tredjeländer som på daglig basis behöver samarbeta med Frontex, i syfte att träna dem i sjöräddningsinsatser och i uppsamling av kroppar efter förlisningar.
T. Gränsbevakningen är inte bara inriktad på otillåtna passeringar över gränserna, utan även på andra delar av den gränsöverskridande brottsligheten, till exempel människosmugglingen och narkotikahandeln samt den olagliga vapenhandeln. Därmed bidrar gränsbevakningen till att öka den inre säkerheten allmänt sett.
U. Frontex insatser kan bara bli verkningsfulla om de kombineras med en gränsförvaltningspolitik för EU där de föreslagna nya gränsbevakningssystemen för EU ingår, till exempel det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp om migrationsproblematiken, så att de med samma kraft kan åstadkomma framsteg genom att understödja övervakningen av EU:s yttre gränser, kampen mot den olagliga invandringen, återsändning av personer som olagligen vistas i EU till ursprungslandet, kampen mot svartarbete och människohandel, som att vidta åtgärder för att organisera den lagliga invandringen och underlätta integrationen av legala invandrare, stärka ett övergripande partnerskap med tredjeländer för att gynna ett positivt förhållande mellan migration och utveckling samt skapa en enhetlig politik för asylrättsfrågor på gemenskapsnivå.
2. Europaparlamentet anser att Frontex är ett väsentligt instrument inom EU:s globala strategi för invandring och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att undersöka byråns uppdrag på nytt, i syfte att stärka dess roll och effektivisera dess arbete.
3. Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att Frontex kan räkna med att ha tillgång till de medel som medlemsstaterna ställt till förfogande, särskilt genom CRATE, både för samordningen av enskilda gemensamma insatser och för sina permanenta uppdrag. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater än så länge inte har visat tillräcklig vilja att förse Frontex med nödvändiga medel och uppmanar dem att ompröva sin inställning.
4. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att den europeiska pakten om invandring och asyl antagits av Europeiska rådet och välkomnar den stärkning av Frontex som förordas i pakten.
5. Europaparlamentet betonar att Frontex bör integrera kampen mot människohandel i sitt arbete, särskilt vid EU:s yttre gränser.
6. Europaparlamentet uppmuntrar i detta syfte medlemsstaterna att så snart som möjligt komma överens om formerna för ett system för "obligatorisk och bindande solidaritet", i den mån det är möjligt och efter varje deltagande lands aktuella och specifika behov, så att Frontex säkert kan veta hur stora resurser man kan räkna med i realtid när man förbereder och genomför sina insatser.
7. Europaparlamentet begär att det inrättas permanenta och kontinuerliga operativa gemensamma övervakningspatruller året om i samtliga högriskzoner, särskilt vid sjögränserna, där det finns en allvarlig risk för förlust av människoliv, eftersom rätten till liv är den främsta okränkbara grundläggande rättigheten.
8. Europaparlamentet understryker vikten av att EG-rätten harmonieras med den internationella rätt som är tillämplig på området, så att EU på ett effektivt sätt kan bidra till de insatser som krävs för att bistå nödställda flyktingar.
9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt göra verklighet av solidaritetsprincipen genom att avsevärt öka de materiella resurser som de ställer till Frontex förfogande, särskilt marktillgångar, och se till att dessa rent praktiskt alltid finns tillgängliga för byrån vid önskad tidpunkt.
10. Europaparlamentet uppmanar Frontex att lägga fram en rapport till parlamentet och rådet, med detaljerade uppgifter om särskilt den faktiska användningen och den verkliga tillgången till utrustningen i CRATE, och att lägga tonvikten på de svårigheter man stött på samt ge utförlig information om vilka medlemsstater som tillhandahåller resurser och vilka som inte gör det.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, om resurserna fortsätter att vara otillräckliga, snabbt besluta om en väsentlig ändring av Frontex budget, så att byrån kan genomföra sina insatser. Eventuellt bör även de rättsliga aspekterna av framtida hyra eller köp av utrustning utforskas av medlemsstaterna i detta syfte.
12. Europaparlamentet har i egenskap av ena parten av budgetmyndigheten redan ökat Frontex budget sedan byrån inrättades och kommer att se till att budgeten genomförs korrekt och anpassas till hur dess uppdrag utvecklas.
13. Europaparlamentet påpekar att EU:s samarbete med tredjeländer måste bygga på internationella förpliktelser om skydd av flyktingar och asylsökande, och särskilt bestämmelserna i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951).
14. Europaparlamentet välkomnar de stora samarbetsansträngningar som har gjorts av nästan alla tredjeländer som Frontex dagligen arbetar med och som har lett till mycket positiva resultat, till exempel på Kanarieöarna. Parlamentet beklagar dock att samarbetet kring invandringsfrågorna fortfarande är bristfälligt i andra fall, som med Turkiet och Libyen.
15. Europaparlamentet uppmanar unionen att inom ramen för sina förhandlingar med tredjeländer betona vikten av att tredjeländerna samarbetar mer kring invandringsfrågor, och uppmanar de tredjeländer som inte samarbetar tillräckligt mycket – eller inte alls – att göra alla ansträngningar för att underlätta Frontex arbete, särskilt genom ett mer effektivt samarbete från deras myndigheters sida.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att få tredjeländerna att samarbeta mer, särskilt under förhandlingar om återtagandeavtal. Parlamentet anser att invandringsfrågan bör ingå i alla avtalsförhandlingar med tredjeländer som utgör ursprungsländer eller transitländer.
17. Europaparlamentet framhåller vikten av att Frontex i sitt samarbete med tredjeländer tar vederbörlig hänsyn till synpunkterna från de medlemsstater som har störst erfarenhet av utmaningarna med illegal invandring från länderna i fråga. För att tredjeländer ska få medverka i gemensamma insatser som leds av medlemsstater och samordnas av Frontex måste deras deltagande godkännas av det land där insatsen äger rum.
18. Europaparlamentet kräver att Frontex uppdrag bör inbegripa en uttrycklig skyldighet att respektera internationella normer när det gäller mänskliga rättigheter och en omsorgsplikt gentemot asylsökande under räddningsinsatser till havs och efterlyser att samarbetet med FN:s flyktingkommissarie och andra relevanta icke-statliga organisationer formellt skrivs in i uppdraget.
19. Europaparlamentet fruktar att tredjelandsmedborgare inte har tillräckligt stor möjlighet att kontrollera om personuppgifter om dem som sammanställts i EU:s planerade "system av system" hanteras på ett sätt som överensstämmer med de principer om uppgiftsskyddsrätt som tillämpas inom EU. Kommissionen uppmanas att tydligt ange i vilken omfattning sådana personuppgifter kommer att göras tillgängliga för myndigheter i tredjeland.
20. Europaparlamentet begär att Frontex behörighet utvidgas, så att byrån uppmuntras att inleda projekt och insatser i tredjeländer, bland annat för att göra gällande avtal mer verkningsfulla och identifiera behoven av kapacitetsuppbyggnad när det gäller gränsförvaltningen i tredjeländer.
21. Europaparlamentet uppmanar Frontex att stärka och ta på sig sin nyckelroll genom att stödja gemensamma återsändningsinsatser och alla aspekter av dessa processer. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i en anda av solidaritet samarbeta med Frontex vid planering och organisering av gemensamma återsändningsflygningar och när man identifierar behoven för dessa insatser.
22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra en översyn av Frontex uppdrag för att undanröja rättsliga tomrum som skulle kunna hindra dess insatser, genom att särskilt fastställa de exakta rättsliga förutsättningarna för både sjöräddningsinsatserna och byråns medverkan vid återsändningsinsatser, samt att låta tredjeländer utnyttja Frontex utrustning, särskilt genom de pilotprojekt som de drar nytta av.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående undersöka effekterna av Frontex verksamhet för de grundläggande friheterna och rättigheterna, inbegripet vad gäller "skyldigheten att skydda".
24. Europaparlamentet efterlyser utbildning för Frontex personal om de olika genusfrågor som uppstår inom ramen för byråns arbete.
25. Europaparlamentet anser att Frontex utvidgade befogenheter och dess medverkan i den dagliga kampen mot den olagliga invandringen borde berättiga en strukturell utveckling av dess logistiska och administrativa kapacitet i enlighet med proportionalitetsprincipen.
26. Europaparlamentet anser att man redan nu bör överväga att inrätta två separata kontor – ett för samordning av verksamheten vid landgränserna och ett för sjöinsatserna – även om utvecklingstakten hittills och de resurser som satts i bruk ännu inte ger anledning att starta flera decentraliserade byråer, med tanke på att migrationsvägarna på land kring de östra gränserna kommer att utgöra en allt större utmaning i framtiden och förtjänar ökad uppmärksamhet och större resurser.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga möjligheten att införa ett gränsbevakningssystem för EU.
28. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att fortsätta att utbilda personal för Frontex insatser – särskilt i sjörätt, asylrätt och grundläggande rättigheter – inklusive berörd personal i tredjeländer så snart som byråns uppdrag utvidgats. Parlamentet uppmanar Frontex att i detta syfte samarbeta med andra institutioner, som Internationella organisationen för migration, EU:s byrå för grundläggande rättigheter, UNHCR, det FN-organ som ansvarar för havsrätt samt icke-statliga organisationer och andra sammanslutningar med erfarenhet och kunskaper på områdena.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ordna informationskampanjer om de risker som den olagliga invandringen innebär, i enlighet med bästa praxis i medlemsstaterna.
30. Europaparlamentet välkomnar rådets diskussioner om att upprätta det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur för att säkerställa en optimal användning av alla övervakningsmöjligheter, främst genom att utöka den nuvarande täckningen, som i dag endast omfattar en del av de områden där insatser görs.
31. Europaparlamentet betonar därför med kraft att de nationella övervakningssystemen snarast bör uppgraderas och sammankopplas i ett nätverk och att tillgängliga verktyg för sammanhållningens skull bör samlas hos Frontex, särskilt vad avser driften av det säkra webbaserade informations- och samordningsnätverket för de myndigheter som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna (Iconet) (4)och återupptagandet av verksamheten vid Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passering av gränser och invandring (Cirefi), enligt vad som anges i rådets slutsatser av den 30 november 1994.
32. Europaparlamentet begär att Frontex samarbetar mer kring riskanalyser med Europol och andra europeiska byråer, liksom med andra internationella organisationer och gränsbevakningsmyndigheter i tredjeländer, framför allt för att bekämpa internationella smugglarnätverk och ställa de personer som är inblandade i handel med olagliga invandrare inför rätta. Parlamentet anser också att det är väsentligt att det finns en mekanism som gör det möjligt för Frontex att överföra viktig information till dem som kan använda denna på bästa sätt.
33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att man inom forskningen tar särskild hänsyn till gränsbevakningsmyndigheternas konkreta behov.
34. Europaparlamentet anser att målet med en verkligt integrerad gränsförvaltning inom EU är legitimt, och håller med om att det är viktigt att kontinuerligt utveckla och stärka EU:s gemensamma politik för gränsförvaltning. Parlamentet betonar dock att det är nödvändigt att utvärdera och bedöma de befintliga systemen och dem som förbereds innan man går vidare med de nya element som kommissionen föreslagit i sitt ovannämnda meddelande med titeln "Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning". Parlamentet efterlyser vidare en övergripande helhetsplan, där man anger den överordnade strukturen för EU:s gränsstrategi, liksom detaljerna för hur alla sammanhängande program och system ska kunna fungera tillsammans och hur förhållandet mellan sammanhängande program kan optimeras.
35. Europaparlamentet uppmanar Frontex att ta initiativ till att skapa en gemensam miljö för informationsutbyte mellan de nationella behöriga myndigheterna, i syfte att optimera insamling, analys och spridning av känslig information. Parlamentet uppmanar forumet för europeisk säkerhetsforskning och innovation (Esrif) att bidra till att förverkliga detta mål genom att i sitt arbete främja gemensamma tillämpningar för att förbättra och förnya övervakningsinstrumenten.
36. Europaparlamentet efterlyser en stärkning av den demokratiska kontrollen över Frontex av parlamentet och uppmanar byrån att informera parlamentet om förhandlingar för att ingå avtal med tredjeländer, att lägga fram taktikbedömningar som är inriktade på särskilda gränsområden och att offentliggöra utvärderingsrapporter om gemensamma insatser och andra samordnade insatser, riskanalyser, genomförbarhetsundersökningar samt statistik om migrationstrender. Parlamentet påpekar att en demokratisk tillsyn över Frontex verksamhet bland annat skulle stärka byråns legitimitet. Information som publiceras i rapporter bör dock inte innehålla hemligstämplade uppgifter som kan skada pågående insatser.
37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange vilken typ av logistiskt stöd till gränsövervakning som man avser att erbjuda angränsande tredjeländer under steg 3 i etapp 1 av Eurosur.
38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till FN:s flyktingkommissarie och Internationella organisationen för migration.
– med beaktande av rapporten "De ekonomiska konsekvenserna av varumärkesförfalskning och pirattillverkning" som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) offentliggjorde 2007,
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 november 2005 med titeln "Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag" (KOM(2005)0551),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 oktober 2006 med titeln "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 18 april 2007 med titeln "Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer"(KOM(2007)0183),
– med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag(1),
– med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(2),
– med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export(3),
– med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(4),
– med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(5),
– med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om EU:s om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea(6),
– med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean)(7),
– med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina(8),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 24 oktober 2006 med titeln "EU – Kina: Närmare partner med ökat ansvar" (KOM(2006)0631) och kommissionens åtföljande arbetsdokument med titeln "Närmare partner med ökat ansvar: En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina Konkurrens och partnerskap" (KOM(2006)0632),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO)(9),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt (KOM(2008)0465),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 21 februari 2001 med titeln "Handlingsprogram: Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen" (KOM(2001)0096),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 februari 2003 med titeln "Uppdatering av EG:s handlingsprogram – Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen – Olösta policyfrågor och kommande utmaningar" (KOM(2003)0093),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 oktober 2004 med titeln "En samstämmig europeisk policyram för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos" (KOM(2004)0726),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem(10),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet(11),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 19 maj 2008 om gemenskapens tullinsatser på området för varumärkesförfalskning och piratkopiering,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)(12),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 april 2008 med titeln "En strategi för vidareutveckling av tullunionen" (KOM(2008)0169),
– med beaktande av det ändrade förslaget av den 26 april 2006 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2006)0168),
– med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om 40-årsdagen för tullunionen(13),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(14),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter(15),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6-0447/2008), och av följande skäl:
A. Det krävs effektiva motåtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning om målen med den förnyade Lissabonagendan ska uppnås, både vad gäller dess interna aspekter som de externa aspekter som kommissionen hänvisar till i sitt ovannämnda meddelande av den 18 april 2007.
B. EU är världens andra största importör av varor och tjänster, och den extrema öppenhet och insyn som kännetecknar dess inre marknad erbjuder väldiga möjligheter men innebär också allvarliga risker för att förfalskade produkter ska flöda in.
C. Europeiska unionens ekonomi har specialiserat sig på högkvalitativa varor med högt mervärde, som ofta är skyddade av varumärken, patent eller geografiska beteckningar och som på grund av sin karaktär löper störst risk att förfalskas.
D. Allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten utgör i praktiken icke-tariffära handelshinder som gör det svårare och dyrare att etablera sig på tredjelandsmarknader, inte minst för små och medelstora företag med begränsade medel och resurser.
E. Europas konkurrenskraft förknippas traditionellt med dess kvalificerade arbetskraft och, i stigande grad och i synnerhet för små och medelstora företag, med dess satsningar på forskning och utveckling, innovation och skydd av immaterialrätten.
F. EU:s handelspartner respekterar inte alltid immaterialrätten, inbegripet skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, med vederbörlig omsorg.
G. Varumärkesförfalskning rör många typer av varor, ökar i omfattning och är inte längre begränsad till lyxvaror och högkvalitativa varor utan har spridits till allmänt använda varor, såsom leksaker, läkemedel, kosmetika och livsmedel.
H. I en undersökning nyligen från OECD uppskattades det att värdet på internationell handel som avsåg brott mot immaterialrätten uppgick till 150 miljarder euro under 2005, plus beloppet för nationella transaktioner och förfalskade och pirattillverkade varor som saluförs via Internet.
I. Värdet på de varor som beslagtogs av EU:s tullmyndigheter under 2007 pga. intrång i immaterialrättsliga rättigheter ökade med 17 procent jämfört med året innan, med en ökning på 264 procent för kosmetika och hygienprodukter, 98 procent för leksaker och 51 procent för läkemedel.
J. Varumärkesförfalskning och pirattillverkning har svåra konsekvenser för EU:s ekonomi och för gemenskapens interna sociala och ekonomiska system genom att de hämmar innovation, bromsar utländska direktinvesteringar, får kvalificerade arbetstillfällen inom industrin att försvinna och främjar utvecklingen, parallellt med den lagliga ekonomin, av en svart ekonomi som kontrolleras av organiserad brottslighet.
K. Den globala omfattningen, den snabba framväxten och de skadliga ekonomiska effekterna av digital piratkopiering för rättsinnehavare betonas i OECD:s ovannämnda rapport från 2007 och i OECD:s kommande fas II-rapport om piratkopiering av digitalt innehåll.
L. Varumärkesförfalskning orsakar svåra skador på miljön, som följd dels av den bristande kvaliteten på de förfalskade varorna, dels av de höga kostnaderna förknippade med att bortskaffa och förstöra dem.
M. Det är komplicerat, dyrt och tidskrävande att bekämpa pirattillverkade varor, särskilt för små och medelstora företag.
N. Medan den inre marknaden garanterar att de europeiska konsumenterna kan göra fria och trygga produktval med god insyn, kan ett utbud av förfalskade varor, om det inte bekämpas på rätt sätt, inte bara skada den trovärdighetsprincip som underbygger hela systemet utan även sätta konsumenternas säkerhet, hälsa och, i extrema fall, liv på spel. Det är därför viktigt att se till att konsumenternas rättigheter garanteras på bättre sätt.
O. Initiativ för att öka medvetenheten bland konsumenterna om hälso- och säkerhetsriskerna med och, mer allmänt, följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor är ett effektivt sätt att bekämpa varumärkesförfalskning.
P. Det bör tillämpas strängare påföljder för förfalskare av sådana varor som har en direkt effekt på folkhälsan.
Q. De skillnader i immaterialrättslagstiftningen som råder mellan i olika medlemsstater i fråga om straffrättsliga åtgärder för att hävda immaterialrätten innebär inte bara att EU:s förhandlingsposition försvagas utan även att de ansträngningar som hittills gjorts för att komma åt detta problem på ett effektivt sätt på internationell nivå undergrävs.
R. Det förenklade förfarande som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 och som gör det möjligt att snabbt och till relativt låga kostnader destruera stora mängder varumärkesförfalskade varor har varit mycket framgångsrikt i medlemsstater som Portugal, Grekland, Ungern, Nederländerna och Litauen.
S. Vid G8-toppmötet 2006 i Sankt Petersburg erkändes det att problemet med varumärkesförfalskning och pirattillverkning hade en global karaktär och det betonades att samarbetet måste förbättras mellan G8, tredjeländer och de behöriga internationella institutionerna.
T. Vid det följande G8-toppmötet i Heiligendamm inrättades en arbetsgrupp för immateriella rättigheter för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning som en del av "Heiligendamm-processen"(16).
U. EU, Japan och Förenta staterna inledde 2007 förhandlingar om ett nytt internationellt avtal för att stärka skyddet av immateriella rättigheter och för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning ("Anti Counterfeiting Trade Agreement", ACTA).
V. Ett positivt slutförande av handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) kommer att göra det möjligt att inrätta gemensamma standarder för civilt och administrativt skydd, bättre interinstitutionellt samarbete och samarbete med den privata sektorn och införandet av tekniskt bistånd, så att det blir lättare, säkrare och billigare att respektera immateriella rättigheter.
W. Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan generiska läkemedel, å ena sidan, spridningen av och handeln med vilka såväl EU som utvecklingsländerna bör främja, och förfalskade läkemedel, å andra sidan, vilka åsamkar de drabbade företagen svåra ekonomiska förluster och sinkar utvecklingen av nya produkter utan att därmed gynna befolkningarna i mindre utvecklade länder. Förfalskade läkemedel utgör dock endast en del av de illegala läkemedlen.
X. När det gäller varor som har en direkt effekt på folkhälsan bidrar Internet och distributionsnät som är kopplade till parallellhandeln i hög grad till att sprida förfalskade varor som är farliga för folkhälsan.
Y. EU fortsätter sina pågående insatser för att harmonisera skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna, särskilt med förslaget av den 12 juli 2005 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2005)0276), och denna process bör inte kringgås genom handelsavtal som ligger utanför EU:s sedvanliga beslutsprocesser.
Z. Det är också mycket viktigt att skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna genomförs på ett sådant sätt att de inte hindrar innovation eller konkurrenskraft, undergräver begränsningarna och undantagen eller personuppgifter i samband med immateriella rättigheter, begränsar det fria informationsflödet eller orättmätigt belastar laglig handel.
AA. EU har visat sitt engagemang för ett effektivt och väl avvägt skydd av de immateriella rättigheterna genom att under många år anta en rad direktiv på detta område som Europaparlamentet och rådet granskat ingående.
AB. Vid behandling av rättsliga åtgärder är det av avgörande betydelse att man erkänner den väsentliga skillnaden mellan intellektuell och materiell äganderätt, och följaktligen mellan kränkning av rättigheter och stöld.
AC. Alla intrång i immaterialrätten skadar handeln och affärslivet, men intrång som har kommersiell omfattning får ännu fler och mer långtgående effekter.
AD. När det gäller läkemedelspatent regleras patentintrång i varje enskilt fall på basis av framförda sakskäl i en civilrättslig talan som väckts på grund av patentintrånget, medan kränkningar av upphovsrätt och varumärkesintrång utgör uppsåtliga brott.
Den multilaterala ramen
1. Europaparlamentet anser att WTO-systemet syftar till ett bredare internationellt erkännande av immateriella rättigheter genom att erbjuda en gemensam standardnivå i detta hänseende genom dels avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet), dels den dialog som förs såväl mellan medlemsstaterna som med andra institutioner som Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) och Världstullorganisationen (WCO) samt genom att införa en mekanism för förebyggande och lösning av tvister.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom TRIPS-rådet arbeta vidare för att säkra att de bestämmelser om minimiskydd som inlemmats i den nationella lagstiftningen åtföljs av såväl verkningsfulla tillämpningsåtgärder som åtgärder för att beivra överträdelser av dessa bestämmelser. Europaparlamentet anser att de flexibilitetsklausuler som föreskrivs i TRIPS-avtalet och bekräftas i Doha-förklaringen om folkhälsa bör bibehållas eftersom de syftar till att garantera en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och slutanvändarnas intressen.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till parlamentet för att garantera att exportverksamhet, transitering och omlastning hanteras på lämpligt sätt i TRIPS-avtalet och att undersöka om det behövs ytterligare ändringar i avtalet för att skapa en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och de potentiella användarnas intressen i fråga om immateriella rättigheter, varvid särskild hänsyn alltid bör tas till utvecklingsnivån hos de olika parterna, och åtskillnad alltid göras mellan de länder som tillverkar, transiterar och brukar förfalskade eller pirattillverkade produkter.
4. Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens framsteg när det gäller tekniska biståndsprogram, som har hjälpt till att stärka de immateriella rättigheterna i tillväxt- och utvecklingsländer, och betonar att sådana program bör bevaras med tanke på de fördelar som de kan leda till i termer av hållbar ekonomisk utveckling och deras viktiga roll i kampen mot varumärkesförfalskning.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder riktade, med adekvat ekonomiskt stöd, mot mer omfattande konsumentupplysning i Europa och också i utvecklingsländerna för att undvika de risker som förknippas med potentiellt farliga produktförfalskningar.
6. Europaparlamentet stöder de lösningar som föreslogs vid UNCTAD:s tolfte sammanträde, inom ramen för initiativet "Creative Africa", som går ut på att den kreativa industrin är en viktig faktor för de underutvecklade ländernas tillväxt, och bekräftar de immateriella rättigheternas viktiga roll för den hållbara utvecklingen i dessa regioner.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå och stödja upprättandet av ett protokoll om varumärkesförfalskning, som ska läggas till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermo-konventionen).
8. Europaparlamentet erinrar om att tillverkningen av förfalskade och piratkopierade varor har nått en alarmerande omfattning i vissa framväxande ekonomier. Samtidigt som det välkomnar de initiativ till samarbete som detta har föranlett anser parlamentet att särskilda åtgärder måste vidtas för att bättre samordna tull-, rätts- och polismyndigheter i de berörda länderna och för att påskynda harmoniseringen av lagstiftningen i dessa länder med EU:s lagstiftning.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med artikel 3.2(17) i direktiv 2004/48/EG, införa garantier på ett internationellt plan för att säkerställa att patentskyddsåtgärder inte missbrukas på ett sådant sätt att det hindrar lagenlig handel.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med partnerländerna i Euromed inom ramen för Euromeds marknadsprogram. De uppmanas också att i Europa-Medelhavsområdet främja ett gemensamt förhållningssätt till lagstiftningen, förfarandena och genomförandet när det gäller tullsamarbetet och kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning i syfte att underlätta handelsutbytet med partnerländerna i Euromed.
11. Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot varumärkesförfalskning bör stärkas genom att man i större omfattning hänvisar ärenden till WTO:s tvistlösningsorgan som, tillsammans med europeiska och nationella domstolar och genom att sammanställa ett regelverk som stärker TRIPS-avtalet, till såväl innehåll som omfattning, kan se till att Europas industri och konsumenter garanteras ett bättre skydd.
12. Europaparlamentet slår än en gång fast att harmoniseringen av materiell rätt ska respektera nationell suveränitet och internationella avtal på detta område.
Handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) och andra bilaterala och regionala EU-initiativ
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samtidigt med de multilaterala förhandlingarna även föra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning vidare genom bilaterala, regionala och multilaterala avtal som syftar till ett närmande av lagar och deras effektiva tillämpning och som därtill lägger grunden till effektiva system för tvistlösning och sanktioner om de skyldigheter som anges i avtalen inte uppfylls.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra förhandlingarna om ACTA-avtalet på ett sätt som säkerställer största möjliga insyn för EU-medborgarna, särskilt i fråga om definitionerna av termerna "varumärkesförfalskning" och "piratkopiering" och de planerade straffrättsliga påföljderna. Parlamentet anser att de sociala följderna av avtalet samt dess inverkan på de medborgerliga friheterna måste bedömas. Parlamentet främjar inrättandet av en arbetsgrupp med uppgiften att undersöka genomförandet av avtalet, genom att prioritera denna fråga i dialogen mellan Europeiska unionen och tredjeländer och inom ramen för samarbetsåtgärder med dessa länder.
15. Europaparlamentet anser att det ännu inte är säkert huruvida det i EG-fördraget ges någon rättslig grund för gemenskapsåtgärder som fastställer typen av och nivån på brottspåföljder, och att kommissionen kanske därför inte har någon behörighet att på gemenskapens vägnar förhandla fram ett internationellt avtal som specificerar arten av och nivån på straffrättsliga åtgärder som ska vidtas mot varumärkesförfalskare och dem som kränker upphovsrätten.
16. Europaparlamentet betonar att i alla avtal till skydd för den immateriella äganderätten bör man skilja på personligt bruk utan vinstsyfte och olaglig och uppsåtlig saluföring av varumärkesförfalskade och piratkopierade varor.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla med tredjeländer om inrättandet av arbetsgrupper för att bekämpa varumärkesförfalskning.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA-avtalet inte ger offentliga myndigheter rätt att få tillgång till privata datorer och annan elektronisk utrustning.
19. Europaparlamentet gläder sig över det växande intresse som många WTO-medlemsstater har visat för ACTA. Parlamentet anser att ansträngningar bör göras för att inkludera tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien samt regionala handelsblock som Mercosur, Caricom och Asean i förhandlingarna om avtalet, och samtidigt uppmana dem att åta sig att garantera att immaterialrätten respekteras inom deras respektive territorier.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika riskerna med motsägelser och överlappning mellan ACTA- och TRIPS-avtalet och andra internationella fördrag om immateriella rättigheter.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA enbart inriktas på åtgärder till skydd för den immateriella äganderätten och inte på sakfrågor i samband med den immateriella äganderätten såsom skyddets omfattning, begränsningar och undantag, sekundärt ansvar eller mellanhänders ansvar.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA inte används för att ändra befintlig europeisk lagstiftning till skydd för den immateriella äganderätten utan till fullo avspeglar den avvägning man kommit fram till i olika direktiv som antagits av Europaparlamentet och rådet på detta område, framför allt skäl 2 i direktiv 2004/48/EG.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att klargöra vilken roll och behörighet som tillkommer artikel 133-kommittén och andra kommittéer som är involverade i förhandlingarna om ACTA-avtalet.
24. Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta viss stark kritik mot ACTA i sina pågående förhandlingar, nämligen att varumärkes- och upphovsrättsinnehavare utan rättsliga förfaranden ska kunna inkräkta på påstådda lagöverträdares integritet, att icke kommersiella överträdelser mot upphovsrätten och varumärken ska straffbeläggas ytterligare, att tekniken för förvaltningen av digitala rättigheter ska stärkas på bekostnad av rätten till "skälig användning", att ett tvistlösningsförfarande vid sidan om befintliga WTO-strukturer kan komma att inrättas och slutligen att alla signatärer kan komma att tvingas betala kostnaderna för att upphovsrätten och varumärkesskyddet ska respekteras.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang säkerställa ett kontinuerligt och öppet offentligt samrådsförfarande och att framhålla fördelarna med ett sådant förfarande för alla länder som deltar i förhandlingarna samt att se till att parlamentet regelbundet får ingående information om förhandlingsläget.
26. Europaparlamentet påminner om att EG-fördraget innehåller bestämmelser om undantag som kan tillämpas när förhandlingar om och ingående av avtal om handelsrelaterade immateriella rättigheter gäller handel med kulturella och audiovisuella tjänster. Parlamentet påpekar att förhandlingar om och ingående av avtal i sådana fall omfattas av gemenskapens och medlemsstaternas delade ansvarsområde. Parlamentet påpekar dessutom att förhandlingar om sådana avtal kräver ett gemenskapsbeslut antaget i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördraget, men även en gemensam överenskommelse från medlemsstaternas sida, och avtal som förhandlats fram på detta sätt måste ingås gemensamt av gemenskapen och medlemsstaterna.
27. I samband med förhandlingarna om handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) påminner Europaparlamentet kommissionen om artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som gäller skydd av personuppgifter, och om Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(18).
28. Europaparlamentet anser att allmänintresset när det gäller offentliggörande av de preliminära utkasten till handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning, inklusive lägesrapporter, och av kommissionens förhandlingsmandat, inte bör få åsidosättas genom artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/20011 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(19). Rådet uppmanas att se till att artikel 255 i EG-fördraget tillämpas så att största möjliga tillgång till handlingar garanteras, förutsatt att de säkerhetsåtgärder som krävs enligt dataskyddslagarna vidtas.
29. Europaparlamentet beklagar att skyddet av immateriella rättigheter i Turkiet ännu inte uppfyller EU:s standarder och därför bör ses över. Parlamentet påpekar att Turkiet endast kommer att bli en trovärdig kandidat för medlemskap när landet kan införa gemenskapens regelverk och garantera full respekt för immateriella rättigheter inom sina gränser.
Förbindelser mellan EU och Kina
30. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att öka sina ansträngningar och med förnyad energi vidta åtgärder mot de personer som kränker de immateriella rättigheterna och välkomnar, i detta sammanhang, rättsorganens attitydförändring, eftersom dessa nyligen erkände EU-medborgares immateriella rättigheter i Kina och dömde lokala företag som har kränkt dessa rättigheter.
31. Europaparlamentet bekräftar behovet av att öka samarbetet med de kinesiska tullmyndigheterna och att de motsvarande europeiska administrativa enheterna ger bistånd och stöd.
32. Europaparlamentet påpekar att 60 procent av de varumärkesförfalskade varor som beslagtagits av tullmyndigheterna i EU är tillverkade i Kina. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt lägga fram en handlingsplan i samarbete med de kinesiska myndigheterna för att bekämpa varumärkesförfalskning.
Externa stödåtgärder i kampen mot varumärkesförfalskning
33. Europaparlamentet rekommenderar att en verkningsfull mekanism införs för att övervaka eventuella brott mot den immateriella äganderätten såsom den stadfästs i olika avtal, kombinerat med handelspolitiska påtryckningsinstrument och konkreta åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.
34. Europaparlamentet erinrar om att det allmänna preferenssystemet bland annat ger möjlighet att tillfälligt inställa förmåner för parter som använder sig av illojala handelsmetoder. anser att i särskilt allvarliga fall av brott mot immaterialrätten, som till exempel utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och folkhälsan, bör kommissionen överväga att tillämpa detta avskräckande.
35. Europaparlamentet anser att handelshinderförordningen kan vara till stor hjälp för europeiska företag som har svårighet att etablera sig på tredjelandsmarknader på grund av brott mot immaterialrätten, och uppmanar kommissionen att uppmuntra till och förenkla tillämpningen av denna förordning, särskilt för små och medelstora företag.
36. Europaparlamentet anser att ett bättre samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i tredjeländer kan garantera ett effektivare informationsutbyte, en bättre användning av tillgängliga resurser och ett större inflytande avseende åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning, både när det gäller politiska och diplomatiska aspekter och rent tekniska aspekter.
37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra "marknadstillträdesgrupper" på EU:s delegationer till en behjälplig kontaktpunkt för företag från gemenskapen (särskilt små och medelstora företag) som framställt klagomål om immaterialrättsbrott.
Normativa och organisatoriska frågor
38. Europaparlamentet noterar kommissionens många försök att stärka immaterialrätten i EU, och efterlyser kraftigare insatser för att bekämpa varumärkesförfalskning och främja harmonisering av de lagar på området som gäller i de olika medlemsstaterna.
39. Europaparlamentet noterar att det inte finns några harmoniserade definitioner i Europeiska unionen av varumärkesförfalskning och pirattillverkning och att medlemsstaternas definitioner skiljer sig åt.
40. Europaparlamentet noterar den oroväckande utvecklingen när det gäller varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet i en globaliserad ekonomi, och de allvarliga följder som detta får för konkurrenskraften, företagen, skaparna och konsumenterna i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge konsumenterna tillräckligt med information om riskerna med varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet de betydande risker som förfalskade varor, bland annat läkemedel, medför för konsumenternas hälsa och säkerhet.
41. Europaparlamentet ber kommissionen att särskilt utreda hälso- och säkerhetsriskerna med varumärkesförfalskning för en bedömning av om det behövs ytterligare åtgärder.
42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att få till stånd gemensamma minimipåföljder för allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten.
43. Europaparlamentet anser att en harmonisering av befintlig nationell lagstiftning mot varumärkesförfalskning är nödvändig för att det framtida ACTA-avtalet ska bli verkningsfullt och tillämpas konsekvent.
44. Europaparlamentet insisterar på behovet att samordna de tjänster som har i uppdrag att bekämpa varumärkesförfalskning på ett bättre sätt inom gemenskapen samt att utöka gemenskapens initiativ på detta område eftersom de olika påföljdssystemen skadar den inre marknaden och missgynnar Europeiska unionen vid handelsförhandlingar. Parlamentet insisterar även på att den privata och offentliga sektorn måste öka sitt samarbete för att kampen mot varumärkesförfalskning ska bli mer aktiv, dynamisk och effektiv.
45. Europaparlamentet insisterar på behovet av att utveckla en anpassad fortbildning för tulltjänstemän, domare och andra berörda yrkespersoner och att uppmuntra medlemsstaterna att inrätta specialiserade enheter för att bekämpa varumärkesförfalskning.
46. Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin vitbok om idrott från juli 2007 erkänner att den ekonomiska livskraften i rättigheter till idrottsevenemang är beroende av om det effektivt går att skydda sig mot överträdelser mot den immateriella äganderätten på nationell och internationell nivå och kräver att man beaktar rättsinnehavarna till idrottsevenemang vid insatserna för att bekämpa varumärkesförfalskning och digital piratkopiering.
47. Europaparlamentet efterlyser ytterligare förbättringar och bättre samordning av tullförfarandena inom EU i syfte att på ett avgörande sätt hindra att förfalskade och piratkopierade produkter når den inre marknaden. Kommissionen uppmanas dessutom att förse Europeiska unionen och dess medlemsstater med statistiska uppgifter på unionsnivå om varumärkesförfalskning.
48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de särskilda aspekterna när det gäller användning av Internet för att sprida förfalskade varor och bedöma vilka effekter detta har för medlemsstaternas ekonomier genom att utveckla statistiska och kvalitativa verktyg för att underlätta ett samordnat svar.
49. Europaparlamentet ber kommissionen att inrätta eller främja en hjälpcentral för små och medelstora företag, som helst ska integreras med övriga hjälpcentralstjänster, för att ge tekniskt stöd till små och medelstora företag om hur man ska gå till väga i hanteringen av varumärkesförfalskade varor.
50. Europaparlamentet anser att det är av största vikt att den europeiska industrin inte brister i sitt stöd utan aktivt bidrar till de initiativ som de europeiska institutionerna kommer att ta på detta område. Parlamentet anser det som särskilt viktigt att se till att små och medelstora företag har möjlighet att på ett verkningsfullt sätt försvara sig mot intrång i deras immaterialrättsliga rättigheter i tredjeland.
51. Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra initiativ som ska öka medvetenheten bland konsumenterna om följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor. Parlamentet betonar att företagen spelar en viktig roll i sådana initiativ.
