Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2010 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (05218/3/2010 – C7-0077/2010 – 2008/0237(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05218/3/2010 – C7-0077/2010),
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0817),
– med beaktande av artiklarna 251.2 och 71.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0469/2008),
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(1),
– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),
– med beaktande av artiklarna 294.7 och 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 juli 2009(2),
– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,
– med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0174/2010).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 6 juli 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),
efter att ha hört av Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och
av följande skäl:
(1) Unionens insatser på busstransportområdet bör bland annat syfta till att säkerställa ett långtgående skydd för passagerarna, som är jämförbart med det som gäller för andra transportsätt, oavsett vart de reser. Dessutom bör de allmänna konsumentskyddskraven beaktas fullt ut.
(2) Eftersom busspassageraren är den svagare parten i ett transportavtal bör alla passagerare tillerkännas en lägsta skyddsnivå.
(3) Unionens åtgärder för att förbättra passagerares rättigheter inom busstransportsektorn bör ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom denna sektor, vilken till stor del består av små och medelstora företag.
(4) Med tanke på att speciell linjetrafik och trafik för egen räkning är av särskild karaktär bör dessa former av transporter inte omfattas av denna förordning. Speciell linjetrafik bör innefatta transporter av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i trafik som är avsedd endast för dem och transporter av arbetstagare mellan hemmet och arbetsplatsen, transporter av elever och studerande till och från utbildningsanstalter.
(5) Med tanke på att stads- och förortstrafik samt regional linjetrafik som ingår i ett trafiknät som är integrerat med stads- och förortstrafiken är av särskild karaktär bör medlemsstaterna ha rätt att undanta dessa typer av linjetrafik från en ▌ del av förordningen. Vid fastställandet av vad som utgör sådan stads-, förorts- och regional trafik bör medlemsstaterna beakta kriterier som administrativ indelning, geografisk belägenhet, avstånd, turtäthet, antalet uppehåll enligt tidtabell, typer av bussar som används, biljettsystem, variationer i antalet passagerare under högtrafik och lågtrafik, bussbeteckningar och tidtabeller.
(6) Passagerare bör omfattas av skadeståndsbestämmelser som är jämförbara med dem som tillämpas på andra transportsätt vid olyckor som leder till dödsfall eller skada.
(7) Transportörer bör vara ansvariga för förlust av eller skador på passagerares bagage på villkor som är jämförbara med dem som tillämpas på andra transportsätt.
(8) Utöver ersättning i enlighet med tillämplig nationell lag i händelse av dödsfall eller personskada eller förlust av eller skada på bagage till följd av olyckor som inträffar vid användning av bussen bör passagerare ha rätt till assistans i fråga om omedelbara praktiska och ekonomiska behov efter en olycka. Sådan assistans bör vid behov innefatta första hjälpen, logi, mat, kläder, transport och begravningskostnader. Vid dödsfall eller personskada ska transportören dessutom göra förskottsbetalningar för att täcka omedelbara ekonomiska behov, i förhållande till den skada som har lidits, förutsatt att det rimligen kan påvisas att transportören är ansvarig för orsakerna.
(9) Persontrafiktjänster med buss bör gagna allmänheten. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om orsaken utgörs av funktionsnedsättning, ålder eller andra faktorer, bör därför ha möjligheter att resa med buss som är jämförbara med andra medborgares. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättigheter som andra medborgare med avseende på fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.
(10) Mot bakgrund av artikel 9 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och för att ge personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet likvärdiga möjligheter som andra medborgare att resa med buss, bör bestämmelser om icke-diskriminering och assistans under resan införas. Dessa personer bör därför ges tillgång till transporter och inte vägras resa på grund av deras funktionshinder eller nedsatta rörlighet, utom när detta är motiverat av säkerhetsskäl eller på grund av fordonens eller infrastrukturens utformning. Inom ramen för relevant lagstiftning till skydd för arbetstagare bör personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ha rätt till assistans i terminaler och ombord på bussar. För att främja social delaktighet bör personerna i fråga få assistans utan extra kostnad. Transportörerna bör fastställa villkor för tillgänglighet, helst med användning av det europeiska standardiseringssystemet.
(11) När beslut fattas om utformningen av nya terminaler, och i samband med omfattande renovering, bör terminaloperatörer vara skyldiga att utan undantag ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, i enlighet med kraven på design för alla. Terminaloperatörer bör under alla omständigheter utse platser där dessa personer kan anmäla sin ankomst och sitt behov av assistans.
(12)Transportörer bör på liknande sätt ta hänsyn till dessa behov när de fattar beslut om utformningen av nya och nyrenoverade fordon.
(13) Medlemsstaterna bör förbättra befintlig infrastruktur, i de fall då detta behövs för att transportörer ska kunna garantera tillträde för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet samt ge lämplig assistans.
(14) För att tillgodose de behov som personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet har bör personalen få lämplig utbildning. För att underlätta ömsesidigt erkännande av förares nationella kvalifikationer kan utbildning rörande medvetenhet om funktionshinder ingå i den grundläggande kompetens eller fortbildning som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport(3). För att säkerställa samstämmighet mellan införandet av utbildningskraven och de tidsfrister som anges i direktivet bör en möjlighet till undantag under en begränsad tidsperiod tillåtas.
(15) ▌ Organisationer som företräder personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet bör konsulteras eller medverka i förberedelserna av innehållet i utbildningen om funktionshinder.
(16) Busspassagerares rättigheter bör omfatta mottagande av information om tjänsten före och under resan. All information av betydelse som lämnas till busspassagerare bör också lämnas i alternativa former som är tillgängliga för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, såsom stor skrift, enkelt språk, blindskrift, elektroniska medel som kan användas med anpassad teknik och bandinspelningar.
(17) Denna förordning bör inte begränsa transportörernas rätt att begära kompensation från någon, däribland tredje man, i enlighet med tillämplig nationell lag.
(18) Passagerarnas olägenhet på grund av att resan ställs in eller ▌försenas avsevärt bör begränsas. Passagerare som reser från terminaler bör därför bli omhändertagna på lämpligt sätt och informeras på ett sätt som är tillgängligt för alla. Passagerare bör också ges möjlighet att avboka resan och få biljettkostnaden återbetald eller fortsätta sin resa eller bli ombokade på tillfredsställande villkor. Om transportörer underlåter att ge passagerare nödvändig assistans bör passagerarna ha rätt till ekonomisk ersättning.
(19) Transportörer bör genom sina branschorganisationer samarbeta för att anta bestämmelser på regional, nationell eller europeisk nivå, med medverkan av intressenter, branschorganisationer, konsumentorganisationer och sammanslutningar för kunder, passagerare och personer med funktionshinder, som syftar till att förbättra informationen till och omsorgen om passagerare, i synnerhet vid inställda resor och kraftiga förseningar.
(20) Denna förordning bör inte påverka passagerares rättigheter enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang(4). Förordningen bör inte tillämpas i fall då en paketresa ställs in av andra orsaker än att busstransporttjänsten ställs in.
(21) Passagerarna bör få fullständig information om sina rättigheter enligt denna förordning så att kan utöva dessa rättigheter på ett effektivt sätt.
(22) Passagerarna bör kunna utöva sina rättigheter med hjälp av lämpliga klagomålsförfaranden som inrättats av transportörerna eller, i förekommande fall, genom att lämna klagomål till det eller de organ som medlemsstaten i fråga har utsett för detta ändamål.
(23) Medlemsstaterna bör se till att denna förordning följs och utse ett eller flera behöriga organ för tillsyn och kontroll. Detta påverkar inte passagerares rätt att få sin sak prövad i domstol i enlighet med nationell lag.
(24) Med beaktande av de förfaranden som medlemsstater har inrättat för inlämnande av klagomål bör ett klagomål som gäller assistans företrädesvis riktas till det eller de organ som har utsetts för att se till att denna förordning efterlevs i den medlemsstat där platsen för påstigning eller avstigning är belägen.
(25) Medlemsstaterna bör fastställa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att sanktionerna tillämpas. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.
(26) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa en likvärdig nivå för skydd och assistans för passagerare vid busstransporter i alla medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(27) Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(5).
(28) Genomförandet av denna förordning bör grundas på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)(6). Den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.
(29)Medlemsstaterna bör främja användandet av kollektivtrafik och införa interoperabla och intermodala informationssystem som omfattar alla transportslag, för att lättare kunna lämna information om tidtabeller och prissättning när biljetter utfärdas för mer än ett transportslag, för att på så sätt till fullo utnyttja möjligheterna till samtrafik mellan olika transportslag. Dessa tjänster ska vara tillgängliga för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet.
(30) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken det hänvisas till i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och beaktar även rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(7) och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(8).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs regler för busstransporter på följande områden:
a)
Icke-diskriminering mellan passagerare när det gäller de transportvillkor som transportörerna erbjuder.
b)
Passagerares rättigheter i händelse av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen och som leder till dödsfall eller personskada eller till förlust av eller skada på bagage.
c)
Icke-diskriminering av och obligatorisk assistans till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.
d)
Passagerares rättigheter vid inställda resor eller förseningar.
e)
Minsta information som ska lämnas till passagerarna.
f)
Hantering av klagomål.
g)
Allmänna regler om kontroll av efterlevnaden.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Denna förordning ska tillämpas på passagerare som reser med linjetrafik
a)
när passagerarens påstigningsplats är belägen inom en medlemsstats territorium, eller
b)
när passagerarens påstigningsplats är belägen utanför en medlemsstats territorium och passagerarens avstigningsplats är belägen inom en medlemsstats territorium.
2. Dessutom ska denna förordning, med undantag för artiklarna 11–18 och kapitlen IV–VI, tillämpas på passagerare som reser med tillfällig trafik om passagerarens första påstigningsplats eller slutliga avstigningsplats ligger inom en medlemsstats territorium.
3. Denna förordning ska inte tillämpas på speciell linjetrafik och trafik för egen räkning.
4. Med undantag för artiklarna 4.2, 7, 9, 11, 12.1, 13.1, 15.1, 18, 19.1, 19.2, 21, 25, 27, 28 och 29, får medlemsstaterna i fråga om linjetrafik undanta stads- och förortstrafik samt regional trafik om denna ingår i ett trafiknät som är integrerat med stads- och förortstrafiken, inklusive gränsöverskridande trafik av sådant slag, från denna förordnings tillämpningsområde.
▌
5. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om undantag för olika typer av trafik som beviljats i enlighet med punkt 4...(9) Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder om ett sådant undantag inte anses förenligt med bestämmelserna i denna artikel. Senast den ...(10)ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om de undantag som beviljats enligt punkt 4.
6. Ingenting i denna förordning ska anses stå i konflikt med befintlig lagstiftning om tekniska krav på bussar eller infrastruktur ▌ vid busshållplatser och terminaler.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
a)
”linjetrafik”: persontransport med buss vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.
b)
”speciell linjetrafik”: reguljär trafik, oavsett vem som bedriver den, för transport med buss av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare.
c)
”transporter för egen räkning”: transporter med buss utförda utan vinstsyfte eller kommersiellt syfte som utförs av en fysisk eller juridisk person där
–
transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för den fysiska eller juridiska personen, och
–
de fordon som används ägs eller har köpts på avbetalning eller hyrts med långtidskontrakt av den personen samt framförs av en anställd hos den fysiska eller juridiska personen eller av den fysiska personen själv eller av personal som är anställd hos företaget eller som har ställts till företagets förfogande enligt en avtalsförpliktelse.
d)
”tillfällig trafik”: trafik som inte utgör linjetrafik, och som huvudsakligen kännetecknas av transport med buss av passagerargrupper som har bildats på initiativ av kunden eller transportören.
e)
”transportavtal”: ett avtal om transport mellan en transportör och en passagerare om tillhandahållande av en eller flera transporter med linjetrafik eller tillfällig trafik.
f)
”biljett”: en giltig handling eller annat bevis på transportavtal.
g)
”transportör”: en fysisk eller juridisk person, som inte är en researrangör, resebyrå eller ▌ biljettutfärdare, som erbjuder allmänheten transport medelst linjetrafik eller tillfällig trafik.
h)
”utförande transportör”: en annan fysisk eller juridisk person än transportören vilken faktiskt utför hela eller en del av transporten.
i)
”biljettutfärdare”: varje mellanhand som ingår transportavtal för en transportörs räkning.
j)
”resebyrå”: varje mellanhand som agerar för en passagerares räkning vid ingående av transportavtal.
k)
”researrangör”: en annan arrangör av resepaket ▌ än transportören, i den mening som avses i artikel 2.2 i direktiv 90/314/EEG.
l)
”person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet”: en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning eller på grund av annat funktionshinder eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla passagerare.
m)
”villkor för tillgänglighet”: relevanta normer och riktlinjer för samt relevant information om tillgängligheten till bussar och/eller till utsedda terminaler, inbegripet deras installationer för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.
n)
”bokning”: en bokning av en plats på en buss i linjetrafik som avser en specifik avgång.
o)
”terminal”: en bemannad terminal där en buss i linjetrafik enligt tidtabellen för en angiven färdväg ska stanna för på- och avstigning av passagerare och som är utrustad med inrättningar som incheckningsdisk, väntsal eller biljettkontor.
p)
”busshållplats”: en plats som inte är en terminal och där en buss i linjetrafik enligt tidtabellen för den angivna färdvägen ska stanna för på- och avstigning av passagerare.
q)
”terminaloperatör”: en organisatorisk enhet i en medlemsstat som ansvarar för administrationen och skötseln av en utsedd terminal.
r)
”inställd resa”: en resa i linjetrafik som inte genomförts trots att den i förväg angivits i tidtabellen.
s)
”försening”: skillnaden mellan den tidtabellsenliga avgångstiden för en buss i linjetrafik och den verkliga avgångstiden.
Artikel 4
Biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor
1. Transportörer ska förse passageraren med en biljett, såvida inte andra handlingar ger rätt till transport. En biljett får utfärdas i elektroniskt format.
2. Utan att det påverkar subventionerade taxor ska de avtalsvillkor och taxor som tillämpas av transportörer erbjudas allmänheten utan någon direkt eller indirekt diskriminering på grundval av den slutlige kundens nationalitet eller etableringsorten för transportörerna, eller biljettutfärdare inom unionen.
Artikel 5
Andra utförande parter
1. Transportörer, resebyråer, researrangörer eller terminaloperatörer som anförtrott en utförande transportör, en biljettutfärdare eller någon annan person fullgörandet av de skyldigheter som anges i denna förordning ska ändå vara ansvarig för den utförande partens handlande eller underlåtenhet.
2. Dessutom ska den part som transportören, resebyrån, researrangören eller terminaloperatören har anförtrott att fullgöra en skyldighet även omfattas av bestämmelserna i denna förordning med avseende på den skyldighet som anförtrotts.
Artikel 6
Ansvarsbegränsning
1. Rättigheterna och skyldigheterna enligt denna förordning får inte begränsas eller åsidosättas, i synnerhet inte genom undantag eller restriktioner i transportavtalet.
2. Transportörerna får erbjuda avtalsvillkor som är gynnsammare för passagerarna än de villkor som fastställs i denna förordning.
Kapitel II
Ersättning och assistans i händelse av olyckor
Artikel 7
Ansvar vid dödsfall eller personskada ▌
1. Transportören ska ▌ i enlighet med detta kapitel vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att passagerare avlider eller tillfogas personskada genom olyckshändelser som har samband med driften av busstransporttjänsten och som inträffar medan passageraren uppehåller sig i ett fordon eller stiger på eller av ett fordon.
2. Transportörens icke-kontraktsbundna skadeståndsansvar ska inte omfattas av någon finansiell begränsning genom vare sig lag, konvention eller avtal.
3.En transportör får inte avvisa eller begränsa sitt skadeståndsansvar för skadeståndskrav upp till ett belopp av 220 000 EUR per passagerare genom att bevisa att företaget iakttagit den omsorg som föreskrivs i punkt 4 a, såvida inte det totala begärda ersättningsbeloppet överskrider det belopp för vilket obligatorisk försäkring, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG den 16 september 2009om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet(11), krävs enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där bussen vanligtvis är hemmahörande. I sådana fall ska skadeståndsansvaret vara begränsat till det beloppet.
4.En transportör ska inte vara ansvarsskyldig enligt punkt 1,
a)
om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte är förbundna med bussdriften eller som transportören inte hade kunnat undvika eller förebygga följderna av, även om denne hade iakttagit den aktsamhet som omständigheterna i det särskilda fallet krävde,
b)
om olyckshändelsen beror på passagerarens fel eller orsakas av hans försummelse.
a)
innebära att en transportör ensam är skadeståndsskyldig part, eller
b)
på något sätt inskränka rätten för en transportör att söka regress från någon annan part i enlighet med en medlemsstats tillämpliga lagstiftning.
Artikel 8
Skadestånd
1.Om en passagerare avlider ska ersättningen inom ramen för det skadeståndsansvar som avses i artikel 7 omfatta
a)
de nödvändiga kostnader som föranleds av passagerarens dödsfall, särskilt kostnaderna för transport av kroppen och begravningskostnaderna,
b)
de ersättningsposter som anges i punkt 2, om döden inte inträffar omedelbart.
2.Om en passagerare tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada ska ersättningen täcka
a)
nödvändiga kostnader, särskilt kostnaderna för vård och transport,
b)
inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga eller ökade behov.
3.Om passagerarens död medför att en person, för vilken den avlidne var eller skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, förlorar sitt underhåll ska ersättning också lämnas till denna person för denna förlust.
Artikel 9
Passagerares omedelbara praktiska och ekonomiska behov
I händelse av en olycka som inträffar till följd av användning av bussen ska transportören tillhandahålla ▌ assistans med avseende på passagerarnas omedelbara praktiska behov efter olyckan. Sådan assistans bör vid behov innefatta första hjälpen, logi, mat, kläder, transport och begravningskostnader. Vid dödsfall eller personskada ska transportören dessutom göra förskottsbetalningar för att täcka omedelbara ekonomiska behov, i förhållande till den skada som har lidits, förutsatt att det rimligen kan påvisas att transportören är ansvarig för orsakerna. Eventuellt gjorda betalningar eller tillhandahållen assistans ska inte innebära ett erkännande av skadeståndsansvar.
Artikel 10
Skadeståndsansvar för försvunnet och skadat bagage
1.Transportörerna ska vara skadeståndsansvariga för förlust av eller skador på bagage som företaget getts ansvaret för. Den högsta ersättningen ska vara 1 800 EUR per passagerare.
2.Vid olyckor som beror på driften av busstransporttjänsten ska transportören vara skadeståndsansvarig för det personliga lösöre som passagerarna hade på sig eller medförde som handbagage. Den högsta ersättningen ska vara 1 300 EUR per passagerare.
3.En transportör ska inte hållas skadeståndsansvarig för skador enligt punkt 1 och 2,
a)
om förlusten eller skadan har orsakats av omständigheter som inte är förbundna med bussdriften och som transportören inte hade kunnat undvika eller förebygga följderna av, även om denne hade iakttagit den aktsamhet som omständigheterna i det särskilda fallet krävde,
b)
i den utsträckning som förlusten eller skadan beror på passagerarens fel eller försummelse.
Kapitel III
Rättigheter för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet
Artikel 11
Rätt till transport
1. Transportörer, resebyråer och researrangörer får inte med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet vägra att godkänna en bokning, att utfärda en biljett eller att på annat sätt tillhandahålla en biljett eller att tillåta påstigning.
2. Bokningar och biljetter ska utan extra kostnad erbjudas personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.
Artikel 12
Undantag och särskilda villkor
1. Utan hinder av artikel 11.1 får transportörer, resebyråer eller researrangörer vägra att godkänna en bokning eller utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett, eller att neka påstigning för en person med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet
a)
för att uppfylla tillämpliga säkerhetskrav som fastställts i internationell rätt, unionsrätt eller nationell rätt eller för att uppfylla säkerhetskrav som fastställts av behöriga myndigheter,
b)
i de fall då utformningen av fordonet eller infrastrukturen, inbegripet busshållplatser och terminaler, fysiskt omöjliggör påstigning, avstigning eller transport av personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet på ett säkert och för driften lämpligt sätt.
2. Om en vägran att godkänna en bokning eller att utfärda eller att på annat sätt tillhandahålla en biljett grundas på de skäl som anges i punkt 1, ska transportörer, resebyråer och researrangörer ▌informera den berörda personen om ett godtagbart transportalternativ som transportören utför.
3. Om en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som har en bokning eller en biljett och som uppfyllt kraven i artikel 16.1 a ändå, på grund av sitt funktionshinder eller sin nedsatta rörlighet, nekas påstigning, ska denne och eventuella ledsagare i enlighet med punkt 4 i den här artikeln ges möjlighet att välja mellan
a)
rätt till ersättning och, i förekommande fall, en kostnadsfri returresa till första avreseplatsen enligt transportavtalet så snart som möjligt och
b)
med undantag för de fall då det inte är praktiskt möjligt, fortsatt resa eller ombokning till rimlig alternativ transport till den bestämmelseort som anges i transportavtalet.
Rätten till återbetalning av de pengar som betalats för biljetten ska inte påverkas av underlåtenhet att lämna meddelande i enlighet med artikel 16.1 a.
4. Om en transportör, resebyrå eller researrangör vägrar att godkänna en bokning från, utfärda eller på annat sätt tillhandahålla en biljett till, eller släppa ombord en person på grund av funktionshinder eller nedsatt rörlighet i enlighet med de skäl som anges i punkt 1 i denna artikel eller om personalen på det aktuella fordonet endast består av en person som kör fordonet och inte har möjlighet att ge personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet det stöd som anges i bilaga I del b kan en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet begära att få ledsagas av en annan person som kan ge den assistans som personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kräver ▌. En sådan ledsagare ska transporteras utan kostnad och, när det är praktiskt möjligt, ges en plats bredvid personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.
5. I de fall då transportörer, resebyråer eller researrangörer tillämpar bestämmelserna i punkt 1, ska de omedelbart informera personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet om anledningen till detta och, på begäran, skriftligen informera personen i fråga inom fem arbetsdagar efter begäran.
Artikel 13
Tillgänglighet och information
1. I samarbete med organisationer som företräder personer med funktionshinder eller personer med nedsatt rörlighet ska transportörer och terminaloperatörer, eventuellt genom sina organisationer, ha eller fastställa icke-diskriminerande villkor för tillgänglighet med avseende på transport av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.
2. Transportörer och terminaloperatörer ska offentliggöra de villkor för tillgänglighet som anges i punkt 1 i tillgängliga format och på samma språk som det på vilket information i allmänhet görs tillgänglig för alla passagerare. När denna information tillhandahålls ska särskild vikt läggas vid behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.
3.Transportörerna ska på begäran omedelbart tillhandahålla kopior på de internationella, unions- eller nationella lagar i vilka säkerhetskraven fastställs och på vilka de icke-diskriminerande tillgänglighetsbestämmelserna grundar sig. Dessa måste tillhandahållas i tillgängliga format.
4. Researrangörer ska tillhandahålla de villkor för tillgänglighet som anges i punkt 1 och som tillämpas på resor som ingår i paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang som de organiserar, säljer eller erbjuder till försäljning.
5. Den information om villkor för tillgänglighet som avses i punkterna 2 och 4 ska på passagerarens begäran delas ut i fysisk form.
6. Transportörer, resebyråer och researrangörer ska se till att all relevant allmän information om resan och transportvillkoren finns att tillgå i lämpliga och tillgängliga format för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, inbegripet, i förekommande fall, vid bokning och information på Internet. Informationen ska på passagerarens begäran delas ut i fysisk form.
Artikel 14
Utseende av terminaler
Medlemsstaterna ska utse bussterminaler där assistans för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet ska tillhandahållas. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska tillgängliggöra en förteckning över de utsedda bussterminalerna på Internet.
Artikel 15
Rätt till assistans på utsedda terminaler och ombord på bussar
1. ▌ Transportörer och terminaloperatörer ska, inom sina respektive behörighetsområden, i terminaler som utsetts av medlemsstater, utan kostnad tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet åtminstone den assistans som anges i del a i bilaga I.
2. ▌ Transportörer ska ombord på bussar utan kostnad tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet åtminstone den assistans som anges i del b i bilaga I.
Artikel 16
Villkor för assistans
1. Transportörer och terminaloperatörer ska samarbeta för att tillhandahålla personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet assistans på villkor att
a)
personens behov av sådan assistans meddelas transportörer, terminaloperatörer, resebyråer eller researrangörer senast 24 timmar innan assistansen behövs, och
b)
personerna i fråga infinner sig på angiven plats
i)
vid den tidpunkt som i förväg angivits av transportören, dock inte mer än 60 minuter före angiven avgångstid, såvitt inte transportören och passageraren har kommit överens om en kortare tidsperiod, eller
ii)
om ingen tidpunkt har angivits, senast 30 minuter före angiven avgångstid.
2. Utöver punkt 1 ska personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet vid tidpunkten för bokningen eller förhandsköpet av biljetten meddela transportören, resebyrån eller researrangören om sina särskilda sittplatsbehov, förutsatt att detta behov är känt vid den tidpunkten.
3. Transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och researrangörer ska vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta mottagandet av meddelanden om behovet av assistans från personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Denna skyldighet ska gälla vid alla utsedda terminaler och deras försäljningsställen, även vid telefon- och Internetförsäljning.
4. Om inget meddelande i enlighet med punkterna 1 a och 2 lämnas ska transportörer, terminaloperatörer, resebyråer och researrangörer så långt det kan anses vara rimligt se till att personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet får den assistans som krävs för att han eller hon ska kunna stiga på en avgående buss, byta till en anslutande buss eller stiga av en ankommande buss under en resa för vilken han eller hon köpt biljett.
5. Terminaloperatören ska anvisa en plats i eller utanför terminalen där personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan meddela sin ankomst och begära assistans. Platsen ska vara tydligt skyltad och vid denna ska finnas grundläggande information om terminalen och den assistans som tillhandahålls, i tillgängligt format.
Artikel 17
Vidarebefordran av information till en tredje part
Om resebyråer eller researrangörer meddelas enligt artikel 16.1 a ska de, under sin normala kontorstid, snarast möjligt vidarebefordra informationen till transportören eller terminaloperatören.
Artikel 18
Utbildning
1. Transportörer och, vid behov, terminaloperatörer ska införa förfaranden för utbildning om funktionshinder, inbegripet instruktioner, och se till att
a)
deras personal, med undantag av förare, inbegripet personer som anställts av någon annan utförande part, som ger direkt assistans till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, utbildas eller instrueras enligt bilaga II, del a och b, och
b)
deras personal, inbegripet förare, som direkt har att göra med den resande allmänheten eller frågor som rör den resande allmänheten, utbildas eller instrueras enligt bilaga II, del a.
2. En medlemsstat får, för en längsta tidsperiod på två år från och med den ...(12), bevilja undantag från tillämpningen av punkt 1 b med avseende på utbildning av förare.
Artikel 19
Ersättning rörande rullstolar och annan rörlighetsutrustning
1. Transportörer och terminaloperatörer ansvarar för förlust av och skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpmedel som de förorsakar ▌. Förlusten eller skadan ska ersättas av den transportör eller terminaloperatör som ansvarar för förlusten eller skadan.
2. Den ersättning som avses i punkt 1 ska motsvara kostnaden för att ersätta eller reparera den utrustning eller de hjälpmedel som förlorats eller skadats.
3. Vid behov ska alla ansträngningar göras för att snabbt få fram tillfällig ersättningsutrustning eller ersättningshjälpmedel. Rullstolar, annan rörlighetsutrustning eller hjälpmedel ska om möjligt ha liknande tekniska och funktionsmässiga egenskaper som de som förlorats eller skadats.
▌
Kapitel IV
Passagerares rättigheter vid inställd resa eller försening
Artikel 20
Fortsatt resa, ombokning och återbetalning
1. Om en transportör på skäliga grunder kan anta att, i fråga om linjetrafik, en avgång från en terminal kommer att ställas in eller försenas med mer än 120 minuter eller vid överbokning ska passagerare omedelbart få välja mellan
a)
fortsatt resa eller ombokning, utan extra kostnad, till en resa med jämförbara villkor enligt transportavtalet till slutdestinationen så snart som möjligt,
b)
återbetalning motsvarande biljettpriset och, i förekommande fall, en kostnadsfri returresa med buss till den första avreseplatsen enligt transportavtalet så snart som möjligt,
c)
utöver den ersättning som det hänvisas till i led b ha rätt till ersättning motsvarande 50 procent av biljettpriset om transportören inte kan tillhandahålla fortsatt resa eller alternativ resväg till slutdestinationen enligt led a. Ersättningen ska betalas inom en månad från det att begäran om ersättning lämnades in.
2.I de fall då bussen inte längre är körduglig, ska passagerarna erbjudas transport från den plats där det körodugliga fordonet befinner sig till en lämplig väntplats eller terminal, varifrån resan kan fortsätta.
3. Om, i fråga om linjetrafik, en avgång från en busshållplats ställs in eller försenas med mer än 120 minuter, ska passagerare ha rätt till sådan fortsatt resa eller ombokning eller återbetalning motsvarande biljettpriset från transportören.
4. Ersättning enligt punkterna 1 b och 3 ska betalas ut inom 14 dagar efter det att erbjudandet gjorts eller en begäran tagits emot. Utbetalningen ska täcka biljettens hela inköpspris, för den eller de delar av resan som inte har genomförts och för den eller de delar som redan har genomförts om resan inte längre tjänar något syfte i förhållande till passagerarens ursprungliga resplan. I fråga om periodkort eller abonnemang ska betalningen motsvara dess proportionella andel av den hela kostnaden för periodkortet eller abonnemanget. Återbetalningen ska göras i pengar, såvida inte passageraren godtar någon annan form av återbetalning.
Artikel 21
Information
1. Vid inställda eller försenade avgångar i linjetrafiken ska transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören underrätta de passagerare som reser från en terminal om situationen så snart som möjligt, dock senast 30 minuter efter den i tidtabellen angivna avgångstiden, och om den beräknade avgångstiden så snart som denna information finns tillgänglig.
2. Om passagerare missar en enligt tidtabellen anslutande transport på grund av en inställd eller försenad avgång, ska transportören och, i förekommande fall, terminaloperatören göra rimliga ansträngningar för att underrätta berörda passagerare om alternativa anslutningar.
3. Transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören ska se till att personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet får den information som krävs enligt punkterna 1 och 2 i tillgänglig form.
Artikel 22
Assistans vid inställda eller försenade avgångar
1. I fråga om resor som enligt tidtabellen överstiger tre timmar ska transportören vid en inställd eller mer än en timme försenad avgång från en terminal kostnadsfritt erbjuda passageraren
a)
snacks, måltider eller förfriskningar i skälig proportion till väntetiden eller förseningen, förutsatt att sådana finns att tillgå ombord på bussen eller i terminalen eller rimligen kan anskaffas,
b)
▌ hotellrum eller annan inkvartering samt assistans med att anordna transport mellan terminalen och inkvarteringen, om det krävs en eller flera övernattningar.
2. Vid tillämpning av denna artikel ska transportören särskilt uppmärksamma behoven hos personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och deras eventuella ledsagare.
Artikel 23
Ytterligare anspråk
Ingenting i detta kapitel ska hindra passagerare från att begära skadestånd i enlighet med nationell lag vid nationella domstolar för skador med anledning av inställda eller försenade avgångar i linjetrafik.
Artikel 24
Ytterligare åtgärder till förmån för passagerare
Transportörerna ska samarbeta för att anta åtgärder på nationell eller europeisk nivå med deltagande av intressenter, yrkesorganisationer, konsument- och passagerarorganisationer samt organisationer som representerar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Dessa åtgärder ska vara inriktade på att förbättra omsorgen om passagerarna, särskilt vid kraftiga förseningar, störningar eller inställda turer, och särskild vikt ska läggas vid omsorg om passagerare med särskilda behov till följd av funktionshinder, nedsatt rörlighet, sjukdom, hög ålder och graviditet samt om deras ledsagare, liksom om passagerare som reser med små barn.
Kapitel V
Allmänna regler om information och klagomål
Artikel 25
Rätt till reseinformation
Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden ge passagerarna adekvat informationfrån den tidpunkt då bokningen görs ochunder hela resan, i tillgängliga format och enligt en gemensam modell för kollektivtrafikinformation och kollektivtrafiksystem.
Artikel 26
Information om passagerarnas rättigheter
1. Transportörer och terminaloperatörer ska inom sina respektive behörighetsområden se till att passagerarna vid bokningstillfället och senast vid avgång ges lämplig och begriplig information om sina rättigheter enligt denna förordning. Informationen ska lämnas i tillgängliga format och enligt en gemensam modell för kollektivtrafikinformation och kollektivtrafiksystem i terminalerna och, i förekommande fall, på Internet. ▌ Informationen ska innehålla kontaktuppgifter för tillsynsorganet eller -organen som medlemsstaten utsett i enlighet med artikel 29.1.
2. För att uppfylla det informationskrav som avses i punkt 1 får transportörer och terminaloperatörer använda den sammanfattning av bestämmelserna i denna förordning som kommissionen utarbetat på Europeiska unionens institutioners samtliga officiella språk och som ställts till deras förfogande.
Artikel 27
Klagomål
Transportörerna ska inrätta eller ha infört en mekanism för hantering av klagomål avseende de rättigheter och skyldigheter som avses idenna förordning.
Artikel 28
Inlämnande av klagomål
En passagerare som omfattas av denna förordning och som vill lämna in ett klagomål till transportören ▌ ska göra detta inom tre månader från den dag då linjetrafiken utfördes eller när den borde ha utförts. Inom en månad efter det att klagomålet har mottagits ska transportören underrätta passageraren om huruvida hans eller hennes klagomål har accepterats, avslagits eller fortfarande behandlas. Den tid det tar för att lämna det slutliga svaret får inte överstiga två månader från mottagandet av klagomålet.
Kapitel VI
Efterlevnad och nationella tillsynsorgan
Artikel 29
Nationella tillsynsorgan
1. Varje medlemsstat ska utse ett eller flera ▌ befintliga organ, eller ett nytt organ om det inte finns något, med ansvar för att denna förordning efterlevs ▌. Varje organ ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att denna förordning efterlevs.
Varje organ ska, vad gäller organisation, beslut om finansiering, rättslig struktur och beslutsfattande, vara oberoende av transportörer, researrangörer och terminaloperatörer.
2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det eller de organ som de har utsett enligt denna artikel.
3. Varje passagerare får lämna klagomål ▌ till ett behörigt organ som har utsetts enligt punkt 1 eller till ett annat behörigt organ som en medlemsstat har utsett, när det gäller en påstådd överträdelse av denna förordning.
En medlemsstat får besluta att ▌passageraren som en första åtgärd ska lämna ett klagomål ▌ till transportören, vilket leder till att det nationella tillsynsorganet eller annat behörigt organ som en medlemsstat har utsett ska utgöra klagoinstans för de tvister som inte får en lösning enligt artikel 28.
Artikel 30
Rapport om efterlevnad
Senast den 1 juni ...(13) och därefter vartannat år ska de tillsynsorgan som har utsetts enligt artikel 29.1 lämna en rapport om sin verksamhet under de två föregående kalenderåren, med bland annat en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna förordning och statistiska uppgifter om klagomål och påföljder som tillämpats.
Artikel 31
Samarbete mellan tillsynsorgan
De nationella tillsynsorgan som avses i artikel 29.1 ska i tillämpliga fall utbyta information om sitt arbete och sina beslutsprinciper och sin beslutspraxis. Kommissionen ska stödja dem i detta arbete.
Artikel 32
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de följs. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen senast den...(14) och utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem.
Kapitel VII
Slutbestämmelser
Artikel 33
Rapport
Senast den ...(15) ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur förordningen tillämpas och om dess verkan. Denna rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av bestämmelserna i denna förordning eller för ändring av förordningen.
Artikel 34
Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004
I bilagan till förordning (EG) nr 2006/2004 ska följande punkt läggas till:"
18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 av den ... om passagerares rättigheter vid busstransport*(16).
Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (EUT C 184 E, 8.7.2010, s.312), rådets ståndpunkt av den 11 mars 2010 (EUT C 122 E, 11.5.2010, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2010.
* EUT: Vänligen för in två år efter dagen för offentliggörande.
BILAGA I
Assistans som ska lämnas till personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet
a) Assistans vid utsedda terminaler
Assistans och arrangemang som är nödvändiga för att möjliggöra för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet att
–
anmäla sin ankomst till terminalen och begära assistans på angivna platser,
–
förflytta sig från den angivna platsen till incheckning, väntsal och påstigningsområde,
–
stiga på fordonet, med hjälp av hissar, rullstolar eller annan assistans som i förekommande fall kan behövas,
–
lasta sitt bagage,
–
hämta sitt bagage,
–
stiga av fordonet,
–
medföra en erkänd assistanshund ombord på bussen,
–
förflytta sig till sin sittplats.
b) Assistans ombord
Assistans och arrangemang som är nödvändiga för att möjliggöra för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet att
–
få väsentlig information om resan i tillgänglig form, under förutsättning att passageraren begär detta,
–
ta sig till toaletten ombord om det finns ytterligare personal utöver chauffören ombord,
–
stiga på och av fordonet vid uppehåll under resan, om annan personal än föraren finns ombord.
BILAGA II
Utbildning om funktionshinder
a) Utbildning om medvetenhet rörande funktionshinder
Utbildningen av personal som är i direkt kontakt med den resande allmänheten inbegriper följande:
–
Medvetenhet om och lämpligt bemötande av passagerare med fysiska eller sensoriska hinder (hörsel och syn), dolda svårigheter eller inlärningssvårigheter, inbegripet hur man skiljer mellan olika förmågor hos personer vars rörlighet eller orienterings- eller kommunikationsförmåga kan vara nedsatt.
–
De hinder som personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet stöter på, inbegripet attitydmässiga, miljömässiga, fysiska och organisatoriska hinder.
–
Erkända assistanshundar, inbegripet en assistanshunds roll och behov.
–
Hantering av oförutsedda händelser.
–
Kunskap om mänskligt beteende och metoder för kommunikation med döva personer och personer med nedsatt hörsel, personer med nedsatt syn, personer med talsvårigheter och personer med inlärningssvårigheter.
–
Hantering av rullstolar och andra rörlighetshjälpmedel på ett varsamt sätt för att undvika skador (för alla delar av personalen med ansvar för bagagehantering om sådan förekommer).
b) Utbildning om assistans till personer med funktionshinder
Utbildning av personal som ger assistans till personer med nedsatt rörlighet inbegriper följande:
–
Hur man kan hjälpa rullstolsanvändare att flytta sig till och ur en rullstol.
–
Hur man ger assistans till personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet som reser med en erkänd assistanshund, inbegripet en sådan hunds roll och behov.
–
Tekniker för ledsagning av passagerare med nedsatt synförmåga och för hantering och transport av erkända assistanshundar.
–
Förståelse av de typer av utrustning som kan vara till hjälp för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet och kunskap om hur sådan utrustning hanteras.
–
Användning av den utrustning för assistans vid påstigning och avstigning som ska användas och kunskap om de lämpliga assistansförfaranden vid påstigning och avstigning som är avsedda att trygga säkerheten och värdigheten för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet.
–
Förståelse för behovet av tillförlitlig och professionell assistans. Även medvetenhet om det att vissa passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet kan uppleva känslor av sårbarhet under resan eftersom de är beroende av den assistans som ges.