Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 25 april 2007 om tillsättning av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, antaget i enlighet artikel 175 i arbetsordningen(1),

–   med beaktande av EU:s befintliga miljölagstiftning, inom de olika politikområdena, som bidrar positivt till att bekämpa klimatförändringar (tillägg A), samt med beaktande av Europaparlamentets resolutioner om klimatförändringarna, särskilt dem som antagits under den nuvarande sjätte mandatperioden (tillägg B),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 november 2007 om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter (COP 13 och COP/MOP 3)(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 31 januari 2008 om resultaten från Balikonferensen om klimatförändringar (COP 13 och COP/MOP 3)(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 10 april 2008 om kommissionens grönbok "Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder"(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2008 om vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2008 om att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar(6),

–   med beaktande av de avtalsslutande parternas till FN:s ramavtal om klimatförändringen (UNFCCC) fjortonde konferens (COP 14) och den fjärde avtalspartskonferensen i dess funktion som möte mellan avtalsparterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 4) i Poznan (Polen) den 1–12 december 2008,

–   med beaktande av medborgarnas agora om klimatförändringar av den 12 och 13 juni 2008,

–   med beaktande av det gemensamma parlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten den 20–21 november 2008 där energi och hållbar utveckling diskuterades,

–   med beaktande av resultatet av opinionsundersökningen Eurobarometer special nr 300 om européernas inställning till klimatförändringen,

–   med beaktande av de offentliga utfrågningar och diskussioner som parlamentets tillfälliga utskott för klimatförändringar genomfört med högnivåexperter på området, och av resultatet av dess delegationsresor,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, (A6-0495/2008), och av följande skäl:

Politiska riktlinjer

A.  Att bevara naturen och mänskligheten är en uppgift som varje generation anförtror åt nästkommande generation i sin tur.

B.  Den globala uppvärmningen och klimatförändringen erkänns som ett mycket allvarligt och brådskande hot som har orsakats av människan.

C.  Det arbete som Europaparlamentet under särskild den nuvarande sjätte mandatperioden genomfört avseende klimatförändringarna utgör en särskilt stark inspirationskälla, och är samtidigt en uppmaning att utforma en integrerad europeisk politik för att bekämpa klimatförändringarna och att förena klimatförändringarna med en hållbar ekonomisk tillväxt.

D.  I Lissabonfördraget fastställs uttryckligen EU:s mål och befogenheter på klimatförändringsområdet, och om det ratificeras kommer EU:s roll för att främja hållbar utveckling och bekämpa klimatförändringar att stärkas.

E.  Europeiska unionens ledande roll i den internationella kampen mot den globala uppvärmningen och dess särskilda ansvar som en union med industriländer är identitetsskapande och innebär också en skyldighet gentemot EU:s medborgare att såväl formulera klimatmål på medellång och lång sikt, som att uppnå dem genom att vidta framsynta politiska åtgärder samt genom att föra en politisk dialog med utvecklingsländerna.

F.  Ett av de främsta målen för Europeiska unionen både inrikespolitiskt sett och i relationen med omvärlden är att främja respekten för de mänskliga rättigheterna. Europeiska unionen anser särskilt att rätten till liv, säkerhet, hälsa, utbildning och miljöskydd är grundläggande liksom skyddet av människor som är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder, inbegripet. kvinnor, barn, äldre människor och personer med funktionshinder.

G.  De parlamentariska organ och ledamöter som representerar EU:s medborgare bör, i dag och i framtiden, låta sitt handlande vägledas av dessa klimatpolitiska grundprinciper liksom av principerna om hållbarhet, socialt ansvar och en fördelning av bördorna och rättvisa mellan generationerna och olika befolkningsgrupper, och de bör inte svikta vid genomförandet av de nödvändiga klimatmålen.

H.  Vårt samhälle står inför dubbla utmaningar när det gäller jordens livsuppehållande system, nämligen klimatförändringar och överanvändning och förstöring av flera av de viktigaste ekosystemen. Det finns många kopplingar mellan klimatsystemet och ekosystemen – särskilt förmågan hos ekosystem på land och i haven att binda kol – och åtgärder för att ta itu med klimatförändringarna kan endast bli effektiva om det finns friska ekosystem.

I.  Klimatförändringarna får särskilt skadliga och kostsamma följder för vissa områden, t.ex. bergs- och kustområden.

J.  Klimatförändringarna har redan fått kännbara följder för många samhällen, t.ex. Sahel-länderna där ökenspridningen har en stor inverkan, Bangladesh som har drabbats av upprepade översvämningar samt vissa delar av Europa och flera Stillahavsöar som kan komma att försvinna i havet.

K.  Klimatförändringarna är en utmaning som inte går att lösa med någon politisk standardformel. En kombination av befintliga metoder och dramatiska effektivitetsförbättringar på samtliga områden i näringslivet och samhället kan emellertid bidra till att lösa resurs- och fördelningsproblemet och jämna vägen för en tredje industriell revolution.

L.  Brådskande åtgärder måste vidtas för att hantera energi- och bränslebristen.

M.  Enligt uppgifter från 2006 från Europeiska miljöbyrån svarade energiproduktionen för 30,9 procent av de totala utsläppen av växthusgaser inom EU, medan transportsektorn svarade för 19,4 procent, hushålls- och tjänstesektorerna för 14,6 procent, byggnäring och industriproduktion för 12,9 procent, jordbruket för 9,2 procent, industriprocesser för 8,1 procent samt avfallshantering för 2,9 procent av de sammanlagda utsläppen. Övriga utsläpp uppstod genom kemiska lösningsmedel och ej fastställbara förbränningsprocesser.

N.  Åtskilliga branscher bidrar redan till att minska utsläppen av växthusgaser. Det finns också redan många kostnadseffektiva möjligheter för att dämpa klimatförändringarna genom att minska utsläppen, liksom teknik som förbättrar effektiviteten. Olika hinder som försvårar inträdet på marknaden, byråkrati och höga finansieringskostnader gör emellertid att dessa inte får någon utbredd tillämpning.

O.  Åtgärder som syftar till att minska växthusgasutsläppen i produktionen, markanvändningen och avfallshanteringen har högsta prioritet. För att stoppa klimatförändringarna räcker det emellertid inte att minska utsläppen i alla enskilda sektorer. Problemet måste angripas på systemnivå, så att vi kan göra politiska vägval som omfattar samtliga sektorer, och genomföra en sammanhängande lagstiftningsreform som förändrar produktions-, konsumtions-, livsstils- och handelsmönstren i hela samhället och anpassa oss till en oundviklig förändring.

Internationella aspekter: Tiden efter 2012, yttre politik för klimatförändringar och den internationella handeln

P.  I förhandlingarna enligt Balifärdplanen om ett avtal under Förenta nationernas överinseende för tiden efter 2012 förekommer följande kärnområden: Utsläppsminskningar och nya bindande minskningsmål, anpassningsåtgärder, avverkning, förstöring och utarmning av skog, utveckling av teknik för lindrings- och anpassningsåtgärder, nödvändiga finansiella resurser och slutligen översynen av de flexibla mekanismerna enligt Marrakechöverenskommelsen beträffande Kyotoprotokollet.

Q.  Även Världshandelsorganisationen, Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) bör vara djupt engagerade i lindringsinsatserna.

R.  Förhandlingarna om ett avtal för tiden efter 2012 måste avslutas senast vid klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15) vid utgången av 2009, för att undvika att det uppstår en lucka mellan den första och andra avtalsperioden.

S.  Vid Europeiska rådets möte i mars 2008 framhölls att förhandlingstakten enligt Balifärdplanen måste påskyndas om det ska gå att besluta om ett nytt klimatavtal före 2009, och uppfylla EU:s mål om en temperaturökning på högst 2 grader Celsius.

T.  Klimatförändringarna kan öka risken för internationella konflikter, exempelvis genom klimatbetingad migration, markförstöring och gränsstrider som orsakas av översvämningar och av att kustlinjer flyttas högre upp. Även krympande jordbruksarealer, förvärrad vattenbrist eller avskogning kan utlösa konflikter om resurser.

U.  Vid Europeiska rådets möte i mars 2008 uppmanades kommissionen att lägga fram en EU-strategi för finansiering av åtgärder för att bekämpa klimatförändringar. Åtgärderna syftar till att minska utsläppen, att genom forskning och utveckling anpassa teknik så att den ger låga koldioxidutsläpp (low carbon technologies). Att överföra sådan teknik är en avgörande förutsättning för en framgångsrik global utsläppsminskning och för tillämpningen av anpassningsstrategierna för att bekämpa klimatförändringarna.

V.  Både anpassningsåtgärder och åtgärder för att mildra effekterna är av avgörande betydelse. De industrialiserade länderna har ett historiskt ansvar för klimatförändringarna. Utvecklingsländerna har inte bidragit nämnvärt till klimatförändringarna, men är ändå de som drabbas hårdast av dem. I utvecklingsländerna är de ekonomiska förutsättningarna för att bekämpa klimatförändringarna otillräckliga, och behöver förbättras i mycket hög grad.

W.  Överföring av teknik försvåras av immaterialrättsliga hänsynstaganden, av att de politiska institutionerna är svaga, av frånvaron av rättsstatliga principer samt av allmänt otillräckliga ekonomiska resurser.

X.  WTO är inget alternativt förhandlingsforum för internationella klimatåtgärder. För att världshandeln ska gagna klimatet krävs att förhandlingarna om tiden efter 2012 framgångsrikt slutförs.

Y.  I EU:s koldioxidavtryck ingår växthusgaser som släpps ut vid produktion av varor som konsumeras i Europa, men som produceras någon annanstans.

Energi

Z.  Råolja svarar för cirka 35 procent av världskonsumtionen av primärenergi. Därmed är råolja den viktigaste energikällan, följd av kol (25 procent) och naturgas (21 procent). Epoken med riklig tillgång till billiga fossila bränslen går emellertid mot sitt slut.

AA.  Enligt uppgifter från Eurostat härrörde 33,5 % av EU:s import av råolja under 2006 från Ryssland, 15,8 % från Norge och 27 % från arabländerna samtidigt som 42 % av EU:s gasimport härrörde från Ryssland, 24,2 % från Norge och 25,9 % från arabländerna.

AB.  Enligt Internationella energiorganet kommer efterfrågan på energi i världen att öka med minst 60 procent fram till 2030, av vilket en del kommer att härröra från de framväxande ekonomierna.

AC.  Utvecklingen på energimarknaderna bidrar till att uppfylla klimatmålen, eftersom marknadsstyrda höjningar av energipriserna utgör viktiga incitament för en hållbar användning av resurserna och därmed en koldioxidsnål konsumtion.

AD.  På medellång och lång sikt går det inte att tillgodose det växande energibehovet enbart med fossila bränslen. De närmaste årens investeringsbeslut avgör hur energisystemet kommer att se ut under de följande decennierna, och vilken blandning av olika energiformer som kommer att användas.

AE.  Det växande energibehovet tvingar oss att vidta ett flertal ömsesidigt samverkande åtgärder, exempelvis att snarast rusta upp befintliga kraftverk som drivs med fossila bränslen och överföringsnät för att åstadkomma en enorm förbättring av den totala energieffektiviteten, att bygga nya kraftverk och att fortlöpande bygga ut användningen av förnybara energikällor.

AF.  Energisnålare teknik är på lång sikt det kostnadseffektivaste och renaste sättet att minska resursförbrukningen och därigenom bekämpa klimatförändringarna. Engagerade och hållbara insatser för att förbättra EU:s energieffektivitet kommer att skapa omfattande strukturella lösningar i hela ekonomin och därigenom bana väg för en grön ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

AG.  Oavsett urantillgången hänger användningen av kärnkraft fortfarande samman med frågan om hur kärnavfallet ska slutförvaras säkert och hur det kan förhindras att tekniken sprids till odemokratiska stater.

AH.  Internationella termonukleära experimentreaktor-projektet (ITER) har blivit ett kapitalintensivt utvecklingscentrum för kärnfusion som en tänkbar ny framtida energikälla och eventuella bidrag till energimarknaden kan förväntas endast på mycket lång sikt.

Biobränslen

AI.  Den befintliga politiken för biobränslen måste ses ur ett globalt perspektiv. Å ena sidan ökar konkurrensen om produktiv mark. Å andra sidan ökar behovet av förnybar energi, framför allt inom transportsektorn.

AJ.  Produktionen av biomassa för utvinning av energi och drivmedelsändamål utgör en ny ekonomisk möjlighet för många utvecklingsländer och gör dem mindre beroende av importerad energi, under förutsättning att produktionen är hållbar och att den exempelvis inte leder till monokulturer eller konkurrerar med livsmedelsproduktionen.

AK.  Omfattande livscykelanalyser har för många av den första generationens biobränslen visat att den potentiella utsläppsminskningen jämfört med konventionella drivmedel är lägre än vad man tidigare trott och i vissa fall starkt begränsad. Inga tillfredsställande lösningar har hittills presenterats avseende aspekter som hållbarhet, miljövänlighet och tillgången till odlingsarealer kontra behovet av arealer för livsmedelsproduktion.

AL.  En hållbar politik för biobränslen bör syfta till att dels fastställa hållbarhetskriterier för första generationens biobränslen, dels främja en så snabb utveckling som möjligt av andra generationens biobränslen.

AM.  Oljebolagen kommer inte att bygga upp en heltäckande infrastruktur för nya drivmedel förrän det har uppstått tillräcklig efterfrågan på biobränslen. Tekniska framsteg från biltillverkarnas sida innebär dock att det med en givare i fordonet går att mäta inblandningen av biodrivmedel i bensinen, och att även äldre fordon som utrustas med denna anordning går att tanka med biodrivmedel. På så vis går det att minska utsläppen av koldioxid från hela den befintliga vagnparken.

