Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om bättre riktat stöd till jordbrukare i områden med naturbetingade svårigheter (KOM(2009)0161),

–   med beaktande av det yttrande till kommissionens meddelande som lades fram av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén den 17 december 2009,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0056/2010), och av följande skäl:

A.  Med 54 procent klassificeras mer än hälften av jordbruksarealen i EU som område med svårigheter.

B.  Varje medlemsstat har områden med svårigheter, om än i olika omfattning.

C.  Bergsregioner (inklusive arktiska regioner norr om den 62:a breddgraden som likställs med bergsregioner) utgör cirka 16 procent av jordbruksarealen, medan över 35 procent av jordbruksarealen klassificeras som ”andra mindre gynnade områden”.

D.  Dessa ”andra mindre gynnade områden” klassificerades utifrån en rad kriterier som enligt Europeiska revisionsrätten kan utgöra en källa till ojämlik behandling(1).

E.  Endast en liten del av företagen i dessa områden får stöd, och storleken på stödet varierar kraftigt(2).

F.  För bergsområden och områden med särskilda svårigheter – som definieras enligt artikel 50.2 (bergsområden) respektive artikel 50.3 b i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) – finns klara och tydliga kriterier, vilket medför att dessa områden varken blev föremål för kritik från Europeiska revisionsrätten eller berörs av föreliggande meddelande från kommissionen.

G.  Den speciella situationen i de yttersta randområdena förutsätter särskilda tillvägagångssätt.

H.  Stödet till de mindre gynnade områdena utgör en viktig del i den så kallade andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. landsbygdsutvecklingspolitiken, vilket innebär att varken regionalpolitiska mål eller frågan om omfördelning av EJFLU-medlen bör vara centrala i debatten.

I.  När lagstiftningen om stödet till mindre gynnade områden ändrades och förordning (EG) nr 1698/2005 antogs, avskaffades den tidigare kategorin ”andra mindre gynnade områden” och de stödberättigade områdena betecknades som områden med ”naturbetingade svårigheter”.

J.  Genom reformen 2005 har de socioekonomiska kriterier som tidigare åberopades av vissa medlemsstater inte längre fått tillämpas som främsta kriterier för områden med ”naturbetingade svårigheter”, men dessa kriterier har fortsatt kunnat tillämpas som definition för områden med ”särskilda svårigheter”, vilka kan få stöd enligt artikel 50.3 b i förordning (EG) nr 1698/2005.

K.  Vid utformningen av sina nationella och regionala program för landsbygdens utveckling har medlemsstaterna stort utrymme att ta fram ett balanserat åtgärdspaket som är anpassat till deras specifika regionala situation. Det åligger medlemsstaterna att inkludera lämpliga stödåtgärder för regioner med svårigheter i sina program.

L.  Det kan visa sig att de åtta föreslagna biologisk-fysiska kriterierna inte är tillräckliga och att det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent av ytan kanske inte alltid är lämpligt för att fastställa faktiska svårigheter på ett sätt som tar hänsyn till den stora mångfalden i EU:s landsbygdsområden. Den gröda som odlas, kombinationen av jordtyper, markens fuktighet och klimatförhållandena är en del av de övriga faktorer som också har betydelse för att fastställa de faktiska svårigheterna inom ett visst område.

1.  Europaparlamentet understryker betydelsen av ett skäligt ekonomiskt stöd till de områden som har svårigheter. Detta är ett oumbärligt verktyg för att säkerställa tillhandahållandet av värdefulla allmänna tjänster, såsom ett fortsatt brukande av jorden och bevarande av kulturlandskapet i dessa regioner. Parlamentet betonar att just de områden som har svårigheter ofta har ett stort värde som kulturlandskap och för att bevara den biologiska mångfalden, skapa miljöfördelar samt främja sysselsättningen på landsbygden och livskraften i landsbygdssamhällena.

2.  Europaparlamentet är medvetet om att mindre gynnade områden på grund av sin särskilda ställning har stor betydelse för att skapa miljöfördelar och bevara landskapet. Parlamentet betonar att utbetalningar inom denna åtgärd ska syfta till att uppnå dessa mål.

3.  Europaparlamentet betonar att artikel 158 i EG-fördraget om sammanhållningspolitiken, i dess ändrade form enligt Lissabonfördraget, ägnar särskild uppmärksamhet åt områden med naturbetingade svårigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi som syftar till att avskaffa skillnaderna mellan medlemsstaterna avseende hur dessa områden behandlas och som främjar en integrerad strategi där man tar hänsyn till särskilda nationella och regionala särdrag.

4.  Europaparlamentet betonar att stödet till de områden som har naturbetingade svårigheter framför allt syftar till att garantera att ett effektivt och mångfunktionellt jordbruk bevaras på ett heltäckande och hållbart sätt, och att landsbygden därmed bevaras som ett livskraftigt ekonomiskt område och ställe att bo på.

5.  Europaparlamentet understryker att bruket av jorden i dessa områden med svårigheter inte enbart syftar till att producera högkvalitativa livsmedel utan också bidrar till områdenas totala ekonomiska utveckling samt ökad livskvalitet och demografisk och social stabilitet.

6.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att även beakta de sociala effekterna av de nya klassificeringarna av områden med naturbetingade svårigheter.

7.  Europaparlamentet påpekar att stödet till regioner med svårigheter, till skillnad från miljöåtgärder på jordbruksområdet, inte får kopplas till några specifika krav, utöver tvärvillkoren, på hur jorden brukas. Parlamentet påminner om att systemet med mindre gynnade områden i princip måste erbjuda kompensation för de jordbrukare som även är markägare och som arbetar inom områden med betydande naturbetingande svårigheter som marknaden som sådan inte kompenserar för.

8.  Europaparlamentet betonar dock att utbetalningar till mindre gynnade områden måste förenas med krav på att jorden brukas aktivt, det vill säga för livsmedelsproduktion eller verksamhet som är direkt kopplad till livsmedelsproduktion.

9.  Europaparlamentet anser att de åtta biologisk-fysiska kriterier, som kommissionen har föreslagit för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter, i princip skulle kunna vara lämpliga till viss del. Parlamentet betonar emellertid att kriterierna inte kan tillämpas i samtliga fall för objektiv avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

10.  Europaparlamentet anser samtidigt att strikta och enbart biologisk-fysiska kriterier kanske inte är lämpliga för alla delar av Europa, och kan få oavsiktliga effekter när det gäller att avgöra vilka områden som ska godkännas. Parlamentet rekommenderar därför att man återigen objektivt ser över behovet av socioekonomiska kriterier, såsom avstånd till marknaden, brist på tjänster och avfolkning.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att beakta alla de synpunkter som har kommit fram under samrådet med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och jordbruksorganisationer om hur områden med naturbetingande svårigheter ska definieras.

12.  Europaparlamentet konstaterar att man i synnerhet skulle kunna införa ”isolering” som ett geografiskt kriterium för att lösa problemet med de särskilda naturbetingade svårigheter som härrör från avstånd till marknaden, avlägsenhet och begränsad tillgång till tjänster.

13.  Europaparlamentet anser att definitionen av kriteriet ”markvattenförhållanden” bör ses över, så att det tar bättre hänsyn till de varierande jordbruks- och klimatvillkoren i unionens olika medlemsstater.

14.  Europaparlamentet konstaterar att de begränsningar som våt, obrukbar mark medför förutsätter ett kriterium som omfattar antal dagar då jorden kan brukas. På så sätt kan man enligt parlamentet ta hänsyn till växelverkan mellan olika jordtyper och klimatet (till exempel för att på lämpligt sätt återge de problem som ett maritimt klimat medför).

15.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta sina undersökningar och analyser för att eventuellt införa ytterligare kriterier till det nya systemet för ersättning till mindre gynnade områden, och på så sätt ytterligare anpassa sina förslag till de praktiska svårigheter som jordbrukare möter, för att bygga upp stabila kriterier som kan vara lämpliga på lång sikt.

16.  Europaparlamentet understryker dock att för att dessa kriterier i praktiken ska kunna tillämpas och realistiska tröskelvärden fastställas måste medlemsstaterna presentera de nödvändiga biologisk-fysiska uppgifterna med tillräcklig noggrannhet för naturområdena. Parlamentet stödjer därför de praktiska test av de föreslagna kriterierna som kommissionen har påbörjat, och kräver att de detaljerade kartor som medlemsstaterna ska ta fram också används för att anpassa gränsvärdena för de kriterier som tillämpas för att avgränsa områden med naturbetingade svårigheter och det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent på medlemsstats- eller regionnivå till de verkliga naturförhållandena.

17.  Europaparlamentet betonar framför allt att man eventuellt bör ta hänsyn till de antagna kriteriernas sammanlagda effekt för att på ett praktiskt sätt kunna beakta växelverkan mellan flera olika faktorer som spelar in. Detta skulle enligt parlamentet kunna göra det möjligt för de missgynnade områden som har två eller flera naturbetingade svårigheter att klassificeras som mindre gynnade områden, även om de enskilda kriterierna inte skulle medföra en sådan klassificering var för sig.

18.  Europaparlamentet betonar att man inte kan ta slutgiltig ställning till vilken grundläggande territoriell enhet som ska väljas och till de kriterier och tröskelvärlden som kommissionen har lagt fram förrän detaljerade kartor från alla medlemsstater föreligger. Parlamentet betonar att utan resultat från sådana simuleringar måste det föreslagna tröskelvärdet på 66 procent och de tröskelvärden som fastställer själva kriterierna ses med stor försiktighet, och att en objektiv och lämplig justering av dem endast kan göras när de nationella kartorna finns tillgängliga. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att i tid undersöka simuleringsresultaten och på grundval av detta utan dröjsmål utarbeta ett detaljerat meddelande till Europaparlamentet och rådet om avgränsning av områden med naturbetingade svårigheter.

19.  Europaparlamentet betonar att när den slutgiltiga kartan över andra mindre gynnade områden upprättas bör man även använda objektiva nationella kriterier för att kunna anpassa definitionen av områdena till de olika specifika förhållandena i respektive land. Parlamentet anser att denna anpassning måste ge möjlighet till insyn.

20.  Europaparlamentet anser att kriterierna för stöd till områden med naturbetingande svårigheter delvis måste justeras frivilligt på nationell nivå för att de ska kunna omfatta särskilda geografiska situationer där de naturbetingade svårigheterna har utjämnats genom mänskliga ingrepp. Parlamentet betonar dock att när markens kvalitet har förbättras måste man även beakta de löpande underhållskostnaderna för till exempel dränering och bevattning. Parlamentet föreslår att även företagsekonomiska uppgifter (såsom företagens inkomst och markens produktivitet) inkluderas i detta, men betonar samtidigt att beslut om en justering av de kriterier som ska tillämpas måste fattas av medlemsstaterna, eftersom många av dem redan har utvecklat ett lämpligt och välfungerande differentieringssystem som bör bevaras.

21.  Europaparlamentet anser att de nya kriterierna kan komma att utesluta vissa områden med naturliga svårigheter som för närvarande får stöd. Parlamentet påpekar att en lämplig utfasningsperiod bör definieras så att de berörda regionerna kan anpassa sig till den nya situationen.

22.  Europaparlamentet understryker att de områden som har använt olika jordbrukstekniska lösningar för att överbrygga naturbetingade svårigheter inte bör uteslutas permanent, i synnerhet inte om de fortfarande har en låg jordbruksinkomst eller mycket få produktionsalternativ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att dessa områden får en smidig övergång.

23.  Europaparlamentet uppmanar till att tekniska förfaranden som är avsedda att uppväga naturbetingade svårigheter inte enbart inriktas på kortsiktiga fördelar utan även blir föremål för en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling.

24.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har ett ansvar att objektivt utse områden med naturbetingade svårigheter och att utforma balanserade program för att utveckla landsbygden. Parlamentet understryker att regionala och lokala myndigheter måste vara delaktiga i denna process. Parlamentet betonar samtidigt att kommissionen bör underrättas om och ge sitt tillstånd till dessa nationella eller regionala beslut.

25.  Europaparlamentet betonar att reformen avseende områden med naturbetingade svårigheter är en viktig del av den framtida utvecklingen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ett år utarbeta en separat rättsakt om jordbruket i områden med naturbetingade svårigheter.

27.  Europaparlamentet kräver att översynen av systemet med ersättning till mindre gynnade områden görs i anslutning till diskussioner om en reformering av hela den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa att man får en konsekvent utformning av det nya stödsystemet för jordbrukare, i synnerhet i samband med det nya enhetliga jordbruksstödet.

28.  Europaparlamentet är medvetet om de konsekvenser som arbetet med att fastställa vilka områden som är andra mindre gynnade områden skulle kunna få för utformningen av det framtida stödet inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till alla åsikter som har framkommit i det offentliga samrådet med berörda medlemsstater, regionala och lokala myndigheter och jordbruksföretag.

29.  Europaparlamentet kräver att EU:s budget för landsbygdsutveckling skyddas och uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja medfinansieringsmöjligheterna för mindre gynnade områden, eftersom detta är ett av de mest effektiva och viktigaste systemen för landsbygdens utveckling.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2003, EGT C 151, 27.6.2003. (2) Från 16 EUR/ha i Spanien till 250 EUR/ha på Malta.