52. Europaparlamentet anser att det i spårningssyfte är nödvändigt att uppmuntra industrins insatser att använda modern teknik för att bättre skilja på originalvaror och förfalskade varor och begär att kommissionen ska vidta de åtgärder som behövs för att bevara och främja alla konstruktiva åtgärder i detta syfte.
53. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har genomfört direktiv 2004/48/EG att skyndsamt göra detta.
54. Europaparlamentet understryker hur nödvändigt det är att respektera de fyra grundläggande friheterna på den inre marknaden och att få den att fungera bättre.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter från medlemsstaterna om hälsoskador som har drabbat konsumenter på grund av förfalskade produkter och om klagomål från konsumenter angående förfalskade produkter. Kommissionen uppmanas också att sörja för att dessa uppgifter blir tillgängliga för myndigheter i alla medlemsstater.
56. Europaparlamentet står i detta sammanhang fast vid nödvändigheten att mobilisera samtliga berörda aktörer och skärpa verktygen i kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden.
57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka tullpersonalen på sina egna territorier och att inrätta en enhet, igenkännbar av tredje part (däribland medlemsstater och icke-medlemsstater, gemenskapsinstitutioner, företag och privatpersoner), med ansvar för att bekämpa varumärkesförfalskning och informera om problemet.
58. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av gemenskapspatent och ett patenträttssystem, som ett sätt att skydda användarnas immateriella rättigheter i hela EU och göra det möjligt för innovativa företag att ge sina uppfinningar optimalt skydd och dra större nytta av dem.
59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten och förbättra informationen om varumärkesförfalskning och pirattillverkning på turistorter samt på mässor och marknader.
60. Europaparlamentet påpekar att harmoniseringen av de immateriella rättigheterna och befintliga patent på nationell nivå och gemenskapsnivå spelar en stor roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra företagen att skydda sina varor och tjänster genom att registrera varumärken, mönster, patent och dylikt, så att de kan försvara sina immateriella rättigheter på ett bättre sätt.
61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en resultattavla för att kunna utvärdera medlemsstaternas tullåtgärder för att främja kampen mot varumärkesförfalskning och att inrätta ett nätverk för snabbt informationsutbyte om förfalskade produkter. I detta arbete bör kommissionen utgå från nationella kontaktpunkter och moderna verktyg för informationsutbyte.
62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samordningen mellan de nationella tullverken och att tillämpa gemenskapens tullbestämmelser på ett enhetligt sätt i hela EU.
63. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen utarbeta en gemensam strategi för förstöring av förfalskade varor.
64. Europaparlamentet ber kommissionen att främja genomförandet av det förenklade förfarandet som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 i alla medlemsstater.
65. Europaparlamentet föreslår dessutom att väsentliga aspekter av varumärkesförfalskning (produktimitation eller varumärkesbrott av kommersiell omfattning) ska skiljas från piratkopiering (kränkning av upphovsrätten av kommersiell omfattning), och anser att man bör överväga att behandla dessa brott oberoende av varandra och var för sig, särskilt med hänsyn till det brådskande behovet av att ta itu med vanligt förekommande aspekter inom varumärkesförfalskningen som berör folkhälsan och säkerheten.
66. När det gäller folkhälsan stöder Europaparlamentet Världshälsoorganisationens definition av ett förfalskat läkemedel: "En medicin som medvetet och bedrägligt är felmärkt med avseende på identitet och/eller ursprung. Både originalläkemedel och generika kan förfalskas. Förfalskade läkemedel kan vara produkter med korrekta eller felaktiga ingredienser, utan aktiva ingredienser, med otillräcklig mängd aktiva ingredienser eller med förfalskad förpackning."
67. Europaparlamentet betonar vikten av att grundläggande rättigheter såsom skydd av privatliv och personuppgifter respekteras när åtgärder vidtas för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering.
Slutliga överväganden
68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med rådet och medlemsstaterna ange tydliga, strukturerade och ambitiösa politiska riktlinjer för att – parallellt med interna initiativ på tullområdet – samordna och inrikta EU:s och dess medlemsstaters "externa" åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som kompletterar lagstiftningsnormerna, och särskilt se till att skapa större europeisk medvetenheten om riskerna med varumärkesförfalskning, i syfte att ändra allmänhetens inställning till varumärkesförfalskning och pirattillverkning.
70. Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga att inrätta en internationell resultattavla för varumärkesförfalskning som bör vara utformad som resultattavlan för den inre marknaden och framhålla länder som inte når upp till genomsnittet när det gäller att bekämpa varumärkesförfalskade varor.
71. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att låta parlamentet spela en mer central roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Parlamentet anser det särskilt viktigt att EU påskyndar dess medverkan i internationella sammankomster kring denna fråga, såsom världskongressen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning ("Global Anti-counterfeiting and Piracy Congress") och internationella organisationer inriktade på immaterialrättsskydd.
72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att hålla parlamentet helt och fullt underrättat om, och involvera det i, de olika åtgärder som vidtas på detta område. Parlamentet anser att Europaparlamentet i Lissabonfördragets anda bör medverka fullt ut i ACTA-förhandlingarna.
o o o
73. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.
I artikel 3.2 står det: "Åtgärderna, förfarandena och sanktionerna skall också vara effektiva, proportionella och avskräckande och skall tillämpas så att hinder för lagenlig handel inte uppkommer och så att missbruk inte sker".
– med beaktande av artiklarna 192.2 och 232.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av ramavtalet av den 26 maj 2005(1) om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen,
– med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2008 om ett förenklat företagsklimat på områdena bolagsrätt, redovisning och revision(2),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln "Tänk småskaligt först – En "Small Business Act" för Europa" (KOM(2008)0394),
– med beaktande av yttrandet av den 10 juli 2008 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor om minskning av administrativa bördor inom det prioriterade området bolagsrätt/årsredovisning,
– med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG när det gäller krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning(3),
– med beaktande av kommissionens uttalande i Europaparlamentet under plenarsammanträdet den 18 december 2008 om redovisningsskyldigheter för medelstora företag,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. De befintliga redovisningsreglerna i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag(4) (det fjärde bolagsrättsdirektivet) och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning(5) (det sjunde bolagsrättsdirektivet) är ofta mycket betungande för små och medelstora företag, särskilt för mikroföretag (mycket små företag).
B. Högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor har redan i sitt ovan nämnda yttrande uppmanat kommissionen att undanta mikroföretag från redovisningsdirektiven.
1. Europaparlamentet påminner kommissionen om att ett enhetligt och harmoniserat redovisningssystem i EU underlättar handeln på den inre marknaden. Samtidigt är befintliga redovisningsregler ytterst betungande mikroföretag, som till exempel små detaljhandlare eller hantverksföretag. Om dessa företag har verksamhet främst i en enskild medlemsstat på lokal eller regional nivå har de ingen gränsöverskridande inverkan på den inre marknaden eller på konkurrensen inom EU. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att undanta dessa företag helt eller delvis från gällande redovisningsskyldigheter.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som tillåter att medlemsstaterna från tillämpningsområdet för fjärde och sjunde bolagsrättsdirektiven undantar de företag som på balansdagen inte överskrider minst två av följande tre gränsvärden:
–
total balansräkning: 500 000 EUR
–
nettoomsättning: 1 000 000 EUR
–
genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 10
om företagens verksamhet bedrivs på lokal eller regional nivå inom en enskild medlemsstat.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att underlätta en förenkling och harmonisering av bolagsrätten och särskilt redovisningsreglerna för den inre marknaden fortsätta med sitt arbete med översynen av det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet och före utgången av 2009 lägga fram en enhetlig europeisk redovisningsram. Parlamentet påminner kommissionen om att enhetliga normer kommer att bidra till en minskad administrativ börda för alla små och medelstora företag och öka insynen för alla berörda parter. En förenkling bör även i hög grad stimuleras av ett strukturerat införande av XBRL (Extensible Business Reporting Language) på Europanivå.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.
– med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2005, "Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa" (KOM(2005)0184),
– med beaktande av den jämförande studie om officiella handlingar som utförts av utskottet för rättsliga frågor,
– med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0451/2008), och av följande skäl:
A. I sitt meddelande om Haagprogrammet har kommissionen som en av sina prioriterade målsättningar angett att det är nödvändigt att säkerställa ett europeiskt civilrättsligt område med verklig rättvisa, särskilt när det gäller erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden. För att öka det ömsesidiga förtroendet inom Europeiska unionen är det enligt Haagprogrammet en prioriterad målsättning att under kommande år fortsätta arbetet med att genomföra principen om ömsesidigt erkännande, eftersom detta är en konkret åtgärd för att skydda medborgarnas rättigheter och garantera tillämpningen av dessa rättigheter över gränserna i Europa.
B. I Haagprogrammet fastställs att ett fortsatt arbete med att genomföra programmet om ömsesidigt erkännande är en mycket viktig prioritet och att detta arbete måste slutföras senast 2011.
C. Medborgarnas rörlighet inom EU ökar ständigt. Därför uppstår det allt oftare rättsliga situationer som berör två eller fler medlemsstater.
D. I det ovannämnda meddelandet om Haagprogrammet har kommissionen erkänt att man inom det civilrättsliga området bl.a. måste behandla frågan om erkännande av handlingar av offentligrättslig natur. Det är i detta sammanhang nödvändigt att så snart som möjligt främja erkännande och verkställighet av sådana officiella handlingar som definieras i Unibank-domen(1).
E. Det är otillfredsställande att lagstiftningen på området är sektorsbaserad och inkonsekvent(2).
F. Det är nödvändigt att skydda europeiska medborgare i deras familje- och egendomsförhållanden över gränserna.
G. Företagen etablerar sig allt oftare i utlandet och har allt mer verksamhet inom gemenskapen, vilket leder till att officiella handlingar som berör starten och arbetssättet för företagen cirkulerar alltmer.
H. Det är nödvändigt att för unionen skapa ett tydligt och heltäckande regelverk som ger medborgarna och de ekonomiska aktörerna trygghet och förutsägbarhet i rättsliga situationer och i transaktioner som utförs av myndighetsombud.
I. När det gäller tvistemål bygger upprättandet av ett verkligt europeiskt område för rättvisa på ett gränsöverskridande erkännande av domar som avkunnats av en domstol eller en förvaltningsmyndighet. När det gäller andra mål än tvistemål bygger upprättandet i stället på ett gränsöverskridande erkännande av officiella handlingar som mottagits av en rättslig myndighet eller av offentliga tjänstemän som utsetts för att bestyrka rättsliga handlingar.
J. De nuvarande förordningarna om ömsesidigt erkännande av domar bör tillämpas på officiella handlingar som kommer från offentliga myndigheter.
K. Ett centralt kännetecken för en officiell handling är att den har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för en namnteckning och att detta bevisvärde, som måste godkännas av domstolen, regelbundet tillskrivs handlingen i medlemsstaternas lagar på grund av det förtroende som finns för de handlingar som inom ramen för rättsliga transaktioner utfärdats av en behörig tjänsteman eller en offentlig myndighet(3).
L. En förutsättning för en officiell handlings bevisvärde är att handlingens äkthet erkänns av en person med ett officiellt bemyndigande att utfärda handlingar eller av en offentlig myndighet. Med tanke på det ömsesidiga förtroendet för medlemsstaternas rättsväsenden kommer det i framtiden att vara motiverat att tillämpa äkthetskontroller endast om det finns allvarliga tvivel om dokumentets äkthet.
M. Respekten för lagstiftningen i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas och användas förutsätter dock att det finns en visshet om att erkännandet av bevisvärdet inte medför att den utländska officiella handlingen har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för nationella officiella handlingar i den medlemsstaten på grund av erkännandet i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas. Det materiella tillämpningsområdet för den förordning som önskas bör omfatta merparten av privaträtten, med undantag för vissa tydligt definierade ämnen.
N. Med tanke på att det finns strukturella och organisatoriska skillnader inom de offentliga registreringssystemen när det gäller fast egendom liksom skillnader när det gäller naturen och omfattningen av den allmänna tilltro som dessa system åtnjuter är det nödvändigt att utesluta överlåtelse av sakrätt i fast egendom ur en framtida gemenskapsrättsakt. Hänsyn bör i detta fall tas till det nära sambandet mellan å ena sidan sättet att upprätta en officiell handling och å andra sidan inskrivningen i ett offentligt register.
O. När det gäller erkännande av domstolsavgöranden i unionen kan en sådan uteslutning likställas med att ge exklusiv behörighet till domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen om talan avser sakrätt i fast egendom och till domstolarna i den medlemsstat där registret förs om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register(4).
P. Begreppet "officiell handling" finns inte i "common law"-system, i synnerhet inte i lagstiftningen i England och Wales eller i nordiska länder. Även om det i England och Wales finns advokater som fungerar som notarius publicus och yrkesverksamma notarier, kan dessa advokater inte utfärda officiella handlingar utan enbart vidimera namnteckningar. Vid antagande av all lagstiftning om europeiska officiella handlingar bör åtgärder därför vidtas för att se till att det inte kan uppstå förvirring i detta avseende. Alla försiktighetsåtgärder bör dock vidtas för att se till att officiella handlingar inte kan användas i länder där sådana handlingar inte kan utfärdas av ländernas medborgare för att kringgå förfaranden som föreskrivs i de ländernas rättssystem (t.ex. homologation). För att höja medvetenheten bland jurister i de medlemsstater där det inte finns officiella handlingar bör en lämplig informationskampanj inledas av kommissionen, och alla insatser bör göras för att se till att jurister inom "common law"-systemen är medvetna om det arbete som utförs av offentliga tjänstemän enligt romersk rätt och om de potentiella fördelarna för deras klienter – framför allt i rättssäkerhetshänseende – med att använda officiella handlingar i transaktioner som de vill göra i de länder där det instrumentet används. Detta understryker något som ofta framförts av parlamentets utskott för rättsliga frågor, nämligen behovet av transeuropeiska nät för rättstillämpare, informationskampanjer och informationsmaterial och gemensam utbildning, som kommissionen uppmanas att stödja.
Q. Den förordning som önskas får inte tillämpas på vare sig frågor om tillämplig lag som omfattas av andra gemenskapsrättsakter eller frågor som rör offentliga myndigheters och tjänstemäns behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande, och som faller inom medlemsstaternas behörighet.
1. Europaparlamentet anser att ett ömsesidigt förtroende på rättsområdet inom gemenskapen gör det berättigat att i framtiden avskaffa äkthetskontroller för officiella handlingar i gränsöverskridande ärenden. Detta erkännande av en officiell handling som ska användas i den anmodade medlemsstaten får nekas endast om det finns allvarliga och välgrundade tvivel om dess äkthet, eller om erkännandet strider mot allmän ordning i den anmodade medlemsstaten.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 65 a och artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt i syfte att få till stånd ett ömsesidigt erkännande och verkställighet av officiella handlingar.
3. Europaparlamentet understryker att erkännandet inte får leda till att en utländsk handling ges en större rättsverkan än en nationell handling skulle ha.
4. Europaparlamentet hoppas att den önskade förordningen ska tillämpas på alla officiella handlingar inom privaträtten med undantag för dem som rör fast egendom och som kan eller måste införas eller omnämnas i ett offentligt register.
5. Europaparlamentet klargör att den önskade förordningen inte bör tillämpas vare sig på frågor som rör den lag som gäller för föremålet för den officiella handlingen eller frågor som rör de offentliga myndigheternas och tjänstemännens behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande.
6. Europaparlamentet konstaterar att de detaljerade rekommendationer som bifogas denna resolution är förenliga med subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.
7. Europaparlamentet anser att förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
BILAGA
DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM ÖNSKAS
1. Ett ömsesidigt förtroende på rättsområdet inom gemenskapen gör det berättigat att i framtiden avskaffa äkthetskontroller för officiella handlingar i gränsöverskridande ärenden.
2. Detta erkännande av en officiell handling som ska användas i den anmodade medlemsstaten får nekas endast om det finns allvarliga och välgrundade tvivel om dess äkthet, eller om erkännandet strider mot allmän ordning i den anmodade medlemsstaten.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 65 a och artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt i syfte att få till stånd ett ömsesidigt erkännande och verkställighet av officiella handlingar.
Den föreslagna rättsakten ska tillämpas på alla officiella handlingar inom privaträtten med undantag för dem som rör fast egendom och som kan eller måste införas eller omnämnas i ett offentligt register. Rättsakten bör inte tillämpas vare sig på frågor som rör den lag som gäller för föremålet för den officiella handlingen eller frågor som rör de offentliga myndigheternas och tjänstemännens behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande.
Rådets förordning (EG) nr 44/2001 (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1); rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1); rådets förordning (EG) nr 805/2004 (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15).
– med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,
– med beaktande av rådets arbetsgrupp för rättsdatabehandling (e-juridik),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2008 med titeln "Mot en europisk strategi för e-juridik" (KOM(2008)0329),
– med beaktande av det arbete som Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) vid Europarådet utför på området,
– med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0467/2008), och av följande skäl:
A. Rådet beslutade 2007 att inleda arbetet med att på europeisk nivå utveckla användningen av informations- och kommunikationsteknik inom juridiken, särskilt genom att utveckla en europeisk webbplats.
B. Uppskattningsvis är ca 10 miljoner människor inblandade i gränsöverskridande rättstvister i Europa, och därför är det nödvändigt att i större utsträckning ta informationstekniken till hjälp för att ge medborgarna bättre tillgång till rättsväsendet och för att rationalisera och förenkla de rättsliga förfarandena samt förkorta fristerna under förfarandet och minska de operativa kostnaderna vid gränsöverskridande tvister.
C. Begreppet e-juridik ges en bred definition, som i allmänhet avser användning av elektronisk teknik inom rättsväsendet. Men denna definition täcker ett antal frågor som inte nödvändigtvis är kopplade till begreppet e-juridik enligt kommissionens tolkning i sitt ovannämnda meddelande av den 30 maj 2008 eller av rådets arbetsgrupp om e-juridik.
D. Rätt tillämpad kan informationstekniken utgöra ett viktigt bidrag när det gäller att förbättra de europeiska rättssystemens tillgänglighet och effektivitet. När den inre marknaden blir alltmer integrerad och rörligheten inom Europa ökar blir de naturliga svårigheterna i ett gränsöverskridande rättssystem sannolikt vanligare, såsom språk, avstånd och obekanta rättssystem. Dessa problem kan till viss del minskas genom lämplig användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT), varigenom inte bara EU-medborgarnas tillgång till rättssystemen kan förbättras utan också den inre marknaden effektiviseras.
E. I enlighet med vad som understryks i rapporten från Cepej angående användning av IKT inom rättssystemen i EU, har användandet av elektronisk teknik inom rättsväsendet inte alltid en positiv inverkan, och för att uppnå bra resultat måste åtgärderna utföras på ett institutionellt och strategiskt sätt.
F. På längre sikt kan användningen av IT vid tvistlösning komma att kräva grundläggande ändringar av rättegångsreglerna och av det sätt på vilket lagar avfattas och formuleras, och en effektiv tillgång till lag och rättvisa kommer att kräva att register sammanlänkas (handelsregister och företagsregister, fastighetsregister, testamentsregister etc.). Parlamentet har redan påpekat behovet av insatser för att göra möjligheten till rättslig prövning mer kompatibel med användningen av IT i sin behandling av lagstiftning om mål om mindre värden, den europeiska exekutionstiteln och medling. Användning av IT ska främjas på samtliga områden, inbegripet inlämning, spridning och delgivning av handlingar, ingivande av bevis och hantering av ansökningar om rättshjälp, och detta bör alltså återspeglas i alla kommande lagförslag. Man kan redan nu överväga åtgärder avseende elektroniska handlingar, insyn i gäldenärers tillgångar och bevis.
G. Att skapa en e-juridikportal/webbplats är välkommet, men man bör se till att både EU-medborgarnas och EU-rättstillämparnas behov tillgodoses, och att man förenklar tillträdet till rättsväsendet genom att erbjuda öppenhet och enkla medel för tillgång till informationen. Förhållandet mellan EU-medborgarna och nationella myndigheter bör därför underlättas, och brottsoffer, misstänkta personer och användare av rättssystemet i allmänhet ska kunna ha nytta av EU:s verktyg på rättsområdet i sina dagliga liv. För att vara riktigt effektiv, bör portalen/webbplatsen på samma gång införas som ett pilotprojekt inom ramen för de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget, och utvecklas genom interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA) enligt kommissionens meddelande av den 29 september 2008 (KOM(2008)0583).
H. Eftersom endast 50 procent av EU:s medborgare har tillgång till Internet bör utvecklingen och utförandet av e-juridiktjänster gå hand i hand med en strikt efterlevnad av principerna om insyn, likhet inför lagen och offentlig granskning, åtminstone under övergångsperioden, och de bör utgöra ett komplement till och vara frivilliga med avseende på de metoder som medlemsstaterna har tillämpat hittills.
I. De nuvarande webbplatserna är primitiva, röriga och inte användarvänliga, och de bästa IT-begåvningarna bör anlitas för att förbättra tillgången till information samt elektroniska system och register. En enda europeisk juridisk webbplats, med skild tillgång för anställda inom rättsväsendet och den offentliga sektorn, jurister och övriga yrkesverksamma och medborgarna, bör innehålla ett system för identitetshantering så att medborgarområdet hålls åtskilt från de yrkesverksammas område. Även om det är viktigt att bygga vidare på och förbättra det europeiska rättsliga nätverket, bör tyngdpunkten, som aldrig förr, ligga på medborgarnas och företagens tillgång till rättssystemen.
J. Målet att skapa ett europeiskt område för rättvisa har i viss mån försvårats på grund av de fåtal rättsliga myndigheter som har tillgång till EU-rättslig utbildning, och elektroniska medel skulle avsevärt kunna bidra till en bred spridning av en europeisk rättslig kultur som utgör grunden för det framtida europeiska området för rättvisa.
K. Europaparlamentet underströk i sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll det europeiska rättssystemet(1) att det finns stora skillnader i nationella domares kunskaper om gemenskapslagstiftningen.
L. Man måste omgående ta itu med de viktigaste frågorna på området e-juridik, inklusive språkfrågan.
M. Justitieministrarna stöder ett decentraliserat angreppssätt rörande utvecklingen av e-juridik på europeisk nivå, med en viss central samordning för att göra det möjligt att ge gemensam tillgång till information på europeisk nivå, samtidigt som de nationella systemen kan skötas oberoende och man undviker de bördor som följer med inrättandet av ett nytt centraliserat EU-system för e-juridik. Dessutom är redan vissa länder engagerade i bilateralt samarbete. Rådets arbetsgrupp har kommit fram till att initiativ för e-juridik bör vara frivilliga för medlemsstaterna. De bör inte tvingas att införa nya nationella system eller i grunden förändra dem som redan finns.
N. Informationsteknik har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att ta itu med gränsöverskridande brottslighet, något som också understryks av de resultat som uppnåtts genom Schengens informationssystem och dess fortsatta utveckling. Användandet av högteknologi för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet bör utnyttjas fullt ut, och projekt som Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregistret bör även i ekonomiskt avseende få fullt stöd.
O. Det nuvarande systemet för att samla bevis i brottmål i andra medlemsstater grundas fortfarande på de långsamma och ineffektiva instrument som erbjuds genom ömsesidig rättslig hjälp, och en användning av tekniska verktyg som videokonferenser skulle i lämpliga sammanhang, och endast där det inte skadar den rättsliga ställningen hos den person som uppträder som vittne, vara ett stort steg framåt i bevisupptagning på distans.
P. Att skapa ett europeiskt område för rättvisa innebär också att stärka EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Genomförandet av strategin bör genomföras i enlighet med de mest omfattande normerna för uppgiftsskydd.
Q. Lagstiftningsåtgärder som syftar till att öka kunskaperna om de övriga medlemsstaternas straffrättsliga system bör gå hand i hand med att sådan kunskap görs tillgänglig på Internet.
1. Europaparlamentet stöder kommissionens planer, särskilt förslaget om att främja ett europeiskt ramverk för interoperabilitet inom IDABC-programmet samt det pågående arbetet med e-signatur och en e-identitet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det europeiska området för rättvisa, frihet och säkerhet med ett område för e-juridik genom att
a)
vidta konkreta åtgärder med hänsyn till genomförandet av det europeiska området för e-juridik,
b)
tydligt fastställa de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att använda en annan definition eller genom att sätta samman begreppet "e-juridik" med "EU": EU:s e-juridik eller EU-juridik,
c)
genomföra e-juridikportalen/webbplatsen som tillgodoser både EU-medborgarnas och EU-rättstillämparnas behov, och som ser till att det finns tydliga och enkla medel för tillgång till information genom att utnyttja de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget och utvecklade genom ISA,
d)
använda sig i stor utsträckning av elektroniska medel i utvecklingen av en europeisk rättslig kultur,
e)
utnyttja fullt ut de möjligheter som ny teknik erbjuder i att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet,
f)
omedelbart vidareutveckla och tillhandahålla hjälpmedel, som videokonferenser, för att förbättra bevisupptagningen i andra medlemsstater,
g)
stärka de grundläggande rättigheterna, rättssäkerhetsgarantierna i straffrättsliga förfaranden och uppgiftsskyddet som ett integrerat led i utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen för EU-juridiken.
3. Europaparlamentet anser att institutionernas arbete måste fokusera tydligare på medborgarna.
4. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas entusiasm för att införa bilaterala projekt som senare skulle kunna utökas så att de omfattar alla medlemsstaterna och därmed förhoppningsvis ge ett optimalt resultat för hela EU. Parlamentet varnar samtidigt för att ett sådant förfarande kan ha en splittrande effekt och litar på att detta kommer att förhindras.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillräckligt uppmärksamma utvecklingen av verktyg för e-lärande åt rättsväsendet i samband med e-juridik.
6. Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.
7. Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt medlemsstaternas regeringar och parlament.
BILAGA
DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
Rekommendation 1 (om formen och tillämpningsområdet för det instrument som ska antas)
Så länge rådet inte röstat fram en resolution om en åtgärdsplan som kommissionen ska genomföra, uppmanas kommissionen utarbeta en handlingsplan för e-juridik på europeisk nivå. Den bör bestå av en rad enskilda åtgärder, vilka beskrivs närmare nedan, av vilka vissa eventuellt kan utmynna i lagförslag, t.ex. administrativt samarbete enligt artikel 66 i EG-fördraget, andra kan leda till rekommendationer och åter andra kan leda till förvaltningsåtgärder eller förvaltningsbeslut.
(Konkreta åtgärder för genomförandet av det europeiska området för rättvisa). Det första steget mot detta skulle naturligtvis vara att förse alla rättsliga myndigheter i EU med en dator, en e-postadress och en Internetanslutning. Detta kan verka självklart men tyvärr är det inte så: i många fall är inte de rättsliga myndigheterna utrustade med detta nödvändiga hjälpmedel eller också kan man inte, eller vill inte, använda sig av det. Den här situationen måste åtgärdas.
(Klart ange verksamhetsområdet för e-juridik). För att undvika missförstånd vore det lämpligt att klart ange de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att exempelvis använda en annan definition eller genom att lägga till akronymen EU till formuleringen e-juridik: EU:s e-juridik eller EU-juridik.
Rekommendation 2 (om minimiinnehållet för det instrument som ska antas)
Handlingsplanen bör innehålla minst följande åtgärder:
1.(En handlingsplan för EU-juridik)
För att undvika uppsplittring och för att stärka samordning och samstämmighet, bör kommissionen tillsammans med parlamentet utarbeta en handlingsplan som är inriktad på medborgarna och rättstillämparna, och som föreslår en strategi för det optimala sättet att genomföra det europeiska rättsliga området. Utifrån detta bör EU-institutionerna och medlemsstaterna samarbeta lojalt (enligt artikel 10 i EG-fördraget) genom att förbinda sig att underrätta varandra om relevant information, inklusive ny lagstiftning, vilket redan görs på ett motsvarande sätt på den inre marknaden i form av utbyte av information om nationella tekniska föreskrifter. Samtidigt, trots att åtgärder som har för avsikt att förbättra den ömsesidiga kunskapen om informationen välkomnas, är det viktigt att man klart fastställer och begränsar användningen av automatiska översättningssystem eftersom de ibland ger "översättningar" som kan visa sig vara vilseledande.
2.Åtgärder för "framtidssäkrad" lagstiftning
Kommissionen bör inrätta lämpliga rutiner för att se till att all framtida civilrättslig lagstiftning utformas så att den kan utnyttjas via on-linelösningar. Åtgärder skulle till exempel kunna vidtas för att se till att de föreslagna privata Europabolagen kan startas med hjälp av ansökningar on-line och för att förslag om erkännande av instrument, som till exempel instrument för rättsligt skydd för vuxna, och andra officiella handlingar är anpassade för användning on-line. När förslag innehåller blanketter som ska fyllas i av medborgarna bör man därför från början utforma och formatera dessa blanketter för elektronisk användning och de bör finnas tillgängliga på medlemsstaternas samtliga officiella språk. Åtgärder bör vidtas för att minska fritexten till ett minimum, för att garantera att on-linehjälp finns tillgänglig på alla officiella språk när så behövs, och att on-linetjänster för översättning finns tillgängliga. När dokument behöver göras tillgängliga bör man, på samma sätt, se till att dessa dokument kan översändas och kommunikation ske via e-post, att elektroniska underskrifter kan användas och att videokonferenser uppmuntras när det finns behov av muntliga vittnesmål.
Alla framtida förslag bör innehålla en förklaring med motivering från kommissionen om att en prövning av anpassningen till e-juridikprinciperna har ägt rum.
Kommissionen bör genomföra en prövning av all nuvarande civillagstiftning och föreslå förändringar när det behövs, för att göra den nuvarande lagstiftningen förenlig med kraven för e-juridiken. Kommissionen ombeds i detta sammanhang mer specifikt att som en prioritet undersöka det europeiska småmålsförfarandet, den europeiska exekutionstiteln och systemen för alternativ tvistlösning, så att medborgarna och företagen kan få direkt tillgång till dem on-line. På samma sätt bör man se över förordningen om delgivning av handlingar(2) och förordningen om bevisupptagning i mål(3). Syftet bör vara att erbjuda en arsenal av effektiva, enkla instrument som vanliga medborgare och småföretag har användning för och som de lätt kan använda, och inte ett system som bara hjälper kommersiella parter i tvister om stora belopp.
3.Åtgärder för civilrättsliga förfaranden
Kommissionen och rådet bör rapportera till Europaparlamentet om reformerna och harmoniseringen av processrätten och bevisrätten i gränsöverskridande fall och fall vid EG-domstolen, mot bakgrund av utvecklingen inom informationstekniken. Syftet bör vara att få till stånd enklare, billigare och snabbare behandling av civilrättsliga fall i gränsöverskridande situationer.
4.Åtgärder för avtalsrätt och konsumenträtt
Här bör tyngdpunkter ligga på förebyggande lagstiftning, genom att man skapar större tydlighet och enkelhet och undviker de fallgropar, problem och kostnader som åtföljer i synnerhet internationell privaträtt.
I detta sammanhang ombeds kommissionen att börja utarbeta standardvillkor för elektronisk handel. Detta skulle så småningom göra det möjligt för handlare på nätet att erbjuda en "blå knapp" med vilken konsumenterna (eller för den delen andra handlare) kan acceptera att den standardiserade europeiska avtalsrätten tillämpas på deras transaktioner. Detta skulle kunna kompletteras med ett on-linesystem för klagomål och tillgång till ett godkänt on-linesystem för alternativ tvistlösning.
5.Åtgärder för språk, flerspråkighet och kompatibilitet
Ett program bör startas för att undersöka hur man bäst kan erbjuda översättningsmöjligheter on-line för de europeiska webbplatserna för e-juridik. Parallellt bör en arbetsgrupp för förenkling och standardisering av terminologi inrättas. Varje medlemsstat bör tillhandahålla en databas med juridiska översättare och tolkar.
6.Åtgärder för de europeiska webbplatserna för e-juridik
Alla ovanstående åtgärder bör samlas hos en samordnande och styrande enhet som även är ansvarig för att samordna medlemsstaternas bidrag och se till att dessa är kompatibla.
Samordnings- och styrenheten bör också ha ansvaret för utformning och drift av den europeiska e-juridikportalen, där det även ska finnas områden för medborgare, jurister, rättsväsendet och den offentliga sektorn, och rapportera till kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet, Europaparlamentet och rådet. Genomförbarhetsstudier av elektroniska underskrifter i rättsliga sammanhang, av fjärråtkomst till de nationella registren (insolvensregister, fastighetsregister, handelsregister, etc.) och skapandet av ett säkert nät, bör inledas så snart som möjligt (inte senare än 2009–2010). I dessa studier bör man beakta de resultat som rådet redan har uppnått (sammankoppling av insolvensregister, eventuellt samarbete med Eulis och EBR.) Genomförbarhetsstudien för ett virtuellt utrymme för informationsutbyte bör starta 2011. I genomförbarhetsstudierna bör man ta hänsyn till bestämmelserna om offentliggörande och tillgång till information i varje medlemsstat så att uppgiftsskyddet och det juridiska informationsskyddet säkerställs. Vid genomförandet av dessa studier bör man ta hänsyn till det arbete som redan har gjorts inom notariatssystemet avseende dessa frågor (erkännande av elektroniska signaturer, e-notariat, testamentsregister, etc.).
Syftet är att få fram användarvänliga verktyg åt medborgare, företag, advokater, rättsväsendet och tjänstemän med ansvar för administration av rättsliga frågor.
(a)Medborgarnas europeiska webbplats för e-juridik
Denna flerspråkiga webbplats bör utformas så att den kan ge allt tänkbart stöd till medborgare och företag som söker rättsligt stöd och inledande rättslig rådgivning avseende gränsöverskridande rättsliga problem.
Förutom tillgång till rättsliga databaser och elektronisk hjälp (mål om mindre värden, betalningsförelägganden), on-linesystem för alternativ tvistlösning (inklusive Solvit) och ombudsmän, bör den innehålla intelligenta system för att hjälpa medborgare att förstå hur de ska handskas med rättsliga problem. Sådana system bör vägleda personer om hur de ska a) finna en jurist som talar deras språk i en annan medlemsstat (advokat, notarie, etc. och förklara vad de har för funktion), b) få reda på vilket rättsligt stöd, om något, som finns att tillgå, och c) avgöra vad de bör göra för att uppfylla vissa formaliteter i de olika medlemsstaterna (t.ex. hur man startar företag, sparar redovisningen, upprättar ett testamente, köper/säljer ett hus, etc.). De bör även kunna ge vägledning när det gäller vilken typ av problem det handlar om, vilka förfaranden som måste följas, etc.
När det är möjligt bör inledande kostnadsfritt rättslig rådgivning via e-post förmedlas genom nationella yrkesorganisationer, vilka också bör utöva tillsyn över denna verksamhet. Åtminstone bör förteckningar över advokater, notarier, stämningsmän och biträden, revisorer, nationellt legitimerade experter samt juridiska översättare och tolkar i varje medlemsstat finnas tillgängliga, tillsammans med länkar till behöriga yrkesföreningar. Enkla guider till rättssystemet i varje medlemsstat bör också finnas.
I brådskande fall bör snabb tillgång till rättsligt stöd och till polisen också vara möjlig.
Dessutom bör webbplatsen erbjuda tillgång till olika register och publicera nationella offentliga meddelanden.
(b)En säker europeisk webbplats för e-juridik
Den här webbplatsen bör utformas som ett redskap för domare, domstolstjänstemän, tjänstemän i de nationella justitieministerierna och yrkesverksamma advokater, med säkerheten garanterad via olika rättigheter vad gäller tillträde.
Förutom att erbjuda tillgång till juridiska och rättsliga databaser samt den mest fullständiga uppsättningen av nationella register, bör den också erbjuda säker kommunikation, videokonferensmöjligheter samt utbyte av handlingar mellan domstolar och mellan domstolar och parterna i målen (minskad materialanvändning under förfarandena). I detta syfte bör den också möjliggöra kontroll av elektroniska signaturer och erbjuda lämpliga verifikationssystem.
Webbplatsen bör också erbjuda möjligheter att utbyta information om t.ex. personer som har fråntagits rätten att arbeta med barn eller som företagsledare.
Kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område i medlemsstaterna bör uppmuntras att spela en aktiv roll i utvecklingen av de europeiska webbplatserna för e-juridik genom att som en del av gemenskapens strategi för e-juridik bidra till utformningen och designen av de framtida portalerna, vilka särskilt ska utformas så att medborgare får direkt tillgång till rättsväsendet. Till en början bör det finnas en länk till det europeiska rättsliga nätverket på de nationella justitieministeriernas webbplatser.
Portalen bör ge EU-medborgarna information om de straffrättsliga systemen i övriga medlemsstater, i synnerhet vad gäller deras rättigheter. Även praktisk information om vilka myndigheter man ska vända sig till och hur det går till, om hur man får tag på blanketter, om rättshjälp och förteckningar på advokater som kan gripa sig an utländska klienter. Portalen bör också förse rättstillämpare med EU-lagstiftning och med medlemsstaternas tillämpliga lagstiftning. Webbplatserna för europeisk rättslig utbildning (EJT), det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (EJN), europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN)och andra organs webbplatser erbjuder redan mycket användbar information. Denna information är dock ofullständig och inte lätt att finna. Tillämplig rättspraxis bör också finnas till hands. All information bör finnas tillgänglig både på Internet och på traditionellt vis, och man måste vara särskilt uppmärksam på synkroniseringsmekanismer som tillhandahåller en uppdaterad information (RSS-kanaler).
