Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2153(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0505/2008

Ingivna texter :

A6-0505/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 13/01/2009 - 6.6
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0006

Antagna texter
PDF 167kWORD 84k
Tisdagen den 13 januari 2009 - Strasbourg
Den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning
P6_TA(2009)0006A6-0505/2008

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning (2008/2153(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel(1) samt sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika(3),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (KOM(2008)0450),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2008 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén "De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande" (KOM(2008)0321),

–   med beaktande av slutsatserna från världslivsmedelstoppmötet som hölls i rom den 13–17 november 1996 och målet att minska antalet hungrande med hälften före 2015,

–   med beaktande av Agricultural Outlook 2008–2017, utgiven av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–   med beaktande av rekommendationerna från den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar,

–   med beaktande av resultatet av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

–   med beaktande av de pågående WTO-förhandlingarna inom Doharundan,

–   med beaktande av Parisförklaringen av den 2 mars 2005 om biståndets effektivitet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0505/2008), och av följande skäl:

A.  För första gången sedan 1970 står världen inför en akut livsmedelskris som orsakats av såväl strukturella, långsiktiga faktorer som andra faktorer, och som inneburit att majspriset tredubblats sedan 2006 och världsmarknadspriserna på vete stigit med mer än 180 procent under två år, medan livsmedelspriserna generellt stigit med ca 83 procent.

B.  Denna betydande och oförutsedda prisökning har ägt rum under en relativt kort period, mellan september 2006 och februari 2008. Världsmarknadspriserna på andra livsmedel har fördubblats under de senaste två åren och förväntas förbli höga, trots det prisfall för olika spannmål som för närvarande registrerats, vilket terminsmarknaderna vittnar om.

C.  De stigande foderpriserna inverkar negativt på produktionskostnaderna, vilket riskerar att minska produktionen av animalieprodukter, för vilka efterfrågan ökar och ytterligare kommer att öka, framför allt i tillväxtekonomierna.

D.  Enligt FAO:s och OECD:s uppskattningar kommer råvarupriserna inte att sjunka till nivåerna före 2006, även om de kan komma att sjunka från den högsta nivå som de uppnått under det gångna året. Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan emellertid vara ett allt tydligare och normalt kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar men också på grund av den allt större skillnad som konstaterats mellan produktionskostnader och konsumentpriser.

E.  De globala livsmedelslagren har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager för endast 57 dagar under 2007 och ett lager för endast 40 dagar under 2008.

F.  Dessa och andra faktorer har fått omedelbara och allvarliga konsekvenser för ett stort antal människor. Globalt sett har livsmedelspriskrisen drivit ytterligare miljontals människor in i fattigdom och hungersnöd. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och lett till ökad instabilitet i länder och regioner runtom i världen. Till och med i EU har lagren uttömts i en sådan utsträckning att mer livsmedel inte kan tas från programmet för akut livsmedelsbistånd.

G.  Enligt aktuella beräkningar från organisationer som bekämpar svält i världen lider i dag en person av fem i utvecklingsländerna av undernäring och kronisk hunger, och varje dag dör över 30 000 barn i världen av hunger och fattigdom.

H.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och i många afrikanska länder till mer än 80 procent. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

I.  Kvinnor producerar mellan 60 och 80 procent av livsmedlen i utvecklingsländerna och står för halva världsproduktionen av livsmedel. De spelar en oerhört viktig roll för att försörja familjerna, men har det avgjort svårare än män att få tillgång till mark och produktionsmedel och måste därför konsekvent främjas och stödjas.

J.  Allra värst drabbar den aktuella krisen låginkomsthushåll både i EU och i utvecklingsländerna, där den andel som hushållen avsätter för livsmedel uppgår till mellan 60 och 80 procent av de totala inkomsterna, i jämförelse med EU där denna siffra i genomsnitt uppgår till 20 procent.

K.  Parlamentet och rådet har upprepade gånger efterlyst mer kraftfulla åtgärder mot detta globala problem, särskilt tillhandahållande av nödvändiga medel för finansiering av jordbruksinsatsvaror och hjälp att använda marknadsbaserade förvaltningsinstrument.

L.  EU är och förblir en betydande livsmedelsproducent som globalt står för 17 procent av produktionen av vete, 25 procent av produktionen av mjölk, 20 procent av produktionen av griskött och 30 procent av produktionen av nötkött. EU är emellertid också en stor importör av jordbruksprodukter eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande vad gäller många basjordbruksprodukter.

M.  EU innehar en ledande ställning när det gäller att fastställa livsmedelsproduktionsstandarder på högsta nivå, betona spårbarheten enligt systemet "från jord till bord" och garantera att EU-producerade livsmedel är säkra.

