Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2133(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0041/2009

Ingivna texter :

A7-0041/2009

Debatter :

PV 21/10/2009 - 8
CRE 21/10/2009 - 8

Omröstningar :

PV 22/10/2009 - 8.8
CRE 22/10/2009 - 8.8
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0057

Antagna texter
PDF 139kWORD 57k
Torsdagen den 22 oktober 2009 - Strasbourg
De institutionella aspekterna av inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder
P7_TA(2009)0057A7-0041/2009

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2009 om de institutionella aspekterna av inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (2009/2133(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 3.5, 18, 21, 24, 26, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Lissabonfördraget,

–   med beaktande av förklaring nr 15 om artikel 27 i fördraget om Europeiska unionen, en förklaring som är bifogad slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om Lissabonfördraget, särskilt punkt 5 e(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 september 2000 om den gemensamma EU-diplomatin(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2001 om kommissionens meddelande om utveckling av tjänsten för yttre representation(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om de institutionella aspekterna av inrättandet av en europeisk avdelning för yttre åtgärder(4),

–   med beaktande av det seminarium som anordnades av parlamentets utskott för konstitutionella frågor den 10 september 2008,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A7-0041/2009), och av följande skäl:

A.  Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (European External Action Service, EEAS) har en mycket viktig roll att spela för att EU:s yttre förbindelser ska bli mer samstämda och effektivare, och för att de ska ges större uppmärksamhet.

B.  EEAS är en konsekvens av tre nyheter som införs genom Lissabonfördraget: Man kommer att välja en ständig ordförande för Europeiska rådet som ska representera unionen utåt på stats- och regeringschefsnivå; Europeiska rådet kommer, efter godkännande av kommissionens ordförande, att utse unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som kommer att vara kommissionens vice ordförande med ansvar för yttre förbindelser (kommissionens vice ordförande/den höga representanten); unionen blir uttryckligen en juridisk person, vilket ska ge unionen fullständig handlingsfrihet i internationella sammanhang.

C.  Inrättandet av EEAS är en logisk utökning av gemenskapens regelverk rörande dels unionens yttre förbindelser, eftersom det kommer att resultera i en bättre samordning mellan de administrativa enheter som kommer att behöva samarbeta beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), dels gemenskapens yttre förbindelser som upprätthålls i enlighet med gemenskapsmodellen. EEAS kompletterar medlemsstaternas diplomatiska representationer utan att ifrågasätta dem.

D.  EU:s roll som global aktör har ökat i betydelse de senaste årtiondena och det behövs ett nytt arbetssätt om EU ska kunna agera gemensamt och möta de globala utmaningarna på ett samstämt, konsekvent och effektivt sätt.

E.  Det är viktigt att understryka att Europaparlamentet konsekvent har efterfrågat en gemensam diplomattjänst för EU som är anpassad till unionens internationella roll. Detta skulle göra EU mer synligt och ge unionen större förmåga att agera effektivt på den internationella arenan. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna bör uppmanas att ta vara på den möjlighet att utveckla en mer samstämd, konsekvent och effektiv utrikespolitik.

F.  Inrättandet av EEAS måste bidra till att undvika dubbelarbete, ineffektivitet och slöseri med resurser i samband med unionens yttre åtgärder.

G.  EEAS bör ha till uppgift att framhäva EU:s roll som utvecklingsländernas viktigaste partner, och bör härvidlag bygga vidare på de starka förbindelser som EU har etablerat med utvecklingsländerna.

H.  Lissabonfördraget anger uttryckligen att utvecklingssamarbete är ett självständigt politikområde med specifika mål, jämställt med andra uttryck för EU:s utrikespolitik.

I.  I förklaring nr 15 om artikel 27 i fördraget om Europeiska unionen slog medlemsstaternas regeringar fast att kommissionens vice ordförande/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna skulle inleda det förberedande arbetet med EEAS så snart Lissabonfördraget undertecknats.

