Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 mars 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upphävande av rådets beslut 79/542/EEG om upprättande av en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer, och om villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött (KOM(2009)0516 – C7-0211/2009 – 2009/0146(COD))

P7_TA(2010)0069 A7-0018/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande - första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0516),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 37 och 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0211/2009),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av artiklarna 294.3, 43.2 och 168.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 december 2009(1).

–   efter att ha hört Regionkommittén,

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0018/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 mars 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr.../2010/EU om upphävande av rådets beslut 79/542/EEG om upprättande av en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer, och om villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 477/2010/EU.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2010)0058 – C7-0041/2010 – 2010/2035(BUD))

P7_TA(2010)0070 A7-0047/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0058 – C7-0041/2010),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0047/2010), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

C.  Litauen har begärt stöd avseende fall av uppsägningar i 49 företag som alla är verksamma i möbeltillverkningssektorn(3).

D.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk.

2.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen.

3.  Europaparlamentet understryker att det ökade antalet ansökningar om bidrag från Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter gör det nödvändigt att införa ytterligare förbättringar när det gäller ansökningsförfarandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utvärdera hur perioden mellan medlemsstaternas ansökningar och utbetalningen av ekonomiska bidrag kan minskas och att rapportera tillbaka till parlamentet så snart som möjligt.

4.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen bör göra allt den kan för att hantera följderna av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

5.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet erinrar om att stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förslag till utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, liksom i sina årsrapporter, inkludera exakt information om den kompletterande finansiering som erhållits från Europeiska socialfonden (ESF) och andra strukturfonder.

7.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inte systematiskt ska överföra betalningsbemyndiganden från ESF, eftersom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades som ett enskilt och särskilt instrument med sina egna mål och tidsfrister.

8.  Europaparlamentet betonar att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

9.  Europaparlamentet noterar att den nya kommissionens förslag till beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter avser en ansökan från en enda medlemsstat, vilket är i linje med parlamentets önskemål.

10.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

av den 25 mars 2010

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(4), särskilt punkt 28,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(5), särskilt artikel 12.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

och av följande skäl:

(1)  Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar i världshandelsmönstret, i synnerhet för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)  Tillämpningsområdet för fonden vidgades för ansökningar som lämnades från den 1 maj 2009 till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av den globala, finansiella och ekonomiska krisen.

(3)  Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att utnyttja medel från fonden inom den årliga övre gränsen på 500 miljoner EUR.

(4)  Litauen lämnade in en ansökan om medel från fonden den 23 september 2009 på grund av uppsägningar inom möbeltillverkningssektorn, och ansökan kompletterades med ytterligare upplysningar som togs emot av kommissionen den 16 oktober 2009. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av ekonomiskt stöd enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006, varför kommissionen föreslår att ett belopp på 662 088 EUR ska utbetalas.

(5)  Fonden bör därför utnyttjas för att ge ekonomiskt stöd med anledning av Litauens ansökan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska tas i anspråk för att tillhandahålla beloppet 662 088 EUR i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2010.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 25 mars 2010

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (3) Ärende EGF/2009/016 LT/Tillverkning av möbler. (4) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (5) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2010)0056 – C7-0035/2010 – 2010/2031(BUD))

P7_TA(2010)0071 A7-0048/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0056 – C7-0035/2010),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0048/2010), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

C.  Litauen har begärt stöd när det gäller fall avseende uppsägningar i 45 företag, samtliga verksamma inom klädtillverkningssektorn(3).

D.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk.

2.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen.

3.  Europaparlamentet understryker att det ökade antalet ansökningar om bidrag från Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter gör det nödvändigt att införa ytterligare förbättringar när det gäller ansökningsförfarandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utvärdera hur perioden mellan medlemsstaternas ansökningar och utbetalningen av ekonomiska bidrag kan minskas och att rapportera tillbaka till parlamentet så snart som möjligt.

4.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen bör göra allt den kan för att hantera följderna av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet framhåller att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

5.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet erinrar om att stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förslag till utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, liksom i sina årsrapporter, inkludera exakt information om den kompletterande finansiering som erhållits från Europeiska socialfonden (ESF) och andra strukturfonder.

7.Europaparlamentet påminner kommissionen om att den i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inte systematiskt ska överföra betalningsbemyndiganden från ESF, eftersom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades som ett enskilt och särskilt instrument med sina egna mål och tidsfrister.
8.Europaparlamentet betonar att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.
9.Europaparlamentet noterar att den nya kommissionens förslag till beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter avser en ansökan från en enda medlemsstat, vilket är i linje med Europaparlamentets önskemål.
10.Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

av den 25 mars 2010

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(4), särskilt punkt 28,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(5), särskilt artikel 12.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

och av följande skäl:

(1)  Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar i världshandelsmönstret, i synnerhet för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)  Tillämpningsområdet för fonden vidgades för ansökningar som lämnades från den 1 maj 2009 till att omfatta stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av den globala, finansiella och ekonomiska krisen.

(3)  Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att utnyttja medel från fonden inom den årliga övre gränsen på 500 miljoner EUR.

(4)  Litauen lämnade den 23 september 2009 in en ansökan om medel från fonden på grund av uppsägningar inom klädtillverkningssektorn. Ansökan uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd i artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 523 481 EUR tas i anspråk från fonden.

(5)  Fonden bör utnyttjas för att ge ekonomiskt stöd med anledning av Litauens ansökan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska tas i anspråk för att tillhandahålla beloppet 523 481 EUR i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2010.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 25 mars 2010

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (3) Ärende EGF/2009/018 LT/Tillverkning av kläder. (4) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (5) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om rapporten om den årliga bedömningen av euroområdet och de offentliga finanserna 2009 (2009/2203(INI))

P7_TA(2010)0072 A7-0031/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den årliga bedömningen av euroområdet och det bifogade arbetsdokumentet om årsrapporten om euroområdet, av den 7 oktober 2009 (KOM(2009)0527 och SEK(2009)1313),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 12 augusti 2009 om offentliga finanser inom EMU (SEK(2009)1120),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2009 om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (KOM(2009)0545),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 28 januari 2009 till rådets rekommendation om 2009 års aktualisering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2009)0034),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om de offentliga finanserna i EMU – 2007 och 2008(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om ECB:s årsrapport för 2007(4),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0031/2010), och av följande skäl:

A.  Medlemsstaterna har brottats med den svåraste ekonomiska och sociala krisen sedan den europeiska integrationen inleddes.

B.  En stabil valuta och en sund finanspolitik har visat sig vara lämpliga åtgärder som dämpar krisens effekter i Europa.

C.  Finanspolitiken och den monetära politiken samt stabiliseringsåtgärder inom finanssektorn har varit avgörande för att stabilisera den europeiska ekonomin.

D.  Den samordning som gjorts av finanspolitiken och krisåtgärderna i G-20, EU och medlemsstaterna har bidragit till att förhindra en ytterligare försämring av läget.

E.  I många medlemsstater har finanspolitiken varit konjunkturförstärkande.

F.  En äkta ekonomisk politik för EU fungerar endast för den monetära politiken och samordningen av finanspolitiken, som medlemsstaterna i första hand ansvarar för, är begränsad.

G.  Priserna på olja, gas, mineraler och andra icke förnybara resurser är mycket instabila. De skapar globala obalanser och var huvudorsaken bakom hindren för att uppnå ECB:s mål att hålla inflationen på en nivå under, men dock nära, 2 procent under 2008. Dessa priser förväntas stiga på medellång sikt och kommer på detta sätt att skada den makroekonomiska stabiliteten inom euroområdet.

H.  Medlemsstaternas budgetunderskott kommer att öka snabbt till ca 7 procent av BNP 2010 till följd av dels högre utgifter genom automatiska stabilisatorer och diskretionära åtgärder för att stödja ekonomin och finanssektorn, dels lägre skatteinkomster. En viss minskning av underskottsnivåerna förväntas under 2011. Vissa medlemsstater hade emellertid redan före krisen upprepade gånger misslyckats med att uppfylla kriterierna i stabilitetspakten. Det är viktigt att återgå till sunda offentliga finanser, vilka är en förutsättning för vår gemensamma valutas stabilitet.

I.  Krisens kostnader har varit den avgörande orsaken till en ny försämring av de offentliga finanserna, efter det att de flesta medlemsstaters budgetbalanser hade förbättrats före krisen. Det bör emellertid påpekas att flera medlemsstater redan före krisen uppvisade höga statsskuldsnivåer.

J.  Offentliga utgifter med konjunkturdämpande effekter har varit nödvändiga för att undvika en ännu allvarligare ekonomisk tillbakagång och behövs fortfarande för trygga ekonomisk stabilitet. Alltför stora strukturella budgetunderskott och en alltför stor statsskuld utgör emellertid allvarliga hinder för ekonomisk tillväxt och begränsar kraftigt satsningarna inom bl.a. utbildning, vård, innovation och offentliga tjänster.

K.  Efter det lovvärda inrättandet av euroområdet står emellertid möjligheten att tillämpa flexibla nationella växelkurser inte längre till förfogande.

L.  Även om det är så gott som omöjligt att i den politiska planeringen förutse en kris av dessa mått har stabilitets- och tillväxtpakten utformats så att den kan tillämpas i goda och dåliga tider, men många medlemsstater har nonchalerat de skyldigheter som de enligt pakten har att förbereda sig inför dåliga tider.

M.  Globaliseringen ställer krav på euroområdet att ta på sig en aktiv roll i fråga om den globala ekonomiska och finansiella styrningen.

N.  Eurons potential är otillräckligt utnyttjad på global nivå eftersom euroområdet varken har en riktigt definierad internationell strategi eller en effektiv internationell representation.

Monetär politik

1.  Europaparlamentet är oroat över den nuvarande och förväntade nedgången i sysselsättningen inom Europeiska unionen trots de exceptionella insatser som gjorts inom den monetära politiken och finanspolitiken. Parlamentet understryker att man förutom exceptionella återhämtningsåtgärder måste påskynda, och inte avbryta strukturella reformer, så att den europeiska ekonomin och arbetsmarknaden blir mer stabila och motståndskraftiga mot global ekonomisk turbulens.

2.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s aktiva och flexibla monetära politik sedan oktober 2008 när det gäller att utvidga likviditetsbestämmelserna till att omfatta kreditinstitut.

3.  Europaparlamentet oroar sig över att de extra likvida medel som ECB och andra centralbanker ställt till förfogande inte har utnyttjats av alla banker till att lindra den kreditkris som drabbat industrin och särskilt små och medelstora företag.

4.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade samarbetet mellan rådet, ECB och eurogruppen.

5.  Europaparlamentet oroar sig över de ekonomiska konsekvenserna för euroområdet av en snabb värdenedgång för den amerikanska dollarn och yuan renminbin, som devalverades artificiellt genom olagliga interventioner från den kinesiska regeringens sida. Parlamentet oroar sig även över möjligheten att nya tillgångsbubblor uppstår i Asien. Parlamentet efterlyser en förstärkt internationell dialog i syfte att anpassa växelkurserna så att bättre balans skapas i världsekonomin.

6.  Europaparlamentet påpekar att målsättningen om prisstabilitet endast kan uppnås om man på allvar tar itu med de underliggande orsakerna till inflationen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den inflationsökning som ägde rum innan finanskrisen bröt ut inte orsakades av en alltför stor inhemsk efterfrågan utan av en ökning av energi- och livsmedelspriserna, råvarupriserna samt priserna på finansiella tillgångar och fast egendom.

7.  Europaparlamentet betonar att en måttlig löneutveckling även inverkar bromsande på hushållens inkomstökning och följaktligen även på den privata konsumtionen. Parlamentet varnar därför för ett fokus på endast måttlig löneutveckling som ett instrument för att uppnå prisstabilitet och upprätthålla konkurrenskraften. Parlamentet påminner om att en ökad internationell konkurrens redan har lett till att lönernas pressats nedåt, samtidigt som de ökade råvarupriserna och energikostnaderna har minskat konsumenternas köpkraft inom EU. Parlamentet betonar att man bör låta reallönerna utvecklas i samma takt som produktionsökningarna för att på längre sikt trygga en stabil inkomstfördelning.

8.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en bättre samordning mellan WTO, IMF, rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board) och Världsbanksgruppen i syfte att bekämpa spekulation och hantera den ekonomiska krisens utmaningar.

9.  Europaparlamentet påminner om att växelkursfluktuationerna hindrar ekonomin från att återhämta sig globalt och att det är mycket viktigt att samordna den monetära politiken för att undvika finansiella obalanser som kan skapa makroekonomisk instabilitet. Parlamentet begär att det anordnas en global världskonferens under överinseende av IMF som ett forum för internationella samråd i monetära frågor.

Bättre samordning och samarbete inom den ekonomiska politiken

10.  Europaparlamentet delar kommissionens oro för de betydande obalanser som förekommer när det gäller enhetsarbetskostnadernas utveckling, produktivitetstillväxten, en fortsatt ökning av den ojämna fördelningen av inkomster och välstånd, bytesbalanssituationen och olika räntenivåer inom EU och euroområdet, och är oroat över att det saknas effektiva mekanismer för att hindra en tillspetsning av dessa obalanser.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla verktyg och indikatorer, i enlighet med förslaget i det arbetsdokument som åtföljer kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om ”EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen” (KOM(2008)0238), i syfte att mer effektivt övervaka och bedöma betydelsefull ekonomisk utveckling i medlemsstaterna, vilket även innebär multilateral övervakning av enhetsarbetskostnader, reala växelkurser, finansmarknader och politik som påverkar konkurrenskraften.

12.  Europaparlamentet noterar den oro som kommissionen visar i sin årliga bedömning av euroområdet 2009 när det gäller ackumulerade obalanser inom euroområdet samt de två källor till obalans som kommissionen identifierat. Obalanserna kan dels förklaras av en tillväxtmodell som är inriktad på en konkurrenskraftigt exportsektor, men som utan stöd av en inhemskt efterfrågan blir sårbar. Omvänt har obalanserna i vissa länder med underskott uppstått till följd av ett alltför stort inhemskt efterfrågetryck, kraftigt stigande fastighetspriser och en uppblåst byggsektor. Parlamentet föreslår därför att kommissionen undersöker vilka möjligheter det finns att effektivt förbättra euroområdets ekonomiska styrning, inbegripet möjligheten att införa nya mekanismer för att undvika en ny alltför stor ökning av sådana obalanser i framtiden och de asymmetriska chocker som dessa ger upphov till.

13.  Europaparlamentet understryker att kommissionen tydligt i sin årliga bedömning av euroområdet 2009 fastställer att den nuvarande mekanismen för strategisk samordning inom euroområdet inte fungerat väl under krisen. Parlamentet delar kommissionens åsikt att man brådskande måste fördjupa och bredda den makroekonomiska övervakningen för att främja en samordnad reaktion på krisen.

14.  Europaparlamentet välkomnar utnyttjandet av medel från Europeiska investeringsbanken liksom även de gemensamma men olikartade bidragen från medlemsstaterna till offentliga utgifter med konjunkturdämpande effekter under krisen, något som har utnyttjats till att delvis kompensera för EU-budgetens begränsade storlek. Parlamentet varnar emellertid för ett alltför omfattande utnyttjande av Europeiska investeringsbanken, vilket skulle kunna leda till att budgetförfarandet kringgås och hindra parlamentet från att yttra sig om utgiftsmål. Parlamentet påminner därför om att Europeiska investeringsbanken inte får bli ett substitut till EU-budgeten.

15.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att översyn och reglering av finansmarknaderna, budgetdisciplin samt begränsning av de interna och externa underskotten är av avgörande betydelse för en framgångsrik utveckling av EMU.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av en omfattande tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser, och konstaterar samtidigt att dessa bestämmelser endast hänvisar till offentligt underskott och statsskuld. Parlamentet påpekar att detta instrument för finanspolitisk samordning endast delvis fokuserar på de viktigaste orsakerna till ekonomiska obalanser inom euroområdet. Parlamentet anser därför att den finanspolitiska samordningen bör gå utanför stabilitets- och tillväxtpaktens nuvarande tillämpningsområde.

17.  Europaparlamentet understryker att den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen och den stärkta finansiella samordningen mellan de medlemsstater som redan antagit euron inte får leda till en isolering av euroområdet.

18.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att ekonomisk samordning bör ta formen av en integrerad europeisk strategi för ekonomi och sysselsättning på grundval av framtidsstrategin ”EU 2020”, de integrerade riktlinjerna, strategin för hållbar utveckling samt konvergens- och stabilitetsprogrammen.

Offentliga finanser

19.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ohållbara statsskuldsnivån och den förutspådda snabba ökningen 2010 och 2011.

20.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att effektivt tillämpa de nya bestämmelserna i artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att förbättra den ekonomiska samordningen och styrningen i euroområdet. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och ordföranden för eurogruppen antar konkreta åtgärder för detta ändamål.

21.  Europaparlamentet välkomnar den första årsrapporten från Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning, och håller bland annat med om slutsatsen att rättsliga förutsättningar för nationella statistikmyndigheters yrkesmässiga oberoende bör skapas i de medlemsstater där detta ännu inte har skett. Parlamentet förväntar sig en bedömning från kommissionens sida (Eurostat), inom ramen för den årliga kontrollen av tillämpningen av uppförandekoden, i enlighet med kommissionens rekommendation om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar (KOM(2005)0217 slutlig).

22.  Europaparlamentet oroar sig över medlemsstaternas minskade kapacitet att motverka en ekonomisk tillbakagång i framtiden och bidra till de investeringar i kunskap, modernisering av industrisektorn och hållbar utveckling som brådskande behövs.

23.  Europaparlamentet håller med om att den reviderade stabilitets- och tillväxtspakten från 2005, om ramarna görs mer flexibla, erbjuder lämpliga metoder för en samordning av avvecklingsstrategier och tillräckligt med handlingsutrymme under tider av ekonomisk tillbakagång för att bidra till konsolidering av den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet anser emellertid att så snart den nuvarande lågkonjunkturen är över måste man, samtidigt som den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas, förbättra de förebyggande inslagen i pakten för att garantera att medlemsstaterna verkligen undviker konjunkturförstärkande strategier under perioder med tillväxt.

24.  Europaparlamentet understryker att kommissionen när den utvärderar medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram bör lägga särskild tyngdpunkt vid slutsatserna i sitt meddelande om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (KOM(2009)0545).

25.  Europaparlamentet stöder kommissionens användning av förfarandet för alltför stora underskott i syfte att minska de offentliga underskotten, och betonar vikten av att man vid lämplig tidpunkt sätter in ambitiösa, konkreta och kvantifierbara program för att bringa balans i medlemsstaternas offentliga finanser med början åren 2010 och 2011.

26.  Europaparlamentet är ytterst oroat över hur underskottet utvecklats i Grekland, och kräver att man i samband med ytterligare utvidgningar av euroområdet drar lärdomar av detta, i synnerhet när det gäller kvaliteten på statistiska uppgifter.

27.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som har problem med sina offentliga finanser i första hand även är ansvariga för att lösa dessa problem, i synnerhet med hjälp av en mer ändamålsenlig finanspolitik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda sin reformtakt genom beslutsamma politiska åtgärder för att råda bot på de hållbarhetsbrister som orsakats av en hög skuldsättningsnivå och kostnader relaterade till en åldrande befolkning.

28.  Europaparlamentet betonar att vissa brister i uppbyggnaden av EMU, och i viss utsträckning den ekonomiska politik som drivs av vissa euroländer samt partner i tredje land, gör det svårt för medlemsstaterna att få ordning på sin ekonomi. Parlamentet upprepar sin övertygelse att den nuvarande mekanismen för strategisk samordning inom euroområdet behöver utvecklas så att den särskilt kan hantera aktuella och framtida ekonomiska obalanser och skillnader inom euroområdet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att regeringarna inte på något sätt förbundit sig att förbättra samordningen inom euroområdet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att återupprätta balans i de offentliga finanserna och att finansiera offentliga investeringar enligt följande:

30.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att medlemsstaternas regeringar, när de fastställer sina nationella budgetar, bör beakta de integrerade riktlinjerna och de landsspecifika rekommendationerna liksom den övergripande budgetsituationen i euroområdet. De olika nationella skattetidsplanerna och de huvudsakliga antagandena i de underliggande prognoserna bör harmoniseras för att undvika skillnader på grund av att det används olika makroekonomiska prognoser (avseende bland annat global tillväxt, EU-tillväxt, oljepris och räntor) och andra parametrar.

31.  Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att det fastställs verktyg som förbättrar jämförbarheten mellan nationella budgetar när det gäller utgifter i olika kategorier.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett konkret förslag om hur finanssektorn bör bidra till att hantera kostnaderna för krisen.

33.  Europaparlamentet uppmanar ECB, kommissionen och medlemsstaterna inom euroområdet att främja den ekonomiska och monetära integrationsprocessen inom EU och stödja en utvidgning av euroområdet.

34.  Europaparlamentet uppmanar ECB att stödja de insatser som medlemsstaterna utanför euroområdet gör i syfte att anta euron, särskilt i fall då dessa medlemsstater uppvisat förmåga att tillämpa en sund och stabil budgetdisciplin.

Hantering av resursberoendet och skapande av flera nya arbetstillfällen inom moderna och miljömässigt hållbara näringar

35.  Europaparlamentet påminner om att krisen inte kan användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att hantera klimatförändringar och miljöförstöring. Parlamentet poängterar att det kan bli både ekonomiskt och miljömässigt dyrt att skjuta upp åtgärder på detta område. Parlamentet framhäver att ökad energi- och resurseffektivitet tillsammans med en utveckling mot hållbara förnybara resurser är det bästa sättet att begränsa beroendet av knappa resurser samtidigt som nya arbetstillfällen inom moderna och miljömässigt hållbara näringar.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att radikalt öka sina insatser i denna riktning och uppmanar ECB och kommissionen att inbegripa denna fråga i sin regelbundna ekonomiska rapportering.

37.  Europaparlamentet uppmanar Eurogruppen att vidta de åtgärder som krävs för att de medlemsstater som eftersträvar deltagande i euroområdet och uppfyller inträdesvillkoren snabbt ska kunna integreras i detta område.

Euroområdets externa representation

38.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att insatserna till förmån för en gemensam internationell representation av euroområdet gett svaga resultat trots krisen.

39.  Europaparlamentet anser att agendan för EMU-politiken kommer att kännetecknas bland annat av utmaningarna från tillväxtekonomierna i Asien. Parlamentet beklagar att försöken att förbättra euroområdets externa representation inte varit särskilt framgångsrika, trots eurons ökade globala roll som reservvaluta. Parlamentet understryker att euroområdet måste utveckla en internationell strategi som står i proportion till dess valutas internationella ställning.