AN.  Biobränslenas inneboende möjligheter kan utnyttjas till fullo endast om de betraktas som en faktor i utvecklingen av hållbara transportsystem, inbegripet i utvecklingen och användningen av mycket bränsleeffektiva fordon.

Energieffektivitet

AO.  Åtskilliga medlemsstater saknar en tydlig strategi för energieffektivitet.

AP.  Medlemsstaterna bör förbättra och utöka användningen av certifikat för energieffektivitet och koppla sina rekommendationer till ekonomiska incitament.

AQ.  Minskande energiförbrukning tillsammans med energieffektivitet på individuell nivå och på gemenskapsnivå skapar ny handel och nya arbetstillfällen samt bekämpar energifattigdomen.

AR.  Byggnadssektorn svarar för 40 procent av den slutliga energiförbrukningen. Det innebär att 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser härrör från byggnader.

AS.  I byggnadssektorn (hit hör såväl bostadshus som kommersiella och offentliga fastigheter) finns en enorm möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av koldioxid genom att modernisera isolerings-, värme- och kylsystem, elektrisk utrustning och ventilation och genom att installera solskydd.

AT.  Lågenergihus är attraktiva, moderna och kostnadseffektiva.

AU.  Ett huvudmål för EU är att frikoppla tillväxt i energiförbrukningen från ekonomisk tillväxt genom att investera i energieffektivitet inom samtliga samhällssektorer.

AV.  Det är nödvändigt att utveckla ekonomiska instrument och tilldela nödvändiga budgetmedel för att förbättra energieffektiviteten och att fortlöpande kontrollera och anpassa energiförbrukningsnormer för elektrisk och elektronisk utrustning till utvecklingen på marknaden, att utvidga dessa normer till att även gälla storskalig industriell utrustning samt att överväga att införa ett obligatoriskt krav på avstängningsfunktion på produkter.

Rörlighet och logistik

AW.  Ett viktigt mål för EU:s transportpolitik är att frikoppla trafikökningen från den allmänna ekonomiska tillväxten. Efterfrågan på transporttjänster ökar emellertid snabbare än BNP. Det betyder att transportsektorns redan i dag höga andel av utsläppen av växthusgaser i EU fortsätter att öka.

AX.  För närvarande svarar transportsektorn för ungefär en tredjedel av den slutliga energiförbrukningen i EU, och är nästan helt (till 97 procent) beroende av råoljebaserade drivmedel som bensin och diesel.

AY.  Om transportsektorn hade minskat sin energiförbrukning lika mycket som andra sektorer, skulle utsläppen av växthusgaser i EU ha minskat med 14 procent mellan 1990 och 2005, i stället för faktiska 7,9 procent.

AZ.  80 procent av Europas invånare lever i tätorter som svarar för 40 procent av alla utsläpp som orsakas av transporter. En annan i huvudsak urban företeelse, trängsel, kostar EU omkring 1 procent av BNP.

BA.  Rörlighet i städerna är en förutsättning för hög individuell livskvalitet. Å andra sidan bidrar persontrafiken i städerna starkt till utsläppen av växthusgaser, och till andra miljöproblem som luftföroreningar och buller. I stället för att höja många medborgares livskvalitet kan persontrafiken minska den betydligt genom att skada deras hälsa.

BB.  Hälften av EU-medborgarnas resor avser sträckor som är kortare än 5 kilometer.

BC.  I den dagliga regional- och pendeltrafiken avser 60 procent av alla bilresor och 90 procent av alla tågresor sträckor om högst 30 kilometer.

BD.  Mellan 2001 och 2006 minskade andelen godstransporter med järnväg och fartyg från 18,6 procent till 17,7 procent, respektive från 6,5 procent till 5,6 procent. Samtidigt ökade väggodstransporterna från 74,9 procent till 76,7 procent.

BE.  Att frakta passagerare och gods med fartyg är en av de mest energieffektiva transportmetoderna. Andelen gods som transporteras med fartyg i EU är omkring 40 procent.

BF.  Inlandssjöfartens energiförbrukning per tonkilometer uppgår uppskattningsvis till en sjättedel av energiförbrukningen för vägtransporter, och till hälften av energiförbrukningen för järnvägstransporter.

BG.  Program som Marco Polo och Naiades har inte utnyttjats i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna för att flytta varutransporterna till sjöfarten på de inre vattenvägarna och på haven.

BH.  Handeln på oceanrutter ökar. I varvsindustrin går utvecklingen mot att bygga allt större container- och passagerarfartyg, som förbrukar mer tunga oljor och därmed utgör en ännu större miljöbelastning än tidigare. Ändå deltar inte den internationella rederinäringen i det internationella arbetet med att motverka klimatförändringarna.

BI.  Den stegvisa avregleringen av luftfarten det senaste årtiondet utgör en väsentlig förutsättning för den europeiska flygtrafikens dynamiska utveckling. Passagerarflygtrafiken inom EU ökade med 49 procent mellan 1999 och 2004. Samtidigt ökade emellertid sektorns koldioxidutsläpp med 79 procent mellan 1990 och 2005.

BJ.  Luftfartssektorns tillväxt gör att dess miljöpåverkan fortsätter att öka trots att teknik- och driftsmässiga förbättringar införts. Diskussionen om att stimulera till teknisk förbättring av flygmotorers förbränningsmekanismer genom att införa bindande utsläppsnormer har dock än så länge varit begränsad, och det saknas studier av hur genomförbart detta är.

BK.  Kommissionen och medlemsstaterna har lanserat det gemensamma tekniska initiativet "Clean Sky" samt programmen Sesar (Single European Sky Air Traffic Management Research), europeiska systemet för satellitnavigering (Galileo) och global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) liksom forskningsprojekt för intelligenta transportsystem i syfte att förbättra energieffektiviteten inom transportsektorn.

BL.  Luftfarten släpper förutom koldioxid även ut kväveoxider, vattenånga, sulfat- och kolsotpartiklar i atmosfären. Detta ökar utsläppseffekterna från luftfarten med en faktor på mellan två och fyra, enligt en bedömning från Mellanstatliga klimatpanel (IPCC). I bedömningen ingår inte ytterligare påverkan genom bildning av cirrusmoln.

BM.  Invånare och ekonomiska system i de yttersta randområdena är extremt beroende av flygtransporter för sin rörlighet och utveckling.

BN.  Det bör betonas att det effektivaste sättet att minska transportrelaterade utsläpp på lång sikt är att minska transporttillväxten som helhet genom att göra offentliga transportmedel till ett attraktivare alternativ till personbilar, öka volymen för järnvägstransporter och säkerställa att man i stadsplaneringen och infrastrukturplaneringen tar hänsyn till det absoluta behovet av att minska personbilsanvändningen.

Turism och kulturarv

BO.  Enligt en undersökning av Unescos världsarvscentrum hotas vart tionde världskulturarv respektive världskulturlandskap av klimatförändringarna.

BP.  Enligt världsturismorganisationen (UNWTO) är Europa världens viktigaste turistregion. 55 procent av alla turistresor 2006 gick till Europa.

BQ.  Klimatförändringarna kan utlösa förändringar i turistströmmarna, som kan medföra ett betydande ekonomiskt avbräck för berörda semesterregioner.

Industriutsläpp

BR.  Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter är ett unikt verktyg för att minska utsläppen och uppnå högsta möjliga effektivitet, och kan vara en förebild då liknande system, som dock måste vara kompatibla med det europeiska, byggs upp.

BS.  Industrisektorerna är av avgörande betydelse för att möta de mål om att minska växthusgasutsläppen som fastställts av Europeiska rådet och de bör stimuleras att minska sina industriutsläpp av växthusgaser ytterligare samtidigt som de bevarar sin konkurrenskraft.

BT.  Grundprinciperna för mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM) och det gemensamma genomförandet (Joint Implementation, JI) – det vill säga spridningen av modern, effektiv teknik – måste fungera i verkligheten. CDM/JI bör begränsas till högkvalitativa projekt som ger ytterligare dokumenterade minskningar av växthusgasutsläppen.

Jordbruk och boskapsuppfödning

BU.  Förändrade jordbruksmetoder, EU:s miljölagstiftning och de senaste strukturreformerna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken syftar alla till att uppnå hållbarhet. De förbättrar resursutnyttjandet och minskar därmed indirekt utsläppen.

BV.  Jordbruket producerar växthusgaser, men bidrar även positivt till att minska utsläppen av växthusgaser. Jordbruket drabbas även omedelbart av klimatförändringarnas negativa följder som får olika ekonomiska och sociala konsekvenser i Europas regioner.

BW.  Att stora jordbruksarealer används för att odla djurfoder bidrar mycket starkt till jordbrukets totala utsläpp av växthusgaser.

BX.  Det saknas specifika klimatmål i jordbruket, exempelvis bindande minskningsmål för utsläpp av metan och dikväveoxid. Det saknas likaledes incitamentsystem för att utnyttja befintliga potentialer för utsläppsminskning.

BY.  Naturnära boskapshållning bidrar till att genom minskad energiförbrukning och minskade utsläpp vårda landskapet och bevara betesmarker, vilket gagnar miljön i hög grad.

BZ.  Boskapsbeståndet bör anpassas till de arealer som är tillgängliga. Hållbara betesmetoder kan bidra till att förhindra erosion av betesmarker.

Skog

CA.  Skogen är mycket värdefull för biosfären och spelar i många sammanhang en viktig roll för det globala ekosystemet. I det aktuella ekonomiska värde som fastställts för skogarna tas ingen hänsyn till skogarnas ekosystem eller deras sociala och samhälleliga värde.

CB.  Skogen har tre funktioner som mildrar effekterna av klimatförändringarna: som kollager vid ett hållbart utnyttjande och skydd av skogen, som kolsänkor genom skogsplantering och som en förnybar råvara som ersätter fossila bränslen och fossila produkter.

CC.  Över 30 procent av världens landområden täcks av skog. I skogen finns över två tredjedelar av alla jordens arter, och skogen tar upp omkring 30 procent av de årliga utsläppen av växthusgaser.

CD.  Skogen spelar en viktig roll för att dämpa klimatförändringarna, men klimatförändringarna påverkar minst en tredjedel av skogsbeståndet i världen.

CE.  Skogsförstöringens problematik hänger främst samman med socioekonomiska faktorer som fattigdom och underutveckling, svaga politiska institutioner, avsaknad av rättsstatliga principer samt orättvisa egendomsförhållanden och korruption, vilka bland annat kan leda till olaglig avverkning och röjning av skog.

CF.  Skogsskövling som sker genom avskogning, ohållbar avverkning eller skogsbränder, orsakade av bland annat värmeböljor, bidrar i hög grad till koldioxidutsläppen.

CG.  Det saknas tillräckliga strategier och program för återplantering av skog som har kalhuggits.

CH.  Sammansättningen i EU:s skogsodlingar motsvarar inte de naturliga blandade skogsbygder som är karakteristiska för Europa.

Markskydd

CI.  Marken i Europa skadas oåterkalleligt i snabbare takt än någonsin. Klimatförändringarna förvärrar dessa skador.

CJ.  När markområden med permafrost töar upp förändras marken på norra halvklotet, samtidigt som stora mängder metan frigörs till atmosfären.

Förvaltning av vattenresurser

CK.  Tillgången till vattenresurser, försörjningen med dricksvatten och annat vatten, vattenförbrukningen och hanteringen av avloppsvatten är starkt beroende av de ekonomiska och sociala förhållanden som råder.

CL.  Klimatförändringarna förstärker ytterligare de regionala skillnader i tillgången till vattenresurser som redan finns i Europa liksom förekomsten av översvämningar och torka.

Fiske

CM.  Fisk och skaldjur är viktiga näringskällor. Havet är världens största kolsänka och utgör en källa till biomassa och råvaror.

CN.  Havets näringsresurser överexploateras redan.

Avfallshantering och resursförvaltning

CO.  Avfallshierarki är en viktig vägledande princip för att motverka klimatförändringarna inom avfallssektorn.

CP.  Det är viktigt att erkänna att EU:s avfallslagstiftning, tillsammans med innovationer inom avfallshanteringen och den ökade användningen av returprodukter, redan nu får positiva följder för miljön och bidrar till att minska nettoutsläppen av växthusgaser från avfallssektorn, även om potentialen inte utnyttjas fullt ut.

CQ.  Trots alla ansträngningar fortsätter tyvärr mängden avfall att öka.

Anpassningsåtgärder

CR.  Anpassningsåtgärder av olika slag utgör en försäkring för framtiden, som dämpar skadorna från historiska utsläpp av växthusgaser och den temperaturökning som detta har orsakat.

CS.  En renodlad kostnads- och nyttoanalys räcker inte för att garantera att samtliga befolkningsgrupper omfattas av ett minimiskydd vid utvecklingen av anpassningsåtgärder. När det gäller sådana åtgärder är det absolut nödvändigt att analysera klimatförändringarnas lokala följder.

CT.  Enligt Millenium Ecosystem Assessment hotar förbrukningen av naturresurser i dag två tredjedelar av alla ekosystem. Den ökar sårbarheten för klimatförändringar och ökar därmed också ytterligare pressen på oss att snarast utveckla anpassningsåtgärder.

CU.  I den gemensamma rapporten från Europeiska miljöbyrån, Gemensamma forskningscentrumet (JRC)och Världshälsoorganisationen med titeln "Impacts of Europe's changing climate", uppmärksammas det att sårbarheten för klimatförändringarna varierar mycket mellan olika regioner och sektorer i Europa, och att det är bergsområden, kustområden, Medelhavsområdet och Arktis som drabbas hårdast. I rapporten understryker man att det förutom minskade globala utsläpp av växthusgaser krävs förebyggande anpassningsåtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att dämpa effekterna.

