Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Europeiska året för volontärarbete (2011) * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0254), – med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0054/2009), – med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling (A7-0077/2009). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet anser att det riktbelopp som anges i lagförslaget måste vara förenligt med taken för underrubrik 3b i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och påpekar att årsbeloppet kommer att beslutas av budgetmyndigheten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. 3. Europaparlamentet framhåller att finansieringen av nya verksamheter inte får riskera befintliga program eller andra initiativ. 4. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 5. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Avtalet om tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina * |
| ||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2009)0182), – med beaktande av artikel 170, artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0018/2009), – med beaktande av artiklarna 55, 46.1 och 90.8 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0074/2009). 1. Europaparlamentet godkänner förnyandet av avtalet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Ukraina parlamentets ståndpunkt. | |||||||
| Stadga för Internationella partnerskapet för samarbete om energieffektivitet (IPEEC) och samförståndsavtal om att vid Internationella energiorganet inrätta sekretariatet för Internationella partnerskapet för samarbete om energieffektivitet * |
| ||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2009)0438), – med beaktande av artiklarna 175.1, 300.2 första stycket och 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0219/2009), – med beaktande av artiklarna 55, 90.8 och 46.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0075/2009). 1. Europaparlamentet godkänner undertecknandet av stadgan och samförståndsavtalet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Internationella energiorganet parlamentets ståndpunkt. | |||||||
| 2009 års strategidokument för utvidgningen gällande länderna på västra Balkan, Island och Turkiet |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av meddelandet från kommissionen med titeln "Utvidgningsstrategi och de största utmaningarna 2009–2010" (KOM(2009)0533) och de tillhörande landsvisa lägesrapporterna för 2009, – med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens utvidgningsdokument från 2005(1), av den 13 december 2006 om kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006–2007(2) samt av den 10 juli 2008 om kommissionens 2007 års strategidokument för utvidgningen(3), – med beaktande av sina tidigare resolutioner om länderna på västra Balkan och Turkiet, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2009 med titeln "Kosovo(4) förverkligar sitt europeiska perspektiv" (KOM(2009)0534), – med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Enligt artikel 49 i EU-fördraget får "varje europeisk stat […] ansöka om att bli medlem av unionen". B. Västra Balkans framtid ligger i EU, vilket upprepades vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 juni 2006 och vid senare toppmöten. Alla de åtaganden som gjorts gentemot länderna i sydöstra Europa bör respekteras. C. Turkiet har varit kandidatland sedan 1999, Kroatien sedan 2004 och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien sedan 2005. Albanien, Montenegro och Island har ansökt om medlemskap i unionen, och kommissionen håller som bäst på att utvärdera Montenegros och Islands ansökningar. Stabiliserings- och associeringsavtal har ingåtts med Bosnien och Hercegovina och med Serbien. Kommissionen har meddelat sin avsikt att lägga fram förslag till handelsavtal och liberalisering av viseringsbestämmelser, på medellång sikt, i fråga om Kosovo. D. Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för EU och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är därför väsentligt att skapa de villkor som behövs för att säkerställa att framtida utvidgningar också blir framgångsrika. E. Utvidgningsstrategin måste vara mycket mer än en förhandlingsmetod och avspegla den centrala övertygelsen att EU är en värdegemenskap, och är oupplösligt förknippad med debatten om EU:s mål och effektivitet, dess framtid och roll i grannskapsområdet och i världen. F. Ett antal kandidater och potentiella kandidater för ett EU-medlemskap har fortfarande olösta problem med sina grannländer. Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är fortsättningsvis centrala faktorer i integrationsprocessen. 1. Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta starka engagemang för utvidgningspolitiken, som visat sig vara ett av EU:s mest framgångsrika politikområden och som gynnat såväl befintliga som nya medlemsstater. De tidigare utvidgningarna har bidragit till ett icke tidigare skådat utvidgande av området med fred, säkerhet och välstånd i Europa. Parlamentet bekräftar återigen att EU har ett starkt intresse av att utvidgningsprocessen fortsätter. 2. Europaparlamentet anser att lärdomar kan dras av tidigare utvidgningar och att framtida metoder för att förbättra utvidgningsprocessens kvalitet måste baseras på de positiva erfarenheter som rönts hittills. Parlamentet påminner också om att det i likhet med vad som framhållits i tidigare resolutioner finns ett behov av att skapa plats för lämplig institutionell, finansiell och politisk konsolidering och samtidigt fortsätta utvidgningsprocessen. 3. Europaparlamentet betonar att de principer som fastställdes i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel av den 14–15 december 2006 om det "förnyade samförståndet om utvidgningen", särskilt EU:s förmåga att fungera effektivt och att utvecklas, måste fortsättningsvis utgöra grundprinciperna i EU:s utvidgningspolitik. 4. Europaparlamentet bekräftar på nytt att det är absolut nödvändigt att kandidatländerna och EU beslutsamt engagerar sig för att fullständigt och strikt uppfylla alla de kriterier som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 21-22 juni 1993, även i fråga om EU:s integrationsförmåga. 5. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att analysera och öka unionens integrationskapacitet. 6. Europaparlamentet understryker att rättsstatsprincipen är en central princip för den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen och ett av de huvudsakliga villkoren för EU-medlemskap. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts i regionen för att genomföra de relevanta reformerna, men konstaterar att vissa länder fortsatt möter stora utmaningar, särskilt i kampen mot korruption och organiserad brottslighet, och uppmanar därför med kraft dessa länder att intensifiera sina insatser på området. 7. Europaparlamentet betonar att yttrandefriheten är en av demokratins grundläggande principer och noterar med oro att yttrandefriheten fortfarande inte respekteras fullt ut i vissa länder. Parlamentet anser att länderna på västra Balkan och Turkiet måste prioritera frågan om att se till att medierna står fria från politisk inblandning samt garantera tillsynsorganens oberoende. De berörda länderna uppmanas att skapa lämpliga rättsliga ramverk och se till att lagen efterlevs. 8. Europaparlamentet betonar att ett oinskränkt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) utgör en grundläggande förutsättning för att länderna på västra Balkan ska kunna uppnå framsteg på sin väg mot medlemskap i EU, men påpekar att det är lika viktigt att samhällena i dessa länder betraktar möjligheterna till domstolsprövning av krigsförbrytelser som ett viktigt steg i strävan att skipa rättvisa för offren och regionalt underlätta försoning. 9. Europaparlamentet betonar att god grannsämja är en förutsättning för regional stabilitet, regionalt samarbete och en välfungerande utvidgningsprocess och uppmanar därför de berörda länderna att göra sitt yttersta för att i ett tidigt skede av utvidgningsprocessen lösa tvister med grannländerna. Parlamentet betonar emellertid att sådana bilaterala konflikter bör lösas av de berörda parterna. Parlamentet föreslår att EU bör göra sitt yttersta för att få till stånd en lösning om de berörda parterna inte lyckas lösa dessa konflikter, och framhåller att även om dessa konflikter i sig inte bör utgöra ett hinder på vägen mot medlemskap, bör EU undvika att betunga sig med sådana olösta bilaterala konflikter och sträva efter att lösa dessa före en anslutning. 10. Europaparlamentet noterar med oro de ekonomiska problem som regionen västra Balkan står inför som en följd av den finansiella krisen. Parlamentet välkomnar att kommissionen är beredd att bevilja extra ekonomiskt stöd, såsom makroekonomiskt stöd och direkt budgetstöd. Parlamentet betonar att situationen är särskilt svår med tanke på den utbredda fattigdomen och den stora arbetslösheten i vissa av de berörda länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen och de berörda länderna att göra sitt yttersta för att dämpa effekterna av krisen, särskilt för de mest utsatta människorna i samhället. 11. Europaparlamentet betonar betydelsen av det regionala samarbetet på västra Balkan och ser det som en viktig faktor för utvidgningsprocessen och samtidigt som en viktig del av försoningsprocessen som främjar direkta personkontakter. Parlamentet påminner också om fördelarna med sådant samarbete när det gäller ökade handelsvolymer, ökad energisäkerhet genom diversifiering av energileverantörer, energikällor och försörjningsvägar, miljöpolitik och kampen mot organiserad brottslighet och trafficking. I detta sammanhang tar parlamentet med tillfredsställelse del av arbetet i det regionala samarbetsrådet. Parlamentet efterfrågar större politisk vilja och bättre samordning när det gäller genomförandet av strategin mot trafficking, särskilt när det gäller skyddet av offer. Parlamentet betonar att det regionalpolitiska och ekonomiska samarbetet måste omfatta alla politiska aktörer och det civila samhället, särskilt kvinnoorganisationer, och det bör inte hindras av bilaterala politiska problem. I detta avseende uppmanas alla berörda parter att försöka få till stånd pragmatiska lösningar som säkerställer ett heltäckande regionalt samarbete, utan att detta påverkar de olika ståndpunkterna i fråga om Kosovos status. 12. Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda länder att förstärka sina insatser på området för kvinnors rättigheter och jämställdhet, särskilt i fråga om att bekämpa könsbetingat våld, att underlätta tillgången till rättslig prövning i samband med diskriminering på grund av kön och att främja kvinnors deltagande i politiken. 13. Europaparlamentet anser att det är avgörande att öka det civila samhällets och icke-statliga organisationers deltagande på såväl central som lokal nivå och att öka stödet och finansieringen till icke-statliga organisationer för att uppmuntra dem att delta i planeringen och användningen av den finansieringsmekanism till förmån för det civila samhället som inrättats inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen samt att förbättra dialogen mellan arbetsmarknadens parter. 14. Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att anstränga sig ytterligare för att förbättra situationen för etniska minoriteter, särskilt för romerna. Parlamentet betonar att romerna ofta utsätts för diskriminering och att särskilt deras delaktighet i beslutsfattandet, på arbetsmarknaden och inom det vanliga utbildningssystemet bör förbättras avsevärt. Parlamentet noterar i detta hänseende de bilaterala återtagandeavtal som ingåtts mellan länderna på västra Balkan och medlemsstaterna, och uppmanar de berörda länderna att öka sina ansträngningar för att skapa lämpliga sociala förutsättningar, lämplig infrastruktur och tillgång till offentliga tjänster för att säkerställa romernas grundläggande rättigheter och underlätta deras återintegrering efter det att de har återvänt. Parlamentet uppmanar länderna på västra Balkan och medlemsstaterna att noggrant följa upp återintegreringen av de romer som återvänt och årligen överlämna en framstegsrapport till kommissionen för att underlätta utvärderingen av återintegreringspolitiken och utbytet av bästa praxis. 15. Europaparlamentet understryker att liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för länderna på västra Balkan är av avgörande betydelse och välkomnar att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien har uppnått alla kriterier för liberalisering av viseringsbestämmelser, så att det viseringsfria systemet förväntas träda i kraft för deras medborgare från och med den 19 december 2009. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits av myndigheterna i Bosnien och Hercegovina och i Albanien för att påskynda uppfyllandet av villkoren i färdplanen för ett viseringsfritt system och uppmanar dem med kraft att driva på förberedelsearbetet för att alla relevanta kriterier ska kunna vara uppfyllda så att viseringsliberaliseringen för medborgare i dessa länder kan tillämpas från och med juli 2010. Med målet att främja genomförandet av agendan från Thessaloniki och som ett led i sitt regionala tillvägagångssätt bör kommissionen, inom ramen för sina befogenheter och i ljuset av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999, snarast påbörja viseringsdialogen med Kosovo för att upprätta en färdplan för viseringslättnader och viseringsliberalisering som liknar dem som upprättats tillsammans med länderna på västra Balkan. 16. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder i regionen att så fort som möjligt anta eller i praktiken tillämpa lagar om förbud mot diskriminering, särskilt mot bakgrund av att många fall av hotelser, angrepp, hot eller diskriminering mot homosexuella, bisexuella och transpersoner aldrig anmäls eller leder till åtal. 17. Europaparlamentet uppmanar de internationella och kosovanska myndigheterna att göra sitt yttersta för att omedelbart stänga de blyförgiftade lägren för internflyktingar Çesmin Llugë/Česmin Lug, Osterode och Leposaviq/Leposavić, som ligger vid de mycket giftiga slagghögarna från blygruvan i Trepça, och att se till att de familjer som bor där tillerkänns helt grundläggande mänskliga rättigheter genom att omplacera dem till säkra platser med anständiga sanitära förhållanden. 18. Europaparlamentet anser att för att behålla stödet från EU-medborgarna för en fortsatt utvidgning och för att medborgarna i kandidatländerna ska stödja fortsatta reformer är det synnerligen viktigt att presentera tydlig och omfattande information om fördelarna och följderna med denna politik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder i detta syfte. Lika viktigt är det att lyssna på medborgarna och bemöta deras oro och frågor. 19. Europaparlamentet berömmer Kroatien för dess fortsatta framsteg när det gäller att uppfylla kriterierna för anslutning till EU och de skyldigheter som ett medlemskap medför. Parlamentet välkomnar det bilaterala avtalet om en lösning av gränstvisten med Slovenien, vilket gav en impuls till att öppna ytterligare kapitel i anslutningsprocessen. Parlamentet bedömer att anslutningsförhandlingarna kan avslutas före mitten av 2010, förutsatt att Kroatien ökar sina ansträngningar och uppfyller de kriterier och riktmärken som krävs, inbegripet att samarbeta fullt ut med ICTY. 20. Europaparlamentet lyckönskar f.d. jugoslaviska republiken Makedonien till de framsteg som landet uppnått sedan den föregående framstegsrapporten, särskilt under de senaste månaderna. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att dessa framsteg erkänts av kommissionen, som rekommenderat att anslutningsförhandlingar inleds med landet. Parlamentet uppmanar rådet att agera i enlighet med kommissionens rekommendationer vid sitt toppmöte i december 2009. Parlamentet förväntar sig att förhandlingarna inleds under den närmaste framtiden så att det förhoppningsvis går att nå ömsesidigt tillfredsställande lösningar på återstående frågor med grannländerna, inklusive den namnfråga som f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland tvistar om. Båda länders regeringar uppmanas att intensifiera sina insatser i detta syfte. Parlamentet påminner om betydelsen av goda grannförbindelser och uppmanar med kraft regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att vara lyhörd i frågor som berör grannländerna. På senare tid har diplomatiska förbindelser med Kosovo upprättats och ett avtal om fysisk gränsdragning ingåtts, vilket är viktiga bidrag till den regionala stabiliteten. 21. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att fortsätta sina ansträngningar inom ramen för reformprocessen, särskilt i fråga om reformen av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, politiken för bekämpning av korruption, kvinnors rättigheter och förbindelser mellan olika etniska grupper, inbegripet att rättigheterna för alla människor oavsett etnisk bakgrund garanteras och att deras deltagande i det offentliga livet och administrationen ökar. 22. Europaparlamentet berömmer de framsteg som Turkiet gjort som kandidatland när det gäller att uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Parlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen och alla parlamentariska partier i Turkiet att uppnå konsensus i fråga om att utarbeta och genomföra viktiga reformer. Parlamentet välkomnar att regeringen godkänt strategin för en reform av rättsväsendet och framhåller att det är mycket viktigt att den genomförs snabbt för att den turkiska staten och det turkiska samhället ska fungera. Situationen på områdena yttrandefrihet och pressfrihet är oroande, särskilt efter de exempellösa böterna för en medieföretagsgrupp. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att man i Turkiet för en allt öppnare offentlig debatt om tidigare tabufrågor. Parlamentet beklagar att endast begränsade framsteg uppnåtts när det gäller religionsfriheten och uppmanar med kraft regeringen att inrätta en rättslig ram i överensstämmelse med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, varigenom alla icke-muslimska religiösa samfund och Alevisamfundet skulle kunna fungera utan olämpliga begränsningar. Parlamentet beklagar vidare djupt att de åtaganden som fastställs i tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EG och Turkiet fortfarande inte uppfyllts och uppmanar med kraft Turkiet att tillämpa det fullt ut och utan diskriminering. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen och alla berörda parter att aktivt bidra till att en heltäckande lösning på Cypernfrågan utarbetas så fort som möjligt på grundval av FN:s säkerhetsråds resolutioner och de principer som EU bygger på.. Parlamentet välkomnar insatserna för att lösa den kurdiska frågan inom projektet "demokratisk öppning" och uppmuntrar den turkiska regeringen att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med situationen för medborgare av kurdiskt ursprung och uppmanar samtliga politiska krafter att stödja denna process. Parlamentet lovordar de diplomatiska ansträngningar som gjorts för att normalisera förbindelserna med Armenien och uppmanar med kraft Turkiets stora nationalförsamling och Armeniens parlament att ratificera relevanta protokoll. Parlamentet välkomnar att Turkiet undertecknat det mellanstatliga avtalet om gasledningen Nabucco, eftersom förverkligandet av denna är en av de frågor som EU prioriterar högst på energisäkerhetens område, och önskar att kapitlet om energi ska öppnas i ett tidigt skede i anslutningsförhandlingarna. Parlamentet konstaterar att förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EU och Turkiet återupptagits och uppmanar med kraft Turkiet att under tiden fullt ut tillämpa de befintliga bilaterala återtagandeavtalen med medlemsstaterna. Den turkiska regeringen uppmanas att intensifiera samordningen av sin utrikespolitik med EU, särskilt i fråga om Iran. Parlamentet beklagar dock att Turkiets invändningar fortfarande blockerar ett strategiskt samarbete mellan Nato och EU som går längre än Berlin plus-avtalet, vilket har negativa konsekvenser för skyddet av EU:s utstationerade personal, och uppmanar med kraft Turkiet att snarast möjligt ta tillbaka sina invändningar. 23. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de framsteg som Serbien uppnått, särskilt dess unilaterala genomförande av interimsavtalet. Parlamentet anser att ett sådant unilateralt genomförande, som dessutom sker mot bakgrund av den finansiella krisen, vittnar om landets åtagande att gå vidare mot medlemskap i EU. Parlamentet uppmanar därför med kraft rådet att snarast fatta beslut om ratificeringen av interimsavtalet. Parlamentet uppmanar Serbien att fullt ut samarbeta med ICTY. Parlamentet välkomnar rapporten av den 4 juni 2009 från chefsåklagaren vid ICTY, där det konstateras att Serbien gjort ytterligare framsteg i sitt samarbete med denna domstol, och anser det viktigt att lagföringen fortsätter vid krigsförbrytelseavdelningen vid Belgrads distriktsdomstol. Parlamentet välkomnar att de serbiska myndigheterna undertecknat polisprotokollet med Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo) och uppmanar Serbien att ytterligare öka sitt samarbete med Eulex Kosovo, särskilt när det gäller Eulex Kosovo-insatser i norra Kosovo. Parlamentet beklagar att de serbiska myndigheterna gått ut med ett upprop till serberna i Kosovo om att bojkotta det lokala valet den 15 november 2009, och uppmanar med kraft dessa myndigheter att inta en konstruktiv inställning som uppmuntrar den Kosovoserbiska folkgruppen till aktiv medverkan i Kosovos samhällsinstitutioner. 24. Europaparlamentet erkänner att Bosnien och Hercegovina gjort vissa framsteg på områdena säkerhet och gränsförvaltning, men uttrycker sitt missnöje med de begränsade framsteg som Bosnien och Hercegovina gjort som potentiellt kandidatland på väg mot ett medlemskap i EU. Parlamentet noterar med ökad oro det instabila politiska klimatet och avsaknaden av en gemensam vision som skulle delas av de båda parterna samt fördömer användningen av provocerande ord som kan undergräva det som åstadkommits i processen för försoning mellan de etniska grupperna och de statliga strukturernas funktionssätt. Parlamentet uppmuntrar rådet att, med stöd av det internationella samfundet, fortsätta dialogen med de politiska ledarna i Bosnien och Hercegovina i syfte att hjälpa landet och dess folkgrupper att inte avvika från den väg som leder fram till europeisk integration. Parlamentet betonar betydelsen av att skapa en mer hållbar författningsram för att landets institutioner ska kunna fungera effektivare. Följaktligen noterar parlamentet de senaste gemensamma diplomatiska insatserna från rådets ordförandeskap, kommissionen och Förenta staternas regering och rekommenderar ytterligare förhandlingar med beaktande av tidigare överenskommelser mellan politiker i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet påminner om behovet av att närmare involvera parlamentsledamöter och det civila samhället för att bevara landets livskraft. 25. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stärka förbindelserna med Kosovo(5) och att undersöka möjligheten att låta Kosovo delta i gemenskapsprogram. Parlamentet förväntar sig att decentraliseringsprocessen avslutas före årsskiftet så att de grundläggande kraven i Ahtisaariplanen kan uppfyllas, varigenom politisk representation för alla invånare i Kosovo säkerställs, särskilt den serbiska minoriteten. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Kosovo att fortsätta med sina ansträngningar för att förbättra och garantera respekten för minoriteters rättigheter. Parlamentet välkomnar det på det hela taget fredliga och smidiga genomförandet av det lokala valet den 15 november 2009 och erkänner den centrala valkommissionens insatser för att förbereda valet. Vidare välkomnas det exempellöst goda valdeltagandet bland Kosovoserberna, vilket är en uppmuntrande indikation på att den Kosovoserbiska folkgruppen vill ta sitt ansvar inom institutionerna i Kosovo. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att Eulex Kosovo lyckats uppnå full operativ kapacitet, vilket gör det möjligt för Eulex Kosovo att på ett öppet och ansvarsfullt sätt genomföra sitt mandat när det gäller att främja rättsstatsprincipen, allmän ordning och säkerhet i hela Kosovo samt bana väg för Kosovos integrering i EU, förutsatt att landet uppfyller de nödvändiga kraven och villkoren. 26. Europaparlamentet erkänner de framsteg som uppnåtts av Montenegro sedan den senaste framstegsrapporten. Parlamentet konstaterar att landet har ansökt om medlemskap i unionen och att rådet beslutat att begära att kommissionen ska avge ett yttrande över Montenegros ansökan. Parlamentet lovordar Montenegros framsteg, särskilt det smidiga genomförandet av det senaste valet och de stabila ekonomiska resultaten trots den världsomfattande ekonomiska krisen, och uppmanar landet att fortsätta sina insatser på reformernas väg. 27. Europaparlamentet erkänner de framsteg som uppnåtts av Albanien sedan den senaste framstegsrapporten, särskilt inom förfarandet för att utfärda identitetskort och när det gäller förbättringar i de rättsliga och administrativa ramarna för valförfarandet, vilket framgick av det senaste nationella valet. Parlamentet uppmanar med kraft oppositionen i Albanien att sluta bojkotta det albanska parlamentet och i stället genomföra sitt uppdrag att i parlamentet representera väljarna. Parlamentet uppmanar regeringen och oppositionen att hitta en gemensam bas för uppföljning av det senaste valet i parlamentet. Parlamentet konstaterar att Albanien har ansökt om medlemskap i unionen och att rådet beslutat att begära att kommissionen ska avge ett yttrande över landets ansökan. Parlamentet uppmuntrar de albanska myndigheterna att fortsätta sina insatser på reformernas väg i riktning mot ekonomiska och samhälleliga framsteg för landets medborgare, så att landet kan gå vidare på sin väg mot EU-medlemskap. 28. Europaparlamentet välkomnar Islands ansökan om medlemskap och räknar med att kommissionen snart kommer att utarbeta ett yttrande och en rekommendation om denna ansökan och att Island, mot bakgrund av att landet har en väletablerad demokratisk tradition och i stor utsträckning anpassat sin lagstiftning till EU:s regelverk, inom kort ska kunna uppnå status som kandidatland. Parlamentet anser emellertid att Islands dokumenterade historia i fråga om att genomföra sina skyldigheter inom ramen för avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör utgöra en viktig del av kommissionens utvärdering. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att öppna ett delegationskontor i Reykjavik redan under det första halvåret av 2010. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla en funktionell och konsekvent modell för de nya EU-delegationerna i utvidgningsområdet och samtidigt bevara enhetligheten i EU:s insatser efter det att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder inrättats, särskilt om denna avdelning inte får behörighet i fråga om utvidgningspolitiken. 30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de berörda länderna.
| ||||||||||||||||||
| Avskaffande av våld mot kvinnor |
| |||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av föreskrifterna i FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om undertryckande av människohandel och utnyttjande av prostituering av andra, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och dess fakultativa protokoll samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, – med beaktande av FN:s övriga instrument om våld mot kvinnor, såsom förklaringen och åtgärdsprogrammet från Wien den 25 juni 1993, antagna av Världskonferensen om mänskliga rättigheter (A/CONF.157/23), förklaringen av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor (A/RES/48/104), FN:s generalförsamlings resolutioner av den 12 december 1997 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor (A/RES/52/86), av den 18 december 2002 om att arbeta för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl (A/RES/57/179) och av den 22 december 2003 om avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet (A/RES/58/147), rapporterna från de särskilda rapportörerna om våld mot kvinnor hos FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt av den allmänna rekommendation nr 19 som antogs av kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (elfte sessionen, 1992), – med beaktande av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995 samt av parlamentets resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplattformen från Peking(1) och den 10 mars 2005 om uppföljningen av den fjärde internationella kvinnokonferensen – handlingsplattform (Peking+10)(2), – med beaktande av rapporten av den 6 juli 2006 från FN:s generalsekreterare, med titeln "In-depth study on all forms of violence against women" - (A/61/122/Add.1), – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2006 om förstärkta insatser för avskaffande av allt slags våld mot kvinnor (A/RES/61/143), – med beaktande av resolution 2003/45 från FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna av den 23 april 2003 om avskaffande av våld mot kvinnor (E/CN.4/RES/2003/45), – med beaktande av Interparlamentariska unionens resolution om parlamentens roll för att bekämpa våld mot kvinnor, antagen av de den 114:e församlingen den 12 maj 2006, – med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om behovet av en kampanj i hela Europa för nolltolerans av våld mot kvinnor(3), – med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder(4), – med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse(5), – med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU(6), – med beaktande av frågorna av den 1 oktober 2009 till rådet (O-0096/2009, B7-0220/2009) och kommissionen (O-0097/2009 - B7-0221/2009) om avskaffande av våld mot kvinnor, – med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. I FN:s handlingsplattform från Peking definierades våld mot kvinnor såsom varje könsbaserad våldshandling som leder eller sannolikt kommer att leda till att kvinnor åsamkas skada eller lidande av fysiskt, sexuellt eller psykiskt slag, inberäknat hot om sådana handlingar samt tvång eller godtyckligt frihetsberövande. B. I FN:s handlingsplattform från Peking slogs fast att våld mot kvinnor är ett utslag av att makten historiskt sett varit ojämlikt fördelad mellan män och kvinnor, så att männen kommit att dominera över kvinnorna och diskriminera dem och kvinnorna inte kunnat göra fullständiga framsteg. C. Det våld som män utövar mot kvinnor är inte bara ett folkhälsoproblem utan också en fråga om bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och inom detta område är EU behörigt att vidta åtgärder. D. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer och erkänns i EG-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. E. Det våld som män utövar mot kvinnor innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till liv, rätten till säkerhet, rätten till människovärde, rätten till fysisk och psykisk integritet och rätten till sexuell och reproduktiv valfrihet och hälsa. F. Det våld som män utövar mot kvinnor hindrar kvinnorna att delta i samhällslivet, det politiska och offentliga livet och arbetslivet och kan leda till marginalisering och fattigdom för kvinnor. G. Våldet mot kvinnor kan i sin värsta form leda till att kvinnor mördas. H. Våldet mot kvinnor är kopplat till våld mot barn och påverkar deras psykiska tillstånd och livssituation. I. Våld mot mödrar påverkar direkt och indirekt deras barn och har långsiktiga negativa konsekvenser för barnens emotionella och psykiska hälsa, och kan skapa en kretsgång av våld och övergrepp som överförs från generation till generation. J. Att kvinnor utsätts för våld av män i hemmet är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och i hela världen. Det drabbar offer och förövare oberoende av ålder, utbildning, inkomster eller ställning i samhället och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i vårt samhälle. K. Våldet mot kvinnorna tar sig olika uttryck i olika kulturer och traditioner, och kvinnlig könsstympning, så kallade hedersbrott och tvångsäktenskap är en realitet inom EU. L. Under krig, väpnade konflikter, återuppbyggnaden efter konflikter och ekonomiska, sociala och/eller finansiella kriser blir kvinnor mer utsatta, både individuellt och kollektivt, för våld som utövas av män. Sådana händelser bör inte tas som förevändning för att tolerera våld som utövas av män. M. Kvinnohandel för sexuella och andra ändamål innebär en grundläggande kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och skadar både de enskilda offren och samhället i stort. N. Att prostitution tolereras i Europa ökar både kvinnohandeln till Europa för sexuella ändamål och sexturismen. O. Inom EU görs det ingen regelbunden insamling av jämförbara uppgifter om olika slag av våld mot kvinnor, och därför blir det svårt att bedöma hur omfattande detta fenomen faktiskt är och finna lämpliga lösningar på problemet. P. Ett alarmerande stort antal kvinnor är offer för könsbaserat våld. Q. Den ofta förvridna och objektifierande mediebilden av kvinnan undergräver respekten för mänsklig värdighet. R. Att kvinnliga offer inte anmäler våld bottnar, förutom ekonomiskt beroende (vilket ofta är fallet för kvinnor), också i hög grad i samhällskulturen och i föreställningen att mäns våld mot kvinnor är en privatsak eller att kvinnorna ofta får skylla sig själva för att de råkat ut för sådant våld. S. Kvinnor låter ofta bli att anmäla det våld som män utövar mot dem, något som har sin grund i svårfångade psykologiska, ekonomiska, sociala och kulturella skäl av olika slag och ibland i att de saknar förtroende för polisen, rättsväsendet, socialtjänsten och sjukvården. T. Parlamentet har ofta efterlyst att det ska inrättas ett europeiskt år för avskaffande av alla former av våld mot kvinnor. U. FN har utlyst den 25 november till Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor och i december 2009 kommer Europaparlamentet att hålla ett internationellt seminarium om bekämpning av våld mot kvinnor. V. Man måste absolut få till stånd en heltäckande rättsakt för bekämpning av alla former av våld mot kvinnor i Europa, inbegripet kvinnohandeln. 1. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förbättra den nationella lagstiftningen och politiken mot alla former av våld mot kvinnor, framför allt genom att utveckla helomfattande nationella handlingsplaner mot våld mot kvinnor, utgående från en undersökning av vilka konsekvenser våldet mot kvinnor får för jämställdheten samt från medlemsstaternas i internationella fördrag föreskrivna skyldigheter att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor, inbegripet konkreta åtgärder mot mäns våld och för skydd av offren och lagföring av förövarna. 2. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med hjälp av lämpliga program och finansiering på nationell nivå stödja de ideella organisationer och föreningar som erbjuder kvinnliga våldsoffer skydd och psykiskt stöd, inte minst för att de ska kunna komma ut på arbetsmarknaden igen för att till fullo återvinna sin personliga värdighet. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet presentera en riktad och mer konsekvent plan för EU:s politik mot alla former av våld mot kvinnor, enligt vad som formulerades i kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 med titeln "En färdplan för jämställdhet 2006-2010" (KOM(2006)0092). Kommissionen bör också i sin handlingsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män för 2011–2016 ta med åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor, utöver konkreta åtgärder mot alla former av våld och åtgärder för att skydda offren och lagföra förövarna samt se till att en analys görs inom samtliga politikområden av vilka konsekvenser mäns våld mot kvinnor får för jämställdheten. EU-institutionerna och medlemsstaterna bör reagera på ett samordnat, engagerat och konsekvent sätt för att utrota sådant våld. 4. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka alternativet att anta nya åtgärder för bekämpning av våld mot kvinnor. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna en särskild högnivåkonferens med företrädare för politiska organ, civilsamhället och sociala och institutionella organisationer, för att bidra till arbetet med att ta fram en mer konsekvent politik mot våld mot kvinnor. 6. Europaparlamentet uppmanar EU att garantera alla våldsoffer rätt till hjälp och stöd, också sådana som råkat ut för människohandel, oavsett offrens nationalitet, samt skydd åt sådana kvinnliga offer för våld i hemmet vilkas rättsliga ställning kan bero av deras partner. 7. Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta mekanismer för att se till att en analys av människohandeln ur jämställdhetsperspektiv görs i samband med alla lagar och politiska åtgärder som syftar till att förhindra och bekämpa människohandel. Dessutom bör EU med hjälp av förebyggande åtgärder, såsom sanktioner, undervisning och kampanjer för ökad medvetenhet, ta itu med de grundläggande orsakerna till våldet. 8. Europaparlamentet påminner om att man fortfarande väntar på resultaten av kommissionens undersökning om lagstiftning mot könsbaserat våld och våld mot kvinnor. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa kvinnliga våldsoffers faktiska tillgång till rättsligt bistånd och till skydd, oavsett kvinnans nationalitet och deltagande i polisutredningen. 10. Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att skapa en tydlig rättslig grund för bekämpning av alla former av våld mot kvinnor, inbegripet kvinnohandel. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja arbeta på ett förslag till ett heltäckande direktiv om åtgärder för att förhindra och bekämpa alla former av våld mot kvinnor. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att angripa orsakerna till våldet mot kvinnor, inte minst genom förebyggande åtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om de olika formerna av våld mot kvinnor. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra gemensamma insatser, inbegripet. kampanjer för att informera och höja allmänhetens medvetenhet om våld i hemmet, strategier för att med hjälp av undervisning och massmedier förändra den stereotypa bilden av kvinnans ställning i samhället samt främja utbyte av bästa praxis. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att internationellt ta upp våldet mot kvinnor och den könsrelaterade dimensionen av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, framför allt i samband med bilaterala associationsavtal och internationella handelsavtal, både sådana som redan gäller och sådana som håller på att förhandlas fram. 15. Europaparlamentet beklagar i det här sammanhanget att det inte finns någon meningsfull jämställdhetsdimension i de obligatoriska hållbarhetskonsekvensbedömningar som görs innan sådana avtal ingås, och ännu mindre någonting om sexuellt våld och inte heller någon uppsättning verktyg för bedömning av jämställdhetskonsekvenserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt komma med förslag till en lösning på detta problem. 16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till den särskilda situationen för vissa grupper av kvinnor som är särskilt utsatta för våld, såsom kvinnor som tillhör minoriteter, invandrarkvinnor, kvinnliga flyktingar, fattiga kvinnor på landsbygden eller i isolerade samhällen, kvinnor i fängelse eller andra institutioner samt flickor, lesbiska kvinnor, funktionshindrade kvinnor och äldre kvinnor. 17. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stärka sina förebyggande åtgärder mot könsrelaterat våld bland ungdomar med hjälp av riktade utbildningsinsatser och förbättrat samarbete mellan de olika grupper och miljöer som berörs av detta fenomen, såsom familjer, skolor, den offentliga sfären och medierna. 18. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att ta upp den internationella dimensionen av våldet mot kvinnor i sitt arbete med företagens sociala ansvar, framförallt då det handlar om europeiska företag som har verksamhet i industriella frizoner för tillverkning för export. 19. Europaparlamentet betonar vikten av en adekvat utbildning för alla som arbetar med kvinnor som fallit offer för mäns våld, inklusive representanter för de rättsvårdande myndigheterna, särskilt polisen, domstolarna, socialtjänsten, sjukvården, tillhandahållare av juridiska tjänster, arbetsförmedlingar samt arbetsgivare och fackföreningar. 20. Europaparlamentet uppmanar till inrättningen av mekanismer som kan göra det lättare för kvinnor som fallit offer för könsbaserat våld eller nätverk för människohandel att få gratis juridiskt bistånd, så att de kan hävda sina rättigheter i hela EU. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av att förbättra samarbetet mellan yrkesutövare inom rättsväsendet och utbytet av bästa praxis inom kampen mot diskriminering och könsbaserat våld och att finna metoder för att få bort hindren för erkännande av rättsliga dokument i andra medlemsstater, inklusive domar avseende könsbaserat våld och domstolsförelägganden mot våldsamma män. 21. Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater har inrättat domstolar som arbetar med våld mot kvinnor, och uppmanar medlemsstaterna att gå vidare med detta initiativ. 22. Europaparlamentet begär att det inom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) läggs stor vikt vid uppgifter om könsbaserat våld. 23. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa ett sammanhängande system för insamling av statistik om våld mot kvinnor, särskilt om våld mot minderåriga, som också inkluderar mord som begåtts mot bakgrund av våld i hemmet eller i nära relationer. Detta system bör införas i nära samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet för att få in jämförbara uppgifter om våld mot kvinnor i hela Europeiska unionen. 24. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna att sexuellt våld mot kvinnor och våldtäkt, även inom äktenskapet och informella intima förbindelser och/eller begånget av manliga släktingar, är en straffbar handling när offret inte har gett sitt medgivande, och se till att sådana brott automatiskt leder till åtal. Medlemsstaterna måste förkasta kulturbetingade eller traditionellt eller religiöst betingade sedvänjor eller traditioner såsom förmildrande omständigheter i samband med våld mot kvinnor, inklusive så kallade hedersbrott och kvinnlig könsstympning. 25. Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder som syftar till att erkänna sexuellt våld inom parrelationen, särskilt inom äktenskapet, som ett brott. Medlemsstaterna uppmanas att granska resultaten av dessa åtgärder i syfte att främja ett utbyte av bästa praxis på europeisk nivå. 26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att sätta stopp för kvinnlig könsstympning. Invandrare som bor i gemenskapen bör vara medvetna om att kvinnlig könsstympning utgör ett allvarligt angrepp på kvinnors hälsa och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att antingen tillämpa särskilda lagbestämmelser om kvinnlig könsstympning eller anta sådan lagstiftning och att åtala alla personer som utför kvinnlig könsstympning. 27. Europaparlamentet uppmanar EU att garantera rätten till hjälp och stöd för alla offer för mäns våld mot kvinnor. 28. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ofördröjligen undersöka de mycket allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts mot romska kvinnor, bestraffa förövarna och ge de tvångssteriliserade adekvat ersättning. 29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och FN:s generalsekreterare.
| ||||||||||||||||||||
| För en politisk lösning beträffande piratverksamhet utanför Somalias kust |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Somalia, – med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om kapningar till sjöss(1), – med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om det rutinmässiga dödandet av civila i Somalia(2), – med beaktande av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 27 juli 2009 (12354/2009) och den 17 november 2009 (15914/2009), – med beaktande av rådets beslut 2008/918/Gusp av den 8 december 2008 om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust(3) (Operation Atalanta), – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner S/RES1814 (2008), 1816 (2008), 1838 (2008), 1846 (2008), 1851 (2008), 1863 (2009) och 1972 (2009), – med beaktande av skriftväxlingen mellan Europeiska unionen och Kenyas regering om villkoren för överföringen av personer som misstänks ha begått piratdåd och som kvarhålls av den EU-ledda sjöstridsstyrkan (Eunavfor), liksom av beslagtagen egendom i Eunavfors besittning, från Eunavfor till Kenya och om behandlingen av dem efter denna överföring, – med beaktande av den skriftväxling som avslutades den 30 oktober 2009 mellan EU och Republiken Seychellerna om överföring till Seychellerna av personer som gripits inom Atalantas insatsområde misstänkta för piratdåd och väpnade rån, – med beaktande av de riktlinjer som parterna i fredsavtalet från Djibouti enades om den 25 november 2008, framför allt inrättandet av en samlingsregering och ett parlament i Somalia där alla parter får delta, – med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. De återuppblossade stridigheterna mellan rebellerna i de islamiska domstolarnas förbund (UIC) och den federala övergångsregeringen samt trupper från Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) har lett till ökad instabilitet och förluster av människoliv i Somalia. B. Det internationella samfundet respekterar Somalias suveränitet, territoriella integritet, politiska oberoende och odelbarhet. C. Somalia har inte haft någon fungerande regering sedan Siyad Barres regim störtades 1991. Sedan dess har den politiska situationen präglats av anarki, stridigheter mellan olika klaner och banditverksamhet. D. Den försämrade säkerhetssituationen i Somalias huvudstad Mogadishu har gjort nationella och internationella icke-statliga organisationer oförmögna att hejda den allt värre humanitära katastrofen och reagera på nödlägen. E. Omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter och brott mot internationell humanitär rätt, särskilt tortyr och annan misshandel, våldtäkt, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga gripanden och attacker mot civila, journalister och människorättsaktivister samt civil infrastruktur, fortsätter att utföras av alla parter i konflikten i Somalia. F. Det utdragna inbördeskriget i Somalia och dess följder för freds- och försoningsprocessen i landet, liksom för säkerheten och stabiliteten på hela Afrikas horn, är en stor källa till oro. G. Piratangreppen har fram till helt nyligen inte enbart riktats mot handelsfartyg utan också mot Världslivsmedelsprogrammets fartyg, fiskefartyg och turistbåtar. H. Sjöröveriet beror delvis på – men föder också – våld och politisk instabilitet i Somalia och utlöser en kedjereaktion för resten av Afrikas horn, med åtföljande konsekvenser för den somaliska civilbefolkningen i form av utsatthet för hot, utebliven utveckling samt avbrott i livsmedelsbiståndet och andra humanitära insatser. I. Den 8 december 2008 beslutade rådet att inleda EU:s ovannämnda första militära insats till sjöss någonsin, Eunavfor Atalanta, som en del av EU:s omfattande insatser på Afrikas horn, med uppdraget att avvärja, förebygga och bekämpa piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust samt bidra till att skydda handelsfartyg, särskilt Världslivsmedelsprogrammets fartyg med livsmedelsbistånd till fördrivna personer i Somalia. J. Sedan december 2008 har Eunavfor Atalanta gett ett viktigt skydd åt 50 skepp från Världslivsmedelsprogrammet som har levererat omkring 300 000 ton livsmedel, vilket direkt har kommit 1,6 miljoner somalier till nytta. K. Vid det ovannämnda mötet i rådet (yttre förbindelser) den 27 juli 2009 beslutade rådet att intensifiera EU:s engagemang för fred och utveckling i Somalia, i nära samarbete med alla relevanta aktörer, särskilt FN och Afrikanska unionen. I detta syfte har rådet undersökt möjligheter för EU att medverka i internationella insatser, inbegripet på säkerhetsområdet. L. Vid det ovannämnda mötet i rådet (yttre förbindelser) den 17 november 2009 godkände rådet ett krishanteringskoncept om ett möjligt uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) som skulle bidra till utbildningen av 2 000 medlemmar av säkerhetsstyrkorna under den federala övergångsregeringen i Somalia. M. Sjöröveri har blivit en lukrativ verksamhet där mycket höga lösesummor utkrävs för tillfångatagna personer, och moderna pirater använder mer avancerade metoder, är mycket välbeväpnande, har en tydlig strategi och kan snabbt anpassa sig till en ny taktik. N. Detta långsiktiga stöd från internationella partner kommer att bli verkningslöst om inte säkerhetsläget stabiliseras. O. Rebellerna i UIC har uteslutit all politisk kontakt och försoning för fred med utgångspunkt i fredsavtalet från Djibouti, där ramen för en varaktig politisk lösning i Somalia fastställs. P. Den militära personal som deltar i insatsen får Eunavfor Atalanta gripa, kvarhålla och överföra personer som misstänks ha begått piratdåd eller väpnade rån i de områden där insatsen pågår. De misstänkta kan åtalas av en EU-medlemsstat eller av Kenya, enligt det avtal som undertecknades med EU den 6 mars 2009 och enligt vilket de kenyanska myndigheterna gavs rätten att åtala. Q. Enligt en rapport från FN:s miljöprogram har det förekommit många olagliga transporter av läckande giftigt avfall som har dumpats utanför Somalias kust, utan minsta hänsyn till lokalbefolkningens hälsa eller till bevarandet av miljön. 1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning som begås av alla parter i konflikten i Somalia. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på fientligheterna och uppmanar alla väpnade grupper att genast lägga ner vapnen och inleda en uppriktig och bred dialog med den federala övergångsregeringen. Parlamentet uppmanar alla stridande grupperingar att avhålla sig från urskillningslösa angrepp på civila och efterlyser en oberoende panel som utreder krigsförbrytelser och människorättskränkningar. 2. Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till den federala övergångsregeringen, som leds av president Sheikh Sharif Sheikh Ahmed, och presidentens löfte att hålla fast vid de principer som fastställts i fredsavtalet från Djibouti, inbegripet en anda av försoning och en strävan efter en politisk process där alla parter medverkar. Parlamentet fördömer de väpnade angreppen mot den federala övergångsregeringen, liksom mot FN och icke-statliga organisationer. 3. Europaparlamentet påminner om att världssamfundet och alla parter i den nuvarande konflikten har ett ansvar att skydda civilbefolkningen, möjliggöra biståndet samt att respektera det humanitära handlingsutrymmet och hjälparbetarnas säkerhet. Därför kräver parlamentet att man omedelbart skapar förutsättningar för att kunna bemöta den humanitära katastrofen i Somalia på lämpligt sätt. 4. Europaparlamentet konstaterar med stor tillfredsställelse att Eunavfor Atalanta fortsätter att bidra framgångsrikt till sjöfartssäkerheten utanför Somalias kust genom att skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg med bistånd till Somalia, fartyg med livsviktiga leveranser till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) och andra utsatta fartyg. Parlamentet uppmanar rådet att förlänga insatsen med ytterligare ett år efter det att det nuvarande mandatet löper ut den 12 december 2009. Parlamentet stöder en eventuell utökning av insatszonen söderut, beroende på piraternas aktivitet, men understryker att en sådan utökning inte bör påverka huvudmålet för uppdraget, nämligen att skydda Världslivsmedelsprogrammets konvojer och andra utsatta fartyg som handelsflottan och fiskefartyg. 5. Europaparlamentet understryker att sjöröveriet på det öppna havet utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och mot leveranserna av livsmedelsbistånd i en redan kritisk humanitär situation. 6. Europaparlamentet understryker att man bara kan nå framgång i kampen mot sjöröveriet om man angriper roten till problemet, som finns på land och utgörs av fattigdomen och en stat som brutit samman. Det enda sättet att utrota sjöröveriet är att åstadkomma fred, utveckling och statsbyggande i Somalia. 7. Europaparlamentet anser att den säkerhetsstrategi som tillämpas inom Eunavfor Atalanta måste äga företräde och även stärkas när det gäller de medel som används av de utplacerade styrkorna så länge man inte har nått en politisk lösning inom världssamfundet på problemet med Somalias bristande trovärdighet som stat. 8. Europaparlamentet uppmanar därför rådet att undersöka möjligheten att sätta in en ny småskalig ESFP-insats, parallellt med Eunavfor Atalanta, som kan bidra till utbildningen av den federala övergångsregeringens säkerhetsstyrkor. På så sätt skulle konsekvensen säkras för befintliga initiativ från bland annat Frankrike i Djibouti och från Uganda inom Amisoms utbildningsprogram. I samband med detta välkomnar parlamentet medlemsstaternas godkännande den 17 november 2009 av krishanteringskonceptet om en möjlig ny ESFP-insats för Somalia men vidhåller att antagandet av konceptet inte på något sätt får innebära att man tar ställning till beslutet om att inleda ett uppdrag, vilket endast kan fattas efter en mer ingående undersökning av läget på plats, då man kontrollerar att mänskliga rättigheter respekteras, löner betalas ut, utrustning tillhandahålls och att de utbildade säkerhetsstyrkorna integreras i stats- och ledningsstrukturerna, så att de inte vänder sig mot den regering som de ska skydda när de väl har återvänt. 9. Europaparlamentet beklagar att 35 till 40 procent av fartygen i området inte är registrerade i den centrala samordningsenheten för sjöfartssäkerheten, vilket innebär att dessa besättningar inte är informerade om de specifika säkerhetshoten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att alla deras fartyg registreras. Parlamentet uppmanar samtliga fartyg att följa rekommendationerna från Eunavfor Atalanta för att säkerställa största möjliga säkerhet och därmed minska risken för angrepp eller kapningar. 10. Europaparlamentet oroar sig för att ett svagt förhållningssätt gentemot de somaliska piraternas krav riskerar, om de nödvändiga tvångsåtgärderna inte genomförs, att motverka sitt syfte och få oönskade effekter i framtiden genom att ge näring åt nytt sjöröveri i området. 11. Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för Amisom, med tanke på dess avgörande roll i fredsprocessen. Parlamentet insisterar på att ett vidare engagemang tillsammans med Afrikanska unionen och Amisom måste omfatta ett fastställande av de mest akuta behoven och eventuellt ytterligare stöd från EU:s sida för att Amisom ska kunna utveckla den kapacitet som krävs för dess uppdrag. 12. Europaparlamentet uppmanar världssamfundet, och särskilt EU, att öka anslagen för det humanitära biståndet till internflyktingar och människor i nöd. 13. Europaparlamentet anser att det kommer att främja den nationella försoningsprocessen om somaliska kvinnoorganisationer och civilsamhället deltar. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att utbilda besättningsmän och fiskare i hanteringen av situationer med gisslantagande. 15. Europaparlamentet kräver en strikt och förnyad tillämpning och kontroll av det vapenembargo mot Somalia som infördes av FN 1992 och som i ytterst liten utsträckning respekteras. De som bryter mot vapenembargot mot Somalia måste stå till svars för detta. 16. Europaparlamentet uppmanar FN och Europeiska kommissionen att fullt ut undersöka fallen med avfallsdumpning och illegalt fiske utanför Somalias kust, att fastställa vem som är ansvarig på alla nivåer, att stödja försöken att ställa de ansvariga för dessa brott inför rätta och att se till att fullständigt åtgärda miljöföroreningarna. 17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionens generalsekreterare, FN och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (IGAD), presidenten i den federala övergångsregeringen i Somalia, Etiopiens regering samt det panafrikanska parlamentet.
| ||||||||||||||
| Rökfria miljöer |
| |||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4, andra stycket, – med beaktande av kommissionens förslag av den 30 juni 2009 till rådets rekommendation om rökfria miljöer (KOM(2009)0328), – med beaktande av kommissionens grönbok av den 30 januari 2007 med titeln "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå" (KOM(2007)0027), – med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2007 om grönboken "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå"(1), – med beaktande av sina resolutioner av den 23 februari 2005 om "Den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010"(2), och av den 4 september 2008 om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004-2010(3), – med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO:s) ramkonvention om tobaksreglering från 2003, särskilt artikel 8 (skydd mot exponering för tobaksrök) och artikel 14 (krav på åtgärder för minskat tobaksberoende och rökavvänjning), – med beaktande av WHO:s europeiska strategi för rökavvänjningsåtgärder från 2004, – med beaktande av WHO:s policyrekommendationer om skydd mot passiv rökning från 2007, – med beaktande av FN:s barnkonvention, – med beaktande av rådets uttalande om rökfria miljöer, – med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Rökning är den enskilt största påverkbara dödsorsaken och ligger bakom över en halv miljon dödsfall per år i EU(4); B. Uppskattningsvis 25 procent av alla cancerrelaterade dödsfall och 15 procent av alla dödsfall i EU kan hänföras till rökning(5). Enligt en försiktig uppskattning avled 7 300 vuxna (varav 2 800 icke-rökare) i EU 2002 pga. passiv rökning på arbetsplatsen. Ytterligare 72 000 dödsfall bland vuxna (varav 16 400 icke-rökare) kunde kopplas till rökning och passiv rökning i hemmet(6). C. Enligt en undersökning från mars 2009 (Eurobarometern) är 70 procent av befolkningen i EU icke-rökare och en stor majoritet förordar ett rökförbud på alla offentliga platser (t.ex. på arbetsplatser, restauranger, barer och pubar). D. Trots att det är uppenbart att barn är särskilt sårbara för passiv rökning är den forskning som uttryckligen fokuserar på barn och långvarig och systematisk exponering för rökning inte tillräcklig eller tillgänglig och en studie med relevanta uppgifter skulle kunna genomföras effektivare på EU-nivå och vore dessutom att föredra framför 27 olika studier i 27 olika medlemsstater. E. Exponering för rökning, även kallat passiv rökning, är en viktig medverkande orsak till dödsfall, sjukdom och funktionshinder i EU. F. Tobaksrök är en komplex giftblandning som består av mer än 4 000 gaser och enskilda beståndsdelar, varav 69 kända cancerframkallande ämnen och många gifter. G. WHO:s internationella organ för cancerforskning har klassificerat passiv rökning som en orsak till cancer hos människor. H. Det finns ingen säker nivå för exponering för passiv rökning. Alla människor har rätt till en hög hälsoskyddsnivå och bör skyddas från att utsättas för passiv rökning. Barn är särskilt känsliga för tobaksrök. I. Rökare är mer hemma från arbetet pga. kortare eller längre sjukdom än icke-rökare och människor som slutat röka, vilket bidrar ytterligare till rökningens stora kostnad för den enskilde, arbetsgivare, företag och ekonomin i stort. J. Barn kan inte själva ge sitt medgivande till att utsättas för tobaksrök i slutna lokaler och har rätt att skyddas och slippa skadas av handlingar som är inverkar negativt på deras hälsa. K. Passiv rökning under graviditeten kan medföra ökad risk för missbildningar, missfall, dödfödda barn och för tidig förlossning, mindre foster, mindre huvudomkrets och lägre födelsevikt, och det finns ett samband mellan passiv rökning och öroninflammation, nedsatt lungfunktion, astma och plötslig spädbarnsdöd. L. Införandet av åtgärder för att åstadkomma rökfria miljöer har visat sig leda till en övergripande förbättring av arbetsvillkoren och en minskning av sjukdomar med koppling till rökning, t.ex. akuta hjärtbesvär, andningssvårigheter och hjärtinfarkt. M. Rökningens kostnader för sjukvårdssystemen betalas av befolkningen i sin helhet och inte av dem som är ansvariga för att de uppkommit. N. EU och 26 av EU:s 27 medlemsstater har redan undertecknat och ratificerat WHO:s ramkonvention om tobaksreglering (FCTC). I ingressen till WHO:s stadga anges att högsta möjliga hälsonivå är en grundläggande rättighet som omfattar alla människor. O. Artikel 8 i FCTC skapar en juridisk skyldighet för undertecknarna av konventionen att anta och genomföra åtgärder på områden som omfattas av befintlig nationell jurisdiktion i enlighet med nationell lagstiftning och att på andra nivåer aktivt främja antagande och genomförande av effektiva åtgärder för att skydda människor från att utsättas för passiv rökning på alla arbetsplatser inomhus, offentliga färdmedel och allmänna platser inomhus och andra offentliga platser, i tillbörliga fall. P. Parlamentet har uppmanat medlemsstaterna att senast i oktober 2009 införa ett allmänt rökförbud på samtliga slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där mat och dryck serveras, och i samtliga offentliga lokaler och kollektiva färdmedel i EU. Q. Den nationella lagstiftningen skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna. 1. Europaparlamentet beklagar att ordförandeskapet beslutade att anta rådets rekommendation utan parlamentets yttrande. 2. Europaparlamentet beklagar att bristen på heltäckande lagstiftning om rökfria miljöer i merparten av medlemsstaterna (särskilt inom hotell och restaurang) leder till orättvisor mellan olika yrkes- och socialgrupper mot bakgrund av att restauranganställda löper tre gånger så stor risk att utsättas för tobaksrök mer än fem timmar om dagen än kontorsanställda. 3. Europaparlamentet påpekar att parlamentet konsekvent har förordat hårdare åtgärder för att bekämpa rökningen och minska risken för unga att utsättas för passiv rökning. 4. Europaparlamentet framhåller de mycket skadliga effekter som passiv rökning har, de speciella effekter som exponering för skadliga ämnen kan ha under den känsliga tid som barndomen utgör, och det faktum att barn inte har någon juridisk möjlighet att ge sitt godkännande till att utsätta sig för systematisk och långvarig exponering för rökiga miljöer. 5. Europaparlamentet framhåller att olika nationell lagstiftning leder till stora skillnader i skydd mot exponering för passiv rökning mellan medlemsstaterna. 6. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man i den befintliga lagstiftningen om förbud mot rökning i medlemsstaterna respekterar principen om lika behandling av olika typer av inrättningar i restaurangsektorn, samtidigt som man garanterar rättslig säkerhet. 7. Europaparlamentet välkomnar att EU aktivt utarbetar en övergripande policy för tobaksreglering som karaktäriseras av lagstiftningsåtgärder, stöd till förebyggande av rökning och rökavvänjning, tobaksregleringsåtgärder på en rad andra gemenskapsområden, och upprättande av EU som en viktig aktör på området tobaksreglering på global nivå. 8. Europaparlamentet välkomnar EU:s beredvillighet att bekämpa tobaksförbrukningen, och den nya samordningen av EU:s åtgärder. 9. Europaparlamentet framhåller att man med bindande lagstiftning utifrån artiklarna 137 och 152 i fördraget skulle kunna åstadkomma en minskning av förekomsten av passiv rökning och de hälsomässiga och ekonomiska kostnader som är kopplade till passiv rökning. Parlamentet erkänner dock att dessa artiklar inte direkt avser de särskilda problem som gäller barn. 10. Europaparlamentet betonar att endast ett totalt rökförbud på alla slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där man serverar mat och dryck, och i alla offentliga lokaler och i kollektivtrafiken, kan skydda de anställdas och icke-rökarnas hälsa och göra det avsevärt mycket lättare för rökare att sluta. 11. Europaparlamentet välkomnar den åtgärd som vidtagits av de medlemsstater som redan har antagit effektiva åtgärder för att garantera skydd mot passiv rökning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att införa bestämmelser på arbetsmiljöområdet för att skydda icke-rökarna och att öka de fortsatta ansträngningarna för att skydda icke-rökarna. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om de kostnader som uppstår för de nationella sjukvårdssystemen och EU:s ekonomi på grund av rökning och exponering för tobaksrök. 13. Europaparlamentet föreslår att rådet rekommenderar att medlemsstaterna upprättar en dialog och samråd med samtliga relevanta aktörer i enlighet med genomföranderiktlinjerna för FCTC som antogs vid partskonferensen för FCTC 2009, för att säkerställa stöd från alla aktörer för genomförandet av de nationella tobaksregleringsstrategierna och programmen. 14. Europaparlamentet uppmanar åter kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av direktiv 2001/37/EG(7) om tobaksprodukter, inbegripet åtminstone de ändringar som fanns med i parlamentets ovannämnda resolution av den 24 oktober 2007. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en heltäckande studie om effekterna av långvarig och systematisk exponering av barn för passiv rökning i deras närmiljö. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda både den föreslagna rådsrekommendationen och goda exempel från medlemsstaterna som en grund för att formulera riktlinjer för genomförandet av artikel 14 i FCTC (krav på åtgärder för minskat tobaksberoende och rökavvänjning), som ska antas vid nästa konferens med parterna till FCTC. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta genomföra stödåtgärder på EU-nivå, t.ex. upplysning i form av information på förpackningar som innehåller tobaksprodukter, i samordning med nationella informationskampanjer för att motverka rökning. 18. Europaparlamentet menar att det är av avgörande betydelse att kommissionen i likhet med åtgärderna för kampanjen "Ett tobaksfritt Europa" samarbetar nära med medlemsstaterna och använder sig av nya medel för att bekämpa olika typer av smuggling och förfalskning av tobaksprodukter, främst på Internet, med tanke på den akuta och ökade fara som dessa produkter utgör för konsumenternas hälsa. 19. Europaparlamentet påminner om behovet av kraftfulla åtgärder för att åstadkomma heltäckande och korrekt övervakning och genomförande. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som redan har ratificerat FCTC att genomföra dess rekommendationer i enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 8 i FCTC, och att rapportera till kommissionen två gånger per år om hur genomförandet fortskrider. 20. Europaparlamentet påminner åter talmannen och presidiet om deras skyldighet att vara en förebild för medlemsstaterna och uppmanar dem att besluta om rökförbud, utan undantag, i alla parlamentets lokaler, med omedelbar verkan. Parlamentet efterlyser en strikt tillämpning av detta förbud. 21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och WHO.
| ||||||||||||||||||||||
| Ratificeringen och genomförandet av de uppdaterade ILO-konventionerna |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av de konventioner som Internationella arbetsorganisationen (ILO) klassificerat som uppdaterade, – med beaktande av ILO:s deklaration av den 10 juni 2008 om social rättvisa för en rättvis globalisering, – med beaktande av ILO:s globala sysselsättningspakt av den 19 juni 2009, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 om en förnyad social agenda (KOM(2008)0412), – med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om en förnyad social agenda(1), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2004 med titeln "Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla" (KOM(2004)0383), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 med titeln "Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen" (KOM(2006)0249), – med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols AETR-relaterade dom i mål C-45/07, kommissionen mot Grekland(2), avseende medlemsstaternas externa behörighet, – med beaktande av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, – med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Grundläggande värden som frihet, mänsklig värdighet, social rättvisa, social trygghet och jämlikhet är oundgängliga delar av en hållbar ekonomisk och social utveckling. B. I den rådande globala ekonomiska krisen och arbetslöshetskrisen är dessa principer än mer relevanta. C. Sedan 1919 har ILO byggt upp och utvecklat ett system med internationella normer för arbetslivet, vilket täcker ett brett spektrum av ämnen såsom arbete, anställning, social trygghet, socialpolitik och tillhörande människorättsfrågor. D. Det måste råda överensstämmelse mellan EU:s interna och externa politik. 1. Europaparlamentet välkomnar de konventioner som ILO har klassificerat som uppdaterade efter trepartssamarbetet inom ILO mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringar. 2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de tunga sociala argumenten för att ratificera och genomföra de konventioner som ILO klassificerat som uppdaterade, i överensstämmelse med EU:s fördrag. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att exakt ange för Europaparlamentet och medlemsstaterna vilka konventioner som ingår i Europeiska unionens behörighetsområde och vilka som omfattas av subsidiaritetsprincipen. 4. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets tillträdande ordförande att inom ramen för sitt mandat göra sitt bästa för att uppmuntra medlemsstaterna att ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att anta en rekommendation till medlemsstaterna för att uppmuntra ratificering av de konventioner som ILO klassificerat som uppdaterade, och att aktivt bidra till deras genomförande, samtidigt som subsidiaritetsprincipen iakttas. 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||
| FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget, – med beaktande av sina resolutioner av den 25 oktober 2007 om stigande priser på livsmedel(1) och av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(2), – med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika(3), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(4), – med beaktande av betänkandet av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala livsmedelstryggheten(5), – med beaktande av jordbruksprognosen "Agricultural Outlook 2008–2017", utgiven av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), – med beaktande av rekommendationerna från den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar (IAASTD), – med beaktande av resultatet av den så kallade hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, – med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet, – med beaktande av slutsatserna och förklaringen från FAO:s världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning som hölls i Rom den 16–18 november 2009, – med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Europeiska unionen är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av det offentliga utvecklingsbiståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat stadigt sedan 1980-talet, och mellan 1980 och 2006 sjönk stödet från 17 procent till 3,8 procent. Mot bakgrund av det höga trycket på naturresurserna förväntas den globala efterfrågan på livsmedel fördubblas fram till 2050, och den globala livsmedelsproduktionen måste således öka. B. Den slutgiltiga förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning 2009 innehåller varken en tillräcklig analys av orsakerna till misslyckandet med att utrota hungern eller konkreta förslag för hur kampen mot hungersnöd ska intensifieras. Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder EUR per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder. C. EU är alltjämt en betydande livsmedelsproducent, men också en stor importör av jordbruksprodukter, eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande för många basjordbruksprodukter. De stigande foderpriserna medför ökade produktionskostnader, vilket riskerar att minska produktionen av animalieprodukter. D. Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan bli ett allt tydligare och vanligare kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar och den allt större skillnaden mellan produktionskostnader och konsumentpriser. E. Världens livsmedelslager har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager som hade räckt endast 57 dagar under 2007 och 40 dagar under 2008. F. Uttömda lager, till och med i EU, inverkar negativt på programmet för akut livsmedelsbistånd, som för närvarande har en mindre mängd livsmedel att dela ut. Detta problem och den globala livsmedelspriskrisen har den direkta och allvarliga konsekvensen att antalet hungrande i världen enligt FAO har stigit till en miljard 2009, vilket betyder att var sjätte person är undernärd och lider av kronisk hunger. G. Över 40 miljoner människor dör av hunger och fattigdom varje år, och var sjätte sekund dör ett barn till följd av hunger. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och har lett till ökad instabilitet i länder och regioner i hela världen. Vid 1996 års världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning åtog sig företrädare från 185 länder att halvera antalet personer som lider av hunger till 2015. Familjejordbrukare, boskapsskötare och arbetare på landsbygden utgör mer än hälften av världens befolkning och är de som främst drabbas av hungersnöd. H. Klimatförändringarna påverkar allvarligt jordbruket, bland annat har lokal jordbruksverksamhet i de fattigaste länderna drabbats av minskade skördar till följd av vattenbrist. I. Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och till mer än 80 procent i många afrikanska länder. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central betydelse för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt. Världsbanken uppskattar att tillväxt inom jordbrukssektorn är dubbelt så effektiv som tillväxt inom andra sektorer när det gäller att minska fattigdomen. J. EU tillhandahåller mer än 50 procent av världens utvecklingsbistånd, inberäknat medlemsstaternas bidrag. Detta bekräftas av de nuvarande bidragen från olika gemenskapsinstrument (kring 1,8 miljarder EUR: 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd). K. Andelen avskogad mark och jordbruksresurser som används för att producera djurfoder, kött och biomassa till agrobränslen har ökat, vilket avsevärt bidragit till världsomspännande spekulering i jordbruksvaror. 1. Europaparlamentet framhåller att fler än en miljard människor idag lider av hunger och fattigdom och att detta på ett oacceptabelt sätt ödelägger tillvaron för en sjättedel av världens befolkning. Parlamentet konstaterar att den långvariga underinvesteringen i livsmedelsförsörjning, jordbruk och landsbygdsutveckling har fått konsekvenser som nyligen har förvärrats ytterligare av bland annat livsmedelskriser samt den finansiella och ekonomiska krisen, och att de övergripande insatser som har gjorts hittills inte har lett fram till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Det behövs kollektiva åtgärder för att vända trenden och för att gradvis kunna förverkliga alla människors rätt till mat inom ramen för nationell livsmedelstrygghet. 2. Europaparlamentet framhåller att alla människor ska ha tillgång till tillräcklig, säker och näringsrik mat. Parlamentet efterlyser en värld utan hungersnöd och påpekar att man för att bekämpa hungersnöden måste införa genomgripande strategier som omfattar system för hållbara jordbruksmetoder och en hållbar livsmedelsproduktion så att utvecklingsländernas möjligheter att föda sin befolkning förbättras, och uppmanar länderna att genomföra FAO:s frivilliga riktlinjer för att gradvis förverkliga alla människors rätt till mat inom ramen för nationell livsmedelstrygghet. Parlamentet stöder också den praktiska tillämpningen av riktlinjerna utifrån principerna om deltagande, insyn och ansvarighet. Parlamentet välkomnar de åtaganden som i princip gjordes vid toppmötet i Rom, men är besviket över att specifika ekonomiska bidrag inte utlovades och att så få företrädare på hög nivå för G8-gruppen deltog i mötet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att intensifiera sina åtaganden i fråga om att uppnå millenniemål 1 (att halvera världens hunger till år 2015) och anta ett globalt mål om att utrota hungersnöd och undernäring före 2025 eller, om detta inte är möjligt, så fort som möjligt. 3. Europaparlamentet betonar den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den infördes 1962 har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och till EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen, och understryker att gemenskapsjordbruket även i framtiden måste ta på sig denna roll. 4. Europaparlamentet framhåller att priserna på jordbruksråvaror har fluktuerat kraftigt sedan 2007. Från mitten av 2007 till mitten av 2008 steg priserna kraftigt, varpå även konsumentpriserna steg kraftigt. Strax efter denna kraftiga råvaruprisökning sjönk råvarupriserna tvärt till ohållbara nivåer. Parlamentet uttrycker sin fortsatta oro för att livsmedelspriserna igen kan skjuta i höjden efter att den globala ekonomin återhämtat sig, eftersom flera av de strukturella problemen, bland annat bristen på investeringar och stor efterfrågan i vissa regioner, kvarstår. 5. Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (höjda priser för gödselmedel, frön m.m.), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom boskapsuppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser, vilket i sin tur minskar motivationen att i större utsträckning använda sig av hållbara jordbruksmetoder. Parlamentet oroar sig även över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket skulle förvärra livsmedelskrisen i Europa och i världen. 6. De senaste årens prisinstabilitet – både då prisnivåerna varit höga och då de varit låga – har gjort det särskilt svårt att trygga livsmedelsförsörjningen, och Europaparlamentet framhåller att om jordbrukarna inte får ut rimliga priser för sina produkter kommer de helt enkelt att lägga ner sin verksamhet. Parlamentet framhåller än en gång att EU:s jordbruk globalt sett står för mellan 17 procent och 30 procent av produktionen av vete, mjölk och nötkött och understryker att bevarandet av lönsamma jordbruksföretag i EU kommer att vara av yttersta vikt för livsmedelsförsörjningen i EU och i världen under de närmaste åren. 7. Europaparlamentet pekar på de långsiktiga strukturella orsakerna bakom den senaste tidens prishöjningar på jordbruksråvaror, bland annat den konstant ökande globala efterfrågan och de stadigt minskande investeringarna i produktivt jordbruk. Bland dessa faktorer har de stigande energipriserna, i synnerhet oljepriserna, haft avgörande inverkan på världens jordbruksproduktion (på grund av ökade produktions- och distributionskostnader) och på förekomsten av livsmedelskriser i fattiga länder (på grund av högre transportkostnader i dessa länder). 8. Europaparlamentet konstaterar att försörjningen av en global befolkning som beräknas uppgå till över 9 miljarder år 2050 kommer att kräva att jordbruksproduktionen stiger med 70 procent fram till dess. Parlamentet påpekar att över 860 miljoner människor i världen lider av kronisk hunger, och konstaterar att Världsbanken förutspår att de ökade livsmedelspriserna och de rådande energi- och livsmedelskriserna kommer att driva ytterligare 130–155 miljoner människor in i en djupare fattigdom jämfört med situationen 2008. 9. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör förbli en hörnsten för EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning och att den ytterligare bör anpassas så att den kan hantera problemen vad gäller att trygga livsmedelsförsörjningen på europeisk och internationell nivå. Parlamentet avråder från avveckling av marknadsstödåtgärder och ökade nedskärningar i stödutbetalningarna mot bakgrund av de kraftiga variationerna i råvarupriserna och därmed i jordbruksinkomsterna. 10. Europaparlamentet framhåller vikten av internationellt samarbete och solidaritet och av att avstå från unilaterala åtgärder som strider mot internationell rätt och FN-stadgan och som äventyrar livsmedelsförsörjningen. Parlamentet begär att det ingås välavvägda handelsavtal, eftersom de utgör en viktig åtgärd för att bemöta brister i den globala livsmedelsförsörjningen. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i de stundande förhandlingarna i Köpenhamn inkludera rättvisa finansiella mekanismer och begrepp för bördefördelning när det gäller klimatanpassningen, och att ägna särskild uppmärksamhet åt stödet för klimatvänliga jordbruksmetoder som ett enhetligt verktyg i kampen mot hungersnöd. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att vidta gemensamma åtgärder för att stoppa ytterligare försämringar av markens bördighet och en fortsatt minskning av den biologiska mångfalden, som är viktiga beståndsdelar i livsmedelsproduktionssystemet. Dessutom måste den totala effektiviteten ökas och slöseriet i de globala livsmedelskedjorna minskas. 12. Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna, och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet är medvetet om att endast en liten procentandel av den globala livsmedelsproduktionen, som i allt större utsträckning kommer från ett litet antal exportländer, verkligen saluförs på de internationella marknaderna. 13. Europaparlamentet oroas över den aktuella internationella finanskrisen som kan leda till att finansieringen till jordbrukarna minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen påverkar jordbrukssektorn och att ta upp förslag som kan säkerställa stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier. Parlamentet påpekar att livsmedelskrisen hänger nära samman med den finansiella krisen där likviditetsinjektioner från centralbankerna för att förhindra konkurser kan ha ökat de spekulativa placeringarna i råvaror. Parlamentet uppmanar Internationella valutafonden och forumet för finansiell stabilitet att utvärdera denna "sidoeffekt" och att beakta den då de föreslår allmänna motåtgärder. 14. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 är en hörnsten i EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning och att den bör spela en betydande roll inom utvecklingspolitiken, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Förutom att trygga EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken enligt parlamentets mening även medverka till att ta itu med det ökade globala behovet av livsmedel, utan att snedvrida marknaden. Parlamentet efterlyser åtgärder för att stabilisera lokala och regionala jordbrukssystem som bygger på hållbara jordbruksmetoder och som tillhandahåller strategiska livsmedelsreserver. 