Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad (2008/2198(INI))

P6_TA(2009)0372 A6-0225/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av principerna i artiklarna 2, 3.2, 13, 137.1 i och 141 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från den 7 december 2000,

–   med beaktande av Lissabonfördraget som undertecknades den 13 december 2007 i Lissabon,

–   med beaktande av FN-konventionen av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–   med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och handlingsplattform som antogs i Peking och de påföljande slutdokument som blev resultatet och som antogs vid FN:s särskilda sessioner Peking +5 och Peking +10 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingförklaringen och handlingsplattformen som antogs den 9 juni 2000 respektive den 11 mars 2005,

–   med beaktande av EU:s åtgärdsplan för millenniemålen, som rådet antog den 18 juni 2008,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner (UNSCR) S/RES/1325 (2000), som antogs den 31 oktober 2000, och S/RES/1820 (2008), som antogs den 19 juni 2008, om kvinnor, fred och säkerhet,

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 23 och 24 maj 2005 om europeisk säkerhet,

–   med beaktande av rådets dokument av den 8 december 2008 om "genomförandet av UNSCR 1325, förstärkt av UNSCR 1820, inom ramen för ESFP",

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 13 november 2006 om främjande av jämställdhet och integrering av ett jämställdhetsperspektiv vid krishantering,

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 8 december 2008 om bekämpning av våld mot kvinnor, särskilt inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), och all slags diskriminering av kvinnor,

–   med beaktande av "en samlad strategi för EU:s genomförande av UNSCR 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet", vilken godkändes av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 8 december 2008,

–   med beaktande av det pågående arbetet med ett arbetsdokument från kommissionen om en handlingsplan för EU om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i EU:s yttre förbindelser,

–   med beaktande av utvecklingen av den europeiska grannskapspolitiken sedan 2004, särskilt kommissionens lägesrapporter om genomförandet av denna och handlingsplanerna som antagits gemensamt med Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Moldavien, Marocko, den palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina,

–   med beaktande av utvidgningsprocessen och kommissionens lägesrapporter,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om ökat medinflytande för kvinnor inom internationell politik och utvecklingspolitik och deras roll i säkerhet och fred, särskilt resolutionerna av den 1 juni 2006(1), den 16 november 2006(2) och den 13 mars 2008(3),

–   med beaktande av sina resolutioner om EU:s utvidgningsstrategi och om länderna och regionerna i EU:s grannskap,

–   med beaktande av sina resolutioner om instrument för externt bistånd,

–   med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter(4),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0225/2009), och av följande skäl:

A.  Förverkligandet av kvinnors mänskliga rättigheter, ökat medinflytande och medverkan för kvinnor är inte bara viktigt för att ta itu med bristande jämställdhet och för att införa en verklig jämställdhetsdimension i EU:s yttre förbindelser utan är också mycket viktigt för ett framgångsrikt införande av EU:s utrikespolitik, inbegripet områdena bistånd, utveckling, utvidgning, grannskapspolitik, konfliktlösning, säkerhetsåtgärder och fredsskapande åtgärder samt internationell handel.

B.  Även om medlemsstater deltar i alla större internationella ramar om jämställdhet och kvinnors rättigheter, och även om det finns ett antal policydokument på EU-nivå, är det praktiska engagemanget för att främja integrering av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor i utrikespolitik fortfarande svagt, införandet av befintliga policydokument oansenligt och de budgetanslag som har öronmärkts specifikt för jämställdhetsfrågor otillräckliga.

C.  Trots avsevärda förbättringar i främjandet av jämställdhet under de senaste åren har de viktigaste EU-institutionerna, dvs. parlamentet, rådet och kommissionen, inte tillräckligt med personal som specifikt arbetar med att införa de tillkännagivna jämställdhetsmålen inom områdena utrikespolitik och utvidgning, och merparten av den befintliga personal som ansvarar för jämställdhetsfrågor måste dessutom kombinera denna uppgift med minst en och ibland två andra grupper av uppgifter.

D.  EU behöver en övergripande och enhetlig strategi för integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

Allmänna anmärkningar

1.  Europaparlamentet erkänner att EU-institutionerna har fäst ökad uppmärksamhet vid införande av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor, men understryker att mycket återstår att göra för att förvandla politiska åtaganden till konkreta åtgärder, och betonar vikten av tillräckliga anslag och tillräcklig personal som ansvarar för att genomföra jämställdhetsmålen.

2.  Europaparlamentet påminner om att jämställdhetsperspektivet inte bara kräver policyuttalanden på hög nivå utan också politisk vilja bland EU:s och medlemsstaternas ledare, prioritering bland målsättningarna och uppföljning av de framsteg som görs.

3.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den ovannämnda samlade strategin för EU:s genomförande av UNSCR 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet, samt riktlinjerna om våld mot kvinnor och flickor och bekämpar all slags diskriminering mot kvinnor, vilken antogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 8 december 2008. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har antagit en nationell handlingsplan för UNSCR 1325 att snarast möjligt efterkomma säkerhetsrådets begäran att göra detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt stöd och bistånd till tredjeländer som är villiga att utveckla nationella strategier för införandet av de ovan nämnda resolutionerna från FN:s säkerhetsråd.

4.  Europaparlamentet välkomnar att den reviderade texten för den europeiska säkerhetsstrategin innehåller en referens till ovan nämnda UNSCR S/RES/1325 (2000) och S/RES/1820 (2008), samt till S/RES/1612 (2005).

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete och före juli 2009, i nära samarbete med medlemsstaterna och rådets sekretariat, föreslå en EU handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i EU:s yttre förbindelser, som ska tillämpas i de 27 medlemsstaterna och vid förhandlingar med tredjeländer, tillsammans med en samling effektiva övervakningsinstrument.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att systematiskt inbegripa jämställdhet och medinflytande för kvinnor i EU:s politiska dialog och i politiska diskussioner med partnerländer.

7.  Europaparlamentet ber sina delegationer att ta upp frågor relaterade till jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i sina kontakter med parlament i tredjeländer. Parlamentet understryker vikten av att ge nationella parlament i tredjeländer stöd och bistånd för att stärka deras förmåga att införa jämställdhetsperspektivet i sitt lagstiftningsarbete.

8.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhällets organ spelar i ökat medinflytande för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att kanalisera lämpligt ekonomiskt stöd till dessa och att främja icke-statliga kvinnoorganisationers deltagande i politiska dialoger med partnerländer samt i fredsförhandlingarna runt om i världen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att skapa sammanhållning i sin politiska strategi om införande av jämställdhetsperspektivet och ökat medinflytande för kvinnor, och begär att de olika befintliga politiska ramarna på detta område ska samlas i ett europeiskt samförstånd om jämställdhet som omfattar både den inre och yttre politiken.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar till att det regelbundet hålls konferenser för att diskutera frågor som rör lika möjligheter för kvinnor och män, där delegationer från de nationella parlamenten – bestående av både kvinnor och män – deltar, och att det samtidigt fastställs gemensamma strategier för att genomföra projekt som rör detta ämne.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett mer konsekvent och systematiskt sätt prioritera och ta itu med bristande jämställdhet i samband med planering och införande av instrument för externt bistånd, särskilt när det gäller att tillhandahålla bistånd till reformen av säkerhetssektorn. Parlamentet insisterar på att könsspecifika mål och verksamheter tas med i landstrategidokument och att jämställdhetsfrågor införlivas genom dessa på ett bättre sätt. Parlamentet betonar behovet av en övergripande strategi i användningen av instrument för externt bistånd, inbegripet instrumentet för föranslutningsstöd, det europeiska grannskapsinstrumentet, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, stabilitetsinstrumentet och tematiska program som "Att investera i människor" för att på bästa sätt uppnå målsättningen för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor.

12.  Europaparlamentet anser att de medel som anslagits till hälso- och sjukvårdssektorn, och därmed till flickors och kvinnors hälsa, är otillräckliga med hänsyn till EU:s utvecklingspolitiska åtaganden. Parlamentet understryker att ytterligare ekonomiska resurser till hälsoprogram för kvinnor måste öronmärkas genom de externa biståndsinstrumenten. Parlamentet påpekar att enligt revisionsrättens särskilda rapport om EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara, som offentliggjordes i januari 2009, har anslagen till hälso- och sjukvårdssektorn i Afrika söder om Sahara inte ökat sedan år 2000 som andel av gemenskapens totala utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård, samtidigt som 2007 års framstegsöversikt över millennieutvecklingsmålen visar att mödradödligheten i denna region fortfarande är mycket hög.

13.  Europaparlamentet påpekar att en effektiv jämställdhetsintegrering förutsätter att samordningen mellan givare och aktörer fungerar bättre, att redovisningsmekanismer finns på plats och att de nationella regeringarna får ökat egenansvar över utvecklingsprocessen. Parlamentet betonar i detta sammanhang mervärdet av EG:s och FN:s partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling och av initiativen till jämställdhetsbudgetering (Gender Responsive Budgeting Initiatives). Parlamentet välkomnar det planerade inrättandet av en arbetsgrupp om kvinnor, fred och säkerhet i enlighet med den ovannämnda samlade strategin för EU:s genomförande av UNSCR S/RES/1325 (2000) och S/RES/1820 (2008), från FN:s säkerhetsråd.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av att inte fokusera enbart på kvinnorna utan även på relationerna mellan könen som skapar och vidmakthåller den bristande jämställdheten. Parlamentet anser att projekten därför bör inriktas på både män och kvinnor.

15.  Europaparlamentet betonar att EU särskilt bör uppmärksamma behoven för de mest utsatta och socialt utestängda kvinnorna, särskilt funktionshindrade kvinnor, flyktingar och kvinnor från minoritetsgrupper.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla förfaranden, riktmärken och indikatorer för att se till att den uppfyller sina åtaganden när det gäller jämställdhet i sina yttre förbindelser.

17.  Europaparlamentet anser att jämställdhetsinstitutet, som inrättades 2006, bör bli operativt så snart som möjligt och att dess mandat bör utökas till att omfatta yttre förbindelser.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra uttalandet vid Brysselsymposiet om att bekämpa sexuellt våld vid och efter konflikter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra och bekämpa handeln med människor.

20.  Europaparlamentet understryker att våldtäkter och sexuellt våld används som krigsvapen. Parlamentet betonar att dessa brott bör bestraffas som krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet efterlyser fler stödprogram för offren för dessa brott.

21.  Europaparlamentet framhåller behovet av att dra fördel av EU:s partnerskap med FN genom att använda FN:s globala expertkunskaper för att främja jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor, och därmed förbättra genomslagskraften och resultaten för EU:s politik och bistånd och säkerställa konsekvensen för det externa biståndet till partnerländer för att hjälpa dem att uppfylla sina relevanta skyldigheter.

Införande av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s beslutsfattande

22.  Europaparlamentet anser att den nuvarande personalstyrkan som arbetar med jämställdhetsfrågor inom rådet och kommissionen är otillräcklig. Parlamentet uppmanar de båda institutionerna att öka personalantalet för de strukturer som ansvarar för EU:s yttre förbindelser med särskilt ansvar för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och ökat medinflytande för kvinnor.

23.  Europaparlamentet uppmärksammar den fortsatta bristen på kvinnor i ledande ställning inom rådet och kommissionen, och uppmanar särskilt till större ansträngningar för att öka antalet kvinnor bland cheferna för EU:s delegationer och EU:s särskilda representanter. Parlamentet betonar att den framtida avdelningen för yttre åtgärder bör ha en bättre balans mellan män och kvinnor, särskilt i ledande ställningar, och att den bör ha fler anställda med ansvar för jämställdhetsfrågor.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta fler kvinnor delta i ESFP-uppdrag och -insatser och efterlyser ett ökat kvinnligt deltagande på alla nivåer och i alla faser av planeringen och genomförandet. Parlamentet framhåller behovet av att inbegripa jämställdhetsexperter redan vid planeringen av ett uppdrag eller insats samt vikten av systematisk och konkret jämställdhetsutbildning innan personal sänds ut på uppdrag och insatser.

25.  Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande görs stora ansträngningar för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i kulturen inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), bland annat genom att inom ramen för denna politik utveckla den kvantitativa dimensionen av jämställdhetsperspektivet (exempelvis genom enkäter, genom att utarbeta checklistor, genom att räkna antalet män och kvinnor vid ESFP:s insatser etc.). Parlamentet betonar emellertid att man måste utveckla de kvalitativa begreppsramar som krävs för att förstå det sociala och ekonomiska sammanhang som ESFP uppdragen bedrivs inom (dvs. i konfliktområden) och jämställdhetsproblem vid genomförandet av insatser och program.

26.  Europaparlamentet välkomnar att jämställdhetsrådgivare har utsetts till nästan alla ESFP insatser i enlighet med slutsatser från det ovan nämnda rådsmötet i november 2006. Parlamentet understryker emellertid att avsaknaden av en konkret europeisk jämställdhetspolitik – särskilt avsaknaden av medvetenhet om jämställdhet och/eller en ovilja att beakta dess betydelse – samt avsaknaden av särskilda budgetposter för jämställdhet i finansieringen av ESFP-insatser kan underminera rådgivarnas arbete.

27.  Europaparlamentet välkomnar initiativen till jämställdhetsrelaterad utbildning för personalen på ESFP-uppdrag och vid huvudkontoret, och lovordar den stora ansträngning som kommissionen har gjort för att utbilda sin personal, särskilt i delegationerna. Parlamentet upprepar att all personal på alla nivåer av planeringen, programutformningen och genomförandet av EU:s utrikespolitik bör ha lämplig utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att obligatorisk utbildning ges all personal på uppdrag och i delegationer, inbegripet ledningen, och att de får vägledning om jämställdhetsfrågor och ökat medinflytande för kvinnor.

28.  Europaparlamentet är övertygat om att man vid planeringen av ESFP uppdrag bör se till att lokala kvinnoorganisationer inbegrips i fredsprocessen så att man bygger vidare på det särskilda bidrag som dessa kan ge och erkänner de särskilda sätt som konflikter drabbar kvinnor på.

29.  Europaparlamentet betonar att för närvarande är kvotering ett nödvändigt medel för att garantera jämställdhet vid freds- och säkerhetsuppdrag och vid beslutsfattandet i nationella och internationella återuppbyggnadsprocesser och för att garantera att kvinnor har en politisk närvaro vid förhandlingsbordet.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av jämställdhetsbudgetering. Parlamentet påpekar att jämställdhet bör utvecklas till en tematisk fråga i de större finansieringsinstrumenten, att särskilda anslag bör öronmärkas för jämställdhetsfrågor och att riktmärken bör definieras för att göra det möjligt att kontrollera hur effektivt de anslagna medlen används.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 287. (2) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 347. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0103. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0639.

Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 om parlamentets nya roll och ansvar vid genomförandet av Lissabonfördraget (2008/2063(INI))

P6_TA(2009)0373 A6-0145/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat den 13 december 2007,

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ändrade genom Europeiska enhetsakten och Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 12 december 2007,

–   med beaktande av Laekenförklaringen av den 15 december 2001 om Europeiska unionens framtid,

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat i Rom den 29 oktober 2004,

–   med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om en färdplan för EU:s konstitutionella process(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om sammankallandet av regeringskonferensen: Europaparlamentets yttrande (artikel 48 i EU-fördraget)(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om Lissabonfördraget(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt utskottet för framställningar (A6-0145/2009).

Nya politikområden
Nya mål och övergripande bestämmelser

1.  Europaparlamentet välkomnar att stadgan om de grundläggande rättigheterna genom Lissabonfördraget får en bindande karaktär och välkomnar erkännandet av de rättigheter, friheter och principer som fastställs för alla EU-medborgare och personer bosatta i unionen. Parlamentet understryker sitt åtagande att se till att stadgan genomförs fullt ut.

2.  Europaparlamentet välkomnar den förstärkning av den representativa demokratin och deltagandedemokratin som blir resultatet av bl.a. införandet av det s.k. medborgarinitiativet (artikel 11 i EU-fördraget i dess lydelse enligt Lissabonfördraget (nedan kallat EU-fördraget)), som gör det möjligt för ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, att uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag till rättsakt.

3.  Europaparlamentet välkomnar att miljöskyddet har fått en framträdande plats inom alla EU:s politikområden och att det finns en uttrycklig hänvisning i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om att bekämpa klimatförändringen på internationell nivå. Parlamentet betonar att det kommer att fortsätta att verka för att EU ska ha en ledande roll i alla handlingsprogram för att bekämpa klimatförändringar och global uppvärmning.

4.  Europaparlamentet välkomnar att det i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt etableras en koppling mellan uppbyggandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och respekten för de grundläggande rättigheterna och rättssystemen i Europeiska unionen och dess medlemsstater (artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

5.  Europaparlamentet noterar särskilt målet att upprätta en "social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt […] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö" (artikel 3.3 i EU-fördraget), som innebär att målet att fullborda den inre marknaden kopplas till andra mål.

6.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att jämställdheten mellan kvinnor och män numera ingår som ett av unionens värden (artikel 2 i EU-fördraget) och som ett av dess mål (artikel 3.3 i EU-fördraget).

7.  Europaparlamentet välkomnar att "unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra" enligt artikel 208.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, medan det i nu gällande artikel 177.1 i EG-fördraget står att "Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete, […] skall vara ett komplement till medlemsstaternas politik". Parlamentet betonar sitt eget utökade ansvar, eftersom unionen kommer att få en större roll när det gäller att ta initiativ till utformningen av politiken, vilket bör leda till en bättre samordning och arbetsfördelning mellan givarna och till ett effektivare bistånd för en "minskning och på sikt utrotning av fattigdom" inom ramen för millenieutvecklingsmålen.

8.  Europaparlamentet anser att införandet av territoriell sammanhållning som ett av unionens mål (artikel 3 i EU-fördraget) kompletterar målen för ekonomisk och social sammanhållning och att införandet av rättsliga grunder inom dessa respektive områden kommer att utöka parlamentets behörighet att bedöma de territoriella effekterna av EU:s viktigaste politikområden. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att de yttersta randområdenas särskilda ställning bekräftas genom artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

9.  Europaparlamentet välkomnar införandet av övergripande bestämmelser om hög sysselsättning, socialt skydd, kampen mot social utestängning, en hög utbildningsnivå, en hög hälsoskyddsnivå, bekämpande av diskriminering och miljöskydd, som utgör allmänna principer som ska ligga till grund för EU:s politik (artiklarna 9, 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

10.  Europaparlamentet välkomnar även stärkandet av konsumentskyddet som en integrerad del vid utarbetandet och genomförandet av åtgärder på andra politiska områden, eftersom denna integrerade del genom artikel 12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges en betydligt prominentare position.

11.  Europaparlamentet välkomnar den uttryckliga bestämmelsen om solidaritet i artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som innebär att rådet får besluta om lämpliga åtgärder om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet.

12.  Europaparlamentet välkomnar att det i artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att humanitärt bistånd till fullo utgör ett av unionens politikområden. Parlamentet anser att kapitel 1 (utvecklingssamarbete) och kapitel 3 (humanitärt bistånd) i avdelning III i den femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör en tydligt rättslig grund för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

13.  Europaparlamentet välkomnar dessutom att EU har fått utökade befogenheter när det gäller civilskydd och kan ge särskilt bistånd och katastrofhjälp till tredjeländer (artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Nya rättsliga grunder

14.  Europaparlamentet understryker att utvidgningen av unionens yttre åtgärder inom ramen för Lissabonfördraget, inbegripet de nya rättsliga grunderna och utrikespolitiska instrumenten (yttre åtgärder och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp)/den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken), kräver en ny interinstitutionell balans som kan garantera tillfredsställande demokratisk kontroll genom parlamentets försorg.

15.  Europaparlamentet välkomnar att energifrågorna nu kommer att omfattas av en särskild avdelning, XXI, i den tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att det därmed kommer att finnas en rättslig grund för åtgärder på detta område (artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet konstaterar emellertid att – även om det ordinarie lagstiftningsförfarandet i regel kommer att följas – beslut om energimixen fortfarande kommer att falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet, medan åtgärder av fiskal karaktär inom detta område även i fortsättningen endast förutsätter att Europaparlamentet hörs.

16.  Europaparlamentet ser positivt på unionens gemensamma värderingar när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och välkomnar den rättsliga grund utifrån vilken principer och villkor för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan fastställas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 26 om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse).

17.  Europaparlamentet anser att de förändringar inom den gemensamma handelspolitiken som införs genom Lissabonfördraget (artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) sammantaget bidrar till att öka politikens demokratiska legitimitet och effektivitet, särskilt genom införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och kravet på godkännande för ingående av avtal. Parlamentet konstaterar att alla frågor som omfattas av den gemensamma handelspolitiken kommer att falla inom ramen för unionens exklusiva behörighet, vilket innebär att det inte längre kommer att finnas blandade handelsavtal som har ingåtts av både unionen och medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över införandet av en bestämmelse om en europeisk rymdpolitik (artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och välkomnar den möjlighet som ges parlamentet och rådet att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett europeiskt rymdprogram. Parlamentet anser emellertid att formuleringen "dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar" i nämnda artikel kan leda till svårigheter vid genomförandet av en gemensam europeisk rymdpolitik.

