Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning”(1),

–  med beaktande av den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömning från november 2005,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 februari 2010 om en översyn av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen under den aktuella valperioden(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om ”Bättre lagstiftning 2006” i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (14:e årsrapporten)(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 oktober 2008 och den 24 april 2009 om kommissionens 24:e respektive 25:e årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (15:e rapporten om bättre lagstiftning, 2007) (KOM(2008)0586),

–  med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (15:e rapporten om bättre lagstiftning, 2008) (KOM(2009)0504),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om den tredje strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning” i Europeiska unionen (KOM(2009)0015),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om minskning av administrativa bördor i EU med en lägesrapport för 2008 och utsikter för 2009 (KOM(2009)0016),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Tredje lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2009)0017),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Åtgärdsprogram för minskade administrativa bördor i Europeiska unionen – Områdesspecifika planer för minskade bördor och åtgärder under 2009” (KOM(2009)0544),

–  med beaktande av kommissionens interna riktlinjer för genomförande av konsekvensbedömningar (SEK(2009)0092),

–  med beaktande av konsekvensbedömningsnämndens rapport för år 2008 (SEK(2009)0055),

–  med beaktande av konsekvensbedömningsnämndens rapport för år 2009 (SEK(2010)1728),

–  med beaktande av rapporten från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor av den 17 september 2009,

–  med beaktande av rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 4 december 2009,

–  med beaktande av slutbetänkandet från arbetsgruppen för en reform av parlamentets arbetsmetoder 2007–2009,

–  med beaktande av utskottsordförandekonferensens arbetsdokument ”Konsekvensbedömning: Europaparlamentets erfarenhet”,

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om medborgarinitiativet (KOM(2010)0119),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0215/2010), och av följande skäl:

A.  En korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna krävs för att EU ska fungera korrekt och för att dess institutioners verksamhet på ett lämpligt sätt ska kunna anpassas till förväntningarna från medborgare, företagare verksamma på den inre marknaden samt nationella och lokala förvaltningar, liksom för att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.

B.  Bättre lagstiftning har blivit ett nödvändigt villkor för att EU ska fungera effektivt och kan ge ett viktigt bidrag till arbetet med att komma ur den ekonomiska krisen och uppnå ekonomisk tillväxt.

C.  Frågan om bättre lagstiftning bör inte uppmärksammas endast i samband med kommissionens program för förenkling av lagstiftningen, utan även ses i ett vidare perspektiv i och med att Lissabonfördraget trätt i kraft.

D.  I och med Lissabonfördraget deltar parlamentet på lika villkor med rådet i lagstiftningsarbetet inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

E.  Enligt Lissabonfördraget ska nationella parlament formellt delta i kontrollen av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen.

F.  Bättre lagstiftning prioriterades av den förra kommissionen och bör vara en huvuduppgift även för den nya.

G.  Förbättringen av lagstiftningen i EU omfattar en rad komponenter som t.ex. konsekvensbedömningar, minskning av administrativa bördor samt förenkling och kodifiering av befintlig lagstiftning.

H.  Samråd med samtliga berörda instanser, i synnerhet arbetsmarknadens parter, är av avgörande betydelse för arbetet med att ta fram lagstiftningsförslag (inklusive konsekvensbedömningar).

I.  Enligt artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får parlamentet anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt parlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras.

J.  2005 inleddes åtgärdsprogrammet för minskning av administrativa bördor till följd av EU-lagstiftningen, med målet att minska dessa med 25 procent fram till 2012.

K.  En av programmets viktigaste beståndsdelar är en utgångsberäkning av administrativa kostnader med utgångspunkt i den s.k. standardkostnadsmodellen (SCM).

L.  Tekniker för omarbetning och kodifiering som förenklar och enhetliggör gällande lagstiftning gör lagändringar läsligare och lagstiftningen mer konsekvent.

M.  Det är mycket viktigt att medlemsstaterna inför EU-direktiven på rätt sätt och i rätt tid, utan att lägga till ytterligare krav utöver vad som fordras i EU-lagstiftningen (s.k. gold-plating), något som ständigt förekommer.

N.  I och med Lissabonfördraget har kommittéförfarandet ersatts av en ny indelning i delegerade åtgärder och genomförandeåtgärder.

O.  I Lissabonfördraget införs det europeiska medborgarinitiativet, som är ett nytt verktyg med vilket medborgarna kan påverka lagstiftningen i EU.

P.  Bland de medborgerliga rättigheter som nämns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna finns rätten till god förvaltning, som kräver en klar och tydlig lagstiftning som är begriplig för medborgarna.

Principiella anmärkningar

1.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att man stiftar klara och tydliga lagar som EU:s medborgare lätt kan begripa.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s institutioner måste respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när de utarbetar förslag och följa de kriterier som anges i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som är fogat till EUF-fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att alla lagstiftningsförslag måste innehålla skälen för slutsatsen att målet bättre uppnås genom EU-åtgärder, styrkt av kvalitativa och, om möjligt, kvantitativa indikatorer, i överensstämmelse med ovannämnda protokoll.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för processen för bättre lagstiftning, som har till syfte att göra EU-lagstiftningen mer klar och tydlig, effektiv och konsekvent. Parlamentet betonar att kommissionen i egenskap av institution som tar initiativ till lagstiftning har en nyckelroll för att förbereda lagförslag av hög kvalitet. Parlamentet förbinder sig att på alla sätt sträva efter att effektivt behandla sådana förslag i enlighet med korrekt lagstiftningsförfarande. Parlamentet påpekar även att samarbete med medlemsstaterna är viktigt för att säkerställa att lagstiftningen genomförs på rätt sätt.

5.  Europaparlamentet noterar kommissionens engagemang i ovannämnda process, vilket framkommer i en rad dokument, särskilt den tredje strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning” i Europeiska unionen, samt i dess löpande verksamhet. Parlamentet påpekar dock att programmet fortsatt är okänt för en bredare allmänhet och uppmanar kommissionen att marknadsföra det effektivare.

6.  Europaparlamentet instämmer i punkterna 3 och 15 i rådets slutsatser av den 4 december 2009 angående gemensamt ansvar för förenkling av lagstiftningen och ett stärkande av detta ansvar hos samtliga institutioner och personer som är engagerade i processen.

7.  Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén deltar i diskussionen om förenkling av lagstiftningen och minskade administrativa bördor, och Europaparlamentet räknar med ett givande samarbete på detta område.

8.  Europaparlamentet anser att en förbättring av det interinstitutionella samarbetet på detta vidsträckta område kräver en översyn av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” från 2003. Parlamentet vill peka på de i sammanhanget relevanta punkterna i resolutionen av den 9 februari 2010 om ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen, särskilt de båda institutionernas gemensamma utfästelse om att komma överens om viktiga förändringar som en förberedelse inför framtida förhandlingar med ministerrådet om en anpassning av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” till de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med den politiska överenskommelse som anges i Europaparlamentets resolution av den 9 februari 2010 om ett reviderat ramavtal mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, göra sitt yttersta för att parlamentet och rådet ska behandlas likvärdigt i lagstiftningsarbetet, så att den i Lissabonfördraget förankrade principen om likabehandling av parlamentet och rådet genomförs, särskilt genom att underrätta båda institutionerna samtidigt och uttömmande om alla händelser och framsteg som påverkar lagstiftningsprocessen och ge dem likvärdig tillgång till sammanträden och förslag eller andra uppgifter.

10.  Europaparlamentet betonar att förenklingen av lagstiftningen inte får leda till en urholkning av befintlig lagstiftning. Processen måste därför inbegripa samråd med alla berörda instanser, inklusive arbetsmarknadens parter.

11.  Europaparlamentet välkomnar att de nationella parlamenten i högre grad involverats i EU:s lagstiftningsprocess, och i synnerhet i kontrollen av att lagförslagen överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet betonar att de nationella parlamenten måste hålla fristen på åtta veckor för att avge yttranden.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att åstadkomma ett effektivt utbyte av information med de nationella parlamenten samt att informera parlamentet och rådet om detta utbyte. Parlamentet uppmanar även de nationella parlamenten att tydligt skilja på yttranden som rör subsidiaritetsprincipen och yttranden som rör kommissionens förslag i sak.

Konsekvensbedömning

13.  Europaparlamentet betonar att kommissionen har det yttersta ansvaret för att konsekvensbedömningar genomförs. Parlamentet efterlyser mekanismer som garanterar analysernas oberoende och trovärdighet. Parlamentet förbinder sig samtidigt att fortsätta att göra konsekvensbedömningar om det väsentligt ändrar kommissionens förslag.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte systematiskt skicka med en sammanfattning på två till fyra sidor av konsekvensbedömningen till parlamentet och rådet, tillsammans med den fullständiga konsekvensbedömningen, när lagstiftningsförslaget läggs fram.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att före eventuella debatter om ett lagförslag från kommissionen diskutera konsekvensbedömningen med kommissionen.

16.  Europaparlamentet finner i ljuset av tidigare erfarenheter att den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömning behöver ses över och uppmanar alla institutioner att fullgöra sina åtaganden när det gäller konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmärksammar slutsatserna i utskottsordförandekonferensens arbetsdokument om denna fråga. Parlamentet stöder de initiativ som utskotten tagit och uppmanar kommissionen att lägga fram alla konsekvensbedömningar, så att de ansvariga utskotten ska kunna göra en fullständig granskning av dem redan från början, före den första diskussionen.

17.  Europaparlamentet påminner samtidigt kommissionen om att alla nya förslag bör bedömas med beaktande av samtliga deras konsekvenser, i enlighet med principen om integrerat handlande, enligt vilken både ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter ska analyseras samtidigt.

18.  Europaparlamentet betonar särskilt att sociala konsekvenser av lagförslag måste undersökas, bl.a. hur de påverkar den europeiska arbetsmarknaden och levnadsstandarden. Parlamentet understryker ännu en gång hur viktigt det är att noga undersöka lagstiftningens konsekvenser för företagen.

19.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen gör konsekvensbedömningar för alla förslag som minskar den administrativa bördan, så att eventuella bieffekter av förslagen kan undersökas.

20.  För att kunna göra en objektiv konsekvensbedömning måste kommissionen systematiskt höra samtliga berörda parter, inklusive små och medelstora företag. De berörda parterna måste få bättre information om möjligheten att delta i samråd, och Europaparlamentet begär att fristen på åtta veckor förlängs. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram och offentliggöra en tydlig förteckning över konsekvensbedömningar som planeras under det kommande året, så att berörda parter ges möjlighet att på lämpligt vis förbereda sig för dem.

21.  Europaparlamentet anser att objektiva konsekvensbedömningar utgör ett synnerligen viktigt verktyg när förslag från kommissionen ska utvärderas och förordar därför att ett oberoende organ, som dock bör vara ansvarigt inför parlamentet, kontrollerar konsekvensbedömningarnas genomförande.

22.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarnas kvalitet bör kontrolleras fortlöpande. Parlamentet välkomnar konsekvensbedömningsnämndens yttrande om att bedömningarnas kvalitet i allmänhet förbättrats. Parlamentet noterar att nämnden tillämpar strängare bedömningskriterier och påpekar samtidigt att den stora andelen konsekvensbedömningar (över 30 procent) som till en början förkastas av nämnden vittnar om att kommissionen måste fortsätta att förbättra bedömningarnas kvalitet. Parlamentet efterlyser även en ökning av nämndens personalresurser.

23.  Det är glädjande att kommissionen tagit fram nya riktlinjer för konsekvensbedömningar, och särskilt att de innehåller en uppsättning frågor som rör subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Europaparlamentet räknar med att de nya riktlinjerna i hög grad kommer att bidra till en effektivisering av konsekvensbedömningsprocessen och därmed till en högre kvalitet på lagförslagen.

24.  Europaparlamentet välkomnar särskilt att kommissionen i sina nya riktlinjer för konsekvensbedömningar uppmanar till analys av konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag (”småföretagstestet”) och att resultaten av sådana analyser tas med i beräkningen när förslag utarbetas. Parlamentet betonar att det är viktigt för genomförandet av småföretagsakten att kommissionen systematiskt tillämpar småföretagstestet i sina konsekvensbedömningar, något som utgör ett betydelsefullt bidrag till en småföretagarvänlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa småföretagstestet på nationell nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera smart regulation-agendan (”smart lagstiftning”) som anges i ordförande Barrosos politiska riktlinjer, i synnerhet hänvisningarna till intensifierade efterhandsbedömningar, och att i denna agenda ta hänsyn till kvantitativa indikatorer, särskilt sådana som är kopplade till den aviserade minskningen av de administrativa bördorna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt göra efterhandsbedömningar av antagna lagar, bland annat för att så långt det är möjligt kontrollera hur väl prognoserna i konsekvensbedömningarna av dess förslag stämde med verkligheten.

27.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens initiativ att undersöka systemet för konsekvensbedömningar och ser med intresse fram emot att få ta del av resultaten.

Minskning av administrativa bördor

28.  Europaparlamentet betonar vikten av sänkta kostnader för företagen i EU, så att de kan fungera effektivt i ett svårt ekonomiskt läge och konkurrera globalt. Förfarandena i den offentliga förvaltningen behöver också effektiviseras. Minskningen av den administrativa bördan måste framför allt gälla onödiga informationskrav, och därför stöder parlamentet helhjärtat den engångsprincip som anges i småföretagsakten. Parlamentet betonar att minskningen av administrativa bördor för företag inte får leda till negativa konsekvenser för samhälle eller miljö.

29.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som kommissionen hittills åstadkommit i form av framlagda förslag som efter antagandet gör det möjligt att minska de administrativa bördorna med ända upp till 33 procent fram till 2012, vilket utgör en förbättring jämfört med det tidigare åtagandet på 25 procent. Parlamentet påpekar att besparingarna som därigenom uppnås kan uppgå till över 40 miljarder euro(5).

30.  Europaparlamentet vill särskilt peka på framstegen i arbetet med de av kommissionens förslag som har den största besparingspotentialen (dvs. att undanta mycket små företag, s.k. mikroföretag, från EU:s redovisningskrav samt att ändra momsdirektivet så att elektronisk fakturering underlättas). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta konstruktivt i rådet och att effektivt införliva antagna lagar i den egna lagstiftningen.

31.  Utgångsberäkningar av administrativa bördor har visat sig vara ett användbart men kostsamt system, och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga alternativa metoder för beräkning av administrativa bördor, som t.ex. att samråda med de berörda parterna, vilket gör att bördorna snabbt kan avlägsnas i konkreta fall.

32.  Europaparlamentet betonar att det inte har gjorts någon oberoende utvärdering av standardkostnadsmodellen (SCM) för beräkning av administrativa bördor.

33.  Europaparlamentet noterar samtidigt att antalet onlineförslag som kommit in via den webbplats som inrättats för detta ändamål är relativt litet (148 stycken under 2008). Parlamentet anser att kommissionen bör sprida kunskap om möjligheten för berörda parter att anmäla orimliga administrationskostnader som orsakas av EU-regler eller nationell lagstiftning.

34.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att elektroniska kommunikationsmedier är ett ypperligt instrument för att minska de administrativa bördorna. Kommissionen uppmanas att göra verklighet av föresatserna i meddelandet om e-kommissionen 2006-2010 samt i2010-strategin, som syftar till att modernisera förvaltningen i EU.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att genomföra de områdesspecifika planerna för minskade administrativa bördor och förbinder sig att behandla relevanta lagförslag effektivt.

36.  Europaparlamentet noterar det positiva bidrag som högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor lämnat till det program för minskning av dessa bördor som genomförs av kommissionen. Parlamentet betonar dock att gruppens sammansättning behöver bli bättre balanserad genom att den utökas med fler experter som företräder det civila samhället samt med experter från andra medlemsstater. Parlamentet begär att uppdraget för en sådan utökad grupp förlängs till 2013.

37.  Europaparlamentet påpekar att medborgarna inte skiljer på administrativa bördor som orsakas av EU-regler och sådana som kommer av nationell lagstiftning, och att de nationella administrativa bördorna bidrar till att försämra EU:s image.

38.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen, för att minskningen av administrativa bördor ska lyckas, måste samarbeta aktivt med medlemsstaterna för att undvika skilda tolkningar och att medlemsstaterna gör egna tillägg till lagstiftningen (s.k. gold-plating).

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att konsekvent genomföra sina egna nationella mål för minskning av administrativa bördor och ser fram emot ett fruktbart samarbete med de nationella parlamenten i denna sak.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga åtgärdsprogrammet för minskning av administrativa bördor i EU så att det omfattar nya prioriterade områden och andra rättsakter, på grundval av samråd med samtliga berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter, och efterhandsbedömningar av befintlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med åtgärdsprogrammet efter 2012.

Institutionella anmärkningar och förfaranden

41.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för kommissionens arbete med att ta fram förslag till förenkling och kodifiering av EU-lagstiftningen, men erinrar om vikten av att bevara ett gott interinstitutionellt samarbete på detta område, särskilt när kommissionen drar tillbaka lagstiftningsförslag som anses överflödiga.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att tillämpa kodifiering av rättsakter och att lägga fram den rapport som utlovats till 2009 och som beskriver vad hela programmet för kodifiering av lagstiftningen uppnått(6).

43.  Europaparlamentet betonar att en ändring av gällande lag alltid bör ske genom omarbetning. Parlamentet erkänner och respekterar samtidigt kommissionens rättigheter i lagstiftningsprocessen.

44.  Europaparlamentet erinrar om att övriga initiativ för förenkling av lagstiftning omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och de tidsfrister som gäller i detta. Parlamentet försäkrar här att det på alla sätt strävar efter att kommissionens förslag ska behandlas så skyndsamt som möjligt.

45.  Europaparlamentet påpekar att EUF-fördraget(7) uttryckligen utesluter att parlamentet och rådet antar rättsakter som inte föreskrivs i de bestämmelser i fördraget som rör det aktuella området.

46.  Europaparlamentet varnar för att avstå från behövlig lagstiftning till förmån för självreglering, samreglering eller andra alternativ till lagstiftning. Parlamentet anser att konsekvenserna av sådana val bör analyseras noggrant i varje enskilt fall, med respekt för fördragsrätten och de olika institutionernas roller.

47.  Europaparlamentet betonar samtidigt att icke-bindande instrument (s.k. soft law) bör tillämpas med största försiktighet, i vederbörligen motiverade fall och efter att parlamentet hörts, så som underströks i resolutionen om en översyn av ramavtalet, så att de inte skadar den rättsliga förutsebarheten och tydligheten i gällande lag.

48.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att utbytet av information och handlingar rörande genomförandeåtgärder (kommittéförfarandet) effektiviserats, och i synnerhet att det nya föreskrivande förfarandet med kontroll tillämpas. Parlamentet uttrycker samtidigt förhoppningen att övergången till det nya system som införts genom Lissabonfördraget kommer att ske på ett effektivt sätt och utan onödigt dröjsmål.

49.  Europaparlamentet noterar dessutom en rad andra institutionella förändringar som införs genom Lissabonfördraget och som kommer att påverka lagstiftningen i EU. Parlamentet betonar särskilt betydelsen av det europeiska medborgarinitiativet, som kan bli ett viktigt inslag i den offentliga debatten i EU, och välkomnar kommissionens förslag till en förordning om detta. Det behövs ett nära samarbete mellan parlamentet och kommissionen för att skapa ett ändamålsenligt och lättbegripligt verktyg som innehåller tydliga kriterier för tillåtlighet och som står i överensstämmelse med goda lagstiftningsrutiner i EU.

50.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att i förväg undersöka tillåtligheten hos ett föreslaget medborgarinitiativ, redan efter att en tredjedel av de erforderliga underskrifterna samlats in, för att undvika besvikelse från medborgarnas sida om initiativet skulle anses vara otillåtligt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid sidan av tidsfristen för dess granskning av ett initiativ som formellt har lämnats in, även fastställa en tidsfrist inom vilken den åtar sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag för det fall att initiativet anses vara tillåtligt.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utfästelse angående de tidsfrister inom vilka den kommer att tillmötesgå de krav som parlamentet ställt på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget. Här avses i synnerhet kommissionens åtagande enligt ramavtalet att inom tre månader efter antagandet av ett betänkande som rör ett lagstiftningsinitiativ utarbeta en rapport om uppföljningen av varje begäran om lagstiftningsinitiativ och inom högst ett år lägga fram ett förslag till rättsakt.

53.  I ljuset av sina tidigare resolutioner om kontroll av tillämpningen av gemenskapslagstiftningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att till fullo utnyttja sina rättigheter enligt artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget, i synnerhet när det gäller medlemsstater som inte anmäler införlivande av direktiven.

54.  Europaparlamentet påpekar att frågan om bättre lagstiftning direkt är kopplad till frågan om övervakningen av genomförandet av EU-lagstiftningen.

55.  Europaparlamentet följer noga genomförandet av EU:s pilotprojekt för denna övervakning. Parlamentet uttrycker sin oro för att den metod för behandling av klagomål som föreslagits inom projektet skulle kunna leda till att kommissionen blir alltför beroende av medlemsstaterna.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0009. (3) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 16. (4) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 21 och EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 114. (5) Se sidan 6 i ”Åtgärdsprogram för minskning av administrativa bördor i Europeiska unionen – Områdesspecifika planer för minskade bördor och åtgärder under 2009” (KOM(2009)0544). (6) Se punkt 5 i den tredje lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen (KOM(2009)0017). (7) Artikel 296.3 i EUF-fördraget.