7.Rättslig utbildning
För att sprida den europeiska rättskulturen och för att nå så många rättsliga myndigheter som möjligt bör alla nyutnämnda, från första stund som de ansluter sig till domarkåren, utrustas med ett slags "överlevnadspaket" i form av en cd-skiva eller en USB-nyckel som innehåller EU-fördraget, EG-fördraget samt de grundläggande texterna för rättsligt samarbete och information om andra medlemsstaters rättsliga system. Man bör också överväga att ge ut EU-skrifter riktade till medborgarna med praktisk information om rättsligt samarbete inom EU och om andra medlemsstaters straffrättsliga system. Förutom detta bör de elektroniska undervisningshjälpmedel som erbjuds genom det europeiska nätverket för rättslig utbildning (som representerar skolor för rättslig utbildning över hela EU) få adekvat uppmärksamhet och stöd av kommissionen och rådet.
8.Förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet
Hittills är det viktigaste användningsområdet för e-juridik inom det straffrättsliga systemet upprättandet av området för Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur brottsregister. För att vara effektivt måste det här systemet stödjas av en elektronisk struktur som klarar av att koppla samman alla nationella brottsregister(4), vilket bör genomföras utan dröjsmål. En annan relevant tillämpning av IT inom området för rättvisa, frihet och säkerhet är Schengens informationssystem (SIS) som är en storskalig databas som gör det möjligt för de berörda myndigheterna att utbyta information och samarbeta på många sätt genom att på ett säkert och mycket snabbt sätt överföra europeiska arresteringsorder. Som återspeglas i parlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008(5), är Eurojust en nyckelaktör i kampen mot gränsöverskridande brottslighet på EU-nivå. Dess samordnade åtgärder är grundläggande för att angripa allvarliga brottsliga företeelser som alltmer använder sig av tekniska möjligheter. Också tack vare dess IT-innovativa datasystem (E-POC) har antalet fall som hanterats av Eurojust under 2008 uppnått 1 000. Dessa exempel måste mångdubblas och finansieras med EU:s ekonomiska medel.
9.Videokonferenser
Användandet av videokonferenser vid brottmålsförfaranden är ganska vanligt förekommande i vissa medlemsstater. De gör det möjligt att samla bevismaterial genom att inhämta utsagor från anklagade, vittnen eller sakkunnig när de inte är närvarande, och samtidigt ge ett fullgott skydd för dem som är i behov av det. Den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 fastställer regler för vittnesförhör, anklagade och expertis genom videokonferens. Den har nu ratificerats av 24 medlemsstater. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra ratificeringsprocessen så snart som möjligt. Ingen statistik finns ännu tillgänglig om praktisk användning av videokonferenser. Det verkar som att videokonferenser fortfarande inte utnyttjas fullt ut. En av orsakerna är bristen på nödvändigt datorstöd. Ekonomiskt och annat EU-stöd måste ges så snart som möjligt.
10.Åtgärder för att stärka de grundläggande rättigheterna och de processuella rättigheterna
All teknisk utveckling är välkommen så länge den inte äventyrar de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till detta måste uppmärksamhet fästas på respekten för de grundläggande rättigheterna i utarbetandet och genomförandet av strategin och handlingsplanen. Detta är särskilt viktigt för de processuella rättigheterna och uppgiftsskyddet när EU-medborgarna har rätt att tillgå den information som lagras och delas av de berörda myndigheterna och som informerar dem om tillgängliga rättsliga medel. En verklig strategi för e-juridik kan inte fungera om inte de processuella rättigheterna harmoniseras och uppgiftsskyddet säkras vid straffrättligt samarbete.
Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 160, 30.6.2000, s. 37).
Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 174, 27.6.2001, s. 1).
Parlamentet stöder detta projekt och hoppas att det kommer att genomföras med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 oktober 2008 om inrättande av Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) (P6_TA(2008)0465).
Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008 om initiativet från Kungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Portugisiska republiken, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (P6_TA(2008)0384).
Rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser (2008/2123(INI))
– med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,
– med beaktande av Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om det internationella skyddet för vuxna,
– med beaktande av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av den 13 december 2006,
– med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (KOM(2008)0530),
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 10 maj 2005 med titeln "Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa" (KOM(2005)0184),
– med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0460/2008), och av följande skäl:
A. Kommissionen har i sitt ovannämnda meddelande om Haagprogrammet identifierat behovet av att garantera ett verkligt europeiskt civilrättsligt område som en av dessa prioriteringar, särskilt vad gäller erkännande och verkställighet av domar.
B. Arbete och samråd har i detta sammanhang ägt rum inom ramen för besluten om släktegendomar, arv och testamenten i syfte att förbereda nya lagförslag.
C. Det finns ett behov av att även främja erkännande och verkställighet av domar eller administrativa beslut som fastställts för personer som omfattas av skyddsåtgärder.
D. Man bör uppmärksamma att de personer som omfattas av skyddsåtgärder befinner sig i en prekär och sårbar situation och att begäranden om samarbete, information eller erkännande och verkställighet måste behandlas med skyndsamhet.
E. Det uppstår allt fler tillfällen då tillämpningen av rättsskydd berör två eller flera medlemsstater.
F. Det har också uppstått situationer då fall angående rättsskydd berör två eller fler medlemsstater, liksom EU-länder och länder utanför EU, särskilt på grund av traditionella migrationsflöden (före detta kolonier, Förenta staterna och Kanada).
G. Problem har uppstått på grund av den ökade rörligheten mellan de medlemsstater som har ett nettoutflöde av pensionärer, inbegripet utsatta vuxna, och de medlemsstater som har ett nettoinflöde av pensionärer.
H. Behovet av och principerna för rättsskyddet för utsatta vuxna godkändes av EU:s samtliga medlemsstater i Europarådets rekommendation nr R (99) 4 från ministerkommittén till medlemsstaterna om principer om rättsskyddet för oförmögna vuxna, antagen den 23 februari 1999.
I. Rättsskyddet för utsatta vuxna måste vara en av hörnpelarna i rätten till fri rörlighet för personer.
J. Det finns skillnader i medlemsstaternas lagstiftning om skyddsåtgärder.
K. Man måste ha bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i åtanke.
L. Bestämmelserna i Haagkonventionen kan bidra till att uppfylla målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att underlätta erkännandet och verkställigheten av beslut om skyddsåtgärder, fastställandet av vilken lag som är tillämplig och samarbetet mellan centrala myndigheter.
M. Det skulle vara lämpligt att, med utgångspunkt i instrumenten i denna konvention, utarbeta specifika och adekvata åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna.
N. Man skulle kunna utarbeta speciella gemenskapsformulär i syfte att underlätta informationen om beslut om skyddsåtgärder samt rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa beslut.
O. Ett speciellt gemenskapsformulär skulle kunna utformas på EU-nivå för fullmakter vid rättslig oförmåga för att säkerställa att de gäller i samtliga medlemsstater.
P. Mekanismer skulle kunna införas för förenkling av erkännande, registrering och användning av varaktiga fullmakter i hela EU.
1. Europaparlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets engagemang när det gäller situationen för utsatta vuxna och det gränsöverskridande rättsskyddet för dessa personer. Parlamentet berömmer de medlemsstater som undertecknat och ratificerat Haagkonventionen och uppmanar de medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat konventionen att göra detta.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart den har fått tillräcklig erfarenhet av hur Haagkonventionen fungerar har erhållits, förelägga parlamentet, i enlighet med artikel 65 i EG-fördraget, ett förslag till rättsakt som syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och till att förbättra erkännandet och verkställigheten av beslut om skydd för vuxna och fullmakter vid rättslig oförmåga samt varaktiga fullmakter, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna nedan.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp tillämpningen av Haagkonventionen och dess genomförande i medlemsstaterna och att i vederbörlig ordning för parlamentet och rådet lägga fram en rapport som sammanfattar problemen och de bästa metoderna inom den praktiska tillämpningen och som vid behov innehåller förslag till gemenskapsbestämmelser som kompletterar eller specificerar det sätt på vilket konventionen ska tillämpas.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alternativet att gemenskapen ansluter sig till Haagkonventionen. Parlamentet anser att detta skulle kunna vara ett område för fördjupat samarbete mellan medlemsstater.
5. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att ansluta sig till denna konvention, i syfte att stärka skyddet för utsatta vuxna inom EU.
6. Europaparlamentet begär att kommissionen finansierar en undersökning för att jämföra medlemsstaternas lagstiftning om utsatta vuxna och skyddsåtgärder, i syfte att identifiera möjliga rättsliga oklarheter och ta reda på vilka åtgärder som skulle behövas på EU-nivå eller i medlemsstaterna för att reda ut sådana oklarheter. Parlamentet anser att man i undersökningen också bör ta upp frågan om vuxna med intellektuellt funktionshinder som är intagna på institutioner, med avseende på förmyndarskap för dem och deras möjligheter att utöva sina lagliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna en konferensserie för yrkesverksamma jurister som är direkt berörda av dessa fall och att i framtida lagstiftning ta hänsyn till resultaten från undersökningen och juristernas synpunkter.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras skyddsåtgärder står i proportion till situationen för de berörda utsatta vuxna, så att enskilda EU-medborgare inte förvägras en laglig rättighet som de fortfarande har förmåga att utöva.
8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda utsatta vuxna från identitetsstöld och bedrägerier samt annan telefon- eller Internetrelaterad brottslighet, inbegripet rättsliga åtgärder för att förbättra skyddet av och/eller begränsa tillgången till utsatta vuxnas personuppgifter.
9. Europaparlamentet stöder säkra mekanismer, med robusta regler om personuppgiftsskydd och regler som begränsar tillgången till personuppgifter, för att utbyta bästa metoder och annan information mellan medlemsstater om skyddsåtgärder som för närvarande tillämpas, inbegripet möjligheten att mellan medlemsstaternas olika rättssystem utväxla information om en utsatt vuxens status som skyddsbehövande.
10. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte alla utsatta vuxna befinner sig i detta läge på grund av hög ålder och anser att åtgärder bör vidtas inte bara för att stärka rättsskyddet och de lagstadgade rättigheterna för äldre utsatta vuxna, utan också för vuxna som befinner sig i ett utsatt läge på grund av allvarliga fysiska och/eller psykiska funktionshinder, så att även dessas behov tas i beaktande när sociala åtgärder vidtas för att säkerställa de lagstadgade rättigheterna.
11. Europaparlamentet konstaterar att dessa rekommendationer respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.
12. Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
BILAGA
DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
A.FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTEN
1. Att främja erkännande och verkställighet av domar eller administrativa beslut som fastställts för personer som omfattas av skyddsåtgärder.
2. Att anta bestämmelser som kan bidra till att uppfylla målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att underlätta erkännandet och verkställigheten av beslut om skyddsåtgärder, fastställandet av vilken lag som är tillämplig och samarbetet mellan centrala myndigheter.
3. Att vidta specifika och adekvata åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna, med utgångspunkt i instrumenten i Haagkonventionen.
4. Att införa speciella gemenskapsformulär i syfte att underlätta informationen om beslut om skyddsåtgärder samt rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa beslut.
5. Att införa ett speciellt formulär på EU-nivå för fullmakter vid rättslig oförmåga för att säkerställa att de gäller i samtliga medlemsstater.
B.FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart den har fått tillräcklig erfarenhet av hur Haagkonventionen fungerar har erhållits, förelägga parlamentet, i enlighet med artikel 65 i EG-fördraget, ett förslag till rättsakt som syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och till att förbättra erkännandet och verkställigheten av beslut om skydd för vuxna och fullmakter vid rättslig oförmåga samt varaktiga fullmakter.
Utvecklingsperspektiv för freds- och nationsuppbyggnad efter konflikter
176k
115k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter (2008/2097(INI))
– med beaktande av Haagkonventionen från 1907, de fyra Genèvekonventionerna från 1949 och deras tilläggsprotokoll I och II från 1977,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter från 1948,
– med beaktande av Förenta nationernas samtliga konventioner om mänskliga rättigheter och fakultativa protokoll till dessa,
– med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och de två fakultativa protokollen till denna,
– med beaktande av Förenta nationernas stadga från 1945 och i synnerhet artiklarna 1 och 25 och, i kapitel VII, artiklarna 39 och 41,
– med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna från 1950 och de fem protokollen till denna,
– med beaktande av FN:s millenniedeklaration från den 8 september 2000, där det slås fast att millennieutvecklingsmålen utgör kriterier som det internationella samfundet gemensamt fastställt för att eliminera fattigdomen i världen,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, och särskilt resolutionens punkter 138–140 om ansvaret att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,
– med beaktande av FN:s fredsbevarande/fredsskapande insatser i Kongo (1962), Namibia (1988), El Salvador (1992), Kambodja (1992), Somalia (1992), Jugoslavien – Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina (1992–2002), Haiti (1994), östra Slavonien (1995-1998), Kosovo (1999), Sierra Leone (1999) och Östtimor (1999) samt amerikansk/brittisk-ledda insatser i Irak (2003) och Nato ISAF-ledda insatser i Afghanistan (2001),
– med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(1) senast ändrat genom AVS-EU:s ministerråds beslut nr 1/2006(2) ("Cotonouavtalet"),
– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: "Europeiskt samförstånd" undertecknad den 20 december 2005(3), i synnerhet de övergripande frågorna i del II i avsnitt 3.3: demokrati, gott styre, mänskliga rättigheter, barns och ursprungsbefolkningars rättigheter, miljöhållbarhet, jämställdhet och kamp mot hiv/aids,
– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd(4),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(5),
– med beaktande av det strategiska partnerskapet Afrika-EU: En gemensam strategi Afrika-EU som antogs vid toppmötet mellan EU och Afrika i december 2007,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 19 november 2007 om västra Balkan,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 16 juni 2008 om EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 13 november 2006 om främjande av jämställdhet och integrering av ett jämställdhetsperspektiv vid krishantering,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 21 och 22 november 2005 om EU:s strategi för Afrika,
– med beaktande av Afrikanska unionens (AU) politiska ram för återuppbyggnad och utveckling efter konflikter, som femtiotvå medlemsstater gav sitt stöd åt vid AU:s toppmöte i Banjul den 25 juni–2 juli 2006,
– med beaktande av de tio principer för bra internationellt engagemang i instabila stater och situationer som fick stöd av gruppen för instabila stater inom OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) och som bekräftades på DAC:s toppmöte den 3–4 april 2007 i Paris,
– med beaktande av reformen och förvaltningen av säkerhetssektorn, OECD/DAC-riktlinjer,
– med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin som godkändes av Europeiska rådet i Bryssel den 12 december 2003,
– med beaktande av definitionen av övergångsrättvisa i rapporten från FN:s generalsekreterare "The rule of law and transitional justice in conflict and post-conflict societies" från 2004(6),
– med beaktande av den finansiering om 12 miljoner euro som kommissionen har ställt till förfogande inom ramen för det europeiska stabilitetsinstrumentet för att bistå särskilda domstolar och initiativ för övergångsrättvisa i hela världen,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2007 "EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden – (KOM(2007)0643),
– med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer(7),
– med beaktande av kommissionens meddelande om konfliktförebyggande KOM(2001)0211 och EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter som antogs vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15 och 16 juni 2001,
– med beaktande av EU:s ordförandeskaps uttalande till FN om "The rule of law and transitional justice in conflict and post-conflict societies" av den 6 oktober 2004,
– med beaktande av EU-konceptet för stöd till avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR), som godkändes av Europeiska rådet den 11 december 2006,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 april 2001 med titeln "Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd – En utvärdering" (KOM(2001)0153),
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika(8),
– med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution nr 3937/07 och dess politiska utskotts betänkande om god förvaltningssed, öppenhet och ansvarstagande vid utnyttjandet av naturtillgångar i AVS-länderna från juli 2007(9),
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter,
– med beaktande av utkastet till en gemensam EU–Afrika-strategi som godkändes av det åttonde trepartsmötet på ministernivå mellan EU och Afrika den 15 maj 2007 i Bryssel,
– med beaktande av artiklarna 177–181 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för utrikesfrågor (A6-0445/2008), och av följande skäl:
A. Hälften av alla länder som tar sig ur en konflikt faller tillbaka i en konflikt inom fem år och uppskattningsvis 340 miljoner av världens extremt fattiga lever i instabila stater, eftersom avsaknaden av fientligheter inte automatiskt leder till en djupt rotad och varaktig stabilitet och till hållbar utveckling,
B. Millennieutvecklingsmålen fastställer samstämda och tidsbundna mål för långsiktig fattigdomsutrotning. År 2010 skulle hälften av världens fattigaste befolkning kunna leva i stater där det pågår eller riskerar att bryta ut en väpnad konflikt(10).
C. En förutsättning för att stabila och varaktiga stater ska kunna byggas upp är att det upprättas en offentlig förvaltning som bygger på duglighet och ansvarsskyldighet och där politisk inblandning och korruption inte förekommer.
D. En genomsynlig, ansvarsskyldig och professionell säkerhetssektor är grundläggande för att skapa förutsättningar för att främja fred och utveckling.
E. Reformen av säkerhetssektorn bör inriktas på att tillhandahålla ändamålsenliga och legitima offentliga tjänster med insyn, ansvarsskyldighet gentemot civila myndigheter och lyhördhet för allmänhetens behov.
F. Spridningen av eldhandvapen och lätta vapen underblåser konflikter och brott. 2006 var tre fjärdedelar av de personer som sårades eller dödades av landminor civila(11).
G. Våldsamma konflikter har inte bara en tragisk inverkan på utvecklingen och på mänskliga rättigheter, de avskräcker också utländska investerare, vilket avsevärt hämmar tillväxten så att investeringar i näringslivet och i bastjänster uteblir (enligt en ny rapport(12) minskar en väpnad konflikt ett afrikanskt lands ekonomi med 15 procent). En sund privat sektor lägger i slutändan grunden för hållbara intäkter för en legitim regering.
H. Långsiktig stabilitet kan endast åstadkommas genom att alla berörda parter, däribland kvinnor och minoriteter, deltar i fredsskapande, nationell återförening och nationsbyggande.
I. Sannings- och försoningskommissioner kan bidra till att hjälpa samhällen att hantera nedärvda storskaliga övergrepp, underlätta för dialog mellan samhällsgrupper och tidigare motståndare i en konflikt och bidra till åtgärder för att få till stånd rättvisa, återhämtning och reformer som minskar sannolikheten för framtida konflikter.
J. Den institutionella ram som gör det möjligt för ett civilt samhälle att utvecklas bygger på förenings- och yttrandefrihet och utvecklingen av fria medier som åtnjuter skydd i lagen.
K. En förutsättning för en hållbar och välfungerande stat är att det också finns ett starkt civilsamhälle som skyddar människor mot maktmissbruk och en fri press som ställer en alltför mäktig regering till svars.
L. Instabila stater måste uppmanas att låta icke-statliga organisationer verka utan onödigt byråkratiska registreringslagar och förfaranden som hindrar utvecklingen av ett verkligt fungerande civilsamhälle.
