Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den årliga bedömningen av euroområdet och det bifogade arbetsdokumentet om årsrapporten om euroområdet, av den 7 oktober 2009 (KOM(2009)0527 och SEK(2009)1313),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 12 augusti 2009 om offentliga finanser inom EMU (SEK(2009)1120),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2009 om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (KOM(2009)0545),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 28 januari 2009 till rådets rekommendation om 2009 års aktualisering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2009)0034),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om de offentliga finanserna i EMU – 2007 och 2008(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om ECB:s årsrapport för 2007(4),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0031/2010), och av följande skäl:

A.  Medlemsstaterna har brottats med den svåraste ekonomiska och sociala krisen sedan den europeiska integrationen inleddes.

B.  En stabil valuta och en sund finanspolitik har visat sig vara lämpliga åtgärder som dämpar krisens effekter i Europa.

C.  Finanspolitiken och den monetära politiken samt stabiliseringsåtgärder inom finanssektorn har varit avgörande för att stabilisera den europeiska ekonomin.

D.  Den samordning som gjorts av finanspolitiken och krisåtgärderna i G-20, EU och medlemsstaterna har bidragit till att förhindra en ytterligare försämring av läget.

E.  I många medlemsstater har finanspolitiken varit konjunkturförstärkande.

F.  En äkta ekonomisk politik för EU fungerar endast för den monetära politiken och samordningen av finanspolitiken, som medlemsstaterna i första hand ansvarar för, är begränsad.

G.  Priserna på olja, gas, mineraler och andra icke förnybara resurser är mycket instabila. De skapar globala obalanser och var huvudorsaken bakom hindren för att uppnå ECB:s mål att hålla inflationen på en nivå under, men dock nära, 2 procent under 2008. Dessa priser förväntas stiga på medellång sikt och kommer på detta sätt att skada den makroekonomiska stabiliteten inom euroområdet.

H.  Medlemsstaternas budgetunderskott kommer att öka snabbt till ca 7 procent av BNP 2010 till följd av dels högre utgifter genom automatiska stabilisatorer och diskretionära åtgärder för att stödja ekonomin och finanssektorn, dels lägre skatteinkomster. En viss minskning av underskottsnivåerna förväntas under 2011. Vissa medlemsstater hade emellertid redan före krisen upprepade gånger misslyckats med att uppfylla kriterierna i stabilitetspakten. Det är viktigt att återgå till sunda offentliga finanser, vilka är en förutsättning för vår gemensamma valutas stabilitet.

I.  Krisens kostnader har varit den avgörande orsaken till en ny försämring av de offentliga finanserna, efter det att de flesta medlemsstaters budgetbalanser hade förbättrats före krisen. Det bör emellertid påpekas att flera medlemsstater redan före krisen uppvisade höga statsskuldsnivåer.

J.  Offentliga utgifter med konjunkturdämpande effekter har varit nödvändiga för att undvika en ännu allvarligare ekonomisk tillbakagång och behövs fortfarande för trygga ekonomisk stabilitet. Alltför stora strukturella budgetunderskott och en alltför stor statsskuld utgör emellertid allvarliga hinder för ekonomisk tillväxt och begränsar kraftigt satsningarna inom bl.a. utbildning, vård, innovation och offentliga tjänster.

K.  Efter det lovvärda inrättandet av euroområdet står emellertid möjligheten att tillämpa flexibla nationella växelkurser inte längre till förfogande.

L.  Även om det är så gott som omöjligt att i den politiska planeringen förutse en kris av dessa mått har stabilitets- och tillväxtpakten utformats så att den kan tillämpas i goda och dåliga tider, men många medlemsstater har nonchalerat de skyldigheter som de enligt pakten har att förbereda sig inför dåliga tider.

M.  Globaliseringen ställer krav på euroområdet att ta på sig en aktiv roll i fråga om den globala ekonomiska och finansiella styrningen.

N.  Eurons potential är otillräckligt utnyttjad på global nivå eftersom euroområdet varken har en riktigt definierad internationell strategi eller en effektiv internationell representation.

Monetär politik

1.  Europaparlamentet är oroat över den nuvarande och förväntade nedgången i sysselsättningen inom Europeiska unionen trots de exceptionella insatser som gjorts inom den monetära politiken och finanspolitiken. Parlamentet understryker att man förutom exceptionella återhämtningsåtgärder måste påskynda, och inte avbryta strukturella reformer, så att den europeiska ekonomin och arbetsmarknaden blir mer stabila och motståndskraftiga mot global ekonomisk turbulens.

2.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s aktiva och flexibla monetära politik sedan oktober 2008 när det gäller att utvidga likviditetsbestämmelserna till att omfatta kreditinstitut.

