Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2008,

–   med beaktande av artikel 195 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–   med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2005 med titeln "Empowerment to adopt and transmit communications to the European Ombudsman and authorise civil servants to appear before the European Ombudsman" (SEK(2005)1227),

–   med beaktande av sitt beslut 2008/587/EG av den 18 juni 2008 om ändring av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(2),

–   med beaktande av ombudsmannens revidering av genomförandebestämmelserna i syfte att spegla ändringarna i ombudsmannens stadga och att dessa reviderade genomförandebestämmelser trädde i kraft den 1 januari 2009,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–   med beaktande av artikel 205.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0020/2009).

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2008 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 21 april 2009. Ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 14 september 2009 i Strasbourg.

B.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (2007 års version) anges att "var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer".

C.  I artikel 43 i stadgan anges att "varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner".

D.  Det är mycket viktigt att de europeiska institutionerna och organen fullt ut använder sig av de nödvändiga medlen för att kunna uppfylla sina skyldigheter att se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

E.  Trots att åtta år har gått sedan antagandet av Europaparlamentets resolution av den 6 september 2001(3) som godkänner ombudsmannens kodex för god förvaltningssed har de övriga institutionerna fortfarande inte till fullo följt Europaparlamentets uppmaning att se till att deras rutiner följer bestämmelserna i den kodexen.

F.  Ombudsmannen registrerade 3 406 klagomål under 2008, att jämföra med 3 211 klagomål under 2007. Av dessa befanns 802 klagomål falla inom ombudsmannens ämbetsområde, att jämföra med 870 under 2007.

G.  Resultatet av de 355 fullbordade undersökningarna, av vilka 352 var kopplade till klagomål och tre var undersökningar på eget initiativ, visar att det i 110 fall (vilket motsvarar 31 procent av de undersökta klagomålen) inte fastställdes några administrativa missförhållanden.

H.  I de 129 ärenden som löstes (36 procent av samtliga) godtog institutionen i fråga en uppgörelse i godo eller avslutade ärendet, vilket återspeglar en växande vilja från institutionernas och organens sida att betrakta klagomålen till ombudsmannen som en möjlighet att rätta till misstag som gjorts och att samarbeta med ombudsmannen till nytta för medborgarna.

I.  Fyra ärenden avslutades under 2008 genom en uppgörelse i godo, och i slutet av 2008 var 25 förslag till en uppgörelse i godo fortfarande under behandling.

J.  Det vanligaste klagomålet på administrativt missförhållande som ombudsmannen tog upp under 2008 gällde bristande öppenhet (36 procent av de undersökningar som inleddes).

K.  Under 2008 använde ombudsmannen i allt större utsträckning mer informella förfaranden för att lösa klagomål snabbt, vilket visar hur omfattande respekten för ombudsmannen är och institutionernas beredvillighet att hjälpa medborgarna.

L.  Under 2008 avslutade ombudsmannen 44 undersökningar med en kritisk anmärkning. En kritisk anmärkning bekräftar för den klagande att hans eller hennes klagomål är berättigat och anger för institutionen eller organet i fråga vilket fel som begåtts, för att hjälpa till att undvika administrativa missförhållanden i framtiden.

M.  I syfte att förbättra EU-institutionernas resultat i framtiden har ombudsmannen fällt ytterligare anmärkningar, genom vilka han fastställt en möjlighet att förbättra administrationens kvalitet. Ytterligare anmärkningar fälldes i sammanlagt 41 fall under 2008.

N.  Under 2008 lämnades 23 förslag till rekommendationer, av vilka åtta godtogs av den berörda institutionen. Fyra förslag till rekommendationer från 2007 ledde fram till ett beslut under 2008.

O.  Ett fall av administrativt missförhållande ledde till en särskild rapport till Europaparlamentet under 2008. Att lägga fram en särskild rapport för parlamentet är ett viktigt sätt för ombudsmannen att få politiskt stöd av parlamentet och dess utskott för framställningar, dels för att ge upprättelse åt de medborgare vilkas rättigheter har kränkts, dels för att höja standarden i EU-förvaltningen.

P.  Varken kritiska anmärkningar som ingår i beslut som avslutar fall av administrativa missförhållanden som inte kunnat lösas eller rekommendationer eller särskilda rapporter från ombudsmannens sida har bindande verkan, eftersom ombudsmannens befogenheter inte omfattar att direkt åtgärda fall av administrativa missförhållanden, utan de är avsedda att uppmuntra Europeiska unionens institutioner och organ att själva åtgärda bristerna.

Q.  Sedan Nicefördraget trädde i kraft har parlamentet haft samma rätt som medlemsstaterna, rådet och kommissionen att väcka talan i EG-domstolen i ärenden som gäller bristande behörighet, överträdelse av viktiga procedurkrav, överträdelse av EG-fördraget eller av någon lag som gäller dess tillämpning, eller maktmissbruk.

R.  De kritiska kommentarer om administrativa missförhållanden som togs upp av ombudsmannen i rapporten 2008 (kritiska anmärkningar, förslag till rekommendationer och särskilda rapporter) kan utgöra en grund för att undvika en upprepning av misstag och missförhållanden i framtiden genom att institutioner och andra organ i EU vidtar lämpliga åtgärder.

S.  Samarbetet som inrättats av ombudsmannen inom Europeiska ombudsmannanätverket har fungerat i över tio år som ett flexibelt system för att utbyta information och bästa praxis och som ett sätt att hänvisa klagande vidare till ombudsmännen eller till de organ som har bäst möjligheter att hjälpa dem.

T.  Ombudsmannens roll att stå på EU-medborgarnas sida gentemot Europeiska unionens institutioner och organ har utvecklats under de 14 år som gått sedan institutionen skapades, tack vare ombudsmannens oberoende ställning och parlamentets demokratiska granskning av öppenheten i dennes verksamhet.

U.  Ombudsmannens verksamhet måste hållas åtskild från verksamheten i utskottet för framställningar, och de båda organen bör ömsesidigt hänskjuta ärenden till varandra som en allmän regel för att undvika potentiella konflikter mellan deras olika behörigheter.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för år 2008 och dess struktur. Årsrapporten innehåller både en sammanfattning av årets verksamhet med en översikt över klagomål och undersökningar och en tematisk genomgång av ombudsmannens viktigaste beslut vad gäller juridiska förhållanden och sakförhållanden under 2008 och de problem som uppkommit i olika faser av förfarandet.

2.  Europaparlamentet anser att det tydligare sättet att lägga fram de statistiska uppgifterna på, inbegripet den nya beräkningsmetoden och den nya layouten, gjort rapporten mer begriplig, tillgänglig och användarvänlig.

3.  Europaparlamentet begär att alla EU-institutioner och EU-organ får nödvändiga budgetmedel och personalresurser för att de ska kunna se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

4.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen har fortsatt att utöva sitt ämbete på ett aktivt och balanserat sätt, både vad gäller att undersöka och handlägga klagomål och att leda och avsluta undersökningar och när det gäller att upprätthålla konstruktiva förbindelser med Europeiska unionens institutioner och organ samt att uppmuntra medborgarna att utnyttja sina rättigheter gentemot dessa institutioner och organ.

5.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar för att öka medvetenheten om sitt arbete och att effektivt och insynsvänligt informera om sin verksamhet.

6.  Europaparlamentet anser att begreppet "administrativa missförhållanden" även i fortsättningen ska tolkas brett, så det inte enbart omfattar överträdelser av rättsliga regler eller allmänna principer i europeisk förvaltningsrätt, t.ex. objektivitet, proportionalitet och jämlikhet samt icke-diskriminering och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utan också situationer då en institution inte agerar konsekvent och i god tro eller inte tar hänsyn till legitima förväntningar från medborgarna, inbegripet när en institution själv har förbundit sig att respektera vissa normer och standarder utan att vara tvingad att göra detta enligt fördragen eller sekundärlagstiftningen.

7.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen genom att förstärka öppenhet och ansvarstagande i Europeiska unionens beslutsprocess och förvaltning lämnar ett viktigt bidrag i arbetet med att skapa en union "där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt", enligt vad som anges i artikel 1.2 i fördraget om Europeiska unionen.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning, i enlighet med tidigare resolutioner, till alla EU:s institutioner och organ att anta ett gemensamt tillvägagångssätt beträffande kodexen för god förvaltningssed.

9.  Europaparlamentet konstaterar att kodexen för god förvaltningssed, som föreslagits av ombudsmannen och som godkändes av parlamentet den 6 september 2001, tjänar som handledning och resurs för alla anställda i gemenskapens institutioner och organ och regelbundet har uppdaterats och offentliggjorts på ombudsmannens webbplats.

10.  Europaparlamentet välkomnar revideringen av ombudsmannens stadga, särskilt ombudsmannens förstärkta behörighet att utföra undersökningar, som bidrar till att medborgarna kan känna fullt förtroende för ombudsmannens möjligheter att obehindrat genomföra en grundlig undersökning av deras klagomål.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att bidra till allmänhetens förståelse för ombudsmannens uppgifter, genom att förse medborgare, företag, icke-statliga organisationer och andra med information, och anser att information som är lätt att förstå och som är precis och av god kvalitet kan bidra till att minska antalet klagomål som inte faller inom ombudsmannens ansvarsområde.

12.  Europaparlamentet noterar att siffran när det gäller otillåtliga klagomål fortfarande är otillfredsställande, om än förståelig, och rekommenderar därför en fortsatt informationskampanj bland EU:s medborgare som ska vara utformad för att göra medborgarna mer medvetna om vilka funktioner och befogenheter som medlemmarna i Europeiska ombudsmannanätverket har.

13.  Europaparlamentet erkänner ombudsmannens ansträngningar för att förbättra institutionernas resultat och hans strävan efter att ytterligare förkorta genomsnittstiden för en undersökning som för närvarande är 13 månader.

14.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens konstruktiva samarbete med EU:s institutioner och organ och vill uppmärksamma hans roll som extern kontrollmekanism och som en värdefull tillgång i arbetet med att kontinuerligt förbättra EU:s förvaltning.

