Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS): ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om genomförandet av denna: ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, som Europeiska rådet ställde sig bakom den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen, som Europeiska rådet ställde sig bakom den 25–26 mars 2010,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP),

–  med beaktande av slutsatserna om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och uttalandet med titeln ”ESFP – Tio år av utmaningar och möjligheter”, som antogs av rådet den 17 november 2009,

–  med beaktande av uttalandet om en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2008, och av uttalandet om kapacitetsuppbyggnad, som antogs av rådet den 11 december 2008,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser, som antogs av Europeiska rådet i Santa Maria de Feira den 20 juni 2000 och i Göteborg den 16 juni 2001, EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter, som även det antogs i Göteborg den 16 juni 2001, det civila kapacitetsmålet för 2008, som godkändes av Europeiska rådet den 17 december 2004, samt av det civila kapacitetsmålet för 2010, som godkändes av rådet den 19 november 2007,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser, som antogs av Europeiska rådet i Helsingfors den 11 december 1999 (kapacitetsmålet för 2003), och av kapacitetsmålet för 2010, som antogs av rådet den 17 maj 2004,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009 om att öka den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) säkerheten i Europeiska unionen och godkänna en CBRN-handlingsplan för EU,

–  med beaktande av rådets dokument av den 3 december 2008 med titeln ”Genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 – förstärkt genom FN:s säkerhetsråds resolution 1820 – inom ramen för ESFP”, samt av rådets dokument av den 14 september 2006 om integreringen av de mänskliga rättigheterna i ESFP-insatser,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om den jordbävning som nyligen drabbat Haiti, i vilken parlamentet efterlyser inrättandet av en räddningstjänststyrka för EU(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(2),

–  med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(3),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0308/2010).

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet påminner om att EU har åtagit sig att utarbeta och genomföra en gemensam politik och gemensamma insatser i syfte att bevara freden, förebygga konflikter, stärka återuppbyggnaden efter konflikter och den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan, befästa och stödja demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga principerna samt att undsätta människor som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor.

2.  Inre och yttre säkerhet blir allt svårare att skilja från varandra, och Europaparlamentet påpekar att EU också bidrar till att trygga säkerheten för unionens egna medborgare genom att utveckla sina handlingsplaner och sin kapacitet för krishantering, konfliktförebyggande och fredsbyggande i överensstämmelse med målen ovan.

3.  Europaparlamentet understryker at EU, främst genom sin civila krishantering, ger ett tydligt bidrag till den globala säkerheten, vilket avspeglar EU:s grundläggande värden och principer.

4.  Europaparlamentet betonar att effektiva insatser för att bemöta dagens kriser och säkerhetshot, inklusive naturkatastrofer, ofta förutsätter att man måste kunna utnyttja såväl civil som militär kapacitet och kräver större samarbete mellan civila och militära aktörer. Parlamentet påminner om att utvecklingen av EU:s heltäckande strategi och dess kombinerade militära och civila krishanteringskapacitet har varit ett kännetecken för GSFP och utgör ett grundläggande mervärde för denna politik. Parlamentet påminner samtidigt om att GSFP bara är ett av många tillgängliga verktyg, och GSFP-uppdrag bör användas som ett led i en bredare EU-strategi.

5.  Europaparlamentet påminner om att det behövs en EU-vitbok om säkerhet och försvar. Denna vitbok bör basera sig på systematiska och rigorösa säkerhets- och försvarsmässiga översyner som genomförs av staterna i överensstämmelse med gemensamma kriterier och en gemensam tidtabell, och den bör tydligare ange unionens säkerhets- och försvarsmässiga mål och intressen i förhållande till tillgängliga medel och resurser. Parlamentet betonar att man i vitboken även bör ange på vilka områden och på vilka villkor större civil-militärt samarbete är önskvärt för att medverka till uppnåendet av dessa mål. Parlamentet anser att EU:s vitbok uttryckligen bör kartlägga möjligheterna till sammanslagning av resurser på EU-nivå och till nationell specialisering och kapacitetsharmonisering, så att betydande stordriftsfördelar uppnås.

