Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om regleringssamarbete på området civil luftfartssäkerhet (10972/2007 – KOM(2007)0325 – C6-0275/2008 – 2007/0111(CNS))

P6_TA(2009)0001 A6-0468/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (10972/2007 – KOM(2007)0325),

–   med beaktande av artikel 80.2, artikel 133.4, artikel 300.2 första stycket, första meningen och artikel 300.4 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0275/2008),

–   med beaktande av artiklarna 51, 83.7 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0468/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om förslaget till rådets förordning om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (kodifierad version) (KOM(2008)0488 – C6-0334/2008 – 2008/0155(CNS))

P6_TA(2009)0002 A6-0510/2008

(Samrådsförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0488),

–   med beaktande av artiklarna 26, 87 till 89, 132 och följande samt 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0334/2008),

–  – med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter(1),

–   med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0510/2008).

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och med de tekniska anpassningar som godkänts av utskottet för rättsliga frågor.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om förslaget till rådets direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (kodifierad version) (KOM(2008)0492 – C6-0336/2008 – 2008/0158(CNS))

P6_TA(2009)0003 A6-0511/2008

(Samrådsförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0492),

–   med beaktande av artikel 94 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0336/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter(1),

–   med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0511/2008).

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om utkastet till rådets beslut om ändring i Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts rättegångsregler i fråga om språkanvändning vid överklaganden av avgöranden från Europeiska unionens personaldomstol (13301/2008 – C6-0348/2008 – 2008/0806(CNS))

P6_TA(2009)0004 A6-0508/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets utkast (13301/2008),

–   med beaktande av artikel 245.2 i EG-fördraget och artikel 160.2 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0348/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0508/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om handel och ekonomiska förbindelser med västra Balkan (2008/2149(INI))

P6_TA(2009)0005 A6-0489/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1946/2005 av den 14 november 2005 om ändring av förordning (EG) nr 2007/2000 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen(2),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, då samtliga stater på Balkan fick löfte om anslutning till Europeiska unionen,

–   med beaktande av Europeiska rådets beslut från den 16 december 2005 om att bevilja före detta jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland för EU-medlemskap samt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 15–16 juni 2006, den 14-15 december 2006 och den 19–20 juni 2008,

–   med beaktande av det beslut som antogs av Europeiska rådet den 3 oktober 2005 om att inleda anslutningsförhandlingar med Kroatien,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2008 om västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap (KOM(2008)0127),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244(1999) av den 10 juni 1999,

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om Kosovos framtid och EU:s roll(3),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 oktober 2006 om förslaget till rådets beslut om exceptionellt ekonomiskt stöd från gemenskapen till Kosovo(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 april 2008 om 2007 års framstegsrapport om före detta jugoslaviska republiken Makedonien(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om rapporten om Kroatiens framsteg 2007(6),

–   med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 15 mars 2007 om Bosnien och Hercegovina(7),

–   med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 oktober 2007 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Serbien(8),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 september 2006 om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Albanien, å andra sidan(9),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 december 2007 om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan(10),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 januari 2007 om utvidgning av de viktigaste transeuropeiska transportlederna till grannländerna – Riktlinjer för transporter i Europa och grannregionerna (KOM(2007)0032),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2008 om sonderingssamtalen med grannländerna om samarbete på transportområdet (KOM(2008)0125),

–   med beaktande av fördraget mellan EU och sydöstra Europa om en energigemenskap, vilket undertecknades i Aten den 25 oktober 2005,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 november 2007 om utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007–2008 (KOM(2007)0663),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen (2005)(11) och av den 13 december 2006 om kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006–2007(12),

–   med beaktande av samtliga tidigare resolutioner om länderna på västar Balkan,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för regional utveckling (A6-0489/2008), och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet formulerade vid sitt möte i Thessaloniki tydligt ett "europeiskt perspektiv" för staterna på västra Balkan och indikerade att stabiliserings- och associeringsprocessen skulle utgöra den generella ramen för EU:s förbindelser med länderna på västra Balkan.

B.  Kroatien deltar för närvarande i anslutningsförhandlingar med EU och före detta jugoslaviska republiken Makedonien erhöll status som kandidatland 2005.

C.  Handelsförmåner och finansiellt stöd från EU har spelat en central roll för stabiliserings- och associeringsprocessen på västra Balkan.

D.  Kroatien har kommit långt på vägen mot fullt EU-medlemskap med utsikter till att förhandlingarna ska kunna slutföras 2009, har fortsatt att uppfylla de politiska och ekonomiska Köpenhamnskriterierna och har konstaterats ha en fungerande marknadsekonomi som kan tjäna som en positiv förebild för andra länder i regionen.

E.  Den 17 februari 2008 antog Kosovos nationalförsamling en resolution som förklarade Kosovo självständigt. Den 18 februari 2008 enades rådet om att medlemsstaterna i enlighet med nationell praxis och internationell rätt skulle besluta om sina förbindelser med Kosovo. Det totala EU-stödet till Kosovo uppskattas till mer än 1 000 000 000 EUR för perioden 2007–2010, vilket täcker stöd till Kosovos politiska och ekonomiska utveckling och finansierar EU:s bidrag till den internationella närvaron i Kosovo.

F.  Ekonomiskt välstånd och full integrering i den inre marknaden och världshandelssystemet är grundläggande förutsättningar för långsiktig stabilitet och hållbar ekonomisk och social utveckling i hela västra Balkanregionen.

G.  En försiktig och gradvis öppning av marknaderna i länderna på västra Balkan, med en landspecifik strategi som i första hand främjar etableringen av en regional marknad, förväntas bidra på ett avgörande sätt till den politiska och ekonomiska stabilitetsprocessen i regionen.

H.  Ett utvidgat ekonomiskt samarbete i västra Balkanregionen ger också utsikter till ekonomisk tillväxt i EU:s sydöstra medlemsstater, och kommer att främja deras djupare integration på den inre marknaden.

I.  Centraleuropeiska frihandelsavtalet (CEFTA) konsoliderade 32 bilaterala frihandelsavtal i södra Europa i ett enda övergripande regionalt frihandelsavtal som förbättrar de nuvarande liberaliseringsnivåerna i regionen genom en enda ram av rättvisa, transparenta och förutsägbara bestämmelser.

J.  Den ekonomiska tillväxten i länderna på västra Balkan varierar kraftigt, och sträckte sig 2006 från 3 procent i före detta jugoslaviska republiken Makedonien till 10,3 procent i Montenegro. Arbetslösheten varierar och sträckte sig 2007 från höga arbetslöshetssiffror i t.ex. Kosovo (40 procent) ned till lägre siffror i t.ex. Montenegro (11,9 procent).

K.  Ekonomierna på västra Balkan är mycket beroende av utrikeshandel, och den totala importen och exporten står för en mycket stor del av deras BNP. 61 procent av regionens handelsflöde går till Europeiska unionen, medan länderna står för endast 2 procent av EU:s utrikeshandel.

L.  Transportinfrastrukturen och underlättandet av transporter är avgörande för den ekonomiska utvecklingen, den sociala sammanhållningen och integrationen.

M.  Västra Balkans små och medelstora företag måste få starkare stöd om en hållbar ekonomisk tillväxt, skapandet av arbetstillfällen och export ska kunna garanteras.

N.  Tjänstesektorn, särskilt turismen, spelar en viktig roll för ekonomin i länderna på västra Balkan.

O.  Små marknader, som de som finns i vissa av länderna på västra Balkan, är särskilt lockande för kartellbildning, begränsande praxis eller missbruk av dominerande ställning på marknaden, vilket kan få stora återverkningar på den regionala ekonomiska tillväxten, arbetslöshetsnivån och den sociala utvecklingen.

P.  Ekonomierna i länderna på västra Balkan skiljer sig mycket från varandra och har olika kännetecken. Till exempel avviker Albanien, Kroatien och Montenegro från övriga ekonomier på västra Balkan genom att turistsektorn är av avgörande betydelse för dem.

Q.  Samtliga länder på västra Balkan har ingått stabiliserings- och associeringsavtal med EU.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i stabiliserings- och associeringsprocessen och särskilt undertecknandet nyligen av stabiliserings- och associeringsavtal med Bosnien och Hercegovina och med Serbien. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsluta ratificeringsförfarandet för alla stabiliserings- och associeringsavtal så snart som möjligt. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i genomförandet av interimsavtalen, och uppmanar länderna på västra Balkan att fortsätta sina ansträngningar på detta område. Parlamentet understryker betydelsen av att ytterligare stärka stabiliserings- och associeringsprocessens multilaterala dimension i avsikt att helt återuppta det regionala samarbetet på alla områden.

2.  Europaparlamentet påminner om det "europeiska perspektiv" för länderna på västra Balkan, som tydligt formulerades under Europeiska rådets möte i Thessaloniki. Dock framhåller parlamentet att de västra Balkanländernas anslutning till EU är strikt beroende av att av samtliga villkor och krav som fastställs av EU uppfylls, inklusive Köpenhamnskriterierna för medlemskap, och att stabiliserings- och associeringsprocessen fullbordas med framgång, vilket inbegriper regionalt samarbete, goda grannrelationer och samarbete fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien.

3.  Europaparlamentet understryker att seriösa utsikter till EU-medlemskap för staterna på västra Balkan kan tjäna som en katalysator för att uppmuntra deras befolkningar och regeringar att fjärma sig från regressiv nationalism och sekteristiskt våld, och slå in på vägen mot en framtida integration med resten av Europa. Dessutom kommer det att förbättra västra Balkans relativt dåliga image inom Europeiska unionen, beroende på krigen nyligen och de senaste decenniernas politiska kontroverser, vilket i sin tur kommer att stimulera EU:s företag att öka sin affärsverksamhet i regionen.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska unionen att kontinuerligt visa sitt engagemang för västra Balkan, särskilt under denna politiskt känsliga period. Parlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att inse att det varken gynnar EU eller västra Balkan att skapa ett "svart hål" i Kosovo. Parlamentet uppmanar därför EU:s institutioner att engagera sig aktivt så att spänningar kan undvikas.

5.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att i den övergripande handlingsplanen för västra Balkan ta hänsyn till de skillnader som råder mellan länderna i regionen när det gäller deras respektive ekonomiska utveckling och deras efterlevnad av gemenskapens regelverk och WTO:s bestämmelser. Därför betonar parlamentet hur viktigt det är med en strikt egen väg mot EU medlemskap för vart och ett av länderna på västra Balkan, bl.a. baserad på hur varje land uppfyller Köpenhamnskriterierna och de villkor och krav som fastställts av EU.

6.  Europaparlamentet välkomnar avtalen om visumlättnader och återtagande som trädde i kraft i januari 2008 och dialogen om färdplaner för gradvis liberalisering av visumreglerna för länderna på västra Balkan. Parlamentet anser att det finns ett verkligt behov av att förbättra och fastställa väl fungerande tullsystem för att underlätta handelsströmmarna och säkerställa ett närmare samarbete inom ekonomi, forskning, teknik och handel. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att erbjuda studenter från länderna på västra Balkan ännu flera stipendier inom ramen för Erasmus Mundus-programmet.

WTO och CEFTA

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra en mer långtgående integrering av västra Balkan i det globala handelssystemet och ekonomiska systemet, särskilt genom anslutning till WTO av de länder i regionen som ännu inte är medlemmar. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att Albanien, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien redan är medlemmar i WTO. Parlamentet understryker att liberaliseringen av handeln måste gå hand i hand med minskad fattigdom och arbetslöshet, främjande av ekonomiska och sociala rättigheter och respekt för miljön.

8.  Europaparlamentet betonar vilken viktig stimulans som regionalt samarbete och goda grannrelationer innebär för den ekonomiska tillväxten i området, och den viktiga roll som CEFTA spelar i denna process. Parlamentet framhåller att CEFTA också kan spela en viktig roll för regionens framtida integration i EU genom att stärka de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och västra Balkan. Parlamentet anser därför att CEFTA i stor utsträckning bidrar till att förbereda länderna på västra Balkan för anslutning till Europeiska unionen.

9.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna på västra Balkan att ytterligare undersöka möjligheterna att vidta mer omfattande åtgärder för att liberalisera handeln inom områden som hittills har varit undantagna, och att inrätta mekanismer för att systematiskt bekämpa brott mot internationell immateriella rättigheter och industriella upphovsrättigheter. Parlamentet uppmanar även dessa regeringar att anpassa sig till EU:s regelverk och vidta åtgärder för att få ett slut på praxis och åtgärder som utgör icke-tariffära handelshinder.

EU-stöd och västra Balkans egenansvar för reformprocessen

10.  Europaparlamentet stöder länderna på västra Balkan i deras ansträngningar avseende reformer och regionalt samarbete genom instrumentet för stöd inför anslutningen. Parlamentet understryker att länderna på västra Balkan har "egenansvar" för sin reformprocess. Parlamentet uppmanar med kraft länderna på västra Balkan att ta sitt ansvar för att formulera tillräckligt många ambitiösa projekt för att kunna utnyttja tillgängliga EU-medel, och inte vara alltför passiva och beroende av EU-initiativ.

11.  Europaparlamentet betonar regionernas roll i den ekonomiska och sociala utvecklingen, och därmed betydelsen av instrumentet för stöd inför anslutningen, för att bistå länderna på västra Balkan i processen med demokratisering, ekonomisk och social omvandling och anpassning till de europeiska normerna, samt för att föra dessa länder närmare Europeiska unionens strukturer.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förse instrumentet för stöd inför anslutningen med de ytterligare ekonomiska medel som behövs för att utveckla projekt som anpassas till verkliga behov och erbjuda ett effektivt och koncentrerat stöd på lokal och regional nivå. Parlamentet betonar vikten av projekt för personkontakter som kan vara särskilt effektiva när det gäller att förmedla Europeiska unionens mervärde till den lokala befolkningen.

13.  Europaparlamentet gläds åt att en av prioriteringarna hos instrumentet för stöd inför anslutningen är att bidra till att utveckla den institutionella och administrativa kapaciteten på västra Balkan, såväl på nationell som på regional nivå. Parlamentet uppmuntrar med kraft kommissionen att utöka denna verksamhetsdel för att stimulera utvecklingen av förvaltningsformer, förbereda dessa länder och regioner på att utnyttja strukturfonderna och främja deras anpassning till EU-standarder inför en eventuell framtida anslutning. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera en hög insynsnivå då institutionerna byggs upp och vidta lämpliga åtgärder för att motarbeta korruption.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ge länderna i regionen ekonomiskt och administrativt tekniskt stöd via lämpligt kvalificerade personer, i samarbete med de internationella och regionala organisationer som sysslar med ekonomiska frågor på västra Balkan, för att stärka lokala offentliga strukturer, skapa en effektivare och mer diversifierad ekonomisk bas och förbättra lokala produkters penetration på utländska marknader, särskilt inom EU.

15.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna erbjuder länderna på västra Balkan, s.k. "government-to-government programmes" som ger dessa länder specifikt stöd, utbildning och coaching inom den statliga administrationen, inom områden som särskilt efterfrågas av myndigheterna i staterna på västra Balkan. Parlamentet understryker att dessa program kan spela en viktig roll för genomförandet av EU:s regelverk i regionen, samtidigt som de erbjuder staterna på västra Balkan möjlighet att definiera exakt vilket sorts stöd som de behöver.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid för godkännande sända parlamentet alla nya förslag om att erbjuda staterna på västra Balkan exceptionellt budgetstöd. Parlamentet betonar att ytterligare ekonomiskt bistånd till länderna på västra Balkan (särskilt till Kosovo) bör villkoras med upprättande av en heltäckande och realistisk långsiktig ekonomisk utvecklingsplan, med stöd av internationella finansiella institutioner.

17.  Europaparlamentet anser att de lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll för en hållbar ekonomisk utveckling och en förstärkning av det civila samhället genom att konkretisera nationella prioriteringar och gemenskapsprioriteringar genom projekt i partnerskap med aktörer inom den offentliga och privata sektorn.