J.  Efter Lissabonfördragets ikraftträdande kommer kommissionens vice ordförande/den höga representanten att vara ansvarig för att unionens yttre åtgärder är samstämda. Då kommissionens vice ordförande/den höga representanten utför sin uppgift kommer denne, i egenskap av kommissionens vice ordförande, att utöva kommissionens ansvar i fråga om yttre förbindelser och samtidigt genomföra Gusp i enlighet med rådets anvisningar ("sitta på två stolar"). Kommissionens vice ordförande/den höga representanten kommer att använda sig av EEAS, vars personal kommer att bestå av tjänstemän från rådets generalsekretariat och från kommissionen, samt personal som utstationeras från nationella diplomattjänster.

K.  Allteftersom gemenskapens yttre åtgärder blivit alltmer omfattande har kommissionen inrättat ett stort antal delegationer till tredjeländer och till olika internationella organisationer. Detta har kommissionen kunnat göra tack vare de befogenheter som den får genom fördragen och tack vare gemenskapsinstitutionernas rätt att organisera sin egen verksamhet i enlighet med EG-domstolens rättspraxis. Rådet har sambandskontor i New York och Genève som ska hantera förbindelserna med FN. Kommissionens delegationer och rådets sambandskontor, eller deras motsvarigheter om de omvandlas till gemensamma representationskontor för rådet och kommissionen, kommer tillsammans att bilda ett nätverk med cirka 5 000 anställda, vilket kommer att utgöra en av grundstenarna för skapandet av EEAS.

L.  Så snart Lissabonfördraget har trätt i kraft kommer rådet, på förslag från kommissionens vice ordförande/den höga representanten och efter att ha hört parlamentet och ha erhållit kommissionens godkännande, att fastställa EEAS organisation och verksamhet.

M.  Ett antal principfrågor som rör utformningen av EEAS bör lösas i tillräckligt god tid för att avdelningen ska kunna inleda sitt arbete så snart som möjligt efter att kommissionens vice ordförande/den höga representanten har utsetts.

N.  Eftersom parlamentet kommer att höras om inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, och med tanke på budgetkonsekvenserna, är en konkret dialog med parlamentet i ett tidigt skede av avgörande betydelse för att EEAS ska kunna inleda sin verksamhet på ett effektivt sätt och tillförsäkras nödvändiga ekonomiska resurser.

1.  Europaparlamentet konstaterar att konventet, efter intensiva diskussioner om EEAS utformning, föreslog en modell som ger parlamentet och kommissionen en viktig roll. Det särskilda förfarande som regeringskonferensen så småningom beslutade att anta i Lissabonfördraget – och som innebär att rådet ska besluta enhälligt på förslag från kommissionens vice ordförande/den höga representanten efter att ha hört Europaparlamentet och ha erhållit kommissionens godkännande – gör att unionens interinstitutionella balans upprätthålls och att den lösning som antas måste grunda sig på ett samförstånd.

2.  Europaparlamentet påminner kommissionen än en gång om att beslutet om att inrätta EEAS inte kan fattas utan kommissionens godkännande. Kommissionen uppmanas att under det förberedande arbetet med EEAS lägga sin institutionella tyngd bakom målet om att bevara och vidareutveckla gemenskapsmodellen i unionens yttre förbindelser. Dessutom måste beslutet om inrättandet av EEAS omfatta samförstånd om budgetaspekterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och den tillträdande kommissionens vice ordförande/höga representant att göra ett tydligt åtagande om att, tillsammans med parlamentet, nå en omfattande, ambitiös och gemensam plan för inrättandet av EEAS.

4.  Europaparlamentet rekommenderar att EEAS, som ska inrättas i enlighet med artiklarna 18, 27 och 40 i fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Lissabonfördraget, inrättas med hänsyn tagen till tidigare erfarenheter. Ett organ som EEAS kan inte vara fullständigt avgränsat eller definierat från början, utan måste grunda sig på ömsesidigt förtroende och ett växande kapital i form av expertis och delade erfarenheter.

5.  Europaparlamentet påminner om att EEAS måste garantera att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpas fullt ut i fråga om alla aspekter av EU:s yttre åtgärder i enlighet med Lissabonfördragets anda och syfte. Parlamentet understryker att det är EEAS ansvar att säkerställa att EU:s yttre åtgärder och dess övriga politik stämmer överens, i enlighet med artikel 21.3 i fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Lissabonfördraget.