Hälsa

CV.  Vissa skador på människors hälsa som orsakas av klimatförändringarna, och som bl.a. har rapporterats av WHO, kan begränsas genom att utveckla och stärka hälso- och sjukvårdssystemen genom att vidta lämpliga förebyggande åtgärder, med särskild fokus på spridningen av tropiska sjukdomar, och genom offentliga informationskampanjer riktade till särskilt utsatta grupper, t.ex. gravida, nyfödda, barn och äldre.

CW.  Den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 räcker definitivt inte för att hantera de miljöeffekter som påverkar hälsan, framför allt de effekter som härrör från klimatförändringarna.

Tillväxt och sysselsättning

CX.  De klimatpolitiska mål som beslutades vid Europeiska rådets möte i mars 2007 går att uppnå såväl tekniskt som ekonomiskt, och erbjuder unika affärsmöjligheter för tusentals företag inom EU.

CY.  Många företag har ännu inte insett hur stora klimatförändringarnas möjligheter och risker faktiskt är.

CZ.  Engagemang för att bekämpa klimatförändringarna går att förena med långsiktig ekonomisk tillväxt och välfärd. Det kan utgöra en effektiv investering med den viktiga funktionen att motverka en konjunkturnedgång och måste ses som en utmaning för att åstadkomma vittomfattande strukturella förändringar med slutmålet att utveckla en verkligt grön ekonomi.

DA.  Omfördelningen av arbetstillfällen kommer mer sannolikt att ske inom vissa branscher än mellan olika branscher.

Främjande av framtidsteknik

DB.  Handeln med utsläppsrätter är en mycket viktig del av EU:s klimatprogram, som är utformat för att förbättra effektiviteten och därigenom minska utsläppen av växthusgaser. Handel med utsläppsrätter räcker emellertid inte för att leda oss från koldioxidproblemen och starta en revolution på bred front för tekniker med begränsade koldioxidutsläpp.

DC.  För att uppnå målen om att begränsa klimatförändringarna krävs en lämplig ekonomisk styrmekanism som stöder utvecklingen och tillämpningen av energieffektiva och rena tekniker.

DD.  Hållbart bostadsbyggande ger enorma möjligheter att skapa arbetstillfällen.

DE.  Effektivitetsförbättringar räcker inte för att starta en teknisk revolution. De kräver en integrerad strategi på EU-nivå, nationell och lokal nivå för att öka forskningen och utvecklingen av nya och avancerade tekniker och förfaranden och för att stärka användandet av dem.

DF.  Tekniken för att avskilja och lagra koldioxid (CCS) används redan i begränsad omfattning på olika områden, exempelvis vid olje- och gasutvinning. Som storskalig teknik avsedd att bekämpa klimatförändringarna befinner sig CCS fortfarande i sin linda.

DG.  Hittills överväger kostnads- och riskmomenten framför de ekonomiska fördelarna. Trots att den modernaste tekniken används har kraftverk med CCS-teknik en sämre verkningsgrad.

DH.  CCS-tekniken kan fungera som en bro på vägen mot ett energisystem utan utsläpp av koldioxid. CCS kan bidra till att lösa problemen genom att minska kraftverkens koldioxidutsläpp, och utgöra ett komplement under utbyggnaden av förnybara energikällor. CCS är emellertid en åtgärd på avstånd från utsläppskällan.

Intelligenta datorsystem och informations- och kommunikationsteknik (IKT)

DI.  IKT-sektorn svarar för närvarande för 2 procent av de globala utsläppen av koldioxid. Branschen skulle emellertid inte bara kunna sänka sina egna koldioxidutsläpp, utan också särskilt utveckla innovativa och energisnåla tillämpningar av betydelse för hela samhällsekonomin.

Finansiering och budget

DJ.  EU:s nuvarande budget är otillräcklig för att uppnå klimatmålen eftersom den politiska prioriteringen att bekämpa klimatförändringarna ännu inte har erhållit nödvändiga anslag i budgeten.

DK.  I nästa budgetram måste medel anslås för att bekämpa klimatförändringarna och bygga upp en anpassningspolitik på EU-nivå i syfte att EU förfogar över en adekvat "klimatbudget" under nästa budgetperiod, efter 2013.

DL.  All EU-politik måste innehålla åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. EU kan därför inte längre enbart omfördela de befintliga resurserna, utan bör i stället främja framtagandet av nya resurser för att finansiera en sektorövergripande kamp mot klimatförändringarna.

Utbildning, rapportering, märkning och ökad kunskap

DM.  De ekonomiska och samhällspolitiska åtgärder som måste vidtas för att bekämpa klimatförändringarna kommer att bli startskottet för ett kulturskifte som förändrar inrotade vanor och livsstilar. Genuint hållbar konsumtion och råvaruförbrukning går bara att införa i alla delar av samhället om människor tänker om och ändrar sitt beteende. För att detta ska lyckas måste nya konsumtionsmönster och livsstilar utvecklas.

DN.  Klimatförändringarna kommer att utlösa en teknisk moderniseringsvåg, vilken utgör en ekonomisk möjlighet som kan utnyttjas endast om det finns tillräckligt kvalificerad arbetskraft på arbetsmarknaden.

DO.  Opinionsundersökningen Eurobarometer special nr 300 visar klart att flertalet tillfrågade i Europa ser klimatförändringarna som ett mycket allvarligt problem. Men många klagar på bristfällig information, och individuella insatser för att motverka klimatförändringarna stannar i allmänhet vid enkla åtgärder som sopsortering eller minskad energi- och vattenförbrukning, som inte kräver några större förändringar av vardagsbeteendet.

DP.  Den information som behövs för att människor ska kunna ifrågasätta sina egna rörlighetsvanor, exempelvis i valet mellan den egna personbilen och alternativa sätt att förflytta sig (promenad, cykling eller kollektivtrafik) finns tillgänglig.

DQ.  EU:s klimatmål och lagstiftning om detta hjälper lokala och kommunala beslutsfattare att höja livskvaliteten i många städer i Europeiska unionen. Lokala initiativ i storstadsområden ger ett avgörande bidrag till att minska Europeiska unionens koldioxidutsläpp.

DR.  Det är inte enbart detaljhandelns uppgift att förändra kundernas köpbeteende. Näringslivet i stort skulle dock kunna vara en förebild genom att verka för hållbarhet och resurssnålhet i sina affärsmodeller och tillverkningsförfaranden och medarbetarna skulle då få en viktig roll för att sprida kunskap om hur man uppträder så att det gagnar klimatet.

DS.  Det saknas i stor utsträckning konsumentinformation om jordbruksprodukters klimatpåverkan. Med riktade informationskampanjer går det dock att påverka konsumenternas köpbeteende. På detta sätt går det även att uppnå hälsopolitiska mål.

DT.  Klimatförändringsproblemet kräver att befolkningen i stor utsträckning engageras över hela världen. En av de viktigaste uppgifterna kommer därför att vara att på alla genomförbara sätt förse dessa personer med nödvändig information, så att de kan bidra till att lösa problemen och även skydda sig själva när de stöter på anpassningssvårigheter, något som de oundvikligen kommer att göra.

2050 – Framtiden börjar i dag

DU.  Världens befolknings resursbehov överstiger redan i dag jordens naturliga återbildningsförmåga med en fjärdedel. Härigenom berövas framtida generationer sitt uppehälle.

DV.  Framtidens produktionsförfaranden och konsumtionsmönster påverkas på ett definitivt sätt av att vi i dag visar framsynthet och politiskt ledarskap i våra politiska beslut. Det går dock inte att övergå till en hållbarare livsstil utan hjälp från näringsliv, forskning, medier, det organiserade civila samhället och från medborgarna.

DW.  Klimatförändringarna är ett globalt miljöproblem vars orsaker är strukturella.

Politiska riktlinjer

1.  Europaparlamentet påminner om sin ovannämnda resolution av den 21 maj 2008, och särskilt den omständigheten att alla insatser för att begränsa utsläppen bör inriktas på att hålla sig väl under målet att begränsa globala temperaturökningar till under 2°C, eftersom redan en sådan uppvärmningsnivå starkt skulle påverka vårt samhälle och människors livsstilar, och även skulle medföra betydande förändringar av ekosystem och vattenresurser. Parlamentet är djupt oroat över att många aktuella vetenskapliga rapporter visar att klimatförändringarna både sker snabbare och medför allvarligare negativa effekter än vad man tidigare trott. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att noga bevaka och analysera de senaste vetenskapliga rönen för att framför allt bedöma huruvida EU:s mål på 2°C fortfarande är tillräckligt för att undvika farliga klimatförändringar.

2.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst angeläget att horisontellt integrera den globala uppvärmningen och klimatförändringarna till följd av denna som nya yttre faktorer i samtliga områden och politikområden, och att beakta den globala uppvärmningens och klimatförändringens orsaker och följder inom alla berörda områden i EU-lagstiftningen.

3.  Europaparlamentet påminner särskilt om de mycket viktiga mål som behöver fastställas för att bekämpa klimatförändringarna och understryker, i enlighet med rekommendationerna i den fjärde utvärderingsrapporten från IPCC och i färdplanen från Bali, vikten av ett mål på medellång sikt för EU och de andra industrialiserade länderna som grupp i form av en minskning av utsläppen av växthusgaser med 25 till 40 procent fram till 2020, och ett långsiktigt minskningsmål om minst 80 procent fram till 2050 jämfört med 1990, samtidigt som fokus fortfarande ligger på att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 2°C jämfört med de förindustriella nivåerna, för att på så sätt uppnå 50 procents sannolikhet för att nå detta mål.

4.  Europaparlamentet betonar att ett lands påverkan på klimatet inte är begränsad till dess fysiska utsläpp. Parlamentet kräver att EU vidtar omedelbara åtgärder här hemma och inom ramen för internationella förhandlingar för att utveckla redovisningsprinciper som även inbegriper konsumtionens totala påverkan, inklusive den internationella luftfartens påverkan.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta effekterna av EU:s framtida politiska åtgärder med avseende på deras koldioxidavtryck för att se till att de klimatförändringsmål som fastställts på europeisk nivå uppfylls, samtidigt som man säkerställer en fortsatt hög nivå på skyddet för miljön och folkhälsan.

6.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet, för att bekämpa klimatförändringarna, upprepade gånger har föreslagit politiska åtgärder och samarbete på internationell nivå (inbegripet genom regionala multilaterala avtal), på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

7.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s paket med lagstiftningsåtgärder (de så kallade klimat- och energipaketet), i vilket det krävs en unilateral minskning med 20 % av EU:s växthusgasutsläpp, och i vilket ett förfarande fastställs för att påskynda insatserna för att nå en minskning på 30 % i enlighet med åtagandena i det framtida internationella avtalet och för att öka andelen förnybara energikällor av EU:s totala energimix med upp till 20 % fram till 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och smidigt genomföra dessa lagstiftningsåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka genomförandet av klimat- och energipaketet.

8.  Europaparlamentet anser att vissa principer som man kom överens om i klimat- och energipaketet också kan användas vid ingåendet av internationella avtal, särskilt den bindande linjära kurvan för industriländernas åtaganden, differentiering på grundval av de utsläpp som fastställdes 2005 och systemet för överensstämmelse med en årlig faktor för utsläppsminskning.

9.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste spela en ledande roll i de internationella COP- och MOP-förhandlingarna inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, men även i andra internationella sammanhang, som WTO, Världsbanken och IMF. Parlamentet betonar också att det är ytterst angeläget att EU och dess medlemsstater uppfyller Kyotoprotokollet för att bli trovärdiga i sin ledarroll.

10.  Europaparlamentet instämmer i att utveckling, tillämpning och export av modern miljöteknik samtidigt bidrar till att uppfylla Lissabonstrategin, EU:s Koytomål och andra klimatmål och påpekar att Lissabonstrategin och klimat- och energipaketet måste integreras fullt om man ska lyckas uppnå de ambitiösa miljömålen och skapa ekonomisk tillväxt.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och EU:s medlemsstater att stödja FN:s upprop om en grön "New Deal". Mot bakgrund av finanskrisen anser parlamentet att investeringar avsedda att stimulera ekonomisk tillväxt bör göras på ett hållbart sätt, särskilt genom att främja grön teknik som samtidigt kommer att öka Europas framtida konkurrenskraft och trygga arbetstillfällen.

12.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att kampen mot klimatförändringarna kommer att leda till förändringar i samhället som bidrar till att skapa nya arbetstillfällen och industrier, motverka energibristen och beroendet av importerade fossila bränslen och ge medborgarna sociala fördelar. Parlamentet betonar att internationellt, regionalt och lokalt samarbete kommer att bli avgörande för om vi ska lyckas uppnå detta mål.

13.  Europaparlamentet är vidare övertygat om att klimatförändringarna kan bekämpas framgångsrikt endast om medborgarna är involverade och får skydd under övergångsperioden till en koldioxidneutral ekonomi. Parlamentet framhäver därför att anpassningsåtgärder och åtgärder för att mildra effekterna kommer att driva Europeiska unionen mot en ny modell för hållbar utveckling som skulle främja unionens sociala egenskaper i syfte att skapa ett socialt samförstånd.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att till att börja med uppnå dramatiska effektivitetsförbättringar på alla områden i vardagslivet, och samtidigt inleda en övergång till hållbara, medvetet resurssnåla produktions- och konsumtionsmönster med förnybara energikällor som grund.

15.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att Europeiska unionens budget och nuvarande och framtida finansieringsinstrument måste utvärderas med avseende på hur förenliga de är med EU:s klimatpolitik, och vid behov anpassas till denna.

16.  Europaparlamentet påpekar att en framgångsrik politik för forskning och utveckling endast kan genomföras om ny teknik kan tillämpas praktiskt genom att det finns en tryggad tillgång till marknaden.