18.  Europaparlamentet understryker betydelsen av gränsöverskridande och internationellt samarbete för att utveckla gemensamma projekt och upprätta hållbara förbindelser både mellan regionerna på västra Balkan och mellan dessa och medlemsstaternas regioner. Parlamentet betonar också att fördelarna med ett sådant samarbete inte enbart är av ekonomiskt slag, utan även har en politisk och mänsklig dimension som skapar bättre förbindelser mellan människor och mellan regeringar samt garanterar stabilitet och välfärd i regionen på lång sikt.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s regioner att ta initiativ till att genomföra gränsöverskridande projekt med regionerna på västra Balkan i syfte att upprätta ett nära och långsiktigt samarbete på regional nivå, liksom när det gäller att främja utbyte av erfarenheter och god praxis inom ramen för europeiska nätverk för regionalt samarbete. Parlamentet anser att samarbetet i regionen kan främjas genom att det regionala samarbetsrådet stärks.

Ekonomisk politik, energi, transporter och miljö

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft länderna i regionen att i nära samarbete med kommissionen och andra relevanta internationella finansinstitutioner vidmakthålla och bygga vidare på sina framsteg avseende den makroekonomiska stabiliteten, vilket är en förutsättning för stabil ekonomisk tillväxt genom sund finans- och penningpolitik. Parlamentet uppmanar dessutom länderna att öka takten i strukturreformerna, särskilt inom skattepolitiken, tullområdet och den offentliga förvaltningen, genom att främja öppenhetsprincipen och principen om redovisningsskyldighet samt genom att stödja sund förvaltning inom den offentliga sektorn.

21.  Europaparlamentet betonar behovet av mer stöd till utveckling av regionens privata sektor och dess investeringar i infrastruktur genom bland annat utökat samarbete med Europeiska investeringsbanken, och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och andra internationella finansinstitutioner.

22.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för den ekonomiska utvecklingen i regionen att skapa ett gynnsamt investeringsklimat och uppmanar kommissionen och staterna på västra Balkan att intensifiera det ekonomiska reformarbetet genom att utarbeta strategiska utvecklingsplaner för att genomföra investeringsprojekt som har betydelse för regionen i stort.

23.  Europaparlamentet berömmer regeringarna i länderna på västra Balkan för de framsteg som de hittills har gjort på det ekonomiska området samtidigt som de ha bevarat den makroekonomiska stabiliteten. Parlamentet välkomnar regeringarnas genomförande av en skattepolitik och en budgetdisciplin som har lett till ökade intäkter i statsbudgetarna.

24.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att fortsätta samarbetet på energiområdet i regionen, särskilt med utvecklingen av förnybara energikällor, att skapa öppna, pålitliga och konkurrenskraftiga marknader och förbättra de allmänna villkoren för utbyggnad av regionens energiinfrastruktur, inklusive förbättrad sammanlänkningskapacitet mellan EU:s grannländer och partnerländer. Parlamentet betonar den viktiga roll som energigemenskapen spelar för att detta mål ska uppnås.

25.  Europaparlamentet anser att utbyggnaden av hamnen i Rijeka i Kroatien är ett projekt av högsta betydelse för Europeiska unionen. Parlamentet menar att det ligger i EU:s intresse att denna utbyggnad påbörjas snarast möjligt.

26.  Europaparlamentet betonar att miljöskydd är en viktig del av en hållbar utveckling på västra Balkan. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen och regeringarna på västra Balkan främjar en sund miljöpolitik och sunda miljöstrategier i linje med EU:s miljölagstiftning.

27.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att staterna på västra Balkan tillämpar de gemensamma principerna och riktlinjerna för EU:s havspolitik, och betonar att Donau måste utnyttjas på ett effektivt och miljövänligt sätt, i enlighet med EU:s lagstiftning, och med beaktande av att denna flod är en viktig transportkorridor och källa till värdefulla resurser. Parlamentet stöder i detta sammanhang de regionala initiativ som pågår och de organisationer (och särskilt Internationella kommissionen för skydd av Donau – ICPDR) som arbetar med miljöskydd, bättre användning av transportkapaciteten på inre vattenvägar och en förbättring när det gäller att förebygga katastrofer längs Donau.

28.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att öka handeln med jordbruksprodukter även med Kroatien, så att Kroatien kan anpassa sig till den gemensamma jordbrukspolitiken så snabbt som möjligt när landet väl blir medlem i EU.

29.  Europaparlamentet inser regionens speciella geografi och dess strategiska läge, som gör området till en naturlig transitpunkt för varuhandeln, särskilt för primära energiprodukter (råolja och naturgas), mellan Europa och Asien. Parlamentet välkomnar inledandet av viktiga subregionala transportprojekt, som t.ex. den sydöstra leden som i praktiken kommer att underlätta anslutningen av länderna på västra Balkan till det större rörledningsnät för energi som sammanbinder EU med Turkiet och länderna i Kaukasus. Parlamentet uppmanar kommissionen och länderna på västra Balkan att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser till modernisering av infrastrukturen, särskilt inom logistiksektorn, och att genomföra nödvändiga reformer för att göra sektorn mer konkurrenskraftig och dynamisk.

30.  I fråga om detaljhandeln framhåller Europaparlamentet att man måste undanröja de administrativa hinder som stoppar framväxten av mer konkurrenskraftiga företag inom livsmedelsbranschen, eftersom den bristande effektiviteten inom livsmedelshandeln hindrar europeiska producenter från att komma in på marknaden.

31.  Europaparlamentet betonar att det behövs ytterligare stöd till utveckling av små och medelstora företag, grundat på Europeiska stadgan för småföretag som stöds av alla länder på västra Balkan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de små och medelstora företagen får tillgång till EU:s strukturfonder och tillhandahålla bättre finansiering till projekt som involverar små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa institutionella ramar för att öka samarbetet mellan gemenskapen och den privata sektorn i länderna på västra Balkan för att säkerställa att gemenskapsmedlen används på avsett vis.

32.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utvidga området för samarbete när det gäller utbildning och forskning mellan EU och länderna på västra Balkan vilket kommer att skapa förutsättningar för en stabil ekonomisk utveckling och tillväxt i regionen, och på så sätt främja västra Balkans integrering i det gemensamma ekonomiska området, det gemensamma forsknings- och utbildningsområdet, och dessa länders deltagande på arbetsmarknaden i enlighet med EU:s bestämmelser och krav.

33.  Med tanke på att den internationella finanskrisen har nått Europa och indirekt kan komma att påverka handeln med och utländska investeringar i västa Balkan, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att bevaka utvecklingen och, om nödvändigt, vidta de åtgärder som krävs för att garantera att stabiliserings- och associeringsprocessen kan fullföljas på ett smidigt sätt, eftersom denna är en viktig faktor för stabiliteten i regionen och dessutom i EU:s eget intresse.

Finansiella tjänster, tullar och kampen mot organiserad brottslighet och korruption

34.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för den ekonomiska utvecklingen i regionens länder att de kraftigt reformerar sina bank- och försäkringssystem, inrättar ett effektivt system för mikrokrediter och förbättrar lagstiftningen för och tillsynen av banksektorn, och sålunda lägger grunden för en successiv öppning av sina finansmarknader.

35.  Europaparlamentet uppmanar de stater i regionen som lider av korruption inom den offentliga sektorn att vidta alla åtgärder som krävs för att bekämpa den och se till att deras tullförvaltningar arbetar på ett bättre och insynsvänligare sätt i linje med de standarder som har fastställts av EU och Världstullorganisationen.

36.  Europaparlamentet betonar att tullkontrollerna måste bli fler och genomföras noggrannare för att bekämpa smuggling, förfalskningar och piratkopiering, eftersom dessa förfaranden, förutom de inkomstförluster som de medför, utgör allvarliga hälsorisker för invånarna i både EU och länderna på västra Balkan.

37.  Europarlamentet välkomnar det förbättrade företagsklimatet och åtgärderna för att minska de rättsliga och administrativa hindren för att starta företag. Parlamentet är dock bekymrat över förekomsten av karteller och det missbruk av dominerande ställning som s.k. industrimagnater i vissa länder på västra Balkan och företag med en dominerande marknadsposition ägnar sig åt. Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna på västra Balkan att intensifiera sin kamp mot korruptionen och att utveckla en adekvat konkurrenspolitik som även måste omfatta statliga företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar länderna på västra Balkan att utveckla sysselsättnings- och finanspolitiska handlingsplaner för att möta de problem som arbetslöshet, relativt höga löner och den stora informella ekonomin skapar.

39.  Europaparlamentet understryker att sund och insynsvänlig regional konkurrens över gränserna när det gäller offentlig upphandling är en viktig byggsten för en verkligt integrerad regional marknad. Parlamentet uppmanar länderna på västra Balkan att utvärdera möjligheterna med offentlig upphandling för att stabilisera en hållbar ekonomisk utveckling och att anstränga sig mycket mera för att åstadkomma ett mer integrerat och bättre fungerande regionalt system för offentliga kontrakt, och därvid tillämpa principen om icke-diskriminering mellan inhemska och regionala leverantörer.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt regeringar och parlament i medlemsstaterna och de berörda länderna.

(1) EUT L 312, 29.11.2005, s. 1. (2) EUT L 210, 31.7.2006, s. 82. (3) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 207. (4) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 141. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0172. (6) Antagna texter, P6_TA(2008)0120. (7) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 224. (8) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 626. (9) EUT C 305 E, 14.12.2006, p. 141. (10) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 467. (11) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 402. (12) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 480.

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning (2008/2153(INI))

P6_TA(2009)0006 A6-0505/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel(1) samt sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika(3),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (KOM(2008)0450),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2008 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén "De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande" (KOM(2008)0321),

–   med beaktande av slutsatserna från världslivsmedelstoppmötet som hölls i rom den 13–17 november 1996 och målet att minska antalet hungrande med hälften före 2015,

–   med beaktande av Agricultural Outlook 2008–2017, utgiven av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–   med beaktande av rekommendationerna från den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar,

–   med beaktande av resultatet av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

–   med beaktande av de pågående WTO-förhandlingarna inom Doharundan,

–   med beaktande av Parisförklaringen av den 2 mars 2005 om biståndets effektivitet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0505/2008), och av följande skäl:

A.  För första gången sedan 1970 står världen inför en akut livsmedelskris som orsakats av såväl strukturella, långsiktiga faktorer som andra faktorer, och som inneburit att majspriset tredubblats sedan 2006 och världsmarknadspriserna på vete stigit med mer än 180 procent under två år, medan livsmedelspriserna generellt stigit med ca 83 procent.

B.  Denna betydande och oförutsedda prisökning har ägt rum under en relativt kort period, mellan september 2006 och februari 2008. Världsmarknadspriserna på andra livsmedel har fördubblats under de senaste två åren och förväntas förbli höga, trots det prisfall för olika spannmål som för närvarande registrerats, vilket terminsmarknaderna vittnar om.

C.  De stigande foderpriserna inverkar negativt på produktionskostnaderna, vilket riskerar att minska produktionen av animalieprodukter, för vilka efterfrågan ökar och ytterligare kommer att öka, framför allt i tillväxtekonomierna.

D.  Enligt FAO:s och OECD:s uppskattningar kommer råvarupriserna inte att sjunka till nivåerna före 2006, även om de kan komma att sjunka från den högsta nivå som de uppnått under det gångna året. Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan emellertid vara ett allt tydligare och normalt kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar men också på grund av den allt större skillnad som konstaterats mellan produktionskostnader och konsumentpriser.

E.  De globala livsmedelslagren har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager för endast 57 dagar under 2007 och ett lager för endast 40 dagar under 2008.

F.  Dessa och andra faktorer har fått omedelbara och allvarliga konsekvenser för ett stort antal människor. Globalt sett har livsmedelspriskrisen drivit ytterligare miljontals människor in i fattigdom och hungersnöd. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och lett till ökad instabilitet i länder och regioner runtom i världen. Till och med i EU har lagren uttömts i en sådan utsträckning att mer livsmedel inte kan tas från programmet för akut livsmedelsbistånd.

G.  Enligt aktuella beräkningar från organisationer som bekämpar svält i världen lider i dag en person av fem i utvecklingsländerna av undernäring och kronisk hunger, och varje dag dör över 30 000 barn i världen av hunger och fattigdom.

H.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och i många afrikanska länder till mer än 80 procent. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

I.  Kvinnor producerar mellan 60 och 80 procent av livsmedlen i utvecklingsländerna och står för halva världsproduktionen av livsmedel. De spelar en oerhört viktig roll för att försörja familjerna, men har det avgjort svårare än män att få tillgång till mark och produktionsmedel och måste därför konsekvent främjas och stödjas.

J.  Allra värst drabbar den aktuella krisen låginkomsthushåll både i EU och i utvecklingsländerna, där den andel som hushållen avsätter för livsmedel uppgår till mellan 60 och 80 procent av de totala inkomsterna, i jämförelse med EU där denna siffra i genomsnitt uppgår till 20 procent.

K.  Parlamentet och rådet har upprepade gånger efterlyst mer kraftfulla åtgärder mot detta globala problem, särskilt tillhandahållande av nödvändiga medel för finansiering av jordbruksinsatsvaror och hjälp att använda marknadsbaserade förvaltningsinstrument.

L.  EU är och förblir en betydande livsmedelsproducent som globalt står för 17 procent av produktionen av vete, 25 procent av produktionen av mjölk, 20 procent av produktionen av griskött och 30 procent av produktionen av nötkött. EU är emellertid också en stor importör av jordbruksprodukter eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande vad gäller många basjordbruksprodukter.

M.  EU innehar en ledande ställning när det gäller att fastställa livsmedelsproduktionsstandarder på högsta nivå, betona spårbarheten enligt systemet "från jord till bord" och garantera att EU-producerade livsmedel är säkra.

N.  EU är även föregångare när det gäller miljöskyddsinitiativ som syftar till att skydda naturresurserna, men som samtidigt orsakar ökade kostnader för EU:s jordbrukare.

O.  EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av biståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat oavbrutet sedan 1980-talet.

P.  Traditionellt finansierar EU ca 10 procent av världens utvecklingsbistånd, jämsides med medlemsstaternas bidrag. Detta bekräftas av det aktuella bidraget via kommissionens instrument (kring 1,8 miljarder euro: 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd).

Q.  Trycket på naturresurserna är högt. Den globala efterfrågan på livsmedel förväntas fördubblas fram till 2050 och den globala livsmedelsproduktionen måste öka.

R.  Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder euro per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder invånare.

S.  De gällande internationella och regionala överenskommelserna har visat sig otillräckliga för att reglera försörjningen av marknaden och handeln. Den nyliga ökningen av livsmedelspriserna måste få regeringar runtom i världen att vakna upp och inse att jordbruksproduktionen inte kan tas för given.

1.  Europaparlamentet bekräftar att den globala livsmedelsförsörjningen är en ytterst angelägen fråga för EU, och efterlyser omedelbara och fortsatta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och globalt. Parlamentet anser att det är viktigt att värdesätta alla typer av jordbruks- och livsmedelsproduktion i världen, och understryker att konsumenterna bör ha tillgång till livsmedel till rimliga priser samtidigt som jordbrukarna bör garanteras en skälig levnadsstandard.

2.  Europaparlamentet betonar den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den införds 1962 har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och till EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen. Parlamentet understryker att gemenskapsjordbruket även i framtiden måste ta på sig denna roll.

3.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att resultatet av många reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken under de senaste 25 åren har varit att kostnaderna å ena sidan gått ner och att jordbruksproduktionen och lagren i EU å andra sidan minskat, och att man övergått från att betona kvantitet till att betona en marknadsstyrd kvalitetsproduktion. Parlamentet anser att denna ändring av politiken har lett till färre potentiella marknadsmöjligheter för EU:s producenter och till ökat utnyttjande av livsmedel som importeras från länder utanför EU och produceras enligt mycket annorlunda produktionsstandarder, vilket har skapat orättvisa konkurrensförhållanden för EU:s jordbruksprodukter.

Dagsläget och orsaker

4.  Europaparlamentet påpekar att över 860 miljoner människor led av kronisk hunger innan de senaste höjningarna av livsmedelspriserna hade noterats. Parlamentet konstaterar att Världsbanken förutspår att de ökade livsmedelspriserna kan komma att driva ytterligare 100 miljoner människor in i en djupare fattigdom.

