Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om bättre karriärer och ökad rörlighet: ett europeiskt partnerskap för forskare (2008/2213(INI))

P6_TA(2009)0125 A6-0067/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 maj 2008 om bättre karriärer och ökad rörlighet: ett europeiskt partnerskap för forskare (KOM(2008)0317) med åtföljande arbetsdokument dvs. konsekvensbedömningen (SEK(2008)1911) och sammanfattningen (SEK(2008)1912),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/973/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Människor för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(1),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 3 december 2008(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2001 om en strategi för rörlighet i det europeiska området för forskningsverksamhet (KOM(2001)0331) och av den 18 juli 2003 om forskare i det europeiska området för forskningsverksamhet – ett yrke med många karriärmöjligheter (KOM(2003)0436) och kommissionens rekommendation 2005/251/EG av den 11 mars 2005 om den europeiska stadgan för forskare och en uppförandekod för rekrytering av forskare(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kultur och utbildning (A6-0067/2009), och av följande skäl:

A.  Europa behöver fler forskare med förmåga att utveckla spetsforskning, eftersom de är en förutsättning för ökad produktivitet och konkurrenskraft och bidrar till uppnåendet av Lissabonstrategins mål.

B.  För att kompensera bristen på forskare är det nödvändigt att förbättra möjligheten för europeiska forskare som arbetar utanför EU att återvända och underlätta inresa för forskare från tredjeländer som vill arbeta inom EU.

C.  Att främja attraktiva karriärer för forskare inom EU är av största vikt för att säkerställa högutbildade personalresurser och attrahera sådana resurser från tredje länder.

D.  EU måste motverka en negativ ekonomisk utveckling genom att inrikta sig på utbildning och forskning och bör hädanefter göra allt för att säkra sysselsättning, trygghet och rörlighet för forskare så att de stannar kvar inom EU.

E.  Rörlighet för forskare är en av de viktigaste förutsättningarna för ett fullständigt genomförande av det europeiska området för forskningsverksamhet.

F.  För att Europa ska kunna säkerställa god utveckling inom forskningen måste fri rörlighet för forskare garanteras. Ett harmoniserat samarbete i detta avseende mellan medlemsstaterna samt mellan den offentliga och privata sektorn är därför av avgörande betydelse.

G.  Tillgången till information om anställningsmöjligheter för forskare är i många fall begränsad eftersom många uttagningsprov sker internt inom forskningsinstituten.

H.  Forskararbetsstyrkan i Europa blir allt äldre och det är därför brådskande att göra forskarkarriärer tillgängliga och attraktiva för yngre, särskilt kvinnor.

I.  Systemet för vetenskaplig befordran är inom många forskningsinstitut fortfarande stelbent och grundas snarare på tjänsteår än på forskningsresultat.

J.  Krångliga ansökningsförfaranden och bristande administrativa färdigheter, t.ex. att fylla i blanketter på ett främmande språk och att registrera patent avskräcker forskare från att delta i rörlighetsprojekt.

K.  Många universitet har ännu inte insett hur viktigt det är att dela med sig av kunskap till näringsliv och samhälle, vilket leder till bristande förbindelser med näringslivet samt försvagar EU:s konkurrenskraft.

L.  Språkkunskaper spelar en viktig roll för forskarrörligheten och främjar rörligheten till länder med mer utbredda språk, medan andra länder får färre möjligheter att dra fördel av rörliga forskares arbete.

M.  Rörlighet är en väsentlig del av en doktorsutbildning eftersom den ger bredare forskningserfarenhet och karriärutvecklingsmöjligheter.

N.  Rörlighet är viktigt för att vissa medlemsstater ska kunna övervinna sina svårigheter att utbilda egna unga forskare på områden utan en kritisk massa doktorander eller en lämplig forskningsinfrastruktur.

O.  Samarbetet mellan forskningsinstitut och näringsliv bör förbättras för att säkerställa kunskapsutbyte, förbättrad innovation och effektivare användning av medel,

P.  Deltagande i ett forskningsprogram inom EU är ett utmärkt sätt att främja forskarkarriärer, eftersom det möjliggör konkurrens på internationell nivå, tillgång till multinationella forskningsnätverk och ökat stöd till förbättring av de egna forskningsresurserna.

Q.  Kvinnor är fortfarande underrepresenterade inom de flesta vetenskapliga och tekniska områden och i ledande befattningar.

Öppen rekrytering och överföring av bidrag

1.  1 Europaparlamentet välkomnar och stödjer kommissionens initiativ för ett europeiskt partnerskap för forskare och anser att de föreslagna åtgärdernas syfte bör vara att effektivt undanröja de största hindren för att skapa ett europeisk området för forskningsverksamhet.

2.  Europaparlamentet betonar att för att få till stånd ett europeiskt forskningssystem i världsklass måste samtliga parter på regional, nationell och europeisk nivå bidra fullt ut med hjälp av ett omfattande partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av åtaganden i form av konkreta förslag när det gäller det föreslagna programmet samt av att man snabbt går vidare med målen i det ovannämnda särskilda programmet "Människor".

4.  Europaparlamentet efterlyser mer lättillgänglig och mer genomskådlig information om rekryteringsmöjligheter för forskare och större öppenhet i offentliga institutioners rekryteringsförfaranden. Rekryteringsinformation bör offentliggöras på respektive forskningsinstituts webbplats och på Euraxess webbplats.

5.  Europaparlamentet understryker behovet av att fastställa och införa en enhetlig europeisk karriärmodell inom forskningen och skapa ett integrerat system för information om lediga tjänster och praktikkontrakt för forskare i Europa, och anser detta vara av största vikt för att skapa en gemensam arbetsmarknad för forskare.

6.  Europaparlamentet framhåller mot bakgrund av att samtliga parter måste bidra att det är viktigt dels att medlemsstaterna är beslutna att delta i processen, dels att kommissionen är medveten om sitt ansvar för att främja processen och verksamheten mellan samtliga parter genom att ta fram och sprida stödmaterial och konkret information och möjliggöra utbyte av bästa praxis.

7.  Europarlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta standarder för ömsesidigt erkännande av forskningskvalifikationer och, i synnerhet, icke-formella kvalifikationer.

8.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(4), och uppmanar kommissionen att uppmuntra och hjälpa medlemsstaterna att ta fram sina egna nationella referensramar för kvalifikationer så att dessa kan anpassas till den europeiska referensramen för kvalifikationer senast 2010.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en förnyad ansträngning att genomföra principerna i den ovannämnda europeiska stadgan för forskare och i uppförandekoden för rekrytering av forskare.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de offentliga forskningsinstitutionerna att tillhandahålla nödvändiga stödtjänster för forskare och att förenkla ansökningsförfaranden och underlätta forskares tillgång till finansiering, bl.a. genom individuella stipendier som gör det lättare för forskare att välja vad de vill forska om. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att införa enhetliga ansökningsformulär för forskares rörlighet.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att beakta rörlighets- och partnerskapsprogram med tredjeländer, såsom Erasmus Mundus, vad gäller rörlighet och information om karriärmöjligheter för samtliga deltagande forskare.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att se över vilka villkor som krävs för att göra det möjligt att enskilda forskarstipendier förs över om detta i högre grad tillgodoser anslagsgivarnas forskningsbehov och ger forskarna tillgång till forskningsmöjligheter som inte finns vid hemmainstitutionerna. Denna översyn bör särskilt omfatta rörlighetens konsekvenser för forskningsinstitutioner i medlemsstaterna och risken för en ojämn fördelning av forskare inom EU, samt till och från tredjeländer.

13.  Europaparlamentet anser att ökad rörlighet för forskare och utökade resurser för de institutioner som lockar forskare från andra medlemsstater kommer att stimulera spetsforskningsenheter och sprida denna spetsforskning inom EU.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att processerna för urval och befordran av manliga och kvinnliga forskare är helt öppna för insyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera en bättre balans mellan kvinnor och män inom de organ som är ansvariga för anställning och befordran av forskare.

15.  Europaparlamentet anser att forskarrörligheten i Europa bör prioriteras för att säkra att kunskapen sprids och att innovativ spetsforskning inom olika ämnen drar till sig hängivna och kunniga forskare och ökade ekonomiska resurser.

16.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att underlätta utbyten mellan vetenskapsmän och forskare från tredjeländer, genom införande av mekanismer såsom särskilda forskarvisum.

17.  Europaparlamentet anser att ökad rörlighet bör uppnås genom att man ökar forskningsinstitutioners och universitets intresse av att hysa forskare från andra medlemsstater och de fördelar de får av detta, genom ett system med "forskningsvouchrar". Parlamentet anser att dessa forskningsvouchrar bör användas för att överföra pengar till forskarna och de skulle följa forskare som är verksamma vid en forskningsinstitution i en annan medlemsstat än den egna. Detta extra stöd för forskares rörlighet bör vara ett komplement till befintliga finansieringsprogram. Forskningsvouchern kommer att vara ett incitament för medlemsstater och forskningsinstitutioner att konkurrera om att attrahera de mest talangfulla forskarna.

Att uppfylla rörliga forskares behov vad gäller den sociala tryggheten och tilläggspensioner

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utreda möjligheten att bilda en europeisk pensionsfond för forskare, oavsett hur långt forskningskontraktet varar.

19.  Europaparlamentet påminner om att en medlemsstat endast kan utarbeta en omfattande nationell handlingsplan som leder till ett omfattande europeiskt partnerskap genom att ta hänsyn till åsikter hos forskare, nationella forskningsinstitut och aktörer inom forskningspolitiken.

Attraktiva anställnings- och arbetsvillkor

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de offentliga forskningsinstitutionerna att tillhandahålla nödvändiga stödtjänster för forskare från andra länder, inbegripet tillgång till bostäder, skolor och barnomsorg. Dessa tjänster bör anges på alla webbplatser för rekrytering av forskare.

21.  Europaparlamentet uppmanar till större flexibilitet när det gäller arbetsvillkor för både kvinnliga och manliga forskare så att de kan förena arbetsliv med familjeliv och kräver att löneskillnaderna mellan könen upphör bland forskare.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta familjeåterförening, när båda makarna är forskare.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att förebygga kompetensflykt inom EU genom att i större omfattning utnyttja finansieringsmetoderna i det ovannämnda särskilda programmet "Människor". Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det mer attraktivt för forskare att återvända till sina heminstitutioner genom att höja lönerna eller erbjuda ökade förmåner för att se till att de ekonomiska villkoren är jämförbara med villkoren under rörlighetsperioden.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och offentliga forskningsinstitutioner att förbättra forskarnas karriärmöjligheter genom att främja reformer som gör forskarnas arbetsmarknad mer konkurrenskraftig och mindre avhängig av anknytningen till en institution. Parlamentet anser att forskare vid anställning bör kunna tillgodoräkna sig forskningsvistelse vid utländskt lärosäte.

25.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över bristen på flexibilitet i kontrakten för äldre forskare och forskare i slutet av sin karriär, något som förhindrar deras rörlighet och hämmar ett aktivt utbyte av kunskap och erfarenhet. Parlamentet beklagar att den privata sektorn ibland saknar de arrangemang som finns i den offentliga sektorn i fråga om personalvård och personaladministration.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta deltagandet i sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(5) genom att garantera effektiva stödtjänster, i synnerhet nationella kontaktpunkter, så att möjligheterna till samfinansiering kan utnyttjas bättre.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de offentliga forskningsinstitutionerna att skapa incitament för rörlighet såsom att rörlighet ska vara en tung merit vid anställning och befordran för forskare när de återvänder efter en vistelse i en annan medlemsstat.

28.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna ska fortsätta öka budgetmedlen till forskning för att uppfylla målet med att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet som är förenliga med grundläggande etiska principer och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

Att öka de europeiska forskarnas utbildning, kompetens och erfarenheter

29.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erkänna att forskarerfarenheter från industrisektorn är en värdefull kvalifikation för befordran för att öka rörligheten mellan den privata och den offentliga sektorn.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i tillämpad forskning, på så sätt att man säkrar ett närmare samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och den privata sektorn.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra karriärmöjligheterna för yngre forskare, t.ex. genom att öka finansieringen och tillåta befordran på grundval av andra prestationer än tjänsteår, såsom innovationskapacitet och praktik vid företag.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över doktorandernas rättsliga ställning i medlemsstaterna, för att undersöka möjligheten att införa en enhetlig doktorandstatus inom ramen för medlemsstaternas arbetslagstiftning.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra de yngre forskarnas karriärutsikter genom att bl.a. stödja tvärvetenskaplig utbildning samt att erkänna värdet av tvärvetenskaplig rörlighet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för innovation genom att främja tvärvetenskaplig och internationell rörlighet för erfarna forskare, bland annat för att bidra till framsteg inom den undervisningsverksamhet som vänder sig till unga forskare.

35.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att forskare ska få bättre utbildning under hela sin karriär, för att deras anställbarhet och befordringsmöjligheter ska öka.

36.  Europaparlamentet betonar att grunderna till toppforskning i ett kunskapsbaserat samhälle redan läggs på skolnivå och uppmanar därför medlemsstaterna att leva upp till sina löften vad gäller budgetmedel på utbildningsområdet.

37.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att stärka den vetenskapliga forskningens betydelse i den allmänna budgeten i enlighet med åtagandet att få till stånd en tillväxt på 3 procent och att utbilda i medeltal 600 000 fler forskare senast 2010.

38.  Europaparlamentet betonar att man särskilt bör uppmärksamma doktorander eftersom doktorandstudier i regel utgör inledningen på en forskarkarriär. Rörlighet för unga forskare, särskilt inom expertnätverk, skulle öka deras förutsättningar att bidra till forskningens utveckling inom EU.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja ökade förbindelser mellan den akademiska världen och näringslivet genom att främja forskares och företagsledares rörlighet mellan de två grupperna med hjälp av särskilda ordningar såsom den franska ordningen "Conventions industrielles de formation par la recherche" (CIFRE).

40.  Europaparlamentet anser att flera forskarutbyten inom EU:s program för högre utbildning, med fokus på forskning, bidrar till att förbereda kommande europeiska forskargenerationer och stärka dynamiken i forskningssektorn.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 400, 30.12.2006, s.270. (2) EUT L 175, 28.7.2009, s. 81. (3) EUT L 75, 22.3.2005, s. 67. (4) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1. (5) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel (2008/2173(INI))

P6_TA(2009)0126 A6-0051/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 april 2008 om skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel (KOM(2008)0207),

–   med beaktande av rådets resolution av den 1 mars 2002 om skydd av konsumenter, i synnerhet ungdomar, genom åldersbaserad märkning av vissa video- och datorspel(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2007 om en europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön (KOM(2007)0833),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0051/2009), och av följande skäl:

A.  Videospel används i stor utsträckning i Europa och blir också allt populärare, samtidigt som marknaden för dem växer i snabb takt.

B.  Majoriteten av alla videospel är fria från våld och erbjuder sina användare underhållning som ofta bidrar till nya färdigheter och kunskaper.

C.  Tidigare var videospelen huvudsakligen riktade till minderåriga, men nuförtiden är fler och fler av dem särskilt utformade för vuxna.

D.  Marknaden för videospel är en global marknad.

E.  Det faller inom medlemsstaternas behörighetsområde att besluta om åtgärder för att begränsa försäljningen av videospel eller att förbjuda dem.

F.  Barns mentala hälsa måste skyddas, vilket kräver nolltolerans och mer bestämda åtgärder mot bristande respekt för bestämmelserna om skydd av barn i samband med videospel.

1.  Europaparlamentet välkomnar ovan nämnda meddelande från kommissionen om skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel.

2.  Europaparlamentet framhåller spelindustrins bidrag till att förverkliga målen i Lissabonagendan och pekar på de mångkulturella aspekterna av många spel.

3.  Europaparlamentet betonar att videospel är ett stimulerande verktyg som utöver sitt underhållningsvärde även kan användas i undervisningssyfte. Parlamentet anser att skolorna bör uppmärksamma användningen av videospel och informera barn och föräldrar om möjliga för- och nackdelar med dessa spel.

4.  Europaparlamentet understryker att videospel är en av de mest uppskattade fritidssysselsättningarna för medborgare i alla åldrar och sociala grupper. Parlamentet erkänner det utbildningsvärde som videospelen har, bland annat när det gäller att främja minderårigas kontakt med ny teknik. Emellertid delar parlamentet kommissionens oro för att minderåriga ska använda videospel på ett olämpligt sätt.

5.  Europaparlamentet anser att videospel kan stimulera till tillägnande av nya kunskaper och färdigheter som är viktiga i informationssamhället, såsom strategiskt och innovativt tänkande och förmåga till kreativitet och samarbete.

6.  Europaparlamentet understryker de medicinska fördelarna med videospel, särskilt det faktum att så kallad "videospelsterapi" har visat sig ha rehabiliterande verkan på strokepatienter, personer med traumatiska hjärnskador, personer med muskulära problem och autistiska barn.

7.  Europaparlamentet anser att harmoniserade bestämmelser för märkning av videospel ger ökade kunskaper om märkningssystemen samtidigt som en effektiv inre marknad främjas. Parlamentet välkomnar därför rådets och kommissionens arbete för att främja antagandet av EU-omfattande märkningsbestämmelser för videospel och ta fram en frivillig uppförandekod för interaktiva spel som är riktade till barn.

8.  Europaparlamentet noterar att marknadsvillkoren har ändrats markant från en situation då videospelen huvudsakligen köptes i affärerna och spelades på en dator eller en konsol, till den situation vi har i dag då spelen kan köpas och laddas ned via Internet.

9.  Europaparlamentet noterar att videospel kan användas på olika plattformar som konsoler och persondatorer, men också i allt större utsträckning på bärbara enheter som till exempel mobiltelefoner.

10.  Europaparlamentet påminner om att videospel blir alltmer interaktiva och att en del spel även har ett dynamiskt innehåll som gör det möjligt för användarna att själva utforma delar av dem. Parlamentet noterar att användarna har allt större möjligheter att delta i diskussionsforum, text- och röstchattar samt webbforum som ingår i somliga videospel, och påminner om differentieringen på marknaden med fler spel som är utformade särskilt för vuxna.

11.  Europaparlamentet anser att de senaste tendenserna tydliggör vikten av ett garanterat fullgott skydd för minderåriga, bland annat genom att man hindrar dem från att komma åt skadligt innehåll.

12.  Europaparlamentet påminner om att det blir allt svårare för föräldrarna att ha kontroll, eftersom onlinespel inte distribueras som konkreta paket med en tydlig och lättläslig märkning och eftersom barnen utan föräldrarnas vetskap eller tillstånd kan ladda ned videospel som inte är lämpliga för deras ålder.

13.  Europaparlamentet noterar att samtidigt som våld i videospel inte automatiskt leder till ett våldsamt beteende anser vissa experter att långfristig exponering för brutala scener i videospel kan ha en negativ inverkan på de personer som spelar spelen och eventuellt leda till våldsamt beteende. Parlamentet noterar därför att en försiktighetsmetod bör tillämpas vid bedömning av videospelens inverkan på beteendet, särskilt på små barns beteende.

14.  Europaparlamentet betonar att beroende är ett problem för somliga spelare och uppmanar tillverkare, återförsäljare, föräldrar och andra berörda parter att vidta åtgärder för att undvika alla negativa effekter.

15.  Europaparlamentet betonar att den aktuella utvecklingen ökar behovet av effektiva ålderskontroller för videospel, framför allt onlinespel.

16.  Europaparlamentet anser att olika strategier bör undersökas för att förbättra kontrollen över videospel, men erkänner samtidigt att inget av dessa system troligtvis kommer att utgöra en absolut garanti för att barn inte får tillgång till videospel som är olämpliga.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med industrin undersöka värdet av att konstruera en "röd knapp" som kan sitta på (bärbara) konsoler eller spelenheter och datorer, och som medför att det inte går att spela ett visst spel eller att man kan kontrollera åtkomsten till ett spel under vissa tider eller till vissa delar av spelet.

18.  Europaparlamentet kräver ytterligare insatser i detta avseende, bland annat en möjlighet att bygga in en ljudvarning i åldersklassificeringssystemet för spel (Pan European Games Information, PEGI), och räknar med att den kommersiella spelsektorn systematiskt integrerar tillträdesmodeller för onlinespel så att minderåriga inte utsätts för skadligt innehåll online.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga kontrollåtgärder för köp av videospel via Internet, inklusive köp med kreditkort eller kuponger.

20.  Europaparlamentet anser att videospelens och särskilt onlinespelens utveckling kräver en ökad allmän medvetenhet om spelens innehåll, föräldrakontroll och olika verktyg som till exempel PEGI-systemet. Parlamentet välkomnar det arbete som industrin gjort för att införa självreglering.

21.  Europaparlamentet välkomnar systemet PEGI Online, som är en logisk utveckling av PEGI och som avser videospel som laddas ned från Internet eller som spelas online. Parlamentet stöder kommissionens fortsatta medfinansiering av systemen inom ramen för programmet Safer Internet som syftar till att behandla frågor kring säker användning av Internet för barn samt ny onlineteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för programmet Safer Internet främja en systematisk undersökning av effekterna på minderåriga av videospel.

22.  Europaparlamentet välkomnar Europarådets arbete för att fastställa riktlinjer för videospel och öka barns kunskaper om Internetsäkerhet i allmänhet.

23.  Europaparlamentet anser att det bör anordnas nationella informations- och upplysningskampanjer för konsumenter, särskilt föräldrar, för att hjälpa dem att välja videospel som är lämpliga för deras barns åldersgrupp och kunskapsnivå och undvika produkter som inte är märkta på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa metoder i detta avseende.

24.  Europaparlamentet anser att PEGI-systemet för att klassificera spel är en viktig åtgärd som ger konsumenter, särskilt föräldrar, ökad tydlighet när de köper spel, eftersom de därigenom medvetet kan avgöra om ett spel är lämpligt för barn eller ej. Parlamentet beklagar dock att många konsumenter, särskilt föräldrar, inte tycks ha tillräckliga kunskaper om videospel och deras eventuella inverkan på barn.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder som bidrar till en säkrare spelmiljö för onlinevideospel, inklusive innovativa metoder för att hindra minderåriga från att få tillgång till onlinevideospel med innehåll som är olämpligt för dem.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sitt nära samarbete för att främja skyddet av minderåriga och uppmanar videospels- och konsolbranschen att förbättra systemen PEGI och PEGI Online ytterligare och i synnerhet att regelbundet uppdatera kriterierna för åldersklassificering och åldersmärkning. De bör också informera om PEGI på ett mer aktivt sätt och öka antalet signatärer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att försäkra sig om att inget nationellt klassificeringssystem utvecklas på ett sätt som leder till att marknaden splittras.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med konsumentorganisationer och andra berörda parter för att genom informationskampanjer öka medvetenheten hos konsumenterna, särskilt hos de yngre konsumenterna och deras föräldrar, om de klassificeringssystem som finns och framför allt om PEGI-systemet. Parlamentet betonar vikten av att ge denna information i skolorna.

