Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 65 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 6 mars 2008 om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen: insyn i gäldenärers tillgångar (KOM(2008)0128),

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 24 oktober 2006 om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel (KOM(2006)0618) och sin resolution av den 25 oktober 2007 om denna(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om e-juridik(2),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 3 december 2008,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen av den 22 september 2008,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0252/2009), och av följande skäl:

A.  Enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får ett gemenskapsinstrument på området civilrättsligt samarbete med återverkningar över gränserna övervägas endast om det kan visas att det på nationell nivå är omöjligt att avlägsna ett hinder för den inre marknadens upprättande eller funktionssätt.

B.  Försenade eller uteblivna betalningar av skulder äventyrar såväl företagens som konsumenternas intressen, i synnerhet om borgenären och de verkställande myndigheterna inte vet var gäldenären befinner sig eller saknar uppgifter om hans eller hennes tillgångar. Detta problem tillspetsas av det aktuella ekonomiska läget, där penningflödena är avgörande för företagens överlevnad.

C.  Svårigheterna med indrivning av skulder över gränserna kan lägga allvarliga hinder i vägen för den fria rörligheten för betalningsförelägganden inom EU och försvåra tillgången till rättslig prövning, och om domstolsavgöranden inte kan verkställas urholkas rättssamhället och normerna för affärsmoralen löses upp.

D.  Indrivning av skulder är generellt ett stort problem, som förvärras om fordran är av gränsöverskridande natur. Det gäller särskilt småföretag som inte har specialiserade jurister eller egna avdelningar för skuldindrivning till sitt förfogande och ofta hamnar i den olyckliga belägenheten att de måste avdela personal, knappa ekonomiska resurser och framför allt tid till problemet, resurser som kunde ha använts till produktiv verksamhet.

E.  Det finns tecken på att direktivet om sena betalningar(3) inte respekteras i tillräcklig utsträckning eller inte är tillräckligt känt. Om direktivet uppdaterades nu och tillämpades på rätt sätt skulle det kunna få avsevärda effekter för att minska de sena eller uteblivna betalningarna.

F.  Det finns stora skillnader i de olika systemen för nationell avtals- och insolvensrätt vad gäller borgenärers möjligheter att säkra sin fordran vid avtalsingåendet, särskilt genom användandet av klausuler om äganderättsförbehåll eller andra liknande mekanismer, som ibland kringgås på grund av dessa skillnader.

G.  En gemenskapslagstiftning för effektiv verkställighet av domstolsavgöranden bör gälla alla gäldenärer, utan att man på förhand gör åtskillnad mellan gäldenärer som handlar i ond eller god tro.

H.  Undandragna, försenade eller uteblivna betalningar av skulder förvärras ofta av oaktsamhet från parternas sida före och i samband med avtalsslutandet. Det behövs en större tonvikt på medvetenhet i affärslivet och eventuellt ett bruk av fakultativa klausuler av europeiskt snitt enligt den gemensamma referensramen. På så vis skulle man säkerställa att parterna beaktar dessa frågor i början av sin affärsrelation.

I.  Parlamentet har fått kännedom om att det i gränsöverskridande fall kan finnas ett allvarligt problem med besvärliga gäldenärer, dvs. personer som skulle kunna betala sina skulder eller fullgöra sina skyldigheter men som inte gör detta eller personer med vilka det finns en risk att de inte betalar vad de är skyldiga även om en dom har avkunnats mot dem. Sådana personer har ofta ansenliga tillgångar förvaltade i olika bolag, värdepappersfonder och portföljer, och verkställighet kan inte ske utan nödvändig information. Denna information behöver ofta skaffas utan att de besvärliga gäldenärerna förvarnas, så att de inte med kort varsel hinner föra över sina tillgångar till ett annat jurisdiktionsområde.

J.  Parlamentet har också fått veta att vissa suveräna stater inte respekterar skiljedomar eller domar från domstolar i andra stater, med följd att så kallade gamfonder har dykt upp. Dessa fonder köper upp utlandsskulder till ett kraftigt reducerat pris och försöker sedan göra en vinst genom att verkställa domen. Det vore bättre och mer rättvist om den ursprungliga borgenären fick möjlighet att själv kräva ersättning för sin fordran.

K.  Det finns få stater som över huvud taget inte har några utlandstillgångar, och om borgenären inte ser någon möjlighet att få domen verkställd i (enbart) den egna medlemsstaten eller i den berörda staten är domstolar utomlands, särskilt domstolar i andra EU-länder, den enda utvägen för en effektiv prövning.

L.  Enligt Bryssel I-förordningen(4) har varje medlemsstat sina egna interimistiska åtgärder, som utformats och styrts av den nationella lagstiftningen. Ensidiga förelägganden (ex parte) är inte föremål för ömsedigt erkännande och verkställighet enligt den förordningen, medan förelägganden mellan parterna (inter partes) verkställs av en mottagande domstol med hjälp av närmast motsvarande ersättning som är tillgänglig från den domstolen.

M.  De interimistiska åtgärderna omfattar i) förelägganden om utlämnande av uppgifter om tillgångar som kan bli föremål för åtgärder för verkställighet av en dom, ii) förelägganden om frysning av tillgångar i avvaktan på verkställighet samt iii) interimistiska betalningsförelägganden, där borgenären tillerkänns omedelbar betalning i avvaktan på en lösning av den bakomliggande tvisten.

N.  Beviljandet av interimistiska åtgärder bör vara föremål för villkor som liknar de villkor som tillämpas av domstolen, nämligen att borgenären skulle vara tvungen att övertyga domstolen om att han eller hon har en rättmätig fordran (en verkställbar rätt i form av ett domstolsavgörande eller en officiell handling eller bevis på att fordran utgör ett prima facie-fall – fumus boni juris) och visa att ärendet är av brådskande natur (en verklig risk för att verkställigheten av fordran kan hindras om åtgärden inte beviljas (periculum in mora)). Beviljandet av sådana åtgärder får göras föremål för fastställandet av en säkerhet.

O.  I mindre omfattande mål, särskilt sådana där rättskostnaderna annars skulle bli för höga, är "försenad rättvisa förnekad rättvisa". När det gäller större mål kan i stället bristen på information om tillgångar visa sig vara det största hindret. Därför kan interimistiska åtgärder utgöra en smidig lösning i båda fallen.

P.  Alla slags gemenskapsåtgärder för att göra information tillgänglig måste också övervägas i samband med denna typ av fall, där brist på information leder till allvarliga orättvisor. Borgenärer kommer bara att kunna få domar verkställda om de förfogar över information om vilka tillgångar hos gäldenärerna (särskilt de besvärliga gäldenärerna) som kan beslagtas.

Q.  I praktiken är detta problem inte begränsat till fall där en redan fälld dom inte har åtlytts utan kan också uppstå innan en kärande har framställt sina anspråk.

R.  Det är emellertid av helt avgörande betydelse att alla åtgärder som föreslås är proportionerliga. Vidare bör de inte bara överlappa sådant som redan kan uppnås genom befintliga nationella åtgärder. De bör också vara begränsade till gränsöverskridande anspråk, och onödig och olämplig harmonisering bör undvikas.

S.  Det har yppats farhågor om att vissa av tankarna om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen genom insyn i gäldenärers tillgångar skulle kunna kränka grundläggande rättigheter, bland annat rätten till personlig integritet (dataskydd), urholka rättssäkerhetsgarantier och gå stick i stäv med de konstitutionella traditionerna i många medlemsstater.

T.  Alla förslag som läggs fram måste vara kostnadseffektiva och integreras med övriga delar av gemenskapens politik, så att onödigt dubbelarbete undviks.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda grönbok av den 6 mars 2008, eftersom den bidrar till Lissabonstrategin.

2.  Europaparlamentet anser att bristen på information som är nödvändig för att tvinga gäldenären att uppfylla sina skyldigheter strider mot de gemensamma principerna om god tro och ansvarsskyldighet. Parlamentet hävdar att bristen på kunskap om nationell lagstiftning avseende verkställighetsvägar eller lagstiftningens bristande effektivitet kan bromsa upp förverkligandet av en enhetlig inre marknad och medför oberättigade kostnader.

3.  Europaparlamentet påpekar att de försenade eller uteblivna betalningarna och svårigheten att driva in dessa fordringar skadar företag och konsumenter som har en fordran, minskar förtroendet för den inre marknaden och underminerar rättsliga åtgärder.

4.  Europaparlamentet stöder en integrerad och effektiv strategi enligt principerna för "bättre lagstiftning" och anser att man ska nå målet att trygga betalningarna, samtidigt som man säkerställer icke-diskriminering, skydd av känsliga uppgifter och rättssäkerhet, med proportionerliga åtgärder som medför nödvändig insyn och avsevärt minskar informations- och administrationskostnaderna.

5.  Europaparlamentet stöder att borgenären, utöver den information som är offentlig, ska kunna, under en behörig myndighets kontroll eller medverkan och utan svårigheter på hela den inre marknaden, få tillgång till nödvändiga uppgifter för att inleda verkställighetsförfarandet och kunna driva in sin fordran.

6.  Europaparlamentet är ense med kommissionen om att gränsöverskridande skuldindrivning genom verkställighet av domstolsavgöranden vållar stora problem på den inre marknaden, men anser att det behövs ytterligare arbete med de lösningar som förs fram av kommissionen för att på ett tillfredsställande sätt åtgärda det allvarligaste problemet, nämligen besvärliga gäldenärer.

Förslaget om att utarbeta en handbok över nationella bestämmelser och förfaranden på verkställighetsområdet

7.  Europaparlamentet noterar att handboken kan bli mödosam och kostsam att ta fram och uppdatera. För enskilda som söker gottgörelse kan det vara lättare att enbart ha att göra med ett system och i det största flertalet fall kommer borgenären att bli tvungen att rådfråga advokater i den relevanta utländska jurisdiktionen. Parlamentet anser dock att en enhetlig version kan vara av nytta i brist på ett fungerande gränsöverskridande system.