5.  Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna, och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet är medvetet om att endast en liten procentandel av den globala livsmedelsproduktionen verkligen saluförs på de internationella marknaderna av ett litet antal exportländer.

6.  Europaparlamentet konstaterar att skördarna av basgrödor varit goda under 2007 och 2008. Parlamentet konstaterar att det överhängande problemet med osäker livsmedelsförsörjning under 2007 orsakades av att utbudet minskade och råvarupriserna gick upp. Parlamentet är djupt oroat över de låga nivåerna på de globala livsmedelslagren som för närvarande endast kan erbjuda tillräckligt med spannmål för hela världen under mindre än 40 dagar.

7.  Europaparlamentet understryker att människors kamp för att tillgodose sina grundläggande behov, särskilt behovet av livsmedel och vatten, ofta kan vara en källa till konflikter. Parlamentet konstaterar att ökningen av världens befolkning, som fram till år 2050 beräknas växa med tre miljarder människor, kommer att skärpa dessa spänningar ytterligare i världens alla regioner. Parlamentet kräver därför att detta geostrategiska perspektiv tas med i beräkningen då den framtida jordbrukspolitiken ska utarbetas.

8.  Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (prishöjningar för gödselmedel, frön m.m.), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom uppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser, vilket för sin del urholkar motivationen att öka produktionen. Parlamentet oroar sig över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket kommer att förvärra livsmedelskrisen i EU och i världen.

9.  Europaparlamentet noterar det kraftiga prisfallet på råvarumarknaden under innevarande säsong, vilket skapar oro för producenterna och undergräver jordbrukarnas förtroende.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av en heltäckande analys av de ökande livsmedelspriserna, med beaktande av de ökande energipriserna för slutkonsumenterna, de alltmer extrema väderförhållandena och det ökande energibehovet till följd av den globala befolkningsökningen, och uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka den möjliga kopplingen mellan höga livsmedelspriser och ökande priser på energi, särskilt bränsle. Parlamentet understryker vidare att åtgärder måste vidtas för att minska jordbrukets beroende av fossila energikällor genom en mer effektiv energiförbrukning och utveckling av energisnåla odlingssystem.

11.  Europaparlamentet efterlyser strategiska instrument avsedda att motverka sådana dramatiska och skadliga prisfluktuationer och i vilka hänsyn tas till behovet att garantera producenterna en skälig levnadsstandard. Parlamentet anser att systemet med samlat gårdsstöd erbjuder en möjlighet för jordbrukarna att ställa om produktionen i enlighet med marknadens behov men kan vara otillräckligt när det gäller att hantera dramatiska marknadsprisfluktuationer.

12.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de långsiktiga strukturella orsaker som är aktuella till följd av de nyligen ökade priserna på jordbruksråvaror, bland annat en konstant ökande global efterfrågan och en ständig minskning av investeringarna i den globala jordbruksproduktionen. Parlamentet konstaterar att bland annat ökningen av energipriset och i synnerhet av oljepriset har fått betydande konsekvenser för jordbruksproduktionen (genom att ge upphov till ökade produktions- och distributionskostnader) och för uppkomsten av livsmedelskriser i de fattiga länderna (på grund av kostnaderna för att transportera livsmedel inom länderna).

13.  Europaparlamentet konstaterar att 2 procent av EU:s spannmålsproduktion ställdes om till produktion av biobränslen under 2007, jämfört med den 25 procent av den nordamerikanska majsproduktion, som avsattes för produktion av etanol under det året. Parlamentet efterlyser en global bedömning av denna trend och dess inverkan på livsmedelspriserna samt en samordning av politiken på internationell nivå för att se till att livsmedelsförsörjningen inte äventyras av strävan att främja produktion av förnybar energi. Parlamentet kräver också att internationella och regionala överenskommelser ska omfatta skyldigheter som innebär att de stöd som beviljas för produktion av biobränslen inte äventyrar livsmedelssäkerheten i världen och att de respekterar tillämpliga regler för att inte orsaka konkurrenssnedvridningar mellan handelsparterna. Parlamentet kräver dock ett fast åtagande från EU:s sida om att främja andra generationens biobränslen.

14.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att uppnå balans i fråga om produktionen av biobränslen och bioenergi å ena sidan och den nödvändiga livsmedelsreserven i världen å andra sidan. Den ökade produktionen av biobränslen och bioenergi kan inverka positivt på jordbruks- och livsmedelssektorn, som för närvarande påverkas av höga priser på råvaror som är nödvändiga inom bearbetningsindustrin, såsom gödselmedel, diesel, m.m. Utvecklingen av förnybara energikällor utgör därför ett hållbart ekonomiskt och socialt utvecklingsalternativ för landsbygden, och är samtidigt en ekologiskt hållbar åtgärd, och detta i ännu högre grad med hänsyn till EU:s mål för förnybar energi för 2020. Samtidigt måste dock åtgärder vidtas för att hantera de negativa effekter som ökningen av produktionen av energigrödor kan få för den biologiska mångfalden, livsmedelspriserna och markanvändningen.

15.  Europaparlamentet noterar att EU i hög grad har bidragit till att öka utbudet av jordbruksråvaror genom att avskaffa systemet för arealuttag.

16.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att konsumenternas matvanor ändras snabbt, särskilt i tillväxtländerna, där man övergår till att konsumera allt mer kött och proteiner, vilket kräver ökad produktion av spannmål. Parlamentet noterar även den välkomna ökningen av realinkomsterna i länder såsom Kina och Indien, något som kommer att leda till att efterfrågan på jordbruksprodukter och bearbetade livsmedel ökar kontinuerligt.

17.  Europaparlamentet anser att den ökade marknadskoncentrationen inom detaljhandelssektorn för livsmedel bör övervakas så att den inte leder till monopolsituationer, eftersom större detaljhandlares verksamhet eventuellt inte alltid ligger i linje med producenternas, bearbetningsföretagens eller konsumenternas intressen.

18.  Europaparlamentet efterlyser alternativa lösningar för att återupprätta balansen till förmån för de mindre producenterna, som inte kan förhandla med stora grossister. Trots att det på EU-nivå finns en anti-monopollagstiftning som förbjuder stora producenters missbruk av dominerande ställning på EU:s marknader, finns det ännu inte några särskilda bestämmelser för att bekämpa sådana monopolistiska metoder som en del av de stora varuhusen (supermarketar och hypermarketar) tillämpar.

EU-åtgärder

19.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 bör vara en hörnsten för EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet anser också att det är av största vikt att den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med övriga gemenskapsåtgärder i högre grad bidrar till livsmedelbalansen i världen.

20.  Europaparlamentet anser emellertid att den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare bör anpassas så att den kan hantera försörjningsproblem. Parlamentet är besviket över att kommissionen inte till fullo antagit denna utmaning i samband med sina lagstiftningsförslag relaterade till hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken i maj 2008. Parlamentet motsätter sig avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och ökade nedskärningar i stödutbetalningar till jordbrukarna.

21.  Inför budgetöversynen 2008–2009 efterlyser Europaparlamentet en stabil och konstant nivå för EU:s och medlemsstaternas utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken som kan garantera skäliga inkomster för jordbrukarna. Parlamentet påminner om att jordbrukarna behöver en stabil politisk miljö för att kunna planera inför framtiden och understryker att en sådan politik måste grundas på införandet av ett skyddsnät för inkomsterna, mot risker och kriser som orsakas antingen av allvarliga naturkatastrofer eller av marknadssnedvridning och ett ovanligt långvarigt och omfattande prisfall. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att jordbruket tillför de nationella ekonomierna och EU:s ekonomi ett betydande mervärde.

22.  Europaparlamentet påpekar att marknaden inte ensam kan garantera producenterna den inkomstsäkerhet som de behöver för att kunna fortsätta jordbruket på grund av de höga kostnaderna för att efterleva EU:s bestämmelser om livsmedelsproduktion, livsmedelsäkerhet, miljö och djurskydd. Parlamentet välkomnar dock den ökade marknadsorienteringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet beklagar emellertid att målen i 2003 års reform om att åstadkomma högre marknadspriser och mindre byråkrati för jordbrukarna inte till fullo har uppnåtts.

23.  Europaparlamentet anser att de många tvärvillkoren avskräcker producenterna, och att man borde förenkla dessa villkor när det är möjligt. Parlamentet välkomnar i detta syfte kommissionens förenklingsinitiativ.

24.  Europaparlamentet anser det vara oroväckande att den föreslagna EU-lagstiftningen t.ex. om växtskyddsprodukter kan få dramatiska effekter genom att den minskar möjligheterna för jordbrukarna att maximera sin avkastning, och kan därför i själva verket leda till en dramatisk minskning av jordbruksproduktionen i EU. Parlamentet efterlyser en detaljerad konsekvensbedömning – särskilt avseende konsekvenserna för livsmedelsförsörjningen – av samtliga framlagda förslag.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning initiativ för att lindra klimatförändringens effekter påverkar jordbrukssektorn. Jordbruket måste bidra till att bekämpa klimatförändringen, men det måste också få verktyg för att som en av de mest klimatkänsliga ekonomiska sektorerna kunna råda bot på effekterna av klimatförändringen, för att undvika att initiativen leder till minskad jordbruksproduktion i EU och att den ersätts med importerad produktion.

26.  Europaparlamentet anser att man måste se över EU:s och andra internationella produktions- och marknadsövervakningssystem för att kunna erbjuda en snabbare varningsmekanism för att fastställa produktionstrender. Parlamentet anser att det finns behov att ett internationellt system för livsmedelsinventering och ett system för livsmedelslager. EU bör enligt parlamentet ta initiativ till att utarbeta ett sådant system. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera tillsammans med internationella partner och lägga fram förslag i denna fråga.

27.  Europaparlamentet kräver att man ställer effektiva försäkringar till förfogande som skydd mot massiva pris- och inkomstvariationer samt väderrelaterade konsekvenser för produktionen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett effektivt marknadskontrollsystem för EU som kan registrera förändringarna och trenderna i priset på jordbruksprodukter och kostnaderna för insatsvaror. Parlamentet understryker att detta system måste vara öppet och möjliggöra en jämförelse av likvärdiga produkter i olika medlemsstater.

29.  Europaparlamentet anser att man inom ramen för FAO bör inrätta ett observatorium för att på internationell nivå övervaka priset på jordbruksprodukter, insatsvaror och livsmedel.

30.  Europaparlamentet konstaterar att man inom ramen för de olika reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken åtgärdat de delar av EU:s jordbrukspolitik som kan snedvrida handeln och därmed få negativa konsekvenser för jordbrukarna i utvecklingsländerna, men att handelsförbindelserna förblir ojämlika och att det krävs ytterligare insatser för att skapa ett mer rättvist system.

31.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att reformerna av EU:s politik för att uppfylla WTO-kraven har lett till en omorientering av jordbruksstöden från produktionsrelaterade betalningar till avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och avreglering av marknaderna, vilket gjort att konsumenter och producenter blivit allt mer utsatta för världsmarknadens instabilitet. Parlamentet kräver att politiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska omfatta bestämmelser om livsmedelssäkerhet och att handelsavtalen ska omfatta samma skyldigheter för handelsparterna att reglera handeln på ett sätt som inte äventyrar livsmedelstryggheten i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för WTO-förhandlingarna arbeta för ett kvalificerat marknadstillträde, så att de höga miljönormerna inom EU:s jordbruk och varje medlemsstats rätt till tryggad livsmedelsförsörjning inte äventyras av billig import.

32.  Europaparlamentet konstaterar att EU fortsätter sina åtaganden att avskaffa alla exportbidrag senast 2013, och att ytterligare reformer av marknadsstödsinstrumenten eftersträvas inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, i linje med WTO-överenskommelserna.

33.  Europaparlamentet anser att snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna behövs som ett första steg för att hantera de omedelbara behoven hos dem som drabbas värst av livsmedelskrisen. Parlamentet betonar emellertid att denna mekanism är en punktinsats som är avsedd att avsätta medel under rubrik 4 i EU:s allmänna budget för småskaliga jordbruk i de värst drabbade länderna, och som kommer att behöva kompletteras med ytterligare investeringar. Parlamentet anser att kommissionen bör granska hur dessa medel används, garantera att de används på ett hållbart sätt där de behövs mest och rapportera regelbundet till parlamentet. Parlamentet begär dessutom att, inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll, regelbundet få en översikt över genomförandet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina nuvarande program avsedda att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa och i hela världen. Parlamentet efterlyser ökade medel till det tematiska programmet för tryggad livsmedelsförsörjning (2007-2010), för vilket det för närvarande anslagits 925 miljoner euro för hela programplaneringsperioden. Parlamentet välkomnar förslaget om ökning av budgetanslagen för programmet för leverans av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen, vilket lades fram av kommissionen den 17 september 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande strategi för livsmedelssäkerhet för att säkra konsekvens mellan unionens alla politikområden.

35.  Europaparlamentet oroas över den aktuella internationella finanskrisen som kan leda till att finansieringen till jordbrukarna minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen kan påverka jordbrukssektorn och att ta upp förslag som kan garantera stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier.

36.  Europaparlamentet hänvisar till forskning som visar att konsumenterna för det mesta är omedvetna om de väsentliga fördelarna med den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser(4). Parlamentet efterlyser en informationspolitik för medborgarna och ett förnyat åtagande till förmån för förenkling, vilket skulle öka medvetenheten om den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och fördelar. Parlamentet föreslår att man förklarar för allmänheten vad det skulle kosta om den gemensamma jordbrukspolitiken inte fanns.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en betydande roll inom EU:s utrikespolitik och utvecklingspolitik, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Förutom att trygga EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken enligt parlamentets mening även medverka till att ta itu med det ökade globala behovet av livsmedel.

38.  Europaparlamentet konstaterar att väpnade konflikter har en mycket negativ inverkan på produktionen av och tillgången till livsmedel. Parlamentet är oroat över de allvarliga följderna av konflikttendenser i fråga om livsmedelsförsörjning, till exempel genom massmigration, avstannad jordbruksproduktion och skadeverkningar på livsviktig infrastruktur.

39.  Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att undvika splittring och en kapplöpning om knappa livsmedelstillgångar. Parlamentet efterlyser därför effektivare samordning på EU-nivå med icke-statliga organisationer, FAO och andra internationella organ på teknisk nivå samt med FN på politisk nivå, för att främja rättvis tillgång till de globala livsmedelstillgångarna och för att öka livsmedelsproduktionen i centrala utvecklingsländer, samtidigt som man genomgående bör beakta den biologiska mångfalden och hållbara utvecklingskriterier.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa länder som riskerar konflikter att utveckla en egen stark jordbrukspolitik som är baserad på lättillgängliga råmaterial, utbildning av god kvalitet och tillräckliga medel samt en tillförlitlig infrastruktur. Parlamentet anser att EU-stöd bör inriktas på att förbättra självförsörjning av livsmedel för mottagande utvecklingsländer, vilket kommer att leda till bättre regional livsmedelsförsörjning och ökad tillgång till livsmedel för de fattigaste samhällsgrupperna.

41.  Europaparlamentet konstaterar att vissa tillväxtekonomier möjligtvis planerar att hyra stora markområden i de fattigare delarna av Afrika och Asien i syfte att odla grödor och transportera dem tillbaka till de egna marknaderna för att förbättra sin egen livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att EU och FAO bör se detta fenomen som ett allvarligt hot mot livsmedelsförsörjningen och en effektiv jordbrukspolitik i värdländerna.

Jordbruket i utvecklingsländerna

42.  Europaparlamentet betonar att dessa utmaningar när det gäller livsmedel kräver en ökad livsmedelsproduktion för att man ska kunna hålla jämna steg med den ökande efterfrågan, och därmed gäller det att producera billigare och allt högklassigare livsmedel på ett mer hållbart sätt. För att detta ska lyckas anser parlamentet att man bör se över den offentliga politiken i syfte att förbättra produktionsmetoderna, varulagringen och regleringen av de internationella marknaderna.