N.  EU är även föregångare när det gäller miljöskyddsinitiativ som syftar till att skydda naturresurserna, men som samtidigt orsakar ökade kostnader för EU:s jordbrukare.

O.  EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av biståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat oavbrutet sedan 1980-talet.

P.  Traditionellt finansierar EU ca 10 procent av världens utvecklingsbistånd, jämsides med medlemsstaternas bidrag. Detta bekräftas av det aktuella bidraget via kommissionens instrument (kring 1,8 miljarder euro: 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd).

Q.  Trycket på naturresurserna är högt. Den globala efterfrågan på livsmedel förväntas fördubblas fram till 2050 och den globala livsmedelsproduktionen måste öka.

R.  Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder euro per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder invånare.

S.  De gällande internationella och regionala överenskommelserna har visat sig otillräckliga för att reglera försörjningen av marknaden och handeln. Den nyliga ökningen av livsmedelspriserna måste få regeringar runtom i världen att vakna upp och inse att jordbruksproduktionen inte kan tas för given.

1.  Europaparlamentet bekräftar att den globala livsmedelsförsörjningen är en ytterst angelägen fråga för EU, och efterlyser omedelbara och fortsatta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och globalt. Parlamentet anser att det är viktigt att värdesätta alla typer av jordbruks- och livsmedelsproduktion i världen, och understryker att konsumenterna bör ha tillgång till livsmedel till rimliga priser samtidigt som jordbrukarna bör garanteras en skälig levnadsstandard.

2.  Europaparlamentet betonar den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den införds 1962 har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och till EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen. Parlamentet understryker att gemenskapsjordbruket även i framtiden måste ta på sig denna roll.

3.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att resultatet av många reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken under de senaste 25 åren har varit att kostnaderna å ena sidan gått ner och att jordbruksproduktionen och lagren i EU å andra sidan minskat, och att man övergått från att betona kvantitet till att betona en marknadsstyrd kvalitetsproduktion. Parlamentet anser att denna ändring av politiken har lett till färre potentiella marknadsmöjligheter för EU:s producenter och till ökat utnyttjande av livsmedel som importeras från länder utanför EU och produceras enligt mycket annorlunda produktionsstandarder, vilket har skapat orättvisa konkurrensförhållanden för EU:s jordbruksprodukter.

Dagsläget och orsaker

4.  Europaparlamentet påpekar att över 860 miljoner människor led av kronisk hunger innan de senaste höjningarna av livsmedelspriserna hade noterats. Parlamentet konstaterar att Världsbanken förutspår att de ökade livsmedelspriserna kan komma att driva ytterligare 100 miljoner människor in i en djupare fattigdom.

5.  Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna, och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet är medvetet om att endast en liten procentandel av den globala livsmedelsproduktionen verkligen saluförs på de internationella marknaderna av ett litet antal exportländer.

6.  Europaparlamentet konstaterar att skördarna av basgrödor varit goda under 2007 och 2008. Parlamentet konstaterar att det överhängande problemet med osäker livsmedelsförsörjning under 2007 orsakades av att utbudet minskade och råvarupriserna gick upp. Parlamentet är djupt oroat över de låga nivåerna på de globala livsmedelslagren som för närvarande endast kan erbjuda tillräckligt med spannmål för hela världen under mindre än 40 dagar.

7.  Europaparlamentet understryker att människors kamp för att tillgodose sina grundläggande behov, särskilt behovet av livsmedel och vatten, ofta kan vara en källa till konflikter. Parlamentet konstaterar att ökningen av världens befolkning, som fram till år 2050 beräknas växa med tre miljarder människor, kommer att skärpa dessa spänningar ytterligare i världens alla regioner. Parlamentet kräver därför att detta geostrategiska perspektiv tas med i beräkningen då den framtida jordbrukspolitiken ska utarbetas.

8.  Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (prishöjningar för gödselmedel, frön m.m.), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom uppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser, vilket för sin del urholkar motivationen att öka produktionen. Parlamentet oroar sig över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket kommer att förvärra livsmedelskrisen i EU och i världen.

9.  Europaparlamentet noterar det kraftiga prisfallet på råvarumarknaden under innevarande säsong, vilket skapar oro för producenterna och undergräver jordbrukarnas förtroende.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av en heltäckande analys av de ökande livsmedelspriserna, med beaktande av de ökande energipriserna för slutkonsumenterna, de alltmer extrema väderförhållandena och det ökande energibehovet till följd av den globala befolkningsökningen, och uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka den möjliga kopplingen mellan höga livsmedelspriser och ökande priser på energi, särskilt bränsle. Parlamentet understryker vidare att åtgärder måste vidtas för att minska jordbrukets beroende av fossila energikällor genom en mer effektiv energiförbrukning och utveckling av energisnåla odlingssystem.