17.  Europaparlamentet efterlyser forskning om potentiella trender inom klimatbetingad migration och det påföljande trycket på lokala tjänster för att vi ska få information att använda till långsiktig planering och förfaranden för riskhantering.

18.  Europaparlamentet betonar att nästan hälften av världens befolkning är yngre än 25 år och att dagens beslut om klimatpolitiken kommer att få långtgående konsekvenser för den största generationen av unga människor i mänsklighetens historia.

Internationella aspekter: Tiden efter 2012, yttre politik för klimatförändringar och den internationella handeln

19.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från konferensen i Poznan (COP 14 och COP/MOP 4) att gå över från diskussioner till verkliga förhandlingar i syfte att ingå ett avtal efter 2012, och att i detta sammanhang anta ett arbetsprogram för 2009. Parlamentet välkomnar även det mandat som beviljades ordförandena att föreslå en förhandlingstext som ska behandlas under förhandlingarna i juni 2009.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådets kommande ordförandeskap att vara ledande i de internationella förhandlingar sin syftar till att säkerställa ett avtal för tiden efter 2012 och att nå en uppgörelse före utgången av 2009, så att nästa avtal om klimatförändringarna kan ratificeras i god tid och det inte uppstår en lucka vad avser uppfyllande av skyldigheter mellan avtalsperioderna.

21.  Europaparlamentet framhåller att det nya avtalet bör komma till stånd under FN:s överinseende och bygga på principen "gemensamt men skilt ansvar". Industriländerna bör gå i spetsen och minska sina egna utsläpp, medan utvecklingsländerna bör åta sig att, i enlighet med handlingsplanen från Bali, vidta lämpliga nationella åtgärder för att mildra effekterna med utgångspunkt i en hållbar utveckling, som på ett mätbart, rapporterbart och kontrollerbart stöds och möjliggörs av teknik, finansiering och kapacitetsuppbyggande från industriländerna.

22.  Europaparlamentet uppmanar de industriländer som är parter i UNFCCC att ingå individuella åtaganden om utsläppsminskningar, om de ännu inte gjort detta, för att på detta sätt bidra till de globala insatserna för att uppfylla konventionens mål. Parlamentet välkomnar utvecklingsländernas engagemang i UNFCCC-processen och de individuella åtaganden och strategier som många av dem antagit.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den nytillträdda amerikanska regeringen att leva upp till förväntningarna och sålunda bidra till en minskning av växthusgasutsläppen och främjandet av ren teknik genom att anta nationell lagstiftning, samt att genom ett aktivt deltagande i internationella förhandlingar bidra till att skapa en ambitiös ram för hanteringen av klimatförändringen efter 2012.

24.  Europaparlamentet understryker att avtalet om tiden efter 2012 bör bli förenligt med andra mål i FN:s och EU:s internationella politiska dagordning, exempelvis bibehållandet av biologisk mångfald, millennieutvecklingsmålen och säkerhetsfrågor, så att politiska synergier kan utnyttjas.

25.  Europaparlamentet noterar att kommissionen antagit sitt meddelande med titeln "På väg mot ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn" (KOM(2009)0039) om EU:s ståndpunkt vid förberedelserna inför FN:s klimatkonferens (COP 15) i Köpenhamn.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en utrikespolitik för klimatförändringarna och att regelbundet påminna om EU:s klimatmål vid EU:s och medlemsstaternas diplomatiska representationer. Parlamentet åtar sig för egen del att regelbundet ta upp frågan om EU:s klimatmål och att försvara dessa i sina kontakter med parlamentsledamöter från andra länder.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införliva kraven på utsläppsminskning och anpassningsåtgärder som föranleds av klimatförändringarna i sina program för utvecklingsbistånd, och/eller att under förhandlingar om beslut i internationella biståndsorgan framhålla nödvändigheten av detta, och på så vis låta det privata näringslivet, offentliga organ och icke-statliga organisationer i berörda länder och regioner medverka genom partnerskap. Parlamentet understryker att ytterligare resurser måste frigöras för att hjälpa utvecklingsländerna att ta itu med klimatförändringens utmaningar, och att nya initiativ i detta avseende måste vara formellt kopplade till arbetet vid FN:s ramkonvention om klimatförändringar och till strävan att uppfylla millennieutvecklingsmålen. Parlamentet välkomnar EU:s lansering av en global klimatförändringsallians för att stödja de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar i deras anpassning till klimatförändringarna, och påminner i detta sammanhang om sin ovannämnda resolution av den 21 oktober 2008.

28.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från konferensen COP 14 och COP/MOP 4 att se till att anpassningsfonden till fullo kan tas i bruk så att den kan finansiera projekt från och med 2009. Parlamentet anser att detta är ett mycket viktigt första steg för att stilla utvecklingsländernas oro när det gäller finansieringen av klimatförändringsåtgärder i dessa länder. Parlamentet välkomnar även beslutet att trappa upp investeringar i tekniköverföring genom Poznans strategiska program för tekniköverföring.

29.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts – även om de varit blygsamma – för att behandla frågan om additionalitet och geografisk fördelning av CDM, och uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med besluten från Poznan i första hand köpa upp tillgodohavanden från projekt i länder som ansvarar för färre än tio registrerade CDM-projekt, särskilt i de minst utvecklade länderna (LDC), små östater under utveckling (SIDS) och i Afrika, samt att stå för kostnaderna för valideringen av dessa projekt.

30.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om komplementaritetsprincipen enligt artiklarna 6, 12 och 17 i Kyotoprotokollet samt i Marrakechavtalen, enligt vilken parternas skyldigheter att minska växthusgasutsläppen till största delen måste uppfyllas inom det egna landet, innan externa flexibilitetsmekanismer såsom CDM och JI utnyttjas.

31.  Europaparlamentet betonar att en överanvändning av mekanismen för ren utveckling/gemensamt genomförande (CDM/JI) undergräver EU:s trovärdighet i de internationella FN-förhandlingarna och därmed EU:s ledande roll i kampen mot klimatförändringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara ansvarsfulla och minimera användningen av CDM/JI och göra de flesta utsläppsminskningarna i de egna länderna.

32.  Europaparlamentet ställer sig bakom rekommendationerna från den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och kommissionen beträffande "klimatförändringar och internationell säkerhet" och framhåller att EU behöver bygga upp en lämplig multilateral, förebyggande klimatdiplomati för att ge klimatpolitiska aspekter en ökad vikt vid utformningen av sina internationella kontakter, jämte andra internationellt betydelsefulla faktorer som befolkningstillväxt, migration som orsakas av klimatförändringarna, urbanisering, energibehov, stigande energipriser samt vatten- och livsmedelsbrist.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken förhindra, övervaka och aktivt motverka följderna av klimatförändringarna och de naturkatastrofer som följer av dessa för civilskyddet och den mänskliga säkerheten liksom de eventuella konflikter som klimatförändringarna kan leda till när det gäller förändringar av tillgången till vatten och landområden.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka sina befintliga klimatpartnerskap med målländer bland utvecklingsländer och att ingå nya partnerskap där sådana saknas i nuläget och därigenom bidra till en betydande ökning av det ekonomiska stödet till teknikutveckling och -överföring, skydd av immateriell äganderätt och institutionell kapacitetsuppbyggnad.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge frågan om energieffektivitet och förnybara energikällor högsta prioritet inom ramen för utvecklingssamarbetet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom WTO:s förhandlingsrundor och förfarandet för perioden efter 2012 anta handelspolitiska och miljöpolitiska förhandlingsstrategier som anpassats till varandra, för att på ett trovärdigt sätt förmedla EU:s klimatskyddsmål och de instrument som har utvecklats för genomförandet av dem till förhandlingspartnerna, undanröja betänkligheter kring handelshinder eller andra nackdelar i handelsförbindelser med tredjeländer som saknar bindande klimatskyddsmål och förverkliga principen om ömsesidighet i enlighet med den globala kampen mot klimatförändringarna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådets ordförandeskap och medlemsstaterna att under förhandlingarna om avtalet för perioden efter 2012 inta en ledande roll för att se till att klimatskyddsförhandlingarna för att uppnå målet med 2°C får goda resultat.

Energi

38.  Europaparlamentet understryker att EU behöver en framtidsinriktad, gemensam energipolitik för klimatförändringar och konkurrenskraft som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna, både inom EU och i de yttre förbindelserna, för att kunna säkerställa en hög energiförsörjningstrygghet i enlighet med riktlinjerna för hållbarhet, resurseffektivitet och klimatneutralitet, för att hindra eventuella avbrott i energiförsörjningen.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att skapa en europeisk gemenskap för förnybara energikällor som främjar ytterligare forskning och pilotprojekt inom området och utveckling av nätet så att förnybara energikällor kan integreras på bästa möjliga sätt.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa

41.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att det finns en politiskt reglerad och företagsledd övergångsfas i energimixen, som genom aktivt stöd av de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna och på EU-nivå, i kombination med ett så nära samarbete som möjligt med andra länder och internationella organisationer, gör att användningen av fossila bränslen steg för steg kompletteras och senare minskas och ersätts av förnybara energikällor.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge regioner och medborgare ökat egenansvar och främja ökad användning av lokala förnybara energikällor med hjälp av rättsliga åtgärder och skattelättnader.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av avskrivningssystem och mekanismer med skatteincitament motivera elleverantörer till nödvändiga moderniseringar i kraftverk som eldas med fossila bränslen, för att på så sätt avsevärt öka effektiviteten inom den konventionella elproduktionen.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att trygga nättillträdet för energi, gas och el från decentraliserade källor, undanröja hinder för marknadstillträde för innovativa elleverantörer inom sektorn förnybara energikällor och påskynda utbyggnaden av lokal kraftvärme och trigeneration och anpassa den efter mål på medellång sikt.

45.  Europaparlamentet föreslår att solenergipartnerskap med tredjeländer runt Medelhavet bör ingå som en grundläggande del i EU:s yttre politik, som i inledningsskedet bör inriktas på produktion och överföring av el från solkraft till Europeiska unionen via ledningar för högspänd likström och som i andra skedet kan utgöra en grundval för el- och väteproduktion och på så sätt vara inkörsporten till en ekonomi baserad på förnybara energikällor.

46.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och näringslivet att

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med lokala eller regionala resurser ytterligare utöka andelen vindkraft, som genom intensivt stöd redan har blivit en etablerad energiutvinningsform, och andelen vattenkraft och jordvärme i energimixen samt även med hjälp av bland annat europeiska forskningsinitiativ och samordning genom expertnätverk fortsatt utnyttja tillgänglig utvecklingspotential.

48.  Europaparlamentet understryker den betydande potential som hållbar användning av biomassa har för energiproduktion som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser, och kräver en EU-strategi för att använda hållbar biomassa till produktion av el och gas, uppvärmning och kylning.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande analys av alla utsläpp som uppstår under enskilda bioenergikällors sammanlagda livscykel, för att kunna bedöma vilken roll biomassa från avfallsprodukter och specialiserat jordbruk kan spela i framtidens energiutvinning. Parlamentet anser att man bör undersöka vilka möjligheter det finns att förbättra biomassans energivärde genom förädling eller användning av bioteknik, både när det gäller för- och nackdelar och utan att resultatet är givet på förhand.

50.  Europaparlamentet ser kraftvärme som ett effektivt, billigt och miljövänligt alternativ.

51.  Europaparlamentet bekräftar medlemsstaternas olika strategier i fråga om kärnenergi, och uppmanar därför med kraft kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid radioaktivt avfall och dess fullständiga kretslopp, i syfte att förbättra säkerheten.

52.  Europaparlamentet anser att utforskningen av huruvida kärnfusion är tekniskt genomförbart i forskningsreaktorn ITER är ett första steg mot målet att kommersiellt kunna använda denna energiform och betonar att förutsättningarna för att målet ska kunna uppnås i hög grad avgörs av att den långsiktiga forskningsfinansieringen är tryggad.

53.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU att främja utvecklingen av CCS-teknik för kol- och gasdrivna kraftverk genom att ge incitament för demonstrationsprojekt och uppmuntra forskning.

Biobränslen

54.  Europaparlamentet konstaterar att vissa produktionstyper av biobränsle kan påverka livsmedelspriserna, minska den biologiska mångfalden och öka avskogningen, och konstaterar samtidigt att biobränslen måste produceras på ett ansvarsfullt sätt och genom en kontrollerbar, hållbar process.

55.  Europaparlamentet anser att utvecklingsländernas delaktighet när det gäller en långsiktig strategi för utveckling och produktion av biobränsle är absolut nödvändig för att man ska kunna undersöka den ekonomiska planeringen och lönsamheten, säkerställa tillräcklig tillgång till och produktion av livsmedel, besvara frågan om ekologisk hållbarhet, inbegripet en bedömning av relevanta indirekta effekter, och inte minst möjliggöra social utveckling och bestående inkomstökningar, samt se till att utvecklingsländerna får den utbildning de behöver för att kunna uppfylla EU:s hållbarhetskriterier.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka forskningen kring och utvecklingen av avancerade biobränslen, att se till att de får de finansiella medel som krävs inom detta område och att förena forskning och utveckling med fastställda utvecklingsmål.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja erfarenheten från utvecklingen av hållbarhetskriterier inom EU till att aktivt främja utvecklingen av en global standard för biobränslen.

Energieffektivitet

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett bindande mål på 20 procents ökning av energieffektiviteten senast 2020 och låta förslaget åtföljas av konkreta etappmål för minskning.

59.  Europaparlamentet efterlyser en bred informationskampanj på lokal nivå för att öka den decentraliserade energieffektiviteten, där man erbjuder värmefoton med energibesiktning för hus- och lägenhetsägare och även lägger fram finansieringsförslag till möjliga moderniseringsåtgärder efter förebild av mikrokrediter.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta aktiva åtgärder för att öka medvetenheten om hur viktiga IKT-teknikerna är för att förbättra energieffektiviteten, den hållbara utvecklingen och EU-medborgarnas livskvalitet.

61.  Europaparlamentet efterlyser mässor, informationsdagar och seminarier för att skapa synergieffekter mellan fastighetsägare, leverantörer av finansiella tjänster, hantverkare och andra aktörer inom fastighetssektorn.

62.  Europaparlamentet efterlyser en tydlig europeisk samordning för en utbyggnad av elproduktion via kraftvärme och trigeneration samt integration av dessa i industrianläggningar för att kunna garantera att det vidtas lokala och regionala klimatskyddsåtgärder samtidigt som energikonsumtionens effektivitet ökar.

63.  Europaparlamentet uppmanar rådet (ekonomiska och finansiella frågor) att sänka momssatsen på förnybar energi, energisnåla varor och tjänster. Parlamentet föreslår särskilt att medlemsstaterna stimulerar till modernisering genom att minska momsen för moderniseringsåtgärder och verktyg som används i samband med dessa, anpassa fastighetsskatter efter byggnaders energieffektivitet samt tillämpa och främja systemet med energicertifieringar fullt ut.

64.  Europaparlamentet föreslår som stimulans för modernisering av uthyrda eller utarrenderade fastigheter att skattesatserna på hyres- och arrendeintäkter sänks med ett belopp motsvarande investeringen i uppvärmnings- och elsystem med förnybara energikällor samt effektivitetsvinster.

65.  Europaparlamentet påpekar att det, med tanke på byggnaders långa livslängd, är av största vikt att nya byggnader byggs i enlighet med högsta möjliga standarder för energieffektivitet, att befintliga byggnader uppgraderas till nuvarande standarder och att minimiandelen energi från förnybara energikällor används i alla nya eller renoverade byggnader som kräver uppvärmning och kylning.

66.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna förbättrar och utvidgar användningen av energieffektivitetspass och knyta rekommendationerna till ekonomiska incitament.

67.  Europaparlamentet efterlyser miniminormer för energieffektivitet för nya och renoverade byggnader inom Europeiska unionen och uppmanar berörda myndigheter och yrkesorganisationer i medlemsstaterna att fastställa energieffektivitetskriterier, riktlinjer och nationell lagstiftning eller administrativa beslut som ledmotiv för arkitekter och byggnadsingenjörer i samband med nybyggnation och anser samtidigt att det bör finnas byggrättsliga bestämmelser för energieffektivitet i nya och renoverade byggnader och därmed även säkerställa en ren och hälsosam inomhusluft.

68.  Europaparlamentet betonar behovet av att inkludera minimikriterier för energieffektivitet i en övergripande politik för offentlig upphandling avseende offentliga byggnader och tjänster på nationell, regional och lokal nivå, för att främja innovation i ny teknik och säkerställa marknadstillgång.

69.  Europaparlamentet kräver att tillgängliga undersökningar som de europeiska institutionerna utfört om koldioxidutsläpp och möjligheter till energibesparingar offentliggörs och görs lättåtkomliga för användare på de olika institutionernas hemsidor.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt stödja forskningen och den tekniska utvecklingen avseende belysningsteknik och intelligenta belysningstillämpningar, så att större kraft kan läggas på att främja införandet av energieffektivare belysning på offentliga platser, såväl inomhus som utomhus, med tyngdpunkten på högeffektiva lysdioder.

71.  Europaparlamentet konstaterar att renovering och förbättringar av höghus, särskilt i de länder där denna typ av byggnader utgör den största delen av bostadsmarknaden, är det lättaste sättet att spara energi och minska koldioxidutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över och höja den nu gällande gränsen för strukturfonder på två procent för anslag till renovering av höghus.

72.  Europaparlamentet påpekar att det långsiktiga målet för byggsektorn i EU bör vara en energiförbrukning med nollutsläpp för nya bostadsbyggnader senast 2015 och för nya kommersiella och offentliga byggnader till 2020. Parlamentet anser att målet på lång sikt bör utvidgas till att även omfatta renoverade byggnader.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtminstone var femte år, i enlighet med "top-runner-principen", anpassa bestämmelserna för elektriska och elektroniska produkters energieffektivitet inom alla användningsområden efter marknadsutvecklingen, aktualisera befintliga märkningsprogram eller energieffektivitetsklasser för produkter och på så sätt undvika felaktig konsumentinformation.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa bindande EU-mål och upprätta integrerade riktlinjer för näringslivet för att säkerställa marknadstillträde och se till att det införs tekniker för energieffektivitet, inbegripet genom utvecklingen av gemensamma teknikmål (som passiva hus), ökad användning av integrerade politiska strategier, som pionjärmarknader och grön offentlig upphandling, samt stödregler för produktutformning och miniminormer.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent tillämpa förbudet mot produkter som drar mycket energi i vilo-läge (stand-by) och att, som nästa steg i tillämpningen av direktivet om ekodesign(7), överväga att införa ett obligatoriskt krav på avstängningsfunktion på produkter samt föreskriva obligatorisk avstängningsautomatik och obligatoriska energisparlägen även för anläggningar med stora motorer och för verktyg och maskiner som används inom industrin.

76.  Europaparlamentet kräver en skyndsam och rigorös tillämpning av kraven från 2006 om smarta mätare i syfte att öka konsumenternas medvetenhet om energiförbrukning och hjälpa energileverantörer att hantera efterfrågan på ett effektivare sätt.

Rörlighet och logistik

77.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska och sociala modellen i Europa har tidseffektivitet som första prioritet när det gäller att kunna säkerställa rörlighet och tillgänglighet för personer, varor och gods i stället för resurseffektivitet, och att det i framtiden krävs en kombination av båda dessa faktorer.

78.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken och dess dotterorgan för riskkapital, Europeiska investeringsfonden, att utöka sitt stöd till utvecklingen av energieffektivitet och förnybara energikällor betydligt.

79.  Europaparlamentet påminner de berörda aktörerna om att även transportsektorn måste uppfylla EU:s klimatmål att senast 2020 sänka koldioxidutsläppen med minst 20 procent, och om det finns ett internationellt avtal, med minst 30 procent jämfört med 1990 års nivåer och att under samma period öka energieffektiviteten med 20 procent.

80.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande policy-mix av sinsemellan stödjande åtgärder för en hållbar transportpolitik som innefattar en fortsatt utveckling av fordonstekniken (miljöinnovation), en ökad användning av alternativa energikällor för transport, inrättandet av distributionsnät för rena bränslen, en ökad användning av alternativa drivmedel, en intelligent transportförvaltning, förändringar när det gäller körsätt och bilanvändning, en förbättrad logistik, "gröna bälten" och IKT-teknik för transport, en koldioxidskatt samt en modernisering av kollektivtrafiken för att uppnå nollutsläppsmålet utan att bortse från det ökade behovet av rörlighet. Parlamentet påpekar att samtliga dessa åtgärder skulle kunna främjas genom tydliga prioriteringar i den offentliga upphandlingen.

81.  Europaparlamentet anser att man särskilt måste prioritera tillämpningen av principen att förorenaren betalar och efterlyser att alla transportslag i hög grad bidrar till internalisering av sina externa kostnader. Parlamentet påpekar att detta mål kommer att förutsätta ett lämpligt ekonomiskt klimat och uppmanar därför medlemsstaterna att se över alla berörda skatter och avgifter.

82.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förteckning över transportsektorns utsläpp (Greening Transport Inventory), där de lagstiftningsåtgärder förtecknas som redan finns och även de som krävs för en hållbar tillväxt inom transportsektorn.

83.  Europaparlamentet betonar vikten av infrastrukturprojekt inom transportsektorn, men efterlyser samtidigt att man i samband med planering, utformning och konstruktion tar hänsyn till en möjlig inverkan på klimatet i framtiden.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i så hög grad som möjligt utnyttja satellitnavigationssystem i syfte att öka energieffektiviteten på transportområdet genom att förbättra styrningen och organisationen av trafikflöden, tillhandahålla realtidsinformation om varors och människors rörlighet och se till att de mest ändamålsenliga rutterna och transportsätten väljs.

85.  Europaparlamentet beklagar att man på många ställen på ett otillräckligt sätt eller för sent har tagit sig an utmaningen att utforma en transporteffektiv och miljövänlig stadsplanering med gågator, cykelvägar och en flexibel anslutning till kollektivtrafiken eller att en sådan stadsplanering endast har utformats till viss del.

86.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att vidta följande åtgärder:

87.  Europaparlamentet betonar betydelsen av intelligenta transportsystem med avseende på sammodalitet och deras inordnande i transportpolitiken på gemenskapsnivå och på nationell, regional och lokal nivå, eftersom de leder till högre säkerhet och bättre miljöförenlighet inom transportsektorn. Parlamentet efterlyser att man utvecklar och använder intelligenta transportsystem för att få bukt med trafiken och minska trafikstockningar.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater till ett nära samarbete med industrisektorn för att möjliggöra de marknadspolitiska förutsättningar som krävs för att intelligenta transportsystem – särskilt logistik- och säkerhetshanteringen (ERTMS, RIS, eCall) – ska kunna bli en del i trafikförvaltningen.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja sammodalitet genom att införa överförbara nummerplåtar enligt existerande exempel, vilket gör det mer lockande för medborgarna att ta tåget vid långresor och energisnåla bilar för lokala transporter vid resans start och slutmål.

90.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att i samband med den nyligen antagna lagstiftningen om mål för koldioxidutsläpp från fordon anta ett långsiktigt utsläppsmål på 95 g CO2/km senast 2020.

91.  Europaparlamentet framhäver järnvägstrafikens potential som ett energieffektivt transportslag med låga koldioxidutsläpp, både när det gäller godstransport över långa sträckor och regional- och pendeltrafik på korta och medellånga sträckor, och begär att man överväger sådana prioriteringar i tilldelningskriterierna för stöd från de regionala utvecklings- och sammanhållningsfonderna.

92.  Europaparlamentet välkomnar upp- och utbyggnaden av transeuropeiska nät (TEN-T) inom EU och till grannländerna och uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt avsluta de prioriterade projekten, särskilt de klimatvänligaste, eftersom de är av avgörande betydelse för godstransportlogistik och en hållbar europeisk transportpolitik.

93.  Europaparlamentet betonar de inre vattenvägarnas stora betydelse för varutransporter. Parlamentet understryker även de miljövänliga aspekterna av denna transportsektor och den omständigheten att den har mer än tillräckligt med logistisk kapacitet.

94.  Europaparlamentet beklagar att investeringar för utbyggnad av järnvägen har sjunkit under det senaste årtiondet, trots möjligheterna att flytta över en stor del av godstransporten till järnväg och inre vattenvägar, vilket skulle gynna hela transportsektorn.

95.  Europaparlamentet stöder kommissionens föresats att tillsammans med medlemsstaterna utse speciella höghastighetsleder till sjöss och har stora förhoppningar att det kommande europeiska sjötransportområdet utan hinder ska kunna främja sjötransporten i Europa och göra den mer effektiv.

96.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att ta ut högre hamn- och förtöjningsavgifter på grundval av fartygens avgasvärden och se till att elförsörjningen från fartyg som ligger i hamn sker från land och inte via fartygens generatorer.

97.  Europaparlamentet anser att företrädare för varv och rederier i hög grad bör satsa på ny teknik som ökar effektiviteten, till exempel genom att använda höga segel, luftrumssystemet (Air Cavity System), utnyttja spillvärme till elproduktion, använda effektivare motorer och bättre profiler till skrov och roder, använda mer detaljerade väderprognoser för att anpassa kursen och utnyttja möjligheten till anstrykning av skrovet för att spara in bränsle.

98.  Europaparlamentet uppmanar Internationella sjöfartsorganisationen att acceptera och besluta om ett bindande sektorinternt mål för att minska utsläppen inom sjöfarten och att fastställa tekniska miniminormer för användning av modern teknik i samband med att nya fartyg byggs.

99.  Europaparlamentet anser att det krävs en integrerad strategi inom luftfartssektorn som innebär att luftfartsindustrin, flygbolagen och flygplatsoperatörerna gemensamt förbinder sig till ett mål för utsläppsminskning så snart som möjligt och senast den 1 januari 2013. Parlamentet anser att den integrerade strategin bör omfatta forskning och teknik, driftsmässiga förbättringar och ett globalt system för handel med utsläppsrätter som bör bygga på EU:s utsläppshandelssystem för luftfart.

100.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att fram till startskottet för EU:s utsläppshandelssystem inom luftfartssektorn förverkliga och utvidga både det gemensamma europeiska luftrummet och Sesar-projektet så effektivt som möjligt och i första hand få till stånd funktionella och flexibla luftrumsblock och en på det hela taget flexibel användning av luftrummet, för att på så sätt omedelbart kunna utnyttja den potential som finns till att sänka utsläppen och flygplanens bränsleförbrukning med upp till 12 procent.

101.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge allt stöd som behövs till forskning och utveckling avseende banbrytande miljövänliga transporttekniker, som vätgasbilar, elfordon, bränslecellsfordon, hybridfordon eller fordon som drivs med avancerade biobränslen samt alternativa material, ny teknik och IT-lösningar som skulle kunna sänka fordonens vikt och öka deras effektivitet.

102.  Europaparlamentet uppmanar tillverkare av drivsystem och motorer till transportsektorn att samverka för att kontinuerligt öka maskinernas effektivitet i enlighet med Euro 6-normerna men också utöver dessa, att sätta upp sektorinterna mål som syftar till att avsevärt öka energieffektiviteten och att fortsätta utforska användningen av alternativa bränslen, för att på så sätt kunna bidra till en hållbarare tillväxt i branschen.

103.  Europaparlamentet uppmanar biltillverkare att ersätta sina fordon med mindre, lättare och effektivare modeller för att göra det möjligt för den enskilda individen att förflytta sig trots de begränsningar som klimatförändringarna och de begränsade oljereserverna utgör.

104.  Europaparlamentet uppmanar försvarsindustrin att öka effektiviteten i sina motorer och drivsystem och att utföra forskning om möjligheten att använda alternativa bränslen.

105.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att anta särskilda stödramar för väte som bygger på förnybara energikällor för att snabbt påskynda tillverkningen av vätgasbilar. Parlamentet anser att man med dessa stödramar bör rikta in sig på att öka EU:s budgetstöd till slutanvändning av väte, att sprida vätgastekniken med hjälp av stöd från medlemsstaterna i form av ekonomiska åtgärder som skattelättnader samt att skapa tidiga marknader genom upphandling av fordon med nollutsläpp till offentliga myndigheter.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2010 utarbeta en rapport över de begränsningar som fortfarande finns i fråga om cabotage och andra faktorer inom EU som orsakar tomkörning och effektivitetsförlust på den inre marknaden. Parlamentet anser att en effektiv och ändamålsenlig godslogistik som används som en integrerad del i EU:s transportsystem, är lösningen för hållbar rörlighet i Europa, effektiv och konkurrenskraftig ekonomi, optimalt utnyttjande av energikällor, jobbskapande, miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna.

Turism och kulturminnen

107.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Europas kulturminnen och kulturlandskap är hotade på grund av extrema väderfenomen och långsiktiga klimatförändringar och uppmanar medlemsstaterna att genom samordning upprätta en enhetlig förteckning på EU-nivå över europeiska kulturminnen som hotas på grund av klimatförändringarna.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att vidta omfattande anpassningsåtgärder och förebyggande åtgärder, som att trygga vattentillförseln, förebygga skogsbränder, vidta åtgärder för att förebygga glaciärsmältning eller förbättra kustskyddet, i klimatkänsliga säsongsbundna turistområden som saknar direkta andra alternativ, för att svara mot turismens ekonomiska betydelse och den nödvändiga infrastrukturen för arbetstillfällen och inkomster och motverka den omfattande ekonomiska skadan längs värdekedjan.

109.  Europaparlamentet anser att ytterligare expansion av turismbranschen i vissa regioner endast är ekonomiskt ändamålsenlig och miljömässigt försvarbar om de sannolika följderna av klimatförändringarna, som till exempel ökad brist på vatten eller snö eller glaciärsmältning, beaktas i den framtida utvecklingen av dessa regioner.

110.  Europaparlamentet uppmanar turismbranschen att tillsammans med lokala myndigheter och ekonomiska sammanslutningar utarbeta integrerade strategier för att minska utsläppen och förbättra energieffektiviteten inom sektorn – särskilt när det gäller transport och logi – och att planera åtgärder för att främja ekoturism, även utveckling av socialt inriktad turism, sportturism eller kulturturism samt framstående turistmål som innebär respekt för och skydd av miljön.

Industriutsläpp

111.  Europaparlamentet kräver att revisioner på arbetsplatsen med avseende på klimatförändringar ingår i standarder för företagsrapportering för att insynen i övervakningen av politiken för miljöanpassning och utsläppsminskning ska förbättras.

112.  Europaparlamentet kräver att alla kommersiella och icke-kommersiella organisationer rapporterar offentligt, på årsbasis, om mängden växthusgasutsläpp, åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen av växthusgaser, verksamhet för omskolning av anställda (vid nedstängning till följd av dokumenterat koldioxidläckage) och intäkter från verksamhet relaterad till systemet för handel med utsläppsrätter. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka dessa aktiviteter och rapportera till parlamentet om framsteg som gjorts av industrisektorer för att begränsa utsläpp.

Jordbruk och djuruppfödning

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan att resultatet är givet på förhand undersöka en uttrycklig inkludering av jordbruket i en framtida integrerad EU-klimatpolitik och utarbetningen av mål för att minska utsläppen av växthusgaser, inklusive metan och dikväveoxid, inom denna sektor genom en utförlig undersökning av de redan befintliga möjligheterna.

114.  Europaparlamentet noterar att en optimerad markförvaltning ökar humushalten i marken och att odlad areal kan stå för en betydligt högre lagring av kol i och med att bearbetningen av gröda förbättras och obrukad mark undviks.

115.  Europaparlamentet anser att en optimerad praxis för lagring och spridning av mineralgödsel kan vara ett viktigt bidrag när det gäller att sänka utsläppen av dikväveoxid, och efterlyser i detta sammanhang att användningen av organisk gödsel i stället för mineralgödsel ökas ytterligare.

116.  Europaparlamentet efterlyser ekonomiska analyser av lönsamheten för vissa regionala odlingsmetoder i samband med förändrade klimatförhållanden, för att synliggöra möjligheter till anpassning och underlätta en omställning av markförvaltningen och till anpassade jordbruksgrödor.

117.  Europaparlamentet anser att man i jordbruksmetoderna måste ta hänsyn till klimatförändringarna, och efterlyser stöd för forskning och utveckling för att utveckla nya och mer miljövänliga metoder för odling och jordbruksverksamhet. Parlamentet efterlyser också forskning på området för ny teknik, bioteknik tillämpad på utsäde, växtodling, grön genteknik och växtskydd, och efterlyser en klimatskyddspolitik för jordbruket, som inbegriper seminarier, utbildningsprogram, pilotprogram och ny kunskap inom mark- och vattenförvaltningen för jordbrukare.

118.  Europaparlamentet erkänner att odling av spannmål och soja som foder för boskap orsakar betydande utsläpp av växthusgaser. Parlamentet påminner om rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation med titeln "Livestock's long shadow" från november 2006, i vilken anges att boskapsnäringen står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

119.  Europaparlamentet efterlyser en granskning och om så krävs en förbättring av foder inom mjölk- och köttproduktionen, för att metanbildningen i våmmen hos idisslare ska kunna sänkas. Parlamentet kräver att samtliga åtgärder beträffande utfodring och avel inom djuruppfödningssektorn omfattas av en konsekvensbedömning av djurs hälsa och välbefinnande och att dessa åtgärder inte får införas om de har några negativa effekter på de berörda djuren.

120.  Europaparlamentet erkänner att en utbyggnad av biogasanläggningar för energiutvinning genom bearbetning av gödsel kan utgöra ett ekonomiskt och miljömässigt ändamålsenligt bidrag till att sänka metanutsläppen från djuruppfödningen.

Skogar

121.  Europaparlamentet anser att en framtida EU-klimatpolitik inte endast bör syfta till att bevara de tropiska regnskogarna och de boreala skogar som fortfarande finns kvar utan även vara inriktad på skogsskötsel och återbeskogning i Europa. Parlamentet påpekar att skyddande skogsbälten runt stora stadsområden och industricentrum kan spela en betydelsefull roll.

122.  Europaparlamentet anser att ett kontinuerligt kompensationssystem bör utarbetas inom skogsbruket via UNFCCC för reella minskningar av utsläppen genom utebliven skogsavverkning, och efterlyser att ett tydligt finansiellt incitament utarbetas för att varaktigt bevara urskogar och stora skogsytor genom ett hållbart skogsbruk, samtidigt som värdet av nyttan i betydligt högre grad bör bedömas efter de "ekologiska tjänster" och sociala funktioner som uppnås totalt sett.

123.  Europaparlamentet efterlyser att det inom ramen för en global koldioxidmarknad ges ekonomiska incitament till de länder som fortfarande har stora naturliga skogsområden så att de också bevarar dem genom att erkänna den mängd koldioxid som lagras varje år i en noggrant bevarad skog. Parlamentet föreslår en undersökning av om det i detta sammanhang är ändamålsenligt att enbart inrikta sig på de tropiska regnskogarna.

124.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med världssamfundet upprätta flyg- och satellitövervakningssystem och nödvändig infrastruktur för ett hållbart skydd av framför allt de tropiska skogarna, och föreslår att en global fond inrättas under överinseende av Världsbanken för upprättandet av sådana övervakningssystem.

125.  Europaparlamentet anser att de globala övervakningssystemen för att skydda skogarna bara kan bli framgångsrika om det parallellt skapas och upprätthålls varaktiga och nödvändiga institutionella förutsättningar och förvaltningstekniska organ med kvalificerad personal.

126.  Europaparlamentet betonar i det här sammanhanget nödvändigheten av att med hjälp av övervakningsprogram tidigt upptäcka eventuella skadedjursangrepp i Europas skogar och av vetenskapliga riskmodeller med avseende på skogsbevuxna områden som ofta utsätts för värmeböljor, löpeldar och torka, för att kunna vidta lämpliga motåtgärder för att skydda skogen.

127.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas nationella skogsinventeringar är en viktig informationskälla för att man ska kunna analysera det allmänna tillståndet för skogarna i Europa och deras roll som kolsänka. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte bara påskynda förloppet med att ta fram och utvärdera de insamlade uppgifterna genom medlemsstaterna, utan också utnyttja befintliga bästa metoder i medlemsstaterna.

128.  Europaparlamentet konstaterar att trä, utgående från sina egenskaper över livscykeln, i princip kan vara ett miljövänligare byggmaterial än stål och betong, eftersom trä lagrar koldioxid, och träproduktionen kräver mycket mindre energi än produktionen av andra alternativ och för att biprodukterna kan användas till att producera förnybar energi. Parlamentet inser emellertid att detta kräver att det trä som används har avverkats på ett hållbart sätt, vilket i dag ofta inte är fallet. Parlamentet uppmanar därför EU att snabbt anta lagstiftning för att minimera risken att trä som avverkats illegalt och på ett ohållbart sätt släpps ut på EU-marknaden.

129.  Europaparlamentet framhåller de många olika användningsområdena för och fördelarna med skog och uppmanar EU att fastställa kriterier för hållbar användning av biomassa.

130.  Europaparlamentet betonar att det bör införas ett hållbart skogsbruk i EU, där mycket breda sociala, ekonomiska och miljömässiga mål tillämpas. Parlamentet konstaterar att ett hållbart skogsbruk syftar till att på lång sikt höja skogarnas koldioxidlager. Parlamentet konstaterar vidare att unga, växande och välhållna skogar är bra som kolsänkor, och anser därför att det borde planteras nya träd där skog avverkas, som ersättning för de träd som försvinner. Parlamentet anser att en större mängd gammal skog samtidigt bör skyddas, eftersom sådan skog spelar en avgörande roll för att bevara den biologiska mångfalden.

Markskydd

131.  Europaparlamentet rekommenderar att det vetenskapliga arbetet med och tillståndsövervakningen av mark byggs ut, för att man i tid ska kunna motverka erosion, förlust av odlingsbar mark och biologisk mångfald.

132.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta sin gemensamma ståndpunkt med beaktande av parlamentets ståndpunkt av den 14 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG(8) (ramdirektivet för markskydd), i syfte att införa ett verkligt gemenskapsinstrument för att bekämpa följderna av skogsskövling, erosion och ökenspridning.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma en politik för markskydd genom lämpliga markbearbetningsmetoder som tar hänsyn till betydelsen av organiska ämnen i marken för markbördigheten, den vattenhållande förmågan och förmågan att fungera som kollager, och att överväga möjligheten att använda bioträkol.

134.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av den ekosystembaserade strategin för att undvika och motverka jorderosion, förstörelse av permafrost, stäppbildning eller ökenbildning, invasion av främmande arter och skogsbränder.

Förvaltning av vattenresurser

135.  Europaparlamentet anser att en integrerad förvaltning av vattenresurser bör innehålla strategier för en effektivare vattenanvändning, vattenbesparingar, rationalisering och begränsning av vattenförbrukningen och en förbättring av konsumenternas medvetenhet om en hållbar vattenkonsumtion, och även besvara både frågor om potentiell insamling och lagring av regnvatten i naturliga och konstgjorda reservoarer och om översvämningarnas och torkans risker och följder. Parlamentet anser att åtgärder för att skapa en effektiv rangordning för vattenanvändning bör uppmuntras, och påminner om att en strategi i fråga om efterfrågan bör vara att föredra vid förvaltning av vattenresurser.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta en viktig gränsöverskridande samordningsroll inom förvaltningen av vattenresurser, särskilt genom nätverksbildning och finansiering av forskning om innovativ teknik, avsaltning av havsvatten, nya bevattningssystem och jordbrukets och städernas vattenförbrukning, och även för att främja pilotprojekt som syftar till att mildra skador på grund av torka och översvämning.

137.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ta hänsyn till principen om kostnadstäckning för vattentjänster och principen att förorenaren betalar i sin vattenpolitik, för att ge tillräckliga incitament till att använda vattenresurser på ett effektivt sätt.

Fiske

138.  Europaparlamentet understryker att vissa av de nuvarande fiskemetoderna ytterligare försvagar fiskbeståndens och de marina ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens beslut att fastställa fångstkvoter för det industriella fisket på grundval av hållbarhetskriterier, och insisterar på att rådet och de berörda medlemsstaterna måste respektera de föreslagna kvoterna.

139.  Europaparlamentet understryker att det krävs en omfattande marin planeringsram (vilket föreskrevs i ramdirektivet om en marin strategi(9)) för att garantera en bättre och hållbarare förvaltning av de marina områdena och resurserna, och varnar för att EU:s marina skyddsområden annars kan förvandlas till de sista oaserna av biologisk mångfald i ett annars sterilt och tomt hav.

140.  Europaparlamentet anser att miljöförändringar som orsakats av klimatförändringarna kan medföra att vattenbruk måste omlokaliseras, vilket innebär ekonomiska nackdelar för de orter där de i dag är lokaliserade. Parlamentet varnar emellertid för en negativ inverkan på de berörda ekosystemen vid en eventuell omlokalisering av vattenbruk och efterlyser i detta sammanhang obligatoriska konsekvensanalyser.

Avfallshantering och resursförvaltning

141.  Europaparlamentet betraktar avfallshierarkin som ett ledmotiv i EU:s avfallspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå minskningsmål uttryckta i procent för minskning, återanvändning och återvinning av avfall. Parlamentet kräver att målen prövas på nytt och skärpas om så är nödvändigt.

142.  Europaparlamentet konstaterar att den bästa möjligheten att åstadkomma direkta utsläppsminskningar inom sektorn är att undvika avfall – till exempel genom att optimera förpackningar. Parlamentet betonar dock att undvikande av avfall på lång sikt kräver förändrade produktionsmetoder och konsumtionsvanor.

143.  Europaparlamentet betonar att en separat insamling av biologiskt avfall och materialåtervinning i hög grad bidrar till att direkta utsläpp från soptippar kan undvikas.

144.  Europaparlamentet anser att det är ändamålsenligt att undvika transporter med osorterat avfall över långa sträckor för att begränsa de direkta utsläppen från avfallssektorn, att gränsöverskridande transporter av blandat hushållsavfall inom EU därför bör begränsas till ett minimum och att den illegala exporten av återvinningsbart material måste bekämpas för att undvika "export av utsläpp" och kunna behålla värdefulla råvaror inom EU.

145.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna på medellång sikt efter en utfasning bör helt avstå från deponering på soptippar av osorterat hushållsavfall, eftersom ett bättre utnyttjande av befintliga återvinningssystem eller uppbyggnad av helt nya system förbättrar avfallshanteringen i dess helhet och utnyttjar den potential till minskning av växthusgaser som finns i samband med nuvarande teknik. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en obligatorisk avskiljning av metan för värmeproduktion på befintliga soptippar.

146.  Europaparlamentet anser att energiåtervinning av övrigt avfall i anläggningar enkom för detta ändamål och energiutvinning genom försorterat avfall, framför allt med anslutande kraftvärme under strikta utsläppskontroller kan vara en möjlighet till energiåtervinning med hög verkningsgrad som tillförlitligt kan användas för att minska indirekta utsläpp av växthusgaser och ersätta fossila bränslen.

147.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förbättra forskning och utveckling på området för avfallshantering och lösningar för resursförvaltning, och betonar behovet av att omedelbart börja tillämpa ny, innovativ teknik på detta område.

148.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av förhandlingarna om ett avtal för perioden efter 2012 och en involvering av tredjeländer att en systematisk tillämpning av EU-standarder för avfallshantering kan vara en möjlighet att förena utvecklingspolitiska mål – som till exempel bättre skydd av människors hälsa och av miljön – med nya ekonomiska möjligheter och samtidigt göra ett positivt bidrag till att bekämpa de globala klimatförändringarna.

149.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om avfallssektorns involvering i utsläppshandeln och om detta är förenligt med CDM-projekt.

Anpassningsåtgärder

150.  Europaparlamentet påminner om sina uppmaningar i sin ovannämnda resolution av den 10 april 2008 och uppmanar kommissionen att omedelbart offentliggöra den utlovade vitboken med en samordnad EU-omfattande ram för planering av anpassningsåtgärder.

151.  Europaparlamentet understryker betydelsen av kommissionens offentliggörande av grönboken om territoriell sammanhållning, i vilken behovet av en integrerad strategi för sektoriell politik betonas för förbättring av den gemensamma territoriella påverkan som EU:s politik och den nationella och regionala politiken medför. Parlamentet kräver därför en förbättring av förfarandena för strukturfonder för att de ska kunna bidra i ännu högre grad till klimatåtgärderna.

152.  Europaparlamentet betonar att även om man vederbörligen måste respektera subsidiaritetsprincipen och erkänna regionala och lokala myndigheters avgörande roll, framför allt i mer sårbara områden, som t.ex. höglandet och kustregionerna, är åtgärder på EU-nivå nödvändiga för att en motståndskraft ska kunna skapas i fråga om biologisk mångfald genom att stärka nätverket Natura 2000 och införliva effektiva anpassningsåtgärder i EU:s politik för sammanhållning, jordbruk samt vatten och hav.

153.  Europaparlamentet understryker på nytt nödvändigheten av samstämmighet och enhetlig samordning när det gäller anpassningsåtgärder på EU-nivå och av att man undersöker eventuella synergier, inklusive inom ramen för internationella avtal som täcker särskilda regioner eller territorier som Europeiska gemenskapen utgör en del av. Parlamentet upprepar sitt krav på EU-ramar för planering av anpassningsåtgärder.

154.  Europaparlamentet betonar EU:s samordningsroll, särskilt när det gäller att upprätta automatiska eller ständiga system för övervakning av föroreningar och tidig varning för värmeböljor, långa frostperioder och översvämningar, och att förbättra en systematisk insamling av hälso-, sjukdoms-, väder- och miljöuppgifter samt statistiska uppgifter.

Hälsa

155.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att erhålla särskild kunskap om följderna av klimatförändringarna för människors hälsa, särskilt i förhållande till vissa infektions- och parasitsjukdomar.

156.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att spela en avgörande roll i den allt större utbredningen av vissa sjukdomar till följd av oundvikliga förändringar i ekosystemens natur, som bl.a. kommer att påverka djur, växter, insekter, protozoer, bakterier och virus.

157.  Europaparlamentet betonar att tropiska sjukdomar som sprids via parasiter eller via myggor och andra sjukdomsalstrande organismer, som vanligtvis påträffas i tropikerna, kunde börja uppträda också på högre breddgrader och höjder, vilket utgör ett nytt hot mot människor.

158.  Europaparlamentet betonar att även om det huvudsakliga målet med folkhälsoprogrammet (2008–2013) är att ta itu med de traditionella faktorer som påverkar hälsan (kostvanor, tobak, alkohol och narkotika) bör det också vara inriktat på vissa nya hot mot hälsan och ta itu med de avgörande miljöfaktorer som följer av klimatförändringarna.

159.  Europaparlamentet betonar den samordnande roll som EU och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar har när det gäller att ge råd till allmänheten om hur man undviker insektsburna sjukdomar genom att framför allt använda skyddande klädsel, myggnät och bekämpningsmedel mot insekter.

160.  Europaparlamentet konstaterar att möjliga åtgärder kan inbegripa insamling och utvärdering av relevanta uppgifter om klimatförändringarnas effekter på människors hälsa, en förstärkt beredskap för naturkatastrofer, offentlig hälsovård och beredskap vid nödlägen, hälsofrämjande åtgärder inom alla sektorer och åtgärder som syftar till att öka kunskapen, särskilt upplysning till allmänheten om nya hälsofrågor, varningar och information om exponeringsförebyggande, med särskild hänvisning till insektsburna sjukdomar och värmeböljor.

161.  Europaparlamentet anser att det finns behov av forskning inom medicinsk vetenskap och inom läkemedelssektorn för att utveckla medicin och vaccin mot nya sjukdomar, som alla drabbade befolkningsgrupper borde få tillgång till, till ett överkomligt pris.

162.  Europaparlamentet betonar vikten av grönområden i städerna för allmänhetens hälsa, luftkvaliteten, avskiljningen av koldioxid och för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att bevara och utöka befintliga – och anlägga nya – grönområden i städerna.

Tillväxt och sysselsättning

163.  Europaparlamentet anser att Europa i den globala kapplöpningen om en utsläppssnål ekonomi har ett utmärkt utgångsläge och bör utnyttja denna situation för att utarbeta en innovationssatsning som skapar nya och konkurrenskraftiga företag och arbetstillfällen inom områdena för ren teknik, förnybar energi, miljövänliga företag och miljövänliga färdigheter som motvikt till de arbetstillfällen som eventuellt försvinner inom sektorer där koldioxidutsläppen är höga, i fullständig förenlighet med Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera strukturella förändringar till följd av genomförandet av klimatstrategier och uppmanar kommissionen att regelbundet föreslå åtgärder för att stödja de befolkningsgrupper som drabbas hårdast.

164.  Europaparlamentet varnar för att låta de ekonomiska chanser som klimatförändringarna, och de politiska åtgärderna för att motverka dem, innebär gå till spillo för EU på grund av pessimism, genom att betona den positiva roll som innehas av arbetsmarknadsparterna, som kommer att vara direkt involverade i att stimulera ekonomin och möjligheterna till omskolning och upptagande av arbetstagare som påverkats till följd av anpassning till och begränsning av klimatförändringarna. Parlamentet anser att offentlig och social enighet kommer att vara av avgörande betydelse för att vinna den globala konkurrensen om effektivitet, innovationer, råvaror, framtidsteknik och marknader.

165.  Europaparlamentet anser att tillväxt- och sysselsättningspotentialen endast kan utnyttjas till fullo om man samtidigt möjliggör marknadstillträden och undanröjer byråkratiska hinder så att den teknik som finns tillgänglig också kan användas.

166.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att granska nuvarande bestämmelser med avseende på deras förenlighet med klimatpolitiska mål och utveckla incitamentmekanismer som underlättar övergången till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.

167.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadsparterna i medlemsstaterna och på EU-nivå att utarbeta gemensamma ekonomiska strategier för respektive sektor för att kunna fastställa den potential som finns och strategiskt ta vara på den.

Främjande av framtidsteknik

168.  Europaparlamentet anser att en kombinerad satsning på sänkta utsläpp och en därav oberoende process för teknisk förnyelse bör påbörjas och utformas inom ramen för EU:s integrerade klimatpolitik för att trygga resurserna för kommande generationer.

169.  Europaparlamentet anser, särskilt mot bakgrund av EU:s princip om teknikneutralitet, att en miljömässigt säker tillämpning av CCS bör diskuteras extensivt och med delaktighet av privata och offentliga aktörer, utan att resultatet är givet på förhand. Parlamentet förespråkar ett främjande av internationellt samarbete för att uppmuntra till överföring av teknik, framför allt med de utvecklingsländer som fortfarande är beroende av lokalt kol som energikälla.

170.  Europaparlamentet anser att det krävs betydande finansiellt stöd till långsiktigt planerad forskning och utveckling för att utveckla nästa generations tekniker och möjliggöra ökad storskalighet.

171.  Europaparlamentet uppmanar med kraft parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar att godkänna CCS som tekniköverföring inom ramen för mekanismen för ren utveckling (CDM) i Marrakechavtalen och Kyotoprotokollet.

172.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bemöta människors skepsis eller oro beträffande tillämpningen av CCS med åtgärder som främjar forskning och allmänhetens medvetenhet.

173.  Europaparlamentet föreslår att man inom EU:s integrerade klimatpolitik bör utarbeta förslag till grundläggande incitamentmekanismer och stimulansåtgärder, så att den nödvändiga tekniska förnyelsen kan inledas, de löpande kostnaderna för ny men dyr teknik kan sänkas och framtida strängare mål för att minska utsläppen kan formuleras och uppnås.

174.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna överväger sätt att påskynda genomförandet av ren och energieffektiv teknik som exempelvis direktstöd till konsumenter som investerar i teknik, som t.ex. solpaneler, markvärmepumpar, luftvärmepumpar, vattenvärmepumpar och renare öppna värmekaminer.

175.  Europaparlamentet föreslår parallella åtgärder för detta ändamål, som delaktighet av ekonomer, ingenjörer och den privata sektorn i ett institutionaliserat och parallellt förfarande "Kyoto-plus", i linje med den framgångsrika metoden som tillämpades i Montreal-protokollet för att skydda ozonskiktet.

176.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en klimatfond på EU-nivå, som finansieras genom en del av auktionsinkomsterna från EU:s utsläppshandelssystem, och/eller motsvarande fonder i medlemsstaterna, och ser därigenom en möjlighet att bygga upp en kapitalbas som kan finansiera en framtida klimatpolitik, under förutsättning att det finns gränser för hur långt framöver som man idag kan planera för de enskilda åtgärderna i denna politik och de investeringar som de kräver.

177.  Europaparlamentet föreslår att denna kapitalbas bör användas på kapitalmarknaden för att möjliggöra ett återflöde till de ekonomiska aktörerna och en (åter)investering i framtidsteknik, och i stället för att lagstifta om det på så sätt överlåta beslutet till marknaden om vilken teknik som bör användas i framtiden för att de medel- och långfristiga klimatskyddsmålen ska kunna uppnås.

178.  Europaparlamentet betonar eftertryckligt att långsiktigt effektiva lösningar på problemet med klimatförändringar även kommer att möjliggöras genom vetenskaplig innovation både inom produktion, tillhandahållande och användning av energi och inom andra närliggande områden, varigenom man på ett verkningsfullt sätt kan begränsa produktionen av växthusgaser utan att skapa relaterade miljöproblem.

179.  Europaparlamentet understryker betydelsen av det sjunde forskningsprogrammet för utveckling av rena energiformer och uppmanar rådet och kommissionen att stödja en sådan prioritering även i kommande forskningsprogram.

Intelligenta datorsystem och IKT

180.  Europaparlamentet föreslår att kommande ordförandeskap prioriterar framtidstemat IKT och dess betydelse när det gäller att motverka klimatförändringarna och anpassa sig till den.

181.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i samarbete med industrin, konsumenterna, myndigheterna, högskolorna och forskningsinrättningarna främja provning, validering, införande och ytterligare spridning av dator- och IKT-stödda metoder för dematerialisering och en mycket förbättrad energieffektivitet, särskilt genom förbättrad logistik inom godstransport, ersättning av resor med tele- och videokonferenser, förbättrade elnät, energioptimerade byggnader och intelligent belysning.

Finansiering och budgetfrågor

182.  Europaparlamentet betonar i egenskap av budgetmyndighet att det tillsammans med rådet i nästa budgetplan måste ge högsta prioritet åt klimatförändringarna och åtgärder för att motverka dem.

183.  Europaparlamentet uppmanar rådet att sätta sig in i problematiken med outnyttjade öronmärkta medel i EU-budgeten, för att om i tillämpliga fall låta dessa gå till klimatpolitiska ändamål.

184.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en förteckning över alla befintliga finansieringsinstrument och deras betydelse för EU:s klimatskyddsmål, och på grundval av denna "miljörevision" utarbeta förslag till nästa budgetram så att budgetposterna i EU-budgeten kan anpassas till de nödvändiga behoven inom klimatpolitiken, samtidigt som möjligheten att upprätta nya fonder och följaktligen anslå nya resurser till dem inte utesluts.

185.  Europaparlamentet anser att EU bör engagera sig finanspolitiskt både inom kärnområdena främjande och utveckling av teknik för att bekämpa klimatförändringarna och utvecklingsstöd i klimatfrågor och när det gäller att stödja gränsöverskridande anpassningsåtgärder, ökad effektivitet och bistånd i katastroflägen i enlighet med gemenskapens solidaritetsprincip.

186.  Europaparlamentet påminner om den överenskommelse som uppnåtts inom ramen för lagstiftningen om klimat- och energipaketet om att på frivillig väg öronmärka 50 % av intäkterna från EU:s system för handel med utsläppsrätter för att finansiera klimatpolitiken, samt att använda en stor del av detta belopp till att finansiera anpassningsåtgärder och åtgärder för att mildra effekterna av klimatförändringen i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att till fullo utnyttja denna möjlighet och att även utöka denna öronmärkning.

187.  Europaparlamentet påminner om att finansieringen av anpassningsåtgärder och åtgärder för att mildra effekterna av klimatförändringen i utvecklingsländerna kommer att vara av avgörande betydelse för att uppnå en global överenskommelse vid COP 15-konferensen i Köpenhamn, och insisterar på att Europeiska rådet vid sitt möte den 19–20 mars 2009 bör göra tydliga framsteg för att nå en överenskommelse om hur man ska trygga en oberoende och förutsebar EU-finansiering för utvecklingsländerna.

Utbildning, rapportering, märkning och ökad kunskap

188.  Europaparlamentet uppmanar de ansvariga organen i medlemsstaterna att utarbeta nya arbetsbeskrivningar och såväl anpassa de praktiska yrkesutbildningarna som yrkesskolorna och utbildningarna vid yrkeshögskolor och universitet efter de sysselsättningsspecifika utmaningar som den ekonomiska strukturförändringen innebär och som går allt snabbare i takt med klimatförändringarna och dess följder.

189.  Europaparlamentet erkänner den betydelsefulla roll som arbetstagarna och deras företrädare spelar i fråga om att integrera miljötänkande på sina företag och arbetsplatser, på nationell och transnationell nivå, och kräver gemenskapsstöd för utveckling, utbyte och spridning av bästa metoder.

190.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kommunikationsstrategier för att sprida information till allmänheten om den vetenskapliga forskningen om klimatförändringar (baserad på de senaste uppgifterna från IPCC), strategier för energibesparingar, åtgärder för energieffektivitet och användning av förnybara energikällor. Parlamentet föreslår dessutom att EU:s utbytesprogram för ungdomar bör fokusera på gemensamma projekt för medvetenhet om klimatförändringar och uppmanar därför kommissionen att årligen genomföra en undersökning bland EU-medborgarna, via Eurobarometer, i vilken medborgarnas inställning och uppfattning i fråga om klimatförändringarna undersöks, och efterlyser dessutom allmänna och enkla effektivitetsstandarder inom alla de områden som vardagslivet inbegriper, och ett inrättande av incitament (t.ex. av skattemässig natur) för en ansvarsfull energiförbrukning.

191.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gemensamt med elleverantörerna inleda en dialog med medborgarna för att övertyga den allmänna opinionen om den energi- och klimatpolitiska nödvändigheten av ökad effektivitet genom moderna kraftverk som eldas med fossila bränslen, och även diskutera CCS.

192.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera medborgarna och medlemsstaterna om framgångsrika projekt som exempelvis en "bilfri dag" inom ramen för Europeiska mobilitetsveckan och betonar nödvändigheten av att leda in medborgarna på nya tankebanor när det gäller deras rörlighet i städerna, i syfte ifrågasätta deras beteende som trafikanter i de egna städerna och inte begränsa begreppet "individuell mobilitet" enbart till användning av en egen personbil, utan utvidga det till att omfatta alla sätt att ta sig fram individuellt på i städer och tätbefolkade områden: till fots, med cykel, genom bilpooler och samåkning, med taxi och kollektivtrafik.

193.  Europaparlamentet välkomnar att världens största städer har gått samman inom ramen för C40, framför allt för att utbyta exempel på lyckade lösningar för att minska utsläppen av växthusgaser på global nivå och lära av varandra.

194.  Europaparlamentet betonar särskilt att det är nödvändigt att informera och rådgöra med lokalbefolkningen och göra denna delaktig i beslutsprocessen, och uppmuntrar företrädare för stadskärnor, stadsregioner och storstadsområden att ställa upp specifika mål för att minska utsläppen och genomföra dessa via lokala eller regionala innovativa finansieringsprogram med stöd från de offentliga myndigheterna.

195.  I syfte att öka allmänhetens medvetenhet uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att införliva en bestämmelse i de relevanta byggreglerna som syftar till att medborgare som ansöker om byggnadslov ska få övergripande information om vilka lokala möjligheter det finns att använda sig av förnybara energikällor.

196.  Europaparlamentet föreslår att lokala och regionala myndigheter, län, stadsdelar eller kommuner, men framför allt offentliga institutioner, skolor eller barn- och ungdomsomsorgsinrättningar bär genomföra "energibesparingstävlingar" och lokala kampanjer med ordentligt stöd på nationell nivå och EU-nivå för att öka allmänhetens kunskap om hur de kan spara energi och göra medborgarna mer delaktiga och bättre informerade.

197.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen utlyser ett europeiskt år för energi och effektivt utnyttjande av resurser, så att man på alla politikområden ökar medborgarnas kunskap om effektivt resursutnyttjande, och ta klimatförändringarna som utgångspunkt för en intensiv debatt om tillgången på och förvaltningen av resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa energifattigdomen och att garantera att det utvecklas en vattenbesparingskultur och att medborgarnas medvetenhet om vattenbesparing väcks med hjälp av utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att främja ett nätverk av städer för att uppmuntra till en hållbar vattenförbrukning i syfte att utbyta god praxis och gemensamt genomföra pilot- och demonstrationsprojekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda kostnadsfria energirevisioner för att medborgarna ska kunna minska sin energiförbrukning och sina utsläpp.

198.  Europaparlamentet anser att reklam och produktinformation är viktiga instrument för att öka konsumenternas kunskap om en konsumtionsvaras miljökostnader och förändra konsumtionsvanorna. Parlamentet varnar emellertid för så kallad grönmålning (greenwashing) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samråd med de europeiska industriförbunden utarbeta reklamriktlinjer och märkningsriktlinjer för respektive bransch i syfte att fördöma vilseledande reklam och felaktiga utlåtanden om produkters miljöpåverkan samt respektera befintliga europeiska reklam- och märkningsbestämmelser.

199.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att, i dialog med medborgarna och detaljhandeln, särskilt främja regionala och säsongsbetonade produkter och att använda konsumentinformation, framför allt obligatorisk märkning, om produkter som upplyser om det produktionssätt som har använts, till hjälp för konsumenterna att fatta sina beslut.

200.  Europaparlamentet anser att bristen på information till befolkningen om åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna utgör ett allvarligt problem. Parlamentet uppmanar därför EU, medlemsstaterna och regionala och kommunala myndigheter och organ att tillsammans med tidningar, radio och online-medier planera och genomföra en Europaomfattande informationskampanj om klimatförändringarnas orsaker och effekter och de minskade resurserna, med fokus på individens möjligheter att förändra sitt vardagsbeteende samt på att på ett bättre och mer lättillgängligt sätt visa de europeiska och nationella myndigheternas arbete mot klimatförändringarna.

201.  Europaparlamentet välkomnar att stora företag, inklusive anställda och små och medelstora underleverantörer, har tagit initiativ till företagsinterna mål för att minska utsläppen och genom offentliga kommunikationsstrategier främja hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Parlamentet uppmuntrar näringslivsorganisationerna i medlemsstaterna och på EU-nivå att lyfta fram en hållbar företagspraxis som en särskild konkurrensfördel.

2050 – Framtiden börjar i dag

202.  Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för att bekämpa klimatförändringar under perioden 2009–2014 som bör genomföras på följande sätt:

203.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att genom långsiktiga politiska och utbildningsmässiga åtgärder bekämpa klimatförändringarna och deras effekter och genom att konsekvent genomföra strategiska beslut så att de inte underordnas kortsiktiga politiska mål. Parlamentet uppmuntrar till främjande av livsstilar och konsumtionsmönster som syftar till en hållbar utveckling.

204.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att inte ge upp bara för att klimatförändringarna skapar komplexa problem och av att reagera med visionär vilja och visa ledarskap inom politik, ekonomi och samhälle på de ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar som dagens energi- och klimatpolitiska vändpunkt – i form av minskad råvarutillgång – innebär.

205.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att med utgångspunkt i EU:s grundtankar fatta beslut som bygger på övertygelsen om att de är nödvändiga och riktiga, och ta den unika chansen att genom strategiskt agerande skapa framtidens samhälle.

206.  Europaparlamentet uppmanar sina behöriga organ att inom tre månader utarbeta och offentliggöra en version av detta betänkande och en presentation av utskottets aktiviteter för allmänheten.

207.  Europaparlamentet uppmanar sina behöriga utskott att följa upp genomförandet av de ovannämnda rekommendationerna under nästa lagstiftningsperiod, även i samband med utfrågningarna av nominerade kommissionsledamöter inför kommissionens nästa verksamhetsperiod och vid kontakter med kolleger i de nationella parlamenten. Parlamentet uppmanar sina delegationer för förbindelser med tredjeländer och ledamöter från parlamentet som ingår i multilaterala parlamentariska församlingar att regelbundet ta upp frågan om klimatförändringar och behovet av åtgärder och initiativ från alla länders sida i sina kontakter med företrädare för tredjeländer.

o
o   o

208.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och UNFCCC:s sekretariat, med en begäran om att UNFCCC vidarebefordrar resolutionen till alla konventionsparter som inte är EU-medlemsstater och till alla dem som ges observatörsstatus i UNFCCC.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 652 samt protokoll från sammanträdet 18.2.2008, punkt 7. (2) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 437. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0032. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0125. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0223. (6) Antagna texter, P6_TA(2008)0491. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter (EUT L 191, 22.7.2005, s. 29). (8) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 281. (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

URVAL AV EU:S MILJÖLAGSTIFTNING SOM BIDRAR POSITIVT TILL ATT BEKÄMPA KLIMATFÖRÄNDRINGAR

Gällande lagstiftning:

–  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket(1).

–  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2) och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande bränslen(3) och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(4) och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG(5) och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(6).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar(7) och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda(8).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(9).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår(10).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG av den 11 februari 2004 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall(11).

–  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet(12).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG(13).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG(14), och med detta direktiv sammanhängande rättsakter.

–  Europaparlamentets och rådets beslut 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(15).

–  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon(16), och med denna förordning sammanhängande rättsakter.

Rättsakter som kommer att offentliggöras:

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG av den ... om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter (2008/0013(COD)).

–  Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2009/EG av den ... om medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (2008/0014(COD)).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG av den ... om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, 96/61/EG, direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och förordning (EG) nr 1013/2006 (2008/0015(COD)).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG av den ... om främjande av användningen av förnybar energi (2008/0016(COD)).

–  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 av den ... om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (2007/0297(COD)).

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om ändring av direktiv 98/70/EG när det gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och om införande av ett system för hur utsläpp av växthusgaser skall övervakas och minskas och om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG när det gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (2007/0019(COD)).

(1) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1. (2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (3) EGT L 74, 27.3.1993, s. 81. (4) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. (5) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58. (6) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (7) EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. (8) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. (9) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. (10) EUT L 345, 31.12.2003, s. 97. (11) EUT L 47, 18.2.2004, s. 26. (12) EUT L 96, 31.3.2004, s. 1. (13) EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. (14) EUT L 161, 14.6.2006, s. 12. (15) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1. (16) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.

EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTIONER OM KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH ENERGI

–  Europaparlamentets resolution av den 17 november 2004 om EU:s strategi inför klimatförändringskonferensen i Buenos Aires (COP 10)(1).

–  Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2005 om resultatet av Buenos Aires-konferensen om klimatförändringar(2).

–  Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2005 om seminariet för regeringarnas sakkunniga om klimatförändringar(3).

–  Europaparlamentets resolution av den 16 november 2005 om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(4).

–  Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2006 om klimatförändringar,(5)

–  Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2006 om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre – grönbok(6).

–  Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2006 om att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen(7).

–  Europaparlamentets resolution av den 26 oktober 2006 om EU:s strategi för Nairobikonferensen om klimatförändringar (COP 12 och COP/MOP 2)(8).

–  Europaparlamentets resolution av den 14 december 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – Grönbok(9).

–  Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2007 om klimatförändringar(10).

–  Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2008 om att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattigaste utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar(11).

(1) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 81. (2) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 144. (3) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 384. (4) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120. (5) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 182. (6) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 273. (7) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 119. (8) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 439. (9) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 876. (10) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 344. (11) Antagna texter, P6_TA(2008)0491.