19.  Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördraget innehåller en ny rättslig grund för medbeslutande när det gäller immateriell äganderätt (artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

20.  Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av EU:s ungdomspolitiska insatser som ska främja ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv (artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

21.  Europaparlamentet välkomnar den nya rättsliga grund som fastställs i artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det förklaras att "när unionens institutioner, organ och byråer fullgör sina uppgifter ska de stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration", eftersom detta utgör grunden för en förordning om unionens administrativa förfarande.

22.  Europaparlamentet välkomnar den stärkta rättsliga grunden för antagandet av åtgärder från unionens sida vilka syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen (artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet betonar att den bestämmelse som för närvarande ingår i artikel 280 i EG-fördraget och som föreskriver att dessa åtgärder inte ska gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen utgår i och med Lissabonfördraget.

23.  Europaparlamentet påpekar att det i de nya fördragsbestämmelserna om civil- och straffrättsligt samarbete ingår en rättslig grund för antagandet av åtgärder för att stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet (artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

24.  Europaparlamentet betonar att det i Lissabonfördraget även fastställs att det kan inrättas en europeisk åklagarmyndighet som ska bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen (artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

25.  Europaparlamentet välkomnar att det i Lissabonfördraget införs bindande bestämmelser för att i EU:s interna och externa mål skydda barnets rättigheter (artikel 3.3 andra stycket och artikel 3.5 i EU-fördraget).

26.  Europaparlamentet välkomnar att en ny avdelning införs i Lissabonfördraget som ägnas åt turism (artikel 195 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), där det fastställs att unionen ska komplettera medlemsstaternas insatser. Parlamentet välkomnar vidare bestämmelsen om att lagstiftningsförslag som omfattas av denna avdelning ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

27.  Europaparlamentet välkomnar att idrott finns med i Lissabonfördraget som ett av de områden för vilka det fastställs en rättslig grund (artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet betonar särskilt att unionen äntligen kan vidta åtgärder för att utveckla idrotten och framför allt dess europeiska dimension, och vid genomförandet av politiken på andra områden kan beakta idrottens särart i vederbörlig utsträckning.

Nya befogenheter för parlamentet
Utökad rätt till medbeslutande

28.  Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget stärker EU:s demokratiska legitimitet avsevärt genom att utöka parlamentets rätt till medbeslutande.

29.  Europaparlamentet välkomnar att området med frihet, säkerhet och rättvisa är helt integrerat i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 67–89), vilket innebär att den tredje pelaren formellt upphör att existera. Parlamentet välkomnar att de flesta beslut som rör civilrätt, asyl, invandring och viseringspolitik samt rättsligt och polisiärt samarbete i brottmål kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

30.  Europaparlamentet anser att införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom den gemensamma jordbrukspolitiken förbättrar EU:s demokratiska legitimitet, eftersom Europaparlamentet kommer att jämställas med rådet i lagstiftningsarbetet. Parlamentet betonar att medbeslutande kommer att tillämpas för all jordbrukslagstiftning enligt artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att detta särskilt kommer att gälla för de fyra övergripande huvudtexterna på jordbruksområdet (den gemensamma organisationen av marknader, förordningen om direktstöd, förordningen om landsbygdsutveckling och finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken). Parlamentet påpekar att även lagstiftning om kvalitet, ekologiskt jordbruk och marknadsföring kommer att omfattas av artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

31.  Europaparlamentet betonar att varje behörighet hos rådet att anta åtgärder i enlighet med artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet förutsätter ett tidigare antagande av en rättsakt i enlighet med artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken omfattar villkoren och begränsningarna i samband med de befogenheter som rådet getts. Parlamentet anser att artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt varken utgör någon rättslig grund eller kan ligga till grund för självständiga befogenheter som skulle medge antagande eller ändring av någon av de rättsakter från rådet som för närvarande gäller inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådet uppmanas att avstå från sådana åtgärder som avses i artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om det inte först samrått med parlamentet.

32.  Europaparlamentet konstaterar att beslutsfattandet om den gemensamma fiskeripolitiken förändras på ett genomgripande sätt – och att även ansvarsskyldigheten inom den gemensamma fiskeripolitiken stärks – i och med Lissabonfördraget. Parlamentet välkomnar att parlamentet och rådet kommer att, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, anta de bestämmelser som krävs för att den gemensamma fiskeripolitikens mål ska uppnås (artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet anser i detta sammanhang att alla frågor som formellt ingår i andra årliga regleringar än fastställandet av fångstmöjligheter och fördelning av kvoter, t.ex. tekniska åtgärder eller fiskeansträngning eller införlivandet av avtal som antas inom regionala fiskeriorganisationer, och som har en egen rättslig grund, bör omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

33.  Europaparlamentet välkomnar införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av detaljerade bestämmelser om den multilaterala övervakningen (artikel 121.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), vilket torde stärka den ekonomiska samordningen.

34.  Europaparlamentet anser att Europeiska centralbanken (ECB) har fått ett större ansvar för att rapportera om sina penningpolitiska beslut, eftersom ECB erkänns som en av Europeiska unionens institutioner. Parlamentet välkomnar att flera bestämmelser i stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB kan ändras efter samråd med parlamentet i enlighet med artikel 40.2 i den stadgan. Detta innebär inte några begränsningar i ECB:s oberoende på det penningpolitiska området eller i samband med de prioriteringar som fastställs genom fördraget.

35.  Europaparlamentet anser att artikel 182 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är en förbättring eftersom det fleråriga ramprogrammet och genomförandet av ett europeiskt forskningsområde, vilka nämns i denna artikel, kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet konstaterar emellertid att de särskilda program som nämns i artikeln kommer att antas genom ett särskilt lagstiftningsförfarande som endast förutsätter samråd med Europaparlamentet (artikel 182.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

36.  Europaparlamentet välkomnar att det genom Lissabonfördraget jämställs med rådet när det gäller genomförandet av strukturfonderna, i och med att det nuvarande samtyckesförfarandet ersätts med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet anser att detta är särskilt betydelsefullt för strukturfonderna efter 2013, eftersom det i samband med dessa fonder skapar ökad öppenhet och ökar ansvarigheten gentemot medborgarna.

37.  Europaparlamentet konstaterar att lagstiftning om förbud mot diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kommer att omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande och kräva parlamentets godkännande (artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

38.  Europaparlamentet välkomnar att det ordinarie lagstiftningsförfarandet kommer att tillämpas på åtgärder för att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, och sexuellt utnyttjande (artiklarna 79.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

39.  Europaparlamentet välkomnar att beslut med kvalificerad majoritet utökas till att även omfatta utbildningsområdet, inklusive idrott (artikel 165.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

40.  Europaparlamentet välkomnar att medbeslutande hädanefter kommer att omfatta tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid unionen (artikel 336 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), med tanke på att parlamentet därigenom jämställs med rådet i samband med ändringar av dessa föreskrifter.

Nya budgetbefogenheter

41.  Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget medför genomgripande förändringar när det gäller unionens finanser, särskilt interinstitutionella förbindelser och beslutsförfaranden.

42.  Europaparlamentet påpekar att rådet och parlamentet inom gränserna för de egna medlen måste enas om programplaneringen av utgifter, vilken blir rättsligt bindande (artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet välkomnar att budgeten som helhet måste antas gemensamt av parlamentet och rådet, i enlighet med den fleråriga budgetramen. Parlamentet välkomnar likaså avskaffandet av uppdelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter (artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet välkomnar slutligen att antagandet av budgetförordningen kommer att omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

43.  Europaparlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 om de finansiella effekterna av Lissabonfördraget(4).

Nytt godkännandeförfarande

44.  Europaparlamentet välkomnar att det förenklade ändringsförfarandet när det gäller införandet av omröstning med kvalificerad majoritet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet för ett visst område enligt avdelning V i EU-fördraget eller fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kräver parlamentets godkännande.

45.  Europaparlamentet noterar införandet av en bestämmelse om utträde för medlemsstaterna (artikel 50 i EU-fördraget). Parlamentet understryker i detta sammanhang att ett avtal om detaljerna i samband med en medlemsstats utträde ur unionen inte får ingås utan parlamentets godkännande.

46.  Europaparlamentet välkomnar att dess godkännande krävs för en lång rad internationella avtal som ingås av unionen. Parlamentet understryker att det har för avsikt att uppmana rådet att i förekommande fall inte inleda förhandlingar om internationella avtal förrän parlamentet har tagit ställning, och att låta parlamentet på grundval av ett betänkande från ansvarigt utskott anta rekommendationer i varje skede av förhandlingarna, varvid dessa rekommendationer bör beaktas innan förhandlingarna avslutas.

47.  Europaparlamentet anser att framtida "blandade" avtal med delar som rör Gusp-frågor och delar som rör andra frågor normalt måste behandlas utifrån en enda rättslig grund, som bör vara den som direkt gäller avtalets huvudsakliga innehåll. Parlamentet konstaterar att det kommer att ha rätt att höras, utom när avtalet uteslutande rör Gusp.

Nya kontrollbefogenheter

48.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens ordförande kommer att väljas av Europaparlamentet på Europeiska rådets förslag och med hänsyn till valet till Europaparlamentet. Parlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens interinstitutionella balans(5).

49.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiken måste godkännas av parlamentet och att övriga kommissionsledamöter måste godkännas kollektivt och omfattas kollektivt av förslag om misstroendevotum och därmed ska vara kollektivt ansvariga inför parlamentet.

50.  Europaparlamentet välkomnar det nya förfarande för att utse domare och generaladvokater till EG-domstolen och tribunalen som fastställs i artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som innebär att de nationella regeringarnas beslut måste föregås av ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetena som avges av en kommitté bestående av sju experter, varav en ska föreslås av Europaparlamentet.

51.  Europaparlamentet understryker behovet av öppenhet och demokratisk kontroll när det gäller inrättandet av en europeisk avdelning för yttre åtgärder i enlighet med artikel 27.3 i EU-fördraget, och erinrar om sin rätt att höras i denna fråga. Parlamentet anser att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder administrativt bör vara knuten till kommissionen.

52.  Europaparlamentet förväntar sig förtydliganden när det gäller kriterierna för och utnämningen och utvärderingen av EU:s särskilda representanter, däribland definitionen av och syftet med deras uppgifter, längden på deras mandat och samordningen och komplementariteten med unionens framtida delegationer.

53.  Europaparlamentet understryker behovet av öppenhet och demokratisk kontroll när det gäller inrättandet av Europeiska försvarsbyrån och dess verksamhet, genom ett regelbundet informationsutbyte mellan chefen för Europeiska försvarsbyrån och det ansvariga utskottet i Europaparlamentet.

54.  Europaparlamentet välkomnar sin nya samrådsroll enligt artikel 40.2 i stadgan för ECBS och ECB när det gäller förändringar av ECB-rådets sammansättning.

55.  Europaparlamentet välkomnar att organ, framför allt Europol och Eurojust, i större utsträckning kommer att underställas parlamentarisk kontroll (artiklarna 85 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det samrådsförfarande som föreskrivs för bildande av gemensamma företag på områdena forskning och teknisk utveckling (artiklarna 187 och 188 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) inte överensstämmer med andan i unionsrättsakter för bildande av organ.

Nya rättigheter att få information

56.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets ordförande att se till att parlamentet får fullständig information om förberedelserna inför Europeiska rådets möten och att lämna rapporter om resultaten av mötena, om möjligt inom loppet av två arbetsdagar (om detta krävs med tanke på särskilda sammanträden i parlamentet).

57.  Europaparlamentet uppmanar ordföranden för rådets roterande ordförandeskap att informera parlamentet om ordförandeskapets program och de resultat som uppnås.

58.  Europaparlamentet uppmanar likaså kommissionens vice ordförande/unionens framtida höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiken att tillsammans med parlamentet komma överens om tillfredsställande metoder för att se till att parlamentet får fullständig information och hörs om unionens yttre åtgärder och att alla parlamentariska utskott som är ansvariga för områden som faller inom ramen för den höga representantens ansvarsområde involveras på vederbörligt sätt.

59.  När det gäller förhandlingar om och ingående av internationella avtal betonar Europaparlamentet att kommissionen kommer att ha en rättslig skyldighet att informera parlamentet om framstegen i förhandlingarna på samma sätt som den av rådet utsedda särskilda kommitté som avses i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet kräver att denna information ska ges i samma omfattning och vid samma tidpunkt som den ges till den relevanta rådskommitté som avses i denna artikel.

Ny initiativrätt

60.  Europaparlamentet välkomnar sin nya möjlighet att ta initiativ till ändringar av fördragen och kommer att utnyttja detta för att lägga fram nya idéer om EU:s framtid när nya utmaningar gör detta nödvändigt.

61.  Europaparlamentet välkomnar att parlamentet kommer att ha initiativrätt när det gäller förslag om sin egen sammansättning, varvid principerna i fördragen ska respekteras (artikel 14 i EU-fördraget).

62.  Europaparlamentet konstaterar att det genom Lissabonfördraget införs ett särskilt lagstiftningsförfarande för antagande av bestämmelser om villkor för tillsättning av tillfälliga undersökningskommittéer och om deras befogenheter (artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Nya förfaranden
De nationella parlamentens kontroll

63.  Europaparlamentet välkomnar de nya rättigheter som tilldelas de nationella parlamenten beträffande kontrollen av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i all EU-lagstiftning. Parlamentet anser att förstärkningen av de nationella parlamentens kontroll av EU:s politikområden även kommer att öka allmänhetens medvetenhet om unionens verksamhet.

64.  Europaparlamentet betonar att de nationella parlamentens nya rättigheter måste respekteras till fullo ifrån det att Lissabonfördraget träder i kraft.

65.  Europaparlamentet välkomnar lokala och regionala myndigheters skyldighet att respektera subsidiaritetsprincipen. Parlamentet noterar Regionkommitténs rätt att väcka talan vid EG-domstolen om den anser att subsidiaritetsprincipen har kränkts (artikel 8 andra stycket i protokoll nr 2).

Delegerade rättsakter

66.  Europaparlamentet uppskattar de förbättringar som blir följden av de nya bestämmelserna om rättsakter och normhierarkin, särskilt skapandet av delegerade akter (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), som innebär att kommissionen får delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och ändra icke väsentliga delar av lagstiftningsakter. Parlamentet påpekar att delegeringens mål, innehåll, omfattning och varaktighet uttryckligen ska fastställas av parlamentet och rådet i lagstiftningsakten.

67.  Europaparlamentet välkomnar framför allt bestämmelsen i artikel 290.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken parlamentet (och rådet) får besluta att återkalla delegeringen av befogenhet och göra invändningar mot enskilda delegerade akter.

68.  Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget, och därigenom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inte innehåller någon rättslig grund för en ramåtgärd för delegerade akter, men föreslår att institutionerna enas om en standardformulering för sådana delegeringar som kommissionen regelbundet kan införa i förslag till lagstiftningsakter. Parlamentet betonar att detta skulle skydda lagstiftarens frihet.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga hur den avser att tolka förklaring nr 39, som är bifogad slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, beträffande samråd med experter på området finansiella tjänster, och hur den avser att tillämpa denna tolkning på områden som inte rör bestämmelserna om delegerade akter i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Genomförandeakter

70.  Europaparlamentet konstaterar att nuvarande artikel 202 i EG-fördraget om genomförandebefogenheter upphävs genom Lissabonfördraget och att det i artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt införs ett nytt förfarande – "genomförandeakter" – som innebär att genomförandebefogenheter får tilldelas kommissionen i fall där "enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs".

71.  Europaparlamentet noterar att parlamentet och rådet enligt artikel 291.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är skyldiga att i förväg anta regler och principer för "medlemsstaternas kontroll" av utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

72.  Europaparlamentet konstaterar vidare att det nuvarande kommittéförfarandet inte är förenligt med Lissabonfördraget och att förslag till sådana lagstiftningsakter som inte har antagits före ikraftträdandet måste ändras för att uppfylla kraven i artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

73.  Europaparlamentet anser att en interimslösning skulle kunna förhandlas fram med rådet för en inledande period så att inga hinder uppstår på grund av juridiska tomrum och den nya regleringen skulle kunna antas av lagstiftaren efter vederbörlig behandling av kommissionens förslag.

Prioriteringar för övergångsperioden

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till medlagstiftarna översända alla ej färdigbehandlade förslag för vilka nya rättsliga grunder och ändringar i lagstiftningsförfarandet är tillämpliga.

75.  Europaparlamentet påpekar att det kommer att besluta om vilken ståndpunkt det kommer att inta beträffande yttranden som redan har antagits under samrådsförfaranden såvitt avser frågor som hädanefter ska behandlas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, oavsett om detta innebär att det bekräftar sin tidigare ståndpunkt eller antar en ny. Parlamentet betonar att bekräftelser av att yttranden utgör parlamentets ståndpunkt efter den första behandlingen kan bli föremål för omröstning i parlamentet först efter det att Lissabonfördraget har trätt i kraft.

76.  Europaparlamentet kräver att ett interinstitutionellt avtal ska ingås för att förhindra att lagstiftningsförslag inom den tredje pelaren med betydelse för de grundläggande rättigheterna antas innan Lissabonfördraget har trätt i kraft, så att en fullständig juridisk granskning kan äga rum. Åtgärder som inte får någon effekt, eller bara en begränsad effekt, på de grundläggande rättigheterna får antas även före fördragets ikraftträdande.

Förslag

77.  Europaparlamentet uppmanar övriga institutioner att inleda förhandlingar om ett interinstitutionellt avtal som omfattar följande aspekter:

78.  Europaparlamentet kräver att det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet och rådet uppdateras för att deras arbetsförbindelser när det gäller utrikespolitiken ska definieras, däribland utbyte av sekretessbelagd information på grundval av artiklarna 14 och 36 i EU-fördraget och artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

79.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga förhandlingar med parlamentet om ett nytt interinstitutionellt avtal som ger parlamentet en konkret definition av dess inblandning i varje steg inför ingåendet av ett internationellt avtal.

80.  Europaparlamentet begär, som en följd av de nya bestämmelserna om den fleråriga budgetramen (artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och budgetförordningen (artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), en översyn av det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

81.  Europaparlamentet anser att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att utforma en europeisk informations- och kommunikationspolitik och att de tre institutionernas gemensamma politiska förklaring om kommunikation är ett viktigt första steg på vägen när det gäller att uppnå detta mål.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag för genomförandet av "medborgarinitiativet", med tydliga, enkla och användarvänliga regler för utövandet av denna medborgerliga rättighet. Parlamentet hänvisar till sin resolution av den 7 maj 2009 med en uppmaning till kommissionen om framläggande av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av medborgarinitiativet(6).

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta förordningar som genomför artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt såvitt avser god förvaltning och därmed uppfylla ett mångårigt krav från parlamentet och Europeiska ombudsmannen på ett gemensamt förvaltningsrättsligt system som reglerar EU:s förvaltning.

84.  Europaparlamentet konstaterar att det enligt Lissabonfördraget är tillåtet att inkludera Europeiska utvecklingsfonden i unionens budget, varigenom den demokratiska legitimiteten hos en betydande del av EU:s utvecklingspolitik kommer att öka. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för EU:s budget vid halvtidsöversynen 2008/2009.

85.  Europaparlamentet rekommenderar att unionens ställning i internationella organisationer omgående granskas och förstärks så snart Lissabonfördraget har trätt i kraft och Europeiska unionen har ersatt Europeiska gemenskaperna.

86.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet komma överens om en strategi för att se till att antagen lagstiftning är förenlig med stadgan för de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna i fördragen om t.ex. förhindrande av diskriminering, skydd av asylsökande, ökad öppenhet, uppgiftsskydd, minoriteters rättigheter och brottsoffers och brottsmisstänktas rättigheter.

87.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bidra till att förbättra förbindelserna mellan EU:s och medlemsstaternas myndigheter, särskilt när det gäller lagstiftning och rättsväsendet.

88.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en effektiv gemensam energipolitik i syfte att åstadkomma en god samordning av energimarknaderna i EU:s medlemsstater och en utveckling av dessa marknader, varvid yttre aspekter – framför allt energikällor och energiförsörjningsvägar – bör beaktas.

89.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tillsammans med parlamentet överväga hur bestämmelserna i artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas, enligt vilka rådet får tilldela Europeiska centralbanken särskilda uppgifter "i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag".

90.  Europaparlamentet åtar sig att anpassa sin interna organisation och optimera och rationalisera utövandet av de nya befogenheter som det ges genom fördraget.

o
o   o

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 215. (2) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 347. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0055. (4) Antagna texter, P6_TA(2009)0374. (5) Antagna texter, P6_TA(2009)0387. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0389.

Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 om de finansiella aspekterna på Lissabonfördraget (2008/2054(INI))

P6_TA(2009)0374 A6-0183/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december 2007 (Lissabonfördraget),

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ändrat genom Europeiska enhetsakten samt Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2003 om reformeringen av budgetförfarandet – möjliga alternativ inför revideringen av fördragen(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(4),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008 om hur arbetet med Lissabonfördraget ska återupptas,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet, och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0183/2009), och av följande skäl:

A.  Genom Lissabonfördraget införs stora förändringar i fråga om EU:s budget, särskilt när det gäller de interinstitutionella förbindelserna och beslutsförfarandena.

B.  Genom Lissabonfördraget upprättas en noggrant angiven hierarki mellan de grundläggande akterna och EU:s finansiella och budgetmässiga system, vilket ger det förtydligande av beslutsprocessen som krävs.

C.  Den fleråriga budgetramen, som utgör den fleråriga planeringen för de utgifter som motsvarar EU:s politiska prioriteringar i ekonomiska termer och som sätter ett tak för EU:s utgifter under en viss period, omvandlas genom Lissabonfördraget till en juridiskt bindande rättsakt som bygger på en ny rättslig grund för att anta den förordning som fastställer denna fleråriga budgetram.

D.  Tidsperioderna för budgetramarna och för Europaparlamentets respektive kommissionens mandatperioder sammanfaller inte med varandra, vilket hittills har lett till att parlamentets inflytande över budgeten har minskat, eftersom den ofta är bunden till en budgetram som har förhandlats fram under den föregående mandatperioden.

E.  Om denna tidsplan inte förändras kommer parlamentet under vissa mandatperioder inte att kunna fatta grundläggande budgetbeslut, eftersom den budgetram som antogs under den föregående mandatperioden täcker hela parlamentets mandatperiod.

F.  De små marginaler som för närvarande finns under varje budgetrubrik och minskningen av de anslag som finns tillgängliga inom flexibilitetsmekanismerna gör det mycket svårt för EU att på ett lämpligt sätt bemöta oförutsedda politiska händelser och det finns en risk för att det årliga budgetförfarandet blir meningslöst.

G.  När Lissabonfördraget träder i kraft måste de institutioner som har ansvar för EU:s finansiella och budgetmässiga beslut ingå ett avtal om en optimal övergång till de mekanismer som inrättas genom de nya rättsakterna och de nya beslutsförfarandena.

H.  För att Ekonomiska och monetära unionen (EMU) ska fungera väl måste unionens budget beaktas i samordningen av medlemsstaternas budgetstrategier.

I.  Vid Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008 bekräftades på nytt att Lissabonfördraget är nödvändigt för att få den utvidgade unionen att fungera mer effektivt, mer demokratiskt och mer ändamålsenligt, bland annat på det internationella planet. Europeiska rådet utarbetade en strategi och rättsliga garantier som svar på de irländska väljarnas farhågor, så att fördraget ska kunna träda i kraft före utgången av 2009 samtidigt som fördragsmålen respekteras.

Samlad bedömning

1.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som Lissabonfördraget innebär i fråga om demokratisk kontroll av och insyn i EU:s finanser. Mekanismerna för interinstitutionella samråd och metoderna för det interna samarbetet måste förstärkas och anpassas för att parlamentet ska kunna utnyttja dessa nya befogenheter fullt ut.

Egna medel

2.  När det gäller EU:s egna medel beklagar Europaparlamentet att medlemsstaterna inte tog tillfället i akt att införa ett system med verkliga egna medel för EU, vilket skulle vara mer rättvist, öppet och lättare att acceptera för medborgarna och skulle omfattas av en mer demokratisk beslutsprocess.

3.  Europaparlamentet beklagar särskilt att det inte har gjorts några framsteg när det gäller att låta parlamentet delta i fastställandet av gränser för och vilken typ av egna medel som EU ska förfoga över och påminner om att uppdelningen mellan beslut om inkomster och beslut om utgifter upprätthålls.

4.  Europaparlamentet välkomnar däremot de insatser som har gjorts när det gäller möjligheten att anta genomförandebestämmelser för beslutet om egna medel genom ett särskilt lagstiftningsförfarande enligt vilket rådet endast kan fatta beslut med kvalificerad majoritet efter det att parlamentet har gett sitt godkännande.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utnyttja denna bestämmelse så mycket som möjligt för att göra beslutsförfarandet mer flexibelt.

Flerårig budgetram

6.  Europaparlamentet välkomnar att den fleråriga budgetramen får en formell status genom Lissabonfördraget och omvandlas till en rättsligt bindande akt. Parlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen fastställer planeringen för EU:s utgifter och innehåller ett tak för EU:s utgifter under en viss period, vilket bidrar till att förbättra budgetdisciplinen.

7.  Europaparlamentet välkomnar att förordningen om den fleråriga budgetramen ska antas gemensamt av parlamentet och rådet genom ett särskilt förfarande.

8.  Europaparlamentet beklagar emellertid att kravet på att beslutet om att anta den fleråriga budgetramen ska fattas med enhällighet finns kvar i Lissabonfördraget, vilket gör beslutsprocessen mycket besvärlig och gynnar förhandlingar enligt modellen "den minsta gemensamma nämnaren". Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att så snart som möjligt utnyttja den klausul som innebär att det enhälligt kan besluta att den fleråriga budgetramen ska antas med kvalificerad majoritet.

9.  Europaparlamentet beklagar också att det enligt det nya förfarandet endast har godkännandebefogenheter, inte en verklig rätt till medbeslutande, men betonar med eftertryck att det i Lissabonfördraget föreskrivs att samtliga institutioner ska göra allt de kan redan när förfarandet inleds för att se till att det blir framgångsrikt. Därför uppmanar parlamentet rådet att göra sig tillgängligt från det att förfarandet inleds för att inrätta en strukturerad politisk dialog med parlamentet i syfte att fullt ut ta hänsyn till parlamentets prioriteringar.

10.  Europaparlamentet konstaterar att det i Lissabonfördraget anges att den fleråriga budgetramen inte enbart ska omfatta "beloppen för de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori" utan även "alla övriga bestämmelser som behövs för att det årliga budgetförfarandet ska fungera väl"(5).

Den fleråriga budgetramens varaktighet

11.  Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget ger möjlighet till en finansiell planering under fem år, så att planeringen, så lång det är möjligt, kan sammanfalla (under förutsättning att de nödvändiga anpassningarna genomförs) med parlamentets och kommissionens mandatperioder, vilket den demokratiska logiken kräver. Parlamentet betonar att särskilda arrangemang kan krävas för särskilda politikområden som behöver mer långsiktig finansiell planering.

12.  Europaparlamentet stöder därför övergången till en flerårig budgetram på fem år men är medvetet om att en full överensstämmelse mellan den fleråriga budgetramen och Europaparlamentets mandatperiod och kommissionens mandatperiod kan vara svår att åstadkomma, eftersom det anser att en förhandlingsperiod på åtminstone ett år kan komma att krävas för att varje nyvalt parlament och ny kommission ska kunna fatta grundläggande politiska och ekonomiska beslut under sina mandatperioder.

13.  Europaparlamentet anser att det är mycket positivt att den fleråriga budgetramen integreras i en övergripande strategisk interinstitutionell planering – ett begrepp som för övrigt stärks genom Lissabonfördraget – så som föreslås i betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor om den institutionella jämvikten(6).

14.  Europaparlamentet stöder förslaget i detta betänkande om att det nya kollegiet av kommissionsledamöter när det presenterar sitt lagstiftningsprogram också ska lägga fram sina förslag till riktlinjer för den finansieringsram som kollegiet anser krävs för att genomföra de politiska prioriteringarna under mandatperioden. När institutionerna har kommit överens om lagstiftningsprogrammet ska dessa prioriteringar naturligtvis utvecklas i den fleråriga budgetramen med hjälp av dessa förslag.

15.  För övrigt anser europaparlamentet att den person som kandiderar för posten som ordförande för kommissionen vid debatter under plenarsammanträden och vid utfrågningar hos parlamentsutskotten redan bör kunna lämna uppgifter om de förutsebara ekonomiska konsekvenserna av de politiska mål som den nya kommissionen tänker driva.

16.  Europaparlamentet betonar att övergången till ett system med en femårig finansiell planering i enlighet med vad som anges ovan kan innebära att den nuvarande fleråriga budgetramen måste förlängas och anpassas till och med 2016 så att nästa femåriga budgetram kan träda i kraft i början av 2017(7). Parlamentet rekommenderar att förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram hur som helst slutförs före utgången av första kvartalet 2016 så att budgetförfarandet för 2017 redan då kan löpa inom ramen för de parametrar som kommer att gälla 2017.

17.  Europaparlamentet framhåller att förhandlingarna bör genomföras på ett sådant sätt att institutionerna kan räkna med att en ny flerårig budgetram träder i kraft redan 2016.

18.  Europaparlamentet anser att en förlängning och anpassning av den nuvarande fleråriga budgetramen bör övervägas i samband med genomförandet av nästa halvtidsöversyn 2010.

Flexibilitet

19.  Europaparlamentet betonar att den rättsligt bindande utformningen av den fleråriga budgetramen kräver en ökad flexibilitet så att EU ska kunna reagera tillräckligt smidigt och effektivt på oförutsedda utmaningar både inom och utanför unionen.

20.  Europaparlamentet påminner om att enligt Lissabonfördraget ska taken och de övriga anslagen för den aktuella fleråriga budgetramen avseende det senaste året förlängas om den nya fleråriga budgetramen inte har kunnat antas innan den föregående har löpt ut, och anser att detta är ytterligare ett argument för ökad flexibilitet.

21.  Europaparlamentet betonar därför vikten av att förstärka mekanismerna för flexibilitet dels inom och mellan budgetrubrikerna och dels via särskilda flexibilitetsfonder som ska gå att mobilisera utöver marginalerna.

22.  Europaparlamentet påminner om att budgetutskottet kommer att yttra sig om dessa frågor när betänkandet om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 antas.

Övergång från det interinstitutionella avtalet till den fleråriga budgetramen

23.  Europaparlamentet påminner om att ett avtal måste ingås mellan institutionerna i god tid innan Lissabonfördraget träder i kraft för att omvandla det nuvarande interinstitutionella avtalet till en flerårig budgetram som omfattas av en rättsakt i enlighet med Lissabonfördraget. Parlamentet erinrar om att en period på åtta veckor krävs för de nationella parlamentens granskning av förslag till rättsakter.

24.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att det måste utarbetas ett avtal om fördelningen av de bestämmelser som för närvarande ingår i det interinstitutionella avtalet och som behöver överföras till den fleråriga budgetramen, de bestämmelser som hör hemma i den kommande budgetförordningen och de som i förekommande fall kan motivera ett fortsatt interinstitutionellt avtal, eventuellt utökat med nya bestämmelser om budgetsamarbete. Parlamentet påminner om att denna uppdelning av bestämmelserna i det nuvarande interinstitutionella avtalet bör göras med hänsyn till de kriterier som fastställs i Lissabonfördraget.

Årligt budgetförfarande

25.  Europaparlamentet ser mycket positivt på att skillnaden mellan obligatoriska utgifter och icke-obligatoriska utgifter avskaffas. Detta innebär att parlamentet får samma förutsättningar som rådet att besluta om samtliga utgifter för EU.

26.  Europaparlamentet betonar att avskaffandet av skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter inte strider mot EU:s skyldighet att respektera sina finansiella åtaganden. Parlamentet välkomnar Lissabonfördragets förklaring om att parlamentet, rådet och kommissionen ska se till "att det finns finansiella medel tillgängliga för att unionen ska kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredje man"(8).

27.  Europaparlamentet konstaterar att förändringarna i det årliga förfarandet bör leda till att det förenklas genom att en enda behandling införs för varje institution och flera bestämmelser införs i syfte att underlätta ett avtal mellan budgetmyndighetens båda grenar. Parlamentet understryker att dessa förändringar bör leda till mindre byråkrati.

Kommissionens roll

28.  Europaparlamentet understryker att kommissionen får en viktigare roll i och med att den får initiativrätt i budgetfrågor och får ändra sitt förslag till budget fram till den tidpunkt då förlikningskommittén sammankallas.

29.  Europaparlamentet välkomnar att det i fördraget också erkänns att det är kommissionen som ska ta de initiativ som krävs för att föra parlamentets och rådets ståndpunkter närmare varandra under arbetet i förlikningskommittén och uppmanar därför kommissionen att fullt ut ta på sig rollen som medlare mellan parlamentet och rådet för att få till stånd ett avtal.

En helt ny logik

30.  Europaparlamentet uppmärksammar att det nya fördraget innebär att budgetförslaget endast ska behandlas en enda gång av varje institution och understryker att det nya förfarandet och den enda behandlingen innebär att institutionerna de facto inte längre har möjlighet att korrigera sin ståndpunkt mellan behandlingarna, vilket tidigare var fallet. Därför är parlamentet övertygat om att detta förfarande innebär att parlamentet måste finjustera sina politiska prioriteringar på ett tidigare stadium och anpassa sin operativa strategi och organisation som gör det möjligt att uppnå alla fastställda mål.

31.  Europaparlamentet påminner om att denna enda behandling måste användas för att hävda parlamentets politiska prioriteringar men även göra det möjligt att komma överens med rådet vid den tidpunkt då förlikningskommittén avslutar sitt arbete (eller genomföra en ny omröstning om sina ändringsförslag med stor majoritet, om parlamentet godkänner och rådet förkastar förlikningskommitténs text).

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att ha en pragmatisk tidplan som liknar den nuvarande planen, men påminner samtidigt om att förlikningsmekanismerna måste tidigareläggas. Dessutom är det nödvändigt att införa informella mekanismer för dialog mellan institutionerna innan förfarandet inleds och även så länge förfarandet pågår för att göra det lättare att få till stånd ett avtal.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att Lissabonfördraget främst kommer att innebära en förstärkning av parlamentets befogenheter under förutsättning att parlamentet ser till att effektivt hantera den kortare tidplan och det behov av att genomföra fler insatser i förväg som det nya förfarandet medför.

34.  Europaparlamentet anser att dess resolution före det första förlikningssammanträdet i framtiden kommer att få större betydelse eftersom detta kommer att ge parlamentet möjlighet att föra fram sina budgetmässiga prioriteringar formellt, utan att påverkas av taktiska överväganden till följd av rådets ståndpunkt om förslaget till budget. Parlamentet anser att denna resolution också tydligt kommer att visa de andra institutionerna vilka parlamentets prioriteringar är innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds. Detta kommer dessutom att vara ett lämpligt tillfälle för parlamentet att fatta politiska beslut om pilotprojekt och förberedande åtgärder.

35.  Europaparlamentet påminner om att dessa prioriteringar också kommer att vara till stor nytta för parlamentet som riktlinjer inför behandlingen av förslaget till budget, men även som mandat för parlamentets delegation under förhandlingarna i förlikningskommittén.

36.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att ordna ett trepartssamtal under juli månad för att ge varje institution möjlighet att tydligt visa sina prioriteringar för de andra parterna och ge parlamentet tillfälle att informera de andra institutionerna om innehållet i sin resolution om förslaget till budget som antas i juli.

37.  Europaparlamentet betonar den politiska nyttan av att – med respekt för allas respektive behörigheter – införa en fördjupad dialog med motsvarande utskott i de nationella parlamenten om förslaget till budget och om Europaparlamentets prioriteringar för det årliga budgetförfarandet.

Förlikningskommittén

38.  Europaparlamentet betonar den betydelse som förlikningskommittén kommer att få i framtiden som den instans där de politiska skiljaktigheterna mellan de båda grenarna av budgetmyndigheten ska lösas. Parlamentet påminner om att denna kommitté kommer att få i uppdrag att inom 21 dagar komma överens om en kompromisstext som ska träda i kraft om den inte avvisas av budgetmyndigheten. Denna kommitté måste få en politisk sammansättning på högsta nivå.

39.  Europaparlamentet välkomnar att det genom Lissabonfördraget får en avgörande roll för detta förfarande, eftersom

40.  Utan att detta påverkar den politiska karaktären av de politiska gruppernas utnämningar av ledamöterna, betonar Europaparlamentet att det vore önskvärt att parlamentets delegation i förlikningskommittén leds av ordföranden för budgetutskottet och att ledamöter från de särskilda utskott som hanterar viktiga budgetfrågor ingår i delegationen, utöver ledamöter från budgetutskottet, om en särskild fråga inom deras politikområde är föremål för förhandlingar.

41.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt ingå ett avtal med parlamentet om förlikningskommitténs arbetssätt.

42.  Europaparlamentet anser för sin del att förlikningskommittén bör kunna sammanträda minst två gånger om detta krävs för att nå en överenskommelse på högsta politiska nivå. Inför dessa sammanträden bör ett förberedande politiskt trepartssamtal hållas enligt den traditionella metoden. Parlamentet påminner om att företrädare för rådet måste få politiska förhandlingsmandat inför dessa möten.

43.  Europaparlamentet föreslår att detta arbete ska förberedas av en förberedande interinstitutionell grupp bestående av den allmänna föredraganden tillsammans med företrädare för parlamentets politiska grupper och den ständige representanten för det land som innehar ordförandeskapet. Samtidigt bör det också finnas möjlighet för de båda andra ordförandeskapen inom trojkan att delta.

44.  Europaparlamentet påminner också om att institutionerna måste komma överens om sammansättningen av sekretariatet för denna kommitté, som bör bestå av tjänstemän från budgetmyndighetens båda grenar och bistås av kommissionen.

Jordbruksfrågor

45.  Europaparlamentet påpekar att bestämmelsen om att kommissionen inte längre kan ändra sitt förslag efter det att förlikningskommittén har sammankallats betyder att det inte längre går att använda den traditionella ändringsskrivelsen till hösten för att ta hänsyn till uppdaterade prognoser för jordbrukspolitiken och deras budgetmässiga konsekvenser. I detta fall bör det mest ändamålsenliga förfarandet vara att kommissionen – vid behov – lägger fram ett särskilt förslag till ändringsbudget ("ändringsbudget för jordbruket") så snart som siffrorna för jordbruket slutgiltigt har fastställts.

Förbindelser med den lagstiftande myndigheten

46.  Europaparlamentet betonar att parlamentets utökade budgetbefogenheter, som kommer att omfatta EU:s samtliga utgifter, tillsammans med att medbeslutandeförfarandet ska tillämpas i så gott som samtliga lagstiftningsärenden kräver att större hänsyn tas till den budgetmässiga dimensionen av lagstiftningsarbetet. Därför måste samarbetet mellan budgetutskottet och sektorsutskotten utökas för att ta hänsyn till de finansiella konsekvenserna av parlamentets lagstiftningsarbete, särskilt i fråga om inverkan på den fleråriga budgetramen och den årliga budgeten. Därför föreslår parlamentet att en ledamot från budgetutskottet ska delta i förlikningsförfaranden i lagstiftningsfrågor som har budgetkonsekvenser. I detta sammanhang framhåller parlamentet det arbete som utförs inom arbetsgruppen för parlamentsreform, inte minst vad gäller de särskilda former för samarbete mellan de parlamentsutskott som beskrivs i den tredje interimsrapporten.

47.  Europaparlamentet påminner för övrigt om att enligt Lissabonfördraget ska alla EU:s institutioner vara skyldiga att hålla budgetdisciplinen. I parlamentets arbetsordning föreskrivs det dessutom redan ett särskilt förfarande för att säkerställa att denna princip respekteras och detta förfarande bör göras mer funktionsdugligt och effektivt.

Budgetförordningen

48.  Europaparlamentet välkomnar att budgetförordningen ska antas genom det vanliga lagstiftningsförfarandet (medbeslutande) av parlamentet och rådet efter att ha hört revisionsrätten.

49.  Europaparlamentet påminner om att huvudbestämmelserna för att urskilja vilka bestämmelser i det nuvarande interinstitutionella avtalet som bör ingå i det kommande interinstitutionella avtalet och vilka som bör ingå i den fleråriga budgetramen ingår i Lissabonfördraget.

50.  Budgetförordningen bör ändå omfatta samtliga bestämmelser som krävs för att fastställa förfarandet i enlighet med bestämmelserna i fördraget.(9) Europaparlamentet anser att denna formulering omfattar förlikningskommitténs funktion, utlösningsmekanismen och moderniseringen av de bestämmelser i budgetförordningen som påverkas direkt av förändringarna i Lissabonfördraget (dvs. avskaffande av skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter, ett nytt medbeslutandeförfarande för utbetalningar m.m.).

51.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att institutionerna når en politisk överenskommelse om dessa frågor i tid så att de bestämmelser som krävs i budgetförordningen kan införas så snart som möjligt enligt det nya förfarandet när Lissabonfördraget har trätt i kraft, och om så krävs sörja för preliminära överenskommelser så att budgetförfarandet kan fortsätta obehindrat.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tid utarbeta ett förslag som kan göra det möjligt för parlamentet och rådet att nå en överenskommelse om tillämpningen av denna skillnad på innehållet i det nuvarande interinstitutionella avtalet som anges i punkt 49.