15. Europaparlamentet anser att snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna behövs som ett första steg för att tillfredsställa de omedelbara behoven hos dem som drabbas värst av livsmedelskrisen. Parlamentet anser att kommissionen bör granska hur dessa medel används, för att garantera att de används på ett hållbart sätt där de behövs mest, och att den regelbundet bör översända rapporter till parlamentet. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina nuvarande program avsedda att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa och i hela världen, och efterlyser ökade medel till det tematiska programmet för tryggad livsmedelsförsörjning (2007–2010), för vilket det för närvarande anslagits en budget på 925 miljoner EUR för hela programplaneringsperioden. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att göra en fullständig konsekvensbedömning av EU:s strategier och program inom jordbrukspolitiken samt inom utvecklings- och handelspolitiken, i syfte att garantera en enhetlig och hållbar strategi i fråga om tryggad global livsmedelsförsörjning. 17. Europaparlamentet konstaterar på nytt att tryggad livsmedelsförsörjning är ett nationellt ansvar och att alla planer för att åtgärda en bristfällig livsmedelsförsörjning måste utarbetas, samordnas, förvaltas och ledas på nationell nivå, och bygga på samråd med alla viktiga aktörer. Tryggad livsmedelsförsörjning bör ha hög prioritet och dess betydelse bör återspeglas i de nationella programmen och budgetarna. Parlamentet understryker att goda styrelseformer bör ingå som en betydelsefull faktor i detta arbete och att korruption på nationell nivå måste åtgärdas. Parlamentet anser att kampen mot hungersnöden måste baseras på livsmedelssuveränitet, dvs. ett lands eller en regions rätt att demokratiskt utforma sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik och fastställa sina egna prioriteringar och strategier. 18. Europaparlamentet anser att den aktuella forskningen i fråga om hållbara produktionssystem inom jordbruket är av avgörande betydelse och framhäver den roll som offentligt finansierade forskningsprogram, den europeiska teknikplattformen för ekologisk jordbruksforskning och det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling spelar samt efterlyser, om nödvändigt, program för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar regeringarna i FAO:s medlemsstater att följa de rekommendationer som fastställts i den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar, om att ändra vetenskapsorienterade ned-orienterade tekniköverföringskoncept och ersätta dessa med upp-orienterade, inkluderande jordbruksorienterade innovationskoncept. 19. Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet betonar dessutom frågan om lånegarantier som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka vilka möjligheter som finns för att ta fram program för att bistå lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter. 20. Europaparlamentet har företagit sig att inrätta en högnivåarbetsgrupp för EU:s insatser för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen, i syfte att utarbeta gemensamma strategier i fråga om de enligt kommissionen största utmaningarna för ett hållbart jordbruk och fiske samt för en hållbar landsbygdsutveckling. 21. Europaparlamentet konstaterar att den globala livsmedelskrisen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen, och uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå. 22. Europaparlamentet understryker att utländska investerares uppköp av jordbruksmark, särskilt i Afrika, inte får inverka negativt på den lokala livsmedelsförsörjningen eller medföra en ohållbar markförvaltning. Parlamentet framhåller att det också kan ha positiva konsekvenser att jordarealerna utnyttjas produktivt. Parlamentet uppmanar FAO och medlemsstaterna att verka för gemensamma bestämmelser och lagstiftningsförslag som erkänner invånares rätt att kontrollera jordbruksmark och andra naturresurser som är nödvändiga för deras livsmedelsförsörjning. 23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||
| Nicaragua |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, framför allt resolutionen av den 18 december 2008 om attacker mot människorättsförsvarare, medborgerliga rättigheter och demokrati i Nicaragua(1), – med beaktande av ramavtalet om politisk dialog och samarbete av den 15 december 2003 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama, å andra sidan, och av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama(2), – med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004, – med beaktande av rapporterna från EU:s expertgrupp om valprocessen och kommunalvalet i Nicaragua den 9 november 2008, – med beaktande av uttalandena av kommissionens ledamot Benita Ferrero-Waldner om händelserna i Nicaragua efter kommunalvalen den 9 november 2008, – med beaktande av de pågående förhandlingarna om undertecknandet av ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och länderna i Centralamerika, – med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Det interamerikanska pressförbundet IAPA (Inter American Press Association) har uttryckt oro över ett antal åtgärder och uttalanden från den nicaraguanska regeringens sida, eftersom dessa kväver tryckfriheten i detta land. B. I Nicaragua tillåter artikel 147 i konstitutionen, som infördes 1995, för närvarande inte att man ställer upp som presidentkandidat för två på varandra följande mandatperioder. President Ortega försöker kringgå denna bestämmelse på ett olagligt sätt, så att han ska kunna ställa upp för en andra mandatperiod i valet 2011. C. Endast den lagstiftande makten har rätt att ta ställning till en reform av konstitutionen, och det nuvarande regeringspartiet, Sandinistiska nationella befrielsefronten (FSLN), har inte den två tredjedels majoritet som krävs. D. Den 19 oktober 2009 sammanträdde Nicaraguas högsta domstol nattetid, i frånvaro av tre av de sex domarna, vilka inte hade kallats och som ersattes av tre domare. De församlade personerna förklarade enhälligt artikel 147 i konstitutionen icke tillämplig. E. Samtliga oppositionspartier i nationalförsamlingen, liksom många sammanslutningar från civilsamhället, advokater och icke-statliga organisationer, har fördömt denna rättsliga förklaring som olagligt och enats om att samarbeta för att värna demokratin och rättstatsprincipen i Nicaragua. F. Den rättsliga förklaringen välkomnades omedelbart av medlemsländerna i den latinamerikanska samarbetsorganisationen ALBA (Alianza Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América). G. Under ett besök i Nicaragua blev en delegation från Liberala internationalen utsatt för hotelser och smädelser, och dess ordförande, Europaparlamentsledamoten Johannes Cornelis van Baalen, hotades rentav med utvisning från Nicaragua och förklarades som icke önskvärd person av de sandinistiska myndigheterna. H. Det har skett en tillbakagång av demokratin i Nicaragua efter det påstådda fusket under de senaste kommunalvalen 2008, och enskilda personer och politiska krafter och organ med koppling till de statliga myndigheterna har deltagit i angrepp och trakasserier mot människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom mot journalister och företrädare för medierna. I. Utveckling och befästande av demokratin och rättsstaten samt respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik. J. När EU och dess partner ingår avtal med tredjeländer som innehåller en människorättsklausul har de ett ansvar att se till att internationella människorättsnormer efterlevs, och sådana klausuler är till sin natur ömsesidiga. K. EU bör utöva större kontroll över hur de medel som ges till Nicaragua för utvecklingsprojekt används, så att det säkerställs att inga pengar går till sandinisterna. L. FN, EU, USA och flera icke-statliga organisationer i Nicaragua har uttryckt oro över bristen på insyn i de nyligen genomförda valen. 1. Europaparlamentet beklagar de många angreppen och trakasserierna mot människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom mot oberoende journalister, som har förövats av enskilda personer och politiska krafter och organ med koppling till staten. 2. Europaparlamentet fördömer de ändringar i konstitutionen som innebär en överträdelse av den konstitutionella ordningen i Nicaragua och att regeringen använder sig av rättsligt tveksamma metoder med regeringsvänliga domare i Högsta domstolen. 3. Europaparlamentet uppmanar president Ortega att respektera Nicaraguas konstitution, som förbjuder presidenter att tjänstgöra två på varandra följande mandatperioder. Parlamentet påpekar att enbart den lagstiftande makten har rätt att ta ställning till en reform av konstitutionen och att domstolarna under inga omständigheter får göra detta. 4. Europaparlamentet anser att president Ortegas attityd visar hur lite han förstår och respekterar demokratin och rättsstaten samt grundläggande rättigheter som yttrandefriheten och den politiska friheten. 5. Europaparlamentet stödjer alla dem i Nicaragua som motsätter sig den kränkning av den konstitutionella ordningen som myndigheterna gjort sig skyldiga till och kräver att den konstitutionella ordningen snarast återupprättas och att den ovannämnda rättsliga förklaringen av den 19 oktober 2009 upphävs. 6. Europaparlamentet fördömer och beklagar alla de hotelser, smädelser och trakasserier som delegationen från Liberala internationalen, under ledning av Europaparlamentets ledamot Johannes Cornelis van Baalen, utsattes för. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med delegationens medlemmar. 7. Europaparlamentet beklagar djupt det sätt som kommunalvalen den 9 november 2008 genomfördes på och som kännetecknades av manipulationer från nicaraguanska regeringens sida i syfte att diskvalificera oppositionspartier, åtskilliga oegentligheter vid röstningen, anklagelser om valfusk och en vägran att ta emot oberoende valobservatörer, såväl utländska som lokala. Parlamentet uppmanar kommissionen att skicka ett valobservatörsuppdrag från EU för att övervaka det kommande presidentvalet. 8. Europaparlamentet beklagar djupt att den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, som vanligtvis behandlar andra problematiska frågor så effektivt, inte ansåg det nödvändigt att kommentera en så uppenbar kränkning av den konstitutionella ordningen i ett av sina medlemsländer. 9. Europaparlamentet påpekar att Nicaragua under förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika måste påminnas om det nödvändiga i respekten för rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, vilka EU värnar om och främjar. 10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Republiken Nicaraguas regering och parlament samt till Nicaraguas Högsta domstol.
| ||||||||||||
| Laos och Vietnam |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av det femtonde toppmötet för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) den 23–25 oktober 2009, – med beaktande av att Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter invigdes den 23 oktober 2009, – med beaktande av EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna 2008, – med beaktande av de pågående förhandlingarna om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och de samtal om mänskliga rättigheter som EU och Vietnams regering för med varandra två gånger om året, – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Laos, framför allt resolutionen av den 15 november 2001 om de godtyckliga arresteringarna och den politiska situationen i Laos(1) och resolutionen av den 1 december 2005 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja, Laos och Vietnam(2), – med beaktande av samarbetsavtalet av den 1 december 1997 mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Laos, som baseras på respekt för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter sådana de fastställs i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, – med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: Vietnam A. Den vietnamesiska regeringen har vägrat att efterleva många rekommendationer som utfärdades i samband med den allmänna återkommande utvärderingen som FN:s råd för mänskliga rättigheter genomförde mellan maj och september 2009, och som var avsedda att förbättra landets resultat på området för mänskliga rättigheter. B. I Vietnam sitter i dagsläget hundratals människor fängslade på grund av sin religiösa eller politiska övertygelse, till exempel montagnard-kristna, en katolsk präst, en mennonitisk pastor, medlemmar av Cao Dai-religionen och Hoa Hao-buddister. C. Den 27 september 2009 attackerades hundratals unga buddistmunkar från Bat Nha-klostret. De blev slagna och deras kloster vandaliserades utan att de statliga myndigheterna eller polisen brydde sig om deras vädjan om hjälp. Andra munkar som sökte skydd i Phuoc Hue-templet trakasserades och blev slagna av polisen. Nu riskerar de att utvisas av regeringen med motivet att de har ockuperat Bat Nha-klostret utan tillstånd och förhandsregistrering. D. Många anser att attacken mot klostret kan kopplas till det tiopunktsförslag om religiösa reformer som Thich Nhat Hanh lade fram för Vietnams president Nguyen Minh Triet 2007. E. Regeringen måste tillåta alla religiösa grupper och låta regeringsutnämnda förvaltningskommittéer hålla uppsikt över dem. Många religiösa organisationer som försöker ha kvar sin oberoende ställning gentemot regeringen förbjuds och deras medlemmar förföljs. F. I stort sett alla de höga ämbetsmännen inom Vietnams enade buddistkyrka är fängslade, med som främsta namn den mest framstående av de vietnamesiska dissidenterna, patriarken Thich Quang Do (81 år gammal) som varit fånge i över 27 år och nu hålls fängslad i sitt kloster Zen Thanh Minh i Ho Chi Minh-staden. G. Tran Khai Thanh Thuy, vietnamesisk författare och ledande personlighet inom rörelsen för demokrati i Vietnam, har på nytt arresterats efter att ha avtjänat ett niomånaders fängelsestraff 2007. Hon lider av allvarlig diabetes men Vietnams myndigheter vägrar trots detta att frige henne mot borgen eller låta henne få medicin. H. Flera samvetsfångar, till exempel Nguyen Van Ly, Le Thi Cong Nhan och Nguyen Binh Thanh, som alla dömts för att ha spridit "propaganda mot regeringen i Socialistiska republiken Vietnam", har nekats korrekt läkarvård i fängelset fastän deras hälsotillstånd kräver att de omedelbart läggs in på sjukhus. I. Eftersom det inte finns några egentliga människorättsorganisationer, tar kyrkliga ledare ofta på sig rollen att försvara de mänskliga rättigheterna och kämpa för mer tolerans och demokratiska principer. J. Vietnam kommer att vara Aseans ordförandeland 2010 och borde föregå med gott exempel genom att förbättra sin hantering av de mänskliga rättigheterna. Regeringen skulle kunna börja med att släppa de hundratals fredliga regeringskritiska personer, oberoende kyrkliga aktivister, bloggare och demokratiförsvarare som hålls fängslade i strid med internationell rätt, orättfärdigt anklagade för att utgöra en fara för den nationella säkerheten enbart för att de uttryckt sitt fredliga oliktänkande. Laos K. Den 25 september 2009 ratificerade Demokratiska folkrepubliken Laos den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i vilken t.ex. människors rätt till trosfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, rätt att demonstrera och politiska rättigheter garanteras. L. Nästan en månad efter den tionde årsdagen av "studentrörelsen" 26 oktober 1999 som startades av studenter och lärare i Vientiane, hålls fortfarande de främsta ledarna för rörelsen, Thongpaseuth Keuakoun, Seng-Aloun Phengphanh, Bouavanh Chanmanivong och Kèochay, i hemlig fångenskap, och enligt rapporter har Khamphouvieng Sisa-At avlidit i fängelse under oklara omständigheter. M. Den 2 november 2009 greps över 300 människor av Demokratiska folkrepubliken Laos hemliga polis. Nio av dem, Kingkèo, Somchit, Soubinh, Souane, Sinpasong, Khamsone, Nou, Somkhit och Sourigna, är fortfarande arresterade. De greps när de förberedde en fredlig demonstration i Vientiane för att kräva respekt för de mänskliga rättigheterna och ett flerpartisystem, till minne av den tionde årsdagen av attackerna mot rörelsen. N. Laos fortsätter att förfölja hmongfolket, på grund av ett hmonguppror under 1960-talet. Under förevändning att de bor i områden i Laos som misstänks vara upprorshärdar utsätts hmong för arresteringar, tortyr, sexuella övergrepp och utomrättsliga avrättningar. O. 5000 personer tillhörande hmongfolket kvarhålls för närvarande i Huay Nam Khao lägret i Thailand. De deporteras till följd av ett avtal mellan Thailands och Laos regeringar. 