28.  Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att genomföra informationskampanjer för föräldrar och lärare, för att överbrygga den digitala generationsklyftan, främja systemen PEGI och PEGI Online och gynna en säkrare och mer medveten användning av den nya tekniken, inklusive videospelen.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på kort sikt underlätta utbyte av bästa metoder mellan behöriga nationella utbildningsmyndigheter för att integrera kunskap om spel i utbildningsmålen för grund- och gymnasieskolor. Parlamentet efterlyser ett regelbundet utbyte av erfarenheter och information mellan alla berörda parter i syfte att utveckla bästa metoder för videospel.

30.  Europaparlamentet betonar att inte alla medlemsstater har bestämmelser i dagsläget för att garantera att återförsäljare begränsar försäljningen av våldsamma spel till vuxna, och uppmanar Internetkaféägare att hindra barn från att spela spel som är klassificerade för en högre ålder på deras kaféer. Parlamentet hänvisar till Eurobarometer-undersökningen "Towards a safer use of the Internet for children in the EU – a parents" perspective"(3), som offentliggjordes den 9 december 2008 och som visade att 3,2 procent av barn i åldrarna 6-17 år har tillgång till Internet via Internetkaféer utan tillsyn av en vuxen. Parlamentet anser att det krävs en gemensam strategi för stränga sanktioner mot återförsäljare och Internetkaféägare och uppmanar därför medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hindra barn från att köpa och spela spel som är klassificerade för en högre ålder, till exempel genom identitetskontroller. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att införa en EU-övergripande uppförandekod för återförsäljare och producenter av videospel för att förhindra att våldsamma och skadliga videospel säljs till minderåriga.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta särskild civil- och straffrättslig lagstiftning om återförsäljning av våldsamma tv-, video- och dataspel. Särskild hänsyn bör tas till de onlinespel som främst riktar sig till barn och ungdomar och som syftar till att generera vinst.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom specifika lagstiftningsåtgärder motverka olämplig användning av onlinespel för ohederlig kommersiell verksamhet, såsom att på ohederligt sätt få minderåriga användare att göra juridiska åtaganden (t.ex. genom automatiska abonnemang eller bedrägliga uppringningsprogram som ringer upp linjer med dyra avgifter) och att skicka konkurrensbegränsande reklambudskap (t.ex. produktplacering eller andra dolda marknadsföringstekniker).

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med myndigheter i andra delar av världen för att uppmuntra till att det antas internationella riktlinjer, märkningssystem och uppförandekoder för att främja globala klassificeringssystem för videospel och onlinespel.

34.  Europaparlamentet anser att industrin bör uppmanas till fortsatt utveckling och ett förbättrat självregleringssystem och att det för närvarande inte finns något behov av EU-lagstiftning på området.

35.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att media stödjer föräldrarna med att ta sitt ansvar, och att tv-reklam för videospel för vuxna begränsas till tider då barn tittar mindre på tv.

36.  Europaparlamentet anser att de offentliga myndigheter som ansvarar för att förbjuda videospel bör informera sina motsvarigheter i andra medlemsstater och offentliggöra förbuden via PEGI-systemet genom att skicka ett automatiskt varningsmeddelande.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för Mediaprogrammet och nationella skatteundantag stödja ny utveckling i denna snabbt växande sektor av den kreativa kunskapsekonomin, särskilt genom att utbildnings-, kultur- och multimedieaspekterna av videospel främjas och genom att motsvarande utbildningsmöjligheter och studiekurser erbjuds.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för att förebygga eventuella intressekonflikter inom ratinginstitut och att värna om dessa organisationers oberoende från intressegrupper med koppling till industrin.

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 65, 14.3.2002, s. 2. (2) EUT L 378, 27.12.2006, s. 72. (3) http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_248_en.pdf

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om att utveckla ett gemensamt luftrum med Israel (2008/2136(INI))

P6_TA(2009)0127 A6-0090/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2007 med titeln "Om att utveckla ett gemensamt luftrum med Israel" (KOM(2007)0691),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0090/2009), och av följande skäl:

A.  Rättslig konvergens är en förutsättning för att omfattande luftavtal ska kunna slutas på ett framgångsrikt sätt, särskilt i förhållande till bestämmelserna om säkerhet, skydd, konkurrens, statligt stöd, miljö och arbetstagarnas rättigheter.

B.  När kommissionen förhandlar om ett omfattande luftfartsavtal med Israel måste den utnyttja sakkunskap och information från medlemsstaterna och andra berörda parter och involvera dem före, under och efter förhandlingarna.

C.  Israel är den viktigaste luftfartsmarknaden i Mellanöstern och har en stor tillväxtpotential. Israel innehar också en strategisk ställning som en bro mellan Europa och Mellanöstern och gentemot regioner som ligger längre bort.

1.  Europaparlamentet välkomnar att man förbundit sig att föra förhandlingar med Israel om ett omfattande luftfartsavtal.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av ett avtal för att utarbeta villkor för ett utvidgat gemensamt luftrum.

3.  Europaparlamentet betonar att avtalet inte får begränsa det marknadstillträde som redan nåtts i befintliga bilaterala avtal.

4.  Europaparlamentet betonar att avtalet bör vara välavvägt vad gäller marknadstillträde. Dessutom måste marknadsöppningen ske stegvis, vara ömsesidig och hållbar.

5.  Europaparlamentet betonar att en öppning av marknaderna alltid måste respektera rättslig konvergens vad gäller säkerhet, skydd, miljöfrågor, statligt stöd och konkurrens. Arbetstagarnas rättigheter och graden av avreglering måste vara kopplad till den nivå där lika villkor uppnås på dessa områden.

6.  Europaparlamentet erkänner att vad gäller långa och medellånga sträckor är luftfarten det snabbaste sättet att koppla samman länder, platser och människor och kommer även i fortsättningen att vara det attraktivaste transportsättet vad gäller hastighet och kostnad.

7.  Europaparlamentet erkänner att luftfartssektorn bidrar på ett avgörande sätt till att skapa sysselsättning, både direkt och indirekt, och särskilt till att koppla samman platser i världen där det för tillfället inte finns några andra konkurrenskraftiga transportslag. Parlamentet uppmuntrar dock till att man använder och utvecklar intermodalitet och andra transportslag.

8.  Europaparlamentet erkänner att luftfartsektorn har vissa negativa miljöeffekter, särskilt som en ljudkälla och en bidragande faktor till förorenande utsläpp. Parlamentet anser därför att det är viktigt att avtalet ger EU en möjlighet att vidta åtgärder vad gäller miljön för att minska luftfartens konsekvenser för vattnet, luftkvaliteten och bullernivåerna.

9.  Europaparlamentet understryker att det i avtalet bör ingå strängare bestämmelser för flygsäkerheten och luftfartsskyddet.

10.  Europaparlamentet understryker att förhandlingar bör föras i nära samarbete med medlemsstaterna, som har den sakkunskap och erfarenhet som behövs för att bistå i förhandlingar i dessa frågor.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att parlamentet och andra viktiga aktörer informeras och rådfrågas till fullo under förhandlingarna.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 84.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 mars 2009 om förslaget till rådets förordning om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i Atlanten och Medelhavet (KOM(2009)0093 – C6-0081/2009 –2009/0029(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0093),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0081/2009)

–   med beaktande av artiklarna 51 och 134 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt) (3a)  I Iccats återhämtningsplan uppmuntras de avtalsslutande parterna att frivilligt minska sina fångster av blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet 2009 så att beståndet kan återhämta sig. Vissa avtalsslutande parter har gått med på detta. Ändring 4 Förslag till förordning Artikel 2 – led g g) gemensam fiskeinsats: all fiskeverksamhet som utövas gemensamt av två eller flera fångstfartyg som för flagg från olika avtalsslutande parter eller från olika medlemsstater och där ett fångstfartygs fångst tilldelas ett eller flera andra fångstfartyg enligt en fördelningsnyckel. g) gemensam fiskeinsats: all fiskeverksamhet som utövas gemensamt av två eller flera fångstfartyg som för flagg från olika avtalsslutande parter eller från olika medlemsstater eller av fartyg som för samma flagg och där ett fångstfartygs fångst tilldelas ett eller flera andra fångstfartyg enligt en fördelningsnyckel. Ändring 5 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 6 – stycke 3 Flaggmedlemsstaten får beordra fartyget att gå mot en hamn som den har utsett, när de individuella kvoterna anses vara uttömda. Flaggmedlemsstaten ska dra in tillståndet att fiska efter blåfenad tonfisk och får beordra fartyget att gå mot en hamn som den har utsett, när de individuella kvoterna anses vara uttömda. Ändring 6 Förslag till förordning Artikel 21 – punkt 1 – inledningen 1.  Befälhavare på de fiskefartyg från gemenskapen som avses i artikel 14 i denna förordning eller deras ombud ska, genom undantag från artikel 7 i förordning (EEG) nr 2847/93, minst fyra timmar före beräknad ankomsttid i hamn meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat (inbegripet flaggmedlemsstaten) eller i den avtalsslutande part vars utsedda hamnar eller landningsanläggning de vill använda 1.  Befälhavare på de fiskefartyg från gemenskapen som avses i artikel 14 i denna förordning eller deras ombud ska, genom undantag från artikel 7 i förordning (EEG) nr 2847/93, minst fyra timmar före beräknad ankomsttid i hamn eller, om avståndet till hamnen är kortare, när fiskeinsatsen avslutats och innan återfärden påbörjas, meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat (inbegripet flaggmedlemsstaten) eller i den avtalsslutande part vars utsedda hamnar eller landningsanläggning de vill använda Ändring 7 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 2 – led a a) beräknad ankomsttid, a) datum, anlöpshamn och beräknad ankomsttid, Ändring 8 Förslag till förordning Artikel 30 – punkt 2 – led a a) observatörstäckning på minst 20 % av dess aktiva ringnotsfartyg på över 24 m, a) observatörstäckning på 100 % av dess aktiva ringnotsfartyg på över 24 m, Ändring 9 Förslag till förordning Artikel 30 – punkt 2 – led b b) observatörstäckning under fiskeinsatsen vid gemensamma fiskeinsatser. b) observatörstäckning på varje fångstfartyg under fiskeinsatsen vid gemensamma fiskeinsatser.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om försämringen av den humanitära situationen i Sri Lanka

P6_TA(2009)0129 B6-0140/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 91 och artikel 90.4 i arbetsordningen.

A.  Cirka 170 000 civila befinner sig i en nödsituation då de är fast i stridsområdet mellan Sri Lankas armé och de tamilska tigrarna (LTTE) och saknar tillgång till de mest grundläggande förnödenheter.

B.  FN-organ har dokumenterat mer än 2 300 döda civilpersoner och minst 6 500 skadade sedan slutet av januari 2009.

1.  Europaparlamentet kräver en omedelbar vapenvila mellan Sri Lankas armé och LTTE så att den civila befolkningen kan lämna stridsområdet. Parlamentet fördömer alla våldshandlingar och hotelser, som förhindrar civila från att lämna konfliktområdet.

2.  Europaparlamentet fördömer attackerna mot civila som International Crisis Group dokumenterat.

3.  Europaparlamentet uppmanar de bägge sidorna att respektera internationell humanitär rätt och att skydda och bistå den civila befolkningen både i stridsområdet och i det säkra området.

4.  Europaparlamentet är oroat över rapporterna om att de flyktingläger som regeringen i Sri Lanka upprättat är i hög grad överfyllda samt att förhållandena i dem är dåliga.

5.  Europaparlamentet kräver att internationella och nationella humanitära organisationer samt journalister beviljas fullständigt och obehindrat tillträde till stridsområdet och till flyktinglägren.

6.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att samarbeta med länder och hjälporganisationer som vill och kan evakuera de civila.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Sri Lankas regering, FN:s generalsekreterare och, för information, till kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om problemet med försämrad jordbruksmark i EU och särskilt i Sydeuropa: lösningar genom EU:s jordbrukspolitiska instrument (2008/2219(INI))

P6_TA(2009)0130 A6-0086/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s konventioner för bekämpning av ökenspridning i de länder som gravt drabbades av torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika, från 1994, och om biologisk mångfald från 1992,

–   med beaktande av sin ståndpunkt från första behandlingen den 14 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0086/2009), och av följande skäl:

A.  Kännetecknande för jordbruksverksamhet som ekonomisk sektor betraktad är att den är i hög grad beroende av naturprocesser och samtidigt själv rymmer stora möjligheter att påverka naturen.

B.  Jordbruket är det bästa sättet att undvika en försämring av markkvaliteten, och detta kräver en lämplig strategi som främjar upprätthållandet av denna verksamhet.

C.  EU:s jordbruksbefolkning fyller en mycket viktig funktion i bekämpningen av ökenspridningen och EU-producenterna spelar en central roll för att bevara växttäcket i de regioner som drabbas av ihållande torka. Permanenta grödor, vallodlingar och skogsodlingar är likaså mycket viktiga för vattenupptaget.

D.  Särskilt i Sydeuropa, men även i andra regioner i medlemsstaterna, står jordbruksmarkerna i centrum för den pågående miljöutarmning som uppstått ur det skadliga samspelet mellan mänsklig verksamhet och klimathändelser.

E.  En alltför intensiv odling kan bidra till en utarmning av jordarna och göra dem obördiga.

F.  Ökenspridningen anses i dag vara ett av de största hoten som bidrar till jordförsämringen i Medelhavsländerna.

G.  Marken utgör grunden för produktion av livsmedel, foder, textilier och bränslen, och den spelar en viktig roll för avskiljning av koldioxid. Marken riskerar dock i dag – mer än någonsin tidigare – att skadas på ett irreversibelt sätt på grund av vinderosion och laminär erosion, föroreningar, försaltning, hårdgörning samt förlust av organiska ämnen och av markens biologiska mångfald.

H.  Skadliga effekter har redan konstaterats i form av hydrogeologisk obalans, intrång av havsvatten i kustnära grundvatten, saltanrikning av marker, förlust av jordbruksmark, försämrad biologisk mångfald samt ökad utsatthet för bränder och växt- och djursjukdomar.

I.  Dessa förändringar i växelspelet mellan den naturliga och den av människan skapade miljön har viktiga följder för jordbruket och djurhushållningen, för jordbruksmarkernas bärkraftighet och för utbudet av jordbruksprodukter, med uppenbara konsekvenser för livsmedelssäkerheten, samt för den sociala, kulturella och ekonomiska dimensionen för de berörda områdena eftersom jord överges. Detta har även hydrogeologiska återverkningar.

J.  Eftersom bevattning även bidrar till att upprätthålla markfuktigheten och fylla på grundvattenlagren, måste dessa faktorer beaktas vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

K.  Vattenbristen leder till ökade priser på jordbruksråvaror. En trygg försörjning av livsmedel till befolkningen måste därför garanteras.

L.  Genom riktade åtgärder inom ramen för förvaltningen av jord- och skogsbrukssystem finns det möjlighet att påverka den allmänna kolbalansen och därmed bidra till att minska utsläppen av växthusgaser.

M.  Förenta nationernas ovannämnda konvention om bekämpning av ökenspridning har som mål att bekämpa förstörelse av åkermark och torka. Parlamentet stöder denna konvention.

N.  Ramdirektivet om vatten (direktiv 2000/60/EG(3)) är ett grundläggande instrument som drar upp en rättslig ram för markskyddet, främjar det interregionala samarbetet och ett hållbart utnyttjande av de tillgängliga vattenresurserna och samtidigt bidrar till att minska konsekvenserna av översvämningar och torka.

O.  För att undvika att tvingas söka nödlösningar som i sig kan medföra en kedjereaktion av ytterligare skadeverkningar krävs ett integrerat och tvärvetenskapligt förhållningssätt.

P.  Det finns anledning att övervaka situationen både vad gäller den fortsatta utvecklingen av identifierade riskområden och uppkomsten av nya, med hjälp av särskilda tillämpningar av satellitövervakningssystem och kartografiska modeller över rådande geologiska, biologiska och kemiska markförhållanden.

Q.  Rapporter om extrema klimatförhållanden blir allt vanligare, med skarpa växlingar mellan perioder av torka och kraftiga regn vilka påskyndar den pågående utarmningen av jordskorpan, särskilt i de områden i såväl norra som södra Europa där jordmånen är särskilt ömtålig.

R.  Såväl efterfrågan som priset på livsmedel har ökat runtom i världen.

1.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att man till riktlinjerna och förvaltningsmetoderna för den gemensamma jordbrukspolitiken fogar principer och instrument för att skydda klimatet i allmänhet och begränsa ytterligare skador av jordmånen i synnerhet.

2.  Europaparlamentet framhåller att gemenskapens finansiering av insatser för att anpassa jordbrukssektorn till klimatförändringarna bör ha en territoriell inriktning där man tar hänsyn till graden av sårbarhet i olika områden i EU. Parlamentet påminner om att jordbruksmarkerna i södra Europa, enligt tillförlitliga bedömningar som gjorts både på internationell nivå och på EU-nivå, är mer sårbara för klimatförändringarna.

3.  Europaparlamentet beklagar stats- och regeringschefernas kortsiktighet när de beslutade att sänka budgetanslagen för landsbygdsutvecklingen. Parlamentet konstaterar att de medel som förutses för andra pelaren är alltför begränsade för att man ska kunna bemöta de nya utmaningarna i samband med klimatförändringen.

4.  Europaparlamentet anser att de nuvarande problemen, inbegripet livsmedels- och vattenbrist, stigande temperaturer, ökad avdunstning och risk för markförstörelse, kräver en ny, integrerad och vetenskaplig jordbrukspolitik som är anpassad till Medelhavsområdets klimatförhållanden. Parlamentet anser att denna politik, med hjälp av europeiska och nationella institutioner, bör spegla forskningen kring och utvecklingen av grödor som lokalt anpassats till de nya miljörelaterade utmaningarna på områden såsom vattenbesparing, samtidigt som jordbrukarna bör erbjudas en tillräcklig inkomst som garanterar dem en europeisk levnadsstandard.

5.  Europaparlamentet anser att de principer som ligger till grund för den gemensamma jordbrukspolitikens målsättning att säkra goda jordbruks- och miljöförhållanden bör, som led i strategin för att skydda jordmånen, i högre grad främja åtgärder för att kontrollera och göra befintliga dräneringssystem mer funktionsdugliga och ekologiskt hållbara, genom att utarbeta ekologiskt hållbara, områdesanpassade vattenförvaltningsplaner och rådgöra med jordbrukare i områden som hotas av torka om hur man på ett framgångsrikt sätt bedriver områdesanpassad, vatteneffektiv odling.

6.  Europaparlamentet anser att EU bör öka stödet till förbättringar av förvaltningen av vattenresurserna i jordbruksområden genom att stimulera åtgärder för att införa effektivare bevattningssystem som är anpassade till de olika grödorna, främja forskning på detta område och se till att de biotekniska framstegen utnyttjas i större utsträckning.

7.  Europaparlamentet anser att det genom kooperativ måste byggas och underhållas mikrobevattningsbassänger (dammar i kuperad terräng) som även kan utnyttjas för att bekämpa bränder. För att hålla nere bygg- och installationskostnaderna bör dessa i första hand placeras i områden som ligger ovanför de områden som ska bevattnas med hjälp av naturlig tillrinning, och man bör även återvinna avloppsvatten från tätbebyggelse genom biologisk vattenrening och sedimentering.

8.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av terrasserade odlingar för att bekämpa jorderosionen och för att öka markens förmåga att magasinera vatten samt anser det lämpligt att åtgärder vidtas för att vidmakthålla, återställa och bygga sådana terrasserade odlingar.

9.  Europaparlamentet anser att förvaltningssystemen för jord- och skogsbruk bör omfatta program för återplantering av skog på marginell och/eller förorenad jordbruksmark, inte minst med tanke på att buskarnas rotsystem ser till att binda det övre, lösare jordlagret till den fastare stengrunden som fungerar som ett reningsfilter.

10.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en gemenskapspolitik på skogsområdet, vars främsta mål ska vara att bekämpa klimatförändringar.

11.  Europaparlamentet anser att det dessutom är nödvändigt att främja jordbruksmetoder som bevarar växttäcket i syfte att undvika saltanrikning av flodbäddarna till följd av jorderosionen.

12.  Europaparlamentet påpekar att många av de buskarter som förekommer i Medelhavsområdet är förhållandevis brandtåliga med mycket god återväxtförmåga och att de därför bör utnyttjas. Deras rotsystem är dessutom väl lämpade för att hindra jorderosion.

13.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att man bör främja odling av sorter som kräver mindre vatten och att man i förekommande fall skulle kunna ersätta vårsådda grödor med höstsådda grödor eftersom dessa, förutom att de kräver mindre bevattning, på ett effektivt sätt skyddar jordarna genom att de är täckta med växtlighet under vinterperioden, som är en kritisk tid när det gäller jorderosion.

14.  Europaparlamentet anser att plantskolor skulle kunna odla fram lantsorter som är bättre anpassade till de lokala betingelserna och att detta bör uppmuntras genom specifika åtgärder.

15.  Europaparlamentet begär att man främjar bevarandet och planteringen av häckar, i synnerhet i sådana områden där dessa gått förlorade under de senaste åren.

16.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som växtgenetiska resurser spelar för jordbrukets anpassning till förändrade klimatvillkor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram program för att med hjälp av jordbrukare, trädgårdsmästare och små och medelstora växtförädlingsföretag främja bevarandet och vidareutvecklingen av växtgenetiska resurser.

17.  Europaparlamentet påminner om vikten av träda för att jordbruksmarken ska återhämta sig och vattnet hållas kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen och berörda medlemsstater att främja sådana jordbrukssystem som anpassats till jordmånen i Medelhavsområdets ekosystem.

18.  Europaparlamentet anser att bland kriterierna för att bevara jordens organiska innehåll bör de principer som ligger till grund för den gemensamma jordbrukspolitikens målsättning att säkra goda jordbruks- och miljöförhållanden främja system för att ta upp och transportera kol genom att i mesta möjliga mån utnyttja tekniker för att bedriva jordbruk i torra områden utan konstbevattning (minsta möjliga bearbetning av markskiktet, växelbruk, lantsorter anpassade till lokala betingelser, kontroll av avdunstning, styrd gödsling, integrerad bekämpning osv.).

19.  Europaparlamentet uppmanar behöriga myndigheter på lokal nivå att fastställa förvaltningsmetoder och tekniker för utnyttjande av bevattningsresurser utifrån ändrade behov och miljövillkor, att anpassa utnyttjandet av befintliga vattenresurser till deras beskaffenhet och att se till att förvaltningsorganen för bevattningssystem agerar för att säkra att dessa vattenresurser utnyttjas på bästa möjliga sätt, inte minst med tanke på behovet att minska de förluster som uppkommer i distributionssystemen.

20.  Europaparlamentet förespråkar inrättandet av ett gemenskapsobservatorium för torka inrättas som en särskild enhet vid Europeiska miljöbyrån i Köpenhamn och att åtgärder vidtas för att förstärka EU:s kapacitet för samordnade insatser vid skogsbränder, eftersom båda dessa företeelser avsevärt bidrar till ökenspridningen och försämringen av jordbruksmarkerna, särskilt i Medelhavsregionerna.

21.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att effektivisera den information som medlemsstaterna förmedlar samt samordningen mellan medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar ett system för tidig varning och kontinuerlig övervakning av markens tillstånd för att vid rätt tillfälle kunna vidta åtgärder för att motarbeta erosion, förlust av organiska ämnen som medför utsläpp av växthusgaser samt förlust av åkermark och biologisk mångfald.

23.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att den, i det förslag om en ny definition av bergsområden, öområden och andra områden med naturbetingade svårigheter som den avser att lägga fram 2009, bland bedömningskriterierna prioriterar risken för jordförsämring och ökenspridning i de områden som ska övervakas.

24.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att utöka forskning, utveckling och innovation genom att fästa särskild uppmärksamhet vid de regioner som i störst utsträckning berörs av vattenbrist och torka, varvid hänsyn ska tas till biotekniska framsteg.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen vidare att den inför den planerade halvtidsöversynen år 2009 av det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration uppmärksammar möjligheten att införa ytterligare åtgärder för att uppmuntra fler medlemsstater att inleda forsknings- och utvecklingsprogram, i syfte att öka kunskapsnivån och därmed åstadkomma en mer hållbar markanvändning och ett mer hållbart utnyttjande av områden som är utsatta för jordförsämring.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att pröva om det är nödvändigt att skapa ett ramverk för att bekämpa klimatförändringarnas orsaker och effekter, särskilt markförstörelsen.

27.  Europaparlamentet anser att lämpliga program för utbildning och fortbildning bör riktas till såväl personer verksamma inom sektorn som till allmänheten, i det dubbla syftet att finna lösningar på specifika problem och att fostra ett kollektivt ansvarstagande bland dem som utnyttjar naturresurserna inom ett givet territorium.

28.  Europaparlamentet önskar att unionen ska inleda informations- och utbildningsinsatser för i första hand unga jordbrukare för att främja införandet av jordbruksteknik som bidrar till att skydda jordmånen, i synnerhet när det gäller följderna av klimatförändringen och jordbruksproduktionens roll i klimatfrågan.

29.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 5 juni 2008 om framtiden för unga jordbrukare inom ramen för den pågående reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(4) enligt vilken finansieringen av projekt som kan hjälpa unga människor att etablera sig som jordbrukare ska prioriteras.

30.  Europaparlamentet anser att unionen måste stärka och förbättra sin självständighet och förmåga till självförsörjning på foder- och livsmedelsområdet, inte minst genom att förbättra markskyddet och skyddet av jordmånens produktiva egenskaper, framför allt genom att främja hållbar användning av vall och betesmarker för djurhållning (genom program för kött från betande djur, naturskyddsinriktat betande osv.) så att beroendet av foderimport minskar. För att jordbrukspolitiken ska kunna bidra till tryggad livsmedelsförsörjning och hållbarhet världen över anser parlamentet att målet för denna politik måste vara att EU:s jordbruk ska präglas av ett balanserat förhållande mellan växtproduktion, djurhållning och energiproduktion.

31.  Europaparlamentet begär att man inom ramen för en global koldioxidmarknad främjar bevarandet av skogarna och skogarnas återhämtning samt beskogning med olika arter, huvudsakligen i de medlemsstater som förlorat sitt naturliga skogsarv. Parlamentet betonar nödvändigheten av att inom Europeiska unionen förvalta skogarna på ett integrerat och hållbart sätt.

32.  Parlamentet understryker vikten av skogarnas roll i vattencykeln och av en balanserad blandning av skog, ängsmark och åkermark för en hållbar vattenförvaltning. Parlamentet lyfter särskilt fram den viktiga roll som åkermark med ett högt organiskt innehåll samt anpassat växelbruk spelar. Parlamentet varnar för att den ökande markanvändningen är ett hot mot jordbruket, livsmedelssäkerheten och en hållbar vattenförvaltning.

33.  Med hänsyn till jordbruksverksamhet inriktad på vallodling och skötsel av permanent betesmark och skogsarealer kräver Europaparlamentet att gröna certifikat ska kunna utfärdas för produktion av allmänna nyttigheter (lagring av koldioxid, bevarande av biologisk mångfald, markskydd).

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda sig av andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att premiera jordbruksverksamhet inriktad på vallodling och skötsel av permanent betesmark och skogsarealer, och på så sätt bidra till produktion av allmänna nyttigheter (lagring av koldioxid, bevarande av biologisk mångfald, markskydd). Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla bevarandet av vall och betesmarker som en prioriterad fråga.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka strategier för återställande av förstörd mark på grundval av stödåtgärder för att begränsa markförstörelse.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 281. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0473. (3) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0258.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om anställdas medverkan i företag som lyder under stadgan för Europabolag och andra åtföljande åtgärder

P6_TA(2009)0131 B6-0110/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln "Tänk småskaligt först - En "Small Business Act" för Europa" (KOM(2008)0394) och kommissionens arbetsprogram 2008 och 2009,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Stadgan för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) kommer att underlätta affärsverksamhet för små och medelstora företag på den inre marknaden men den kommer också att vara tillgänglig för större företag.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda samråd, på grundval av artikel 138 i EG-fördraget, med arbetsmarknadens parter, i syfte att utvärdera och vid behov strama upp, skapa eller förstärka bestämmelserna för de anställdas medverkan på EU:s inre marknad.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av effekterna av de befintliga stadgorna för Europabolag och relevanta domar från EG-domstolen (t.ex. målen "Daily Mail och General Trust", "Sevic Systems", "Inspire Art", "Überseering" och "Cartesio") när det gäller anställdas medverkan i bolagsstyrelser och eventuellt undvikande och kringgående av relevanta nationella bestämmelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera gränsöverskridande problem när det gäller företagsstyrning, skattelagstiftning och anställdas ekonomiska medverkan i aktieägarprogram i samband med ovannämnda samråd. Parlamentet efterfrågar en eventuell översyn och/eller nya förslag som ska diskuteras med rådet och parlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avgöra huruvida man bör införa en regel för stadgan för ett europeiskt privat aktiebolag enligt vilken återbetalningen av ett lån eller annat bidrag som givits av en aktieägare bör vara oprioriterad, då ett bidrag till aktiekapitalet hade varit lämpligare (dvs. om företaget självt är överskuldsatt). Parlamentet anser att det bör övervägas att införa en bestämmelse enligt vilken aktieägare ska betala tillbaka den mottagna återbetalningen om denna skedde inom en period som låg nära företagets obestånd.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om migranters barn som lämnats kvar i ursprungslandet

P6_TA(2009)0132 B6-0112/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, särskilt artiklarna 3 och 20,

–   med beaktande av den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, särskilt artiklarna 38, 42 och 45,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 24,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den fria rörligheten för arbetstagare har en positiv inverkan på alla medlemsstaters ekonomier och ger EU-medborgarna möjlighet till ekonomisk och personlig utveckling.

B.  Dessa positiva effekter kan försvagas av oönskade bieffekter orsakade av migration, bland annat de dåliga villkor som barnen lever under i ursprungsländerna när deras föräldrar migrerar till en annan medlemsstat.

C.  Arbetskraftsmigrationen har stadigt ökat under de senaste årtiondena och nu för tiden befinner sig de flesta av världens 64 miljoner internationella migranter i Europeiska unionen.

D.  Migrationen har stor möjlighet att stärka utvecklingen men den medför också ännu olösta problem både i ursprungs- och mottagarländerna.

E.  Enligt en studie som genomförts av UNICEF och Sociala alternativ i Rumänien hade 2008 nästan 350 000 barn minst en förälder i arbete utomlands och för nära 126 000 hade båda föräldrarna migrerat.

F.  Migrationen kan ha en positiv inverkan på hushållen i ursprungslandet eftersom det genom penningförsändelser och via andra kanaler minskar fattigdomen och ökar investeringarna i humankapital.

G.  För barn vars föräldrar arbetar i en annan medlemsstat och som lämnas kvar finns det däremot möjliga negativa aspekter, däribland risken för en bristande omsorg om deras fysiska och psykiska hälsa, och effekter knutna till deras mentala hälsa, som depression, förlorad tid för lek och utveckling, bristande närvaro i skolan och i utbildning generellt, undernäring och barnmisshandel.

H.  Det finns en omfattande politik för att förbättra levnadsförhållandena för migrerande barn som flyttar med sina föräldrar till mållandet. Däremot har fenomenet med barn som lämnas kvar i ursprungslandet inte ägnats mycket uppmärksamhet.

I.  Barn lämnas ofta kvar i hemlandet på grund av bristen på information om de möjligheter och förmåner som erbjuds i målländerna.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att fastställa omfattningen inom EU av företeelsen med migranters barn som lämnas kvar i ursprungslandet samt att insamla uppgifter om detta från hela unionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra villkoren för barn som lämnas kvar av sina föräldrar i ursprungslandet och att garantera att de får en normal utveckling med avseende på utbildning och socialt liv.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa samarbetsmekanismer i syfte att förebygga den nedbrytande inverkan på familjerna, särskilt barnen, som det har att leva borta från varandra och som de avstånd de har att överbrygga innebär.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre informera migranterna om deras rättigheter samt om rättigheterna för deras familjemedlemmar när det gäller den fria rörligheten och den information som finns tillgänglig på nationell och europeisk nivå om att leva utomlands och om villkoren för att arbeta i en annan medlemsstat.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att alla berörda parter på lämpligt sätt tillämpar de redan existerande verktygen för att hjälpa både migranterna och deras barn som inte har lämnat ursprungslandet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt engagera arbetsmarknadens parter och frivilligorganisationer i verksamheter som syftar till att förbättra villkoren för barn till migranter.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och parlament och arbetsmarknadens parter.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om Kroatien

P6_TA(2009)0133 B6-0104/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets beslut av den 3 oktober 2005 om att inleda anslutningsförhandlingar med Kroatien,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om Kroatiens framstegsrapport 2007(1),

–   med beaktande av Kroatiens framstegsrapport 2008, offentliggjord av kommissionen den 5 november 2008 (SEK(2008)2694),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kroatien har gjort väsentliga framsteg inom alla tre områden som omfattas av Köpenhamnskriterierna.

B.  Dessa betydande framsteg behöver befästas och kombineras med målmedvetna insatser för att de reformer som tas upp i kommissionens rapport och i denna resolution ska kunna antas och genomföras.

C.  EU har vidtagit åtgärder för att skapa gynnsammare förutsättningar för utvidgningsprocessen.

D.  I kommissionens meddelande av den 6 november 2007 "Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007–2008" (KOM(2007)0663) läggs stor vikt – ända från början av anslutningsförhandlingarna – vid rättsstatliga principer och god samhällsstyrning, framför allt med avseende på kampen mot korruption och organiserad brottslighet, reformerna av förvaltningen och rättsväsendet samt utvecklingen av det civila samhället.

E.  Den gemensamma målsättningen för samtliga berörda parter måste vara att anslutningsförhandlingarna med Kroatien ska vara slutförda senast 2009.

F.  Överfallen och morden som skedde under 2008 visar tydligt hur nödvändigt det är att angripa korruptionen och den organiserade brottsligheten i Kroatien på ett allvarligt menat och skyndsamt sätt.

G.  En ny inrikesminister, en ny justitieminister och en ny polischef har blivit utnämnda och anförtrodda uppgiften att ta itu med dessa problem.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet berömmer Kroatien för de goda resultat som landet uppnått under 2008 i fråga om att anta den lagstiftning och genomföra de reformer som krävs för medlemskap i EU.

2.  Europaparlamentet är särskilt tillfreds över att lagstiftningsarbetet äntligen mötts upp med insatser för att förstärka och förbättra den förvaltningskapacitet som krävs för att genomföra reformerna.

3.  Europaparlamentet hyser tillförsikt om att målet att slutföra förhandlingarna under 2009 ska kunna uppnås i enlighet med den vägledande färdplan som kommissionen offentliggjort, under förutsättning att Kroatiens regering gör större ansträngningar för att särskilt lösa de känsligare frågorna som rör anslutningsprocessen, bland annat den organiserade brottsligheten och korruptionen, så att landet till slut uppfyller kriterierna även på dessa områden. En annan förutsättning är att rådet kan och vill öppna samtliga förhandlingskapitel utan ytterligare dröjsmål.

4.  Kommissionens rekommendation om att rådet bör inrätta den tillfälliga tekniska arbetsgrupp som ska utarbeta anslutningsfördraget välkomnas av Europaparlamentet, som också föreslår att gruppen ska arbeta parallellt med förhandlingarna och därför inleda sitt arbete under första halvåret 2009. Parlamentet välkomnar vidare kommissionens avsikt att under 2009 lägga fram ett meddelande med information om de finansiella konsekvenserna av Kroatiens anslutning till EU.

Politiska kriterier

5.  Europaparlamentet är tillfreds med de framsteg som gjorts när det gäller antagandet av viktiga dokument och central lagstiftning på vissa områden, särskilt förbud mot diskriminering, kvinnors rättigheter, minoriteters rättigheter samt flyktingars återvändande. Ett snabbt och effektivt genomförande är nu av avgörande betydelse.

6.  Det är dock nödvändigt att fullfölja reformerna av den offentliga förvaltningen och införa ett nytt lönesystem, liksom att genomföra en omfattande översyn av de administrativa förfarandena i syfte att uppnå större öppenhet, ansvarighet och avpolitisering inom den offentliga förvaltningen i Kroatien. Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet riktas mot de regionala och lokala förvaltningarna, eftersom deras förmåga att ta på sig nya ansvarsområden är avgörande för att decentraliseringsprocessen ska lyckas.

7.  Det är viktigt att utländska investerare kan åtnjuta rättssäkerhet och likhet inför lagen. I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet de kroatiska myndigheterna att utan dröjsmål lösa de kvarvarande mål som rör återlämnande av egendom, i enlighet med de tillämpliga besluten från den kroatiska författningsdomstolen.

8.  Europaparlamentet anser att mer helhjärtade ansträngningar behöver göras inom rättsväsendet, så att problemet med anhopning av mål som väntar på avgörande och de extremt långsamma rättsliga förfarandena kan angripas vid roten. Man behöver också snabbt sätta igång en seriös och omfattande rationalisering som omfattar alla typer av domstolar samt införa ett objektivt och insynsvänligt urvalsförfarande för domare, liksom individuella utvärderings- och befordringskriterier för dem. Detta är nödvändigt för att man ska kunna garantera att krigsförbrytelser behandlas enligt gemensamma normer, oavsett etnicitet. Slutligen måste man hitta sätt att lösa problemet med rättegångar och domar i den anklagades frånvaro, bland annat genom ett stärkt regionalt samarbete.

9.  Åklagaren vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien uttalade sig inför FN:s säkerhetsråd den 12 december 2008 och sade då att Kroatien hörsammat de flesta av åklagarmyndighetens uppmaningar om bistånd. Han påpekade dock också att vissa militära handlingar av avgörande betydelse för Gotovina-fallet alltjämt saknas. Europaparlamentet uppmanar med kraft Kroatiens regering att öka sina ansträngningar och genast göra dessa viktiga handlingar tillgängliga för tribunalen.

10.  Det är positivt att den kroatiska regeringen äntligen vidtagit ytterligare åtgärder för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet. USKOK:s (myndigheten för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet) ökade utrednings- och åtalsverksamhet måste åtföljas av lika stora polisiära och rättsliga insatser om verksamheten ska kunna ge resultat. Europaparlamentet anser att nolltolerans måste råda på alla nivåer och att domar måste kunna åstadkommas och verkställas, inklusive beslagtagande av egendom. I detta sammanhang välkomnar parlamentet den lagstiftning som antagits om tillfällig frysning av egendom för alla som anklagas för korruption och organiserad brottslighet.

11.  Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på att avdelningar som specifikt är inriktade på kampen mot korruption och organiserad brottslighet officiellt öppnats i fyra olika domstolar. De 60 domare som ska arbeta i dessa avdelningar har granskats och kommer att få betydande ekonomiska incitament som motsvarar de komplexa och känsliga uppgifter de har att utföra.

12.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang den kroatiska regeringen att säkerställa att polisen och rättsväsendet har den handlingsfrihet och får de mänskliga och ekonomiska resurser som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag att bekämpa korruption och organiserad brottslighet.

13.  Europaparlamentet är tillfreds med tryckfriheten i Kroatien men riktar ljuset mot de nyligen inträffade fall där journalister som undersökt korruption och organiserad brottslighet hotats och till och med mördats. Parlamentet uppmanar polisen och rättsväsendet att agera bestämt genom att utreda dessa händelser och väcka åtal, så att man kan återupprätta ett positivt klimat i landet och se till att de politiska kriterierna för anslutning uppfylls även i fortsättningen. Parlamentet understryker att de mänskliga rättigheterna inte är politiskt förhandlingsbara och måste få ett fullständigt skydd.

14.  Det är glädjande att den kroatiska regeringen antagit en handlingsplan för genomförandet av författningslagen om nationella minoriteter och tilldelat denna större anslag. Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att genomföra planen i nära samråd med icke-statliga organisationer som företräder minoriteterna. Vidare behövs ett fokus på minoriteternas ekonomiska och sociala rättigheter, särskilt tillgången till arbete, och en långsiktig strategi för att personer från minoritetsgrupper ska kunna få anställning inom offentlig förvaltning och rättsväsen. Parlamentet vill dessutom att råden för nationella minoriteter ska ha budgetar som är fristående från de lokala myndigheter de ska ge råd till, så att de kan fullgöra sitt uppdrag fullkomligt oberoende.

15.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller minoritetspolitiken i Kroatien, i synnerhet att såväl utbildningsmöjligheter som parlamentarisk representation tryggats för minoriteterna i landet.

16.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta framstegen i fråga om utbildning för minoritetsgrupper. Det är dock oroande att de nuvarande strukturerna vidmakthåller segregeringen, i stället för att gynna integreringen av olika etniska grupper (t.ex. genom blandade klasser). Det är också oroväckande att systemet kan resultera i en undervisning som håller sämre kvalitet än i vanliga skolklasser, särskilt för romerna.

17.  Även om man uppnått påtagliga resultat med att skapa förutsättningar för flyktingars återvändande återstår mycket att göra för att återvändandet ska bli varaktigt när det gäller bostäder – särskilt för tidigare hyresgäster i tätorter – samt i fråga om integration och tillträde till arbetsmarknaden. Europaparlamentet betonar att programmen för återvändande måste genomföras i samklang med andra sociala program och sysselsättningsprogram.

18.  Det är positivt att heltäckande lagstiftning mot diskriminering antagits. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att bestämmelserna i denna genomförs i praktiken och uppmanar myndigheterna på såväl nationell som lokal nivå att visa nolltolerans mot utbrott av rashat och all annan form av hat och se till att sådant lagförs på vederbörligt sätt. De nationella myndigheterna uppmanas också att värna de sexuella minoriteternas rättigheter.

Ekonomiska kriterier

19.  Europaparlamentet gläds åt den ökade sysselsättningen och den hållbara ekonomiska tillväxten i Kroatien. Inte desto mindre håller den höga arbetslösheten i sig bland ungdomar och i minoritetsgrupperna. De stigande matpriserna och inflationen i stort påverkar också vanliga medborgares försörjningsmöjligheter.

20.  De växande underskotten i handels- och bytesbalansen måste bekämpas, liksom utlandsskulden, eftersom de gör den kroatiska ekonomin mer sårbar och utsatt för risker. Europaparlamentet framhåller att det kommer att bli nödvändigt att påskynda takten på strukturreformerna om den nuvarande ekonomiska tillväxtnivån ska kunna upprätthållas och Kroatien ska kunna hinna i kapp EU:s medlemsstater.

21.  En politik som förenar en tryggad energiförsörjning med en hållbar utveckling behöver främjas, i nära samråd med samtliga berörda parter. Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att leva upp till målen i EU:s klimatpaket och ge tillräckligt hög prioritet åt energieffektivitet och förnybara energikällor, särskilt i kustområden. Parlamentet påminner Kroatien om de finansieringsmöjligheter som EU erbjuder i Medelhavsområdet för detta ändamål. Det är positivt att en handlingsplan för att genomföra Kyotoprokollet antagits, och parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta alla lämpliga åtgärder som effektivt kan minska utsläppen från industrin.

Förmåga att uppfylla de skyldigheter som följer av ett medlemskap

22.  I stort sett är Europaparlamentet tillfreds med takten på anpassningen av lagstiftningen, men större uppmärksamhet bör ägnas åt lagstiftningens kvalitet. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fortsätta sina insatser för att utveckla den förvaltningskapacitet som krävs för att genomföra gemenskapens regelverk.

23.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts inom den pågående processen för privatisering av stål- och telekommunikationsindustrierna, liksom de kroatiska myndigheternas beslut att inleda anbudsförfaranden för privatisering av de kroatiska skeppsvarven. Denna privatisering bör vara fullbordad 2009, och försäljningen av skeppsvarven måste ske på ett sätt som ger möjlighet till full insyn och uppfyller EU:s konkurrensbestämmelser. Parlamentet uppmanar den kroatiska regeringen att med kommissionens hjälp anta särskilda åtgärder som kompenserar de sociala kostnader som omstruktureringen medför. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta hänsyn till den rådande ekonomiska och finansiella krisen när de granskar Kroatiens framsteg med att genomföra de nödvändiga reformerna.

24.  Utvecklingen inom jordbrukssektorn har varit ojämn. På områdena kvalitetssäkring och ekologiskt jordbruk har man kommit långt, medan förmågan att tillgodogöra sig medel för landsbygdsutveckling måste förbättras. Europaparlamentet framhåller att en ökad förvaltningskapacitet tillsammans med reformer av systemet för jordbruksstöd är nödvändiga för en smidig övergång till EU:s gemensamma jordbrukspolitik och för att man ska kunna minimera de sociala konsekvenserna av denna övergång.

25.  Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att visa att man kan tillgodogöra sig EU:s föranslutningsmedel på ett bra sätt och att förbereda de strukturer samt skaffa sig den kunskap som krävs för EU:s struktur- och sammanhållningsfonder på alla nivåer (central, regional och lokal nivå).

Regionalt samarbete

26.  Europaparlamentet beklagar djupt att anslutningsförhandlingarna under lång tid blockerats av bilaterala frågor.

27.  Europaparlamentet understryker att bilaterala frågor inte bör vara något hinder för vidare framsteg i anslutningsförhandlingarna, under förutsättning att förhandlingarna inte utnyttjas för att föregripa den slutgiltiga lösningen av dessa frågor. Europaparlamentet vädjar likväl till den kroatiska regeringen och till regeringarna i grannländerna att snabbt lösa samtliga återstående spörsmål.

28.  Goda grannförbindelser är en central del av den europeiska integrationsprocessen, och Europaparlamentet uppmanar Kroatien och dess grannar att aktivt främja samarbetet i regionen och att satsa mer på gränsöverskridande samarbetsprojekt.

29.  Europaparlamentet påminner om det informella avtal som Kroatiens och Sloveniens premiärministrar slöt den 26 augusti 2007 om att gränstvisten mellan de båda länderna skulle hänvisas till ett internationellt organ. Parlamentet välkomnar Kroatiens och Sloveniens beredskap att acceptera kommissionens erbjudande om medling och anser att denna medling måste bygga på folkrätten. Parlamentet hoppas i detta sammanhang på snabba framsteg i anslutningsförhandlingarna.

o
o   o

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Kroatiens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0120.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om Turkiet

P6_TA(2009)0134 B6-0105/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens framstegsrapport 2008 om Turkiet av den 5 november 2008 (SEK(2008)2699),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 27 september 2006 om Turkiets framsteg inför anslutningen(1), av den 24 oktober 2007 om förbindelserna mellan EU och Turkiet(2) och av den 21 maj 2008 om 2007 års framstegsrapport om Turkiet(3),

–   med beaktande av de förhandlingsramar för Turkiet som antogs den 3 oktober 2005,

–   med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet(4) (nedan kallat "partnerskapet för anslutning"), samt rådets föregående beslut om partnerskapet för anslutning 2001, 2003 och 2006,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Anslutningsförhandlingarna med Turkiet inleddes den 3 oktober 2005 efter rådets godkännande av förhandlingsramarna, och detta utgjorde startpunkten för en lång process vars resultat inte kan garanteras i förväg.

