Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionerna om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av det tredje interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och islamiska republiken Irans parlament (Majlis) i Bryssel den 4–5 november 2008 och betänkandet om sammanträdet,

–   med beaktande av det uttalande som rådets ordförandeskap gjorde på Europeiska unionens vägnar den 22 december 2008 om den iranska polisens stängning av det center för försvar av de mänskliga rättigheterna (CDHR) som advokaten och 2003 års mottagare av Nobels fredspris Shirin Ebadi är ledare för,

–   med beaktande av rådets ordförandeskaps uttalanden den 31 december 2008 om hoten mot Shirin Ebadi,

–   med beaktande av Förenta nationernas generalsekreterares uttalande av den 3 januari 2009 om trakasserierna och förföljelserna av Shirin Ebadi, och hennes trygghet och säkerhet,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings tidigare resolutioner, i synnerhet resolution 63/191 av den 18 december 2008, om situationen avseende de mänskliga rättigheterna i den islamiska republiken Iran,

–   med beaktande av rapporten av den 1 oktober 2008 från FN:s generalsekreterare om situationen avseende de mänskliga rättigheterna i den islamiska republiken Iran,

–   med beaktande av FN:s förklaring av den 9 december 1998 om människorättsaktivister,

–   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR), Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i vilka Iran är part,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Den allmänna människorättssituationen i Iran har sedan 2005 fortsatt att försämras på alla områden och i alla avseenden, inte minst när det gäller utövandet av medborgerliga och politiska rättigheter, trots att Iran har lovat att främja och skydda de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna i enlighet med de olika internationella instrumenten på området.

B.  Den 21 december 2008 stängde iransk polis (CDHR) som leds av Shirin Ebadi, just när centret förberedde firandet av den sextionde årsdagen av UDHR.

C.  Den 29 december 2008 genomsöktes Shirin Ebadis kontor i Teheran och handlingar och datorer bortforslades. Den 1 januari 2009 demonstrerade fientliga folkmassor utanför Shirin Ebadis hem och kontor, skanderade slagord mot henne, slet ner skylten på dörren till hennes advokatkontor och klottrade på byggnaden.

D.  Det finns tydliga bevis för att de iranska myndigheternas förföljelse av Shirin Ebadi har intensifierats sedan hon haft kontakt med FN:s människorättstjänstemän, och sedan dessa använt sig av information som de fått från hennes center i en FN-rapport av den 2 oktober 2008 om människorättssituationen i Iran.

E.  Shirin Ebadi har utsatts för dödshot sedan hon beslutat att försvara de sju ledare för bahá'í-tron som kollektivt arresterades i maj 2008. CDHR har även protesterat mot att myndigheterna hindrar studenter från att studera vid universiteten.

F.  Irans officiella nyhetsbyrå (IRNA) spred i augusti 2008 falska uppgifter om att Shirin Ebadis dotter Narges Tavasolian hade konverterat till bahá'í-tron, en anklagelse som kan få allvarliga konsekvenser eftersom bahaier utsätts för förföljelser i Iran.

G.  Medlemmarna i ett annat välkänt människorättscenter i Iran, Kurdistans människorättsorganisation (HROK), trakasseras lika hårt av myndigheterna och hotas ständigt av arrestering. Organisationens grundare Mohammad Sadiq Kaboudvand har dömts till 10 års fängelse, anklagad för att ha agerat mot den nationella säkerheten genom att instifta. HROK.

H.  Irans regering och myndigheter har skyldighet att skydda personer som försvarar olika rättigheter. I FN:s ovannämnda deklaration om människorättsaktivister, som FN:s generalförsamling antog med konsensus 1998, förklaras att stater ska vidta alla åtgärder som behövs för att garantera att de ansvariga myndigheterna skyddar människorättsaktivister mot våld, hot, repressalier, rättslig eller faktisk diskriminering från motståndare, påtryckningar eller andra godtyckliga handlingar som de utsätts för på grund av att de utövar sin legitima rätt att främja mänskliga rättigheter.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft förtrycket, förföljelserna och hoten mot Shirin Ebadi och stängningen av CDHR i Teheran, och uttrycker sin djupa oro över de intensifierade förföljelserna av människorättsaktivister i Iran. Europaparlamentet påpekar att de iranska säkerhetsstyrkornas räd mot CDHR i Teheran är en del av ett omfattande försök att tysta människorättsaktivisterna i Iran.

2.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att de fortsatta förföljelserna, hoten och attackerna mot Shirin Ebadi inte bara äventyrar hennes trygghet och säkerhet utan också innebär en fara för alla aktivister inom det iranska civilsamhället och iranska människorättsförsvarare.

3.  Europaparlamentet understryker att stängningen av CDHR inte endast är ett angrepp mot Shirin Ebadi och människorättsaktivister i Iran, utan också ett angrepp mot hela det internationella människorättssamfundet, i vilket Shirin Ebadi är en inflytelserik och ledande medlem.

4.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att upphöra med förtrycket, förföljelserna och hoten mot Shirin Ebadi, garantera hennes trygghet och säkerhet och tillåta att CDHR öppnas på nytt. De iranska myndigheterna måste låta CDHR, HROK och andra föreningar för mänskliga rättigheter fungera obehindrat.

5.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att uppfylla sina internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter, och mer konkret rätten att hålla fredliga möten som slås fast i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken Iran undertecknat och ratificerat.

6.  Europaparlamentet upprepar sin oro över förföljelserna och fängslandet i Iran av medborgare som verkar för att försvara de mänskliga rättigheterna och propagerar för dödsstraffets avskaffande, vilket ofta leder till att de själva anklagas för verksamhet som hotar den nationella säkerheten. Iran uppmanas också att sluta med trakasserierna, kränkningarna och förföljelserna av politiskt oppositionella och människorättsförsvarare, och släppa personer som fängslats helt godtyckligt eller på grund av sina politiska åsikter samt upphöra med straffriheten för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet fördömer med all kraft de tre fall av stening som ägde rum i staden Mashhad i slutet av december 2008 enligt information som bekräftats av en talesman för rättsväsendet, och uppmanar de iranska myndigheterna att efterleva det moratorium som kungjorts och snabbt införa ny lagstiftning för att avskaffa detta grymma straff.

8.  Europaparlamentet är starkt bekymrat över Mohammad Sadiq Kaboudvands hälsotillstånd som försämrats sedan han fängslades. Parlamentet betraktar honom som en samvetsfånge, och kräver att han omedelbart och ovillkorligen ska friges och erbjudas hälsovård.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att man fortsätter att stänga av studenter för att straffa dem för att ha organiserat offentliga debatter, och uppmanar myndigheterna att släppa dem som arresterades i samband med den senaste årliga nationella studentdagen den 6 december 2008 vid Shiraz universitet.

10.  Europaparlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att leva upp till den respekt för religiösa minoriteter som stipulerats av regeringen, och omedelbart släppa bahá'í-ledarna Fariba Kamalabadi, Jamaloddin Khanjani, Afif Naeimi, Saeid Rasaie, Mahvash Sabet, Behrouz Tavakkoli och Vahid Tizfahm, eftersom de fängslats endast på grund av sin tro.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta sin granskning av människorättssituationen i Iran och att under det första halvåret 2009 sända en övergripande rapport i ärendet till Europaparlamentet och fortsätta att ta upp konkreta fall av övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet betonar att ett eventuellt framtida ingående av ett avtal om handel och samarbete mellan Iran och Europeiska unionen även är avhängigt av att situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras rejält i Iran.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap och medlemsstaternas diplomatiska representanter i Iran att omedelbart vidta samordnade åtgärder med avseende på ovanstående orosmoment.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s råd för mänskliga rättigheter, ordföranden för Irans rättsväsende och Irans regering och parlament.