6.  Europaparlamentet bekräftar följande principer och uppmanar kommissionen att, då den i fortsättningen utarbetar sina förslag, insistera på att dessa principer följs i enlighet med Lissabonfördragets anda och syfte och med beaktande av konventets överläggningar:

   a) EEAS personal bör väljas ut på grundval av meriter, sakkunskap och kompetens i enlighet med ett förfarande som präglas av öppenhet och insyn och bör i lämplig grad, med hänsyn tagen till en jämn geografisk fördelning, komma från kommissionen, rådet och de nationella diplomattjänsterna. På så sätt ser man till att kommissionens vice ordförande/den höga representanten kan utnyttja de tre parternas kunskaper och erfarenheter på ett och samma sätt. EEAS institutionella struktur måste dessutom omfatta en könsfördelning som vederbörligen återspeglar EU:s åtaganden i fråga om integrering av ett jämställdhetsperspektiv.
   b) EEAS bör utformas på ett sätt som skapar större samstämmighet mellan unionens yttre åtgärder och dess representation i utrikesförbindelserna. Därför bör särskilt de enheter som arbetar med yttre förbindelser i strikt mening liksom högre befattningar inom delegationerna till tredjeländer omedelbart ingå i EEAS. Allteftersom EEAS tar form kan man sedan överväga vilka ytterligare funktioner som skulle kunna ingå i EEAS.
   c) Det är däremot inte nödvändigt att ta ifrån kommissionens generaldirektorat allt ansvar i fråga om yttre förbindelser. I synnerhet på de områden där kommissionen har verkställande befogenheter bör gemenskapens nuvarande utrikesrelaterade politik bevaras som den är. Kommissionen, som strävar efter att undvika dubbelarbete, bör utarbeta en särskild modell för de enheter som berörs.
   d) De militära och civila krishanteringsenheterna måste vara ansvariga inför kommissionens vice ordförande/den höga representanten, även om den militära personalens kommando- och organisationsstruktur kan behöva skilja sig från den civila personalens. Att aktörerna inom EEAS kan utbyta underrättelseanalyser med varandra är helt avgörande för att de ska kunna bistå kommissionens vice ordförande/den höga representanten i arbetet med att fullgöra uppdraget att föra en samstämd, konsekvent och effektiv utrikespolitik för EU.
   e) Kommissionens delegationer i tredjeländer och rådets förbindelsekontor samt, i möjligaste mån, kontoren för EU:s särskilda representanter bör slås samman till "EU-ambassader" som ska ledas av EEAS-personal som är ansvarig inför kommissionens vice ordförande/den höga representanten. Sakkunniga rådgivare från kommissionens generaldirektorat bör kunna avdelas för att bedriva detta arbete.
   f) EEAS måste se till att Europaparlamentet har kontaktpersoner i EU:s delegationer som ansvarar för samarbetet med parlamentet (till exempel genom att upprätthålla parlamentets kontakter i tredjeländer).

7.  Europaparlamentet anser att EEAS, i och med att avdelningen är unik ur ett organisatoriskt perspektiv och ur ett budgetperspektiv, måste införlivas i kommissionens administrativa struktur, detta för att säkerställa full insyn. Beslutet om inrättandet av EEAS bör, genom de ledningsbefogenheter som tillfaller kommissionens vice ordförande/den höga representanten, på ett rättsligt bindande sätt säkerställa att avdelningen – i enlighet med Lissabonfördraget – omfattas av rådets beslut inom de traditionella utrikespolitiska verksamhetsområdena (Gusp och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken) och av kommissionsledamöternas gemensamma beslut i fråga om gemensamma yttre förbindelser. EEAS bör utformas på följande sätt:

   a) All EEAS-personal bör ha samma fasta eller tillfälliga ställning och samma rättigheter och skyldigheter, oavsett var de kommer från. Tillfälligt anställda respektive fast anställda tjänstemän ska alltså ha samma skyldigheter och samma position i avdelningens organisationsschema. Eftersom de tillfälligt anställda kommer att ha avdelats från olika myndigheter bör de omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna, och de myndigheter som de kommer från bör ha avdelat dem till att arbeta för EEAS i tjänstens intresse.
   b) Kommissionens vice ordförande/den höga representanten bör vara EEAS tillsättningsmyndighet, detta för att säkerställa dels att instruktionerna för de olika tjänsterna utformas i enlighet med de befogenheter som fördraget föreskriver, dels att kommissionens vice ordförande/den höga representanten är den som beslutar om anställning, befordran och avgång från tjänst.
   c) Med tanke på att instruktionerna för tjänsterna kommer att grunda sig på de fördragsenliga befogenheterna bör EEAS personal åtnjuta ett visst objektivt oberoende, detta för att avdelningen ska kunna utföra sina uppgifter på bästa sätt. Detta oberoende skulle kunna säkerställas genom att tjänsterna tillsätts för en viss period, exempelvis fem år, som ska kunna förlängas och endast kunna reduceras om den berörda tjänstemannen bryter mot sina officiella skyldigheter.
   d) I analogi med tidigare bestämmelser(5) bör ansvaret för att sköta tillsättningsmyndighetens administrativa uppgifter i samband med anställning av EEAS personal och för att genomföra de beslut som kommissionens vice ordförande/den höga representanten fattar i fråga om anställning, befordran, förlängning eller avgång från tjänst tillfalla ett lämpligt generaldirektorat inom kommissionen.
   e) Utstationering av personal till EEAS från medlemsstaternas nationella diplomattjänster bör ses som en integrerad del av karriärstigen inom dessa tjänster.
   f) Beslutet om inrättandet av EEAS bör innehålla bestämmelser om avdelningens organisationsstruktur, samt fastställa att tjänsteförteckningen ska antas som en bilaga till kommissionens budget och därmed omfattas av det årliga budgetförfarandet. På så sätt blir det möjligt att bygga upp avdelningen på ett strukturerat sätt och i takt med de behov som konstateras.
   g) I och med att EEAS inrättas måste Interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(6) justeras, i enlighet med punkt 4 och avsnitt II, del G i avtalet. Principen om fördelning av driftsanslag och administrativa anslag (artikel 41.2 i budgetförordningen(7)) bör respekteras fullt ut.
   h) Vid eventuell frånvaro bör kommissionens vice ordförande/den höga representanten från fall till fall och med hänsyn tagen till de uppgifter som är aktuella för tillfället besluta vem som ska ersätta honom eller henne.

8.  Europaparlamentet påminner om behovet av att uppnå en överenskommelse med parlamentet beträffande kommande kommissionsförslag om ändring av budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna. Europaparlamentet framhåller sin beslutsamhet att utöva sina budgetbefogenheter till fullo i samband med dessa institutionella förändringar, och understryker att finansieringen av EEAS helt och hållet måste ligga under budgetmyndighetens kontroll, i enlighet med fördragen.

9.  Europaparlamentet anser att

   a) EEAS bör ledas av en generaldirektör som är ansvarig inför kommissionens vice ordförande/den höga representanten, och denna generaldirektör bör kunna företräda kommissionens vice ordförande/den höga representanten i vissa fall,
   b) EEAS bör delas in i ett antal direktorat som ska ansvara för var sin geostrategiskt viktiga del av unionens yttre förbindelser och med ytterligare direktorat som ansvarar för frågor som rör säkerhet och försvarspolitik, civil krishantering, multilaterala och horisontella frågor, bland annat mänskliga rättigheter och administrativa frågor,
   c) EEAS bör strukturera samarbetet mellan landsenheter i Bryssel och unionens delegationer (ambassader) i tredjeländer i frågor som rör de olika direktoraten.
   d) varken rådet eller Europeiska rådet bör ha mer än en avdelning för yttre åtgärder.

10.  EU:s delegationer i tredjeländer kommer att utgöra ett komplement till medlemsstaternas befintliga diplomatiska representationer, och Europaparlamentet konstaterar att det finns möjligheter till långsiktiga effektivitetsvinster, eftersom framtida EU-delegationer i många fall skulle kunna ta över ansvaret för konsulära uppgifter och frågor som rör Schengenviseringar.