B.  Turkiet har åtagit sig att genomföra reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU. Dessa insatser bör betraktas som en möjlighet till ytterligare modernisering för landet.

C.  En grundförutsättning för anslutning till EU, som är en gemenskap som grundas på gemensamma värderingar, är fortfarande att Köpenhamnskriterierna uppfylls helt och hållet och att EU har förmåga att integrera nya medlemsstater i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2006.

D.  Kommissionen konstaterade i framstegsrapporten att 2008 hade präglats av starka politiska spänningar och att den turkiska regeringen trots sitt starka mandat inte hade lagt fram något konsekvent och övergripande program för politiska reformer.

E.  Turkiet har fortfarande inte genomfört de bestämmelser som följer av associeringsavtalet mellan EG och Turkiet och tilläggsprotokollet till detta.

F.  Under 2008 öppnades fyra förhandlingskapitel.

1.  Europaparlamentet är bekymrat över att reformtakten i Turkiet för tredje året i rad fortsätter att avta. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att visa politisk vilja att fortsätta de reformer den åtog sig att genomföra 2005. En sådan modernisering ligger först och främst i Turkiets eget intresse och gynnar hela det turkiska samhället.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över den fortsatta polariseringen i det turkiska samhället och mellan de största politiska partierna, som fördjupades under 2008 och på ett negativt sätt påverkade både de politiska institutionernas verksamhet och reformarbetet.

3.  Europaparlamentet betonar att politiska reformer utgör själva grunden för reformprocessen och välkomnar att den turkiska regeringen utarbetat och godkänt det nationella programmet för antagande av gemenskapens regelverk.

4.  Europaparlamentet uppmanar ledarna för de politiska partierna att på allvar eftersträva dialog och genom ömsesidiga eftergifter komma överens om en reformagenda för Turkiets modernisering, i riktning mot ett stabilt, demokratiskt, pluralistiskt, sekulärt och välmående samhälle, som vägleds av respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt grundas på rättsstatsprincipen.

I.Uppfyllande av Köpenhamnskriterierna
Demokrati och rättsstatsprincipen

5.  Europaparlamentet beklagar att det inledande försöket att på ett genomgripande sätt reformera konstitutionen ledde till en tvist i huvudduksfrågan och skapade ytterligare polarisering i samhället. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att återuppta arbetet med en ny civil konstitution i vilken skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter står i centrum. Regeringen uppmanas även att se till att de politiska partierna och det civila samhället, liksom etniska och religiösa minoriteter, är mycket delaktiga i denna konstitutionsprocess.

6.  Europaparlamentet är bekymrat över att talan väcktes under 2008 om upplösning av två parlamentspartier, särskilt i det ännu ej avgjorda målet mot Demokratiska Samhällspartiet (DTP). Parlamentet understryker behovet av att så fort som möjligt ändra lagstiftningen om politiska partier för att helt och hållet anpassa den till rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och rekommendationerna från Europarådets Venedigkommission.

7.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att låta alla partier som deltar i valen företrädas i valkommissionen.

8.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg har gjorts när det gäller att etablera fullständig och systematisk civil kontroll över militären och förstärka den parlamentariska tillsynen över militär- och försvarspolitiken.

9.  Europaparlamentet noterar de framsteg som har gjorts i utvecklingen av en reformstrategi för rättsväsendet. Parlamentet pekar dock på det överhängande behovet av ytterligare systematiska insatser som stärker rättsväsendets opartiskhet och professionalism, så att medlemmar av domarkåren inte lägger sig i den politiska debatten och så att de respekterar normerna i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

10.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg har gjorts för att tillsätta en ombudsman. Parlamentet noterar den konstitutionella domstolens negativa domslut om ombudsmannalagen och uppmanar den turkiska regeringen att snarast möjligt på nytt lägga fram nödvändig lagstiftning för att inrätta denna myndighet, vilket tidigare fått både regeringens och parlamentets stöd.

11.  Europaparlamentet beklagar att den turkiska regeringen inte har lagt fram någon omfattande strategi för att bekämpa korruptionen. Parlamentet understryker behovet av att stärka den parlamentariska kontrollen över de offentliga utgifterna och behovet av ny lagstiftning om revisionsrätten.

12.  Europaparlamentet välkomnar att rättegången mot dem som anklagas för att vara medlemmar av den kriminella Ergenekon-organisationen har inletts, och uppmuntrar myndigheterna att fortsätta utredningen och helt blottlägga organisationens nätverk, som sträcker sig in i de statliga strukturerna. Parlamentet är bekymrat över rapporter om behandlingen av de tilltalade i detta mål. De turkiska myndigheterna uppmanas att ge dem en rättvis rättegång och att strikt respektera de rättsstatliga principerna.

Mänskliga rättigheter samt respekten för och skyddet av minoriteter

13.  Europaparlamentet beklagar att yttrande- och tryckfriheten ännu inte är helt skyddade i Turkiet. Tryckfriheten i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle gagnas varken av regelbundna förbud mot webbplatser eller av påtryckningar eller stämningar mot kritisk press. Parlamentet anser att de ändringar av artikel 301 i strafflagen som antogs i april 2008 inte är tillräckliga, eftersom människor som fredligt uttrycker sina åsikter alltjämt åtalas på grundval av denna och andra artiklar i strafflagen, antiterroristlagen och presslagen, som till exempel mottagaren av 1995 års Sacharovpris för tankefrihet Leyla Zana. Parlamentet upprepar att artikel 301 måste upphävas och att strafflagen och andra lagar som används för att godtyckligt inskränka fredligt uttryckta åsikter måste reformeras i grunden för att yttrandefriheten ska respekteras fullt ut i enlighet med normerna i Europakonventionen.

14.  Parlamentet välkomnar den ursäkt som justitieminister Mehmet Ali Sahin för regeringens räkning har riktat till de anhöriga till Engin Ceber, som avled i fängelse till följd av misshandel. Parlamentet delar den oro som uttryckts av det turkiska parlamentets människorättsutskott över att rättsväsendet inte förmår lagföra det växande antalet fall av tortyr och misshandel. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta ytterligare systematiska åtgärder för att få bort tortyr och misshandel som äger rum inom och utanför officiella häkten och få ett slut på den rådande kulturen av straffrihet. En ratificering och tillämpning av det frivilliga protokollet till FN-konventionen mot tortyr skulle öka dessa insatsers trovärdighet avsevärt. Parlamentet oroas även av polisövergreppen i samband med offentliga demonstrationer.

15.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som har gjorts av det turkiska parlamentets utredningskommitté för mänskliga rättigheter i dess utredning av tortyr och misshandel i fängelser och av mordet på journalisten Hrant Dink. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att noga följa upp resultaten av kommitténs rapporter samt resultaten i rapporten från premiärministerns inspektionsgrupp. Parlamentet anser också att antagandet om att Ergenekon har varit delaktig i andra händelser som ännu inte har klarlagts, exempelvis mordet på Hrant Dink, bör tas på större allvar.

16.  Europaparlamentet välkomnar den lag om stiftelser som antogs i februari 2008 och uppskattar kommissionens bedömning att flera olösta fastighetsrelaterade frågor som rör icke-muslimska grupper tas upp i lagen om stiftelser. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att se till att lagen tillämpas i enlighet med Europadomstolens rättspraxis och att ta itu med den ännu olösta frågan om beslagtagen egendom som har sålts till tredje man samt frågan om fastigheter tillhörande stiftelser som slogs samman innan den nya lagen antogs.

17.  Europaparlamentet upprepar att det fortfarande behövs ett regelverk som är utformat i enlighet med Europadomstolens rättspraxis och som gör det möjligt för alla religiösa samfund att verka utan otillbörliga begränsningar, särskilt när det gäller deras rättsliga ställning, utbildning av präster, val av överhuvuden, religiös utbildning och uppförande av helgedomar. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna, samtliga politiska partier, det civila samhället och de berörda samfunden att medverka till att skapa en miljö som främjar respekten för religionsfrihet i praktiken. Parlamentet upprepar sitt krav att det grekisk-ortodoxa Halki-seminariet omedelbart ska öppnas på nytt och att den ekumeniska patriarkens kyrkliga titel ska användas i offentliga sammanhang. Parlamentet välkomnar regeringens senaste initiativ och dess pågående samtal med aleviternas ledare om gamla olösta frågor, som exempelvis helgedomar för aleviterna och upprättandet av ett minnesmärke till minne av massakern i Sivas, och uppmanar den turkiska regeringen att snarast ta itu med deras problem samt att se till att statlig religiös undervisning inte längre ska vara obligatorisk. Parlamentet beklagar den planerade exproprieringen av det syrisk-ortodoxa klostret Sankt Gabriel i Tur Abdin och domstolsförfarandena mot klostrets företrädare.

18.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att skyndsamt ta ett politiskt initiativ för att uppnå en varaktig lösning på kurdfrågan. Initiativet måste innefatta åtgärder inriktade på de ekonomiska och sociala möjligheterna för medborgare av kurdiskt ursprung och leda till påtagliga förbättringar av deras kulturella rättigheter, däribland deras faktiska möjligheter att lära sig kurdiska inom det offentliga och privata skolsystemet och att använda detta språk i radio- och TV-sändningar och i sina kontakter med offentliga myndigheter samt att låta valda tjänstemän använda ett andra språk förutom turkiska i kommunikationen med sina valkretsar. Parlamentet välkomnar att en offentlig TV-kanal på kurdiska med sändningar dygnet runt startades den 1 januari 2009.

19.  Europaparlamentet fördömer de våldshandlingar som har utförts av Kurdiska arbetarpartiet PKK och andra terroristgrupper på turkisk mark. Parlamentet upprepar sin solidaritet med Turkiet i landets kamp mot terrorismen och uppmanar än en gång PKK att utlysa och respektera en omedelbar och villkorslös vapenvila.

20.  Europaparlamentet uppmanar DTP-partiet och alla dess parlamentsledamöter att tydligt ta avstånd från det terroristiska PKK och dess våldsanvändning och vädjar till alla parter att medverka till en lösning som stärker den turkiska statens stabilitet, välstånd och integritet.

21.  Europaparlamentet noterar att den turkiska regeringen har beslutat att fullfölja projektet i sydöstra Anatolien (GAP) för utveckling av sydöstra Turkiet. Parlamentet pekar dock på dess sociala, ekologiska, kulturella och geopolitiska följder, bland annat vad gäller vattenförsörjningen i grannländerna Irak och Syrien, och uppmanar regeringen att fullt ut ta hänsyn till dessa frågor, skydda den drabbade befolkningens rättigheter och säkerställa ett nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna i det fortsatta arbetet med planen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en studie om GAP och dess följder.

22.  Europaparlamentet upprepar att de europeiska värderingarna om pluralism och mångfald innebär att respekten för minoriteter får en betydligt vidare dimension på grundval av 1923 års Lausannefördrag jämfört med den definition som Turkiet har antagit. Parlamentet är oroat över fortsatt fientlighet och våld mot minoriteter och över att Turkiet inte har gjort några framsteg när det gäller att säkerställa kulturell mångfald och främja respekten för och skyddet av minoriteter i enlighet med normerna i Europakonventionen. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inleda den försenade dialogen med OSSE:s höge kommissarie för nationella minoriteter om t.ex. minoriteters deltagande i samhällslivet och radio- och TV- sändningar på minoritetsspråk.

23.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta åtgärder mot organisationer och grupper som uppviglar till våld mot minoriteter och att skydda dem som är hotade och fruktar för sina liv, samt att göra långtgående insatser för att skapa en miljö där de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna respekteras till fullo.

24.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att finna lösningar för att bevara den bikulturella karaktären hos de turkiska öarna Gökceada (Imvros) och Bozcaada (Tenedos) och att ta itu med den grekiska minoritetens problem i fråga om rätt till utbildning och egendom.

25.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet i det turkiska parlamentet av ett utskott för lika möjligheter för kvinnor och män, liksom kommissionens bedömning att det regelverk som behövs för att garantera kvinnors rättigheter och jämlikhet mellan könen i stort sett redan finns. Parlamentet uppmanar emellertid den turkiska regeringen att se till att det tillämpas för att det ska kunna ha en positiv effekt på kvinnornas situation i Turkiet. Parlamentet påpekar att de kommande lokalvalen är en möjlighet att åtgärda kvinnornas låga representation i politiken.

26.  Europaparlamentet är oroat över att de så kallade hedersmorden ökar i Turkiet och uppmanar de turkiska myndigheterna och det civila samhället att öka sina ansträngningar för att förhindra dessa mord, våld i hemmet och tvångsäktenskap. Parlamentet välkomnar ökningen av antalet härbärgen, men efterlyser ett skyndsamt införande av en effektiv och hållbar politik i budget- och personalfrågor samt stöd till kvinnor och barn efter det att de lämnar härbärgena. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att bekämpa kvinnohandeln i nära samarbete med EU:s medlemsstater.

27.  Parlamentet välkomnar Högsta appellationsdomstolens beslut att inte hålla fast vid beslutet att förbjuda intressegruppen Lambdaistanbul. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att jämlikhet garanteras oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller livsåskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Förekomsten av en fungerande marknadsekonomi

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning att Turkiet är en fungerande marknadsekonomi.

29.  Europaparlamentet noterar att även om Turkiets ekonomiska tillväxt mattades av under 2008 visade den allmänna ekonomiska utvecklingen att den turkiska ekonomins grundvalar och motståndskraft är mycket starkare än för några år sedan. Parlamentet noterar att den globala finanskrisens inverkan på den turkiska banksektorn än så länge är begränsad men är oroat över krisens inverkan på den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt rapportera om krisens följder för den turkiska ekonomin och uppmuntrar den turkiska regeringen att fortsätta sitt nära samarbete med Internationella valutafonden och andra internationella och europeiska finansinstitut.

Förmåga att åta sig skyldigheterna som följer med medlemskapet

30.  Europaparlamentet beklagar att flera av Turkiets åtaganden inom ramen för tullunionen EG–Turkiet fortfarande inte har uppfyllts, vilket snedvrider de bilaterala handelsförbindelserna.

31.  Europaparlamentet påpekar att Turkiet enligt tullunionen är skyldigt att förhandla och ingå frihandelsavtal med tredjeländer med vilka EU har ingått frihandelsavtal. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera Turkiet i konsekvensbedömningar av eventuella frihandelsavtal mellan EU och tredjeländer och att ytterligare stärka informationsöverföringen om EU:s ståndpunkt och läget i förhandlingarna om frihandelsavtal.

32.  Europaparlamentet beklagar att associeringsavtalet mellan EG och Turkiet samt tilläggsprotokollet till detta ännu inte helt har genomförts av den turkiska regeringen. Underlåtenhet av Turkiet att uppfylla sina åtaganden senast i december 2009 kan i hög grad komma att påverka den vidare förhandlingsprocessen. Parlamentet uppmanar rådet att följa upp och granska framstegen i de frågor som behandlas i gemenskapens och dess medlemsstaters förklaring av den 21 september 2005, i enlighet med slutsatserna av den 11 december 2006.

33.  Europaparlamentet lovordar Turkiet för landets framsteg på utbildnings- och kulturområdet. Parlamentet upprepar att tillgång till utbildning för alla inte bara är en god strategi för att integrera minoriteterna utan även är grunden för ett välmående och modernt samhälle. Planerna på att öppna institutioner för studier i armeniska och kurdiska vid turkiska universitet är ett tecken på god vilja som måste följas upp med konkreta åtgärder.

II.Stärkande av välståndet
Stärkande av den sociala sammanhållningen och välståndet

34.  Europaparlamentet påpekar att en socialt inriktad marknadsekonomi utgör grundvalen för ett samhälle med social sammanhållning och är en av förutsättningarna för stabilitet och välstånd. Parlamentet välkomnar därför antagandet av lagen om socialförsäkring och allmän sjukförsäkring som ett bidrag till en stärkt social sammanhållning i det turkiska samhället.

35.  Europaparlamentet välkomnar även det turkiska parlamentets antagande av arbetsmarknadspaketet i maj 2008 i syfte att skapa arbetstillfällen för kvinnor, unga och funktionshindrade. Parlamentet är dock bekymrat över den fortsatt svaga arbetsmarknaden, som endast sysselsätter 43 procent av befolkningen i arbetsför ålder, och är särskilt oroat över den minskande sysselsättningsgraden bland kvinnor. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med problemet med den informella ekonomin.

36.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att vidta ytterligare konkreta åtgärder för att stärka kvinnornas roll i den politiska, ekonomiska och sociala sektorn, t.ex. genom tillfälliga åtgärder för att öka deras aktiva deltagande i politiken. Parlamentet pekar på behovet av att vidta effektiva åtgärder för att öka kvinnors tillgång till utbildning, som tyvärr fortfarande är den lägsta bland OECD-länderna.

37.  Europaparlamentet noterar framstegen när det gäller hälsoskydd men är samtidigt bekymrat över att inga framsteg kan rapporteras när det gäller psykisk hälsa. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att avsätta ökade resurser för psykiatrin och finna en lösning på problemet med den otillräckliga allmänna sjukvården och behandlingen för patienter med psykiska funktionshinder på mentalsjukhus och rehabiliteringscenter. Vidare måste de mänskliga rättigheterna till fullo beaktas i institutionsvården av funktionshindrade barn och vuxna.

38.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg har gjorts för att ändra lagstiftningen om fackföreningsrättigheter och uppmanar det turkiska parlamentet att anta en ny fackföreningslag som är i linje med ILO:s konventioner. Det är beklagligt att fackföreningars verksamhet fortfarande är föremål för begränsningar, trots att lättnader infördes 2004 i lagstiftningen om upprättande av och medlemskap i fackföreningar. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att tillsammans med fackföreningarna finna en lösning som möjliggör fredliga demonstrationer den 1 maj på Taksimtorget i Istanbul och därigenom respektera föreningsfriheten.

39.  Europaparlamentet påpekar än en gång att problemet med de stora skillnaderna i utveckling mellan de turkiska regionerna och även mellan landsbygdsområden och tätortsområden måste angripas, eftersom det är ett stort hinder för det turkiska samhällets välstånd. Parlamentet beklagar därför att den turkiska regeringen ännu inte har lagt fram någon omfattande strategi för att ta itu med detta problem och är besviket över att kommissionen inte har lagt fram någon information om EU:s bidrag till denna strategiska planering inom ramen för instrumentet för föranslutningsstöd, vilket parlamentet begärde i ovannämnda resolution av den 21 maj 2008.

III.Upprättande av goda förbindelser med grannländerna

40.  Europaparlamentet framhåller att Cypernfrågan kräver en helhetslösning baserad på resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och på EU:s grundprinciper. Parlamentet välkomnar att de politiska ledarna på båda sidor på nytt har åtagit sig att förhandla om en lösning och stöder de pågående direkta förhandlingarna mellan ledarna för Cyperns båda befolkningsgrupper. Parlamentet kommer att godta varje avtal mellan dem, under förutsättning att det är förenligt med EU:s grundprinciper, inklusive de fyra grundläggande friheterna med undantag för tillfälliga övergångsbestämmelser om undantag, och att det godkänns efter en folkomröstning. Parlamentet uppmanar Turkiet att verka för ett positivt förhandlingsklimat genom att dra tillbaka sina styrkor och låta de båda ledarna förhandla fritt om landets framtid.

41.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att fullgöra sina åtaganden enligt internationell rätt, tillämpliga resolutioner från FN:s säkerhetsråd och Europadomstolens dom i frågan om Cyperns fjärde mellanstatliga anmälan av Turkiet gällande utredningar om ödet för saknade personer. Parlamentet vädjar till samtliga EU-medlemsstater att uppmana Turkiet att vidta lämpliga åtgärder i denna huvudsakligen humanitära fråga.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar till ett mer omfattande gränsöverskridande samarbete mellan lokala myndigheter, affärsmän samt andra lokala parter och grannländerna och tillika EU-medlemmarna Grekland och Bulgarien.

43.  Europaparlamentet välkomnar den kommunikation och det samarbete som under det senaste året har utvecklats mellan turkiska och irakiska myndigheter, inte minst kontakterna mellan Turkiet och den kurdiska regionala regeringen i norra Irak. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ytterligare stärka samarbetet för att se till att terrorattacker från irakiskt territorium förhindras under Iraks ansvar och därigenom garantera stabilitet och bidra till den ekonomiska utvecklingen i hela det turkisk-irakiska gränsområdet. Parlamentet påminner om sina tidigare vädjanden till den turkiska regeringen att respektera Iraks territoriella integritet, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen vid genomförandet av militära operationer mot terrorister, och att se till att det inte sker några civila förluster.

44.  Europaparlamentet välkomnar president Abdullah Güls besök i Armenien i september 2008 på inbjudan av president Serzh Sarkisian och hoppas att detta verkligen kommer att främja en atmosfär som gynnar en normalisering av förbindelserna mellan länderna. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att återigen öppna gränsen mot Armenien och återupprätta normala ekonomiska och politiska förbindelser med landet. Regeringarna i Turkiet och Armenien uppmanas än en gång att inleda en försoningsprocess, mot bakgrund av vad som sker i dag och vad som har skett i det förgångna, som rymmer en ärlig och öppen diskussion om tidigare händelser. Kommissionen uppmanas att underlätta denna försoningsprocess.

45.  Europaparlamentet uppskattar de turkiska och grekiska regeringarnas fortsatta ansträngningar att förbättra de bilaterala förbindelserna. Parlamentet upprepar att ett upphävande av det casus belli som det turkiska parlamentet deklarerade 1995 skulle bidra avsevärt till att förbättra dessa förbindelser ytterligare. Parlamentet erinrar om att Turkiet har förbundit sig att förbättra förbindelserna med grannländerna och uppmanar den turkiska regeringen att göra seriösa och intensiva ansträngningar för att lösa alla kvarvarande tvister på ett fredligt sätt och enligt FN-stadgan, andra relevanta internationella konventioner samt bilaterala avtal och åtaganden.

IV.Stärkande av det bilaterala samarbetet mellan EU och Turkiet

46.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga möjligheterna till framsteg i arbetet med att inleda förhandlingar om kapitel där Turkiet enligt kommissionens bedömning har uppfyllt villkoren för ett inledande.

47.  Europaparlamentet erkänner Turkiets ambition att bli ett nav för energiförsörjningen i Eurasien och den roll som landet kan spela för att bidra till en trygg energiförsörjning i EU, och lovordar Turkiets framsteg på energiområdet. Parlamentet påminner om ovannämnda resolution av den 24 oktober 2007, i vilken det uttryckte sitt stöd för inledandet av förhandlingar om detta kapitel, och beklagar att ingen överenskommelse har nåtts om detta i rådet. Turkiet uppmanas att ansluta sig till den europeiska energigemenskapen som fullvärdig medlem för att stärka energisamarbetet mellan EU och Turkiet, vilket kan gynna alla berörda parter. Parlamentet uppmanar Turkiet att ge sitt fulla stöd till Nabuccoledningsprojektet, som är ett prioriterat europeiskt projekt, och förväntar sig att ett mellanstatligt avtal om att ta ledningen i drift snart kommer att ingås.

48.  Europaparlamentet noterar de framsteg som har gjorts på migrations- och asylområdet men beklagar att Turkiet sedan december 2006 inte har återupptagit förhandlingarna om ett återtagandeavtal med EG. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att intensifiera samarbetet med EU om migrationshantering, bl.a. genom en korrekt tillämpning av de befintliga bilaterala återtagandeavtalen och protokollen med medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att inga framsteg kan rapporteras om anpassningen till EU:s viseringsförteckningar. Kommissionen och den turkiska regeringen uppmanas att inleda förhandlingar om ett avtal om förenklat utfärdande av viseringar. Medlemsstaterna uppmanas att införa lättnader i viseringsrestriktionerna för resenärer som reser i ärligt uppsåt, t.ex. studenter, akademiker och affärsmän. Parlamentet efterlyser fullständig respekt för asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter, vilket även innebär att FN:s flyktingkommissarie ska ha fritt och obegränsat tillträde till alla flyktingförläggningar.

49.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen i september 2008 av en ny omgång projekt för att förbättra dialogen mellan organisationer inom det civila samhället i Turkiet och EU. Kommissionen uppmanas att rapportera om verksamheten inom ramen för denna dialog. Den turkiska regeringen uppmanas återigen att involvera det civila samhället mer i reformprocessen.

50.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen planerar att lägga fram konsekvensbedömningar endast för vissa politikområden(5). Kommissionen uppmanas att göra en mer omfattande konsekvensbedömning som uppföljning till den som lades fram 2004 och att lägga fram den för parlamentet så snart som möjligt.

51.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering och rättsliga myndigheter att samarbeta bättre med EU:s medlemsstater och myndigheter i brottmål där EU-medborgare och personer bosatta i EU har drabbats av bedrägerier, som t.ex. i fallet med de "gröna fonderna" (islamiska investeringsfonder registrerade i Turkiet) och i fallet Deniz Feneri, en välgörenhetsorganisation registrerad i Tyskland.

Samarbete i internationella och globala frågor

52.  Europaparlamentet uppskattar Turkiets insatser för att bidra till en lösning i många av världens krisområden, särskilt i Mellanöstern och Sydkaukasien, och även i fråga om förbindelserna mellan Afghanistan och Pakistan. Parlamentet välkomnar särskilt Turkiets aktiva och konstruktiva engagemang efter konflikten mellan Ryssland och Georgien, vars syfte är att främja fred och stabilitet i Sydkaukasien, särskilt genom Turkiets förslag om en stabilitets- och samarbetsplattform för Sydkaukasien. Rådet och kommissionen uppmanas att öka sitt samarbete med Turkiet och försöka upptäcka möjliga synergieffekter mellan EU:s och Turkiets insatser i dessa områden.

53.  Europaparlamentet gratulerar Turkiet till att landet valts in i FN:s säkerhetsråd och uppmanar den turkiska regeringen att inta en hållning inom FN som är nära samordnad med EU:s hållning.

54.  Europaparlamentet välkomnar det turkiska parlamentets ratificering av Kyotoprotokollet.

55.  Europaparlamentet välkomnar Turkiets fortlöpande bidrag till den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och till Natos operationer. Parlamentet beklagar dock att Turkiets invändningar fortfarande blockerar ett strategiskt samarbete mellan EU och Nato som går längre än Berlin Plus-avtalen. Detta får negativa konsekvenser för skyddet av EU:s utstationerade personal, och parlamentet begär att Turkiet drar tillbaka sina invändningar så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar rådet att samråda med Turkiet, som är ett av de länder som bidrar mest med trupper, när det gäller planeringen och beslutsfattandet rörande den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

56.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att underteckna Internationella brottmålsdomstolens stadga och att lägga fram den för ratificering för att på så sätt ytterligare öka Turkiets bidrag till och delaktighet i den globala multilaterala ordningen.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådets generalsekreterare, ordföranden för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Republiken Turkiets regering och parlament.

(1) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 284. (2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 452. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0224. (4) EUT L 51, 26.2.2008, s. 4. (5) Kommissionens åtgärder till följd av de icke-legislativa resolutioner som parlamentet antagit under sammanträdesperioden maj II 2008.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

P6_TA(2009)0135 B6-0106/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, där man lovade alla länder på västra Balkan att de skulle anslutas till Europeiska unionen,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner S/RES/817 av den 7 april 1993 och S/RES/845 av den 18 juni 1993,

–   med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 att bevilja f.d. jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland inför ett EU-medlemskap och ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 15–16 juni 2006 och den 14–15 december 2006,

–   med beaktande av interimsavtalet 1995 mellan Republiken Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien,

–   med beaktande av förklaringen om EU och västra Balkan, som enhälligt antogs av utrikesministrarna i alla EU-medlemsstater och utrikesministrarna i länderna på västra Balkan i Salzburg den 11 mars 2006,

–   med beaktande av slutsatserna från det fjärde mötet med stabiliserings- och associeringsrådet EU–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien den 24 juli 2007,

–   med beaktande av avtalen mellan EU och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om förenklad visering och återtagande av den 18 september 2007,

–   med beaktande av rådets beslut 2008/212/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien(1),

–   med beaktande av uttalandet från Brdo om nytt fokus på västra Balkan, som gjordes av EU:s ordförandeskap den 29 mars 2008, där behovet av att ge färska impulser till agendan från Thessaloniki och Salzburgdeklarationen underströks,

–   med beaktande av kommissionens 2008 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (SEK(2008)2695),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2008 om kommissionens strategidokument för utvidgningen från 2007(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 april 2008 om 2007 års framstegsrapport om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien(3),

–   med beaktande av rekommendationerna från den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien av den 29-30 januari 2007 och den 26–27 november 2007,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse(4),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingåendet av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien(5),

–   med beaktande av rådets beslut 2007/824/EG av den 8 november 2007 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om förenklat utfärdande av viseringar(6),

–   med beaktande av rådets beslut 2007/817/EG av den 8 november 2007 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om återtagande av personer som vistas utan tillstånd(7),

–   med beaktande av slutförklaringen från det femte mötet med den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, som antogs den 28 november 2008,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 november 2008 med titeln "Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2008–2009" (KOM(2008)0674 och slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 9 december 2008,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I strategidokumentet för utvidgningen från 2007 fäster kommissionen redan i strategins inledande skede stor vikt vid frågor som rättsstat och gott styre, särskilt när det gäller bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, administrativa och rättsliga reformer och utveckling av det civila samhället.

B.  EU har vidtagit åtgärder för att kvalitativt förbättra utvidgningsprocessen.

C.  En av EU:s medlemsstater, Grekland, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien befinner sig mitt uppe i en förhandlingsprocess under FN:s överinseende som syftar till att nå en ömsesidigt godtagbar lösning på frågan om kandidatlandets namn. Det är fortsättningsvis av central betydelse att säkra goda grannförbindelser och nå framförhandlade och ömsesidigt godtagbara lösningar på olösta frågor tillsammans med grannarna, i linje med Salzburgförklaringen av den 11 mars 2006.

1.  Europaparlamentet välkomnar att regeringspartierna och oppositionen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, med brett stöd av det civila samhället och den allmänna opinionen, förenas i sin strävan att uppfylla Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap och att så fort som möjligt anslutas till EU. Parlamentet betonar att det inte i första hand handlar om att uppfylla krav utifrån, utan om att förbättra kandidatlandets egen framtid.

2.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att det fullt ut stöder ett europeiskt perspektiv för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och för alla länder på västra Balkan. Detta är av avgörande betydelse med tanke på stabiliteten, försoningen och en fredlig framtid i regionen.

3.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att landets parlament, sju år efter avtalet i Ohrid, antagit lagen om språkanvändning inom förvaltning och undervisning. Parlamentet välkomnar särskilt det faktum att utbudet på högre undervisning utökats genom att nya fakulteter inrättats i olika städer, inklusive sådana där olika språk används. Det noterar även att personer tillhörande folkgrupper som inte är i majoritet nu är bättre företrädda, särskilt inom den offentliga förvaltningen och de polisiära och militära styrkorna.

4.  Europaparlamentet berömmer landet för dess framsteg i dialogen om en liberalisering av viseringarna, särskilt det stora antalet biometriska rese- och identitetshandlingar som utfärdats, genomförandet av det integrerade gränsförvaltningssystemet och inrättandet av ett nationellt informationssystem för viseringar. Det är tillfredsställande att det gjorts framsteg i kampen mot människohandel, olaglig invandring och korruption, och parlamentet uppmanar regeringen att fortsätta med sina insatser på detta område. Parlamentet välkomnar genomförandet av återtagandeavtalet med EU och uppmanar till närmare samarbete med Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), Europeiska politbyrån (Europol) och Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust). Det noterar de svårigheter som invånare i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ställs inför på grund av att en av EU:s medlemsstater inte erkänner landets pass och uppmanar kommissionen, mot bakgrund av de framsteg som gjorts, att rekommendera rådet att snarast möjligt liberalisera viseringspolitiken gentemot medborgare i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och att avskaffa viseringsplikten.

5.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien gjort på det ekonomiska området. De har lett till avsevärda framsteg för att uppfylla de ekonomiska kriterierna och därmed fört landet närmare en fungerande marknadsekonomi. Parlamentet välkomnar särskilt lättnaderna i förfarandena för inbetalning av skatter, reformeringen av registreringen vid en enda kontaktpunkt, lättnaderna i utrikeshandel och minskningen av byråkratin. Det uppmuntrar regeringen att fortsätta med sin politik för en stabil BNP-tillväxt, låg inflation, skattedisciplin och förstärkning av företagsklimatet i allmänhet.

6.  Efter en del försök att störa parlamentsvalet den 1 juni 2008, särskilt i landets nordvästra del, vidtog regeringen målinriktade åtgärder för att uppnå ett korrekt valresultat genom att delvis upprepa valet och effektivt övervaka händelserna. Rättegångarna i syfte att bestraffa dem som begick valfusk välkomnas. Europaparlamentet berömmer också antagandet av ändringar av vallagen som i stort sett överensstämmer med rekommendationerna från OSSE och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och litar på att man kommer att göra allt för att förhindra eventuella försök till störning av framtida val, exempelvis president- och kommunalvalen i mars 2009.

7.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med upprättandet av de strukturer som behövs för decentraliserad förvaltning av föranslutningsstöd. Parlamentet stöder regeringens insatser för att bygga upp administrativ kapacitet som kommer att möjliggöra genomförandet av kommissionens beslut att betro de nationella myndigheterna med förvaltningen av föranslutningsstödet.

8.  Europaparlamentet konstaterar att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, i likhet med de flesta EU-medlemsstaterna, efter ett uttalande från landets parlament som fick ett brett stöd, och samtidigt med Montenegro erkände grannlandet Kosovos självständighet, trots de problem som detta kortsiktigt kan medföra när det gäller önskade goda förbindelserna med grannlandet Serbien. Parlamentet välkomnar överenskommelsen med myndigheterna i Kosovo om att staka ut gränserna.

9.  Europaparlamentet påpekar att den ökande uppmärksamheten på Serbien, som 2009 eventuellt kan leda till att detta land tillerkänns status som kandidatland för EU medlemskap, inte får leda till att uppmärksamheten på f.d. jugoslaviska republiken Makedonien minskas och anslutningsprocessen ytterligare förhalas.

10.  Europaparlamentet noterar att jugoslaviska republiken Makedonien går i riktning mot att uppfylla kriterierna för EU-medlemskap och noterar de framsteg som gjorts när det gäller stabiliserings- och associeringsavtalet som undertecknades 2001, ramavtalet från Ohrid och de framsteg som på sista tiden gjorts med att genomföra kommissionens riktmärken. Det är emellertid beklagligt att det ännu tre år efter tillerkännandet av statusen som kandidatland för EU-medlemskap ännu inte inletts några anslutningsförhandlingar, vilket är en ohållbar situation som får demotiverande följder för landet och riskerar att destabilisera regionen. Det är önskvärt att det sätts punkt för denna exceptionella situation. Parlamentet insisterar på att processen skyndas på och påminner om att det i sin ovannämnda resolution av den 23 april 2008 uttryckte en önskan om att man under 2008 fattar ett beslut om tidpunkten för en start på anslutningsförhandlingarna, medvetande om att de återstående problem som ännu står i vägen för en snabb anslutning kommer att behöva lösas under de år då de kommande förhandlingarna äger rum. Parlamentet uppmanar rådet att påskynda processen genom att fastställa datum för en förhandlingsstart under innevarande år, i avvaktan på ett heltäckande genomförande av nyckelprioriteringarna i anslutningspartnerskapet.

11.  Europaparlamentet påminner, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 19–20 juni 2008 och rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 8-9 december 2008, om vikten av att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fortsättningsvis upprätthåller goda grannförbindelser och försöker finna lösningar på viktiga frågor, inbegripet en framförhandlad och ömsesidigt acceptabel lösning av namnfrågan, på basis av sina internationella förpliktelser och sina bilaterala och multilaterala åtaganden och skyldigheter.

12.  Europaparlamentet stöder medlaren Matthew Nimetz strävan, inom FN och i enlighet med FN:s säkerhetsråds ovannämnda resolutioner S/RES/817 och S/RES/845 från 1993, att lösa den tvist som uppstått om statens författningsenliga namn och att, på grundval av sitt förslag av den 6 oktober 2008, så snart som möjligt skapa slutgiltig enighet mellan f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland om på vilket sätt man på internationell nivå kan förtydliga skillnaden mellan de olika områden som hör till olika stater men som ändå kallas Makedonien. Parlamentet inser att båda parter ställer sig tveksamma till förslaget i fråga. Det noterar att en ny förhandlare från f.d jugoslaviska republiken Makedonien utsetts och uppmanar båda parter att fortsatt engagera sig i samtalen under FN:s överinseende. Namnfrågan bör inte längre få vara ett hinder för f.d jugoslaviska republiken Makedoniens medlemskap i internationella organisationer, i enlighet med det ovannämnda interimsavtalet från 1995 som fortfarande är i kraft. Parlamentet varnar för att om en snabb överenskommelse mellan båda stater uteblir kan detta leda till en långvarig försening för f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens möjligheter till EU-anslutning. Bilaterala frågor på Balkan av det här slaget får inte ges företräde framför eller hindra processen för europeisk integration.

13.  Europaparlamentet noterar att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ingivit en ansökan hos Internationella domstolen beträffande artikel 11 i interimsavtalet. Parlamentet hoppas att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland åtar sig att fortsätta förhandlingarna, trots den rättsliga prövningen vid Internationella domstolen om genomförandet av interimsavtalet. Inför den nya förhandlingsrunda som ska inledas under den så kallade Nimetzprocessen hoppas parlamentet att samtliga regeringar i grannområdet ska stödja detta lands EU-integration och därmed bidra till stabilitet och välstånd i regionen.

14.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien gör för att samarbeta med grannländer som är EU-medlemsstater, i syfte att se över eventuella meningsskiljaktigheter och feltolkningar av historien som kan förorsaka motsättningar, och uppmanar till att främja gemensamt firande av landets gemensamma kulturella och historiska arv tillsammans med grannarna. Parlamentet oroar sig över bristerna på framsteg när det gäller att bemöta hatpropagandans återkomst, särskilt i medierna och utbildningsväsendet, i förhållande till grannländerna, och fortsätter att uppmana regeringen att se till att allmänheten efterlever de relevanta EU- och Europarådsnormerna.

15.  Europaparlamentet påpekar att det i en demokrati pågår ett samspel mellan regering och opposition och att det i en demokrati alltid finns plats för avvikande meningar, tas hänsyn till alternativa lösningar och finns möjligheter att skapa majoriteter för en annan politik, och att det är viktigt att se till att delar av befolkningen inte grips av rädsla för att denna tolerans minskar om ett parti har majoritet i parlamentet, något som efter det senaste parlamentsvalet är fallet i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

16.  Europaparlamentet kräver att medborgare som inger klagomål om maktmissbruk och/eller korruption förses med ett klart och tydligt intyg över sin anmälan. Parlamentet välkomnar nuvarande praxis enligt vilken medborgarna informeras om handläggningen och slutresultatet av klagomålen, och det faktum att dessa klagomål registreras av polisen och rättsväsendet på ett redigt och enhetligt sätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att intensifiera kampen mot kopplingarna mellan den organiserade brottsligheten i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Kosovo och Albanien.

18.  Europaparlamentet beklagar att den nya lagen om rättslig ställning för kyrkor, religiösa samfund och religiösa grupper av den 20 september 2007 ännu inte fått till följd att medlemmar av olika trosinriktningar upplever att de har samma möjligheter att utöva och sprida sin tro och i detta syfte äga, använda och uppföra byggnader som de två sedan länge största samfunden i landet, den "makedoniska" ortodoxa kyrkan och islam. Parlamentet påminner om att myndigheterna har en skyldighet att skydda toleransen gentemot oliktänkande och rätten till religiös mångfald.

19.  Det är beklagligt att krafter inom regeringen i tilltagande omfattning utövar påtryckningar på medierna, särskilt under valkampanjen. Europaparlamentet kräver fortsatt oberoende och mångsidig information i radio och tv, där de varierande åsikterna i samhället ska återspeglas, både genom att man garanterar den redaktionella friheten att tillhandahålla information och genom att man förhindrar att kommersiella kanaler ingår nära allianser med vissa partier eller politiker. Parlamentet oroar sig också över att tidningar och tv-kanaler ekonomiskt är starkt beroende av statlig reklam och intäkter från den, vilket kan avskräcka från kritisk journalistik.

20.  Europaparlamentet noterar att det, trots de ändringar som gjorts i sysselsättningslagen från 2005, fortfarande är oklart hur de olika fackförbunden som existerar sida vid sida kan ingå juridiskt giltiga avtal med regering och entreprenörer, i synnerhet på grund av det gällande kravet om att fackförbunden, för att kvalificera sig som avtalsparter, måste företräda 33 % av de anställda som berörs. Parlamentet anser att det här utgör ett hinder för mångfald och leder till att intresserade parter kontinuerligt ifrågasätter medlemsnivåerna i dessa fackförbund.

21.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att snabbt anlägga nya avfallsdeponier, stänga och sanera gamla soptippar och samtidigt utveckla konkreta åtgärder för sopsortering och avfallsåtervinning med olika bolag, och att bygga anläggningar för omvandling av avfall till energi respektive värme.

22.  Europaparlamentet kräver att man förbättrar och bevarar vattenkvaliteten och vattennivåerna i de gränsbelägna sjöarna Ohridsjön, Prespasjön och Doiransjön och sluter effektiva avtal om detta med grannländerna Albanien och Grekland. Det är glädjande att man utarbetat ett lagförslag om vattenförvaltning. Parlamentet uppmanar landets parlament att snabbt behandla förslaget.

23.  Europaparlamentet har med oro tagit del av de för människor och miljö negativa effekterna av oljeraffinaderiet OKTA, som är i drift i kommunen Ilinden nära Skopje och anses vara landets största förorenare.

24.  Europaparlamentet varnar för att kontinuiteten i städernas dricksvattenförsörjning kan komma att äventyras utan nya investeringar i vattenmagasin, vattenrening och vattenledningar.

25.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att försöka få igång processen för avreglering och privatisering av lokala offentliga tjänster, särskilt avseende sektorn för produktion, överföring och distribution av elenergi.

26.  Europaparlamentet beklagar att järnvägsnätet blivit sämre under de senaste åren. Parlamentet konstaterar att i synnerhet frekvenserna för såväl inrikes passagerartåg som förbindelserna till grannländerna reducerats till ett minimum och att den materiel som används är mindre lämpad för passagerartransport över förhållandevis korta avstånd, vilket gör att det behövs nya investeringar om man i framtiden vill ha kvar persontrafiken med tåg. Parlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller att bygga en järnvägsförbindelse mellan f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Bulgarien, en förbindelse som skulle kunna bidra till ekonomisk utveckling och stabilitet i regionen som helhet.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar regeringen att påskynda planering och produktion där förnybara energikällor utnyttjas, särskilt sol- och vindkraft. I detta avseende uppmanar parlamentet myndigheterna i Skopje att göra allt de kan för att utveckla en energipolitik som ligger i linje med Europeiska unionens mål och ge sitt stöd för EU:s position vid den framtida Köpenhamnskonferensen om ett avtal för tiden efter Kyotoprotokollet.

28.  Europaparlamentet oroas av att de många rapporterna om offer för våld i hemmet verkar öka och efterlyser, vid sidan av den redan befintliga familjelagen, en särskild lag mot våld i hemmet som gör det möjligt för allmänna åklagare att åtala dem som utövar våld i hemmet.

29.  Europaparlamentet oroar sig över den romska minoritetens förfördelade ställning i landet, bland annat med tanke på Amnesty Internationals senaste rapport enligt vilken 39 procent av de romska kvinnorna aldrig eller i ringa mån går i skola, 83 procent aldrig omfattats av officiellt betald sysselsättning och 31 procent lider av kroniska sjukdomar – siffror som strukturellt ligger högre än genomsnittet för kvinnor som inte är av romsk härkomst.

30.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts hittills när det gäller romernas politiska representation. Samtidigt uppmanar parlamentet regeringen att påskynda genomförandet av befintlig politik för romerna och att ställa adekvata resurser till förfogande som möjliggör detta.

31.  Precis som FN:s flyktingkommissariat UNHCR välkomnar också Europaparlamentet det faktum att ingen av de minoriteter som flytt från Kosovo och vars medlemmar inte fått något permanent uppehållstillstånd hittills tvingats lämna landet, och hoppas på en snabb överenskommelse mellan regeringen och UNHCR om ansvaret för det finansiella stödet till dessa människor.

32.  Med tanke på att den internationella finanskrisen nått Europa och skulle kunna få indirekta följder för handel och utländska investeringar på västra Balkan uppmanar Europaparlamentet kommissionen till vaksamhet och till att vid behov godkänna lämpliga åtgärder för att garantera en smidig fortsättning på stabiliserings- och associeringsprocessen för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och andra länder på västa Balkan, eftersom detta är viktigt för stabiliteten i regionen och ligger i EU:s eget intresse.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringen och parlamentet i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

(1) EUT L 80, 19.3.2008, s. 32. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0363. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0172. (4) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 402. (5) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 402. (6) EUT L 334, 19.12.2007, s. 120. (7) EUT L 334, 19.12.2007, s. 1.

Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (2008/2290(INI))

P6_TA(2009)0136 A6-0112/2009

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Annemie Neyts-Uyttebroeck med flera för ALDE-gruppen, om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien ("tribunalen") (B6-0417/2008), omfattande republikerna som utgör det territorium som fram till den 25 juni 1991 utgjorde Socialistiska federala republiken Jugoslavien, dvs. Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo och Slovenien,

–   med beaktande av att tribunalen är en FN-domstol, som verkar i Europa och hanterar europeiska frågor, upprättad 1993 som en tillfällig institution med uppdrag att särskilt undersöka allvarliga kränkningar av den internationella humanitära rätten i f.d. Jugoslavien sedan 1991 och åtala de ansvariga,

–   med beaktande av att de inhemska rättssystemen i f.d. Jugoslavien vid den tidpunkten inte var förmögna eller benägna att undersöka och åtala de ansvariga,

–   med beaktande av att tribunalen har väckt åtal mot 161 personer, att den har avslutat rättegångsförfarandena mot 116 anklagade, att ett antal anklagade för närvarande befinner sig i olika skeden av förfarandena vid tribunalen, att endast fem anklagades mål fortfarande befinner sig i förundersökningsskedet och väntar på att deras rättegångar ska inledas, och att endast två av de åtalade personerna, Ratko Mladić och Goran Hadžić, fortfarande är på fri fot(1),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner S/RES 1503 (2003) och S/RES 1534 (2004) i vilka tribunalen uppmanas att vidta alla möjliga åtgärder för att avsluta alla sina uppgifter senast i slutet av 2010 ("avslutningsstrategin"),

–   med beaktande av att datumen i avslutningsstrategin är riktdatum och inte absoluta tidsfrister,

–   med beaktande av de halvårsvisa bedömningar och rapporter som har lämnats in av tribunalens ordförande och åklagare, i enlighet med punkt 6 i FN:s säkerhetsråds resolution S/RES 1534 (2004) om framstegen i riktning mot ett genomförande av avslutningsstrategin,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/63/256 om ett övergripande förslag för lämpliga incitament för att behålla personalen vid Internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda och Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, som antogs med konsensus den 23 december 2008,

–   med beaktande av Europeiska unionens och dess medlemsstaters avsevärda och fasta stöd för tribunalen och dess arbete,

–   med beaktande av att fullständigt samarbete med tribunalen har blivit ett centralt riktmärke i EU:s politik gentemot länderna på västra Balkan,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2009 om Srebrenica(2),

–   med beaktande av artiklarna 114.3 och 83.5 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0112/2009), och av följande skäl:

A.  Tribunalen, som har sitt säte i Haag, och det arbete som utförs vid tribunalen förtjänar Europeiska unionens och dess medlemsstaters fortsatta och fulla stöd.

B.  Tribunalen har avkunnat prejudicerande domar om folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och har redan bidragit väsentligt till försoningsprocessen på västra Balkan, och därigenom även till återupprättandet och upprätthållandet av freden i regionen.

C.  Fullständigt samarbete med tribunalen har varit ett av de fasta villkor som fastslagits av Europeiska unionen i dess avtalsenliga förbindelser med länderna i regionen.

D.  Tribunalen har bidragit till att lägga grunden för nya normer inom konfliktlösning och utveckling efter konflikter i hela världen, försett eventuella framtida tillfälliga tribunaler med lärdomar och visat att effektiv och öppen internationell rättskipning är möjlig. Dess bidrag till utvecklingen av internationell straffrätt är allmänt erkänt.

E.  Vissa av tribunalens åtal, beslut och domar har betraktats som kontroversiella i olika delar av västra Balkan och på andra håll. Nyttig lärdom kan dras av dessa reaktioner, som kommer att utgöra en del av arvet efter tribunalen, men behovet av en separat överklagandekammare och ett uppsökande program understryks också.

F.  Tribunalen fortsätter att ägna sig åt många olika uppsökande insatser för att föra sin verksamhet närmare de berörda länderna, vilket innefattar underlättande av lokala mediers bevakning av rättegångarna, direkt gemenskapsuppsökning av dess tjänstemän på plats och kapacitetsbyggande insatser tillsammans med det inhemska rättsväsende som hanterar krigsförbrytelser, liksom ett antal projekt genom vilka man försöker identifiera bästa praxis.

G.  De ovan nämnda resolutionerna S/RES 1503 (2003) och S/RES 1534 (2004) från FN:s säkerhetsråd uppmanade tribunalen och Internationella tribunalen för Rwanda att slutföra alla utredningar före 2004, alla rättegångar i första instans före 2008 och allt arbete före 2010. Tribunalen har dock låtit förstå att den inte kommer att vara i stånd att avsluta rättegångarna i första instans före slutet av 2009, detta delvis på grund av det stora antalet överklaganden. Därför bör FN:s säkerhetsråd fatta ett nytt beslut som förlänger tribunalens mandat.

H.  Tribunalen har tagit initiativ till att utarbeta en plan som FN:s säkerhetsråd har godkänt i sina ovannämnda resolutioner och som blivit känd som "avslutningsstrategin". Dess syfte är att se till att tribunalen framgångsrikt och i rätt tid avslutar sitt uppdrag, i samordning med de inhemska rättssystemen i berörda länder.

I.  Planen består av tre faser och riktdatum för avslutande av tribunalens uppdrag. Det nuvarande målet är att avsluta alla förfaranden (rättegångar och överklaganden) senast 2011, med viss övergång in på 2012. För att uppnå dessa mål inriktar sig tribunalen på de högsta ledarna som misstänks för brott inom dess befogenhetsområde, och har överfört mål mot anklagade på låg- och mellannivå till behöriga nationella rättsinstanser samt ordnat med gemensam rättslig prövning av svaranden, där man dock bör se till att de sammanslagna rättegångarna inte genomförs på bekostnad av de anklagades rättigheter. Nationella åklagare och domstolar har möjlighet att inleda och driva, vilket de också gör, flera mål själva, även om vissa nationella domstolar inte kan eller inte vill driva brottmålsförfaranden i enlighet med internationella standarder och normer för rättvis prövning. Överföring till nationella domstolar har i vissa fall stött på motstånd från offer och vittnen som varit direkt involverade i målen.

J.  Tribunalens tre rättegångskammare (och en överklagandekammare) har upprätthållit sin fulla produktivitet och behandlar mål med flera anklagade. Hänskjutandet av mål till behöriga nationella rättsinstanser har haft en betydande inverkan på tribunalens arbetsbelastning överlag, men faktorer utanför dess kontroll har lett till vissa förseningar och ytterligare oförutsedda förseningar kan inte uteslutas.

K.  De två återstående personer som efterlyses, Ratko Mladić och Goran Hadžić, måste också ställas inför rätta. Deras gripande är avhängigt av vissa staters obligatoriska samarbete i enlighet med artikel 29 i tribunalens stadgar, inklusive vid sökandet, gripandet och överflyttningen av efterlysta samt vid framläggning av bevis från till exempel inhemska arkiv. Det har inte alltid varit möjligt att gripa och flytta över efterlysta och inte heller att frambringa bevis mot dem.

L.  I artikel 21 i tribunalens stadgar anges att alla anklagade personer har rätt att närvara vid rättegången. Tribunalen skulle därför inte kunna behandla målet i den anklagades frånvaro, även om den skulle ha rikliga bevis.

M.  Tribunalens åtagande att snabbt avsluta sitt uppdrag har konstaterats, men de kvarvarande målen måste behandlas utan att vara underkastade orealistisk tidspress, eftersom en sådan tidspress skulle kunna inverka menligt på den anklagades rätt till en rättvis rättegång. Det är inte möjligt att ta några genvägar som skulle äventyra säkerheten och välmåendet för dem som vittnar inför tribunalen. Riktdatumet för tribunalens avslutningsstrategi kan inte leda till straffrihet för de två kvarvarande efterlysta eller otillbörlig tidspress för de pågående rättegångarna.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, till FN:s säkerhetsråd och ordföranden för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien.

(1) Skrivelse från ordföranden vid Internationella tribunalen till FN:s säkerhetsråd, S/2008/729, den 24 november 2008. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0028.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om det femte världsforumet för vatten i Istanbul den 16–22 mars 2009

P6_TA(2009)0137 B6-0113/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av ministerförklaringarna från de fyra första världsforumen för vatten som har hållits i Marrakech (1997), Haag (2000), Kyoto (2003) och Mexico City (2006),

–   med beaktande av förklaringen från Dublinkonferensen om vatten i förhållande till hållbar utveckling (1992) där man rekommenderar antagandet av en integrerad vattenförvaltning genom vilken vattnets värde i samtliga användningsområden erkänns och principen om avgiftsbeläggning av vatten införs,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/58/217 om utropande av perioden 2005–2015 till "det internationella årtiondet för vatteninitiativ" och den 22 mars varje år till "Världsvattendagen",

–   med beaktande av ministerförklaringen från den internationella konferensen om sötvatten i Bonn 2001, där man understryker det trängande behovet av att stimulera ny finansiering från alla möjliga typer av investerare och av att stärka den offentliga finansieringen av vatten i förhållande till privata medel, samtidigt som man uppmuntrar insatser på lokal nivå,

–   med beaktande av Monterreykonferensen (2002) där man införde idén om ett globalt partnerskap för vatten i form av en mångdimensionell och jämlik dialog mellan företag, finansinstitut och det civila samhället, på initiativ av Nepad (Nytt partnerskap för Afrikas utveckling) och G8-gruppen i Genua 2001 samt forumet för partnerskap med Afrika 2003,

–   med beaktande av konventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa, som antogs i Helsingfors 1992 och trädde i kraft 1996, om upprättande av en rättslig ram för regionalt samarbete om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar,

–   med beaktande av FN:s millennietoppmöte (New York, 6–8 september 2000), där man utarbetade millenieutvecklingsmålen om att till 2015 halvera andelen människor som saknar hållbar tillgång till dricksvatten,

–   med beaktande av Zaragoza-stadgan från 2008 "En ny övergripande vision för vatten" och de rekommendationer som vattentribunen antog den 14 september 2008, den dag internationella utställningen i Zaragoza avslutades, och som översänts till FN:s generalsekreterare,

–   med beaktande av FN:s andra globala rapport om förvaltningen av vattenresurser "Vatten, ett gemensamt ansvar" som offentliggjordes 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2004 om strategin för den inre marknaden: prioriteringar för 2003–2006(1), där parlamentet i punkt 5 förklarar att "tillgång till vatten är en mänsklig rättighet och att förvaltningen av vattenresurserna därför inte bör vara underställd bestämmelserna för den inre marknaden",

–   med beaktande av UNDP:s Human Development Report 2006 "Bortom bristen på vatten: makt, fattigdom och den globala vattenkrisen", där detta FN-organ visar att fattigdom och inte den fysiska bristen på vatten är den främsta orsaken till att över en miljard människor saknar tillgång till vatten,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2006 om det fjärde världsforumet för vatten i Mexico City (16–22 mars 2006)(3),

–   med beaktande av de betydelsefulla initiativ från det europeiska civila samhället om vatten och rätten till dricksvatten för alla som hållits i Europaparlamentet, nämligen AMECE (världsförsamlingen av valda och medborgare för vatten, 18–20 mars 2007) och "Peace with Water" (12-13 februari 2009) samt avtalet om ett världsprotokoll för vatten som diskuterades,

–   med beaktande av den muntliga frågan B6-0113/2009 till kommissionen om det femte världsforumet för vatten i Istanbul, 16–22 mars 2009,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Bristen på vatten och vattenrening leder till åtta miljoner dödsfall om året. Över en miljard människor har ingen enkel tillgång till dricksvatten till ett rimligt pris, och knappt två och en halv miljard människor saknar vattenreningsresurser.

B.   2,8 miljarder människor bor i områden med vattenförsörjningsproblem, en siffra som kommer att stiga till 3,9 miljarder fram till 2030.

C.  Det är den fattiga befolkningen som är värst drabbad av klimatförändringarna och samtidigt den som har sämst möjligheter att anpassa sig till dem.

D.  Den multinationella jordbruksindustrin är världens främsta förbrukare av sötvatten (70 procent av förbrukningen), som den får till ett löjeväckande pris. Överexploateringen av vattenresurser leder till en försämring och utbredning av vattenföroreningar och en allmän försämring av marken, vilket är orsaken till att fenomen med anknytning till torka ökar och blir allt mer strukturellt betingade.

E.  De tjänster som ansvarar för användning av vatten och en rimlig förvaltning av vatten bör fastställa en prisnivå som förhindrar överexploatering i vissa sektorer och möjliggör investeringar i underhåll och förbättring av infrastruktur. Kompletterande åtgärder för att garantera en rättvis vattenförsörjning och stöd från regeringarna till fattiga familjer så att de kan betala för sina grundläggande vattenbehov bör också införas.

F.  De globala vattensubventionerna, som resulterar i konstgjort låga vattenpriser, leder till en överexploatering i vissa sektorer och är en av de främsta orsakerna till vattenbrist.

G.  Vattenförsörjningen är extremt ojämn, trots att den borde vara en grundläggande och allmän rättighet, och bör därför lämpligast bestämmas och förvaltas på lokal nivå.

H.  En avreglering av vattenförsörjningen i utvecklingsländerna, särskilt i de minst utvecklade länderna, kan om den inte åtföljs av en solid rättslig ram leda till prisökningar som drabbar de fattigaste och försämrar deras tillgång till vatten.

I.  Offentlig-privata partnerskap, som bör kombinera en stram, tydlig lagstiftning med offentligt ägande och privata investeringar, bör däremot syfta till att förbättra tillgången till vatten och vattenrening för alla liksom till en kostnadseffektivare användning.

J.  De främsta hindren för en effektiv vattenförvaltning är att vatten är politiskt och ekonomiskt lågprioriterat, dålig förvaltning, otillräckliga rättsliga ramar, dålig insyn i förhandlingarna om och tilldelningen av kontrakt, korruption och avsaknad av diskussion om avgifter.

K.  Den del av det offentliga utvecklingsbiståndet som går till vatten och vattenrening utgör enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) bara 9 procent av det bilaterala och bara 4,5 procent av det multilaterala offentliga utvecklingsbiståndet, och den är ojämnt fördelad eftersom de minst utvecklade länderna inte får mer än 24 procent av medlen trots att de har störst behov av dem.

L.  Världsforumet för vatten, som anordnas vart tredje år, är en plats för diskussion och globala politiska ställningstaganden om vattenförvaltning och vattenresurser, men hittills har insatserna från världsforumet tyvärr varit dåligt integrerade i FN:s arbete.

1.  Europaparlamentet framhåller att vatten är en gemensam tillgång för mänskligheten, och tillgång till dricksvatten bör vara en grundläggande och allmän rättighet, och kräver därför att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att se till att de fattigaste befolkningsgrupperna har tillgång till dricksvatten senast 2015.

2.  Europaparlamentet framhåller att vatten betraktas som en kollektiv nyttighet som bör stå under offentlig tillsyn, oavsett om det delvis eller helt förvaltas av den privata sektorn.

3.  Europaparlamentet understryker att all vattenförvaltningspolitik även bör omfatta skydd av folkhälsan och miljön och att världsforumet på ett demokratiskt, inkluderande och konsensusmässigt sätt bör bidra till att utforma strategier som främjar en ekonomisk och jordbruksrelaterad utveckling för en hög vattenkvalitet.

4.  Europaparlamentet begär att systemen med globala subventioner av vattenförsörjningen avskaffas eftersom de undergräver incitamenten att förvalta vatten på ett effektivt sätt och bidrar till en överdriven förbrukning. Dessa medel skulle istället kunna anslås till målinriktade subventioner, framför allt till fattig landsbygdsbefolkning, så att alla får tillgång till vatten till ett överkomligt pris.

5.  Europaparlamentet lyfter fram fördelen med att inrätta organ för en gemensam förvaltning av vatten mellan länder i samma avrinningsområde för att skapa eller förstärka en gynnsam samhörighet och mildra spänningar eller lösa konflikter.

6.  Europaparlamentet påminner om kvinnors viktiga roll i försörjningen, förvaltningen och bevarandet av vatten.

7.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att trots finanskrisen öka sina bidrag till det offentliga utvecklingsbiståndet för att uppnå millenieutvecklingsmålen om dricksvattenförsörjning, eftersom det finns ett årligt investeringsbehov på 180 000 000 000 USD.

8.  Europaparlamentet begär att resurserna i de europeiska fonderna för vatten till AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) förstärks inom ramen för den tionde europeiska utvecklingsfonden och att nya finansieringsformer, bland annat privata, liksom innovativa partnerskap inrättas, framför allt solidarisk finansiering.

9.  Europaparlamentet begär att det bilaterala offentliga utvecklingsbiståndet främjar vissa multilaterala åtgärder, som det afrikanska initiativet för vatten.

10.  Europaparlamentet anser att det offentliga utvecklingsbiståndet bör användas i kombination med resurser från de lokala myndigheterna, frivilliga donationer, banklån och privata medel, för att se till att vattensektorn får en så heltäckande finansiering som möjligt.

11.  Europaparlamentet insisterar på upprättandet av garantimekanismer som kan tillämpas av finans- och utvecklingsinstitut för att motarbeta investerares försiktighet på vattenmarknaden.

12.  Europaparlamentet anser att staten är en viktig aktör i vattenpolitiken inom ramen för sitt uppdrag att utforma politiken, vidta nödvändiga åtgärder, välja samarbetspartner och fördela ansvarsområden och samtidigt delegera verkställandet till de lokala myndigheterna.

13.  Europaparlamentet insisterar på att förvaltningen av vattenresurser ska omfattas av ett decentraliserat, inkluderande och integrerat tillvägagångssätt som gör användarna och beslutsfattarna delaktiga i utformningen av vattenpolitiken på lokal nivå.

14.  Europaparlamentet ber kommissionen att utarbeta program för att öka medborgarnas medvetenhet om vatten både i EU och dess partnerländer.

15.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att stödja de lokala myndigheterna i deras strävan efter en demokratisk vattenförvaltning som är effektiv, insynsvänlig, reglerad och uppfyller målen om hållbar utveckling för att tillgodose medborgarnas behov.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att erkänna den grundläggande roll som de lokala myndigheterna har i skyddet och förvaltningen av vatten så att de får fullt ansvar för förvaltningen av vattensektorn. Parlamentet beklagar att befogenheterna i EU:s lokala myndigheter inte värderas högre i de europeiska samfinansieringsprogrammen.

17.  Europaparlamentet ber följaktligen rådet och kommissionen att uppmuntra de lokala myndigheterna i EU att avsätta en del av avgifterna från användarna för tillhandahållandet av vattentjänster och vattenrening till decentraliserade samarbetsinsatser.

18.  Europaparlamentet begär att det offentliga ägandet ska bevaras men att det inom en lämplig regleringsmässig och rättslig ram ska göras större insatser för att engagera den privata sektorn i vattenförsörjningen så att man kan dra nytta av dess kapital, know-how och teknik för att förbättra tillgången till vatten och vattenrening för alla och för att tillgång till vatten ska erkännas som en grundläggande rättighet.

19.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas uppdrag är att integrera småskaliga privata leverantörer i sina nationella strategier för vattenförsörjning.

20.  Europaparlamentet anser att systemen med offentlig-privata partnerskap, där myndigheterna är ägare av infrastruktur och ingår kontrakt om förvaltning med den privata sektorn, kan vara ett sätt att förbättra medborgarnas tillgång till vatten och vattenrening till ett överkomligt pris.

21.  Europaparlamentet insisterar på främjandet av nya tillvägagångssätt som exempelvis bevattning av landsbygdsområden och inrättande av gröna bälten runt städer för att trygga livsmedelsförsörjningen och stärka den lokala självförsörjningen.

22.  Europaparlamentet anser att frivilligorganisationernas roll som medlare med befolkningen är ett oumbärligt komplement för att projekten i de fattiga länderna ska lyckas.

23.  Europaparlamentet efterlyser införandet av avgiftsutjämning för att de fattigaste ska få tillgång till vatten till ett överkomligt pris.

24.  Europaparlamentet är övertygat om att lokalt sparande även bör tillämpas, vilket kräver att regeringarna undanröjer alla rättsliga, skattemässiga eller administrativa hinder för utvecklingen av de lokala finansmarknaderna.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att driva en gynnsam vattenförvaltningspolitik, som grundar sig på principen om allmän, rättvis och icke-diskriminerande tillgång till rent vatten.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och stödja utvecklingsländernas ansträngningar för att anpassa sig till och minska effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet påminner i detta hänseende om vikten av ett snabbt inrättande av den globala alliansen mot klimatförändringar.

27.  Europaparlamentet begär att problematiken kring vattenförvaltningen, vattenresurserna och rätten till vatten för alla ska sättas på dagordningen för de överenskommelser som ska fastställas vid FN:s klimatkonferens (COP 15) i Köpenhamn (7–18 december 2009) om Kyotoprotokollets framtid, även mot bakgrund av arbetet i FN:s mellanstatliga klimatpanel.

28.  Europaparlamentet understryker vikten av att ta hänsyn till de fattigas behov vid utformningen av politiken för försörjning och förvaltning av vatten, framför allt de befolkningsgrupper som är värst drabbade av klimatförändringarna.

29.  Europaparlamentet ber det innevarande ordförandeskapet att företräda EU vid forumet i Istanbul med följande mandat:

30.  Europaparlamentet begär att förhandlingar ska inledas inom ramen för FN för att åstadkomma ett internationellt fördrag där man erkänner denna rättighet beträffande tillgång till dricksvatten. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och unionens ordförandeskap att ta politiska och diplomatiska initiativ i denna riktning inom FN:s generalförsamling och människorättsråd.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS–EU-ministerrådet, FN:s generalsekreterare och generalsekretariatet för internationella kommittén vid World Water Contract.

(1) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 857. (2) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 249. (3) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 294.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 en strategi för EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara

P6_TA(2009)0138 B6-0114/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2008 om EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara,

–   med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 18 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2005: Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag (KOM(2005)0132),

–   med beaktande av det handlingsprogram som antogs 1994 av internationella konferensen om befolkning och utveckling(1),

–   med beaktande av den resolution som antogs den 22 november 2007 av den fjortonde gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen om tillgång till sjukvård och läkemedel med särskild inriktning på försummade sjukdomar(2),

–   med beaktande av strategidokumentet för det tematiska programmet 2007–2013 med titeln "Att investera i människor", grundat på förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete,

–   med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) världshälsorapport 2008 med temat primär hälso- och sjukvård (Primary Health Care- Now More Than Ever),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen(3) och sin resolution av den 4 september 2008 om mödradödlighet inför FN:s högnivåmöte den 25 september 2008 och översynen av millennieutvecklingsmålen(4),

–   med beaktande av den muntliga frågan till kommissionen om revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2008 om EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara (O-0030/2009 - B6-0016/2009),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  EG:s anslag till hälso- och sjukvårdssektorn har inte ökat sedan 2000 som andel av EG:s totala utvecklingsbistånd, trots kommissionens åtagande inom ramen för millennieutvecklingsmålen och hälsokrisen i Afrika söder om Sahara.

B.  EG har inte vidtagit systematiska åtgärder i syfte att garantera tillräckliga expertkunskaper på hälsoområdet för att på ett lämpligt sätt kunna genomföra sin hälso- och sjukvårdspolitik.

C.  Den nuvarande utformningen av det allmänna budgetstödet omfattar kopplingar till hälso- och sjukvårdssektorn, men genomförandet av stödet har inte i tillräcklig utsträckning utnyttjat dessa kopplingar och tacklat behoven hos de fattigaste befolkningsgrupperna.

D.  Sektorspecifikt budgetstöd, som fokuserar på hälso- och sjukvårdssektorn, har använts i liten utsträckning av kommissionen i Afrika söder om Sahara.

E.  Hälften av befolkningen i Afrika söder om Sahara lever fortfarande i fattigdom. Afrika är den enda kontinent som inte gör framsteg i fråga om millennieutvecklingsmålen, särskilt de tre hälsorelaterade målen om barnadödlighet, mödravård och bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, som är väsentliga för att tackla fattigdomen, men som minst sannolikt kommer att uppnås fram till 2015.

F.  Trots att vissa problem konstaterats när det gäller varaktigheten i samband med hälsorelaterade projekt, har denna metod för att tillhandahålla bistånd visat sig värdefull för att stödja hälso- och sjukvårdssektorn i Afrika söder om Sahara.

G.  Varje år dör 3,5 miljoner barn före sin femte födelsedag till följd av diarré och lunginflammation.

1.  Europaparlamentet anser att svaga hälso- och sjukvårdssystem, inklusive bristen på personal, är allvarliga hinder för uppnåendet av de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, och betonar att en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemen bör vara ett centralt inslag inom ramen för fattigdomsbekämpningen. Parlamentet anser att den grundläggande hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen behöver ett stabilt och långsiktigt finansiellt stöd för att de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås.

2.  Europaparlamentet anser att det krävs ett gemensamt åtagande för att bättre resultat på området för hälsa och sjukvård och de internationellt fastställda utvecklingsmålen ska kunna uppnås. I detta avseende välkomnar parlamentet utvecklingsländernas åtagande att sträva efter att uppnå målet att använda 15 procent av de nationella budgetarna till investeringar på området för hälsa och sjukvård, i enlighet med de åtaganden som gjordes av de afrikanska ledarna i Abuja (Nigeria) i april 2001 (s.k. Abuja-15 %-målet). Parlamentet beklagar att EG endast avsatte 5,5 procent av de totala anslagen avseende den nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) till hälsoområdet.

3.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utöka biståndet till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara och att se över balansen i EG:s finansiering för att prioritera bistånd till hälso- och sjukvårdssystem.

4.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att öka sitt stöd till hälso- och sjukvårdssektorn vid halvtidsöversynen av den tionde EUF, oberoende av den nödvändiga övergripande strategin, som omfattar stöd till sektorer som inverkar på hälsosektorn såsom utbildning, vatten och sanitet, landsbygdsutveckling och styrelseformer.

5.  Europaparlamentet understryker att det åtagande som gjordes inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, nämligen att anslå 20 procent av medlen till grundläggande hälsa och grundutbildning fram till 2009, bör gälla alla EU:s anslag till utvecklingspolitiken, däribland EUF, för att vara konsekvent. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets behöriga utskott före den 10 april 2009 om hur stor andel, per land, av det totala utvecklingsbiståndet till Afrika söder om Sahara som öronmärkts för grundskole- och gymnasieutbildning och grundläggande hälsovård.

6.  Europaparlamentet ber rådet att föra in EUF i EU:s budget, vilket parlamentet vid upprepade tillfällen begärt, eftersom detta skulle göra det möjligt att förbättra samstämmigheten mellan insatserna och parlamentets kontroll av anslagen till utvecklingsområdet.

7.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att garantera att den har den hälsoexpertis som behövs för att den ska kunna spela en effektiv roll i dialogen på området för hälsa och sjukvård, genom att se till det finns expertkunskaper vid alla delegationer där hälsa och sjukvård är centrala sektorer, arbeta närmare med Echos hälsorådgivare i länder som genomlevt en konflikt, bilda närmare partnerskap med WHO för att kunna dra nytta av dess expertkunskaper och ingå formella avtal med EU:s medlemsstater för att kunna använda deras expertkunskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att före den 10 april 2009 översända till parlamentets behöriga utskott en översikt över det antal hälso- och utbildningsexperter som kommissionen ställt till förfogande för regionen, både på delegationsnivå och vid sitt huvudkontor, och en ingående tidsplan/översikt för 2009 och 2010 i vilken det anges hur kommissionen tänker öka detta antal och var dessa personer kommer att placeras, så att kommissionens svar kan beaktas i ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2007.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tekniskt stöd till den globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria på landnivå för utarbetandet av stödansökningar och genomförandet av stödavtalen samt att rapportera tillbaka till EG:s huvudkontor för att garantera att kommissionen kan agera mer ändamålsenligt på styrelsenivå.

9.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att öka sina finansiella resurser och personalresurser, både vid huvudkontoret och på delegationsnivå, för att stödja strategin på hälso- och sjukvårdsområdet i länderna samt säkra ändamålsenliga utbetalningar från den globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria. Parlamentet efterlyser högre prioritering av sjukdomar som lätt kan förebyggas, såsom diarrésjukdomar, som i stor utsträckning skulle kunna undvikas genom allmän tillgång till tvål och lämpliga kampanjer för att upplysa om vikten av att tvätta händerna.

10.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i större utsträckning använda allmänt budgetstöd för att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen med hjälp av resultatindikatorer som bygger på framstegen mot att uppnå det mål på 15 procent som fastställdes i Abuja och genomförandegraden (specifika brister i förvaltningen av de offentliga finanserna och upphandlingen), tekniskt bistånd till den politiska dialogen om hälso- och sjukvården och sunda statistiska system.

11.  Europaparlamentet bekräftar att millenniemålskontrakten kan garantera hållbara och långsiktiga investeringar i utvecklingsländerna och hjälpa dem att uppnå millennieutvecklingsmålen, men endast om kommissionen garanterar att dessa kontrakt främst fokuserar på hälso- och sjukvårdssektorn och utbildningssektorn. Parlamentet betonar emellertid att millenniemålskontrakten endast är en del av lösningen för att förbättra stödeffektiviteten och påskynda uppnåendet av de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen. Kommissionen uppmanas bestämt att också utforma alternativa strategier, särskilt för de länder som ännu inte är berättigade till millenniemålskontrakt, som ofta har större problem med att uppnå de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen och är i störst behov av utökat utvecklingsbistånd.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda indikatorer som direkt mäter resultatet av insatserna och att införa mekanismer och övervakningsinstrument för att garantera att en lämplig andel av det allmänna budgetstödet anslås till grundläggande behov, särskilt på hälsoområdet. Parlamentet betonar att detta måste åtföljas av stöd till kapacitetsuppbyggnad. Kommissionen uppmanas att före slutet av 2009 informera parlamentet om vilka åtgärder den har vidtagit.

13.  Europaparlamentet efterlyser kapacitetsuppbyggnad inom alla ministerier i syfte att garantera ökad effektivitet på hälsoområdet med hjälp av budgetstöd, eftersom det nationella deltagandet ofta är begränsat till finansministerier.

14.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i större utsträckning använda sektorspecifikt budgetstöd. Parlamentet ber kommissionen att ompröva det allmänna kravet att sektorspecifikt budgetstöd endast kan användas om hälso- och sjukvården är ett centralt område och att se över sin nuvarande resursfördelning mellan sektorspecifikt budgetstöd och allmänt budgetstöd.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla stöd till parlamentens, det civila samhällets och de lokala myndigheternas granskning av budgetstödet i syfte att garantera en stark och tydlig koppling mellan budgetstödet och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

16.  Europaparlamentet beklagar att hälso- och sjukvården endast i ett begränsat antal partnerländer (sex) valts ut som ett centralt område inom ramen för den tionde EUF. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att systematiskt uppmuntra länderna att öka sina nationella budgetar för hälso- och sjukvård genom att göra sådana ökningar till en resultatindikator i finansieringsöverenskommelserna för allmänt budgetstöd.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påta sig ett större ansvar för att främja dialogen mellan partnerländernas regeringar och det civila samhället, den privata sektorn och de nationella parlamenten.

18.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att fastställa och sprida tydliga riktlinjer om när de olika instrumenten bör användas och hur de kan kombineras för att maximera synergieffekterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera samstämmighet mellan de olika finansiella instrumenten och beakta situationen i de enskilda länderna för att säkra framsteg i fråga om de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen.

19.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna måste tillämpa EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken för att garantera att utgifterna på hälsoområdet och programmen bättre samordnas och att man i högre grad fokuserar på bortglömda bidragsmottagare, inklusive krisdrabbade och svaga stater.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med revisionsrätten fastställa hur de brister som konstaterades i revisionsrättens rapport kan åtgärdas och att lämna en rapport till parlamentets behöriga utskott om resultatet av dessa diskussioner före slutet av 2009.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, revisionsrätten och regeringarna och parlamenten i de berörda afrikanska länderna.

(1) A/CONF.171/13/Rev. 1. (2) EUT C 58, 1.3.2008, s. 29. (3) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 232. (4) Antagna texter: P6_TA(2008)0406.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om genomförandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa)

P6_TA(2009)0139 B6-0111/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från kommissionen och Europeiska centralbanken av den 4 maj 2006 om det gemensamma eurobetalningsområdet,

–   med beaktande av Europeiska centralbankens tillfälliga rapport nr 71 från augusti 2007 om de ekonomiska konsekvenserna av det gemensamma eurobetalningsområdet,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden(1) (direktivet om betaltjänster),

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 13 oktober 2008 om Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen (KOM(2008)0640),

–   med beaktande av Europeiska centralbankens sjätte framstegsrapport om det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) från november 2008,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) är avsett att vara en integrerad marknad för betalningstjänster, där effektiv konkurrens råder och där det inte görs någon åtskillnad mellan gränsöverskridande och nationella betalningar i euro.

B.  Sepa är inte enbart ett självreglerande initiativ från Europeiska betalningsrådet, utan också ett stort allmänt politiskt initiativ som stärker den ekonomiska och monetära unionen samt Lissabonagendan. Sepa stöds av direktivet om betaltjänster, som erbjuder den nödvändiga harmoniserade rättsliga ramen. Parlamentet är särskilt intresserat av huruvida Sepa kommer att ha framgång eller inte.

C.  Övergången till Sepa inleddes officiellt den 28 januari 2008 med införandet av Sepas betalningsinstrument för kreditöverföringar. Kortramverket för Sepa har varit i kraft sedan den 1 januari 2008, och enligt planerna ska Sepas direktdebiteringssystem inledas den 1 november 2009.

D.  Inga rättsligt bindande slutdatum har fastställts för övergången till Sepas instrument, och alla berörda partier har nu kommit överens om att det är viktigt att fastställa ett sådant slutdatum för att Sepa ska ha framgång.

E.  Övergången till Sepa har varit långsam. Fram till den 1 oktober 2008 hade endast 1,7 procent av de totala transaktionerna gjorts genom Sepas kreditöverföringssystem.

F.  Det är viktigt att alla relevanta aktörer – lagstiftare, bankindustrin och användare av betalningstjänster (särskilt den offentliga sektorn, som är en storanvändare av betalningsprodukter) – bidrar till att få till stånd Sepa.

G.  Användningen av Sepas instrument enbart för gränsöverskridande betalningstransaktioner kommer inte att leda till att Sepaprojektet lyckas, eftersom splittringen fortfarande skulle fortbestå och den förväntade nyttan för bankerna och deras kunder inte skulle kunna åstadkommas.

H.  Den 4 september 2008 informerade kommissionen och Europeiska centralbanken det europeiska betalningsrådet om att de är redo att stödja idén om en multilateral förmedlingsavgift (MIF) för gränsöverskridande direktdebitering inom ramen för Sepa, förutsatt att sådana avgifter kunde motiveras objektivt och tillämpas endast för en begränsad tidsperiod.

I.  Kommissionen har pekat på problem med de multilaterala förmedlingsavgifter som redan finns, och branschen har problem med att hitta en lämplig lösning.

J.  Vad gäller en lösning med EU-kort som skulle grunda sig på kortramverket för Sepa bör användningen av en multilateral förmedlingsavgift också lösas.

K.  Man bör garantera befintliga direktbetalningars rättsliga giltighet, eftersom det skulle vara besvärligt att underteckna nya direktbetalningtjänster då man byter från nationella direktdebiteringssystem till Sepas direktdebiteringssystem.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för inrättandet av ett Sepa som utsätts för effektiv konkurrens och där ingen åtskillnad görs mellan gränsöverskridande och nationella betalningar i euro.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett klart, ändamålsenligt och bindande slutdatum, som inte bör vara senare än den 31 december 2012, för övergången till Sepas instrument. Efter detta datum måste alla eurobetalningar göras i enlighet med Sepas normer.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa rättslig klarhet när det gäller tillämpningen av en multilateral förmedlingsavgift för gränsöverskridande direktdebitering, särskilt fastställande av en övergångsperiod. I slutet av denna övergångsperiod bör de multilaterala förmedlingsavgifterna kunna finnas kvar förutsatt att de respekterar kommissionens riktlinjer, vilka bör antas så snart som möjligt och grunda sig på principerna om insyn och jämförbarhet samt uppgifter om kostnader och avgifter för tjänster som tillhandahållits av leverantörer av betalningstjänster.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare klargöra frågan om multilaterala förmedlingsavgifter för kortbetalningar.

5.  Europaparlamentet efterlyser ökade ansträngningar att finna lämpliga lösningar i medlemsstaterna för att garantera befintliga direktbetalningars rättsliga giltighet inom Sepas direktdebiteringssystem.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sporra sina offentliga myndigheter att använda Sepas instrument så snart som möjligt och att ge dem en katalytisk roll vid övergången.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att övergången till Sepas instrument inte kommer att leda till dyrare betalningssystem för EU-medborgarna.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 12 mars 2009 om det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Brasilien (2008/2288(INI))

P6_TA(2009)0140 A6-0062/2009

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Véronique De Keyser för PSE-gruppen om det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Brasilien (B6-0449/2008),

–   med beaktande av avdelning V i EU-fördraget,

–   med beaktande av ramavtalet för samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Federativa republiken Brasilien(1),

–   med beaktande av det interregionala ramavtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och gemensamma marknaden i Sydamerika och dess fördragsparter, å andra sidan(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Mot ett strategiskt partnerskap mellan EU och Brasilien" (KOM(2007)0281),

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från det första toppmötet mellan EU och Brasilien i Lissabon den 4 juli 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 24 april 2008 om det femte toppmötet i Lima mellan länderna i Latinamerika, Västindien och EU(5),

–   med beaktande av Limadeklarationen som avgavs vid det femte toppmötet mellan stats- och regeringscheferna från Latinamerika, Västindien (LAC) och Europeiska unionen i Peru den 16 maj 2008,

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från det andra toppmötet mellan EU och Brasilien i Rio de Janeiro den 22 december 2008,

–   med beaktande av artikel 114.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0062/2009), och av följande skäl:

A.  Brasilien intar en allt viktigare roll som regional och global aktör och har utvecklats till en central samtalspartner för EU.

B.  Brasilien och Europeiska unionen är partnerländer som har en gemensam syn på världen och kan främja förändringar och lösningar på internationell nivå.

C.  Vid det första toppmötet mellan Europeiska unionen och Brasilien inrättades det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien som bygger på starka historiska, kulturella och ekonomiska band mellan dessa parter. Vid det andra toppmötet mellan EU och Brasilien antogs en gemensam handlingsplan som ska utgöra ramen för åtgärder under det strategiska partnerskapet under en treårsperiod.

D.  Bägge parterna delar grundläggande värderingar och principer, såsom demokrati och rättsstatsprincipen samt främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, marknadsekonomi och social sammanhållning, vilka utgör grundförutsättningar för utvecklingen av det strategiska partnerskapet.

E.  De politiska och ekonomiska integrationsprocesserna, den ständigt ökande ekonomiska globaliseringen och vikten av en debatt om bl.a. demokrati, mänskliga rättigheter och miljö har lett till att prioriteringarna i båda regionernas agendor ändrats.

F.  Brasilien har genom inrättandet av Sydamerikanska nationernas union (Unasur) gått i bräschen för integrationen i Sydamerika.

G.  Det strategiska partnerskapet kommer att utvecklas till ett viktigt incitament för att senast 2012 inrätta ett område för ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika. Detta föreslogs av parlamentet i den ovannämnda resolutionen av den 27 april 2006.

H.  Inrättandet av den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika (EuroLat) var ett avgörande steg mot att stärka den demokratiska legitimiteten och den politiska dimensionen i förbindelserna mellan EU och Latinamerika. Mercosurparlamentets framtida anslutning till denna församling kommer att stärka dess roll som ett permanent forum för politisk dialog mellan de två regionerna.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och till EU-medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förbundsrepubliken Brasiliens president och nationalkongress.

(1) EGT L 262, 1.11.1995, s. 54. (2) EGT L 69, 19.3.1996, s. 4. (3) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. (4) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0177. (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko (2008/2289(INI))

P6_TA(2009)0141 A6-0028/2009

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen, om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko (B6-0437/2008),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2008 om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko (KOM(2008)0447),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse(1),

–   med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan(2), som undertecknades den 8 december 1997 (nedan kallat det övergripande avtalet),

–   med beaktande av förklaringarna från de fem toppmöten som hittills hållits mellan stats- och regeringscheferna från Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien (EU-LAC) i Rio de Janeiro (28–29 juni 1999), Madrid (17–18 maj 2002), Guadalajara (28–29 maj 2004), Wien (12–13 maj 2006) och Lima (16–17 maj 2008),

–   med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 17 maj 2008, från det fjärde toppmötet mellan Mexiko och Europeiska unionen i Lima i Peru,

–   med beaktande av det gemensamma meddelandet från det åttonde toppmötet mellan Mexiko och Europeiska unionen i Mexiko den 13–14 oktober 2008,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från Mexikos förenta staters och Europeiska unionens gemensamma parlamentarikerkommittés sjunde sammanträde den 28–29 oktober 2008 i Mexiko,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) sammanträde den 13 oktober 2008,

–   med beaktande av det budskap som den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (EuroLat) avgav under det femte EU-LAC-toppmötet den 1 maj 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 24 april 2008 om det femte toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien, som hölls i Lima(3),

–   med beaktande av San Salvador-förklaringen som antogs vid det artonde ibero-amerikanska toppmötet för stats- och regeringscheferna den 29–31 oktober 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(4),

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 83.5 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0028/2009), och av följande skäl:

A.  Mexiko och Europeiska unionen delar ett antal grundläggande värderingar och gemensamma principer samt historiska och kulturella band.

B.  Respekten för de demokratiska principer och mänskliga rättigheter som demokratiklausulen avser utgör en grundläggande del i det strategiska partnerskapet och det övergripande avtalet och måste tillämpas av båda parter.

C.  Mexikos politiska tyngd på den internationella scenen märks allt tydligare i världen, vilket till exempel visas genom landets senaste utnämning till medlem av FN:s säkerhetsråd för perioden 2009–2010, och även på regional nivå, genom att Mexiko är ordförandeland för Rio-gruppens sekretariat 2008–2010.

D.  Europeiska unionen bör erkänna Mexikos bidrag till det multilaterala systemet, eftersom multilateralt samarbete är en grundläggande princip som båda parter, Mexiko såväl som Europeiska unionen, har lovat att främja i ett internationellt sammanhang.

E.  Mexiko har inlett ett program för strukturreformer inom strategiska sektorer och har blivit världens tionde största ekonomi, medlem i G20-länderna och G5 (Brasilien, Kina, Indien, Sydafrika och Mexiko) och dessutom är Mexiko det enda latinamerikanska landet som är medlem i OECD.

F.  Mexiko har mer än 100 miljoner invånare och befolkningen är märkbart ung, eftersom 45 % av befolkningen är under tjugo år. Mexikos geografiska läge ger landet en geostrategisk position som "bro" mellan Nord- och Sydamerika, och även mellan Karibiska havet och Stilla havet.

G.  Det övergripande avtalet bygger på tre pelare: politisk dialog, stegvis införande av ett frihandelsområde och samarbete. Sedan avtalet trädde i kraft 2000 har förbindelserna mellan de båda parterna fördjupats och stärkts på det politiska planet och även när det gäller handelsutbyte och samarbete.

H.  Vid toppmötet i Lima underströk Europeiska unionen och Mexiko den positiva utvecklingen av handels- och investeringsflödena inom ramen för det övergripande avtalet.

I.  Europeiska unionen och Mexiko har ökat sina kontakter på alla nivåer och med alla institutioner, både på det bilaterala planet och inom ramen för det övergripande avtalet, och särskilt på parlamentsområdet genom den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Mexiko och Euro-Lat.

J.  Förslaget om ett strategiskt partnerskap sammanfaller med den internationella ekonomiska och finansiella krisen och krisen kan inverka på den ekonomiska och sociala balansen i de bilaterala förbindelserna.

K.  De fördjupade förbindelserna mellan Mexiko och Europeiska unionen kan gynna samförståndet mellan Europeiska unionen och dess latinamerikanska partner i regionala och globala frågor, och kanske kan de göra det möjligt för parterna att tillsammans främja sina gemensamma värderingar och intressen i internationella och regionala forum.

L.  Detta strategiska partnerskap bör leda till bättre förbindelser mellan EU och Mexiko på två olika plan: på det multilaterala planet kan parterna samordna sig i internationellt viktiga frågor och på det bilaterala planet kan de utveckla sina förbindelser och ta specifika initiativ.

M.  De politiska och ekonomiska integrationsprocesserna, den ökade ekonomiska globaliseringen och vikten av att föra en debatt om bland annat demokrati, mänskliga rättigheter och miljöfrågor har förändrat båda regionernas prioriteringar.

N.  Mexikos strategiska läge och systemet med olika handelsavtal innebär att Mexiko har en stor strategisk betydelse för EU:s export, eftersom EU är landets andra största utländska investeringskälla.

O.  Frihandelsområdet mellan Mexiko och EU spelar en viktig roll i EU:s bilaterala förbindelser på grund av dess mycket omfattande räckvidd (som täcker varor, tjänster, upphandling, konkurrens, immateriella rättigheter, investeringar och investeringsrelaterade betalningar).

P.  Den mexikanska invandringen till Europeiska unionen är för Mexiko en av de viktigaste och känsligaste frågorna, bland flera andra, med hänsyn till det stora antalet mexikanska invandrare, många av dem högkvalificerade, som finns i Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, till EU-medlemsstaternas regeringar och parlament samt till regeringen och kongressen i Mexikos förenta stater.

(1) EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 140. (2) EGT L 276, 28.10.2000, s. 45. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0177. (4) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om den femtionde årsdagen av det tibetanska upproret och dialogen mellan Hans Helighet Dalai lama och Kinas regering

P6_TA(2009)0142 RC-B6-0135/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kina och Tibet, särskilt resolutionerna av den 10 april 2008 om Tibet(1)och den 10 juli 2008 om situationen i Kina efter jordbävningen och före OS(2),

–   med beaktande av Hans Helighet Dalai lamas uttalande till Europaparlamentet den 4 december 2008,

–   med beaktande av det uttalande om Tibet som Förenta staternas regering och Europeiska unionen gjorde vid toppmötet mellan USA och EU den 10 juni 2008,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I mars 2009 är det 50 år sedan Hans Helighet Dalai lama flydde från Tibet och började leva i exil i Indien.

B.  Åtta dialogrundor mellan Hans Helighet Dalai lamas sändebud och företrädare för den kinesiska regeringen har inte lett till något genombrott, och inga ytterligare samtal är inplanerade.

C.  Det memorandum om verkligt självstyre för det tibetanska folket som utarbetats på begäran av den kinesiska regeringen och som lades fram av Hans Helighet Dalai lamas sändebud vid den åttonde samtalsrundan i november 2008 i Peking följer principerna i den kinesiska grundlagen och respekterar Folkrepubliken Kinas territoriella integritet, men det förkastades av den kinesiska regeringen som ett försök till "halvt oberoende" eller "förtäckt oberoende".

D.  Hans Helighet Dalai lama uppmanar till icke-våld, har fått Nobels fredspris 1989 för sina insatser och begär inte ett oberoende Tibet utan ett återupptagande av förhandlingarna med de kinesiska myndigheterna för att nå fram till ett övergripande politiskt avtal om verkligt självstyre inom ramen för Folkrepubliken Kina.

E.  De senaste dagarna har de kinesiska myndigheterna skärpt säkerhetspådragen i Tibet. Journalister och utlänningar har förbjudits att besöka regionen, tillstånd som redan beviljats till utlänningar har dragits tillbaka och man genomför en kampanj för att "sätta hårt mot hårt" mot det tibetanska folket.

F.  Ett stort antal munkar från klostret An Tuo i den kinesiska provinsen Qinghai greps den 25 februari 2009 under en fredlig marsch som genomfördes med anledning av det tibetanska nyåret.

1.  Europaparlamentet uppmanar Kinas regering att betrakta det memorandum om verkligt självstyre för det tibetanska folket som lades fram i november 2008 som utgångspunkt för en saklig diskussion utmynnande i positiva och betydelsefulla förändringar i Tibet som följer principerna i Folkrepubliken Kinas grundlag och andra lagar.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta reda på exakt vad som hände under förhandlingarna mellan Folkrepubliken Kina och Hans Helighet Dalai lamas sändebud.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att med anledning av att det är 50 år sedan Hans Helighet Dalai lama gick i exil i Indien, anta en förklaring som uppmanar Kinas regering att inleda en konstruktiv dialog i syfte att nå fram till ett övergripande politiskt avtal och att hänvisa till memorandumet om verkligt självstyre för det tibetanska folket.

4.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld, oavsett om det utövas av demonstranter eller om det handlar om oproportionerligt våld från ordningsmaktens sida.

5.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart och villkorslöst frige alla de människor som frihetsberövats enbart på grund av att de deltagit i fredliga protestaktioner, och att upprätta en förteckning över alla de personer som dödats eller saknas och alla de som frihetsberövats, med uppgifter om vilka anklagelser som riktas mot dem.

6.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att ge utländska medier tillträde till Tibet, inklusive de tibetanska områdena utanför den autonoma regionen Tibet, och att avskaffa systemet med särskilda tillstånd, som hittills krävts för tillträde till den autonoma regionen Tibet.

7.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att ge FN:s människorättsexperter och erkända internationella frivilligorganisationer fritt tillträde till Tibet så att de kan undersöka situationen på plats.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att ta ett initiativ för att föra upp situationen i Tibet på dagordningen för ett sammanträde i rådet (allmänna frågor), för att diskutera vad Europeiska unionen skulle kunna göra för att uppnå framsteg på vägen mot en lösning för Tibet.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas president, regering och parlament samt till Hans Helighet Dalai lama.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0119. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0362.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om Guinea-Bissau

P6_TA(2009)0143 RC-B6-0115/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av uttalandet av EU:s ordförandeskap av den 2 mars 2009 om de tragiska händelserna i Guinea-Bissau,

–   med beaktande av presidentvalet i juni och juli 2005 och parlamentsvalet den 16 november 2008 i Guinea-Bissau,

–   med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd den 3 mars 2009 om den rådande politiska krisen i Guinea-Bissau,

–   med beaktande av uttalandet från Afrikanska unionens kommission den 2 mars 2009,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Den 2 mars 2009 sköts Guinea-Bissaus president João Bernardo Vieira till döds av överlöpare dagen efter det bombattentat som dödade landets militärchef, general Batista Tagmé Na Waié. I och med dessa dåd har två mycket mäktiga personer och rivaler avlägsnats, vilka har undkommit flera mordförsök under de senaste fyra månaderna.

B.  Eftersom dessa attentat inte har betraktats som någon kupp har Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd inte stängt av Guinea-Bissau som det gjorde med grannländerna Guinea och Mauretanien efter kupperna där förra året.

C.  Den nyvalde talmannen i nationalförsamlingen, Raimundo Pereira, fick avlägga eden för en begränsad presidentperiod i avvaktan på nya val, i enlighet med konstitutionen. Raimundo Pereira vädjade till det internationella samfundet att hjälpa till att stabilisera landet.

D.  Årtionden av politisk instabilitet i Guinea-Bissau har fört landet in i en djup kris som utmärks av bristande tillgång till rent vatten, hälsa och utbildning och av att statstjänstemän i många ministerier riskerar flera uteblivna månadslöner. Landet är en av några få stater som finns med på dagordningen för FN:s fredsbyggande kommission, som syftar till att hjälpa fattiga länder att undvika att på nytt drabbas av krig eller kaos. Dessa mord har inträffat i en tid av ökade insatser från EU och internationella organisationer för att bygga ett demokratiskt och stabilt Guinea-Bissau.

E.  EU erbjuder sedan juni 2008 rådgivning och bistånd för att stödja en reform av säkerhetssektorn i Guinea-Bissau genom sitt ESDF-uppdrag "Europeiska unionens uppdrag för reform av säkerhetssektorn i Guinea-Bissau".

F.  Parlamentsvalet i november 2008 var ett viktigt test för Guinea-Bissau, där övergången till ett demokratiskt styre behövde ett rejält uppsving. Valet berömdes av både medborgare och internationella observatörer, särskilt EU:s valobservatörsgrupp, och banade väg för ett ökat FN-stöd till landets fredsbyggande insatser. Under valperioden höll militären sig utanför valprocessen och stod fast vid att garantera en fredlig miljö.

G.  Dessa mord verkar ha koppling till en politisk spänning som har sitt ursprung i gammal rivalitet, etnisk splittring och instabilitet i de militära leden och den ständigt ökande närvaron av narkotikahandelns intressenter – en mycket invecklad och farlig bakgrundssituation som ständigt undergräver landets återhämtningsförmåga.

H.  Guinea-Bissau har problem med narkotikahandel och är en stor transitpunkt för narkotika mellan Sydamerika och Europa. Narkotikahandeln är ett allvarligt hot mot landets politiska stabilitet.

I.  De allt starkare bevisen för narkotikahandel i och runt regionen tyder på en stor fara för hela Västafrika, och det utgör redan ett stort hot mot EU eftersom det påverkar våra grannregioner.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt morden på Guinea-Bissaus president João Bernardo Vieira och landets militärchef, general Tagmé Na Waié.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med familjerna till den mördade president João Bernardo Vieira och general Tagmé Na Waié samt Guinea-Bissaus befolkning.

3.  Europaparlamentet uppmanar Guinea-Bissaus myndigheter att noggrant utreda dessa brott och föra de ansvariga inför rätta, och uppmanar det internationella samfundet att utöva det inflytande som behövs och det stöd som krävs för att uppnå detta mål. Parlamentet påpekar att fallen med morden av generalerna Ansumane Mané (2000) och Veríssimo Correia Seabra (2004) ännu inte har lösts och att mördarna varken har påträffats, åtalats eller dömts, och betonar att straffrihet inte är någon lösning.

4.  Europaparlamentet ser positivt på arméns löfte att följa Guinea-Bissaus konstitution och begär att landets konstitutionella ordning respekteras fullt ut.

5.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att lösa sina dispyter på politisk och fredlig väg inom ramen för Guinea-Bissaus institutioner och motsätter sig alla försök att få ett regeringsskifte genom okonstitutionella medel.

6.  Europaparlamentet hoppas att presidentvalet kommer att hållas inom 60 dagar i enlighet med konstitutionen, och uppmanar medlemsstaterna och det internationella samfundet att se till att Guinea-Bissau får det ekonomiska och tekniska stöd som det behöver för att genomföra trovärdiga val.

7.  Europaparlamentet betonar att Guinea-Bissau riskerar att förbli instabilt och oförmöget att klara av den omåttliga korruptionen eller ändra sin status som viktigt transitland för narkotika så länge landets institutioner är strukturellt svaga.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN, Afrikanska unionen, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), de portugisiskspråkiga ländernas gemenskap (CPLP) och andra medlemmar av det internationella samfundet att övervaka händelseutvecklingen i Guinea-Bissau, hjälpa till att upprätthålla den konstitutionella ordningen och fortsätta att stödja fredsbyggande insatser i landet.

9.  Europaparlamentet efterlyser omedelbara samtal mellan de olika politiska grupperingarna i landet för att utarbeta ett program som alla aktörer ställer sig bakom, som bland annat skulle bestå av att påskynda reformen av säkerhetssektorn, en omarbetad vallagstiftning, en reform av den offentliga förvaltningen, åtgärder mot korruption, makroekonomisk stabilisering och samråd med det civila samhället om nationell försoning.

10.  Europaparlamentet ser positivt på Ecowas beslut den 3 mars 2009 om att sända en delegation till Guinea-Bissau, bestående av ministrar från Nigeria, Burkina Faso, Kap Verde, Gambia och Senegal samt ordföranden för Ecowas kommission, samt det beslut som fattades samma dag av CPLP om att sända en politisk delegation till Guinea-Bissau, under ledning av den portugisiska utrikes- och samarbetsministern, som båda engagerar samtliga aktörer i ett försök att återvinna förtroendet hos politiker, säkerhetsstyrkor och det civila samhället och låta landet återgå till ett konstitutionellt normalläge.

11.  Europaparlamentet är djupt oroat av och vill fästa uppmärksamhet vid det hot som omlastningen av narkotika från så avlägsna länder som Colombia och Afghanistan och människohandeln innebär för konsolideringen av fred i Guinea-Bissau och för stabiliteten i den västafrikanska regionen, och uppmanar FN:s organ att med lämpligt stöd från Ecowas utarbeta en regional handlingsplan för att ta itu med denna utmaning.

12.  Europaparlamentet uppmanar FN:s fredsbevarande kommission att hjälpa till att se till att det utlovade biståndet (både ekonomiskt och tekniskt) fortsätter, särskilt till reformen av säkerhetssektorn, den administrativa reformen och kampen mot narkotikahandel.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att erbjuda rådgivning och bistånd till stöd för reformen av säkerhetssektorn i Guinea-Bissau genom sitt ESFP-uppdrag "Europeiska unionens uppdrag för reform av säkerhetssektorn i Guinea-Bissau" och att rapportera om de framsteg som hittills uppnåtts.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s och Ecowas generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU, CPLP:s sekretariat samt Guinea-Bissaus regering och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om Filippinerna

P6_TA(2009)0144 RC-B6-0121/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det uttalande som ordförandeskapet gjorde på EU:s vägnar den 15 september 2008 om situationen på Mindanao,

–   med beaktande av den appell som EU:s och Förenta staternas ambassadörer och Australiens biträdande beskickningschef utfärdade den 29 januari 2009,

–   med beaktande av det tredje sammanträdet för trepartsöversynen av genomförandet av 1996 års fredsavtal mellan Moros nationella befrielsefront (MNLF) och Filippinernas regering, som hölls den 11–13 mars 2009,

–   med beaktande av den gemensamma Haagförklaringen från den filippinska regeringen och Filippinernas nationella demokratiska front (NDFP) av den 1 september 1992 samt den första och andra gemensamma Osloförklaringen av den 14 februari och den 3 april 2004,

–   med beaktande av kommissionens landstrategidokument för Filippinerna (2007–2013), stödprogrammet för fredsprocessen inom ramen för stabilitetsinstrumentet och förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Filippinerna,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Filippinerna, särskilt den av den 26 april 2007(1), och sitt fortsatta stöd till fredsförhandlingarna mellan den filippinska regeringen och NDFP i enlighet med sina resolutioner av den 17 juli 1997(2) och den 14 januari 1999(3),

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Flera beväpnade grupper, i synnerhet Moros islamiska befrielsefront (MILF), har bekämpat regeringstrupper i de södra delarna av landet sedan 1969, vilket gör detta till ett av Asiens mest långlivade uppror.

B.  Konflikten mellan regeringen och upprorsmakarna inom NDFP har skördat mer än 40 000 dödsoffer, och sporadiskt våld har fortsatt att förekomma trots att en vapenvila utlystes 2003 och trots att fredsförhandlingar har pågått.

C.  Stridigheterna mellan regeringsstyrkorna och MILF på Mindanao blossade upp på nytt i augusti 2008, sedan landets högsta domstol funnit att avtalsmemorandumet mellan MILF och Filippinernas regering om rätt till land stred mot konstitutionen, ett memorandum som skulle ha gett omfattande självstyre för Bangsamoro-nationen.

D.  Till följd av de nya stridigheterna har över hundra människor dödats och runt 300 000 fördrivits. Av dessa befinner sig många alltjämt i evakueringscentra.

E.  Fredsförhandlaren Malaysia drog tillbaka sina övervakare av vapenvilan från Mindanao i april 2008 på grund av att det inte gjordes några framsteg i fredsprocessen, men landet är villigt att ompröva sin roll om den filippinska regeringen klargör sin förhandlingsposition.

F.  Fredssamtalen mellan regeringen och NDFP körde fast 2004, och sedan dess har den norska regeringen gjort stora ansträngningar för att uppmuntra båda sidorna att återuppta de formella samtalen.

G.  Hundratals aktivister, fackföreningsmedlemmar, journalister och religiösa ledare i Filippinerna har dödats eller förts bort sedan 2001, och den filippinska regeringen förnekar att säkerhetsstyrkorna och armén på något sätt skulle vara inblandade i dessa politiska mord, trots starka bevis på motsatsen.

H.  Under 2008 förekom många fall där lokala domstolar förklarade gripandet och kvarhållandet av aktivister olagligt och beordrade att de skulle friges. Senare greps dock samma människor igen och åtalades för uppror eller mord.

I.  Filippinernas domstolsväsen är inte oberoende. Advokater och domare utsätts för trakasserier och mord, och vittnenas utsatta position omöjliggör ordentliga brottsutredningar och åtal mot de ansvariga.

J.  De flesta av dessa utomrättsliga avrättningar har inte följts av någon formell brottsutredning, och gärningsmännen slipper undan straff trots regeringens många påståenden om att den har vidtagit åtgärder för att sätta stopp för dödandet och för att dra gärningsmännen inför rätta.

K.  I april 2008 utredde FN:s människorättsråd situationen i Filippinerna och pekade på straffriheten för de skyldiga till de utomrättsliga avrättningarna och ofrivilliga försvinnandena. Regeringen avvisade emellertid rekommendationerna om en uppföljningsrapport.

L.  För att få ett slut på bortrövandena och de utomrättsliga avrättningarna är det nödvändigt att gripa sig an de ekonomiska, sociala och kulturella orsakerna till våldet i Filippinerna.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de hundratusentals internflyktingarna på Mindanao och uppmanar den filippinska regeringen och MILF att göra allt som står i deras makt för att få till stånd en situation där dessa människor kan återvända hem. Parlamentet efterlyser förstärkta nationella och internationella insatser för att skydda internflyktingarna och verka för deras rehabilitering.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att konflikten kan lösas endast genom dialog och att en lösning på detta långlivade uppror är av avgörande betydelse för utvecklingen i stort i Filippinerna.

3.  Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att snarast återuppta fredsförhandlingarna med MILF och att klargöra statusen och framtiden för avtalsmemorandumet efter den ovannämnda domen från Högsta domstolen. Parlamentet välkomnar regeringens tillkännagivande att den tänker överge de krav som ställts för att återuppta samtalen.

4.  Europaparlamentet välkomnar de samtal som under norsk medling hölls mellan den filippinska regeringen och NDFP i Oslo i november 2008 och hoppas att formella förhandlingar kan återupptas snabbt även i detta fall. Parlamentet uppmanar parterna att fullgöra sina bilaterala avtal för den gemensamma övervakningskommittén ("Joint Monitory Committee"), att mötas i enlighet med det övergripande avtalet om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt (CARHRIHL) och att tillåta gemensamma utredningar om brott mot de mänskliga rättigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillhandahålla och underlätta stöd och bistånd till parterna i arbetet med att genomföra CARHRIHL, särskilt genom utvecklings-, bistånds- och rehabiliteringsprogram.

6.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att stödja den filippinska regeringen i dess insatser för att föra fredsförhandlingarna framåt, bland annat genom medling om detta skulle begäras och genom stöd till den internationella övervakningsgrupp som har till uppgift att övervaka vapenvilan mellan militären och MILF.

7.  Europaparlamentet anser att den internationella övervakningsgruppen skulle kunna få en viktigare roll genom ett starkare utredningsmandat och genom en överenskommelse om att dess resultat ska offentliggöras.

8.  Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att öka utvecklingsbiståndet till Mindanao för att förbättra de eländiga levnadsvillkoren för lokalbefolkningen och välkomnar det ekonomiska stöd på över 13 miljoner EUR i livsmedelsbistånd och annat bistånd som EU har gett till Mindanao sedan stridigheterna bröt ut på nytt i augusti 2008.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de hundratals fallen av utomrättsliga avrättningar av politiska aktivister och journalister under de senaste åren i Filippinerna och över den roll som säkerhetsstyrkorna har spelat i iscensättandet och utförandet av dessa mord.

10.  Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att vidta åtgärder för att utreda de utomrättsliga avrättningarna och ofrivilliga försvinnandena och att inrätta en oberoende övervakningsmekanism som ska utöva tillsyn över utredningarna och åtalen mot gärningsmännen.

11.  Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att vidta åtgärder för att få ett slut på de systematiska hoten och trakasserierna mot politiska aktivister, människorättsaktivister, medlemmar av det civila samhället, journalister och vittnen i brottmålen och att garantera verkligt effektivt vittnesskydd.

12.  Europaparlamentet uppmanar sitt krav att de filippinska myndigheterna ska garantera FN:s särskilda organ för skydd av de mänskliga rättigheterna obegränsat tillträde till landet. Vidare uppmanas de filippinska myndigheterna att snabbt anta och genomföra lagar för att de internationella människorättsinstrument som landet har ratificerat (exempelvis mot tortyr och ofrivilliga försvinnanden) ska införlivas i nationell rätt.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att EU:s finansiella stöd till Filippinernas ekonomiska utveckling kombineras med granskning av eventuella kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, varvid särskild hänsyn bör tas till att uppmuntra dialog och integration av alla samhällsgrupper.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Filippinernas president och regering, MILF, NDFP, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i Aseans medlemsstater.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 788. (2) EGT C 286, 22.9.1997, s. 245. (3) EGT C 104, 14.4.1999, s. 116.

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2009 om utvisningen av icke-statliga organisationer från Darfur

P6_TA(2009)0145 RC-B6-0127/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det uttalande som ordförandeskapet gjorde den 6 mars 2009 på Europeiska unionens vägnar till följd av Internationella brottmålsdomstolens beslut att utfärda en arresteringsorder mot Sudans president Omar Hassan al-Bashir, (ICC)

–   med beaktande av kommissionsledamot Louis Michels uttalande av den 5 mars 2009 om utvisningen av humanitära icke-statliga organisationer från Sudan,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Sudan/Darfur, i vilka parlamentet framför allt uttryckte sitt fortsatta stöd till Internationella brottmålsdomstolen ICC,

–   med beaktande av Romstadgan för ICC och dess ikraftträdande den 1 juli 2002,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution S/Res/1593 (2005), som antogs den 31 mars 2005, genom vilken situationen i Darfur hänsköts till ICC,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Internationella brottmålsdomstolens förundersökningskammare utfärdade den 4 mars 2009 en arresteringsorder gentemot Sudans president Omar Hassan al-Bashir för misstänkta brott mot mänskligheten och krigsbrott i Sudans konfliktdrabbade provins Darfur.

B.  Till följd av ICC:s beslut bestämde den sudanesiska regeringen sig för att utvisa 13 ledande icke-statliga organisationer från Darfur.

C.  De icke-statliga organisationerna i Darfur ansvarar för de mest omfattande humanitära insatserna i världen. Enligt FN:s rapporter är upp till 4,7 miljoner människor, inklusive 2,7 miljoner internflyktingar, i behov av hjälp.

D.  Utvisningen av de icke-statliga organisationerna kan leda till ökad mortalitet och morbiditet, eftersom alla hälso- och sjukvårdstjänster avbryts och infektionssjukdomar såsom diarré och luftvägsinfektioner bryter ut. Konsekvenserna av utvisningen kan bland annat bli en försvagning av immunitetsskyddet och en ökning av dödligheten bland barn om de inte får tillgång till vård vid näringskliniker och näringsinriktad hjälp.

E.  De icke-statliga organisationerna har utvisats vid en tidpunkt då deras tjänster i allra högsta grad är nödvändiga, särskilt med hänsyn till att en epidemi av hjärnhinneinflammation för närvarande härjar i västra Darfur. Utvisningen kommer att lämna sjuka människor i en situation med extremt begränsad tillgång, eller ingen tillgång alls, till sjukvårdsbehandling.

F.  FN:s doktrin om skyldigheten att skydda innebär att det i situationer där de nationella myndigheterna är uppenbart oförmögna att skydda sin befolkning är andra aktörers ansvar att tillhandahålla det skydd som krävs.

G.  Sudans regering är som FN-medlem skyldig att samarbeta med ICC i kraft av resolution S/Res/1593 (2005), som säkerhetsrådet antog med stöd av sina befogenheter enligt kapitel 7.

H.  Det är beklämmande att den sudanesiska regeringen sedan arresteringsordern utfärdades vid upprepade tillfällen har vägrat att samarbeta med ICC och på olika sätt trotsat domstolen och det internationella samfundet.

1.  Europaparlamentet fördömer bestämt utvisningen av 13 humanitära biståndsorganisationer från Darfur till följd av den internationella arresteringsorder som ICC utfärdade den 4 mars 2009 mot president al-Bashir.

2.  Europaparlamentet kräver att alla biståndsarbetare knutna till den belgiska avdelningen av Läkare utan gränser som kidnappades den 11 mars 2009 ur organisationens lokaler i Saraf-Umra, 200 km väster om d'El-Facher, huvudstaden i Norra Darfur, omedelbart och villkorslöst ska släppas fria.

3.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över utvisningarnas omedelbara konsekvenser för tillhandahållandet av humanitärt bistånd, som är av vital betydelse för hundratusentals människor.

4.  Europaparlamentet kräver att Sudans regering omedelbart drar tillbaka sitt beslut att utvisa 13 biståndsorganisationer och låter dem fortsätta sitt mycket viktiga arbete för att säkra överlevnaden för Darfurs sårbara befolkningar. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utöka insatserna för att få Afrikanska unionen, Arabförbundet och Kina att försöka påverka Sudan i denna riktning.

5.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att vidta positiva åtgärder för att garantera att människorättsaktivister i Sudan inte förföljs om de uttalar sig positivt om ICC:s beslut, och att avstå från alla trakasserier och hotelser gentemot människorättsaktivister.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för Sudan, regeringen i Sudan, medlemsstaternas regeringar och parlament, medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, Afrikanska unionens institutioner, Arabförbundets institutioner och åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen.