Europaparlamentets resolution av den 5 februari 2009 om genomförandet inom EU av direktiv 2003/9/EG om mottagningsvillkoren för asylsökande och flyktingar: LIBE-utskottets besök från 2005 till 2008 (2008/2235(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(1) ("mottagningsdirektivet"),
– med beaktande av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus(2) ("förfarandedirektivet"),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat(3) ("Dublin II-förordningen"),
– med beaktande av kommissionens rapport av den 26 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2007)0745),
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 5 och 8,
– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
– med beaktande av rapporterna från delegationerna från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor till Italien (Lampedusa), Spanien (Ceuta och Melilla samt Kanarieöarna), Frankrike (Paris), Malta, Grekland, Belgien, Storbritannien, Nederländerna, Polen, Danmark och Cypern,
– med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om Lampedusa(4),
– med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om situationen i flyktinglägren på Malta(5),
– med beaktande av förslaget till omarbetning av direktivet om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2008)0815) (nedan kallat "förslaget till omarbetning") och förslaget till ändring av Dublin II-förordningen (KOM(2008)0820), vilka lades fram gemensamt av kommissionen den 3 december 2008,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0024/2009), och av följande skäl:
A. Mottagningsdirektivet om miniminormer för mottagande av asylsökande är en grundläggande beståndsdel i den första fasen i ett gemensamt europeiskt asylsystem.
B. Mottagningsdirektivet gäller asylsökande och flyktingar.
C. Grundläggande rättigheter, som rätten att leva ett värdigt liv, skyddet av familjelivet, tillgång till hälso- och sjukvård samt rätten till överklagande, måste alltid garanteras.
D. Mottagnings- och förfarandedirektiven ålägger medlemsstaterna att ge de asylsökande skriftlig information om deras rättigheter och om organisationer som kan ge dem stöd. Förfarandena är komplexa och tidsfristerna korta, särskilt i fråga om det brådskande förfarandet, och asylsökande behöver få lämplig juridisk rådgivning, ha tillgång till tolk vid behov och ta emot beslut som gäller dem själva på ett språk de rimligen kan förväntas förstå.
E. Det är viktigt att se till att asylförfarandena är tydliga (särskilt kriterierna för godkännande av eller avslag på en asylansökan), rättvisa, effektiva och proportionella, så att asyl kan erhållas på ett effektivt sätt.
F. I artikel 7 i mottagningsdirektivet ges asylsökande rätt till fri rörlighet i den medlemsstat där de sökt asyl, men denna rätt kan begränsas av medlemsstaterna.
G. Mottagningsdirektivet ska tillämpas på asylsökande och flyktingar, men i flera av de besökta anläggningarna kvarhålls asylsökande och odeklarerade invandrare inom samma inhägnad.
H. Konventionen om barnets rättigheter skyddar alla minderårigas rättigheter, även för dem som inte befinner sig i sitt ursprungsland, och mottagningsdirektivet ålägger medlemsstaterna att ta hänsyn till de minderårigas speciella situation och ger dessa särskilda rättigheter som till exempel rätten till utbildning.
I. Det är inte alla medlemsstater som använder mottagningsanläggningar för alla eller ett stort antal asylsökande, utan vissa föredrar alternativ på lokal nivå, och LIBE-utskottet har ännu inte undersökt denna aspekt av medlemsstaternas praxis.
J. I denna resolution avses med begreppet kvarhållande ett administrativt förfarande som är av tillfällig karaktär.
K. Kvarhållande är en tillfällig administrativ åtgärd, som skiljer sig från kvarhållande av straffrättsliga skäl.
L. Vid några av besöken konstaterade Europaparlamentets ledamöter vid flera tillfällen, när detta var nödvändigt på grund av de dåliga förhållandena vid en viss anläggning, att villkoren för kvarhållande vid vissa förläggningar varit oacceptabla när det gäller hygien, trångboddhet och tillgänglig utrustning, och att de kvarhållna inte systematiskt informerats om varför de kvarhållits, vilka rättigheter de har och hur behandlingen av deras ärende framskrider.
Allmänna anmärkningar och asylförfaranden
1. Europaparlamentet beklagar att det vid några av de besök som gjorts har klargjorts att de befintliga direktiven tillämpas dåligt eller inte tillämpas alls i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att direktiven införlivas och efterlevs inte enbart formellt.
2. Principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, till exempel rätten att leva ett värdigt liv, skyddet av familjelivet, tillgång till hälso- och sjukvård och rätten till effektiva rättsmedel mot kvarhållande, bör gälla alltid och oavsett vilken status den berörda tredjelandsmedborgaren har. Därför kan Europaparlamentet inte acceptera att en människa inte behandlas i enlighet med ovanstående av det enda skälet att hon är en odeklarerad invandrare.
3. Europaparlamentet beklagar antalet brister när det gäller nivån på mottagningsvillkoren, som huvudsakligen beror på att mottagningsdirektivet för närvarande ger medlemsstater stora skönsmässiga befogenheter när det gäller att upprätta mottagningsvillkor på nationell nivå. Parlamentet välkomnar därför kommissionens nämnda förslag till omarbetning.
4. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över innehållet i kommissionens förslag till omarbetning och välkomnar det uttalade målet att sörja för bättre normer för behandlingen av asylsökande i syfte att garantera en värdig levnadsnivå och möjliggöra en större harmonisering av de nationella bestämmelserna om mottagningsvillkoren.
5. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över kommissionens förslag att utvidga tillämpningsområdet för mottagningsdirektivet till subsidiärt skydd i syfte att garantera en gemensam nivå när det gäller rättigheter till alla former av internationellt skydd.
6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa större solidaritet med de länder som mest konfronteras med invandringens utmaningar, något som inte är begränsat till teknisk och/eller finansiell solidaritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att föreslå ett solidaritetsinstrument för gemenskapen för att lindra bördan av det stora antal flyktingar som tas emot av de medlemsstater som har yttre gemenskapsgränser. Detta instrument bör baseras på principen om respekt för de asylsökandes vilja och garantera en hög skyddsnivå.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med parlamentet inrätta ett varaktigt system för besök och inspektioner. Parlamentet önskar att LIBE-utskottet fortsätter med sina besök för att se till att gemenskapslagstiftningen om mottagningsvillkor och återvändandeförfaranden följs, samt en årlig debatt om resultaten av dessa besök vid ett plenarsammanträde i Europaparlamentet.
Mottagande
8. Europaparlamentet beklagar att kapaciteten vid öppna förläggningar i vissa medlemsstater är låg och inte verkar motsvara invandrarnas behov.
9. Europaparlamentet kräver att man prioriterar att ta emot asylsökande och invandrare i öppna förläggningar i stället för i slutna enheter, efter förebild av de system som finns i vissa medlemsstater.
10. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är skyldiga att garantera tillträde till förfaranden för att söka asyl.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa mottagningsdirektivet på alla asylsökande från och med det tillfälle då de uttrycker sin önskan om skydd i en medlemsstat, även om asylansökan ännu inte inlämnats formellt.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påminna medlemsstaterna om att upphävande eller inskränkning av mottagningsvillkor på grunder som inte inbegrips i återvändandedirektivet är eller bör vara strikt förbjudna.
13. Europaparlamentet anser att grundläggande mottagningsvillkor, som livsmedel, boende och akutsjukvård, aldrig bör förvägras eftersom en vägran att uppfylla dessa villkor kan strida mot de asylsökandes grundläggande rättigheter.
14. Europaparlamentet anser att man måste nå en jämn balans mellan förfarandenas snabbhet, det ännu oavklarade arbetet och en rättvis behandling av varje enskilt fall – särskilt vid brådskande förfaranden.
Tillgång till information och rätt till tolkning
15. Informationen om förfarandena är till stor del skriftlig och tidsfristerna mycket korta, vilket kan leda till problem med förståelsen och utgöra ett hinder för att de asylsökande på ett effektivt sätt ska kunna utöva sina rättigheter när de inger sin ansökan. Europaparlamentet kräver att asylsökande ska få broschyrer som förklarar alla deras rättigheter och som finns på de största internationella språken och på de språk som talas av en stor grupp asylsökande och invandrare i de berörda medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också ge information på andra sätt, bland annat muntligen, via tv eller på Internet.
16. Det är oroande att det ofta saknades tolkar med lämplig utbildning på vissa av de besökta anläggningarna, bland annat vid officiella samtal. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillhandahålla allmänna och kostnadsfria tolktjänster, vid behov via telefon eller Internet.
17. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda sig av finansiellt stöd från Europeiska flyktingfonden för att förbättra tillgången till information och för att öka antalet språk och antalet sätt på vilka informationen ges. Parlamentet uppmanar kommissionen att översända uppgifter till medlemsstaterna om de finansiella instrument som finns tillgängliga för detta ändamål och om aktuell bästa praxis för deras användning.
Juridiskt bistånd
18. Europaparlamentet beklagar att tillträdet till kostnadsfritt juridiskt bistånd verkar begränsat för asylsökande eller för de odeklarerade invandrare som kvarhålls, och att det ibland bara omfattar en lista med namn på advokater, vilket får till följd att personer utan tillräckliga ekonomiska medel saknar juridiskt bistånd.
19. Europaparlamentet påminner om att det för personer som kvarhålls är särskilt svårt att hitta lämpligt juridiskt bistånd, med tanke på svårigheterna att kommunicera med världen utanför och den särskilda karaktären hos den relevanta lagstiftningen.
20. Europaparlamentet noterar att det blir svårare att nå kontinuitet när det gäller tillgången till juridiskt bistånd när de kvarhållna flyttas mellan olika mottagningsanläggningar eller anläggningar för administrativt kvarhållande.
21. Europaparlamentet gratulerar FN:s flyktingkommissariat och företrädarna för enskilda organisationer till deras arbete för att ge juridiskt bistånd, men anser att dessa organisationer inte kan ersätta staternas ansvar.
22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till juridiskt bistånd och/eller kostnadsfri representation i fall där den asylsökande inte kan betala de kostnader som uppstår.
Tillgång till hälso- och sjukvård
23. Europaparlamentet beklagar att i merparten av de kvarhållningsanläggningar som besökts klagade asylsökande och invandrare systematiskt över att hälso- och sjukvården var otillräcklig och olämplig, att det var svårt att få träffa läkare eller kommunicera med dem, att det saknades specialistvård (särskilt för gravida kvinnor och tortyroffer) och lämpliga läkemedel.
24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka den aktuella omfattningen av hälso- och sjukvården till att även omfatta asylsökande och invandrare, så att den inte endast begränsas till akutsjukvård, och att också tillhandahålla psykologhjälp och psykisk vård. Parlamentet påminner om att rätten till hälso- och sjukvård utgör en av en människas mest grundläggande rättigheter.
Tillträde till arbetsmarknaden
25. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att avlägsna hindren för tillträdet till arbetsmarknaden och ge tillgång till anställning sex månader efter det att en ansökan om internationellt skydd har inlämnats.
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte införa juridiska eller administrativa begränsningar som utgör hinder för tillträdet till arbetsmarknaden.
Stöd från de enskilda organisationerna
27. Europaparlamentet erkänner det omfattande arbete som utförs av organisationer när det gäller att ge stöd åt asylsökande och odeklarerade invandrare.
28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av den goda praxis som utvecklats inom Equals avdelning för asylsökande när det gäller effektiva förberedelser för arbetsmarknaden.
29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att asylsökande och odeklarerade invandrare får tillgång till hjälp för att försvara sina rättigheter, genom aktörer som är oberoende av de nationella myndigheterna, även då de kvarhålls. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på rättslig väg garantera civilsamhället rätten att utan juridiska eller administrativa begränsningar få tillträde till slutna invandrarmottagningar.
30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte under några omständigheter kvarhålla asylsökande, eftersom dessa personer är sårbara och i behov av skydd.
Kvarhållande
31. Europaparlamentet beklagar att ett antal medlemsstater mer och mer kvarhåller människor. Under inga omständigheter bör någon kvarhållas av det enda skälet att han söker internationellt skydd. Parlamentet påminner om att kvarhållande måste vara en sista utväg, proportionerligt och så kort som möjligt samt tillgripas endast om andra mindre frihetsberövande åtgärder inte kan tillämpas och på grundval av en individuell bedömning av varje enskilt fall.
32. I artikel 5 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna fastställs rätten att överklaga en frihetsberövande åtgärd. Europaparlamentet kräver att varje tredjelandsmedborgare som kvarhållits ska kunna inge ett sådant överklagande.
33. Villkoren i fängelserna där odeklarerade invandrare och asylsökande kvarhålls, även om de inte begått något brott, är oroande. Europaparlamentet kräver att dessa personer kvarhålls i avgränsade och i första hand öppna byggnader, så att de skyddas och får hjälp.
34. I vissa kvarhållningsanläggningar råder förfall och brist på hygien. Skyldigheten att erbjuda ett värdigt mottagande måste också gälla för personer som kvarhålls. Europaparlamentet kräver att alla anläggningar som inte motsvarar standard ska stängas snarast.
35. Tillgången till hälso- och sjukvård, särskilt psykisk vård, försvåras ofta eftersom en del kvarhållningsanläggningar är placerade i fängelsebyggnader. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dygnet runt tillhandahålla lämplig hälso- och sjukvård, däribland psykisk vård, i kvarhållningsanläggningarna.
36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kontakten mellan de kvarhållna och världen utanför, bland annat genom tillåta regelbundna besök, öka tillgången till telefon och på vissa villkor göra den kostnadsfria tillgången till Internet och massmedier mer allmän vid alla anläggningar.
37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra en årsrapport om de slutna mottagningarna när det gäller antal, läge, antal kvarhållna personer och verksamhet.
38. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkra en regelbunden kontroll av de slutna anläggningarna och situationen för personerna i dessa anläggningar genom att tillsätta en nationell ombudsman som ansvarar för kvarhållningsanläggningarna.
Minderåriga utan medföljande vuxen och familjer
39. Europaparlamentet påminner om att barnets överordnade intresse måste stå i centrum för varje beslut eller åtgärd som gäller en minderårig, i enlighet med konventionen om barnets rättigheter. Parlamentet påminner om nödvändigheten av att vidta åtgärder och införa de nödvändiga redskapen för att skydda minderåriga utan medföljande vuxen, oavsett om de är flyktingar eller inte.
40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta oberoende officiella organ som ska övervaka normer och villkor i slutna anläggningar och att inrätta ett officiellt inspektionssystem vars rapporter offentliggörs.
41. Europaparlamentet kräver att kvarhållande av minderåriga i princip ska förbjudas och att kvarhållande av minderåriga tillsammans med föräldrarna ska vara ett undantag som syftar till att tillgodose barnets överordnade intresse.
42. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte undertecknat och ratificerat konventionen om barnets rättigheter att utan förbehåll göra detta.
43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att driva igenom den allmänna kommentar nr 8(2006) av den 2 mars 2007 från FN-kommittén för barnens rättigheter beträffande barns rättigheter att skyddas mot kroppslig bestraffning och andra former av grym eller förnedrande bestraffning, även inom familjen, särskilt när minderåriga kvarhålls.
44. Europaparlamentet erinrar om att alla minderåriga har rätt till utbildning, oavsett om de befinner sig i sitt ursprungsland eller ej. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera denna rättighet, även när minderåriga kvarhålls. Parlamentet kräver att tillgången till utbildning sker direkt i samhället och på ett lämpligt sätt som motsvarar bedömningen av barnens kunskapsnivå, samtidigt som man inte utesluter att utveckla övergångsmodeller som gör det möjligt att förvärva den nödvändiga språknivå som krävs för en normal utbildning, i syfte att se till att barnen och deras familjer integreras så gott som möjligt
45. Europaparlamentet påminner om att de minderåriga har rätt till lämplig fritidssysselsättning och uppmanar medlemsstaterna att värna denna rätt, även för barn som hålls i förvar.
46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att minderåriga utan medföljande vuxen och familjer får bo på särskilda salar, även vid kvarhållande, för att garantera adekvat avskildhet och ett privatliv i enlighet med artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt en skyddad miljö för barnen.
47. Europaparlamentet önskar att alla som arbetar med minderåriga och med minderåriga utan medföljande vuxen får särskild utbildning som är anpassad till barnens situation. Parlamentet anser att de bidrag som kan lämnas av enskilda organisationer som är specialiserade på området är viktiga.
Minderåriga utan medföljande vuxen
48. Europaparlamentet kräver att ett oberoende juridiskt ombud ska utses för varje minderårig utan medföljande vuxen, så att den minderårige skyddas, både i väntutrymmen som flygplatser och järnvägsstationer och inom medlemsstaternas hela territorium. Det juridiska ombudets befogenheter och roll måste definieras tydligt.
49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en skyldighet att spåra familjemedlemmar, även för organisationer som Röda korset och Röda halvmånen.
50. Företeelsen att minderåriga utan medföljande vuxen försvinner är oroande. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter och statistik i enlighet med artikel 4.3 a i förordning (EG) nr 862/2007(6) beträffande identifiering av och stöd till minderåriga utan medföljande vuxen, så att denna företeelse kan bekämpas. Parlamentet anser att det bästa sättet att minska risken för att minderåriga försvinner är att skapa lämpliga mottagningsstrukturer, där de även kan få en utbildning som passar för deras ålder (skolundervisning, yrkesutbildning osv.).
51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en harmoniserad och tillförlitlig mekanism för att identifiera minderåriga utan medföljande vuxen – genom att använda den senaste tekniken, som användning av biometriska uppgifter – och gemensamma regler för ifrågasättande av ålder. Vid ett förfarande som avser ifrågasättande av ålder måste den berörda personen, i enlighet med försiktighetsprincipen, betraktas som minderårig ända fram till förfarandets slut och således behandlas som minderårig, och om det råder rimliga tvivel om den minderåriges ålder bör bedömningen utfalla till förmån för den minderårige.
Familjer
52. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka alternativ till frihetsberövande och att i förekommande fall, innan man kvarhåller familjer som omfattar minderåriga, fastställa att de alternativa åtgärder som övervägts inte är effektiva.
53. Europaparlamentet önskar att asylsökande familjer ska ha tillgång till familjerådgivning, barnavård och läkarbesök som är inriktade på att skydda barnen.
Utsatta personer
54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa obligatoriska gemensamma normer för identifiering av utsatta personer, särskilt offer för tortyr eller människohandel, personer i behov av särskild sjukvård, gravida och minderåriga.
55. Europaparlamentet anser att ingen utsatt person, på grund av sin särskilda situation, bör kvarhållas, eftersom detta avsevärt påverkar hennes tillstånd.
56. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla särskilt stöd för utsatta personer och offer för tortyr och människohandel, särskilt psykologiskt stöd, för att garantera dem skydd. All personal som har kontakt med utsatta personer måste få särskild utbildning, även asylhandläggare och polis.
Dublinsystemet
57. Det är oroande att antalet personer som kvarhålls inom ramen för Dublinsystemet ökar och att vissa medlemsstater nästan systematiskt använder sig av frihetsberövande åtgärder. Europaparlamentet önskar att dessa människor inte ska kvarhållas om ingen uppenbar rymningsrisk föreligger och har påvisats av medlemsstaten.
58. Det är beklagligt att vissa medlemsstater för personer som omfattas av Dublinsystemet begränsar tillgången till mottagningsnormerna. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt fastställa att mottagningsdirektivet omfattar även dessa personer, så att de ska kunna utöva samtliga sina rättigheter.
o o o
59. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).