3.  Europaparlamentet oroar sig över att de extra likvida medel som ECB och andra centralbanker ställt till förfogande inte har utnyttjats av alla banker till att lindra den kreditkris som drabbat industrin och särskilt små och medelstora företag.

4.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade samarbetet mellan rådet, ECB och eurogruppen.

5.  Europaparlamentet oroar sig över de ekonomiska konsekvenserna för euroområdet av en snabb värdenedgång för den amerikanska dollarn och yuan renminbin, som devalverades artificiellt genom olagliga interventioner från den kinesiska regeringens sida. Parlamentet oroar sig även över möjligheten att nya tillgångsbubblor uppstår i Asien. Parlamentet efterlyser en förstärkt internationell dialog i syfte att anpassa växelkurserna så att bättre balans skapas i världsekonomin.

6.  Europaparlamentet påpekar att målsättningen om prisstabilitet endast kan uppnås om man på allvar tar itu med de underliggande orsakerna till inflationen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den inflationsökning som ägde rum innan finanskrisen bröt ut inte orsakades av en alltför stor inhemsk efterfrågan utan av en ökning av energi- och livsmedelspriserna, råvarupriserna samt priserna på finansiella tillgångar och fast egendom.

7.  Europaparlamentet betonar att en måttlig löneutveckling även inverkar bromsande på hushållens inkomstökning och följaktligen även på den privata konsumtionen. Parlamentet varnar därför för ett fokus på endast måttlig löneutveckling som ett instrument för att uppnå prisstabilitet och upprätthålla konkurrenskraften. Parlamentet påminner om att en ökad internationell konkurrens redan har lett till att lönernas pressats nedåt, samtidigt som de ökade råvarupriserna och energikostnaderna har minskat konsumenternas köpkraft inom EU. Parlamentet betonar att man bör låta reallönerna utvecklas i samma takt som produktionsökningarna för att på längre sikt trygga en stabil inkomstfördelning.

8.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en bättre samordning mellan WTO, IMF, rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board) och Världsbanksgruppen i syfte att bekämpa spekulation och hantera den ekonomiska krisens utmaningar.

9.  Europaparlamentet påminner om att växelkursfluktuationerna hindrar ekonomin från att återhämta sig globalt och att det är mycket viktigt att samordna den monetära politiken för att undvika finansiella obalanser som kan skapa makroekonomisk instabilitet. Parlamentet begär att det anordnas en global världskonferens under överinseende av IMF som ett forum för internationella samråd i monetära frågor.

Bättre samordning och samarbete inom den ekonomiska politiken

10.  Europaparlamentet delar kommissionens oro för de betydande obalanser som förekommer när det gäller enhetsarbetskostnadernas utveckling, produktivitetstillväxten, en fortsatt ökning av den ojämna fördelningen av inkomster och välstånd, bytesbalanssituationen och olika räntenivåer inom EU och euroområdet, och är oroat över att det saknas effektiva mekanismer för att hindra en tillspetsning av dessa obalanser.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla verktyg och indikatorer, i enlighet med förslaget i det arbetsdokument som åtföljer kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om ”EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen” (KOM(2008)0238), i syfte att mer effektivt övervaka och bedöma betydelsefull ekonomisk utveckling i medlemsstaterna, vilket även innebär multilateral övervakning av enhetsarbetskostnader, reala växelkurser, finansmarknader och politik som påverkar konkurrenskraften.

12.  Europaparlamentet noterar den oro som kommissionen visar i sin årliga bedömning av euroområdet 2009 när det gäller ackumulerade obalanser inom euroområdet samt de två källor till obalans som kommissionen identifierat. Obalanserna kan dels förklaras av en tillväxtmodell som är inriktad på en konkurrenskraftigt exportsektor, men som utan stöd av en inhemskt efterfrågan blir sårbar. Omvänt har obalanserna i vissa länder med underskott uppstått till följd av ett alltför stort inhemskt efterfrågetryck, kraftigt stigande fastighetspriser och en uppblåst byggsektor. Parlamentet föreslår därför att kommissionen undersöker vilka möjligheter det finns att effektivt förbättra euroområdets ekonomiska styrning, inbegripet möjligheten att införa nya mekanismer för att undvika en ny alltför stor ökning av sådana obalanser i framtiden och de asymmetriska chocker som dessa ger upphov till.

13.  Europaparlamentet understryker att kommissionen tydligt i sin årliga bedömning av euroområdet 2009 fastställer att den nuvarande mekanismen för strategisk samordning inom euroområdet inte fungerat väl under krisen. Parlamentet delar kommissionens åsikt att man brådskande måste fördjupa och bredda den makroekonomiska övervakningen för att främja en samordnad reaktion på krisen.

14.  Europaparlamentet välkomnar utnyttjandet av medel från Europeiska investeringsbanken liksom även de gemensamma men olikartade bidragen från medlemsstaterna till offentliga utgifter med konjunkturdämpande effekter under krisen, något som har utnyttjats till att delvis kompensera för EU-budgetens begränsade storlek. Parlamentet varnar emellertid för ett alltför omfattande utnyttjande av Europeiska investeringsbanken, vilket skulle kunna leda till att budgetförfarandet kringgås och hindra parlamentet från att yttra sig om utgiftsmål. Parlamentet påminner därför om att Europeiska investeringsbanken inte får bli ett substitut till EU-budgeten.

15.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att översyn och reglering av finansmarknaderna, budgetdisciplin samt begränsning av de interna och externa underskotten är av avgörande betydelse för en framgångsrik utveckling av EMU.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av en omfattande tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser, och konstaterar samtidigt att dessa bestämmelser endast hänvisar till offentligt underskott och statsskuld. Parlamentet påpekar att detta instrument för finanspolitisk samordning endast delvis fokuserar på de viktigaste orsakerna till ekonomiska obalanser inom euroområdet. Parlamentet anser därför att den finanspolitiska samordningen bör gå utanför stabilitets- och tillväxtpaktens nuvarande tillämpningsområde.

17.  Europaparlamentet understryker att den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen och den stärkta finansiella samordningen mellan de medlemsstater som redan antagit euron inte får leda till en isolering av euroområdet.

18.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att ekonomisk samordning bör ta formen av en integrerad europeisk strategi för ekonomi och sysselsättning på grundval av framtidsstrategin ”EU 2020”, de integrerade riktlinjerna, strategin för hållbar utveckling samt konvergens- och stabilitetsprogrammen.

Offentliga finanser

19.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ohållbara statsskuldsnivån och den förutspådda snabba ökningen 2010 och 2011.

20.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att effektivt tillämpa de nya bestämmelserna i artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att förbättra den ekonomiska samordningen och styrningen i euroområdet. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och ordföranden för eurogruppen antar konkreta åtgärder för detta ändamål.

21.  Europaparlamentet välkomnar den första årsrapporten från Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning, och håller bland annat med om slutsatsen att rättsliga förutsättningar för nationella statistikmyndigheters yrkesmässiga oberoende bör skapas i de medlemsstater där detta ännu inte har skett. Parlamentet förväntar sig en bedömning från kommissionens sida (Eurostat), inom ramen för den årliga kontrollen av tillämpningen av uppförandekoden, i enlighet med kommissionens rekommendation om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar (KOM(2005)0217 slutlig).

22.  Europaparlamentet oroar sig över medlemsstaternas minskade kapacitet att motverka en ekonomisk tillbakagång i framtiden och bidra till de investeringar i kunskap, modernisering av industrisektorn och hållbar utveckling som brådskande behövs.

23.  Europaparlamentet håller med om att den reviderade stabilitets- och tillväxtspakten från 2005, om ramarna görs mer flexibla, erbjuder lämpliga metoder för en samordning av avvecklingsstrategier och tillräckligt med handlingsutrymme under tider av ekonomisk tillbakagång för att bidra till konsolidering av den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet anser emellertid att så snart den nuvarande lågkonjunkturen är över måste man, samtidigt som den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas, förbättra de förebyggande inslagen i pakten för att garantera att medlemsstaterna verkligen undviker konjunkturförstärkande strategier under perioder med tillväxt.

24.  Europaparlamentet understryker att kommissionen när den utvärderar medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram bör lägga särskild tyngdpunkt vid slutsatserna i sitt meddelande om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (KOM(2009)0545).

25.  Europaparlamentet stöder kommissionens användning av förfarandet för alltför stora underskott i syfte att minska de offentliga underskotten, och betonar vikten av att man vid lämplig tidpunkt sätter in ambitiösa, konkreta och kvantifierbara program för att bringa balans i medlemsstaternas offentliga finanser med början åren 2010 och 2011.

26.  Europaparlamentet är ytterst oroat över hur underskottet utvecklats i Grekland, och kräver att man i samband med ytterligare utvidgningar av euroområdet drar lärdomar av detta, i synnerhet när det gäller kvaliteten på statistiska uppgifter.

27.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som har problem med sina offentliga finanser i första hand även är ansvariga för att lösa dessa problem, i synnerhet med hjälp av en mer ändamålsenlig finanspolitik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda sin reformtakt genom beslutsamma politiska åtgärder för att råda bot på de hållbarhetsbrister som orsakats av en hög skuldsättningsnivå och kostnader relaterade till en åldrande befolkning.

28.  Europaparlamentet betonar att vissa brister i uppbyggnaden av EMU, och i viss utsträckning den ekonomiska politik som drivs av vissa euroländer samt partner i tredje land, gör det svårt för medlemsstaterna att få ordning på sin ekonomi. Parlamentet upprepar sin övertygelse att den nuvarande mekanismen för strategisk samordning inom euroområdet behöver utvecklas så att den särskilt kan hantera aktuella och framtida ekonomiska obalanser och skillnader inom euroområdet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att regeringarna inte på något sätt förbundit sig att förbättra samordningen inom euroområdet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att återupprätta balans i de offentliga finanserna och att finansiera offentliga investeringar enligt följande:

30.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att medlemsstaternas regeringar, när de fastställer sina nationella budgetar, bör beakta de integrerade riktlinjerna och de landsspecifika rekommendationerna liksom den övergripande budgetsituationen i euroområdet. De olika nationella skattetidsplanerna och de huvudsakliga antagandena i de underliggande prognoserna bör harmoniseras för att undvika skillnader på grund av att det används olika makroekonomiska prognoser (avseende bland annat global tillväxt, EU-tillväxt, oljepris och räntor) och andra parametrar.

31.  Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att det fastställs verktyg som förbättrar jämförbarheten mellan nationella budgetar när det gäller utgifter i olika kategorier.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett konkret förslag om hur finanssektorn bör bidra till att hantera kostnaderna för krisen.

33.  Europaparlamentet uppmanar ECB, kommissionen och medlemsstaterna inom euroområdet att främja den ekonomiska och monetära integrationsprocessen inom EU och stödja en utvidgning av euroområdet.

34.  Europaparlamentet uppmanar ECB att stödja de insatser som medlemsstaterna utanför euroområdet gör i syfte att anta euron, särskilt i fall då dessa medlemsstater uppvisat förmåga att tillämpa en sund och stabil budgetdisciplin.

Hantering av resursberoendet och skapande av flera nya arbetstillfällen inom moderna och miljömässigt hållbara näringar

35.  Europaparlamentet påminner om att krisen inte kan användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att hantera klimatförändringar och miljöförstöring. Parlamentet poängterar att det kan bli både ekonomiskt och miljömässigt dyrt att skjuta upp åtgärder på detta område. Parlamentet framhäver att ökad energi- och resurseffektivitet tillsammans med en utveckling mot hållbara förnybara resurser är det bästa sättet att begränsa beroendet av knappa resurser samtidigt som nya arbetstillfällen inom moderna och miljömässigt hållbara näringar.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att radikalt öka sina insatser i denna riktning och uppmanar ECB och kommissionen att inbegripa denna fråga i sin regelbundna ekonomiska rapportering.

37.  Europaparlamentet uppmanar Eurogruppen att vidta de åtgärder som krävs för att de medlemsstater som eftersträvar deltagande i euroområdet och uppfyller inträdesvillkoren snabbt ska kunna integreras i detta område.

Euroområdets externa representation

38.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att insatserna till förmån för en gemensam internationell representation av euroområdet gett svaga resultat trots krisen.

39.  Europaparlamentet anser att agendan för EMU-politiken kommer att kännetecknas bland annat av utmaningarna från tillväxtekonomierna i Asien. Parlamentet beklagar att försöken att förbättra euroområdets externa representation inte varit särskilt framgångsrika, trots eurons ökade globala roll som reservvaluta. Parlamentet understryker att euroområdet måste utveckla en internationell strategi som står i proportion till dess valutas internationella ställning.

40.  Europaparlamentet påminner även om att de globala obalanserna relaterade till växelkursfluktuationerna mellan bland annat den amerikanska dollarn och yuan renminbin och euron även måste hanteras för att man ska kunna undvika framtida finanskriser. Parlamentet uppmanar därför Eurogruppen, rådet och ECB att stärka samordningen av sina åtgärder på växelkurspolitikens område.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av G20-gruppens slutsatser om globala obalanser och vad varje ekonomiskt område bör göra för att skapa balans i ekonomin. Parlamentet understryker växelkursernas betydelse i förberedelserna inför det förestående G20-toppmötet. Parlamentet anser att dessa förberedelser bör vara mer öppna för insyn inom EU och att parlamentet bör hållas informerat.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament samt till Eurogruppen, Europeiska Centralbanken och Europeiska investeringsbanken.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0543. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0123. (3) Antagna texter, P6_TA(2009)0013. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0357.