Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2008,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bifogas EG-fördraget,

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1)

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2009 ”Årlig bedömning av euroområdet 2009” (KOM(2009)0527) och det arbetsdokument från kommissionen som åtföljer detta meddelande (SEK(2009)1313/2),

–   med beaktande av kommissionens interimsprognos för ekonomin från september 2009,

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till Europaparlamentets och rådets förordning om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd (KOM(2009)0499),

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till rådets beslut om att ge Europeiska centralbanken särskilda uppgifter för Europeiska systemriskrådets verksamhet (KOM(2009)0500),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0010/2010), och av följande skäl:

A.  Den finansiella och ekonomiska krisen har inneburit den värsta globala ekonomiska nedgången sedan 1930-talet, och dess följder kommer starkt att påverka ländernas ekonomiska och sociala strukturer i många år framöver.

B.  Den reala BNP-tillväxten i euroområdet 2008 uppgick till endast 0,7 procent på grund av den finansiella och ekonomiska krisen och BNP förväntas ha minskat avsevärt under 2009.

C.  Den genomsnittliga årliga inflationstakten uppgick 2008 till 3,3 procent med en topp på 4 procent sommaren 2008, vilket var den högsta noteringen sedan euron infördes. Därefter föll inflationen till negativa nivåer sommaren 2009.

D.  Det genomsnittliga offentliga underskottet i euroområdet ökade från 0,6 procent av BNP 2007 till 1,9 procent 2008, och i mitten av oktober 2009 var 20 medlemsstater föremål för förfarande p.g.a. alltför stora underskott.

E.  Den genomsnittliga statsskulden i euroområdet ökade från 66,2 procent av BNP i slutet av 2007 till 69,6 procent i slutet av 2008 och den förväntas öka ytterligare de kommande åren.

F.  Eurokursen gentemot US-dollar varierade kraftigt under 2008, med en toppnotering på 1,60 US-dollar i juli, därefter en nedgång till 1,25 US-dollar i oktober samma år. Därefter har euron åter stärkts och noterades till 1,50 US-dollar i oktober 2009.

G.  ECB höll styrräntan oförändrad under första halvåret 2008 innan man höjde den i juli 2008 med 25 punkter till 4,25 procent, för att därefter sänka den stegvis under sista kvartalet 2008 till 2,5 procent och sedan till 1 procent under 2009.

H.  För att bemöta den finansiella krisen utökade ECB likviditetsförsörjningen till bankerna i euroområdet kraftigt och vidtog ett antal extraordinära åtgärder för att förbättra den nedsatta funktionsförmågan på penningmarknaderna. Endast ett antal medlemsstater utanför euroområdet erbjöds jämförbara likviditetsfrämjande åtgärder.

Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar Slovakien till euroområdet och konstaterar att landets inträde gick smidigt.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU-medlemskapet är en förutsättning för en anslutning till euroområdet.

3.  Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget ger ECB status som EU-institution och menar att detta ökar parlamentets ansvar eftersom det är den institution genom vilken ECB främst står till svars inför EU-medborgarna.

ECB:s svar på finanskrisen

4.  Europaparlamentet konstaterar att 2008 var det år då ECB för att bemöta den djupa ekonomiska och finansiella krisen och dess omfattade följder var tvungen att fatta några av de svåraste beslut banken har stått inför sedan den inrättades.

5.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s ekonomiska prognoser, i likhet med prognoserna från IMF och andra internationella organ, misslyckades med att förutse hur allvarlig den ekonomiska nedgången 2008 skulle bli.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ECB fortsatte att bemöta finanskrisen genom att hjälpa medlemsstaterna att upprätthålla och förlänga sin likviditetsförsörjning till låneinstitut. Parlamentet rekommenderar att ECB erbjuder sådan tillgång till likviditet även till länder utanför euroområdet för att hjälpa de medlemsstater som drabbats värst av den finansiella krisen.

7.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att ett antal affärsbanker inte lät sina kunder få del av räntesänkningarna, och över att detta i synnerhet skedde när ECB:s styrränta nådde sin lägsta nivå.

8.  Europaparlamentet välkomnar att ECB vidtagit ett flertal extraordinära åtgärder utöver sin sedvanliga penningpolitik, t.ex. att anpassa likviditetsförsörjningen efter den faktiska efterfrågan, och tillhandahålla likviditet för längre perioder.

9.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s räntesänkningar var mindre radikala än de som genomfördes av andra centralbanker, t.ex. den amerikanska centralbanken och brittiska Bank of England, och jämfört med vad många ekonomiska bedömare förväntade sig vid den tidpunkten.

10.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att den extra likviditet som ECB pumpade in inte räckte för att lätta på det lånestopp som näringslivet drabbades av, särskilt små och medelstora företag, utan istället användes av vissa banker för att förbättra deras marginaler och täcka förluster.

11.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har följt ECB:s råd att bankstödsprogram ska underställas gemensamt överenskomna villkor som fastställts på EU-nivå beträffande fördelning och bonusutbetalningar, stöd till ekonomisk aktivitet – i synnerhet till små och medelstora företag – samt transaktioner som utförts i skatteparadis.

12.  Europaparlamentet håller med ECB om att den ökade komplexitet som omger de finansiella instrumenten, liksom en viss brist på transparens beträffande finansinstituten, regleringsorganens tillsynsförsummelser och luckor i regleringen av finansmarknaden har bidragit till en höjd systemrisk. Parlamentet tillägger att detta har bidragit till att allmänhetens förtroende för de finansiella institutionerna har minskat.

13.  Europaparlamentet begär att ECB uttalar sig om inrättandet av en clearingplattform, bland annat för kreditswappar, inom euroområdet.

14.  Europaparlamentet riktar ECB:s uppmärksamhet på risken för att nya spekulativa bubblor uppstår, särskilt på råvarumarknaden. Parlamentet uppmanar ECB att utan dröjsmål varna regeringarna.

15.  Europaparlamentet är ense med ECB om behovet av att dra lärdomar av krisen, särskilt om att förvaltningen av risk och likviditet i det finansiella systemet och öppenheten på finansmarknaderna och inom finansinstituten måste förbättras om en liknande kris inte ska upprepas. Parlamentet påminner om att man också måste hantera globala obalanser kopplade till växelkursfluktuationerna mellan euron och tredjelandsvalutor som US-dollar och yuan renminbi för att undvika framtida finanskriser.

16.  Europaparlamentet välkomnar de steg som tagits av ECB för att föreslå ett utförlig exitstrategi från sina expansiva penningpolitiska åtgärder, som ska genomföras vid lämplig tidpunkt, och framhåller att samordning av tidpunkt och åtgärder mellan medlemsstaterna är av avgörande betydelse i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar att de flesta av dessa åtgärder kommer att upphöra automatiskt om det ekonomiska läget fortsätter att förbättras.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att eventuella räntehöjningar vidtas med största försiktighet för att inte äventyra framtida ekonomisk tillväxt.

18.  Europaparlamentet menar att medlemsstaterna bör fortsätta sina pågående skattestimulansåtgärder för att skydda arbetstillfällen, främja investeringar och stimulera tillväxt, samt att de bör slopa dessa åtgärder så snart de återgått till en hållbar tillväxt och i det läget ta sig an de alltför stora offentliga underskotten.

Ekonomisk och monetär stabilitet

19.  Europaparlamentet delar ECB:s oro över divergenserna mellan ekonomierna i euroområdet och det sätt på vilket krisen har påverkat olika länder, särskilt de som redan tidigare hade strukturella effektivitetsproblem, höga arbetskraftskostnader, bytesbalansunderskott och skulder.

20.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater i euroområdet att inse att om den ekonomiska och monetära unionen verkligen ska kunna existera kan inte deltagande i euroområdet betraktas som ett mål i sig, och framhåller behovet av strukturreformer. Parlamentet menar också att om sådana reformer inte genomförs så äventyras trovärdigheten och hållbarheten i stabilitets- och tillväxtpakten.

Styrning och beslutsfattande

21.  Europaparlamentet påpekar att euron har stärkts – i synnerhet i förhållande till US-dollarn och yuan renminbin – under en period präglad av starka växelkursfluktuationer, och oroas över att detta skulle kunna skada euroområdets konkurrenskraft.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att ECB förbättrar öppenheten och möjligheten till insyn i sitt arbete för att öka sin legitimitet och förutsägbarhet, framför allt genom att offentliggöra protokollen från ECB-rådets sammanträden i enlighet med den praxis som tillämpas av den amerikanska centralbanken, Bank of England och Bank of Japan. Även de interna modeller som används för att värdera icke-likvida säkerheter samt de värderingar i samband med specifika värdepapper som erbjuds som säkerhet måste bli mer transparenta.

23.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för den kvartalsvisa monetära dialogen mellan parlamentet och ECB och tillägger att den är en viktig mekanism för att granska ECB:s verksamhet och bidra till bankens offentliga redovisningsskyldighet och öppenhet.

24.  Europaparlamentet framhåller ECB:s oberoende ställning, som förfarandet för att utse direktionen bidrar till. Parlamentet menar att denna oberoende ställning skulle kunna förstärkas genom användningen av den nya rättsliga ställning som ECB får genom Lissabonfördraget och den nuvarande ECB-stadgan för att låta de kandidater som rådet föreslår godkännas genom omröstning i Europaparlamentet.

25.  Europaparlamentet åtar sig att inrätta en urvalskommitté bestående av externa experter vilket skulle göra det möjligt att 2010 välja ut flera kandidater till posten som ledamot av direktionen. Parlamentet preciserar att de personer som väljs ut sedan skulle utfrågas av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, vilket skulle formalisera ECB:s rådgivande roll i bedömningen av kandidater. Detta skulle leda till en resolution som skulle antas av Europaparlamentet under plenarsammanträdet och översändas till rådet innan detta överlämnar sin rekommendation till medlemsstaternas regeringar.

26.  Europaparlamentet menar att krisen har visat att marknaderna lätt drabbas av systemrisker och välkomnar förslaget att inrätta en Europeiskt systemrisknämnd (ESRB) som kan varna i god tid för framtida risker och obalanser på finansmarknaderna. Parlamentet slår fast att ESRB måste reagera snabbt och effektivt om systemrisker uppstår. Parlamentet konstaterar att det måste finnas en kvalitativ definition av systemrisk för att ESRB ska kunna fungera effektivt och uppmanar därför ECB att upprätta klara modeller och definitioner och, mer generellt, till fullo stödja ett effektivt fungerande ESRB. Parlamentet tillägger att eventuella nya uppgifter som ECB tilldelas beträffande ESRB inte på något sätt får äventyra ECB:s oberoende ställning.

27.  Europaparlamentet konstaterar en av eurogruppens uppgifter är att utveckla ett närmare samarbete om den ekonomiska politiken inom euroområdet och välkomnar därför att Lissabonfördraget innebär att eurogruppen får ställning som juridisk person. Parlamentet rekommenderar även att ECB fortsätter att delta fullt ut i de informella mötena mellan eurogruppens medlemmar.

Eurons externa dimension

28.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att euron har bidragit till en ökning av utbudet av gränsöverskridande finansiella tjänster inom euroområdet, och därför har bidragit till en starkt integrerad penningmarknad.

29.  Europaparlamentet konstaterar att eurons ställning som internationell valuta fortsätter att växa och att 26,5 procent av de globala valutareserverna var i euro i slutet av 2008.

30.  Europaparlamentet menar att eurons allt starkare internationella ställning kommer att innebära fördelar och ansvar på den internationella arenan. Parlamentet tror att detta kommer att uppmuntra medlemsstater utanför euroområdet och tredje länder att söka medlemskap i euroområdet.

31.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör samarbeta med ECB och andra EU-institutioner för att fortsätta att stärka euroområdets roll på den internationella finansarenan.

32.  Europaparlamentet anser att den process som gjort det möjligt att införa euron, borde inspirera Europeiska unionen när denna uttalar sig om framtiden för det internationella monetära systemet.

33.  Europaparlamentet anser att ECB, de nationella centralbankerna och ECB-rådet måste erkänna och respektera sitt sociala ansvar gentemot sin personal och allmänheten och i högre grad beakta det memorandum om sociala aspekter som upprättats av den ständiga fackföreningskommittén vid de europeiska centralbankerna.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.