Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 2 april 2009 om det nya avtalet mellan EU och Ryssland (2008/2104(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation
– med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Janusz Onyszkiewicz för ALDE-gruppen om förbindelserna mellan EU och Ryssland (B6-0373/2007),
– med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan, och den Ryska federationen å den andra sidan(1), som trädde i kraft den 1 december 1997 och skulle ha löpt ut 2007 om det inte automatiskt hade förlängts,
– med beaktande av rådets beslut av den 26 maj 2008 om att inleda förhandlingar med Ryska federationen om ett nytt avtal, och återupptagandet av förhandlingarna i december 2008,
– med beaktande av den målsättning för EU och Ryssland som fastställs i den gemensamma ståndpunkten som offentliggjordes efter toppmötet i St. Petersburg den 31 maj 2003 om att inrätta ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete inom yttre säkerhet samt ett område för forskning och utbildning, inbegripet kulturaspekter samt färdplaner som sedermera har antagits,
– med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationen av den 25 maj 2006 om förenklat utfärdande av viseringar till medborgare i Europeiska unionen och Ryska federationen(2),
– med beaktande av den Europeiska energistadgan som undertecknades den 17 december 1991 och det efterföljande Europeiska energistadgefördraget, vars undertecknande inleddes den 17 december 1994 och som trädde i kraft i april 1998, och som är rättsligt bindande för samtliga avtalsslutande parter som har ratificerat energistadgefördraget och för dem som inte valt att inte tillämpa energistadgefördraget förrän det trätt i kraft i enlighet med artikel 45.2, samt med beaktande av energidialogen mellan EU och Ryssland som inleddes vid det sjätte toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Paris den 30 oktober 2000,
– med beaktande av protokollet om strategisk miljöbedömning till FN/ECE:s Esbokonvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang från 1991 ("Esbokonventionen"),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2008 om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland(3),
– med beaktande av det exempellösa avbrottet av leveranserna av rysk gas till Europeiska unionen i januari 2009,
– med beaktande av samråden om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland och avsaknaden av några påtagliga resultat i denna fråga,
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), med tillhörande protokoll,
– med beaktande av de pågående förhandlingarna om Ryska federationens anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO),
– med beaktande av de många trovärdiga rapporterna från ryska och internationella icke-statliga organisationer om fortsatta allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna i Ryssland, och domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om Tjetjenien samt det stora antalet mål av detta slag som väntar på domstolsbehandling,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryska federationen, och särskilt resolutionerna av den 18 december 2008 om angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya(4), den 13 mars 2008 om Ryssland(5), den 10 maj 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Samara den 18 maj 2007(6), den 19 juni 2008 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Chanty-Mansijsk den 26–27 juni 2008(7), den 25 oktober 2006 om förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja(8), den 14 november 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland(9) och den 13 december 2006 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november 2006(10),
– med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om förbindelserna mellan EU och Ryssland(11),
– med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2007 om EU:s ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Ryssland(12), i vilken det anges att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland bör vara en integrerad del av EU–Rysslands politiska dagordning" och att "omfattande ekonomiskt samarbete mellan Ryssland och EU måste grundas på höga normer för demokrati och principerna som gäller för en fri marknad",
– med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om situationen i Georgien(13),
– med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 med titeln "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi"(14),
– med beaktande av sina resolutioner av den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(15) och om en effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling(16),
– med beaktande av det gemensamma uttalandet från det ständiga partnerskapsrådet EU–Rysslands av den 22 november 2007 om frihet, säkerhet och rättvisa,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av Europarådets parlamentariska församling och OSSE:s parlamentariska församling om valet till den ryska duman som hölls den 2 december 2007,
– med beaktande av artiklarna 114.3 och 83.5 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0140/2009), och av följande skäl:
A. EU:s förbindelser med Ryssland är av avgörande betydelse för ett pragmatiskt samarbete. Ryssland är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, medlem av G8, EU:s tredje största handelspartner, euroområdets fjärde största handelspartner och en mycket viktig energileverantör för EU. EU har inte bara gemensamma ekonomiska intressen och gemensamma handelsintressen med Ryssland utan även en gemensam målsättning att agera på det internationella planet och ett ansvar för globala frågor och frågor rörande den gemensamma europeiska grannskapspolitiken. Förbättrat samarbete och goda grannrelationer mellan EU och Ryssland bör baseras på ömsesidigt förtroende och gemensamma värden såsom demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt på samarbete i internationella frågor, och är därför av avgörande betydelse för stabiliteten, säkerheten och välståndet i hela Europa. EU:s förbindelser med Ryssland bör baseras på ömsesidig respekt men även på att båda parter respekterar självständigheten hos staterna i deras grannskapsområde.