158 andra personer, inklusive 85 barn, har hållits i fångenskap under omänskliga förhållanden i över tre år i Nong Khai. P. Den allmänna politiska situationen i Laos är oroande. Landet har styrts av ett enda parti sedan 1975 och dess befolkning fortsätter att vara fråntagen sina grundläggande mänskliga rättigheter. Vietnam 1. Europaparlamentet uppmanar regeringen att upphöra med alla former av förtryck mot dem som utövar sin yttrandefrihet, tros- och religionsfrihet samt föreningsfrihet, i enlighet med internationella människorättsnormer och den vietnamesiska konstitutionen. Den vietnamesiska regeringen uppmanas att uppfylla sina internationella åtaganden, vilket innebär ett erkännande av alla religiösa samfund, fritt religionsutövande och återgivande av tillgångar som staten godtyckligt tagit från Vietnams enade buddistkyrka, katolska kyrkan och andra religiösa samfund. 2. Mer än 150 munkar och nunnor rapporteras ha fördrivits ur sina kloster med våld. Europaparlamentet fördömer detta, liksom det faktum att den allt mer spända situationen till följd av åtgärderna mot de fredliga buddisterna klart strider mot åtaganden att uppfylla internationellt godtagna normer i fråga om religionsfrihet, särskilt när det gäller människor som försöker utöva sina rättigheter, som regeringen i Socialistiska republiken Vietnam har förbundit sig att uppfylla i egenskap av medlem i FN:s säkerhetsråd och som blivande ordförandeland i Asean. 3. Europaparlamentet ber rådet och kommissionen att inom ramen för de pågående förhandlingarna om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med Vietnam inkludera en bindande och otvetydig klausul om mänskliga rättigheter och demokrati, tillsammans med en mekanism som möjliggör dess tillämpning, för att få ett slut på de systematiska kränkningarna av demokratiska och mänskliga rättigheter. 4. Europaparlamentet begär att all förföljelse och alla trakasserier ska upphöra, och att nunnor och munkar ska tillåtas att utöva buddism i enlighet med traditionerna inom den buddistiska Thich Nhat Hanh-gemenskapen i Bat Nha och på andra platser. 5. Europaparlamentet kräver Thich Quang Dos ovillkorliga frigivning och återupprättande av Vietnams enade buddistkyrka och dess dignitärer. 6. Europaparlamentet uppmanar regeringen att inrätta en oberoende nationell människorättskommission som ska samla in och utreda alla anklagelser om tortyr och andra former av maktmissbruk av tjänstemän, inklusive anställda inom säkerhetspolisen, och att inleda förfaranden för att avskaffa dödsstraffet. 7. Europaparlamentet uppmanar Vietnams regering, med tanke på landets roll som medlem i FN:s säkerhetsråd, att utfärda stående inbjudningar till FN:s särskilda rapportörer, särskilt till dem som arbetar med yttrandefrihet, religionsfrihet, tortyr, människorättsaktivister och våld mot kvinnor och till FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden. Laos 8. Europaparlamentet välkomnar att Laos regering har ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och uppmanar de laotiska myndigheterna att fullständigt respektera innehållet i konventionen, att utan dröjsmål harmonisera Laos lagstiftning med konventionens bestämmelser och att tillämpa bestämmelserna enligt internationella normer, särskilt när det gäller yttrande-, förenings- och trosfrihet. 9. Europaparlamentet upprepar sin begäran om att ledarna för studentrörelsen "26 oktober 1999" och alla samvetsfångar som sitter fängslade i Laos ska släppas fria, och parlamentet ger sin EU-delegation i Vientiane ansvaret att följa upp ärendet. 10. Europaparlamentet uppmanar Laos myndigheter att ovillkorligen släppa alla de människor som arresterades under försöket till fredlig demonstration den 2 november 2009. 11. Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för frihetsberövandet av de 158 hmong lao-flyktingarna och låta dem skapa nya hem i Thailand, USA, Kanada, Nederländerna eller Australien, eftersom alla dessa länder redan gått med på att ta emot dem. Parlamentet uppmanar även Thailands regering att garantera att alla hmong lao i Huay Nam Khao-lägret får möjlighet att bli undersökta och få sitt hälsotillstånd fastställt om de vill lämna in en asylansökan. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka situationen för hmong lao-gruppen och regeringens program för etniska minoriteter. 13. Europaparlamentet upprepar sin begäran till Laos myndigheter att utforma och så snabbt som möjligt genomföra alla de reformer som krävs för att införa demokrati i landet, garantera den politiska oppositionens rätt att yttra sig inom fredliga ramar och att se till att internationellt övervakade flerpartival kan genomföras snart, så att landet kan nå nationell försoning. Allmänt 14. Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att omedelbart och ovillkorligen frisläppa alla människorättsaktivister, politiska fångar och samvetsfångar, eftersom deras frihetsberövande utgör en kränkning av mänskliga rättigheter. Parlamentet begär också att myndigheterna ska garantera dessa personers fysiska och psykiska välbefinnande i alla sammanhang, och erbjuda dem som så behöver tillgång till god och oberoende professionell hälsovård. 15. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att genomföra en noggrann utvärdering av hur politiken för demokrati och mänskliga rättigheter tillämpats i Laos och Vietnam sedan partnerskaps- och samarbetsavtalen undertecknades, och att rapportera till parlamentet. o 16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Laos och Vietnams regeringar och parlament, Aseans sekretariat, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare.
| ||||||||||||
| KINA: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om ett allmänt moratorium för dödsstraff av den 1 februari 2007(1) och den 27 september 2007(2), – med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 18 december 2007 (A/RES/62/149) och av den 18 december 2008 (A/RES/63/168) om tillämpningen av dödsstraff, – med beaktande av ordförandeskapets uttalanden på Europeiska unionens vägnar av den 29 oktober 2009 om avrättningen av de två tibetanerna Lobsang Gyaltsen och Loyak, samt av den 12 november 2009 om avrättningen av nio personer tillhörande uigurfolket efter upploppen den 5–7 juli 2009 i Urumqi i den autonoma Xinjiang-Uigur-regionen, – med beaktande av artiklarna 35, 36 och 37 i Folkrepubliken Kinas författning, vilka garanterar alla medborgare yttrandefrihet och religionsfrihet och enligt vilka den personliga friheten är "oantastlig", – med beaktande sina tidigare resolutioner om Kina, i synnerhet den av den 13 december 2007 om toppmötet EU/Kina och om EU-Kina-dialogen om mänskliga rättigheter(3), – med beaktande av EU-Kina-seminariet den 18–19 november 2009 och den 28:e rundan i EU-Kina-dialogen om mänskliga rättigheter den 20 november 2009 i Beijing, – med beaktande av den 27:e rundan den 14 maj 2009 i EU-Kina-dialogen om mänskliga rättigheter, som hölls i Prag i Tjeckien, – med beaktande av det 12:e toppmötet mellan EU och Kina den 30 november 2009 i Nanjing, – med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. EU bygger på anslutning till värderingar som frihet, demokrati samt respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Respekten för dessa oförytterliga rättigheter är enligt EU en nödvändig förutsättning för fredlig existens i samhället. B. Det nya strategiska partnerskap mellan EU och Kina som håller på att förhandlas fram är av stor vikt för de framtida förbindelserna mellan de båda parterna. Ett verkligt partnerskap måste bygga på gemensamma och delade värderingar. C. Den 8 maj 2009 krävde EU en omvandling av de dödsdomar som utfärdats till ett flertal tibetaner av folktribunalen i Lhasa till följd av upploppen i Lhasa i mars 2008. D. De första dagarna i juli 2009 utbröt de värsta etniska upploppen på flera årtionden i den autonoma regionen Xinjiang Uigur, när uiguriska demonstranter intog gatorna och gick till våldsamma angrepp mot han-kineser i Urumqi i protest mot att uiguriska arbetare attackerats vid en fabrik i södra Kina i juni. Enligt officiella uppgifter dödades 197 människor och över 1 600 sårades. E. För att de två största etniska minoriteterna i Kina, tibetaner och uigurer, ska kunna leva fredligt sida vid sida med den stora majoriteten han-kineser är det nödvändigt att inleda en uppriktig och fortlöpande dialog präglad av ömsesidig respekt. F. Bland uigurfolket, som till största delen är muslimer och som har språkliga och kulturella band med Centralasien och utgör närmare hälften av Xinjiangs 20 miljoner invånare, finns en växande känsla av missnöje och förbittring gentemot de huvudsakligen han-kinesiska myndigheterna, som anklagas för att noga övervaka och undertrycka religiös verksamhet, samtidigt som uigurerna i regionen diskrimineras på arbetsmarknaden och utsätts för marginalisering. Människorättsorganisationer har förgäves vädjat till världssamfundet om att sända en oberoende utredningsgrupp till platsen för upploppen. G. Kina har uttryckt en önskan om harmoniska etniska förbindelser i den autonoma Xinjiang Uigur-regionen. H. Legitimiteten i domarna mot de tibetaner som anklagats för brott i samband med upploppen i mars 2008 har ifrågasatts i en rapport från Human Rights Watch, enligt vilken en del rättegångar genomfördes i hemlighet utan att rättegångsdag meddelades. Tibetanerna nekades tillgång till ordentligt försvar med advokater som de själva valt ut. I. Religionsutövande i Kina omfattas av restriktioner och kontrolleras noga av staten. J. Dödsstraff tillämpas på 68 typer av brott i Kina, även icke-våldsbrott, exempelvis skattefusk och narkotikabrott. 1. Europaparlamentet upprepar sitt långvariga ställningstagande mot dödsstraff i alla fall och under alla omständigheter. Parlamentet erinrar om EU:s kraftfulla åtagande att arbeta för ett avskaffande av dödsstraffet överallt och poängterar än en gång att ett avskaffande av dödsstraffet bidrar till att främja människovärdet och en successiv utveckling av de mänskliga rättigheterna. 2. Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för Högsta folkdomstolens positiva åtgärd från januari 2007 att se över dödsstraffet men beklagar att detta inte på något märkbart sätt har minskat antalet avrättningar i Kina. Parlamentet oroas av att Kina alltjämt verkställer flest dödstraff i världen. 3. Europaparlamentet uppmanar därför den kinesiska regeringen att omedelbart och villkorslöst införa ett moratorium för dödsstraff, något som skulle vara ett viktigt steg på vägen mot ett fullständigt avskaffande. Parlamentet fördömer med kraft avrättningen av de två tibetanerna Lobsang Gyaltsen och Loyak och av de nio uigurerna efter händelserna i Lhasa i mars 2008 och i Urumqi den 5-7 juli 2009. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att häva alla andra dödsdomar som utfärdats av de två folkdomstolarna i Lhasa och Urumqi och att omvandla domarna till fängelsestraff för gärningsmännen bakom bevisade våldsbrott. Vidare fördömer parlamentet de med två års uppskov utfärdade dödsdomarna mot Tenzin Phuntsok och Kangtsuk efter marsprotesterna och det livslånga fängelsestraffet för Dawa Sangpo, och uttrycker sin oro över huruvida dessa personer fick en rättvis rättegång. 4. Europaparlamentet uppmanar än en gång Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet kritiserar den ofta diskriminerande behandlingen av etniska och religiösa minoriteter i Kina. 5. Europaparlamentet framhåller att den kinesiska regeringen i april 2009 publicerade sin första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (2009–2010), vars främsta syfte är att skydda de medborgerliga rättigheterna i varje led av det brottsbekämpande och juridiska arbetet, avskaffa godtyckligt frihetsberövande, förbjuda bruket att tvinga fram erkännanden genom tortyr samt garantera rättvisa och öppna rättegångar. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att offentliggöra antalet verkställda avrättningar. 6. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att göra allt för att utveckla en verklig dialog mellan han- och uigurbefolkningarna och att införa en mer inkluderande och heltäckande ekonomisk politik i Xinjiang som syftar till att stärka lokalt ägande och skydda uigurfolkets kulturella identitet. 7. Europaparlamentet understryker att Kinas facit på människorättsområdet alltjämt ger anledning till stor oro. Parlamentet kräver en rigorös uppföljning mellan alla rundor i EU-Kina-dialogen om mäskliga rättigheter för att säkerställa tillämpningen av rekommendationerna från tidigare dialoger, som båda parter kommit överens om, och från de rättsliga seminarier om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Kina som föregick dialogrundorna med representanter från bland annat den akademiska världen och det civila samhället. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att föra upp frågorna om ett avskaffande av dödsstraffet och om respekt för de etniska och religiösa minoriteternas rättigheter på dagordningen för det 12:e toppmötet mellan EU och Kina den 30 november 2009, samt att även i det nya partnerskaps- och samarbetsavtal som håller på att förhandlas fram försöka få med en klausul om respekt för de mänskliga rättigheterna. 8. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart upphöra med de hårdföra metoder genom vilka de undertrycker alla människors rättigheter i den autonoma Xinjiang Uigur-regionen och samtidigt ignorerar orsakerna till oroligheterna. 9. Europaparlamentet efterlyser ett återupptagande av en uppriktig och resultatorienterad dialog mellan den kinesiska regeringen och Dalai Lamas representanter, som bör baseras på överenskommelsen om verklig autonomi för det tibetanska folket och leda fram till en positiv, genomgripande och meningsfull förändring i Tibet som är förenlig med principerna i Kinas författning och lagstiftning. 10. Europaparlamentet upprepar sin solidaritet med alla offer för händelserna i Urumqi i Xinjiang Uigur-regionen i juli 2009. Parlamentet respekterar de statliga institutionernas plikt att upprätthålla allmän ordning men är samtidigt oroat över rapporterna om övervåld mot etniska uigurer och över att många av dessa frihetsberövats. 11. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att se till att de som frihetsberövades i samband med dessa händelser garanteras mänsklig behandling i häktet och rättvisa rättegångar i enlighet med folkrätten, exempelvis tillgång till advokat efter eget val, presumtion för oskuld samt proportionerliga straff för dem som befinns skyldiga. 12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Europarådet, FN:s människorättsråd samt Folkrepubliken Kinas regering.
| ||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |