Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till rådets beslut om rättelse av direktiv 2008/73/EG om förenkling av förfarandena för förteckning och offentliggörande av information på det veterinära och zootekniska området och om ändring av direktiven 64/432/EEG, 77/504/EEG, 88/407/EEG, 88/661/EEG, 89/361/EEG, 89/556/EEG, 90/426/EEG, 90/427/EEG, 90/428/EEG, 90/429/EEG, 90/539/EEG, 91/68/EEG, 91/496/EEG, 92/35/EEG, 92/65/EEG, 92/66/EEG, 92/119/EEG, 94/28/EG, 2000/75/EG, beslut 2000/258/EG samt direktiven 2001/89/EG, 2002/60/EG och 2005/94/EG (KOM(2009)0045 – C6-0079/2009 – 2009/0016(CNS))

P6_TA(2009)0196 A6-0141/2009

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0045),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0079/2009),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0141/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 808/2004 om gemenskapsstatistik om informationssamhället (KOM(2008)0677 – C6-0381/2008 – 2008/0201(COD))

P6_TA(2009)0197 A6-0128/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0677),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0381/2008),

–   med beaktande av yttrandet från den kommitté för det statistiska programmet som inrättats genom beslut 89/382/EEG, Euratom(1),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 43.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0128/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om ändring av förordning (EG) nr 808/2004 om gemenskapsstatistik om informationssamhället

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 1006/2009.)

(1) EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ändring av bilaga 11 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (15523/2008 – KOM(2008)0685 – C6-0028/2009 – 2008/0202(CNS))

P6_TA(2009)0198 A6-0122/2009

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2008)0685),

–   med beaktande av förslaget till avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ändring av bilaga 11 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (15523/2008),

–   med beaktande av artiklarna 37, 133 och 152.4 b i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0028/2009),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A6-0122/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Schweiziska edsförbundet parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om utkastet till rådets rambeslut om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till provisoriskt kvarhållande (17002/2008 – C6-0009/2009 – 2006/0158(CNS))

P6_TA(2009)0199 A6-0147/2009

(Samrådsförfarandet – nytt samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets utkast (17002/2008),

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0468),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 29 november 2007(1),

–   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet på nytt har hört parlamentet (C6-0009/2009),

–   med beaktande av artiklarna 93, 51 och 55.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0147/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget eller ersätta det med ett nytt.

5.  Om detta utkast inte antas före Lissabonfördragets ikraftträdande kommer Europaparlamentet att behandla eventuella framtida förslag i enlighet med det brådskande förfarandet och i nära samarbete med de nationella parlamenten.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Rådets utkast   Ändring Ändring 1 Utkast till rambeslut Skäl 13a (nytt) (13a)  Vid överträdelse av en europeisk övervakningsåtgärd kan den utfärdande myndigheten fatta beslut om att utfärda en europeisk arresteringsorder i syfte att överföra den berörda personen till den utfärdande staten. Under sådana omständigheter, vilka strikt endast bör gälla vid tillämpning av detta rambeslut, gäller rambeslut 2002/584/RIF för alla brott för vilka en europeisk övervakningsåtgärd kan utfärdas. Ändring 2 Utkast till rambeslut Skäl 17a (nytt) (17a)  En enhetlig och gemensam uppsättning förfarandegarantier är en nödvändig förutsättning för att säkerställa rättvis och effektiv tillämpning av åtgärder som rör straffrättsligt samarbete. Med vederbörligt beaktande av Europaparlamentets yttrande bör rådet utan dröjsmål anta ett rättsinstrument om förfarandegarantier för straffrättsliga förfaranden, på grundval av principen om oskyldighetspresumtion, vilket åtminstone bör innehålla den rättsliga myndighetens tillstånd till begränsning av friheter eller frihetsberövande, rätten till en "förklaring om rättigheter", rätten till juridisk rådgivning, rätten till tillgång till bevis, rätten till information om anklagelsernas art och skälen till dem samt om grunderna för misstanke, rätten till tillgång till alla relevanta handlingar på ett språk som den berörda personen förstår samt tillgång till tolk. Ändring 3 Utkast till rambeslut Artikel 2 – punkt 2a (ny) 2a.  I detta rambeslut avses med icke-bosatt en person vars lagliga och vanliga vistelseort ligger i en annan medlemsstat än den där förfarandet pågår. Ändring 4 Utkast till rambeslut Artikel 4 – led a a) beslut om övervakningsåtgärder: varje verkställbart beslut fattat i samband med ett straffrättsligt förfarande av en behörig myndighet i den utfärdande staten i enlighet med dess nationella lagstiftning och förfaranden, enligt vilket en fysisk person ska omfattas av en eller flera övervakningsåtgärder som alternativ till provisoriskt kvarhållande. a) beslut om övervakningsåtgärder: varje verkställbart beslut fattat som ett led i ett straffrättsligt förfarande av en behörig rättslig myndighet i den utfärdande staten i enlighet med dess nationella lagstiftning och förfaranden, vilket som ett alternativ till provisoriskt kvarhållande ålägger en fysisk person en eller flera övervakningsåtgärder. Ändring 5 Utkast till rambeslut Artikel 4 – led da (nytt) da) behörig myndighet i den utfärdande staten: en domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare med behörighet enligt nationell rätt att utfärda beslut om övervakningsåtgärder, Ändring 6 Utkast till rambeslut Artikel 4 – led db (nytt) db) behörig myndighet i den verkställande staten: en domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare med behörighet enligt nationell rätt att verkställa och följa upp beslut om övervakningsåtgärder, Ändring 7 Utkast till rambeslut Artikel 5a (nytt) Artikel 5a Personuppgifter Behandling av personuppgifter som sker i syfte att genomföra detta rambeslut ska uppfylla åtminstone de grundläggande principerna i rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete1 och i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och de därtill hörande protokollen. ___________________________ 1 EUT L 350, 30.12.2008, s. 60. Ändring 8 Utkast till rambeslut Artikel 6 – punkt 2 2.  Som ett undantag från punkt 1 och utan att det påverkar punkt 3 får medlemsstaterna utse icke rättsliga myndigheter till behöriga myndigheter för att fatta beslut i enlighet med detta rambeslut, under förutsättning att dessa myndigheter är behöriga att fatta liknande beslut i enlighet med sin lagstiftning och sina nationella förfaranden. utgår Ändring 9 Utkast till rambeslut Artikel 8 – punkt 1 – led fa (nytt) fa)  Skyldighet att deponera en viss summa pengar eller lämna annat slag av säkerhet, som antingen får lämnas genom ett visst antal delbetalningar eller direkt i sin helhet. Ändring 10 Utkast till rambeslut Artikel 8 – punkt 1 – led c c)  Skyldighet att deponera en viss summa pengar eller lämna annat slag av garanti, som antingen får lämnas genom ett visst antal delbetalningar eller direkt i sin helhet. utgår Ändring 11 Utkast till rambeslut Artikel 9 – punkt 1 1.  Ett beslut om övervakningsåtgärder får översändas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där personen är lagligt och stadigvarande bosatt, om personen efter att ha underrättats om de berörda åtgärderna samtycker till att återvända till den staten. 1.  Ett beslut om övervakningsåtgärder får översändas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där personen har sin lagliga och vanliga vistelseort om personen, efter att korrekt ha underrättats om de berörda åtgärderna på ett språk som han eller hon förstår, samtycker till att återvända till den staten. Ändring 12 Utkast till rambeslut Artikel 13 – punkt 2 2.  Den anpassade övervakningsåtgärden får inte vara strängare än den ursprungligen fastställda övervakningsåtgärden. 2.  Den anpassade övervakningsåtgärden får endast vara av tekniskt slag och i sig inte innebära ytterligare skyldigheter för den berörda personen. Den får inte vara strängare än den ursprungligen fastställda övervakningsåtgärden. Ändring 13 Utkast till rambeslut Artikel 14 – punkt 1 1.  Följande brott ska medföra erkännande av beslutet om övervakningsåtgärder enligt villkoren i detta rambeslut och utan kontroll av om det föreligger dubbel straffbarhet för gärningen, förutsatt att brotten, som de definieras i den utfärdande statens lagstiftning, är straffbara i den utfärdande staten och kan leda till fängelse eller en annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tid av minst tre år: utgår –  Deltagande i en kriminell organisation. –  Terrorism. –  Människohandel. –  Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. –  Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. –  Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. –  Korruption. –  Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. –  Tvätt av vinning av brott. –  Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. –  It-brottslighet. –  Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. –  Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse. –  Mord, grov misshandel. –  Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. –  Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. –  Rasism och främlingsfientlighet. –  Organiserad stöld eller väpnat rån. –  Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk. –  Svindleri. –  Beskyddarverksamhet och utpressning. –  Förfalskning och piratkopiering. –  Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar. –  Förfalskning av betalningsmedel. –  Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. –  Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. –  Handel med stulna fordon. –  Våldtäkt. –  Mordbrand. –  Brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens behörighet. –  Kapning av flygplan eller fartyg. –  Sabotage. Ändring 14 Utkast till rambeslut Artikel 14 – punkt 2 2.  Rådet får när som helst, enhälligt och efter att ha hört Europaparlamentet enligt artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteckningen i punkt 1. Rådet ska på grundval av den rapport som det erhåller i enlighet med artikel 27 i detta rambeslut pröva om förteckningen bör utvidgas eller ändras. utgår Ändring 15 Utkast till rambeslut Artikel 14 – punkt 3 3.  För andra brott än de som omfattas av punkt 1 får den verkställande staten låta erkännande av beslutet om övervakningsåtgärder vara avhängigt av om de gärningar som föranleder beslutet utgör ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering. utgår Ändring 16 Utkast till rambeslut Artikel 14 – punkt 4 4.  Vid detta rambesluts antagande får medlemsstaterna i en förklaring som ska anmälas till rådets generalsekretariat förklara att de av konstitutionella skäl inte kommer att tillämpa punkt 1 när det gäller några av eller samtliga de brott som anges i den punkten. Sådana förklaringar får återkallas när som helst. Dessa förklaringar ska liksom återkallandet av sådana förklaringar offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. utgår Ändring 17 Utkast till rambeslut Artikel 15 – punkt 1 – led d d) beslutet om övervakningsåtgärder, i fall enligt artikel 14.3 och, under förutsättning att den verkställande staten har avgett en förklaring enligt artikel 14.4 i fall enligt artikel 14.1, avser en gärning som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning; när det gäller skatter, tullar och valutatransaktioner får dock verkställandet av beslutet inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma typ av skatter eller att den inte innehåller samma slags bestämmelser om skatter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande statens lagstiftning, utgår Ändring 18 Utkast till rambeslut Artikel 21 – punkt 1 1.  Om den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har utfärdat en arresteringsorder eller annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan, ska den berörda personen överlämnas i enlighet med rambeslutet om den europeiska arresteringsordern. 1.  Om den behöriga myndigheten i den utfärdande staten vid överträdelse av övervakningsåtgärden har utfärdat en arresteringsorder ska den berörda personen överlämnas i enlighet med rambeslutet om den europeiska arresteringsordern. Ändring 19 Utkast till rambeslut Artikel 21 – punkt 3 3.  Varje medlemsstat får anmäla till rådets generalsekretariat, när den införlivar detta rambeslut eller på ett senare stadium, att den även kommer att tillämpa artikel 2.1 i rambeslutet om den europeiska arresteringsordern vid beslut om överlämnande av den berörda personen till den utfärdande staten. utgår Ändring 20 Utkast till rambeslut Artikel 21 – punkt 4 4.  Rådets generalsekretariat ska göra den information som mottagits enligt bestämmelserna i föregående punkt tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen. utgår Ändring 21 Utkast till rambeslut Bilaga I – ruta f – led 2 2.  Markera i förekommande fall genom kryss i tillämpliga rutor om det eller de påtalade brott som avses under punkt 1 enligt definitionen i den utfärdande statens lagstiftning utgörs av ett eller flera av följande brott som enligt den utfärdande statens lagstiftning kan leda till frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd som maximalt får uppgå till minst tre år: utgår –  Deltagande i en kriminell organisation. –  Terrorism. –  Människohandel. –  Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. –  Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. –  Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. –  Korruption. –  Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. –  Tvätt av vinning av brott. –  Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. –  It-brottslighet. –  Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. –  Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse. –  Mord, grov misshandel. –  Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. –  Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. –  Rasism och främlingsfientlighet. –  Organiserad stöld eller väpnat rån. –  Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk. –  Svindleri. –  Beskyddarverksamhet och utpressning. –  Förfalskning och piratkopiering. –  Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar. –  Förfalskning av betalningsmedel. –  Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. –  Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. –  Handel med stulna fordon. –  Våldtäkt. –  Mordbrand. –  Brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens behörighet. –  Kapning av flygplan eller fartyg. –  Sabotage. Ändring 22 Utkast till rambeslut Bilaga I – Intyg - ruta f – punkt 3 3.  Om det eller de påtalade brott som anges i punkt 1 inte omfattas av punkt 2 eller om beslutet samt intyget översänds till en medlemsstat som har förklarat att den kommer att göra en kontroll av dubbel straffbarhet (artikel 14.4 i rambeslutet), lämna en fullständig beskrivning av det eller de berörda påtalade brotten: utgår Ändring 23 Utkast till rambeslut Bilaga I – Intyg - ruta g – punkt 3 – stycke 1 – strecksats 3a (ny) Skyldighet att deponera en viss summa pengar eller lämna annat slag av säkerhet, som antingen får lämnas genom ett visst antal delbetalningar eller direkt i sin helhet. Ändring 24 Utkast till rambeslut Bilaga I – Intyg - ruta g – punkt 3 – stycke 2 – strecksats 3 Skyldighet att deponera en viss summa pengar eller lämna annat slag av garanti, som antingen får lämnas genom ett visst antal delbetalningar eller direkt i sin helhet. utgår

(1) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 116.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1081/2006 om Europeiska socialfonden för att utöka typerna av utgifter som berättigar till stöd från fonden (KOM(2008)0813 – C6-0454/2008 – 2008/0232(COD))

P6_TA(2009)0200 A6-0116/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0813),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 148 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0454/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A6-0116/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (17575/2008 – C6-0027/2009 – 2008/0233(AVC))

P6_TA(2009)0201 A6-0127/2009

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2008)0803 – 17575/2008),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 161 tredje stycket i EG-fördraget (C6-0027/2009),

–   med beaktande av artikel 75.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0127/2009).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till förslaget till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om utbildning för barn till migranter (2008/2328(INI))

P6_TA(2009)0202 A6-0125/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 3 juli 2008 "Migration och rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem" (KOM(2008)0423),

–   med beaktande av rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervisning av barn till migrerande arbetstagare(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte av den 13−14 mars 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om integration av invandrare i Europa med hjälp av skolor och flerspråkig undervisning(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om bättre utbildning för lärare(6),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 februari 2009 om kommissionens grönbok "Migration och rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem",

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0125/2009), och av följande skäl:

A.  Vid sitt möte den 13–14 mars 2008 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna att förbättra kunskapsnivåerna hos elever med invandrarbakgrund.

B.  Europeiska året för interkulturell dialog 2008 utgjorde ett lämpligt tillfälle att inleda debatten om utmaningarna och möjligheterna för EU:s utbildningssystem.

C.  Migrationen inom och invandringen till EU har ökat under de senaste årtiondena, vilket har lett till att skolornas sammansättning har ändrats på många platser.

D.  Ofta försvårar kulturskillnaderna förståelsen och dialogen mellan elever och mellan elever och lärare.

E.  Det finns tydliga belägg för att barn med invandrarbakgrund har en avsevärt lägre utbildningsnivå än barn som inte har invandrarbakgrund. Ett stort antal av de barn med invandrarbakgrund som finns i skolorna lever i en otrygg socioekonomisk situation.

F.  Ofta upptäcks och tillvaratas inte invandrarbarns begåvning, vilket får negativa sociala, kulturella och ekonomiska konsekvenser för samhället i stort.

G.  Skolutbildning upp till en viss ålder är såväl en grundläggande rättighet som en skyldighet för barn, oberoende av bakgrund, enligt artikel 14 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och nationella skollagar måste följas.

H.  Innehållet i och organisationen av utbildning och yrkesutbildning tillhör ländernas nationella behörighet, varför det är på nationell eller regional nivå som strategierna på utbildningsområdet bör utformas och genomföras.

I.  Migration kan berika skolorna kulturellt och utbildningsmässigt, men kan om den inte hanteras korrekt också leda till allvarliga skiljaktigheter.

J.  Medlemsstaterna måste reformera sina nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystem. Det är även viktigt att de samarbetar för att ta fram de politiska instrument som krävs för att hantera följderna av migrationen.

K.  Den ökande mångfalden bland skoleleverna till följd av den ökade migrationen är en utmaning för lärarkåren, som inte fått utbildning i att på ett korrekt sätt hantera denna nya mångfald i klassrummen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda grönbok av den 3 juli 2008.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionen gör rätt i att ta upp frågan om hur medlemsstaternas utbildningssystem påverkas av såväl migration inom som invandring till EU.

3.  Europaparlamentet betonar att arbetstagarna i EU kan vara mindre benägna att arbeta utomlands om det finns risk för att deras barns utbildning blir lidande av detta. Parlamentet understryker även att lämplig utbildning för barn till migranter hänger samman med den fria rörligheten för arbetstagare.

4.  Europaparlamentet anser att det krävs större insatser på EU-nivå, eftersom alla medlemsstater står inför liknande utmaningar i detta avseende, och påminner om att andelen barn med invandrarbakgrund i skolorna sannolikt kommer att öka i framtiden.

5.  Europaparlamentet påminner om att inrättandet av integrerade stödcentrer för legala invandrare är mycket viktiga eftersom de har specialutbildad personal med uppgift att hjälpa invandrarna att effektivt hantera alla hinder mot integration (arbetsrelaterade frågor, utbildning, hälsa osv.).

6.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen i medlemsstaterna av en modell för partnerskap mellan skolor och samhällen som gör det möjligt för barn med föräldrar som arbetar utomlands att få tillgång till program för stöd och rådgivning från samhället.

7.  Europaparlamentet hävdar att invandrare och deras barn måste ha möjlighet och vara villiga att ta chansen att lära sig värdlandets språk för att kunna integreras helt i samhället.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att trygga rätten till utbildning för barn till legala invandrare, inbegripet undervisning i värdlandets officiella språk och främjande av deras modersmål och den egna kulturen.

9.  Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att föräldrarna, särskilt mödrarna, till invandrarbarn medverkar i programmen för undervisning i värdlandets officiella språk, i syfte att säkerställa att barnen inte hamnar utanför i samhället och underlätta deras integration i skolan.

10.  Europaparlamentet anser att bevarande och främjande av flerspråkighet måste ingå i alla skolors läroplaner och insisterar på att språkinlärning bör uppmuntras redan från förskoleåldern för att främja invandrarnas integration. Det är dock helt upp till medlemsstaterna att bestämma om hemspråksundervisningens plats i läroplanen och hur den organiseras.

11.  Europaparlamentet begär att det tillses att barn som följer med sina föräldrar då dessa flyttar till en annan medlemsstat pga. sitt arbete inte ges problem med att hamna på en skolnivå som motsvarar den nivå som de gick på i den egna medlemsstaten.

12.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att familjer och andra medlemmar i lokalsamhället är direkt engagerade eftersom hela samhället bär ansvaret för den sociala integrationen, inte bara skolorna. Organ som tillhandahåller social rådgivning för invandrare måste uppmuntras att bidra till att förbättra informationen om utbildning och yrkesutbildning.

13.  Europaparlamentet framhåller vikten av det civila samhällets insatser för invandrare samt att det civila samhället kan ge ett viktigt bidrag vid sidan av det officiella utbildningssystemet på områden som exempelvis undervisning i värdlandets språk.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera invandrare och samhällsgrupper som exempelvis romer i samhället. Integration måste bygga på principerna om lika möjligheter i utbildningen och lika tillträde till utbildning av hög kvalitet. Parlamentet avvisar alla lösningar – vare sig de är tillfälliga eller permanenta – som bygger på eller leder till segregering och bristfällig utbildning.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av att man utvecklar såväl invandrarbarnens som värdlandsbarnens interkulturella kommunikationsförmåga, och anser att förmågan att förmedla sin egen kultur och förstå andras kultur och värderingar bör utgöra en central del av nyckelkompetensen "kulturell medvetenhet och kulturellt uttryck".

16.  Europaparlamentet föreslår att ytterligare ekonomiskt och administrativt stöd anslås för språkkurser för legala invandrare. Kurserna bör hållas av utbildad personal som även talar invandrarnas modersmål.

17.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att barn med invandrarbakgrund lär sig såväl modersmålet som språket i bosättningslandet samt förvärvar läs- och skrivkunskaper redan i förskoleåldern.

18.  Europaparlamentet framhåller vikten av att i läroplanen införa lektioner för invandrare som hålls på deras modersmål, så att de kan bevara sitt kulturarv.

19.  Europaparlamentet betonar även idrottens betydelse inom utbildningen och yrkesutbildningen, liksom dess betydelse för integration och social integration av personer från en mindre privilegierad bakgrund. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i sin socialpolitik ta full hänsyn till idrottens integrerande roll för invandrare.

20.  Europaparlamentet understryker att unga invandrare måste engageras i många olika fritidsaktiviteter, eftersom det är ett utmärkt sätt att integreras socialt.

21.  Europaparlamentet understryker att ju tidigare och ju mer framgångsrikt barn och ungdomar med invandrarbakgrund integreras i skolorna desto bättre kommer det att gå för dem i skolan, i vidareutbildning och på arbetsmarknaden. Parlamentet hyser övertygelsen att tidig förskoleundervisning avsevärt stärker utsikterna till detta och uppmanar därför medlemsstaterna att öka invandrarbarnens deltagande i förskoleverksamheten.

22.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att förhindra att det uppstår gettoliknande skolor eller särskilda klasser för invandrarbarn samt att främja en inbegripande utbildningspolitik där barnen placeras i klasser utifrån sin utbildningsnivå och sina individuella behov.

23.  Europaparlamentet anser att man i läroplanen i skolor där det går invandrarbarn bör ägna mycket större uppmärksamhet åt dessa barns behov och att lärarna bör vara utbildade i interkulturell kompetens, så att de på effektivast möjliga sätt kan hantera mångfalden i skolan.

24.  Europaparlamentet påpekar att vuxenutbildning för invandrare kan främja integrationen av både vuxna invandrare och deras barn, och betonar därför behovet av att satsa mycket på livslångt lärande för invandrarföräldrar.

25.  Europaparlamentet finner det oroande att så många barn med invandrarbakgrund hoppar av skolan och anser att man måste göra insatser för att få dem att gå färdigt skolan.

26.  Europaparlamentet understryker att utbildningssystem av hög kvalitet måste vara öppna för alla.

27.  Europaparlamentet hyser övertygelsen att åtgärder för att förbättra utbildningen av barn med invandrarbakgrund gynnar samhället som helhet.

28.  Europaparlamentet anser att lärarutbildningen bör vara tvärvetenskaplig och förbereda lärarna för att hantera mångfald samt mångkulturella och flerspråkiga undervisningsmetoder.

29.  Europaparlamentet gynnar rörlighetssystem som gör det möjligt att rekrytera lärare från ursprungslandet i syfte att underlätta invandrarbarnens kontakter med kulturen och samhället i deras ursprungsländer.

30.  Europaparlamentet understryker att kvaliteten på lärarutbildningen bör fokuseras på lärarens uppgifter.

31.  Europaparlamentet betonar i detta specifika sammanhang vikten av lärarrörlighet som en del av lärarutbildningen. Lärarna bör ha möjlighet att studera en eller två terminer vid universitet utomlands.

32.  Europaparlamentet anser att skolorna behöver lärare med invandrarbakgrund eftersom de kan dela med sig av viktiga erfarenheter till sina kollegor, utgör exempel på lyckad social integration och kan fungera som förebilder för barn i svårigheter.

33.  Europaparlamentet understryker betydelsen av specialutbildning för lärare, där man uttryckligen behandlar den särskilda situationen för barn med invandrarbakgrund samt behovet av att integrera dem framgångsrikt i de allmänna skolutbildningssystemen och av att förbättra deras utbildningsnivå.

34.  Europaparlamentet poängterar att det behövs rådgivningstjänster som hjälper barn och ungdomar med invandrarbakgrund att hantera kulturchocken och anpassa sig till värdsamhället.

35.  Europaparlamentet föreslår att de enskilda medlemsstaterna ska ta fram utbildningsprogram som syftar till att öka medvetenheten om frågor kopplade till de mänskliga rättigheterna, med tonvikt vid lika möjligheter, inbegripande och personlig frihet, med målet att motverka den främlingsfientlighet och segregation som kan förefalla oundviklig när det gäller invandrare och som kan sprida sig alarmerande snabbt.

36.  Europaparlamentet betonar att alla invandrare och personer utan invandrarbakgrund måste behandlas lika. Parlamentet anser vidare att skolorna och enskilda lärare bör betrakta mångfald som något normalt, behandla varje individ med respekt och ge invandrarna det stöd de behöver.

37.  Europaparlamentet uppskattar den icke-formella utbildningens bidrag till att ge unga invandrare värdefull kompetens som kompletterar den som de får i skolan samt uppmanar skolorna att samarbeta mer intensivt med tillhandahållare av icke-formell utbildning, till exempel ungdomsorganisationer.

38.  Europaparlamentet upprepar att diskriminering på grund av ras och etnisk tillhörighet är förbjuden inom utbildningen enligt direktiv 2000/43/EG, och begär att diskriminering oavsett grund, inbegripet nationalitet och uppehållsstatus, ska förbjudas på utbildningsområdet.

39.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna i direktiv 77/486/EEG inte motsvarar den nya sociala verkligheten i EU, och uttrycker sitt starka stöd till det samråd som kommissionen inlett.

40.  Europaparlamentet understryker att mångfalden i skolan bör främjas och att särskild uppmärksamhet och stöd bör ges till de mest utsatta invandrargrupperna, bland annat invandrarflickor.

41.  Europaparlamentet anser att direktiv 77/486/EEG måste ändras och bör omfatta utbildning av barn till medborgare från tredjeländer eller barn vars föräldrar inte är medborgare i någon medlemsstat.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av gemenskapslagstiftning som stärker garantierna för rätten till utbildning även för elever som är tredjelandsmedborgare, till exempel Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(7) eller rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(8). Kommissionen uppmanas att kontinuerligt övervaka alla åtgärder som vidtas i medlemsstaterna ägnade att inskränka eller upphäva de tillägnade rättigheterna.

43.  Europaparlamentet begär att skolor med en stor andel barn med invandrarbakgrund förses med den personal och de resurser som behövs för att man ska kunna bemöta utmaningen med skolklasser med barn från många olika nationaliteter och tillhandahålla god undervisning. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda en dialog med medlemsstaterna inom ramen för den öppna samordningsmetoden för att utbyta exempel på goda metoder och ta fram en gemensam dagordning för att komma till rätta med bristerna i utbildningen av invandrare.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om framstegen i fråga om integrationen av invandrarbarn i medlemsstaternas skolsystem.

45.  Europaparlamentet anser att större städer måste ges frihet, samt att de måste utnyttja denna frihet, att samordna politiken för integration av barn med invandrarbakgrund med politik och strategier för bostäder, (barn)omsorg, arbetsmarknad, hälsa och välfärd. Alla dessa områden påverkar bevisligen undervisningsresultaten bland barn med invandrarbakgrund och hur de lyckas i samhället.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 199, 6.8.1977, s. 32. (2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 121. (4) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 300. (5) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 46. (6) Antagna texter, P6_TA(2008)0422. (7) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (8) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (2008/2184(INI))

P6_TA(2009)0203 A6-0186/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 18 i EG-fördraget och artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan om de grundläggande rättigheterna),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG(2), i vilken kommissionen uppmanades att utan dröjsmål lägga fram en detaljerad bedömning av nuläget i tillämpningen och hur korrekt medlemsstaternas införlivande av direktivet har varit, tillsammans med alla nödvändiga förslag, och där det behöriga utskottet fick i uppdrag att göra en bedömning av de problem som införlivandet av direktivet medför, uppmärksamma bästa praxis och åtgärder som kan leda till diskriminering bland EU-medborgare samt ta itu med frågan om den fria rörligheten,

–   med beaktande av sin resolution av den 4 december 2003 om antagandet av åtgärder för hemtransport av kvarlevor av avlidna personer(3),

–   med beaktande av arbetsdokumentet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor av den 13 juni 2008(4), enkäten som översändes till medlemsstaternas nationella parlament samt de mottagna svaren,

–   med beaktande av rapporten om det besök i slutna förläggningar för asylsökande och invandrare i Belgien som en delegation från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor gjort(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om genomförandet i EU av direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna: LIBE-utskottets besök från 2005 till 2008(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung(7), rättstjänstens yttrande om förenligheten hos försvårande omständigheter för EU-medborgare som olagligen vistas i en annan medlemsstat och rapporten från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om dess delegationsbesök i Italien,

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 15 februari 2008 med titeln "Femte rapporten om unionsmedborgarskap (1 maj 2004–30 juni 2007)" (KOM(2008)0085),

–   med beaktande av kommissionens tjugofemte årsrapport av den 18 november 2008 om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2007) (KOM(2008)0777),

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om problemen med och framtidsutsikterna för unionsmedborgarskapet(8),

–   med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter med titeln "Homophobia and Discrimination on Grounds of Sexual Orientation in the Member States",

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 10 december 2008 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (KOM(2008)0840) (rapport från kommissionen),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 27 november 2008 om den fria rörligheten för människor: kränkningar och missbruk av rätten till fri rörlighet,

–   med beaktande av EG-domstolens domar rörande unionsmedborgarskap och fri rörlighet för personer, exempelvis målen C-127/08 (Metock), C-33/07 (Jipa) och C-524/06 (Huber),

–   med beaktande av det förslag till delrapport som på begäran av utskottet för rättsliga frågor utarbetats av intresseorganisationen European Citizen Action Service (ECAS), bestående av en jämförande studie av tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0186/2009), och av följande skäl:

A.  Enligt den ovannämnda femte rapporten om unionsmedborgarskapet utövade den 1 januari 2006 ungefär 8,2 miljoner unionsmedborgare sin rätt att vara bosatta i en annan medlemsstat, och miljontals unionsmedborgare reser varje år inom unionen.

B.  Den fria rörligheten ingår i begreppen mänskliga rättigheter och unionsmedborgarskap och utgör en av de grundläggande fri- och rättigheter som tillerkänns unionsmedborgarna i fördragen.

C.  I direktiv 2004/38/EG tillämpas fördragens principer genom bestämmelser om att unionsmedborgare får flytta fritt i hela unionen tillsammans med sina familjemedlemmar, oavsett var de kommer ifrån.

D.  Medlemsstaterna var tvungna att införliva direktiv 2004/38/EG i sina nationella lagstiftningar senast den 30 april 2006, och kommissionen skulle lägga fram sin rapport om genomförandet av direktivet senast den 30 april 2008.

E.  Nästan fem år efter antagandet av direktiv 2004/38/EG börjar det till slut tillgängliggöras information om dess införlivande och praktiska tillämpning, om än med en viss försening jämfört med tidsfristerna i direktivet.

F.  Europaparlamentet har upprepade gånger uttryckt oro över vissa medlemsstaters sätt att tillämpa den fria rörligheten.

G.  En konstruktiv dialog har nyligen inletts mellan kommissionen, parlamentet och vissa medlemsstater.

H.  Denna dialog har gjort det möjligt att i viss mån ändra de nationella lagstiftningarna så att de överensstämmer med gemenskapslagstiftningen.

I.  Enligt kommissionens rapport är införlivandet av direktiv 2004/38/EG överlag en besvikelse, eftersom inte en enda medlemsstat har införlivat hela direktivet på ett effektivt och korrekt sätt i sin nationella lagstiftning och inte en enda enskild artikel i direktivet har införlivats i lagstiftningen på ett effektivt och korrekt sätt av alla medlemsstater.

J.  I kommissionens rapport fastställs, bland många andra, två genomgående kränkningar av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter, närmare bestämt rätten till inresa och vistelse för familjemedlemmar från tredjeland samt kravet att unionsmedborgare tillsammans med ansökningen om uppehållstillstånd lämnar in ytterligare handlingar, till exempel arbetstillstånd och bevis på ordnat boende, som inte anges i direktiv 2004/38/EG.

K.  Kommissionen har hittills mottagit fler än 1 800 enskilda klagomål, 40 frågor från Europaparlamentet och 33 framställningar, och har på grundval av dessa registrerat 115 klagomål och inlett fem överträdelseförfaranden på grund av felaktig tillämpning av direktiv 2004/38/EG.

L.  Kommissionen anser i sin rapport att det inte finns behov av att i detta skede ändra direktiv 2004/38/EG, men att man måste göra allt för att det ska genomföras korrekt genom att inrätta en expertgrupp, samla information, uppgifter och bästa praxis på grundval av en enkät och under 2009 avge riktlinjer om problematiska frågor för att säkerställa ett fullständigt och korrekt genomförande av direktivet.

M.  Ett antal nationella parlament har svarat på enkäten från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor(9), medan båda kamrarna svarade på enkäten i vissa medlemsstater(10).

N.  Företrädare för de nationella parlamenten har haft möjlighet att vidareutveckla sina åsikter vid det gemensamma kommittémötet om framstegen på området frihet, säkerhet och rättvisa, som ägde rum den 19 och 20 januari 2009.

O.  Europaparlamentets rättstjänst, som rådfrågades av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i detta ämne, drog slutsatsen att "tillämpliga bestämmelser i gemenskapsrätten utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att det är en allmänt försvårande omständighet att den person som begår ett brott är en medborgare från en annan medlemsstat och uppehåller sig olagligt på en annan medlemsstats territorium".

P.  I EG-domstolens domar i fråga om fri rörlighet, och särskilt målen Metock, Jipa och Huber, bekräftades följande principer:

Q.  I den ovannämnda rapporten om ett besök i slutna förläggningar för asylsökande och olagliga invandrare i Belgien påpekas följande: "Det är stötande och orimligt att EU medborgare kvarhålls i förläggningar avsedda för medborgare från tredjeland utan uppehållstillstånd, särskilt om detta sker på grund av en administrativ överträdelse. De siffror som de belgiska myndigheterna har lämnat är oroande."

R.  I de tidigare nämnda slutsatserna av den 27 november 2008 begärde rådet (rättsliga och inrikes frågor) att kommissionen skulle lägga fram ett tolkningsuttalande med riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2004/38/EG i början av 2009, och att tänka igenom alla övriga lämpliga och nödvändiga åtgärder.

S.  På grundval av de insamlade upplysningarna, särskilt genom de nationella parlamentens svar på Europaparlamentets enkät (som tyvärr inte är fullständig och inte omfattar alla medlemsstater) och i tillägg till kommissionens rapport, identifierades följande problematiska huvudfrågor:

T.  I vissa medlemsstater finns det stora skillnader mellan identitetshandlingarna för medborgare i den berörda medlemsstaten och unionsmedborgare från en annan medlemsstat, vilka har svårt att bevisa att de är fast bosatta unionsmedborgare. Detta innebär i praktiken ett allvarligt hinder mot utövandet av deras rättigheter och deras integration i samhällslivet och det ekonomiska livet.

U.  Medlemsstaternas bristfälliga införlivande av direktiv 2004/38/EG när det gäller genomförande av artikel 18 i EG-fördraget bör fördömas. Även om detta inte innebär att direktivets effektivitet och nödvändighet undergrävs i sig så leder det till att en av de grundläggande rättigheter på vilka EU vilar och som unionsmedborgarna garanteras genom fördragen inte tillämpas.

V.  Enligt kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765) under övergångsbestämmelsernas första etapp (1 januari 2007–31 december 2008) har mobila arbetstagare från länder som gick med i EU 2004 och 2007 haft en positiv effekt på medlemsstaternas ekonomier.

W.  Fyra medlemsstater i EU-15 har inte öppnat sina arbetsmarknader för arbetstagare från medlemsstaterna i EU-8.

X.  Elva medlemsstater har underrättat kommissionen om sina beslut att fortsätta att tillämpa restriktioner på sina arbetsmarknader för medborgare från Rumänien och Bulgarien från och med den 1 januari 2009.

Tillämpningen av direktiv 2004/38/EG

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera andan och ordalydelsen i artikel 18 i EG-fördraget och artikel 45 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som ger unionsmedborgarna den grundläggande rätten till fri rörlighet, genom att skyndsamt genomföra direktiv 2004/38/EG fullt ut och utan dröjsmål se över och ändra lagstiftning och administrativ praxis som strider mot gemenskapslagstiftningen, i synnerhet på grundval av kommissionens rapport och EG-domstolens rättspraxis. I de flesta av medlemsstaterna går åtskilliga lagstiftningsbestämmelser stick i stäv med ordalydelsen och andan i direktivet, vilket urholkar rätten till fri rörlighet och unionsmedborgarskap. Mycket ofta utgör nationell administrativ praxis stora hinder för medborgarna att utöva sina rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo tillämpa rättigheterna enligt artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG, inte bara för makar av olika kön utan även för registrerade partner, personer som tillhör hushållet och partnern, inklusive samkönade par som erkänts av en medlemsstat, oavsett nationalitet och på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke-diskriminering, värdighet och privat- och familjeliv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha i åtanke att det enligt direktivet är en skyldighet att erkänna fri rörlighet för unionens samtliga medborgare (inbegripet samkönade par), utan att det föreskrivs någon skyldighet att erkänna äktenskap mellan personer av samma kön. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att i fråga om detta utfärda stränga riktlinjer grundade på analysen och slutsatserna i rapporten från byrån för grundläggande rättigheter samt att övervaka dessa frågor.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag inom ramen för Stockholmsprogrammet, så att fri rörlighet utan diskriminering på de grunder som anges i artikel 13 i EG-fördraget garanteras samt att ta hänsyn till analysen och slutsatserna i rapporten från byrån för grundläggande rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med tillämpningen av rätten till fri rörlighet och bosättning inte utsätta unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, inbegripet familjemedlemmar från tredjeland, för oberättigade administrativa bördor som inte uttryckligen anges i direktiv 2004/38/EG, eftersom det strider mot gemenskapsrätten och utgör ett oberättigat hinder mot en frihet som finns stadgad direkt i EG-fördraget och som inte är beroende av fullgörandet av administrativa förfaranden. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att det är deras skyldighet att förenkla administrativ praxis som berör utövandet av rätten till fri rörlighet och uppmanar dem att registrera och rapportera om alla administrativa beslut och domstolsbeslut på grundval av artikel 3.2 i direktivet. Medlemsstaterna påminns även om sin skyldighet att underlätta inresa för unionsmedborgares familjemedlemmar från tredjeländer så att de kan leva ett normalt familjeliv i den mottagande medlemsstaten.

5.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har sådana handlingar att harmonisera identitetshandlingarnas format för sina medborgare och för unionsmedborgare från andra medlemsstater, utan att eventuella innehållsliga skillnader påverkas(19).

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga kontrollera att medlemsstaterna genom lagstiftning och praxis inte kränker de rättigheter som unionsmedborgarna får genom EG-fördraget och direktivet och inte medför en orimlig börda för unionsmedborgare och deras familjer och indirekt begränsar deras rätt till fri rörlighet, särskilt när det gäller begreppen "tillräckliga tillgångar", "belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem", "allvarliga eller tvingande hänsyn till allmän ordning och allmän säkerhet", och att materiella skyddsåtgärder och rättssäkerhetsgarantier, skydd mot och domstolsprövning av utvisningar finns på plats och fungerar. Parlamentet erinrar om att varje begränsning av den grundläggande rättigheten till fri rörlighet måste tolkas strikt.

7.  Europaparlamentet konstaterar att medborgare i vissa medlemsstater och etniska grupper förefaller vara särskilt utsatta i en del medlemsstater och betonar att medlemsstaterna måste genomföra direktiv 2004/38/EG utan diskriminering mellan unionsmedborgare och deras familjemedlemmar på de grunder som anges i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och samtliga medlemsstater att sörja för och särskilt övervaka att diskriminering på grund av nationalitet, ras eller etniskt ursprung inte förekommer vare sig i praktiken eller i lagstiftningen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet bör överensstämma med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på individens personliga beteende. Ett sådant personligt uppförande ska utgöra ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Mot denna bakgrund uppmanas medlemsstaterna att systematiskt se över nationella registreringar vars syfte är att neka inresetillstånd för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar(20). Parlamentet erinrar om att undantag som avser allmän ordning inte kan åberopas för ekonomiska eller allmänpreventiva syften.

9.  Europaparlamentet noterar att inte alla medlemsstater har genomfört artikel 35 i direktiv 2004/38/EG, enligt vilken de får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet till fri rörlighet i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, till exempel skenäktenskap, förutsatt att sådana åtgärder är proportionerliga och icke-diskriminerande och att rättssäkerhetsgarantierna respekteras. Parlamentet vill uppmärksamma de möjligheter som den artikeln ger.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka den praktiska efterlevnaden av artikel 24 i direktiv 2004/38/EG om likabehandling och förebyggande av diskriminering på grundval av nationalitet, tillsammans med skälen 20 och 31 i det direktivet samt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som ger unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som flyttar till en annan medlemsstat rätt till samma behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom alla områden som omfattas av fördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa bristerna så fort som möjligt och stoppa överträdelserna av gemenskapslagstiftningen utan dröjsmål.

11.  Europaparlamentet begär att de övergångsbestämmelser som för närvarande innebär begränsningar av den fria rörligheten för medborgare från de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 och den 1 januari 2007, och som utgör en betydande diskriminering mellan unionsmedborgare, upphävs eller omarbetas. Parlamentet begär att klausulen om företräde tillämpas för alla unionsmedborgare och införandet av den inre marknaden fullbordas.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid genomförandet av direktiv 2004/38/EG beakta de potentiella diskriminerande effekterna av bestämmelser för social trygghet och tillgång till tjänster av allmänt intresse som skulle kunna utgöra hinder mot den fria rörligheten.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta fram en strategi för att säkerställa den fria rörligheten för unionsmedborgare och arbetstagare och deras tillträde till arbetsmarknaden i de mottagande medlemsstaterna samt att offentliggöra de positiva resultat och följder som den fria rörligheten för medborgare och arbetstagare har i de mottagande medlemsstaterna och i EU. Kommissionen uppmanas att inleda en undersökning för att fastställa de nuvarande och framtida bristerna på arbetskraft inom EU samt det potentiella bidrag till en ekonomiskt hållbar tillväxt som kan ges av att arbetstagare från samtliga medlemsstater har fullt tillträde till EU:s arbetsmarknad.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över de begränsningar, restriktioner och befintliga tidsperioder som föreskrivs i direktiv 2004/38/EG om rätten till fri rörlighet i enlighet med artikel 39 i det direktivet, och att analysera följderna av att undanröja den rådande diskrimineringen mellan unionsmedborgare för att de ska få del av rätten till fri rörlighet och de rättigheter för unionsmedborgare som stadgas i fördraget.

Metod för att säkerställa tillämpningen

15.  Europaparlamentet noterar att det otillfredsställande införlivandet av direktiv 2004/38/EG visar att kommissionen inte har lyckats sörja för att medlemsstaterna genomfört direktivet konsekvent och i tid och inte heller kunnat behandla det stora antal klagomål som inkommit från medborgarna gällande direktivets tillämpning.

16.  Europaparlamentet stöder den strategi som föreslås av kommissionen, vilken grundas på att fortlöpande och på ett övergripande sätt övervaka genomförandet av direktiv 2004/38/EG, att hjälpa medlemsstaterna att uppnå en fullständig och korrekt tillämpning av direktivet genom att ta fram riktlinjer under första halvåret 2009 och att inleda domstolsförfaranden mot de medlemsstater vars inhemska lagstiftning och/eller praxis strider mot direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och inför parlamentet lägga fram en konsekvent, effektiv och tydlig genomförandepolitik som garanterar tillämpningen av rätten till fri rörlighet. De bristande personella och finansiella resurser som har avsatts inom kommissionen för att se till att direktivet införlivas och tillämpas utgör ett allvarligt hinder mot kommissionens möjligheter att på ett trovärdigt sätt övervaka tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och således även för en enhetlig rättstillämpning i denna för unionsmedborgarna så centrala fråga.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda förfaranden för att tillämpa riktlinjerna före slutet av 2009 i syfte att anpassa sin egen lagstiftning och praxis samt att förse alla behöriga myndigheter med riktlinjerna och övervaka deras tillämpning.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer med gemensamma kriterier för fastställande av det minimibelopp som ska betraktas utgöra "tillräckliga tillgångar" och att klargöra på vilka grunder medlemsstaterna bör ta hänsyn till "den berörda personens personliga omständigheter" i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2004/38/EG.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för ett enhetligt system för tolkning av de normativa kategorierna "allmän ordning", "allmän säkerhet" och "folkhälsa" och att förklara på vilket sätt sådana faktorer som uppehållsperiod, ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomisk situation, social och kulturell integration och banden till ursprungslandet är relevanta för beslut om utvisning enligt artikel 28.1 i direktiv 2004/38/EG.

20.  Europaparlamentet erkänner begränsningarna för hemtransport av kvarlevorna av avlidna unionsmedborgare och uppmanar kommissionen att lägga fram en uppförandekodex som medlemsstaterna skulle kunna ansluta sig till, så att det säkerställs att sådan hemtransport är en naturlig följd av unionsmedborgarnas fria rörlighet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medlen och att avsätta en särskild budgetpost till stöd för nationella och lokala projekt som syftar till att i enlighet med artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG integrera unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som uppehåller sig i en annan medlemsstat.

22.  Europaparlamentet vill att kommissionen fastslår en tidsfrist för tillämpningen av riktlinjerna, efter vilken domstolsförfaranden kan komma att inledas. Parlamentet vill vara fullkomligt delaktigt i och regelbundet informeras om processens utveckling.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till människors fria rörlighet upprätta ett ömsesidigt utvärderingssystem som verkställs av expertgrupper vars medlemmar utses av medlemsstaterna och Europaparlamentet med hjälp av kommissionen och rådets generalsekretariat och vars arbete grundas på besök på plats och inte inkräktar på kommissionens fördragsenliga befogenheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära in regelbundna rapporter från medlemsstaterna med statistiska uppgifter om den fria rörligheten, exempelvis om antalet tillfällen då inrese- och uppehållstillstånd har nekats samt om genomförda utvisningar och skälen till dessa.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hjälpa sina medborgare som uppehåller sig i andra medlemsstater genom att vid sina konsulat eller diplomatiska beskickningar erbjuda all nödvändig information om den fria rörligheten.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om det i medlemsstaterna finns system för hantering av personuppgifter som är specifika för unionsmedborgare som inte är medborgare i den aktuella medlemsstaten och om dessa system innehåller endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att genomföra direktiv 2004/38/EG och den nationella övergångslagstiftningen. Parlamentet uppmanar även kommissionen att kontrollera om liknande system finns i brottsbekämpningssyfte och uppmanar de medlemsstater som har sådana system att se över dem, i enlighet med Huber-målet.

27.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater vars lagstiftning inte överensstämmer med Metock-målet att inom det snaraste se över den. Kommissionen uppmanas att inleda överträdelseförfaranden mot dem om de inte uppfyller kraven.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om sina rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG och att med bästa möjliga användning av Internet distribuera en förenklad vägledning för unionsmedborgare som påminner medlemsstaterna om deras skyldigheter att informera medborgarna om deras rättigheter i fråga om fri rörlighet i enlighet med artikel 34 i direktivet. I detta avseende uppmanar parlamentet medlemsstaterna att inrätta informationskontor och stödbyråer för rätten till fri rörlighet.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (2) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 428. (3) EUT C 89 E, 14.4.2004, s. 162. (4) PE407.933v01-00. (5) PE404.465v02-00. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0047. (7) Antagna texter, P6_TA(2008)0361. (8) Antagna texter, P6_TA(2009)0204. (9) Belgien, Cypern, Grekland, Italien, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien och Österrike. (10) Belgien, Tjeckien och Rumänien. (11) Målet Metock. (12) Jipa-målet. (13) Huber-målet. (14) Cypern, Italien, Polen och Slovakien erkänner inte giftermål mellan personer av samma kön som ett skäl till att tillåta fri rörlighet. Polen och Slovakien erkänner inte registrerade partnerskap även om det har godkänts i en annan medlemsstat. Information i detta avseende från kommissionen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och icke-statliga organisationer ger ytterligare belägg för rättsosäkerheten i denna fråga. (15) Ett antal skrivelser med klagomål och framställningar till EU-institutionerna visar att vissa medlemsstater är obenägna att helt tillerkänna familjemedlemmar från tredjeland sina rättigheter. Genom lagstiftningen i Storbritannien, Litauen och Polen nekas exempelvis en familjemedlem från tredjeland som inte har visum inresetillstånd. Legala och administrativa hinder som har inverkan på familjemedlemmar från tredjeländer är mycket problematiska. Lagstiftningen i Storbritannien hindrar en familjemedlem från tredjeland som har ett uppehållstillstånd som utfärdats av ett annat land från att inresa utan visum och de administrativa rutinerna i Storbritannien är sådana att långa väntetider och omfattande dokumentation vid handläggningen av ansökningar av uppehållstillstånd för familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare utgör betydande hinder för att rätten till fri rörlighet. I Estland stöter tredjelandsmedborgare på problem när de försöker inresa till landet med ett uppehållstillstånd som har utfärdats av en annan medlemsstat och familjemedlemmar från tredjeländer som ansöker om uppehållstillstånd har blivit tvungna att betala en visumsavgift. I Italien måste en familjemedlem från ett tredjeland som ansöker om familjeåterförening visa att hans/hennes ekonomiska tillgångar har lagligt ursprung och det beloppet får inte vara lägre än det årliga socialbidraget. (16) Exempelvis med avseende på den italienska lagstiftningen, i vilken det föreskrivs att unionsmedborgare ska bestyrka sina uppgifter om tillräckliga tillgångar. (17) Till exempel i artikel 235 i den italienska brottmålslagen föreskrivs utvisning av utländska medborgare som döms till fängelse i två år eller mer. (18) I vissa fall (Grekland) får de behöriga myndigheterna enligt inhemsk lagstiftning begära en utskrift från kriminalregistret för den EU-medborgare som ansöker om registrering, medan man i andra medlemsstater (till exempel i Spanien och Belgien) utfärdar särskilda id-kort och uppehållskort för medborgare från andra medlemsstater. I vissa medlemsstater (Spanien) tilldelas EU-medborgare ett identifikationsnummer för utlänningar utöver registreringsbeviset, vilket är nödvändigt för att arbeta eller registrera sig i det sociala trygghetssystemet. I Italien måste EU-medborgare bevisa sina tillgångars "laglighet". (19) Administrativ praxis som inte är förenlig med gemenskapslagstiftningen har en markant negativ inverkan på medborgarnas rättigheter. Exempelvis har den stora mängden olika ID- och uppehållskort inom medlemsstaterna gjort det förvirrande och besvärligt för unionsmedborgarna att utöva sin rätt till fri rörlighet. I Spanien tilldelas unionsmedborgare, utöver beviset om registrering, ett personnummer speciellt för utlänningar som krävs för att de ska få arbeta eller registrera sig i det spanska socialförsäkringssystemet, i Frankrike utfärdar man fortfarande ett tvivelaktigt frivilligt uppehållstillstånd till unionsmedborgare utöver beviset om registrering och myndigheterna i medlemsstater som Tjeckien, Sverige och Belgien begär in extra handlingar för att utfärda uppehållskort eller föreskriver villkor som inte står i direktivet. (20) I Estlands och Ungerns lagstiftning stadgas det inte uttryckligen om ett uteslutande av ekonomiska syften i samband med utvisningsbeslut. I Ungerns och Rumäniens lagstiftning hänvisas det inte till ett uteslutande av tidigare straffdomar och allmänpreventiva syften.

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om problemen med och framtidsutsikterna för unionsmedborgarskapet (2008/2234(INI))

P6_TA(2009)0204 A6-0182/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och framför allt kapitel 5 med titeln "Medborgarnas rättigheter",

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 15 februari 2008 med rubriken "Femte rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2004 – 30 juni 2007)" (KOM(2008)0085),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(1) (direktivet om fri rörlighet),

–   med beaktande av yttrandet på eget initiativ från Regionkommittén av den 9 oktober 2008 om Medborgerliga rättigheter: främjande av de grundläggande rättigheterna och de rättigheter som EU-medborgarskapet medför(2),

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0182/2009), och av följande skäl:

A.  Den gemensamma marknaden och den ekonomiska integrationen är så gott som fullbordade men den rättsliga grunden för unionsmedborgarskapet befinner sig fortfarande i utvecklingsstadiet.

B.  I artikel 17 i EG-fördraget, vilken infördes genom Maastrichtfördraget, fastställs att "varje person som är medborgare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare". Principen vidareutvecklades genom Amsterdamfördraget, i vilket man fastställt att "unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet".

C.  Unionsmedborgarskapet är således ett komplement till medborgarskapet i medlemsstaterna och, som sådant, regleras dess beviljande av varje medlemsstat på grundval av nationell lagstiftning, som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

D.  Identiteten som unionsmedborgare kan endast baseras på en nationell identitet. Kommissionen bör dock uppmärksammas på att människor som lever i djup fattigdom och lågutbildade människor – däribland romer – inte har tillgång till den information som krävs för att de ska kunna få en större europeisk medvetenhet. Det faktum att dessa människor alltmer utestängs från de europeiska samhällena medför att både deras nationella medborgarskap och unionsmedborgarskap töms på värde.

E.  Utan att det påverkar de enskilda medlemsstaternas möjligheter att bestämma hur medborgarskap kan erhållas och förloras gav Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 sitt stöd till "målet att medborgare i tredje land som lagligen vistats längre tid skall erbjudas möjlighet att få medborgarskap i den medlemsstat där de vistas".

F.  Alla unionsmedborgare har rätt att rösta och vara valbara i kommunala val samt val till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta på samma villkor som medborgarna i medlemsstaten i fråga.

G.  Att erbjuda unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i kommunala val i den stat där de är bosatta är en förutsättning för att de ska kunna känna att de verkligen hör hemma i den medlemsstaten.

H.  I några medlemsstater undergrävs för närvarande unionsmedborgarnas rätt enligt artikel 19 i EG-fördraget att rösta och vara valbara i kommunala val och val till Europaparlamentet såtillvida att unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat inte har rätt att bli medlemmar i politiska partier i den medlemsstat där de borde utöva den rättigheten.

I.  Att vända sig till Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen är ett viktigt icke-rättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för unionsmedborgarna.

J.  Utvidgningen av Europeiska unionen har medfört en avsevärd ökning av antalet unionsmedborgare som bosätter sig utanför sitt hemland.

K.  Artikel 20 i EG-fördraget, som tyvärr bara gäller i det fall då en unionsmedborgare befinner sig inom ett tredje lands territorium där den medlemsstat i vilken han är medborgare inte är representerad, ger varje unionsmedborgare rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter i det tredje landet. Denna rättighet kan inte utövas ordentligt om det saknas tydliga och bindande praktiska regler och protokoll som måste tillämpas av de konsulära myndigheterna.

L.  I artikel 20 i EG-fördraget fastställs det också att medlemsstaterna ska "komma överens om de inbördes regler som behövs och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa detta skydd". Hittills har det dock antagits endast en bindande rättsakt, nämligen beslut 95/553/EG(3), som trädde i kraft 2002 och som består av endast en sida som inte alls säkerställer införandet av ett fullt utvecklat system för att bistå unionsmedborgarna och minska deras lidande utomlands i en krissituation.

M.  Särskilt i en situation med kriser och personligt lidande skulle ett effektivt konsulärt och diplomatiskt skydd som utanför Europeiska unionens territorium erbjuds alla unionsmedborgare utan åtskillnad av alla medlemsstater i hög grad bidra till att dessa medborgare uppskattar fördelarna med att vara en del av Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Lissabonfördraget gör det möjligt för en miljon unionsmedborgare från olika medlemsstater att gemensamt uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag. Denna lagliga rättighet kommer avsevärt att öka medvetenheten om unionsmedborgarskapet bland européerna. Öppenhet och demokratisk delaktighet måste åstadkommas genom en mängd olika former av partnerskap mellan EU och medlemsstaterna, de regionala och lokala institutionerna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Kommissionen uppmanas att utarbeta öppna och lättförståeliga förfaranden för genomförandet av "medborgarskapsinitiativet" så att unionsmedborgarna effektivt kan ta initiativ till lagstiftning omedelbart efter det att Lissabonfördraget träder i kraft. Samtidigt hoppas parlamentet att det inte kommer att vara nödvändigt. Parlamentet betonar att kommissionen bör införliva denna rätt till initiativ i sin politik oberoende av fördragets slutgiltiga status.

2.  Europaparlamentet konstaterar att unionsmedborgarnas rättighet att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium inte kan skiljas från andra rättigheter och grundläggande principer i Europeiska unionen, såsom den fria rörligheten för arbetstagare och friheten att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna uppmanas därför att avskaffa de hinder som de införde enligt anslutningsfördragen, så att det blir möjligt för alla unionsmedborgare att utöva alla sina rättigheter.

3.  Europaparlamentet rekommenderar, mot bakgrund av EG-fördragets grundprinciper om fri rörlighet, icke-diskriminering och medborgerliga rättigheter, att kommissionen fortsätter att använda alla sina tillgängliga resurser för att så snart som möjligt få till stånd ett upphävande av de kvarvarande övergångsarrangemang som nya medlemsstater åläggs att följa.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att de aktuella direktiven, särskilt direktivet om fri rörlighet, införlivats på ett bristfälligt sätt. Detta skapar många problem för den fria rörligheten och andra av unionsmedborgarnas rättigheter. Alla parter uppmanas att korrekt och fullständigt genomföra och införliva gemenskapens regelverk.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en lista över hindren för de unionsmedborgare som fullt ut och utan inskränkningar vill utnyttja den fria rörligheten för personer och andra fastställda förmåner som tillkommer unionsmedborgare. Kommissionen uppmanas att införa resultaten i en resultattavla, så att dessa hinder hanteras på ett grundligt och effektivt sätt.

6.  Av Eurobarometer-enkät 213 (en Eurobarometer-undersökning från 2007) framgick att bara 31 procent av de tillfrågade ansåg sig vara välinformerade om sina rättigheter som unionsmedborgare. Europaparlamentet anser därför att det är nödvändigt att anlägga en effektiv informations- och kommunikationsstrategi för att göra unionsmedborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter och hjälpa dem att delta aktivt i EU:s beslutsfattande och därmed göra det möjligt för en deltagandedemokrati att tillämpas fullt ut.

7.  Europaparlamentet beklagar att den femte rapporten om unionsmedborgarskap inte innehåller några konkreta förslag om medborgarnas utövande av sina rättigheter och om medlemsstaternas skyldighet att i praktiken skydda dessa rättigheter. Parlamentet kräver att den sjätte rapporten är mer proaktiv i detta hänseende.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över kommissionens underlåtenhet, då den utarbetade den femte rapporten, att samråda med det civila samhället, och förväntar sig att ett sådant samråd sker i samband med förberedelserna av den sjätte rapporten, vilket kommissionen har lovat.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt program "Ett Europa för medborgarna" för att förbättra kommunikationen med den genomsnittliga unionsmedborgaren samt säkerställa en stor spridning. Samtidigt som det är viktigt med strukturellt stöd till Brysselbaserade tankesmedjor och forskningsinstitut gör dessa organisationer inte mycket för att informera individerna, förutom dem som redan är informerade. Kommissionen uppmanas att i stället dela ut sina medel till regionala och lokala civila samhällsorgan och arbetsmarknadens parter och att, i framtiden, införa program som liknar det lyckade programmet "Aktiv ungdom 2007–2013" för att hjälpa lokala och regionala myndigheter att informera sina medborgare om deras rättigheter som unionsmedborgare. Förslag om flerspråkighet bör inte bara gälla de största officiella språken/medlemsstaternas språk. Medlemsstaterna uppmanas därför att sprida information om unionsmedborgarskapet även på regionala språk och minoritetsspråk.

10.  Det är ovanligt att unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den egna staten utövar sin rättighet att rösta eller kandidera i valen till Europaparlamentet eller i kommunala val i det land där de är bosatta. Däremot är det alltför vanligt att potentiella väljare stöter på praktiska hinder då de vill utöva sina rättigheter. Europaparlamentet anser, bland annat av dessa skäl, att 2009 års val till Europaparlamentet bör ses som ett tillfälle att förbereda och genomföra en EU-övergripande handlingsplan som syftar till att utveckla en europeisk identitet hos unionsmedborgarna och göra dem mer medvetna om sina rättigheter.

11.  Europaparlamentet ser gärna att kvinnor deltar mer i det politiska livet och i beslutsfattandet, så att man främjar den europeiska integrationen. I detta syfte är det nödvändigt att se till att kvinnor blir föremål för mer riktade informationskampanjer, som ska syfta till att göra det möjligt för dem att utöva sina rättigheter som unionsmedborgare fullt ut och delta på ett mer aktivt sätt i politiska grupper, i det politiska livet och i de lokala myndigheternas arbete i den medlemsstat där de är bosatta.

12.  Europaparlamentet pekar på behovet av att inleda bättre och effektivare informationskampanjer som gör unga människor medvetna om de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet, till exempel genom att inrätta ett "medborgarskapsprogram" på skolor och universitet för att förbereda den yngre generationen för ett aktivt medborgarskap.

13.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste integrera den europeiska dimensionen i grund- och gymnasieskolornas läroplaner.

14.  Europaparlamentet uppmanar europeiska universitet att vidta alla finansiella åtgärder de kan för att öka andelen studenter som deltar i utbyten inom Erasmusprogrammet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare konsoliderade och förtydligade direktiv som förbättrar den fria rörligheten och andra rättigheter för unionsmedborgare inom andra områden, inklusive yrkesmässig rörlighet, överförbarhet av pensioner och sociala rättigheter samt ömsesidiga erkännanden av examina och yrkesmässiga kvalifikationer.

16.  Europaparlamentet påpekar att rätten till fri rörlighet inom EU:s territorium kan utövas till fullo endast om bl.a. ett effektivt system för erkännande av yrkeskvalifikationer inrättas. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att inom sina respektive ansvarsområden ge unionsmedborgare som har erhållit yrkeskvalificering i en medlemsstat ökat tillträde till samma yrke i en annan medlemsstat och ökade möjligheter att kunna utöva yrket i fråga på samma villkor som den medlemsstatens medborgare.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina medborgarskapslagar och undersöka möjligheterna att göra det lättare för icke-medborgare att få medborgarskap och åtnjuta alla rättigheter och därigenom undanröja diskriminering mellan medborgare och icke-medborgare, särskilt för unionsmedborgare.

18.  Europaparlamentet anser att det vore lämpligt att uppmuntra ett utbyte av erfarenheter när det gäller de naturaliseringssystem som finns i de olika medlemsstaterna. Syftet med detta bör vara att närmare samordna förfarandena för erhållande och förlust av unionsmedborgarskap – utan att för den skull inkräkta på de enskilda medlemsstaternas befogenheter att bestämma hur medborgarskap kan erhållas och förloras – och därmed begränsa den diskriminering som är en följd av de olika rättssystemen.

19.  Europaparlamentet anser att statslösa personer som är varaktigt bosatta i medlemsstaterna befinner sig i en unik situation i EU. Parlamentet är bekymrat över att de i vissa medlemsstater utsätts för obefogade krav eller krav som inte är absolut nödvändiga för att få medborgarskap. Därför uppmanas dessa medlemsstater att systematiskt skapa lösningar som baseras på internationella organisationers rekommendationer. De statslösa personer som är fast bosatta i medlemsstaterna bör ha rösträtt i kommunala val.

20.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och invandrarna om att alla punkter i rådets gemensamma grundprinciper för en politik för integration av invandrare i Europeiska unionen (14615/04) måste tillämpas likvärdigt.

21.  Europaparlamentet anser att integrationen av invandrarna är en grundförutsättning för att de ska kunna utöva sina rättigheter i den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas därför att snabbt och fullständigt genomföra kommissionens rekommendationer i meddelandet av den 1 september 2005 med titeln "En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen" (KOM(2005)0389).

22.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att främja romernas integrering som unionsmedborgare och göra det möjligt för romerna att dra full nytta av EU:s incitament till alla initiativ för att främja romernas rättigheter och deras integrering i utbildningssystemet, på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

23.  Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarskap inte bara innebär rättigheter utan också skyldigheter. Parlamentet uppmärksammar särskilt unionsmedborgarens skyldighet att följa de lagar som gäller i den stat där denne är bosatt och att respektera andra människors kulturer.

24.  Europaparlamentet betonar att språkproblem eller kommunikationssvårigheter inte får användas för att neka tillgång till sociala rättigheter, som en individ får genom att vara bosatt i en medlemsstat, eller rätten till sociala förmåner som beviljas av nationella eller lokala myndigheter.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka nationella barnskyddsorganisationers roll och beteende för att se till att principerna om jämlikhet och icke-diskriminering mellan unionsmedborgare respekteras. Parlamentet betonar att föräldrar bör tillåtas att tala sitt modersmål med sina barn och att nationalitet eller språk inte får användas för att neka föräldrar umgänge med sina barn.

26.  Europaparlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att respektera unionsmedborgarnas rätt att resa inom EU med antingen giltigt nationellt identitetskort eller giltigt pass och att inte begränsa denna rörlighet på grund av säkerhet eller andra orsaker, framför allt inom luft- och sjöfarten.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta unionsmedborgarnas rörlighet mellan medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller praktiska frågor såsom utfärdande av uppehålls- och arbetstillstånd, överföring av fordonsregistreringar, erkännande av person- och fordonsförsäkringar som utfärdats i en annan medlemsstat, överföring av patientjournaler, tydliga regler för återbetalning av läkarkostnader och många andra frågor som ofta inte fungerar ordentligt trots att man har försökt att harmonisera dem på EU-nivå. Kommissionen uppmanas att samla in all relevant information och göra den tillgänglig för unionsmedborgarna.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska området med rättvisa fullbordas för att man ska kunna garantera att gränsöverskridande aspekter av medborgarskapet som rör privat- och familjeliv effektivt skyddas av gemensamma regler för internationell privaträtt. För det ändamålet uppmanas kommissionen att utveckla en konsekvent strategi och lägga fram de lagstiftningsförslag som krävs.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta medel för att utbilda de lokala och regionala tjänstemän i medlemsstaterna som sysslar med migration mellan EU-länderna i grunderna i den gemenskapslagstiftning som gäller på deras respektive områden. Kommissionen uppmanas att hjälpa förvaltningarna att besvara frågor om eventuella skillnader och konflikter mellan nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. I detta avseende välkomnar parlamentet Solvit, det nätverk för problemlösning online som kommissionen tillhandahåller, och begär att detta nätverk stärks och främjas ytterligare. Medlemsstaterna kan förhoppningsvis bidra till att stärka de nationella Solvit-centren genom att tillsätta mer personal och öka de ekonomiska anslagen. De lokala och regionala myndigheterna och medlemsstaterna uppmanas att samarbeta när det gäller att utbyta god praxis och på ett smidigt sätt hantera situationen med migranter inom gemenskapen.

30.  Europaparlamentet anser att Europa Direkt bör marknadsföras på ett bättre sätt för alla medborgare, och rekommenderar att en mediekampanj på EU-nivå samordnas av kommissionen för detta ändamål. Kommissionen uppmanas att övervaka de många webbplatser som rör Europa Direkt och Solvit och att samla viktiga informationsuppgifter och kontakter på specifika referenswebbplatser.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk stadga om konsumenträttigheter där medborgarna ges lättillgänglig information om de problem som de oftast ställs inför.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan om en integrerad strategi för att ge medborgarna och företagen supporttjänster för den inre marknaden (SEK(2008)1882) eftersom man därmed undviker en fragmentering av kontaktpunkterna. Parlamentet uppmuntrar, såsom betonas i tjänstedirektivet(4), inrättandet av gemensamma kontaktpunkter för varor och tjänster i varje medlemsstat.

33.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och de lokala myndigheterna om att begreppet unionsmedborgarskap inbegriper principen om icke-diskriminering av alla unionsmedborgare, och inte bara medborgare i en viss medlemsstat. Kommissionen uppmanas att ytterligare analysera situationen för personer som flyttar inom EU och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att de helt och hållet åtnjuter sina rättigheter som unionsmedborgare.

34.  Europaparlamentet påpekar att rätten till fri rörlighet är en hörnpelare i unionsmedborgarskapet. Parlamentet är därför mycket bekymrat över att ingen medlemsstat hittills har genomfört direktivet om fri rörlighet på ett korrekt och fullständigt sätt.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att främja kunskap om de nya reglerna i direktivet om fri rörlighet, inklusive offentliggörandet av "Vägledning om våra rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG", men beklagar att de 16 000 kopiorna av broschyren, som spridits på 19 språk, utgör ett alltför litet antal i förhållande till det totala antalet unionsinvånare. Kommissionen uppmanas att se till att informationen blir tillgänglig för lokala och regionala myndigheter. De är den första informationskällan för många medborgare och de flesta av problemen och kränkningarna av unionsmedborgarnas rättigheter äger rum på lokal nivå.

36.  Europaparlamentet betonar att rätten till fri rörlighet och bosättning, som till fullo utgör en del av unionsmedborgarskapet, har en avsevärd inverkan på familjelivet och på kvinnors utbildnings- och yrkesval. Kommissionen uppmanas därför att beakta kvinnors särskilda behov inom detta område.

37.  Europaparlamentet påminner om de bestämmelser i direktivet om fri rörlighet som ger unionsmedborgare rätt att vara bosatta i en annan medlemsstat förutsatt att de inte är en börda för det sociala biståndssystemet. Parlamentet noterar dock att medlemsstaterna bör följa EG-domstolens avgöranden(5), vilka innehåller en tolkning av innebörden av uttrycket "tillräckliga tillgångar" i detta direktiv.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga bedöma om medlemsstaterna genom lagstiftning och praxis inte kränker de rättigheter som unionsmedborgarna får genom EG-fördraget och direktivet om fri rörlighet, särskilt när det gäller begreppen "tillräckliga tillgångar", "orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem", "allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet" och "tvingande hänsyn till allmän säkerhet". Kommissionen uppmanas dessutom att kontrollera att materiella skyddsåtgärder och rättssäkerhetsgarantier samt skydd mot och domstolsprövning av utvisningar finns på plats och fungerar. Parlamentet påpekar att varje begränsning av den grundläggande rätten till fri rörlighet måste tolkas restriktivt.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de tillämpar rätten till fri rörlighet inte utsätta unionsmedborgare och deras familjemedlemmar för oberättigade administrativa bördor som inte uttryckligen anges i direktivet om fri rörlighet, eftersom dessa strider mot EG-rätten och utgör ett hinder mot en frihet som finns stadgad direkt i EG-fördraget och vilken inte är beroende av att de fullgör administrativa förfaranden. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att förenkla den förvaltningsförfaranden som är förknippade med utövandet av rätten till fri rörlighet.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte införa lagstiftning genom vilken man ålägger oproportionerliga eller diskriminerande påföljder för unionsmedborgare, såsom fängelse i samband med utvisning från den mottagande medlemsstatens territorium, åberopande av att det är en försvårande omständighet vid straffbar gärning av en unionsmedborgare om vederbörande tidigare olagligen har uppehållit sig i en annan medlemsstat eller automatisk utvisning av en unionsmedborgare som blivit dömd i domstol.

41.  Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens avsikt att i Stockholmsprogrammet införa åtgärder som syftar till att ta itu med de problem som unionsmedborgarna ställs inför under hela sina liv i EU. Kommissionen uppmanas att inom denna ram föreslå lämpliga åtgärder, bland annat på det civilrättsliga området, så att man äntligen kan genomföra principen om likabehandling inte bara när det gäller varor, kapital och tjänster utan även när det gäller personer, utan diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget, eftersom den nuvarande situationen är diskriminerande, utgör ett hinder mot den fria rörligheten och strider mot de gemensamma europeiska värderingarna jämlikhet och icke-diskriminering.

42.  Europaparlamentet framhåller att garantier för rösträtt och valbarhet i kommunala val är en förutsättning för varje effektiv integrationspolitik.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den egna förses med all nödvändig information om sin rösträtt i kommunala val och i val till Europaparlamentet.

44.  Europaparlamentet beklagar att få av de unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen utnyttjar rätten att rösta och att ställa upp i val till Europaparlamentet eller kommunala val i det land där de är bosatta. Potentiella väljare hindras alltför ofta från att utöva sina rättigheter på grund av praktiska hinder. Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna uppmanas att inför det förestående valet till Europaparlamentet 2009 lansera EU-övergripande effektiva informationskampanjer om unionsmedborgarnas rösträtt samt att ge praktiska råd om hur de utövar den på lokal nivå.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nationella och lokala medier, inklusive tv, radio och Internet, inleda informationskampanjer på EU:s officiella språk för att informera unionsmedborgarna om deras rösträtt och valbarhet i val och om registreringsförfarandena, som bör vara så enkla som möjligt.

46.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har tagit initiativ till att ändra rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare(6). Åtgärder måste nu vidtas för att minska kostnaderna för kandidaterna och medlemsstaterna.

47.  Europaparlamentet begär att alla medlemsstater genomför nödvändiga reformer av sina förfaranden för val till Europaparlamentet, så att dessa förfaranden blir mer enhetliga och så att man finner sätt att främja ett mer aktivt unionsmedborgarskap. Lämpliga informationskampanjer bör inledas så snart dessa reformer har genomförts.

48.  Europaparlamentet noterar att det finns avsevärda skillnader för de unionsmedborgare som lever i en annan medlemsstat än sin egen när det gäller rösträtt i nationella parlamentsval i hemmedlemsstaten. Parlamentet beklagar att många unionsmedborgare därmed varken har rösträtt i sin hemmedlemsstat eller den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas att samarbeta genom att tillhandahålla ett tillräckligt stort antal vallokaler som täcker hela territoriet och underlätta enklare registrering av väljarna så att de kan rösta i den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att anta de nödvändiga lagarna för att garantera rösträtten för alla de unionsmedborgare som under det nationella parlamentsvalet befinner sig på genomresa i en annan medlemsstat än deras hemmedlemsstat.

49.  Europaparlamentet anser att ökningen och spridningen av politiska partier på europeisk nivå är det effektivaste sättet att stödja valbarheten för unionsmedborgare som bor i en medlemsstat men är medborgare i en annan. Parlamentet hoppas därför att de EU-övergripande partierna kommer att stärkas, inte minst genom ett större ekonomiskt stöd.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att förbättra den verkliga genomslagskraften för artikel 19 i EG-fördraget genom att se till att alla unionsmedborgare får vara medlemmar av politiska partier i den medlemsstat där de är bosatta.

51.  Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet garanterar samma rättigheter till alla unionsmedborgare oberoende av om deras bosättningsort ligger inom själva unionen eller i ett tredjeland. Kommissionen uppmanas att analysera situationen för de unionsmedborgare som är bosatta utanför unionens territorium och att vidta de åtgärder som behövs för att garantera att deras medborgerliga rättigheter omsätts i praktiken.

52.  Enligt artikel 20 i EG-fördraget har varje unionsmedborgare, i alla tredjeländer där det inte finns en ambassad eller en konsulär myndighet från den egna medlemsstaten, rätt till diplomatiskt eller konsulärt skydd av varje annan medlemsstat som är representerad i dessa tredjeländer på samma villkor som medborgarna i den staten. Europaparlamentet betonar att denna bestämmelse är principiellt viktig, eftersom den är avsedd att bekräfta den yttre dimensionen av unionsmedborgarskapet.

53.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens presentation av en handlingsplan för perioden 2007–2009 i dess meddelande av den 5 december 2007 om effektivt konsulärt skydd i tredjeländer: Europeiska unionens bidrag (KOM(2007)0767). Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att i större utsträckning införliva rekommendationerna i kommissionens grönbok av den 28 november 2006 om diplomatiskt och konsulärt skydd av unionsmedborgarna i tredjeland (KOM(2006)0712) och parlamentets resolution om samma ämne av den 11 december 2007(7).

54.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort det att införa artikel 20 i EG-fördraget i sina nationella pass tillsammans med nationell information. Denna uppmaning förekommer både i Barnierrapporten och i rådets slutsatser av den 15 juni 2006. Kommissionen uppmanas att förse de kontor som utfärdar pass i varje medlemsstat med en broschyr om dessa rättigheter och en allmän skiss över de åtgärder som bygger på artikel 20 i EG-fördraget. Broschyren ska delas ut till dem som hämtar sina nya pass. Kommissionen uppmanas att på webbplatsen "Europa" skapa en särskild avdelning med praktisk information om konsulärt skydd och underlätta tillgången till medlemsstaternas reserekommendationer, vilket efterlystes i kommissionens handlingsplan för 2007.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett kostnadsfritt europeiskt telefonnummer som ska anges i passet bredvid artikel 20 i EG-fördraget. Med hjälp av detta nummer ska unionsmedborgarna i en nödsituation kunna få detaljerad information på sina modersmål om medlemsstaternas konsulat. Tanken med detta är att unionsmedborgarna ska få det stöd som de behöver.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta ytterligare direktiv och andra åtgärder för att stärka gemenskapens regelverk inom området för diplomatiskt och konsulärt skydd samt att fastställa bindande regler för införlivandet av artikel 20 i EG-fördraget.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att vidta ytterligare åtgärder för att skydda sina medborgare i tredjeländer, inklusive för att förhindra att unionsmedborgare döms till döden.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga uppfylla skyldigheten i artikel 20 i EG-fördraget och att därför upprätta nödvändiga inbördes regler och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att skydda unionsmedborgarna utanför Europeiska unionen. I detta sammanhang ska särskild hänsyn tas till godkännandet av de bindande handlingsprotokoll som ska följas av de konsulära myndigheterna i tredjeländer i nödsituationer eller vid säkerhetskriser eller humanitära kriser.

59.  Europaparlamentet gläds åt att rådet nyligen har antagit riktlinjer för genomförandet av konceptet ledande stat på det konsulära området(8) för utnämning av en ledande stat i händelse av en stor kris och efterlyser en bredare tolkning av artikel 20 i EG-fördraget när det gäller det konsulära och diplomatiska skydd som verkligen erbjuds unionsmedborgare.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att förhandla om visumfria resor till tredjeländer på alla medlemsstaters och unionsmedborgares vägnar. Parlamentet noterar att det är orättvist att vissa unionsmedborgare måste ha visum medan andra kan resa visumfritt genom nationella program för viseringsundantag.

61.  Europaparlamentet anser att rätten till framställningar är en grundläggande rättighet för unionsmedborgarna. Därför måste det finnas goda skäl om kommissionen inte följer parlamentets rekommendationer.

62.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla ett närmare samarbete med parlamentets utskott för framställningar och den europeiska ombudsmannen så att varje unionsmedborgare kan utöva sina rättigheter mer effektivt.

63.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och antagandet av rådets beslut 2007/252/EG av den 19 april 2007 om inrättande av det särskilda programmet "Grundläggande rättigheter och medborgarskap" för perioden 2007–2013, som en del av det allmänna programmet "Grundläggande rättigheter och rättvisa"(9) för att främja utvecklingen av ett europeiskt samhälle som bygger på respekt för de grundläggande rättigheterna, inklusive de rättigheter som tillerkänns genom unionsmedborgarskapet.

64.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att i högre grad delta i arbetet med att utveckla området med frihet, säkerhet och rättvisa. Samarbetet mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna bör underlätta anpassningen av den nationella lagstiftningen och praxisen vid genomförandet av EU-lagstiftningen och öka kommunikationen med medborgarna och göra dem medvetna om sina rättigheter som unionsmedborgare.

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (2) EUT C 325, 19.12.2008, s. 76. (3) Beslut fattat av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 19 december 1995 om de diplomatiska och konsulära representationernas bistånd till Europeiska unionens medborgare (EGT L 314, 28.12.1995, s. 73). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). (5) Bland annat målen C-424/98, Kommissionen mot Italienska republiken, och C-184/99, Grzelczyk. (6) EGT L 329, 30.12.1993, s. 34. (7) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 120. (8) EUT C 317, 12.12.2008, s. 6. (9) EUT L 110, 27.4.2007, s. 33.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapens statistik rörande utrikeshandel med tredjeländer och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (15248/2/2008 – C6-0065/2009 – 2007/0233(COD))

P6_TA(2009)0205 A6-0126/2009

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (15248/2//2008 – C6-0065/2009),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0653),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A6-0126/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Antagna texter från sammanträdet, 23.9.2008, P6_TA(2008)0414.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (15079/2/2008 – C6-0005/2009 – 2007/0064(COD))

P6_TA(2009)0206 A6-0048/2009

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt(1) (15079/2/2008 – C6-0005/2009),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0194),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0048/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 33 E, 10.2.2009, s. 30. (2) Antagna texter från sammanträdet 17.6.2008, P6_TA(2008)0285.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder (KOM(2008)0838 – C6-0473/2008 – 2008/0245(COD))

P6_TA(2009)0207 A6-0134/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0838),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 162 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0473/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0134/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 397/2009.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar (KOM(2006)0403 – C6-0254/2006 – 2006/0142(COD))

P6_TA(2009)0208 A6-0161/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0403),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 62.2 a och b ii i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0254/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0161/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 810/2009.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett miljömärkesprogram för gemenskapen (KOM(2008)0401 – C6-0279/2008 – 2008/0152(COD))

P6_TA(2009)0209 A6-0105/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0401),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0279/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0105/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaring som bifogas resolutionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om ett EU-miljömärke

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr ....)

BILAGA

Kommissionens förklaring

Oberoende av antagandet av förordningen om miljömärke bekräftar kommissionen att den avser att föreslå en förordning om miljömärkning for fiskeriprodukter före slutet av det här året som huvudsakligen ska vara grundad på kriterierna for ett hållbart fiske.

Den studie som föreskrivs i artikel 6.6 i förordningen om miljömärke som ska omfatta ytterligare aspekter som bearbetning, färdigförpackning, förpackning och transport och i vilken genomförbarheten av en utvidgning av tillämpningsområdet för miljömärkesförordningen till livsmedel, även fiske- och vattenbruksprodukter, kommer inte att påverka antagandet av denna förordning.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (KOM(2008)0402 – C6-0278/2008 – 2008/0154(COD))

P6_TA(2009)0210 A6-0084/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0402),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0278/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0084/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr ....)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 april 2009 om förslaget till rådets direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426 – C6-0291/2008 – 2008/0140(CNS))

P6_TA(2009)0211 A6-0149/2009

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0426),

–   med beaktande av artikel 13.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0291/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0149/2009),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 2 (2)  Rätten till likställdhet inför lagen och skydd mot diskriminering för alla och envar är grundläggande rättigheter som erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, i den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, i FN:s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder samt i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i den europeiska sociala stadgan, vilka har undertecknats av alla medlemsstater. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder anges det att vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder ingår i definitionen av diskriminering. (2)  Rätten till likställdhet inför lagen och skydd mot diskriminering för alla och envar är grundläggande rättigheter som erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, i den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, i FN:s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i FN:s konvention om barnets rättigheter, i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, i artikel 14 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i dess tolfte frivilliga protokoll samt i den europeiska sociala stadgan, vilka har undertecknats av alla medlemsstater. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder anges det att vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder ingår i definitionen av diskriminering. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt) (2a)  Principen om likställdhet och förbudet mot diskriminering är allmänna principer förankrade i internationell, europeisk och nationell lagstiftning och bör ovillkorligen tillämpas av EU och dess medlemsstater på alla områden där de har behörighet. Detta direktiv bidrar till att främja detta mål och till att förhindra därmed oförenlig diskriminering. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 2b (nytt) (2b)  Detta direktiv är ett medel varigenom gemenskapen uppfyller sina förpliktelser inom ramen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, och bör tolkas med detta i åtanke. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 2c (nytt) (2c)  I enlighet med artikel 5 i den politiska avsiktsförklaring som fastställdes vid Förenta nationernas världskonferens om åldrande, som hölls i Madrid 2002, beslutade man att på nytt bekräfta sitt åtagande att göra sitt yttersta för att undanröja alla former av diskriminering, inbegripet åldersdiskriminering, att erkänna att äldre människor bör få njuta av ett rikt liv i hälsa och trygghet och aktivt kunna ta del i det ekonomiska, sociala, kulturella och politiska livet i sina samhällen, att ge äldre människors värdighet ökat erkännande samt att undanröja alla former av försummelse, övergrepp och våld. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 2d (nytt) (2d)  Den fysiska och psykiska hälsan och välbefinnandet är grundläggande för människors och samhällens livskvalitet och är mycket viktiga förutsättningar för genomförandet av målen i EU:s Lissabonstrategi. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 3 (3)  Detta direktiv följer de grundläggande rättigheter och principer som framför allt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 10 i stadgan erkänns rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. I artikel 21 förbjuds diskriminering, även på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I artikel 26 erkänns rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende. (3)  Detta direktiv följer de grundläggande rättigheter och principer som framför allt erkänns i Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive artikel 9 (om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet) och artikel 10 (om yttrandefrihet), och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 10 i stadgan erkänns rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. I artikel 20 fastställs att alla är lika inför lagen. I artikel 21 förbjuds diskriminering, även på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I artikel 24 anges specifika rättigheter för barn. I artikel 26 erkänns rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 4 (4)  Europeiska handikappåret 2003, Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 och Europeiska året för interkulturell dialog 2008 har visat att diskriminering fortfarande förekommer, men har också lyft fram de fördelar som mångfald innebär. (4)  Europeiska handikappåret 2003, Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 och Europeiska året för interkulturell dialog 2008 har visat att direkt och indirekt diskriminering, diskriminering på flera grunder samt diskriminering på grund av närstående fortfarande förekommer, men har också lyft fram behovet av att främja de fördelar som mångfald innebär. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt) (4a)  Mångfalden i det europeiska samhället utgör ett centralt drag i den kulturella, politiska och sociala integrationen i unionen och måste respekteras. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) (7a)  Diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kan undergräva uppfyllelsen av målen i EG-fördraget, särskilt förverkligandet av en hög sysselsättningsnivå och en hög nivå på det sociala skyddet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet. Sådan diskriminering kan även undergräva strävan att utveckla Europeiska unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 8 (8)  Gemenskapen har antagit tre rättsakter på grundval av artikel 13.1 i EG-fördraget för att förebygga och bekämpa diskriminering på grund av kön, ras och etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Dessa instrument har visat hur viktig lagstiftning är för kampen mot diskriminering. I direktiv 2000/78/EG fastställs en allmän ram för likabehandling i arbetslivet oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det finns dock stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller hur skyddet mot diskriminering på dessa grunder utanför arbetslivet är utformat och vilken omfattning det har. (8)  Gemenskapen har antagit flera olika direktiv på grundval av artikel 13.1 i EG-fördraget för att förebygga och bekämpa diskriminering på grund av kön, ras och etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Dessa direktiv har visat hur viktig lagstiftning är för kampen mot diskriminering. I direktiv 2000/43/EG fastställs en ram mot diskriminering på grundval av ras eller etniskt ursprung på och utanför arbetsmarknaden. I direktiv 2004/113/EG fastställs en ram för likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. I direktiv 2000/78/EG fastställs i fråga om religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. Direktivet omfattar inga områden utanför detta tillämpningsområde. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 9 (9)  Lagstiftningen bör därför förbjuda diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning på en rad olika områden utanför arbetslivet, inbegripet socialt skydd, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, inklusive bostäder. Lagstiftningen bör föreskriva åtgärder som syftar till att skapa lika tillgång till de områden som omfattas av direktivet för personer med funktionshinder. (9)  Lagstiftningen bör därför förbjuda direkt och indirekt diskriminering, diskriminering på flera grunder samt diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller kön på en rad olika områden utanför arbetslivet, inbegripet socialt skydd, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, till exempel bostäder, färdmedel, föreningar samt hälso- och sjukvård. Lagstiftningen bör föreskriva åtgärder som syftar till att skapa lika tillgång till de områden som omfattas av direktivet för personer som tillhör en särskild religion eller har särskilda övertygelser, har ett särskilt funktionshinder, är av en särskild ålder, har en särskild sexuell läggning eller har en kombination av dessa särdrag alternativt har anknytning till en person som har något eller flera av dessa särdrag. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt) (9a)  Med varor bör i detta direktiv avses varor enligt bestämmelserna i EG-fördraget om fri rörlighet för varor. Med tjänster bör avses tjänster enligt artikel 50 i EG-fördraget. Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 9b (nytt) (9b)  Personer med funktionshinder utsätts ofta för diskriminering i form av otillgängliga allmänna transportmedel och byggnader samt otillgänglig kommunikation och information. Medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att garantera tillgängligheten inom dessa områden för att på så sätt genomföra principen om likabehandling. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 11 (11)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter i fråga om utbildning, social trygghet och hälso- och sjukvård. Det bör inte heller påverka medlemsstaternas väsentliga roll och stora beslutsbefogenheter när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. (11)  Detta direktiv påverkar inte utövandet av medlemsstaternas befogenheter i fråga om utbildning och socialt skydd, inbegripet social trygghet samt hälso- och sjukvård. Det påverkar inte heller medlemsstaternas väsentliga roll och stora beslutsbefogenheter när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 12 (12)  Diskriminering innefattar direkt och indirekt diskriminering, trakasserier, föreskrift att diskriminera samt vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder. (12)  Diskriminering innefattar direkt och indirekt diskriminering, diskriminering på flera grunder, trakasserier, föreskrift att diskriminera samt vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt) (12a)  Personer med funktionshinder innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar som i samspel med olika hinder i miljön eller i attityder kan göra det svårare för dem att delta fullt ut och effektivt i samhället på samma villkor som andra. Ändring 82 Förslag till direktiv Skäl 12b (nytt) (12b)  På grund av de alltför höga krav som ställs på mikroföretag bör dessa åtnjuta ett särskilt skydd, i analogi med den amerikanska medborgarrättslagen "Civil Rights Act". Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 12c (nytt) (12c)  Med diskriminering förstås också att medicinsk behandling vägras enbart med hänvisning till patientens ålder. Ändring 20 Förslag till direktiv Skäl 12d (nytt) (12d)  Diskriminering på grund av funktionshinder inbegriper diskriminering på grund av att en person åtföljs eller bistås av en erkänd ledarhund eller assistanshund som skolats i enlighet med antingen internationella ledarhundsförbundet (International Guide Dog Federation) eller de normer som fastställts av förbundet för internationella assistanshundar (Assistance Dogs International). Ändring 21 Förslag till direktiv Skäl 12e (nytt) (12e)  Ickediskriminerande faktisk tillgång kan tillhandahållas på en rad olika sätt, bland annat genom principen om design för alla och genom att göra det lättare för personer med funktionshinder att använda hjälpmedel, inbegripet hjälpmedel som ökar rörligheten och underlättar tillgången, såsom erkända ledarhundar och andra assistanshundar. Ändring 22 Förslag till direktiv Skäl 12f (nytt) (12f)  En ändring är grundläggande, enligt vad som avses i artikel 4, om varorna eller tjänsterna eller typen av handel, yrke eller affärsverksamhet ändras på ett sådant sätt att tillhandahållaren av varorna eller tjänsterna faktiskt tillhandahåller varor och tjänster av en helt annan art. Ändring 10 + 23 Förslag till direktiv Skäl 13 (13)  Vid genomförandet av principen om likabehandling oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning bör gemenskapen i enlighet med artikel 3.2 i EG-fördraget sträva efter att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem, i synnerhet som kvinnor ofta utsätts för flera olika former av diskriminering. (13)  Detta direktiv beaktar även diskriminering på flera grunder. Eftersom diskriminering kan förekomma på två eller fler av de grunder som anges i artiklarna 12 och 13 i EG-fördraget bör gemenskapen vid genomförandet av principen om likabehandling, i enlighet med artiklarna 3.2 och 13 i EG-fördraget, sträva efter att undanröja bristande jämställdhet som hänför sig till kön, ras eller etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller ålder, eller en kombination av dessa, och främja jämställdhet oavsett vilken kombination av karaktärsdrag i fråga om kön, ras eller etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller ålder en person har. Effektiva rättsliga förfaranden bör finnas att tillgå i fall av diskriminering på flera grunder. Framför allt bör nationella rättsliga förfaranden säkerställa att klaganden kan ta upp alla diskrimineringsgrunder i ett och samma förfarande. Ändring 24 Förslag till direktiv Skäl 14a (nytt) (14a)  Särbehandling på grund av ålder och funktionshinder kan tillåtas om den på ett objektivt och rimligt sätt kan motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Sådan särbehandling kan till exempel inbegripa särskilda åldersvillkor avseende tillgång till vissa varor och tjänster, såsom alkoholdrycker, vapen eller körkort. Även främjandet av den ekonomiska, kulturella eller sociala integreringen av unga eller äldre eller personer med funktionshinder kan vara ett berättigat mål. Åtgärder för att ge äldre och personer med funktionshinder mer gynnsamma villkor än de villkor som gäller för allmänheten i övrigt, såsom inga eller lägre avgifter för kollektivtrafik, museer eller sportanläggningar, bör därför anses vara förenliga med principen om ickediskriminering. Ändring 83 Förslag till direktiv Skäl 15 (15)  Försäkringstekniska faktorer och riskfaktorer som rör funktionshinder och ålder används i samband med tillhandahållande av försäkringstjänster, banktjänster och andra finansiella tjänster. Detta bör inte betraktas som diskriminering om faktorerna kan visas vara avgörande för riskbedömningen. (15)  Försäkringstekniska faktorer och riskfaktorer som rör funktionshinder och ålder används i samband med tillhandahållande av försäkringstjänster, banktjänster och andra finansiella tjänster. Detta bör inte betraktas som diskriminering om faktorerna kan visas vara avgörande för riskbedömningen, och om tjänsteleverantören kan visa på en avsevärt förhöjd risk utgående från försäkringstekniska, statistiska eller medicinska uppgifter. Dessa uppgifter bör vara korrekta, aktuella och relevanta samt offentliggöras på begäran. De försäkringstekniska faktorerna och riskfaktorerna bör återspegla de positiva förändringarna i fråga om förväntad livslängd och aktivt åldrande samt ökad rörlighet och tillgänglighet för personer med funktionshinder. Med medicinska uppgifter avses endast objektiva och verifierade medicinska fakta samt obestridd medicinsk kunskap som överensstämmer med normerna för insamlingen av medicinska uppgifter. Ändring 26 Förslag till direktiv Skäl 15a (nytt) (15a)  Tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna för statens räkning, för enheter på regional eller lokal nivå samt andra offentligrättsliga organ omfattas av kravet på efterlevnad av principerna i fördraget, särskilt principen om fri rörlighet för varor, principen om etableringsfrihet och principen om frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som följer av dessa, t.ex. principen om likabehandling, principen om icke-diskriminering, principen om ömsesidigt erkännande, proportionalitetsprincipen och öppenhetsprincipen. I och med att de rättsliga kraven för samordning av de respektive förfarandena för tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster1 omfattas tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna för statens räkning, för enheter på regional eller lokal nivå samt andra offentligrättsliga organ av kravet på efterlevnad av principerna i EG-fördraget, särskilt principen om likabehandling oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller ålder, samt principen om icke-diskriminering. För offentliga kontrakt över ett visst värde har dock bestämmelser upprättats om samordning inom gemenskapen av nationella förfaranden för tilldelning av sådana kontrakt för att garantera att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Medlemsstaterna bör tolka dessa bestämmelser om samordning på ett sätt som överensstämmer med principen om likabehandling oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller ålder, och med övriga bestämmelser i fördraget. _________ 1 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Ändring 27 Förslag till direktiv Skäl 16 (16)  Alla individer har rätt att fritt sluta avtal, inbegripet rätt att välja avtalspart för en transaktion. Detta direktiv bör inte tillämpas på individers ekonomiska transaktioner när de inte utgör en yrkesmässig eller kommersiell verksamhet för dem. (16)  Alla individer har rätt att fritt sluta avtal, inbegripet rätt att välja avtalspart för en transaktion. När det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster är det viktigt att respektera skyddet av privat- och familjeliv och transaktioner som utförs i det sammanhanget. Transaktioner mellan individer när de agerar som privatpersoner omfattas därför inte av detta direktiv när ifrågavarande transaktioner inte utgör en yrkesmässig eller kommersiell verksamhet för de avtalsslutande parterna. Ändring 28 Förslag till direktiv Skäl 17 (17)  Samtidigt som diskriminering förbjuds är det viktigt att andra grundläggande fri- och rättigheter respekteras, bland annat skyddet för privatliv och familjeliv och transaktioner som utförs i det sammanhanget samt religionsfrihet och föreningsfrihet. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella lagar om civilstånd eller familjerättslig ställning, inbegripet reproduktiva rättigheter. Det påverkar inte heller statens och dess institutioners och organs respektive undervisningens sekulära natur. (17)  Samtidigt som diskriminering förbjuds är det viktigt att andra grundläggande fri- och rättigheter respekteras, bland annat religionsfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Detta direktiv påverkar inte statens och dess institutioners och organs respektive undervisningens sekulära natur. Direktivet påverkar inte heller uppdelningen av befogenheter mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater; detta gäller även lagstiftningsområdena civilstånd, familjerättslig ställning och hälsa. Ändring 85 Förslag till direktiv Skäl 18 (18)  Medlemsstaterna ansvarar för att organisera utbildningsystemen och fastställa innehållet i undervisningen. I kommissionens meddelande "Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor" betonas behovet av att fästa särskild uppmärksamhet vid utsatta barn och barn som har behov av särskilt stöd i undervisningen. Medlemsstaterna får tillåta särbehandling i fråga om tillträde till läroanstalter som är baserade på religion eller övertygelse. Medlemsstaterna får också välja om de vill tillåta eller förbjuda användning av religiösa symboler i skolan. (18)  Medlemsstaterna ansvarar för att organisera utbildningssystemen och fastställa innehållet i undervisningen. De bör garantera ett effektivt skydd mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I kommissionens meddelande "Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor" betonas behovet av att fästa särskild uppmärksamhet vid utsatta barn och barn som har behov av särskilt stöd i undervisningen. Medlemsstaterna får, om skälig grund föreligger, tillåta särbehandling i fråga om tillträde till läroanstalter som är baserade på religion eller övertygelse när man förutsätter att individer handlar i god tro och i lojalitet gentemot organisationens etiska grundsyn, och förutsatt att detta inte rättfärdigar diskriminering på andra grunder och att tillgång finns till andra geografiskt närbelägna läroanstalter som utgör rimliga alternativ, för att indirekt diskriminering ska förhindras. Medlemsstaterna ska se till att detta inte leder till att någon nekas rätten till utbildning. Ändring 30 Förslag till direktiv Skäl 19 (19)  Europeiska unionen har i sin förklaring nr 11 om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning, fogad till slutakten till Amsterdamfördraget, uttryckligen uttalat att den respekterar och inte ingriper i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i medlemsstaterna enligt nationell rätt samt att den även respekterar filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning. Åtgärder som syftar till att se till att personer med funktionshinder har ickediskriminerande faktisk tillgång till de områden som omfattas av detta direktiv är viktiga för att säkerställa lika rättigheter och lika möjligheter i praktiken. I vissa fall kan dessutom individuella åtgärder för rimlig anpassning behöva vidtas för att säkerställa sådan tillgång för personer med funktionshinder. I ingetdera fallet krävs dock att åtgärder vidtas som skulle medföra en oproportionell börda. Vid bedömningen av om bördan är oproportionell ska en rad faktorer beaktas, bland annat organisationens storlek, art och resurser. Principen om rimlig anpassning föreskrivs i direktiv 2000/78/EG och i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. (19)  Europeiska unionen har i sin förklaring nr 11 om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning, fogad till slutakten till Amsterdamfördraget, uttryckligen uttalat att den respekterar och inte ingriper i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i medlemsstaterna enligt nationell rätt samt att den även respekterar filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning. Ändring 31 Förslag till direktiv Skäl 19a (nytt) (19a)  Åtgärder som syftar till att se till att personer med funktionshinder har ickediskriminerande faktisk tillgång till de områden som omfattas av detta direktiv är viktiga för att lika rättigheter och lika möjligheter ska säkerställas i praktiken. I vissa fall kan dessutom individuella åtgärder för rimlig anpassning behöva vidtas för att säkerställa tillgång för personer med funktionshinder. I ingetdera fallet krävs dock att åtgärder vidtas som skulle medföra en oproportionell börda. Vid bedömningen av om bördan är oproportionell bör man beakta om ifrågavarande åtgärd är ogenomförbar eller farlig och om åtgärden skulle kunna göras genomförbar och säker genom rimliga ändringar av regler, strategier eller praxis, genom avlägsnande av hinder som hänför sig till arkitektur, kommunikation eller transport eller genom tillhandahållande av extra hjälpmedel eller tjänster. Rimliga anpassningsåtgärder skulle inte nödvändigtvis kräva betydande ändringar i strukturen hos sådana byggnader vars struktur särskilt skyddas i nationell lagstiftning på grund av byggnadernas historiska, kulturella och arkitektoniska värde. Principerna om rimliga anpassningsåtgärder och oproportionell börda föreskrivs i direktiv 2000/78/EG och i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Ändring 32 Förslag till direktiv Skäl 21 (21)  Förbudet mot diskriminering bör inte hindra att medlemsstater behåller eller antar bestämmelser för att förhindra eller kompensera för att en grupp av personer missgynnas på grund av sin religion eller övertygelse, sitt funktionshinder, sin ålder eller sin sexuella läggning. Sådana bestämmelser kan tillåta organisationer avsedda för personer som tillhör en viss religion eller har vissa övertygelser, har ett visst funktionshinder, är av en viss ålder eller har en viss sexuell läggning, om deras huvudsakliga syfte är att främja att dessa personers särskilda behov tillgodoses. (21)  Förbudet mot diskriminering bör inte hindra att medlemsstater behåller eller antar bestämmelser för att förhindra eller kompensera för att personer missgynnas på grund av att de tillhör en särskild religion eller har särskilda övertygelser, har ett särskilt funktionshinder, är av en särskild ålder eller har en särskild sexuell läggning eller har en kombination av dessa särskilda särdrag alternativt har anknytning till en person som har ett eller flera av dessa särdrag. Detta förbud kan följas upp med åtgärder för att främja likabehandling och lika möjligheter, i vilka man beaktar jämställdhet och positiv särbehandling, vars syfte är att tillgodose specifika behov hos personer eller grupper av personer som på grund av sina särdrag har behov av strukturer, tjänster och stöd som andra människor inte behöver. Sådana bestämmelser bör åtföljas av inrättande av oberoende organisationer avsedda för personer som tillhör en viss religion eller har vissa övertygelser, har ett visst funktionshinder, är av en viss ålder eller har en viss sexuell läggning, om deras huvudsakliga syfte är att främja att dessa personers särskilda behov tillgodoses. Ändring 34 Förslag till direktiv Skäl 25 (25)  För att principen om likabehandling ska kunna genomföras i praktiken krävs ett lämpligt rättsligt skydd mot repressalier. (25) ) För att principen om likabehandling ska kunna genomföras i praktiken krävs ett lämpligt rättsligt skydd mot repressalier. Ett effektivt rättsligt skydd av individuella rättigheter måste åtföljas av ett aktivt främjande av ickediskriminering och lika möjligheter. Ändring 35 Förslag till direktiv Skäl 26 (26)  Rådet uppmanade i sin resolution om uppföljningen till Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) det civila samhället, inbegripet organisationer som företräder människor som riskerar att utsättas för diskriminering, arbetsmarknadens parter och olika berörda parter, att delta i utarbetandet av åtgärder och program som syftar till att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och lika möjligheter på såväl europeisk som nationell nivå. (26)  Rådet uppmanade i sin resolution om uppföljningen till Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) det civila samhället, inbegripet organisationer som företräder människor som riskerar att utsättas för diskriminering, arbetsmarknadens parter och olika berörda parter, att delta i utarbetandet av åtgärder och program som syftar till att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och lika möjligheter på såväl europeisk som nationell nivå. I detta syfte bör kommissionen och medlemsstaterna se till att bestämmelserna i detta direktiv och de som redan är i kraft på detta område kommer till allmänhetens och de berörda personernas kännedom – genom informations- och presskampanjer som även syftar till att eliminera stereotyper – genom lämpliga, passande och tillgängliga medel (såsom teckenspråk eller särskilda webbplatser för synskadade). Ändring 36 Förslag till direktiv Skäl 31a (nytt) (31a)  Vid tolkning av innebörden av grunderna för diskriminering bör domstolar och rättsinstanser beakta internationella och europeiska människorättsinstrument, bland annat rekommendationer och rättspraxis från deras övervakningsorgan som exempelvis Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 1 I detta direktiv fastställs bestämmelser för bekämpning av diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling ska kunna genomföras i medlemsstaterna på andra områden än arbetslivet. 1.  I detta direktiv fastställs bestämmelser för bekämpning av diskriminering, inbegripet diskriminering på flera grunder, på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling ska kunna genomföras i medlemsstaterna på andra områden än arbetslivet. 2.  Diskriminering på flera grunder föreligger när en person diskrimineras på grundval av a) en kombination av följande skäl: religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, eller b) en eller fler av de skäl som anges i punkt 1 samt en eller fler av följande skäl: i) kön (om ärendet som klagan avser faller inom det faktiska tillämpningsområdet för såväl direktiv 2004/113/EG som detta direktiv), ii) ras eller etniskt ursprung (om ärendet som klagan avser faller inom det faktiska tillämpningsområdet för såväl direktiv 2000/43/EG som detta direktiv), iii) nationalitet (om ärendet som klagan avser faller inom tillämpningsområdet för artikel 12 i EG-fördraget). 3.  I detta direktiv ska "diskriminering på flera grunder" tolkas i enlighet härmed. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska följande gälla: 2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska följande gälla: a)  Direkt diskriminering ska anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation. a)  Direkt diskriminering ska anses förekomma när en person, eller personer som är eller kan antas vara närstående en sådan person, på en eller flera av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation. b)  Indirekt diskriminering ska anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer som tillhör en viss religion eller har vissa övertygelser, har ett visst funktionshinder, är av en viss ålder eller har en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. b)  Indirekt diskriminering ska anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer som tillhör en viss religion eller har vissa övertygelser, har ett visst funktionshinder, är av en viss ålder eller har en viss sexuell läggning – eller personer som är eller kan antas vara närstående sådana personer – jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 3 3.  Trakasserier ska anses vara diskriminering enligt punkt 1 när ett oönskat beteende som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas. 3.   Utan att det påverkar yttrandefriheten ska trakasserier anses vara diskriminering enligt punkt 1 när ett oönskat beteende som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas. I detta sammanhang får medlemsstaterna definiera begreppet "trakasserier" i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 4 4.  En föreskrift att diskriminera en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 ska anses vara diskriminering enligt punkt 1. 4.  En föreskrift eller begäran, utifrån ett hierarkiskt förhållande, att diskriminera en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 ska anses vara diskriminering enligt punkt 1. Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 4a (ny) 4a.  Diskriminering som grundas på antaganden om en persons religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning eller som sker på grund av förbindelse med personer med särskild religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska bedömas som diskriminering i enlighet med punkt 1. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 5 5.  Vägran att i ett enskilt fall vidta rimliga anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder enligt artikel 4.1 b i detta direktiv ska anses utgöra diskriminering enligt punkt 1. 5.  Vägran att i ett enskilt fall vidta rimliga anpassningsåtgärder, enligt artikel 4.1 b i detta direktiv, för personer med funktionshinder, eller för personer som är närstående en person med funktionshinder och där anpassningsåtgärder är nödvändiga för att göra det möjligt för dessa personer att erbjuda personlig assistans till personen med funktionshinder, ska anses utgöra diskriminering enligt punkt 1. Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 6 6.  Trots vad som sägs i punkt 2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte ska utgöra diskriminering om särbehandlingen inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. I synnerhet utesluter detta direktiv inte att särskilda åldersgränser fastställs för tillgång till utbildning och vissa varor och tjänster. 6.  Detta direktiv utesluter inte särbehandling på grund av ålder om den kan motiveras på ett objektivt och rimligt sätt av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga, proportionella, nödvändiga och effektiva. Ändring 44 och 87 Förslag till direktiv Artikel 2 − punkt 7 7.  Trots vad som sägs i punkt 2 får medlemsstaterna inom sektorn för finansiella tjänster tillåta proportionell särbehandling om ålder eller funktionshinder för den berörda produkten är en avgörande faktor vid riskbedömning på grundval av relevanta och korrekta försäkringstekniska och statistiska uppgifter. 7.  Trots vad som sägs i punkt 2 ska inom sektorn för finansiella tjänster proportionell särbehandling inte anses som diskriminering enligt detta direktiv om ålder eller funktionshinder för den berörda produkten är en avgörande faktor vid riskbedömning på grundval av relevanta försäkringstekniska principer och korrekta statistiska uppgifter eller medicinsk kunskap. Dessa uppgifter bör vara korrekta, aktuella och relevanta och på begäran tillgängliggöras på ett smidigt sätt. De försäkringstekniska faktorerna och riskfaktorerna bör återspegla de positiva förändringarna i fråga om förväntad livslängd och aktivt åldrande samt ökad rörlighet och tillgänglighet för personer med funktionshinder. Tjänsteleverantören måste på ett objektivt sätt kunna visa på en avsevärt förhöjd risk och garantera att särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt kan motiveras av ett berättigat mål och att medlen för att uppnå detta mål är proportionella, nödvändiga och effektiva. Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 8 8.  Detta direktiv ska inte påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter. 8.  Detta direktiv ska inte påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga och proportionella i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter. Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 8a (ny) 8a.  I direktivet erkänns att rätten till integritet är ett verktyg för att bekämpa den diskriminering som avses i denna artikel. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – stycke 1 – led d d)  Tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder. d)  Tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder och transport. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – stycke 1 – led da (nytt) da)  Inskrivning och verksamhet i föreningar samt de tjänster som dessa organisationer tillhandahåller. Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – stycke 2 Led d ska gälla individer endast när de bedriver yrkesmässig kommersiell verksamhet. Led d rör inte transaktioner mellan individer när de agerar som privatpersoner och ifrågavarande transaktioner inte utgör en yrkesmässig eller kommersiell verksamhet. Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 2.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av nationella lagar om civilstånd eller familjerättslig ställning och reproduktiva rättigheter. 2.  Detta direktiv ska inte påverka uppdelningen av befogenheter mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater. Ändring 89 och 51 Förslag till direktiv Artikel 3 − punkt 3 3.  Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas ansvar för innehållet i undervisningen, verksamheten och organisationen av utbildningssystemen, även tillhandahållande av undervisning för elever med behov av särskilt stöd. Medlemsstaterna får tillåta särbehandling i fråga om tillträde till läroanstalter som är baserade på religion eller övertygelse. 3.  Medan detta direktiv inte ska gälla innehållet i undervisningen, verksamheten eller organisationen av nationella utbildningssystem ska medlemsstaterna se till att personer med funktionshinder har rätt till utbildning utan diskriminering och på grundval av lika möjligheter. Medlemsstaterna ska även se till att de synpunkter som dessa personer med funktionshinder har respekteras när det gäller att besluta om lämplig typ av utbildning eller fortbildning. Medlemsstaterna får tillåta särbehandling i fråga om tillträde till läroanstalter som är baserade på religion eller övertygelse i syfte att bevara såväl profilen och den etiska grundsynen hos dessa läroanstalter som mångfalden i utbildningssystemet, under förutsättning att detta varken medför inskränkningar i rätten till utbildning eller utgör grund för diskriminering av andra skäl. Medlemsstaterna ska se till att detta inte leder till att någon nekas rätten till utbildning. Ändring 95 och 52 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 4 4.  Detta direktiv ska inte påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning för att säkerställa statens och dess institutioners och organs respektive undervisningens sekulära natur eller som rör den ställning som kyrkor och andra sammanslutningar som är baserade på religion eller övertygelse har eller den verksamhet som de bedriver. Direktivet ska inte heller påverka nationell jämställdhetslagstiftning. 4.  Detta direktiv är inte tillämpligt på nationell lagstiftning för att säkerställa statens och dess institutioners och organs respektive undervisningens sekulära natur eller som rör den ställning som kyrkor och andra sammanslutningar som är baserade på religion eller övertygelse har eller den verksamhet som de bedriver och den rättsliga ram som de omfattas av, i de fall detta ligger utanför EU:s behörighetsområde. I de fall den verksamhet som bedrivs av kyrkor eller andra sammanslutningar som är baserade på religion eller övertygelse ligger inom EU:s behörighetsområde ska de omfattas av unionens bestämmelser om ickediskriminering. Direktivet ska inte heller påverka nationell jämställdhetslagstiftning. Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 5 5.  Detta direktiv ska inte omfatta särbehandling på grund av nationalitet och påverkar inte bestämmelser och villkor för inresa till och bosättning på medlemsstaternas territorium för tredjelandsmedborgare och statslösa personer, eller sådan behandling som beror på tredjelandsmedborgares och statslösa personers rättsliga ställning. 5.  Detta direktiv ska inte omfatta särbehandling på grund av nationalitet och påverkar inte bestämmelser och villkor för inresa till och bosättning på medlemsstaternas territorium för tredjelandsmedborgare och statslösa personer, eller sådan behandling som beror på tredjelandsmedborgares och statslösa personers rättsliga ställning. Diskriminering som sker på grundval av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och som uppträder i form av särbehandling på grundval av nationalitet ska betraktas som diskriminering i enlighet med artikel 1. Ändring 91 Förslag till direktiv Artikel 3 − punkt 5a (ny) 5a.  Områdena för reklam och medier undantas från direktivets tillämpningsområde. Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 4 − punkt 1 − inledningen 1.  För att säkerställa att principen om likabehandling av personer med funktionshinder följs ska följande gälla: 1.  För att säkerställa efterlevnaden av principen om likabehandling av personer med funktionshinder – funktionshinder ska förstås mot bakgrund av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, och personer med kroniska sjukdomar ska inkluderas –, ska följande gälla: Ändring 97 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – led a a)  De åtgärder som är nödvändiga för att se till att personer med funktionshinder har ickediskriminerande faktisk tillgång till socialt skydd, sociala förmåner, hälso- och sjukvård, utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder och färdmedel, ska vidtas i förebyggande syfte, även genom lämpliga ändringar eller anpassningsåtgärder. Sådana åtgärder bör inte medföra en oproportionell börda eller kräva grundläggande ändringar av det sociala skyddet, de sociala förmånerna, hälso- och sjukvården, undervisningen eller de berörda varorna och tjänsterna eller kräva att alternativ till dessa tillhandahålls. a)  De åtgärder som är nödvändiga för att man ska kunna se till att personer med funktionshinder har ickediskriminerande faktisk tillgång till socialt skydd, sociala förmåner, hälso- och sjukvård, utbildning samt tillgång till varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder, telekommunikation, elektronisk kommunikation, information inklusive information i tillgängligt format, finansiella tjänster, kultur och fritidssysselsättningar, byggnader öppna för allmänheten, färdmedel samt andra allmänna utrymmen och offentliga inrättningar ska vidtas i förebyggande syfte, bland annat genom lämpliga ändringar eller anpassningsåtgärder. Om ickediskriminerande faktisk tillgång inte kan erbjudas på grund av praxis, politik eller förfaringssätt ska åtgärder vidtas för att sådana hinder ska undanröjas. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – led b b)  Trots skyldigheten att skapa ickediskriminerande faktisk tillgång ska rimliga anpassningsåtgärder vid behov vidtas i enskilda fall, såvida det inte medför en oproportionell börda. b)  Vid tillämpning av denna punkt inbegriper ickediskriminerande faktisk tillgång identifiering och eliminering av hinder, och förebyggande av nya hinder som hämmar funktionshindrade personers tillgång till varor, tjänster och inrättningar som är tillgängliga för allmänheten, oberoende av typen av hinder eller funktionshinder. Om inte annat följer av bestämmelserna i detta direktiv, och oberoende av de åtgärder som valts för att avlägsna hindren, ska ickediskriminerande faktisk tillgång för personer med funktionshinder garanteras på samma villkor som för personer utan funktionshinder alltid när detta är möjligt, och funktionshindrade personers användning av hjälpmedel ska underlättas, inte minst när det gäller hjälpmedel som ökar rörligheten och underlättar tillgången, såsom erkända ledarhundar och assistanshundar om nödvändigt. Om rimliga anpassningsåtgärder trots alla ansträngningar inte kan vidtas för säkerställande av ickediskriminerande faktisk tillgång på samma villkor och i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, ska ett meningsfullt alternativ erbjudas för att garantera tillgången. Vid tillämpningen av denna bestämmelse avses med "rimliga anpassningsåtgärder" alternativa åtgärder som krävs i ett visst fall för att säkerställa att en person med funktionshinder på samma villkor som andra får tillgång till och/eller åtnjuter de rättigheter som omfattas av artikel 3.1. Ändring 98 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 2 2.  Vid bedömningen av om de åtgärder som behöver vidtas för att följa punkt 1 skulle medföra en oproportionell börda ska särskild hänsyn tas till organisationens storlek, art och resurser, beräknade kostnader, varornas och tjänsternas livslängd och den möjliga nyttan av bättre tillgång för personer med funktionshinder. Om denna börda i tillräcklig grad kompenseras genom åtgärder som redan ingår i den berörda medlemsstatens politik för likabehandling ska den inte anses oproportionell. 2.   Åtgärder vars syfte är att uppnå ickediskriminerande faktisk tillgång bör inte medföra en oproportionell börda eller kräva grundläggande ändringar. Vid bedömningen av om åtgärden i fråga skulle leda till en oproportionell börda bör hänsyn tas till huruvida åtgärden är ogenomförbar eller farlig och inte skulle kunna göras genomförbar och säker genom rimliga ändringar av regelverk, policy eller praxis eller genom avlägsnande av hinder som rör arkitektur, kommunikation eller transport alternativt genom att erbjuda extra hjälpmedel eller tjänster. En ändring är grundläggande om varorna och tjänsterna eller kategorin av handel, yrke eller affärsverksamhet ändras i en sådan utsträckning att den som erbjuder varorna eller tjänsterna faktiskt tillhandahåller varor och tjänster av en helt annan art. En rimlig anpassning ska inte nödvändigtvis kräva väsentliga ändringar i strukturen av sådana byggnader vars struktur särskilt skyddas i nationell lagstiftning på grund av deras historiska, kulturella och arkitektoniska värde. Om denna börda i tillräcklig grad kompenseras genom befintliga åtgärder i den berörda medlemsstaten ska den inte anses oproportionell. Principen om rimliga anpassningsåtgärder och oproportionell börda bör tolkas med ledning av direktiv 2000/78/EG och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Ändring 60 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 3 3.  Detta direktiv ska inte påverka de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller nationella bestämmelser som rör tillgång till särskilda varor eller tjänster. 3.  Detta direktiv ska inte påverka de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen eller nationella bestämmelser som rör tillgång till särskilda varor eller tjänster. Alltid när så är möjligt ska EU-institutionerna och medlemsstaterna dock vidta åtgärder för att sporra tillhandahållare av varor och tjänster, särskilt av tillverkade varor, att utarbeta tillgängliga lösningar, exempelvis genom metoder för offentlig upphandling. Tillgängliga produkter och tjänster är utformade så att de kan användas av alla. Ändring 61 Förslag till direktiv Artikel 5 I syfte att säkerställa lika rättigheter och lika möjligheter i praktiken får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer missgynnas på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, eller att kompensera för ett sådant missgynnande. I syfte att säkerställa lika rättigheter och lika möjligheter i praktiken får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om särskilda åtgärder, eller från att tillåta den privata eller offentliga sektorn eller frivilligsektorn att vidta sådana åtgärder, för att förhindra att personer missgynnas på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, eller att kompensera för ett sådant missgynnande. Ändring 62 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla som anser sig förfördelade på grund av att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem har tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden, inbegripet, när de anser det lämpligt, förlikningsförfaranden, för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv, även efter det att den situation i vilken diskrimineringen uppges ha förekommit har upphört. 1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla som anser sig förfördelade på grund av att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem har reell tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden, inbegripet, när de anser det lämpligt, förlikningsförfaranden, för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv, även efter det att den situation i vilken diskrimineringen uppges ha förekommit har upphört. Ändring 64 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 3a (ny) 3a.  Medlemsstaterna ska i sina nationella rättssystem införa sådana åtgärder som behövs för att garantera verklig och effektiv kompensation eller ersättning, i enlighet med sina egna beslut, när det gäller förlust och skada för en person som drabbas av diskriminering enligt vad som avses i detta direktiv, på ett sätt som är avskräckande och proportionellt till den skada som lidits. Ändring 65 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2 2.  Punkt 1 ska inte förhindra att medlemsstaterna inför bevisregler som är fördelaktigare för den klagande. 2.  Punkt 1 ska inte förhindra att medlemsstaterna inför regler som är fördelaktigare för den klagande. Ändring 66 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny) Artikel 9a Främjande av jämlikhet Medlemsstaterna ska aktivt främja jämlikhet mellan personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning när de utarbetar och genomför lagar och andra författningar samt politiska beslut eller riktlinjer och verksamhet på de områden som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Ändring 86 Förslag till direktiv Artikel 10 Medlemsstaterna ska se till att på lämpligt sätt och på hela sitt territorium informera berörda personer om de bestämmelser som antas enligt detta direktiv och om relevanta bestämmelser som redan gäller. Medlemsstaterna ska se till att på lämpligt sätt, till exempel genom Internet, och på hela sitt territorium informera berörda personer om de bestämmelser som antas enligt detta direktiv och om relevanta bestämmelser som redan gäller. För att främja principen om likabehandling ska medlemsstaterna anordna skräddarsydda informations- och folkbildningskampanjer och utbildning. Ändring 68 Förslag till direktiv Artikel 11 Medlemsstaterna ska i syfte att främja principen om likabehandling främja en dialog med berörda parter, särskilt icke-statliga organisationer, som i enlighet med nationell lagstiftning och praxis har ett berättigat intresse av att motverka diskriminering på de grunder och områden som omfattas av detta direktiv. Medlemsstaterna ska i syfte att främja principen om likabehandling främja en dialog med sådana berörda parter som icke-statliga organisationer och ett sådant samråd ska också omfatta övervakning av direktivets genomförande. Ändring 69 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska utse ett eller flera organ för främjande av likabehandling av alla personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Dessa organ får utgöra en del av organ som på nationell nivå har till uppgift att tillvarata de mänskliga rättigheterna eller att ta till vara enskildas rättigheter, inbegripet rättigheter enligt andra gemenskapsrättsakter och enligt direktiven 2000/43/EG och 2004/113/EG. 1.  Medlemsstaterna ska utse ett eller flera organ, som ska vara oberoende och anslås tillräckliga medel, för främjande av likabehandling av alla personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Medlemsstaterna ska se till att organet eller organen har behörighet på de områden som omfattas av detta direktiv och i fråga om anställning och arbete enligt direktiv 2000/78/EG. Dessa organ får utgöra en del av organ som på nationell nivå har till uppgift att tillvarata rättigheter enligt andra gemenskapsrättsakter och enligt direktiven 2000/43/EG, 2000/78/EG och 2004/113/EG. Ändring 70 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – strecksats -1 (ny) –  Att underlätta administrativa eller rättsliga förfaranden gällande diskriminering där offret är bosatt i en annan medlemsstat än den där svaranden är bosatt, genom att kontakta den eller de motsvarande organisationerna i svarandens medlemsstat. Ändring 71 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – strecksats -1a (ny) –  Att säkerställa den klagandes tillträde till rättshjälp i enlighet med rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister1. ________ 1 EGT L 26, 31.1.2003, s. 41. Ändring 72 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – strecksats 2 –  Att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering. –  Att övervaka och genomföra oberoende undersökningar om diskriminering, inbegripet om tillämpningen av antidiskrimineringslagstiftning. Ändring 73 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – strecksats 3a (ny) –  Att samarbeta och utbyta information med EU:s byrå för grundläggande rättigheter och med andra motsvarande EU-organ. Ändring 74 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna ska förse dessa organ med de resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och smidigt sätt. Ändring 75 Förslag till direktiv Artikel 13 – led a a) lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs, a) lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs omedelbart, Ändring 76 Förslag till direktiv Artikel 14 Medlemsstaterna ska bestämma vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de tillämpas. Påföljder får innefatta betalning av ersättning, som inte får begränsas av en i förväg fastställd övre gräns, och ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska bestämma vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de tillämpas. Påföljder får innefatta betalning av ersättning men de får inte begränsas av en i förväg fastställd övre gräns och de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och leda till att diskrimineringen och dess verkningar upphör. Ändring 59 och 77 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 2.  För att beakta särskilda omständigheter får medlemsstaterna vid behov fastställa att skyldigheten att skapa faktisk tillgång enligt artikel 4 ska fullgöras [senast] fyra [år efter det att direktivet antagits]. 2.  För att kunna uppfylla skyldigheten att garantera ickediskriminerande faktisk tillgång till befintliga infrastrukturer, strategier eller förfaranden i enlighet med artikel 4.1 a kan medlemsstaterna vid behov få en ytterligare period på 10 år [räknat från tidsfristen för införlivandet], för att kunna rätta sig efter denna skyldighet. De medlemsstater som vill utnyttja denna ytterligare period ska informera kommissionen om detta senast den dag som anges i punkt 1 och ange skälen till detta. De medlemsstater som vill utnyttja denna ytterligare period ska delge kommissionen en plan för hur man stegvis avser att uppfylla de krav som anges i artikel 4.1 a, och planen ska innehålla mål, medel och tidsplan. Varje medlemsstat som väljer att utnyttja denna ytterligare period ska var sjätte månad rapportera till kommissionen om de åtgärder den vidtar för att garantera ickediskriminerande faktisk tillgång och om de framsteg den gör i genomförandet av artikel 4.1 a. Kommissionen ska var sjätte månad rapportera till rådet. Ändring 78 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna och de nationella organen för främjande av likabehandling ska senast den […] och därefter vart femte år, till kommissionen överlämna all information som kommissionen behöver för att utarbeta en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv. 1.  Medlemsstaterna ska senast den […] och därefter vart femte år, till kommissionen överlämna all information som kommissionen behöver för att utarbeta en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv. Ändring 79 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1a (ny) 1a.  Senast ... år efter detta direktivs ikraftträdande ska en övergripande rättslig gemenskapsram om ickediskriminering ha trätt i kraft i form av ett enda direktiv som konsoliderar och därmed ersätter alla befintliga direktiv på grundval av artikel 13 i EG-fördraget, inklusive detta direktiv. Det nya direktivet ska föreskriva samma skyddsnivå för var och en av diskrimineringsgrunderna. Ändring 80 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 2.  Kommissionens rapport ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till synpunkterna från arbetsmarknadens parter och berörda icke-statliga organisationer samt till EU:s byrå för grundläggande rättigheter. I enlighet med principen om jämställdhetsintegrering ska rapporten bland annat innehålla en bedömning av åtgärdernas konsekvenser för kvinnor och män. Mot bakgrund av den information som mottagits ska rapporten vid behov även omfatta förslag som syftar till att ändra och uppdatera detta direktiv. 2.  Kommissionens rapport ska utarbetas med vederbörlig hänsyn till synpunkterna från arbetsmarknadens parter och berörda icke-statliga organisationer samt till EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Rapporten ska omfatta en genomgång av aktuell praxis i medlemsstaterna i fråga om artikel 2.7 när det gäller användningen av ålder eller funktionshinder som en faktor vid beräkning av premier och förmåner. I enlighet med principen om jämställdhetsintegrering ska rapporten bland annat innehålla en bedömning av åtgärdernas konsekvenser för kvinnor och män. Rapporten ska även omfatta uppgifter om diskriminering på flera grunder, varvid det gäller att ta med inte bara diskriminering på grund av religion och övertygelse, sexuell läggning, ålder och funktionshinder, utan även diskriminering på grund av kön, ras och etniskt ursprung. Mot bakgrund av den mottagna informationen skall rapporten, om så är nödvändigt, omfatta förslag till översyn och uppdatering av detta direktiv.

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om halvårsutvärderingen av dialogen mellan EU och Vitryssland

P6_TA(2009)0212 B6-0177/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Vitryssland, särskilt resolutionen av 15 januari 2009 om EU:s strategi i Vitryssland(1),

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om Vitryssland av den 16 mars 2009 enligt vilka visumförbudet för vitryska företrädare även fortsättningsvis ska vara upphävt, inbegripet för president Alexander Lukasjenka, och de restriktiva åtgärderna ska förlängas,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2008 om initiativet "Östligt partnerskap" (KOM(2008)0823),

–   med beaktande av kommissionens uttalande av den 21 november 2006 om att Europeiska unionen är beredd att förnya sitt förhållande till Vitryssland och dess folk inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rådet bekräftade i sina ovannämnda slutsatser av den 16 mars 2009 sin beredvillighet att fördjupa förbindelserna med Vitryssland under förutsättning att Vitryssland gör framsteg på vägen mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet samt att bistå Vitryssland när det gäller att nå dessa mål.

B.  Efter att ha utvärderat utvecklingen i Vitryssland efter beslutet i oktober 2009 om ett tidsbegränsat upphävande av de reserestriktioner som ålagts vissa tjänstemän i Vitryssland, har rådet, i enlighet med de villkor som fastställdes i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/844/GUSP(2), beslutat att bibehålla upphävandet av tillämpningen av dessa restriktioner under en niomånadersperiod.

C.  Rådet beslutade att under ett år förlänga de restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland som föreskrevs i den gemensamma ståndpunkten 2006/276/GUSP.

D.  EU är fortfarande oroat över situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland och de senaste fallen av överträdelser inom detta område.

E.  Som ett svar på de positiva åtgärder som vidtagits i Vitryssland har kommissionen redan inlett en intensifierad dialog med landet på områden som energi, miljö, tullfrågor, transport och livsmedelssäkerhet, samt bekräftat sin vilja att ytterligare utvidga omfattningen av dessa tekniska samtal som gynnar bägge parter under förutsättning att eventuella planer på att bygga upp ett nytt kärnkraftverk, som inte är av det snitt som används i väst, vid gränsen till EU inte bör ingå i dessa diskussioner.

F.  Rådet inkluderade Vitryssland i sitt initiativ "Östligt partnerskap" som kommissionen lanserade i sitt ovannämnda meddelande av den 3 december 2008 i syfte att utöka samarbetet med ett antal östeuropeiska länder.

G.  Vitrysslands utrikesminister Sergej Martynov har förklarat att Vitryssland ser positivt på ett deltagande i initiativet "Östligt partnerskap" och har tillagt att landet har för avsikt att delta i det.

H.  Kommittén för skydd av journalister uppmanade de vitryska myndigheterna att förnya ackrediteringen för Andrzej Poczobut, en lokal korrespondent för Polens största dagstidning Gazeta Wyborcza, och att undersöka de senaste trakasserierna mot honom och hans familj i staden Hrodna i västra delen av Vitryssland på grund av hans kritik av regeringens politik. Den 17 mars 2009 fick Andzrej Poczobut böter på 148 EUR för att ha rapporterat om ett möte med Polackernas förbund (Union of Poles) i Vitryssland.

1.  Europaparlamentet stöder rådets beslut att under ett år förlänga de restriktiva åtgärderna mot vissa vitryska tjänstemän och samtidigt under en niomånadersperiod bibehålla upphävandet av tillämpningen av de reserestriktioner som ålagts vissa tjänstemän i Vitryssland.

2.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland och de senaste fallen av överträdelser inom detta område. Parlamentet ser fram emot att det inleds en dialog om de mänskliga rättigheterna med Vitryssland inom den närmaste framtiden.

3.  Europaparlamentet välkomnar den utökade dialogen på hög nivå mellan EU och Vitryssland, inbegripet bilaterala kontakter, och det intensifierade tekniska samarbete som kommissionen inlett, såsom ett sätt att bygga ömsesidig förståelse och tillhandahålla en möjlighet att tillrättalägga parternas farhågor och frågor av gemensamt intresse.

4.  Europaparlamentet anser att en intensifiering av den politiska dialogen mellan EU och Vitryssland måste ske under förutsättning att frihetsbegränsningar tas bort och att våldet mot deltagare i oppositionsprotester och mot människorättsaktivister upphör. Parlamentet begär i detta hänseende att företagarna Mikalai Autukhovich, Yury Liavonau and Uladzimir Asipenka och den oppositionelle ungdomsaktivisten Artsiom Dubski släpps fria liksom att det görs en omprövning av domarna om "begränsad frihet" som avkunnades mot 11 person som deltog i demonstrationerna i januari 2008.

5.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar ytterligare till fortsatt vitryskt samarbete med kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR) om vallagstiftningen.

6.  Europaparlamentet betonar att Vitrysslands demokratiska opposition och civilsamhälle måste involveras i dialogen mellan EU och Vitryssland.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar Vitrysslands regering att använda de kommande nio månaderna till att åstadkomma betydande framsteg inom följande områden genom att

8.  Europaparlamentet uppmanar Vitrysslands regering att omedelbart inrätta ett moratorium för alla dödsdomar och avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet (enligt vad som föreskrivs i FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007 om ett moratorium avseende användningen av dödstraffet), att utan dröjsmål omvandla domarna till fängelsestraff för samtliga fångar som för närvarande är dömda till dödsstraff, att få den inhemska lagstiftningen att överensstämma med landets skyldigheter enligt internationella fördrag om mänskliga rättigheter och att se till att internationella erkända standarder för rättvisa rättegångar rigoröst respekteras.

9.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att erkänna Polackernas förbund (Union of Poles) under ledning av Angelika Borys, som omvaldes till ordförande vid förbundets kongress den 15 mars 2009.

10.  Om Vitryssland skulle uppfylla ovannämnda kriterier under en niomånadersperiod, uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att överväga att permanent avskaffa reseförbudet, samt vidta åtgärder för att underlätta ekonomiska och sociala framsteg och påskynda processen för Vitrysslands återintegrering i den europeiska familjen av demokratiska nationer.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att liberalisera viseringsförfarandena för vitryska medborgare, eftersom sådana insatser är avgörande för att EU ska kunna uppnå huvudsyftet med sin politik gentemot Vitryssland, nämligen att inlemma Vitryssland i de europeiska och regionala processerna och göra demokratiseringsprocessen i landet oåterkallelig. Parlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att i detta sammanhang överväga möjligheten att sänka kostnaderna för vitryska medborgares viseringar till Schengenområdet, och förenkla förfarandet för att erhålla visum.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo och effektivt utnyttja möjligheterna att stödja civilsamhället och den demokratiska utvecklingen i Vitryssland via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter(3) (EIDHR). Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och uttömmande informera parlamentet om hur finansieringen från EIDHR används.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd till den oberoende vitryska TV-kanalen Belsat och att med kraft uppmana den vitryska regeringen att officiellt registrera Belsat i Vitryssland. Parlamentet uppmanar den vitryska regeringen att som ett tecken på god vilja och en positiv förändring låta det vitryska European Humanities University (EHU) i exil i Vilnius (Litauen) få tillstånd att lagligen återvända till Vitryssland med verkliga garantier att det kommer att kunna verka fritt och återupprättas under lämpliga former för att kunna utvecklas i framtiden i Minsk, särskilt genom att tillåta att EHU åter inrättar sitt bibliotek i Minsk under 2009 genom att tillhandahålla universitetet lokaler och skapa förutsättningar så att de omfattande samlingarna på vitryska, ryska, engelska, tyska och franska kan vara öppna och tillgängliga för alla.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga åtgärder för att förbättra affärsklimatet, handeln, investeringar, energi- och transportinfrastruktur samt gränsöverskridande samarbete mellan EU och Vitryssland, i syfte att bidra till de vitryska medborgarnas välbefinnande och välstånd samt förbättra deras möjligheter att kommunicera med och fritt resa till EU.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, OSSE:s och Europarådets parlamentariska församlingar, sekretariatet för Oberoende staters samvälde samt till Vitrysslands regering och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2009)0027. (2) Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/844/GUSP av den 10 november 2008 om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/276/GUSP om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 300, 11.11.2008, s. 56). (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur

P6_TA(2009)0213 RC-B6-0165/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 260 (III) A av den 9 december 1948 om folkmord,

–   med beaktande av artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(1),

–   med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1481 av den 25 januari 2006 om behovet av ett internationellt fördömande av brott som begåtts av totalitära kommunistiska regimer,

–   med beaktande av Europaparlamentets förklaring av den 23 september 2008 om en europeisk minnesdag den 23 augusti för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer(2),

–   med beaktande av sina många tidigare resolutioner om demokrati och respekt för grundläggande fri- och rättigheter, inklusive resolutionen av den 12 maj 2005 om sextioårsdagen av slutet på andra världskriget i Europa den 8 maj 1945(3), resolutionen av den 23 oktober 2008 till minne av holodomor(4), samt resolutionen av den 15 januari 2009 om Srebrenica(5),

–   med beaktande av att de sannings- och rättvisekommissioner som har inrättats i olika delar av världen har hjälpt befolkningen i många länder med tidigare auktoritära och totalitära regimer att överbrygga motsättningarna och uppnå försoning,

–   med beaktande av de uttalanden som gjordes av dess talman och de politiska grupperna den 4 juli 2006, 70 år efter general Francos statskupp i Spanien,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Historikerna är eniga om att helt objektiva tolkningar av historiska fakta är en omöjlighet och att objektiva historiebeskrivningar inte finns. Yrkeshistoriker använder dock vetenskapliga verktyg för att studera det förflutna och försöker på så vis att vara så objektiva som möjligt.

B.  Inget politiskt organ eller politiskt parti har ensamrätt att tolka historien, och inget organ eller parti kan hävda att det är objektivt.

C.  Nationella parlament bör inte införa officiella politiska tolkningar av historiska fakta genom majoritetsbeslut. Ett parlament ska inte kunna lagstifta om det förflutna.

D.  En av de viktigaste målsättningarna för EU:s integrationsprocess är att säkerställa respekten för grundläggande rättigheter och rättssäkerheten i framtiden, och lämpliga mekanismer för att verkställa denna målsättning finns i artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen.

E.  Feltolkningar av historien kan ge upphov till diskriminerande politik och på så sätt framkalla hat och rasism.

F.  Minnena av Europas tragiska förflutna måste hållas vid liv i syfte att hedra offren, fördöma förövarna och lägga grunden till en försoning som baseras på sanning och hågkomst.

G.  Miljontals offer har deporterats, fängslats, torterats och mördats av totalitära och auktoritära regimer i Europa under 1900-talet. Förintelsen som en unik företeelse måste emellertid erkännas.

H.  Medan Västeuropas främsta historiska erfarenhet var nazismen har länderna i Central- och Östeuropa upplevt både kommunism och nazism. Förståelsen för dessa länders dubbla diktatoriska arv måste främjas.

I.  Den europeiska integrationen har redan från början varit en reaktion på det lidande som Europa utsattes för till följd av två världskrig och det nazistiska förtrycket som ledde till förintelsen och utbredningen av totalitära och odemokratiska kommunistregimer i Central- och Östeuropa, samt ett sätt att överbrygga djupa motsättningar och fiendskap i Europa genom samarbete och integration, och få slut på krig och säkerställa demokrati i Europa.

J.  Utvecklingen av den europeiska integrationen har varit framgångsrik och har nu lett till ett EU som omfattar de länder i Central- och Östeuropa som levde under kommunistregimer från slutet av andra världskriget till tidigt 1990-tal. De tidigare anslutningarna av Grekland, Spanien och Portugal, som led under långvariga fascistiska regimer, hjälpte till att säkerställa demokrati i Sydeuropa.

K.  Europa kommer inte att stå enat förrän Europa kan uppnå en samsyn på sin historia, erkänner de nazistiska, stalinistiska, fascistiska och kommunistiska regimerna som ett gemensamt arv och får till stånd en redlig och grundlig diskussion om dessa regimers brott under det gångna århundradet.

L.  Det återförenade Europa kommer 2009 att fira tjugoårsminnet av de kommunistiska diktaturernas sammanbrott i Central- och Östeuropa samt av Berlinmurens fall och detta bör bli ett tillfälle både för ökad medvetenhet om det förflutna och ett erkännande av demokratiska medborgarinitiativs roll samt en impuls att stärka känslan av gemenskap och sammanhållning.

M.  Det är också viktigt att minnas dem som aktivt motsatte sig det totalitära styret och som bör få en plats i européers medvetande som den totalitära erans hjältar, på grund av deras hängivenhet, trofasthet mot sina ideal, heder och mod.

N.  Från offrens synpunkt spelar det ingen roll vilken regim som berövade dem deras frihet, torterade eller mördade dem av olika skäl.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin respekt för alla offer för totalitära och odemokratiska regimer i Europa, och hyllar dem som kämpat mot tyranni och förtryck.

2.  Europaparlamentet förnyar sitt engagemang för ett fredligt och välmående Europa grundat på värden som respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättssäkerhet samt respekt för mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att hålla liv i minnet av det förflutna, eftersom det inte kan bli någon försoning utan sanning och hågkomst. Parlamentet bekräftar åter sin enade hållning mot allt totalitärt styre, oberoende av ideologisk bakgrund.

4.  Europaparlamentet påminner om att de senaste folkmorden och brotten mot mänskligheten i Europa fortfarande ägde rum i juli 1995, och att en ständig vaksamhet behövs för att bekämpa odemokratiska, främlingsfientliga, auktoritära och totalitära idéer och tendenser.

5.  Europaparlamentet understryker att för att den europeiska medvetenheten om brott som begåtts av totalitära och odemokratiska regimer ska öka, måste stöd ges åt dokumentationen och vittnesberättelserna om Europas oroliga förflutna, eftersom det aldrig kan bli någon försoning utan hågkomst.

6.  Europaparlamentet beklagar att tillgången till handlingar av personlig betydelse eller för vetenskaplig forskning fortfarande är orimligt begränsad i vissa medlemsstater 20 år efter att de kommunistiska diktaturerna i Central- och Östeuropa föll. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra en verklig kraftansträngning för att öppna arkiv, däribland dem som tillhörde de tidigare säkerhets- och underrättelsetjänsterna. Åtgärder bör dock vidtas för att säkerställa att denna process inte missbrukas i politiska syften.

7.  Europaparlamentet fördömer skarpt och otvetydigt alla de brott mot mänskligheten och de omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som alla totalitära och auktoritära regimer gjort sig skyldiga till. Parlamentet uttrycker sin medkänsla med, förståelse för och sitt erkännande av lidandena hos offren för dessa brott och deras anhöriga.

8.  Europaparlamentet förklarar att den europeiska integrationen som modell för fred och försoning representerar ett fritt val av Europas folk att engagera sig för en gemensam framtid, och att Europeiska unionen har ett särskilt ansvar för att främja och säkra demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, både inom och utanför EU.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att förbättra undervisningen om Europas historia, och att framhäva den europeiska integrationens historiska bedrift och den skarpa kontrasten mellan det tragiska förflutna och den fredliga och demokratiska samhällsordningen i dagens EU.

10.  Europaparlamentet anser att bevarandet av ett historiskt minne, en genomgripande omvärdering av Europas historia och ett erkännande i hela Europa av samtliga historiska aspekter på det moderna Europa kommer att stärka den europeiska integrationen.

11.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende rådet och kommissionen att stödja och försvara den verksamhet som bedrivs av icke-statliga organisationer, såsom Memorial i Ryska federationen, som aktivt engagerar sig i efterforskningar och sammanställning av dokument som relaterar till de brott som begicks under den stalinistiska perioden.

12.  Europaparlamentet upprepar sitt ständiga stöd för stärkt internationell rättvisa.

13.  Europaparlamentet vill att det inrättas en plattform för Europas minne och samvete, med uppgift att stödja nätverksbildning och samarbete mellan nationella forskningsinrättningar som specialiserat sig på de totalitära regimernas historia, samt att det inrättas ett alleuropeiskt dokumentations- och åminnelsecentrum för offren för alla totalitära regimer.

14.  Europaparlamentet begär en förstärkning av relevanta existerande finansiella instrument, i syfte att erbjuda stöd för professionell historieforskning inom de områden som nämnts ovan.

15.  Europaparlamentet anser att den 23 augusti bör utnämnas till europeisk minnesdag för alla offer för totalitära och auktoritära regimer, i syfte att hedra minnet av dessa offer med värdighet och opartiskhet.

16.  Europaparlamentet är övertygat om att det slutliga målet med att avslöja och bedöma de brott som förövats av de kommunistiska totalitära regimerna är ett försoningsverk som kan förverkligas genom att man erkänner ansvaret, ber om förlåtelse och får till stånd en moralisk upprustning.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, kandidatländernas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i länder som är associerade med Europeiska unionen samt regeringarna och parlamenten i Europarådets medlemsstater.

(1) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0439. (3) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 392. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0523. (5) Antagna texter, P6_TA(2009)0028.

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om kulturens roll i utvecklingen av europeiska regioner

P6_TA(2009)0214 RC-B6-0166/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 24 maj 2007 om den kulturella och den kreativa sektorns bidrag till uppnåendet av Lissabonmålen(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1855/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Kultur (2007–2013)(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kulturindustrin i Europa(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(4),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europas kultursjäl blir allt viktigare för att föra samman europeiska medborgare på ett sätt som respekterar de olika kulturella och språkliga identiteterna.

B.  Europas kulturer är strategiska faktorer för Europas utveckling på lokal, regional och nationell nivå liksom på en centraliserad EU-institutionsnivå.

C.  Städer och regioner blir mer och mer europeiska aktörer, eftersom de delar Europatanken och bidrar till EU:s utveckling.

D.  Kulturprojekt som bygger på initiativ från det civila samhället tycks effektivt bidra till att stärka och utveckla regionerna.

E.  Regionala konferenser är utmärkta forum för det civila samhället där medborgarna kan lägga fram sina projekt och förslag, utbyta bästa praxis och föra en dialog med de ansvariga parterna.

1.  Europaparlamentet framhåller att regionala och lokala utvecklingsstrategier som inbegriper kultur, kreativitet och konst i hög grad bidrar till att förbättra livskvaliteten i Europas regioner och städer genom att främja kulturell mångfald, demokrati, deltagande och interkulturell dialog.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en grönbok om möjliga åtgärder inom samtida kulturverksamhet som syftar till att stärka utvecklingen i europeiska regioner.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med regionala myndigheter och det lokala civila samhället stödja regionala konferenser.

4.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder och informationskampanjer om den roll som kulturprojekt spelar för den regionala utvecklingen.

5.  Europaparlamentet uppmanar de berörda parterna att arbeta för ett snabbt och effektivt genomförande av sådana projekt.

6.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen så snart som möjligt för parlamentet lägger fram en studie om kulturens inflytande på det regionala och lokala planet samt sina slutsatser och planerade åtgärder till följd av denna studie.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och Regionkommittén.

(1) EUT C 311, 21.12.2007, s. 7. (2) EUT L 372, 27.12.2006, s. 1. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0123. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0124.

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 2 april 2009 om det nya avtalet mellan EU och Ryssland (2008/2104(INI))

P6_TA(2009)0215 A6-0140/2009

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Janusz Onyszkiewicz för ALDE-gruppen om förbindelserna mellan EU och Ryssland (B6-0373/2007),

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan, och den Ryska federationen å den andra sidan(1), som trädde i kraft den 1 december 1997 och skulle ha löpt ut 2007 om det inte automatiskt hade förlängts,

–   med beaktande av rådets beslut av den 26 maj 2008 om att inleda förhandlingar med Ryska federationen om ett nytt avtal, och återupptagandet av förhandlingarna i december 2008,

–   med beaktande av den målsättning för EU och Ryssland som fastställs i den gemensamma ståndpunkten som offentliggjordes efter toppmötet i St. Petersburg den 31 maj 2003 om att inrätta ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete inom yttre säkerhet samt ett område för forskning och utbildning, inbegripet kulturaspekter samt färdplaner som sedermera har antagits,

–   med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationen av den 25 maj 2006 om förenklat utfärdande av viseringar till medborgare i Europeiska unionen och Ryska federationen(2),

–   med beaktande av den Europeiska energistadgan som undertecknades den 17 december 1991 och det efterföljande Europeiska energistadgefördraget, vars undertecknande inleddes den 17 december 1994 och som trädde i kraft i april 1998, och som är rättsligt bindande för samtliga avtalsslutande parter som har ratificerat energistadgefördraget och för dem som inte valt att inte tillämpa energistadgefördraget förrän det trätt i kraft i enlighet med artikel 45.2, samt med beaktande av energidialogen mellan EU och Ryssland som inleddes vid det sjätte toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Paris den 30 oktober 2000,

–   med beaktande av protokollet om strategisk miljöbedömning till FN/ECE:s Esbokonvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang från 1991 ("Esbokonventionen"),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2008 om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland(3),

–   med beaktande av det exempellösa avbrottet av leveranserna av rysk gas till Europeiska unionen i januari 2009,

–   med beaktande av samråden om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland och avsaknaden av några påtagliga resultat i denna fråga,

–   med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), med tillhörande protokoll,

–   med beaktande av de pågående förhandlingarna om Ryska federationens anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO),

–   med beaktande av de många trovärdiga rapporterna från ryska och internationella icke-statliga organisationer om fortsatta allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna i Ryssland, och domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om Tjetjenien samt det stora antalet mål av detta slag som väntar på domstolsbehandling,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryska federationen, och särskilt resolutionerna av den 18 december 2008 om angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya(4), den 13 mars 2008 om Ryssland(5), den 10 maj 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Samara den 18 maj 2007(6), den 19 juni 2008 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Chanty-Mansijsk den 26–27 juni 2008(7), den 25 oktober 2006 om förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja(8), den 14 november 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland(9) och den 13 december 2006 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november 2006(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om förbindelserna mellan EU och Ryssland(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2007 om EU:s ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Ryssland(12), i vilken det anges att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland bör vara en integrerad del av EU–Rysslands politiska dagordning" och att "omfattande ekonomiskt samarbete mellan Ryssland och EU måste grundas på höga normer för demokrati och principerna som gäller för en fri marknad",

–   med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om situationen i Georgien(13),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 med titeln "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi"(14),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(15) och om en effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling(16),

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från det ständiga partnerskapsrådet EU–Rysslands av den 22 november 2007 om frihet, säkerhet och rättvisa,

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet av Europarådets parlamentariska församling och OSSE:s parlamentariska församling om valet till den ryska duman som hölls den 2 december 2007,

–   med beaktande av artiklarna 114.3 och 83.5 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0140/2009), och av följande skäl:

A.  EU:s förbindelser med Ryssland är av avgörande betydelse för ett pragmatiskt samarbete. Ryssland är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, medlem av G8, EU:s tredje största handelspartner, euroområdets fjärde största handelspartner och en mycket viktig energileverantör för EU. EU har inte bara gemensamma ekonomiska intressen och gemensamma handelsintressen med Ryssland utan även en gemensam målsättning att agera på det internationella planet och ett ansvar för globala frågor och frågor rörande den gemensamma europeiska grannskapspolitiken. Förbättrat samarbete och goda grannrelationer mellan EU och Ryssland bör baseras på ömsesidigt förtroende och gemensamma värden såsom demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt på samarbete i internationella frågor, och är därför av avgörande betydelse för stabiliteten, säkerheten och välståndet i hela Europa. EU:s förbindelser med Ryssland bör baseras på ömsesidig respekt men även på att båda parter respekterar självständigheten hos staterna i deras grannskapsområde.

B.  EU grundar sig på gemensamma värden som demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och fullständig respekt för dessa värden måste vara av högsta prioritet för att uppnå ett förbättrat samarbete med tredjeländer.

C.  Samarbete mellan EU och Ryssland gynnar den internationella balansen. Ryssland är också skyldigt att bidra till den ekonomiska och politiska stabiliteten och trygghetskänslan i Europa och i världen, särskilt genom en ansvarsfull och fredlig politik i EU:s och Rysslands gemensamma grannskap. EU samarbetar redan med Ryssland i frågor som rör Afghanistan, Mellanöstern och Balkanländerna och genom FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för att utveckla gemensamma ståndpunkter och strategier beträffande andra viktiga säkerhetsfrågor såsom spridning av kärnvapen, nedrustning och vapenkontroll, kampen mot terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet, samt klimatförändringar och den globala ekonomiska och finansiella krisen.

D.  De uttalanden som gjorts av den nya amerikanska regeringen, särskilt från vicepresident Joe Biden och utrikesminister Hillary Clinton, om politiken gentemot Ryssland, visar på en vilja att samarbeta för en stabilare säkrare värld inom ramen för en ny och öppen amerikansk politik.

E.  Efter att de georgiska trupperna gått in i Sydossetien inledde Ryssland ett oproportionerligt motangrepp, som sedan utökades till övriga georgiska territorier genom användning av väpnade styrkor och luftstyrkor samt en oprovocerad militär insats i Abchazien, vilken omfattade angrepp mot och ockupation av Georgiens hamnar. Därefter erkände man också de två utbrytarenklaverna Sydossetien och Abchazien. Dessa händelser innebär att man måste ifrågasätta huruvida Ryssland är redo att tillsammans med EU skapa ett gemensamt säkerhetsområde i Europa. Den fortsatta utvecklingen av Europas partnerskap med Ryssland måste inbegripa en omfattande dialog om säkerhetsfrågor, som utgår från båda parters åtaganden att värna om gemensamma värden samt respektera folkrätten och den territoriella integriteten liksom de åtaganden och skyldigheter som följer av Helsingforsstadgan.

F.  Förhandlingarna om ett nytt avtal som avser att stärka samarbetet mellan EU och Ryska federationen legitimerar inte på något sätt det status quo som nu råder i Georgien, och Ryssland är fortfarande skyldigt att fullt ut genomföra de avtal som undertecknades den 12 augusti och 8 september 2008 om konflikten i Sydossetien och Abchazien, eftersom Rysslands respekt för dessa avtal bör vara en nödvändig förutsättning för att samtalen ska avslutas med positivt resultat, där alla parter bör göra utfästelser om att inte tillgripa våld mot grannländer.

G.  Efter händelserna i Georgien i synnerhet står parterna längre ifrån varandra än någonsin i de frågor som rör Kosovo och det gemensamma grannskapet.

H.  Ett avtal om det framtida samarbetet är fortfarande av största betydelse för att samarbetet mellan de båda parterna ska kunna utvecklas och intensifieras ytterligare. EU:s politik gentemot Ryssland måste grundas på enighet och solidaritet och EU bör föra en gemensam politik och tala med en röst. EU:s medlemsstater bör i god tid informera och samråda med de övriga medlemsstater som kan komma att beröras av bilaterala avtal eller tvister med Ryssland.

I.  Det nya övergripande avtalet som ska ersätta det nu gällande partnerskaps- och samarbetsavtalet måste leda till en kvalitativ förbättring och omfatta samarbetet i dess helhet, 2000-talets nya förutsättningar och måste uppfylla principerna för internationella förbindelser och respektera de demokratiska normerna och de mänskliga rättigheterna.

J.  Fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa (CFE) undertecknades 1990 av 16 Nato-medlemmar och sex länder i Warsawapakten, omarbetades 1999 och utgör historiens mest betydelsefulla nedrustningsavtal om konventionella vapen. Fördraget har ratificerats av Ryssland, Vitryssland och Ukraina, men lades på is av Nato. Sedan dess deltar Ryssland inte längre i fördraget.

K.  De senaste parlaments- och presidentvalen i Ryssland genomfördes på ett sätt som inte på långt när uppfyllde de europeiska normerna i fråga om tillträde för internationella valövervakare, oppositionspartiernas möjlighet att samla och ställa upp med kandidater, mediernas öppenhet och oberoende samt de offentliga organens neutralitet. Därmed gjordes stora avsteg från Rysslands skyldigheter i egenskap av medlem av Europarådet och OSSE.

L.  Ryska federationen är medlem av Europarådet och har således åtagit sig att uppfylla Europarådets målsättningar, vilka är framför allt att främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna samt befästa demokratin och stabiliteten i Europa. EU bör kraftfullt försvara principen om att rättsstatsprincipen och respekten för de åtaganden som gjorts inom denna organisation är av avgörande betydelse för att partnerskapet mellan EU och Ryssland ska bli en framgång.

M.  Ett stort antal rapporter från icke-statliga organisationer och oberoende experter visar att lagen om icke-statliga organisationer från 2006 och andra åtgärder som vidtagits av den ryska regeringen, inbegripet lagen mot extremism och den utökade statliga kontrollen över viktiga delar av medierna, allvarligt undergräver yttrandefriheten och inkräktar på de mänskliga rättigheterna och det civila samhället i Ryssland.

N.  Det faktum att politiska fångar fortfarande hålls fängslade och det sätt på vilket människorättsförsvarare behandlas står i strid med Ryska federationens åtagande att stärka rättsstatsprincipen i Ryssland och avskaffa den "rättsliga nihilismen".

O.  Europarådets parlamentariska församling och ett antal oberoende människorättsorganisationer har allvarligt ifrågasatt Rysslands rättsnormer, inbegripet brister när det gäller rättsväsendets oberoende, bristande rätt till rättvisa rättegångar i politiskt kontroversiella ärenden, trakasserier mot och förföljelse av försvarsadvokater samt det faktum att politiska fångar på nytt ställs inför rätta och kvarhålls i förvar i det ryska kriminalvårdssystemet.

P.  Ryska federationen har inte varit villig att vidta effektiva åtgärder för att få slut på de fortsatta överträdelserna och straffriheten trots att den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i ett växande antal domar konstaterat att Ryssland gjort sig skyldigt till allvarliga och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet utomrättsliga avrättningar, tortyr och påtvingade försvinnanden.

Q.  De principer som ligger till grund för de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Ryska federationen bör utgöras av ömsesidighet, hållbarhet, insynsvänlighet, förutsebarhet, pålitlighet, icke-diskriminering och god samhällsstyrning. Det nya avtalet bör vara rättsligt bindande och innehålla tydliga tvistlösningsmekanismer.

R.  Den senaste krisen, då gasleveranserna till Europeiska unionen stoppades, medförde att miljontals medborgare i Bulgarien, Slovakien och på andra platser i EU stod utan uppvärmning och varmvatten, samtidigt som det rådde mycket kalla vintertemperaturer. Detta ger upphov till stor tveksamhet i fråga om de ryska energileveransernas tillförlitlighet.

S.  När det gäller trygg energiförsörjning erbjuder förbindelserna mellan EU och Ryssland stora möjligheter till ett positivt och konstruktivt ömsesidigt beroende, förutsatt att partnerskapet grundar sig på principerna om icke-diskriminering och rättvis behandling samt likvärdiga marknadsvillkor i enlighet med energistadgefördraget. Den senaste gaskrisen visade att man måste anta och respektera en uppsättning regler som åtminstone baseras på det befintliga energistadgefördraget. En annan förutsättning för säkra energiförbindelser mellan EU och Ryssland är en öppen energihandel i transitländerna. I praktiken har Rysslands energipolitik uppvisat exempel på missbruk av monopol och tvångsmetoder, särskilt genom nekandet av tredjeländers transiträttigheter, leveransavbrott och kränkningar av äganderättigheter.

T.  Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 juni 2006 rekommenderades att förhandlingarna om transiteringsprotokollet till energistadgefördraget ska avslutas, att ratificeringen av energistadgefördraget av alla signatärstater ska säkerställas och att kommissionen, särskilt mot bakgrund av gaskrisen nyligen, uppmanas att fastställa komponenterna i ett energiavtal med Ryssland som antingen kompletterar det befintliga och bindande partnerskaps- och samarbetsavtalet eller ingår i det efterföljande avtalet till partnerskaps- och samarbetsavtalet. Energistadgefördraget är redan rättsligt bindande för samtliga EU-medlemsstater och för Ryssland, som undertecknat fördraget enligt artikel 45.

U.  En förutsättning för en balanserad utveckling av både EU:s och Rysslands ekonomier är att man för ett nära samarbete i energipolitiska frågor och utarbetar en långsiktig energistrategi.

V.  EU har ofta inte lyckats att tala med en gemensam röst i de frågor som rör förbindelserna med Ryssland. Rådet bör, inom den höge representantens ansvarsområde, ha en fungerande mekanism som gör det möjligt för medlemsstaterna att i god tid i förväg samråda med varandra i alla bilaterala frågor som rör Ryssland och som skulle kunna påverka andra medlemsstater och EU som helhet.

W.  Den rådande ekonomiska krisen påverkar i hög grad både Ryssland och EU, och innebär en möjlighet till en nystart för bilaterala förbindelser, på grundval av en bättre och uppriktigare ömsesidig förståelse som kan förhindra att misstankar och tillkortakommanden från tidigare lever kvar, och som kan utgöra grund för fastställandet av värden som verkligen är gemensamma, och främjandet av dessa.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet och kommissionen och uppmanar dem att beakta dessa i samband med förhandlingarna:

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortlöpande och fullt ut informera parlamentet och dess utskott för utrikesfrågor om hur förhandlingarna framskrider, och påminner dem om att partnerskaps- och samarbetsavtalet måste godkännas av parlamentet.

3.  Europaparlamentet anser att de ömsesidiga rättsliga åtagandena bör stärkas genom att ett partnerskaps- och samarbetsavtal ingås snarast och att Ryssland snarast ansluter sig till WTO.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet samt, för kännedom till kommissionen, den ryska duman och till den Ryska federationens regering och president.

(1) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1. (2) EUT L 129, 17.5.2007, s. 27. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0336. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0642. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0105. (6) EUT C 76 E, 27.3.2008, s. 95. (7) Antagna texter, P6_TA(2008)0309. (8) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 271. (9) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 329. (10) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 474. (11) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 235. (12) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 95. (13) Antagna texter, P6_TA(2008)0396. (14) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 206. (15) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 64. (16) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 53. (17) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält (2008/2211(INI))

P6_TA(2009)0216 A6-0089/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artiklarna 137, 152 och 174 i EG-fördraget om en hög nivå på folkhälso- och miljöskyddet och på arbetstagarnas hälsoskydd och säkerhet,

–   med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (från 0 Hz till 300 GHz)(1) och kommissionens rapport av den 1 september 2008 om tillämpningen av denna rekommendation (KOM(2008)0532),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält)(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse(3) och med beaktande av de respektive harmoniserade säkerhetsnormerna för mobiltelefoner och basstationer,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010(5),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 10 mars 1999 om förslaget till rådets rekommendation om begränsning av befolkningens exponering för elektromagnetiska fält 0 Hz–300 GHz(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0089/2009), och av följande skäl:

A.  Elektromagnetiska fält förekommer i naturen och har således alltid funnits på jorden. Under de senaste årtiondena har dock miljöexponeringen för källor med elektromagnetiska fält som skapats av människan regelbundet ökat på grund av efterfrågan på elektricitet, den allt mer specialiserade trådlösa tekniken och förändringar i samhällsstrukturen. Detta medför att alla i dag exponeras för en komplex blandning av elektriska och magnetiska fält i olika frekvensintervall, såväl i hemmet som på arbetet.

B.  Tekniken med trådlösa apparater (mobiltelefoner, WiFi, Wi-Max, Bluetooth, fasta trådlösa DECT-telefoner) är en källa till elektromagnetiska fält som kan ha skadliga effekter på människors hälsa.

C.  En majoritet av EU-medborgarna, i synnerhet ungdomar mellan 10 och 20 år, använder mobiltelefoner, som är funktionella och populära nyttoapparater. Det råder fortfarande osäkerhet kring deras eventuella hälsorisker, särskilt för ungdomar, vars hjärnor fortfarande utvecklas.

D.  Debatten inom forskarsamfundet om de eventuella hälsoriskerna med elektromagnetiska fält har intensifierats sedan det den 12 juli 1999 fastställdes gränser för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) i rekommendation 1999/519/EG.

E.  Trots avsaknaden av definitiva slutsatser från forskarsamfundet har vissa nationella och regionala förvaltningar i Kina, Schweiz och Ryssland samt i minst nio EU-medlemsstater fastställt så kallade förebyggande exponeringsgränser som är lägre än de som förespråkas av kommissionen och dess oberoende vetenskapliga kommitté, Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker(7).

F.  Åtgärderna för att begränsa allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält bör ställas mot den större livskvalitet, sett till trygghet och säkerhet, som ges av apparater som ger upphov till elektromagnetiska fält.

G.  Bland de vetenskapliga projekt som både väcker intresse och skapar debatt finns den epidemiologiska Interphone-studien, som EU finansierat med 3 800 000 EUR, huvudsakligen inom ramen för femte ramprogrammet för forskning och utveckling(8), och vars slutsatser man fortfarande väntar på sedan 2006.

H.  Vissa frågor tycks det dock råda enighet om, i synnerhet att människor reagerar olika på exponering för mikrovågor, att det är nödvändigt att prioritera genomförandet av exponeringstester under verkliga förhållanden för att utvärdera de icke-termiska effekterna av radiofrekvensfält och att barn är särskilt sårbara vid exponering för elektromagnetiska fält(9).

I.  EU har fastställt exponeringsgränser för att skydda arbetstagare mot effekterna av elektromagnetiska fält. På grundval av försiktighetsprincipen bör sådana åtgärder även vidtas för berörda befolkningsgrupper, såsom boende och konsumenter.

J.  Den särskilda Eurobarometerundersökningen om elektromagnetiska fält (nr 272a, juni 2007) visar att majoriteten av människorna anser att de offentliga myndigheterna inte informerar dem på lämpligt sätt om skyddsåtgärder mot elektromagnetiska fält.

K.  Man måste fortsätta att undersöka de medelfrekventa och mycket lågfrekventa vågorna för att kunna dra slutsatser om deras hälsopåverkan.

L.  Användningen av magnetisk resonanstomografi (MRI) får inte äventyras av direktiv 2004/40/EG, eftersom MRI-tekniken ligger i frontlinjen när det gäller forskning, diagnostisering och behandling av livshotande sjukdomar hos patienter i Europa.

M.  MRI-säkerhetsstandarden IEC/EN 60601-2-33 föreskriver gränsvärden för elektromagnetiska fält, vilka har fastställts för att undanröja alla risker för patienter och arbetstagare.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över den vetenskapliga grunden för gränsvärdena för elektromagnetiska fält och huruvida dessa är tillräckliga enligt rekommendation 1999/519/EG samt att rapportera tillbaka till parlamentet. Översynen bör genomföras av Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker.

2.  Europaparlamentet begär att särskild hänsyn tas till biologiska effekter vid bedömningen av de potentiella hälsoeffekterna av elektromagnetisk strålning, särskilt eftersom man i vissa studier påträffat de skadligaste effekterna på de lägsta nivåerna. Parlamentet efterlyser aktiv forskning som syftar till att ta itu med potentiella hälsoproblem genom att ta fram lösningar som upphäver eller minskar pulseringen och amplitudmoduleringen av de frekvenser som används för sändning.

3.  Europaparlamentet betonar att det, utöver eller som ett alternativ till ändringen av EU:s gränsvärden för elektromagnetiska fält, vore lämpligt om kommissionen i samordning med experter från medlemsstaterna och de berörda näringslivssektorerna (elbolag, teleoperatörer och tillverkare av elektriska apparater, bland annat av mobiltelefoner) utarbetade en vägledning om tillgängliga tekniska alternativ för att minska exponeringen för elektromagnetiska vågor.

4.  Europaparlamentet konstaterar att de berörda parterna inom näringslivet samt de berörda infrastrukturförvaltarna och de behöriga myndigheterna redan nu kan påverka vissa faktorer, till exempel genom att fastställa bestämmelser om avståndet mellan en given plats och sändarna, platsens höjd i förhållande till basstationens höjd eller sändarantennens riktning i förhållande till bostadsområden, och självfallet bör vidta sådana åtgärder för att lugna personer som bor i närheten av denna utrustning och erbjuda dem bättre skydd. Parlamentet begär att master och sändare placeras på bästa möjliga sätt och uppmanar leverantörerna till gemensam användning av master och sändare som placerats på detta sätt, så att man kan undvika att antalet dåligt placerade master och sändare ökar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lämpliga riktlinjer.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att upprätta ett enda system för godkännande av installation av antenner och repeatrar samt att i sina stadsplaner inbegripa en regional antennplan.

6.  Europaparlamentet uppmanar de myndigheter som ansvarar för att bevilja tillstånd för uppförande av mobilmaster att sluta avtal med aktörerna inom sektorn om gemensamt utnyttjande av infrastrukturerna i syfte att minska antalet infrastrukturer och därmed allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.

7.  Europaparlamentet framhåller de åtgärder som vidtagits av sektorn för mobil kommunikation och annan trådlös teknik för att förhindra att elektromagnetiska fält skadar miljön, i synnerhet för att motverka klimatförändringar.

8.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av de allt fler möjligheterna till rättslig prövning och de offentliga myndigheternas allt vanligare anstånd för installation av ny utrustning som ger upphov till elektromagnetiska fält, att det ligger i det allmänna intresset att främja lösningar som bygger på en dialog mellan näringslivets aktörer, de offentliga myndigheterna, militära myndigheter och boendeföreningar om installationskriterierna för nya mobilmaster eller högspänningsledningar, och att åtminstone se till att skolor, daghem, pensionärs- och ålderdomshem samt vårdinrättningar ligger på ett givet avstånd från denna typ av utrustning, vilket ska fastställas genom vetenskapliga kriterier.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med aktörerna inom sektorn förse allmänheten med kartor över exponeringen för befintliga installationer av högspänningsledningar, radiovågor och mikrovågor, särskilt sådana som genereras av telemaster, repeatrar och telefonantenner. Parlamentet begär att denna information tillhandahålls via en webbplats, så att den är lättillgänglig för allmänheten, och att den sprids via massmedierna.

10.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska överväga möjligheten att använda medel från de transeuropeiska energinäten för att undersöka effekterna av elektromagnetiska fält vid mycket lågfrekventa vågor, särskilt i elledningar.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under mandatperioden 2009–2014 inleda ett omfattande program för elektromagnetisk kompatibilitet mellan artificiellt skapade vågor och vågor som människokroppen avger naturligt, i syfte att fastställa om mikrovågor på sikt har oönskade effekter för människans hälsa.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årsrapport om nivån på den elektromagnetiska strålningen i EU, dess källor och de åtgärder som vidtagits inom EU för att bättre skydda människors hälsa och miljön.

13.  Europaparlamentet begär att kommissionen hittar en lösning för att påskynda genomförandet av direktiv 2004/40/EG och därigenom säkerställer ett effektivt skydd av arbetstagare mot elektromagnetiska fält, på samma sätt som de redan skyddas från buller(10) och vibrationer(11) genom två andra gemenskapsrättsakter samt inför ett undantag i enlighet med artikel 1 i det direktivet.

14.  Europaparlamentet beklagar att offentliggörandet av slutsatserna av den internationella epidemiologiska Interphone-studien ännu inte har offentliggjorts, då detta skjutits upp upprepade gånger sedan 2006. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns ett samband mellan användningen av mobiltelefoner och vissa typer av cancer, bland annat hjärn-, hörselnervs- och öronspottkörtelstumörer.

15.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att Interphone-studiens samordnare Elisabeth Cardis på grundval av befintliga rön manar till försiktighet och rekommenderar att barn använder mobiltelefoner i rimlig utsträckning och helst använder fasta telefoner.

16.  Europaparlamentet anser att det under alla omständigheter åligger kommissionen, som ger ett betydande bidrag till finansieringen av denna globala studie, att be de ansvariga för projektet att förklara varför inga slutliga rön offentliggjorts och att omedelbart informera parlamentet och medlemsstaterna om ett eventuellt svar.

17.  Europaparlamentet föreslår även att kommissionen, för den politiska och budgetmässiga effektivitetens skull, delvis omfördelar den gemenskapsfinansieringen som avsatts för studier om elektromagnetiska fält till en vittgående informationskampanj riktad till ungdomar i EU om god användning av mobiltelefoner, exempelvis att använda hands free-kit, ringa korta samtal, stänga av telefonen när den inte används (till exempel under lektionstid) och använda telefonen i områden med god mottagning.

18.  Europaparlamentet anser att dessa informationskampanjer också bör uppmärksamma unga européer på de hälsorisker som är förenade med hushållsapparater och vikten av att stänga av apparater i stället för att sätta dem i standby-läge.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka anslagen för forskning och utveckling för utvärderingen av eventuella negativa effekter på lång sikt av radiovågor från mobiltelefoner. Parlamentet efterlyser även ett ökat antal offentliga upphandlingar för undersökningar av de skadliga effekterna av samtidig exponering för olika typer av elektromagnetiska fält, särskilt på barn.

20.  Europaparlamentet föreslår att Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik ges som extra uppgift att bedöma den vetenskapliga integriteten i syfte att hjälpa kommissionen att undanröja eventuella risksituationer, intressekonflikter eller till och med bedrägerier som kan uppstå på grund av den ökade konkurrensen mellan forskare.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med beaktande av allmänhetens oro i många medlemsstater, samarbeta med alla berörda parter, exempelvis nationella experter, icke-statliga organisationer och näringslivssektorer, för att förbättra tillgängligheten av och tillgången till aktuell och för lekmän lättbegriplig information om trådlös teknik och skyddsstandarder.

22.  Europaparlamentet uppmanar Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP) och Världshälsoorganisationen att föra en mer insynsvänlig och öppen dialog med alla aktörer vid utarbetandet av normer.

23.  Europaparlamentet kritiserar vissa teleoperatörers särskilt aggressiva marknadskampanjer inför julen och andra särskilda tillfällen under året, exempelvis försäljning av mobiltelefoner som enbart riktar sig till barn eller paket med "gratisminuter" till ungdomar.

24.  Europaparlamentet föreslår att EU i sin politik för inomhusluftens kvalitet genomför en undersökning av "trådlösa" hushållsapparater, exempelvis WiFi för Internetanslutning och DECT-telefoner, som under de senaste åren har blivit vanliga på offentliga platser och i hemmen och som ständigt exponerar människor för mikrovågor.

25.  Europaparlamentet eftersträvar ständigt att förbättra konsumentinformationen, varför det begär att de tekniska normerna från Europeiska kommittén för elektronisk standardisering ändras så att det införs en obligatorisk märkning med angivande av den utsända effekten samt att alla "trådlösa" apparater ska åtföljas av uppgifter om att de sänder ut mikrovågor.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samordning med medlemsstaterna och Regionkommittén främja införandet av en enda norm för att minimera de boendes exponering vid utbyggnad av högspänningselnät.

27.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att försäkringsbolagen ofta inte täcker riskerna med elektromagnetiska fält inom sina ansvarsförsäkringar, vilket innebär att de europeiska försäkringsbolagen helt klart redan tillämpar sin egen version av försiktighetsprincipen.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa Sveriges exempel och tillerkänna personer som lider av elöverkänslighet status som funktionshindrade samt ge dessa personer tillräckligt skydd och lika möjligheter.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Regionkommittén och Världshälsoorganisationen.

(1) EGT L 199, 30.7.1999, s. 59. (2) EUT L 159, 30.4.2004, s. 1. (3) EGT L 91, 7.4.1999, s. 10. (4) EUT L 374, 27.12.2006, s. 10. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0410. (6) EGT C 175, 21.6.1999, s. 129. (7) Yttrande av den 21 mars 2007, antaget vid kommitténs 16:e plenarsammanträde. (8) Programmet Livskvalitet, avtalsnummer QLK4-1999-01563. (9) STOA-studie från mars 2001 om fysiologiska och miljömässiga effekter av elektromagnetisk icke-joniserande strålning, PE297.574. (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (EUT L 42, 15.2.2003, s. 38). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (EGT L 177, 6.7.2002, s. 13).

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om Bättre skolor: En agenda för europeiskt samarbete (2008/2329(INI))

P6_TA(2009)0217 A6-0124/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor,

–   med beaktande av artikel 14 om rätten till utbildning i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor" av den 3 juli 2008 (KOM(2008)0425),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning" av den 16 december 2008 (KOM(2008)0865),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation: Utkast till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010" av den 12 november 2007 (KOM(2007)0703),

–   med beaktande av arbetsplanen för det tioåriga programmet "Utbildning 2010"(1) och de efterföljande gemensamma interimsrapporterna om framstegen med genomförandet av arbetsplanen,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(3),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13-14 mars 2008, särskilt avsnittet "Investera i människor och modernisera arbetsmarknaderna",

–   med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om utbildning som en central drivkraft för Lissabonstrategin(4),

–   med beaktande av rapporten från Världskommissionen om utbildning inför 2000-talet till Unesco,

–   med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 21 november 2008 – Att förbereda unga inför 2000-talet: ett program för europeiskt samarbete på utbildningsområdet(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 26 februari 2004 om skolundervisningens roll för fler medborgares tillgång till kultur(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om utvecklingsalternativ för systemet med Europaskolor(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om bättre utbildning för lärare(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – genomförandet av arbetsprogrammet "Utbildning 2010"(11),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0124/2009), och av följande skäl:

A.  Det är medlemsstaterna som ansvarar för organisationen av, innehållet i och reformerna av utbildningen. Utbyte av information och exempel på goda metoder och samarbete om gemensamma utmaningar är utmärkta verktyg för att stödja reformer. I detta sammanhang har kommissionen en viktig roll att spela för att främja detta samarbete.

B.  De ekonomiska och sociala förändringarna i Europeiska unionen, förhållandena på den inre marknaden samt de nya möjligheterna och utmaningarna med den globaliserade ekonomin utgör gemensamma utmaningar för alla nationella utbildningssystem, vilket i sin tur ökar behovet av europeiskt samarbete på utbildningsområdet.

C.  De stora skillnaderna mellan de olika utbildningssystemens prestanda i EU kan öka skillnaderna mellan medlemsstaternas ekonomiska och sociala utveckling och äventyra genomförandet av Lissabonstrategins mål.

D.  Det krävs mer systematiska insatser för att stärka rollen för den så kallade kunskapstriangeln (forskning, innovation och utbildning), på vilken EU bygger sin långsiktiga strategi för framtida tillväxt, konkurrenskraft och social sammanhållning, och för att inbegripa skolutbildningen i huvudprioriteringarna för nästa runda av Lissabonprocessen.

E.  Riktmärken är viktiga verktyg för att driva igenom ytterligare reformer eftersom man med hjälp av dessa kan mäta framsteg på vägen mot gemensamma väldefinierade mål.

F.  Rådet har antagit tre riktmärken för 2010 som rör skolutbildning (elever som lämnar skolan i förtid, läsfärdighet och avslutad gymnasial utbildning), men framstegen är fortfarande otillräckliga.

G.  Målen att alla unga människor ska förvärva de grundläggande kunskaper och nyckelkompetenser som de behöver och att öka resultatnivån är centrala för att nå målen i Lissabonstrategin.

H.  Skolresultaten inverkar direkt på unga människors anställningsmöjligheter, deras deltagande i samhällslivet, vidareutbildning eller yrkesutbildning och inkomst.

I.  Det är framför allt kvinnors utbildning som påverkar samhällens utbildningsresultat, och den bristfälliga och otillfredsställande utbildningsnivån bland flickor får inte bara effekter för dem själva, utan kan också innebära att nästa generation påverkas negativt.

J.  Problemen med orättvisa villkor och elever som lämnar skolan i förtid ger upphov till höga sociala och ekonomiska kostnader och skadar den sociala sammanhållningen. Alla former av segregation i skolan försämrar nivån i de nationella utbildningssystemen som helhet.

K.  Det pågår i dag en oroande ökning av skolvåldet och av de rasistiska och främlingsfientliga yttringarna i skolmiljön, vilket hänger samman med de två huvuddragen i dagens skola, nämligen kulturell mångfald och ökade klasskillnader tillsammans med det faktum att utbildningssystemet inte förser eleverna med lämpliga interventions-, stöd- och hanteringsstrukturer.

L.  Integrerade utbildningsmodeller bidrar till att missgynnade grupper av elever och studerande med särskilda utbildningsbehov kan inlemmas i skolan, och sådana utbildningsmodeller bidrar även till att öka solidariteten mellan elever med olika bakgrund.

M.  Ett välutvecklat förskolesystem bidrar avsevärt till att integrera missgynnade grupper. Förskolan kan bidra till att höja barnens allmänna kvalifikationsnivå och den är även central för att förbättra lika tillgång till utbildning och minska antalet elever som lämnar skolan i förtid.

N.  Skolor är avgörande för barns sociala förmåga och inlärning samt för deras personliga utveckling, liksom för att de ska få den kunskap, kompetens och de värderingar som behövs för att delta i ett demokratiskt samhälle och bli aktiva medborgare.

O.  I den rådande situationen med global finansiell och ekonomisk kris har utbildningssektorn en strategisk roll för att utveckla innovativa kunskaper och färdigheter och garantera fri rörlighet för kunskap, som är ett av de främsta verktygen för att få igång ekonomin och stimulera arbetsmarknaden. Vid utformningen av utbildningspolitiken är det främsta målet dock inte att tillgodose marknadens behov eller att bättra på sysselsättningstalen utan att eleverna ska uppnå en gedigen kunskapsnivå och få en enhetlig skolning som möjliggör en helgjuten personlighetsutveckling.

P.  Läroplanerna, undervisningsmetoderna och bedömningsmetoderna bör vara utformade på ett sådant sätt att alla studerande ges möjlighet att förvärva nyckelkompetenser och utveckla sin fulla potential. Barnens fysiska och psykiska välbefinnande och en behaglig inlärningsmiljö är centrala faktorer för positiva läroresultat.

Q.  En bred utbildning där ämnen som konst och musik ingår kan bidra till personlig utveckling, självförtroende, kreativitet och innovativt tänkande.

R.  De medel som anslås till utbildningsområdet måste särskilt riktas mot de områden där de största förbättringarna kan göras av elevernas studieresultat och utveckling.

S.  Det är allmänt vedertaget att kvaliteten på undervisningen är den faktor i skolan som mest påverkar elevernas resultat.

T.  Rörlighet och utbyten kan främja interkulturella, språkliga, sociala och ämnesbaserade färdigheter, öka motivationen hos både lärare och elever och bidra till att förbättra lärarnas pedagogiska färdigheter.

U.  Skolan är bara en aktör bland många som har ett gemensamt ansvar för utbildningen av unga människor.

V.  I utbildningssystemen måste man skapa en utvärderingskultur för att se till att utvecklingen inom dessa system effektivt kan följas på lång sikt.

W.  Europaparlamentet har i sin ovannämnda resolution av den 8 september 2005 understrukit att administrationen av Europaskolorna måste reformeras för att kunna ta sig an dagens utmaningar som hör samman med utvidgningen och dess följder.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 3 juli 2008 och förslagen om vilka områden det framtida samarbetet bör inriktas på.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 16 december 2008 och de åtgärder som föreslås i detta.

3.  Europaparlamentet instämmer i åsikten att skolutbildningen bör vara en nyckelprioritering för Lissabonstrategins nästa omgång.

4.  Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna har enats om att samarbeta om skolutbildning på centrala områden och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja denna möjlighet att lära av varandra.

Förbättra alla elevers färdigheter

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att ge alla unga människor de grundläggande färdigheter som är avgörande för ytterligare lärande, att fortsätta insatserna för att genomföra rekommendation 2006/962/EG och insatserna för att nå de riktmärken man tidigare enats om.

6.  Europaparlamentet känner oro inför den nuvarande utvecklingen med elever som blir allt sämre på att läsa, skriva och räkna, och uppmanar medlemsstaterna att göra allt som krävs för att vända trenden.

7.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ytterligare överväga strategier för att minska obalansen mellan könen när det gäller grundläggande färdigheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta insatserna för att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och betonar att det är viktigt att kartlägga dem som befinner sig i riskgruppen så tidigt som möjligt, ge dem extra stöd och erbjuda lärandeaktiviteter efter skoltid, samt att stödja dem vid övergången från en skolnivå till nästa och ge dem som behöver individuell undervisning.

9.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomar i EU har oroväckande koncentrationssvårigheter. Kommissionen uppmanas att genomföra en studie som undersöker de främsta orsakerna till elevers koncentrationssvårigheter.

10.  Europaparlamentet anser att skolorna måste tillhandahålla högkvalitativ utbildning för alla barn och sätta upp ambitiösa mål för alla studerande, samtidigt som de bör erbjuda en rad olika studiealternativ och ytterligare stöd för att ta hänsyn till varje elevs individuella behov.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras utbildningspolitik uppnår en balans mellan jämlikhet och kvalitet och lägga vikt vid sociala åtgärder för att underlätta för elever och studenter från missgynnade miljöer samt att anpassa inlärningsprocessen till deras individuella behov och därmed erbjuda lika möjligheter när det gäller tillgång till utbildning.

12.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att förbättra missgynnade gruppers tillgång till yrkes- och universitetsutbildning med de högsta standarderna som måttstock, bl.a. genom att utveckla och marknadsföra lämpliga stipendiesystem.

13.  Europaparlamentet förespråkar integrerade utbildningsmodeller där skolorna avspeglar mångfalden i samhället och alla former av segregation undviks.

14.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att sträva efter att upphäva segregationen av romska skolklasser/institutioner inom grundutbildningen och att övervaka och upphöra med den olagliga placeringen av romska barn i klasser för psykiskt funktionshindrade.

15.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att unga redan i grundskolan, gymnasiet och universitetet förbereds på behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden, eftersom kraven när det gäller anställning snabbt förändras till följd av den snabba omvandlingen.

16.  Europaparlamentet uppmanar till en modernisering och förbättring av skolornas läroplaner, så att de avspeglar det moderna samhällets sociala, ekonomiska, kulturella och tekniska förhållanden och är nära knutna till näringslivet och arbetsmarknaden.

17.  Europaparlamentet framhåller emellertid att reformeringen av utbildningssystemen som principiell riktlinje måste ha en fullödig och mångfasetterad individuell utveckling, främjande av respekten för mänskliga rättigheter och social rättvisa, kontinuerlig utbildning av medborgarna för att garantera deras personliga och yrkesmässiga utveckling, miljöskydd samt individuellt och kollektivt välbefinnande. Inom en sådan ram kommer en av prioriteringarna för utbildningssystemen utan tvekan att vara att kombinera kunskaper med marknadskrav, men det kommer inte att vara det primära eller grundläggande målet.

18.  Europaparlamentet anser att skolorna inte bara ska sträva efter att förbättra de ungas möjligheter att få jobb, utan även ge alla unga människor möjlighet att utveckla sin fulla potential, i linje med deras individuella begåvning och anlag. Parlamentet betonar vikten av att skapa en inlärningsmiljö där unga människor kan få grundläggande demokratiska färdigheter så att de på ett aktivt sätt kan delta i det civila samhället.

19.  Europaparlamentet anser att alla barn, ända från tidig ålder, ska ges möjlighet att förvärva musikaliska, konstnärliga, praktiska, fysiska, sociala och medborgerliga färdigheter, och att musik-, konst- och idrottsämnen därför ska vara obligatoriska i skolornas läroplaner.

20.  Europaparlamentet är övertygat om att barn, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona 2002, bör lära sig främmande språk redan från tidig ålder och välkomnar förslaget om ett nytt riktmärke för att minst 80 procent av eleverna i högstadiet ska få undervisning i minst två främmande språk. Det är viktigt att undervisningen i främmande språk fortsätter på gymnasienivå för att garantera att ungdomar får mycket goda språkkunskaper. Medlemsstaterna uppmanas att överväga möjligheten att anställa fler infödda lärare i språkundervisningen.

21.  Europaparlamentet understryker även vikten av utbildning i IKT- och multimediafärdigheter och anser det viktigt att eleverna utbildas i att använda de nya kommunikationsformerna och den digitala tekniken.

22.  Europaparlamentet uppskattar det bidrag som icke-formell utbildning utgör när det gäller att ge unga värdefull kompetens utöver den som ges i skolan och uppmanar skolor att fördjupa sitt samarbete med dem som organiserar icke-formell utbildning, såsom ungdomsorganisationer.

Skolor och lärare av hög kvalitet

23.  Europaparlamentet anser att alla barn har rätt att få en utbildning av god kvalitet och att ett första viktigt steg för att garantera detta vore en europeisk stadga för elevers rättigheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga regionregeringarna att investera i förskoleutbildning och garantera förskole- och barnomsorgsinstitutioner av hög kvalitet med lämpligt utbildade lärare och vårdare till överkomliga priser. Parlamentet stöder i detta avseende förslaget om ett nytt riktmärke för deltagandegraden i förskoleutbildning.

25.  Europaparlamentet anser att offentlig utbildning ska fortsätta att i första hand finansieras med statliga medel eftersom det bidrar till social rättvisa och social integration. Parlamentet välkomnar emellertid initiativ som syftar till att utveckla ett konstruktivt samarbete med den privata sektorn och undersöka nya möjligheter till kompletterande finansiering.

26.  Europaparlamentet anser att offentliga utbildningsinrättningar som befinner sig i en sämre ekonomisk situation, särskilt de som ligger i fattigare regioner i EU, bör beviljas ytterligare stöd.

27.  Europaparlamentet anser att en inlärningsmiljö av god kvalitet med modern infrastruktur, material och teknik är en förutsättning för att åstadkomma högkvalitativ utbildning i skolorna.

28.  Europaparlamentet anser att en bra utbildning och goda resultat dessutom förutsätter krav och en viss stränghet och regelbundna bedömningar av eleverna, vilket också innebär att eleverna själva får ta ansvar för sina framsteg.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skolorna ges tillräcklig självständighet för att själva finna lösningar på de utmaningar som de ställs inför i den lokala miljön samt tillräcklig flexibilitet i läroplaner, undervisningsmetoder och bedömningssystem, samtidigt som kvalifikationssystemen måste vara jämförbara inom EU.

30.  Europaparlamentet anser att utvärdering är ett användbart verktyg för att förbättra utbildningssystemens kvalitet. Varje utvärderings- och redovisningsmetod bör emellertid inte så mycket syfta till att mäta elevernas kvantitativa resultat och insatser, något som leder till en social kategorisering av skolorna och till att systemen bedöms med olika måttstockar, utan i stället är det själva systemet och dess metodverktyg som bör bedömas, varvid stor hänsyn måste tas till den socioekonomiska verklighet som varje skola verkar i.

31.  Europaparlamentet menar att undervisningens kvalitet och resultat till stor del beror på respekten för lärarnas auktoritet i klassrummet.

32.  Europaparlamentet anser att lärarpersonalens sammansättning i så stor utsträckning som möjligt bör återspegla den ökande mångfalden i de europeiska samhällena för att alla elever ska ha lämpliga förebilder. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till mer eftertanke när det gäller behovet av att locka fler män till läraryrket, särskilt på de lägre nivåerna.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att tillhandahålla både grundläggande teoretisk och praktisk lärarutbildning av hög kvalitet och en samstämmig process för kontinuerlig yrkesutveckling samt stöd för att lärare ska hållas uppdaterade om den kompetens som krävs i ett kunskapsbaserat samhälle under hela deras yrkesliv. Parlamentet anser att lärarutbildningarna och rekryteringsförfarandena bör utformas för att locka de mest kvalificerade sökande och att lärarna bör ges ett socialt erkännande, status och löner som motsvarar betydelsen av deras uppgift.

34.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att så många elever och lärare som möjligt ges tillfälle att delta i rörlighets- och vänskoleprojekt. Parlamentet betonar betydelsen av Comenius-programmet i detta avseende, understryker behovet av att ytterligare minska den administrativa bördan för de skolor som ansöker, välkomnar inrättandet av Comenius Regio och stöder även förslaget om att ta fram ett nytt riktmärke för rörlighet.

35.  Europaparlamentet rekommenderar att lärare, även lärare i estetiska ämnen, uppmuntras att i största möjliga mån utnyttja europeiska och nationella rörlighetsprogram, och att rörlighet görs till en del i deras utbildning och yrkesliv.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att föräldrarna involveras i skollivet och att man ökar kunskapen om hur levnadsvillkor och fritidsaktiviteter kan påverka förvärvandet av färdigheter och kompetenser i skolan och erkänner att endast utbildningspolitik för att komma åt orättvisor inom utbildning inte räcker.

37.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att det upprättas partnerskap mellan skolor och samhällen för att bekämpa våldet i skolorna, som hotar att sprida sig till hela samhället.

38.  Europaparlamentet anser att alla skolor ska främja demokratiska färdigheter genom att stödja elevråd och låta elever ta medansvar för skolan tillsammans med föräldrar, lärare och skolråd.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i nära samarbete främja införandet av det europeiska skolundervisningssystemet i respektive medlemsstats utbildningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att låta Europaskolorna ingå i Eurydicenätverkets arbeten.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om vilka framsteg som gjorts efter de båda ovannämnda meddelandena så att utbildningssystemens prestanda i EU kan utvärderas, där särskilt elevernas tillägnande av viktiga färdigheter uppmärksammas.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 142, 14.6.2002, s. 1. (2) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45. (3) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10. (4) EUT C 300, 12.12.2007, s. 1. (5) EUT C 319, 13.12.2008, s. 20. (6) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 179. (7) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 333. (8) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 300. (9) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 131. (10) Antagna texter, P6_TA(2008)0422. (11) Antagna texter, P6_TA(2008)0625.