Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(1) (fågeldirektivet),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2) (habitatdirektivet),

–   med beaktande av Europeiska unionens ekologiska nät av särskilda bevarandeområden som inrättats genom de två ovan nämnda direktiven, kallat Natura 2000,

–   med beaktande av resultatet från den nionde partskonferensen (COP 9) till FN:s konvention om biologisk mångfald,

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport nr 3/2008 "European forests - ecosystem conditions and sustainable use" (Europeiska skogar - villkor för användning av ekosystem och hållbar användning),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0478/2008), och av följande skäl:

A.  Effektivt skydd och, där det behövs, återställande av Europas sista vildmarksområden är avgörande för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010.

B.  Målet att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010 kommer inte att uppnås och de negativa sociala och ekonomiska konsekvenserna av förlusten av den biologiska mångfalden och de avtagande ekosystemtjänsterna kan redan kännas.

C.  Europeiska unionen bör utgå från de resultat som hittills uppnåtts såsom Natura 2000, och utarbeta en avsevärt starkare och mer ambitiös politisk ram för den biologiska mångfalden efter 2010.

D.  Fågel- och habitatdirektiven tillhandahåller en kraftfull och användbar ram för att skydda naturen, inbegripet vildmarksområden, från skadlig exploatering.

E.  Målen för Europeiska unionens politik för biologisk mångfald och för fågel- och habitatdirektiven är fortfarande långt ifrån tillräckligt integrerade i den sektorsvisa politiken, såsom jordbrukspolitiken, politiken för regional utveckling, energi- eller transportpolitiken.

F.  Många vildmarksområden utgör viktiga kollager. Att skydda dem är viktigt både på grund av den biologiska mångfalden och för att skydda klimatet.

G.  Effekterna av invaderande främmande arter utgör ett särskilt allvarligt hot för vildmarksområdena, där tidig upptäckt av invaderande arter kanske inte är möjlig, och där betydande ekologisk och ekonomisk skada kan ske innan åtgärder kan vidtas.

Definition och kartläggning

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera begreppet vildmark. Definitionen ska omfatta aspekter som ekosystemtjänster, bevarandevärde, klimatförändringar och hållbart nyttjande.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge EEA och andra relevanta EU-organ i uppdrag att kartlägga Europas sista vildmarksområden, för att fastställa aktuell distribution, nivån av biologisk mångfald och omfattning av områden som fortfarande är orörda liksom områden där de mänskliga verksamheterna är minimala (uppdelade på de tre viktigaste habitattyperna: skog, sötvatten och marina vildmarksområden).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av värdet av och fördelarna med skydd av vildmark. Undersökningen bör särskilt behandla frågorna om ekosystemtjänster, nivån av biologisk mångfald i vildmarksområdena, anpassning till klimatförändringarna och hållbar naturturism.

Utveckling av vildmarksområden

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi för EU:s vildmarksområden som är samstämmig med fågel- och habitatdirektiven och i vilken en ekosystemansats tillämpas, hotade arter och biotoper identifieras samt prioriteringar fastställs.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla vildmarksområden. Parlamentet betonar att man måste tillhandahålla särskild finansiering för att minska fragmenteringen, noggrann förvaltning av områden som förvildas, utveckla ersättningsmekanismer och ersättningsprogram, öka medvetenheten, bygga upp förståelse och införa vildmarksrelaterade begrepp, som de fria naturliga processernas roll och strukturella faktorer som är ett resultat av dessa processer, i övervakning och utvärdering av gynnsam bevarandestatus. Arbetet ska ske i samarbete med lokalbefolkningen och berörda parter.

Stöd

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med lokala icke-statliga organisationer, berörda parter samt lokalbefolkningen för att främja vildmarkens värde.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda och stödja informationskampanjer för att öka medvetenheten bland allmänheten om vildmarken och dess betydelse och för att främja uppfattningen att skydd av den biologiska mångfalden kan vara förenligt med ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta sina erfarenheter av bästa metoder och lärdomar man dragit om vildmarksområden genom att sammanföra centrala europeiska experter för att utreda begreppet vildmark i Europeiska unionen och föra in vildmarken på den europeiska dagordningen.