15.  Europarlamentet hälsar med tillfredsställelse undertecknandet av den 9 juli 2008 av avsiktsförklaringen mellan ombudsmannen och Europeiska investeringsbanken och överenskommelsen med unionens organ att anta den europeiska kodexen för god förvaltningssed i sina relationer med medborgarna.

16.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att hålla ett vakande öga på och se till att kommissionen verkligen utnyttjar sina möjligheter att på eget initiativ inleda överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget eller föreslå påföljder enligt artikel 228 i EG-fördraget, samtidigt som den är noggrann med att undvika förseningar eller omotiverad underlåtenhet att vidta skyndsamma åtgärder, vilket är oförenligt med kommissionens befogenheter att övervaka tillämpningen av EG-rätten, och uppmanar ombudsmannen att fortsätta att samarbeta med utskottet för framställningar i detta sammanhang.

17.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att om en institution vägrar efterleva en rekommendation i en särskild rapport av ombudsmannen trots att parlamentet har godkänt den bör parlamentet ha full rätt att utöva sina befogenheter att väcka talan i EG-domstolen avseende den åtgärd eller underlåtenhet som varit föremål för ombudsmannens rekommendation. Parlamentet uppmanar det utskott som är behörigt i frågor som rör arbetsordningen att föreslå att det införs lämpliga bestämmelser i arbetsordningen för hur en sådan talan kan väckas.

18.  Europaparlamentet uppmärksammar att ombudsmannen lagt fram en särskild rapport i vilken kommissionen kritiseras för att inte tillräckligt motivera skillnaden i behandling av extraanställda frilans-konferenstolkar över 65 år. Parlamentet antog en resolution om rapporten den 5 maj 2009(4).

19.  Europaparlamentet anser att då ombudsmannen och utskottet för framställningar inom ramen för sina egna mandat och behörighetsområden undersöker frågor som överlappar varandra, såsom å ena sidan hur kommissionen har genomfört ett överträdelseförfarande och å andra sidan den påstådda överträdelsen i sig, kan de uppnå ännu mer värdefulla synergieffekter genom nära samarbete.

20.  Europaparlamentet välkomnar det utmärkta förhållandet mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar inom de institutionella ramarna vad gäller den ömsesidiga respekten för respektive behörighetsområden och mandat.

21.  Europaparlamentet anser att Europeiska ombudsmannanätverket, i vilket utskottet för framställningar ingår, på ett värdefullt sätt bidrar till att säkra förlikning utanför domstol, i linje med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens samarbete med ombudsmän och liknande instanser på nationell, regional och lokal nivå i medlemsstaterna och uppmuntrar till en ytterligare förstärkning av utbytet av bästa praxis, vilket möjliggör en snabb spridning av bästa praxis bland medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet på ombudsmannens webbplats under 2008 av två undersökningar som tog upp hur institutionerna följt upp kritiska och ytterligare anmärkningar som fällts under 2006 och 2007.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att lägga stor vikt vid arrangemang då medborgarna – och därmed potentiella klagande – informeras, eftersom ansvars- och beslutsfördelningen mellan europeisk, nationell och regional nivå uppenbarligen fortfarande är alltför otydlig för många medborgare och företag.

24.  Europaparlamentet uppskattar den intensifierade informationskampanj som främjas genom den kommunikationsstrategi som antagits av ombudsmannen, vilken ger ökad medvetenhet om medborgarnas rättigheter och gemenskapens behörighet samt en ökad förståelse för ombudsmannens behörighetsområde.

25.  Europaparlamentet konstaterar att varje institution har sin egen webbplats genom vilken klagomål, framställningar m.m. kan inges, vilket gör det svårt och förvirrande för medborgarna att skilja mellan de olika institutionerna. Parlamentet stöder därför att en interaktiv handbok tas fram, som är utformad för att hjälpa medborgarna att komma fram till vilket forum som är det bäst lämpade för att lösa deras problem.

26.  Europaparlamentet gläder sig över ombudsmannens nya webbplats som är en kraftfull reaktion på detta problem.

27.  Europaparlamentet föreslår att detta koncept ska vidareutvecklas och att det ska införas en gemensam webbplats för Europeiska unionens institutioner för att hjälpa medborgarna och direkt hänvisa dem till den institution som är behörig att handlägga deras klagomål, för att därmed minska antalet otillåtliga klagomål som inges till den Europeiska ombudsmannen.

28.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att åta sig att efter att ha erhållit den berörda framställarens samtycke direkt hänskjuta alla klagomål som faller inom en nationell eller regional ombudsmans behörighetsområde.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament och till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. (2) EUT L 189, 17.7.2008, s. 25. (3) Europaparlamentets resolution om särskild rapport från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter undersökningen på eget initiativ av om de olika gemenskapsinstitutionerna och -organen antagit någon kodex för god förvaltningssed som är tillgänglig för allmänheten (EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 331). (4) Antagna texter P6_TA(2009)0340.