11.  Europaparlamentet efterlyser strategiska instrument avsedda att motverka sådana dramatiska och skadliga prisfluktuationer och i vilka hänsyn tas till behovet att garantera producenterna en skälig levnadsstandard. Parlamentet anser att systemet med samlat gårdsstöd erbjuder en möjlighet för jordbrukarna att ställa om produktionen i enlighet med marknadens behov men kan vara otillräckligt när det gäller att hantera dramatiska marknadsprisfluktuationer.

12.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de långsiktiga strukturella orsaker som är aktuella till följd av de nyligen ökade priserna på jordbruksråvaror, bland annat en konstant ökande global efterfrågan och en ständig minskning av investeringarna i den globala jordbruksproduktionen. Parlamentet konstaterar att bland annat ökningen av energipriset och i synnerhet av oljepriset har fått betydande konsekvenser för jordbruksproduktionen (genom att ge upphov till ökade produktions- och distributionskostnader) och för uppkomsten av livsmedelskriser i de fattiga länderna (på grund av kostnaderna för att transportera livsmedel inom länderna).

13.  Europaparlamentet konstaterar att 2 procent av EU:s spannmålsproduktion ställdes om till produktion av biobränslen under 2007, jämfört med den 25 procent av den nordamerikanska majsproduktion, som avsattes för produktion av etanol under det året. Parlamentet efterlyser en global bedömning av denna trend och dess inverkan på livsmedelspriserna samt en samordning av politiken på internationell nivå för att se till att livsmedelsförsörjningen inte äventyras av strävan att främja produktion av förnybar energi. Parlamentet kräver också att internationella och regionala överenskommelser ska omfatta skyldigheter som innebär att de stöd som beviljas för produktion av biobränslen inte äventyrar livsmedelssäkerheten i världen och att de respekterar tillämpliga regler för att inte orsaka konkurrenssnedvridningar mellan handelsparterna. Parlamentet kräver dock ett fast åtagande från EU:s sida om att främja andra generationens biobränslen.

14.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att uppnå balans i fråga om produktionen av biobränslen och bioenergi å ena sidan och den nödvändiga livsmedelsreserven i världen å andra sidan. Den ökade produktionen av biobränslen och bioenergi kan inverka positivt på jordbruks- och livsmedelssektorn, som för närvarande påverkas av höga priser på råvaror som är nödvändiga inom bearbetningsindustrin, såsom gödselmedel, diesel, m.m. Utvecklingen av förnybara energikällor utgör därför ett hållbart ekonomiskt och socialt utvecklingsalternativ för landsbygden, och är samtidigt en ekologiskt hållbar åtgärd, och detta i ännu högre grad med hänsyn till EU:s mål för förnybar energi för 2020. Samtidigt måste dock åtgärder vidtas för att hantera de negativa effekter som ökningen av produktionen av energigrödor kan få för den biologiska mångfalden, livsmedelspriserna och markanvändningen.

15.  Europaparlamentet noterar att EU i hög grad har bidragit till att öka utbudet av jordbruksråvaror genom att avskaffa systemet för arealuttag.

16.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att konsumenternas matvanor ändras snabbt, särskilt i tillväxtländerna, där man övergår till att konsumera allt mer kött och proteiner, vilket kräver ökad produktion av spannmål. Parlamentet noterar även den välkomna ökningen av realinkomsterna i länder såsom Kina och Indien, något som kommer att leda till att efterfrågan på jordbruksprodukter och bearbetade livsmedel ökar kontinuerligt.

17.  Europaparlamentet anser att den ökade marknadskoncentrationen inom detaljhandelssektorn för livsmedel bör övervakas så att den inte leder till monopolsituationer, eftersom större detaljhandlares verksamhet eventuellt inte alltid ligger i linje med producenternas, bearbetningsföretagens eller konsumenternas intressen.

18.  Europaparlamentet efterlyser alternativa lösningar för att återupprätta balansen till förmån för de mindre producenterna, som inte kan förhandla med stora grossister. Trots att det på EU-nivå finns en anti-monopollagstiftning som förbjuder stora producenters missbruk av dominerande ställning på EU:s marknader, finns det ännu inte några särskilda bestämmelser för att bekämpa sådana monopolistiska metoder som en del av de stora varuhusen (supermarketar och hypermarketar) tillämpar.

EU-åtgärder

19.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 bör vara en hörnsten för EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet anser också att det är av största vikt att den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med övriga gemenskapsåtgärder i högre grad bidrar till livsmedelbalansen i världen.

20.  Europaparlamentet anser emellertid att den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare bör anpassas så att den kan hantera försörjningsproblem. Parlamentet är besviket över att kommissionen inte till fullo antagit denna utmaning i samband med sina lagstiftningsförslag relaterade till hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken i maj 2008. Parlamentet motsätter sig avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och ökade nedskärningar i stödutbetalningar till jordbrukarna.

21.  Inför budgetöversynen 2008–2009 efterlyser Europaparlamentet en stabil och konstant nivå för EU:s och medlemsstaternas utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken som kan garantera skäliga inkomster för jordbrukarna. Parlamentet påminner om att jordbrukarna behöver en stabil politisk miljö för att kunna planera inför framtiden och understryker att en sådan politik måste grundas på införandet av ett skyddsnät för inkomsterna, mot risker och kriser som orsakas antingen av allvarliga naturkatastrofer eller av marknadssnedvridning och ett ovanligt långvarigt och omfattande prisfall. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att jordbruket tillför de nationella ekonomierna och EU:s ekonomi ett betydande mervärde.

22.  Europaparlamentet påpekar att marknaden inte ensam kan garantera producenterna den inkomstsäkerhet som de behöver för att kunna fortsätta jordbruket på grund av de höga kostnaderna för att efterleva EU:s bestämmelser om livsmedelsproduktion, livsmedelsäkerhet, miljö och djurskydd. Parlamentet välkomnar dock den ökade marknadsorienteringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet beklagar emellertid att målen i 2003 års reform om att åstadkomma högre marknadspriser och mindre byråkrati för jordbrukarna inte till fullo har uppnåtts.

23.  Europaparlamentet anser att de många tvärvillkoren avskräcker producenterna, och att man borde förenkla dessa villkor när det är möjligt. Parlamentet välkomnar i detta syfte kommissionens förenklingsinitiativ.

24.  Europaparlamentet anser det vara oroväckande att den föreslagna EU-lagstiftningen t.ex. om växtskyddsprodukter kan få dramatiska effekter genom att den minskar möjligheterna för jordbrukarna att maximera sin avkastning, och kan därför i själva verket leda till en dramatisk minskning av jordbruksproduktionen i EU. Parlamentet efterlyser en detaljerad konsekvensbedömning – särskilt avseende konsekvenserna för livsmedelsförsörjningen – av samtliga framlagda förslag.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning initiativ för att lindra klimatförändringens effekter påverkar jordbrukssektorn. Jordbruket måste bidra till att bekämpa klimatförändringen, men det måste också få verktyg för att som en av de mest klimatkänsliga ekonomiska sektorerna kunna råda bot på effekterna av klimatförändringen, för att undvika att initiativen leder till minskad jordbruksproduktion i EU och att den ersätts med importerad produktion.

26.  Europaparlamentet anser att man måste se över EU:s och andra internationella produktions- och marknadsövervakningssystem för att kunna erbjuda en snabbare varningsmekanism för att fastställa produktionstrender. Parlamentet anser att det finns behov att ett internationellt system för livsmedelsinventering och ett system för livsmedelslager. EU bör enligt parlamentet ta initiativ till att utarbeta ett sådant system. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera tillsammans med internationella partner och lägga fram förslag i denna fråga.

27.  Europaparlamentet kräver att man ställer effektiva försäkringar till förfogande som skydd mot massiva pris- och inkomstvariationer samt väderrelaterade konsekvenser för produktionen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett effektivt marknadskontrollsystem för EU som kan registrera förändringarna och trenderna i priset på jordbruksprodukter och kostnaderna för insatsvaror. Parlamentet understryker att detta system måste vara öppet och möjliggöra en jämförelse av likvärdiga produkter i olika medlemsstater.

29.  Europaparlamentet anser att man inom ramen för FAO bör inrätta ett observatorium för att på internationell nivå övervaka priset på jordbruksprodukter, insatsvaror och livsmedel.

30.  Europaparlamentet konstaterar att man inom ramen för de olika reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken åtgärdat de delar av EU:s jordbrukspolitik som kan snedvrida handeln och därmed få negativa konsekvenser för jordbrukarna i utvecklingsländerna, men att handelsförbindelserna förblir ojämlika och att det krävs ytterligare insatser för att skapa ett mer rättvist system.

31.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att reformerna av EU:s politik för att uppfylla WTO-kraven har lett till en omorientering av jordbruksstöden från produktionsrelaterade betalningar till avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och avreglering av marknaderna, vilket gjort att konsumenter och producenter blivit allt mer utsatta för världsmarknadens instabilitet. Parlamentet kräver att politiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska omfatta bestämmelser om livsmedelssäkerhet och att handelsavtalen ska omfatta samma skyldigheter för handelsparterna att reglera handeln på ett sätt som inte äventyrar livsmedelstryggheten i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för WTO-förhandlingarna arbeta för ett kvalificerat marknadstillträde, så att de höga miljönormerna inom EU:s jordbruk och varje medlemsstats rätt till tryggad livsmedelsförsörjning inte äventyras av billig import.