8.  Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att det vore bra att offentliggöra nationella register över utländska advokater som utövar sina rättigheter på den inre marknaden enligt direktiven 77/249/EEG(5) och 98/5/EG(6). Parlamentet påpekar att dessa nationella register skulle kunna vara kopplade till kommissionens webbplats och komplettera handboken.

Utvidga den tillgängliga informationen i och förbättra tillgången till offentliga register

9.  Europaparlamentet är emot att ge omotiverad, urskillningslös och godtycklig tillgång till folkbokförings-, socialförsäkrings- och skatteregister och stöder inrättandet av en proportionerlig ram som garanterar en effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen.

10.  Europaparlamentet anser att tillgång till folkbokföringsregister (där sådana finns att tillgå) skulle kunna användas för att spåra otursamma privatpersoner som inte sköter sina underhållsbetalningar eller avbetalningar på privatlån samt för att undvika missbruk.

11.  Europaparlamentet anser att en förbättrad tillgång till socialförsäkrings- och skatteregister har varit en framgångsrik innovation inom vissa jurisdiktioner men att man också måste se till att reglerna om dataskydd och sekretess respekteras. Parlamentet påpekar att detta är en känslig fråga för allmänheten. Vidare kan det mycket väl tillstöta rättsliga komplikationer om man ska använda uppgifter i ett annat syfte än det som de ursprungligen samlades in för.

12.  Skattedeklarationer och socialförsäkringsuppgifter är sekretessbelagda i många medlemsstater, och Europaparlamentet framhåller att tanken på ett register – med den därmed förknippade risken att uppgifter kommer på villovägar – inte skulle tas emot välvilligt i dessa medlemsstater utan skulle ses som ett överskridande av den verkställande maktens befogenheter.

13.  Europaparlamentet vidhåller att om förslaget inte står i proportion till det mål som eftersträvas skulle det kunna leda till missbruk och kan utgöra en kränkning av rätten till personlig integritet.

Utbyte av information mellan verkställande myndigheter

14.  Europaparlamentet menar att idén om ett förbättrat samarbete mellan offentliga verkställande myndigheter kan vara värd att utreda vidare men påpekar samtidigt att sådana myndigheter inte finns i alla medlemsstater.

Deklaration från gäldenären

15.  Europaparlamentet anser att en deklaration från gäldenären med fördel skulle kunna utgöra en del av förfarandet för verkställighet av domar i de fall där deklarationen åtföljs av sanktionsmöjligheter i den nationella lagstiftningen.

16.  Europaparlamentet anser inte att det finns något behov av gemenskapsåtgärder på detta område om det inte har bevisats att medlemsstaternas befintliga instrument är ineffektiva.

Andra åtgärder

17.  Europaparlamentet anser att man kunde överväga att införa en provisorisk åtgärd av något slag på gemenskapsnivå, utöver de åtgärder som kan vidtas av nationella domstolar. Denna åtgärd skulle kunna utformas som ett enkelt, flexibelt förfarande som får effekt i hela EU, så att man undviker förseningar och onödiga utgifter. Parlamentet anser att en sådan lösning även skulle vara effektiv och rättvis för icke-parter.

18.  Europaparlamentet föreslår att en sådan åtgärd skulle kunna gälla krav på skiljedomar. Åtgärden skulle också kunna tas i beaktande i samband med den kommande översynen av Bryssel I-förordningen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera behandlingen av detta ärende och göra a) en detaljerad bedömning av problemet, b) en genomförbarhetsstudie av möjliga gemenskapsinstrument och c) en konsekvensbedömning av möjliga åtgärder enligt gemenskapslagstiftningen när det gäller gränsöverskridande aspekter. Parlamentet anser att man i kommissionens undersökning även bör fastställa och vederbörligen motivera den korrekta rättsliga grunden för eventuella förslag till gemenskapsinstrument, som bör begränsas till gränsöverskridande fall och komplettera och inte hindra tillämpningen av nationella åtgärder på detta område.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo överväga sådana åtgärder före och i samband med avtal som skulle kunna kopplas till utvecklingen av den gemensamma referensramen och till eventuella frivilliga instrument som utgår från denna, så att man säkerställer att parter till gränsöverskridande EU-avtal beaktar frågan om försenade eller uteblivna betalningar vid avtalsingåendet.

21.  Europaparlamentet emotser otåligt översynen av direktivet om sena betalningar och uppmanar kommissionen att slutföra denna snarast möjligt, med tanke på det rådande ekonomiska klimatet.

22.  Europaparlamentet föreslår att en utredning genomförs av skillnaderna i de nationella rättsordningarna vad gäller äganderättsförbehåll och andra liknande mekanismer, i syfte att säkerställa ömsesidigt erkännande.

23.  Europaparlamentet föreslår att den som erhåller rättigheter till tillgångar genom ett domstolsavgörande ska kunna utöva sin rättighet under samma förutsättningar som den som överlåter dessa.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 655. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0637. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EGT L 200, 8.8.2000, s. 35). (4) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1). (5) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s. 17). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 14.3.1998, s. 36).