Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av direktiven om kapitalkrav(1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (KOM(2009)0362),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2010 om eventuella ytterligare ändringar av direktivet om kapitalkrav,

–  med beaktande av Basel II-avtalet(3),

–  med beaktande av rapporten från Baselkommittén för banktillsyn om att stärka banksektorns motståndskraft(4), och det internationella regelverket för mätning, normer och övervakning beträffande likviditetsrisk(5),

–  med beaktande av dokumenten från Financial Stability Board,

–  med beaktande av de kommunikéer som utfärdats av G20 vid toppmötena i Washington, London och Pittsburgh,

–  med beaktande av sitt betänkande den 15 juni 2010 om OTC-derivat(6),

–  med beaktande av Baselmeddelandet från centralbanks- och tillsynscheferna den 12 september 2010 om högre krav på minimikapital,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska centralbanken – En europeisk ram för gränsöverskridande krishantering inom banksektorn (KOM(2009)0561) och åtföljande arbetsdokument (SEK(2009)1407),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska centralbanken om bankavvecklingsfonder (KOM(2010)0254),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0251/2010), och av följande skäl:

A.  Starka, stabila och effektiva finansmarknader och finansinstitut spelar en central roll för att möta finansieringsbehoven hos olika ekonomiska aktörer i EU och för att främja tillväxt, sysselsättning, innovation och den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Finansieringsfunktionen är särskilt viktig för den ekonomiska återhämtningen. En regleringsreform inom finanssektorn bör syfta till finansiell stabilitet och hållbar tillväxt.

B.  De reviderade striktare kapitalkraven bör antas med vederbörlig hänsyn till konjunkturcykeln och den pågående ekonomiska återhämtningen.

C.  Baselkommittén gör det inte möjligt att låta alla berörda parter komma till tals eller att beakta principen om ömsesidighet.

D.  Alla finansmarknader, aktörer och instrument måste övervakas och regleras, liksom alla systemviktiga finansinfrastrukturer såsom system, mekanismer och plattformar för betalningar, clearing och avveckling, och det därmed förknippade tillhandahållandet av förvaringstjänster, för att bevara finansiell stabilitet, som är en central kollektiv nyttighet. Krisen har tydligt visat att bankkapitalet var otillräckligt ur solvensaspekt.

E.  Stabilitetsnormerna måste stärkas och tillämpas konsekvent och brister måste hanteras i fråga om kapitalets kvalitet och kvantitet, likviditetshanteringen, de interna modellernas svagheter och den procykliska effekt av Basel II och kapitalkravsdirektivet som har visat sig i och med krisen.

F.  Det är nödvändigt att bredda de minimimetoder för ingripande och krishantering som tillsynsorganen har till sitt förfogande.

G.  En tydlig uppdelning eller brandvägg mellan traditionella banktjänster och investmentbanktjänster måste eftersträvas för att se till att garanterade insättningar inte används som säkerheter för tradingverksamhet.

H.  De nya standarderna bör ta hänsyn till en banks storlek, riskprofil och affärsmodell.

I.  Tillräcklig hänsyn måste dock tas till den kumulativa effekten som de relevanta delarna av det reviderade Basel II-regelverket och andra regleringsinitiativ har på den reala ekonomin och den ekonomiska tillväxten.

J.  Unika marknadsmisslyckanden och brister i tillsynen föranledde G20 att vid sina möten i London, Pittsburgh och Toronto besluta att man skulle höja kapitalets kvalitet, stärka risktäckningen, minska den procykliska effekten, införa framåtblickande avsättningar för kreditförluster, motverka överdrivna hävstångseffekter och införa en ”hävstångsgrad” (leverage ratio) som komplement till den riskbaserade Basel II-ramen, med sikte på en övergång till en behandling under den första pelaren, samt att stärka likviditetsstandarderna.

K.  I Europa tillämpas kapitalkravsdirektivet på alla kreditinstitut och värdepappersföretag som har många skilda affärsmodeller. Andra länder begränsar tillämpningen av Basel II-reglerna till vissa banker som har en specifik affärsmodell. Sådana skillnader i tillämpningsområde väcker frågor vad avser förenlighet, lika villkor och risken för möjligt regelarbitrage.

L.  Det finns viktiga europeiska särdrag, såsom det faktum att den europeiska företagssektorn främst finansieras genom bankkrediter. De reviderade Baselbestämmelserna måste ta tillräcklig hänsyn till sådana särdrag. Det vore önskvärt att bankkrediter inriktas mer på specialområden som utlåning till små och medelstora företag och att större företag uppmuntras att utfärda obligationer direkt till investerare.

M.  En ”samma-för-alla”-metod som inte beaktar bankernas specifika riskprofiler och mångfalden i den europeiska banksektorn är skadlig för den europeiska bankbranschen och kan följaktligen inverka menligt på ekonomisk tillväxt och återhämtning.

N.  Eftersom EU för närvarande genomgår en omfattande reform av den finansiella tillsynen måste de olika reformerna vara samstämmiga. Tidsplanen för genomförandet bör samtidigt ta hänsyn till åtgärdernas kumulativa effekt på den reala ekonomin och bör inte hämma den ekonomiska återhämtningen.

O.  Konvergens mot en enhetlig uppsättning globala redovisningsstandarder av hög kvalitet är avgörande för att upprätthålla lika villkor och se till att uppgifter är jämförbara globalt. Dessa standarder måste förbättras på lämpligt sätt för att ta hänsyn till de lärdomar som dras utifrån krisen.

P.  Behovet av ett strikt iakttagande av principen om ”innehåll före form” ska beaktas av alla relevanta myndigheter för att undvika olämpliga resultat.

Q.  Internationell konvergens mellan redovisningsrapportering och tillsyns- och skatte- rapportering är avgörande för att se till att tillsynsmyndigheter och investerare får samma transparenta och tydliga information. Dubbel rapportering bör minimeras. Detta utesluter inte försiktighetsmarginaler förutsatt att dessa finns för alla konton.

R.  Bankerna bör fokusera mer på sin kärnverksamhet, nämligen att betjäna den reala ekonomin. Baselkommittén och kommissionen bör uppmuntra detta.

S.  Reformer som ingår i Basel II-revideringen måste gå ”hand i hand” med strukturreformer av banktillsynen, något som förespråkats av Europaparlamentet, och slutligen med en plan för att utforma och konsekvent genomföra åtgärder inom den andra pelaren.

Allmänna frågor

1.  Europaparlamentet välkomnar G20-ländernas utfästelser som svar på finanskrisen att öka kapitalets kvalitet och kvantitet, införa standarder för likviditetshantering, hantera procykliska effekter och förbättra de generella stabilitetsnormerna.

2.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av Baselkommittén och kommissionen. Parlamentet betonar dock att nya regler för kapitalkrav bör utarbetas och genomföras med omsorg och deras konsekvenser bör också analyseras inom ramen för den mer omfattande regelöversynen.

3.  Europaparlamentet är oroat över strukturella brister och obalanser i det aktuella förslaget, liksom för risken att den ekonomiska återhämtningen och den ekonomiska tillväxten skadas. Med tanke på den aktuella ekonomiska situationen kommer det att vara nödvändigt att övervaka att banker inte vältrar över kostnaden för det kommande förslaget på slutanvändarna av finansiella tjänster.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka samverkan mellan tillsynsprocessen (andra pelaren) och den information som ska lämnas (tredje pelaren) genom att göra resultaten av stresstester och kapitaltillägg tillgängliga för allmänheten.

5.  Europaparlamentet påminner om den europeiska banksektorns viktiga särdrag, såsom de många olika affärsmodellerna i olika rättsliga former och det faktum att företagssektorn i Europa främst finansieras genom bankkrediter. Parlamentet efterlyser därför en omfattande utredning av mikro- och makroekonomiska konsekvenser av de nya föreslagna reglerna.

6.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till sådana särdrag och de olika typer av risker som påverkar banksektorn. Parlamentet betonar behovet av att i de reviderade Basel II-reglerna göra tydlig åtskillnad mellan investmentbankers tjänster och traditionella banktjänster, och även transaktionstjänster.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att spela en mer proaktiv roll i reformen av Basel II-bestämmelserna, att aktivt främja och skydda europeiska intressen, att samordna medlemsstaternas metoder för att uppnå det bästa resultatet för den europeiska ekonomin och att ge parlamentet regelbundna rapporter om läget i de pågående förhandlingarna samt att aktivt involvera det i förhandlingsprocessen.

8.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av internationellt samarbete och internationell samordning för att åstadkomma lika villkor och undvika regelarbitrage. Parlamentet påpekar dock att denna målsättning inte får medföra att den europeiska ekonomin och den europeiska banksektorn utsätts för en konkurrensnackdel, och anser att mångfalden i banksektorn bör bevaras.

9.  Europaparlamentet understryker att en återhämtning i den europeiska ekonomin kräver dynamiska finansmarknader som kan finansiera investeringar och innovationer. Parlamentet varnar för regler och krav som skulle skapa en ny kreditåtstramning som destabiliserar den ekonomiska utvecklingen och de europeiska arbetsmarknaderna.

10.  Europaparlamentet betonar att ett fullständigt åtagande från alla parter som deltar i Basel- och G20-processen avseende en tydlig och konsekvent tidsplan är en förutsättning för en framgångsrik reform som säkrar internationellt lika villkor och undviker regelarbitrage. Kommissionen och Baselkommittén uppmanas att se till att de överenskomna standarderna genomförs synkroniserat.

11.  Europaparlamentet påminner om att Basel II-överenskommelsen, och dess förestående revidering, är tänkt att bli en global standard. Parlamentet är därför mycket oroat för att de begränsningar som införts i olika nationella lagar som antagits till följd av krisen (särskilt i USA:s Wall Street-reform och konsumentskyddsrättsakt, där erkännandet av externa kreditvärderingar begränsas) skulle kunna leda till en högst fragmenterad tillämpning av denna globala standard. Baselkommittén och kommissionen uppmanas därför att noggrant bedöma sådan lagstiftning och analysera vilka konsekvenser detta kan få för genomförandet av Basel II och förhandlingarna om revideringen av Basel II. Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om resultaten.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra rollen för externa bedömningar av likviditetsbuffertar och, om alternativa kriterier för externa bedömningar övervägs, att se till att sådana alternativa kriterier inte begränsar den typ av tillgångar som får räknas med i bufferten. Om dessa alternativa kriterier införs bör de dessutom ersätta och inte bli ett tillägg till externa bedömningar, så att lika villkor kan säkerställas internationellt.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sin transatlantiska dialog med USA om finansreglering.

14.  Europaparlamentet betonar att tidsplanen för genomförandet måste ta hänsyn till de totaleffekter som de reviderade standarderna kan få på branschen och dess kapacitet att låna ut till den reala ekonomin och på återhämtningsprocessen i Europa. Parlamentet noterar den översyn av tidsplanen som Baselkommittén aviserat för att bättre kunna säkerställa att övergången till de nya standarderna blir smidig.

15.  Europaparlamentet påminner om behovet av att involvera parlamentet, som det demokratiskt valda EU-organet, i förhandlingarna och uppmanar kommissionen och Baselkommittén att vidta nödvändiga åtgärder för att permanent involvera parlamentet.

16.  Europaparlamentet uttrycker åter sin oro över begränsningarna för de antaganden om korrelationer som bankerna gör och som ligger till grund för beräkningsmetoderna för lagstadgat kapital. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av lämplig tillsyn och övervakning av de interna beräkningar som banker gör med IRB-metoden (internmetoden). Parlamentet betonar dessutom att man måste vara noga med att inte skapa incitament som ger oönskade effekter.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta integrera EU:s tillsyn av banksektorn genom att inrätta det nya europeiska systemet för finanstillsyn och en europeisk systemrisknämnd.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att, innan de reviderade Basel II-reglerna genomförs, göra en ordentlig bedömning av vilka effekter som de kan få på den reala ekonomin, och detta innan de genomförs. Särskilt fokus bör läggas på finansiering till små och medelstora företag och banksektors motståndskraft i stressituationer.

19.  Europaparlamentet bedömer att det är nödvändigt att bredda de minimimetoder för ingripande och krishantering som tillsynsorganen har till sitt förfogande, utöver bestämmelserna i artikel 136 i direktiv 2006/48/EG, för att åtminstone inkludera befogenheten att: kräva anpassningar av kapital, likviditet, affärsmix och interna processer; rekommendera eller beordra ändringar i ledningen; begränsa villkoren för banklicenser; föreskriva ”livstestamenten”; genomdriva en fullständig eller delvis försäljning; inrätta en ”brobank” eller avskilja osäkra fordringar till en avvecklingsenhet (good bank/bad bank); kräva att skulder omvandlas till aktiekapital med lämpliga nedskrivningar; beordra kvarhållning av och begränsningar för vinster och utdelningar för att konsolidera kapitalbasen och se till att aktieägarna får betala innan det blir skattebetalarnas tur; omstrukturera och överföra tillgångar och fordringar till andra institut så att systemviktig verksamhet kan fortsätta; definiera kriterier för värdering av värdeminskade tillgångar; tillfälligt statligt övertagande; likvidera banker som gått omkull.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa incitament för banksektorn att hantera risker och vinster med hänsyn till långsiktiga resultat och att uppmuntra banker att behålla ett aktivt och löpande intresse i de lån som finns i deras balansräkningar, utan att i alltför hög grad utnyttja sig av värdepapperisering eller strukturer utanför balansräkningen, samt att till fullo konsolidera vissa poster utanför balansräkningen såsom särskilda bolagsstrukturer (SPV).

21.  Europaparlamentet noterar att långsiktiga investeringar, såsom i infrastruktur för energidistribution, bygger på värdepapperisering.

22.  Europaparlamentet föreslår att man integrerar Baselkommittén, IOSCO, IASB etc., i en global struktur, som skulle kunna vara IMF, i syfte att inrätta en verklig finansiell världsorganisation, och att säkra att alla berörda parters får delta i utarbetandet av reglerna och att det finns tillräcklig kapacitet att kontrollera genomförandet.

23.  Europaparlamentet anser att man måste ta itu med frågan om finansinstitut som är för stora för att gå i konkurs (”too big to fail”), och att kapitalkrav och kontracykliska buffertar därför bör stå i proportion ett finansinstituts storlek, risknivå och affärsmodell.

Kapitalets kvalitet

24.  Europaparlamentet stöder initiativet att som svar på krisen öka kapitalets kvalitet och nivå och noterar Baselkommitténs beslut av den 12 september 2010 om att höja minimikapitalkraven, införa en kapitalbevarande buffert och i betydande grad öka andelen stamaktiekapital. Parlamentet påminner om att denna fråga hör nära samman med redovisningsregler och därmed förutsätter ett konsekvent tillvägagångssätt, även med beaktande av global konvergens.

25.  Europaparlamentet noterar Baselkommitténs beslut från i slutet av juli 2010 att tillåta viss försiktig medräkning av minoritetsintressen, uppskjutna skattefordringar och andelar i andra finansinstitut. Parlamentet anser att ytterligare justeringar skulle kunna vara lämpliga.

26.  Europaparlamentet betonar att för att kunna garantera lika villkor och inte missgynna några affärsmodeller som inte är aktiebolag, särskilt kooperativ och sparbanker, måste kapitalet oberoende av rättslig form definieras på ett balanserat sätt på grundval av kapitalinstrumentens kvalitet (dvs. permanens, möjlighet att absorbera förluster, betalningsflexibilitet).

27.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att, vid fastställandet av vilka kapitalinstrument som är medräkningsbara, ta tillräcklig hänsyn till behoven och särdragen hos bolag som inte är aktiebolag (dvs. kooperativ, ömsesidiga bolag och sparbanker), som står för en stor del av den europeiska bankbranschen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de föreslagna kvalifikationskriterierna för klass 1-kapital och begränsa förteckningen till de kriterier som är nödvändiga för att säkra kapitalets kvalitet (dvs. permanens, möjlighet att absorbera förluster, betalningsflexibilitet).

29.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att, vid beräkning av gruppbaserat kapital, se till att både risk och kapital beaktas på ett balanserat och försiktigt sätt och särskilt att kapital som mottagits som minoritetsandelar och som direkt tillfallit kreditinstitut inom samma bankgrupp vederbörligen erkänns (dvs. minoritetsintresse), och att regionala kooperativa bankers och sparbanker inte bereds svårigheter avseende innehavet i sina centrala institut (dvs. inga avdrag från kapitalbasen).

30.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som villkorat kapital spelade under krisen. Parlamentet uppmanar kommissionen och Baselkommittén att erkänna det flexibla villkorade kapitalets roll i krissituationer och att övervaka marknadsacceptansen för konvertibla instrument.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till existerande skillnader mellan balansräkningen för skatteändamål och för redovisningsändamål i syfte att undvika eventuella konkurrensnackdelar.

32.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att tydliggöra behandlingen av avtal om ömsesidigt finansiellt korsvist ägande.

33.  Europaparlamentet ber kommissionen att överväga en balanserad hantering av orealiserade vinster och förluster, för begränsning av volatilitet och konjunkturstärkande effekter.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande undersökning av kapitalinstrument före och efter krisen för att bedöma vikten av specifika kapitalinstrument och deras relevans i en krissituation.

Likviditetsstandarder

35.  Europaparlamentet anser att utveckling av höga likviditetsstandarder är en central del av krishanteringen. Europaparlamentet anser att likviditetsstandarderna bör differentieras i tillräckligt hög grad för att kunna beakta särdragen hos bankers affärsmodeller och riskprofiler. Risken för en viss tillgång kan variera över tiden, liksom mekanismerna för hur detta hanteras, och detta faktum bör erkännas.

36.  Europaparlamentet noterar att löptidstransformering automatiskt exponerar bankerna för lång/kort likviditetsrisk.

37.  Europaparlamentet anser att dubbelräkningen av egna medel mellan banker och försäkringsbolag måste hanteras inom det aktuella systemet enligt direktivet om finansiella konglomerat, för att inte missgynna banker som erkänns som finansiella konglomerat som har en ägarandel i försäkringsbolag.

38.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att ompröva kalibreringen av likviditetsgraden och finansieringsgraden.

39.  Europaparlamentet anser att en likviditetstäckningsgrad bör ta större hänsyn till risken för koncentration av medräkningsbara tillgångar i likviditetsbuffertar, och bör uppmuntra diversifiering och motverka överdriven koncentration till en viss tillgångsklass, inbegripet statsobligationer. Sådana likviditetsbuffertar bör i så stor utsträckning som möjligt utgöras av tillgångar som förblir likvida under perioder av hög stress, och ett sådant mått, förutsatt att det är riktigt utformat, kommer att göra instituten mer motståndskraftiga mot likviditetsrisker.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att skulder utanför balansräkningen omfattas av likviditetsstandarder i dess kommande förslag om översynen av kapitalkravsdirektiven.

41.  Europaparlamentet efterlyser, i händelse av att en standard för strukturell likviditet skapas (dvs. den stabila nettofinansieringsgraden, NSFR, net stable funding ratio), ett tillräckligt erkännande av stabila finansieringskällor som är specifika för Europa (t.ex. ”Pfandbriefe”). Dessutom bör de nationella myndigheterna i värdmedlemsstaterna i alla händelser ha tillgång till information om filialers likviditetssituation.

42.  Europaparlamentet ber kommissionen att definiera kriterierna för likvida tillgångar av hög kvalitet med beaktande av Europeiska centralbankens aktuella definition av medräkningsbara tillgångar för penningpolitiska transaktioner (repofacilitet).

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera alla statsskulder i euroområdet i kategorin likvida tillgångar av hög kvalitet oavsett deras specifika rating, och därmed minska de oproportionerliga effekterna av ratinginstitutens agerande.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar dock sannolikheten för att likvida tillgångar av hög kvalitet snabbt blir illikvida under perioder av hög stress. Kreditinstituten uppmanas därför att genomföra stresstest som omfattar mer än likviditetstäckningsgraden och den stabila nettofinansieringsgraden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Baselkommittén att ta vederbörlig hänsyn till juridiska personer inom en bankgrupp eller ett nätverk av banker när det gäller likviditetskrav. Transaktioner och åtaganden inom denna grupp eller detta nätverk bör behandlas på ett riskkänsligt sätt och, om så är lämpligt, annorlunda än transaktioner och åtaganden mellan tredje parter.

Kontracykliska åtgärder

46.  Europaparlamentet välkomnar strävan att begränsa alltför hög kredittillväxt och risken för kreditbubblor.

47.  Europaparlament är oroat över de möjliga procykliska effekten av en fast bankspecifik buffert för bevarande av kapital, enligt det nuvarande förslaget. Parlamentet anser att både kapitalbevarande buffertar och kontracykliska buffertar bör kunna absorbera förluster under en period av stress. För att dessa buffertar ska bli effektiva bör de utformas och utvecklas parallellt.

48.  Europaparlamentet välkomnar försöket att identifiera en uppsättning harmoniserade makroekonomiska variabler för att skapa effektiva kontracykliska buffertar.

49.  Europaparlamentet erkänner fördelarna med framåtblickande avsättningar (förväntad förlust-metod) som en möjlig åtgärd för att minska de procykliska effekterna och uppmuntra erkännandet av förväntade kreditförluster över konjunkturcykeln.

50.  Europaparlamentet anser att den kommande europeiska bankmyndigheten bör spela en ledande roll för utarbetandet och genomförandet av åtgärder i samband med standarder för kapitalkrav och kontracykliska kapitalbuffertar på EU-nivå.

51.  Europaparlamentet uppmanar till internationell konvergens mellan redovisningsrapportering och tillsynsrapportering, särskilt när det gäller en förväntad förlust-metod i vinstrapporteringen, för att ta hänsyn till de lärdomar som dragits av krisen och se till att samma uppsättning tydliga och transparenta regler tillämpas när man tar fram information till tillsynsmyndigheter och investerare. Parlamentet påpekar också behovet av att minimera dubbel rapportering. Parlamentet anser att sådana insatser bör grundas på, och ytterligare utforska, innovationer såsom en sida för tillsynsändamål eller försiktighetsmarginaler i redovisningar.

52.  Europaparlamentet påpekar att kontracykliska regler kräver samordnade kriterier för att säkra att tillsynsmyndigheter på ett omfattande och noggrant sätt kan övervaka finansmarknaderna och marknadsvillkoren. Detta skulle bland annat inkludera fullständigt informationsutbyte, synkronisering av tillsynsåtgärder samt övervakning i realtid av exponering och risk, bland annat genom krav på verifieringskedjor för alla transaktioner på finansmarknaden.

Hävstångsgrad (leverage ratio)

53.  Europaparlamentet konstaterar, givet det finansiella systemets komplexitet, att konceptet om en enkel hävstångsgrad (”leverage ratio”) är en användbar, enkel och svårmanipulerbar spärr mot att överdrivna hävstångseffekter byggs upp och överdrivna risker tas. För att bli effektiv behöver dock en enhetlig hävstångsgrad vägas på ett sådant sätt att skillnaderna i kreditinstitutens affärsmodeller och riskprofiler fångas upp.

54.  Europaparlamentet anser att en sådan hävstångsgrad, för att bli effektiv, måste omfatta samtliga poster utanför balansräkningen och derivat, måste vara tydligt definierad, enkel och jämförbar internationellt och bör ta hänsyn till nettning i tillsynssyfte och de olika redovisningsstandarder som existerar internationellt.

55.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att en enkel hävstångsgrad ensam inte skulle ta tillräcklig hänsyn till risk och skulle straffa enheter som tillhandahåller traditionella banktjänster med låg risk (såsom privatmarknad, företagsmarknad, fastighetsfinansiering och banktransaktioner) eller ekonomier där företagssektorn främst finansieras genom banklån. Parlamentet betonar därför vikten av att tillsynsmyndigheter övervakar hävstångsförändringar och totala hävstångsnivåer eftersom betydande förändringar kan vara ett tecken på ökad risk. Parlamentet är också oroat att en enkel (odifferentierad) hävstångsgrad skulle kunna skapa oönskade incitament att skifta finansiella tillgångar i riktning mot mer riskfyllda exponeringar.

56.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att ordentligt bedöma de hävstångsgradsalternativ som är tillämpliga för klass 1- och klass 2-kapital, med beaktande av särdragen inom EU:s banksektor.

57.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att utforska möjligheten att fastställa stoppgränser för verksamhetsgrenar, riskvägda tillgångar och portföljer. Parlamentet anser att måttet på tillgångar som antingen netto- eller bruttobelopp bör övervägas i detta sammanhang.

58.  Europaparlamentet ber vidare Baselkommittén och kommissionen att utforska proportionaliteten inom en enkel hävstångsgrad genom användning av tröskelvärden som utlöser tillsynsinsatser.

59.  Europaparlamentet noterar Baselkommitténs beslut att ha en övervakningsperiod under den andra pelaren med sikte på en övergång till behandling under den första pelaren. Kommissionen uppmanas att ta med en översynsklausul i lagstiftningsförslaget om CRD IV.

60.  Europaparlamentet noterar att hävstångsgraden är ett nödvändigt verktyg för att mäta bankernas totala exponering, men uppmanar kommissionen att utforma tillsynsverktyg som syftar till att effektivt begränsa en alltför hög hävstångseffekt (särskilt en alltför stor användning av kortsiktig finansiering och finansiering från andra banker).

61.  Europaparlamentet kräver ytterligare beaktande av alternativa former av hävstångsgrad inom den andra pelaren. Parlamentet påpekar att en hävstångsgrad till exempel skulle kunna ha en flexibel marginal och att tillsynsmyndigheter skulle ha möjlighet att agera om gränsen överskrids.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en hävstångsgrad inte leder till otillbörlig värdepapperisering av den typ som uppdagades genom finanskrisen, eller till substitut eller mindre krediter, särskilt för utlåning till den reala ekonomin (dessa är sannolika sätt för bankerna att minska sin hävstångsgrad).

Motpartsrisk

63.  Europaparlamentet efterlyser höjda standarder när det gäller stresstester, kontrolltester och korrelationsrisker samt bedömningar av långsiktiga sociala och miljömässiga risker av att företag och projekt erhåller banklån.

64.  Europaparlamentet uppmanar Baselkommittén och kommissionen att utforska alternativ för att bättre hantera risken för justering av kreditvärdet på grund av försämrad kreditkvalitet för bankers motparter.

65.  Europaparlamentet anser att kreditswappar (CDS) inte får användas för att kringgå kapitalkrav.

66.  Europaparlamentet begär att behandlingen av motpartsrisken ska vara riskproportionerlig och att kapitalkraven ska vara högre för transaktioner som inte clearas centralt än för transaktioner genom en central motpart (CCP), förutsatt att den centrala motparten uppfyller de höga krav som ska definieras i EU-lagstiftningen samtidigt som de beaktar standarder som fastställts på internationell nivå och med hänsyn till de potentiella kostnaderna för företagssektorn för att använda derivat som säkerhet för sin kommersiella verksamhet. Parlamentet efterlyser incitament för högsta standarder när det gäller bilateral clearing.

67.  Europaparlamentet understryker att krisen har visat att sammankopplingarna mellan finansinstitut är större än sammankopplingarna mellan finansinstitut och företag, och anser att kapitalkraven för motpartsrisken bör vara strängare för finansinstitutens exponeringar mot andra finansinstitut och även spegla denna risks dynamiska karaktär över tiden. Parlamentet betonar att noggrann övervakning av sammankopplingarna krävs för att upptäcka en koncentration av transaktioner mellan stora aktörer och sedan vidta tillsynsåtgärder beträffande motpartsrisken.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) Direktiv 2006/48/EG (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1) och direktiv 2006/49/EG (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201). (2) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97. (3) Basel II: Internationell konvergens avseende kapitalmätning och kapitalstandarder – ett reviderat regelverk – heltäckande version från juni 2006, http://www.bis.org/publ/bcbs128.htm. (4) Baselkommitténs rådgivande förslag om att stärka banksektorns motståndskraft, 17.12.2009, http://www.bis.org/press/p091217.htm. (5) Baselkommitténs rådgivande förslag om ett internationellt regelverk för mätning, normer och övervakning beträffande likviditetsrisk, 16.12.2009, http://www.biz.org/publ/bcbs165.htm. (6) Antagna texter, P7_TA(2010)0206. (7) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.