9.  Mot bakgrund av de väldokumenterade skador som turismen orsakat, och fortsätter att orsaka, på en hel del av Europas allra värdefullaste naturarv uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att se till att turismen, även om den är inriktad på att låta besökare stifta bekantskap med livsmiljöerna och de vilda djuren och växterna i ett vildmarksområde, hanteras ytterst försiktigt, och att man till fullo utnyttjar de erfarenheter som vunnits inom och utanför Europa om hur man minimerar turismens konsekvenser, och att man, när så är lämpligt, hänvisar till artikel 6 i habitatdirektivet. Modeller, där vildmarksområdena till större delen är stängda för tillträde (förutom för tillåten vetenskaplig forskning), men där en begränsad del är öppen för hållbar turism av hög kvalitet som grundar sig på upplevelse av vildmarken och som gynnar lokalsamhällena ekonomiskt, bör övervägas.

Bättre skydd

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt effektivt skydd av vildmarksområdena.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera direkta hot mot vildmarksområdena.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lämpliga rekommendationer med vägledning till medlemsstaterna om de bästa tillvägagångssätten för att se till att de naturliga livsmiljöerna skyddas.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skydda vildmarksområdena genom att genomföra fågel- och habitatdirektiven, ramdirektivet för vatten(3) och ramdirektivet om en marin strategi(4) på ett effektivare och enhetligare sätt, med bättre finansiering, för att undvika att dessa områden förstörs genom skadlig, icke-hållbar exploatering.

14.  Europaparlamentet välkomnar en översyn av fågel- och habitatdirektiven med syftet att vid behov anpassa dem för ett bättre skydd av hotade arter och biotoper.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att acceptera Wild Europe Initiative, ett partnerskap mellan flera naturvårdsorganisationer, däribland IUCN, IUCN-WCPA, WWF, Birdlife International och PAN Parks, med ett starkt intresse i vilda eller nästan vilda områden.

Vildmark och Natura 2000

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med berörda parter utarbeta riktlinjer för hur vildmarksområden i nätet Natura 2000 ska skyddas, förvaltas, hållbart nyttjas, övervakas och finansieras, särskilt med avseende på kommande utmaningar som klimatförändringarna, illegal avverkning och ökande efterfrågan på varor.

17.  Europaparlamentet uttrycker stark oro för den europeiska politiken för biologisk mångfald på grund av bristen på medel för förvaltning av nätet Natura 2000. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att, såsom föreskrivs i habitatdirektivet, förbereda gemenskapens samfinansiering för förvaltning av områden i medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vildmarkszoner en särskild status och ett striktare skydd i nätet Natura 2000.

19.  Europaparlamentet anser att politiken för landsbygdens utveckling och integreringen av miljöskyddet i EU:s jordbrukssektor måste förstärkas. Parlamentet bedömer emellertid att Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling är otillräcklig för att finansiera bevarande av biologisk mångfald och vildmark, med avseende på resurser och dess programplanering och sakkunskap.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att nätet Natura 2000 stärks ytterligare så att det blir ett sammanhängande och fungerande ekologiskt nät, där vildmarksområden intar en central plats. Parlamentet betonar behovet av en samstämmig politik, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, transport, energi och inom budgeten, i syfte att inte undergräva bevarandemålen för Natura 2000.

Invaderande främmande arter

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utarbeta en stabil lagstiftningsram om invaderande främmande arter, som tar itu med både de ekologiska och ekonomiska effekterna av sådana arter och den särskilda sårbarheten hos vildmarksområdena för detta hot.

Vildmark och klimatförändringar

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och bedöma klimatförändringarnas effekter på vildmarken.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera bevarande av vildmarken i sin strategi för att bekämpa klimatförändringarna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med klimatförändringarna, inleda forskning och ge vägledning om när och hur människors ingripande kan ta hand om vildmark i syfte att bevara den.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för att de vildmarksrelaterade strategierna och åtgärderna ska stärkas.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1. (2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).