43.  Europaparlamentet understryker behovet av flera insatser på medellång och lång sikt för att utveckla jordbruket och livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika, med beaktande av de ovannämnda rekommendationerna från FN:s internationella utvärdering av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar. Parlamentet anser att utvecklingen av jordbruket kan tjäna som utgångspunkt för en bred ekonomisk utveckling i ett land.

44.  Europaparlamentet anser att Europeiska utvecklingsfonden bör fokuseras mer på jordbruket, särskilt på småjordbruk och produktförädling på ort och ställe, eftersom största delen av världens fattiga befolkning bor i landsbygdsområden som är mycket beroende av jordbruksproduktion. Parlamentet anser dessutom att åtgärder bör vidtas för att fastställa regler för handeln med jordbruksprodukter, som garanterar livsmedelsförsörjningen i alla länder. Parlamentet anser att utvecklingsländerna bör beviljas handelsförmåner som främjar ökad nationell produktion och uppmanar kommissionen att beakta dessa argument i samband med WTO-förhandlingarna och när ekonomiska partnerskapsavtal förhandlas fram med utvecklingsländer.

45.  Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i bättre frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet betonar dessutom frågan om lånegarantier som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka möjligheter att ta fram program för lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter.

46.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det behövs regionalt integrerade jordbruksmarknader och uppmanar kommissionen att stödja regionalt samarbete och regional integration. Parlamentet påminner staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) om att integrationen av jordbrukspolitiken i Europa varit framgångsrik och garanterat stabilitet under mer än 50 år. Därför uppmuntrar parlamentet de regionala ekonomiska gemenskaperna i AVS-länderna att utöka sin verksamhet på jordbruksområdet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att minska de handelshinder som de upprättat gentemot varandra.

47.  Europaparlamentet understryker dessutom att jordbruket måste omvandlas från ett system för självhushållsjordbruk till en sysselsättningsskapande landsbygdsekonomi. Parlamentet anser vidare att särskild uppmärksamhet bör fästas vid åtgärder till stöd för unga jordbrukare i utvecklingsländerna i syfte att utveckla en robust jordbrukssektor. Parlamentet framhåller att EU bör utöka samarbetet och stödja insatserna för att modernisera livsmedelkedjorna i utvecklingsländerna och göra dem mer effektiva. Parlamentet anser också att EU bör stödja initiativ såsom det gemensamma utsädesprogrammet, som inletts av Afrikanska unionen och dess nationella och regionala partner.

48.  Europaparlamentet anser att en effektiv utvecklingspolitik för dessa utvecklingsländer förutsätter att länderna utformar en gemensam nationell eller regional strategi för jordbruksutveckling tillsammans med tydliga stödåtgärder till förmån för producenterna och produkterna. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att det utvecklingsbistånd som EU beviljar inte kommer att delas upp, utan kommer att ingå i den gemensamma nationella eller regionala strategin för utvecklingen av jordbruket, som ska samfinansieras.

49.  Europaparlamentet begär att man under rubrik 4 i EU:s allmänna budget inrättar en permanent livsmedelsförsörjningsfond för att stödja de fattigaste länderna i världen och komplettera andra utvecklingsåtgärder som finansieras av EU.

50.  Europaparlamentet välkomnar globala initiativ såsom FN:s högnivågrupp för den globala livsmedelspriskrisen, och anser att EU bör samordna sina insatser med denna högnivågrupp. Parlamentet betonar vikten av de frivilliga riktlinjer för att gradvis förvekliga alla människors rätt till mat i samband med nationell livsmedelssäkerhet som FAO:s medlemmar tog fram i november 2004. Parlamentet föreslår vidare att man för att garantera livsmedelstillgången inrättar ett världsomfattande program för obligatorisk lagerhållning samt ett bättre baslagringssystem för nyckelinsatsvaror (proteiner, gödselmedel, frön och bekämpningsmedel), som helst ska grundas på privata aktörer, bland annat jordbrukskooperativ.

51.  Europaparlamentet är medvetet om EU:s åtaganden till förmån för utvecklingsländerna och våra nuvarande och framtida WTO-skyldigheter. Parlamentet begär att EU:s stödåtgärder ska bidra till målen i Maputoförklaringen, som de afrikanska regeringarna antog 2002. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera sina åtaganden att uppnå millennieutvecklingsmålen, och i synnerhet målet att anslå 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst för utvecklingsbistånd. Parlamentet anser dock att kvaliteten på utvecklingsbiståndet är viktigare än de belopp som anslås för biståndet.

52.  Europaparlamentet beklagar att den andel av utvecklingsbiståndet som anslås för jordbruk och landsbygdsutveckling gått ner från 17 procent 1980 till endast 3 procent 2006. Parlamentet uppmanar kommissionen att styra och övervaka EU:s finansiella stöd så att det bidrar till en jordbruksorienterad tillväxt, och att göra allt som står i dess makt för att få regeringarna att avsätta 10 procent av de nationella budgetmedlen för jordbrukssektorn, i enlighet med sina åtaganden (till exempel genom att fastställa riktade mål för den nationella jordbrukspolitiken).

53.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att för länder som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) är jordbruket den sektor som framför andra kan generera tillväxt för den fattiga landsbygdsbefolkningen och därmed på ett påtagligt sätt bidra till uppnåendet av det första millennieutvecklingsmålet, dvs. att utrota extrem fattigdom och svält. Parlamentet betonar att det därför är av avgörande betydelse att agera omedelbart och främja ökade investeringar i jordbruk och landsbygdsutveckling.

54.  Europaparlamentet betonar att jordbruksutveckling i första hand bör bygga på rätten till mat och rätten att producera livsmedel. Alla ska ha rätt till säkra, näringsrika och kulturellt anpassade livsmedel, som producerats med miljöriktiga och hållbara metoder inom ett självstyrt jordbruk.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna utvecklingsländernas rätt till självbestämmande i livsmedelsfrågor samt att med målinriktade åtgärder stödja denna rätt, varvid det i första hand gäller att dra nytta av befintliga strukturer och resurser, såsom utsäde, gödsel och produktionsmedel, samt att bygga ut dessa och främja den regionala integrationen.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU att åter sätta jordbruket i centrum för sin utvecklingspolitik och att särskilt prioritera jordbruksutvecklingsprogram med tydliga och genomförbara mål för fattigdomsminskning, framför allt åtgärder till stöd för småbruket och produktionen av livsmedel för de lokala marknaderna genom tillvaratagande av den biologiska mångfalden och med särskild inriktning på kapacitetsutbyggnad för småbrukare och kvinnor.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att förena sina krafter med medlemsstaterna, AVS-ländernas regeringar, internationella organisationer, regionala utvecklingsbanker och privata stiftelser, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter för att på ett bättre sätt införliva nya projekt och planerade insatser för stigande livsmedelspriser i regionala program.

58.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra yrkesutbildningen och ge unga människor möjligheter att fortbilda sig inom jordbrukssektorn bland annat genom utbildning i att följa EU:s sanitära och fytosanitära standarder, åtgärder för att skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning i syfte att minska fattigdomen och utflyttningen från landsbygdsområden till städerna och åtgärder för att utflyttning som innebär kunskapsflykt från utvecklingsländer till industriländer ska kunna undvikas.

59.  Europaparlamentet hänvisar till "Code of Good Conduct in Food Crisis Prevention and Management" från Food Crisis Prevention Network (FCPN) 2008 och uppmanar till att dessa förhållningsregler ska genomföras respektive beaktas i den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet stöder och kräver dessutom medverkan från det civila samhällets sida och stöd framför allt till kvinnor, småbrukarkooperativ och producentsammanslutningar för att livsmedelssäkerheten och självförsörjningen med livsmedel ska tryggas.

60.  Europaparlamentet är mycket oroat över att militär- och försvarsbudgetarna i många fall är större än budgetarna för jordbruk och livsmedel.

61.  Europaparlamentet anser att småbruken utgör hörnstenarna i jordbrukets utveckling. Parlamentet vill betona några av de allvarligaste problem som småbrukarna i utvecklingsländerna brottas med, såsom problem relaterade till marknadstillgång, mark, utbildning, finansiering, insatsvaror och teknik. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att utveckla landsbygdsinfrastruktur samt främja investeringar i småbruk och i en traditionell resurssnål produktion som är anpassad till de rådande förhållandena.

62.  Europaparlamentet anser att bristen på handel med livsmedel är en betydande faktor när det gäller den globala livsmedelsproduktionen. Parlamentet konstaterar att enligt FAO gick handeln med ris ner 2007, trots att risproduktionen ökade det året.

63.  Europarlamentet anser att den ökande och oreglerade liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kommer att medföra högre livsmedelspriser och till och med prisvolatilitet. Parlamentet betonar att de mest sårbara livsmedelsimporterande utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast. Vidare betonar parlamentet att de regler som styr den internationella handeln under inga omständigheter får urholka rätten för länder eller regioner att stödja en jordbruksproduktion som de behöver för att trygga sina invånares livsmedelsförsörjning.

64.  Europaparlamentet anser att det sätt på vilket marknaderna har öppnats för jordbruksprodukter inom ramen för WTO och bilaterala frihandelsavtal har bidragit avsevärt till att minska livsmedelssäkerheten i många utvecklingsländer, inte minst i ljuset av dagens världsomspännande livsmedelsförsörjningskris.

65.  Europaparlamentet uppmanar de stora livsmedelsexporterande länderna (Brasilien, Argentina, Thailand etc.) att fungera som tillförlitliga leverantörer av baslivsmedel och att undvika exportrestriktioner som skulle kunna få katastrofala konsekvenser, särskilt för fattiga, livsmedelsimporterande länder.

66.  Europaparlamentet är mycket oroat över den globala finanskrisen, som kan leda till att tillgängliga medel för statligt utvecklingsstöd minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen har inverkat på sektorn för utvecklingsbistånd och att även i fortsättningen utforma förslag i syfte att stödja jordbruket i de fattigaste länderna.

67.  Europaparlamentet konstaterar att den globala livsmedelskrisen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen, och uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå.

Forskning och utveckling

68.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande till förmån för investeringar i teknik och innovation inom jordbruket och jordbruksproduktionen.

69.  Europaparlamentet betonar vikten av forskning som finansieras genom offentliga medel och som strävar efter en tryggad livsmedelsförsörjning i stället för att ensidigt gynna industrins intressen. Parlamentet efterlyser investeringar, inte enbart i forskning om ny enskild teknik, utan även om omfattande jordbrukssystem som gagnar en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet betonar i detta sammanhang den framträdande roll som t.ex. en europeisk teknikplattform kan spela för ekologisk jordbruksforskning på detta område.

70.  Europaparlamentet understryker vikten av forskning, men även vikten av att den kunskap som förvärvats genom forskning överförs till jordbruksnivå genom effektiva rådgivningstjänster för jordbruken, i synnerhet i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser utökad jordbruksforskning och kunskapsutveckling.

71.  Europaparlamentet oroar sig över att fokuseringen i EU på uppfyllande av tvärvillkor kan förfördela forskning och rådgivning om jordbruksproduktion, och betonar att båda behövs.

72.  Europaparlamentet efterlyser ett accelererat forsknings- och utvecklingsprogram för ett hållbart och energieffektivt jordbruk som är anpassat till förhållandena på ort och ställe. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja forskning som syftar till ökad produktivitet när det gäller tillämpningar inom jordbruket. Parlamentet är medvetet om EU-konsumenternas farhågor.

Ett hållbart globalt jordbruk

73.  Europaparlamentet är oroat över de ändringar i vädermönstren som klimatförändringen orsakar, och som enligt prognoserna kommer att leda till att torka och översvämningar blir vanligare, vilket får negativa återverkningar på skörderesultat och möjligheten att förutse hur den globala jordbruksproduktionen utvecklas.

74.  Europaparlamentet är oroat över att genomförandet av EU:s förslag om ytterligare minskningar av växthusgaser kan få negativa konsekvenser för livsmedelsproduktionen i unionen, särskilt för boskapsuppfödningen.

75.  Europaparlamentet medger att energieffektiviteten bör förbättras för jordbrukssektorn, som står för en avsevärd del av de totala koldioxidutsläppen.

76.  Europaparlamentet anser att den ökade användningen av biobränsle och bioenergiproduktion skulle kunna ha en positiv effekt på jordbruks- och livsmedelsbearbetningssektorn, som drabbats av höga priser för insatsvaror såsom gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel samt höga transport- och bearbetningskostnader.

77.  Europaparlamentet förstår att jordbrukssektorn bidrar till försörjningen för en majoritet av befolkningen i många utvecklingsländer och uppmuntrar därför dessa länder att utveckla en mekanism för en stabil och öppen jordbrukspolitik som garanterar långsiktig planering och hållbar utveckling.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka effekterna av ökad bioenergiproduktion i EU och i tredjeländer när det gäller förändringar avseende markanvändning, livsmedelspriser och tillgång till livsmedel.

79.  Europaparlamentet erinrar om att initiativ för hållbar odling av energigrödor inte bör äventyra livsmedelsproduktionen.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling för förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat forskning om nästa generations biobränslen, i synnerhet användningen av energigrödor som ger hög avkastning, miljövänliga gödselmedel som är så effektiva som möjligt, ny jordbruksteknik som får minimala negativa konsekvenser för markanvändningen, utvecklingen av nya växtsorter som klarar av klimatförändringarna och sjukdomar i samband med till dessa samt forskning för att finna möjligheter att använda avfall i jordbruket.

81.  81 Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare jordbruksforskning för att utöka jordbrukets produktivitet på ett hållbart sätt och uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang till fullo utnyttja möjligheterna inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling samt vidta åtgärder som kommer att förbättra jordbruksproduktionen på ett hållbart och energieffektivt sätt.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0229. (3) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 201. (4) Agri Aware TNS/Mrbi, forskning utförd i Irland, augusti 2008.

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om utsikterna för utveckling av medborgardialogen enligt Lissabonfördraget (2008/2067(INI))

P6_TA(2009)0007 A6-0475/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december 2007,

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om Lissabonfördraget(1),

–   med beaktande av de olika resolutioner om det civila samhället som parlamentet har antagit under den innevarande valperioden,

–   med beaktande av utskottets för konstitutionella frågor seminarium den 3 juni 2008 med företrädare för organisationer från det civila samhället,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0475/2008), och av följande skäl:

A.  En förutsättning för en demokratisk Europeisk union som verkar nära medborgarna är att EU-institutionerna och medlemsstaterna har ett nära samarbete med det civila samhället såväl på EU-nivå som på nationell, regional och lokal nivå.

B.  Att EU-institutionerna och de nationella, regionala och lokala myndigheterna är öppna för dialog och samarbete med medborgarna och organisationerna från det civila samhället är ett grundläggande villkor för dessas engagemang i lagstiftningen och styret på alla nivåer.

C.  Lissabonfördraget ger EU-medborgarna utökade rättigheter i förhållande till unionen genom att göra det lättare för dem, och för de föreningar som företräder det civila samhället, att delta i diskussionen om ett Medborgarnas Europa.

D.  De nuvarande bestämmelserna, som också införts i Lissabonfördraget, skapar de rättsliga ramar som behövs för att det ska kunna växa fram en dialog med medborgarna på europeisk nivå, men de tillämpas inte alltid på ett tillfredsställande sätt.

E.  Det civila samhället är olika högt utvecklat i de 27 medlemsstaterna och utnyttjar i olika hög grad möjligheterna till deltagandedemokrati, deltagande i lagstiftningsprocessen och dialog med de nationella, regionala och lokala myndigheterna.

F.  Med begreppet "det civila samhället" avses det stora antal icke-statliga och ideella organisationer som på frivillig basis bildats av medborgarna. Dessa organisationer deltar i det offentliga livet och ger uttryck för sina medlemmars eller andra personers intressen, åsikter och ideologier utifrån etiska, kulturella, politiska, vetenskapliga, religiösa eller filantropiska grunder.

G.  Frågan om representativiteten hos det civila samhällets organisationer är omtvistad, och att en organisation aktivt och effektivt för fram sina åsikter är inte alltid liktydigt med att den är representativ.