M. Ett genomsnittligt utvecklingsland får 260 besök av biståndsgivare om året och 2006 riktade givarna totalt 70 000 biståndsinsatser till alla utvecklingsländer och det genomsnittliga projektet hade en budget på blott 1,7 miljoner dollar.
N. I OECD/DAC:s expertutvärdering för 2007 om EU:s politik för utvecklingssamarbete hävdas det att EU mer systematiskt bör använda sig av konfliktanalyser som en del av program och projekt på landsnivå för att göra dem effektivare och garantera att de inte åsamkar någon skada.
O. Som en uppföljning till meddelandet om EU:s hantering av instabila situationer och de slutsatser från rådet och den parlamentsresolution som följde på detta, ska kommissionen förbereda en genomförandeplan 2009 med hänsyn tagen till den erfarenhet och information som inhämtats genom "pilotfallen" och för att granska hur effektiva de olika EU-instrumenten är i syfte att optimera dem när det gäller skydd och utveckling.
P. Förutom att sex pilotländer har utsetts (Burundi, Guinea-Bissau, Haiti, Sierra Leone, Östtimor och Jemen) har de diskussioner som förts mellan kommissionen, rådet, Europaparlamentet och det civila samhället som en uppföljning till ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer ännu inte lett till att några konkreta åtgärder har vidtagits på detta område.
Q. Europeiska företag har etablerat sig i konfliktområdena och har intressen där.
1. Europaparlamentet stöder det "skyddsansvar" som FN har fastslagit i syfte att snarare stärka än undergräva staters självbestämmande och betonar att EU och dess medlemsstater bör betrakta sig som bundna av detta. Parlamentet understryker att "skyddsansvaret" bör betraktas som ett sätt att värna om människors säkerhet. Parlamentet anser att konceptet "skyddsansvar" förstärker varje regerings ansvar för att skydda de egna medborgarna genom att det betonas att det är staten som har det primära ansvaret för att förhindra att befolkningen utsätts för folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Då regeringar är oförmögna eller ovilliga att erbjuda sådant skydd anser parlamentet emellertid att ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder övergår till att bli ett kollektivt ansvar för hela det internationella samfundet. Parlamentet konstaterar vidare att sådana åtgärder måste vara både förebyggande och reaktiva, och att militära tvångsåtgärder endast ska tillgripas som en absolut sista utväg. Parlamentet inser att detta är en ny viktig tillämpning av principen om mänsklig säkerhet.
2. Europaparlamentet kräver att den förklaring från FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan som finns i dennes rapport till generalförsamlingen 2000 ska genomföras: "Staters suveränitet medför ett ansvar och det är staten som har det primära ansvaret för att skydda folket. När en befolkning skadas allvarligt till följd av inbördeskrig, uppror eller statliga brister och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja detta går det internationella skyddsansvaret före principen att inte ingripa.".
3. Europaparlamentet anser att det finns två etapper i freds- och statsbyggande: stabiliseringsetappen, där tyngdpunkten ligger på säkerhet, lag och ordning och tillhandahållande av bastjänster, och statsbyggnadsetappen, där inriktningen är på politisk styrning och på de ansvariga institutionerna, med förbehåll för att
a)
den andra etappen inte bör inledas förrän landet har stabiliserats, eftersom institutioner som inrättas innan dess kommer att återspegla konfliktens karaktär och inte vad landet behöver för en stabil och varaktig fred,
b)
det är viktigt att kompromissa i statsbyggnadsetappen för att anpassa sig till de normer och förväntningar som medborgarna i landet i fråga har och inte till de ingripandes ideal,
c)
de ingripande måste överlämna enskilda institutioner till de inhemska myndigheterna i takt med att statsbyggnadsetappen fortskrider; det är i samband med detta som bakslag kan komma, och det måste man acceptera om de inte är avgörande för de framsteg som landet gör.
4. Europaparlamentet framhåller vikten av att ta upp de grundläggande orsakerna till konflikter i EU:s politiska dialog med tredjeländer och i program för utvecklingssamarbete och att utveckla mekanismer som ska ge tidiga varningssignaler när stater håller på att misslyckas genom att granska faktorer som kan förutspå eller tyda på våldsutbrott, såsom historiska skiljelinjer, problem mellan etniska grupper eller stammar, religiösa konflikter, orättvisor och fattigdom. I det sammanhanget betonar parlamentet särskilt behovet av att fördela ny finansiering till anpassning och miljöskydd som ett sätt att förhindra att klimat- och miljörelaterade konflikter uppstår.
5. Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att utforma konfliktförebyggande åtgärder som ett sektorsövergripande tema i utvecklingssamarbetet och att integrera principerna om konfliktkänslighet och konfliktanalys med befintliga och nya politiska åtgärder, nationella och regionala strategidokument och de olika finansiella instrumenten för externt samarbete.
6. Europaparlamentet påminner om att fred inte bara betyder att krig inte förekommer. Fred kan nämligen inte uppnås utan rättvisa och dessutom behöver kvinnor och män inte nödvändigtvis känna sig säkra trots att fientligheterna upphört. Parlamentet påminner även om kvinnors viktiga roll för att förebygga och lösa konflikter samt skapa fred, och betonar vikten av kvinnors lika deltagande och fulla engagemang i alla insatser för att bevara och främja fred och säkerhet.
7. Europaparlamentet är övertygat om att allt som går måste göras för att garantera att konfliktdrabbade befolkningar garanteras ett minimum av basservice, i synnerhet när det gäller tillgång till mat, rent vatten och hygien, medicin, sjukvård (inklusive reproduktiv hälsa) och personlig säkerhet. På medellång sikt måste hållbarhetsproblemen vara underordnade tillhandahållandet av grundläggande varor och tjänster.
8. Europaparlamentet anser att det bör finnas en samordning mellan fredsbyggande, humanitärt stöd och utvecklingsverksamhet efter konflikter, i enlighet med strategin för sammanknytning av katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet och för att se till att det råder överensstämmelse mellan säkerhet och utveckling.
9. Europaparlamentet anser att man måste ta hänsyn till jämställdhetsfrågor i samband med kontakter med flyktingar och internt fördrivna personer, samt även då flyktingläger upprättas.
10. Europaparlamentet understryker behovet av ökad samordning av civil och militär verksamhet. I postkonfliktsituationer anser Europaparlamentet att övergången från militär till civil säkerhet måste ske så snart detta är praktiskt möjligt, och att internationella styrkor successivt bör kompletteras och ersättas med statliga och regionala civila polisstyrkor med yrkesutbildning, för att se till att en rättvis tillämpning av rättsstatsprincipen och administrativa förfaranden gentemot alla grupper som är inblandade i konflikten prioriteras högt.
11. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att nå en balans mellan de civila och militära delarna av utvecklingsbiståndet för att garantera att grundläggande infrastrukturer och statliga tjänster fungerar, utan att för den skull tona ned kraven på återuppbyggnad, återanpassning och återupptagande av demokratiska och ekonomiska processer.
12. Europaparlamentet efterlyser främjandet av mänskliga rättigheter genom stöd till utbildning i mänskliga rättigheter för militär och polis (däribland kampanjer om mänskliga och medborgerliga rättigheter för berörda delar av befolkningen), ökad delaktighet för krigshögskolor i framtagandet av internationella normer för polisarbete och militärpolisen, utarbetande av en uppförandekod för säkerhetspersonal, ansvarsfördelning mellan polisen och armén, utnämnande av ombudsmän och kommissioner för mänskliga rättigheter samt utbildning i mänskliga rättigheter för distriktsmyndigheter och statstjänstemän.
13. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att EU fortsätter att utveckla sin militära kapacitet inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) för att EU och dess medlemsstater bättre ska kunna bidra till stabiliseringen och utvecklingen av samhällen i situationer efter konflikter.
14. Europaparlamentet anser det vara ytterst viktigt att orsakerna till instabilitet och problem i samhällen efter konflikter tacklas via en kombination av civila och militära åtgärder. Parlamentet påpekar att det utan den säkerhetsgaranti som fredsbevarande styrkor ute på fältet utgör, i allmänhet är omöjligt att skapa de grundläggande förutsättningar (dvs. säkerhet för individerna och deras egendom) som krävs för att stabilisera förhållandena i konfliktdrabbade samhällen.
15. Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning är viktiga faktorer när det gäller att garantera långvarig fred och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda förverkligandet av EU:s politiska ramar för säkerhetsreformer och EU-konceptet om demobilisering, avväpning och återanpassning i syfte att göra EU:s verksamhet på dessa områden mer relevant, konsekvent och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser ökad gemenskapsfinansiering till reformen av säkerhetssektorn samt till avväpning, demobilisering och återanpassning, med särskild betoning på de länder där EU redan gör insatser inom ramen för ESFP. Parlamentet anser att gemenskapsfinansierad verksamhet avseende reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning som syftar till att stödja ESFP-operationer i eller efter en konflikt bör övervägas så snart som möjligt när insatserna planeras, nämligen i undersökningsskedet eller när krishanteringskoncept/operativa koncept (CONOPS) tas fram.
16. Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn kan vara ett effektivt verktyg för att förstärka diplomatin och försvaret samtidigt som långsiktiga säkerhetshot reduceras genom att den bidrar till att bygga stabila, välmående och fredliga samhällen. Reformen måste innebära att institutioner och viktiga ministerbefattningar som upprätthåller och övervakar värdlandets och dess folks säkerhet och trygghet återupprättas eller reformeras.
17. Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sitt stöd till en reform av säkerhetssektorn efter en konflikt integrera ett jämställdhetsperspektiv genom att erbjuda utbildning i jämställdhetsfrågor och sakkunskap i frågor som rör författning och val samt polis- och rättsväsende.
18. Europaparlamentet anser att tidigare ledare för stridande grupper ovillkorligen måste avstå från våld innan de inlemmas i formella institutionella strukturer som främjar maktdelning, samtidigt som det måste säkerställas att allmänheten och alla relevanta berörda parter hålls aktivt underrättade och involveras i alla diskussioner om maktdelning.
19. Europaparlamentet betonar vikten av att man antar ett jämställdhetsperspektiv vid förhandlingar om och genomförande av fredsavtal i syfte att främja det författningsmässiga skyddet av kvinnors rättigheter.
20. Med tanke på de allra flesta offren vid väpnade konflikter dödas av lätta vapen uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att snarast följa upp domstolens beslut av den 20 maj 2008 om gemenskapens befogenheter att bekämpa spridningen av eldhandvapen och lätta vapen(13) genom att påskynda genomförandet av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med eldhandvapen och lätta vapen och ammunition till dessa samt genom att förstärka planeringen för EG-finansiering, via Europeiska utvecklingsfonden och stabilitetsinstrumentet, till program som har med eldhandvapen och lätta vapen ute på fältet att göra. Parlamentet kräver att multilaterala och regionala finansinstitut när så är lämpligt vidtar åtgärder för att upprätta program för eldhandvapen och lätta vapen inom ramen för återuppbyggnads- och återanpassningsarbetet i områden efter konflikter och i samband med bemödanden att konsolidera förvaltningsfrågor, förstärka lagstiftning och förbättra rättsvårdande myndigheters operativa kapacitet i fråga om eldhandvapen och lätta vapen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att främja tillkomsten av ett internationellt, juridiskt bindande fördrag om vapenhandel i alla bilaterala och multilaterala sammanhang.
21. Europaparlamentet anser att frågan om flyktingars och internt fördrivna personers frivilliga återvändande måste vara högt prioriterad samtidigt som dessa personer måste garanteras tryggheten i en rimlig utkomst, i synnerhet genom att de erbjuds praktiskt fungerande sjukvård och utbildning (inklusive kampanjer för att öka kvinnors läs- och skrivkunnighet) samt sysselsättningsmöjligheter. Detta måste ske genom en dialog mellan grupper, fredsutbildning, internationellt beledsagande, nedbrytning av fördomar och utbildning i frågor som rör mångfald, inlemmande av före detta soldater i samhällslivet, förfaranden för att hantera markkrav samt traumabehandling. Om internt fördrivna personers etniska eller religiösa profiler stämmer överens bör dessa personer återföras till sina ursprungsbyar eller -städer i hela landet, och inte koncentreras i stora grupper eftersom detta kan leda till konflikter och våld.
22. Europaparlamentet vidhåller vikten av att kvinnor får återuppta eller komplettera sin utbildning efter en konflikt. Parlamentet anser således att man aktivt bör främja att undervisningen återupptas i samband med ett lands återuppbyggnad.
23. Europaparlamentet betonar med eftertryck behovet att samråda med och stödja lokala kvinnoorganisationer och internationella nätverk för kvinnor som arbetar för fred. Parlamentet rekommenderar att det finns politiskt och finansiellt stöd, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd, även när det gäller fredsförhandlingar och lösning av konflikter utan våld.
24. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har en moralisk skyldighet att ge en fristad åt flyktingar som flyr från konfliktområden och anser att denna skyldighet endast kan fullgöras genom att medlemsstaterna delar på bördan. Parlamentet anser vidare att medlemsstaterna aktivt måste bistå flyktingar som vill återvända till sina ursprungsländer efter att en våldsam konflikt har upphört.
25. Europaparlamentet framhåller hur viktig en rättvis migrationspolitik är för utvecklingsländerna. Parlamentet konstaterar att migration kan omvandlas till en positiv kraft i utvecklingsprocessen, särskilt genom penningförsändelser som skickas av migranter som är bosatta i EU samt genom att minska kompetensflykten, underlätta migranters återvändande och förhindra människohandel.
26. Europaparlamentet betonar att det måste vidtas åtgärder för att främja familjeåterförening och integrering av barn som drabbats av väpnade konflikter och för att garantera tillträde till utbildningsprogram, yrkesutbildning och psykologiskt stöd, med hänsyn tagen till flickors särskilda behov.
27. Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av kommissionens förslag om avväpning, demobilisering och återanpassning av tidigare stridande, däribland en återanpassning av dem till civilsamhället genom tillhandahållande av livsmedel, tält, filtar, medicinsk hjälp och civila kläder, transport av före detta soldater till deras ursprungsorter eller till annan valfri destination, stödprogram för pensionering av politiska eller militära befälhavare, tillhandahållande av bostäder åt före detta soldater och lönebidragssystem, medborgarutbildning för före detta soldater och psykologiska regenereringsprogram för tidigare stridande med särskild tilldelning av tilläggsanslag till anställningssystem och sysselsättningsskapande program.
28. Europaparlamentet påpekar att program för avväpning, demobilisering och återanpassning bör inbegripa särskilda bestämmelser för kvinnliga före detta soldater.
29. Europaparlamentet understryker att kampen mot användningen av barnsoldater och rekryteringen till armén av flickor som därefter utsätts för sexuella övergrepp är en del av kampen för att förbättra vardagslivet för de kvinnor som bor i regioner där fredsbyggande och återuppbyggnad efter en konflikt pågår.
30. Europaparlamentet anser att avväpning, demobilisering och återanpassning också bör syfta till social och ekonomisk utveckling och att program för ekonomiskt stöd för att klara av de omedelbara behoven bör finnas.
31. Europaparlamentet anser att lokal delaktighet i fredsskapandet är viktigt för att uppnå långsiktig stabilitet.
32. Europaparlamentet anser att de internationella givarna måste beakta regionala och lokala förhållanden vid utformningen av återuppbyggnadsstrategier för att skapa stabilitet och demokrati, med utgångspunkt i erfarenheterna från insatser för att främja den ekonomiska utvecklingen i samhällen i postkonfliktsituationer.
33. Europaparlamentet betonar att kvinnans roll i fredskonsolideringen måste beaktas i strategier för återförsoning, och påpekar att de särskilda behoven hos barn som drabbats av en väpnad konflikt bör inbegripas i återförsoningsprogrammen.
34. Europaparlamentet anser att staters legitimitet bara kan byggas upp genom en god och ändamålsenlig ledning. Parlamentet betonar att institutioner, valförfaranden, registrering av röstberättigade väljare och vallängder, identifiering av röstberättigade väljare samt korruptionsbekämpande mekanismer måste vara så insynsvänliga och redovisningsbara som möjligt eftersom de är en förutsättning för att värna rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och människors värdighet samt för ekonomisk utveckling, investeringar och handel.
35. Europaparlamentet anser att faktorer som rättsstatsprincipen, en sund valuta, en fri marknad, en effektiv och kompetent statlig förvaltning, ett oberoende rättsväsende samt avsaknad av korruption hos de lagstiftande och verkställande organen gör att individer och grupper, genom flit och initiativtagande, verkligen kan öka sina nationers välstånd.
36. Europaparlamentet efterlyser upprättandet av gemensamma investeringsstyrelser för att få fram prioriterade sektorer som kan locka till sig utländska direktinvesteringar och skapa arbetstillfällen utanför de traditionella jordbrukssektorerna genom att stödja framväxten av liberala investeringsregler och skattebefriade industriella zoner.
37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en avregleringsenhet som kan ge råd till länder om hur de ska utforma sin ekonomiska infrastruktur efter en konflikt för att avlägsna byråkratiska kontroller som hindrar eller försenar bildandet av småföretag, öppnandet av bankkonton samt registreringen av mark och företag. En minskning av riskkapitalflödet bör tillämpas när så är möjligt, liksom skattelättnader för företagsbildning, i synnerhet genom budgetstödprogram.
38. Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att kvinnor engageras i den ekonomiska verksamheten i samhället efter en konflikt i syfte att stärka deras socioekonomiska ställning och deras företagaranda. Parlamentet understryker den positiva roll som mikrokrediter spelar.
39. Europaparlamentet är fast övertygat om att det lokala engagemanget i EU:s utvecklingssamarbete kan ökas genom att de nationella parlamenten medverkar, bland annat genom ömsesidig samverkan och kapacitetsbyggande mellan Europaparlamentet och partnerländernas parlament. Detta ska omfatta stödsystem för informations- och kommunikationsteknik, teknisk kapacitet för att få fram moderna röstlängder och tillhandahållande av ID-kort när det inte finns tillgång till födelseregister och andra handlingar som styrker medborgarskap.
40. Europaparlamentet understryker vikten av att hjälpa lokala myndigheter genom att tillhandahålla lämplig utbildning och utbyta erfarenheter. I detta sammanhang påminner parlamentet om sitt åtagande för principerna och metoderna för parlamentarisk demokrati.
41. Europaparlamentet betonar att kvinnors deltagande i val som äger rum i ett land efter en konflikt bör stödjas med hjälp av särskilda program och kvoter på alla nivåer.
42. Europaparlamentet betonar vikten av oberoende övervakning för att få till stånd en öppen och ansvarsfull resursanvändning, och att denna övervakning kan spela en viktig roll efter en konflikt om den återinvesteras i statsbyggande. Parlamentet understryker också vikten av att bekämpa alla former av slöseri, bedrägeri och korruption genom lämpliga mekanismer mot korruption, med vaksamt stöd av civilsamhället.