40.  Europaparlamentet påminner även om att de globala obalanserna relaterade till växelkursfluktuationerna mellan bland annat den amerikanska dollarn och yuan renminbin och euron även måste hanteras för att man ska kunna undvika framtida finanskriser. Parlamentet uppmanar därför Eurogruppen, rådet och ECB att stärka samordningen av sina åtgärder på växelkurspolitikens område.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av G20-gruppens slutsatser om globala obalanser och vad varje ekonomiskt område bör göra för att skapa balans i ekonomin. Parlamentet understryker växelkursernas betydelse i förberedelserna inför det förestående G20-toppmötet. Parlamentet anser att dessa förberedelser bör vara mer öppna för insyn inom EU och att parlamentet bör hållas informerat.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament samt till Eurogruppen, Europeiska Centralbanken och Europeiska investeringsbanken.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0543. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0123. (3) Antagna texter, P6_TA(2009)0013. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0357.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om rådets rekommendation om utnämningen av vice ordföranden i Europeiska centralbanken (C7-0044/2010 – 2010/0813(NLE))

P7_TA(2010)0073 A7-0059/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 16 februari 2010(1),

–   med beaktande av artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0044/2010),

–   med beaktande av artikel 109 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0059/2010), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 24 februari 2010 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Vítor Constâncio till vice ordförande i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens referenser, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 23 mars 2010 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning, som varade i två timmar, höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet avger ett positivt yttrande till Europeiska rådet om rådets rekommendation att utnämna Vítor Constâncio till vice ordförande i Europeiska centralbanken.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet och rådet.

(1) Ännu ej offentliggjord i EUT.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Milan Martin Cvikl till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0022/2010 – 2010/0810(NLE))

P7_TA(2010)0074 A7-0046/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0022/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 16 mars 2010 frågade ut den kandidat som rådet nominerat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0046/2010), och av följande skäl:

A.  Milan Martin Cvikl uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Milan Martin Cvikl till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Rasa Budbergyté till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0018/2010 – 2010/0806(NLE))

P7_TA(2010)0075 A7-0039/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0018/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0039/2010), och av följande skäl:

A.  Rasa Budbergyté uppfyller de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker nomineringen av Rasa Budbergyté till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till övriga EU-institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Kersti Kaljulaid till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0016/2010 – 2010/0804(NLE))

P7_TA(2010)0076 A7-0045/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i EUF-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0016/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 16 mars 2010 höll en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0045/2010) och av följande skäl:

A.  Kersti Kaljulaid uppfyller villkoren i artikel 286.1 i EUF-fördraget.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Kersti Kaljulaid till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Igors Ludboržs till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0017/2010 – 2010/0805(NLE))

P7_TA(2010)0077 A7-0040/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet (C7-0017/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 16 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0040/2010), och av följande skäl:

A.  Igors Ludboržs uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Igors Ludboržs till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Szabolcs Fazakas till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0019/2010 – 2010/0807(NLE))

P7_TA(2010)0078 A7-0038/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet (C7-0019/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0038/2010), och av följande skäl:

A.  Szabolcs Fazakas uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Szabolcs Fazakas till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Ladislav Balko till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0023/2010 – 2010/0811(NLE))

P7_TA(2010)0079 A7-0037/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0023/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0037/2010), och av följande skäl:

A.  Ladislav Balko uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Ladislav Balko till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Louis Galea till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0020/2010 – 2010/0808(NLE))

P7_TA(2010)0080 A7-0042/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0020/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 frågade ut den kandidat som rådet nominerat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0042/2010), och av följande skäl:

A.  Louis Galea uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Louis Galea till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Augustyn Bronisław Kubik till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0021/2010 – 2010/0809(NLE))

P7_TA(2010)0081 A7-0041/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i EUF-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0021/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0041/2010), och av följande skäl:

A.  Augustyn Bronisław Kubik uppfyller de villkor som fastställs i artikel 286.1 i EUF-fördraget.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Augustyn Bronisław Kubik till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Jan Kinšt till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0015/2010 – 2010/0803(NLE))

P7_TA(2010)0082 A7-0044/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet (C7-0015/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 16 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0044/2010), och av följande skäl:

A.  Jan Kinšt uppfyller de krav som nämns i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Jan Kinšt till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2010 om nomineringen av Eoin O'Shea till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C7-0033/2010 – 2010/0812(NLE))

P7_TA(2010)0083 A7-0043/2010

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0033/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0043/2010), och av följande skäl:

A.  Eoin O'Shea uppfyller de villkor som fastställs i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Eoin O'Shea till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 25 mars 2010 om den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling (2010/2020(INI))

P7_TA(2010)0084 A7-0049/2010

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Alexander Graf Lambsdorff för ALDE-gruppen om EU:s prioriteringar för den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling (B7-0243/2009),

–   med beaktande av Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet av den 24 mars 2009 om EU:s prioriteringar för den sextiofjärde sessionen i FN:s generalförsamling(1),

–   med beaktande av EU:s prioriteringar inför Förenta nationernas 64:e generalförsamling, vilka antogs av rådet den 9 juni 2009 (10809/09),

–   med beaktande av den 64:e sessionen i FN:s generalförsamling, särskilt generalförsamlingens resolutioner ”Towards global partnerships”(2), ”Women in development”(3), ”International Strategy for Disaster Reduction”(4), ”Harmony with Nature”(5), ”Situation of human rights in the Islamic Republic of Iran”(6), ”Promotion of equitable geographical distribution in the membership of the human rights treaty bodies”(7), ”Enhancement of international cooperation in the field of human rights”(8), ”Globalisation and its impact on the full enjoyment of all human rights”(9), ”Strengthening United Nations action in the field of human rights through the promotion of international cooperation and the importance of non-selectivity, impartiality and objectivity”(10), ”Promotion of a democratic and equitable international order”(11), ”Rights of the child”(12), ”The girl child”(13), ”Report of the Human Rights Council”(14), ”Protection of global climate for present and future generations of humankind”(15), ”Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty”(16), ”Towards a nuclear-weapon-free world: accelerating the implementation of nuclear disarmament commitments”(17), ”Nuclear disarmament”(18), ”Promotion of multilateralism in the area of disarmament and non proliferation”(19),

–   med beaktande av FN:s millennieutvecklingsmål och EU-medlemsstaternas biståndsåtaganden för att bekämpa hunger och fattigdom,

–   med beaktande av 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen och utvärderingarna av millennieutvecklingsmålen, FN:s råd för mänskliga rättigheter och den fredsbyggande kommissionen,

–   med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till den,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 december 2009 om utsikterna för utvecklingsagendan från Doha efter WTO:s sjunde ministermöte(20),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)(21),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2009 om främjande av demokrati i EU:s yttre förbindelser(22),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet(23),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad(24),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT)(25),

–   med beaktande av sin förklaring av den 22 april 2009 om kampanjen ”Säg NEJ till våld mot kvinnor”(26),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om millennieutvecklingsmålavtalen(27),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om en reform av Förenta nationerna(28),

–   med beaktande av artiklarna 121.3 och 97 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0049/2010), och av följande skäl:

A.  FN, vars legitimitet grundar sig på det globala medlemskapet, har fortfarande en central roll för att utforma och stärka det globala beslutsfattandet och möta de globala utmaningarna genom genuint multilaterala metoder som grundar sig på internationell rätt, FN-stadgans principer och det gemensamma åtagandet att genomföra de mål som antogs vid FN:s världstoppmöte 2005.

B.  Europeiska unionen eftersträvar multilateralt samarbete och ett stärkande av FN. EU bör därför driva på ansträngningarna för att reformera organisationen, och även i fortsättningen verka för att FN ska spela en viktig internationell roll.

C.  FN:s säkerhetsråd har i dag en struktur som inte svarar mot 2000-talets realiteter och behov. FN:s generalsekreterare anser att reformeringen av säkerhetsrådet ingår i de pågående ansträngningarna att skapa en bredare representation i detta oumbärliga organ, och göra dess arbete effektivare.

D.  EU och dess medlemsstater är FN:s viktigaste bidragsgivare och svarar för omkring 40 procent av FN:s budgetbehov, mer än 40 procent av kostnaderna för alla fredsbevarande insatser, 12 procent av soldaterna och mer än hälften av grundfinansieringen av FN:s fonder och program.

E.  I yttre förbindelser och internationella forum kommer Europeiska unionen enligt Lissabonfördraget nu att företrädas av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (”den vice ordföranden/höga representanten”), med stöd av EU:s nya diplomattjänst. Genom Lissabonfördraget ändras också prioriteringarna för unionens utrikespolitik. Bland annat ska de olika delarna av unionens yttre åtgärder integreras bättre, framför allt utvecklingspolitiken.

F.  EU kommer att ersätta Europeiska kommissionen som observatör i FN:s generalförsamling och andra FN-organ, som part i ett antal FN-konventioner samt i vissa enstaka sammanhang som medlem, t.ex. i FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor.

G.  EU:s medlemsstater hade nyligen olika syn på det lämpliga i att medverka vid konferensen för översyn av åtagandena från Durbankonferensen mot rasism. Andra meningsskiljaktigheter har uppkommit om EU:s övervakning av Kinas respekt för mänskliga rättigheter inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, samt vid omröstningen om Goldstonerapporten. Allt detta har minskat EU:s inflytande och förmåga att få gehör för sina värderingar inom ramen för FN.

H.  Ökad och okontrollerad spridning av kärnvapen utgör ett allt store hot för den fria världen. Vid den kommande utvärderingskonferensen om fördraget om icke-spridning av kärnvapen kommer en central punkt att vara stärkandet av icke-spridningsfördragets samtliga tre pelare, det vill säga icke-spridning, nedrustning och samarbete kring den civila användningen av kärnkraft.

I.  Genom att år 2000 stödja millenniedeklarationen om utveckling åtog sig Europeiska unionen att före 2015 halvera den extrema fattigdomen i världen och att framför allt arbeta för fortsatta framsteg beträffande de åtta millennieutvecklingsmålen.

J.  De institutionella nydaningarna i fråga om könsfördelning inom FN bör kunna bidra till att uppnå en holistisk och samstämd hållning vad gäller integrering av ett jämställdhetsperspektiv och ökning av kvinnornas egenmakt.

K.  Förhandlingar förs om ett vittomfattande och rättsligt bindande internationellt avtal om klimatförändringar för tiden efter 2012. Förhandlingarna torde utmynna i ett avtal som ska undertecknas i Mexico City i december 2010. Klimatförändringar kan medföra en ökad risk för konflikter om naturtillgångar.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

o
o   o

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till den vice ordföranden/höga representanten, rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2009)0150. (2) A/RES/64/223. (3) A/RES/64/217. (4) A/RES/64/200. (5) A/RES/64/196. (6) A/RES/64/176. (7) A/RES/64/173. (8) A/RES/64/171. (9) A/RES/64/160. (10) A/RES/64/158. (11) A/RES/64/157. (12) A/RES/64/146. (13) A/RES/64/145. (14) A/RES/64/143. (15) A/RES/64/73. (16) A/RES/64/69. (17) A/RES/64/57. (18) A/RES/64/53. (19) A/RES/64/34. (20) Antagna texter, P7_TA(2009)0110. (21) Antagna texter, P7_TA(2009)0089. (22) Antagna texter, P7_TA(2009)0056. (23) Antagna texter, P7_TA(2009)0029. (24) Antagna texter, P6_TA(2009)0372. (25) Antagna texter, P6_TA(2009)0333. (26) Antagna texter, P6_TA(2009)0259. (27) Antagna texter, P6_TA(2009)0152. (28) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om det andra europeiska toppmötet om romer

P7_TA(2010)0085 RC-B7-0222/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 8, 9, 10, 18, 19, 20, 21, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka medlemsstaterna måste garantera lika möjligheter för alla medborgare och förbättra deras levnads- och arbetsvillkor,

–   med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen, som ger EU möjlighet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering mot medborgarna och främja respekten för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(1), av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen(2), av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(3), av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer(4), av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung(5) samt av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och bättre tillgång för romer till EU:s arbetsmarknad(6),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(7), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(8) och rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet(9), som föreskriver en tillnärmning av de lagar och andra föreskrifter som medlemsstaterna ska följa i samband med rasistiska och främlingsfientliga brott, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(10), som garanterar att alla medborgare har rätt att röra sig fritt inom hela EU under förutsättning att de arbetar eller söker arbete, studerar eller är självförsörjande eller pensionerade,

–   med beaktande av rapporterna om romer, rasism och främlingsfientlighet i medlemsstaterna 2009, som offentliggjordes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(11), och rapporterna från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2007 och i juni 2008, slutsatserna från rådets (allmänna frågor) möte i december 2008 och rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om romernas integrering som antogs i Luxemburg den 8 juni 2009,

–   med beaktande av att ett antal EU-medlemsstater, kandidatländer och andra länder där EU-institutionerna har en omfattande närvaro 2005 inledde initiativet ”decenniet för integrering av romer” och inrättade en utbildningsfond för romer,

–   med beaktande av det första toppmötet om romer, som ägde rum i Bryssel den 16 september 2008, och det andra europeiska toppmötet om romer, som kommer att hållas i Córdoba (Spanien) den 8 april 2010 och som är en viktig punkt i det spanska ordförandeskapets agenda,

–   med beaktande av det betänkande om en EU-strategi för integrering av romer som kommer att utarbetas av parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i slutet av 2010,

–   med beaktande av de tio gemensamma grundläggande principerna för romers integrering,

–   med beaktande av frågorna av den 12 februari 2010 (O-0017/2010 – B7-0013/2010, O-0018/2010 – B7-0014/2010) och den 24 februari 2010 (O-0028/2010 – B7-0202/2010, O-0029/2010 – B7-0203/2010) till rådet och kommissionen om det andra europeiska toppmötet om romer,

–   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fortfarande utsätts 10–12 miljoner europeiska romer för allvarlig systematisk diskriminering och lever i många fall i djup fattigdom och socialt utanförskap. Majoriteten av Europas romer blev medborgare i EU efter utvidgningarna 2004 och 2007 och har som EU-medborgare rätt att med sina familjer flytta och bosätta sig fritt inom medlemsstaternas territorium.

B.  Situationen för Europas romer, vilka lever i många europeiska länder sedan länge, skiljer sig tydligt åt från situationen för andra nationella minoriteter i Europa, vilket motiverar särskilda åtgärder på EU-nivå.

C.  Många romer och romska grupper som har valt att slå sig ned i en annan EU-medlemsstat än den där de är medborgare befinner sig i en särskilt utsatt situation.

D.  EU förfogar över en rad instrument som kan användas för att bekämpa utestängande av romer, t.ex. den nya möjlighet som tillhandahålls inom ramen för strukturfonderna att ägna 2 procent av det totala anslaget från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) till bostäder till förmån för marginaliserade grupper, som kommer att börja gälla under 2010, eller de befintliga möjligheterna inom ramen för Europeiska socialfonden.

E.  Rådets direktiv 2000/43/EG har inte införlivats på ett tillfredsställande sätt eller genomförts fullt ut av alla medlemsstater.

F.  EU har vid ett flertal tillfällen åtagit sig att aktiva främja principerna om lika möjligheter och social integrering för den romska befolkningen i hela Europa.

G.  Det senaste året har det skett en kraftig ökning av antiziganism (fördomsfull och fientlig inställning till romer) i massmedia och i den politiska retoriken i en del EU-medlemsstater samt en ökning av antalet fall där romer utsatts för rasistiskt motiverat våld.

H.  Framstegen i arbetet mot diskriminering av romer genom att garantera dem rätt till utbildning, sysselsättning, hälsovård och bostad, har varit ojämn och gått långsamt både i medlemsstaterna och i kandidatländerna.

I.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt dem som utsätts för diskriminering på flera grunder.

J.  Romernas representation inom regeringsstrukturer och offentlig förvaltning i medlemsstaterna bör utökas.

1.  Europaparlamentet fördömer den senaste ökningen av antiziganismen i flera EU-medlemsstater, vilken kommit till uttryck genom regelbundna hatiska uttalanden och angrepp mot romer.

2.  Europaparlamentet anser att man i kampen mot diskrimineringen mot romerna, som är en befolkningsgrupp som finns i hela Europa, måste genomföra en vittomfattande strategi på EU-nivå.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att romerna diskrimineras när det gäller utbildning (särskilt genom segregering), bostäder (särskilt genom tvångsevakuering och undermåliga levnadsvillkor, ofta i slumområden), sysselsättning (genom en särskilt låg sysselsättningsgrad bland romerna) samt lika tillgång till hälsovårdssystem och andra offentliga tjänster. Det är också oroväckande att deltagandet i det politiska livet är häpnadsväckande lågt bland romerna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att åtgärder som syftar till att främja lika möjligheter följs till punkt och pricka under hela genomförandet av verksamhetsprogrammen, så att projekten inte vare sig direkt eller indirekt ökar romernas segregering och utanförskap. Den 10 februari 2010 antog parlamentet ett betänkande om stödberättigade bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper, i vilket det fastställs åtgärder för bostadsinsatser för sårbara grupper inom ramen för Eruf. Parlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av den ändrade förordningen så att medlemsstaterna aktivt kan dra nytta av denna möjlighet. Parlamentet anser i detta sammanhang att tillgång till boende är en förutsättning för att en effektiv social integrering ska kunna uppnås. Vidare uppmanas kommissionen att se till att romerna har tillgång till det instrument för mikrokrediter som antogs nyligen, detta för att främja deras integrering på arbetsmarknaden.

4.  Romernas fullvärdiga medborgarskap och socioekonomiska delaktighet har hämmats av deras historia som präglats av diskriminering och social stämpling. Dels bör frågan om romernas integrering beaktas inom övriga politikområden, dels bör framåtsyftande åtgärder vidtas för att komma till rätta med den tidigare och nuvarande diskrimineringen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vederbörligen uppmärksamma denna aspekt när den tar itu med romernas integrering.

5.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna har ett delat ansvar för att främja romernas integrering och för att försvara deras grundläggande rättigheter som unionsmedborgare, och snarast måste öka sina ansträngningar för att åstadkomma synliga resultat på detta område. Medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmanas att stödja de åtgärder som krävs för att skapa en social och politisk miljö som gör det möjligt att genomföra åtgärder för romernas integrering, till exempel genom stöd till informationskampanjer om romernas kultur och integrering riktade till den icke-romska befolkningen, både i de länder där romerna är medborgare och i de EU-länder där de bor.

6.  Europaparlamentet välkomnar rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om romernas integrering, vilka antogs i Luxemburg den 8 juni 2009 och innehåller de gemensamma grundläggande principerna för romers integrering. I slutsatserna uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att beakta dessa grundläggande principer ”vid utformningen och genomförandet av politik som syftar till att värna om grundläggande rättigheter, hävda jämställdhet mellan kvinnor och män, bekämpa diskriminering, fattigdom och social utslagning samt säkerställa tillgång till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård, sysselsättning, social service, rättsväsen, sport och kultur, även inom ramen för EU:s förbindelser med tredje länder”. Det är också positivt att man i slutsatserna uppmanar kommissionen att ”vidta konkreta åtgärder för att effektivisera de gemenskapsinstrument och den gemenskapspolitik som är relevanta för romers integrering”.

7.  Med tanke på frågans brådskande karaktär är Europaparlamentet djupt oroat över att kommissionen hittills inte har agerat i enlighet med parlamentets uppmaning av den 31 januari 2008 om att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en europeisk strategi för romerna i syfte att bättre samordna och främja arbetet för att förbättra romernas situation.

8.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att upprätta en fullständig Europeiska strategi för inklusion av romerna, som instrument för att bekämpa socialt utanförskap och diskriminering av romerna i Europa.

9.  Europaparlamentet ser fram emot det meddelande som kommissionen ska lägga fram efter nästa europeiska toppmöte om romerna, i vilket man kommer att undersöka de befintliga strategier och instrument som avser att förbättra romernas integrering, och de faktorer som ligger bakom de hittills otillfredsställande resultaten. Meddelandet bör innehålla tydliga målsättningar och mekanismer för den framtida utformningen av strategin för romerna.

10.  De nya kommissionsledamöterna uppmanas att prioritera de frågor som rör romer och som ingår i deras ansvarsområden, och att prioritera upprättandet av ett verksamt system för samordning mellan sig själva och mellan generaldirektörerna när det gäller att på EU-nivå hantera frågor som rör romer. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en kommissionsledamot till ansvarig för att samordna strategin för romerna.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att se till att romska grupper, från gräsrotsnivå till frivilligorganisationer, engageras i arbetet med att utveckla en vittomfattande EU-strategi för romerna. De bör engageras i samtliga aspekter som rör planering, genomförande och kontroll. EU-institutionerna uppmuntras också att dra nytta av erfarenheterna från programmet ”Decennium för integrering av romer 2005–2015”, OSSE:s handlingsplan samt rekommendationerna från Europeiska rådet, FN och Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser en mobilisering av romska grupper för att integrationspolitiken ska kunna genomföras, eftersom denna endast kan bli framgångsrik om alla berörda parter deltar fullt ut.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande hållning i frågor som rör romer och utarbeta ytterligare förslag om hur man på EU-nivå ska komma fram till en enhetlig strategi i fråga om romernas integrering, hur medlemsstaterna ska förmås att göra större ansträngningar för att uppnå märkbara resultat, hur man ska uppmuntra till en kritisk analys av politiska misslyckanden, hur man ska underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna och utnyttja all erfarenhet som gjorts i samband med pilotprojektet om romerna och som bör beaktas i den övriga politiken.

13.  EU och de som organiserar toppmötet uppmanas att fastställa hur man ska kunna göra en tydlig politisk uppföljning av toppmötets slutsatser för att undvika en upprepning av de situationer som uppstått tidigare, då det inte antogs vare sig några politiska slutsatser eller några konkreta förslag. Europaparlamentet anser att toppmötet inte bör vara av förkunnande karaktär utan snarare bör inriktas på strategiska och politiska åtaganden som visar att det finns en politisk vilja att eliminera klyftan mellan de romska grupperna och majoritetsbefolkningarna.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att använda sig av befintliga initiativ, såsom programmet ”Decennium för integrering av romer”, för att göra insatserna på detta område mer verksamma.

15.  Europaparlamentet anser att det måste till ett sammansatt utvecklingsprogram som kan tillämpas inom samtliga berörda områden samtidigt och som möjliggör omedelbara ingripanden i slumområden där man kämpar med allvarliga strukturella nackdelar.

16.  För att underlätta romernas sociala integrering räcker det inte att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering, utan det behövs en samlad EU-insats med en solid rättslig grund för att samordna åtgärder som vidtas av berörda parter inom institutioner och det civila samhället och för att tvinga berörda parter att fullgöra sina egna åtaganden. Europaparlamentet bekräftar därmed också behovet av ett tydligt lagstiftningsmässigt åtagande och trovärdiga budgetanslag.

17.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att anta en gemensam ståndpunkt om en politik beträffande strukturfonderna och föranslutningsstödet som återspeglar EU:s politiska åtagande att fullt ut utnyttja de möjligheter som dessa stöd ger för att främja integreringen av romer, och att se till att de gemensamma grundläggande principerna för romers integrering beaktas vid alla översyner av det operativa programmet i fråga och inför nästa programperiod. Kommissionen uppmanas att analysera och utvärdera samhällseffekterna till dags dato av det föranslutningsstöd och de strukturfonder som använts för sårbara grupper, och att dra slutsatser samt utarbeta nya strategier och bestämmelser om det anses vara nödvändigt på detta område.

18.  Europaparlamentet framhåller att kandidatländerna så snart som möjligt måste engageras i det arbete som bedrivs på EU-nivå för romernas integrering, eftersom anslutningsförhandlingarna utgör ett exempellöst tillfälle att få till stånd en påtaglig förändring vad gäller regeringarnas inställning till romer.

19.  Europaparlamentet vidhåller att medlemsstaterna måste se till att alla åtgärder som direkt eller indirekt påverkar EU-medborgare av romskt ursprung är förenliga med de principer som anges i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och med direktivet om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, vilket innehåller ett uttryckligt förbud mot direkt och indirekt diskriminering. Parlamentet uttrycker sin oro över att romer tvångsrepatrieras till länderna på västra Balkan där de riskerar hemlöshet och diskriminering när det gäller utbildning, socialt skydd och arbete och uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att trygga respekten för de grundläggande rättigheterna, bland annat genom att tillhandahålla lämpligt stöd och genomföra kontroller.

20.  Europaparlamentet framhåller den vanskliga situation som många romer befinner sig i efter att ha utövat sin rätt att röra sig fritt inom EU genom att flytta till en annan medlemsstat inom EU. Alla åtgärder som vidtas i fråga om dessa grupper måste överensstämma med europeiska normer och föreskrifter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fastställa huruvida det behövs en samordnad europeisk hållning.

21.  Europaparlamentet betonar att de lokala myndigheterna måste engageras för att garantera ett ändamålsenligt genomförande av de insatser som avser att främja romernas integrering och bekämpa diskriminering. Kommissionen uppmanas att utarbeta rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att uppmuntra de lokala myndigheterna att bättre utnyttja de möjligheter som strukturstödet ger för att främja integreringen av romer. Dessutom bör det göras en objektiv kontroll av projektgenomförandet.

22.  För att på bästa sätt se till att den politik som bedrivs för att främja romernas sociala integrering blir en framgång är det viktigt att romerna har organisationer på EU-nivå, och att företrädare för romerna aktivt engageras i samtliga initiativ som vidtas för att främja deras rättigheter och integrera deras respektive grupper. Det behövs långsiktiga strategier för att bygga upp romernas yrkesmässiga och organisatoriska kapacitet och se till att romernas mänskliga resurser prioriteras genomgående. Europaparlamentet betonar att ett politiskt oberoende och ökade möjligheter för romerna att organisera egna strukturer för ekonomiska, akademiska och mänskliga resurser är absolut nödvändigt för att skynda på romernas integrering.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas parlament och regeringar samt Europarådet och OSSE.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0151. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0244. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0534. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0035. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0361. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0117. (7) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (8) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (9) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (10) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (11) ”Rapport om rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater 2009”, ”European Union Minorities and Discrimination Survey”, ”Data in Focus Report: The Roma in 2009”, ”The Situation of Roma EU Citizens Moving to and Settling in Other EU Member States”, ”Housing Conditions of Roma and Travellers in the European Union – Jämförande rapport”.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om prioriteringar för budgeten 2011, avsnitt III – kommissionen (2010/2004(BUD))

P7_TA(2010)0086 A7-0033/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet (IIA) av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av kommissionens uppdaterade budgetplanering för 2007–2013, som lagts fram i enlighet med punkt 46 i det ovannämnda interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2010,

–   med beaktande av resultatet från medlingskommittémötet den 18 november 2009,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0033/2010).

Allmänna budgetaspekter

1.  Europaparlamentet konstaterar att för 2011 föreskriver den fleråriga budgetramen 2007–2013 åtagandebemyndiganden (ÅB) på totalt 142,629 miljarder EUR, vilket motsvarar en potentiell maximal ökning på bara 0,83 procent jämfört med budgeten för 2010 såsom den antogs av Europaparlamentet (141,453 miljarder EUR i ÅB). Betalningsbemyndigandena (BB) är fastställda till 134,263 miljarder EUR, en ökning med 9,2 procent jämfört med 2010 års budget (122,937 miljarder EUR i BB). Dessa belopp motsvarar bara cirka en procent av EU:s BNI och är betydligt lägre än det nuvarande beslutet om egna medel.

2.  Europaparlamentet påpekar att skillnaden mellan ÅB och BB i den fleråriga budgetramen uppgår till 8,366 miljarder EUR. Trots en skillnad på bara 6,689 miljarder EUR för 2010 i den fleråriga budgetramen, visar den antagna budgeten för 2010 en skillnad på 18,515 miljarder EUR till följd av ytterligare minskningar i betalningsbemyndigandena. Parlamentet upprepar sin oro över de ökade skillnaderna mellan ÅB och BB, vilket skapar underskott i det långa loppet, och betonar att det ska göra sitt yttersta under hela budgetförfarandet för att hålla skillnaden på en hållbar och hanterlig nivå.

3.  Europaparlamentet påminner om att budgetmyndigheten, utöver övervägandena avseende taken i den fleråriga budgetramen för de återstående åren (2011–2013), varit tvungen att omarbeta den fleråriga budgetramen flera gånger, eftersom denna inte gjorde det möjligt för EU att reagera ordentligt och på ett tillfredsställande sätt på olika utmaningar som uppstått under de senaste åren. Parlamentet upprepar att det är övertygat om att en grundlig översyn och omarbetning av den fleråriga budgetramen är absolut nödvändig. Kommissionen ombeds att före utgången av första halvåret 2010 offentliggöra sin rapport om hur det interinstitutionella avtalet (IIA) fungerar och om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen, på grundval av förklaringarna 1 och 3 i IIA av den 17 maj 2006, tillsammans med konkreta förslag om att justera och revidera det nuvarande IIA.

4.  Europaparlamentet påpekar att 2011 års budget är den fjärde av sju under den nuvarande fleråriga budgetramen och betonar att punkt 37 i det interinstitutionella avtalet om användningen av femprocentsmarginalen för lagstiftningsflexibiliteten nu är ytterst rimlig, eftersom budgetmyndighetens två grenar tydligare ser bristerna och de positiva utvecklingstendenserna i befintliga program. Oavsett bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet, är en lämplig flexibilitet i EU-budgeten en förutsättning för att den ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet förväntar sig att rådets förordning om den fleråriga budgetramen antas på grundval av KOM(2010)0072 slutlig och att det kommande interinstitutionella avtalet antas på grundval av KOM(2010)0073 slutlig, så att en större flexibilitet blir möjlig.

5.  Europaparlamentet påpekar att det faktum att ett antal politikområden på EU nivå förstärks till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande logiskt bör innebära att EU tillförs finansiell kapacitet.

6.  Europaparlamentet ber kommissionen att i samband med halvtidsöversynerna av programmen som inrättats enligt medbeslutandeförfarandet, tillhandahålla en omfattande översikt över budgetkonsekvenserna för samtliga rubriker.

7.  Europaparlamentet välkomnar att, enligt kommissionens egenbedömning från juli 2009, majoriteten av de verksamhetsförklaringar som låg till grund för det preliminära budgetförslaget för 2010 innehöll en klar och koncis motivering av EU-mervärdet, och inkluderade SMART-mål och resultatrelaterade mål och indikatorer. Parlamentet betonar dock behovet av en förbättrad kvalitet på utgiftsrelaterade utdata och en bättre användning av utvärderingsresultaten. Parlamentet beklagar att anslagsvariationerna sällan förklarades med hjälp av uppgifter om prestationerna. Parlamentet förväntar sig därför att kommissionen kommer att förbättra sina verksamhetsförklaringar för 2011 i enlighet härmed.

8.  Europaparlamentet understryker att de återstående förbättringar som behövs i detta hänseende, särskilt när det gäller generaldirektoraten inom Relexfamiljen och föranslutningen, är av avgörande betydelse både för att garantera att budgetmyndigheten är bättre informerad vid beslutsfattandet och för att dra full nytta av införandet av verksamhetsbaserad budgetering och strategisk planering och programmering inom kommissionen, i synnerhet när man beaktar de nya uppgifter och utmaningar som förutses i Lissabonfördraget.

Prioriteringar för 2011 års budget

9.  Europaparlamentet påminner om att EU, inom den fleråriga budgetramens begränsningar, kunde bidra med visst europeiskt mervärde utöver de nationella insatserna i medlemsstaterna för att bekämpa den ekonomiska och finansiella krisen genom att anta en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, men konstaterar att den totala ekonomiska situationen i EU fortfarande inte är tillfredsställande.

10.  Europaparlamentet betonar att ungdomen är enormt viktig både nu och för EU:s framtid och att den bör ges särskild uppmärksamhet när de medellånga och långsiktiga prioriteringarna fastställs. Parlamentet påpekar att ungdomen står i centrum för de sociala och integrerande strategierna och att dess innovationsförmåga är en nyckelresurs för den utveckling och tillväxt som EU bör förlita sig på. Parlamentet påminner om att investeringar i ungdom och i utbildning betyder investeringar i dag och i framtiden, såsom framgår av EU:s ungdomsstrategi, och att denna samordnade och ämnesövergripande investering måste inledas omedelbart som ett tvärpolitiskt tema.

11.  Europaparlamentet betonar att ungdomspolitiken måste få en bred definition som omfattar enskilda människors möjligheter att byta jobb och ända anställningsförhållanden flera gången under livet och utan hinder växla mellan lärlingsutbildning, akademiska och yrkesmässiga miljöer och yrkesutbildning. Ett av målen bör vara övergången från utbildningssystemet till arbetsmarknaden.

12.  Europaparlamentet anser att det måste införas instrument som gör det möjligt att främja språkstudier och interkulturell dialog och att dessa instrument ska stå i centrum för den offentliga sektorns ungdomsåtgärder. Med hjälp av sådana instrument skulle man kunna göra befolkningen mer medveten om EU-frågor och därmed uppnå en allt djupare rotad europeisk identitet.

13.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av innovation och den digitala agendan för den ekonomiska utvecklingen och skapande av arbetstillfällen i Europa och påpekar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt nya färdigheter, exempelvis e-färdigheter och entreprenörskap. Parlamentet understryker att prioriteringarna forskning, innovation och den digitala agendan är av avgörande betydelse för en hållbar utveckling i Europa och påminner om vikten av vissa program, exempelvis Europeiska institutet för innovation och teknik, som bidrar till detta mål.

14.  Europaparlamentet är i samband med den globala lågkonjunkturen övertygat om att EU bör koncentrera sina insatser på att aktivt stödja innovativ och särskilt grön teknik som avsevärt bidrar till att övervinna den ekonomiska krisen, garantera tillträdet till marknaderna för små och medelstora företag och etablera EU som en ledande hållbar och konkurrenskraftig ekonomi. Ett smidigt genomförande av FoU-programmen bör garanteras för att uppnå detta mål.

15.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att de små och medelstora företagen spelar en avgörande roll för utvecklingen av strukturellt missgynnade regioner, särskilt på landsbygden, och därmed för att stärka ekonomin i hela EU. Parlamentet påpekar därför att det är nödvändigt att ta fler initiativ till pilotprojekt för små och medelstora företag som avser landsbygdsutveckling.

16.  Europaparlamentet anser i detta hänseende att innovativa resultat inom forskningen med stor sannolikhet har en avgörande inverkan i form av ekonomisk aktivitet, och menar att EU nu till fullo bör vara förberett på att tillhandahålla den ekonomiska stimulans som behövs på alla förvaltningsnivåer, oavsett om det är på nationell, regional eller lokal nivå. Detta europeiska mervärde, som tillkommer utöver de nationella insatserna till stöd för forskningsverksamhet, kommer att ge upphov till ökade spridningseffekter till förmån för samliga medlemsstater.

17.  Europaparlamentet betonar att rörlighet, som är en frihet som fastslås i fördragen och ett grundläggande villkor för att en verklig inre marknad inom EU ska fungera, måste betraktas som en av förutsättningarna för alla stödåtgärder till förmån för ungdomen. Parlamentet betonar således vikten av att även utforma EU:s budget så att den speglar den ökade rörligheten bland ungdomar.

18.  Europaparlamentet betonar att transporter är en mycket viktig del i den europeiska ekonomin som gör det möjligt för personer, varor och kunskaper att röra sig över gränserna. Transporter hjälper till att öka jämlikhet och social rörlighet, i synnerhet för unga människor, eftersom de öppnar möjligheter och förbättrar chanserna till utbyte på området för kunskap och utbildning.

19.  Europaparlamentet menar att stödet till företagsamhet och små och medelstora företag är en hörnsten i EU:s politik för ungdom och innovation. Parlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att bekräfta stödet till samtliga program och instrument som syftar till att främja entreprenörskap även i landsbygdsområden, att tillhandahålla bistånd för inledningsfasen för nystartade företag och att stödja erfarenhetsutbytet bland unga företagare. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den roll som spelas av Small Business Act, vilken underlättar tillgången till finansiering och offentlig upphandling för små och medelstora företag och ytterligare främjar deras färdigheter och innovationskapacitet. Parlamentet har föreslagit flera pilotprojekt och förberedande åtgärder under de senaste åren i syfte att stödja unga företagare, främja kontakterna mellan små och medelstora företag och öka arbetstagarnas rörlighet, och parlamentet understryker att det noggrant kommer att följa upp lagstiftningsförslag som kommer att läggas fram efter att dessa projekt och åtgärder har slutförts.

20.  Med tanke på den betydande roll som ungdomen kommer att behöva spela i återhämtningen från den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen anser Europaparlamentet att man även inom Europeiska socialfonden bör betona och förstärka främjandet av lika möjligheter och ett ytterligare underlättande av övergången från utbildning till inträdet på arbetsmarknaden, eftersom EU inte längre har råd med att i synnerhet ungdomen drabbas av fattigdom, dåliga utbildningssystem och hög arbetslöshet.

21.  Europaparlamentet påminner om att 2011 har utsetts till Europeiska året för volontärarbete för främjande av aktivt medborgarskap och 2010 till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Parlamentet påpekar att frivilligarbete spelar en avgörande roll inom många sektorer, så varierande och så olika som, bland annat, utbildning, hälsovård, social omsorg och utvecklingspolitik, och att det kan ge människor nya färdigheter och kunskaper, vilket förbättrar deras anställbarhet och bidrar till social integrering.

22.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna påverkar Europas miljö, ekonomi och samhälle. I detta sammanhang understryker parlamentet betydelsen av ett integrerat och samordnat tillvägagångssätt på EU-nivå för att stödja och stärka åtgärder på nationell, regional och lokal nivå. Det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder som lämpliga svar på denna utmaning och att utveckla en kunskapsbas som också är tillgänglig för andra länder. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att EU-budgeten fortfarande inte på ett tillfredsställande sätt återspeglar den allmänna uppfattningen att klimatförändringarna ska minimeras.

23.  Europaparlamentet anser att dessa prioriteringar utgör en gemensam ansträngning att sätta EU-medborgarna först, vilket bör vara en av EU:s prioriteringar även i fortsättningen.

24.  Europaparlamentet understryker betydelsen av det gränsöverskridande samarbetet mellan regioner inom ramen för Euroregionerna och dess betydelse för att fördjupa den europeiska integrationen. Parlamentet begär därför att det inrättas fler pilotprojekt för att främja det gränsöverskridande ekonomiska, sociala och kulturella samarbetet mellan regionerna i EU.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbetsdokument om framtidsstrategin ”EU 2020”(2), som fastställer tre drivkrafter av största betydelse för EU:s framtid samtidigt som den behandlar de verkliga problem som EU måste ta itu med, som en grund för en bred diskussion om EU:s ekonomiska strategi. Denna strategi bör dock hårdare betona kampen mot arbetslösheten. Parlamentet understryker dock i samband med de prioriteringar som sätts för 2011 års budget att tydliga proaktiva åtgärder måste vidtas för att förse EU 2020 med mer substans, särskilt när det gäller klimatförändringar, miljö och socialpolitik, och förfäktar bestämt att denna strategi inte ska omvandlas till ännu en vag och enbart vägledande resultattavla för medlemsstaterna. Parlamentet vägrar att åter uppleva den frustrerande erfarenheten från Lissabonstrategin, där rådet gör systematiska nedskärningar i budgetposter som stöder insatser som är förenliga med den överenskomna strategin.

26.  Europaparlamentet efterfrågar därför tydliga och ambitiösa finansiella åtaganden under budgetförfarandet, i linje med dessa prioriteringar, för att bana väg för ett fullföljande av EU 2020-strategin och visa EU:s beredvillighet att gå i spetsen för dessa avgörande frågor. Parlamentet väntar sig att kommissionens utkast till budgetförslag ska matcha denna ambition och skulle beklaga en försummad möjlighet att inleda budgetförfarandet på ett sätt som motsvarar de kommande utmaningarna.

27.  Europaparlamentet betonar att det avser att använda alla medel som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 för att mobilisera anslag för dessa prioriteringar, och understryker att denna finansiella ansträngning kan nödvändiggöra ett skifte av anslag från andra instrument och program. Parlamentet anser att detta arbete inte bara ska grundas på en kvantitativ övervakning av befintliga program utan också på en noggrann och grundlig kvalitativ övervakning. Budgetutskottet bör förlita sig på det arbete som utförs av parlamentets specialiserade utskott i detta hänseende. Därmed skulle man få ut mer för sina utgifter och öka det europeiska mervärdet, vilket är mycket viktigt i ett läge med ansträngda offentliga finanser.

28.  Europaparlamentet anser att en tydlig och heltäckande presentation av EU:s budget är nödvändig och avser att vara mycket uppmärksam på den ekonomiska planeringen och de ändringar som gjorts genom de senaste större budgetöverenskommelserna. Parlamentet välkomnar kommissionens förbättrade presentation av sina dokument för ekonomisk planering men efterfrågar ytterligare klarlägganden av fördelningen mellan driftsutgifter och administrativa utgifter, samtidigt som det erkänner att denna åtskillnad kan vara svår att göra i vissa fall. Adekvata utgifter för administration är en nödvändighet för att genomföra programmen.

29.  Europaparlamentet påminner om att finansieringen av dessa prioriteringar genom en eventuell omfördelning av anslag inte får ske på bekostnad av grundläggande EU-politik som sammanhållnings-, struktur- och den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet påpekar att sammanhållningspolitiken, genom sin unika struktur med flera förvaltningsnivåer och övergripande karaktär, spelar en central roll i den ekonomiska återhämtningplanen för Europa och är förutbestämd att spela en viktig roll i genomförandet av EU 2020-strategin, i och med att den främjar subsidiariteten genom en strategi som utgår från basen (bottom-up) samt förstärker acceptansen och mobiliserar stöd från unionens medborgare. Dessa politikområden uppfyller nämligen en av EU:s grundläggande principer, nämligen social integrering och solidaritet mellan medlemsstater och regioner.

30.  Europaparlamentet understryker att detta första förfarande under det nya fördragets bestämmelser ger större möjligheter att genomföra en fullständig parlamentarisk granskning av EU-budgeten som helhet och påpekar att det inte har för avsikt att avstå från sina budgetbefogenheter.

Rubrik 1a

31.  Europaparlamentet påminner om att ett antal policyer och åtgärder som ingår i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa faller under denna rubrik, tillsammans med ett stort antal fleråriga program (ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, sjunde ramprogrammet för forskning, transeuropeiska nät, etc.) som kommer att ha nått full mognad 2011. Kommissionen uppmanas att lägga fram en uppföljningsrapport om genomförandet av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, inbegripet om åtgärder som anförtrotts EIB.

32.  Europaparlamentet betonar att prioriteringarna för 2011, med tanke på strategin EU 2020, huvudsakligen kommer att finansieras från denna rubrik, och att Lissabonfördragets utvidgning av EU:s befogenheter (till exempel inom rymdpolitiken och turismen) förmodligen kommer att få budgetkonsekvenser. Parlamentet betonar att en rymdpolitik som strävar efter att främja europeiska vetenskapliga, tekniska och miljömässiga framsteg och industriell konkurrenskraft kräver en verklig finansiell insats från både EU och medlemsstaterna. Parlamentet påpekar i synnerhet att det behövs konkreta förslag när det gäller en adekvat finansiering av GMES.

33.  Europaparlamentet anser att programmet för livslångt lärande stöder de ansträngningar som måste göras för ungdomen, särskilt för att de ska kunna bli självständiga, genom att det inriktas på vanlig utbildning och yrkesutbildning. Detta program bör täcka de verksamheter som är planerade i början av programperioden samt integrera eventuella nya utvecklingstendenser, och bland annat göra det möjligt att upprätta ett tydligt samband mellan utbildningar och arbetsmarknaden, vilka båda är av avgörande betydelse för ekonomisk utveckling och återhämtning. Parlamentet betonar den begäran som redan tillstyrkts av parlamentet om att gå vidare med ett särskilt rörlighetsprogram för att främja ungdomars första anställning under namnet ”Erasmus första jobb”.

34.  Europaparlamentet påminner om att i samband med Europas ekonomiska återhämtning har transportinvesteringar, särskilt via investeringar i TEN-T, en avgörande roll att spela för att driva på tillväxt och sysselsättning samt för att föra Europas ekonomiska och miljömässiga intressen framåt. Parlamentet fäster i detta sammanhang stor vikt vid investeringar till förmån för transportsäkerheten inom alla transportsätt.

35.  Europaparlamentet påminner om att finansieringen av andra mycket viktiga delar fortfarande inte är beslutad och kommer att behöva beaktas och beslutas under budgetförfarandet, även om de inte var förutsedda för 2011 i den fleråriga budgetramen: genomförandet av paketet för finansiell tillsyn som innebär att det inrättas ett EU-system för finansiell tillsyn (ESFS), finansieringen av avvecklingen av kärnkraftanläggningen i Kozloduy (75 miljoner EUR under 2011) som finansierades genom flexibilitetsinstrumentet under 2010 och finansieringen av GMES, den globala övervakningen för miljö och säkerhet, (10 miljoner EUR under 2011).

36.  Europaparlamentet är därför extremt oroat över den kraftiga minskningen av anslag som förutses i den fleråriga budgetramen och som uppgår till 1,875 miljarder EUR jämfört med 2010 års budget. Parlamentet förstår att finansieringen av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa delvis förklarar denna situation men är absolut övertygat om att en ambitiös och konsekvent halvtidsöversyn av den nuvarande fleråriga budgetramen är en nödvändig förutsättning för en effektiv EU-budget.

Rubrik 1b

37.  Europaparlamentet anser att man vid bedömningen av sammanhållnings- och strukturpolitiken huvudsakligen bör inrikta sig på en förenkling av denna politik och på genomförandet både kvantitativt och kvalitativt. Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna inlämnat beskrivningar av sina förvaltnings- och kontrollsystem för nästan alla operativa program och att kommissionens godkännandegrad vid utgången av 2009 låg på 87 procent. Därför förväntas en kraftig ökning av delbetalningarna under 2010 och 2011.

38.  Europaparlamentet påminner om att stärkandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är ett av EU:s grundläggande mål enligt Lissabonfördraget. Parlamentet anser därför att förstärkningen av EU:s sammanhållningspolitik bör förbli högprioriterad för 2011. Parlamentet betonar att det är nödvändigt med en noggrann övervakning av N+2- och N+3-regeln och begär att fullständig och uppdaterad information ska lämnas till budgetmyndigheten i tid, i synnerhet om budgetåtaganden som riskerar att förfalla.

39.  Europaparlamentet noterar att flera förseningar har rapporterats i inledningsfasen för den pågående programperioden och framför sin oro över den låga utnyttjandenivån för samtliga EU:s strukturfonder under de gångna åren, vilket leder till en allt större skillnad mellan åtagande- och betalningsbemyndiganden under denna rubrik. Kommissionen uppmanas att intensivt arbeta med i synnerhet de medlemsstater som hade en låg utnyttjandenivå under den tidigare programperioden, i syfte att förbättra situationen.

40.  Europaparlamentet påminner om det gemensamma uttalande som antogs vid medlingen i november 2009, i vilket man begär en förenkling av genomförandeförfarandena och uppmanar medlemsstaterna att använda sig av möjligheten att revidera sina operativa program för att bättre ta itu med följderna av den ekonomiska krisen. Parlamentet välkomnar i detta hänseende den pågående omarbetningen av den allmänna förordningen om strukturfonderna 2007–2013 (förordning (EG) nr  1083/2006) som syftar till att ytterligare förenkla förvaltningen av fonderna samt att införa åtgärder som gör det möjligt för medlemsstaterna att hantera konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Parlamentet begär att dessa bestämmelser omedelbart tillämpas i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att uppskatta den eventuella inverkan av de nya bestämmelserna på betalningsbemyndigandena och även bedöma effekterna på budgeten av det föreslagna undantaget från (N+2, N+3) regeln om automatiskt återtagande av åtaganden.

41.  Europaparlamentet insisterar på att en förbättring av genomförandet av utgifterna och av utgifternas kvalitet bör vara en vägledande princip för att uppnå optimal användning av EU-budgeten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att styra sina ansträngningar i denna riktning och noga övervaka genomförandet av åtgärderna på fältet.

Rubrik 2

42.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den smala marginalen i rubrik 2, vilket skulle kunna leda till en tillämpning av finansiell disciplin enligt artikel 11 i förordning (EG) nr  73/2009, om priserna på jordbruksvaror uppvisar ett liknande volatilitetsmönster som under de senaste åren. Kommissionen uppmanas att noga övervaka jordbruksmarknaderna för att förhindra en sådan situation. Parlamentet önskar en tillräcklig marginal för rubrik 2 i 2011 års budget.

43.  Europaparlamentet påminner om att den andra delen av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa – bredband för Internet i landsbygdsområden – finansieras under budgetposten för landsbygdsutveckling under 2010 (420 miljoner EUR), och att inga nya åtaganden planeras för 2011.

44.  Europaparlamentet påminner om att avskaffandet av skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter i grunden kommer att förändra den traditionella interinstitutionella dialogen, och bekräftar att den avser att noggrant granska alla anslag under förfarandets olika etapper med tanke på svårigheterna att förutse förändringar på jordbruksmarknaderna. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram sin ändringsskrivelse om jordbruket så snart som möjligt för att göra det möjligt för förlikningskommittén att konstruktivt och effektivt fatta beslut.

45.  Europaparlamentet understryker att det fortsatta åldrandet inom jordbruket kräver åtgärder för att underlätta för en generationsväxling, i syfte att upprätthålla ett konkurrenskraftigt jordbruk som kan bemöta de nya utmaningarna på miljöområdet efter Köpenhamnsmötet.

46.  Europaparlamentet förväntar sig att kampen mot klimatförändringarna även i fortsättningen kommer att stå högt upp på EU:s politiska agenda efter Köpenhamnsmötet under 2010 och 2011, och påminner generellt om att hållbar utveckling är ett ständigt ansvar mot kommande generationer. Kommissionen ombeds att tillhandahålla en tydlig handlingsplan och en tidtabell för genomförandet av anslag under EU:s handlingsprogram för att bekämpa klimatförändringarna. Transportsektorn utgör en stor potential i kampen mot klimatförändringarna och kommissionen uppmanas att ge prioritet åt åtgärder för att minska koldioxidutsläppen inom samtliga transportsätt. Frigörandet av reserven för denna budgetpost kommer att vara beroende av kommissionens förslag.

47.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitikens främsta mål är att garantera en stabil marknad, tillhandahålla trygghet och säkerställa rimliga priser för konsumenter och producenter, och uppmanar därför kommissionen att i budgeten för 2011 tillhandahålla de medel som krävs för att tillfredsställa de nya behov som uppstår till följd av den ekonomiska krisen.

48.  Europaparlamentet ber kommissionen rapportera om genomförandet av åtgärderna mot mjölkkrisen vilka infördes i budgeten för 2010, och att presentera ett permanent synsätt inom detta område tillsammans med konkreta förslag för att ta itu med prisvolatiliteten på mejerimarknaderna och andra råvarumarknader i framtiden.

Rubrik 3a

49.  Europaparlamentet bekräftar sin avsikt att bibehålla en nivå på finansieringen som står i proportion till inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen och betonar vikten av att befintliga instrument inom detta område till fullo och effektivt tillämpas, genomförs och utvärderas. Parlamentet anser det vara nödvändigt att i detta syfte åter utvärdera om de finansiella instrumenten och medlen inom detta område är tillräckliga mot bakgrund av Stockholmsprogrammets mål, till exempel inom områdena migration, gränskontroll och gränsförvaltning, dataskydd och terroristbekämpning. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att många program inom detta område snart kommer att bli föremål för en halvtidsöversyn, och då kan det också bli nödvändigt att på nytt överväga de ekonomiska medel som tilldelats dem.

50.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att som en del av främjandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, stärka invandringspolitiken och stödet till integrationen av invandrare. Parlamentet anser därför att åtgärder för att harmonisera de enskilda medlemsstaternas invandringspolitik måste utgöra en politisk prioritering för EU, i syfte att nå en verklig jämvikt mellan säkerhetskrav och skydd för grundläggande mänskliga rättigheter.

51.  Europaparlamentet avser att genomföra en grundlig granskning av den ekonomiska förvaltningen av utvecklandet av de stora datanätsystemen, särskilt övergången från Schengens informationssystem I (SIS I) till Schengens informationssystem II (SIS II), som drabbats av flera förseningar och bakslag, innan det beslutar om huruvida man ska behålla den planerade finansieringsnivån för dessa system, och förbehåller sig rätten att i reserven bevara medel som hänför sig till övergången till SIS II i väntan på resultatet av ytterligare analyser och tester.

52.  Europaparlamentet kommer att vara särskilt uppmärksam på genomförandet av förändringar, såsom det fullständiga införandet av Europol i gemenskapssfären och inrättandet av Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor liksom granskningen av de finansiella behoven för Frontex.

Rubrik 3b

53.  Europaparlamentet påminner om att denna rubrik täcker ett stort antal åtgärder för ungdomen genom fleråriga program som Aktiv ungdom, Kultur och Ett Europa för medborgarna samt årliga evenemang, bland annat Special Olympics och Erasmus Mundus(3). Parlamentet avser därför att stödja dessa EU-program, som är knutna till detta område, vilket är direkt relevant för prioriteringarna för 2011 års budget, och att noggrant övervaka deras genomförande både kvalitativt och kvantitativt. Parlamentet beklagar dock att taket för denna rubrik för 2011 bara är 15 miljoner EUR över den budget som antogs för 2010.

54.  Europaparlamentet betonar att de systematiska nedskärningar som den andra grenen av budgetmyndigheten gjort i dessa program är oberättigade och har en kontraproduktiv inverkan på utvecklingen av ett ”Europa för medborgarna”.

Rubrik 4

55.  Europaparlamentet påminner om det konstanta nästan outhärdliga trycket på finansieringen av verksamheter som EU genomför som global partner, där handlingsutrymmet kläms emellan små ekonomiska marginaler, oförutsebara och allt större kriser i tredjeländer och en önskan att hävda sina prioriteringar och sitt ansvar i globala sammanhang. Parlamentet understryker behovet av att förse unionen med de nödvändiga ekonomiska medlen för ett samstämt och adekvat svar på oförutsedda globala utmaningar och betonar i synnerhet att den planerade GUSP-budgeten kan visa sig vara alltför lågt beräknad. Parlamentet beklagar att varje ökning utöver de planerade beloppen skulle utsätta rubrik 4 för ytterligare tryck.

56.  Europaparlamentet pekar på behovet att omarbeta 2006 års interinstitutionella avtal om budgetdisciplin när det gäller parlamentets rättigheter avseende budgeten för GUSP/GSFP enligt Lissabonfördraget, inbegripet behovet av nya regler om den flexibla användningen av GUSP-budgeten för civila GSFP-uppdrag och fullständig transparens vid militära krishanteringsoperationer, särskilt användningen av startfonden.

57.  Europaparlamentet påpekar att efter en ändringsbudget för 2010 kommer 2011 att bli det första operativa året för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS). Parlamentet avser att tillhandahålla EEAS de nödvändiga administrativa medlen för att den ska kunna fullgöra sitt uppdrag, i synnerhet när det gäller civil krishantering, men påminner om att parlamentet, enligt fördraget och i full överensstämmelse med den allmänna avsikten att utöka parlamentets medverkan i utformningen och förvaltningen av EU:s yttre förbindelser, till fullo kommer att genomföra sin granskning av avdelningens budget och kontroll av densamma. Parlamentet påminner om att full budgetinsyn måste råda när det gäller avdelningens tjänsteförteckning, och betonar att den nya förvaltningen bör ge skalfördelar genom att onödiga dubbleringar tas bort. Parlamentet påpekar samtidigt att EU-delegationer till multilaterala organisationer måste ha tillräckliga personalresurser.

58.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över knappheten på information när det gäller finansieringen av EU:s åtagande att stödja utvecklingsländerna i deras kamp mot klimatförändringarna, och påminner om att detta åtagande inte förutsågs i den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar kraftigt att finansieringen av dessa åtgärder bör tillkomma utöver de befintliga medlen för offentligt utvecklingsbistånd.

59.  Europaparlamentet bekräftar sitt beslutsamma åtagande att bistå folket på Haiti i så stor omfattning som möjligt efter den förödande jordbävning som drabbat landet. Efter en ingående behovsbedömning ombeds kommissionen lägga fram en så ambitiös biståndsplan som möjligt för Haiti. En sådan plan bör inte äventyra befintliga åtaganden gentemot andra utvecklingsländer och mindre utvecklade länder, och bör finansieras från nya källor. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin ståndpunkt när det gäller att inrätta en permanent EU-räddningstjänststyrka och uppmanar ännu en gång kommissionen att lägga fram konkreta förslag i detta hänseende.

60.  Europaparlamentet påpekar att EU för närvarande mobiliserar alla sina resurser, vid sidan av befintliga program, för att stödja fredsskapande åtgärder och återuppbyggnadsinsatser i konfliktområden, nämligen i Georgien, Afghanistan, Mellanöstern och Afrika söder om Sahara, och parlamentet anser det oacceptabelt att byta ut befintliga prioriteringar mot nya.

61.  Europaparlamentet påminner om vikten av en tillräcklig finansiering för stabiliseringen av västra Balkanregionen och för dess gradvisa integrering i Europeiska unionen.

62.  Europaparlamentet betonar att det östliga partnerskapet, som en del i grannskapspolitiken, är av stor betydelse för EU och upprepar sitt stöd för den föreslagna ramen. Parlamentet anser att det är lika viktigt att garantera en adekvat finansiering som återspeglar EU:s åtagande gentemot sina grannar i söder.

63.  Europaparlamentet påminner om att frågan om att finansiera åtgärder i samband med bananodling, efter Genèveöverenskommelsen om handeln med bananer, inte behandlades under medlingen om budgeten för 2010. Parlamentet protesterar kraftigt mot förslaget att använda marginalerna i rubrik 4 för sådan finansiering (25 miljoner EUR per år), vilket inte förutsågs i den fleråriga budgetramen och anser att denna punkt förtjänar en lämplig flerårig finansieringslösning.

Rubrik 5

64.  För att uppnå ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av EU-medel önskar Europaparlamentet noggrant utvärdera situationen när det gäller denna rubrik när väl ytterligare information lämnats om kommissionens faktiska äskanden, uppskattad tillväxttakt och övergripande handlingsutrymme under taket i den fleråriga budgetramen.

65.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att vara transparent och förutseende när det gäller ett antal frågor med betydande ekonomiska följder, exempelvis personalbehov, pensioner, en kostnads- och energieffektiv fastighetspolitik, outsourcingpolitiken samt administrativa kontra operativa funktioner och trender.

66.  Europaparlamentet påpekar att när det gäller löner och pensioner var den ökning som i december 2009 antogs av rådet 1,85 procent, dvs. bara hälften av den procentsats som är resultatet av ”metoden”, och att, beroende av resultatet av domstolsutslaget till följd av att kommissionen och Europaparlamentet inlämnat en klagan, skillnaden med retroaktiv effekt skulle kunna uppgå till cirka 135 miljoner EUR för samtliga institutioner tillsammans.

67.  Europaparlamentet påminner om att även om kommissionens tillväxtprognos för 2010 begränsades till 0,9 procent, inkluderade den inte ett antal administrativa områden som faktiskt finansieras utanför denna rubrik, exempelvis budgetposter för tekniskt och administrativt stöd (tidigare BA-budgetposter), exekutiva byråer (vid sidan av forskningsbyråer) och administrativa utgifter för decentraliserade byråer samt direkt och indirekt forskning. Kommissionen ombeds att lämna sina synpunkter när det gäller de kriterier som ska tillämpas för att fastställa de totala administrativa utgifterna och att fortsätta att tillhandahålla en klar beskrivning av dessa områden utanför rubrik 5. Parlamentet begär att alla administrativa utgifter ska ingå i rubrik 5.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en uppdaterad ”undersökningsrapport” med en klar analys och uppföljning av personalbehoven.

Decentraliserade byråer

69.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta den policy man använt i de senaste budgetförfarandena när det gäller finansieringen av de decentraliserade byråerna, bland annat genom att beakta de överskott som uppstått vid genomförandet av deras budgetar, när denna beslutar om vilket stöd som ska föreslås. Parlamentet insisterar dock på att dessa byråer, som till viss del är beroende av inkomster från avgifter, fortfarande i stor utsträckning bör kunna använda inkomster avsatta för särskilda ändamål, så att de kan få den budgetflexibilitet de behöver. Parlamentet välkomnar den transparenta presentationen av de begärda årliga stöden i ett arbetsdokument om de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 som bilaga till kommissionens budgetförslag.

70.Europaparlamentet förväntar sig att arbetet i den interinstitutionella arbetsgruppen för de decentraliserade byråerna snart ska återupptas, och framför åter sin förväntan om att denna grupp ska kunna ta fram operativa slutsatser som gör det möjligt för institutionerna att komma överens om ett gemensamt synsätt på inrättandet, förvaltningen och finansieringen av decentraliserade byråer samt deras plats i unionens institutionella landskap.
Förfarandet för att anta 2011 års budget

71.  Europaparlamentet betonar att budgetförfarandet för att anta 2011 års budget kommer att vara det första som helt genomförs enligt de nya regler som fastställts i Lissabonfördraget. Europaparlamentet påminner om att parlamentet, rådet och kommissionen kom överens om övergångsbestämmelser för budgetförfarandet efter Lissabonfördragets ikraftträdande(4), som skulle tillämpas tills de nödvändiga rättsakterna (den nya förordningen om den fleråriga budgetramen, den omarbetade budgetförordningen och ett eventuellt resterande interinstitutionellt avtal), som fastställer bestämmelserna för dessa frågor, träder i kraft.

72.  För att garantera att budgetförfarandet under 2010 löper smidigt anser Europaparlamentet att parlamentet, rådet och kommissionen måste komma överens om principer och villkor för hur förlikningskommittén ska organiseras, inrättas och fungera, vilket föreskrevs i punkt 7 i den ovannämnda gemensamma förklaringen. Parlamentet betonar att dessa principer måste vara förenliga med de principer som fastställdes i parlamentets resolution om de finansiella effekterna av Lissabonfördraget(5) och i parlamentets resolution om övergångsriktlinjer för budgetförfarandet för att beakta ikraftträdandet av Lissabonfördraget(6). Parlamentet ger sitt budgetutskott i uppdrag att förhandla om dessa principer med rådet och kommissionen.

o
o   o

73.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, och revisionsrätten.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) KOM(2009)0647 slutlig. (3) Detta särskilda program faller under rubrik 1a. (4) Se bilaga 5 till Europaparlamentets resolution av den 17 december 2009 om rådets ändrade förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2010 (alla avsnitt). (5) Resolution av den 7 maj 2009. (6) Resolution av den 12 november 2009.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om riktlinjerna för budgetförfarandet för budgetåret 2011, avsnitt I – Europaparlamentet, avsnitt II – rådet, avsnitt IV – domstolen, avsnitt V – revisionsrätten, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, avsnitt VII – Regionkommittén, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (2010/2003(BUD))

P7_TA(2010)0087 A7-0036/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(3),

–   med beaktande av den sjätte rapporten från institutionernas generalsekreterare om tendenser i rubrik 5 i den budgetram som omarbetades under hösten 2009,

–   med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2008 samt de granskade institutionernas svar(4),

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0036/2010), och av följande skäl:

A.  I det här skedet av det årliga förfarandet inväntar Europaparlamentet de övriga institutionernas beräkningar och sitt eget presidiums förslag till budget för 2011.

B.  Det finns anledning att fortsätta pilotprojektet med utökat samarbete och utökade förbindelser mellan presidiet och budgetutskottet för ett tredje år, under hela budgetförfarandet för 2011.

C.  Rubrik 5 har ett tak på 8 415 000 000 EUR för 2011 (en ökning med 327 000 000 EUR eller 4 procent jämfört med 2010, inklusive 2 procent för inflation).

D.  Europaparlamentets budget för 2010 uppgår till 1 607 363 235 EUR, vilket motsvarade 19,87 procent av rubrik 5 för i år innan omarbetningen av den fleråriga budgetramen 2007–2013 (som sänkte taket för rubrik 5 med 126 000 000 EUR för att bidra till finansieringen av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa), och motsvarar nu 20,19 procent efter denna omarbetning.

E.  Hänsyn måste tas till hur varje institutions andel av rubrik 5-utgifterna har utvecklats och till de olika orsakerna till betydande ändringar, exempelvis ikraftträdandet av olika fördrag (som ger upphov till ett utökat antal ledamöter och/eller ökar de olika institutionernas arbetsuppgifter och befogenheter) samt utvidgningen och andra beslut som medför avsevärda utgiftsökningar som inte förutsågs då budgetramen antogs.

F.  Ikraftträdandet av Lissabonfördraget kommer i varierande grad att medföra ekonomiska följder för alla institutioner, men den totala omfattningen är fortfarande okänd.

G.  Det är mycket viktigt att man noggrant övervakar situationen i rubrik 5 under genomförandet av budgeten för 2010 och inför antagandet av budgeten för 2011.

H.  Särskild hänsyn bör tas till den ekonomiska inverkan på pensionssystem, åldersrelaterade trender och pensioneringar, rekryteringar och andra områden som faller under EU:s regelverk, samt till behovet att garantera långsiktig hållbarhet.

Allmän ram

1.  Europaparlamentet påpekar att ikraftträdandet av Lissabonfördraget, särskilt en enda budgetbehandling av var och en av budgetmyndighetens två grenar, följt av ett förlikningssammanträde för att nå fram till en slutlig budget, kommer att kräva ett ännu närmare samarbete och en intensifierad dialog mellan samtliga institutioner under hela förfarandet och dessutom att det läggs fram realistiska budgetberäkningar i god tid.

2.  Europaparlamentet påpekar att de omständigheter under vilka budgetarna för 2010 och 2011 kommer att antas är ganska exceptionella och utmanande eftersom, å ena sidan, ett framgångsrikt genomförande av Lissabonfördraget är en mycket viktig prioritering som även kommer att vara ekonomiskt utmanande medan, å andra sidan, följderna av finanskrisen fortfarande är mycket aktuella i många medlemsstater, vilket ger upphov till ett politiskt dilemma på EU-nivå. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att EU-budgeten utgör mindre än 2,5 procent av de sammanlagda offentliga utgifterna inom EU. Dessutom konstaterar parlamentet att rubrik 5 i EU-budgeten motsvarar 0,14 procent av de offentliga utgifterna i hela EU.

3.  Europaparlamentet understryker den svåra situationen när det gäller utgiftstaket för rubrik 5 för 2011 och är medvetet om att institutionerna kan komma att möta problem när de ska sammanjämka finansieringen av alla behov med sitt önskemål om att bibehålla budgetdisciplin och återhållsamhet för att hålla sig inom den fleråriga budgetramen. Parlamentet konstaterar att ett antal administrativa områden finansieras utanför rubrik 5. Parlamentet begär att alla utgifter för administration ska ingå i denna rubrik och att taket revideras i enlighet därmed.

4.  Europaparlamentet insisterar därför på att man måste övervaka utvecklingen noggrant innan slutliga beslut fattas. Parlamentet upprepar att prioriteringar kommer att behöva fastställas och att huvudverksamheter bör prioriteras.

5.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det interinstitutionella samarbetet är av avgörande betydelse för att utbyta bästa praxis och ytterligare utforska möjligheterna att förbättra effektivitet och ändamålsenlighet och, där så är möjligt och lämpligt, finna besparingar och bättre dela på resurser. Värdefulla vinster skulle också kunna göras genom att detta begrepp utvidgas till andra områden som hittills inte behandlats i detta hänseende, exempelvis EMAS, politiken mot diskriminering samt distansarbete. Parlamentet föreslår att möjligheterna att använda öppen programvara med tillräckliga säkerhetsgarantier ska utforskas, under förutsättning att det ställs upp klart definierade genomförbarhetskriterier och att hänsyn tas till både direkta och indirekta kostnader och vinster. Ansträngningarna bör fortsätta inom områden som redan är under behandling, till exempel översättningskapaciteten och rekryteringen (EPSO), på grundval av faktiska eller rättmätiga behov.

6.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av att förstärka det interinstitutionella samarbetet på fastighetspolitikens område. Parlamentet uppmanar de övriga institutionerna att också utveckla en fastighetsstrategi på medellång och lång sikt som omfattar målen i denna resolution. Parlamentet betonar behovet av att få nödvändig information för beslutsfattandet i god tid enligt det förfarande som fastställts i artikel 179 i budgetförordningen, vilken ”bör inbegripa behovsbedömningar och kostnads-nyttoanalyser för de olika alternativen, en sammanfattning av alternativen hyra eller köpa liksom transparent information om alternativa finansieringsmöjligheter, finansiella konsekvenser på lång sikt och om de är förenliga med den fleråriga budgetramen” (Bilaga 2 till Europaparlamentets resolution av den 17 december 2009 om rådets ändrade förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2010)(5). Parlamentet anser att i detta sammanhang borde ett samarbete med övriga institutioner, när det gäller att arbeta mot en harmonisering av sådan information i avsikt att möjliggöra en jämförelse av fastighetsyta och fastighetskostnader, anses vara en nyckelfråga. Parlamentet påpekar att det behövs en särskild rapport och eventuella rekommendationer när det gäller onödigt höga kostnader för underhåll, renovering och inköp.

7.  Europaparlamentet påpekar att de extra kostnaderna för alla institutioner, när det gäller justeringen av personalens löner och det pågående domstolsärendet, kan uppskattas till cirka 135 miljoner EUR (för perioden från juli 2009 till den 31 december 2010) om domstolen skulle döma till förmån för kommissionen. Detta domstolsutslag väntas komma under 2010 men möjligheten kan inte uteslutas att det skulle kunna försenas till 2011.

Europaparlamentet

8.  Europaparlamentet betonar de grundläggande problemen när det gäller att hantera ett antal nedan angivna osäkra faktorer i samband med 2011 års budget, som i stor utsträckning kommer att försvåra exakta prognoser och exakt budgetering fram till förfarandets allra sista stadier när situationen kommer att ha blivit klarare. Parlamentet begär att dess relevanta organ och administrationen, i sinom tid, tar fram en uppsättning grundläggande scenarier som kan underlätta de slutliga politiska besluten genom att de ger en bättre förståelse för de ekonomiska konsekvenserna av besluten.

9.  Europaparlamentet påminner om att syftet med den ändringsskrivelse som presidiet lade fram för budgetutskottet i september är att ta hänsyn till de behov som var oförutsedda vid den tid då budgetberäkningen utarbetades och betonar att den inte ska ses som en möjlighet att se över de beräkningar som man tidigare kommit överens om. Presidiet förväntas lägga fram realistiska äskanden när den presenterar budgetberäkningen. Parlamentet är berett att behandla presidiets förslag på en fullständigt behovsbaserad och välbetänkt grund för att tillse att verksamheten vid institutionen fungerar på ett korrekt och effektivt sätt.

10.  Europaparlamentet betonar att en hög kvalitet på lagstiftningen är en prioritering för parlamentet och att det är nödvändigt att ge institutionen de resurser som krävs för att åstadkomma en sådan hög kvalitet.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av ett fullständigt integrerat system för kunskapshantering. Parlamentet påminner om att det behöver anordnas en presentation i budgetutskottet om de många informationskällor och -system som är tillgängliga för ledamöterna och att parlamentet behöver få den begärda informationen om det aktuella läget för ”kunskapshanteringssystemet”, vilket man kom överens om under förlikningen mellan presidiet och budgetutskottet den 15 september 2009. Ett sådant system borde göras enkelt tillgängligt via Internet. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att överväga hur denna information bör göras tillgänglig för allmänheten i Europa.

12.  Europaparlamentet skulle välkomna en analys av parlamentets webb-TV-kanal, Europarl TV. Parlamentet begär i synnerhet information om antalet tittare och den geografiska och åldermässiga spridningen på tittarna, i syfte att utvärdera huruvida målen för detta instrument har uppfyllts när det gäller spridning samt kvalitet och kvantitet vad beträffar den utsända informationen.

13.  Europaparlamentet anser att arbetet med att få Lissabonfördraget att fungera effektivt är en grundläggande prioritering för 2011 års budget och att detta kommer att kräva bästa möjliga förvaltning av tillgängliga resurser så att arbetet kan krönas med framgång.

14.  Europaparlamentet påpekar att extra åtgärder i detta hänseende dock bör bedömas inom den totala budgeten och den vidare ram som budgetramen utgör. Parlamentet anser att en analys av institutionernas respektive andelar över tiden, och med alla signifikativa utvecklingstendenser som kan ha motiverat en ändring av dessa andelar, kanske skulle kunna vara till hjälp.

15.  Europaparlamentet påpekar att sedan 2006 har parlamentet varit tvunget att inkludera utgifter som inte förutsågs i den självpåtagna förklaringen från 1988, exempelvis ledamotsstadgan och direkta och indirekta utgifter i samband med dess nya roll till följd av Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att det är nödvändigt med en öppen och grundlig diskussion om den nuvarande självpåtagna 20-procentströskeln som tillämpas för Europaparlamentets budgetnivå. Presidiet och budgetutskottet bör arbeta tillsammans för att åter bedöma denna gräns innan en interinstitutionell dialog inleds i denna fråga. Parlamentet anser att på grundval av de ursprungliga referenserna i den fleråriga budgetramen som framförhandlades 2006 och som är i kraft sedan 2007, bör dess utgifter fastställas kring den traditionella 20-procentiga begränsningen, med beaktande av de övriga institutionernas behov och den tillgängliga marginalen.

16.  Europaparlamentet kan inte starkt nog betona den grundläggande principen att alla ledamöter ska ha lika tillgång till en heltäckande service av hög kvalitet som ger dem möjlighet att arbeta och uttrycka sig och att motta alla dokument på sitt modersmål, för att kunna arbeta för sina väljare på bästa möjliga sätt.

17.  Europaparlamentet inväntar ett svar från de behöriga organen om hur begreppet en nollbaserad budgetpolitik, som också gör åtskillnad mellan fasta och rörliga kostnader, kan tillämpas i samband med Europaparlamentets budgetförfarande. Presidiet uppmanas att lägga fram årliga beräkningar av dessa fasta kostnader för de år som motsvarar den fleråriga budgetramen.

18.  Europaparlamentet påpekar att ”löneeffekten” för parlamentet skulle uppgå till cirka 14 miljoner EUR om domstolsutslaget utfaller till kommissionens förmån. I detta läge är det osäkert om detta skulle beröra budgeten för 2010 eller 2011.

19.  Europaparlamentet begär en utvärdering av användningen av sekretariatsersättningen och en bedömning av den totala kostnaden för den ökning som för närvarande inväntar ett godkännande från budgetmyndighetens båda grenar, innan någon ytterligare ökning övervägs i framtiden. Parlamentet påminner om att mer omfattande följder för kostnaderna alltid bör bedömas i samband med nya åtgärder som vidtas, till exempel när man beslutar om planeringen för personal och ackrediterade ledamotsassistenter under både 2010 och 2011. Parlamentet betonar särskilt att om extra ledamotsassistenter skulle rekryteras i Bryssel, skulle detta ha en inverkan på situationen när det gäller kontorsutrymmet, fastighetsunderhållet och säkerheten, IT-utrustningen, personal som sysslar med administrativa uppgifter och allmänna resurser. Presentationen i mars om fastighetsstrategin på medellång sikt för parlamentets tre arbetsorter är mycket viktig. Parlamentet insisterar på att det behövs en långsiktig planering av dess fastighetspolitik, i syfte att garantera en hållbar budget.

20.  Europaparlamentet begär att det utarbetas en fastighetsstrategi på medellång och lång sikt som omfattar följande mål: uppställandet av riktlinjer för planering och utveckling av fastigheter, en effektiv användning av befintliga kontorsrum och andra utrymmen, en exakt behovsbedömning och ändamålsenliga arbetsvillkor för parlamentets anställda och ledamöter, en effektiv strategi för underhåll, skötsel och renovering av fastigheter, för att i framtiden utesluta händelser såsom den i parlamentet i Strasbourg 2008 eller problem när det gäller asbest, en noggrann granskning av ansvarsfrågorna och skadeståndsansvar och hanteringen av eventuella skadeståndsanspråk vid skador som tredje man är ansvarig för, samt ett strikt och transparent iakttagande av upphandlingsförfarandena. Parlamentet begär dessutom att fastighetsstrategin på medellång och lång sikt ska vara inriktad på hållbarhet och att aspekter såsom miljövänlighet, energieffektivitet och hälsa beaktas. Parlamentet begär dessutom att rörlighetsaspekter inkluderas i målen, särskilt när det gäller tillgänglighet för människor med motoriska eller sensoriska funktionshinder. Parlamentet påpekar på nytt att budgetutskottet prioriterar förvärv av fastigheter framför dyra hyror eller leasing.

21.  Europaparlamentet påminner om att presidiet, i sitt förslag till budgetberäkning för ändringsbudget 1/2010, föreslog en utökning i utskottssekretariaten med 70 anställda. Denna personal kommer att fördelas mellan tre grupper enligt den förväntade ökningen av deras arbetsbörda till följd av lagstiftningsverksamheten efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Denna fördelning bör bli föremål för en halvtidsöversyn senast i juli 2011, i syfte att klargöra huruvida de avdelningar som tilldelats mer personal också i verkligheten fått erfara den förutspådda ökade arbetsbördan.

22.  Europaparlamentet betonar att finansieringsöversikter (fiches financières) och liknande kostnadsanalyser är av största betydelse för beslutsfattandet inom parlamentet. Parlamentet insisterar på att dessa används systematiskt och fastställer fasta kostnader och engångskostnader direkt knutna till åtgärden i fråga och också anger huruvida det eventuellt kan uppstå ekonomiska följder för andra utgiftsposter.

23.  Europaparlamentet anser att uppföljningen och analysen är viktig på ett antal fronter med klara budgetanknytningar, exempelvis omstruktureringen av generaldirektoraten, en effektiv personalförvaltning och en professionell personalpolitik, en kostnads- och energieffektiv fastighetspolitik när det gäller lokalisering, åtgärder mot diskriminering, EMAS, offentlig upphandling och åtgärder till följd av rekommendationer som lämnats i samband med besluten om ansvarsfrihet för budgetens genomförande. Parlamentet framhäver behovet av en kontinuerlig uppföljning och analys av parlamentets budgetgenomförande i allmänhet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den negativa rapporteringen till följd av tilldelning av förmåner till anhöriga till parlamentsanställda, och begär att generalsekretariatet i förhand granskar sådana åtgärder som har ”evenemangskaraktär” och att det behöriga utskottet informeras.

24.  Europaparlamentet noterar den granskning som redan genomförts i GD INLO och den omstrukturering av generaldirektoratet som blev följden. Resultatet av denna granskning skulle kunna tjäna som grund för att vidta ytterligare steg, exempelvis periodiska och systematiska granskningar av certifierade nationella organ för att kontrollera metoderna för underhållspolicyn och för att garantera säkerheten för människor och utrustningar i fastigheterna.

25.  Europaparlamentet understryker behovet av att få en fullständig finansieringsöversikt avseende ”Den europeiska historiens hus” så snart arkitekttävlingen har fullföljts, eftersom det annars inte kommer att bli möjligt att genomföra en grundlig bedömning av de långsiktiga kostnaderna när det gäller parlamentets fastighetsstrategi och budget.

26.  Europaparlamentet påpekar att nödvändiga förberedelser bör göras för att man ska kunna ta emot observatörer från Kroatien inför en eventuell utvidgning av EU.

Andra institutioner

27.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att lägga fram realistiska och kostnadsbaserade budgetäskanden som till fullo beaktar behovet av att förvalta de knappa resurserna på ett optimalt sätt och som måste inlämnas i god tid. Parlamentet skulle välkomna en budgetanalys av hur Lissabonfördraget kan påverka varje enskild institution under 2010/2011 och hur, om tillämpligt, eventuella extra behov som det kanske kommer att äskas medel för, ska motiveras.

28.  Europaparlamentet anser att det kan vara tillrådigt att begära information om, och att jämföra, de andra institutionernas system för olika typer av ersättningar, bidrag och resekostnader. Transparens och demokratisk ansvars- och redovisningsskyldighet är naturligtvis av avgörande betydelse.

29.  Europaparlamentet önskar följa upp förra årets prioritering för att bättre dela på tillgängliga resurser mellan samtliga institutioner, bland annat de konkreta åtgärder som vidtagits inom översättningsområdet, och anser att man i detta sammanhang också ännu en gång skulle kunna titta på tolkningsområdet.

30.  Europaparlamentet uppmanar sin föredragande för 2010 att göra enskilda besök hos rådet, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen för att inhämta deras synpunkter före budgetberäkningsstadiet och rapportera tillbaka till budgetutskottet.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17. (3) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (4) EUT C 269, 10.11.2009, s. 1. (5) Antagna texter, P7_TA(2009)0115.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska användas? (2009/2105(INI))

P7_TA(2010)0088 A7-0029/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2009 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (KOM(2009)0234),

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 15 oktober 2008 om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar (KOM(2008)0641),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om att garantera kvaliteten på livsmedel, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 1998 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter och livsmedel från jordbruket(2),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2008 om certifieringsordningar för livsmedelskvalitet,

–   med beaktande av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna (KOM(2008)0040),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0029/2010), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har världens högsta kvalitetsnormer för livsmedelsprodukter, och dessa höga normer motsvarar de europeiska konsumenternas krav, och utgör ett medel för att maximera mervärdet.

B.  Stöd till små och medelstora företag, vars produktions- och konsumtionsnivåer uppfyller lokala krav, gagnar såväl traditionella som empiriska jordbruksmetoder och ser till att de uppfyller höga normer för kvalitet och säkerhet.

C.  De europeiska kvalitetsprodukterna utgör ett levande kulturellt och gastronomiskt arv inom unionen och en väsentlig del av det ekonomiska och sociala livet i många av Europas regioner, eftersom de, särskilt på landsbygden, stärker verksamheter som har direkt anknytning till lokala förhållanden.

D.  Den nuvarande politiken för distributionskedjan inverkar på de mindre producenternas möjligheter att nå ut till en bred målgrupp.

E.  Konsumenterna visar ett ständigt ökande intresse inte bara för livsmedelssäkerhet utan även för livsmedelsprodukters ursprung och produktionsmetoder. Europeiska unionen har redan svarat på den här trenden genom att införa fyra system för livsmedels kvalitet och ursprung, nämligen skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), garanterad traditionell specialitet (GTS) samt ekologiskt jordbruk.

F.  Konsumenterna förknippar dessa certifieringssystem med en garanti för högre kvalitet.

G.  Ny teknik kan användas för att tillhandahålla detaljerad information om jordbruks- och livsmedelsprodukters ursprung och egenskaper.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och gläds åt att man där har tagit hänsyn till flera av parlamentets rekommendationer, till följd av den diskussionsprocess som sattes igång genom grönboken om jordbruksprodukters kvalitet. Parlamentet vill att de åtgärder som det föreslår i denna resolution genomförs så snart som möjligt, så att den feedback som mottagits från bönder och producenter under samrådsprocessen verkligen omsätts effektivt, och för att effektivt kunna bedöma behovet, nödvändigheten och proportionaliteten i det föreslagna regelverket, samtidigt som hänsyn tas till konsekvenserna av den ekonomiska krisen och till nödvändigheten av att inte skapa ytterligare kostnader och bördor för producenterna.

2.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande endast delvis tar hänsyn till de behov som de berörda sektorerna gett uttryck för efter offentliggörandet av grönboken. Kommissionen eftersträvar därmed en förenkling som kan visa sig kontraproduktiv.

3.  Europaparlamentet betonar att kvalitet är en nyckelfråga för hela livsmedelskedjan och en väsentlig tillgång för att främja konkurrenskraften hos de europeiska producenterna av livsmedelsprodukter från jordbruket. Parlamentet anser att kvalitet kan utgöra grunden för betydande affärsmässiga fördelar för europeiska producenter och indirekt bidra till utvecklingen av landsbygden.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s kvalitetspolitik kan skapa ökad konkurrenskraft samt ett mervärde för ekonomin i de europeiska regionerna, och att jordbruksprodukter och livsmedelsprodukter från jordbruket ofta är den enda möjligheten för många landsbygdsområden med begränsade produktionsalternativ. Parlamentet anser vidare att kvalitet är en drivkraft för produktmångfald och ett medel för att utveckla arbetstagarnas kvalifikationer.

5.  Europaparlamentet efterlyser en förbättring av Europeiska unionens kvalitetspolitik eftersom denna är ett viktigt incitament för de europeiska producenterna att öka sina insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för miljön. Parlamentet anser att denna politik kan bidra till att avsevärt öka mervärdet för den europeiska jordbruks- och livsmedelsproduktionen på en allt mer globaliserad marknad.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att kvalitetspolitik kan leda till betydelsefulla utvecklingar inom det europeiska jordbruket eftersom kvalitetsprodukter är ett stort område, där enbart SGB-produkter redan är värda över 14 miljarder euro.

7.  Europaparlamentet anser att ett införande av olika skyddsnivåer för de europeiska kvalitetsbeteckningarna skulle kunna skapa orättvisa situationer, framför allt om de ekonomiska kriterierna skulle ges företräde. Parlamentet anser därför att samtliga geografiska beteckningar bör ges samma erkännande.

8.  Europaparlamentet anser att, eftersom marknaderna öppnas allt mer, måste EU i WTO-förhandlingarna stå fast vid att kvalitetsprodukter måste skyddas effektivt genom systemet för skydd för immateriella rättigheter.

9.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i WTO-förhandlingarna måste försöka se till att ett avtal nås om s.k. icke handelsrelaterade frågor, som ska säkerställa att importerade jordbruksprodukter uppfyller samma EU-krav i fråga om livsmedelssäkerhet och djur- och miljöskydd som jordbruksprodukter som producerats i EU.

10.  Europaparlamentet anser att EU:s nya kvalitetspolitik i större utsträckning bör omfatta produkter från de nya medlemsstaterna, som först för några år sedan fick tillgång till systemet för registrering av skyddade geografiska beteckningar. Parlamentet anser att de villkor som gäller för att få registrera en produkt måste vara tydliga och lättförståeliga, såväl för de sökande (producenterna) som för konsumenterna.

11.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förstärka kontrollerna och samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna för att garantera att importerade livsmedel uppfyller EU:s normer för kvalitet och livsmedelssäkerhet samt miljönormer och sociala normer.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av kvalitetsnormer som säkerställer en effektiv kommunikation med konsumenterna om hur produkter har producerats och som ger incitament för hur dessa normer kan förbättras och på så sätt bidra till bredare EU-mål.

13.  Europaparlamentet anser att den europeiska kvalitetspolitiken bör vara nära kopplad till reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Parlamentet anser att EU bör erbjuda ekonomiskt stöd inom ramen för denna politik i syfte att uppnå en livsmedelsproduktion från jordbruket av hög kvalitet. Parlamentet menar att detta stöd bör ges för att utveckla, diversifiera och förbättra tillträdet till den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare, särskilt för att modernisera jordbruksföretagen och skapa och utveckla mikroföretag på landsbygden. Parlamentet betonar att ekonomiskt stöd för att förbättra produktkvaliteten kan bidra till att göra delvis självförsörjande jordbrukare mer marknadsorienterade. Parlamentet anser att producentorganisationer bör få förstärkt stöd, framför allt för att inte missgynna små producenter.

14.  Europaparlamentet understryker att mångfalden måste förbli en europeisk rikedom och att alla kvalitetsprodukter som uppfyller de kriterier som EU har fastställt bör erkännas och skyddas. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste vara ett stöd för kvalitetspolitiken, och särskilt producenternas insatser för att främja miljövänligare produktionsmetoder. Parlamentet påpekar att regionerna är den gemensamma jordbrukspolitikens partners, och att de deltar i finansieringen och styr utvecklingen av landsbygdsområden. Regionerna är på grund av sin geografiska närhet dessutom producenternas partners, och detta gäller framför allt producenter av traditionella och ekologiska produkter. Parlamentet anser att regionerna bör delta i arbetet med att erkänna och främja produkter som har en skyddad geografisk beteckning samt traditionella och ekologiska produkter.

EU:s produktionskrav och handelsnormer

15.  Europaparlamentet betonar behovet av ett formellt erkännande av de europeiska producenternas ansträngningar för att uppfylla EU:s produktionskrav med avseende på normer för kvalitet, miljö, djurs välfärd och hälsa.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie av de olika alternativ som finns för att göra det möjligt för de europeiska producenterna att på sina produkter visa sina åtaganden vad gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för alla de europeiska produktionsnormerna, inklusive möjligheten att ta fram en EU-kvalitetslogotyp som uteslutande får användas på jordbruksprodukter som enbart är tillverkade i EU och som inte under några omständigheter får leda till extrakostnader för aktörerna eller utgöra en ekonomisk eller administrativ börda för medlemsstaterna, som ansvarar för kontrollerna, eftersom denna logotyp certifierar att normer som ska kontrolleras av offentliga organ har uppfyllts.

17.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens jordbruksprodukter redan i sig uppfyller ett kvalitetskrav, eftersom de produceras i enlighet med EU:s lagstiftning i fråga om produktkvalitet och hållbar produktion, och uppfyller villkoren på miljö- och hälsoområdet (de s.k. tvärvillkoren). Dessutom bevaras Europas kulturlandskap genom odling av jordbruksprodukter. Det borde därför vara möjligt att ha en kvalitetsmärkning som anger att produkten är ”odlad (producerad, tillverkad) i Europa”.

18.  Europaparlamentet anser att sektorsrelaterade handelsnormer fortfarande spelar en viktig roll i produktionskedjan och att de följaktligen bör bevaras. Parlamentet anser att de synliggör förändringar på marknaden och gör det möjligt för köpare att jämföra pris, storlek och kvalitet på varor. Dessutom är de en garanti för att konkurrensen i Europa sker på lika villkor.

19.  Europaparlamentet stöder införandet av ytterligare frivilliga reserverade termer och anser framför allt att det är bra att det fastställs en tydlig definition och användning av termerna ”fjällprodukter”, ”öprodukter”, ”lokala produkter” och ”koldioxidsnål”. Parlamentet uttrycker vidare sitt stöd för harmonisering på gemenskapsnivå av termen ”fjällprodukter”, som för närvarande bara är reglerad i ett fåtal medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att ytterligare utveckla märkningen av koldioxidavtryck till en mer heltäckande märkning av ”ekologiskt avtryck”, eftersom etiketter och termer som endast beaktar koldioxidnivåer bortser från andra viktiga miljöaspekter, såsom effekterna på vattenresurser och på den biologiska mångfalden.

20.  Europaparlamentet anser att man bör främja den frivilliga märkningen av andra djur- och miljövänliga produktionssystem, såsom integrerad produktion, utomhusbete och jordbruk i bergsområden.

21.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skydda produkter från bergsområden och från GMO-fria områden. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att göra allt för att säkerställa ett adekvat skydd av produkter från dessa regioner.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion om möjligheten att införa kvalitetsindikatorer kopplade till de sociala produktionsvillkoren, till exempel producenternas inkomster och avtalsförbindelser mellan producenter, bearbetningsföretag och handlare.

23.  Europaparlamentet anser att man bör ange ursprungsland för färska jordbruksprodukter och, när det gäller bearbetade produkter som består av en enda ingrediens, härkomstort för den viktigaste jordbruksråvara som använts i slutprodukten, i syfte att garantera ökad insyn och spårbarhet samt se till att konsumenterna är medvetna om vad de köper.

24.  Europaparlamentet påminner om att märkning med produktionsplats har genomförts framgångsrikt i länder som Australien och USA, och att det redan är obligatoriskt för ett antal jordbruksprodukter i EU.

25.  Europaparlamentet påpekar att extra och specifik information är frivillig och att den totala informationsmängden inte får överdrivas. Parlamentet anser att framför allt EU-kvalitetsmärket ska prioriteras och vara klart synligt.

26.  Europaparlamentet anser att man även bör överväga alternativa informationsmetoder, såsom information via internet, på streckkoder eller på kvittot.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en heltäckande teknisk och ekonomisk undersökning för att säkerställa att den nya lagstiftningen inte medför alltför höga kostnader för de livsmedelsproducerande företagen, och då i synnerhet för små och medelstora producenter. En sådan undersökning bör omfatta möjligheten att införa obligatorisk märkning med produktionsplats för bearbetade produkter som innehåller en ”huvudsaklig ingrediens” (vilket innebär den ingrediens i ett livsmedel som utgör mer än 50 procent av livsmedlets torrvikt) eller ”karaktärsgivande ingredienser” (vilket innebär att konsumenterna normalt förknippar ingrediensen i ett livsmedel med livsmedlets beteckning), i enlighet med artikel 2 i den föreslagna EU-förordningen om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter.

28.  Europaparlamentet begär att förenklingen av normer och den ökande användningen av EU:s kvalitetslogotyp kompletterar de befintliga certifikat och beteckningar som finns för lokala, regionala eller nationella produkter i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta vara konsekvent i sina förslag om kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter i samband med sin föreslagna förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter. Parlamentet anser att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter bör genomföras på ett sådant sätt att hänsyn tas till kostnaderna för en ny politik och till särdragen i vissa sektorer, till exempel sektorn för bearbetade jordbruksprodukter.

Geografiska beteckningar och traditionella specialiteter

30.  Europaparlamentet anser att systemet med skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar är ett av den gemensamma jordbrukspolitikens verktyg för att främja landsbygdsutveckling, skydda regioners kulturarv och verka för en diversifiering av sysselsättningen i landsbygdsområdena.

31.  Europaparlamentet anser att geografiska beteckningar är mycket viktiga för det europeiska jordbruket, och att de tre registreringssystemen för geografiska beteckningar (för vin, sprit samt jordbruksprodukter och livsmedel) bör bevaras såsom de är.

32.  Europaparlamentet anser att det nuvarande EU-systemet för skydd av produkter med geografiska beteckningar bör behållas och ett skydd på EU-nivå bör ges till alla dessa produkter. Det bör inte heller inrättas nya, parallella skyddssystem på nationell eller regional nivå eftersom detta skulle kunna leda till olika skyddsnivåer. Parlamentet anser att det inte finns något behov av att införa ytterligare gemenskapstäckande livsmedelscertifieringssystem, eftersom detta skulle urholka de gällande systemen och förvilla konsumenterna.

33.  Europaparlamentet anser vidare att de två instrument som redan finns (SUB – skyddad ursprungsbeteckning och SGB – skyddad geografisk beteckning) också bör behållas i framtiden, med tanke på att de i hög grad är erkända och välfungerande. Parlamentet anser att skillnaden mellan SUB och SGB måste göras tydligare för konsumenterna, och att detta kan uppnås genom en övergripande kampanj för att informera om och främja instrumenten med stöd av gemenskapsbidrag både inom ramen för den inre marknaden och i tredjeländer, bland annat genom en ökning av gemenskapens samfinansieringsandel.

34.  Europaparlamentet anser att EU:s gällande regler i fråga om geografisk beteckning måste kompletteras för att till fullo erkänna och stärka betydelsen av de organisationer som medlemsstaterna utser eller erkänner för att förvalta, skydda och/eller främja immateriella rättigheter som ges genom registrering av geografiska beteckningar.

35.  Europaparlamentet anser att det, utifrån producenternas erfarenheter, har framkommit att betecknandet av produktkvalitet genom SUB- och SGB-beteckningarna, och effektiviteten i skyddet mot missbruk av beteckningarna, inte är tillräckligt för att en ytterligare utveckling av produkter med geografisk beteckning ska kunna ske. Parlamentet anser att EU:s lagstiftning måste ändras så att medlemsstaterna kan erkänna eller stärka ställningen för de organisationer de utser eller erkänner för att förvalta, skydda och/eller främja geografiska beteckningar och deras immateriella rättigheter, samt ge sådana organisationer befogenhet att anpassa produktionskapaciteten till marknadskraven, utifrån rättvisa och icke-diskriminerande principer.

36.  Europaparlamentet föreslår att de konsortier(3) som innehar de geografiska beteckningarna ges en mer framträdande roll, i syfte att införa lagstiftning både vad gäller regleringen av kvantiteter och användningen av geografiska beteckningar i samband med framställda produkter. Parlamentet anser att konsortierna bör ges möjlighet att medverka i samordningen av de ekonomiska aktörerna, så att överensstämmelse kan skapas mellan de produktionskvantiteter som släpps ut på marknaden, de kvantiteter som marknaden kan absorbera och de informationskampanjer som riktas mot jordbrukare och konsumenter. Parlamentet anser att detta bättre kommer att garantera beständigheten i de olika produktions-, bearbetnings- och distributionsleden, och att denna beständighet är avgörande för landsbygdsområdenas överlevnad. För att kunna kontrollera kvaliteten måste man dessutom kontrollera kvantiteten. Parlamentet anser att konsortiernas roll måste tydliggöras i gemenskapslagstiftningen, och anser att den praxis som tillämpas och de erfarenheter som gjorts i EU:s medlemsstater skulle kunna sammanställas och användas för att fastställa konsortiernas befogenheter och skyldigheter.

37.  Europaparlamentet anser inte att det ska läggas till ytterligare kriterier i registreringsprocessen för något av de här instrumenten, utan snarare att man bör sikta på förenkling. Parlamentet noterar att de nuvarande förfarandena för registrering av SUB- och SGB-produkter är komplicerade och tidskrävande, och uppmanar kommissionen att föreslå sätt att skynda på processen.

38.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att strama upp handläggningen av registreringsansökningar, men motsätter sig idén om att korta ner granskningsprocessen genom att godtyckligt avslå ansökningar som kommissionen i ett tidigt stadium bedömer vara ofullständiga. Parlamentet beklagar det faktum att kommissionens inledande synpunkter många gånger är alltför ogenomtänkta och inte tillämpliga på fallet i fråga, på grund av bristande kunskaper om produktens specifika egenskaper och den lokala marknadens särdrag.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om lämplig information (märkning och alla andra tillgängliga medel) som behövs för SUB- och SGB-produkter som marknadsförs i en detaljhandlares privata handelsnamn. Parlamentet efterlyser att SUB- och SGB-registrering av producentens namn ska vara obligatoriskt om en produkt marknadsförs i en detaljhandlares privata handelsnamn.

40.  Europaparlamentet anser att om en produkt med skyddad geografisk beteckning används som ingrediens ska det organ som är ansvarigt för denna geografiska beteckning eller den behöriga myndigheten kunna fastställa regler för hur detta namn får användas i varubeteckningen för bearbetade produkter och ha behörighet att göra särskilda kontroller för att säkerställa att den skyddade produktens egenskaper och särdrag inte har förvrängts och att dess anseende inte har skadats. För att undvika att konsumenterna vilseleds anser Europaparlamentet att kommissionen bör utarbeta tydliga riktlinjer för användandet av namn på produkter med skyddad geografisk beteckning i listan över ingredienser på etiketten till bearbetade produkter.

41.  Europaparlamentet stöder inrättandet av gemenskapsbestämmelser som gör det möjligt för de organ som förvaltar systemet med geografiska beteckningar att fastställa förpackningsregler för sina produkter för att undvika att produkternas höga kvalitet försämras.

42.  Europaparlamentet motsätter sig idén att geografiska beteckningar kan ersättas med varumärken, eftersom dessa är i grunden annorlunda rättsliga instrument och vidhåller att det är nödvändigt att bättre förklara skillnaden mellan varumärken och geografiska beteckningar. Parlamentet manar till ett effektivt genomförande av de gemenskapsbestämmelser som förbjuder aktörer att registrera ett varumärke som innehåller eller som hänvisar till SUB- och SGB-produkter, såvida aktörerna inte företräder producentorganisationerna för dessa SUB- och SGB-produkter.

43.  Europaparlamentet kräver vidare att alla medlemsstaternas myndigheter blir skyldiga att på eget initiativ grundligt skydda de geografiska beteckningarna, och vill att denna fråga behandlas specifikt genom en översyn av förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(4), och genom en bättre definition av de kontrollförfaranden som kan användas i alla skeden av produkternas saluföring, både före och efter att de kommer ut på marknaden.

44.  Europaparlamentet anser att instrumentet Garanterad Traditionell Specialitet (GTS) måste behållas, men att de tillhörande registreringsreglerna behöver förenklas ytterligare. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se över GTS-instrumenten, undersöka möjligheterna att skynda på ansökningsförfarandet och undersöka vilka möjligheter det finns att erbjuda bättre produktionsskydd inom detta program samt andra åtgärder som ökar attraktiviteten i detta program för producenterna. Parlamentet påminner om att GTS är ett relativt nytt instrument, vilket förklarar dess långsamma utveckling. Parlamentet anser att producenterna bör informeras bättre om instrumentet och att man ska låta instrumentet bli ett välkänt redskap för kvalitetsfrämjande i Europa.

45.  Europaparlamentet anser att kommissionen, för att undvika att kunskapen om den traditionella maten och hur den har tillagats i generationer försvinner, bör överväga att skapa en europeisk kunskapsbank för gamla recept och historiska tillagningsmetoder.

46.  Europaparlamentet stöder införandet av verktyg som gör det möjligt att kollektivt öka statusen för och främja företag med en småskalig och traditionell, lokal eller hantverksmässig produktion som har en stark koppling till en viss region och ett geografiskt namn, för vilka förfarandena för att få SUB- och SGB-beteckning är alldeles för betungande och kostsamma.

47.  Europaparlamentet påminner om att vissa geografiska beteckningar systematiskt förfalskas i tredjeländer, vilket ställer produkter med denna registrering i dålig dager och försämrar deras rykte samtidigt som det även vilseleder konsumenterna. Parlamentet betonar att det är en lång och svår process för en producent att få skydd för en geografisk beteckning i ett tredjeland eftersom varje land kan ha sitt eget specifika skyddssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att tekniskt och ekonomiskt stödja de organisationer som ansvarar för geografisk beteckning för att komma till rätta med problemen med renommésnyltning.

48.  Europaparlamentet

49.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka informations- och marknadsföringskampanjerna för ett unikt skydd av geografiska beteckningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med de europeiska producenterna av produkter med geografisk beteckning och eller deras representationsorgan, fortsätta att främja konceptet med geografiska beteckningar i tredjeländer genom att utöka de tekniska stödprogrammen.

Integrerad produktion

50.  Europaparlamentet anser att man bör främja andra miljövänliga produktionssystem grundade på en rationalisering av insatsvarorna, såsom integrerad produktion.

51.  Europaparlamentet påpekar att inrättandet av ett europeiskt regelverk för integrerad produktion i högre grad skulle synliggöra de insatser som de europeiska jordbrukarna och boskapsuppfödarna gör för livsmedelssäkerheten, miljöskyddet och djurens välbefinnande i förhållande till importen från tredjeländer. Parlamentet anser att man samtidigt bör driva en informations- och marknadsföringskampanj för europeisk integrerad produktion.

52.  Europaparlamentet stöder främjandet av system för produktion av kvalitetslivsmedel på grundval av hållbara kriterier, vilket är fallet vid integrerad produktion. Parlamentet efterlyser gemenskapsbestämmelser på detta område för att harmonisera de befintliga kriterierna i de olika medlemsstaterna, tillsammans med en lämplig informationskampanj för att informera konsumenterna om de mest relevanta aspekterna av den integrerade produktionen i Europa.

Ekologiskt jordbruk

53.  Europaparlamentet bekräftar sin uppfattning att ekologiskt jordbruk och integrerad produktion är bra för konsumenternas hälsa och en garanti för att produktionsprocessen inte orsakar miljöskador genom användning av gödselmedel, samtidigt som det innebär en stor tillväxtmöjlighet för de europeiska jordbrukarna, även om det inte innebär en lösning på problemet med den globala livsmedelsförsörjningen i framtiden. Parlamentet stöder de insatser som nyligen har gjorts för att utveckla en ny EU-logotyp för ekologiska produkter, som ska kunna användas på alla produkter som kommer från jordbruk i EU.

54.  Europaparlamentet anser att det måste finnas en verklig inre marknad för ekologiska produkter, och att införandet av en obligatorisk gemenskapslogotyp är ett viktigt steg i denna riktning. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sitt stöd till den ram som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, samt om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91(5), och hoppas att den, trots att den nyligen trädde i kraft, så snart som möjligt utvecklar hela sin lagstiftningspotential.

55.  Europaparlamentet understryker att både medlemsstaterna och EU har en skyldighet att främja högkvalitativa produkter och att skydda dem på det internationella planet. Parlamentet anser i detta sammanhang att det krävs mer strikta kontroller av ekologiska produkter från tredjeländer för att garantera rättvis konkurrens mellan ekologiska produkter från EU och tredjeländer.

56.  Europaparlamentet anser att tillkomsten av icke-ekologiska produkter som är märkta på ett sätt som antyder att de kommer från ett ekologiskt jordbruk skadar utvecklingen av en inre EU-marknad för ekologiska produkter, och uttrycker sin oro över försöken att utvidga den ekologiska märkningen till att omfatta livsmedelsprodukter som inte har tillverkats i enlighet med principerna för ekologiskt jordbruk.

57.  Europaparlamentet oroar sig över det allt större antalet privata ekologiska märkningar för icke-livsmedelsprodukter. Denna sektor växer kraftigt och omfattas inte av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida det är möjligt att utvidga lagstiftningen till att omfatta denna sektor.

58.  Europaparlamentet upprepar att man, för att få den inre marknaden för ekologiska produkter att fungera bättre, måste

59.  Europaparlamentet välkomnar att organ för traditionella och ekologiska produkter inrättas på medlemsstatsnivå, och anser att det i varje medlemsstat bör finnas offentliga eller privata organ som erkänns av både producenter och konsumenter, och som har till uppgift att främja och kontrollera den lokala ekologiska produktionen och kvalitetsproduktionen.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur den tänker främja lokal upphandling av miljövänliga jordbruksprodukter.

Enskilda certifieringssystem

61.  Europaparlamentet påpekar att de enskilda certifieringssystemen för närvarande inte ger mer information om de berörda produkternas kvalitet, utan i många fall snarare blir en ekonomisk och administrativ börda när det gäller jordbrukarnas tillträde till marknaden.

62.  Europaparlamentet efterfrågar en sammanställning över alla privata kvalitetscertifieringssystem som de europeiska producenterna tvingas följa, utöver de kvalitetsspecifikationer som redan finns i EU-lagstiftningen. Parlamentet stöder inrättandet av en lagstiftningsram för gemenskapen, med grundläggande principer för ett öppet genomförande av de berörda privata certifieringssystemen.

63.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att utarbeta riktlinjer för bästa metoder i samband med användningen av kvalitetssystem för jordbruksprodukter. Parlamentet anser att dessa riktlinjer bör följas av aktörerna och omfatta olika koncept som ska hjälpa produktionssektorn att öka produktionens mervärde, främja det ömsesidiga erkännandet av certifieringssystemen liksom produktionssektorns deltagande i utarbetandet av dessa system och via producentorganisationer främja en förenkling av den administrativa bördan i samband med certifieringen, i syfte att i största möjliga mån minska jordbrukarnas kostnader.

Informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder

64.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen i sitt meddelande inte hänvisar till behovet att främja säljfrämjande åtgärder, vilka verkligen är viktiga om man vill se resultat av de europeiska jordbrukarnas insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och miljö. Parlamentet anser att Europeiska unionens säljfrämjande instrument bör reformeras och göras effektivare. Parlamentet föreslår därför att tillämpningen av de säljfrämjande stöd som nyligen inrättats för vinsektorn ska utvidgas till att omfatta EU-marknaden.

65.  Europaparlamentet stöder europeiska åtgärder för att informera så mycket och effektivt som möjligt om fördelarna med EU:s politik för livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet, och rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna ökar sina insatser för att informera om och främja kvalitets- och livsmedelssäkerhetsnormerna för gemenskapens produkter.

66.  Europaparlamentet anser att detta kommunikations- och informationsarbete runt geografiska beteckningar och gemenskapsvarumärken kan göras genom offentliga och/eller privata organ, individer eller organisationer.

67.  Med tanke på hur viktig den inre marknaden är för producenter av produkter med geografisk beteckning anser Europaparlamentet att kommissionen och medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare finansiering till marknadsföringskampanjer på den inre marknaden och samtidigt fortsätta att öka budgetanslagen för sådana kampanjer i tredjeländer.

68.  Europaparlamentet betonar att informationsinsatserna inte enbart bör riktas mot konsumenterna, utan även mot producenterna, eftersom producenternas agerande är nära kopplat till deras kunskaper om marknaden och om konsumenternas bedömning av deras produkters kvalitet.

69.  Europaparlamentet understryker den potentiella roll som EU-finansiering skulle kunna spela i den här frågan, särskilt genom medel från EJFLU (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling). Parlamentet betonar dock att den världsomfattande finanskrisen har stramat åt lånevillkoren för små producenter, och att detta kraftigt begränsar deras tillgång till medfinansiering genom programmen för landsbygdsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av detta överväga en harmonisering av systemet med jordbrukskrediter på EU-nivå.

70.  Europaparlamentet anser att man bör främja jordbruksmarknader där lokala säsongsprodukter säljs direkt av jordbruksföretagen, eftersom detta garanterar rättvisa priser för kvalitetsprodukter, stärker kopplingen mellan produkten och det område den härrör från och uppmuntrar konsumenterna att göra välgrundade val ur kvalitetssynpunkt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja upprättandet av platser för försäljning där producenterna kan erbjuda sina produkter direkt till konsumenterna.

71.  Europaparlamentet kräver att säljfrämjande program införs för lokala marknader i syfte att stödja lokala och regionala bearbetnings- och marknadsföringsinitiativ. Parlamentet anser att detta till exempel kan genomföras av producentkooperativen, som bidrar till att öka mervärdet på landsbygden.

o
o   o

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2009)0098. (2) EGT C 328, 26.10.1998, s. 232. (3) Till exempel konsortiet i Italien, consejo regulador in Spanien och organisme de défense et de gestion eller détenteur d'IG i Frankrike. (4) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. (5) EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (2009/2150(INI))

P7_TA(2010)0089 A7-0034/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av G20-mötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 och G20-mötet i London den 2 april 2009,

–   med beaktande av G8-mötet i L'Aquila i Italien den 8–10 juli 2009,

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier, bland annat för att utrota fattigdom och svält, i de s.k. millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling(1) och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(2),

–   med beaktande av Monterreyöverenskommelsen, som antogs av den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko den 18–22 mars 2002,

–   med beaktande av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och handlingsprogrammet från Accra,

–   med beaktande av Internationella valutafondens (IMF) rapport om den globala finanskrisens konsekvenser för låginkomstländer – en uppdatering, från september 2009,

–   med beaktande av IMF:s rapport ”Global Economic Outlook – Sustaining the Recovery” från oktober 2009,

–   med beaktande av IMF:s rapport ”World Economic Outlook Update” från januari 2010,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Protecting Progress: The Challenge Facing Low-Income Countries in the Global Recession” från september 2009,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Global Development Finance: Charting a Global Recovery 2009” från juni 2009,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Global Economic Prospects - Crisis, Finance and Growth” från januari 2010,

–   med beaktande av 2009 års europeiska utvecklingsrapport ”Overcoming Fragility in Africa - Forging a New European Approach” från oktober 2009,

–   med beaktande av den studie som på uppdrag av kommissionen genomförts av konsultföretaget HTSPE med titeln ”The Aid Effectiveness Agenda: Benefits of a European Approach”, från oktober 2009,

–   med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp ”MDG gap task force” med titeln ”Strengthening the Global Partnership for Development in a Time of Crisis”, från september 2009,

–   med beaktande av rapporten från FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) med titeln ”Trade and Development Report 2009” från september 2009,

–   med beaktande av Unctads rapport ”The Least Developed Countries Report 2009: The State and Development Governance”,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet(4),

–   med beaktande av sin utfrågning den 10 november 2009 om den globala finansiella krisens effekter på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet, i synnerhet Guttorm Schjelderups inlägg om olagliga penningtransaktioner och skatteparadis,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om G20-toppmötet i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2009 om årsrapporterna för 2007 för Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om nya ekonomiska instrument för utveckling i samband med millennieutvecklingsmålen(7),

–   med beaktande av den gemensamma resolution som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 3 december 2009 i Luanda om finanskrisens inverkan på AVS-länderna,

–   med beaktande av domstolens dom av den 6 november 2008 över den rättsliga grunden för beslut 2006/1016/EG(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser(9),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 april 2009 med titeln ”Att hjälpa utvecklingsländerna hantera finanskrisen” (KOM(2009)0160),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 5 april 2005 med titeln ”New Sources of Financing for Development: A Review of Options” (SEK(2005)0467),

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18–19 maj 2009 om att hjälpa utvecklingsländerna att hantera krisen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2009 med titeln ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU nivå” (KOM(2009)0458) och av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 november 2009 om konsekvens i utvecklingspolitiken och den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–   med beaktande av FN:s konferens om finanskrisen och den ekonomiska krisen i världen och dess följder för utvecklingen, och FN:s generalförsamlings bekräftelse av resultatet av konferensen genom resolution 63/303 av den 9 juli 2009,

–   med beaktande av konferensen om innovativ finansiering i Paris den 28–29 maj 2009 och den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha den 28 november-2 december 2008.

–   med beaktande av rekommendationerna från ordföranden för FN:s generalförsamlings expertkommission för reformering av det internationella monetära och finansiella systemet från mars 2009,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0034/2010), och av följande skäl:

A.  Ekonomierna i tillväxt- och utvecklingsländerna växte endast med 2,1 procent 2009, jämfört med 6,1 procent 2008.

B.  Den globala varuhandeln väntas sjunka med 17 procent 2009 samtidigt som investeringarna i handel och infrastruktur är osäkra till följd av lånekrisen, och de minst utvecklade länderna har drabbats särskilt hårt av krisen.

C.  De internationella finansiella institutionerna har svårt att möta utvecklingsländernas behov och kommer att stå inför allvarliga lånebegränsningar om inte mer kapital kan anskaffas.

D.  Effekterna av den globala krisen på utvecklingsländer som tillhör gruppen medelinkomstländer bör inte förbises.

E.  Brister i lagstiftningen, övervakningen och tillsynen av finanssektorn, brister i de befintliga övervakningsarrangemangen och systemen för snabb varning samt till viss del den politik som bedrivs av de internationella finansiella institutionerna har lett till och påskyndat en världsomspännande systemkris som kräver en revidering av nuvarande paradigm, vilket bör inbegripa internationell kompensation och fördelning av bördor.

F.  Skatteparadis erbjuder en plats där pengar kan gömmas undan, vilket ger incitament för att undergräva god styrning särskilt när det gäller beskattning och rättsstatens principer. De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländer beräknas uppgå till 641-941 miljarder USD, vilket i stora drag är tio gånger så mycket som det globala utvecklingsbiståndet.

G.  Enligt Transparency Internationals årsrapport för 2008 omfattar korruptionen i världen nu 50 miljarder USD, vilket motsvarar nästan hälften av världens sammanlagda offentliga utvecklingsbistånd och de investeringar som krävs för att trygga målen för dricksvatten och folkhälsa.

H.  Europeiska unionen är den största biståndsgivaren och stod för ca 60 procent av världens bistånd 2008. Samtidigt förutser kommissionen att det 2009 kommer att saknas åtaganden avseende offentligt utvecklingsbistånd (ODA) motsvarande 22 miljarder USD.

I.  Den minskade produktionen i utvecklade ekonomier till följd av den globala krisen kommer oundvikligen att leda till att det offentliga utvecklingsbiståndet minskar vid en tidpunkt då bistånd från utlandet är av avgörande betydelse för utvecklingsländerna.

J.  Europaparlamentet beklagar djupt att praktiskt taget alla EU:s åtaganden om stöd (99 procent) kommer från nuvarande åtaganden. 8,8 miljarder är tidigarelagda, vilket innebär en risk för att det under kommande år kommer att finnas mindre utvecklingsbistånd tillgängligt.

K.  En EU-strategi för att öka biståndseffektiviteten skulle kunna leda till effektivitetsvinster på 3–6 miljarder EUR per år under perioden 2010–2015.

1.  Europaparlamentet är alltför väl medvetet om att flera världsomspännande kriser har kommit slag i slag under de två senaste åren (livsmedel, energi, klimat, finanser, ekonomi och sociala frågor), vilka har haft allvarliga följder för industriländer och tillväxtländer, men förödande konsekvenser för den fattiga befolkningen i utvecklingsländerna där över 200 miljoner arbetstagare runtom i världen lever i extrem fattigdom och där över en sjättedel av världens befolkning svälter.

2.  Europaparlamentet betonar att det är EU:s skyldighet att bistå utvecklingsländerna så att dessa kan hantera följderna av den globala ekonomiska krisen och klimatförändringen, för vilka de inte är ansvariga. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att till fullo uppfylla sina åtaganden gentemot utvecklingsländerna när det gäller offentligt utvecklingsbistånd.

3.  Europaparlamentet efterlyser förstärkta åtaganden för att senast 2015 uppnå millennieutvecklingsmålen och begär bättre samordnade åtgärder inför översynen av dessa mål 2010. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge största möjliga stöd till FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen 2010 samt att komma fram till en gemensam ståndpunkt inför mötet.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo infria sina åtaganden avseende offentligt utvecklingsbistånd (ODA), både på bilateral och på multilateral nivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka det officiella utvecklingsbiståndet i syfte att nå sitt gemensamma mål på 0,56 procent ODA/BNP senast 2010 och målet på 0,7 procent ODA/BNP 2015. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att snabba på sina insatser för att förbättra biståndseffektiviteten genom att genomföra Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra, sinsemellan bättre samordna sina insatser, förbättra biståndsmekanismernas förutsägbarhet och hållbarhet, se till att biståndet kommer snabbare fram, i högre grad övergå till obundet bistånd samt ge biståndsmottagarna ökad kapacitet att ta emot biståndet. Parlamentet stöder det nya internationella initiativet för insyn i biståndet, vilket syftar till att förbättra tillgången och tillträdet till information om bistånd för att på så sätt öka dess legitimitet och se till att biståndet utnyttjas så effektivt som möjligt för att bekämpa fattigdom. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte anslutit sig till detta initiativ att göra det.

6.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att infria åtagandena avseende det officiella utvecklingsbiståndet, men att detta trots allt inte räcker för att hantera den akuta utvecklingskrisen, och upprepar sin uppmaning till kommissionen att aktivt främja sådana innovativa instrument för utvecklingsfinansiering som redan finns samt att brådskande finna nya innovativa källor för utvecklingsfinansiering.

7.  Europaparlamentet konstaterar med oro den minskning som skett av det offentliga utvecklingsbiståndet för folkhälsa, särskilt sexuell och reproduktiv hälsa, vilket är mycket viktigt för att man ska uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet påpekar att en frisk och stark arbetsför befolkning är en förutsättning för ekonomisk utveckling.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare arbeta för en reformering av det internationella utvecklingssamarbetet.

9.  Europaparlamentet betonar att den pågående reformen av den internationella biståndsstrukturen inte får leda till att man tar ett steg tillbaka i förhållande till vad som redan har uppnåtts för utvecklingen, och att den inte får verka som en rökridå som medlemsstaterna kan gömma sig bakom för att undvika att fullfölja sina åtaganden.

10.  Europaparlamentet anser att enbart volymen på utvecklingsbiståndsmedlen inte är en tillräcklig grund för att bedöma effektiviteten och ändamålsenligheten när det gäller Europeiska unionens åtgärder för utvecklingsbistånd.

11.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att övervinna den finansiella och ekonomiska krisen fortsatt ska prioriteras.

12.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att även i fortsättningen ge bistånd och att ständigt anpassa detta till nya realiteter och rambetingelser.

13.  Europaparlamentet betonar att den globala ekonomiska krisen har tvingat fram ett utökat utvecklingssamarbete när det gäller både kvantitet och kvalitet.

14.  Europaparlamentet betonar att kreditminskningen, osäkerheten förorsakad av konjunkturnedgången samt tillbakagången för den internationella handeln, investeringarna och penningöverföringarna från utvandrade arbetstagare är de kanaler genom vilka krisen har överförts från industriländerna till utvecklingsländerna. Unionen måste inom alla dessa områden ta initiativ och på ett samstämt, vittomfattande och konsekvent sätt intensifiera sin närvaro på den internationella scenen.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid granskningen av instrumenten och åtgärderna för utvecklingssamarbetet dessutom se till att minimera oavsiktliga följder för ekonomierna i utvecklingsländerna, såsom ett allt större beroende av överföringar av utvecklingsbistånd med negativa följder för tillväxt, löner och sysselsättning liksom uppkomsten av vinstmaximeringsstrukturer och korruption.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra samordningen av det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet, eftersom brister på detta område är en av huvudorsakerna till att utvecklingsbiståndets effektivitet undermineras.

17.  Europaparlamentet medger att brister i lagstiftningen, övervakningen och tillsynen av finanssektorn samt till viss del den politik som bedrivs av de internationella finansiella institutionerna inte kunde förhindra krisen, utan i stället vidgade dess negativa effekter. Parlamentet betonar att sådana förutsättningar kraftigt har sänkt utvecklingsländernas möjligheter att bemöta den ekonomiska avmattningen genom att anta finanspolitiska stimulansåtgärder.

18.  Europaparlamentet framhåller att det krävs ett globalt svar på den finansiella och ekonomiska krisen, och att ingen finansiell institution, inget marknadssegment och ingen jurisdiktion får undkomma reglering eller tillsyn, samt att transparens och ansvar från alla aktörers sida ska ligga till grund för en ny styrning av finansvärlden.

19.  Europaparlamentet välkomnar att de internationella finansiella institutionerna har förbättrat lånemöjligheterna för låginkomstländer och beslutat att en större andel ska avsättas för att bekämpa fattigdom, att betoningen ska ligga på fattigdomsminskning och att tillväxten ska främjas i utvecklingsländer. Parlamentet är dock mycket bekymrat över risken för och hotet om en ökning av utvecklingsländernas skulder samt uppkomsten av en ny kris när det gäller utvecklingsländernas förmåga att klara skuldbördan. Parlamentet kräver därför att regeringarna utan dröjsmål omarbetar reglerna för styrning av de internationella finansiella institutionerna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att genomföra Världsbankens förslag om en sårbarhetsfond för att finansiera livsmedelssäkerhet, social trygghet och mänsklig utveckling.

21.  Europaparlamentet uppmanar G20-ledarna att utan dröjsmål skrida till verket när det gäller det åtagande som gjordes vid toppmötet i Pittsburgh i september 2009 om att omarbeta den globala utvecklingsstrukturen och att inom ramen för detta överföra minst 5 procent av Internationella valutafondens (IMF) kvotandelar till tillväxt- och utvecklingsländer och minst 3 procent av Världsbankens röstandelar till utvecklings- och övergångsländer.

22.  Europaparlamentet betonar att den globala ekonomiska styrningen måste reformeras i syfte att garantera en bättre representation för utvecklingsländer i olika beslutsfora. Parlamentet föreslår därför att G20-gruppen ska utvidgas med minst en representant för utvecklingsländerna, framför allt för de minst utvecklade länderna, som skulle kunna fungera som tjänstgörande ordförande för G77-gruppen.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid främjandet och skyddet av anständigt arbete samt vid bekämpandet av könsdiskriminering och barnarbete i enlighet med de rekommendationer som fastställts av Internationella arbetsorganisationen, vars roll måste stärkas.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att gå över till ett internationellt styrsystem som skyddar de mest sårbara människorna och länderna, i synnerhet de som drabbats hårdast av krisen och som har bristfälliga säkerhetsnät eller inga säkerhetsnät alls.

25.  Europaparlamentet noterar att IMF:s medlemmar har godkänt särskilda dragningsrätter motsvarande 250 miljarder USD och att endast 18 miljarder USD av dessa dragningsrätter kommer att gå till utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna och det internationella samfundet att titta på Soros förslag att rika länder ska avsätta sina särskilda dragningsrätter till en fond för globala kollektiva nyttigheter såsom bekämpning av klimatförändringar och fattigdomsutrotning.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att den anslagsökning till internationella finansiella institutioner som framförhandlades vid G20-toppmötet kommer till stånd.

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förespråka en ambitiös reform av Internationella valutafonden.

28.  Europaparlamentet förespråkar ett förbättrat makroekonomiskt samarbete inom G20-gruppen, en förstärkt roll för FN-systemet och en reformering av de internationella finansiella institutionerna för att samstämt bemöta krisen och dess effekter i utvecklingsländerna.

29.  Europaparlamentet beklagar att den finansiella sektorn ännu inte fullständigt har dragit lärdom av följderna av denna exceptionella kris, trots att den har dragit fördel av enorma statliga räddningsinsatser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det åtagande som G20-ledarna gjorde vid toppmötet i Pittsburgh i september 2009 om att garantera att den finansiella sektorn ska kompensera för de kostnader för krisen som skattebetalarna, andra medborgare och den offentliga sektorn hittills har stått för i både utvecklade ekonomier och utvecklingsländer.

30.  Europaparlamentet är övertygat om att en beskattning av banksystemet skulle vara ett rättvist bidrag från den finansiella sektorn till global social rättvisa. Parlamentet efterlyser dessutom en internationell avgift på finansiella transaktioner för att göra skattesystemet mer rättvist och för att generera ytterligare resurser för att finansiera utveckling och globala kollektiva nyttigheter, inbegripet en anpassning till och en begränsning av klimatförändringarna och deras effekter i utvecklingsländerna.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om hur en skatt på internationella finansiella transaktioner bland annat kan bidra till att millennieutvecklingsmålen uppfylls, att de globala obalanserna korrigeras och att hållbar utveckling i världen främjas.

32.  Europaparlamentet begär att den rapport som Internationella valutafonden ska utarbeta för nästa möte med G20-gruppen om det finansiella systemets bidrag till utgifter knutna till de olika regeringarnas ingripanden ska ta hänsyn till alla de direkta eller indirekta utgifterna för de offentliga finanserna, och i synnerhet deras inverkan på utvecklingsländernas budgetar.

33.  Europaparlamentet noterar bekymrat att utvecklingsländerna 2010 uppskattningsvis kommer att ha ett finansieringsunderskott på 315 miljarder USD och att ökande ekonomiska svårigheter i de mest utsatta länderna äventyrar 11,6 miljarder USD som ska användas till utbildning, hälsovård, infrastruktur och social omsorg. Parlamentet anser därför att det är lämpligt att undersöka om det är möjligt att ingå en överenskommelse med långivarländerna om ett tillfälligt moratorium eller skuldavskrivning för de fattigaste länderna för att göra det möjligt för dem att genomföra konjunkturutjämnande ekonomiska strategier för att begränsa krisens allvarliga följder. Parlamentet föreslår att ansträngningar görs för att underlätta åtgärder för transparent tvistlösning i skuldfrågor.

34.  Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters initiativ att genomföra frivilliga avgifter på flyg- och fartygsutsläpp för att bidra till finansieringen av kostnaderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländerna och uppmanar samtliga medlemsstater att överväga att införa liknande avgifter.

35.  Europaparlamentet uppmanar i enlighet med sin resolution av den 21 oktober 2008 medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter, enas om att avsätta minst 25 procent av intäkterna från utauktioneringen av utsläppsrätter för att med offentliga investeringar effektivt stödja utvecklingsländerna att hantera klimatförändringarna.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja alla åtgärder som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna, vilka främst drabbar utvecklingsländerna, och att i detta sammanhang intensifiera nödvändig tekniköverföring.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare uppmärksamma kopplingen mellan miljökrisen och utvecklingskrisen, och att lägga fast att hållbar utveckling och ”grön tillväxt” ska vara strategiska prioriteringar för EU. Parlamentet uppmanar EU att avsätta ytterligare resurser för sina åtaganden för att bekämpa klimatförändringarna i utvecklingsländerna och att i samband med detta ta hänsyn till att antalet miljöflyktingar blir allt fler.

38.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets åtagande från oktober 2009 att inte underminera millennieutvecklingsmålen i kampen mot klimatförändringen. Rådet uppmanas att så snart som möjligt och inom ramen för slutsatserna från Köpenhamnstoppmötet och G20-kompromisserna komma överens om orubbliga finansiella åtaganden som gör det möjligt för utvecklingsländerna att klara av de försämrade klimatförutsättningarna och som garanterar att det bistånd som behövs till följd av den ekonomiska krisen inte leder till ett återfall i överskuldsättning gentemot utlandet.

39.  Europaparlamentet betonar den oerhörda betydelsen av migranters penningöverföringar då kapital flyter direkt i händerna på målgrupperna i utvecklingsländerna som omgående kan använda sådana medel för brådskande behov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och mottagarländerna att förenkla förfarandena för penningöverföringar och att arbeta för att minska kostnaderna för dem.

40.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som G8-ledarna gjorde vid toppmötet i L'Aquila i Italien i juli 2009 om att minska kostnaderna för penningöverföringar från 10 procent till 5 procent inom loppet av fem år. Parlamentet anser att stärkt marknadskonkurrens och ett bredare regelverk är viktiga åtgärder för att minska kostnaderna för penningöverföringar. Samtidigt bör man arbeta snabbare för att anta ny teknik och inlemma de fattiga i det ekonomiska systemet i utvecklingsländerna.

41.  Europaparlamentet stöder inrättandet av gemensamma heloffentliga och offentlig-privata initiativ för utveckling, offentligt styrda med privata givares stöd och i linje med partnerländernas prioriteringar, som ett medel för att öka ansvarsfulla och hållbara direktinvesteringar i utvecklingsländerna och underlätta tekniköverföring.

42.  Europaparlamentet påminner om att organisationer i civilsamhället, de lokala myndigheterna och ett decentraliserat samarbete har en synnerligen viktig roll i hanteringen av följderna av den ekonomiska krisen och utvecklingsprocesserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra decentraliseringen till en målsektor för EU-stöd till utvecklingsländer.

43.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av sårbarhets-FLEX-mekanismen för att stödja AVS-länder som omfattas av mekanismen att hantera krisens sociala konsekvenser, och förespråkar att medlen snabbt ska betalas ut. Parlamentet oroas över hur kommissionen under kommande år ska kunna fylla den finansieringslucka som orsakats av det nu tidigarelagda budgetstödet.

44.  Europaparlamentet anser att handel är en central drivkraft för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning i utvecklingsländerna, och uppmanar EU och medlemsstaterna att utnyttja sitt internationella inflytande så att utveckling fortsättningsvis utgör kärnan i Doha-förhandlingarna och att dessa kan slutföras på ett framgångsrikt, rättvist och utvecklingsinriktat sätt, och samtidigt stärka fattigdomsinriktningen på EU:s strategi ”aid for trade”.

45.  Europaparlamentet betonar att EU i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt måste se till att handel, säkerhet, migration, jordbruk och annan politik fungerar på ett sammanhängande sätt för att å ena sidan gynna utvecklingsländerna och å andra sidan främja rättvisa internationella finansiella system och handelssystem som bidrar till utvecklingen.

46.  Europaparlamentet påminner om att konsekvens i utvecklingspolitiken, något som fastslås i fördraget, är ett banbrytande begrepp för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU uppmanas därför med kraft att utarbeta en handelspolitik som är konsekvent och som passar väl ihop med arbetet för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet efterfrågar en robust rättslig mekanism som garanterar att EU hålls ansvarig för sina åtaganden när det gäller konsekvens i utvecklingspolitiken.

47.  Europaparlamentet efterfrågar en större konsekvens i EU:s utvecklingsbistånd och andra åtgärder. Parlamentet konstaterar till exempel att saluföring av EU-subventionerade jordbruksprodukter kan motverka upprättandet av sunda marknader för varorna från fattiga lokala jordbrukare och sålunda hämma de insatser som gjorts inom projekt som syftar till ett förstärkt lokalt jordbruk.

48.  Europaparlamentet är övertygat om att en balanserad, rättvis och utvecklingsinriktad avslutning på Doharundan skulle bidra till den ekonomiska återhämtningen efter krisen och också skulle kunna bidra till att lindra fattigdomen i utvecklingsländerna, skapa jobb av god kvalitet och sänka konsumentpriserna. Parlamentet är därför djupt bekymrat över de bristande framstegen i Doha-förhandlingarna.

49.  Europaparlamentet framhåller att man för att uppnå större finansiell stabilitet och ett bättre fungerande globalt handelssystem inom WTO måste bygga upp ett nytt internationellt monetärt och finansiellt system grundat på multilaterala regler som beaktar de specifika problemen i utvecklingsländerna och som inlemmas i FN-systemet.

50.  Europaparlamentet påminner om att EU:s strategi för handelsrelaterat bistånd (aid for trade) syftar till att hjälpa utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna att förhandla fram, genomföra och utnyttja handelsavtalen samt att utöka sin handel och påskynda fattigdomsbekämpningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s åtagande att anslå två miljarder euro per år före 2010 uppfylls. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att ta fram detaljerade uppgifter och siffror om de budgetposter som ska användas för att finansiera handelsrelaterat bistånd och anslag till aid for trade (utöver budgetpost 20 02 03) och för alla anslag till aid for trade via EU:s budget.

51.  Europaparlamentet bekräftar att ekonomiska partnerskapsavtal inte enbart bör betraktas som ett instrument för internationell handel utan även som ett utvecklingsinriktat instrument, och uppmanar med eftertryck kommissionen att arbeta för en snar avslutning av förhandlingarna och samtidigt ta hänsyn till hur de ekonomiska partnerskapsavtalen kan påverka AVS-ländernas förmåga att hantera krisen.

52.  Europaparlamentet noterar att den avsevärda minskningen av exportinkomsterna i många utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna, har hämmat tillväxten och utvecklingen i syd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med förhandlingar om och genomförande av handelsavtal, särskilt de ekonomiska partnerskapsavtalen, stärka konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och, bland annat, främja anständiga arbetsförhållanden, skapa välstånd och sysselsättning, garantera lämplig asymmetri och lämpliga övergångsperioder i handelsåtagandena och se till att varje enskilt lands prioriteringar respekteras samt att lämpligt samråd anordnas med nyckelaktörer och det civila samhället.

53.  Europaparlamentet anser att de utvecklingsländer som i särskilt hög grad är beroende av pengar från utvecklingssamarbetet och som är kraftigt exportinriktade är de som hittills drabbats mest av krisen, eftersom finansieringsflödet från nord till syd sinar alltmer och de inhemska marknaderna i många utvecklingsländer är alltför svaga för att kompensera för nedgången i exporten.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera AVS-ländernas exportberoende och att undersöka om detta är förenligt med utvecklingsmålen i landsstrategidokumenten.

55.  Europaparlamentet välkomnar avtalet om det globala handelspreferenssystemet (GSTP), som inrättades av 22 utvecklingsländer för att sänka tullavgifter och avskaffa andra hinder för export av varor mellan dessa länder, i ett försök att göra handeln mellan länderna i syd mer oberoende av störningarna inom världshandeln.

56.  Europaparlamentet anser att protektionism inte är något sunt svar på krisen och uppmanar med förnyad kraft EU att ta sin del av ansvaret genom att minska handelshinder och bidrag, bl.a. från EU, som bidrar till att snedvrida handeln och som har orsakat utvecklingsländerna mycket stor skada.

57.  Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingspolitik bör respektera både EU:s och utvecklingsländernas intressen och anser att ett ömsesidigt öppnande av marknaderna inte får åstadkommas på bekostnad av den ekonomiska stabiliteten i utvecklingsländerna och kräver jämförbara tillsyns- och regelramar. Kommissionen, rådet och Europeiska investeringsbanken ombeds att i utvecklingssamarbetet prioritera tillhandahållandet av mikrokrediter till små och medelstora företag samt småjordbrukare för att därmed främja hållbara regionala ekonomiska strukturer.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kommissionens långsiktiga utvecklingsmål nås samtidigt som man förbereder för ett oförminskat utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd när krisens följder är som mest betungande för utvecklingsländerna.

59.  Europaparlamentet betonar att finanskrisens dimension, djup och komplexitet beror på det bristande sambandet mellan utvecklingen av finanserna och realekonomin, förekomsten av växande globala obalanser och de allt allvarligare miljöproblemen i världen, dvs. problem som måste åtgärdas för att det ekonomiska systemet ska kunna styras in på en väg där global hållbar utveckling råder.

60.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över att skatteparadisens negativa inflytande kan utgöra ett oöverstigligt hinder för ekonomisk utveckling i fattiga länder genom att inkräkta på andra länders självständighet, skada de finansiella marknadernas och resursfördelningens effektivitet, undergräva nationella skattesystem och öka kostnaderna för beskattning, skapa incitament för ekonomisk brottslighet och skada privata inkomster, goda styrelseformer och ekonomisk tillväxt, och därmed hindra utvecklingsländerna från att investera i offentliga tjänster, utbildning, social trygghet och välfärd.

61.  Europaparlamentet framhäver att skatteparadis och utländska finanscentrum (skattefria zoner) uppmuntrar till strategier för undandragande av skatt, skatteflykt och otillåten kapitalflykt. Parlamentet understryker i synnerhet att skattebedrägerier i utvecklingsländerna leder till årliga förluster i skatteinkomsterna som motsvarar tio gånger det belopp industriländerna betalar ut i utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att göra kampen mot skatteparadis, skatteflykt och otillåten kapitalflykt från utvecklingsländerna till en övergripande prioritering. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin övertygelse om att systemet för automatiskt informationsutbyte bör byggas ut så att det omfattar hela världen och tillämpas inom en multilateral ram.

62.  Europaparlamentet konstaterar att det finns dussintals skatteparadis över hela världen som till och med används av vissa OECD-baserade företag i syfte att undvika att betala skatt till de utvecklingsländer där de bedriver vinstgivande verksamhet eller till sina hemländer. Kommissionen ombeds att rapportera om hur systemet för automatiskt informationsutbyte kan utvidgas till att gälla hela världen och om hur sanktioner mot samarbetsovilliga skatteparadis och deras användare skulle kunna genomföras samt om hur rapportering om vinster och betalda skatter för varje enskilt land kan bli en regel för transnationella företag inom EU.

63.  Europaparlamentet medger att man genom avtal om utbyte av skatteinformation varken avskaffar de skadliga strukturer som avgränsade skattesystem utgör eller kompenserar för avsaknaden av offentliga register. Genom dessa avtal förbättras inte heller räkenskaper, revision och uppgiftslagring. Parlamentet välkomnar G20:s och OECD:s insatser för att försöka komma tillrätta med skatteparadis, men noterar och beklagar att de fastställda kriterierna, avtalen om utbyte av skatteuppgifter och befintliga förfaranden inte kommer att räcka till för att bekämpa skatteparadis och olagliga penningflöden. Parlamentet uppmanar OECD, G20 och EU att anta striktare kriterier för identifiering av skatteparadis och att arbeta mot ett internationellt bindande multilateralt avtal för automatiskt utbyte av skatteuppgifter som innehåller motåtgärder som ska vidtas om kriterierna inte följs.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och de internationella finansiella institutionerna att stödja utvecklingsländernas utveckling av intäktssidan och att stödja kapacitetsuppbyggnad på skatteområdet.

65.  Europaparlamentet noterar att hälften av alla olagliga penningflöden ut ur utvecklingsländerna har att göra med felaktigt satta priser inom handeln, och efterlyser med förnyad kraft ett nytt bindande, globalt finansavtal som tvingar transnationella företag, inklusive deras olika filialer, att automatiskt redovisa vinster och betalade skatter per land, i syfte att garantera insyn i frågor som rör försäljning, vinster och skatter inom varje jurisdiktion där de bedriver verksamhet.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja företagens sociala och miljömässiga ansvar för att man effektivare ska kunna bedöma hur väl de mänskliga rättigheterna respekteras samt vilka de sociala och miljömässiga konsekvenserna är av den verksamhet som bedrivs av transnationella företag och deras filialer i utvecklingsländerna.

67.  Europaparlamentet konstaterar oroat att en ytterligare försämring av utvecklingsländernas ekonomiska välstånd skulle kunna leda till oacceptabelt höga arbetslöshetsnivåer och utökad ekonomisk migration. Dessutom skulle sådana migrationsflöden kunna leda till en kompetensflykt från utvecklingsländerna och vara till skada för deras framtida ekonomiska tillväxt.

68.  Enligt Europaparlamentet behöver banksystemen i utvecklingsländerna genomgå en verklig förbättring som en konkret åtgärd för att säkra investeringar samt utvecklingen och tillväxten inom finanssektorn, migranters penningöverföringar samt handelsutbyte och annat relevant utbyte, vilket kommer att leda till social sammanhållning och politisk och ekonomisk stabilitet.

69.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ för återvinning av stulna tillgångar (StAR) som FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå och Världsbanken har startat i syfte att hjälpa utvecklingsländer att bekämpa korruption, brottslig verksamhet och skatteflykt, och uppmanar medlemsstaterna att ratificera FN:s konvention mot korruption.

70.  Europaparlamentet betonar vikten av att hjälpa utvecklingsländerna att förse sig med effektiva medel för att i eget intresse utöka korruptionsbekämpningen och förbättra rättsstaten, styrelseformerna och insynen i de offentliga finanserna i syfte att uppnå bättre förutsebarhet, genomförande och kontroll när det gäller budgeten. Parlamentet betonar vikten av parlamentarisk kontroll av de offentliga finanserna. Parlamentet insisterar på behovet att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förebygga skatteundandragande och skatteflykt, bland annat genom att man ställer krav på transnationella bolag att de ska utarbeta ekonomiska rapporter för varje enskilt land.

71.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska investeringsbanken (EIB) har stärkt sin befintliga politik gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner). Parlamentet begär att EU, medlemsstaterna och EIB ska ta ledningen i kampen mot skatteparadis genom att anta regler för offentlig upphandling och utbetalning av offentliga medel som förbjuder alla företag, banker eller andra institutioner som är registrerade i ett skatteparadis att utnyttja offentliga medel. Parlamentet uppmanar EIB att, inom ramen för bankens förbättrade riktlinjer, överväga behovet av att företag och finansiella intermediärer rapporterar om sin verksamhet i varje enskilt land.

72.  Europaparlamentet konstaterar att EIB har ansträngt sig för att se till att dess garantier och investeringar inte genomförs via skatteparadis. EIB ombeds att vidta ytterligare åtgärder för att se till att detta inte sker indirekt. Parlamentet uppmanar EIB att rapportera om genomförandet av sin politik gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner). Banken ombeds att vara särskilt vaksam när den fastställer villkor eller villkorskriterier så att de är i linje med målen för EU:s politik och med Internationella arbetsorganisationens (ILO) uppfattning om ”anständiga arbetsförhållanden” för att garantera bästa möjliga utnyttjande av biståndet, det lokala näringslivets medverkan och korruptionsbekämpningen. Parlamentet anser att EIB bör inrikta sig på att rekrytera experter på miljö- och utvecklingsfrågor.

73.  Parlamentet erkänner att den pågående halvtidsöversynen av Europeiska investeringsbankens låneverksamhet och samarbetsformer, som ska slutföras 2010 och i vilken Europaparlamentet har en roll som medlagstiftare, har stor möjlighet att öka EIB:s roll i utvecklingssamarbetet, med det prioriterade målet att uppnå millennieutvecklingsmålen senast 2015. Parlamentet framhåller att man i detta sammanhang bör ge företräde åt projekt som avser fattigdomsbekämpning.

74.  Europaparlamentet beklagar den nedåtgående trend som pågått sedan 1980-talet när det gäller utvecklingsländernas investeringar inom jordbruket och uppmanar kommissionen att omedelbart göra tryggad livsmedelsförsörjning till ett prioriterat område inom EU:s utvecklingspolitik, och att som en följd av detta utöka stödet till jordbruket, särskilt till livsmedelsproduktion , och till landsbygdens utveckling.

75.  Europaparlamentet anser att ett av de största hindren för ekonomisk utveckling i utvecklingsländer är potentiella entreprenörers begränsade tillgång till lån och mikrokrediter. Parlamentet betonar dessutom att lånegarantier i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska investeringsbanken att göra programmen för tillgång till krediter och mikrokrediter betydligt mer omfattande.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta utvecklingsländernas tillgång till lån, inbegripet den viktiga kapitaliseringen av multilaterala utvecklingsbanker, och att införa en ram för att bevilja licenser till olika finansiella tjänsteleverantörer för att tillmötesgå lokalbefolkningens behov.

77.  Kommissionen uppmanas att helt och fullt beakta rekommendationerna i detta betänkande när man utarbetar ett nytt förslag till beslut om EIB:s externa utlåningsmandat efter halvtidsöversynen.

78.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s organisationer, Internationella valutafonden och Världsbanken, Internationella valutafondens och Världsbankens styrelseledamöter från EU:s medlemsstater, samt till G20-länderna.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) Rådets slutsatser 9558/07 av den 15 maj 2007. (3) Antagna texter, P7_TA(2009)0102. (4) Antagna texter, P7_TA(2009)0029. (5) Antagna texter, P7_TA(2009)0028. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0185. (7) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 396. (8) Mål C-155/07, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, EUT C 327, 20.12.2008, s. 2. (9) EUT L 140, 5.6.2009, s. 63.

Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2010 om ECB:s årsrapport 2008 (2009/2090(INI))

P7_TA(2010)0090 A7-0010/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2008,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bifogas EG-fördraget,

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1)

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2009 ”Årlig bedömning av euroområdet 2009” (KOM(2009)0527) och det arbetsdokument från kommissionen som åtföljer detta meddelande (SEK(2009)1313/2),

–   med beaktande av kommissionens interimsprognos för ekonomin från september 2009,

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till Europaparlamentets och rådets förordning om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd (KOM(2009)0499),

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till rådets beslut om att ge Europeiska centralbanken särskilda uppgifter för Europeiska systemriskrådets verksamhet (KOM(2009)0500),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0010/2010), och av följande skäl:

A.  Den finansiella och ekonomiska krisen har inneburit den värsta globala ekonomiska nedgången sedan 1930-talet, och dess följder kommer starkt att påverka ländernas ekonomiska och sociala strukturer i många år framöver.

B.  Den reala BNP-tillväxten i euroområdet 2008 uppgick till endast 0,7 procent på grund av den finansiella och ekonomiska krisen och BNP förväntas ha minskat avsevärt under 2009.

C.  Den genomsnittliga årliga inflationstakten uppgick 2008 till 3,3 procent med en topp på 4 procent sommaren 2008, vilket var den högsta noteringen sedan euron infördes. Därefter föll inflationen till negativa nivåer sommaren 2009.

D.  Det genomsnittliga offentliga underskottet i euroområdet ökade från 0,6 procent av BNP 2007 till 1,9 procent 2008, och i mitten av oktober 2009 var 20 medlemsstater föremål för förfarande p.g.a. alltför stora underskott.

E.  Den genomsnittliga statsskulden i euroområdet ökade från 66,2 procent av BNP i slutet av 2007 till 69,6 procent i slutet av 2008 och den förväntas öka ytterligare de kommande åren.

F.  Eurokursen gentemot US-dollar varierade kraftigt under 2008, med en toppnotering på 1,60 US-dollar i juli, därefter en nedgång till 1,25 US-dollar i oktober samma år. Därefter har euron åter stärkts och noterades till 1,50 US-dollar i oktober 2009.

G.  ECB höll styrräntan oförändrad under första halvåret 2008 innan man höjde den i juli 2008 med 25 punkter till 4,25 procent, för att därefter sänka den stegvis under sista kvartalet 2008 till 2,5 procent och sedan till 1 procent under 2009.

H.  För att bemöta den finansiella krisen utökade ECB likviditetsförsörjningen till bankerna i euroområdet kraftigt och vidtog ett antal extraordinära åtgärder för att förbättra den nedsatta funktionsförmågan på penningmarknaderna. Endast ett antal medlemsstater utanför euroområdet erbjöds jämförbara likviditetsfrämjande åtgärder.

Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar Slovakien till euroområdet och konstaterar att landets inträde gick smidigt.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU-medlemskapet är en förutsättning för en anslutning till euroområdet.

3.  Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget ger ECB status som EU-institution och menar att detta ökar parlamentets ansvar eftersom det är den institution genom vilken ECB främst står till svars inför EU-medborgarna.

ECB:s svar på finanskrisen

4.  Europaparlamentet konstaterar att 2008 var det år då ECB för att bemöta den djupa ekonomiska och finansiella krisen och dess omfattade följder var tvungen att fatta några av de svåraste beslut banken har stått inför sedan den inrättades.

5.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s ekonomiska prognoser, i likhet med prognoserna från IMF och andra internationella organ, misslyckades med att förutse hur allvarlig den ekonomiska nedgången 2008 skulle bli.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ECB fortsatte att bemöta finanskrisen genom att hjälpa medlemsstaterna att upprätthålla och förlänga sin likviditetsförsörjning till låneinstitut. Parlamentet rekommenderar att ECB erbjuder sådan tillgång till likviditet även till länder utanför euroområdet för att hjälpa de medlemsstater som drabbats värst av den finansiella krisen.

7.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att ett antal affärsbanker inte lät sina kunder få del av räntesänkningarna, och över att detta i synnerhet skedde när ECB:s styrränta nådde sin lägsta nivå.

8.  Europaparlamentet välkomnar att ECB vidtagit ett flertal extraordinära åtgärder utöver sin sedvanliga penningpolitik, t.ex. att anpassa likviditetsförsörjningen efter den faktiska efterfrågan, och tillhandahålla likviditet för längre perioder.

9.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s räntesänkningar var mindre radikala än de som genomfördes av andra centralbanker, t.ex. den amerikanska centralbanken och brittiska Bank of England, och jämfört med vad många ekonomiska bedömare förväntade sig vid den tidpunkten.

10.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att den extra likviditet som ECB pumpade in inte räckte för att lätta på det lånestopp som näringslivet drabbades av, särskilt små och medelstora företag, utan istället användes av vissa banker för att förbättra deras marginaler och täcka förluster.

11.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har följt ECB:s råd att bankstödsprogram ska underställas gemensamt överenskomna villkor som fastställts på EU-nivå beträffande fördelning och bonusutbetalningar, stöd till ekonomisk aktivitet – i synnerhet till små och medelstora företag – samt transaktioner som utförts i skatteparadis.

12.  Europaparlamentet håller med ECB om att den ökade komplexitet som omger de finansiella instrumenten, liksom en viss brist på transparens beträffande finansinstituten, regleringsorganens tillsynsförsummelser och luckor i regleringen av finansmarknaden har bidragit till en höjd systemrisk. Parlamentet tillägger att detta har bidragit till att allmänhetens förtroende för de finansiella institutionerna har minskat.

13.  Europaparlamentet begär att ECB uttalar sig om inrättandet av en clearingplattform, bland annat för kreditswappar, inom euroområdet.

14.  Europaparlamentet riktar ECB:s uppmärksamhet på risken för att nya spekulativa bubblor uppstår, särskilt på råvarumarknaden. Parlamentet uppmanar ECB att utan dröjsmål varna regeringarna.

15.  Europaparlamentet är ense med ECB om behovet av att dra lärdomar av krisen, särskilt om att förvaltningen av risk och likviditet i det finansiella systemet och öppenheten på finansmarknaderna och inom finansinstituten måste förbättras om en liknande kris inte ska upprepas. Parlamentet påminner om att man också måste hantera globala obalanser kopplade till växelkursfluktuationerna mellan euron och tredjelandsvalutor som US-dollar och yuan renminbi för att undvika framtida finanskriser.

16.  Europaparlamentet välkomnar de steg som tagits av ECB för att föreslå ett utförlig exitstrategi från sina expansiva penningpolitiska åtgärder, som ska genomföras vid lämplig tidpunkt, och framhåller att samordning av tidpunkt och åtgärder mellan medlemsstaterna är av avgörande betydelse i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar att de flesta av dessa åtgärder kommer att upphöra automatiskt om det ekonomiska läget fortsätter att förbättras.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att eventuella räntehöjningar vidtas med största försiktighet för att inte äventyra framtida ekonomisk tillväxt.

18.  Europaparlamentet menar att medlemsstaterna bör fortsätta sina pågående skattestimulansåtgärder för att skydda arbetstillfällen, främja investeringar och stimulera tillväxt, samt att de bör slopa dessa åtgärder så snart de återgått till en hållbar tillväxt och i det läget ta sig an de alltför stora offentliga underskotten.

Ekonomisk och monetär stabilitet

19.  Europaparlamentet delar ECB:s oro över divergenserna mellan ekonomierna i euroområdet och det sätt på vilket krisen har påverkat olika länder, särskilt de som redan tidigare hade strukturella effektivitetsproblem, höga arbetskraftskostnader, bytesbalansunderskott och skulder.

20.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater i euroområdet att inse att om den ekonomiska och monetära unionen verkligen ska kunna existera kan inte deltagande i euroområdet betraktas som ett mål i sig, och framhåller behovet av strukturreformer. Parlamentet menar också att om sådana reformer inte genomförs så äventyras trovärdigheten och hållbarheten i stabilitets- och tillväxtpakten.

Styrning och beslutsfattande

21.  Europaparlamentet påpekar att euron har stärkts – i synnerhet i förhållande till US-dollarn och yuan renminbin – under en period präglad av starka växelkursfluktuationer, och oroas över att detta skulle kunna skada euroområdets konkurrenskraft.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att ECB förbättrar öppenheten och möjligheten till insyn i sitt arbete för att öka sin legitimitet och förutsägbarhet, framför allt genom att offentliggöra protokollen från ECB-rådets sammanträden i enlighet med den praxis som tillämpas av den amerikanska centralbanken, Bank of England och Bank of Japan. Även de interna modeller som används för att värdera icke-likvida säkerheter samt de värderingar i samband med specifika värdepapper som erbjuds som säkerhet måste bli mer transparenta.

23.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för den kvartalsvisa monetära dialogen mellan parlamentet och ECB och tillägger att den är en viktig mekanism för att granska ECB:s verksamhet och bidra till bankens offentliga redovisningsskyldighet och öppenhet.

24.  Europaparlamentet framhåller ECB:s oberoende ställning, som förfarandet för att utse direktionen bidrar till. Parlamentet menar att denna oberoende ställning skulle kunna förstärkas genom användningen av den nya rättsliga ställning som ECB får genom Lissabonfördraget och den nuvarande ECB-stadgan för att låta de kandidater som rådet föreslår godkännas genom omröstning i Europaparlamentet.

25.  Europaparlamentet åtar sig att inrätta en urvalskommitté bestående av externa experter vilket skulle göra det möjligt att 2010 välja ut flera kandidater till posten som ledamot av direktionen. Parlamentet preciserar att de personer som väljs ut sedan skulle utfrågas av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, vilket skulle formalisera ECB:s rådgivande roll i bedömningen av kandidater. Detta skulle leda till en resolution som skulle antas av Europaparlamentet under plenarsammanträdet och översändas till rådet innan detta överlämnar sin rekommendation till medlemsstaternas regeringar.

26.  Europaparlamentet menar att krisen har visat att marknaderna lätt drabbas av systemrisker och välkomnar förslaget att inrätta en Europeiskt systemrisknämnd (ESRB) som kan varna i god tid för framtida risker och obalanser på finansmarknaderna. Parlamentet slår fast att ESRB måste reagera snabbt och effektivt om systemrisker uppstår. Parlamentet konstaterar att det måste finnas en kvalitativ definition av systemrisk för att ESRB ska kunna fungera effektivt och uppmanar därför ECB att upprätta klara modeller och definitioner och, mer generellt, till fullo stödja ett effektivt fungerande ESRB. Parlamentet tillägger att eventuella nya uppgifter som ECB tilldelas beträffande ESRB inte på något sätt får äventyra ECB:s oberoende ställning.

27.  Europaparlamentet konstaterar en av eurogruppens uppgifter är att utveckla ett närmare samarbete om den ekonomiska politiken inom euroområdet och välkomnar därför att Lissabonfördraget innebär att eurogruppen får ställning som juridisk person. Parlamentet rekommenderar även att ECB fortsätter att delta fullt ut i de informella mötena mellan eurogruppens medlemmar.

Eurons externa dimension

28.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att euron har bidragit till en ökning av utbudet av gränsöverskridande finansiella tjänster inom euroområdet, och därför har bidragit till en starkt integrerad penningmarknad.

29.  Europaparlamentet konstaterar att eurons ställning som internationell valuta fortsätter att växa och att 26,5 procent av de globala valutareserverna var i euro i slutet av 2008.

30.  Europaparlamentet menar att eurons allt starkare internationella ställning kommer att innebära fördelar och ansvar på den internationella arenan. Parlamentet tror att detta kommer att uppmuntra medlemsstater utanför euroområdet och tredje länder att söka medlemskap i euroområdet.

31.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör samarbeta med ECB och andra EU-institutioner för att fortsätta att stärka euroområdets roll på den internationella finansarenan.

32.  Europaparlamentet anser att den process som gjort det möjligt att införa euron, borde inspirera Europeiska unionen när denna uttalar sig om framtiden för det internationella monetära systemet.

33.  Europaparlamentet anser att ECB, de nationella centralbankerna och ECB-rådet måste erkänna och respektera sitt sociala ansvar gentemot sin personal och allmänheten och i högre grad beakta det memorandum om sociala aspekter som upprättats av den ständiga fackföreningskommittén vid de europeiska centralbankerna.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.