H.  De olika EU-institutionerna närmar sig dialogen med medborgarna på olika sätt.

1.  Europaparlamentet värdesätter Europeiska unionens insatser för att utveckla medborgardialogen, såväl på EU-nivå som på nationell, regional och lokal nivå i medlemsstaterna.

2.  Genom att framföra unionsmedborgarnas ståndpunkter och krav till EU-institutionerna spelar det civila samhället en viktig roll i den europeiska integrationsprocessen. Europaparlamentet betonar vikten av den sakkunskap som institutionerna får tillgång till genom det civila samhället och understryker betydelsen av information och en ökad medvetenhet om medborgardialogen. Denna medvetenhet bör framför allt åstadkommas genom att EU:s verksamhet och målsättningar görs mer kända och genom att man bygger upp europeiska nätverk för samarbete samt stärker den europeiska identiteten och samhörighetskänslan med Europa i det civila samhället.

3.  Europaparlamentet understryker att det behövs en bredare offentlig debatt, tillsammans med en mer effektiv medborgardialog och en högre grad av politisk medvetenhet, om EU ska kunna uppnå sina politiska målsättningar och föresatser.

4.  Europaparlamentet framhåller sitt särskilda engagemang för medborgardialogen och den betydelse som denna dialog tillerkänns i Lissabonfördraget, där den görs till en överordnad princip för EU:s verksamhet på alla nivåer.

5.  Europaparlamentet välkomnar att den representativa demokratin och deltagandedemokratin fått en starkare ställning genom att man i Lissabonfördraget infört ett "medborgarinitiativ", så att en miljon medborgare från ett antal medlemsstater kan uppmana kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter att i största möjliga utsträckning använda den befintliga rättsliga bestämmelser och exemplen på god praxis för att intensifiera dialogen med medborgarna och organisationerna från det civila samhället. I synnerhet bör parlamentets informationskontor i varje enskild medlemsstat spela en aktiv roll för att stödja, organisera och leda forum som minst en gång per år bör hållas mellan parlamentet och företrädare för det civila samhället i respektive medlemsstat. Det är viktigt att parlamentsledamöter, såväl från den berörda medlemsstaten som från andra medlemsstater, regelbundet deltar i dessa forum.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att låta alla intresserade företrädare för det civila samhället medverka i medborgardialogen. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att unga unionsmedborgare får göra sina röster hörda, eftersom det är de som kommer att forma och ta ansvar för framtidens EU.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att se till att alla unionsmedborgare – kvinnor och män, gamla och unga, i städerna och på landsbygden – får möjlighet att aktivt, med lika rättigheter och utan diskriminering, delta i medborgardialogen, och att i synnerhet se till att personer från språkliga minoriteter kan använda sina respektive modersmål vid dessa forum. EU bör på detta område förverkliga jämställdhetsprincipen och föregå med gott exempel, så att denna princip förs ut såväl inom medlemsstaterna som utanför EU.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att i ett interinstitutionellt avtal anta bindande riktlinjer för utnämning av företrädare för det civila samhället samt metoder för utformning och finansiering av samråd, i enlighet med "Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter"(2). I detta syfte bör samtliga EU-institutioner föra aktuella register över alla relevanta icke-statliga organisationer och ange om dessa är aktiva i medlemsstaterna och/eller inriktade på EU-institutionerna.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att göra medborgardialogen till en övergripande uppgift för kommissionens alla generaldirektorat, rådets alla arbetsgrupper samt parlamentets alla utskott, med hjälp av insynsvänliga processer och med en bibehållen, verklig jämvikt mellan den offentliga och privata sektorn.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att trygga en bättre kommunikation, en bättre informationsgång och en bättre samordning i samband med offentliga samråd, genom att samarbeta närmare med varandra för att utveckla medborgardialogen och främja ett aktivt europeiskt tänkesätt bland unionsmedborgarna. För att överbrygga det upplevda avståndet mellan EU och dess medborgare vore det mycket önskvärt med regelbundna möten mellan det civila samhället och kommissionens ledamöter i forum i de olika medlemsstaterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att göra det enklare och lättare att ta del av dess arbete, något som är ett absolut villkor för att man ska kunna få till stånd en verklig dialog med det civila samhället.

13.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att det utvecklas en europeisk kommunikationspolitik för nya redskap och medel för kommunikation med unionsmedborgarna (Internet, e-teknik och modern audiovisuell teknik).

14.  Europaparlamentet efterlyser en fortsättning på de EU-satsningar som provats för att intensifiera engagemanget från det civila samhällets sida i den europeiska integrationsprocessen, till exempel Europe by Satellite, Medborgarnas Agora, temainriktade forum för medborgarna (som Your Europe), diskussioner på Internet och så vidare.

15.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som professionella europeiska opinionsundersökningar spelar för att man ska kunna identifiera och förstå vilka behov och förväntningar unionsmedborgarna har i fråga om hur EU fungerar. Parlamentet uppmanar såväl EU-institutionerna som det civila samhället i medlemsstaterna att ha dessa förväntningar i åtanke under diskussioner och debatter.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter att stödja medborgardialogen, framför allt i de länder och regioner och inom de områden där dialogen ännu inte är fullt utvecklad eller inte vunnit tillräckligt insteg. Dessutom uppmanas dessa myndigheter att aktivt främja en utveckling av regional samverkan i det civila samhället i de olika medlemsstaterna och gränsöverskridande initiativ. Man bör även utröna möjligheten att främja utbytet av idéer och erfarenheter inom EU genom att skapa medlemsstatsgrupper.

17.  Europaparlamentet uppmanar samhällsföreträdarna i Europa att aktivt delta i medborgardialogen och i arbetet med att ta fram europeiska program och en europeisk politik som gör det möjligt att utöva inflytande på beslutsprocessen.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar unionsmedborgarna att engagera sig mer i debatter och diskussioner om europeiska frågor och att rösta i valet till Europaparlamentet.

19.  Europaparlamentet påpekar att det behövs adekvata ekonomiska resurser för att man ska kunna föra en dialog med medborgarna på alla plan – europeiskt, nationellt, regionalt och lokalt – och uppmanar dem som har intresse av och ansvar för att organisera denna dialog att säkra adekvata ekonomiska medel.

20.  Europaparlamentet betonar att EU förutom dialogen med det civila samhället också behöver föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med kyrkor och religiösa samfund, i enlighet med Lissabonfördraget.

21.  Europaparlamentet rekommenderar EU-institutionerna att tillsammans göra information tillgänglig om representativiteten hos och verksamhetsområdena för de europeiska organisationerna från det civila samhället, till exempel genom en offentlig och användarvänlig databas.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett nytt förslag om europeiska föreningar, som ger de europeiska organisationerna från det civila samhället en gemensam rättslig grund.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaternas parlament, rådet och kommissionen samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0055. (2) Se kommissionens meddelande av den 11 december 2002 med titeln: "Mot en bättre struktur för samråd och dialog. Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter" (KOM(2002)0704).

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (2008/2114(INI))

P6_TA(2009)0008 A6-0514/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt dess bestämmelser om inrättande av den inre marknaden och garantierna för företagens rätt att tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater,

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden(1) (direktivet om otillbörliga affärsmetoder),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(2),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam(3),

-   med beaktande av rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam(4),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)(5),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen(6) och kommissionens rapport av den 18 november 2008 om dess tillämpning (KOM(2008)0756),

-   med beaktande av kommissionens grönbok av den 27 november 2008 om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter (KOM(2008)0794),

-   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 mars 2007 om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (KOM(2007)0099),

-   med beaktande av de fler än 400 framställningar om vilseledande reklam från bolag som ger ut företagskataloger som inkommit till parlamentets utskott för framställningar från 24 medlemsstater och 19 tredjeländer,

-   med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om bekämpande av vilseledande reklam från bolag som ger ut företagskataloger(7),

-   med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(8),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0514/2008), och av följande skäl:

A.  Kommissionens EU-strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 syftar framför allt till en bättre bevakning av konsumentmarknaderna och nationell konsumentpolitik och ett enhetligt genomförande i rätt tid av direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

B.  Direktivet om otillbörliga affärsmetoder innehåller ett nytt tillvägagångssätt i EU:s konsumentlagstiftning, eftersom det möjliggör maximal harmonisering för att skydda konsumenterna mot otillbörliga affärsmetoder.

C.  Genom direktivet om vilseledande och jämförande reklam kodifieras direktiv 84/450/EEG, särskilt de ändringar till detta som infördes genom direktiv 97/55/EG, och minskas dess tillämpningsområde till transaktioner mellan företag (s.k. B2B-transaktioner).

D.  Tillämpningsområdet för direktivet om otillbörliga affärsmetoder är begränsat till transaktioner mellan företag och konsumenter och omfattar inte all affärsverksamhet, utan endast sådan som kan anses som otillbörlig. Det är begränsat till affärsverksamhet som kan skada konsumenternas ekonomiska intressen. Ändringar i nationell lagstiftning som skyddar företag mot otillbörliga affärsmetoder som används av andra företag krävs inte inom ramen för det direktivet.

E.  Tre medlemsstater har ännu inte meddelat kommissionen att de antagit åtgärder för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder, nämligen Tyskland, Spanien och Luxemburg. Tre begäran om förhandsavgörande har översänts till Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) när det gäller nationella åtgärders förenlighet med direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Kommissionen anser att otillräckligt införlivande upptäckts i några medlemsstater.

F.  Direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam ger medlemsstaterna avsevärt manöverutrymme när det gäller rättsmedel och påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i direktiven.

G.  Det saknas effektiva rättsmedel vid överträdelse av direktivet om vilseledande och jämförande reklam, och också när det gäller att säkerställa efterlevnaden av det direktivet, vilket bland annat visar sig i samband med bolag som bedriver vilseledande verksamhet med företagskataloger.

Inledning

1.  Europaparlamentet betonar betydelsen av direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam för att öka konsumenternas och näringsidkarnas förtroende för gränsöverskridande transaktioner och skapa ökad rättssäkerhet för företag när det gäller tillåtligheten för olika affärsmetoder och marknadsföring på den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet understryker att direktivet om otillbörliga affärsmetoder är en milstolpe i EU:s konsumentlagstiftning. Införlivandet, genomförandet och säkerställandet av efterlevnaden av detta direktiv kommer att vara en avgörande källa för den framtida utvecklingen för EU:s konsumentlagstiftning och för att till fullo kunna utveckla potentialen för den inre marknaden och utveckla gränsöverskridande handel och e-handel.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att korrekt införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam är avgörande för att uppnå målen med dessa direktiv, särskilt med tanke på skillnaderna i medlemsstaternas system för säkerställande av efterlevnaden och deras genomförandemetoder, komplexiteten hos några av de juridiska begreppen i direktiven, många och omfattande befintliga nationella bestämmelser för reglering av otillbörliga affärsmetoder och marknadsföring samt direktivens breda tillämpningsområden.

4.  Med hänvisning till skäl 8 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka behovet av att skydda små och medelstora företag mot aggressiva affärsmetoder och att i förekommande fall vidta uppföljningsåtgärder.

Kodifiering och införlivande

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att hjälpa medlemsstaterna vid införlivandet av direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam.

6.  Europaparlamentet konstaterar att i artikel 3a.2 i direktiv 84/450/EEG, ändrat genom direktiv 97/55/EG, nämndes "jämförelse som avser ett särskilt erbjudande", men artikeln utgick och finns inte med i vare sig direktivet om otillbörliga affärsmetoder eller direktivet om vilseledande och jämförande reklam. Parlamentet anser att det är beklagligt att det råder förvirring om följderna av denna strykning för transaktioner mellan företag och konsumenter, vilket särskilt framgår av medlemsstaternas olikartade tillvägagångssätt när det gäller att i nationell rätt bibehålla sådana redan befintliga bestämmelser som genomför artikel 3a.2 i direktiv 84/450/EEG, ändrat genom direktiv 97/55/EG, efter det att direktivet om otillbörliga affärsmetoder antagits. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med kommissionens hjälp undersöka detta och eventuellt vidta uppföljningsåtgärder.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen antingen bör lägga fram ett förslag om ändring av direktivet om vilseledande och jämförande reklam, så att detta innehåller en "svart lista" över verksamhet som i alla händelser klassas som vilseledande, eller utvidga tillämpningsområdet för direktivet om otillbörliga affärsmetoder till att även omfatta avtal mellan företag med särskild hänsyn till punkt 21 i bilaga I till det direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om vilka åtgärder som vidtagits.

8.  Europaparlamentet noterar att flera medlemsstater delat upp den "svarta lista" som finns i bilaga I till direktivet om otillbörliga affärsmetoder i samband med att de införlivat och genomfört det i sina rättsordningar. Parlamentet anser att en uppdelning av den svarta listan på olika nationella författningar skapar förvirring hos företagen och kan leda till snedvridning vid tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att anpassa deras nationella lagstiftning så att "svarta listor" i så stor utsträckning som möjligt blir synliga och nyttiga för konsumenterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att gå igenom sina rättssystem för att undvika eventuell överlappning mellan å ena sidan bestämmelser som antagits för att införliva direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam, å andra sidan befintliga nationella bestämmelser, och på så sätt skapa ökad klarhet för konsumenter och företag när det gäller införlivandeprocessen.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att koncentrera sina insatser på korrekt införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiven om otillbörliga affärsmetoder och om vilseledande och jämförande reklam och att se till att alla relevanta nationella domar och EG-domstolens avgöranden följs.

11.  Europaparlamentet anser att vid gränsöverskridande transaktioner hindras konsumenter och företag av att medlemsstaterna införliva direktiven felaktigt eller långsamt.

Genomförande och säkerställande av efterlevnaden

12.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har föreskrivit att endast vissa regleringsorgan får säkerställa efterlevnaden av nationella bestämmelser som antagits för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder, medan de inte infört några bestämmelser om direkta rättsmedel för konsumenterna, som alltså inte har rätt att väcka talan om ersättning för skada de lidit till följd av otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort detta att överväga behovet av att ge konsumenterna direkta rättsmedel, så att de är tillräckligt skyddade mot otillbörliga affärsmetoder.

13.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av kommissionens flygbolagsöversikt för EU och ringsignalsöversikt för EU som ett första steg i riktning mot en bättre övervakning av genomförandet och efterlevnaden av inremarknadslagstiftningen. Parlamentet understryker behovet av att regelbundet genomföra utökade kontroller i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med nätverket för konsumentskyddssamarbete samla in liknande uppgifter om genomförandet av inremarknadslagstiftningen inom andra viktiga sektorer på den inre marknaden.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utveckla effektivare verktyg för övervakning av genomförandet, till exempel översikter, på sådant sätt att efterlevnaden av konsumentskyddslagstiftningen kan förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga om det är möjligt att integrera översikterna i övervakningsmekanismen för resultattavlan för konsumentmarknaden.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att fullt ut samarbeta med kommissionen under genomförandet och uppföljningen av kommissionens översikter.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av förnuftiga, tidsanpassade och korrekta uppgifter och dito information för att en lämplig övervakning av marknaderna för konsumentvaror ska kunna ske. Parlamentet konstaterar att näringslivets organisationer och konsumentorganisationerna spelar en viktig roll när det gäller att tillhandahålla dessa uppgifter.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av att på ett gränsöverskridande sätt säkerställa efterlevnaden för att den inre marknaden ska kunna fungera. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla nätverket för konsumentskyddssamarbete på sådant sätt att gränsöverskridande upprätthållande av lagen kan förbättras. Parlamentet understryker att det finns ett behov av att ytterligare öka medvetenheten om nätverket av europeiska konsumentcentrum.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tilldela det gränsöverskridande upprätthållandet av lagen lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de nationella rättsvårdande myndigheterna att förstärka det gränsöverskridande samarbetet när det gäller vilseledande "databastjänster".