43. Europaparlamentet betonar behovet av att få till stånd ett genomförande av Förenta nationernas konvention mot korruption för att förhindra att olagliga finansieringskällor underblåser konflikter och äventyrar stabiliseringen efter konflikter, eftersom korruption gör institutioner ineffektiva, förstärker social utslagning, snedvrider beslutsfattande och hindrar tillhandahållandet av basservice.
44. Europaparlamentet understryker att stöd till lokalsamhällen, familjer, civila samhällsorganisationer, inklusive kvinnoorganisationer, mikrokreditorganisationer och lokala nätverk är en förutsättning för en framgångsrik utvecklingspolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att politiskt och ekonomiskt stödja dem som arbetar för fred och mänskliga rättigheter lokalt, också i kristider, i synnerhet genom EU:s stabilitetsinstrument och dess krishanteringsdel.
45. Europaparlamentet betonar att registrering av fastigheter och reglering av äganderätten till mark efter konflikter måste ske i enlighet med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter, för att hindra regeringar, privata företag eller styrande eliter från att olagligt tillskansa sig mark, ofta på bekostnad av de fattigaste och mest sårbara, som återvändande och internt fördrivna personer. Samtidigt måste domstolar få resurser för att bättre kunna upprätthålla egendoms- och handelsrätten, i synnerhet i länder där kvinnor har lägre rättslig ställning eller förnekas grundläggande egendomsrättigheter.
46. Europaparlamentet upprepar sitt åtagande för att skydda kvinnors och barns rättigheter i postkonfliktsituationer, med den grundläggande målsättningen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka kvinnors medbestämmande – ett absolut nödvändigt krav för att nå varaktig fred och stabilitet.
47. Europaparlamentet anser att många utvecklingsländer förfogar över de grundläggande naturtillgångar de behöver för sin utveckling, men ändå kan dålig förvaltning av och korruption i samband med naturresurser som olja, vatten, timmer och diamanter driva tillbaka länder in i konflikter. Parlamentet beklagar olika (lokala, regionala, internationella och transnationella) aktörers inblandning i förskingringen och exploateringen av dessa resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja god förvaltning av alla naturresurser och att vidta åtgärder mot exploatering av och olaglig handel med sådana resurser, i synnerhet när detta bidrar till att väpnade konflikter bryter ut, trappas upp eller fortsätter.
48. Europaparlamentet betonar att de framgångar som nåtts med Kimberley-processen, initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin och skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog gör att de måste stärkas och genomföras bättre.
49. Europaparlamentet påminner om slutsatserna i dokumentet om klimatförändring och internationell säkerhet, som lades fram inför Europeiska rådet den 14 mars 2008 av EU:s höge representant och Europeiska kommissionen(14). I dokumentet varnas det för att klimatförändringens påfrestningar riskerar att bli för stora för stater och regioner som redan nu är instabila och konfliktbenägna, vilket ger upphov till nya migrationsströmmar och intensifierar säkerhetsriskerna för EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta klimatförändringsrelaterade frågor i sina fredsuppbyggande insatser.
50. Europaparlamentet anser att det är viktigt att rättvisa skipas för konfliktoffer, och att nationella domstolar, förutsatt att rättsväsendet fungerar och är oberoende och opartiskt, kan vara bättre lämpade än internationella krigsförbrytardomstolar att säkerställa engagemang i nationella rättsprocesser och bestraffning av förövare. Parlamentet föreslår i det här sammanhanget att möjligheten att efter en konflikt kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som har begåtts under konflikten övervägs.
51. Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av rättsväsendena genom utbildning av domare och allmänna åklagare, konferenser om rättsliga reformer, oberoende system för utnämning av domare, ordentlig ersättning till domstolspersonal, tillhandahållande av utrustning till domstolarna, förbättrad domstolsförvaltning, registerhållning, budget- och personalhantering samt förvärv av modern teknik inklusive datorer för spårning av ärenden.
52. Europaparlamentet efterlyser rättshjälp till utsatta grupper, etniska minoriteter, jordlösa bönder och andra marginaliserade grupper, samt kvasijuridisk utbildning, för att öka tillgången till rättsväsendet, tillhandahållen av erfarna icke-statliga organisationer.
53. Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att sätta stopp för könsrelaterade våldsbrott som kan begås utan straff. I möjligaste mån måste det tillses att sådana brott inte omfattas av amnestibestämmelser och att alla offer för sexuellt våld, särskilt kvinnor och flickor, får lika skydd av lagen och lika tillgång till rättsväsendet. Med tanke på hur missgynnade kvinnor och barn är när det gäller tillgången till rättsväsendet i många samhällen bör särskilda arrangemang göras när så erfordras.
54. Europaparlamentet understryker att kvinnor som utsatts för sexuellt våld måste garanteras full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård samt till sensibiliseringsprogram som hjälper dessa kvinnor att hantera den stigmatisering so drabbar dem.
55. Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1820, särskilt dess erkännande av att sexuellt våld utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.
56. Europaparlamentet betonar vikten av att ta hänsyn till barns, och i synnerhet flickors, särskilda behov efter en konflikt, särskilt när det gäller utbildning.
57. Europaparlamentet lovordar samverkan mellan EU och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet betonar att EU:s stöd är avgörande för att upprätthålla ICC:s mandat. Parlamentet anser att det är ett oeftergivligt krav att alla stater undertecknar och ratificerar ICC:s Romstadga, för att göra ICC-systemet mer operationellt, samstämt och konsekvent. EU:s och Afrikanska unionens medlemsstater uppmanas med eftertryck att omedelbart och på ett konsekvent sätt ta upp verkställandet av alla arresteringsorder som utfärdats av ICC i alla konfliktsituationer.
58. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att fortsätta att bekämpa straffrihet, då detta är det effektivaste sättet att förebygga framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att stödja verksamheten vid internationellt inrättade domstolar.
59. Europaparlamentet betonar att varaktig fred på många sätt är beroende av samhällets engagemang i fredsprocessen – en process som endast kan rättfärdigas och lyckas om kvinnor är involverade på lika villkor, eftersom de har en viktig samhällsroll och en avgörande roll för livsmedelsproduktionen och för familjens försörjning, särskilt i utvecklingsländerna. Med tanke på att kvinnor och barn utgör 80 procent av flyktingarna kräver parlamentet att kvinnor ska få särskilt stöd och att deras deltagande tillmäts en viktig roll för att främja fred och stabilitet. Parlamentet betonar att det internationella samfundets roll för att stödja civila samhällsnätverk som knyter samman lokala, nationella och internationella initiativ är avgörande för denna fredsprocess.
60. Europaparlamentet efterlyser upprättande av permanenta fredskommissioner med inflytelserika medlemmar från alla stridande parter för att förekomma utbrott av våld i stor skala.
61. Europaparlamentet anser att relevanta civila samhällsorganisationer kan användas för att underlätta dialog mellan stridande grupper om det samtidigt erbjuds utbildning i konfliktlösning och fredsuppbyggnad utan våld. Parlamentet stöder skapandet av möjligheter till dialog genom anordnandet av nationella konferenser, rundabordsdiskussioner mellan de stridande parterna, små kontaktgruppmöten på gräsrotsnivå, medlingsutbildning för lokala icke-statliga organisationer och byäldste samt ledare för traditionella institutioner.
62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de driver utvecklingsprojekt först utse en ledande partner sinsemellan, med uppgift att rationalisera rapporteringen (även om finansieringen till projektet kommer från en annan medlemsstat) så att givandet samordnas och blir samstämt. En annan uppgift skulle kunna vara att utarbeta redovisningsnormer för rapporteringskraven till nationella parlament, lokala myndigheter och internationella organisationer.
63. Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmuntra ett större deltagande och en ökad närvaro av kvinnor i medier och i alla allmänna forum där kvinnor kan yttra sin mening.
64. Europaparlamentet påminner om att födelseregistrering är en grundläggande mänsklig och medborgerlig rättighet. Parlamentet betonar att födelseregistrering är av avgörande betydelse inte minst under och efter väpnade konflikter eftersom den bidrar till att förhindra att barns rättigheter kränks. Sådan registrering måste betraktas som en kärnfråga inom utvecklingspolitiken.
65. Europaparlamentet betonar behovet av ett konfliktkänsligt tillvägagångssätt i hela cykeln med planering, genomförande, övervakning och utvärdering av utvecklingsprogram, i syfte att maximera deras positiva och minimera deras negativa effekter på konfliktens dynamik. Parlamentet understryker vikten av att systematiskt genomföra konfliktanalyser för att förstå vilka faktorer som främst ligger bakom konflikter. Parlamentet anser att införandet av riktmärken är ett användbart verktyg i utvärderingen av utvecklingssamarbetets effekter.
66. Europaparlamentet efterlyser medverkan från länder som gränsar till konfliktområden i planer för utveckling och återuppbyggnad efter konflikten, tillsammans med världssamfundet.
67. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att anta ett regionalt synsätt för att ta itu med situationen i enskilda länder.
68. Europaparlamentet avser att fortsätta att delta aktivt i det arbete som kommissionen organiserar som en uppföljning till sitt ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer. Parlamentet uppmärksammar rådet och kommissionen på att det nu är hög tid att detta arbete, som gått alltför långsamt, resulterar i konkreta åtgärder på sådana viktiga områden som hälsa och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla Europaparlamentet fullständigt underrättat om ytterligare åtgärder som vidtagits i fråga om slutsatserna från landsspecifika fallstudier och i synnerhet när det gäller användningen av dessa resultat för att identifiera och utforma kommande åtgärder.
69. Europarlamentet anser att en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ett lämpligt mandat och adekvata kunskaper och resurser måste inrättas i alla kommissionens delegationer i tredjeländer.
70. Europaparlamentet framhåller att befolkningen i instabila länder har ett akut behov av att se att såväl deras egen situation som situationen för deras land utvecklas i positiv riktning. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att inte bortse från vikten av att de åtgärder som vidtas på området är synliga.
71. Europaparlamentet stöder EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter samt säkerhets- och utvecklingsåtgärderna i EU:s handlingsplan för 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att starkt prioritera fredsbyggande åtgärder.
72. Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp kommissionspersonalens förmåga att genomföra konfliktkänslig planering med hjälp av specialiserad rådgivning, i synnerhet genom att för berörd personal utveckla en kort och skräddarsydd handledning om konfliktkänslighet som bygger på system för konsekvensanalys i freds- och konfliktfrågor (PCIAS) och en uppsättning analytiska instrument som rör konfliktkänslighet (Resource Pack on Conflict Sensitivity).
73. Europaparlamentet anser att insatserna måste vara flexibla, förutsebara och göras i rätt tid för att på ett effektivt sätt kunna klara av den utmaning som omställningen efter en konflikt innebär.
74. Europaparlamentet betonar att EU:s insatser (bl.a. medlings- och förhandlingsgrupper, polisstyrkor och fredsbevarande styrkor) bör inbegripa jämställdhetsrådgivare och utbildning i integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och att minst 40 procent av deltagarna bör bestå av kvinnor på alla nivåer, även inom den högsta ledningen.
75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s externa uppdrag.
76. Europaparlamentet betonar vikten av att ett jämställdhetsperspektiv integreras i fredsforskning, konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande operationer, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter, finansiella instrument, landstrategidokument och regionala strategidokument och i planering av alla externa ingripanden.
77. Parlamentet stöder EU:s särskilda representanter, som är EU:s främsta verktyg för att bidra till att politiska uppgörelser nås och varaktig politisk stabilitet främjas i samhällen efter konflikter.
78. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett brett samarbete mellan de politiska, militära och humanitära aktörerna samt aktörerna på utvecklingsområdet om konfliktförebyggande, medling, fredsbevarande, respekt för de mänskliga rättigheterna, rättssäkerhet, humanitärt bistånd samt långsiktig återuppbyggnad och utveckling.
79. Europaparlamentet efterlyser att en EU-handlingsplan utarbetas om genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och uppmanar kommissionen att uppmana partnerländer och EU:s medlemsstater att ta fram nationella handlingsplaner. Parlamentet föreslår en översyn av EU:s riktlinjer om försvaret av mänskliga rättigheter och ESFP-insatser för att säkerställa full efterlevnad av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820.
80. Europaparlamentet betonar att kommissionen har en skyldighet att stödja partnerländernas bemödanden att utveckla en demokratisk inhemsk ansvarsskyldighet (parlamentarisk kontroll och granskningskapacitet) när gemenskapsstöd ges som ett budgetstöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra denna skyldighet på ett mer stabilt och konsekvent sätt. Parlamentet understryker att organ för parlamentarisk kontroll och kontrollinstitutioner med befogenheter är en viktig faktor för att EU:s budgetstöd ska få långsiktiga effekter. Parlamentet förespråkar att det ska utvecklas övervaknings- och tillsynsmekanismer i civilsamhället, så att de får befogenhet att övervaka hur EU:s budgetstöd används och verkar.
81. Europaparlamentet uppmanar investeringsbanker, inklusive Europeiska investeringsbanken, att se till att deras lån och investeringar i länder som har genomgått konflikter, i synnerhet länder med stora resurser, är förenliga med mänskliga rättigheter och miljönormer och inte underblåser spänningar.
82. Parlamentet lovordar det arbete som genomförts av FN:s nyligen inrättade fredsbyggande kommission och framhåller behovet av att samarbeta med internationella partner, särskilt FN, i biståndsfrågor. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se till att FN-systemet ges ordentliga resurser och ställs till svars för det stöd det ger till processer i länder där FN:s fredsbyggande kommission och andra FN-organ är inblandade.
83. Europaparlamentet betonar att utvecklingsbistånd utgör en ytterst viktig faktor för att skapa fred och förebygga konflikter i instabila stater, men att utvecklings- och konfliktlösningsbiståndet inte får omfatta några militära medel eller inslag.
84. Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar uppförandekoden för FN-tjänstemän som är utstationerade i områden som återhämtar sig från en konflikt, och efterlyser nolltolerans mot sexuellt våld som utövats av fredsbevarande personal eller personal inom icke-statliga organisationer.
85. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s fredsbyggande kommission, Afrikanska unionens kommission, Afrikanska unionens verkställande råd, det panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.
Avdelningen för internationella utvecklingsberäkningar baserade på Världsbankens beräkningar i Global Economic Prospects 2006: Economic implications of Remittances and Migration, Världsbanken, Washington 14 november 2005.
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, varav den senaste antogs den 10 juli 2008 om situationen i Zimbabwe(1),
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(2) vilken förlängde till den 20 februari 2009 de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom rådets gemensamma ståndpunkt 2004/161/GUSP av den 19 februari 2004(3), av kommissionens förordning (EG) nr 1226/2008 av den 8 december 2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(4) samt av Europeiska rådets slutsatser av den 11-12 december 2008 om Zimbabwe, där allvarliga farhågor uttrycks kring det förvärrade humanitära läget i Zimbabwe,
– med beaktande av den resolution om situationen i Zimbabwe som antogs av den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU den 28 november 2008,
– med beaktande av rapporten från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om de samordnade val som hölls i Zimbabwe den 29 mars 2008,
– med beaktande av resolutionen om Zimbabwe, antagen vid Afrikanska unionens 11:e toppmöte i Sharm el-Sheikh den 30 juni–1 juli 2008,
– med beaktande av överenskommelsen från den 15 september 2008 mellan ZANU-PF (Zimbabwes afrikanska nationella union – Patriotiska fronten) och de två grupperingarna inom MDC (Rörelsen för demokratisk förändring) om att lösa de utmaningar som Zimbabwe står inför,
– med beaktande av SADC-avtalet (Södra Afrikas utvecklingsgemenskap) och tillhörande protokoll, inklusive SADC:s valprotokoll,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Zimbabwe står inför en humanitär kris av enorma dimensioner; 5,1 miljoner människor, nästan halva befolkningen, hotas av svält. De grundläggande vattenförsörjnings- och renhållningstjänsterna har brutit samman, med ett utbrott av kolera som följd, vilket i sin tur har lett till att 783 människor dött och över 16 400 smittats i Zimbabwe. Mer än 300 000 människor som allvarligt försvagats av näringsbrist löper stor risk att drabbas av epidemin.
B. Myndigheterna i Zimbabwe har klart visat att de inte förmår lösa den humanitära krisen och att de inte kommer att upphöra med de våldsamma förföljelserna av sina motståndare. Det finns en tydlig koppling mellan den humanitära katastrofen och den ledarskapskris som orsakats av att Robert Mugabe inte fått till stånd rättvisa och trovärdiga val och inte respekterat den politiska överenskommelsen från den 15 september 2008, om principerna för att bilda en nationell samlingsregering med målet att få ett slut på krisen, som uppnåddes trots medlingsförsök av Sydafrikas president Thabo Mbeki.
C. Inflationstakten beräknas vara i närheten av åtskilliga miljarder procent, den högsta i världen, och 80 procent av befolkningen lever på mindre än en US-dollar om dagen, utan tillgång till basvaror som livsmedel och vatten.
D. Enligt den internationella medicinska humanitära organisationen Läkare utan gränser löper minst 1,4 miljoner människor risken att smittas av kolera, om utbrottet inte begränsas genom att man angriper problemet vid roten. Kolerautbrottet sprider sig nu till Sydafrika och Botswana.
E. Kombinationen av en ekonomisk, politisk och social kris har särskilt hårt drabbat kvinnor och flickor, som löper en utomordentligt hög risk att smittas av kolera eftersom de bär ansvaret för vården av sjuka i hemmet.
F. Den förväntade livslängden i Zimbabwe har under det senaste årtiondet fallit från 60 år för båda könen till 37 år för män och 34 år för kvinnor. 1,7 miljoner människor lever nu med hiv i Zimbabwe.
G. Bakom den politiska krisen och det akuta hälsoläget döljer sig en förvärrad människorättskris i Zimbabwe. Den senaste tiden har personer som försvarar mänskliga rättigheter förts bort i en aldrig tidigare skådad omfattning. Jestina Mukokos försvinnande ingår i ett mönster av trakasserier och hotelser mot människorättsaktivister som utförs av personer som misstänks handla på uppdrag av myndigheterna i Zimbabwe.
H. Enligt Unicef har bara 40 % av landets lärare arbete, och endast en tredjedel av eleverna går i skolan. Lärare, liksom läkare och sjuksköterskor, har deltagit i periodiska strejker som våldsamt slagits ned av polisen, enbart för att de har utövat sin rätt att demonstrera fredligt.
I. "De äldstes grupp", bestående av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s förre president Jimmy Carter och Graça Machel, inflytelserik förkämpe för kvinnors och barns rättigheter, har förvägrats inresa i Zimbabwe.
J. Ett antal afrikanska ledare, däribland ärkebiskop Desmond Tutu, Botswanas president Ian Khama och Kenyas premiärminister Raila Odinga, har krävt Robert Mugabes avgång.