Bättre civil-militär samordning

6.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten ytterligare bör bidra till utvecklingen av en verkligt heltäckande EU-strategi för civila och militära insatser vad avser krishantering samt konfliktförebyggande och fredsskapande insatser, samt förse EU med de strukturer, den personal och de ekonomiska medel som behövs för att unionen ska kunna ta sitt globala ansvar i överensstämmelse med FN-stadgan.

7.  Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom att GSFP-strukturer, däribland direktoratet för krishantering och planering, den civila planerings- och ledningskapaciteten, EU:s militära stab samt lägescentralen, överförs till utrikestjänsten och direkt underställs vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Parlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens löfte om att se till att dessa strukturer samarbetar nära och i synergi med berörda kommissionsenheter som överförts till utrikestjänsten och som ansvarar för planering och programplanering av krishantering samt konfliktförebyggande och fredsskapande insatser. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att se till att dessa enheter är jämbördiga med GSFP-strukturerna. Parlamentet betonar att ingen formell eller informell kontroll inom ramen för GSFP-strukturerna av planering och programplanering avseende åtgärder som finansierats genom stabilitetsinstrumentet kan godkännas och insisterar på att de kommissionsstrukturer som överförs inte får avvecklas.

8.  Med tanke på utvecklingen av EU:s heltäckande strategi stöder Europaparlamentet också ett nära samarbete mellan utrikestjänsten och alla berörda enheter som blir kvar i kommissionen, i synnerhet de som handhar frågor kring utveckling, humanitärt bistånd, civilskydd och folkhälsa. Parlamentet betonar vikten av direkta förbindelser mellan utrikestjänstens och GSFP:s organ, dvs. Europeiska försvarsbyrån, ISS, Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (Esfa) och EU:s satellitcentrum.

9.  Europaparlamentet påpekar att kommissionens övervaknings- och informationscentrum har en roll att spela för att underlätta katastrofhjälpssamordningen inom ramen för räddningstjänstmekanismen, och betonar vikten av att vice ordföranden/den höga representanten i sin egenskap av vice ordförande för kommissionen garanterar ett nära samarbete mellan detta centrum och utrikestjänsten. Parlamentet efterlyser bättre samordning av militära resurser i samband med katastrofhjälp, särskilt lufttransportkapaciteten, på grundval av erfarenheterna från Haiti och med hänsyn till katastrofhjälpinsatsernas övervägande civila karaktär, och begär att dessa resurser snabbare ska kunna sättas in. Parlamentet upprepar sin begäran om att räddningstjänstmekanismen ytterligare bör förbättras genom upprättande av en frivillig beredskapsreserv med resurser från medlemsstaterna som omedelbart kan sättas in i samband med katastrofinsatser. Parlamentet föreslår att dessa resurser samordnas och sätts in inom ramen för EU:s räddningstjänststyrka i syfte att göra EU-insatserna mer synliga. Parlamentet påminner samtidigt om medlemsstaternas enskilda ansvar för civilskydd och katastrofbekämpning.

10.  Europaparlamentet förespråkar också en bättre samordning mellan medlemsstaternas humanitära organ och GD ECHO i samband med hjälpinsatser efter naturkatastrofer och andra katastrofer.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast fatta de nödvändiga besluten för att sätta i kraft den bestämmelse om ömsesidigt stöd som fastställs i artikel 42.7 i EU-fördraget och den solidaritetsklausul som anges i artikel 222 i EUF-fördraget, som bör avspegla EU:s samlade strategi och bygga på civil-militära resurser.

12.  Europaparlamentet påminner om den lyckade utvecklingen av det fredsbyggande partnerskapet mellan kommissionen och icke-statliga organisationer. Parlamentet påminner också om att ett gott samarbete mellan icke-statliga organisationer inom det civila samhället och den framtida Europeiska utrikestjänsten är av central betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla samarbetet med icke-statliga organisationer och främja användningen av icke-statliga aktörer i unionens insatser för förebyggande och hantering av konflikter, bland annat genom att inbegripa dem i EU:s utbildningsinsatser.

Strategisk nivå

13.  På den politisk-strategiska nivån välkomnar Europaparlamentet att civila och militära inslag har införlivats i direktoratet för krishantering och planering. Detta är ett steg i rätt riktning. Parlamentet betonar dock att man måste hitta en lämplig balans mellan den civila och den militära kapaciteten för strategisk planering, inte bara antalsmässigt, utan även när det gäller rangordningen, så att man till fullo drar nytta av de samverkansvinster som kan uppnås. Parlamentet understryker samtidigt behovet av att respektera skillnaderna mellan de civila och militära rollerna och deras särskilda målsättningar och i varje enskilt fall säkerställa att en lämplig sammansättning av personalresurser avsätts till varje enskild insats.

14.  Europaparlamentet uppmanar i synnerhet vice ordföranden/den höga representanten att ta itu med personalbristen när det gäller experter på planering av civila insatser och utveckling av de civila resurserna och att se till att direktoratet för krishantering och planering har tillräckligt många experter på alla prioriterade områden för civil kapacitet, det vill säga polis, rättsväsen, civil förvaltning, civilskydd och övervakning, samt inom området för mänskliga rättigheter.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att rutinmässigt utveckla en gemensam situationsmedvetenhet för alla EU-aktörer (utrikestjänsten såväl som alla berörda enheter från kommissionen: GD DEV, GD ECHO och GD SANCO, med stöd av varje enskild enhets krisbedömningskapacitet). Denna situationsmedvetenhet bör avspeglas i alla EU:s region- och landstrategidokument. Parlamentet betonar att de omformade EU-delegationerna har en central roll i denna process.

16.  Europaparlamentet vill att ordförandena för EU:s delegationer och/eller EU:s särskilda representanter i krisområden ska få en viktigare roll i de civil-militära samordningsinsatserna, bland annat för att skärpa den politiska tillsynen över läget i området.

Operativ nivå

17.  På nivån för operativ planering vill Europaparlamentet se en betydande förstärkning av den civila planeringskapaciteten så att den motsvarar ambitionerna för de civila GSFP-uppdragen, genom att den civila planerings- och ledningskapaciteten får en utökad personalstyrka och genom en bättre uppgiftsfördelning mellan de strategiska och operativa nivåerna. Parlamentet betonar att denna uppgiftsfördelning måste baseras på en balanserad och heltäckande personalstrategi. Mot bakgrund av ansvarsområdena för den civila operationschefen anser parlamentet att denna befattning bör läggas på en lämplig nivå (dvs. högre) i utrikestjänstens hierarki.

18.  Europaparlamentet upprepar att det bör inrättas ett permanent operativt högkvarter för EU med ansvar för den operativa planeringen och genomförandet av EU:s militära insatser, så att man överger det nuvarande systemet där ett av de sju tillgängliga högkvarteren väljs ut från fall till fall. Parlamentet betonar att en sådan förändring skulle säkra en sammanhållen kommandostruktur och i hög grad öka EU:s förmåga till snabba och enhetliga reaktioner i krislägen (framför allt genom att EU:s institutionella minne stärks), och kostnaderna skulle minska.

19.  Europaparlamentet anser att det operativa högkvarteret bör placeras jämsides med den civila planerings- och ledningskapaciteten, så att man drar största möjliga nytta av den civil-militära samordningen och bland annat slår ihop vissa funktioner, samt bättre främjar bästa praxis bland de ansvariga för EU:s planeringsarbete. Parlamentet föreslår att det operativa högkvarteret och den civila planerings- och ledningskapaciteten eventuellt skulle kunna gå samman i ett gemensamt ”krishanteringshögkvarter” för EU, som skulle ansvara för den operativa planeringen och genomförandet av EU:s alla civila uppdrag, militära insatser och uppdrag för reform av säkerhetssektorn.

20.  Europaparlamentet betonar dock att man måste ta vederbörlig hänsyn till skillnaderna mellan den civila och militära planeringen och att de åtskilda kommandostrukturerna måste behållas, med en civil operationschef och en militär operationschef som behåller sina egna befogenheter och åtnjuter samma hierarkiska status inom utrikestjänsten.

Uppbyggnad av EU:s civila och militära kapacitet

21.  Europaparlamentet pekar på de åtaganden som medlemsstaterna har gjort när det gäller utvecklingen av både militär och civil krishanteringskapacitet, redan under Europeiska rådets möten i Helsingfors och Santa Maria de Feira men också i uttalandet från december 2008 om kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och vice ordföranden/den höga representanten att se till att dessa åtaganden uppfylls korrekt, så att den påtagliga klyftan mellan den befintliga operativa kapaciteten och de uttalade politiska målen kan överbryggas.

22.  När det gäller uppföljningen av kapacitetsmålen 2010 uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att koncentrera sig på konkreta resultat i fråga om kapaciteten och att fokusera på områden där civil-militära synergieffekter kan uppnås, särskilt de områden som redan kartlagts, så att verkliga framsteg görs så snart som möjligt. Parlamentet betonar att kapacitetsutvecklingen måste styras av specifika krav för GSFP-insatser. Parlamentet välkomnar den övergripande processen för utveckling av militär kapacitet inom ramen för Europeiska förvarsbyrån. Parlamentet manar till fortsatt diskussion om hur man ska samordna de båda kapacitetsutvecklingsprocesserna under de militära och civila kapacitetsmålen.

23.  Europaparlamentet välkomnar de tidigare och nuvarande roterande rådsordförandeskapens ansträngningar för att inleda en process som syftar till att klargöra karaktären och omfattningen av det permanent strukturerade samarbete som fastställs i artikel 42.6 i EU-fördraget. Rådet uppmanas att så fort som möjligt presentera en tydlig överenskommelse om det permanent strukturerade samarbetet med hänsyn till den civil-militära karaktären av EU:s övergripande strategi och att lägga fram konkreta förslag på hur det permanent strukturerade samarbetet kan inledas mot bakgrund av den aktuella finanskrisen och nedskärningarna i de nationella försvarsbudgetarna inom EU:s medlemsstater.

Bemanning av uppdrag

24.  I ljuset av de politiska åtaganden som gjorts uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att snarast ta itu med den kroniska bristen på civil personal inom GSFP-uppdrag, särskilt Eulex Kosovo och Eupol Afghanistan, i synnerhet genom att intensifiera arbetet med att upprätta nationella strategier som kan underlätta utplaceringen av civil personal inom uppdragen. Som en del av dessa strategier bör behöriga nationella myndigheter, till exempel inrikes- och justitieministerier, i nära samarbete med försvarsministerierna inta ett mer strukturerat förhållningssätt till uppgiften att fastställa lämpliga villkor för deltagandet av civil personal i GSFP-uppdrag, särskilt när det gäller karriärmöjligheter och lönenivåer.

25.  Här uppmanar också Europaparlamentet medlemsstaterna att särskilt se till att deltagande i GSFP-uppdrag ses som en viktig merit inom de nationella polis- och rättsväsendena och att de enheter som sänder ut civil personal till dessa uppdrag får lämplig kompensation för de tillfälliga luckorna i personalstyrkan. Rådet bör se till att dagtraktamentena för personal inom GSFP-uppdrag anpassas till omständigheterna för det aktuella uppdraget.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av överensstämmelse med bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som kräver en jämn könsfördelning i samband med anställning och utbildning till alla uppdrag och en fokusering på jämställdhet inom alla de insatser som genomförs. Ett lämpligt antal kvinnor i civila och militära uppdrag är en grundförutsättning för att dessa uppdrag ska bli framgångsrika, oavsett om det är fråga om fredsskapande insatser, katastrofhjälpinsatser eller diplomatisk medling av konflikter, som ett medel för att säkerställa att kvinnors behov, rättigheter och intressen tillgodoses på lämpligt sätt, och för att se till att kvinnorna görs delaktiga i insatsens aktioner och mål. Parlamentet erinrar om att EU:s medlemsstater måste ta fram nationella handlingsplaner för att säkerställa förenligheten med resolution 1325.

Utbildning

27.  Europaparlamentet understryker att lämplig uppdragsförberedande utbildning måste ges. Inom ramen för denna kan civil personal delta i militära övningar, inbegripet beredskapsövningar, och militär personal delta i civila utbildningar och/eller övningar. Parlamentet rekommenderar starkt att medlemsstaterna behåller tjänstgöringslistor över insatsberedd civil personal med relevant kompetens, framför allt sådan som utbildats för uppdrag som genomförs sida vid sida med militära styrkor. Parlamentet ser positivt på den praxis som råder i vissa medlemsstater, där man har ett särskilt utsett centralt organ med ansvar för rekrytering och utbildning av all insatsberedd civil personal.

28.  Europaparlamentet stöder rådets utarbetande av programvaran Goalkeeper som ska underlätta rekrytering och utbildning av personal för civila uppdrag.

29.  Europaparlamentet erinrar om European Group on Training (EGT), som har finansierats av kommissionen, och betonar att en av lärdomarna som dragits i samband med EGT är att investeringar i utbildning måste kopplas till faktiska insatser. Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen lägger stor vikt vid att säkerställa att målgruppen för det kommande civila utbildningsprojekt som ska finansieras av stabilitetsinstrumentet blir experter som redan valts ut för utplacering inom framtida uppdrag.

30.  Europaparlamentet betonar att Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (Esfa) bör, i linje med rådets rekommendationer från 2008, spela en större roll på området kapacitetsuppbyggnad och utbildning inom effektiv krishantering, mot bakgrund av inrättandet av utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar rådet att ge Efsa bättre möjligheter att bedriva utbildning och större personalresurser, bland annat genom ett permanent säte för akademin, så att civil och militär personal från medlemsstaterna och EU-institutionerna kan garanteras hållbar utbildning på strategisk, operativ och taktisk nivå. Parlamentet efterlyser stipendier för unga utexaminerade som är villiga att specialisera sig på områden där det finns ett behov.

31.  Mot bakgrund av inrättandet av utrikestjänsten efterlyser Europaparlamentet förberedande åtgärder i syfte att utveckla och erbjuda utbildning på området för medling och dialog, i linje med konceptet om förstärkning av EU:s medlings- och dialogkapacitet, som antogs av rådet 2009.

Snabb finansiering

32.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare insatser för att påskynda tillhandahållandet av finansiering för civila uppdrag och för att förenkla beslutsfattandet och formerna för genomförandet. Parlamentet betonar att berörda enheter på kommissionen måste ha ett nära och jämbördigt samarbete med krishanteringsstrukturerna inom utrikestjänsten, så att civila uppdrag snabbt kan få uppstartsfinansiering. För att insyn och ansvarsutkrävande ska kunna garanteras efterlyser parlamentet en budgetpost för varje GSFP-uppdrag.

33.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast vidta lämpliga åtgärder för att inrätta den startfond som avses i artikel 41 i EU-fördraget, efter att först ha hört parlamentet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att regelbundet förse parlamentet med en lägesrapport när fonden väl har inrättats.

Krishanteringsverktyg

34.  Europaparlamentet ser positivt på utvecklingen av integrerade polisenheter, det vill säga robusta, snabbt insatsberedda, flexibla och interoperabla styrkor som kan utföra verkställande uppgifter inom brottsbekämpning och som även under vissa omständigheter kan sättas in som en del av en militär insats under militärt befäl. Parlamentet konstaterar att detta koncept med framgång har prövats i Bosnien och Hercegovina som en del av Eufor Althea, och i Kosovo inom Eulex Kosovo. Parlamentet lyfter fram behovet av dessa enheter, som är särskilt väl lämpade för insatser i instabila lägen och i synnerhet under en övergång från militärt till civilt befäl. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att satsa på utvecklingen av sådan kapacitet.

35.  I detta sammanhang stöder Europaparlamentet till fullo användningen av den europeiska gendarmeristyrkan, som kan placeras under militärt eller civilt befäl och ger kapacitet för snabba polisinsatser i form av expeditionsstyrkor. Detta är ett ytterst användbart verktyg för en lång rad effektiva krishanteringsoperationer, däribland uppdrag för stabilisering efter katastrofer. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater som har polisstyrkor med militär status att ansluta sig till initiativet.

36.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med expertpoolen för de civila insatsgrupperna i syfte att utveckla en kapacitet för snabba bedömningar, men betonar att dessa förteckningar behöver utvidgas ytterligare. Parlamentet betonar att det är viktigt att man kan göra tidiga bedömningar och samla in fakta för att säkerställa att EU kan reagera på kriser med de lämpligaste tillgängliga medlen.

37.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att EU, i händelse av en kris, snabbt kan sätta in sektorsövergripande grupper under krisens första timmar. Dessa grupper bör bestå av civila, militära och civil-militära experter från utrikestjänsten och kommissionen.

38.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen att presentera en gemensam syn på de nya GSFP-uppdragen i enlighet med artikel 43 i EU-fördraget och ange hur de ska hanteras i det etablerade civil-militära samarbetet. Parlamentet uppmuntrar dem i detta sammanhang att påskynda inrättandet av en expertpool för reform av säkerhetssektorn, så att EU:s kapacitet på detta område utökas.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja de befintliga verktygen optimalt och att inrätta mekanismer för konsekvensbedömningar innan man sätter upp nya ambitiösa mål.

40.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s stridsgrupper är ett lämpligt verktyg för krishanteringsoperationer. Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att öka deras användbarhet och flexibilitet. Parlamentet vill också att de ska bli mer användbara för civil-militära insatser för humanitär hjälp, i full överensstämmelse med de reviderade Osloriktlinjerna för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofhjälp.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att komma överens om att antingen utvidga begreppet gemensamma kostnader för användning av stridsgrupperna (kostnader som ska finansieras genom Athenamekanismen) eller att gemensamt finansiera samtliga kostnader för krishanteringsoperationer som genomförs av stridsgrupperna. Parlamentet anser att en sådan överenskommelse är nödvändig för att användningen av stridsgrupperna ska bli politiskt och ekonomiskt acceptabel och för att inte de medlemsstater som har beredskapen ska drabbas oproportionerligt hårt i ett ansträngt budgetläge. Parlamentet erinrar om att rådet i november 2009 uppmanade sitt generalsekretariat att utarbeta förslag till finansiering av militära operationer för diskussion på hög nivå under 2010, men hittills har inga framsteg noterats.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta stridsgrupperna som långsiktiga partnerskap och att inte upplösa dem efter att beredskapsperioden är över, så att de resurser som satsats på dem inte går till spillo. Parlamentet begär att de utbildas i att operera sida vid sida med civila insatsgrupper och föreslår att de till och med skulle kunna omfatta civila enheter eller experter inom sina strukturer, i synnerhet integrerade polisenheter.

Tillhandahållande av medel för heltäckande krishantering

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att titta mer på hur man kan utveckla dubbla användningsområden för civila uppdrag och militära insatser inom GSFP, särskilt transportkapacitet, garantera samverkan mellan utbildning och praktik, bättre utnyttja befintliga strategier och befintlig kapacitet samt länka samman de civila och militära kapacitetsuppbyggnadsprocesserna där så är lämpligt.

Forskning och teknik

44.  Europaparlamentet betonar att EU:s militära och civila personal i allt högre utsträckning kommer att verka sida vid sida och till stor del är utsatta för samma hot, såsom improviserade sprängladdningar, och de behöver likvärdig kapacitet på områden som strategiska och taktiska transporter, logistikstöd, kommunikationssystem och system för insamling och utvärdering av underrättelser, medicinskt stöd, säkerhet och skydd av styrkorna, användning av rymdkapacitet samt obemannade fordon.

45.  Därför lyfter Europaparlamentet fram behovet av att samordna och stimulera investeringar i teknik och kapacitet med dubbla användningsområden, så att man snabbt täpper till kapacitetsluckor samtidigt som man undviker onödigt dubbelarbete och därmed uppnår samordningsvinster och stödjer standardisering. Parlamentet erinrar om den viktiga roll Europeiska försvarsbyrån bör spela i detta sammanhang, dvs. i arbetet med att kartlägga kapacitetsbehoven och fastställa hur sådan kapacitet ska delas, samlas eller uppnås bland unionens medlemsstater i syfte att tillhandahålla insatsberedda resurser och se till att GSFP-operationerna genomförs på ett framgångsrikt och säkert sätt.

46.  I detta sammanhang stöder Europaparlamentet inrättandet av den europeiska samarbetsramen för säkerhets- och försvarsforskning, som ska säkra komplementaritet och samverkansvinster mellan investeringar i försvarsrelaterad forskning och teknik samt investeringar i forskning för civil säkerhet av kommissionen inom det sjunde ramprogrammet, till exempel på områden som situationsmedvetenhet, obemannade luftfartyg, övervakning till sjöss, avvärjande av improviserade sprängladdningar, upptäckt av och skydd mot CBRNE, kommunikation, underrättelseverksamhet, utvärdering och överföring av data samt it-säkerhet.

47.  Europaparlamentet konstaterar dock att detta samarbete inte bör överskrida vad som är nödvändigt för ett civil-militärt samarbete med syfte att bevara freden, förebygga konflikter, stärka den internationella säkerheten, hantera kriser och ge humanitärt bistånd.

48.  Europaparlamentet välkomnar den öppna debatten mellan EU:s försvarsministrar vid deras informella möte i Gent den 23–24 september 2010 om den europeiska försvarsforskningen, liksom deras bedömning av Europeiska försvarsbyråns roll enligt artikel 42.3 i EU-fördraget.

Snabbt ställa utrustning till förfogande

49.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare insatser som kan säkerställa att all utrustning som behövs för en snabb krishantering, såväl civil som militär, lätt finns tillgänglig. Parlamentet välkomnar det pågående arbetet med ett inventeringssystem för civila GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att genomföra en omfattande kostnads-nyttoanalys för att hitta optimala lösningar för varje typ av utrustning som behövs. Beroende på typen av utrustning behövs rätt kombination av lagerhållning på EU-nivå, ramavtal och virtuella lager med utrustning som ägs av medlemsstaterna.

50.  Här välkomnar Europaparlamentet det tillfälliga lager med civil utrustning som inrättats i Bosnien och Hercegovina och efterlyser snara framsteg i inrättandet av ett permanent lager, så att EU blir bättre förberett för civil krishantering.

Multinationellt samarbete

51.  Europaparlamentet efterlyser vidare framsteg på området för gemensamt utnyttjande och utbyte av resurser som ett kostnadseffektivt sätt att öka kapaciteten – desto viktigare i tider av budgetåtstramningar. Parlamentet välkomnar särskilt initiativ avsedda att täppa till luckor i kapaciteten för strategiska flygtransporter, som det europeiska flygtransportkommandot (EATC), som ett antal medlemsstater inrättat, liksom initiativet till en europeisk transportflygflotta. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att följa Europeiska försvarsbyråns rekommendationer och påskynda arbetet med att kartlägga andra områden där principerna om gemensamt utnyttjande och utbyte kan tillämpas, däribland området för stöd till utbildning och uppdrag. I detta sammanhang välkomnar parlamentet förslaget om att upprätta en multinationell helikopterenhet inom ramen för EATC. Denna enhet bör kunna användas till både civila och militära uppgifter.

Partnerskap
EU–FN

52.  Europaparlamentet påminner om att FN:s säkerhetsråd har det primära ansvaret för att upprätthålla fred och säkerhet på det internationella planet. Därför betonar parlamentet att det behövs ett nära samarbete mellan EU och FN på området civil och militär krishantering, framför allt när det gäller humanitära hjälpinsatser där FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) har den ledande rollen. Detta samarbete måste särskilt stärkas på platser där den ena organisationen ska ta över ansvaret från den andra, något som inte minst de blandade erfarenheterna från Kosovo visat.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tillräckliga bidrag till FN:s uppdrag och att ge dem på ett samordnat sätt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att vidare undersöka hur EU som helhet bättre kan bidra till FN-ledda insatser, till exempel genom att lansera ”överbryggande” EU-snabbinsatser eller EU-insatser utanför operationsområdet, eller genom att EU deltar som en aktör inom ett större FN-uppdrag.

54.  Europaparlamentet efterlyser bättre tillsyn över EU:s stöd som genomförs genom FN:s organisationer, i enlighet med revisionsrättens specialrapport nr 15/2009.

EU–Nato

55.  Europaparlamentet påpekar att eftersom 21 av de 28 Natomedlemmarna är medlemsstater i EU är det mycket viktigt att EU och Nato har ett nära samarbete för att man på så sätt ska kunna undvika dubbelarbete i fråga om militär kapacitet när de båda organisationerna verkar på samma scen. Detta bör dock ske utan att det påverkar principen om självständigt beslutsfattande och med full respekt för neutralitetsstatusen hos vissa EU-medlemsstater. Parlamentet upprepar det brådskande behovet av en lösning på de bakomliggande politiska problem som är en black om foten för samarbetet mellan EU och Nato, och efterlyser en förbättring av Berlin Plus-arrangemangen för att båda organisationerna effektivt ska kunna ingripa i nuvarande och framtida kriser.

56.  Europaparlamentet framhåller behovet av att garantera Natoländer som inte är med i EU och EU-länder som inte är med i Nato samma grad av insyn och delaktighet i samband med gemensamma insatser, vilket även påpekas i kapitel tre i Natos 2020-rapport (Albrightrapporten).

57.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som är medlemmar av Nato att se till att Natos nya strategiska koncept inte leder till onödigt dubbelarbete inom området för civil kapacitet, eftersom detta skulle innebära en ytterligare ansträngning av redan knappa resurser. Parlamentet är övertygat om att Nato hellre borde kunna förlita sig på den civila kapaciteten hos andra internationella organisationer såsom EU och FN.

58.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för tätare samarbete mellan EU och Nato kring kapacitetsutvecklingen, liksom för överensstämmelse med Natos normer så långt det är möjligt. Parlamentet vill se ytterligare framsteg i de gemensamma ansträngningarna för att åtgärda bristen på transporthelikoptrar. Parlamentet välkomnar initiativ för samordning mellan EU:s och Natos arbete mot CBRN-katastrofer, improviserade sprängladdningar och med att ge medicinskt stöd, eftersom dessa verksamhetsområden är relevanta för såväl civila som militära uppdrag.

EU–OSSE–Afrikanska unionen

59.  Europaparlamentet framhåller behovet av närmare samarbete mellan EU, OSSE och AU inom deras särskilda operativa områden, med förbättrade system för tidig varning och utbyte av bästa praxis och av expertis i krishantering.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling samt FN:s generalsekreterare och Natos generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0015. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0061. (3) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30.