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en allmänt tillgänglig databas med uppgifter om nationella åtgärder som antagits för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder, om rättspraxis i sammanhanget och om annat relevant material. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera denna databas med vetenskapliga övervakningsrapporter som på grundval av de fall som dokumenterats i databasen innehåller konkreta handlingsrekommendationer för att förbättra efterlevnaden av lagen. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att använda denna databas för att skapa en webbsida med en "enhetlig kontaktpunkt" där både företagare och konsumenter kan få information om gällande lagstiftning i medlemsstaterna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna informationskampanjer för att öka konsumenternas medvetenhet om sina rättigheter och ge dem utökat skydd mot otillbörliga affärsmetoder och vilseledande jämförande reklam.

22.  Europaparlamentet påpekar att övervakningen av införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden är resurskrävande. Parlamentet anser därför att kommissionen bör ges lämpliga personalresurser för att effektivare kunna säkerställa genomförandet.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla företagen tillräcklig vägledning på nationell nivå. Som bästa praxis framhåller parlamentet dokumentet "Consumer Protection from Unfair Trading Regulations: a basic guide for business", som publicerats av UK Department for Business, Enterprise & Regulatory Reform i samarbete med UK Office of Fair Trading.

24.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, i enlighet med artikel 18 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder, senast den 12 juni 2011 lägger fram en övergripande rapport om genomförandet som även omfattar de erfarenheter som gjorts med direktivet om vilseledande och jämförande reklam.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (2) EGT L 376, 27.12.2006, s. 21. (3) EGT L 290, 23.10.1997, s. 18. (4) EGT L 250, 19.9.1984, s. 17. (5) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. (6) EGT L 166, 11.6.1998, s. 51. (7) Antagna texter, P6_TA(2008)0608. (8) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma fiskeripolitiken och fiskeriförvaltningens ekosystemansats (2008/2178(INI))

P6_TA(2009)0009 A6-0485/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Förenta Nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(1) (GFP),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens roll för att genomföra en ekosystemansats i havsförvaltningen (KOM(2008)0187),

–   med beaktande av resultaten vid rådets möte (jordbruk och fiske) den 29 och 30 september 2008 om ovannämnda meddelande från kommissionen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0485/2008), och av följande skäl:

A.  I ett geografiskt område är alla levande organismer (människor, växter, djur och mikroorganismer), deras fysiska miljö (såsom jord, vatten och luft) och de naturliga cykler som håller dem vid liv, sammanlänkade med varandra.

B.  Utveckling, samverkan och ändring inom sådana ekosystem har direkta och ofta oförväntade eller oförutsedda effekter på andra element både inom och utanför systemet. Även utveckling utanför systemet kan ha en omedelbar inverkan på systemet.

C.  En ekosystemansats för fisket är för närvarande den bästa grunden för ett helhetsomfattande system för förvaltning och beslutsfattande som beaktar samtliga berörda aktörer och element, deras krav och behov, samt framtida konsekvenser för systemet och samverkan mellan systemet och övriga faktorer.

D.  Fisket i vattnen i varje medlemsstats exklusiva ekonomiska zon (EEZ) är viktigt för deras självförsörjning och oberoende, särskilt när det gäller livsmedel.

E.  Kunskapen om haven och de faktorer som påverkar dem är fortfarande begränsad, men ändå tillräcklig för att vi ska veta att många fiskbestånd, både kommersiella och icke-kommersiella, är utfiskade inom EU och på andra håll. Detta beror på många olika faktorer, men i de flesta fall är den främsta orsaken överfiske.

F.  Den vetenskapliga forskningen om fiskeresursernas hållbarhet förutsätter att alla antaganden som grundar sig på förutfattade meningar förkastas, vilket innebär att ekosystemanalysen av fiskeresurserna är verkligt ekosystemisk endast om den grundar sig på vetenskapliga fakta.

G.  En sådan ekosystemansats måste vara dynamisk och flexibel då information ges och beslut fattas, eftersom nya vetenskapliga rön och samspel ständigt kan leda till att denna ansats måste anpassas.

H.  Enligt kommissionens meddelande med titeln "Rapporter från medlemsstaterna om beteenden som utgjorde allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser under år 2006" (KOM(2008)0670) förekommer ofta allvarliga och oroväckande överträdelser av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken, trots försök att minska kapaciteten hos gemenskapens flotta.

I.  Bedömningen av fiskeresurserna är inriktad på beståndens hållbarhet, som är fundamental för fiskerinäringen och något som medlemsstaterna måste bevara.

J.  Fiskeripolitikens huvudsyfte, som alla stater som deltog i världstoppmötet för en hållbar utveckling i Johannesburg 2002 var överens om, är maximal hållbar fångst.

K.  Fiskerinäringens kraftigt minskade avkastning beror på att många fiskbestånd med kommersiellt värde fiskats ut, något som gjort det nödvändigt att belägga fiskeriaktiviteterna med restriktioner, att priserna i första ledet har stagnerat/minskat, samt att produktionsfaktorerna (diesel och bensin) har ökat lavinartat, något som slår hårdare mot länder där dessa kostnader är högre, särskilt på grund av bristen på stödåtgärder i denna näring, jämfört med dem som vidtas i andra länder.

L.  Kommissionen har lagt fram ett förslag om att börja diskutera en eventuell reform av den gemensamma fiskeripolitiken.

1.  Europaparlamentet välkomnar ovanstående meddelande från kommissionen om en ekosystemansats i havsförvaltningen och betonar behovet av detta initiativ som en grund för att garantera en utredning av fiskeresurserna på ett sätt som skapar hållbara sociala, ekologiska och ekonomiska villkor.

2.  Europaparlamentet understryker att en sådan ekosystemsansats för fiskeriförvaltning kommer att bidra till ett dynamiskt och flexibelt system för förvaltning, ömsesidigt lärande och forskning för att omfatta ytterligare variabler som möjligen uppkommer i framtiden på grund av oförutsedda inverkande faktorer eller vetenskaplig forskning på andra områden.

3.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i sitt förslag inbegripa metoder och verktyg som möjliggör ömsesidigt utbyte av information, uppgifter och en fortsatt inlärningsprocess för alla aktörer, så att alla kan vidareutveckla ekosystemansatsen i syfte att visa och bevisa vilken nytta den har för alla.

4.  Europaparlamentet påminner om att fiskerinäringen är en verksamhet av yttersta vikt när det gäller att förse människan med föda och garantera hennes överlevnad, vilket parlamentet anser bör vara det huvudsakliga målet för all fiskeripolitik.

5.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på fiskesektorns stora ekonomiska, sociala och kulturella betydelse i vissa kustsamhällen i EU.

6.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma fiskeripolitiken måste främja en modernisering och en hållbar utveckling av fiskerinäringen som dels gör den socioekonomiskt möjlig och ger hållbara fiskeresurser, och dels garanterar livsmedelssäkerhet, allmänhetens självförsörjning av fisk och livsmedel, bibehållna arbetstillfällen och förbättrade livsvillkor för fiskare.

7.  Europaparlamentet menar att man inom all fiskeripolitik måste ta hänsyn till flera olika dimensioner – sociala, ekologiska och ekonomiska –, vilket kräver ett integrerat och balanserat synsätt som är oförenligt med en uppfattning som rangordnar dem enligt en i förväg fastställd prioriteringsordning.

8.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma fiskeripolitiken, med hänsyn till dess mål, inte får underordnas annan fastställd gemenskapspolitik. Den senare bör tvärtom bevara fiskeripolitikens mål och göra dem till sina.

9.  Europaparlamentet understryker att ett kustområdes hållbara utveckling kräver en bedömning av samverkan mellan områdets ekologiska, naturliga och mänskliga beståndsdelar, och att de fiskeverksammas livskvalitet gynnas. Parlamentet betonar att en fiskeripolitik måste utgå från principen om det ömsesidiga beroendet mellan fiskesamhället och hållbarheten hos det ekosystem det tillhör.

10.  Europaparlamentet betonar därför att det är nödvändigt att erkänna det småskaliga kustfiskets och det icke-industriella fiskets särskilda egenskaper och betydelse.

11.  Europaparlamentet understryker därför att strävan att tillfredsställa varje medlemsstats livsmedelsbehov, att bevara livskraften i den strategiskt viktiga fiskerinäringen och i fiskesamhällen och att garantera de marina ekosystemens hållbarhet inte är oförenliga mål.

12.  Europaparlamentet anser att det också bör fastställas ett tak för hur många dagar fiskarna får vara ute till havs för att bevara fiskbestånden på en acceptabel nivå internationellt sett.

13.  Europaparlamentet betonar att införandet av en ekosystemansats av havsförvaltningen med nödvändighet kräver tvärvetenskapliga och sektorsövergripande åtgärder bland de olika åtgärder och politiska riktlinjer som påverkar de marina ekosystemen – åtgärder som är mer långtgående och ligger före den fastställda fiskeripolitiken –, annars går det inte att uppnå de uppställda målen.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av att studera och vidta åtgärder avseende många olika faktorer som i hög grad påverkar de marina ekosystemens hållbarhet och fiskeresursernas tillstånd och därmed fiskerinäringen, som till exempel föroreningar i kustområden och ute till havs, utsläpp från industrier och jordbruk, ändring av vattendrags flöden, bottenskrapning, hamnverksamhet, marina transporter och turism.

15.  Europaparlamentet understryker att det förekommer stora skillnader mellan de olika havsområdena och deras respektive fiskeresurser, samt mellan de olika flottorna och deras fiskemetoder och deras påverkan på ekosystemen, vilket kräver diversifierade och specifika fiskeförvaltningsåtgärder, såsom teknisk anpassning av nät, stängning av vissa fiskeområden och minskade fiskeriansträngningar som anpassas till varje enskilt fall.

16.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att tillämpa stöd- eller ersättningsmekanismer för de fiskare som drabbas av fleråriga återhämtnings- och förvaltningsplaners ekonomiska och sociala återverkningar, liksom på behovet av skyddsåtgärder för ekosystemen.

17.  Europaparlamentet understryker att den med nödvändighet progressiva tillämpningen av en global, tvärvetenskaplig och sektorsövergripande förvaltning av den marina miljön kräver bättre och mer djupgående vetenskaplig kunskap för att garantera att de åtgärder som vidtas grundar sig på vetenskapliga fakta.

18.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste ta med fisket i en sektorsövergripande plan för att bevara havsmiljön i enlighet med bestämmelserna i ramdirektivet(2) om en marin strategi som är en av miljöpelarna i den nya europeiska havspolitiken.

19.  Europaparlamentet understryker att den fiskevetenskapliga forskningen är ett viktigt verktyg för fiskeriförvaltningen. Den är oundgänglig för att identifiera de faktorer som påverkar fiskeresursernas uppkomst, för att göra en kvantitativ bedömning av dem och utarbeta modeller som kan förutsäga deras uppkomst, men också för att förbättra fiskemetoderna, fartygen och fiskarnas arbetsvillkor och säkerhet i samklang med de senares kunskap och erfarenhet.

20.  Europaparlamentet föreslår att det görs vetenskapliga studier för att identifiera omfördelningen av de marina arter som fiskas utgående från den senaste tidens ändringar av vattnets fysiska och kemiska parametrar till följd av klimatförändringen. Parlamentet anser att dessa studier bör tjäna som grund för att omformulera gällande återhämtningsplaner för vissa bestånd, såsom är fallet med återhämtningsplanen för kummel och havskräfta utanför den Iberiska halvön.

21.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ta fram forskningsprojekt för vattenbruk för att plantera ut de mest hotade arterna.

22.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att det är nödvändigt att investera i att utbilda arbetskraft, göra adekvata ekonomiska medel tillgängliga och främja samarbete mellan medlemsstaternas olika offentliga organ.

23.  Europaparlamentet betonar att den vetenskapliga forskningen måste ta hänsyn till fiskeriverksamhetens sociala, ekologiska och ekonomiska beståndsdelar och anser att det är viktigt att utvärdera fiskeriförvaltningens olika system och instrument för sysselsättningen och avkastningen i fiskesamhällena.

24.  Europaparlamentet betonar att fiskeriförvaltningens första och huvudsakliga uppgift, som är en näring som exploaterar en självförnyande resurs, består i att direkt eller indirekt kontrollera de totala fiskeansträngningarna för att på så vis uppnå målen från ovannämnda toppmöte i Johannesburg 2002.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över det nuvarande systemet med total tillåten fångstmängd och kvoter som det främsta verktyget för att förvalta havsresurserna samt dess funktion i ljuset av de gällande fiskebegränsningarna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera och föreslå öppnare system för övervakning och kontroll av lossning av fiske, illegala fångster och kassering av oönskade fiskar.

27.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som nämns ovan är viktiga för att behöriga vetenskapliga organ ska kunna utvärdera fiskeresurserna på korrekt sätt.

28.  Europaparlamentet erkänner att fiskeriförvaltningens nu befintliga instrument, som grundar sig på totala tillåtna fångstmängder (TAC), direkt kontrollerar fångsten och indirekt fiskeansträngningarna. Parlamentet understryker dock att det är nödvändigt att kontrollera fiskeansträngningen så att metoden ska fungera mer effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera olika instrument för förvaltning av fiskeresurserna och samtidigt komma ihåg att de instrument som nu finns inte kommer att ändras eftersom det inte finns något alternativ som garanterar ett mer ändamålsenligt utnyttjande av fiskeresurserna.

29.  Europaparlamentet understryker att fördelningen av TAC på flottor och fiskemetoder, när det gäller principen om relativ stabilitet, är varje medlemsstats exklusiva behörighet, och menar att hänsyn måste tas till typ av fiskeredskap (trålning m.m.) och respektive fångst vid kvotfördelningen i varje medlemsstat.

30.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro för eventuella ändringar av den gemensamma fiskeripolitiken som skulle innebära en koncentration av fiskeaktiviteterna, särskilt i fråga om rätten till resurserna.

31.  Europaparlamentet betonar att minskade fångstkvoter koncentrerade på några operatörer inte nödvändigtvis behöver innebära att fiskeansträngningarna minskar, men att exploateringen av fiskeresurserna blir koncentrerade.

32.  Europaparlamentet välkomnar den positiva diskrimineringen av stöd till förnyelse av flottan i vissa yttersta randområden i EU och anser att det är viktigt att detta stöd hålls kvar efter den nuvarande budgetplanen för 2007–2013 för att det även efter denna period ska vara möjligt att garantera ett hållbart fiske som respekterar miljön.

33.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att behålla undantaget för tillträde till territorialvatten, till minst tolv sjömil, som ett sätt att främja de kustnära marina ekosystemens hållbarhet, de traditionella fiskeaktiviteterna och fiskesamhällenas överlevnad, och vill att detta undantag ska bli permanent.

34.  Europaparlamentet vill att de exklusiva ekonomiska zoner som avser de yttre randområdena permanent betraktas som "område för exklusiv tillgång", för att de marina ekosystemen, fiskeaktiviteterna och lokala fiskesamhällena ska bli hållbara.

35.  Europaparlamentet anser att det är olämpligt att mäta alla fiskeansträngningar på ett och samma sätt, utan att hänsyn tas till olika slags fiskeflottor och fiskeredskap, och anser att hänsyn måste tas till olika fiskarter, fiskeredskap och den påverkan fångsterna av varje fiskart har på vattnen vid kontrollen av fiskeansträngningarna.

36.  Europaparlamentet anser att betoningen av kvot/dag för fiskeansträngningarna endast blir meningsfull då det handlar om trålning. I övriga fall är den meningslös.

37.  Europaparlamentet anser att de rumsliga begränsningarna (avgränsade eller skyddade områden, till exempel skyddade marina områden) kräver ett tvärvetenskapligt underlag som stöder dem, särskilt i fråga om de olika aktiviteternas och faktorernas faktiska effekt på ekosystemen och begränsningarnas faktiska fördelar, vilket omfattar djupgående specifika studier av deras miljöpåverkan och socioekonomiska effekt för fiskesamhällena.

38.  Europaparlamentet konstaterar att begränsningen av fiskekapaciteten i huvudsak har skett med hjälp av fartygsskrotning, men att detta inte har tillämpats lika i alla medlemsstater, och understryker därför att hänsyn måste tas till redan genomförd minskning av fiskeansträngningar vid anpassning av de olika inhemska flottorna till fiskeresurserna.