K. Den 8 december 2008, under ett firande av 60-årsjubileet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, krävde Frankrikes president Sarkozy för EU:s räkning att Robert Mugabe skulle avgå. Han slog fast att Robert Mugabe "har tagit det zimbabwiska folket som gisslan" och att "Zimbabwes folk har rätt till frihet, säkerhet och respekt".
L. Zimbabwe är nära att uppfylla kriterierna för att man ska kunna åberopa deklarationen som FN:s toppmöte ställde sig bakom i september 2005 om att det finns ett internationellt "ansvar att skydda" människor som hotas av brott mot mänskligheten.
1. Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över det katastrofala humanitära läget i Zimbabwe, koleraepidemin, svälten och Mugaberegimens totala vägran att ge ett positivt svar på krisen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nytt bekräfta sitt åtagande gentemot det zimbabwiska folket genom ett substantiellt och långsiktigt program för humanitärt bistånd.
2. Europeiska unionen har helt nyligen frigjort tio miljoner EU i bistånd, och Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Zimbabwe att häva alla restriktioner för humanitära biståndsorganisationer och se till att det humanitära biståndet kan överlämnas i enlighet med principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende.
3. Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det arbete för att lindra den humanitära krisen i Zimbabwe som utförts av den ovan nämnda delegationen "de äldstes grupp" Det är fullkomligt oacceptabelt att medlemmarna i denna delegation nekades inresevisum av Robert Mugabes regim, eftersom de ville använda sitt inflytande för att öka den omedelbara och mer långsiktiga hjälpen till landet och på så sätt få ett slut på det zimbabwiska folkets fruktansvärda lidande.
4. Europaparlamentet fördömer med kraft Mugaberegimens fortsatta våld mot medlemmar och anhängare av MDC. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över den senaste tidens många bortföranden av personer som försvarar mänskliga rättigheter och kräver en omedelbar frigivning av följande personer: Jestina Mukoko, ledaren för ZPP (Zimbabwiska fredsprojektet); Zacharia Nkomo, bror till den tongivande människorättsadvokaten Harrison Nkomo; Broderick Takawira, provinskoordinator för ZPP; Pascal Gonzo, chaufför vid ZPP, samt ett antal medlemmar av MDC och andra civilrättsaktivister. De som har begått dessa bortföranden måste ställas inför rätta.
5. Det är positivt att EU:s lista över bannlysta personer i Mugaberegimen nyligen utökats, och Europaparlamentet begär att ännu fler Mugabetrogna läggs till, däribland Florence Chitauro, före detta ledande minister för ZANU-PF som nu tros bo i London, vägrar att fördöma Robert Mugabe och reser till och från Zimbabwe utan att hindras.
6. Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga att införa riktade sanktioner (reseförbud och frysning av tillgångar) mot Robert Mugabe och personer som aktivt är inblandade i våldshandlingar eller brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar särskilt Kina, Ryssland och Sydafrika att stödja kraftfulla åtgärder mot Mugaberegimen i FN:s säkerhetsråd och att markera för afrikanska regeringar att de inte längre är villiga att ge något stöd till Robert Mugabes regim.
7. Den integritet som regeringarna i Kenya, Botswana och Zambia har visat genom att kritisera Robert Mugabe förtjänar beröm. Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att så många andra afrikanska regeringar fortfarande är beredda att blunda för Mugaberegimens ondska.
8. Zimbabwes folk har ett skriande behov av politisk förändring, och Europaparlamentet fördömer Robert Mugabes vägran att genomföra den överenskommelse som han undertecknade den 15 september 2008 om att lämna över viktiga ministerposter till Morgan Tsvangirais parti och att inleda politiska reformer.
9. Europaparlamentet är djupt oroat över att det zimbabwiska folkets desperata behov av omedelbara, djupgående och demokratiska förändringar fortsätter att gäckas av den förtryckande och manipulativa Mugaberegimen, som enbart tjänar sig själv.
10. Europaparlamentet vädjar till afrikanska länder och regionala institutioner, däribland SADC och framför allt Afrikanska unionen i egenskap av garant för överenskommelsen från den 15 september 2008, liksom till framstående afrikaner, att öka trycket för att få till stånd en rättvis lösning på Zimbabwes problem som grundar sig på de trovärdiga val som hölls i mars 2008 och att övervaka alla politiska överenskommelser på ett balanserat sätt.
11. Europaparlamentet uppmanar rådet att uppmuntra Afrikanska unionen att ta fram planer för ett aktivt ingripande för att skydda civilbefolkningen i Zimbabwe.
12. Europaparlamentet uppmanar rådet till fortsatt vaksamhet när det gäller de eventuella konsekvenserna för regionen av ZANU-PF:s medvetna underlåtenhet och vanstyre, som håller på att destabilisera Zimbabwe.
13. Europaparlamentet uttrycker djup oro över läget för zimbabwiska flyktingar i regionen och beklagar våldshandlingarna mot zimbabwiska flyktingar i grannländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja dessa grannländer genom att införa ekonomiska och materiella biståndsprogram för flyktingarna.
14. Europaparlamentet vädjar med eftertryck till alla berörda parter och till världssamfundet att stå redo för att ge stöd till Zimbabwes ekonomiska och sociala återhämtning, så snart en regering har bildats som verkligen återspeglar det zimbabwiska folkets vilja på alla nivåer och så snart det finns påtagliga tecken på att respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten håller på att återvända.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att trappa upp sin diplomatiska verksamhet i Afrika för att säkerställa ett aktivt stöd till förändring i Zimbabwe.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, Zimbabwes och Sydafrikas regeringar och parlament, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, Panafrikanska parlamentet samt generalsekreteraren och regeringarna i SADC och dess parlamentariska forum.
– med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av avtalet från 15 december 2003 om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama, å andra sidan, och ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama(1),
– med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för skydd av människorättsförsvarare,
– med beaktande av rapporterna från EU:s expertgrupp om valprocessen och kommunalvalet i Nicaragua den 9 november 2008,
− med beaktande av uttalandena av kommissionens ledamot Benita Ferrero Waldner om händelserna i Nicaragua efter de kommunala och regionala valen den 9 november 2008,
− med beaktande av de pågående förhandlingar som syftar till undertecknande av ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika,
– med beaktande av det pressmeddelande om människorättsförövare och människorättsorganisationer som Europeiska unionens 27 medlemsstater utfärdade den 22 oktober 2008,
–med beaktande av den sjätte förhandlingsrundan för associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika som organiseras den 26 och 27 januari 2009 i Bryssel,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. EU:s expertgrupper har rapporterat om anklagelser om valfusk i samband med resultaten av kommunalvalen den 9 november 2008 och om de nicaraguanska myndigheternas ovilja att få till stånd verkligt demokratiska val. Valen kännetecknades av angrepp som i synnerhet riktades mot medierna, och av detta följde polarisering och bråk.
B. Förenta nationerna, Europeiska unionen och Förenta staterna samt flera nicaraguanska icke-statliga organisationer uttryckte oro över i vilken omfattning det varit möjligt att övervaka valen.
C. Nicaraguas högsta valmyndighet utfärdade den 11 juni 2008 resolutioner som innebar att de förnyande sandinisternas parti MRS (Movimiento Renovador Sandinista) förlorade sin rättskapacitet, och att man påstod att det konservativa partiet inte uppfyllde de krav som måste vara uppfyllda på förhand för att få ställa upp i kommunalvalet i november 2008. Båda dessa partier hindrades alltså från att delta.
D. Människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom journalister vid dagstidningarna och medierepresentanter, utsätts sedan flera månader för attacker och fientliga angrepp, av enskilda personer, politiska grupperingar och organ som har kopplingar till statsmakten.
E. Nicaraguas vice samarbetsminister har föreslagit att man ska inrätta ett system för gemensam beskattning av de icke-statliga organisationernas ekonomiska stöd. Flera icke-statliga organisationer har blivit föremål för utredning på grund av anklagelser om att de inte uppfyller de rättsliga kraven, och 17 människorättsorganisationer har anklagats för förskingring.
F. Försvarare av sexuella och reproduktiva rättigheter har blivit föremål för brottmålsutredningar, till och med för att de gett stöd åt en våldtagen flicka och hjälpt henne att göra abort för att rädda hennes liv vid en tidpunkt då abort av hälsoskäl inte var straffbart.
G. Utveckling och konsolidering av demokrati och rättssäkerhet måste tillsammans med respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vara en integrerad del av Europeiska unionens utrikespolitik.
H. När Europeiska unionen och dess partner undertecknar avtal som innehåller en människorättsklausul med länder utanför EU, har de ett ansvar att se till att internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter respekteras och att klausulerna är ömsesidiga till sin karaktär.
I. Under de senaste två årtiondena har Nicaragua sjunkit ned i allt svårare fattigdom.
1. Europaparlamentet beklagar djupt det sätt på vilket valprocessen genomfördes vid lokalvalen den 9 november 2008 och anser att valresultatet saknar all demokratisk legitimitet.
2. Europaparlamentet beklagar att misstankarna om fusk i vissa kommuner ledde till demonstrationer och sammandrabbningar mellan anhängare till olika politiska partier, vilket resulterade i flera skadade människor och förvärrade den redan befintliga djupa politiska krisen.
3. Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att snabbt vidta åtgärder för att lugna ner den pågående situationen, och uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att respektera det arbete som människorättsorganisationerna utför.
4. Europaparlamentet beklagar de många attacker och trakasserier som människorättsorganisationer, deras medlemmar, oberoende journalister och företrädare för kommissionens delegation i Nicaragua har utsatts för under de senaste månaderna från människor, politiska grupperingar och organ som har kopplingar till statsmakten.
5. Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att fördöma de våldshandlingar som deras anhängare har gjort sig skyldiga till.
6. Europaparlamentet beklagar att två politiska partier inte kunnat delta i lokalvalen, och uttrycker sin oro över hur det går med framstegen för landets demokratiska konsolidering och styrelseskick, inte minst när det gäller processerna för delaktighet och aktiv medverkan.
7. Europaparlamentet uppmanar den nicaraguanska regeringen och de olika statsinstanserna att vaka över yttrandefriheten och rättsväsendets oberoende, och därigenom garantera bevarande av landets demokratiska grundstenar. Parlamentet önskar att Nicaragua så snart som möjligt ska ratificera Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen.
8. Europaparlamentet välkomnar med tillfredsställelse det officiella pressmeddelande som EU:s 27 medlemsstater utfärdade den 22 oktober 2008, i vilket angreppen på människorättsförsvarare och människorättsorganisationer kritiserades.
9. Europaparlamentet önskar att man i samband med förhandlingarna om associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Centralamerika ska påminna Nicaragua om att landet måste efterleva principerna om respekt för rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna, värden som försvaras och främjas av EU.
10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra upp situationen i Nicaragua på dagordningen för sammanträdena med de nicaraguanska myndigheterna, såväl på bilateral som på multilateral nivå.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska staters organisation, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet och Nicaraguas regering och parlament.
Angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya
124k
43k
Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och särskilt den av den 25 oktober 2006 om förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja(1) och den av den 19 juni 2008 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Khanty-Mansiysk den 26-27 juni 2008(2),
– med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ryska federationen som trädde i kraft 1997 i avvaktan på att det ersätts av ett nytt avtal,
– med beaktande av de pågående förhandlingarna om ett nytt avtal som ska upprätta en ny heltäckande ram för förbindelserna mellan EU och Ryssland och återstarten för dessa förhandlingar under det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Nice den 14 november 2008,
– med beaktande av förklaringen från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd om genomsökningen av organisationen Memorials kontor i Sankt Petersburg den 4 december 2008,
– med beaktande av ODIHR:s (kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter) rapport för 2008 om försvarare av mänskliga rättigheter,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Ryssland är medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har därigenom åtagit sig att till fullo respektera mänskliga och medborgerliga rättigheter.
B. Det råder allvarlig oro över situationen för försvararna av de mänskliga rättigheterna och över de svårigheter som möter icke-statliga organisationer som verkar för skydd av de mänskliga rättigheterna.
C. Ett flertal klagomål har inlämnats av ryska medborgare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg vars avgöranden bekräftar att det sker allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i ett antal fall och att de ryska myndigheterna agerar godtyckligt.
D. Den 28 oktober 2008 blev Otto Messmer, ledare för den ryska jesuitorden och Victor Betancourt, en ecuadoriansk präst, brutalt mördade i sin lägenhet i Moskva.
E. En ledande rysk advokat inom området för mänskliga rättigheter, Karinna Moskalenko, som framgångsrikt företrätt 30 ryska medborgare i domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, blev i mitten av oktober 2008 offer för ett försök att förgifta henne med kvicksilver som placerats i hennes bil i Strasbourg.
F. Den 31 augusti 2008 blev Magomed Evloyev, ägare till en ingusjisk oberoende webbplats, dödad när han befann sig i fängsligt förvar hos polisen.
G. Ett flertal mordförsök mot människorättsaktivister har registrerats från juli till oktober 2008, bland annat på den ingusjiske oppositionsledaren Akhmed Kotiev, människorättsaktivisten Zurab Tsechoev från Ingusjien, människorättsaktivisten Dmitrii Kraiukhin från Orel och människorättsaktivisten Stanislav Dmitrievski från Nizhni Novgorod.
H. Den 4 december 2008 genomsöktes Sankt Petersburgs-kontoret för forsknings- och informationscentret Memorial, som de senaste tjugo åren genomfört forskning om stalinistiskt förtryck i Sovjetunionen, av maskerade män från den ryske allmänne åklagarens kontor. Under denna razzia bortfördes hårddiskar och CD-skivor med hela databaser över tusentals offer. Ingen inventarielista över de konfiskerade dokumenten föreligger. Memorials advokater tilläts inte komma in i lokalerna.
I. Brottsutredningen och rättegången efter mordet på journalisten Anna Politkovskaya ger upphov till allvarlig oro när det gäller insynen och respekten för rättsstaten. Detta brutala mord har ännu inte till fullo utretts och lösts på ett tillfredsställande sätt.
J. De ryska myndigheterna är fortfarande inte villiga att samarbeta i utredningen om mordet på Aleksander Litvinenko i London genom förgiftning av radioaktivt polonium.
K. Polisen hindrade brutalt en protestdemonstration mot Kreml som organiserats av Garry Kasparovs oppositionsgrupp "det andra Ryssland" den 14 december 2008 i Moskva, grep demonstranter och drog in dem i lastbilar. Cirka 100 demonstranter arresterades.
L. I Wien den 3 december 2008 uppmanade 17 ryska människorättsaktivister EU att inte bara ytterligare stärka rollen för EU-Rysslands människorättssamråd snarast utan att också ta upp de mest brådskande fallen vid toppmötena mellan EU och Ryssland.
1. Europaparlamentet fördömer med eftertryck angreppen på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland, inbegripet på advokater som företräder medborgerliga rättigheter och uppmanar de ryska myndigheterna på alla nivåer att skydda och garantera deras fysiska integritet.
2. Europaparlamentet påpekar att de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokrati måste förbli huvudfrågor för den ytterligare utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet betonar betydelsen av en fortsatt diskussion om mänskliga rättigheter med Ryssland som en del av EU-Rysslands människorättssamråd och begär en förbättrad sammansättning av dessa möten så att relevanta ministerier, domstolsväsendet och representanter för det ryska civilsamhället också kan medverka.
3. Europaparlamentet anser att respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstaten bör vara en integrerad del av det nya ramavtal som nu förhandlas fram.
4. Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att följa avgörandena i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och att snarast ratificera protokollet om en reformering av domstolen. Ryska federationen uppmanas också att ratificera tilläggsprotokoll 14 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
5. Europaparlamentet fördömer genomsökningen av organisationen Memorials kontor i Sankt Petersburg den 4 december 2008. Parlamentet ber de ryska myndigheterna och den allmänne åklagarens kontor i Sankt Petersburg att till forsknings och informationscentret Memorial omedelbart återlämna elva hårddiskar och CD-skivor som bortfördes från centret under polisrazzian den 4 december 2008 och som innehåller ovärderliga uppgifter om mer än 50 000 offer för Stalintidens förtryck.
6. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den allt kraftigare trenden med våld, som resulterat i att mer än 100 människor dödats under 2008 på grund av sin ras, nationalitet, religion eller sexuella läggning enligt Moskvabyrån för de mänskliga rättigheterna och på avsaknaden av kraftiga fördömanden från de ryska myndigheternas sida av sådana hatbrott.
7. Europaparlamentet noterar med oro vissa tendenser att rehabilitera Stalinistregimen och understryker att Ryssland enbart kan upprätta en verklig demokratisk kultur om man tar itu med sitt tragiska förflutna.
8. Europaparlamentet är bestört över mordförsöket i oktober 2008 på människorättsadvokaten Karinna Moskalenko och hennes familj och vädjar till både de franska och ryska myndigheterna att identifiera förövarna och deras motiv.
9. Europaparlamentet är övertygat om att den verksamhet som utförs av människorättsadvokater, vilka agerar i fall av påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna och som måste ta stora personliga risker när det fortsätter sina uppdrag, bör visas största respekt, skyddas av staten och stödjas av det internationella samfundet.
10. Europaparlamentet förblir ytterst oroat över lagstiftningen om extremism, som kan påverka det fria informationsflödet och kan leda de ryska myndigheterna till att ytterligare begränsa rätten till yttrandefrihet för försvarare av mänskliga rättigheter.
11. Europaparlamentet noterar att det är två år sedan den ryska oberoende journalisten Anna Politkovskaya, som blivit en symbol för pressfriheten, mördades. Parlamentet påminner om sin ovan nämnda resolution av den 25 oktober 2006 och hyllar hennes mod och det värv som denna symbol för ärlighet och hederlighet utförde. Hennes livsverk behöver få fortsatt stöd och erkännande.
12. Europaparlamentet är bestört över att rättegången bara är öppen för ett begränsat antal journalister och stängd för TV-journalister. Domstolen uppmanas att till fullo respektera juryns beslut och att öppna rättegången för alla journalister och medier. Parlamentet väntar sig att domstolen inte bara fastställer vem som begick eller medverkade vid mordet utan också vem som beordrade mordet på Anna Politkovskaya.
13. Europaparlamentet välkomnar att ODIHR 2006 upprättade en kontaktpunkt för försvarare av mänskliga rättigheter som övervakar situationen för dessa i hela det territorium som täcks av OSSE. Parlamentet uppmuntrar kraftigt EU-institutionerna att i praktiken genomföra sitt stöd för människorättsaktivisterna genom att inrätta kontaktpunkter för dessa i samtliga tre institutioner för att bättre samordna sina åtgärder med andra internationella och europeiska organisationer.
14. Europaparlamentet uttrycker sin oro med anledning av de fortsatta och storskaliga övergreppen på värnpliktiga i de ryska väpnade styrkorna och uppmanar de ryska myndigheterna att undersöka och ställa de ansvariga inför rätta samt att få slut på övergreppen inom de väpnade styrkorna och visa beslutsamhet när det gäller att modernisera den förhärskande kulturen.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament samt till OSSE och Europarådet.