53.  Europaparlamentet understryker att denna anpassning av budgetförordningen på intet sätt får sammanblandas med den översyn som ska göras vart tredje år och som ska genomföras 2010.

Budgetkonsekvenser av de interinstitutionella förändringarna och EU:s nya befogenheter

54.  Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget när det träder i kraft också kommer att få konsekvenser för EU:s budget när det gäller de nyheter som införs på institutionell nivå, särskilt att Europeiska rådet får status som institution och att en fast post som ordförande inrättas samtidigt med posten som hög representant och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder med uppgift att stödja den höge representanten i dennes arbete.

55.  Europaparlamentet bekräftar redan nu sin avsikt att fullt ut utöva sina budgetbefogenheter när det gäller de institutionella nyheterna och betonar vikten av att i tid nå ett politiskt avtal med rådet om finansieringen av Europeiska rådet och särskilt dess fasta ordförandeskap och även om finansieringen av den kommande europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Parlamentet understryker att finansieringen av den avdelningen helt och hållet måste ligga under budgetmyndighetens kontroll.

56.  När det gäller GUSP och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken påpekar Europaparlamentet att enligt Lissabonfördraget kan nya förfaranden införas för att snabbt ge tillgång till unionens budget och upprätta en startfond av medlemsstaternas bidrag. Parlamentet betonar dock att alla unionens yttre åtgärder som regel ska finansieras från gemenskapsanslag och endast i undantagsfall – i ett akut läge – med bidrag utanför unionens budget.

57.  Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget också kommer att få finansiella konsekvenser, om än begränsade, till följd av de nya befogenheter som EU får. Parlamentet är redo att när tiden är inne analysera de konkreta konsekvenserna av att dessa nya befogenheter utövas och anser att dessa säkert inte kommer att börja tillämpas fullt ut direkt när Lissabonfördraget träder i kraft utan i den takt som de lagstiftningsförslag som är förknippade med dessa befogenheter utarbetas. Parlamentet anser ändå att finansieringen av dem inte får ske på bekostnad av finansieringen av EU:s nuvarande verksamhet.

Samordning med nationella budgetar

58.  Europaparlamentet vill uppmana de nationella parlamenten att varje år delta i en gemensam offentlig diskussion om riktlinjerna för den nationella och gemensamma budgetpolitiken innan respektive budgetförslag behandlas för att redan från början skapa en ram för gemensam eftertanke om samordningen av medlemsstaternas nationella politik, under beaktande av bidraget från gemenskapen.

59.  Europaparlamentet framhåller att det som underlag för beslutet om att anslå medel från EU:s budget till dess viktigaste mål skulle vara till nytta om respektive medlemsstat varje år offentliggjorde vilka anslag i den nationella och i förekommande fall regionala budgeten som bidrar till att uppnå dessa mål.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 143. (3) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 214. (4) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 373. (5) Artikel 312.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (6) Betänkandet av den 18 mars 2009 om Lissabonfördragets inverkan på utvecklingen av Europeiska unionens institutionella jämvikt, (A6-0142/2009). (7) Enligt den modell som anges i tabellen i budgetutskottets betänkande av den 26 februari 2009 om en halvtidsöversyn av budgetramen 2007–2013 (A6-0110/2009):___________________________________________________________________________________År 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019budget för år 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020Valperiod 2004/2009 2009/2014 2014/2019Fkerårig budgetram Översyn 2007/2013 2013/2016 2017/2021 (8) Artikel 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (9) Enligt artikel 322.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktion ska den omfatta "finansiella regler som särskilt ska ange närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande".

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 maj 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 och om avskaffande av finansieringen av vissa gemenskapsåtgärder samt om nya gränser för högsta tillåtna finansiering (KOM(2009)0067 – C6-0070/2009 – 2009/0026(COD))

P6_TA(2009)0375 A6-0280/2009

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0067),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 63 första stycket led 2 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0070/2009),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet (A6-0280/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 maj 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning) (KOM(2008)0815 – C6-0477/2008 – 2008/0244(COD))

P6_TA(2009)0376 A6-0285/2009

(Medbeslutandeförfarandet – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0815),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 63.1 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0477/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–   med beaktande av skrivelsen av den 4 april 2009 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 80a.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0285/2009), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 maj 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/.../EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal väsentliga ändringar ska göras i rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(5). Av tydlighetsskäl bör det direktivet omarbetas.

(2)  En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt asylsystem, är ett grundläggande inslag i Europeiska unionens målsättning att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för alla som av olika omständigheter tvingas söka skydd inom gemenskapen.

(3)  Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt upprätthålla principen om ║ ("non-refoulement") ║.

(4)  I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma miniminormer för mottagande av asylsökande.

(5)  Att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande är ett steg i rätt riktning mot en gemensam asylpolitik.

(6)  Den första etappen i skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som på längre sikt bör leda till ett enda förfarande och en enhetlig status som är giltig i hela unionen för dem som beviljats asyl har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, i vilket uppställs de mål som ska nås på området frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen i detta sammanhang att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före 2010.

(7)  Med beaktande av resultaten av utvärderingarna är det lämpligt att i det här skedet bekräfta de principer som ligger till grund för direktiv 2003/9/EG för att säkerställa bättre mottagningsvillkor för asylsökande.

(8)  För att säkerställa att asylsökande behandlas lika i hela unionen bör detta direktiv vara tillämpligt under alla stadier och på alla typer av förfaranden som avser ansökningar om internationellt skydd och på alla platser och anläggningar där asylsökande tas emot.

(9)  Medlemsstaterna bör se till att principerna om barnets bästa och vikten av att familjer hålls samman följs vid tillämpningen av detta direktiv, i överensstämmelse med Förenta nationernas konvention från 1989 om barnets rättigheter respektive Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(10)  När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i.

(11)  Det bör fastställas miniminormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater ▌.

(12)  En harmonisering av asylsökandes mottagningsvillkor bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar på grund av att villkoren skiljer sig åt.

(13)  För att säkerställa att de som ansöker om internationellt skydd behandlas lika och för att säkerställa förenlighet med EU:s gällande regelverk på asylområdet, särskilt med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(6) är det ändamålsenligt att utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv så att det även omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd.

(14)  För att hjälpa asylsökande att bli självförsörjande och minska de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är det viktigt att fastställa tydliga regler för asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden.

(15)  Omedelbar identifiering och övervakning av personer med särskilda behov bör vara en prioritering för nationella myndigheter för att säkerställa att villkoren för mottagandet utformas särskilt för att möta dessa personers särskilda behov.

(16)  Praxisen att hålla asylsökande i förvar bör tillämpas enligt den underliggande principen att en person inte bör kvarhållas i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd, särskilt i enlighet med medlemsstaternas internationella rättsliga skyldigheter, och särskilt artikel 31 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning. Medlemsstater bör framför allt inte ålägga asylsökande påföljder för olovlig inresa eller olovligt uppehåll, och eventuella restriktioner för rörlighet bör vara nödvändiga. Därför bör det vara möjligt att ta asylsökande i förvar endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter som fastställs i detta direktiv och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i förvar. Asylsökande som kvarhålls i förvar bör ha rätt att vända sig till en nationell domstol.

(17)  Asylsökande som kvarhålls i förvar bör behandlas med full respekt för sin mänskliga värdighet, och villkoren för mottagandet bör utformas särskilt för att möta deras behov i denna situation. Medlemsstaterna bör särskilt se till att artikel 37 i 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter iakttas.

(18)  För att säkerställa överensstämmelse med förfarandets minimigarantier, som består av möjlighet att kontakta organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller juridisk rådgivning, bör information ges om sådana organisationer och grupper av personer.

(19)  Möjligheten att missbruka mottagningssystemet bör minskas genom att det anges under vilka förhållanden mottagningsvillkoren för asylsökande får inskränkas eller ett sådant mottagande dras in samtidigt som alla asylsökande garanteras en värdig levnadsstandard.

(20)  Det bör säkerställas att de nationella mottagningssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller mottagning av asylsökande kan fungera effektivt.

(21)  Lämplig samordning bör främjas mellan behöriga myndigheter vad gäller mottagande av asylsökande. Harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och förläggningar bör därför främjas.

(22)  Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som söker internationellt skydd i en medlemsstat.

(23)  Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än de som är tillämpliga enligt direktiv 2004/83/EG.

(24)  För att täcka eventuella förbättringar av miniminormerna för mottagande av asylsökande bör man proportionellt öka de medel som Europeiska unionen gör tillgängliga för att finansiera dessa förbättringar, särskilt i medlemsstater som utsätts för specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, vilket framför allt är en följd av deras geografiska eller demografiska situation.

(25)  Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet.

(26)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(27)  Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter (stadgan). Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 4, 6, 7, 18, 24 och 47 i ║ stadgan, och bör genomföras i enlighet härmed.

(28)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(29)  Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende den tidsfrist för införlivande av direktiv i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Artikel 2

Definitioner

Artikel 3

Räckvidd

1.  Detta direktiv ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare och statslösa personer som lämnar in en ansökan om internationellt skydd på en medlemsstats territorium, även vid gränsen eller i dess transitområden, så länge de får uppehålla sig på territoriet i egenskap av asylsökande, samt på familjemedlemmar, om dessa omfattas av en sådan ansökan om internationellt skydd enligt tillämplig nationell lagstiftning.

2.  Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3.  Detta direktiv ska inte tillämpas när bestämmelserna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta(7) tillämpas.

4.  Medlemsstaterna får besluta att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv vid behandling av ansökningar om andra skyddsformer än de som är tillämpliga enligt direktiv 2004/83/EG.

Artikel 4

Mer förmånliga bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagningsvillkor för asylsökande och ║ nära anhöriga till den asylsökande i samma medlemsstat när de är beroende av den asylsökande för sin försörjning eller av humanitära skäl, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 5

Information

1.  Medlemsstaterna ska i rimlig tid och inte senare än 15 dagar efter det att de asylsökande har lämnat in sina ansökningar om internationellt skydd till den behöriga myndigheten informera dem åtminstone om fastställda förmåner för dem och vilka skyldigheter de ska uppfylla för att komma i åtnjutande av mottagningsvillkoren.

Medlemsstaterna ska se till att de sökande informeras om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk rådgivning och om organisationer som kan bistå eller informera dem om gällande mottagningsvillkor, inklusive sjuk- och hälsovård.

2.  Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i punkt 1 ges skriftligen och ▌ på ett språk som de sökande förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå. I förekommande fall kan sådan information även lämnas muntligt.

Artikel 6

Dokumentation

1.  Medlemsstaterna ska se till att den sökande inom tre dagar efter det att ansökan lämnats in till den behöriga myndigheten förses med ett dokument utfärdat i hans eller hennes namn som styrker hans eller hennes rättsliga ställning som asylsökande eller intygar att han eller hon får stanna på medlemsstatens territorium så länge ansökan inte har avgjorts eller håller på att prövas.

Det ska inte krävas några ytterligare dokument för att få tillgång till de rättigheter och förmåner som ges asylsökande på grundval av detta direktiv.

Om innehavaren inte har rätt att röra sig fritt inom hela eller delar av medlemsstatens territorium, ska dokumentet av det dokument som avses i första stycket även styrka detta.

2.  Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa denna artikel om en asylsökande kvarhålls i förvar samt vid prövning av en ansökan om internationellt skydd som lämnats in vid gränsen eller i samband med ett förfarande för att fastställa den sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium. I särskilda fall får medlemsstaterna under prövningen av en ansökan om internationellt skydd förse sökande med andra intyg som är likvärdiga med det dokument som avses i punkt 1.

3.  Det dokument som avses i punkt 1 behöver inte styrka den asylsökandes identitet.

4.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förse de asylsökande med det dokument som avses i punkt 1 och som ska vara giltigt lika länge som dessa har tillstånd att uppehålla sig på den berörda medlemsstatens territorium eller vid dess gräns.

5.  Medlemsstaterna får förse asylsökande med en resehandling om det uppkommer allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan stat.

Artikel 7

Bosättning och rörelsefrihet

1.  De asylsökande får röra sig fritt på värdmedlemsstatens territorium eller inom ett område som har anvisats dem av den medlemsstaten. Det anvisade området får inte påverka den omistliga privatlivssfären och ska ge tillräckligt utrymme för att säkerställa tillträde till alla förmåner enligt detta direktiv.

2.  Medlemsstaterna får besluta om var den asylsökande ska bosätta sig, med hänsyn till allmänt intresse, allmän ordning eller, om så är nödvändigt, för en skyndsam prövning och effektiv uppföljning av hans eller hennes ansökan.

3.  Medlemsstaterna får ställa som villkor för att bevilja de materiella mottagningsvillkor som avses i detta kapitel att de sökande bosätter sig på en bestämd plats, vilken fastställts av medlemsstaten. Ett sådant beslut, som kan vara av allmän karaktär, ska fattas på individuell grund och i enlighet med den nationella lagstiftningen.

4.  Medlemsstaterna får, om så är nödvändigt på grund av exempelvis rättsliga skäl eller skäl som avser allmän ordning, kvarhålla en asylsökande på en bestämd plats i enlighet med den nationella lagstiftningen.

5.  Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att bevilja tillfälliga tillstånd för de sökande att lämna den bosättningsort som anges i punkterna 2 och 3 och/eller det anvisade område som anges i punkt 1. Beslut ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och ska motiveras om de går den sökande emot.

Den sökande ska inte behöva begära tillstånd för att infinna sig hos myndigheter eller domstolar om hans eller hennes närvaro är nödvändig.

6.  Medlemsstaterna ska kräva att de sökande underrättar behöriga myndigheter om sin adress och så snabbt som möjligt meddelar dessa myndigheter eventuell adressändring.

Artikel 8

Förvar

1.  Medlemsstaterna får inte ta en person i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd i enlighet med rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus(8).

2.  Om det visar sig nödvändigt, och på grundval av en individuell bedömning i varje enskilt fall, får medlemsstaterna kvarhålla en asylsökande i förvar på en bestämd plats i enlighet med nationell lagstiftning, om inte åtgärder som innebär ett mindre mått av tvång kan tillämpas effektivt. En asylsökande får kvarhållas i förvar på en bestämd plats endast av följande skäl:

Denna punkt påverkar inte bestämmelserna i artikel 11.

3.  Medlemsstaterna ska se till att den nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser om alternativ till kvarhållande i förvar, till exempel regelbunden anmälan hos myndigheter, deponering av en ekonomisk garanti eller skyldighet att stanna på en viss plats.

Artikel 9

Garantier för asylsökande som tas i förvar

1.  Om beslut om förvar fattas ska det vara för en så kort period som möjligt. Framför allt får förvar enligt artikel 8.2 a, b och c inte pågå längre än vad som rimligen behövs för att fullfölja de administrativa förfaranden som är nödvändiga för att få information om den asylsökandes nationalitet eller identitet eller om de omständigheter asylansökan grundar sig på eller för att genomföra det förfarande som tillämpas för att avgöra om den asylsökande i fråga har rätt att resa in på territoriet.

Sådana förfaranden bör genomföras med vederbörlig skyndsamt. Dröjsmål i ▌ förfarandet som inte kan tillskrivas den asylsökande får inte ligga till grund för fortsatt förvar.

2.  Beslut om förvar ska fattas av domstol. I brådskande fall kan beslut om förvar fattas av administrativa myndigheter, men då ska beslutet bekräftas av en domstol inom 72 timmar från det att kvarhållandet i förvar inleddes. Om domstolen finner att kvarhållandet i förvar strider mot lagen, eller om inget beslut fattats inom denna period på 72 timmar, ska den berörda asylsökanden omedelbart släppas.

3.  Ett beslut om förvar ska vara skriftligt. I beslutet om förvar ska anges de faktiska och rättsliga skäl beslutet grundar sig på samt högst hur länge den asylsökande i fråga kommer att kvarhållas i förvar.

4.  Asylsökande som tagits i förvar ska omedelbart, på ett språk de förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå, underrättas om orsakerna till att de tagits i förvar, högst hur länge de ska kvarhållas i förvar och vilka förfaranden för överklagande av beslutet om förvar som anges i den nationella lagstiftningen.

5.  Fortsatt förvar ska ses över av domstol med skäliga tidsintervall, antingen på den asylsökandes begäran eller på domstolens eget initiativ.

Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan.

6.  Medlemsstaterna ska se till att nödvändig juridisk rådgivning och/eller nödvändigt ombud på begäran tillhandahålls kostnadsfritt i enlighet med artikel 15.3–6 i direktiv 2005/85/EG.

Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning.

Artikel 10

Förhållanden i samband med förvar

1.  Medlemsstaterna ska inte kvarhålla asylsökande i förvar i fängelseanläggningar. Kvarhållande får endast genomföras vid särskilda anläggningar för förvar.

Asylsökande som kvarhålls i förvar ska hållas avskilt från andra tredjelandsmedborgare som inte lämnat in en ansökan om internationellt skydd, såvida inte gemensam inkvartering är nödvändig för att garantera sammanhållning av familjer och förutsatt att den sökande har gett sitt samtycke.

2.  Medlemsstaterna ska se till att asylsökande som kvarhålls i förvar har möjlighet att etablera kontakt med ombud, familjemedlemmar, socialarbetare och församlingsassistenter (vilket även inkluderar besöksrätt). FN:s flyktingkommissariat och andra relevanta och behöriga nationella, internationella och icke-statliga organisationer och organ ska också ha möjlighet att kommunicera med och besöka asylsökande i förvarsenheter.

3.  Medlemsstaterna ska se till att de asylsökande som kvarhålls i förvar har tillgång till lämplig läkarvård och, i förekommande fall, till psykologisk rådgivning.

4.  Medlemsstaterna ska omedelbart ge asylsökande som kvarhålls i förvar uppdaterad information om de regler som gäller vid anläggningen och låta dem få veta sina rättigheter och skyldigheter på ett språk som de förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå.

Artikel 11

Förvar av utsatta grupper och personer med särskilda behov

1.  Underåriga ska inte kvarhållas i förvar om det inte är för deras eget bästa enligt artikel 23.2 ║ och först när resultatet av den individuella prövningen av deras situation har beaktats i enlighet med artikel 11.5 denna artikel.

Underåriga utan medföljande vuxen får aldrig kvarhållas i förvar.

2.  Om underåriga kvarhålls i förvar ska de ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter, till exempel lek, åldersanpassad rekreationsverksamhet och utomhusaktiviteter.

3.  Familjer som kvarhålls i förvar ska inkvarteras åtskilt på så sätt att de säkerställs ett adekvat skydd för sitt privatliv.

4.  Om kvinnliga asylsökande tas i förvar ska medlemsstaterna se till att de inkvarteras åtskilt från manliga asylsökande, såvida dessa inte är familjemedlemmar och förutsatt att alla berörda personer samtycker.

5.  Personer med särskilda behov får inte kvarhållas i förvar om inte en individuell prövning av deras situation utförd av en behörig och oberoende yrkesutövare visar att deras hälsa, inklusive deras psykiska hälsa, och välbefinnande inte försämras avsevärt till följd av kvarhållandet.

Om personer med särskilda behov kvarhålls i förvar ska medlemsstaterna se till att deras situation övervakas regelbundet och att de får tillräckligt stöd.

Artikel 12

Familjer

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder till stöd för största möjliga sammanhållning inom ║ familjer för asylsökande som befinner sig på deras territorier, om det är den berörda medlemsstaten som tillhandahållit bostaden. Sådana åtgärder ska vidtas med de asylsökandes medgivande.

Artikel 13

Hälsoundersökningar

Medlemsstaterna får begära att de sökande ska hälsoundersökas av folkhälsoskäl.

Artikel 14

Underårigas skolgång och utbildning

1.  Medlemsstaterna ska bevilja underåriga barn till asylsökande och underåriga asylsökande tillträde till utbildningsväsendet på liknande villkor som medborgarna i värdmedlemsstaten, så länge som en utvisningsåtgärd mot dem eller deras föräldrar inte har verkställts. Sådan utbildning kan tillhandahållas på förläggningar.

Medlemsstaterna får inte vägra någon att fortsätta sin skolgång endast på grund av att den underårige har uppnått laglig myndighetsålder.

2.  Tillgång till utbildningssystemet ska säkerställas snarast möjligt efter att ansökan om internationellt skydd lämnats in av eller för den underåriga, och ska under alla omständigheter ges senast tre månader från och med det att ansökan om internationellt skydd lämnats in ║.

Vid behov ska underåriga ges förberedande undervisning, inklusive språkundervisning, som har till syfte att underlätta deras tillträde till det nationella utbildningssystemet och/eller särskild utbildning som ska hjälpa dem att integreras i detta system.

3.  När tillträde till utbildningsväsendet enligt punkt 1 inte är möjligt på grund av den underåriges särskilda situation ska medlemsstaten erbjuda annan form av undervisning i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 15

Sysselsättning

1.  Medlemsstaterna ska se till att asylsökande får tillträde till arbetsmarknaden inom sex månader efter den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in.

2.  Medlemsstaterna ska besluta på vilka villkor sökanden kan beviljas tillträde till arbetsmarknaden.

3.  Tillträde till arbetsmarknaden får inte upphävas under överklagandeförfarandet, om ett överklagande av ett beslut om avslag i ett ordinarie förfarande har suspensiv verkan, fram till dess att ett avslag har meddelats i överklagandeärendet.

Artikel 16

Yrkesutbildning

Medlemsstaterna får ge asylsökande tillträde till yrkesutbildning oavsett om de har tillträde till arbetsmarknaden eller ej.

Tillträde till yrkesutbildning som är knuten till ett anställningsavtal är avhängigt av i vilken utsträckning den sökande har tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med artikel 15.

Artikel 17

Allmänna bestämmelser om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård

1.  Medlemsstaterna ska se till att materiella mottagningsvillkor finns tillgängliga för sökande när de lämnar in sin ansökan om internationellt skydd.

2.  Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren ger sökande en tillräcklig levnadsstandard som säkerställer deras uppehälle och skyddar deras fysiska och psykiska hälsa.

Medlemsstaterna ska se till att en sådan levnadsstandard även uppfylls för personer med särskilda behov, i enlighet med artikel 22, och för personer som kvarhålls i förvar.

3.  Medlemsstaterna får fastställa som villkor för att bevilja samtliga eller några av de materiella mottagningsvillkoren samt hälso- och sjukvård att de sökande inte har tillräckliga medel för att garantera en levnadsstandard som täcker deras behov i fråga om hälsa och uppehälle.

4.  Medlemsstaterna får enligt bestämmelserna i punkt 3 kräva att de sökande täcker eller bidrar till kostnaderna för de materiella mottagningsvillkor och den hälso- och sjukvård som anges i detta direktiv om de har tillräckliga medel, t.ex. om de har arbetat under en rimlig tidsperiod.

Om det framkommer att en sökande hade tillräckliga medel för att täcka materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård vid den tid då dessa grundläggande behov tillgodosågs, får medlemsstaten begära att dessa återbetalas av den asylsökande.

5.  Materiella mottagningsvillkor får tillhandahållas in natura eller i form av penningbidrag eller kuponger, eller i form av en kombination av dessa.

När medlemsstaterna tillgodoser de materiella mottagningsvillkoren genom penningbidrag eller kuponger ska det belopp som de uppgår till fastställas enligt principerna i denna artikel.

Artikel 18

Närmare bestämmelser om materiella mottagningsvillkor

1.  Om inkvartering tillhandahålls in natura bör den beviljas i en eller flera av följande former:

2.  Medlemsstaterna ska se till att de sökande som försetts med sådan inkvartering som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 c

Medlemsstaterna ska ta hänsyn till köns- och åldersspecifika angelägenheter och situationen för personer med särskilda behov med avseende på asylsökande i de anläggningar och förläggningar som avses i punkt 1a och b.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga misshandel och könsrelaterat våld inklusive sexuellt tvång inom de anläggningar och förläggningar som anges i punkt 1 a och 1 b.

3.  Medlemsstaterna ska se till att underåriga barn till sökande eller sökande som själva är underåriga inkvarteras med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana, förutsatt att det är för de berörda underårigas eget bästa.

4.  Medlemsstaterna ska se till att flyttning av sökande från en anläggning till en annan sker endast om det är nödvändigt. Medlemsstaterna ska ge de sökande möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om förflyttningen och sin nya adress.

5.  Personer som arbetar vid förläggningar ska ha lämplig utbildning och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

6.  Medlemsstaterna får låta de sökande delta i förvaltningen av de materiella resurserna och de icke-materiella aspekterna av livet i förläggningen genom ett råd eller en rådgivande kommitté som företräder dem som bor på förläggningen.

7.  Asylsökandes juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissarie eller sådana relevanta icke-statliga organisationer som FN:s flyktingkommissarie utser och som erkänns av medlemsstaten ska ges tillträde till förläggningarna och övriga inkvarteringar för att biträda ║ asylsökande. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten vid förläggningarna och inkvarteringarna och för de asylsökande själva.

8.  I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna under en rimlig tidsperiod, som ska vara så kort som möjligt, undantagsvis fastställa bestämmelserna om materiella mottagningsvillkor som skiljer sig från dem som föreskrivs i denna artikel, om

Dessa olika villkor ska under alla förhållanden omfatta de grundläggande behoven.

Artikel 19

Hälso- och sjukvård

1.  Medlemsstaterna ska se till att de sökande får nödvändig hälso- och sjukvård som åtminstone ska innefatta akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar eller mentala störningar.

2.  Medlemsstaterna ska sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp för sökande med särskilda behov, vilket omfattar lämplig psykisk vård när så behövs ▌ .

Artikel 20

Tortyroffer

Medlemsstaterna ska se till att tortyroffer omgående tas till ett lämpligt vårdhem.

KAPITEL III

INSKRÄNKNING ELLER INDRAGNING AV DE MATERIELLA MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 21

Inskränkning eller indragning av de materiella mottagningsvillkoren

1.  Medlemsstaterna får inskränka de materiella mottagningsvillkoren om en asylsökande

Om den sökande spåras upp eller frivilligt anmäler sig till den behöriga myndigheten, ska det fattas ett motiverat beslut baserat på orsakerna till försvinnandet angående återinförande av vissa eller alla av de ovan nämnda materiella mottagningsvillkoren inskränks.

2.  Medlemsstaterna får inskränka eller dra in de materiella mottagningsvillkoren om en sökande har undanhållit sina ekonomiska resurser och därför utan rätt fått del av de materiella mottagningsvillkoren.

3.  Medlemsstaterna får fastställa påföljder för allvarliga överträdelser av de regler som gäller för förläggningarna samt för synnerligen våldsamt uppträdande.

4.  Beslut om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor eller om påföljder i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering. Beslut ska grundas på den berörda personens särskilda situation, särskilt när det gäller personer som omfattas av artikel 22, med beaktande av proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter garantera uppehälle, tillträde till akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar eller mentala störningar.

5.  Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren inte inskränks eller dras in förrän ett beslut om avslag har fattats.

KAPITEL IV

PERSONER MED SÄRSKILDA BEHOV

Artikel 22

Allmän princip

1.  Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen för genomförande av detta direktiv beakta den speciella situationen för personer med särskilda behov. Utsatta personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn, offer för människohandel, kvinnor som utsatts för könsstympning, personer med mentala hälsoproblem och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld ska alltid betraktas som personer med särskilda behov.

2.  Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen införa förfaranden för att så snart som en ansökan om internationellt skydd lämnats in fastställa om den sökande har särskilda behov och för att ange av vilket slag behoven är. Medlemsstaterna ska säkerställa att personer med särskilda behov får ett tillräckligt stöd under hela asylförfarandet och sörja för att deras situation övervakas på ett lämpligt sätt.

Artikel 23

Underåriga

1.  I första hand ska hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa en levnadsstandard som täcker barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. 

2.  Vid bedömningen av vad som är till barnets bästa ska medlemsstaterna särskilt beakta följande omständigheter:

3.  Medlemsstaterna ska se till att underåriga har tillgång till fritidsaktiviteter, till exempel åldersanpassad lek och rekreationsverksamhet inom de anläggningar och förläggningar som anges i artikel 18.1 a och b.

4.  Medlemsstaterna ska se till att underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering, och se till att lämplig psykisk vård tillhandahålls och att det ges tillgång till kvalificerad rådgivning när så behövs.

Artikel 24

Underåriga utan medföljande vuxen

1.  Medlemsstaterna ska ▌ vidta åtgärder för att se till att underåriga utan medföljande vuxen företräds på ett tillfredsställande sätt av en förmyndare. En förmyndare som ger råd till och skyddar barnet och ser till att alla beslut fattas med barnets bästa för ögonen ska utses. Förmyndaren bör ha erforderliga sakkunskaper inom barnomsorg för att kunna säkerställa att barnets intressen skyddas och att barnets rättsliga, sociala, hälsorelaterade, psykiska, materiella och utbildningsmässiga behov tillgodoses på lämpligt sätt. Organ eller enskilda personer vars intressen skulle kunna strida mot barnets egna intressen ska inte kunna utses till förmyndare. Behöriga myndigheter ska utföra regelbundna utvärderingar.

2.  Underåriga utan medföljande vuxen som lämnar in en ansökan om internationellt skydd ska från den tidpunkt då de tillåts resa in på territoriet fram till dess att de måste lämna den medlemsstats territorium där ansökan om internationellt skydd inlämnats eller prövas tas emot

Medlemsstaterna får placera underåriga utan medföljande vuxen som är 16 år eller äldre i förläggningar för vuxna asylsökande.

I möjligaste mån ska syskon hållas samman, varvid man ska beakta den berörde underåriges bästa, särskilt åldern och mognadsgraden. Underåriga ska byta inkvartering så sällan som möjligt.

3.  Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen införa förfaranden för att spåra familjemedlemmar till underåriga utan medföljande vuxen. De ska börja spåra familjemedlemmar till den underårige utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt efter det att en ansökan om internationellt skydd lämnats samtidigt som hans eller hennes grundläggande intressen tillgodoses. Om den underåriges eller dennes familjs liv eller fysiska säkerhet är hotade, särskilt om familjen har stannat i ursprungslandet, är det viktigt att se till att insamling, behandling och utbyte av information om dessa personer sker konfidentiellt, för att inte riskera deras säkerhet.

4.  Personal som arbetar med underåriga utan medföljande vuxen ska ha fått och fortsätta erhålla lämplig utbildning om underårigas behov och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

Artikel 25

Offer för tortyr och våld

1.  Medlemsstaterna ska se till att personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar erhåller nödvändig behandling för skador som förorsakats av ovannämnda gärningar, särskilt tillgång till rehabilitering som omfattar möjligheten att få medicinsk eller psykologisk behandling.

2.  Personal som arbetar med offer för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar ska ha fått och fortsätta erhålla lämplig fortbildning om tortyroffrens behov och vara bundna av reglerna om tystnadsplikt i den nationella lagstiftningen när det gäller uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

KAPITEL V

ÖVERKLAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 26

Överklagandeförfarande

1.  Medlemsstaterna ska se till att avslag i fråga om beviljande, inskränkning eller indragning av förmåner i enlighet med detta direktiv eller beslut som fattas i enlighet med artikel 7 och som individuellt påverkar asylsökande kan överklagas enligt de förfaranden som fastställts i den nationella lagstiftningen. Åtminstone i sista instans ska rätt ges till överklagande eller saklig och rättslig prövning inför domstol.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställaatt nödvändig juridisk rådgivning och/eller nödvändigt ombud på begäran tillhandahålls kostnadsfritt i enlighet med artikel 15.3–6 i direktiv 2005/85/EG.

Förfaranden för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning.

KAPITEL VI

ÅTGÄRDER FÖR ATT GÖRA MOTTAGNINGSSYSTEMET EFFEKTIVARE

Artikel 27

Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilka myndigheter som är ansvariga för att fullgöra de skyldigheter som följer av detta direktiv. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella ändringar av informationen om dessa myndigheter.

Artikel 28

System för styrning, tillsyn och kontroll

1.  Med vederbörlig hänsyn till sin konstitutionella struktur ska medlemsstaterna införa relevanta rutiner för att se till att lämplig styrning, tillsyn och kontroll av nivån på mottagningsvillkoren upprättas.

2.  Medlemsstaterna ska årligen från och med […] förse kommissionen med relevant information i den form som anges i bilaga I.

Artikel 29

Personal och resurser

1.  Medlemsstaterna ska genom lämpliga åtgärder se till att myndigheter och andra organisationer som ansvarar för genomförandet av detta direktiv får tillräcklig utbildning med hänsyn till både manliga och kvinnliga asylsökande.

2.  Medlemsstaterna ska anslå de medel som behövs för att kunna genomföra de nationella bestämmelser som antas för genomförandet av detta direktiv.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30

Rapportering

Senast den […] ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv och vid behov föreslå nödvändiga ändringar.

Medlemsstaterna ska senast den […] sända kommissionen all information som behövs för att utarbeta denna rapport, inklusive sådana statistiska uppgifter som anges i artikel 28.2.

Efter det att rapporten lagts fram ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 31

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna […] [de artiklar som har ändrats i sak i förhållande till det tidigare direktivet] och bilaga I senast den […]. De ska genast till kommissionen överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 32

Upphävande

Direktiv 2003/9/EG ska upphöra att gälla från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 31.1 första stycket i detta direktiv] utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 33

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna [...] [De artiklar som inte har ändrats i förhållande till tidigare direktiv] och bilaga I ska tillämpas från och med den [dagen efter det datum som anges i artikel 31.1 första stycket]. 

Artikel 34

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║ den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Rapporteringsformulär för den information som medlemsstaterna ska lämna årligen enligt artikel 28.2 i direktiv [.../.../EG]

1.  Ange det totala antalet personer i er medlemsstat som för närvarande omfattas av mottagningsvillkor enligt artikel 3.1 i direktiv [.../…/EG], uppdelat efter kön och ålder. Ange för varje sådan person om det är fråga om en asylsökande eller en familjemedlem enligt definitionen i artikel 2 c i direktiv [.../.../EG].

2.  Ge på grundval av artikel 22 i direktiv [../.../EG] statistiska uppgifter om antalet asylsökande med fastställda särskilda behov, uppdelade på följande kategorier av personer med särskilda behov:

3.  Ge detaljerad information om de handlingar som anges i artikel 6 i direktiv [.../.../EG], särskilt om handlingarnas typ, namn och format.

4.  Ange med hänvisning till artikel 15 i direktiv [.../.../EG] det totala antalet asylsökande i er medlemsstat som har tillträde till arbetsmarknaden samt det totala antalet asylsökande som för närvarande har anställning, uppdelat efter ekonomisk sektor. Om asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden är förenat med särskilda villkor, beskriv i detalj hurudana restriktioner det är fråga om.

5.  Ge med hänvisning till artikel 17.5 i direktiv [.../.../EG] en detaljerad beskrivning av de materiella mottagningsvillkorens art, inklusive deras penningvärde, och hur de ges (det vill säga vilka materiella mottagningsvillkor som ges in natura, i pengar, i form av kuponger eller en kombination av dessa) och ange hur stor dagpenning som ges till asylsökande.

▌

BILAGA II

Del A

Upphävt direktiv

(som det hänvisas artikel 32)

Del B

Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas artikel 31)

BILAGA III

Jämförelsetabell

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (2) EUT C (3) EUT C (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009. (5) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18. (6) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (7) EGT L 212, 7.8.2001, s. 12. (8) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 maj 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning) (KOM(2008)0820 – C6-0474/2008 – 2008/0243(COD))

P6_TA(2009)0377 A6-0284/2009

(Medbeslutandeförfarandet – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0820),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 63.1a i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0474/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–   med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2009 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 80a.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0284/2009), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 maj 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning(EG) nr.../2009om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 a,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal materiella ändringar kommer att göras i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat(5). För tydlighets skull bör förordningen omarbetas.

(2)  En gemensam asylpolitik, med ett gemensamt europeiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för dem som av olika omständigheter tvingas söka skydd i gemenskapen av legitima skäl.

(3)  Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om "non-refoulement" bevaras. Utan att det påverkar ansvarighetskriterierna i denna förordning betraktas i detta avseende medlemsstaterna, som alla iakttar principen om "non-refoulement", som säkra länder för medborgare i tredje land.

(4)  I slutsatserna från Tammerfors förklarades också att detta system på kort sikt bör omfatta ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan.

(5)  En sådan metod bör bygga på objektiva kriterier, som är rättvisa för både medlemsstaterna och de berörda personerna. Den bör särskilt göra det möjligt att snabbt avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret, för att säkerställa faktisk tillgång till förfarandena för fastställande av internationell skyddsstatus och inte äventyra målet att behandla ansökningar om internationellt skydd snabbt.

(6)  När det gäller det stegvisa införandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som på sikt bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en gemensam status i hela unionen för personer som beviljas asyl, är det i nuläget lämpligt att tillsammans med nödvändiga förbättringar i ljuset av tidigare erfarenheter bekräfta principerna i den konvention som undertecknades i Dublin den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna ("Dublinkonventionen"), vars genomförande har främjat en harmonisering av asylpolitiken.

(7)  Det första steget i införandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem ║ har nu avslutats. I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet den 4 november 2004, fastställs målen på området för frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen således att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument under 2007 och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före slutet av 2010.

(8)  De myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för asylfrågor bör ges praktiskt stöd så att deras dagliga och operativa behov tillgodoses. Här spelar den europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, inrättad genom förordning (EG) nr …/... av den ...(6) en central roll.

(9)  Med hänsyn till resultaten av de utvärderingar som genomförts, vore det lämpligt att i detta skede bekräfta de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 343/2003 och samtidigt, på grundval av gjorda erfarenheter, införa nödvändiga förbättringar för att öka effektiviteten i systemet och i det skydd som beviljas personer som söker internationellt skydd i enlighet med detta förfarande.

(10)  För att säkerställa likabehandling av alla personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd, och för att säkerställa överensstämmelse med nuvarande EU-bestämmelser på området, särskilt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(7), bör tillämpningsområdet för denna förordning utsträckas så att det omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd och personer som åtnjuter subsidiärt skydd.

(11)  För att säkerställa att alla asylsökande behandlas lika, bör Europaparlamentets och rådets direktiv …/…/EG av den … om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(8) vara tillämplig på förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt denna förordning.

(12)  I enlighet med 1989 års FN-konvention om barns rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna tillämpar denna förordning. Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för underåriga utan medföljande vuxen på grund av deras särskilda sårbarhet.

(13)  I enlighet med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör bevarandet av familjens enhet prioriteras högt vid tillämpningen av denna förordning.

(14)  Om en och samma medlemsstat gör en samlad prövning av ansökningar om internationellt skydd från medlemmar i samma familj kan ansökningarna prövas grundligt, så att de beslut som fattas i dessa ärenden blir enhetliga och medlemmar av samma familj inte behöver leva skilda från varandra.

(15)  För att säkerställa full respekt för principen om sammanhållning av familjer och hänsyn till barnets bästa, bör förekomsten av ett beroendeförhållande mellan en sökande och dennes familj i utvidgad bemärkelse på grund av havandeskap eller moderskap, familjemedlemmarnas hälsotillstånd eller höga ålder göras till ett bindande ansvarskriterium. Om den sökande är en underårig utan medföljande vuxen bör även närvaron av en släkting på en annan medlemsstats territorium, som kan ta hand om den underårige, göras till ett bindande ansvarskriterium.

(16)  Medlemsstaterna bör kunna frångå ansvarighetskriterierna, särskilt om det föreligger humanitära eller ömmande skäl, och pröva en ansökan om internationellt skydd som de själva har mottagit eller som lämnats in i en annan medlemsstat, även om de inte skulle vara ansvariga för prövningen enligt de bindande kriterierna i denna förordning, under förutsättning att den berörda medlemsstaten och den sökande går med på detta.

(17)  En personlig intervju bör arrangeras för att underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som ska ansvara för prövningen av en ansökan om internationellt skydd och ▌ muntligen upplysa de sökande om tillämpningen av denna förordning.

(18)  I enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är det viktigt att fastställa rättssäkerhetsgarantier och rätten till ett effektivt rättsmedel i samband med beslut om överföring till den ansvariga medlemsstaten, för att garantera ett effektivt skydd av den berörda individens rättigheter.

(19)  I enlighet med Europadomstolens rättspraxis bör ett effektivt skydd omfatta övervakning dels av tillämpningen av denna förordning och dels av den rättsliga och faktiska situationen i den medlemsstat till vilken den sökande överförs, för att säkerställa respekten för internationell rätt.

(20)  Med avseende på tillämpningen av denna förordning bör "kvarhållande i förvar" inte uppfattas i straffrättslig betydelse eller som ett straff utan enbart som en administrativ och tillfällig åtgärd för kvarhållande.

(21)  Kvarhållande i förvar av asylsökande bör användas på ett sätt som är förenligt med den grundläggande principen att en person inte får kvarhållas enbart på den grunden att vederbörande ansöker om internationellt skydd. Det är särskilt viktigt att kvarhållande i förvar av asylsökande sker i administrativa förvarsenheter som inte är fängelser, i enlighet med artikel 31 i Genèvekonventionen och de mycket klart definierade undantag och garantier som anges i direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande. Vidare bör kvarhållande i förvar i samband med överföring till den ansvariga medlemsstaten användas i begränsad omfattning och med hänsyn till proportionalitetsprincipen med avseende på de åtgärder som vidtas och de resultat som ska uppnås.

(22)  Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003(9) får överföringar till den ansvariga medlemsstaten genomföras på frivillig grund, i form av kontrollerad avresa eller med eskort. Medlemsstaterna bör främja frivillig överföring och se till att kontrollerade avresor och avresor med eskort genomförs på ett humant sätt, med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet.

(23)  Ett gradvis upprättande av ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för personer garanteras i enlighet med fördraget ║, och införandet av en gemenskapspolitik för villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse, med gemensamma insatser för att hantera de yttre gränserna, gör det nödvändigt att finna en jämvikt mellan ansvarighetskriterierna i en anda av solidaritet.

(24)  Tillämpningen av denna förordning kan under vissa förhållanden leda till ytterligare bördor för medlemsstater som står inför en särskilt akut situation som sätter deras mottagningskapacitet, asylsystem eller infrastruktur under ovanligt stort tryck. Under sådana förhållanden behöver det införas ett effektivt förfarande som gör det möjligt att tillfälligt avbryta överföringar till den ansvariga medlemsstaten och tillhandahålla ekonomiskt stöd enligt EU:s befintliga finansiella instrument. En möjlighet att tillfälligt avbryta överföringar inom ramen för Dublinförfarandet kan således bidra till en större solidaritet gentemot de medlemsstater vars asylsystem sätts under särskilt tryck, särskilt på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation.

(25)  Detta förhållande för avbrytande av överföringar bör även tillämpas när kommissionen anser att graden av skydd för personer som ansöker om internationellt skydd i en viss medlemsstat inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen på asylområdet, särskilt i fråga om mottagningsvillkor, kvalificering för internationellt skydd och tillgång till asylförfarandet, så att det säkerställs att alla som ansöker om internationellt skydd kommer i åtnjutande av ett lämpligt skydd i alla medlemsstater.

(26)  Förfarandet för avbrytande av överföringar är en undantagsåtgärd för att ta itu med problem i samband med särskilt tryck eller befintliga skyddsproblem.

(27)  Kommissionen bör med jämna mellanrum se över framstegen på vägen mot att förbättra den långsiktiga utvecklingen och harmoniseringen av det gemensamma europeiska asylsystemet och undersöka i vad mån solidaritetsåtgärder och tillgången till ett förfarande för avbrytande underlättar dessa framsteg, samt rapportera om dessa framsteg.

Med tanke på att avsikten inte var att Dublinsystemet skulle utgöra en mekanism för rättvis ansvarsfördelning när det gäller prövningen av ansökningar om internationellt skydd, och på att ett antal medlemsstater är särskilt utsatta för migrationsflöden, inte minst på grund av sitt geografiska läge, är det mycket viktigt att överväga och föreslå rättsligt bindande instrument som säkerställer en ökad solidaritet mellan medlemsstaterna och en högre skyddsnivå. Sådana instrument bör framför allt underlätta detacheringen av tjänstemän från andra medlemsstater för att bistå de medlemsstater vars system sätts under särskilt tryck och där sökandena inte kommer i åtnjutande av en adekvat skyddsnivå samt, när mottagningskapaciteten i en medlemsstat är otillräcklig, bidra till att de personer som åtnjuter internationellt skydd tas emot av andra medlemsstater, förutsatt att de berörda personerna godtar detta och att deras grundläggande rättigheter respekteras.

(28)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(10) är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning.

(29)  Utbytet av sökandes personuppgifter, inklusive känsliga uppgifter om personers hälsotillstånd som ska översändas innan överföringen äger rum, kommer att säkerställa att de behöriga asylmyndigheterna kan ge de sökande adekvat stöd och garantera kontinuitet i det stöd och de rättigheter som tillkommer de sökande. Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa skyddet av uppgifter om sökande som befinner sig i denna situation, i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(30)  Det går att förenkla tillämpningen av förordningen och göra den effektivare genom bilaterala överenskommelser mellan medlemsstaterna för att förbättra kommunikationen mellan behöriga myndigheter, korta ner förfarandena eller förenkla handläggningen av framställningar om övertagande eller återtagande och fastställa former för överföringar av asylsökande.

(31)  Det är nödvändigt att säkra överensstämmelse mellan bestämmelserna om ansvarig medlemsstat i förordning (EG) nr 343/2003 och motsvarande bestämmelser i denna förordning. Man bör även se till att denna förordning överensstämmer med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../... av den... om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr. .../... om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat](11).

(32)  Användningen av Eurodacsystemet, som inrättades genom förordning (EG) nr …/… om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning, (EG) nr.../... om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat] särskilt genomförandet av artiklarna 6 och 10 i denna, bör underlätta tillämpningen av den här förordningen.

(33)  Användningen av informationssystemet för viseringar, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse(12), särskilt genomförandet av artiklarna 21 och 22 i denna, bör underlätta tillämpningen av den här förordningen.

(34)  I fråga om behandlingen av personer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning är medlemsstaterna bundna av sina förpliktelser enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i.

(35)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(13).

(36)  Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att definiera villkoren och förfarandena för att genomföra bestämmelserna om underåriga utan medföljande vuxen och om återförening av släktingar i beroendeställning till varandra och att anta de kriterier som är nödvändiga för att verkställa överföringar. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(37)  De bestämmelser som krävs för genomförandet av förordning (EG) nr 343/2003 har antagits genom förordning (EG) nr 1560/2003. Vissa av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1560/2003 bör införlivas med denna förordning, antingen av tydlighetsskäl eller därför att de kan fylla ett allmänt syfte. Det är särkskilt viktigt för både medlemsstaterna och de berörda asylsökandena att det finns en allmän mekanism för att finna en lösning i fall där medlemsstater har skilda uppfattningar om tillämpningen av en bestämmelse i förordningen. Det är därför motiverat att införliva den mekanism för lösning av tvister rörande den humanitära klausulen som föreskrivs i förordning (EG) nr 1560/2003 i denna förordning och att utvidga dess tillämpningsområde till förordningen som helhet.

(38)  En effektiv övervakning av genomförandet av denna förordning förutsätter att den utvärderas regelbundet.

(39)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna║. Förordningen syftar särskilt till att trygga full respekt för den rätt till asyl som garanteras i artikel 18 och till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 4, 7, 24 och 47 i stadgan och bör tillämpas i enlighet med detta.

(40)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en medborgare i tredje land eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en medborgare i tredje land eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

KAPITEL II

ALLMÄNNA PRINCIPER OCH GARANTIER 

Artikel 3

Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd

1.  Medlemsstaterna ska pröva varje ansökan om internationellt skydd som lämnas in av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inom någon av medlemsstaternas territorium, inklusive vid gränsen eller inom ett transitområde. Ansökan ska prövas av en enda medlemsstat, som ska vara den medlemsstat som enligt kriterierna i kapitel III i denna förordning fastställs som ansvarig.

2.  Om det på grundval av kriterierna i denna förordning inte kan avgöras vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd först lämnades in ansvara för prövningen.

3.  Varje medlemsstat behåller möjligheten att skicka en asylsökande till ett säkert tredje land de bestämmelser och garantier som föreskrivs i direktiv 2005/85/EG.

Artikel 4

 Rätt till information 

1.  Omedelbart efter det att en ansökan om internationellt skydd har lämnats in ska medlemsstaternas behöriga myndigheter underrätta den asylsökande om tillämpningen av denna förordning, särskilt om 

g)   rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att begära att oriktiga uppgifter om vederbörande rättas eller att olagligen behandlade uppgifter om denne utplånas, och förfarandena för utövande av dessa rättigheter inbegripet kontaktuppgifter till de myndigheter som anges i artikel 34 och de nationella tillsynsmyndigheter som ska vara behöriga att pröva frågor om skydd av personuppgifter.

2.  Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas sökanden skriftligt, på ett språk som denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Medlemsstaterna ska använda sig av den gemensamma broschyr som utarbetats för ändamålet i enlighet med punkt 3.

▌För att sökanden ska kunna ta till sig informationen ska den även tillhandahållas muntligen, vid den intervju som ska anordnas enligt punkt 5.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla informationen på ett sätt som är förenligt med sökandens ålder.

3.  En gemensam broschyr som innehåller åtminstone den information som avses i punkt 1 ska utarbetas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

Artikel 5

Personlig intervju

1.  Den medlemsstat som utför arbetet med att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig enligt denna förordning ska kalla sökandena till en personlig intervju med en person som enligt nationell lagstiftning är behörig att utföra en sådan intervju.

2.  Den personliga intervjun ska syfta till att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig medlemsstat och i synnerhet ║ ge sökanden möjlighet att ge in de relevanta uppgifter som krävs för ett korrekt fastställande av ansvarig medlemsstat, och till att underrätta sökanden muntligen om tillämpningen av denna förordning.

3.  Den personliga intervjun ska äga rum inom skälig tid från det att en ansökan om internationellt skydd gavs in och, under alla omständigheter, innan något beslut har fattats om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 25.1.

4.  Den personliga intervjun ska genomföras på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå och på vilket vederbörande kan kommunicera. Om så behövs ska medlemsstaterna utse en tolk som kan garantera en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren.

5.  Den personliga intervjun ska genomföras under förhållanden som garanterar tillbörlig sekretess.

6.  Den medlemsstat som utför den personliga intervjun ska sammanställa en kortfattad skriftlig rapport med de viktigaste av de uppgifter som sökanden har lämnat vid intervjun och tillhandahålla den sökande en kopia av denna rapport. Rapporten ska bifogas varje överföringsbeslut i enlighet med artikel 25.1.

Artikel 6

Skydd för underåriga

1.  Barnets bästa ska komma i första rummet för medlemsstaterna vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning.

2.  Medlemsstaterna ska se till att en sådan företrädare som avses i artikel 2 i i direktiv 2005/85/EG finns till hands för att företräda eller bistå den underårige i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Denna företrädare kan också vara den företrädare som avses i artikel 24 i direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

3.  Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska medlemsstaterna ha ett nära samarbete med varandra och i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till följande faktorer:

4.  Medlemsstaterna ska fastställa förfaranden för spårning av i medlemsstaterna närvarande familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen, vid behov med hjälp av internationella eller andra relevanta organisationer. De ska inleda efterforskningen av familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen så snart som möjligt efter det att ansökan om internationellt skydd har getts in, med hänsyn till vad som är bäst för den underårige.

5.  De behöriga myndigheter som anges i artikel 34 och som handlägger framställningar rörande underåriga utan medföljande vuxen ska erhålla lämplig fortbildning i underårigas särskilda behov.

6.  Inom ramen för tillämpningen av denna förordning och enligt villkoren i artikel 17 i direktiv 2005/85/EG får medlemsstaterna använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på underåriga utan medföljande vuxna.

Om läkarundersökningar används ska medlemsstaterna se till att de genomförs på ett rimligt och noggrant sätt, i enlighet med vetenskapliga och etiska standarder.

KAPITEL III

KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA ANSVARIG MEDLEMSSTAT

Artikel 7

Kriteriernas rangordning

1.  Kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret ska tillämpas i den ordning de anges i detta kapitel.

2.  Vilken medlemsstat som har ansvaret i enlighet med kriterierna i detta kapitel ska fastställas på grundval av situationen vid den tidpunkt då den asylsökande först lämnade in sin ansökan om internationellt skydd i en medlemsstat.

▌

Artikel 8

Underåriga utan medföljande vuxen

1.  Om den sökande är en underårig utan medföljande vuxen, ska ansvaret för att pröva ansökan om internationellt skydd ligga hos den medlemsstat där en medlem av sökandens familj lagligen befinner sig, förutsatt att det ligger i den underåriges intresse.

2.  Om den sökande är en underårig utan medföljande vuxen och saknar familjemedlemmar i den mening som avses i artikel 2 vilka lagligt uppehåller sig i en annan medlemsstat men har en annan släkting som vistas lagligt där och som kan ta hand om honom eller henne, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan, förutsatt att det ligger i den underåriges intresse.

3.  Om den sökande har familjemedlemmar eller andra släktingar som vistas lagligt i mer än en medlemsstat, ska beslutet om vilken medlemsstat som ska ansvara för prövningen grundas på vad som är bäst för den underårige.

4.  I frånvaro av en familjemedlem eller en annan släkting ska den medlemsstat där den underårige har gett in sin ▌ ansökan om internationellt skydd vara ansvarig för prövningen av ansökan ▌, förutsatt att det ligger i den minderåriges intresse.

5.  Villkoren och förfarandena för genomförandet av punkterna 2 och 3, ska antas av kommissionen. Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 41.3.

Artikel 9

Familjemedlemmar som har beviljats internationellt skydd

Om en familjemedlem till den asylsökande, oberoende av om familjen bildades tidigare i ursprungslandet, har beviljats rätt att i egenskap av person som beviljats internationellt skydd vistas i en medlemsstat, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Artikel 10

Familjemedlemmarsom har ansökt om internationellt skydd

Om en familjemedlem till den asylsökande befinner sig i en medlemsstat och har gett in en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten som ännu inte blivit föremål för ett första beslut i sak, ska medlemsstaten i fråga ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Artikel 11

 Släktingar i beroendeställning

1.  Om den asylsökande på grund av graviditet eller ett nyfött barn, svår sjukdom, allvarligt funktionshinder eller hög ålder är beroende av hjälp från en släkting, eller om en släkting är beroende av den sökandes hjälp av samma skäl, ska den medlemsstat som ansvarar för prövningen av ansökan anses som mest lämpad att hålla dem samman eller återförena dem, förutsatt att familjebanden fanns i ursprungslandet och de berörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta. Vid bedömningen av vilken medlemsstat som ska anses mest lämpad ska hänsyn tas till de berörda personernas bästa, till exempel den beroende personens möjligheter att resa.

2.  Villkoren och förfarandena för genomförandet av punkt 1 ska antas av kommissionen. Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 41.3.

Artikel 12

 Familjeförfarande

Artikel 13

 Utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar

1.  Om den asylsökande har ett giltigt uppehållstillstånd, ska den medlemsstat som utfärdat tillståndet ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

2.  Om den asylsökande har en giltig visering, ska den medlemsstat som utfärdat viseringen ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, såvida inte viseringen har utfärdats på en annan medlemsstats vägnar eller efter skriftligt bemyndigande av en annan medlemsstat. I så fall ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd. Om en medlemsstat först samråder med den centrala myndigheten i en annan medlemsstat, särskilt av säkerhetsskäl, ska den senare medlemsstatens svar inte anses vara ett skriftligt bemyndigande i den mening som avses i denna bestämmelse.

3.  Om den asylsökande har flera giltiga uppehållstillstånd eller viseringar, utfärdade av olika medlemsstater, ska frågan om vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökan om internationellt skydd avgöras enligt följande:

4.  Om den asylsökande endast har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut inom den senaste tvåårsperioden eller en eller flera viseringar som löpt ut inom den senaste sexmånadersperioden och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, ska punkterna 1, 2 och 3 vara tillämpliga så länge som den asylsökande inte lämnar medlemsstaternas territorium.

Om den asylsökande har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut sedan mer än två år tillbaka eller en eller flera viseringar som löpt ut sedan mer än sex månader tillbaka och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, och om han eller hon inte har lämnat medlemsstaternas territorium, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnas in vara ansvarig.

5.  Om ett uppehållstillstånd eller en visering har utfärdats på grundval av en fiktiv eller lånad identitet eller på grundval av förfalskade, efterbildade eller ogiltiga handlingar, ska detta inte hindra att den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen tilldelas prövningsansvaret. Den medlemsstaten ska dock inte vara ansvarig om den kan visa att ett bedrägeri har begåtts efter det att uppehållstillståndet eller viseringen utfärdades.

Artikel 14

 Inresa och vistelse

1.  Om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp i de två förteckningar som nämns i artikel 22.3 i denna förordning, även sådana uppgifter som avses i kapitel III i förordning .../.../EG om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr .../2009, om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat att en asylsökande utan tillstånd har passerat gränsen till en medlemsstat landvägen, sjövägen eller luftvägen från ett tredje land, ska den medlemsstat där inresan ägt rum ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd. Detta ansvar ska upphöra tolv månader efter det att den otillåtna gränspassagen ägde rum.

2.  När en medlemsstat inte kan eller inte längre kan hållas ansvarig i enlighet med punkt 1 och om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp i de två förteckningar som nämns i artikel 22.3, att den asylsökande – som har rest in på en medlemsstats territorium utan tillstånd eller vars sätt att resa in inte kan fastställas – har vistats en sammanhängande period på minst fem månader i en medlemsstat innan ansökan lämnades in, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

Om den asylsökande har vistats under tidsperioder på minst fem månader i flera medlemsstater, ska den medlemsstat där detta senast varit fallet ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

Artikel 15

 Inresa efter upphävt viseringskrav

1.  Om en tredjelandsmedborgare eller en statslös person reser in på en medlemsstats territorium där han eller hon inte behöver visering ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av dennes ansökan om internationellt skydd.

2.  Principen i punkt 1 är inte tillämplig om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen lämnar in sin ansökan om internationellt skydd i en annan medlemsstat där han eller hon inte heller behöver visering för inresa till territoriet. I så fall ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

Artikel 16

 Ansökan på det internationella transitområdet på en flygplats

Om en ansökan om internationellt skydd görs av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person på det internationella transitområdet på en flygplats i en medlemsstat ska den medlemsstaten ansvara för prövningen.

KAPITEL IV

 KLAUSULER OM FRIVILLIGT ANSVAR

Artikel 17

 Klausuler om frivilligt ansvar

1.  Genom undantag från artikel 3.1 får varje medlemsstat, särskilt om det föreligger humanitära eller ömmande skäl, besluta att pröva en ansökan om internationellt skydd som den har mottagit, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet enligt de kriterier som anges i denna förordning, under förutsättning att den sökande går med på detta.

I så fall blir denna medlemsstat ansvarig i förordningens mening och ska överta de skyldigheter som följer av detta ansvar. I tillämpliga fall ska denna medlemsstat underrätta den tidigare ansvariga medlemsstaten, den medlemsstat som genomför ett förfarande för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret eller den medlemsstat som har mottagit en framställan om övertagande eller återtagande genom att använda kommunikationsnätet DubliNet, som inrättas genom artikel 18 i förordning (EG) nr 1560/2003.

Den medlemsstat som blir ansvarig i enlighet med denna punkt ska också omedelbart ange i Eurodac att den har övertagit ansvaret i enlighet med artikel 6.3 i förordning .../.../EG om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr .../2009. om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat.

2.  Den medlemsstat i vilken en ansökan om internationellt skydd ges in och som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat, eller den ansvariga medlemsstaten, får när som helst uppmana en annan medlemsstat att överta en sökande för att sammanföra familjemedlemmar och andra släktingar av humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kulturellt betingade faktorer, även om den sistnämnda medlemsstaten inte är ansvarig enligt kriterierna i artiklarna 8–12 i denna förordning. De berörda personerna måste lämna sitt samtycke skriftligen.

Framställan om övertagande ska innehålla alla uppgifter som den anmodande medlemsstaten har tillgång till, för att ge den anmodade medlemsstaten möjlighet att bedöma situationen.

Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs för att kontrollera de humanitära skäl som åberopas och fatta beslut om en framställan inom två månader från det att framställan gjordes. Ett avslag på framställan ska motiveras.

Om den anmodade medlemsstaten godtar denna framställan, ska ansvaret för prövningen av ansökan överföras till den medlemsstaten.

KAPITEL V

 DEN ANSVARIGA MEDLEMSSTATENS SKYLDIGHETER

Artikel 18

Den ansvariga medlemsstatens skyldigheter

1.  Den medlemsstat som enligt kriterierna i denna förordning har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd ska vara skyldig att

2.  Den ansvariga medlemsstaten ska i alla situationer som avses punkt 1 a–d pröva eller slutföra prövningen av ansökan om internationellt skydd som den sökande gett in, i enlighet med artikel 2 d. Om den ansvariga medlemsstaten hade beslutat att avbryta prövningen av en ansökan efter det att den dragits tillbaka av den sökande, ska den återkalla det beslutet och slutföra prövningen av ansökan, i enlighet med artikel 2 d.

Artikel 19

 Ansvarets upphörande 

1.  Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till den asylsökande, ska de skyldigheter som anges i artikel 18. 1 överföras till den medlemsstaten.

2.  De skyldigheter som anges i artikel 18. 1 ska upphöra om den medlemsstat som ansvarar för prövningen av ansökan, när den anmodas att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d, kan konstatera att den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader, om han eller hon inte har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den ansvariga medlemsstaten.

En ansökan som ges in efter en sådan frånvaro ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig medlemsstat.

3.  De skyldigheter som anges i artikel 18 1 c och 1 d ska upphöra om den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av asylansökan, efter att ha blivit anmodad att ta tillbaka en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d, kan konstatera att, den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium i enlighet med ett beslut om återsändande eller ett utvisningsbeslut som medlemsstaten utfärdade efter det att ansökan återkallats eller avslagits.

En ansökan som ges in efter det att ett utvisningsbeslut har verkställts ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig medlemsstat.

KAPITEL VI

 FÖRFARANDEN FÖR ÖVERTAGANDE OCH ÅTERTAGANDE 

Avdelning I

Inledande av förfarandet 

Artikel 20

 Inledande av förfarandet 

1.  Förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret enligt denna förordning ska inledas när en ansökan om internationellt skydd första gången lämnas in i en medlemsstat.