B. EU grundar sig på gemensamma värden som demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och fullständig respekt för dessa värden måste vara av högsta prioritet för att uppnå ett förbättrat samarbete med tredjeländer.
C. Samarbete mellan EU och Ryssland gynnar den internationella balansen. Ryssland är också skyldigt att bidra till den ekonomiska och politiska stabiliteten och trygghetskänslan i Europa och i världen, särskilt genom en ansvarsfull och fredlig politik i EU:s och Rysslands gemensamma grannskap. EU samarbetar redan med Ryssland i frågor som rör Afghanistan, Mellanöstern och Balkanländerna och genom FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för att utveckla gemensamma ståndpunkter och strategier beträffande andra viktiga säkerhetsfrågor såsom spridning av kärnvapen, nedrustning och vapenkontroll, kampen mot terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet, samt klimatförändringar och den globala ekonomiska och finansiella krisen.
D. De uttalanden som gjorts av den nya amerikanska regeringen, särskilt från vicepresident Joe Biden och utrikesminister Hillary Clinton, om politiken gentemot Ryssland, visar på en vilja att samarbeta för en stabilare säkrare värld inom ramen för en ny och öppen amerikansk politik.
E. Efter att de georgiska trupperna gått in i Sydossetien inledde Ryssland ett oproportionerligt motangrepp, som sedan utökades till övriga georgiska territorier genom användning av väpnade styrkor och luftstyrkor samt en oprovocerad militär insats i Abchazien, vilken omfattade angrepp mot och ockupation av Georgiens hamnar. Därefter erkände man också de två utbrytarenklaverna Sydossetien och Abchazien. Dessa händelser innebär att man måste ifrågasätta huruvida Ryssland är redo att tillsammans med EU skapa ett gemensamt säkerhetsområde i Europa. Den fortsatta utvecklingen av Europas partnerskap med Ryssland måste inbegripa en omfattande dialog om säkerhetsfrågor, som utgår från båda parters åtaganden att värna om gemensamma värden samt respektera folkrätten och den territoriella integriteten liksom de åtaganden och skyldigheter som följer av Helsingforsstadgan.
F. Förhandlingarna om ett nytt avtal som avser att stärka samarbetet mellan EU och Ryska federationen legitimerar inte på något sätt det status quo som nu råder i Georgien, och Ryssland är fortfarande skyldigt att fullt ut genomföra de avtal som undertecknades den 12 augusti och 8 september 2008 om konflikten i Sydossetien och Abchazien, eftersom Rysslands respekt för dessa avtal bör vara en nödvändig förutsättning för att samtalen ska avslutas med positivt resultat, där alla parter bör göra utfästelser om att inte tillgripa våld mot grannländer.
G. Efter händelserna i Georgien i synnerhet står parterna längre ifrån varandra än någonsin i de frågor som rör Kosovo och det gemensamma grannskapet.
H. Ett avtal om det framtida samarbetet är fortfarande av största betydelse för att samarbetet mellan de båda parterna ska kunna utvecklas och intensifieras ytterligare. EU:s politik gentemot Ryssland måste grundas på enighet och solidaritet och EU bör föra en gemensam politik och tala med en röst. EU:s medlemsstater bör i god tid informera och samråda med de övriga medlemsstater som kan komma att beröras av bilaterala avtal eller tvister med Ryssland.
I. Det nya övergripande avtalet som ska ersätta det nu gällande partnerskaps- och samarbetsavtalet måste leda till en kvalitativ förbättring och omfatta samarbetet i dess helhet, 2000-talets nya förutsättningar och måste uppfylla principerna för internationella förbindelser och respektera de demokratiska normerna och de mänskliga rättigheterna.
J. Fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa (CFE) undertecknades 1990 av 16 Nato-medlemmar och sex länder i Warsawapakten, omarbetades 1999 och utgör historiens mest betydelsefulla nedrustningsavtal om konventionella vapen. Fördraget har ratificerats av Ryssland, Vitryssland och Ukraina, men lades på is av Nato. Sedan dess deltar Ryssland inte längre i fördraget.
K. De senaste parlaments- och presidentvalen i Ryssland genomfördes på ett sätt som inte på långt när uppfyllde de europeiska normerna i fråga om tillträde för internationella valövervakare, oppositionspartiernas möjlighet att samla och ställa upp med kandidater, mediernas öppenhet och oberoende samt de offentliga organens neutralitet. Därmed gjordes stora avsteg från Rysslands skyldigheter i egenskap av medlem av Europarådet och OSSE.
L. Ryska federationen är medlem av Europarådet och har således åtagit sig att uppfylla Europarådets målsättningar, vilka är framför allt att främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna samt befästa demokratin och stabiliteten i Europa. EU bör kraftfullt försvara principen om att rättsstatsprincipen och respekten för de åtaganden som gjorts inom denna organisation är av avgörande betydelse för att partnerskapet mellan EU och Ryssland ska bli en framgång.
M. Ett stort antal rapporter från icke-statliga organisationer och oberoende experter visar att lagen om icke-statliga organisationer från 2006 och andra åtgärder som vidtagits av den ryska regeringen, inbegripet lagen mot extremism och den utökade statliga kontrollen över viktiga delar av medierna, allvarligt undergräver yttrandefriheten och inkräktar på de mänskliga rättigheterna och det civila samhället i Ryssland.
N. Det faktum att politiska fångar fortfarande hålls fängslade och det sätt på vilket människorättsförsvarare behandlas står i strid med Ryska federationens åtagande att stärka rättsstatsprincipen i Ryssland och avskaffa den "rättsliga nihilismen".
O. Europarådets parlamentariska församling och ett antal oberoende människorättsorganisationer har allvarligt ifrågasatt Rysslands rättsnormer, inbegripet brister när det gäller rättsväsendets oberoende, bristande rätt till rättvisa rättegångar i politiskt kontroversiella ärenden, trakasserier mot och förföljelse av försvarsadvokater samt det faktum att politiska fångar på nytt ställs inför rätta och kvarhålls i förvar i det ryska kriminalvårdssystemet.
P. Ryska federationen har inte varit villig att vidta effektiva åtgärder för att få slut på de fortsatta överträdelserna och straffriheten trots att den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i ett växande antal domar konstaterat att Ryssland gjort sig skyldigt till allvarliga och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet utomrättsliga avrättningar, tortyr och påtvingade försvinnanden.
Q. De principer som ligger till grund för de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Ryska federationen bör utgöras av ömsesidighet, hållbarhet, insynsvänlighet, förutsebarhet, pålitlighet, icke-diskriminering och god samhällsstyrning. Det nya avtalet bör vara rättsligt bindande och innehålla tydliga tvistlösningsmekanismer.
R. Den senaste krisen, då gasleveranserna till Europeiska unionen stoppades, medförde att miljontals medborgare i Bulgarien, Slovakien och på andra platser i EU stod utan uppvärmning och varmvatten, samtidigt som det rådde mycket kalla vintertemperaturer. Detta ger upphov till stor tveksamhet i fråga om de ryska energileveransernas tillförlitlighet.
S. När det gäller trygg energiförsörjning erbjuder förbindelserna mellan EU och Ryssland stora möjligheter till ett positivt och konstruktivt ömsesidigt beroende, förutsatt att partnerskapet grundar sig på principerna om icke-diskriminering och rättvis behandling samt likvärdiga marknadsvillkor i enlighet med energistadgefördraget. Den senaste gaskrisen visade att man måste anta och respektera en uppsättning regler som åtminstone baseras på det befintliga energistadgefördraget. En annan förutsättning för säkra energiförbindelser mellan EU och Ryssland är en öppen energihandel i transitländerna. I praktiken har Rysslands energipolitik uppvisat exempel på missbruk av monopol och tvångsmetoder, särskilt genom nekandet av tredjeländers transiträttigheter, leveransavbrott och kränkningar av äganderättigheter.
T. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 juni 2006 rekommenderades att förhandlingarna om transiteringsprotokollet till energistadgefördraget ska avslutas, att ratificeringen av energistadgefördraget av alla signatärstater ska säkerställas och att kommissionen, särskilt mot bakgrund av gaskrisen nyligen, uppmanas att fastställa komponenterna i ett energiavtal med Ryssland som antingen kompletterar det befintliga och bindande partnerskaps- och samarbetsavtalet eller ingår i det efterföljande avtalet till partnerskaps- och samarbetsavtalet. Energistadgefördraget är redan rättsligt bindande för samtliga EU-medlemsstater och för Ryssland, som undertecknat fördraget enligt artikel 45.
U. En förutsättning för en balanserad utveckling av både EU:s och Rysslands ekonomier är att man för ett nära samarbete i energipolitiska frågor och utarbetar en långsiktig energistrategi.
V. EU har ofta inte lyckats att tala med en gemensam röst i de frågor som rör förbindelserna med Ryssland. Rådet bör, inom den höge representantens ansvarsområde, ha en fungerande mekanism som gör det möjligt för medlemsstaterna att i god tid i förväg samråda med varandra i alla bilaterala frågor som rör Ryssland och som skulle kunna påverka andra medlemsstater och EU som helhet.
W. Den rådande ekonomiska krisen påverkar i hög grad både Ryssland och EU, och innebär en möjlighet till en nystart för bilaterala förbindelser, på grundval av en bättre och uppriktigare ömsesidig förståelse som kan förhindra att misstankar och tillkortakommanden från tidigare lever kvar, och som kan utgöra grund för fastställandet av värden som verkligen är gemensamma, och främjandet av dessa.
1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet och kommissionen och uppmanar dem att beakta dessa i samband med förhandlingarna:
a)
Att fortsätta att verka för ett brett, övergripande och rättsligt bindande avtal som grundar sig på ett gemensamt åtagande i fråga om de mänskliga rättigheterna, som täcker allt samarbete mellan parterna och som innebär en intensifiering jämfört med det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet, både i fråga om åtagandenas omfattning och de frågor de täcker. Att betona att avtalet bör innehålla mekanismer för kontroll av att de viktigaste delarna av avtalet efterlevs.
b)
Att framhålla att Rysslands kränkningar av Georgiens självständighet och territoriella integritet och Rysslands roll i gastvisten i början av 2009 i hög grad har äventyrat förbindelserna mellan EU och Ryssland och förhandlingarna om det nya avtalet.
c)
Att betona att EU:s förbindelser med Ryssland måste grundas på respekt för de folkrättsliga principerna och samtliga bindande avtal och fördrag som Ryssland och EU:s medlemsstater anslutit sig till, inklusive FN-stadgan, Europakonventionen, energistadgefördraget samt de bestämmelser och åtaganden som gäller samtliga medlemmar av OSSE och Europarådet.
d)
Att betona att ett nära partnerskap, ett förstärkt samarbete och goda grannrelationer mellan Europeiska unionen och Ryssland, liksom den amerikanska regeringens nya politik gentemot Ryssland, kan utgöra en stabil grund och en förutsättning för stabilitet, säkerhet och välstånd i Europa och i hela världen, samt att välkomna den amerikanska regeringens uttalanden om de stora möjligheterna till samarbete med Ryssland.
e)
Att upprätta en samrådsmekanism inom den höge representantens ansvarsområde, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att i god tid samråda med varandra i alla bilaterala frågor – överenskommelser eller tvister – som rör Ryssland och som kan komma att påverka andra medlemsstater och EU som helhet, för att på så sätt möjliggöra en så enig hållning från EU:s sida som möjligt, genom att se till att varje medlemsstats intressen tas i beaktande och därmed undvika risken för att en medlemsstat blockerar förhandlingarna i ett senare skede.
f)
Att framhålla att det nya avtalet måste stärka den parlamentariska samarbetskommitténs roll, detta för att stärka de parlamentariska aspekterna av samarbetet mellan EU och Ryssland.
g)
Att påminna om de åtaganden som både EU och Ryssland har kommit överens om på internationell nivå, särskilt i egenskap av medlemmar av Europarådet och OSSE, och ta med den ryska regeringen upp frågor om människorättssituationen och den avtrappade utvecklingstakten för det civila samhället i Ryssland och att uppmana regeringen att garantera yttrande- och föreningsfriheten genom att anpassa lagstiftningen avseende det civila samhället så att den lever upp till Rysslands europeiska och internationella åtaganden. Att uppmana den ryska regeringen också att vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att skapa ett gynnsamt arbetsklimat för människorättsorganisationerna och de oberoende välgörenhetsorganisationer som arbetar för att främja de kulturella förbindelserna mellan Ryssland och EU:s medlemsstater, samt att stoppa trakasserierna mot människorättsförsvarare och avstå från att vidta kraftfulla administrativa åtgärder mot dessa organisationer.
h)
Att uppmana Rysslands regering att fullt ut respektera mediernas frihet och garantera politiska och ekonomiska förhållanden som gör att de oberoende medierna kan arbeta normalt. Att med kraft uppmana Rysslands regering att sätta stopp för det ständiga våldet mot och förföljelserna av journalister.
i)
Att påminna om president Medvedevs offentliga åtagande att förstärka rättsstatsprincipen i Ryssland och ta upp farhågor om Rysslands rättsväsende och rättsliga system.
j)
Att betrakta att den människorättsdialog som EU och Ryssland ska föra var sjätte månad inte har lett till några påtagliga resultat sedan dialogen inrättades 2005. Dialogen bör omarbetas för att möjliggöra en betydelsefull och resultatinriktad dialog om frågor om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i både Ryssland och EU och om ett samarbete mellan EU och Ryssland i människorättsfrågor som tas upp i internationella forum.
k)
Att därför begära att det görs en ordentlig genomgång av de samråd som bedrivs mellan EU och Ryssland i människorättsfrågor, varvid man bland annat bör ge oberoende icke-statliga organisationer från Ryssland och EU en formell roll, se till att tjänstemän från den ryska regeringens berörda avdelningar engageras i samråden samt sätta stopp för den ryska regeringens utfärdande av separata meddelanden.
l)
Att uppmana Ryska federationens myndigheter att garantera att de ursprungsbefolkningar som bor i landet får ha och fortsätta att utveckla sin traditionella livsstil och kultur och sitt traditionella språk.
m)
Att med kraft uppmana den ryska regeringen att fullt ut tillämpa de beslut som fattats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och bereda möjlighet till att främja ett ansvarstagande för tidigare begångna överträdelser samt se till att pågående överträdelser upphör.
n)
Att uttrycka stark oro över situationen i Tjetjenien, där Kadirovs regim har misslyckats att uppnå fred och försoning och tvärtom har infört skräck och förtryck, vilket har undergrävt det civila samhället och förtryckt alla öppna och demokratiska röster, samt uppmana till en verklig politisk lösning.
o)
Att betona att stödprogrammet för ryska landsmän, som stöds av de ryska myndigheterna, inte bör missbrukas som ett instrument för att stärka det politiska inflytandet i vissa EU-medlemsstater.
p)
Att upprätthålla stödet för Rysslands anslutning till WTO och stödet för ett fortsatt öppnande av den ryska ekonomin. Betrakta Rysslands fullständiga respekt för WTO:s regler som en nödvändig förutsättning och ett minimikrav för att kunna skapa ett frihandelsområde mellan EU och Ryssland, vilket fortfarande är en långsiktig målsättning.
q)
Positiva förändringar har nyligen skett men ytterligare förbättringar krävs när det gäller lagstiftning och rättsvårdande insatser som rör skyddet av immateriella, industriella och kommersiella rättigheter för att öka konkurrenskraften och göra investeringsklimatet mer attraktivt genom att anpassa regleringssystemet efter högsta internationella standarder och normer. Inför det förestående ryska medlemskapet i WTO måste de ryska myndigheterna anpassa del IV i sin immaterialrättslag och tillhörande förfarandemässiga tillämpningsregler efter WTO:s bestämmelser och internationella avtal, särskilt när det gäller avtalet om handelsrelaterade immaterialrättigheter (Trips) och se till att det fullt ut tillämpas så att förfalskning och piratkopiering effektivt kan bekämpas.
r)
Att insistera på att energistadgefördraget, som är ett befintligt fördrag, som är rättsligt bindande för Ryssland och samtliga EU medlemsstater, bör utgöra grunden för förbindelserna på energiområdet och att de principer som fastställs i energistadgefördraget och i dess transiteringsprotokoll införlivas i det nya avtalet. Ryssland bör återigen uppmanas att stärka sitt åtagande i fråga om en regelbaserad hållning genom att ratificera energistadgefördraget och underteckna och ratificera transiteringsprotokollet, med beaktande av parlamentets åsikt att parterna bör kunna förhandla fritt om ordalydelser som går utöver energistadgefördraget när det gäller samarbetets omfattning och vilka områden det ska inkludera, men se till att avtalet på intet sätt är mindre omfattande än de åtaganden som parterna redan gjort inom ramen för det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet.
s)
Att se till att man inom ramen för förhandlingarna om det nya avtalet avslutar förhandlingarna om transiteringsprotokollet, och uppmana Ryssland att underteckna protokollet för att få till stånd en rättslig ram för den överföring av energi mellan parterna som genomförs enligt energistadgefördraget.
t)
Att betona behovet av en ordentlig miljökonsekvensbedömning för samtliga energirelaterade infrastrukturprojekt, för att garantera att de internationella miljöskyddskraven uppfylls. Att med kraft uppmana Ryska federationen att ratificera Esbokonventionen och dess protokoll om strategisk miljöbedömning.
u)
Att begära att man ser till att EU:s och Rysslands dialog i energifrågor blir effektivare och gör så att krissituationer kan hanteras på ett bättre sätt och att man förbättrar insynen, ömsesidigheten och investeringssäkerheten och att man ser till att åstadkomma en tryggare energiförsörjning. Att betona behovet av att man upprättar mekanismer för ett tydligt regelbaserat system och en tvistlösningsmekanism för energifrågor.
v)
Att uppmärksamma den tvistlösningsmekanism som föreskrivs i energistadgefördraget som redan undertecknats av Ryssland och Ukraina.
w)
Att utarbeta en tydlig uppförandekod för förbindelserna mellan EU, Ryssland och de länder som ingår i det gemensamma grannskapet, som föreskriver respekt för alla europeiska länders självständighet och oberoende, ett åtagande att lösa tvister på fredlig väg samt beslutsamhet när det gäller att lösa låsta konflikter.
x)
Att förbättra den befintliga politiska dialogen så att den främjar diskussionen om "svåra säkerhetsfrågor" som ofta är orsaken till tvisterna mellan EU och Ryssland, men som otvivelaktigt påverkar den europeiska och globala säkerheten, och betona behovet av multilateral vapenkontroll och nedrustning, samt icke spridningssystem.
y)
Att uppmana Rysslands regering att tillsammans med EU och de andra medlemmarna i kontaktgruppen för Kosovo bidra på ett konstruktivt sätt till att finna en hållbar politisk lösning för det framtida Kosovo och för att ytterligare öka stabiliteten på västra Balkan.
z)
Att uppmana Rysslands regering att visa sitt engagemang för att tillsammans med Georgien och EU på ett konstruktivt och fredligt sätt komma fram till hur man ska uppnå säkerhet och stabilitet i Abchazien och Sydossetien, i enlighet med det avtal som ingicks den 12 augusti 2008. Att uppmana Rysslands regering att uttryckligen försäkra att Ryssland inte kommer att tillgripa våld mot något av sina grannländer.
aa)
Att ta upp frågan om den ryska regeringens beslut om att erkänna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater, och att ingå avtal om militärt stöd och samarbete med myndigheterna i dessa georgiska provinser och upprätta militärbaser där eftersom dessa åtgärder undergräver Georgiens territoriella integritet, vilket påpekats i alla FN-resolutioner om denna fråga. Att återigen uppmana Ryssland att upphäva sitt beslut och framhåll att Ryssland inte kan anses vara en opartisk moderator i fredsprocessen. Att uppmana Rysslands regering att se till att EU:s utsända får fullständigt tillträde till samtliga konfliktdrabbade regioner, inom ramen för det mandat som tilldelats EU:s övervakningsuppdrag.
ab)
Att betona att målsättningen att skapa viseringsfria resor för ryska medborgare även fortsättningsvis måste eftersträvas mot bakgrund av rådets förordning (EG) nr 539/2001(17), som föreskriver att undantag från viseringskravet bör vara föremål för en välgrundad bedömning avseende ett stort antal kriterier, bland annat illegal invandring, allmän ordning och säkerhet samt EU:s yttre förbindelser med tredjeländer, och även med beaktande av regional sammanhållning och ömsesidighet. Att beakta att EU:s förbindelser med vitlistade tredjeländer har en särskild politisk dimension genom att de innebär att dessa tredjeländer måste uppfylla vissa krav i fråga om demokratiska värden och grundläggande rättigheter.
ac)
Att framhålla att viseringslättnader för studenter, forskare och affärsmän bör prioriteras för att främja kontakterna mellan folken. Däremot bör en förutsättning för alla ytterligare lättnader i viseringssystemet gentemot Ryssland vara att motsvarande viseringslättnader införs för de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i syfte att undvika att skillnader uppstår.
ad)
Att uppmana den ryska myndigheterna att, i enlighet med avtalet mellan EU och Ryssland om lättnader i samband med viseringar för kortare vistelse, klart och tydligt åta sig att minska de byråkratiska förfarandena för resenärer, som inte tillämpas på ett ömsesidigt sätt, exempelvis nödvändigheten att ha en inbjudan och att registrera sig vid ankomsten. De ändringar som Ryssland under senare år infört i sina viseringsbestämmelser och faktumet att man upphört med att utfärda affärsvisum som berättigar till flera inresor kan komma att få negativa konsekvenser för affärs- och handelsförbindelserna mellan EU och Ryssland. Förenklat resande för innehavare av ryska pass bör begränsas till enbart dem som bor i Ryssland i enlighet med parlamentarisk uppfattning i frågan.
ae)
Att snarast ta upp transit- och viseringsproblemen i Kaliningrad. En eventuell lösning vore att låta hela Kaliningradområdet omfattas av en ordning för lokal gränstrafik.
af)
Att betona att förbindelserna mellan EU och Ryssland grundas på principerna om avreglerade och öppna marknader och ömsesidighet för investeringsrätten mellan partnerna. Att därför begära att Rysslands regering, i utbyte mot nära och gynnsamma förbindelser, garanterar äganderätten för utländska investerare och ser över 2008 års lagstiftning för strategiska sektorer, som ger den ryska staten en omfattande och skönsmässig rätt att diskriminera utländska investerare, medan EU:s inre marknad är helt öppen för ryska investerare. Lagarna om investeringar inom strategiska sektorer måste vara förenliga med Rysslands nuvarande och framtida skyldigheter inom ramen för WTO samt det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet.
ag)
Att uppmana de ryska myndigheterna, inom ramen för de pågående WTO-anslutningsförhandlingarna, att inte upphäva vissa av de åtaganden som man redan förhandlat om och kommit överens om, att fullt ut respektera avtalet från 2004 mellan EU och Ryssland om WTO-anslutning genom att avskaffa alla diskriminerande avgifter, framför allt när det gäller godstransporter på järnväg, samt att avskaffa exporttullar för obehandlat timmer.
ah)
Att uppmana Ryssland att leva upp till sitt åtagande att fasa ut avgifterna för överflygningar av Sibirien och underteckna det avtal som nåddes i denna fråga vid toppmötet i Samara.
ai)
Att med den ryska regeringen ta upp planerna på att utveckla frihandelsavtal med vissa länder, vilket kan påverka inrättandet av ett gemensamt ekonomiskt område med Ryssland.
aj)
Att med den ryska regeringen ta upp ett antal problem som gäller skeppsnäringen, inbegripet fri passage genom Pilawasundet, tillgång för EU fartyg till passagen till Asien längs med det norra ryska territoriet samt de potentiella miljöriskerna till följd av bland annat den ökande tankertrafiken i Östersjön.
ak)
Att med den ryska regeringen ta upp frågan om överbelastningen vid den gemensamma EU-gränsen, som fortfarande utgör ett allvarligt hinder för handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Ryssland.
al)
Att be Ryska federationen att på ett konstruktivt sätt samarbeta med EU för att lösa frågan om utbrytarområdenas, inklusive Transnistriens, status och bidra till att stärka den moldaviska regeringens självständighet, eftersom detta är en förutsättning för stabiliteten i denna mycket viktiga region som angränsar till EU. Att betona att för att framsteg ska kunna göras i denna fråga måste de ryska trupper som är stationerade i Moldavien dras tillbaka, i enlighet med Rysslands utfästelser vid bland annat OSSE-toppmötet i Istanbul 1999.
am)
Att bekräfta de positiva effekterna av det intensifierade vetenskapliga samarbetet mellan EU och Ryssland, men begär också att det görs ytterligare omfattande analyser av (de säkerhetsrelaterade) effekterna av Rysslands eventuella anslutning till det sjunde ramprogrammet.
an)
Att uppmana rådet att utarbeta informella riktlinjer för hur principerna om solidaritet och ömsesidig ansvarighet skulle kunna stärka förbindelserna mellan EU och Ryssland, i syfte att utveckla en mer enhetlig och konsekvent politik gentemot Ryssland.
2. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortlöpande och fullt ut informera parlamentet och dess utskott för utrikesfrågor om hur förhandlingarna framskrider, och påminner dem om att partnerskaps- och samarbetsavtalet måste godkännas av parlamentet.
3. Europaparlamentet anser att de ömsesidiga rättsliga åtagandena bör stärkas genom att ett partnerskaps- och samarbetsavtal ingås snarast och att Ryssland snarast ansluter sig till WTO.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet samt, för kännedom till kommissionen, den ryska duman och till den Ryska federationens regering och president.
Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).