32.  Europaparlamentet konstaterar att EU fortsätter sina åtaganden att avskaffa alla exportbidrag senast 2013, och att ytterligare reformer av marknadsstödsinstrumenten eftersträvas inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, i linje med WTO-överenskommelserna.

33.  Europaparlamentet anser att snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna behövs som ett första steg för att hantera de omedelbara behoven hos dem som drabbas värst av livsmedelskrisen. Parlamentet betonar emellertid att denna mekanism är en punktinsats som är avsedd att avsätta medel under rubrik 4 i EU:s allmänna budget för småskaliga jordbruk i de värst drabbade länderna, och som kommer att behöva kompletteras med ytterligare investeringar. Parlamentet anser att kommissionen bör granska hur dessa medel används, garantera att de används på ett hållbart sätt där de behövs mest och rapportera regelbundet till parlamentet. Parlamentet begär dessutom att, inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll, regelbundet få en översikt över genomförandet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina nuvarande program avsedda att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa och i hela världen. Parlamentet efterlyser ökade medel till det tematiska programmet för tryggad livsmedelsförsörjning (2007-2010), för vilket det för närvarande anslagits 925 miljoner euro för hela programplaneringsperioden. Parlamentet välkomnar förslaget om ökning av budgetanslagen för programmet för leverans av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen, vilket lades fram av kommissionen den 17 september 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande strategi för livsmedelssäkerhet för att säkra konsekvens mellan unionens alla politikområden.

35.  Europaparlamentet oroas över den aktuella internationella finanskrisen som kan leda till att finansieringen till jordbrukarna minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen kan påverka jordbrukssektorn och att ta upp förslag som kan garantera stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier.

36.  Europaparlamentet hänvisar till forskning som visar att konsumenterna för det mesta är omedvetna om de väsentliga fördelarna med den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser(4). Parlamentet efterlyser en informationspolitik för medborgarna och ett förnyat åtagande till förmån för förenkling, vilket skulle öka medvetenheten om den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och fördelar. Parlamentet föreslår att man förklarar för allmänheten vad det skulle kosta om den gemensamma jordbrukspolitiken inte fanns.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en betydande roll inom EU:s utrikespolitik och utvecklingspolitik, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Förutom att trygga EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken enligt parlamentets mening även medverka till att ta itu med det ökade globala behovet av livsmedel.

38.  Europaparlamentet konstaterar att väpnade konflikter har en mycket negativ inverkan på produktionen av och tillgången till livsmedel. Parlamentet är oroat över de allvarliga följderna av konflikttendenser i fråga om livsmedelsförsörjning, till exempel genom massmigration, avstannad jordbruksproduktion och skadeverkningar på livsviktig infrastruktur.

39.  Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att undvika splittring och en kapplöpning om knappa livsmedelstillgångar. Parlamentet efterlyser därför effektivare samordning på EU-nivå med icke-statliga organisationer, FAO och andra internationella organ på teknisk nivå samt med FN på politisk nivå, för att främja rättvis tillgång till de globala livsmedelstillgångarna och för att öka livsmedelsproduktionen i centrala utvecklingsländer, samtidigt som man genomgående bör beakta den biologiska mångfalden och hållbara utvecklingskriterier.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa länder som riskerar konflikter att utveckla en egen stark jordbrukspolitik som är baserad på lättillgängliga råmaterial, utbildning av god kvalitet och tillräckliga medel samt en tillförlitlig infrastruktur. Parlamentet anser att EU-stöd bör inriktas på att förbättra självförsörjning av livsmedel för mottagande utvecklingsländer, vilket kommer att leda till bättre regional livsmedelsförsörjning och ökad tillgång till livsmedel för de fattigaste samhällsgrupperna.

41.  Europaparlamentet konstaterar att vissa tillväxtekonomier möjligtvis planerar att hyra stora markområden i de fattigare delarna av Afrika och Asien i syfte att odla grödor och transportera dem tillbaka till de egna marknaderna för att förbättra sin egen livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att EU och FAO bör se detta fenomen som ett allvarligt hot mot livsmedelsförsörjningen och en effektiv jordbrukspolitik i värdländerna.

Jordbruket i utvecklingsländerna

42.  Europaparlamentet betonar att dessa utmaningar när det gäller livsmedel kräver en ökad livsmedelsproduktion för att man ska kunna hålla jämna steg med den ökande efterfrågan, och därmed gäller det att producera billigare och allt högklassigare livsmedel på ett mer hållbart sätt. För att detta ska lyckas anser parlamentet att man bör se över den offentliga politiken i syfte att förbättra produktionsmetoderna, varulagringen och regleringen av de internationella marknaderna.

43.  Europaparlamentet understryker behovet av flera insatser på medellång och lång sikt för att utveckla jordbruket och livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika, med beaktande av de ovannämnda rekommendationerna från FN:s internationella utvärdering av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar. Parlamentet anser att utvecklingen av jordbruket kan tjäna som utgångspunkt för en bred ekonomisk utveckling i ett land.

44.  Europaparlamentet anser att Europeiska utvecklingsfonden bör fokuseras mer på jordbruket, särskilt på småjordbruk och produktförädling på ort och ställe, eftersom största delen av världens fattiga befolkning bor i landsbygdsområden som är mycket beroende av jordbruksproduktion. Parlamentet anser dessutom att åtgärder bör vidtas för att fastställa regler för handeln med jordbruksprodukter, som garanterar livsmedelsförsörjningen i alla länder. Parlamentet anser att utvecklingsländerna bör beviljas handelsförmåner som främjar ökad nationell produktion och uppmanar kommissionen att beakta dessa argument i samband med WTO-förhandlingarna och när ekonomiska partnerskapsavtal förhandlas fram med utvecklingsländer.

45.  Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i bättre frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet betonar dessutom frågan om lånegarantier som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka möjligheter att ta fram program för lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter.

46.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det behövs regionalt integrerade jordbruksmarknader och uppmanar kommissionen att stödja regionalt samarbete och regional integration. Parlamentet påminner staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) om att integrationen av jordbrukspolitiken i Europa varit framgångsrik och garanterat stabilitet under mer än 50 år. Därför uppmuntrar parlamentet de regionala ekonomiska gemenskaperna i AVS-länderna att utöka sin verksamhet på jordbruksområdet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att minska de handelshinder som de upprättat gentemot varandra.

47.  Europaparlamentet understryker dessutom att jordbruket måste omvandlas från ett system för självhushållsjordbruk till en sysselsättningsskapande landsbygdsekonomi. Parlamentet anser vidare att särskild uppmärksamhet bör fästas vid åtgärder till stöd för unga jordbrukare i utvecklingsländerna i syfte att utveckla en robust jordbrukssektor. Parlamentet framhåller att EU bör utöka samarbetet och stödja insatserna för att modernisera livsmedelkedjorna i utvecklingsländerna och göra dem mer effektiva. Parlamentet anser också att EU bör stödja initiativ såsom det gemensamma utsädesprogrammet, som inletts av Afrikanska unionen och dess nationella och regionala partner.

48.  Europaparlamentet anser att en effektiv utvecklingspolitik för dessa utvecklingsländer förutsätter att länderna utformar en gemensam nationell eller regional strategi för jordbruksutveckling tillsammans med tydliga stödåtgärder till förmån för producenterna och produkterna. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att det utvecklingsbistånd som EU beviljar inte kommer att delas upp, utan kommer att ingå i den gemensamma nationella eller regionala strategin för utvecklingen av jordbruket, som ska samfinansieras.

49.  Europaparlamentet begär att man under rubrik 4 i EU:s allmänna budget inrättar en permanent livsmedelsförsörjningsfond för att stödja de fattigaste länderna i världen och komplettera andra utvecklingsåtgärder som finansieras av EU.

50.  Europaparlamentet välkomnar globala initiativ såsom FN:s högnivågrupp för den globala livsmedelspriskrisen, och anser att EU bör samordna sina insatser med denna högnivågrupp. Parlamentet betonar vikten av de frivilliga riktlinjer för att gradvis förvekliga alla människors rätt till mat i samband med nationell livsmedelssäkerhet som FAO:s medlemmar tog fram i november 2004. Parlamentet föreslår vidare att man för att garantera livsmedelstillgången inrättar ett världsomfattande program för obligatorisk lagerhållning samt ett bättre baslagringssystem för nyckelinsatsvaror (proteiner, gödselmedel, frön och bekämpningsmedel), som helst ska grundas på privata aktörer, bland annat jordbrukskooperativ.

51.  Europaparlamentet är medvetet om EU:s åtaganden till förmån för utvecklingsländerna och våra nuvarande och framtida WTO-skyldigheter. Parlamentet begär att EU:s stödåtgärder ska bidra till målen i Maputoförklaringen, som de afrikanska regeringarna antog 2002. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera sina åtaganden att uppnå millennieutvecklingsmålen, och i synnerhet målet att anslå 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst för utvecklingsbistånd. Parlamentet anser dock att kvaliteten på utvecklingsbiståndet är viktigare än de belopp som anslås för biståndet.

52.  Europaparlamentet beklagar att den andel av utvecklingsbiståndet som anslås för jordbruk och landsbygdsutveckling gått ner från 17 procent 1980 till endast 3 procent 2006. Parlamentet uppmanar kommissionen att styra och övervaka EU:s finansiella stöd så att det bidrar till en jordbruksorienterad tillväxt, och att göra allt som står i dess makt för att få regeringarna att avsätta 10 procent av de nationella budgetmedlen för jordbrukssektorn, i enlighet med sina åtaganden (till exempel genom att fastställa riktade mål för den nationella jordbrukspolitiken).

53.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att för länder som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) är jordbruket den sektor som framför andra kan generera tillväxt för den fattiga landsbygdsbefolkningen och därmed på ett påtagligt sätt bidra till uppnåendet av det första millennieutvecklingsmålet, dvs. att utrota extrem fattigdom och svält. Parlamentet betonar att det därför är av avgörande betydelse att agera omedelbart och främja ökade investeringar i jordbruk och landsbygdsutveckling.

54.  Europaparlamentet betonar att jordbruksutveckling i första hand bör bygga på rätten till mat och rätten att producera livsmedel. Alla ska ha rätt till säkra, näringsrika och kulturellt anpassade livsmedel, som producerats med miljöriktiga och hållbara metoder inom ett självstyrt jordbruk.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna utvecklingsländernas rätt till självbestämmande i livsmedelsfrågor samt att med målinriktade åtgärder stödja denna rätt, varvid det i första hand gäller att dra nytta av befintliga strukturer och resurser, såsom utsäde, gödsel och produktionsmedel, samt att bygga ut dessa och främja den regionala integrationen.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU att åter sätta jordbruket i centrum för sin utvecklingspolitik och att särskilt prioritera jordbruksutvecklingsprogram med tydliga och genomförbara mål för fattigdomsminskning, framför allt åtgärder till stöd för småbruket och produktionen av livsmedel för de lokala marknaderna genom tillvaratagande av den biologiska mångfalden och med särskild inriktning på kapacitetsutbyggnad för småbrukare och kvinnor.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att förena sina krafter med medlemsstaterna, AVS-ländernas regeringar, internationella organisationer, regionala utvecklingsbanker och privata stiftelser, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter för att på ett bättre sätt införliva nya projekt och planerade insatser för stigande livsmedelspriser i regionala program.

58.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra yrkesutbildningen och ge unga människor möjligheter att fortbilda sig inom jordbrukssektorn bland annat genom utbildning i att följa EU:s sanitära och fytosanitära standarder, åtgärder för att skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning i syfte att minska fattigdomen och utflyttningen från landsbygdsområden till städerna och åtgärder för att utflyttning som innebär kunskapsflykt från utvecklingsländer till industriländer ska kunna undvikas.

59.  Europaparlamentet hänvisar till "Code of Good Conduct in Food Crisis Prevention and Management" från Food Crisis Prevention Network (FCPN) 2008 och uppmanar till att dessa förhållningsregler ska genomföras respektive beaktas i den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet stöder och kräver dessutom medverkan från det civila samhällets sida och stöd framför allt till kvinnor, småbrukarkooperativ och producentsammanslutningar för att livsmedelssäkerheten och självförsörjningen med livsmedel ska tryggas.

60.  Europaparlamentet är mycket oroat över att militär- och försvarsbudgetarna i många fall är större än budgetarna för jordbruk och livsmedel.

61.  Europaparlamentet anser att småbruken utgör hörnstenarna i jordbrukets utveckling. Parlamentet vill betona några av de allvarligaste problem som småbrukarna i utvecklingsländerna brottas med, såsom problem relaterade till marknadstillgång, mark, utbildning, finansiering, insatsvaror och teknik. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att utveckla landsbygdsinfrastruktur samt främja investeringar i småbruk och i en traditionell resurssnål produktion som är anpassad till de rådande förhållandena.

62.  Europaparlamentet anser att bristen på handel med livsmedel är en betydande faktor när det gäller den globala livsmedelsproduktionen. Parlamentet konstaterar att enligt FAO gick handeln med ris ner 2007, trots att risproduktionen ökade det året.

63.  Europarlamentet anser att den ökande och oreglerade liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kommer att medföra högre livsmedelspriser och till och med prisvolatilitet. Parlamentet betonar att de mest sårbara livsmedelsimporterande utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast. Vidare betonar parlamentet att de regler som styr den internationella handeln under inga omständigheter får urholka rätten för länder eller regioner att stödja en jordbruksproduktion som de behöver för att trygga sina invånares livsmedelsförsörjning.

64.  Europaparlamentet anser att det sätt på vilket marknaderna har öppnats för jordbruksprodukter inom ramen för WTO och bilaterala frihandelsavtal har bidragit avsevärt till att minska livsmedelssäkerheten i många utvecklingsländer, inte minst i ljuset av dagens världsomspännande livsmedelsförsörjningskris.

65.  Europaparlamentet uppmanar de stora livsmedelsexporterande länderna (Brasilien, Argentina, Thailand etc.) att fungera som tillförlitliga leverantörer av baslivsmedel och att undvika exportrestriktioner som skulle kunna få katastrofala konsekvenser, särskilt för fattiga, livsmedelsimporterande länder.

66.  Europaparlamentet är mycket oroat över den globala finanskrisen, som kan leda till att tillgängliga medel för statligt utvecklingsstöd minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen har inverkat på sektorn för utvecklingsbistånd och att även i fortsättningen utforma förslag i syfte att stödja jordbruket i de fattigaste länderna.

67.  Europaparlamentet konstaterar att den globala livsmedelskrisen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen, och uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå.

Forskning och utveckling

68.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande till förmån för investeringar i teknik och innovation inom jordbruket och jordbruksproduktionen.

69.  Europaparlamentet betonar vikten av forskning som finansieras genom offentliga medel och som strävar efter en tryggad livsmedelsförsörjning i stället för att ensidigt gynna industrins intressen. Parlamentet efterlyser investeringar, inte enbart i forskning om ny enskild teknik, utan även om omfattande jordbrukssystem som gagnar en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet betonar i detta sammanhang den framträdande roll som t.ex. en europeisk teknikplattform kan spela för ekologisk jordbruksforskning på detta område.

70.  Europaparlamentet understryker vikten av forskning, men även vikten av att den kunskap som förvärvats genom forskning överförs till jordbruksnivå genom effektiva rådgivningstjänster för jordbruken, i synnerhet i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser utökad jordbruksforskning och kunskapsutveckling.

71.  Europaparlamentet oroar sig över att fokuseringen i EU på uppfyllande av tvärvillkor kan förfördela forskning och rådgivning om jordbruksproduktion, och betonar att båda behövs.

72.  Europaparlamentet efterlyser ett accelererat forsknings- och utvecklingsprogram för ett hållbart och energieffektivt jordbruk som är anpassat till förhållandena på ort och ställe. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja forskning som syftar till ökad produktivitet när det gäller tillämpningar inom jordbruket. Parlamentet är medvetet om EU-konsumenternas farhågor.

Ett hållbart globalt jordbruk

73.  Europaparlamentet är oroat över de ändringar i vädermönstren som klimatförändringen orsakar, och som enligt prognoserna kommer att leda till att torka och översvämningar blir vanligare, vilket får negativa återverkningar på skörderesultat och möjligheten att förutse hur den globala jordbruksproduktionen utvecklas.

74.  Europaparlamentet är oroat över att genomförandet av EU:s förslag om ytterligare minskningar av växthusgaser kan få negativa konsekvenser för livsmedelsproduktionen i unionen, särskilt för boskapsuppfödningen.

75.  Europaparlamentet medger att energieffektiviteten bör förbättras för jordbrukssektorn, som står för en avsevärd del av de totala koldioxidutsläppen.

76.  Europaparlamentet anser att den ökade användningen av biobränsle och bioenergiproduktion skulle kunna ha en positiv effekt på jordbruks- och livsmedelsbearbetningssektorn, som drabbats av höga priser för insatsvaror såsom gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel samt höga transport- och bearbetningskostnader.

77.  Europaparlamentet förstår att jordbrukssektorn bidrar till försörjningen för en majoritet av befolkningen i många utvecklingsländer och uppmuntrar därför dessa länder att utveckla en mekanism för en stabil och öppen jordbrukspolitik som garanterar långsiktig planering och hållbar utveckling.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka effekterna av ökad bioenergiproduktion i EU och i tredjeländer när det gäller förändringar avseende markanvändning, livsmedelspriser och tillgång till livsmedel.

79.  Europaparlamentet erinrar om att initiativ för hållbar odling av energigrödor inte bör äventyra livsmedelsproduktionen.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling för förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat forskning om nästa generations biobränslen, i synnerhet användningen av energigrödor som ger hög avkastning, miljövänliga gödselmedel som är så effektiva som möjligt, ny jordbruksteknik som får minimala negativa konsekvenser för markanvändningen, utvecklingen av nya växtsorter som klarar av klimatförändringarna och sjukdomar i samband med till dessa samt forskning för att finna möjligheter att använda avfall i jordbruket.

81.  81 Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare jordbruksforskning för att utöka jordbrukets produktivitet på ett hållbart sätt och uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang till fullo utnyttja möjligheterna inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling samt vidta åtgärder som kommer att förbättra jordbruksproduktionen på ett hållbart och energieffektivt sätt.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621.
(2) Antagna texter, P6_TA(2008)0229.
(3) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 201.
(4) Agri Aware TNS/Mrbi, forskning utförd i Irland, augusti 2008.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy