Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Hållbar utveckling som ett genomgående inslag i EU:s politik: 2009 års genomgång av Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling” (KOM(2009)0400),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (KOM(2010)0193),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(3),

–  med beaktande av kommissionens vitbok ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram” (KOM(2009)0147) och dess resolution om denna av den 6 maj 2010(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Grönare transporter” (KOM(2008)0433),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En strategi för att internalisera externa kostnader” (KOM(2008)0435),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 10–11 december 2009, särskilt punkterna 21–24,

–  med beaktande av ordförandeskapets rapport om 2009 års genomgång av EU:s strategi för hållbar utveckling(5),

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till UNFCCC,

–  med beaktande av IPPC:s sammanfattande rapport om klimatförändring 2007, som utgör ett bidrag från arbetsgrupperna I, II och III till den fjärde bedömningsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av Stern-rapporten från 2006 om klimatförändringarnas ekonomi,

–  med beaktande av 2008 års initiativ för gröna jobb från UNEP, ILO, IOE och IFS med titeln ”Green Jobs: Towards Decent Work in a Sustainable, Low-Carbon World”,

–  med beaktande av ILO:s bakgrundsinformation om globala utmaningar för hållbar utveckling och strategier för gröna jobb, som lades fram vid G8-konferensen med ministrarna för arbetsmarknad och sysselsättning i Niigata, Japan, den 11–13 maj 2008,

–  med beaktande av OECD:s deklaration om grön tillväxt, som antogs vid rådets möte på ministernivå den 25 juni 2009, och dess nuvarande strategi för grön tillväxt,

–  med beaktande av 2009 års rapport från Greenpeace och Europeiska rådet för förnybar energi (EREC) med titeln ”Working for the climate: renewable energy and the green job revolution”,

–  med beaktande av 2007 års rapport från Internationella fackliga samorganisationen (IFS) och Social Development Agency (SDA) med titeln ”Climate Change and Employment: Impact on employment in the European Union-25 of climate change and CO2 emission reduction measures by 2030”,

–  med beaktande av Ruhr Economic Papers nr 156 ”Economic impacts from the Promotion of Renewable Energy Technologies, The German Experience”,

–  med beaktande av CEPOS publikation ”Wind Energy, the case of Denmark”,

–  med beaktande av publikationen från Universidad Rey Juan Carlos ”Study of the effects on employment of public aid to renewable energy sources”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2007 om förkommersiell upphandling (KOM(2007)0799),

–  med beaktande av kommissionens rapport om sysselsättningen i Europa 2009, särskilt kapitel 3 om klimatförändringarna och följderna för arbetsmarknaden,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800) och parlamentets resolution om detta meddelande av den 11 mars 2009(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Främja återhämtning i Europa” (KOM(2009)0114),

–  med beaktande av den gemensamma analys av de huvudsakliga utmaningar som arbetsmarknaderna i EU står inför och som parterna på den europeiska arbetsmarknaden utarbetade, av den 18 oktober 2007,

–  med beaktande av den åtgärdsram för en livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer som parterna på den europeiska arbetsmarknaden enades om 2002,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden” (KOM(2008)0868), och expertgruppens rapport ”'New Skills for New Jobs: Action Now” från februari 2010,

–  med beaktande av forskningsrapporten från Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) från 2009 med titeln ”Future Skills Needs for the Green Economy”,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0234/2010), och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet bekräftade 2009 att hållbar utveckling är en av Lissabonfördragets centrala målsättningar. I riktlinjerna i EU:s hållbarhetsstrategi ingår hänsyn till ekonomiska sociala och miljömässiga intressen, en intensivare social dialog, ett starkare företagsansvar samt försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren ska betala.

B.  En tyngdpunkt i Europa 2020-strategin är att främja en social, resurseffektiv, miljövänlig och konkurrenskraftig ekonomi.

C.  Industriländerna måste, enligt Köpenhamnsöverenskommelsen, senast 2050 ha minskat sina koldioxidutsläpp med 80–90 procent jämfört med 1990.

D.  Klimatförändringarna påverkar regionerna i Europa på olika sätt. Enligt en studie av kommissionen(7) är regionerna i Syd- och Östeuropa, där mer än en tredjedel av EU:s invånare bor, mest utsatta för klimatförändringar. De mest sårbara befolkningsgrupperna är de som drabbas hårdast och detta kan leda till ökade regionala och sociala skillnader.

E.  Övergången till en mer hållbar ekonomi innebär positiva effekter för olika sektorer på följande sätt, dvs., arbetstillfällen kommer att skapas, ersättas eller i vissa fall försvinna. Alla arbetsplatser måste anpassas till ett hållbart, resurssnålt produktions- och arbetssätt, vilket medför ett stort anpassningsbehov inom ramen för nuvarande arbetsförhållanden där flexibla anställningsförhållanden är önskvärda.

F.  Siffror i grönboken om demografiska förändringar (KOM(2005)0094) visar att antalet personer i arbetsför ålder i EU kommer att minska med 20,8 miljoner (6,8 procent) mellan 2005 och 2030 och att antalet personer över 60 år nu ökar dubbelt så snabbt som före 2007 – med omkring två miljoner varje år jämfört med en miljon tidigare.

G.  Övergången innebär en möjlighet att stabilisera sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen med betydande bonuseffekter. Där tillförlitliga ramar har införts kan man se en stadig uppgång av sysselsättningstillfällen och anställningstrygghet, som stabiliseras av ökande export.

H.  Om de europeiska forskarna och företagen inte förmår omsätta sina forskningsresultat i kommersiella produkter kommer vi inte att få den nödvändiga ekonomiska tillväxten och den därav följande sysselsättningsökningen i en innovationsbaserad ekonomi. Kommissionens resultattavla för innovation visar på en innovationsklyfta på 30 procent i förhållande till USA och på 40 procent i förhållande till Japan.

I.  Inom vissa nya branscher saknas det fortfarande strukturer för en social dialog. Det finns exempel på nya branscher där inga kollektivavtal finns eller så tillämpas inte de som finns, och inte heller branschregelverk existerar. Alla branscher sätts under stark press att producera och öka sin konkurrenskraft, och i regioner med hög arbetslöshet är pressen att godta dåliga arbetsvillkor påtaglig.

J.  En långsiktig osäker situation har utvecklats på EU:s arbetsmarknad under de två senaste årtiondena, som innebär att unga människor i allt högre grad tenderar att arbeta med korta anställningsavtal med sämre arbetsvillkor. Nya arbetstillfällen som skapas under dessa förhållanden kan inte anses vara hållbara. Dessa strukturella brister måste åtgärdas med målet att utveckla sysselsättningspotentialen för en ny hållbar ekonomi.

K.  Övergången till en ny hållbar ekonomi får inte användas som förevändning för att utestänga de mest sårbara och minst kvalificerade arbetstagarna från arbetsmarknaden och därför måste man undvika fenomenet med utsortering som innebär att de minst kvalificerade ratas först.

L.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är förankrad som en målsättning i Lissabonfördraget och utgör ett av millennieutvecklingsmålen. Kvinnor är underrepresenterade inom vissa sektorer och gynnas därför inte på samma sätt av den ökade sysselsättningen inom den nya hållbara ekonomin.

M.  En ny ekonomi kommer att formas i ett åldrande samhälle med en krympande arbetsstyrka, vilket gör det nödvändigt att attrahera kvinnor till avlönat arbete genom att anpassa arbetsorganisationen och förbereda arbetsgivare i alla sektorer för en mer diversifierad arbetsstyrka.

N.  Enligt nyligen genomförda studier ger närvaro av kvinnor på alla ansvarsnivåer ett mervärde för företagen, särskilt när det gäller de ekonomiska resultaten.

O.  Majoriteten av universitetsexamina i EU tas av kvinnor och kvinnorna är i majoritet i kurser i företagsekonomi, förvaltning och juridik, men i minoritet på ledande poster i företag och offentlig förvaltning.

P.  Framför allt på grund av könsstereotyper i skolan och samhället är kvinnor underrepresenterade på områden som felaktigt betraktas som manliga, såsom IT, ingenjörsyrken, fysik och tekniska yrken såsom mekaniker och murare.

Q.  Arbetslösheten ökar bland äldre arbetstagare, som drabbas särskilt hårt av social utestängning efter 55 års ålder, och trots de framsteg som gjorts under det senaste årtiondet var det bara strax över en tredjedel av kvinnorna i åldern 55–64 år som förvärvsarbetade under 2008, medan 55 procent av männen i den åldersgruppen arbetade.

Sysselsättningsstrategi för en ny hållbar ekonomi

1.  Europaparlamentet anser att hållbar utveckling bygger på en långsiktig vision där den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och miljöskyddet går hand i hand och ömsesidigt stöder varandra. Parlamentet understryker den potential som skapandet av gröna jobb har i en hållbar ekonomi.

2.  Europaparlamentet anser att ekonomin efter krisen utgör en stor möjlighet för hållbar tillväxt grundad på social rättvisa och miljöeffektivitet. Parlamentet noterar att omvandlingen av de europeiska ekonomierna från förorenande till miljöeffektiva kommer att leda till genomgripande förändringar inom produktion, distribution och konsumtion, vilket bör utnyttjas som en chans att uppnå verklig hållbarhet utan att för den skull äventyra välstånd och sysselsättning. Parlamentet tycker att övergången till en ekonomi som grundar sig på icke-förorenande energikällor bör ses som ett tillfälle till investeringar i hållbar utveckling och inte bara som en börda för offentliga och privata budgetar.

3.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på landsbygden för att motverka avfolkning.

4.  Europaparlamentet konstaterar att produktionen av varor och tjänster måste göras mer hållbar. Parlamentet konstaterar att investeringar i en ny hållbar ekonomi innebär en tillväxtpotential för arbetsmarknaden och nya inkomstmöjligheter. Trots de positiva resultaten uppvisar vissa sektorer förluster, och därför bör fortbildning och omskolning uppmuntras.

5.  Europaparlamentet anser att den nuvarande globala ekonomiska och sociala krisen, som har lett till att förändringarna i energianvändning och minskningen av koldioxidutsläpp går långsammare, inte bör hindra medlemsstaterna från att gå mot en konkurrenskraftig, mer hållbar och mer resurseffektiv ekonomi eftersom detta kommer att göra att de blir mer motståndskraftiga, mindre beroende av allt dyrare import och mer konkurrenskraftiga.

6.  Europaparlamentet anser att mer bör göras för att internalisera externa kostnader och uppmanar kommissionen att använda nuvarande politiska instrument, eller utveckla nya om så behövs, för att kostnadsfördela samt att se till att framtida politiska förslag återspeglar de slutsatser som dras.

7.  Europaparlamentet anser att en ny hållbar ekonomi för EU ska säkerställa en väl avvägd ekonomisk och social utveckling. Parlamentet efterlyser en ambitiös och hållbar industripolitik med tonvikt på resurseffektivitet. Parlamentet framhåller att den gröna ekonomin måste erbjuda möjligheter till anständiga och välbetalda arbeten och fokusera på miljöskyddet.

8.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en miljöskyddspolitik baserad på marknadsekonomi kan utgöra motorn för tillväxt och sysselsättning i alla näringsgrenar, och betonar att förutsägbara ramvillkor som främjar investeringar är en förutsättning för att innovativa företag ska kunna utnyttja dessa tillfällen på bästa sätt i miljöns och arbetstagarnas intresse.

9.  Europaparlamentet begär att näringslivet ska delta i miljöinnovationen, eftersom företagare spelar en mycket viktig roll för att i högre grad sprida miljöinnovationen. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det kommer att vara mycket viktigt att informera företagarna genom att visa på nya företagsmöjligheter för att strategin för att utveckla resurseffektiva ekonomier och hållbara industrier ska bli framgångsrik.

10.  Europaparlamentet stöder kommissionens huvudinitiativ i Europa 2020-strategin att nu genomföra övergången till en hållbar ekonomi, begränsa den ekonomiska tillväxtens beroende av resurs- och energiförbrukningen, minska klimatförstörande utsläpp och på så sätt motverka den globala uppvärmningen. Parlamentet välkomnar avsikten att anpassa rättsliga ramvillkor, marknadsbaserade incitament, subventioner och offentlig upphandling till detta mål. Parlamentet beklagar dock att kommissionen i Europa 2020-strategin missar möjligheten att utnyttja arbetsmarknadspotentialen i en hållbar ekonomi.

11.  Europaparlamentet konstaterar att för att kunna uppnå Europa 2020-strategins sysselsättningsmål och utnyttja sysselsättningspotentialen i en ny hållbar ekonomi samt öka hållbarheten i produktion av varor och tjänster måste man öka energieffektiviteten i bostäder och inom byggindustrin, andelen förnybar energi, miljöteknik, hållbara transporter och rörlighet, hållbart jord- och skogsbruk, fiske och rådgivningen via miljötjänster, samt återvinning, resurssnåla produktionsprocesser och slutna materialcykler. Det finns även stor grön sysselsättningspotential inom tjänstesektorn och den sociala ekonomin.

12.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att den offentliga sektorn föregår med gott exempel, antar framsynta upphandlingsnormer och ger incitament och information, särskilt inom områden som energi, byggande av infrastruktur och anläggningar samt transport och kommunikation för att skapa arbetstillfällen med tillhörande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja att man vid offentlig upphandling, och särskilt förkommersiell upphandling, inbegriper miljömässiga och sociala normer förutom klausuler om lokalt innehåll samt företag som är verksamma inom den hållbara och solidariska ekonomin, särskilt små och medelstora företag.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta erfarenhet och bästa praxis vad gäller sysselsättningsmöjligheter när man handskas med klimatförändringarnas ekonomiska, sociala och miljömässiga följder.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att gröna, hållbara jobb inte ska ses som ett bihang utan att ekonomin och samhället som helhet måste utformas på ett hållbart sätt. Parlamentet är medvetet om att miljöskydd eller miljöindustri inte är separata näringsgrenar, eftersom miljöskyddsverksamheten omfattar många traditionella sektorer som produktionssektorn, byggindustrin eller tjänstesektorn. Parlamentet anser därför att ILO:s definition bör antas som arbetsdefinition, enligt vilken alla arbetstillfällen som driver den hållbara utvecklingen framåt är gröna hållbara jobb, och konstaterar att definitionen för det första omfattar arbetstillfällen som direkt minskar energi- och naturresursförbrukning, skyddar ekosystem och biologisk mångfald, minskar avfallsproduktion och luftföroreningar, och för det andra alla arbetstillfällen som minskar de ekologiska fotavtrycken. Parlamentet medger att sysselsättningspotentialen inte kan fastslås definitivt på grund av definitionens relativa aspekter.

15.  Europaparlamentet anser att det behövs betydligt mer forskning för att mäta i vilken grad miljö- och klimatpolitiken påverkar nettoökningen av sysselsättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera detta område under det åttonde ramprogrammet.

16.  Europaparlamentet betonar att alla arbetstillfällen måste vara förenliga med målet att främja en hållbar utveckling och att produktions- och arbetssätten måste vara så resurs-, material- och energieffektiva som möjligt, samt att detta måste gälla för hela leveranskedjan och att det inte finns någon anledning att göra en uppdelning i bra och dåliga branscher, eftersom alla branscher kan göras mer hållbara.

17.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med en ny gemenskapsram med en tillräcklig budget för att stödja offentlig forskning och göra forskningsresultaten tillgängliga på ett enkelt och obyråkratiskt sätt så att alla företag, inbegripet mikroföretag och små och medelstora företag, kan göra förändringar när det gäller energieffektivitet, användning av nya energikällor, nya produktionsprocesser samt återvinning och bättre utnyttjande av resurser och skapa sysselsättning med tillhörande rättigheter.

Optimering av sysselsättningspotentialen

18.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk sysselsättningsstrategi för en hållbar ekonomi som ska ingå i Europa 2020-strategin och som syftar till att optimera sysselsättningspotentialen samtidigt som särskild hänsyn tas till anständigt arbete, arbetstagarnas hälsa och säkerhet, kompetensbehov och en socialt rättvis övergång. Parlamentet betonar att en hållbar ekonomi måste förena social, teknisk, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och att en sådan hållbar sysselsättningsstrategi bör vara ett centralt element i riktlinjerna för sysselsättningspolitiken.

19.  Europaparlamentet rekommenderar de regionala myndigheterna att anta en utvecklingsstrategi som är förenlig med Europa 2020-strategins mål i syfte att skapa nya arbetstillfällen inom ramen för en hållbar ekonomi.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2011 föreslå en strategi som omfattar både lagstiftningsåtgärder och andra typer av åtgärder för att uppmuntra till gröna jobb som skapar såväl tillväxt som välstånd för alla.

21.  Europaparlamentet understryker att europeiska företag tack vare sin innovationskraft har blivit världsledande när det gäller miljöskydd. Parlamentet oroas dock över att företagen fortsätter att förlägga stora delar av produktionen till tredjeländer med mycket sämre miljöstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och energiskt bekämpa detta fenomen genom att hitta en världsomfattande och multilateral lösning som garanterar jämförbara skyldigheter i den globala konkurrensen.

22.  Europaparlamentet understryker att ett stabilt, långsiktigt och ambitiöst regelverk är en förutsättning för att uppnå den gröna sysselsättningspotentialen fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa miljöstandarder och ekonomiska incitament som utgör tillförlitliga ramar i minst tio år för att på så sätt skapa rättslig och planeringsmässig säkerhet. Parlamentet kräver att befintliga finansieringsinstrument används för att främja hållbarhet och att ökad hållbarhet i ekonomiska verksamheter och i produktionen införs som ett understött mål i budgetplanen för olika fonder, däribland strukturfonderna och sammanhållningsfonden.

23.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av integrerad stadsutveckling, och att en hållbar ombyggnad av mindre gynnade stadsdelar skulle kunna fungera som en ledstjärna. Parlamentet anser att detta förutsätter att det finns ett tydligt politiskt regelverk, som innebär att den urbana dimensionen får fortsatt stöd genom strukturfonderna.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs finansiering inom befintliga program för att genomföra studier inriktade på EU:s minst gynnade regioner för att man ska kunna ringa in och skräddarsy de strategiska mål och insatsformer som krävs för att skapa gynnsamma villkor för framväxten av hållbara lokala ekonomier, varvid målet särskilt är att skapa nya gröna jobb och göra samlade insatser för att dra till sig nya gröna företag och stödja redan befintliga.

25.  Europaparlamentet framhåller att investeringar inriktade på en grön övergång i EU:s missgynnade regioner är ett av de mest praktiska verktygen för att uppnå de strategiska målen om regional konvergens och territoriell sammanhållning.

26.  Europaparlamentet betonar hur viktig Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) är för den regionala klusterbildningen genom kopplingen mellan forskning, innovation och infrastruktur på plats och med ny teknik, till exempel för förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet understryker vidare att det särskilt i stadsområden är de regionala och lokala myndigheterna som har de bästa förutsättningarna och som är de mest lämpade att skapa de villkor som krävs för att öka klusterbildningen av innovativa företag. Parlamentet anser att klusterbildning avsevärt kan stimulera den lokala ekonomiska utvecklingen och skapa nya arbetstillfällen i regionerna.

27.  Europaparlamentet är medvetet om att finansieringssystemen på europeisk, nationell och regional nivå fortfarande är dåligt samordnade och understryker därför att programmen och stödet behöver samordnas på flera nivåer för att öka samverkan mellan olika gemensamma politiska åtgärder som genomförs med hjälp av strukturfonderna, fonderna för jordbruk och landsbygdsutveckling, ramprogrammet för forskning samt programmet för konkurrenskraft och innovation (CIP) så att en hållbar, resurseffektiv ekonomi kan uppnås. När det gäller finansiering enligt den gemensamma jordbrukspolitiken anser parlamentet att man ytterligare bör överväga en mer omfattande omställning från direktstöd till landsbygdsutveckling och utveckling av ett miljömässigt hållbart jordbruk.

28.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen och medlemsstaterna att dra nytta av framgången med återuppbyggnadsfonden och inrätta ett nytt gemenskapsinitiativ, inbegripet pilotprojekt, för en omställning till en ny hållbar ekonomi.

29.  Europarlamentet framhåller att punkt 8 i rådets slutsatser av den 21 oktober 2009 uppmanar kommissionen att sektorsvis omgående se över de subventioner som innebär negativa konsekvenser för miljön och som inte är förenliga med en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål reagera på dessa slutsatser och undersöka möjligheterna att omfördela dessa subventioner i budgeten till stöd för ny verksamhet kopplad till en hållbar ekonomi.

30.  Europaparlamentet begär effektiva finansieringssystem och skatteincitament för att hjälpa små och medelstora företag att gå mot en grön sysselsättningspolitik och garantera gröna innovationer och grön produktion.

31.  Europaparlamentet tycker att EU:s nuvarande och föreslagna miljölagstiftning har betydande potential att skapa nya jobb inom områden som rör luft, mark, vatten, energi, offentliga tjänster, jordbruk, transport, skogsbruk och miljöförvaltning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sådan EU-lagstiftning som kan leda till nya investeringar i miljövänlig teknik och gröna arbetstillfällen.

32.  Europaparlamentet påminner om att offentliga upphandlingar utgör en stor del av marknaden och kan ge viktiga impulser att göra ekonomin grön. Parlamentet uppmanar därför till att det vid alla offentliga upphandlingar ska krävas höga miljöstandarder.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbereda sig på övergången genom att åtgärda bristande information och osäkerhet och främja medvetenhet, sociala lärprocesser och förändrade konsumtionsmönster. Parlamentet framhåller att det behövs incitament för att få företagen att investera mer i ren teknik och att arbetstagare i större utsträckning är beredda att godta förändringar om förändringarna leder till bättre möjligheter till sysselsättning och om de ges ett skyddsnät.

34.  Europaparlamentet understryker att det måste utvecklas potential för sysselsättning av hög kvalitet i en ny hållbar ekonomi och att detta kräver att man i sitt förändringsarbete riktar in sig på lösningar på de stora samhällsfrågorna såsom arbetslöshet och fattigdom, klimatförändringar, en åldrande befolkning och otillräckliga resurser. Parlamentet framhåller betydelsen av industri- och forskningspolitik som bygger på öppen innovation och kluster, för att främja ett kunskapsutbyte mellan olika ekonomiska aktörer i den offentliga och privata sektorn och för att stimulera innovation. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla en europeisk teknikplattform med sikte på att minska resursanvändningen i produktionsprocesserna.

35.  Om en medlemsstat beslutar att subventionera exempelvis produktionen av vind-, bio-, eller solenergi anser Europaparlamentet att subventionsnivån bör bygga på vetenskapliga bedömningar av empiriska data och att subventionerna bör ge rimliga investeringsutsikter och investeringssäkerhet för eventuella investerare. Parlamentet framhåller vikten av att noggrant beakta faktorer såsom nettoökningen av arbetstillfällen som skapas genom subventioner, energipriset samt nettoeffekten på utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar för att åstadkomma en optimal ökning av hållbarheten.

36.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns något entydigt svar på vilka tekniska alternativ som är de miljömässigt, ekonomiskt eller socialt mest hållbara i en global konkurrenssituation. Det finns många faktorer att ta hänsyn till vid en jämförelse av exempelvis hållbarheten i energiproduktion med vindkraftverk, solpaneler, koldioxidavskiljning och -lagring, kärnkraftreaktorer eller annan teknik. Parlamentet efterlyser därför fler vetenskapliga studier i ämnet där hela produktionens livscykel jämförs och önskar att alla produktionsprocesser ska göras mer resurssnåla.

Sysselsättningspotentialen för kvinnor och män i den nya hållbara ekonomin

37.  Europaparlamentet understryker att vi endast genom att öka kvinnornas deltagande på den europeiska arbetsmarknaden fullt ut kan utnyttja tillväxt- och sysselsättningspotentialen i den nya ekonomin, eftersom den minskande klyftan mellan mäns och kvinnors sysselsättningsnivåer har stått för hälften av ökningen av EU:s totala sysselsättning och en fjärdedel av den årliga ekonomiska tillväxten sedan 1995 och eftersom detta är en förutsättning för säkerställande av hållbar tillväxt och för att möta kraven från en miljömässig omvandling i ett åldrande samhälle.

38.  Europaparlamentet efterlyser ett initiativ från EU för att öka medvetenheten bland arbetsgivarna, i synnerhet i traditionellt sett mansdominerade sektorer, om behovet av och fördelarna med en mer diversifierad arbetsstyrka i ett åldrande samhälle och för att erbjuda arbetsgivarna verktyg för att förbereda sig på ökad mångfald.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att motverka diskriminering och främja jämställdhet mellan kvinnor och män i en hållbar ekonomi, skapa sysselsättningsmiljöer som gör att kvinnor kommer in och stannar kvar i dessa branscher, göra det enklare att förena familje- och yrkesliv genom att tillhandahålla tillräcklig och kvalitativ barnomsorg och familjevänliga arbetsplatser, skapa möjligheter och förutsättningar som låter både kvinnor och män delta på arbetsmarknaden på lika villkor, främja andelen kvinnor i mansdominerade representativa organ samt minska könsrelaterad segregering och löneklyftor.

40.  Europaparlamentet påpekar att investeringar i social infrastruktur ger en möjlighet att modernisera Europa och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta kan ses som en parallell strategi till moderniseringen av den fysiska infrastrukturen genom investering i grön teknik. Därför anser parlamentet att jämställdhet mellan kvinnor och män bör vara en politisk prioritering och ett viktigt verktyg.

41.  Europaparlamentet framhåller att riktade åtgärder för att säkerställa kvinnors tillgång till utbildning på alla nivåer genom att bekämpa manliga och kvinnliga stereotyper och tillhandahålla livslångt lärande är viktiga för att bryta könssegregationen på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser adekvat utbildning för att förebygga en underrepresentation av kvinnliga arbetstagare i gröna jobb, eftersom alternativet att kvinnor i stor utsträckning skulle välja bort naturvetenskap och teknik skulle skada EU:s tillväxt och hållbarhet och göra att många begåvade och kvalificerade unga kvinnor skulle hamna i utkanten av arbetsmarknaden och i ekonomisk otrygghet.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett särskilt EU-initiativ för att locka flickor till yrken inom matematik, IT, naturvetenskap och teknik (så kallade Mint-yrken) och att bekämpa de stereotyper som fortfarande är förhärskande inom dessa yrken. Parlamentet framhåller att mediernas och skolans roll är mycket viktig för att bekämpa sådana stereotyper.

43.  Europaparlamentet framhåller möjligheterna med att locka unga kvinnor i övergången mellan skola och arbetsliv till praktikplatser, där de är underrepresenterade, och att detta bör främjas genom gemensam planering av skolor, universitet, utbildningsorgan och/eller företag, så att de unga kvinnorna kan förvärva särskild kunskap och kompetens – även på avancerad nivå och specialistnivå – genom yrkeserfarenhet och reglerad, snarare än oreglerad, anställning, med utsikter till fast anställning.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge högre prioritet till gröna jobb för kvinnor inom ramen för Europeiska socialfondens program, med beaktande av det faktum att Europeiska socialfonden finansierar utbildningsprojekt inom områden som förnyelsebar energi och ekoturism. Parlamentet framhåller att det behövs ökade ansträngningar för att öka andelen kvinnor i projekt som stöds av Europeiska socialfonden, som idag ligger under 10 procent. Parlamentet begär att man inför ett jämställdhetsperspektiv vid utformandet av Europeiska socialfondens budget och i återhämtningsplaner och strukturanpassningsprogram för att säkerställa att sådana program lockar och integrerar kvinnor på ett jämställt sätt.

45.  Europaparlamentet betonar att övergången till en ny ekonomi inte får användas som förevändning för att dra ned på olika jämställdhetsåtgärder, utan istället bör betraktas som en unik möjlighet att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i EU, eftersom det är en förutsättning för att garantera hållbar tillväxt, optimalt utnyttjande av sysselsättningspotentialen och stärkt konkurrenskraft.

Anständigt arbete

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöver sysselsättningspotentialen för kvalificerade arbetstagare också särskilt uppmärksamma de många mellan- och lågkvalificerade arbeten som finns i den hållbara ekonomin samt mindre kvalificerade, men specialiserade arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta särskild hänsyn till detta faktum i riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en uppvärdering av arbetstillfällen för mellan- och lågutbildade arbetstagare och garantera att dessa arbetstillfällen innebär anständiga arbeten.

47.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att fästa särskild uppmärksamhet vid anständigt arbete, kompetensbehov och en socialt rättvis övergång. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se till att alla i EU gynnas av en sysselsättningsstrategi för en hållbar ekonomi. Parlamentet understryker hur viktigt det är att inbegripa alla typer av arbetstillfällen i denna strategi, oavsett om det gäller är hög-, medel- eller lågkvalificerade arbeten. Man bör öka möjligheterna till utbildning samt forskning och utveckling. Dessutom bör man i riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och i kommissionens program ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” framför allt uppmärksamma dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden och är mest utsatta, särskilt personer med funktionshinder och personer med lågkvalificerade arbeten, samt skyddet för dessa personer.

48.  Europaparlamentet anser att sysselsättningspolitiken spelar en central roll för att bekämpa fattigdom och social utestängning och begär därför, i linje med ILO:s program om anständigt arbete, kvalitativt goda arbetsvillkor och löner som både garanterar försörjningen och står för en lämplig del av BNP.

49.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en risk för osäkra arbetsförhållanden och dåliga arbetsvillkor i vissa nya branscher på grund av att arbetstagare och arbetsgivare ofta inte är organiserade. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fastställa ramvillkor för etablering av representationsstrukturer i de nya branscherna. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att organisera sig, och kommissionen att främja utbyte av bästa praxis inom hela EU, i synnerhet om hur information till och samråd med arbetstagarna ska stärkas samt upprättandet av europeiska företagsråd.

50.  Europaparlamentet konstaterar att ytterligare insatser behövs för att få till stånd en verklig EU-harmonisering av minimikraven för arbetstidens förläggning med hänsyn till arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter ta fram integrerade planer för utvärdering av de insatser som görs både lokalt och nationellt för övergången till en grön ekonomi. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att övervaka arbetstagarnas deltagande i strategin för hållbar utveckling och att därefter föreslå och anta strategier för att främja ett effektivt deltagande i frågor om både arbetstagarnas hållbara rörlighet och grön tillväxt.

52.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att vara öppna för nya branscher och utveckla strategier för att integrera branschorganisationer i sitt sociala partnerskap.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i framtiden närmare knyta samman offentliga subventioner såväl som offentliga upphandlingar med sociala minimistandarder på medlemsstatsnivå och att påskynda en etablering av representativa strukturer för arbetsmarknadens parter.

54.  Europaparlamentet påpekar att fortbildning och livslångt lärande för arbetstagarna som följer förändringar i företags eller sektorers produktionsprocesser också skapar nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar EU att fastställa ramar för att föregripa förändringar och omstruktureringar, särskilt av produktionen, som ger alla berörda arbetstagare rätt att delta i utbildningar och program för livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivare och arbetstagare att erkänna ett delat ansvar för kompetensförvaltning, utbildning och livslångt lärande, i enlighet med ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter om livslångt lärande från 2002. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en nionde nyckelkompetens om miljö, klimatförändringar och hållbar utveckling – centrala i ett kunskapssamhälle – i ramverket för livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera begreppet hållbarhet i grundutbildningen, utbildningen och i det livslånga lärandet.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att intensifiera sina ansträngningar för att på ett effektivt sätt hantera omstruktureringarnas ogynnsamma konsekvenser såväl i den lokala ekonomin som på sysselsättningsområdet. Det är även viktigt att sprida de olika sätten att hantera förändringarna och deras sociala konsekvenser.

Att möta kompetensbehovet

56.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna måste anpassa sina utbildningssystem och ta fram och genomföra riktade handlingsplaner för att omskola arbetstagare i branscher som kommer att påverkas av övergången till en ny, hållbar lokal ekonomi, och därigenom bereda dem tillgång till nya gröna hållbara jobb samt se till att arbetskraften kan anpassa sin kompetens efter arbetsmarknadens behov för en mer hållbar ekonomi grundad på kompetensbaserade utbildningskoncept. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens initiativ om ny kompetens för nya arbetstillfällen och ser samarbetet med EU:s medlemsstater som ett steg i rätt riktning. Parlamentet poängterar dock att detta initiativ måste kopplas samman närmare med målen i rådets beslut om hållbar utveckling och föras vidare med konkreta åtgärder både på EU-nivå och i medlemsstaterna.

57.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka den öppna samordningsmetoden och utbytet av bästa praxis i fråga om hållbar utveckling, gröna jobb och livslångt lärande för att omställningen av ekonomin och de nya utbildningsbehov som uppstår därigenom ska hanteras på ett framgångsrikt och effektivt sätt, liksom de ogynnsamma sociala konsekvenser som en sådan omställning medför.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa diskriminering på grund av ålder samt anpassa utbildningar och strategier för livslångt lärande efter äldre arbetstagares behov, så att även många arbetstagare som är äldre än 55 år, inbegripet kvinnor över 55 år, kan delta.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anta detaljerade strategier om innovation och kreativitet, särskilt om utbildning, inklusive yrkesutbildning, som ska ligga till grund för en grön ekonomi, konkurrenskraft och välstånd.

60.  Europaparlamentet konstaterar att det i kristider är mycket viktigt att locka unga människor till den nya typen av gröna arbeten och att se till att kompetensprogram främjar unga människors tillgång till arbetsmarknaden så att de kan ta del av sysselsättningspotentialen samt för att motverka den höga arbetslösheten bland människor under 25 år och för att dra nytta av den yngre generationens kunskaper i ny teknik. Parlamentet beklagar att huvudinitiativet ”Unga på väg” i Europa 2020-strategin exkluderar de unga som inte deltar i högre utbildning. För att åstadkomma en verklig förändring måste fokus ligga på de unga som i nuläget har minst möjligheter och som riskerar att drabbas av fattigdom.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter utforma och genomföra yrkesvägledningsprogram för unga inom vetenskap och teknik, som främjar utvecklingen av en livskraftig och hållbar ekonomi, och att bedriva informations- och upplysningskampanjer om ekologi och miljö inom ramen för både det formella utbildningssystemets strukturer och lokal- och regionalförvaltningens verksamhet.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i närmare samarbete med medlemsstaterna utarbeta prognoser på medellång och lång sikt över den kompetens som kommer att behövas på arbetsmarknaden samt främja partnerskap mellan universitet och näringsliv för att lotsa ut unga människor på arbetsmarknaden och bidra till att upprätta ett kunskapsbaserat samhälle, utveckla den tillämpade forskningen och ge nyutexaminerade bättre utsikter på arbetsmarknaden.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att sätta upp mål för att uppnå ett jämlikt deltagande av kvinnor och män och skapa lika möjligheter vad gäller utbildning, specifika rekryteringsprogram, specialinriktade lärlingsutbildningar och utbildningsinitiativ för kvinnor, invandrare, långtidsarbetslösa och övriga grupper som diskrimineras på arbetsmarknaden.

64.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att genomföra de europeiska målen och främja ny sakkunskap, även inom nya hållbara gröna och kvalitativa arbetstillfällen.

65.  Europaparlamentet uppmanar de ansvariga aktörerna att övervaka sysselsättningen för att bättre kunna anpassa den grundläggande yrkesutbildningen och det livslånga lärandet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att undersöka möjligheten att inrätta fonder för övergångsperioden för att hantera kompetensbehovet.

66.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra förmågan till anpassning till en hållbar ekonomi till en av Europeiska socialfondens målsättningar i syfte att bidra till att öka hållbarheten i ekonomiska verksamheter och i infrastrukturutvecklingen.

67.  Europaparlamentet påminner om att hållbarhetsdimensionen inte bör begränsas till utbildning inom miljörelaterad sysselsättning, utan att den måste införlivas i alla utbildningsprogram i syfte att främja en kultur av hållbar utveckling och miljömedvetande.

68.  Europaparlamentet betonar mervärdet i livslångt lärande och uppmanar medlemsstaterna att noggrant kartlägga den lokala potentialen i syfte att anordna efterfrågestyrd utbildning, som ser till att de tillgängliga resurserna svarar mot de faktiska behoven, och att återupprätta statusen för gymnasial yrkesutbildning genom att tillhandahålla utbildning av hög kvalitet, framför allt i regioner där den lokala potentialen och traditionella sysselsättningsområden kräver att särskild kompetens och specialkunskaper utvecklas i full utsträckning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna tillräcklig teknisk hjälp med kartläggningen av de lokala behoven, och noterar att gymnasieskolor med yrkesutbildning av hög kvalitet skulle kunna bidra till att minska akademikerarbetslösheten och medföra hållbar sysselsättning.

69.  Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna använder Europeiska socialfonden för att investera i kompetensutveckling, sysselsättning, utbildning och omskolning i syfte att skapa fler och bättre arbetstillfällen genom nationella, regionala och lokala projekt. Parlamentet anser att även äldre människors yrkeslivserfarenhet kan bidra till dessa initiativ, med tanke på att denna åldersgrupp ökar bland EU:s befolkning. Parlamentet rekommenderar de regionala och lokala myndigheterna att hålla fortlöpande kontakter med näringslivet, arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och icke-statliga organisationer för att på medellång och lång sikt kunna planera behoven på arbetsmarknaden.

70.  Europaparlamentet är medvetet om att regionala och lokala organ spelar en viktig roll när det gäller utbildning, som är grundläggande för att man ska kunna skaffa sig ytterligare framtidsinriktad kompetens, bl.a. genom livslångt lärande och omskolning. Parlamentet påpekar att ansvaret för ramarna för utbildning och vidareutbildning av ungdomar, även av dem som avbryter sin skolgång och saknar kvalifikationer, i många länder ligger på regional och lokal nivå, och uppmuntrar därför regionerna att använda strukturfonderna för utbildningsinfrastruktur, framför allt i mindre gynnade stadsdelar och regioner, och att genom detta stöd möjliggöra en omfattande skolutbildning som är öppen för alla. Parlamentet hänvisar till den viktiga (utbildnings-)potential som sammankopplingen av regionala och lokala organ med företag och organisationer innebär för att skapa hållbara arbetstillfällen inom områdena kollektivtrafik, rörlighet i städer, utbildning samt forskning och utveckling, med betoning på lika möjligheter.

71.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och högre utbildningsanstalter måste samarbeta för att ordna grund- och forskarutbildningar och skapa ämnesområden som är inriktade på övergången till en grön ekonomi.

72.  Europaparlamentet anser att de demografiska utmaningarna kräver en bredare strategi där sysselsättning skapas i kombination med att nya och kommande behov på den europeiska arbetsmarknaden tillgodoses. Därför behövs det ytterligare framsteg i fråga om EU-arbetstagarnas rörlighet, även för forskare och andra yrkesverksamma, med målet att uppnå ett Europa utan gränser inom EU:s inre marknad.

Socialt rättvis övergång

73.  Europaparlamentet konstaterar att ökad hållbarhet i ekonomiska verksamheter kan innebära förändringar i hela branscher. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anstränga sig för att förhindra sociala nedskärningar i samband med övergången till en hållbar ekonomi samt att arbeta för ramvillkor för en socialt rättvis övergång, som minskar riskerna med övergången och optimerar vinsterna för alla arbetstagare. Parlamentet betonar att en socialt rättvis omvandling är grunden för hållbar utveckling och en förutsättning för att människorna i Europa ska ge omvandlingen sitt stöd.

74.  Europaparlamentet betonar att följdkostnaderna för bristfällig hantering av övergången kan bli betydligt högre än de beräknade investeringarna, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att gemensamt ta ansvar för förebyggande hantering av övergången.

75.  Europaparlamentet framhåller behovet av att införliva hållbar ekonomi i företagens och samhällets miljöansvar, liksom möjligheten att främja en kultur av hållbar ekonomi och utveckling genom utbildningsprogram inom ramen för företagens sociala ansvar.

76.  Europaparlamentet påminner om att skapande av de nödvändiga förutsättningarna för att arbetstagarna ska kunna genomgå vidareutbildning och anpassa sig till ny teknik, så att man kan förhindra att arbetstillfällen går förlorade, samt främjande och stöd av gemensamma överenskommelser för att föregripa förändringar och undvika arbetslöshet är viktiga förebyggande åtgärder, tillsammans med förbättrad social trygghet, system för inkomststöd och proaktiva, sektorspecifika utbildningsinitiativ.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på europeisk nivå stödja forskning om morgondagens yrken för att undvika uppsägningar av ekonomiska skäl och bevara arbetstillfällena inom Europeiska unionen.

78.  Europaparlamentet framhåller behovet av att nationella organisationer bedriver ett nära och effektivt samarbete och kompletterar varandra, och uppmanar WTO att vidta åtgärder avseende de sociala och miljömässiga aspekterna av investeringar och handel.

79.  Europaparlamentet instämmer i att icke-statliga organisationer och fackföreningar spelar en viktig roll i utvecklingen av den potential som gröna jobb innebär när det gäller att som arbetsgivare bidra till beslutsprocessen och höja allmänhetens medvetenhet.

80.  Europaparlamentet påpekar att organisationer som satsar på miljöeffektiva metoder kommer att bidra till en bättre arbetsmiljö för personal och anställda, vilket i sin tur gör dem mer produktiva. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja den europeiska miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen (Emas) och att uppmuntra alla ekonomiska sektorer att försöka åstadkomma en Emas-registrering. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att i den sociala dialogen ta upp väsentliga miljöfrågor på varje diskussionsnivå, med fokus på branschförhandlingar. Parlamentet betonar att arbetstagare bör vara en medverkande part i processen, för att övergången ska bli socialt rättvis. Parlamentet efterlyser företrädare för de anställda i företagen som ska ansvara för att göra arbetsplatsen mer miljövänlig enligt ILO:s definition och i enlighet med nationell praxis för att göra arbetsplatser, företag och industrier mer hållbara. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att samarbeta på ett strukturerat sätt med berörda parter och experter på miljöområdet och använda sig av deras råd för att hantera övergången.

81.  Europaparlamentet vill att EU, med bistånd från arbetsmarknadens parter, inom ramen för sina yttre förbindelser inleder en systematisk dialog om att samma syn på hållbar utveckling ska gälla även i andra delar av världen för att lika utvecklingsvillkor ska råda och för att industrins konkurrenskraft inte ska undergrävas. Säkerställandet av en sund konkurrens inom hållbara produktionsområden kommer på ett välgörande sätt att bidra till att stärka skyddsnätet och till att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagarna.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera informations- och upplysningskampanjer om hur man skapar gröna jobb i en hållbar ekonomi.

o
o   o

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 39, 13.2.2008, s. 1. (2) EUT L 153, 18.6.2010, s. 13. (3) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0154. (5) Rådets dokument 16818/09, 1.12.2009. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0123. (7) Studie av kommissionen ”Regions 2020 – An Assessment of Future Challenges for EU Regions”, http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docoffic/working/regions2020/pdf/regions2020_en.pdf, (november 2008).