2.  En ansökan om internationellt skydd ska anses inlämnad vid den tidpunkt då en formell ansökan från den sökande eller en rapport från myndigheterna inkom till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Om ansökan inte är skriftlig, bör rapporten upprättas så snart som möjligt efter avsiktsförklaringen.

3.  Vid tillämpningen av denna förordning ska situationen för underåriga barn som medföljer den asylsökande och som uppfyller definitionen av familjemedlemmar i artikel 2 i betraktas som oskiljaktig från föräldrarnas eller vårdnadshavarens situation och vara en fråga för den medlemsstat som har ansvaret för att pröva förälderns eller vårdnadshavarens ansökan om internationellt skydd, även om de underåriga inte själva söker asyl, förutsatt att detta ligger i hans eller hennes intresse. Barn som föds efter sökandens ankomst till medlemsstaternas territorium ska behandlas på samma sätt, utan att ett nytt förfarande för övertagande behöver inledas.

4.  Om en ansökan om internationellt skydd lämnas in till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat av en sökande som befinner sig på en annan medlemsstats territorium, ska den medlemsstat där sökanden befinner sig avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva asylansökan. Den medlemsstat där sökanden befinner sig ska utan dröjsmål underrättas av den medlemsstat som har mottagit ansökan om internationellt skydd och ska därefter i enlighet med denna förordning anses vara den medlemsstat där ansökan getts in.

Sökanden ska skriftligen underrättas om denna överföring och vilken dag den ägde rum.

5.  Enligt villkoren i artiklarna 23, 24 och 28 ska den medlemsstat där en ansökan om internationellt skydd först har getts in, i syfte att avsluta förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva asylansökan, återta en asylsökande som befinner sig i en annan medlemsstat och som där har gett in en ny ansökan om internationellt skydd efter att ha återkallat sin första ansökan som getts in i en annan medlemsstat under förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

Denna skyldighet ska upphöra om den medlemsstat som anmodats att slutföra förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat kan konstatera att den asylsökande under tiden har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader eller har beviljats uppehållstillstånd i en annan medlemsstat.

En ansökan som ges in efter en sådan frånvaro ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig medlemsstat.

Avdelning II

Förfarande vid framställningar om övertagande 

Artikel 21

 Framställan om övertagande 

1.  Om en medlemsstat som har mottagit en ansökan om internationell skydd bedömer att en annan medlemsstat ska ansvara för prövningen av denna ansökan, får den förstnämnda medlemsstaten så snart som möjligt och i vart fall inom tre månader från det att asylansökan lämnades in enligt artikel 20.2 anmoda den senare medlemsstaten att överta den asylsökande.

Om framställan om övertagande av en asylsökande inte görs inom tre månader, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnades in ansvara för prövningen.

2.  Den anmodande medlemsstaten får begära ett brådskande svar, om ansökan om internationellt skydd har getts in efter vägrad inresa eller vistelse, efter anhållande på grund av vistelse utan tillstånd eller efter delgivning eller verkställighet av beslut om utvisning och/eller om den asylsökande hålls i förvar.

I en sådan framställan ska anges grunderna till varför ett brådskande svar är nödvändigt samt en svarsfrist. Svarsfristen ska vara minst en vecka.

3.  I båda fallen ska en framställan om en annan medlemsstats övertagande göras med användning av ett standardformulär och innehålla bevis eller indicier i enlighet med de två förteckningar som nämns i artikel 22.3 och/eller relevanta uppgifter ur den asylsökandes redogörelse, så att myndigheterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning.

Bestämmelserna om formerna för hur en framställan ska göras och översändas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

Artikel 22

Framställan om övertagande

1.  Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs och fatta beslut om en framställan om övertagande av en asylsökande inom två månader från det att framställan gjordes.

2.  Under det förfarande som föreskrivs i denna förordning för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökan om internationellt skydd ska bevis och indicier användas.

3.  I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2 ska det utarbetas två förteckningar som regelbundet ska ses över, med uppgifter om bevis och indicier enligt följande kriterier:

a)  Bevis

i)  Här avses formella bevis som avgör ansvar enligt förordningen, så länge de inte vederläggs genom motbevis.

ii)  Medlemsstaterna ska till den kommitté som avses i artikel 41 lämna förlagor till de olika kategorierna av administrativa dokument, i enlighet med den indelning som fastställs i förteckningen över formella bevis.

b)  Indicier

i)  Här avses indikationer som, även om de kan motsägas, i vissa fall kan vara tillräckliga, beroende på vilket bevisvärde de tillmäts.

ii)  Deras bevisvärde, i förhållande till ansvaret för prövningen av ansökan om internationellt skydd ska bedömas från fall till fall.

4.  Beviskraven bör inte gå utöver det som är nödvändigt för att rätt kunna tillämpa denna förordning.

5.  Om det saknas formell bevisning, ska den anmodade medlemsstaten ta på sig ansvaret om det finns indicier som är sammanhängande, kontrollerbara och tillräckligt detaljerade för att ansvaret ska kunna fastställas.

6.  Om den anmodande medlemsstaten har begärt ett brådskande svar, i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.2, ska den anmodade medlemsstaten göra allt den kan för att svara inom den angivna fristen. I undantagsfall, där det kan visas att prövningen av en framställan om övertagande är särskilt komplicerad, får den anmodade medlemsstaten lämna svar efter det att den begärda tidsgränsen har överskridits, men ska under alla förhållanden svara inom en månad. I sådana situationer ska den anmodade medlemsstaten meddela sitt beslut att uppskjuta sitt svar till den anmodande medlemsstaten inom den ursprungligen begärda tidsfristen.

7.  Om inget svar har lämnats inom två månader enligt punkt 1 respektive en månad enligt punkt 6, ska framställan om övertagande anses godtagen och medföra skyldighet att överta personen, vilket innefattar en skyldighet att tillhandahålla lämpliga arrangemang för mottagande.

Avdelning III

Förfaranden vid framställningar om återtagande

Artikel 23

 Framställan om återtagande

1.  Om en medlemsstat som mottagit en senare gjord ansökan om internationellt skydd, eller inom vars territorium en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d vistas utan uppehållstillstånd, anser att en annan medlemsstat ska ha ansvaret enligt artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c och d kan den anmoda den andra medlemsstaten att återta den personen.

2.  Vid senare gjorda ansökningar om internationellt skydd ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom en månad från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 6.6 i förordning (EG) nr .../... om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr .../2009 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat.

Om framställan om återtagande av den sökande som givit in en senare ansökan om internationellt skydd grundar sig på andra bevis än uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översändas till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från den dag då ansökan om internationellt skydd gavs in i enlighet med artikel 20.2.

3.  Om det inte finns någon senare ansökan om internationellt skydd, och den anmodande medlemsstaten beslutar att göra en sökning i Eurodacsystemet i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr .../... om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr .../2009 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat, ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom en månad från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 13.4 i den förordningen.

Om framställan om återtagande av den berörda personen grundar sig på andra bevis än uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översändas till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från den dag då den anmodande medlemsstaten blir medveten om att den andra medlemsstaten kan vara ansvarig för personen i fråga.

4.  Om framställan om att återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d inte görs inom de tidsperioder som föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska ansvaret för prövningen av ansökan om internationellt skydd åligga den medlemsstat i vilken ansökan senare gavs in eller inom vars territorium personen vistas utan uppehållstillstånd.

5.  En framställan om återtagande av den asylsökande eller en annan person som avses i artikel 18.1 d ska göras på ett standardformulär och omfatta de bevis eller indicier och/eller relevanta uppgifter ur den berörda personens redogörelse som krävs för att myndigheterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera huruvida den har ansvaret.

Bestämmelserna om bevis och indicier och deras tolkning samt om formerna för hur en framställan ska göras och överlämnas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

Artikel 24

Svar på en framställan om återtagande

1.  Den anmodade medlemsstaten ska utföra nödvändiga kontroller och meddela beslut om framställan att återta den berörda personen så fort som möjligt och under inga omständigheter senare än en månad från den dag då framställan mottogs. Om framställan grundar sig på uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska tidsfristen minskas till två veckor.

2.  Underlåtenhet att agera inom den frist på en månad respektive två veckor som anges i punkt 1 ska likställas med att framställan har godtagits och medföra skyldighet att återta den berörda personen, inklusive skyldighet att ordna med lämpliga arrangemang för mottagande.

Avdelning IV

Rättssäkerhetsgarantier 

Artikel 25

 Delgivning av ett beslut om överföring 

1.  Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d ska den anmodande medlemsstaten meddela den berörda personen om beslutet att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, om att inte pröva hans eller hennes ansökan om internationellt skydd. Ett sådant meddelande, som ska vara skriftligt och utformat på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå, ska överlämnas inom 15 arbetsdagar från den dag då svaret från den anmodade medlemsstaten inkom.

2.  Det beslut som avses i punkt 1 ska vara motiverat, och inbegripa en beskrivning av de viktigaste stegen i förfarandet som lett fram till beslutet. Det ska omfatta information om tillgängliga rättsmedel och de tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel, samt uppgifter om fysiska eller juridiska personer som kan tillhandahålla juridisk rådgivning och/eller företräda personen. Det ska innehålla uppgifter om frister för överföringen och om nödvändigt information om vilken dag och på vilken plats den berörda personen ska infinna sig, om han eller hon beger sig till den ansvariga medlemsstaten på egen hand. Tidsfristerna för verkställighet av överföringen ska fastställas så att den berörda personen har skälig tid på sig att ansöka om förnyad prövning i enlighet med artikel 26.

Artikel 26

Rättsmedel

1.  En sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel, i form av en saklig och rättslig överprövning eller omprövning i domstol av det beslut om överföring som avses i artikel 25.

2.  Medlemsstaterna ska föreskriva en skälig tidsperiod inom vilken den berörda personen får utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt punkt 1.

Denna tidsperiod ska omfatta minst tio arbetsdagar från den dag då meddelandet överlämnades i enlighet med artikel 25.1.

3.  Vid ett överklagande eller en ansökan om omprövning av ett sådant beslut om överföring som avses i artikel 25, ska den myndighet som anges i punkt 1 i denna artikel på begäran av den berörda personen eller, om en sådan begäran inte föreligger, på eget initiativ och så snabbt som möjligt, dock ej senare än fem arbetsdagar från det att överklagandet eller ansökan om omprövning gavs in, besluta huruvida den berörda personen får stanna på den berörda medlemsstatens territorium i väntan på resultatet av överprövningen eller omprövningen.

4.  Ingen överföring får ske innan det beslut som avses i punkt 3 har fattats. Ett beslut om att inte tillåta den berörda personen att stanna på den berörda medlemsstatens territorium i väntan på resultatet av överprövningen eller omprövningen ska vara motiverat.

5.  Medlemsstaterna ska se till att den berörda personen har tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud samt, om så krävs, språkligt stöd.

6.  Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivning och/eller det ombud som krävs tillhandahålls kostnadsfritt på begäran i enlighet med artikel 15.3–15.6 i direktiv 2005/85/EG.

Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud ska fastställas i nationell lagstiftning.

Avdelning V

Tagande i förvar inför en överföring

Artikel 27

Förvar

1.  Medlemsstaterna får inte ta en person i förvar av det enda skälet att han eller hon har ansökt om internationellt skydd i enlighet med direktiv 2005/85/EG.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.2 i direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna] får medlemsstaterna, om det visar sig nödvändigt, på grundval av en individuell bedömning i varje fall, ▌kvarhålla en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d i denna förordning, som omfattas av ett beslut om överföring till en annan medlemsstat, i förvar på en plats som inte är en interneringsenhet endast om mindre ingripande åtgärder inte varit effektiva och det finns en ▌risk för att vederbörande annars avviker.

3.  Vid bedömningen av om det är möjligt att använda mindre ingripande åtgärder i samband med tillämpningen av punkt 2, ska medlemsstaterna överväga alternativ till förvar, till exempel regelbunden anmälan till myndigheterna, deponering av en ekonomisk garanti, skyldighet att hålla sig på en viss plats eller andra åtgärder som kan bidra till att minska risken för att personen avviker.

4.  Förvar enligt punkt 2 får endast tillämpas från den tidpunkt då ett beslut om överföring till den ansvariga medlemsstaten har meddelats den berörda personen i enlighet med artikel 25, och fram till dess att denna person överförs till den ansvariga medlemsstaten.

5.  Kvarhållande i förvar enligt punkt 2 ska beslutas för så kort tid som möjligt. Det ska inte pågå längre än vad som rimligen krävs för att fullgöra de nödvändiga administrativa förfarandena i samband med en överföring.

6.  Beslut om kvarhållande i förvar enligt punkt 2 ska fattas av domstol. I brådskande fall kan beslut fattas av administrativa myndigheter, men då ska beslutet bekräftas av domstol inom 72 timmar från det att kvarhållandet i förvar inleddes. Om domstolen finner att kvarhållandet i förvar strider mot lagen, ska den berörda personen omedelbart släppas.

7.  Ett beslut om kvarhållande i förvar enligt punkt 2 ska vara skriftligt och inbegripa de faktiska och rättsliga skälen för beslutet, och särskilt ange varför det anses föreligga en ▌risk att den berörda personen avviker samt hur länge kvarhållandet i förvar kommer att vara.

Personer som kvarhålls i förvar ska omedelbart, och på ett språk de förstår eller rimligen kan förväntas förstå, underrättas om skälen för kvarhållandet, hur länge kvarhållandet förväntas fortgå och de förfaranden som enligt nationell lagstiftning ska tillämpas vid en ansökan om förnyad prövning.

8.  Varje gång en person kvarhålls i förvar i enlighet med punkt 2, ska ▌ kvarhållandet med jämna mellanrum ses över av en domstol, antingen på begäran av den berörda personen eller på domstolens eget initiativ. Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan.

9.  Medlemsstaterna ska se till att tillgången till juridisk rådgivning och/eller ombud i fall av kvarhållande i förvar i enlighet med punkt 2 är kostnadsfri i sådana fall där den berörda personen inte själv kan stå för kostnaderna.

Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning.

10.  Underåriga ska inte kvarhållas i förvar såvida det inte är för deras eget bästa, i enlighet med vad som anges i artikel 6.3 i denna förordning och med hänsyn till resultatet av en individuell prövning av deras situation i enlighet med artikel 11.5 i direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

11.  Underåriga utan medföljande vuxen ska aldrig kvarhållas i förvar.

12.  Medlemsstaterna ska se till att asylsökande som kvarhålls i förvar i enlighet med denna artikel åtnjuter samma mottagningsvillkor för sökande som kvarhålls i förvar som de som föreskrivs i artiklarna 10 och 11 i direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Avdelning VI

Överföringar 

Artikel 28

 Närmare bestämmelser och tidsfrister 

1.  Överföringen av sökanden eller en annan person som avses i artikel 18.1 d från den anmodande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten ska verkställas i enlighet med den anmodande medlemsstatens nationella lagstiftning, efter samråd mellan de berörda medlemsstaterna, så snart det är praktiskt möjligt och senast inom sex månader efter det att framställan från en annan medlemsstat om övertagande eller återtagande av den berörda personen godtogs eller det slutliga beslutet i fråga om överklagande eller omprövning med suspensiv verkan fattades i enlighet med artikel 26.3.

Vid behov ska den anmodande medlemsstaten förse den asylsökande med en passersedel, som ska vara utformad efter den modell som antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 41.2.

Den ansvariga medlemsstaten ska alltefter omständigheterna underrätta den anmodande medlemsstaten om huruvida den berörda personen kommit fram i god ordning eller inte har infunnit sig inom den fastställda tidsfristen.

2.  Om överföringen inte görs inom tidsfristen på sex månader ska den ansvariga medlemsstaten befrias från sin skyldighet att överta eller återta den berörda personen, varpå ansvaret övergår på den anmodande medlemsstaten. Denna tidsfrist får förlängas till högst ett år om överföringen inte kunnat utföras på grund av att den berörda personen varit frihetsberövad, eller till högst 18 månader om den berörda personen håller sig undan.

3.  Om en person har överförts felaktigt, eller om ett beslut om överföring upphävs efter överklagande sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som genomförde överföringen omedelbart ta tillbaka den berörda personen.

4.  Kommissionen får anta kompletterande bestämmelser om hur överföringen ska verkställas. Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 41.3.

Artikel 29

Kostnaderna för överföringar

1.  Kostnaderna för överföring av en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d ska bäras av den överförande medlemsstaten.

2.  Om den berörda personen ska sändas tillbaka till en medlemsstat, till följd av en felaktig överföring eller ett beslut om överföring som upphävts efter överklagande sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som ursprungligen genomförde överföringen ansvara för kostnaderna för att återföra den berörda personen till sitt territorium.

3.  Personer som ska överföras i enlighet med denna förordning ska inte bära kostnaderna för denna överföring.

4.  Kompletterande bestämmelser om den överförande medlemsstatens skyldighet att bära kostnaderna för överföringen får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

Artikel 30

Utbyte av relevant information innan en överföring genomförs

1.  Vid varje överföring ska den överförande medlemsstaten underrätta den mottagande medlemsstaten om huruvida den berörda personen är i kondition att överföras. Endast personer som är i kondition att överföras får överföras.

2.  Den medlemsstat som genomför överföringen ska meddela den ansvariga medlemsstaten relevanta personuppgifter om den sökande som ska överföras som inte är mer omfattande än vad som krävs, i det enda syftet att säkerställa att de behöriga asylmyndigheterna i den ansvariga medlemsstaten är i stånd att tillhandahålla den sökande adekvat stöd, inbegripet nödvändig medicinsk vård, och att garantera kontinuitet i det skydd och de rättigheter som följer av denna förordning och direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Dessa uppgifter ska överlämnas i ett tidigt skede och senast sju arbetsdagar från det att överförandet genomfördes, utom i de fall då medlemsstaterna får kännedom om uppgifterna vid en senare tidpunkt.

3.  Medlemsstaterna ska särskilt utbyta följande uppgifter:

4.  I det enda syftet att tillhandahålla vård eller behandling, särskilt när det gäller funktionshindrade, äldre personer, havande kvinnor, underåriga och personer som har varit utsatta för tortyr, våldtäkt eller andra former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, ska den överförande medlemsstaten översända uppgifter om eventuella särskilda behov hos den sökande som ska överföras, vilket i enskilda fall kan inbegripa uppgifter om vederbörandes fysiska och mentala hälsotillstånd. Den ansvariga medlemsstaten ska se till att dessa särskilda behov tillgodoses på lämpligt sätt, särskilt genom att tillhandahålla nödvändig läkarvård.

5.  Sådana uppgifter som avses i punkt 4 får översändas av den översändande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten först efter det att den sökande och/eller dennes ombud uttryckligen gett sitt samtycke till detta eller om det är nödvändigt för att tillvarata den sökandes eller en annan persons vitala intressen i sådana fall där vederbörande är fysiskt eller rättsligt oförmögen att ge sitt samtycke. När överföringen har genomförts, ska den överförande medlemsstaten omedelbart utplåna dessa uppgifter.

6.  Uppgifter om personers hälsotillstånd får endast behandlas av yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården som i enlighet med nationell lagstiftning eller nationella regler som fastställts av behöriga nationella organ omfattas av läkarsekretess, eller av andra personer som omfattas av motsvarande krav på konfidentialitet. De yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som mottar och behandlar dessa uppgifter ska erhålla lämplig medicinsk och fortbildning i korrekt behandling av känsliga uppgifter om personers hälsotillstånd.

7.  Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske mellan de myndigheter som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 34 via det elektroniska kommunikationsnätet "DubliNet" ║. De myndigheter som underrättats i enlighet med artikel 34 i denna förordning ska även ange vilka yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som givits befogenhet att behandla de uppgifter som anges i punkt 4 i denna artikel. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkterna 2 och 4 i denna artikel.

8.  I syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna ska ett standardformulär för översändande av nödvändiga uppgifter på grundval av denna artikel antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

9.  Bestämmelserna i artikel 33.8–12 är tillämpliga på utbytet av uppgifter i enlighet med denna artikel.

Artikel 31

Formerna för verkställande av överföringar

1.  Den medlemsstat som verkställer överföringen ska främja frivilliga överföringar genom att förse sökanden med adekvat information.

2.  Om överföringar till den ansvariga medlemsstaten verkställs med kontrollerade avresor eller med avresor med eskort ska medlemsstaterna se till att de verkställs på ett humant sätt och med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet.

Avdelning VII

Tillfälligt avbrytande av överföringar

Artikel 32

Tillfälligt avbrytande av överföringar

1.  Om en medlemsstat drabbas av en särskilt akut situation som sätter dess mottagningskapacitet, asylsystem eller infrastruktur under ovanligt stort tryck, och om en överföring av personer som ansöker om internationellt skydd i enlighet med denna förordning kan öka denna börda, får den medlemsstaten begära att sådana överföringar avbryts.

2.  Om kommissionen anser att de rådande förhållandena i en medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG, kan den i enlighet med förfarandet i punkt 4 besluta att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.

3.  Om en medlemsstat anser att de rådande förhållandena i en annan medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG, kan den begära att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.

Framställan ska riktas till kommissionen. Den ska vara motiverad och särskilt innehålla närmare uppgifter om den situation i den berörda medlemsstaten som pekar på en möjlig brist på överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG.

4.  Kommissionen kan, efter mottagandet av ett framställan i enlighet med punkterna 1 eller 3, eller på eget initiativ i enlighet med punkt 2, besluta att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas. Ett sådant beslut ska fattas så snabbt som möjligt och senast en månad efter mottagandet av framställan. Beslutet om att avbryta överföringarna ska vara motiverat och särskilt innehålla följande:

5.  Kommissionen ska underrätta rådet och medlemsstaterna om beslutet att avbryta alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten. Varje medlemsstat kan överlämna kommissionens beslut till rådet inom en månad från det att underrättelsen mottogs. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från den dag beslutet hänsköts av en medlemsstat.

6.  Sedan kommissionen fattat beslut om att avbryta överföringar till en medlemsstat, ska de andra medlemsstater där det finns sökande vars överföringar har avbrutits ansvara för prövningen av dessa personers ansökningar om internationellt skydd.

Beslutet att avbryta överföringarna till en medlemsstat ska ta vederbörlig hänsyn till behovet av att säkra skyddet av underåriga och av familjens enhet.

7.  Ett beslut om att avbryta överföringarna till en medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska utgöra grund för beviljande av sådant stöd till nödåtgärder som föreskrivs i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG(16), efter det att den berörda medlemsstaten har ansökt om stöd.

8.  En medlemsstat enligt punkterna 1–3 ska i god tid vidta verkningsfulla åtgärder för att avhjälpa den situation som ledde till att överföringarna tillfälligt avbröts.

9.  Överföringarna får avbrytas under en period på högst sex månader. Om grunderna för åtgärderna fortfarande kvarstår efter sex månader får kommissionen, på begäran av den berörda medlemsstat som avses i punkt 1 eller på eget initiativ, besluta att förlänga tillämpningen av åtgärderna i ytterligare sex månader. Bestämmelserna i punkt 5 ska också vara tillämpliga.

10.  Inget i denna artikel ska tolkas som att det ger medlemsstaterna möjlighet att avvika från sin generella skyldighet att vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som lämpar sig för att säkra uppfyllandet av de förpliktelser som följer av gemenskapslagstiftningen på asylområdet, särskilt denna förordning, direktiv …/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och direktiv 2005/85/EG.

11.  På grundval av förslag från kommissionen till Europaparlamentet och rådet och i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget ska instrument antas som är bindande för alla medlemsstater för att ge effektivt stöd åt de medlemsstater vars nationella system sätts under särskilt och oproportionellt tryck, framför allt på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation. Dessa instrument ska träda i kraft senast den 31 december 2011 och under alla omständigheter innehålla föreskrifter om följande:

12.  Denna artikel ska upphöra att gälla när de instrument som anges i punkt 11 har trätt i kraft och under alla omständigheter senast den 31 december 2011.

13.  Som en del av den övervakning och utvärdering som avses i artikel 42 ska kommissionen se över tillämpningen av denna artikel och rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2011. I sin rapport ska kommissionen göra en bedömning av huruvida det finns ett motiverat behov av att förlänga tillämpningen av denna artikel så att den kommer att gälla även efter den 31 december 2011. Om kommissionen anser att det är lämpligt ska den för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag om en sådan förlängning i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget.

KAPITEL VII

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 33

 Utbyte av uppgifter 

1.  Varje medlemsstat ska meddela varje annan medlemsstat som begär det sådana personuppgifter om den asylsökande som är adekvata, relevanta och inte mer omfattande än vad som krävs för att

2.  De uppgifter som avses i punkt 1 får endast avse

3.  Vidare får den ansvariga medlemsstaten, om det skulle krävas i samband med prövningen av ansökan om internationellt skydd, anmoda en annan medlemsstat att lämna ut de uppgifter som den asylsökande åberopat till stöd för sin ansökan och skälen för eventuella beslut som fattats rörande den asylsökande. Den anmodade medlemsstaten får vägra att tillmötesgå denna framställan, om utlämnandet av uppgifterna skulle kunna äventyra väsentliga intressen för den medlemsstaten eller skyddet av den berörda personens eller någon annans grundläggande fri- och rättigheter. Uppgifterna får endast lämnas ut om personen som ansöker om internationellt skydd skriftligen gett sitt samtycke till detta till den anmodade medlemsstaten. I så fall måste den sökande känna till vilka uppgifter han eller hon har samtyckt till att lämna ut.

4.  En framställan om uppgifter ska endast översändas i samband med en individuell ansökan om internationellt skydd. Den ska motiveras, och om den har till syfte att kontrollera om det föreligger ett kriterium som kan medföra ansvar för den anmodade medlemsstaten ska det i framställan uppges på vilka bevis – inklusive relevant information från säkra källor om var och hur asylsökande reser in på medlemsstaternas territorium – eller på vilken särskild och kontrollerbar del i sökandens redogörelse framställan grundar sig. Sådan information från säkra källor kan inte i sig anses tillräcklig för att avgöra en medlemsstats ansvar och behörighet enligt denna förordning, men den kan vara till hjälp vid bedömningen av andra indikationer som har samband med en enskild asylsökande.

5.  Den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att svara inom fyra veckor. Alla förseningar av svaret ska vederbörligen motiveras. Om de undersökningar som utförs av den anmodade medlemsstat som inte har hållit fristen ger resultat som visar att den är ansvarig, kan den medlemsstaten inte åberopa utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artiklarna 21 och 23 som skäl för att vägra att tillmötesgå en framställan om övertagande eller återtagande. 

6.  Utbyte av uppgifter ska ske på begäran av en medlemsstat och får bara äga rum mellan de myndigheter som har utsetts av respektive medlemsstat; varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilken myndighet som har utsetts i enlighet med artikel 34.1.

7.  De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkt 1. I varje medlemsstat får uppgifterna beroende på sin art och den mottagande myndighetens befogenheter endast vidarebefordras till myndigheter och domstolar som har till uppgift att

8.  Den medlemsstat som överför uppgifter ska ansvara för att de är riktiga och aktuella. Om det framkommer att den har överfört uppgifter som är felaktiga eller som inte borde ha överförts, ska de mottagande medlemsstaterna underrättas om det utan dröjsmål. De ska rätta eller utplåna dessa uppgifter.

9.  Den asylsökande ska ha rätt att på begäran få ta del av de uppgifter om honom eller henne som behandlats.

Om den asylsökande konstaterar att uppgifterna har behandlats i strid med denna förordning eller direktiv 95/46/EG, särskilt genom att de är ofullständiga eller felaktiga, har han eller hon rätt att få dem rättade eller utplånade.

Den myndighet som rättar eller utplånar uppgifterna ska alltefter omständigheterna underrätta den medlemsstat som har lämnat eller mottagit uppgifterna.

Den asylsökande ska ha rätt att väcka talan eller klaga vid de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrat denne rätt att få åtkomst till uppgifter som rör honom eller henne eller rätt få sådana uppgifter rättade eller utplånade.

10.  I varje berörd medlemsstat ska överföringen och mottagandet av de utväxlade uppgifterna noteras i den berörda personens personakt och/eller i ett register.

11.  De utväxlade uppgifterna ska inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som de har utväxlats för.

12.  Om uppgifterna inte behandlas automatiskt, inte ingår i eller inte kommer att ingå i ett register, ska varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att genom effektiva kontroller se till att denna artikel efterlevs.

Artikel 34

 Behöriga myndigheter och resurser

1.  Varje medlemsstat ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om vilka specifika myndigheter som har ansvaret för att skyldigheterna enligt denna förordning och eventuella ändringar av denna uppfylls. De ska se till att dessa myndigheter har de resurser som krävs för att utföra sitt arbete och i synnerhet för att inom föreskrivna tidsfrister besvara framställningar om uppgifter och om övertagande och återtagande av asylsökande.

2.  Kommissionen ska offentliggöra en konsoliderad förteckning över de myndigheter som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning. Om listan ändras ska kommissionen offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning en gång per år.

3.  De myndigheter som avses i punkt 1 ska erhålla den fortbildning som krävs för tillämpningen av denna förordning.

4.  Regler för upprättande av säkra elektroniska överföringskanaler mellan de myndigheter som avses i punkt 1, på vilka framställningar, svar och all skriftlig korrespondens översänds och som garanterar att avsändarna automatiskt får ett elektroniskt mottagningsbevis, ska fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 41.2.

Artikel 35

Administrativa överenskommelser

1.  Medlemsstaterna får sinsemellan ingå bilaterala administrativa överenskommelser om hur förordningen ska tillämpas i praktiken och därmed underlätta dess genomförande och göra den effektivare. Dessa överenskommelser får avse

2.  De överenskommelser som avses i punkt 1 ska anmälas till kommissionen. Kommissionen ska godkänna de överenskommelser som avses i punkt 1 b efter att ha kontrollerat att de inte strider mot bestämmelserna i denna förordning.

 KAPITEL VIII 

Förlikning

Artikel 36

 Förlikning 

1.  Om de berörda medlemsstaterna inte lyckas lösa en tvist rörande tillämpningen av denna förordning kan de tillgripa det förlikningsförfarande som anges i punkt 2.

2.  Förlikningsförfarandet inleds genom att en av de oeniga medlemsstaterna vänder sig till ordföranden för den kommitté som inrättats genom artikel 41. Genom att godta användandet av förlikningsförfarande, förbinder sig de berörda medlemsstaterna att ta största hänsyn till den lösning som föreslås.

Kommitténs ordförande ska utse tre ledamöter i kommittén som företräder tre medlemsstater som inte är inblandade i saken. De tre ledamöterna ska ta del av parternas argument skriftligt eller muntligt och ska efter överläggningar föreslå en lösning inom en månad, i förekommande fall efter omröstning.

Förhandlingarna ska ledas av kommitténs ordförande eller dennes ersättare. Ordföranden kan ge uttryck för sin uppfattning, men får inte delta i omröstningen.

Oavsett om parterna godtar eller förkastar den föreslagna lösningen ska denna stå fast och inte kunna ändras.

KAPITEL IX

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 37

Påföljder

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje missbruk av uppgifter som behandlas i enlighet med denna förordning leder till påföljder, däribland administrativa och/eller straffrättsliga påföljder i enlighet med nationell rätt, som är effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 38

 Övergångsbestämmelser 

Om asylansökan getts in efter det datum som avses i artikel 45 andra stycket, ska omständigheter som kan göra en medlemsstat ansvarig enligt bestämmelserna i denna förordning beaktas även om de förelåg före detta datum, med undantag av de händelser som avses i artikel 14.2.

Artikel 39

 Beräkning av tidsfrister

Artikel 40

 Territoriellt tillämpningsområde 

Bestämmelserna i denna förordning ska vad beträffar Republiken Frankrike endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 41

 Kommitté 

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 42

 Övervakning och utvärdering 

Kommissionen ska senast tre år efter den dag som avses i artikel 45 första stycket och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32.13 rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemsstaterna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta rapporten.

 Efter att ha lagt fram den rapport som avses i första stycket ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning samtidigt som rapporterna om genomförandet av Eurodac enligt artikel 28 i förordning (EG) nr .../... om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr .../2009 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat läggs fram.

Artikel 43

Statistik

Enligt artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd(17) ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om tillämpningen av denna förordning och förordning (EG) nr 1560/2003.

Artikel 44

Upphävande

Förordning (EG) nr 343/2003 ska upphöra att gälla.

Artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 i ║förordning (EG) nr 1560/2003 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen och de upphävda artiklarna ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 45

 Ikraftträdande och tillämplighet 

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Förordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återtagande av asylsökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska avgöras enligt kriterierna i förordning (EG) nr 343/2003.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget ║.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

förordning och bestämmelser som upphävs (hänvisning i artikel 44)

Rådets förordning (EG) nr 343/2003

(EUT L 50, 25.2.2003)

Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003, endast artiklarna 11.1, 13, 14 och 17

(EUT L 222, 5.9.2003)

BILAGA II

Jämförelsetabell

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (2) EUT C ... (3) EUT C ... (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009. (5) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. (6) EUT L ... (7) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (8) EUT L ... (9) EUT L 222, 5.9.2003, s. 3. (10) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (11) EUT L ... (12) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60. (13) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (14) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1. (15) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13. (16) EUT L 144, 6.6.2007, s. 1. (17) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 maj 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat] (omarbetning) (KOM(2008)0825 – C6-0475/2008 – 2008/0242(COD))

P6_TA(2009)0378 A6-0283/2009

(Medbeslutandeförfarandet – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0825),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 63.1 a i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0475/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–   med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2009 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 80a.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0283/2009), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 maj 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr.../2009 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat](omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 a,

med beaktande av kommissionens förslag║,

i enlighet med artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal väsentliga ändringar behöver göras i rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen(3) och rådets förordning (EG) nr 407/2002 av den 28 februari 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 2725/2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen(4). Av tydlighetsskäl bör förordningarna omarbetas.

(2)  En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt asylsystem, är en integrerad del av Europeiska unionens mål att successivt upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för personer som ▌ söker ett legitimt internationellt skydd i Europeiska unionen.

(3)  Den första etappen i utvecklingen av ett gemensamt europeiskt asylsystem – som på sikt bör leda till ett gemensamt förfarande och till att de personer som beviljats asyl åtnjuter en enhetlig status som är giltig i hela unionen – har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, som definierar målen för perioden 2005–2010 inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. Genom Haagprogrammet uppmanas ║ kommissionen att fullborda utvärderingen av de rättsakter som antogs i den första etappen, och att lägga fram förslag till rättsakter och åtgärder för den andra etappen, så att rådet och Europaparlamentet kan anta dem före 2010.

(4)  För tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr […/…] av den... om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat(5) är det nödvändigt att fastställa identiteten hos personer som ansöker om internationellt skydd och hos personer som grips i samband med att de olagligen passerar gemenskapens yttre gränser. För att säkerställa en effektiv tillämpning av ║ förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat], särskilt artikel 18.1 b och d i denna, är det också önskvärt att tillåta varje medlemsstat att kontrollera om en tredjelandsmedborgare eller statslös person som befunnits uppehålla sig olagligen på dess territorium har ansökt om internationellt skydd i en annan medlemsstat.

(5)  Fingeravtryck utgör ett viktigt inslag för att exakt fastställa sådana personers identitet. Det är nödvändigt att inrätta ett system för att jämföra uppgifter om deras fingeravtryck.

(6)  I detta syfte är det nödvändigt att inrätta ett system kallat Eurodac, som omfattar ett centralt system inklusive en elektronisk central databas för uppgifter om fingeravtryck, samt elektroniska medel för överföring mellan medlemsstaterna och det centrala systemet.

(7)  Med tanke på behovet av att säkerställa lika behandling av alla som söker eller beviljats internationellt skydd, och för att se till att förordningen är förenlig med övrig gemenskapslagstiftning på asylområdet – särskilt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(6) samt förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat] – bör tillämpningen av dess bestämmelser utökas till att omfatta personer som sökt eller beviljats subsidiärt skydd.

(8)  Det är också nödvändigt att kräva att medlemsstaterna skyndsamt tar fingeravtryck av alla sökande av internationellt skydd och alla tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som grips i samband med att de olagligen passerar en medlemsstats yttre gräns och som är 14 år eller äldre, samt översänder dessa uppgifter om fingeravtryck.

(9)  Det är nödvändigt att besluta om noggrant angivna bestämmelser för överföring av sådana uppgifter om fingeravtryck till det centrala systemet, om registrering av sådana uppgifter om fingeravtryck och andra relevanta uppgifter i det centrala systemet, om lagring av sådana uppgifter, om jämförelse av uppgifterna med andra uppgifter om fingeravtryck, om överföring av resultaten av sådana jämförelser samt om markering och radering av de registrerade uppgifterna. Dessa bestämmelser kan behöva anpassas till skilda situationer och bör utformas på olika sätt beroende på de olika kategorierna tredjelandsmedborgare och statslösa personer.

(10)  Tredjelandsmedborgare och statslösa personer som har ansökt om internationellt skydd i en medlemsstat kan under flera år framåt även ha möjligheten att söka internationellt skydd i en annan medlemsstat. Därför bör den period under vilken uppgifter om fingeravtryck längst bör bevaras i det centrala systemet vara av betydande längd. De flesta tredjelandsmedborgare och statslösa personer som har uppehållit sig i gemenskapen under flera år kommer att ha uppehållstillstånd eller till och med efter den tiden ha erhållit medborgarskap i en medlemsstat och därför bör det vara rimligt att lagra uppgifter om fingeravtryck under en period på tio år.

(11)  Den period under vilken uppgifter om fingeravtryck lagras bör kortas ned i vissa speciella situationer när det inte finns behov av att bevara uppgifter om fingeravtryck under så lång tid. Uppgifter om fingeravtryck bör raderas omedelbart när tredjelandsmedborgarna eller de statslösa personerna i fråga väl erhåller medborgarskap i en medlemsstat eller beviljas uppehållstillstånd för längre tid i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning(7).

(12)  För personer som beviljats internationellt skydd i en medlemsstat och vars fingeravtryck ursprungligen, i samband med ansökan om internationellt skydd, registrerats i Eurodac, bör uppgifterna lagras så att de kan jämföras med uppgifter som registreras vid en eventuell ansökan om internationellt skydd i en annan medlemsstat.

(13)  Under en övergångsperiod bör kommissionen förbli ansvarig för det centrala systemet och för kommunikationsinfrastrukturen. På lång sikt och efter en konsekvensbedömning, med en ingående analys av olika alternativ ur finansiell, operativ och organisatorisk synvinkel bör det inrättas en förvaltningsmyndighet som ska ansvara för dessa uppgifter.

(14)  Det är nödvändigt att tydligt fastställa kommissionens och förvaltningsmyndighetens ansvar i fråga om det centrala systemet och kommunikationsinfrastrukturen, respektive medlemsstaternas ansvar i fråga om uppgifternas användning, datasäkerhet samt tillgång till och korrigering av registrerade uppgifter.

(15)  Gemenskapens utomobligatoriska ansvar i samband med driften av Eurodacsystemet kommer att regleras av relevanta bestämmelser i fördraget; det är dock nödvändigt att införa särskilda bestämmelser om medlemsstaternas utomobligatoriska ansvar i samband med driften av systemet.

(16)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa ett system för jämförelse av uppgifter om fingeravtryck för att bistå med genomförandet av gemenskapens asylpolitik, ║ inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(8) bör gälla vid tillämpningen av denna förordning.

(18)  Principerna i direktiv 95/46/EG avseende skyddet av enskildas fri- och rättigheter, i synnerhet skyddet för privatlivets helgd vid behandling av personuppgifter, bör kompletteras eller förtydligas, särskilt inom vissa sektorer.

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(9)ska tillämpas då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter i enlighet med denna förordning. Vissa punkter bör dock klargöras när det gäller ansvaret för behandlingen av uppgifter och tillsynen över uppgiftsskyddet.

(20)  Lagligheten i de enskilda medlemsstaternas behandling av personuppgifter bör övervakas av nationella tillsynsmyndigheter, medan Europeiska datatillsynsmannen, utnämnd genom Europarlamentets och rådets beslut 2004/55/EG ║(10), bör övervaka gemenskapsinstitutioners och gemenskapsorgans verksamhet i samband med behandlingen av personuppgifter med beaktande av de begränsade uppgifter som gemenskapens institutioner och organ har när det gäller själva uppgifterna.

(21)  Det arbete som utförs av Eurodac bör följas upp och utvärderas regelbundet.

(22)  Medlemsstaterna bör sörja för att det finns ett system med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som ska tillämpas vid användning av uppgifter i det centrala systemet på ett sätt som strider mot Eurodacs syfte.

(23)  För att underlätta tillämpningen av förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat] behöver medlemsstaterna informeras om situationen i enskilda asylförfaranden.

(24)  Denna förordning står i överensstämmelse med och bör tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framförallt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den syftar särskilt till att helt och fullt garantera skyddet av personuppgifter och rätten till asyl, samt till en förbättrad tillämpning av artiklarna 8 och 18 i stadgan.

(25)  Denna förordnings territoriella tillämpningsområde bör begränsas så att det överensstämmer med det territoriella tillämpningsområdet för förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syftet med Eurodac

1.  Härmed inrättas ett system kallat Eurodac, vars syfte ska vara att bistå med att fastställa vilken medlemsstat som enligt förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat] är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller statslös person lämnar in i en medlemsstat, samt att också i övrigt underlätta tillämpningen av Dublinförordningen på de villkor som anges i denna förordning.

2.  Utan att det påverkar ursprungsmedlemsstatens användning av uppgifter som är avsedda för Eurodac och som finns i databaser som inrättats enligt den medlemsstatens lagstiftning, får uppgifter om fingeravtryck och andra personuppgifter behandlas i Eurodac endast i de syften som anges i artikel 33.1 i förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat].

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning avses med

c)   "ursprungsmedlemsstat":