39.  Europaparlamentet anser att det är olämpligt och oberättigat att driva en politik som uppmuntrar en urskillningslös fartygsskrotning utan hänsyn till flottornas beskaffenhet, fiskeresurser, varje medlemsstats konsumtionsbehov och dess socioekonomiska betydelse.

40.  Europaparlamentet anser därför att en av de främsta uppgifterna på fiskeriförvaltningens område är att vetenskapligt utvärdera om det finns överdimensionerade fiskeflottor och överexploaterade fiskeresurser, och vilka de i så fall är, för att kunna vidta lämpliga och specifika åtgärder.

41.  Europaparlamentet noterar att det när det gäller försiktighetsmetoden i fiskeförvaltningen i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 sägs följande: "Avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga rön får inte tas som intäkt till att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, därmed förbundna arter eller arter som är beroende av dessa samt deras livsmiljö".

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av kontroll av fiskeriförvaltningen, vilken är medlemsstaternas befogenhet.

43.  Europaparlamentet vill ha stöd till medlemsstaternas upprättande och modernisering av ordentliga övervakningsmedel för tillsyn och kontroll av de exklusiva ekonomiska zonerna, med tanke på kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), en förstärkning av sjösäkerheten och bevarande av de marina ekosystemen.

44.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att tillämpa redan beslutade åtgärder mot IUU-fiske och ber medlemsstaterna att stärka sina kontrollmekanismer.

45.  Europaparlamentet ber kommissionen att föreslå åtgärder för att få samma villkor att gälla för importerade fiskeprodukter, som saluförs på den inre marknaden, som dem som gäller för fiskeprodukter från medlemsstaterna.

46.  Europaparlamentet framhåller behovet av att ständigt förbättra fiskeredskapen och deras selektivitet, vilket är viktigt för att kunna reducera bifångster och deras påverkan på miljön. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla konkreta politiska instrument för att sporra fiskarna att göra sitt allt för att begränsa sina bifångster så mycket som möjligt.

47.  Europaparlamentet menar att införandet av industriella trålningsredskap har gett upphov till ökad fiskerelaterad dödlighet, vilket har gjort det nödvändigt att kontrollera denna fångstmetod separat, till exempel genom att behålla de gränser som gäller för fiskeområde (närhet eller avstånd till kusten).

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett mer ekologiskt fiske, bland annat med hjälp av mer selektiva fiskeredskap som kan minska oönskad fångst och bränsleförbrukningen under fisket.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så mycket som möjligt påskynda den ekologiska certifieringen av fisket i syfte att främja ett renare fiske som i större utsträckning beaktar miljön.

50.  Europaparlamentet understryker att fiskerinäringens medverkan vid definitionen, tillämpningen och utvärderingen av den gemensamma fiskeripolitikens åtgärder är fundamental för att kunna införa mer adekvata och effektiva politiska riktlinjer.

51.  Europaparlamentet betonar att de regionala rådgivande nämnderna kan spela en viktig roll i den gemensamma fiskeripolitikens beslutsprocess, under förutsättning att de involverar fiskare och forskare som har ansvar för utvärderingen av fiskeresurserna, och anser att nämnderna måste vara lämpligt finansierade.

52.  Europaparlamentet understryker att samarbete med flottor utanför gemenskapen som fiskar på gemensamt vatten bör öka inom ramen för regionalpolitiken och en god grannskapspolitik för att garantera beståndens fortlevnad.

53.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att stödja de fiskargrupper och yrkesorganisationer som vill dela ansvaret att tillämpa den gemensamma fiskeripolitiken (gemensam förvaltning).

54.  Europaparlamentet vill ha en mer decentraliserad gemensam fiskeripolitik, som medger fiskarnas, deras företrädarorganisationers och fiskesamhällenas medverkan i större utsträckning i den gemensamma fiskeripolitiken och fiskeriförvaltningen, samtidigt som den garanterar att miniminormer uppfylls som är konsekventa i hela gemenskapen.

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. (2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (6124/2008 – C6-0323/2008 – 2006/0132(COD))

P6_TA(2009)0010 A6-0443/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (6124/2008 – C6-0323/2008)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0373),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0443/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 13 januari 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv....)

(1) EUT C 254 E, 7.10.2008, s. 1. (2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 157.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (11119/8/2008 – C6-0326/2008 – 2006/0136(COD))

P6_TA(2009)0011 A6-0444/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (11119/8/2008 – C6-0326/2008)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0388),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2008)0093),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0444/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 13 januari 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr ....)

(1) EUT C 266 E, 21.10.2008, s. 1. (2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 181.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 januari 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning) (KOM(2008)0458 – C6-0287/2008 – 2008/0153(COD))

P6_TA(2009)0012 A6-0497/2008

(Medbeslutandeförfarandet: omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0458),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag till parlamentet (C6-0287/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0497/2008).

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga texterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom anpassat till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av företrädare för Europaparlamentets, rådets och kommissionens juridiska avdelningar och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 januari 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/65/EG.)

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om de offentliga finanserna i EMU – 2007 och 2008 (2008/2244(INI))

P6_TA(2009)0013 A6-0507/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2008 om de offentliga finanserna i EMU – 2008 – Vilken roll spelar de offentliga finansernas kvalitet inom ramen för EU:s styrning? (KOM(2008)0387),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juni 2007 om de offentliga finanserna i EMU – 2007 – Hur stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar kan göras effektivare (KOM(2007)0316),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen (KOM(2008)0238),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 april 2007 om de offentliga finanserna i EMU 2006(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 februari 2005 om de offentliga finanserna i EMU 2004(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om årsrapporten 2007 om euroområdet(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 november 2006 om årsrapporten 2006 om euroområdet(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2008(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om det europeiska intresset – för framgång i en globaliserad värld(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om situationen för Europas ekonomi: förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2007(7),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2005 om skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (KOM(2005)0532 och parlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om detta(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2003 om gender budgeting — att utarbeta offentliga budgetar utifrån ett genusperspektiv(9),

–   med beaktande av Europeiska rådets resolution om samordning av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU och om artiklarna 109 och 109b i EG-fördraget, som bifogades ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12 och 13 december 1997,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte den 11 och 12 december 2008 och slutsatserna från Ekofinrådets extraordinära möte den 16 december 2008 när det gäller hanteringen av finanskrisen

–   med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 4 november 2008 när det gäller internationella initiativ för att bemöta finanskrisen och förberedelserna inför det internationella toppmötet om finanskrisen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 oktober 2008 med titeln "Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå" (KOM(2008)0706),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 oktober 2008 om en skärpning av regleringen och övervakningen av finansmarknaderna,

–   med beaktande av mötet mellan stats- och regeringscheferna i Eurogruppen den 12 oktober 2008, där man kom överens om att anta en samordnad räddningsplan för att motverka den ekonomiska krisen,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 7 oktober 2008 om de omedelbara reaktionerna på finanskrisen och parlamentets resolution av den 22 oktober 2008 om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008(10),

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 14 maj 2008 om säkerställande av den framtida effektiviteten och ändamålsenligheten hos de sociala utgifterna samt det fortsatta arbetet med analysen av de offentliga finansernas kvalitet,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte de 9 oktober 2007 om de offentliga finansernas kvalitet: modernisering av offentlig förvaltning,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 10 oktober 2006 om de offentliga finansernas kvalitet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0507/2008), och av följande skäl:

A.  Offentliga finanser av hög kvalitet som är inriktade på hållbar utveckling visar på vårt åtagande gentemot framtida generationer, något som är särskilt viktigt mot bakgrund av dagens djupa kris på marknaderna.

B.  Det är viktigt att på gemenskapsnivå utforma och samordna olika strategier för de offentliga finansernas kvalitet, inte minst inom euroområdet. Dessa strategier bör fastställas och utvärderas på grundval av standardiserade och gemensamma instrument som är inriktade på att stödja tillväxt under hela perioden för att bemöta de utmaningar som utgörs av demografiska förändringar, globalisering och klimatförändringar.

C.  De offentliga finansernas syfte bör vara att stödja den makroekonomiska ramen och tillhandahålla offentliga varor och tjänster samt kompensera för marknadsmisslyckanden och externa kostnader.

D.  En konceptuell och operativ ram för de offentliga finansernas kvalitet som är tillväxtinriktad samt användningen av tillväxten som slutgiltig referenspunkt för bedömningen av de offentliga finansernas kvalitet är obönhörligen knutet till det faktum att medlemsstaternas budgetpolitik och politik för offentliga utgifter måste vara inriktad på att upprätthålla och förnya välfärdsstaten, socialförsäkringssystemet och omfördelningen av tillgångar.

E.  Den låga offentliga investeringsnivån i Europeiska unionen (som är lägre än 3 % av BNP) och fragmenteringen av dessa investeringar inverkar negativt på målet att få till stånd en hållbar och långsiktig tillväxt, vilket faktiskt kräver riktade offentliga utgifter som öronmärks för olika prioriteringar.

F.  Det är nödvändigt och lämpligt att anta ett jämställdhetsperspektiv på analys och utvärdering av de offentliga finanserna samt på bedömningen av dessa finansers möjlighet att bli hållbara.

Förändring av ekonomiska trender under 2007 till 2008 – den ekonomiska och finansiella krisen samt framtidsperspektiv

1.  Europaparlamentet konstaterar att det av analysen av läget i de offentliga finanserna 2007 och under första delen av 2008 tydligt framgår att det har skett ett trendbrott och den senaste prognosen visar på en recession, tillsammans med en fortsatt lägre inflationsnivå och ökande inkomstskillnader.

2.  Europaparlamentet är oroat över dagens svåra ekonomiska och finansiella situation i världen och i EU, som skapar en instabilitet utan tidigare motstycke. Parlamentet noterar de nya krafter som håller på att uppstå i relationen mellan de offentliga och privata sektorerna och ändringarna i penningpolitiken och den ekonomiska politiken där, mot bakgrund av marknadsmisslyckanden och bristande reglering och övervakning, den offentliga sektorns ingripanden, ibland i form av faktiska nationaliseringar, åter har fått en central betydelse.

3.  Europaparlamentet påpekar att krisen i strategiska sektorer, särskilt inom finans och transporter, driver på offentliga investeringar i företagsförvärv, utan att insatser görs för att begränsa räddningsåtgärderna till vad som krävs för att hålla igång och utveckla den europeiska ekonomin och se till att de inte tillmötesgår uteslutande nationella intressen.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna måste göra en lämplig utvärdering av hur de offentliga finanserna påverkas av statligt stöd till och statligt ägande i storföretag samt finans- och kreditsektorn. Parlamentet anser även att det vore lämpligt att granska denna påverkan i förhållande till konkurrensen, den interna marknadens funktion och upprätthållandet av jämbördiga villkor.

5.  Europaparlamentet betonar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten redan gör det möjligt att vidta åtgärder för att bemöta särskilt allvarliga situationer och att budgetkonsolideringen och de mål som fastställts i stabilitets- och konvergensplanerna fortsätter att vara av största betydelse för möjligheterna till återhämtning och tillväxt. Parlamentet stöder till fullo i detta hänseende den senaste slutsatsen från ordförandeskapet efter Europeiska rådets möte den 11 och 12 december 2008 som understryker både flexibiliteten och hållbarheten i de offentliga finanserna för att åstadkomma en snabb och hållbar ekonomisk återhämtning.

6.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av en samordnad ansats på gemenskapsnivå för att bekämpa skatteflykt och skatteparadis, vilket gynnar allmänheten, skattebetalarna och de offentliga räkenskaperna, inte minst i ett läge där budgetkonsolideringen och statsskulden riskerar att påverkas i negativ riktning av de omfattande statliga insatser som görs för att stödja de stora aktörerna på finansmarknaden och inom industrin.

7.  Europaparlamentet understryker att det också ligger i allmänhetens, skattebetalarnas och de offentliga budgetarnas intresse att alla insatser och varje utnyttjande av offentliga medel för att rädda finansorgan åtföljs av lämplig övervakning, faktiska förbättringar av företagens eller institutionernas styrning och beteende, exakta gränser för ersättningen till företagsledare och en tydlig redovisningsskyldighet gentemot de offentliga myndigheterna. Parlamentet anser i detta sammanhang att det skulle vara hjälpsamt om kommissionen främjade riktlinjer som säkerställer att de olika nationella planerna är förenliga och samordnade med varandra.

8.  Europaparlamentet anser att de massiva offentliga insatserna i flera medlemsstater för att rädda och stödja bank- och finanssektorn kommer att få uppenbara konsekvenser för de offentliga finanserna och för enskildas inkomster. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att skattebördan fördelas korrekt och rättvist mellan samtliga skattebetalare. Detta innebär å ena sidan att alla finansiella aktörer måste beskattas på lämplig nivå och å andra sidan att det måste införas en progressiv och skarp minskning av skattetrycket för medel- och låginkomsttagare samt pensionärer – med skatteavdrag, reviderade skattesatser och kompensation för högre marginalskatter på grund av inflation – i syfte att minska fattigdomen (inte bara den extrema), gynna konsumtionen och höja efterfrågan, för att därmed anticykliskt bemöta den pågående ekonomiska krisen som förebådar en recession.

9.  Europaparlamentet understryker att EU:s makroekonomiska politik måste ge snabba och samordnade svar för att bemöta riskerna för recession och instabila finanser. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna – särskilt de i euroområdet – att på ett intelligent och målinriktat sätt utnyttja den flexibilitet som stabilitets- och tillväxtpakten erbjuder och lämpliga mekanismer för att kompensera för konjunktursvängningar som är inriktade på att få till stånd strukturförändringar, effektiv fördelning av statliga tillgångar, omvärdering av de statliga utgifterna och investeringar för tillväxt i linje med Lissabonmålen, med särskilt hänsyn till de små och medelstora företagens roll.

10.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet – särskilt i euroområdet – av en gemensam syn på lönepolitiken som lämnar utrymme för löneökningar i linje med den faktiska inflationen och produktiviteten, med tanke på att skatte- och lönepolitiken utgör en kraftfull och effektiv drivkraft för efterfrågan och för ekonomisk stabilitet och tillväxt.

11.  Europaparlamentet välkomnar att det håller på att uppstå områden för beslutsfattande, där eurogruppen agerar som (främsta) instans för politisk och ekonomisk samordning för att utforma snabba svar och gemensamt antagna strategier, inte bara för att bemöta den ekonomiska och finansiella krisen utan även för att gjuta nytt liv i den makroekonomiska politiken och i gemensamma investeringar, i syfte att främja tillväxtutsikterna, undvika allvarliga konsekvenser för de offentliga finanserna och den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen samt bidra till en bättre balans mellan den ekonomiska politiken och penningpolitiken i Europeiska unionen.

12.  Europaparlamentet anser att det skulle vara hjälpsamt att inrätta en obligatorisk mekanism för samråd och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna – särskilt medlemmarna av eurogruppen – innan det vidtas omfattande ekonomiska åtgärder, särskilt när det gäller åtgärder för att bemöta volatiliteten i priserna på energi, råvaror och livsmedel.

De offentliga finansernas hållbarhet samt effektiviteten i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar

13.  Europaparlamentet anser att de offentliga finansernas hållbarhet är en förutsättning och en prioritet inte bara för stabilitet och tillväxt och för utformningen av varje medlemsstats makroekonomiska sysselsättnings-, social- och miljöpolitik, utan också för framtiden för ekonomin och den europeiska sociala modellen som ligger till grund för Europeiska unionens utveckling.

14.  Europaparlamentet är mycket oroat över de direkta konsekvenserna av den pågående internationella finanskrisen på de offentliga finansernas hållbarhet och kvalitet i medlemsstaterna. Parlamentet är särskilt oroat över krisens effekt på realekonomin och betalningsbalansen i de nya medlemsstaterna – som inte tillhör euroområdet – där de utländska direktinvesteringarna sjunkit kraftigt.

15.  Europaparlamentet påpekar att underskotten och statsskulden har en negativ inverkan på tillväxten eftersom de begränsar medlemsstaternas handlingsutrymme under krisperioder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra intensivare ansträngningar för att stärka sina budgetar och minska statsskulden under tillväxtperioder som en förutsättning för att uppnå en hälsosam, konkurrenskraftig och hållbar europeisk ekonomi. Parlamentet påpekar också att illa utformade åtgärder för att minska underskottet och statsskulden – som urskillningslösa nedskärningar i offentliga investeringar – har en motsatt effekt på de långsiktiga tillväxtutsikterna.

16.  Europaparlamentet påpekar att mot bakgrund av nya internationella omständigheter till följd av den pågående finanskrisen och den ekonomiska nedgång som redan börjat påverka sysselsättning och tillväxt i euroområdet, är de växande underskotten svåra att undvika och föreslår därför att medlemsstaterna gör en mer riktad användning av den flexibilitet som stabilitets- och tillväxtpakten erbjuder för att uppmuntra ekonomisk återhämtning och tillväxt. Parlamentet riktar uppmärksamheten på de budgetmässiga konsekvenserna av den pågående finanskrisen och uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna på medlemsstaternas statsfinanser av de statliga medel som används i räddningsplanerna för nationella finansinstitut. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av stabilitets- och tillväxtpaktskriterierna i den nuvarande situationen när den ekonomiska tillväxten är långsam och flera medlemsstater står inför en möjlig recession och kräver en utvärdering av effekterna av de högre kreditkostnaderna på medlemsstaternas statsskuld.

17.  Europaparlamentet noterar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten fungerar bra. Parlamentet anser att de korrigerande delarna har tillämpats på ett tillfredsställande sätt under de gångna åren och betonar vikten av den förebyggande delen som ett avgörande instrument när det gäller hållbarhet och konvergens i medlemsstaternas ekonomiska politik, särskilt för dem inom euroområdet.

18.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikter om betydelsen av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, om stöd och incitament till medlemsstaterna och om utbytet av bästa praxis. Parlamentet håller framför allt med om att den förebyggande delen bör bygga på införandet av en budgetpolitik på medellång sikt och på samordningen på gemenskapsnivå, eftersom effektiva resultat kräver en gemensam syn på de utmaningar som den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i EU utgör och ett kraftfullt politiskt åtagande för att ta sig an dessa med riktade anticykliska åtgärder som pekar i samma riktning.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av det medelfristiga målet som ett specifikt budgetmål kopplat till ekonomi-, skatte- och inkomstpolitiken, vilket bör uppnås genom makroekonomisk dialog, som är anpassad efter varje medlemsstats specifika situation och fastställd på flerårig basis. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stärka det medelfristiga målets trovärdighet och legitimitet på både nationell nivå, genom närmare medverkan av regeringsdepartement, nationella parlament och arbetsmarknadens parter (nationellt engagemang [national ownership]), och på lokal nivå (regionala offentliga finanser [sub-national public finance]) genom att upprätta regionala stabilitets- och tillväxtpakter och medelfristiga mål och då ta hänsyn till den inverkan som lokala offentliga utgifter och investeringar har på nationella offentliga finanser och på tillväxtutsikterna i de olika länderna.

20.  Europaparlamentet anser att följdriktigheten mellan de fleråriga budgetprogrammen och fastställandet och genomförandet av de årliga budgetarna är av yttersta vikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa skärpta bestämmelser vid fastställandet av de makroekonomiska prognoserna och att bättre samordna fastställandet av kriterier, tidpunkt och mål för de fleråriga utgiftsramarna, i syfte att uppnå större effektivitet och bättre resultat i gemenskapens budgetpolitik och makroekonomiska politik.

21.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna behöver ytterligare strukturreformer och mer budgetdisciplin samt även en anticyklisk finanspolitik som minskar budgetunderskotten i tider av ekonomisk tillväxt, för att vara bättre förberedda på att hantera negativa externa chocker.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att det utformas makroekonomiska planer för att ta itu med externa chocker (som den finanskris som orsakats av subprime-lånen) vilka beaktar inte bara situationen i euroområdet utan också i de ekonomier i Europeiska unionen som försöker komma ikapp de övriga.

Offentliga finanser – i centrum för en mer omfattande och heltäckande ekonomisk vision

23.  Europaparlamentet påpekar att det centrala målet att ha sunda och konsoliderade offentliga finanser bör definieras på grundval av skyldigheterna enligt den nya stabilitets- och tillväxtpakten och, samtidigt, Lissabonstrategins utvecklings-, tillväxt- och konkurrenskraftperspektiv, vilket kräver strukturreformer, samt även strukturer för offentliga utgifter och skatter som stöder investeringar (i humankapital, forskning och innovation, allmän utbildning och yrkesutbildning, inbegripet högre utbildning, hälsovård, infrastruktur, miljö, säkerhet och rättssystem) och omfördelning av inkomster för att främja social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning.

24.  Europaparlamentet betonar att målen för offentliga finanser, som upprättats på grundval av de integrerade riktlinjerna i den nya Lissaboncykeln, bör sammanknyta stabilitets- och konvergensplaner med nationella reformplaner på ett sammanhängande och organiskt sätt. Parlamentet anser att mervärdet av hälsosamma och tillväxtinriktade europeiska offentliga finanser bör återspeglas – särskilt i euroområdet – i en politik för europeiska offentliga infrastrukturinvesteringar, som utformas och samordnas på grundval av gemensamma mål och som kan finansieras inte bara från nationella budgetar och (delvis) EU-budgeten utan också från nya europeiska finansiella instrument (t.ex. Eurobond eller Europeiska investeringsfonden) som syftar till att upprätthålla Europeiska unionens och euroområdets tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft i ett internationellt sammanhang.

25.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas en obligatorisk mekanism för samråd med de nationella parlamenten, jämsides med Europaparlamentet, för att få till stånd en samordnad utformning av stabilitets- och konvergensplaner enligt stabilitets- och tillväxtpakten och nationella reformprogram enligt de integrerade riktlinjerna i Lissabonfördraget, så att dessa planer och program kan vara förbundna med varandra och presenteras tillsammans, eventuellt på hösten varje år.

26.  Europaparlamentet håller med om att demografiska förändringar gör strukturreformerna nödvändigare, särskilt när det gäller pensionssystem samt offentlig hälso- och sjukhusvård, och påpekar att man inte bör begränsa sig till att enbart inrikta sig på den åldrande befolkningen (och fallande födelsetal) utan också beakta globaliseringens inverkan, inbegripet flödet, som inte går att stoppa, av tredjelandsimmigranter vilka inte bara kommer av ekonomiska orsaker utan också för att fly krig och klimatkatastrofer.

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av sysselsättningspolitiken och politiken för social integrering, med vederbörlig hänsyn tagen till olika generationers, köns och folkgruppers behov, baserade på principerna om flexibla lösningar med garantier ("flexicurity") och sålunda proaktiva åtgärder för att stödja löner och inkomster genom dialog med arbetsmarknaden parter, där prioritet ges åt ökad produktivitet utan att försumma åtgärder för att skydda pensionerna, med tanke på att otillräckliga pensioner inte bara är ett socialt problem utan också ger upphov till ökade kostnader för socialförsäkringssystemen och, till följd av detta, högre kostnader för de offentliga finanserna.

28.  Europaparlamentet anser att de finansiella marknader och tjänster som omfattas av Lissabonstrategins politiska strategier bör vara knutna till mekanismer för finansiell stabilitet och övervakning för att utgöra en garanti mot negativa följder för tillväxten och de offentliga finanserna. Parlamentet är oroat över tecken på att framför allt lokala myndigheter använder derivat och nya finansiella instrument, som skulle kunna få lokalsamhällen att gå på knäna.

29.  Europaparlamentet anser att det måste antas ett nytt systematiskt synsätt på de offentliga finanserna som är samordnat mellan medlemsstaterna, särskilt de i euroområdet, i syfte att stödja långsiktig ekonomisk tillväxt (och tillväxtpotential) och som utgår från en mångfacetterad ram för fastställande och mätning av de offentliga finansernas kvalitet som gör det möjligt för den europeiska politiken att stå emot externa chocker, bemöta demografiska utmaningar och internationell konkurrens samt säkerställa rättvisa och social sammanhållning.

De offentliga finansernas kvalitet: inkomster och utgifter

30.  Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att medlemsstaterna söker genomföra en politik för de offentliga finansernas kvalitet som är konvergent och baserad på en bedömningsmetod som inbegriper indikatorer och mål, där Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör delta i utformningen och definitionen av dessa. Parlamentet anser att kommissionens förslag är användbart och förespråkar ett system för bedömning av budgetpolitiken som fokuseras på specifika aspekter som de offentliga finansernas sammansättning, ändamålsenlighet och effektivitet, inkomstsystemens struktur och effektivitet, de offentliga förvaltningarnas ändamålsenlighet och kvalitet, sund budgetförvaltning och en metod för att samordna politiken för de offentliga finansernas kvalitet bland medlemsstaterna. Parlamentet kräver en bättre jämförbarhet mellan nationella budgetar för att kunna nå ovannämnda mål.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anta en politik för de offentliga finansernas kvalitet tillsammans med ett system för bedömning av budgetpolitiken – t.ex. performance-based budgeting, PBB, (resultatbaserad budgetering, baserad på OECD-modellen) – som syftar till att förbättra kvaliteten på de offentliga utgifterna och stärka sambandet mellan tilldelning av resurser och resultaten. Parlamentet konstaterar att jämställdhetsbaserad budgetering är ett bra exempel på resultatbaserad budgetering, en metod som föreslagits och främjats av parlamentet självt och som tillämpas i varierande grad på lokal och central nivå i olika medlemsstater och som borde tillämpas mer konsekvent, även på gemenskapsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta metoder, riktlinjer och indikatorer för resultatbaserad budgetering som gör det möjligt at jämföra och harmonisera finanspolitiken och den makroekonomiska politiken i medlemsstaterna, och erkänner att detta kräver större medverkan och därmed en större ansvarskänsla från informerade medborgares sida.

32.  Europaparlamentet välkomnar den diskussion som inletts av kommissionen om hur man bör införa kvalitet, effektivitet och ändamålsenlighet i inkomstsystemet. Parlamentet anser att medlemsstaternas skattereformer kommer att leda till högre tillväxt endast om de är vederbörligt anpassade till det institutionella och administrativa systemets, produktionssystemets och arbetsmarknadens (särskilt sysselsättningsgraden och storleken på den svarta ekonomin) specifika förutsättningar i varje medlemsstat.

33.  Europaparlamentet påpekar de existerande skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller skattetryck och skattestrukturer. Parlamentet erkänner svårigheterna med att utforma en enhetlig skattereform som leder till högre tillväxt – med tanke på fördelarna (bredare bas) och nackdelarna (försvagning av principen om progressivitet) med en övergång från direktbeskattning till indirekt konsumtionsbaserad beskattning. Parlamentet betonar dock att ett antal gemensamma skattereformsåtgärder avsevärt skulle kunna förbättra skattesystemets effektivitet och skatteinkomsterna, öka sysselsättningen, minska snedvridningen och öka tillväxten på gemenskapsnivå, exempelvis genom

34.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på att skattereformer som syftar till sunda offentliga finanser, tillväxt, effektivitet, förenkling, avskaffande av snedvridning samt bekämpning av skatteflykt, skatteundandragande och skatteparadis kommer att vara effektivare om de samordnas och konsolideras bland medlemsstaterna, särskilt de i euroområdet, med tanke på den inre marknadens potential för utveckling och konkurrenskraft.

35.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den centrala frågan om sammansättningen av de offentliga utgifter som syftar till hållbar tillväxt och betonar att kvaliteten och effektiviteten på investeringarna i infrastruktur och humankapital, med prioritet för tjänster i allmänhetens intresse på grundval av en tidigare fastställd definition av människors behov och befolkningens sammansättning, och särskild uppmärksamhet på jämställdhetspolitiken och demografisk förändring, bidrar till att öka den europeiska ekonomins produktivitet och konkurrenskraft. Parlamentet påpekar att trycket på sociala tjänster och hälsovård till följd av befolkningens åldrande kan minskas genom investeringar i hälsovårdsutbildning. Parlamentet betonar att offentliga utgifter bör omorganiseras genom att budgetposter omfördelas till tillväxtförbättrande sektorer, genom att använda offentliga medel mer effektivt och ändamålsenligt och genom att tillhandahålla ett lämpligt integrerat offentlig-privat nätverk.

36.  Europaparlamentet pekar på behovet att reformera och modernisera offentliga förvaltningar, som är själva kärnan i systemet för offentliga utgifter och inkomster, och tillse att de uppfyller kriterierna för effektivitet, ändamålsenlighet och produktivitet, resultatansvar och resultatbedömning, anpassad till strukturen för offentlig förvaltning och medlemsstaternas nationella och lokala institutioner, och där vederbörlig hänsyn tas till de skyldigheter och möjligheter som uppstår till följd av Europeiska unionens verksamhet, samtidigt som man ser till att den offentliga sektorn har sunda budgetar och bidrar till en konkurrenskraftig ekonomi.

37.  Europaparlamentet betonar den centrala rollen för sund budgetförvaltning, som baseras på en uppsättning regler och förfaranden som syftar till att bestämma hur offentliga budgetar utarbetas, genomförs och övervakas på medellång sikt, där hänsyn tas till medlemsstaternas budgetkonsolidering och omorganisationen av offentliga utgifter, som åtföljs av en sammanhangsstyrd analysmetod (på gemenskapsnivå samt nationell och lokal nivå) och fastställande av mål, inbegripet en konsekvensbedömning före och efter, verifiering och utvärdering av resultat och prestationer samt justeringsmekanismer genom resultatbaserad budgetering. Parlamentet anser att åtgärder bör vidtas för att se till att medlemsstaternas skattestyrningsregler är homogena och sammanhangsstyrda både när det gäller tidpunkt och mål, särskilt i euroområdet. Parlamentet anser också att dessa skattestyrningsregler bör knytas till ekonomisk styrning, i syfte att främja gemensamma budget-, ekonomi- och investeringsalternativ, vara inriktade på samma mål för att bli mer effektiva och åstadkomma en multiplikatoreffekt samt kunna uppnå betydande resultat, vilket är alltmer nödvändigt under svåra ekonomiska omständigheter, som dem som vi för närvarande upplever. Parlamentet anser att nationella stimulansplaner som inte är samordnade löper risk att neutralisera varandra. Parlamentet anser därför att de nationella budgetarna måste utarbetas på grundval av gemensamma ekonomiska analyser och perspektiv.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mot bakgrund av ovanstående inrätta en samordningsmekanism för att övervaka och bedöma kvaliteten på medlemsstaternas budgetpolitik vilken är nära knuten till stabilitets- och tillväxtpaktens mekanismer och genomför Lissabonstrategins integrerade riktlinjer, samt baseras på systematisk kvalitetsrapportering, bedömning av de offentliga finansernas kvalitet genom system för resultatbaserad budgetering och regelbundna översyner av de offentliga finansernas kvalitet.

o
o   o

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 780. (2) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 132. (3) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 569. (4) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 125. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0057. (6) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 422. (7) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 535. (8) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 441. (9) EUT C 74 E, 24.3.2004, s. 746. (10) Antagna texter, P6_TA(2008)0506.

Europaparlamentets förklaring om fibromyalgi

P6_TA(2009)0014 P6_DCL(2008)0069

Europaparlamentet avger denna förklaring

–   med beaktande av artikel 116 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nästan 14 miljoner människor i EU och 1–3 procent av jordens befolkning lider av fibromyalgi, ett försvagande tillstånd som leder till omfattande kronisk smärta.

B.  Världshälsoorganisationen räknar fibromyalgi som en sjukdom sedan 1992, men fortfarande är den inte upptagen i EU:s officiella sjukdomsindex, vilket gör att patienterna inte kan få någon formell diagnos.

C.  Patienter med fibromyalgi går på fler läkarbesök, remitteras oftare till specialister, tar ut fler sjukdagar och får mer vård på sjukhus än andra, vilket innebär en ansenlig ekonomisk börda för EU.

D.  Människor med fibromyalgi har svårt att leva meningsfulla och självständiga liv utan lämplig vård och hjälp.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen till följande:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.