11.  Europaparlamentet anser att beslutet som ska fastställa EEAS organisation och verksamhet också bör slå fast att unionens ambassader i tredjeländer vid behov och utifrån tillgängliga resurser måste ge alla som tillhör någon EU-institution logistiskt och administrativt stöd.

12.  Europeiska unionens delegationer kommer att bli en integrerad del av EEAS och bör ta sina instruktioner från kommissionens vice ordförande/den höga representanten och stå under hans eller hennes tillsyn, och de bör administrativt tillhöra kommissionen. Europaparlamentet uppmanar den tillträdande kommissionens vice ordförande/höga representanten att åta sig att underrätta parlamentets utskott för utrikesfrågor respektive utskottet för utveckling om sina utnämningar till högre tjänster inom EEAS och att godkänna att utskotten, om de så beslutar, håller utfrågningar med kandidaterna. Parlamentet begär också att den tillträdande kommissionens vice ordförande/höga representanten åtar sig att omförhandla det nuvarande ramavtalet(8) med parlamentet, särskilt beträffande tillgång till känslig information och andra frågor som är relevanta för ett smidigt interinstitutionellt samarbete.

13.  Europaparlamentet föreslår att man med hjälp av förfrågningar undersöker i vilken utsträckning den personal vid unionens ambassader som är utstationerad från nationella diplomattjänster, utöver sina politiska och ekonomiska arbetsuppgifter, gradvis och vid behov skulle kunna ta ansvar för konsulära arbetsuppgifter rörande medborgare från icke-medlemsländer och arbetsuppgifter rörande diplomatiskt och konsulärt skydd för unionsmedborgare som befinner sig i tredjeländer, vilket redan föreskrivs i artikel 20 i EG-fördraget. Dessutom föreslår parlamentet att man överväger möjligheten till samarbete mellan parlamentets tjänstemän och EEAS.

14.  Europaparlamentet anser att ytterligare åtgärder måste vidtas för att förse EU-tjänstemännen med utbildning i yttre förbindelser. En europeisk diplomathögskola skulle kunna inrättas, som i nära samarbete med lämpliga nationella organ skulle kunna förse EU:s och medlemsstaternas tjänstemän som ska arbeta med yttre förbindelser med utbildning som är baserad på en enhetlig och harmoniserad läroplan, inbegripet den utbildning som de behöver i konsulära förfaranden och lagstiftningsförfaranden, diplomati och internationella förbindelser samt om Europeiska unionen och dess historia.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/den höga representanten att lägga fram ett förslag till beslut om EEAS organisation och arbetssätt och därvid ta hänsyn till riktlinjerna i denna resolution. Parlamentet avser att anta en detaljerad ståndpunkt om det förslaget i enlighet med artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen enligt Lissabonfördragets formulering, och att i samband med budgetförfarandet undersöka de finansiella aspekterna. Parlamentet rekommenderar emellertid att man når en politisk överenskommelse med parlamentet i samtliga frågor i ett tidigt skede för att undvika att man förlorar värdefull tid på politiska debatter om hur EEAS ska utformas efter att Lissabonfördraget trätt i kraft.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samtycka till det förslag som kommissionens vice ordförande/den höga representanten lägger fram endast om det till övervägande del följer riktlinjerna i denna resolution eller om man enhälligt kommer fram till en annan kompromisslösning genom interinstitutionella kontakter där parlamentet deltagit.

17.  Europaparlamentet är fast beslutet att be den tillträdande kommissionens vice ordförande att ta ställning i de frågor som tas upp i denna resolution då han eller hon sammanträder med det behöriga utskottet för utfrågningen i samband med förfarandet för utnämningen av den nya kommissionen.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 25.
(2) EGT C 135, 7.5.2001, s. 69.
(3) EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 390.
(4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 232.
(5) Till exempel artikel 6 i kommissionens beslut 1999/352/EG, EKGS, Euratom av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 20).
(6) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (EUT C 139, 14.6.2006, s. 1).
(7) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).
(8) Ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen (EGT C 121, 24.4.2001, s. 122).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy