Antagna texter - Utveckling av ett EU-område för straffrättskipning

Choisissez la langue de votre document :

Index

Föregående

Nästa

All text

Förfarande : 2009/2012(INI)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång : A6-0262/2009
Ingivna texter : A6-0262/2009		Debatter : PV 06/05/2009 - 13 CRE 06/05/2009 - 13		Omröstningar : PV 07/05/2009 - 9.15 Röstförklaringar Röstförklaringar		Antagna texter : P6_TA(2009)0386

Antagna texter

151k

64k

Torsdagen den 7 maj 2009 - Strasbourg

Utveckling av ett EU-område för straffrättskipning

P6_TA(2009)0386

A6-0262/2009

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 7 maj 2009 om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning (2009/2012(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

– med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Panayiotis Demetriou, för PPE-DE-gruppen om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning (B6-0335/2008),

– med beaktande av artiklarna 6, 29, 31.1 c, 34.2 a och 34.2 b i EU-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 47, 48, 49 och 50, och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 5, 6, 7 och 13,

– med beaktande av kommissionens grönbok av den 19 februari 2003 om rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen (KOM(2003)0075) och kommissionens grönbok av den 26 april 2006 om oskuldspresumtion (KOM(2006)0174), kommissionens förslag till rådets rambeslut om vissa rättssäkerhetsgarantier i brottmål i Europeiska unionen (KOM(2004)0328) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 april 2005 i samband därmed(1),

– med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 9 mars 2004 om fängslade personers rättigheter i Europeiska unionen(2),

– med beaktande av rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa domar i Europeiska unionen(3) samt parlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008 i samband därmed(4),

– med beaktande av rapporten från Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (CEPEJ) vid Europarådet med titeln "European judicial systems: Efficiency of justice" från 2008,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 februari 2008 om inrättande av ett forum för diskussion om EU:s politik och praxis på rättsområdet (KOM(2008)0038),

– med beaktande av slutsatserna från rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 27-28 november 2008 om inrättande av ett nätverk för lagstiftningssamarbete mellan Europeiska unionens medlemsstaters justitieministerier,

– med beaktande av Republiken Frankrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om inrättande av ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning(5), parlamentets ståndpunkt av den 24 september 2002 i samband därmed(6), kommissionens meddelande av den 29 juni 2006 om rättslig utbildning i Europeiska unionen (KOM(2006)0356) och resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om utbildning av domare, åklagare och övrig personal inom domstolsväsendet i Europeiska unionen(7),

– med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om de nationella domarnas roll i det europeiska rättssystemet(8) för att främja utformandet av en genuin rättskultur för EU,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2007 om Eurojusts och det europeiska rättsliga nätverkets roll i bekämpningen av organiserad brottslighet och terrorism i EU (KOM(2007)0644), den konsoliderade versionen av rådets beslut 2002/187/RIF om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (5347/2009), rådets beslut 2008/976/RIF av den 16 december 2008 om det europeiska rättsliga nätverket(9) samt parlamentets ståndpunkt av den 2 september 2008 i samband därmed(10),

– med beaktande av rådets rambeslut 2008/978/RIF av den 18 december 2008 om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar eller uppgifter som ska företes i brottmål(11) samt parlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2008 i samband därmed(12),

– med beaktande av undersökningen "Analysis of the future of mutual recognition in criminal matters in the European Union"(13) [analys av framtiden för ömsesidigt erkännande inom straffrätten i EU] som nyligen publicerades av Université Libre de Bruxelles,

– med beaktande av rådets rambeslut om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (17506/2008),

– med beaktande av utvärderingsrapporten om tillämpningen av rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(14),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2008 som behandlar beslagtagande av kriminella organisationers tillgångar och egendom (KOM(2008)0766),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2008 med titeln "Mot en europeisk strategi för e-juridik" (KOM(2008)0329), rådets slutsatser om en strategi för e-juridik, Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om e-juridik(15) liksom Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 oktober 2008 om förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (ECRIS) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2008/.../RIF(16) samt rådets slutsatser om en rapport om de framsteg som gjorts under det franska ordförandeskapet när det gäller e-juridik, som antogs vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 27–28 november 2008,

– med beaktande av Europaparlamentets tidigare rekommendationer(17) till rådet,

– med beaktande av Lissabonfördraget, särskilt kapitel 4, artiklarna 82–86 (straffrättsligt samarbete) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av behovet att fastställa det bästa sättet att utveckla ett EU-område för straffrättskipning,

– med beaktande av utarbetandet av det kommande Stockholmsprogrammet,

– med beaktande av behovet av en ökad dialog om dessa frågor med de nationella parlamenten, civilsamhället och de rättsliga myndigheterna,

– med beaktande av artiklarna 114.3 och 94 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0262/2009), och av följande skäl:

A. Rättskipningen faller inom medlemsstaternas nationella behörighetsområde.

B. Mot bakgrund av Lissabonfördraget bör det betonas att, med detta i kraft, EU:s behörighet inom området straffrättsligt samarbete skulle utökas och att det skulle innebära tillämpning av lagstiftningsförfarandet genom medbeslutande inom detta område genom avskaffande av pelarsystemet.

C. I Haagprogrammet, liksom i Tammerforsprogrammet, prioriteras upprättandet av ett EU-område för rättvisa. Där betonades också att rättvisan skulle stärkas genom ökat förtroende och större ömsesidigt förtroende, genomförande av programmet om ömsesidigt erkännande, utarbetande av likvärdiga standarder för rättssäkerhetsgarantier i brottmål, tillnärmning av lagstiftningen – för att undvika att brottslingar drar nytta av skillnader mellan rättsliga system och för att säkerställa att medborgarna skyddas oavsett var de befinner sig inom EU – och för att främja utvecklingen av Eurojust.

D. Enligt kommissionens rapport av den 2 juli 2008 om genomförandet av Haagprogrammet 2007 (KOM(2008)0373) har resultaten inom det straffrättsliga samarbetet varit ganska ringa, med politiska blockeringar och fördröjningar som återspeglas i det minskade antalet antagna instrument, medan en tillfredsställande utveckling har noterats inom andra områden, såsom samarbete i civila frågor, gränsförvaltning, laglig och olaglig migration samt asylpolitik.

E. Brottmål har relevanta och talrika konsekvenser i termer av de grundläggande friheterna för både brottsoffer, misstänkta och tilltalade.

F. Skyddandet av rättigheter såsom rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtion, rätten till försvar, rätten för brottsoffer, "ne bis in idem-principen" och ett processrättsligt minimiskydd vid frihetsberövande före rättegång har den främsta betydelsen vid brottmål.

G. Det dagliga straffrättsliga samarbetet grundar sig fortfarande på instrument för ömsesidigt bistånd såsom konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 och Europarådets konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 1959.

H. Inom ramen för den europeiska rättens syften och principer, innebär principen om ömsesidigt erkännande att ett beslut, när det har meddelats av en behörig rättslig myndighet i en medlemsstat, träder i kraft direkt och utan inskränkningar inom hela unionens territorium, och medlemsstaternas rättsliga myndigheter inom det område där beslutet kan verkställas ska medverka i genomdrivandet av beslutet som om det varit ett beslut från en behörig myndighet i denna medlemsstat, om inte det instrument där det genomförs begränsar dess genomförande.

I. Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande, som utgör grundvalen för det rättsliga samarbetet sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors, har långt ifrån uppnåtts på ett tillfredsställande sätt och måste åtföljas av enhetliga förfarande- och rättssäkerhetsgarantier.

J. Där den genomförs, såsom är fallet med den europeiska arresteringsordern, har principen om ömsesidigt erkännande visat sig vara effektiv och gett ett stort mervärde för det rättsliga samarbetet inom EU.

K. För att vara helt effektiv är principen om ömsesidigt erkännande i stor utsträckning beroende av inrättandet av en gemensam europeisk rättskultur som grundar sig på ömsesidigt förtroende, gemensamma principer, samarbete och en viss grad av samordning – till exempel, i definitionen av vissa brott och i påföljderna – och ett genuint skydd av de grundläggande rättigheterna särskilt när det gäller rättssäkerhetsgarantier, miniminormer för förhållanden och översyn i samband med förvar, fångars rättigheter och tillgängliga prövningsmekanismer för individer.

L. Rättslig utbildning för domare, åklagare, försvarsadvokater och andra som medverkar i rättskipningen spelar en nyckelroll för det ömsesidiga förtroendet och i utvecklingen av en gemensam europeisk rättskultur. Samtidigt främjas den rätta balansen mellan åklagarsidans och försvarets intressen och kontinuitet och ett effektivt försvar vid gränsöverskridande mål säkras.

M. Många framsteg har gjorts inom den rättsliga utbildningen, särskilt tack vare bidraget från det europeiska nätverket för rättslig utbildning och dess verksamhet.

N. Trots de viktiga resultat som hittills uppnåtts, har nätverkets roll varit begränsad på grund av begränsningar beträffande organisationsstrukturen och bristen på tillräckliga resurser.

O. På grund av den ovannämnda situationen ges rättsliga myndigheter för närvarande inte de utbildningsverktyg som de behöver för att korrekt tillämpa EU-lagstiftningen. Bara en mycket liten del av rättsväsendet har tillgång till EU-inriktad rättslig utbildning.

P. De framtida åtgärderna för att utveckla EU-området för straffrättskipning behöver grundas på en öppen, korrekt och kontinuerlig övervakning av genomförandet av EU:s politik och rättsliga instrument samt vilken kvalitet och effektivitet som medlemsstaterna uppvisar på ett rättsligt plan.

Q. För närvarande finns det inom EU ingen övergripande, konstant och tydlig tillsyn av EU:s politik inom det straffrättsliga området, och inte heller av rättskipningens kvalitet och effektivitet.

R. En sådan utvärdering skulle vara grundläggande för EU-beslutsfattare i färd med att ta fram de lämpligaste rättsliga åtgärderna samtidigt som de söker främja medlemsstaternas ömsesidiga förtroende för varandras rättsliga system.

S. Detta utvärderingssystemet bör ta hänsyn till befintliga utvärderingssystem utan att man dubblerar insatser och resultat, och parlamentet bör ges en aktiv roll.

T. Det nyligen inrättade forumet för diskussion om EU:s politik och praxis på rättsområdet skulle kunna ge ett viktigt bidrag vid förhandsbedömningen av EU:s lagstiftningsinitiativ.

U. För att säkra enhetlighet och konsekvens i EU:s åtgärder, och samtidigt skydda grundläggande mänskliga rättigheter, bör offentliga samråd med lämpliga förfaranden, inbegripet konsekvensbedömningar, hållas innan förslag och initiativ för antagande av EU:s lagstiftningsinstrument framläggs av kommissionen eller medlemsstaterna.

V. Ett konstant utbyte av information, praxis och erfarenheter mellan rättsliga myndigheter i medlemsstaterna utgör ett grundläggande bidrag till utvecklingen av en miljö som bygger på ömsesidigt förtroende, såsom de påfallande resultat som har uppnåtts med utbytesprogrammet för rättsliga myndigheter visar.

W. Ett generellt uppgiftsskyddssystem som är tillfredsställande saknas fortfarande inom det straffrättsliga samarbetet, och i avsaknad av ett sådant behöver de registrerades rättigheter noga regleras för varje enskilt rättsligt instrument.

X. För att vara effektivt måste ett EU-område för straffrättskipning kunna dra nytta av ny teknik, med respekt för de grundläggande rättigheterna, och använda Internetverktyg vid genomförandet av EU:s politik samt i spridningen av och diskussionen om information och förslag.

Y. Det nationella rättsväsendets roll blir alltmer relevant i kampen mot gränsöverskridande brottslighet och samtidigt i skyddet av grundläggande rättigheter och friheter.

Z. Samordningsorgan som Eurojust har visat sig ge ett verkligt mervärde. Deras åtgärder mot gränsöverskridande brottslighet har utvecklats på ett markant sätt trots att deras befogenheter fortfarande är alltför begränsade. Vissa medlemsstater har visat sig vara motvilliga att lämna ut information i detta sammanhang.

AA. Samordningen av försvarsadvokater är bristfällig och bör beaktas i form av en stödorganisation som backas upp på EU nivå.

AB. Maffia och organiserad brottslighet i allmänhet har blivit ett gränsöverskridande fenomen som har ett socialt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt inflytande på medlemsstater och grannländer, och som också behöver bekämpas på social nivå, i samarbete med civilsamhället och demokratiska institutioner.

1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Ett EU-område för straffrättskipning måste baseras på respekt för de grundläggande rättigheterna. Rådet uppmanas därför att återuppta arbetet med att skydda de grundläggande rättigheterna och att särskilt, utan dröjsmål, anta

	–	ett ambitiöst rättsligt instrument om rättssäkerhetsgarantier i brottmål – grundat på principen om oskuldspresumtion – såsom rätten till "rättighetsinformation", rätten till rättshjälp, vid behov rätten till gratis rättshjälp både före och under rättegången, rätten att lägga fram bevis, rätten att informeras på ett språk som den misstänkte/tilltalade kan förstå om anklagelsernas karaktär och/eller motiv och/eller om anledningarna till misstanke, rätten att få tillgång till alla relevanta handlingar på ett språk som den misstänkte/den tilltalade förstår samt rätten till en tolk, rätten att höras och rätten till försvar, skydd av misstänkta/tilltalade som inte kan förstå eller följa förfarandena, miniminormer för häktning, villkor och skydd för minderåriga misstänkta/tilltalade samt effektiva och tillgängliga prövningsmekanismer för individer,
	–	en övergripande rättslig ram som ger brottsoffer bästa möjliga skydd, bland annat adekvat ersättning och skydd av vittnen, särskilt i fråga om mål som gäller organiserad brottslighet,
	–	ett rättsligt instrument om bevisens tillåtlighet i brottmål,
	–	åtgärder för att fastställa miniminormer för förhållandena i fängelser och häkten samt gemensamma rättigheter för fångar inom EU, inbegripet, bland annat, rätten till kommunikation och konsulärt stöd,
	–	vidta åtgärder för att agera genom ledning och stöd till civilsamhället och institutioner i deras strävan att bekämpa maffia och vidta åtgärder med sikte på att anta ett rättsligt instrument för beslagtagande av internationella kriminella organisationers finansiella tillgångar och egendom och för användning av dessa för sociala syften.

Principen om ömsesidigt erkännande är grundvalen för det straffrättsliga samarbetet. Rådet uppmanas därför att så snabbt som möjligt anta de EU-rättsliga instrument som fortfarande behövs för att denna princip ska genomföras fullt ut, samt att säkra utvecklingen av likvärdiga standarder för rättssäkerhetsgarantier och en tillnärmning av minimiregler när det gäller aspekter av det rättsliga förfarandet.

Rådet uppmanas att tillsammans med medlemsstaterna effektivt genomföra principen om ömsesidigt erkännande inom det straffrättsliga området och att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt svårigheterna och resultaten vid genomförandet och vid den dagliga tillämpningen av den europeiska arresteringsordern, och se till att medlemsstaterna i sin tillämpning av denna princip respekterar grundläggande rättigheter och allmänna rättsliga principer enligt artikel 6 i EU fördraget.

Rådet uppmanas att uppmana medlemsstaterna att tillämpa proportionalitetsprincipen vid tillämpning av rambeslutet om den europeiska arresteringsordern samt att uppmärksamma andra rättsliga instrument, exempelvis förhör genom videokonferens, som med lämpliga skyddsåtgärder kan vara lämpade i specifika fall.

Rådet uppmanas att i samarbete med parlamentet granska den aktuella situationen för det straffrättsliga samarbetet inom EU, och beakta både brister och framsteg.

Rådet uppmanas att tillsammans med kommissionen och parlamentet inrätta en expertgrupp (jurister) med uppdrag att genomföra en studie över likheterna och skillnaderna mellan medlemsstaternas straffrättssystem och att presentera förslag om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning som skapar balans mellan behoven att fullfölja brottmål på ett effektivt sätt och att skydda de individuella rättigheterna.

Rådet uppmanas att tillsammans med kommissionen och parlamentet – i samarbete med relevant utskott vid Europarådet såsom CEPEJ, och med befintliga europeiska nätverk som verkar inom straffrättsfrågor – fastställa ett objektivt, opartiskt, överskådligt, omfattande, övergripande, horisontellt och kontinuerligt tillsyns- och utvärderingssystem för rättsskipningens kvalitet, effektivitet, integritet och rättvisa, med hänsyn även tagen till medlemsstaternas praktiska genomförande av den rättspraxis som EG-domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fastställt, som efterliknar systemet för inbördes utvärdering och som kan leverera tillförlitliga rapporter åtminstone en gång per år. Särskilt bör man med detta utvärderingssystem

	–	inrätta ett utvärderingsnätverk som innefattar såväl en politisk nivå som en teknisk nivå,
	–	på grundval av en översyn av befintliga utvärderingssystem fastställa prioriteringar, omfattning, kriterier och metoder, och komma ihåg att utvärderingen inte bör vara teoretisk, utan att den snarare bör bedöma det inflytande som EU:s politik har på plats och på den dagliga rättskipningen samt på rättskipningens kvalitet, effektivitet, integritet och rättvisa, med hänsyn även tagen till medlemsstaternas praktiska genomförande av den rättspraxis som EG-domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fastställt,
	–	undvika dubblering med och främja synergieffekter mellan befintliga utvärderingssystem,
	–	använda en kombinerad strategi som består av både statistisk och rättslig information och av bedömningar på plats av tillämpningen av EU-instrumenten,
	–	samla in jämförbara uppgifter och i möjligaste mån se över redan befintliga uppgifter,
	–	engagera parlamentet på både politisk och teknisk nivå i utvärderingssystemet.

Rådet uppmanas att tillsammans med kommissionen och parlamentet granska den aktuella situationen för den rättsliga utbildningen inom EU, dess svagheter och behov. Rådet uppmanas även att vidta omedelbara åtgärder – som inte innebär onödigt dubbelarbete – för att främja utformandet av en genuin rättskultur för EU genom inrättandet av en europeisk juridisk skola för domare, åklagare, försvarsadvokater och andra personer verksamma inom rättsväsendet, som skulle

	–	inrättas med utgångspunkt i det europeiska nätverket för rättslig utbildning, för att på sikt utvecklas till en solid och lämpligt utformad EU-institution med kopplingar till befintliga organ inom vilket en dominerande roll skulle ges nationella juridiska skolor, juridiska nätverk och andra organisationer, exempelvis Europeiska rättsakademin och organisationer för rätten till försvar, med kommissionens medverkan,
	–	hantera och ytterligare utveckla utbytesprogrammet för rättsliga myndigheter,
	–	fastställa gemensamma läroplaner för juridisk utbildning som ser till att framhäva den europeiska dimensionen i den omfattning som de olika juridikområdena kräver,
	–	erbjuda, på frivillig grund, både inledande utbildning och fortbildning för europeiska domare, åklagare och försvarsadvokater,
	–	förbättra språkkunskaperna hos personal vid rättsliga myndigheter, advokater och andra berörda parter,
	–	erbjuda sådan utbildning även till kandidatländer och andra länder med vilka EU har ingått samarbets- och partnerskapsavtal.

Rådet uppmanas att uppmana medlemsstaterna att fullt ut och snarast möjligt genomföra rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (5613/2008)(18) och att uppmuntra nationella myndigheter att låta Eurojust delta i ett tidigt skede av samarbetsförfarandena, och övervinna den motvilja mot att lämna ut information och att helt samarbeta fullt ut som uppvisats på nationell nivå, och tillsammans med kommissionen och Eurojust till fullo involvera parlamentet i kommande åtgärder som syftar till ett korrekt genomförande av beslutet om Eurojust.

Rådet uppmanas att inrätta en genomförandeplan för ovannämnda beslut, särskilt när det gäller Eurojusts befogenheter att

	–	lösa behörighetskonflikter,
	–	genomföra undersökningar eller väcka åtal.

Rådet uppmanas att vidta åtgärder när det gäller det årliga offentliggörandet av en omfattande rapport om brott inom EU som konsoliderar rapporter som gäller specifika områden, såsom Octa (utvärdering av hotet från den organiserade brottsligheten), Eurojusts årsrapport etc.

Rådet uppmanas att uppmana medlemsstaterna att fortsätta arbetet med initiativet från Republiken Tjeckien, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige om ett förslag till rådets rambeslut om förebyggande och lösning av jurisdiktionstvister i straffrättsliga förfaranden (5208/2009) som respekterar den misstänktes/tilltalades rätt att informeras om och delta i alla led i förfarandet, samt att återigen höra parlamentet med utgångspunkt i de framsteg som rådet uppnår i sina förhandlingar.

Rådet uppmanas att i tillräcklig grad uppmärksamma den nya teknikens fördelar när det gäller att uppfylla högt ställda krav på allmän säkerhet och att till fullo utnyttja den potential som Internet har för att sprida information och stärka rollen för det nybildade rättsforumet, att främja utvecklingen av nya inlärningsmetoder (e-lärande), och att samla in uppgifter och dela dessa liksom att stärka och uppdatera befintliga databaser såsom tullens databaser, vilka är avgörande faktorer i kampen mot smuggling och människohandel, samtidigt som man garanterar respekt för grundläggande rättigheter, bland dem, inte minst, en hög skyddsnivå för individers integritet när det gäller hantering av personuppgifter inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1)	EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 159.
(2)	EGT C 102 E, 28.4.2004, s. 154.
(3)	EUT L 327, 5.12.2008, s. 27.
(4)	Antagna texter, P6_TA(2008)0381.
(5)	EGT C 18, 19.1.2001, s. 9.
(6)	EGT C 273 E, 14.11.2003, s. 99.
(7)	EUT C 299, 22.11.2008, s. 1.
(8)	Antagna texter, P6_TA(2008)0352.
(9)	EUT L 348, 24.12.2008, s. 130.
(10)	Antagna texter, P6_TA(2008)0384 och P6_TA(2008)0380.
(11)	EUT L 350, 30.12.2008, s. 72.
(12)	Antagna texter, P6_TA(2008)0486.
(13)	Gisèle Vernimmen-Van Tiggelen och Laura Surano, Institute for European Studies, Université Libre de Bruxelles ECLAN – European Criminal Law Academic Network.
(14)	KOM(2006)0008 samt rådets handlingar 8409/2008, 10330/1/2008, 7024/1/2008, 7301/2/2008, 9617/2/2008, 9927/2/2008, 13416/2/2008, 13416/2/2008, 15691/2/2008 och 17220/1/2008.
(15)	Antagna texter, P6_TA(2008)0637.
(16)	Antagna texter, P6_TA(2008)0465.
(17)	Europaparlamentets rekommendation till rådet och Europeiska rådet av den 14 oktober 2004 om framtiden för området med frihet, säkerhet och rättvisa samt villkoren för stärkande av dess legitimitet och effektivitet (EUT C 166 E, 7.7.2005, s. 58) samt Europaparlamentets rekommendation av den 22 februari 2005 till rådet om kvaliteten på rättskipning i brottmål och harmonisering av straffrättslig lagstiftning i medlemsstaterna (EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 109).
(18)	Ännu ej offentliggjort i EUT.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy