Europaparlamentets beslut av den 6 maj 2010 om Europeiska rådets förslag att inte sammankalla något konvent för en översyn av fördragen när det gäller övergångsbestämmelser avseende Europaparlamentets sammansättning (17196/2009 – C7-0002/2010 – 2009/0814(NLE))

P7_TA(2010)0147 A7-0116/2010

(Godkännandeförfarandet)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandes skrivelse till Europaparlamentets talman av den 18 december 2009 angående ändring av protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser (17196/2009),

–   med beaktande av Europeiska rådets begäran om parlamentets godkännande i enlighet med artikel 48.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (C7-0002/2010),

–   med beaktande av protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, fogat till Lissabonfördraget,

–   med beaktande av artikel 14.3 i EU-fördraget,

–   med beaktande av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlament av den 20 september 1976 ,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten den 11–12 december 2008, den 18–19 juni 2009 och den 10–11 december 2009,

–   med beaktande av artiklarna 74 a och 81.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0116/2010), och av följande skäl:

A.  Mellan den 22 februari 2002 och den 18 juli 2003 hölls ett konvent som utmynnade i ett förslag till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. På det stora hela går själva sakinnehållet i detta förslag igen i Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009.

B.  Vidare hölls mellan den 17 december 1999 och den 2 oktober 2000 ett konvent som hade i uppgift att utarbeta en stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen.

C.  Dessa båda konvent, där företrädare för de nationella parlamenten, Europaparlamentet, de nationella regeringarna och kommissionen för första gången träffades för att ta fram ett gemensamt utkast för EU, utgjorde ett viktigt steg på vägen mot beslutsmekanismer på EU-nivå som på samma gång är mer demokratiska och effektivare.

D.  Konventen sammankallades för att behandla viktiga frågor som rör EU:s framtid; dels reformer av EU:s institutionsstruktur, dels utformningen av en text om de principer och grundläggande rättigheter som utgör den gemensamma grunden för EU:s invånare.

E.  Enligt artikel 48.3 första stycket i EU-fördraget ska Europeiska rådet höra Europaparlamentet angående översynen av den del av protokoll nr 36 till Lissabonfördraget som handlar om övergångsbestämmelserna avseende Europaparlamentets sammansättning.

F.  Europeiska rådet förordade inte att något konvent skulle sammankallas, utan att ändringen av protokollet skulle antas inom ramen för en regeringskonferens.

G.  Mot bakgrund av vad som förekommit tidigare ter det sig inte nödvändigt att sammankalla ett konvent för godkännande av en ändring – av tillfällig och begränsad karaktär – av de bestämmelser som föreskrivs i EU-fördraget avseende Europaparlamentets sammansättning.

1.  Europaparlamentet godkänner att Europeiska rådet ändrar protokoll nr 36 inom ramen för en regeringskonferens, utan att sammankalla något konvent.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om utkastet till protokoll om ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser rörande Europaparlamentets sammansättning under återstoden av valperioden 2009–2014: Europaparlamentets yttrande (artikel 48.3 i EU-fördraget) (17196/2009 – C7-0001/2010 – 2009/0813(NLE))

P7_TA(2010)0148 A7-0115/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av skrivelsen från Europeiska rådets ordförande till Europaparlamentets talman av den 18 december 2009 om ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser (rådets dokument 17196/2009),

–   med beaktande av artikel 48.3 första stycket i fördraget om Europeiska unionen, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört parlamentet (C7-0001/2010),

–   med beaktande av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser, som fogats till Lissabonfördraget,

–   med beaktande av artikel 14.2 och 14.3 i EU-fördraget,

–   med beaktande av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (nedan kallad ”akten från 1976)”,

–   med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om Europaparlamentets sammansättning(1),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten den 11–12 december 2008, 18–19 juni 2009 och 10–11 december 2009,

–   med beaktande av artiklarna 11.4 och 74 a i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0115/2010), och av följande skäl:

A.  I artikel 14.2 i EU-fördraget i dess lydelse till följd av Lissabonfördraget föreskrivs att Europeiska rådet, på Europaparlamentets initiativ och med dess godkännande, med enhällighet ska anta ett beslut om Europaparlamentets sammansättning.

B.  Inför Lissabonfördragets ikraftträdande, och i kraft av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som fogats till detta fördrag, lade Europaparlamentet den 11 oktober 2007 i sin ovan nämnda resolution på grundval av betänkandet av Lamassoure-Severin fram ett förslag till Europeiska rådets beslut om Europaparlamentets sammansättning.

C.  När Lissabonfördraget undertecknades hade Europeiska rådet ännu inte antagit något formellt beslut om Europaparlamentets sammansättning, men det hade signalerat sitt stöd för förslaget i ovan nämnda resolution efter att ha ökat antalet ledamöter av Europaparlamentet till 751 i stället för de 750 som ursprungligen var tänkta.

D.  Enligt den överenskommelse som sålunda nåddes inom Europeiska rådet ökades antalet ledamöter med 15 i förhållande till Nicefördraget (från 736 till 751); 18 extra ledamotsplatser delades upp mellan 12 medlemsstater, medan Tyskland i kraft av taket enligt EU-fördraget miste 3 ledamotsplatser.

E.  Lissabonfördraget hade ännu inte trätt i kraft före valet till Europaparlamentet 2009, och därför genomfördes valet enligt bestämmelserna i Nicefördraget, så att parlamentet för närvarande har 736 ledamöter.

F.  Lissabonfördraget trädde till slut i kraft den 1 december 2009, och det är därför rimligt att de 18 extra ledamöterna från de 12 berörda medlemsstaterna så snart det är möjligt ska få tillträda sitt ämbete och att de medlemsstater som ledamöterna kommer från ska få åtnjuta den representation som de har rätt till.

G.  I enlighet med artikel 5 i akten från 1976 kan man inte avbryta en ledamots mandat under en valperiod, på så sätt att man skulle minska det aktuella antalet ledamöter av Europaparlamentet från Tyskland med tre.

H.  Det stora flertalet medlemsstater har redan utsett sina extra ledamöter i enlighet med sina respektive valsystem och i överensstämmelse med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18–19 juni 2009.

I.  Följaktligen ökar antalet ledamöter av Europaparlamentet under valperioden 2009–2014 till 754 till följd av de 18 extra ledamöternas tillträde, och detta överskridande av antalet 751 som föreskrivs i Lissabonfördraget nödvändiggör en ändring av primärrätten.

J.  Redan i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008 planerade man för att anta övergångsbestämmelser för att möjliggöra för extra ledamöter att tillträda under innevarande valperiod. I slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18–19 juni 2009 fastställdes villkoren för en tillfällig ökning av antalet ledamöter av Europaparlamentet.

K.  Europaparlamentet ändrade för sin del den 25 november 2009 sin arbetsordning för att göra det möjligt för de extra ledamöterna att tillträda som observatörer, i avvaktan på att åtgärder ska träda i kraft som ger dem status som ordinarie ledamöter.

L.  En av de viktigaste konstitutionella nyheterna i Lissabonfördraget är att inrätta konventet som en central funktion i det ordinarie förfarandet för fördragsöversyn.

1.  Europaparlamentet anser att den föreslagna ändring av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som Europeiska rådet begär direkt följer av de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget och därför utgör en övergångslösning som gör det möjligt för samtliga medlemsstater som har rätt till extra ledamöter att utse de berörda ledamöterna. Parlamentet håller med om att de 18 extra ledamöterna ska väljas för återstoden av valperioden 2009-2014. Parlamentet insisterar dock på att samtliga 18 ledamöter bör tillträda sitt ämbete vid parlamentet samtidigt för att inte rubba balansen mellan olika nationaliteter i kammaren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett pragmatiskt sätt och så snart som möjligt avsluta sina valförfaranden.

2.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte i tillräckligt god tid antagit åtgärder som skulle ha kunnat göra det möjligt för de extra ledamöterna att tillträda sitt ämbete redan i samband med Lissabonfördragets ikraftträdande och att en av de lösningar som föreslås i den begärda ändringen inte överensstämmer med andan i akten från 1976, där det anges att ledamöterna av Europaparlamentet ska väljas i direkta val och inte på indirekt sätt genom val i ett nationellt parlament.

3.  Icke desto mindre tillstyrker Europaparlamentet att en regeringskonferens sammankallas, förutsatt att denna endast behandlar exakt detta ämne, nämligen antagandet av övergångsbestämmelser rörande Europaparlamentets sammansättning under återstoden av valperioden 2009–2014, att dessa övergångsåtgärder är ett undantag som sammanhänger med de särskilda förutsättningarna för Lissabonfördragets ratificering och att de inte i något fall kommer att utgöra ett prejudikat inför framtiden.

4.  Europaparlamentet påminner om att de extra ledamöterna under tiden mellan godkännandet av ändringen av protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser och dess ikraftträdande har möjlighet att i enlighet med artikel 11.4 i parlamentets arbetsordning delta i parlamentets arbete som observatörer.

5.  Vidare påminner Europaparlamentet om att ett beslut om Europaparlamentets sammansättning under alla omständigheter måste antas av Europeiska rådet i god tid före utgången av innevarande valperiod och att parlamentet kommer att lägga fram ett initiativ i detta syfte i enlighet med artikel 14.2 i EU-fördraget.

6.  Europaparlamentet meddelar Europeiska rådet att det har för avsikt att inom kort utarbeta förslag om att fastställa de bestämmelser som behövs för att dess ledamöter ska kunna väljas genom allmänna direkta val i enlighet med ett enhetligt förfarande i samtliga medlemsstater och i enlighet med principer som är gemensamma för alla medlemsstater; parlamentet kommer att ta initiativ till en sådan valreform i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 223 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vidare insisterar parlamentet på att det ska sammankallas ett konvent som ägnar sig åt reformeringen av Europaparlamentet och som förbereder en översyn av fördragen.

7.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att verka för att upprätthålla Europeiska unionens sedan lång tid etablerade primärrätt, enligt vilken ledamöterna av Europaparlamentet väljs genom allmänna, direkta, fria och hemliga val.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 132.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om situationen i Kirgizistan

P7_TA(2010)0149 RC-B7-0246/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kirgizistan och Centralasien, särskilt resolutionen av den 12 maj 2005,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien,

–   med beaktande av de uttalanden som Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde den 7 och 8 april 2010 om situationen i Kirgizistan,

–   med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 26 april 2010,

–   med beaktande av EU:s uttalande i OSSE:s permanenta råd den 22 april 2010 om situationen i Kirgizistan,

–   med beaktande av EU:s strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien, som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007,

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kirgizistan, som trädde i kraft 1999,

–   med beaktande av Europeiska gemenskapens regionala strategidokument för bistånd till Centralasien för perioden 2007–2013,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Både Centralasiens befolkning och Europeiska unionen har intresse av att det görs framsteg mot stabilitet och ökad demokratisk och mänsklig utveckling, säkerhet och trygghet för människorna och hållbar tillväxt i regionen.

B.  Kirgizistan är medlem av OSSE och har därmed åtagit sig att respektera grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt att genomföra OSSE:s demokratiska normer.

C.  Kurmanbek Bakijev, som blev president i juli 2005 efter den så kallade tulpanrevolutionen, valdes förra året om för ytterligare en period i ett val som oberoende observatörer menade kännetecknades av omfattande valfusk. Efter att Bakijev till en början åtagit sig att verka demokratiskt förändrades hans styre och blev auktoritärt.

D.  Den 7 april 2010 ingrep kirgiziska trupper med skjutvapen, tårgas och chockgranater mot en grupp av demonstranter som hade samlats framför presidentbyggnaden i Bisjkek och sedan stormat regeringsbyggnaderna för att visa sitt missnöje över kraftigt höjda priser på el och värme. Ingripandet ledde till att över 80 människor dödades och mer än 500 skadades.

E.  President Bakijev tvingades fly från huvudstaden och hans plats övertogs av en provisorisk regering under ledning av oppositionsledaren Roza Otunbajeva som utfärdade en förordning om maktväxling och en order om att den kirgiziska författningen ska följas och parlamentet upplösas. Efter att ha försökt ställa upp villkoren för sin avgång, lämnade Bakijev landet och tog sig till Kazakstan en vecka efter upploppen genom en överenskommelse mellan Ryssland, Förenta staterna och Kazakstan.

F.  Förenta staterna och Ryssland har visat ett särskilt intresse för Kirgizistan på grund av landets strategiska läge nära Afghanistan och Ferganadalen, som utgör Centralasiens geografiska, politiska och ekonomiska centrum. Transitcentralen i Manas, som drivs av den amerikanska militären, spelar en nyckelroll i det nordliga distributionsnätet för försändelser till Nato-trupperna i Afghanistan, och även Ryssland har en viktig militärbas i Kirgizistan.

G.  Relationerna mellan EU och Centralasien spelar en viktig roll för att möta gemensamma utmaningar som till exempel energifrågor och kampen mot klimatförändringar, narkotikahandel eller terrorism.

H.  Den geopolitiska konkurrensen i regionen riskerar att få allvarliga negativa konsekvenser. I många avseenden överlappas dock denna konkurrens av de gemensamma intressen som finns i fråga om Afghanistan och utbredningen av radikal islamism, vilket skapar förutsättningar för att minska den geopolitiska konkurrensen och skapa enighet om behovet av förbättrade styrelseformer.

I.  EU måste alltid uppfylla sitt åtagande att integrera frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet i alla avtal med tredjeländer och främja demokratiska reformer genom att föra en konsekvent politik och därmed stärka sin trovärdighet som aktör i regionen.

J.  EU:s närvaro i Kirgizistan, i första hand som biståndsgivare, är av stor betydelse och gör att EU befinner sig i en god position att axla en mer betydelsefull roll när det gäller stöd till landet.

K.  Kommissionen och rådet ser för närvarande över strategin för Centralasien och utarbetar en rapport som ska läggas fram inför Europeiska rådets möte i juni.

1.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över situationen i Kirgizistan och uttrycker sitt deltagande med familjerna till de personer som föll offer för de tragiska händelserna.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att stoppa våldet, visa återhållsamhet och göra allt för att inleda en uppriktigt menad dialog i syfte att skapa stabilitet och nödvändiga förutsättningar för en fredlig återgång till en demokratisk konstitutionell ordning.

3.  Europaparlamentet framhåller att sammanhållna och stabila konstitutionella ramar utifrån ett institutionellt perspektiv är av avgörande betydelse för att förebygga framtida social oro och säkerställa en fredlig framtid för det kirgiziska folket. Parlamentet välkomnar därför den provisoriska regeringens samarbete med Venedigkommissionen.

4.  Europaparlamentet uppmärksammar den provisoriska regeringens första steg mot att återupprätta demokrati, i synnerhet planerna på att utarbeta en ny författning och korrigera Bakijevs reviderade version som lade alltför mycket makt i presidentens händer.

5.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang den provisoriska regeringens löfte att anordna en folkomröstning om den nya konstitutionen den 27 juni 2010 och hålla nya allmänna val den 10 oktober 2010 för att stärka demokratin och politisk ansvarighet. Parlamentet uppmanar den provisoriska regeringen att efterleva Kirgizistans internationella åtaganden och se till att valet blir fritt och rättvist.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete med den provisoriska regeringen för att undersöka och tillvarata alla möjligheter att främja goda styrelseformer, åstadkomma en oberoende ställning för rättsväsendet och andra av EU:s politiska mål i strategin för Centralasien och även göra det lättare för internationella finansinstitut att verka och bedriva verksamhet i landet.

7.  Europaparlamentet efterlyser en internationell FN-ledd utredning av händelserna för att fastställa ansvar och brister och bistå Kirgizistans rättsliga myndigheter, och uppmanar i detta sammanhang den provisoriska regeringen att begära hjälp av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att säkerställa att utredningen av händelserna den 6–7 april 2010 blir heltäckande, opartisk och trovärdig.

8.  Europaparlamentet påpekar att tulpanrevolutionen 2005 skapade stora förväntningar på demokratiska reformer i det kirgiziska samhället som sedan aldrig genomfördes. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att visa enighet och beslutsamhet och använda denna möjlighet för att finna vägar att bistå den provisoriska regeringen i Kirgizistan och hjälpa myndigheterna att fullfölja de demokratiska reformerna och förbättra människornas livskvalitet genom nationell utveckling och förstärkning av medborgarnas inflytande, i samarbete med alla berörda parter och det kirgiziska civila samhället.

9.  Europaparlamentet konstaterar att den stora bristen på resurser i Kirgizistan och landets sårbarhet gör det starkt beroende av stöd utifrån. Parlamentet noterar vidare att det i grannländerna råder stor brist på exempel på demokratiska, välfungerande styrelseformer och en positiv social utveckling. Parlamentet betonar i detta avseende att det internationella biståndet kommer att få en avgörande betydelse.

10.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingen i Kirgizistan både påverkar och påverkas av den regionala och internationella utvecklingen. Parlamentet är övertygat om att Rysslands, Förenta staternas och andra intressen i stor utsträckning överlappar varandra, i synnerhet i fråga om Afghanistan och utbredningen av radikal islamism i regionen, däribland Kirgizistan. Parlamentet anser att det därför bör vara möjligt att minska den geopolitiska konkurrensen och hitta synergier och att om man lyckas med detta skulle det i sin tur kunna ge vidare positiva effekter för de internationella förbindelserna och den internationella säkerheten.

11.  Europaparlamentet uppmanar den vice ordföranden/höga representantens särskilda representant för Centralasien att nära följa upp situationen, tillhandahålla bistånd och främja återupptagandet av en dialog mellan samtliga grupper i det kirgiziska samhället.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att snarast undersöka om förutsättningar finns eller kan skapas för ett nytt, omfattande och internationellt samordnat biståndsprogram för Kirgizistan, inte minst med beaktande av hur starkt det faktiska engagemanget för demokrati och korruptionsfri regeringsutövning hos den kirgiziska provisoriska regeringen förefaller vara. Parlamentet anser att EU, om man bedömer att villkoren är tillräckligt gynnsamma, bör ta initiativ till att arrangera en internationell givarkonferens för Kirgizistan.

13.  Europaparlamentet efterlyser en bred användning av stabilitetsinstrumentet och understryker att Kirgizistan måste få hjälp att lösa sina sociala och ekonomiska problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram förslag till omfördelning av anslag inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för att bidra till att garantera att EU:s insatser till följd av den nya situationen i Kirgizistan, både på kort och på medellång sikt, är tillräckligt omfattande. Parlamentet understryker att särskild prioritet bör ges till lösning av problemen på områdena utbildning, hälsa och vattenförsörjning.

14.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens bistånd måste främja insatser mot korruption, ökade anslag till utbildning och åtgärder för att höja levnadsstandarden för att skapa ett klimat som motverkar framväxten av extremism.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till den aktuella situationen undersöka om det är nödvändigt att skicka brådskande humanitärt bistånd.

16.  Europaparlamentet ser fram emot utvärderingen av de resultat som åstadkommits när det gäller genomförandet av EU:s strategi för regionen, och efterlyser insatser för att göra den mer trovärdig, konkret och konsekvent.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Kirgizistans provisoriska regering, FN:s generalsekreterare, OSSE:s generalsekreterare och Europarådets generalsekreterare.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om elbilar

P7_TA(2010)0150 B7-0261/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EU:s återhämtningsplan, särskilt initiativet för miljövänliga bilar från november 2008,

–   med beaktande av direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, som fastställer att andelen energi från förnybara energikällor ska motsvara minst 10 procent av användningen inom transportsektorn,

–   med beaktande av förordning (EG) nr 443/2009 om utsläppsnormer för nya personbilar,

–   med beaktande av handlingsplanen om rörlighet i städer av den 30 september 2009,

–   med beaktande av det informella rådsmötet i San Sebastián den 9 februari 2010,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” av den 3 mars 2010,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om en EU-strategi för rena och energieffektiva fordon av den 27 april 2010,

–   med beaktande av frågorna av den 16 februari 2010 till rådet och kommissionen om elbilar (O-0019/2010 – B7-0016/2010, O-0020/2010 – B7-0015/2010),

–   med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Klimatförändringarna, utsläppen av koldioxid och andra förorenande ämnen och de instabila bränslepriserna har lett till att batterierna och energilagringssystemen utvecklats tekniskt och till att medvetenheten på marknaden ökat om dessa frågor, vilket har skapat ett positivt klimat för en global utveckling av elbilar.

B.  Elbilen är en betydelsefull innovation med stor marknadspotential, framför allt på lång sikt, och förmågan att snabbt komma in på denna marknad, med produkter av hög kvalitet och utbredd standardisering, kommer att avgöra vem som blir marknadsledande.

C.  Elbilar bidrar till Europa 2020-strategins prioritering att utveckla en kunskaps- och innovationsbaserad ekonomi och att främja en resurseffektivare, miljövänligare och konkurrenskraftigare ekonomi.

D.  Vid det informella rådsmötet i San Sebastián den 9 februari 2010 kom EU:s konkurrensministrar överens med kommissionen om att EU måste driva en gemensam strategi för elbilar.

E.  Det finns flera politiska skäl till att förnya framdrivningssystemen (elektriska och hybrider), nämligen

F.  EU:s genomsnittliga energimix för elproduktion i EU gör elbilar och hybridfordon som kan laddas från elnätet till ett viktigt alternativ i den allmänna strategin för att minska koldioxidutsläppen och EU måste prioritera omläggningen till ett energieffektivt och hållbart transportsystem för att kunna uppnå målet om ett transportsystem som till stora delar inte är koldioxidbaserat till 2050.

G.  Det finns ett antal utmaningar som man måste ta itu med för att stödja en framgångsrik marknadsintroduktion av elbilar, framför allt

H.  Elbilar har en påvisad potential till lagringskapacitet, vilket gör det möjligt att i större utsträckning använda förnybara energikällor mot bakgrund av de fördelar som smarta nät erbjuder.

I.  I meddelandet om miljövänliga bilar nämns det kortfattat att industrin behöver ny kompetens vid omläggningen från konventionella bilar till elbilar. Ingenting sägs om hur omläggningen påverkar sysselsättningen. Det kommer att behövas ett samordnat angreppssätt för att ta itu med de utmaningar som de anställda i bilbranschen ställs inför.

J.  Flera länder och regioner har redan börjat anlägga laddningsinfrastruktur för elbilar.

K.  EU:s medlemsstater har börjat införa nationella stödprogram för elbilar inför deras introduktion på gemenskapsmarknaden.

L.  Näringslivet och forskningen i konkurrerande länder har fått betydande stöd och i EU bör man följa detta exempel.

M.  Översynen av EU:s politik för infrastrukturinvestering 2010 utgör ett ypperligt tillfälle att gå över till infrastrukturinvesteringar i renare avancerad teknik, särskilt smarta nät.

N.  I Europa erbjuder de många städerna och tätbebyggda områdena med hög befolkningstäthet lämpliga villkor för en snar lansering av elbilar och ger därmed de europeiska tillverkarna möjlighet att på ett tidigt stadium bli marknadsledande.

O.  Tillverkningen av elbilar kan bidra till ekonomisk återhämtning och säkerställa en långsiktig lönsamhet för den europeiska bilindustrin baserad på utsläppssnåla fordon.

1.  Europaparlamentet noterar att det spanska ordförandeskapet prioriterar utvecklingen av elbilar i kampen mot klimatförändringar och stöder beslutet från rådet (konkurrenskraft) att uppmana kommissionen att upprätta en handlingsplan för rena och energieffektiva fordon, bland annat för en förbättring av smarta nät. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en EU-strategi för rena och energieffektiva fordon av den 27 april 2010.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en inre marknad för elbilar och att garantera en effektiv samordning av strategier på EU-nivå, för att förhindra att omläggningen till ett transportsystem som inte är koldioxidbaserat får negativa sociala och sysselsättningsrelaterade konsekvenser och för att undvika oförenliga system och normer som inte är driftskompatibla.

3.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen av elbilar bör vara väl avvägd och ske inom ramen för en framtida hållbar strategi för rörlighet, där bl.a. färre olyckor, markanvändning, färre trafikstockningar och minskad sammanlagd energiförbrukning, sänkta koldioxidutsläpp, mindre buller och minskade gasformiga utsläpp är avgörande. Utvecklingen av eltransporter bör omfatta elbilar, elcyklar, spårvagnar, tåg osv.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta gemensamma åtgärder avseende följande:

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande beräkning av elbilars totala koldioxidutsläpp med beaktande av de förväntade förändringarna i elproduktions- och lagringskapaciteten fram till 2050.

6.  Europaparlamentet betonar att elbilar utgör ett tekniskt genombrott som kräver en integrerad strategi för innovation och teknisk utveckling med hjälp av tillfredsställande finansiering och främjande av forskning, utveckling och innovation inom allt fler viktiga områden, såsom batterier och infrastruktur (inbegripet integrering med kraftnät). Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de miljöinnovativa åtgärder som står till buds för tillverkarna, men är bekymrat över svårigheterna med att genomföra åtgärderna.

7.  Europaparlamentet påminner om slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 1 mars 2010 som hänvisade till kommissionens kommande förslag till en företagsorienterad europeisk forsknings- och innovationsplan som ska komplettera nationella innovationsstrategier, inbegripet främjande av verktyg och initiativ med stark potential, såsom ledande marknader och förkommersiell offentlig upphandling och bättre tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, genom bättre mobilisering av instrumenten för riskkapital.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att gradvis ersätta sina offentliga vagnparker med bränslefordon med elbilar och därmed stimulera efterfrågan genom offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att bygga ut infrastrukturen så snart som standarderna genomförts.

9.  Europaparlamentet påminner om att i enlighet med återhämtningsplanen stöder kommissionen i sitt initiativ för miljövänliga bilar utvecklingen av nya och hållbara former av vägtransporter, och elbilar är prioriterade.

10.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikter att fastställa en EU-standard senast 2011 för laddning av elbilar, vilket kommer att garantera driftskompabiliteten och infrastrukturens säkerhet, och ställer sig bakom fastställandet av tekniska standarder för laddningssystem, olika fordonskategorier inberäknat. Parlamentet uppmanar kommissionen att så långt som möjligt sträva efter internationella standarder och att se till att laddningsstandarderna uppmuntrar modern teknik, såsom smarta avgiftssystem och öppna kommunikationsstandarder, och att de är i överensstämmelse med uppdraget för konstruktionen av smarta mätare.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att standardiseringen kommer att möjliggöra ett enkelt godkännandeförfarande och bidra till att fordon med låga koldioxidutsläpp snabbare släpps ut på marknaden och vinner spridning, och att konkurrenskraften hos EU:s transportindustri därmed ökas genom lägre utvecklingskostnader för tillverkarna och genom vägtransporter med lägre koldioxidutsläpp.

12.  Europaparlamentet betonar att standardiseringen av elbilar, infrastruktur och laddningsmetoder inte får utgöra ett hinder för innovation för framför allt eltransporter och konventionella fordonsmotorer.

13.  Europaparlamentet efterlyser harmoniserade godkännandekrav för elbilar med särskilda hälso- och säkerhetskrav för både arbetstagare och slutanvändare och anser att kraven ska föras in i typgodkännandet för EU-fordon genom föreskrivande av FN-ECE:s förordning nr 100. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för kommissionens förslag till översyn av krockskyddskraven för elbilar och den uppmärksamhet som ägnas frågan om elbilars säkerhet för oskyddade trafikanter.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att senast 2010 lägga fram samordnade riktlinjer för incitament till köp av elbilar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att utarbeta ett lämpligt stimulanspaket för genomförandet av ett omfattande laddningsnät med harmoniserade eltransportmodeller.

15.  Europaparlamentet betonar att statliga stödpaket till företag ska vara kopplade till tydliga sociala, tekniska, ekonomiska och miljömässiga effektivitetskriterier och uppmanar kommissionen att göra en ändamålsenlig efterföljande utvärdering av sådant ekonomiskt stöd.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en europeisk branschstruktur möjlighet att hantera den sociala omvandlingen som hör till en transportpolitik med låga koldioxidutsläpp och att samordna förebyggande åtgärder för att säkerställa en hållbar återhämtning i bilindustrin och begränsa de sociala effekterna. Parlamentet kräver att alla berörda parter samarbetar och vidtar effektiva åtgärder för att föregripa ändringarna i bilbranschen och dess leveranskedja, bl.a. genom en återlansering av Cars 21-plattformen med den särskild arbetsgrupp för sociala frågor.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut använda sig av globaliseringsfonden och andra strukturfonder såsom den europeiska socialfonden för att ge incitament för omskolning och målinriktade utbildningsinsatser, och uppmanar till ytterligare omläggning av branschspecifik utbildning och läroanstalter för att tillgodose behoven av ny kompetens till följd av denna teknik.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta ett europeiskt råd för branschspecifik kompetens med målsättningen att skapa ett nätverk för medlemsstaternas nationella centrum för uppföljning och utvärdering av yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsfrågor.

19.  Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av en gemensam informations- och samordningsplattform för europeiska aktörer, projekt och initiativ och inrättandet av ett internationellt observationsorgan för eltransporter med inriktning på affärsmodeller, fordons- och laddningsteknik och integration med smarta elnät, som samlar de mest berörda aktörerna och initiativ från näringslivet eller politiska initiativ.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla den nödvändiga långsiktiga skattepolitiken så att den främjar energieffektiva rena bilar och uppmanar kommissionen att utarbeta en långsiktig gemensam vision om frågor såsom koldioxidrelaterade strategier som föregriper strukturförändringar till följd av övergången från konventionella bränslen till el samt främjandet av användningen av förnybar energi.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och eltransportindustrin att beakta resurs-, energi och miljöbalansen för elbilar under hela deras livscykel, från tillverkningen till bortskaffandet, inbegripet återvinning och återanvändning av batterier.

22.  Europaparlamentet uppmärksammar tillgången på de råvaror som krävs för tillverkning av batterier och beståndsdelar, vilket väcker frågor om ökade produktionskostnader och EU:s oberoende. Parlamentet uppmanar näringslivet att sträva efter att i större utsträckning använda sig av befintliga resurser och uppmanar kommissionen att finansiera tillämpad forskning i enlighet med nuvarande och framtida ramprogram om råvaror som används i elbatterier, för att uppmuntra till ett bättre nätverk mellan EU:s geologiska undersökningar och för att främja färdigheter och teknik på detta område som kommer att öka sökandet efter nya råvaruförekomster.

23.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att genomföra upplysningskampanjer för konsumenterna om elbilarnas fördelar, möjligheter och praktiska aspekter.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter och industrin.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om gruppundantagsförordningen för motorfordon

P7_TA(2010)0151 B7-0245/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 101.1, 101.3, 103.1 och 105.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter(2),

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden(3) (nedan: den allmänna gruppundantagsförordningen),

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn(4) (nedan: den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon(5), och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer med avseende på utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon(6),

–   med beaktande av förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (den nya allmänna gruppundantagsförordningen), som offentliggjordes den 28 juli 2009 på kommissionens webbsida,

–   med beaktande av förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (nedan: den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon), som offentliggjordes den 21 december 2009 på kommissionens webbsida,

–   med beaktande av kommissionens tillkännagivande ”Riktlinjerna om vertikala begränsningar”(7),

–   med beaktande av kommissionens informationsbroschyr om distribution av och service för motorfordon i Europeiska unionen,

–   med beaktande av kommissionens tillkännagivande ”Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget”(8),

–   med beaktande av utkastet till kommissionens tillkännagivande om riktlinjer om vertikala begränsningar, som offentliggjordes den 28 juli 2009 på kommissionens webbsida,

–   med beaktande av utkastet till kommissionens tillkännagivande om kompletterande riktlinjer om vertikala begränsningar för försäljning och reparation av motorfordon samt distribution av reservdelar för motorfordon, som offentliggjordes den 21 december 2009 på kommissionens webbsida,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 ”Tänk småskaligt först – en ”Small Business Act' för Europa' (KOM(2008)0394),

–   med beaktande av kommissionens utvärderingsrapport om tillämpningen av förordning (EG) nr 1400/2002 om distribution av och service för motorfordon och åtföljande arbetsdokument, som offentliggjordes på kommissionens webbsida i maj 2009 (nedan: 'utvärderingsrapporten”),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2009 ”Den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn” (KOM(2009)0388) och åtföljande arbetsdokument,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 mars 2010 om kommissionens meddelande om den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn (INT/507 – CESE 444/2010),

–   med beaktande av de bidrag som de olika intressenterna översände till kommissionen under de offentliga samråden och som offentliggjordes på kommissionens webbsida, de ståndpunkter om gruppundantagsförordningen för motorfordon som intressenterna lade fram under det gemensamma sammanträdet med ECON- och IMCO-utskotten den 19 oktober 2009 och den workshop som ECON-utskottet anordnade den 12 april 2010, likaså om gruppundantagsförordningen för motorfordon,

–   med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2002 om förslaget till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (2002/2046(INI))(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk (2007/2120(INI))(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2009 om fordonsindustrins framtid(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om rapporten om konkurrenspolitiken 2008 (2009/2173(INI))(12),

–   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Distributionsavtal regleras i EU genom två separata rättsliga ramar: dels ett direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (direktiv 86/653/EEG), dels två gruppundantagsförordningar inom ramen för den konkurrenslagstiftning som avser vertikala distributionsavtal (den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon).

B.  Kommissionen definierade 1999 i den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen en grupp vertikala avtal som normalt kan anses uppfylla villkoren för undantag enligt artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i fråga om konkurrensbegränsande klausuler och praxis.

C.  Sedan mitten av 1980-talet har motorfordonssektorn omfattats av en särskild konkurrensrättslig ram.

D.  Kommissionen konstaterade 2002 att motorfordonssektorn inte bör omfattas av den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, eftersom det fortfarande behövdes särskilda bestämmelser för att hantera de enskilda konkurrensproblem som den hade fastställt inom sektorn, nämligen en oligopolistisk situation på den europeiska bilmarknaden. På den tiden var kommissionen oroad över den låga konkurrensen mellan biltillverkarna.

E.  Därför beslutade kommissionen att i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon anta strängare regler för sektorn, i synnerhet egna tröskelvärden för marknadsandelar samt fler särskilt allvarliga begränsningar och villkor.

F.  Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar tre olika produktmarknader: a) nya motorfordon (primärmarknaden), b) reservdelar för motorfordon (eftermarknaden) och c) reparation och underhåll (eftermarknaden). Till motorfordon hör både personbilar och nyttofordon.

G.  Den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och gruppundantagsförordningen för motorfordon upphör båda att gälla den 31 maj 2010, och kommissionen har inlett ett förfarande för att se över båda förordningarna och riktlinjerna för genomförandet av dem.

H.  I dagens läge anser kommissionen att marknaderna för försäljning av nya motorfordon är ytterst konkurrensutsatta och att koncentrationsnivåerna har minskat. Kommissionen anser också att hindren för marknadsinträde är låga och att nya marknadsaktörer från östra Asien har tillkommit mycket snabbt på grund av en aggressiv prispolitik.

I.  Kommissionen noterar att återförsäljningspriserna på personbilar gått ner till följd av detta, men däremot också att konkurrensen på marknaderna för reparation och underhåll fortfarande är mycket begränsad, och att priserna är mycket höga för vissa typer av reservdelar.

J.  Enligt kommissionen behövs det inte längre något särskilt gruppundantag för köp och försäljning av nya motorfordon (primärmarknaden), och den nya allmänna gruppundantagsförordningen kommer att omfatta primärmarknaden efter en förlängningsperiod på tre år. Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar primärmarknaden fram till den 31 maj 2013.

K.  Kommissionen föreslår också att man bör anta särskilda riktlinjer för tolkning och tillämpning av bestämmelserna om motorfordonssektorns primärmarknad respektive eftermarknad.

L.  När det gäller eftermarknaden (reservdelar för motorfordon, reparation och underhåll), föreslår kommissionen att man bör anta en särskild förordning, nämligen den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

M.  Det kan inte förnekas att lejonparten av de företag som säljer och reparerar motorfordon har uttryckt allvarlig oro för att den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon riskerar att upphävas tillfälligt eller förlängas kortsiktigt, eftersom detta skulle försämra maktbalansen ytterligare mellan tillverkarna och resten av bilbranschens värdekedja, och endast gynna ett fåtal stora fordonstillverkare.

N.  Flera företrädare för reservdelsmarknaden samt service- och reparationssektorn har uppgett sig stödja ett nytt paket med eftermarknadsbestämmelser, som de anser är ett viktigt framsteg jämfört med den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

O.  Primärmarknaden och eftermarknaden utesluter inte varandra, och många oberoende handlares kommersiella bärkraft är avhängig av handlarnas möjlighet att både sälja och reparera fordon.

P.  EU kämpar för tillfället med en exceptionell finansiell och ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Unionen bör främja en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och sträva efter att minska fattigdomen. Unionens bilindustri är en viktig sektor inom den europeiska ekonomin eftersom den bidrar till sysselsättning, innovation och konkurrenskraft för ekonomin i sin helhet. Bilindustrin har drabbats särskilt hårt av den nuvarande krisen och fått statligt stöd i många medlemsstater.

Q.  Bestämmelser om försäljning av flera märken (”multi-branding”) omfattar säljverksamhet i samma byggnad, i separata utställningslokaler på samma plats eller i separata lokaler.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett flera offentliga samråd om översynen av både gruppundantagsförordningen för motorfordon och den allmänna gruppundantagsförordningen. Parlamentet uppskattar att kommissionen har översänt utvärderingsrapporten om tillämpningen av den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon till parlamentet.

2.  Europaparlamentet vill uppmuntra kommissionen att arbeta aktivt tillsammans med parlamentet i en anda av öppenhet och insyn, och att i ett tidigt skede hålla parlamentet underrättat om rättsakter, lagstiftningsförberedande handlingar och handlingar utan lagstiftningskaraktär samt att översända dem till parlamentet, i enlighet med Joaquín Almunias utfästelser då han utfrågades som nominerad kommissionsledamot.

3.  Europaparlamentet betonar att ett sådant tillvägagångssätt skulle möjliggöra en grundlig debatt bland parlamentsledamöterna och främja kommissionsbeslutets demokratiska legitimitet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart redogöra för vilka eventuella bidrag från intressenterna som den ämnar inlemma i den slutliga förordningen i syfte att trygga öppenheten vid utarbetandet av de slutliga förslagen till gruppundantagsförordning för motorfordon och allmän gruppundantagsförordning.

5.  Europaparlamentet betonar att man måste skapa allmänna förutsättningar för att bilindustrin i EU (med både fordonstillverkare och reservdelstillverkare) ska kunna bli hållbar och bevara sin framträdande position inom teknisk, ekologisk och social innovation. Parlamentet betonar betydelsen av att uppnå balans mellan konkurrensvillkor och immaterialrättigheter, både på den inre marknaden och med tredjeländer.

6.  Europaparlamentet anser att den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon bör ses som en del av en integrerad lagstiftning inom motorfordonssektorn.

7.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt med säkerhet kring rättsläget och uppmanar därför kommissionen att sammanställa vanliga frågor eller utarbeta en informationsbroschyr för att mer detaljerat förklara den nya rättsliga ramen för marknadsaktörerna.

8.  Europaparlamentet påpekar att man noga bör analysera förhållandet mellan å ena sedan tillverkare och å andra sidan handlare, tjänsteleverantörer och andra relevanta ekonomiska aktörer i bilbranschens leverantörskedja, med hänsyn till deras ojämlika ekonomiska makt som handelspartner.

9.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora aktörer i bilbranschens leverantörskedja måste åtnjuta gynnsamma villkor. Parlamentet betonar vikten av att man antar en solid rättslig ram som effektivt kan förhindra eventuellt missbruk av dominerande ställning och garantera att små och medelstora företag inte blir mer beroende av stora tillverkare. Parlamentet påminner om små och medelstora företags betydelse som skapare av jobb, särskilt under ekonomiska kriser, och som lokala leverantörer som tillgodoser invånarnas behov till och med i glesbygder.

10.  Europaparlamentet stödjer inte upphävandet av vissa villkor för avtalsundantag som fastställs i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon, dvs. avtalsklausulerna om s.k. multi-branding, uppsägningstid, giltighetstid, skiljedomsförfaranden, rättsliga förfaranden och företagsöverlåtelser inom ett nätverk. Parlamentet erinrar särskilt om att villkoren för företagsöverlåtelser måste förenklas, något som ingår i den första principen i rättsakten för småföretag (Small Business Act). Vidare fäster parlamentet uppmärksamheten vid den risk som skyldigheten att handla med ett enda varumärke innebär för konsumentens valfrihet och handlarens oberoende gentemot tillverkarna. Parlamentet befarar att de här klausulerna kan komma att omfattas av olika nationella avtalsrättsliga bestämmelser.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att distributörer, medräknat distributörer från motorfordonssektorn, åtnjuter samma höga avtalsskydd i hela EU som handelsagenter. Parlamentet anser att en sådan tillnärmning kan uppnås genom att man ändrar direktiv 86/653/EEG och delvis utvidgar dess tillämpningsområde, så att det omfattar samtliga distributionsavtal.

12.  Europaparlamentet betonar att det särskilt under svåra ekonomiska tider är viktigt att man skapar möjligheter för konkreta alternativ till ägande, t.ex. leasing, i syfte att tillgodose enskilda personers behov av rörlighet. Därför uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att se till att de villkor som krävs ska fastställas i den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon och i den allmänna gruppundantagsförordningen. Hit hör enligt parlamentet t.ex. definitionen av slutanvändare, för att denna typ av kommersiella alternativ ska kunna utvecklas och bidra till sund konkurrens på bilmarknaden.

13.  Europaparlamentet tillstyrker inte en icke-bindande uppförandekod där det fastställs ömsesidiga skyldigheter mellan franchisehandlare och deras leverantörer, eftersom en sådan kod inte skulle vara verkningsfull när det gäller att skydda handlarnas intressen mot tillverkare. Parlamentet framhåller att en eventuell uppförandekod bör åtföljas av en adekvat genomförandemekanism, nämligen tillgång till ett lämpligt skiljeförfarande.

14.  Europaparlamentet befarar att kommissionens mål att fortsätta främja effektiv konkurrens på eftermarknaden för motorfordon genom att trygga konsumenternas valfrihet och självständiga marknadsoperatörers effektiva tillgång inte har kunnat uppnås genom denna reform. Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att konkurrensvillkoren på eftermarknaden för motorfordon även inverkar direkt på den allmänna säkerheten.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevara en tröskel på 30 procent när det gäller skyldigheten att köpa reservdelar, för att auktoriserade reparatörer ska vara fria att köpa reservdelar hos andra än fordonstillverkarna och därmed undvika att återgå till praktiskt taget märkesbundna leveranser, som skulle höja reservdelspriserna och begränsa andra reservdelsleverantörers verksamhet.

16.  Europaparlamentet betonar att europeiska konsumenter och andra slutanvändare inte borde möta några hinder att köpa bilar till konkurrenskraftiga priser, inte ens i stora mängder, oavsett det distributionssystem som leverantören väljer, och att konsumenterna bör kunna välja var och när de reparerar och underhåller fordonen.

17.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om att parlamentet vid upprepade tillfällen efterlyst mer miljövänliga fordon, och att kommissionens ordförande pläderat för att ekonomin ska bli grönare. Parlamentet anser att s.k. multi-branding samt lättillgängliga reparations- och underhållstjänster bidrar till att uppnå målet med välfungerande fordon och fordon med mindre utsläpp, eftersom det går lätt att jämföra olika alternativ då man ska köpa bil. Parlamentet upprepar sin begäran om att man bör undersöka om det statliga stöd som beviljats till motorfordonssektorn för ”grön återhämtning” har varit ändamålsenligt.

18.  Europaparlamentet är oroat över att de riktlinjer som kommissionen föreslår för motorfordonssektorn inte är tillräckligt exakta för att garantera att teknisk information görs tillgänglig för oberoende handlare i den omfattande form som fastställs i förordning (EG) nr 715/2007 och förordning (EG) nr 595/2009. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att uppdatera definitionen av teknisk information mot bakgrund av tekniska rön, och att trygga kontinuerlig tillgång till uppdaterade tjänster och uppgifter om reservdelar i lättillgänglig elektronisk form.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de nya eftermarknadsbestämmelserna från den 1 juni 2010, oavsett de åtgärder som ska antas om försäljning av nya fordon.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nya former av konkurrensbegränsande åtgärder som är bindande för kunden, t.ex. all slags kundservice som är knuten till exklusiva rättigheter att reparera eller underhålla ett fordon inom ett märkesspecifikt nätverk.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet kontrollera hur den nya rättsliga ramen för bilsektorn fungerar. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att på nytt göra en grundlig utvärdering av konkurrensvillkoren på motorfordonssektorns primärmarknad innan förlängningsperioden har löpt ut, och att fokusera på effekterna av vissa avtalsklausuler, till exempel s.k. multi-branding, företagsöverlåtelser, tröskeln för reservdelsköp samt bestämmelserna i den föreslagna uppförandekoden. I detta avseende uppmanar parlamentet enträget kommissionen att låta alla regleringsalternativ stå öppna och att vidta lämpliga åtgärder, medräknat att på nytt förlänga en del av gruppundantagsförordningen för motorfordon eller att se över den allmänna gruppundantagsförordningen om det skulle visa sig att konkurrensvillkoren särskilt på primärmarknaden har försämrats avsevärt.

22.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör underrätta parlamentet om eventuella anpassningar av den nya rättsliga ramen som den möjligen planerar att anta till följd av sin marknadsövervakning. Parlamentet understryker också att det bör höras i god tid innan kommissionen fattar ett sådant beslut.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT 36, 6.3.1965, s. 533. (2) EGT L 382, 31.12.1986, s. 17. (3) EGT L 336, 29.12.1999, s. 21. (4) EGT L 203, 1.8.2002, s. 30. (5) EUT L 171, 29.6.2007, s.1. (6) EUT L 188, 18.7.2009, s. 1. (7) EGT C 291, 13.10.2000, s. 1. (8) EUT C 101, 27.4.2004, s. 97. (9) EUT C 187 E, 7.8.2003, s. 149. (10) Antagna texter, P6_TA(2008)0007. (11) Antagna texter, P6_TA(2009)0186. (12) Antagna texter, P7_TA(2010)0050.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om meddelandet från kommissionen: åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap (2009/2103(INI))

P7_TA(2010)0152 A7-0121/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande om åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap (KOM(2009)0291),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013)(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om ”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 2008–2013”(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007−2013)(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser om minskning av den europeiska cancerbördan, antagna den 10 juni 2008(4),

–  med beaktande av rådets rekommendation 2003/878/EG av den 2 december 2003 om cancerscreening(5),

–  med beaktande av sin förklaring av den 11 oktober 2007 om behovet av en övergripande strategi för att bekämpa cancer(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2006 om bröstcancer i det utvidgade EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om bröstcancer i Europeiska unionen(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 646/96/EG av den 29 mars 1996 om antagande av en handlingsplan för kampen mot cancer inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet (1996−2000)(10),

–  med beaktande av rådets beslut 2004/513/EG av den 2 juni 2004 om ingående av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll(11),

–  med beaktande av Europeiska kodexen mot cancer, tredje versionen,

–  med beaktande av den internationella cancerrapporten 2008 från Internationella byrån för cancerforskning (IARC),

–  med beaktande av Europaparlamentets förklaring om hepatit C(12),

–  med beaktande av den verksamhet som bedrivits och de slutsatser som dragits av den partiövergripande intressegruppen Ledamöter av Europaparlamentet mot cancer (MAC),

–  med beaktande av artikel 184 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(13),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0121/2010), och av följande skäl:

A.  Trots läkarvetenskapens framsteg ökar cancern epidemiskt överallt i världen.

B.  Vissa länder har gjort framsteg med att minska förekomsten av cancer tack vare politiska åtgärder mot rökning, bättre sekundärt förebyggande verksamhet och behandling av vissa cancerformer(14).

C.  Enligt Världshälsoorganisationen är cancer en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och svarade för omkring 13 procent av alla dödsfall 2004.

D.  Cancer var den näst vanligaste dödsorsaken 2006, och svarade för två av tio dödsfall bland kvinnor och tre av tio dödsfall bland män, vilket innebär att cancer diagnostiseras hos ungefär 3,2 miljoner invånare i EU årligen. Dödsfallen berodde främst på lungcancer, tjocktarms- och ändtarmscancer och bröstcancer.

E.  Enligt uppskattningar av Internationella byrån för cancerforskning (IARC) får en av tre européer diagnosen cancer under sin livstid och en av fyra européer dör av sjukdomen.

F.  Utifrån detta har det beräknats att 3 miljoner européer kommer att få cancer under 2010 och inemot 2 miljoner förväntas avlida i cancer samma år, samt att motsvarande siffror för 2020 kommer att uppgå till 3,4 miljoner i cancer insjuknade européer och över 2,1 dödsfall i sjukdomen.

G.  De vanligaste cancerformerna skiljer sig åt mellan kvinnor och män. De vanligaste cancerformerna hos kvinnor är bröstcancer, livmoderhalscancer, cancer i livmoderslemhinnan, äggledarcancer, äggstockscancer och vaginalcancer, men även magcancer och tjock- och ändtarmscancer. Insjuknandet i cancer ökar bland kvinnor i många EU-länder och även yngre kvinnor drabbas. Varje år insjuknar 275 000 kvinnor i bröstcancer i EU.

H.  Kampen mot cancer bör betraktas som en väsentlig del av hälsostrategin.

I.  Omkring 30 procent av alla cancerfall kan förebyggas, och effekterna kan minskas genom tidig upptäckt och behandling, men effektiviteten hos de nationella screeningprogrammen för kvinnor varierar beroende på faktorer som hur stor andel av kvinnorna som undersöks, tillgängligheten till mammografi och dess kvalitet, behandlingen samt andra faktorer.

J.  Cancer i barndomen, som är den huvudsakliga orsaken till att personer dör av sjukdom i unga år, kan behandlas med framgång så att vi uppnår ett överlevnadstal på 80 procent.

K.  Den förebyggande verksamheten inbegriper både ett primärt förebyggande av insjuknande och ett sekundärt förebyggande genom screening och tidig upptäckt.

L.  Effektiv primärt förebyggande verksamhet kan avsevärt bidra till bättre hälsa genom populationsbaserade insatser och åtgärder för att uppmuntra till sunda levnadsvanor.

M.  Den förebyggande verksamheten inbegriper både att primärt förebygga nya insjuknanden, vilket kan åstadkommas genom att minska befolkningens exponering för cancerrelaterade skadliga ämnen i miljön, och att sekundärt förebygga genom screening och tidig upptäckt.

N.  Insjuknandet i livmoderhalscancer (den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor efter bröstcancer) kan förebyggas genom lämplig behandling som profylaktiskt vaccin mot cancerframkallande virus.

O.  Cancer orsakas av många faktorer i flera steg och därför måste vi få en ny syn på cancerförebyggandet, så att faktorer som betingas av arvsanlag, levnadsvanor, yrke och miljö åtgärdas likvärdigt på ett sätt där man tar hänsyn till vilken sammanlagd effekt de olika faktorerna faktiskt har, i stället för att inrikta sig på enskilda orsaker.

P.  Miljöfaktorer inkluderar inte bara tobaksrök i miljön, strålning och alltför kraftig UV-exponering, utan även exponering för kemiska skadliga ämnen i livsmedel, luft, mark och vatten på grund av bl.a. industri, jordbruk eller t.ex. bygg- och konsumentprodukters innehåll av sådana ämnen.

Q.  Sjukdomen uppkommer främst till följd av individuell exponering för cancerframkallande ämnen i individers inandningsluft, mat och dryck, eller genom exponering för dessa ämnen i privatlivet eller yrket. Personliga vanor, såsom tobakskonsumtion, matvanor och fysisk aktivitet – samt arbetsvillkor och miljövillkor – spelar en stor roll i utvecklingen av cancer.

R.  Enligt Världshälsoorganisationen är minst 10 procent av dödsfallen i cancer varje år direkt orsakade av att människor exponerats för cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen. Exponeringen skulle kunna förhindras om dessa ämnen ersätts med mindre farliga ämnen.

S.  Den snabba ökningen av vissa cancerformer såsom t.ex. testikelcancer och Non-Hodgkins lymfom och det faktum att cancer hos barn enligt WHO har ökat med 1 procent per år i Europa under de senaste 20 åren visar att miljöfaktorer måste vara involverade.

T.  Effektiv sekundärt förebyggande verksamhet som syftar till tidig upptäckt av sjukdomen kan också avsevärt bidra till bättre hälsa. Genom att genomföra screening av livmoderhalscancer för 100 procent av den kvinnliga befolkningen skulle man kunna minska antalet förlorade levnadsår med över 94 procent. På 152 utförda gynekologiska cellprov förutses ett räddat levnadsår.

U.  Hormonstörande kemikalier kan ha en stor betydelse för uppkomsten av cancer, t.ex. bröstcancer och testikelcancer, och för dessa ämnen krävs därför särskilda åtgärder.

V.  Hälso- och sjukvården i Europa står inför stora utmaningar som hotar dess förmåga till fortsatt verksamhet på längre sikt. Först och främst märks den inverkan som den allt högre genomsnittsåldern bland befolkningen kommer att få på efterfrågan på arbetskraft och på de sammanlagda vårdkostnaderna. Till detta kommer att den nya tekniken visserligen är till stor nytta, men den kräver lämpligt utbildad personal och möjligen också ökade utgifter.

W.  Förekomsten av vissa cancerformer såsom livmoderhalscancer är avsevärt högre i vissa kvinnliga invandrarbefolkningar. Därför behöver det garanteras att man satsar på program för förebyggande och tidig upptäckt och att dessa program görs tillgängliga för dessa högriskgrupper.

X.  Den allt högre genomsnittsåldern bland unionens befolkning är ett av skälen till att kostnaderna för cancer ökar i hela EU. Det allt högre antalet cancerfall kommer att utöva ytterligare tryck på statsfinanserna och den privata produktionen. Följaktligen kommer en förbättring av de hälsoindikatorer som är sammanlänkade med cancer att bidra till en förbättring av de långsiktiga ekonomiska indikatorerna.

Y.  Förekomsten av cancer korrelerar med ökande ålder och är nära knuten till hög ålder. Därmed kommer befolkningens åldrande att öka den totala förekomsten av cancer. Denna utveckling kommer främst att yttra sig bland äldre kvinnor, eftersom kvinnor fortfarande har en längre förväntad livslängd än män. Därför behöver det garanteras att förebyggande verksamhet och program för tidig upptäckt inte bara görs tillgängliga för medelålders kvinnor utan även för äldre kvinnor inklusive de allra äldsta.

Z.  I Lissabonfördraget gäller delad behörighet mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i folkhälsofrågor av allmänt intresse, såsom skyddet av den fysiska och psykiska hälsan.

AA.  Dödligheten i cancer är högre i de nya medlemsstaterna än i EU-15.

AB.  Enligt WHO:s uppskattningar kan minst en tredjedel av alla cancerfall förebyggas och förebyggande arbete är den mest kostnadseffektiva strategin mot cancer på lång sikt och det uppskattas att cancer kunde förebyggas om man ändrade eller undvek vissa särskilda riskfaktorer såsom rökning, övervikt, ringa konsumtion av frukt och grönsaker, fysisk inaktivitet, bruk av alkohol, smittämnen och exponering för vissa kemiska ämnen och joniserande strålning.

AC.  Dåligt näringsintag, brist på fysisk aktivitet, fetma, tobak och alkohol är riskfaktorer för flera andra kroniska sjukdomar, såsom kardiovaskulära sjukdomar, typ 2-diabetes och luftvägssjukdomar, och därför bör cancerförebyggande program genomföras inom ramen för ett integrerat program för förebyggande av kroniska sjukdomar.

AD.  Redan 1987 utvecklades på experthåll den europeiska kodexen mot cancer som ett evidensbaserat redskap för förebyggande insatser.

AE.  De alarmerande och oacceptabla skillnaderna vad gäller cancervårdens kvalitet, program för cancerscreening, riktlinjer för evidensbaserad bästa praxis, strålbehandlingsresurser och tillgång till läkemedel mot cancer är några av orsakerna till att femårsöverlevnaden för de flesta cancerformer skiljer sig så mycket i Europa.

AF.  Ojämlikhet på hälsoområdet är fortfarande utbredd i Europeiska unionen och missgynnade samhällsgrupper riskerar större negativa hälsoeffekter – på grund av begränsad tillgång till resurser, information och tjänster – än de som befinner sig i högre socioekonomisk ställning.

AG.  Cancer kan reduceras och kontrolleras med hjälp av evidensbaserade strategier för tidig upptäckt och behandling av cancerpatienter.

AH.  Uppskattningsvis beror 25 procent av alla dödsfall i cancer i EU på rökning. Rökning orsakar mellan 80 och 90 procent av dödsfallen i lungcancer världen över och alltfler unga flickor börjar röka, så att det råder risk för att lungcancer bland kvinnor kommer att bli vanligare i framtiden.

AI.  Under de gångna tjugo åren har förekomsten av levercancer mer än fördubblats och 2006 konstaterades 50 300 nya cancerfall i EU-27 och 45 771 personer avled i sjukdomen. Förutom övervikt och överdrivet alkoholbruk kan mellan 75 och 85 procent av fallen av primär levercancer tillskrivas ihållande infektioner med virusbetingad hepatit (B eller C).

AJ.  Det är allmänt vedertaget att levnadsvanorna, framför allt kostvanorna, påverkar utvecklingen av tumörer och cancerpatienter som fortsätter ha en näringsriktig kost får således ett bidrag till sin överlevnad (i alla fall vid vissa slags tumörer) samt till sin livskvalitet.

AK.  Vissa former av cancer går att undvika och hälsan överlag kan förbättras med hjälp av sundare levnadsvanor. Cancer går att bota eller åtminstone ökar utsikterna till att den kan botas avsevärt, om den upptäcks på ett tidigt stadium.

AL.  Förekomsten av cancer är också starkt förknippad med social och ekonomisk ställning. Riskfaktorerna för cancer är högst i de grupper som har lägst utbildning. Patienter i de lägre socioekonomiska klasserna har dessutom konsekvent lägre överlevnadsgrad än personer i högre samhällsskikt.

AM.  Med en väl utformad och genomförd nationell cancerplan kan såväl antalet cancerfall som dödligheten i cancer minskas, i vissa fall med mer än 70 procent, och cancerpatienter kan få ett bättre liv, oavsett vilka resursbegränsningar landet har.

AN.  Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller utveckling och genomförande av planer för att kontrollera cancer och deras kvalitet.

AO.  Rikstäckande, effektiva och populationsbaserade screeningprogram – som genomförs enligt europeiska riktlinjer om de redan existerar – förbättrar avsevärt kvaliteten på och tillgången till cancerscreening, diagnos och behandling för befolkningen och därmed stärks även kampen mot cancer.

AP.  Det finns för närvarande avsevärda kvalitetsskillnader i EU när det gäller cancerscreening, tidig upptäckt och uppföljning av cancer, framför allt i fråga om de diagnosmetoder som används för tidig upptäckt, vilket bidrar till en kostnadseffektiv och betydande minskning av sjukdomsbördan.

AQ.  Nationella cancerregister i samtliga medlemsstater är en förutsättning för att man ska kunna jämföra canceruppgifter.

AR.  Ett interinstitutionellt samarbete kan göra våra gemensamma insatser effektivare.

AS.  Onkologi är inte erkänd som medicinsk specialitet i alla medlemsstater, och det måste finnas fortlöpande medicinsk utbildning.

AT.  Gemenskapslagstiftningen garanterar fri rörlighet för personer och arbetstagare och etableringsfriheten hjälper i princip yrkesfolk inom hälso- och sjukvården att resa dit där de behövs som mest, vilket blir till direkt nytta för patienterna och gör det möjligt att undvika de många svårigheter som är förenade med gränsöverskridande förflyttningar av patienterna.

AU.  Fysisk och mental hälsa har en nära koppling och interagerar. Detta samband åt båda hållen bortser man alltför ofta från i vården av cancerpatienter och andra vårdmottagare.

AV.  Cancerns invecklade karaktär ställer krav på bättre kommunikation mellan de många och olika yrkespersoner inom hälso- och sjukvården vilka medverkar vid behandlingen av cancerpatienter. Psykosocial vård och psykisk hälsovård av cancerpatienter kan ge dem längre beräknad livslängd och bättre livskvalitet.

AW.  Cancerpatienter har för närvarande inte tillgång på lika villkor till medicinsk information och är i stort behov av mer information i varje stadium av sjukdomen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009−2013, för att stödja medlemsstaterna i deras kamp mot cancer genom att inrätta en ram för att kartlägga och dela information, kapacitet och expertis inom cancerprevention och kontroll, och engagera berörda parter runtom i EU i en gemensam insats.

2.  Europaparlamentet hävdar att kraftfulla åtgärder mot cancer på EU-nivå skulle kunna leda till en ram för samordnade åtgärder på medlemsstatsnivå samt regional och lokal nivå. Det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer bör komplettera och bygga vidare på det arbete som för närvarande genomförs av EU-institutionerna på hälsoområdet, och bör försöka inrätta partnerskap med andra tjänsteleverantörer och sektorer för att säkra en heltäckande strategi för förebyggande och behandling av cancer.

3.  Europaparlamentet konstaterar att i enlighet med artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är hälsoåtgärder i första hand medlemsstaternas ansvar, men betonar vikten av att det upprättas en färdplan för gemenskapen och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genom gemensamma åtgärder och en övergripande strategi integrera hälsofrågor i politikområden som utbildning, miljö, forskning och sociala frågor.

4.  Europaparlamentet betonar att vi av omsorg om ett representativt och effektivt partnerskap bör inrätta ett närmare samarbete med de berörda parterna, där det civila samhället tillsammans med organisationer för arbetsgivare och arbetstagare ska medverka på internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer bör sammanföra de intressenter som har ett verkligt intresse av att förbättra hälsoresultaten. Man bör inte underskatta detta forums potential att bidra till utveckling och spridning av riktlinjer för bästa praxis. Partnerskapet bör också inrätta kommunikationskanaler med andra forum, såsom EU:s ”Health Policy Forum”, för att se till att man i arbetet mot cancer tar tillräcklig hänsyn till andra frågor såsom ojämlikhet beträffande hälsa, hälsans bestämningsfaktorer och hälso- och sjukvårdspersonalens roll, vilka alla har en tydlig inverkan på förekomsten och behandlingen av cancer.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska rådet att samarbeta med parlamentet i ett väl samordnat interinstitutionellt partnerskap för att minska cancerbördan, med hjälp av den rättsliga grund som fastställts i Lissabonfördraget för att skydda folkhälsan och förebygga sjukdomar. Kommissionen och Europeiska rådet bör överväga de olika formella och informella strukturer som finns för samråd med parlamentets ledamöter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera formen för och källorna till finansieringen av det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer.

7.  Europaparlamentet betonar att en heltäckande strategi i cancerbekämpningen kan tillsammans med tvärvetenskapliga team tillförsäkra cancerpatienterna bättre vård och att en helhetsbetonad cancervård med vederbörlig hänsyn tagen till psykosocialt och mentalt välbefinnande och stöd är en viktig del av vården som också förtjänar stöd.

8.  Europaparlamentet betonar att särskilda åtgärder bör vidtas för sällsynta och mindre vanliga cancerformer, i syfte att påskynda diagnosen och öka tillgången till expertis vid expertcentrum.

9.  Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördraget ger Europaparlamentet och rådet rätt att, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta om stimulansåtgärder som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa.

10.  Europaparlamentet menar att partnerskapets framgång kommer att vara beroende av att tillgängliga medel utnyttjas optimalt, eftersom det inte beviljas ytterligare medel innan nuvarande budgetram löper ut (2013).

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt upprätta integrerade cancerplaner, eftersom dessa har en central betydelse för uppnåendet av parlamentets ambitiösa långsiktsmål om att minska cancerbördan med 15 procent fram till 2020.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på resultaten från partnerskapet för åtgärder mot cancer i samband med planer för att kontrollera cancer, och lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om planer för att kontrollera cancer. Kommissionen uppmanas också att oberoende och på årsbasis övervaka genomförandet av den antagna rekommendationen och framstegen med denna.

13.  Europaparlamentet understryker att förebyggande arbete är den kostnadseffektivaste insatsen, eftersom en tredjedel av alla cancerfall kan förebyggas, och uppmanar med eftertryck till att mer resurser systematiskt och strategiskt ska satsas på både primärt och sekundärt förebyggande. Parlamentet understryker vikten av att fortsätta investera i hälsa, särskilt genom förebyggande åtgärder. I detta avseende bör kommissionen och rådet överväga ytterligare åtgärder för att säkra en hälsofrämjande miljö, inklusive arbete när det gäller tobak, näringsintag och alkohol och bestämmelser för att öka möjligheterna till fysisk aktivitet.

14.  Europaparlamentet uppmanar partnerskapet att se till att alla åtgärder i gruppen ”hälsofrämjande och förebyggande åtgärder” och inom ”forskning” till viss del berör miljöfaktorer, vilka här definieras inte bara som tobaksrök, strålning och alltför hög UV-exponering i miljön, utan även människors exponering för farliga kemikalier i miljön inomhus och utomhus, inklusive hormonstörande ämnen.

15.  Europaparlamentet anser att hanteringen av ”riskfaktorerna” för cancer är avgörande för de förebyggande åtgärderna och uppmanar medlemsstaterna att behandla detta som en prioriterad fråga.

16.  Europaparlamentet framhåller att det råder ett ökande behov av inriktning på livskvaliteten för de allt flera patienterna med kronisk cancer vars sjukdom inte kan botas men kan stabiliseras under ett antal år.

17.  Europaparlamentet betonar att åtgärderna för att minska den ojämlikt fördelade cancerbördan bör innefatta också ett målinriktat främjande av program för hälsa, folkupplysning och cancerförebyggande, liksom också insamling av uppgifter från nationella befolkningsbaserade cancerregister samt jämförbara, fullständiga och exakta registeruppgifter om cancer.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de medlemsstater som har hög dödlighet i cancer att se över sina nationella cancerregister för att tillhandahålla de uppgifter som behövs för bättre underbyggda och mer ändamålsenliga strategier.

19.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck till att partnerskapet för åtgärder mot cancer och kommande EU-initiativ, såsom en reviderad rådsrekommendation om cancerscreening, inte bara bör ägna sig åt hälsofrämjande och kamp mot övervikt och överdrivet alkoholbruk, utan också åt att förebygga och bekämpa sjukdomar som kan utveckla sig till cancer, exempelvis, när så är lämpligt, primärt och sekundärt förebyggande samt behandling av virusbetingad hepatit.

20.  Europaparlamentet betonar att screening är ett av de viktigaste instrumenten i kampen mot cancer. Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att investera i program för cancerscreening och parlamentet anser att dessa initiativ är effektivast när de finns tillgängliga för största möjliga antal personer och på regelbunden basis.

21.  Europaparlamentet betonar att en integrerad forskning (grundläggande och klinisk) om hur kosten kan användas för att förebygga cancer och behandla ett oriktigt näringsintag förknippat med cancer, bör utvecklas, liksom också validerade och allmänt vedertagna riktlinjer om koststöd till cancerpatienter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla finansiering för att utveckla och validera integrerad forskning (grundläggande och klinisk) om hur näringsintaget kan användas för att förebygga cancer och behandla ett oriktigt näringsintag i samband med cancer, samt för utveckling av allmänt vedertagna riktlinjer om cancerpatienters koststöd för socialarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal inom hela Europa. Medlemsstaterna uppmanas att främja genomförandet av sådana riktlinjer.

22.  Europaparlamentet betonar att den europeiska kodexen mot cancer måste ses över och föras fram på bredare bas och mera energiskt inom EU-27 samt att ett särskilt arbete bör inriktas på de nya medlemsstaterna inom ramen för det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa rättsligt obligatorisk cancerregistrering med europeisk standardiserad terminologi, så att de kan göra populationsbaserade utvärderingar av program för förebyggande åtgärder, screening och behandling samt av överlevnad, och så att medlemsstaternas uppgifter går att jämföra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utgående från vad man vid utvärderingarna kommer fram till sammanställa information till allmänheten.

24.  Europaparlamentet betonar att cancer kan reduceras och kontrolleras med hjälp av evidensbaserade strategier för tidig upptäckt och behandling av cancerpatienter. Här ingår även ändamålsenlig information för att fördelarna med screening ska bli kända hos dem som bör få tillgång till sådana undersökningar. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att undersöka om det är meningsfullt att genomföra bröstcancerscreening av kvinnor yngre än 50 år och äldre än 69 år och ber kommissionen att samla in och analysera denna information.

25.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att överenskomna kvalitetsnormer för behandling av cancer hos barn ska föras ut till kännedom och tillämpas inom EU-27.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att öka kunskapen om könsspecifika cancerformer, för att öka graden av förebyggande åtgärder och uppmuntra screening för dessa sjukdomar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ekonomiska resurser för vidareutveckling av blodbaserade och urinbaserade test (biomarkörtest) inom det sjunde ramprogrammet för forskning i den utsträckning som dessa tidiga diagnoser utgör framtidsverktyg för att upptäcka olika typer av cancer (cancer i prostata, tjocktarm, äggstockar, njure och urinblåsa).

28.  Europaparlamentet anser att medel från sjunde ramprogrammet för forskning som beviljats till cancerbekämpning bör användas effektivare, bland annat genom bättre samordning mellan de olika cancerforskningscentrumen i EU.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt stöd fullt ut till gemensamma forskningsinsatser.

30.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till forskning kring cancerförebyggande, bland annat forskning kring effekterna av skadliga kemikalier och miljöförorenande ämnen samt kostens, levnadsvanornas och arvsanlagens effekter och växelverkan mellan alla dessa och efterlyser även en utredning av kopplingarna mellan bröstcancer och potentiella riskfaktorer såsom tobak, alkohol och farmaceutiska och syntetiska hormoner som förekommer i miljön.

31.  Europaparlamentet konstaterar att Tjeckiens regering ännu inte ratificerat WHO:s ramkonvention om tobakskontroll som trädde i kraft i februari 2005 och uppmanar till ratificering av den.

32.  Europaparlamentet begär att man inom forskningen för biologisk övervakning i synnerhet uppmärksammar de viktigaste källorna till exponering för cancerframkallande ämnen, särskilt trafik, utsläpp från industrin, luftkvaliteten i stora städer och utsläpp och ytvatten i närheten av avfallshanteringsanläggningar.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att snabbare åtgärder vidtas inom gemenskapsstrategin om hormonstörande ämnen.

34.  Europaparlamentet betonar att forskningsrön bör omsättas i konkreta åtgärder så snart som möjligt och att pågående forskning inte bör användas för att fördröja åtgärder mot kända eller misstänkta faktorer som orsakar eller främjar uppkomst av cancer.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att anta politik för att stödja principerna i Världshälsoorganisationens globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa, som inleddes 2004.

36.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning om sambandet mellan cancer och kön samt specifik, men inte fragmenterad forskning om arbetsmiljöns inverkan på olika cancerformer.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med alla tillbudsstående medel främja principen om förebyggande åtgärder både i fråga om medicinsk praxis och sunda levnadsvanor samt att stimulera medlemsstaterna att investera mera av sina resurser i förebyggande arbete, både primärt (dvs. att förhindra eller minska faktorer som orsakar eller främjar cancer, såsom exponering för miljöföroreningar) och sekundärt genom screening och tidig upptäckt.

38.  Europaparlamentet påpekar behovet av storskaliga forskningsprogram för att till skadliga ämnen utveckla alternativ som inte är cancerframkallande. Innovation bör uppmuntras och bör leda till utfasning av alla skadliga ämnen som ackumuleras i människokroppen eller i miljön och orsakar cancer eller mutagena effekter. På lång sikt bör dessa ämnen ersättas på marknaden.

39.  Europaparlamentet anser att förfaranden och teknik för tidig upptäckt bör bli föremål för mer grundlig forskning innan de tillämpas mer allmänt för att garantera att deras användning och tillämpning är säker och evidensbaserad. Därför är det nödvändigt att denna forskning leder till otvetydiga och evidensbaserade rekommendationer och riktlinjer.

40.  Europaparlamentet anser att den finansiering som finns för närvarande i EU för att bekämpa cancer inte räcker till för att ge oss den forskning och den samordning som behövs, och inte heller för att ge EU:s invånare bra förebyggande information.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i budgetplanen ta med medel för förebyggande av cancer.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som ett led i det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer inrätta ett europeiskt nätverk för cancerförebyggande som behandlar alla hälsans bestämningsfaktorer som är relevanta för cancer, inklusive miljömässiga sådana.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja initiativ där många olika aktörer deltar, i syfte att förebygga cancer genom att minska yrkes- och miljöexponeringen för cancerframkallande ämnen och andra ämnen som kan bidra till cancerutvecklingen och gynna en hälsosam livsstil. Initiativen bör särskilt gälla de största riskfaktorerna, dvs. tobak, alkohol, fetma, osunda kostvanor, för lite fysisk aktivitet och dåligt solskydd, och tyngdpunkten bör läggas på barn och ungdomar.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att hantera de miljörelaterade och hälsorelaterade problem som bidrar till utvecklingen av specifika typer av cancer i enlighet med vad som har angetts i den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004−2010, nämligen genom bedömning av de kommande nationella handlingsplanerna för miljö och hälsa och genom samarbete mellan medlemsstaterna om de resultat som uppnåtts genom hela processen, för att garantera att resultaten i varje land kan bidra till att främja europeiska insatser på området.

45.  Europaparlamentet understryker att tvärvetenskaplighet är en förutsättning för optimal patientvård och att onkologläkaren spelar en nyckelroll vid kontakterna med patienten samt att det behövs utbildning, klara kriterier och riktlinjer för att läkare som använder läkemedel vid behandling av cancer ska vara optimalt kvalificerade för sin uppgift.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och partnerskapet att se över rådets rekommendation om cancerscreening mot bakgrund av den senaste vetenskapliga utvecklingen, för att på så sätt uppmuntra utvecklandet av europeiska ackrediterings- och certifieringsprogram för cancerscreening, diagnos och behandling baserade på europeiska riktlinjer för kvalitetssäkring, som också kan tjäna som förebild för annan hälso- och sjukvård.

47.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att främja informationskampanjer om cancerscreening, inriktade på allmänheten och på alla som tillhandahåller hälso- och sjukvård, liksom också utbyte av bästa praxis när det gäller förebyggande åtgärder eller åtgärder för tidig upptäckt, t.ex. den kostnadseffektiva användningen av lämpliga HPV-tester (humant papillomvirus) för screening för livmoderhalscancer och HPV-vaccin som skyddar unga kvinnor mot livmoderhalscancer, samt uppmanar det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer att undersöka om det behövs en uppdatering av rådets rekommendation om cancerscreening för att man ska kunna ta hänsyn till rönen om effektiv screening för prostatacancer hos män.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av det befintliga Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och komplettera dess uppdrag med icke smittsamma sjukdomar och att använda det som sambandscentral för EU:s cancerforskning, där alla uppgifter som redan samlats in i de enskilda medlemsstaterna kan utnyttjas och analyseras så att forskare och läkare får tillgång till bästa praxis och ökad kunskap om sjukdomen.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer för perioden 2009−2013 och förslaget om att minska cancerbördan genom att införa en 100-procentig screening av befolkningen för bröstcancer, livmoderhalscancer och tjock- och ändtarmscancer fram till 2013 och uppmanar medlemsstaterna att genomföra riktlinjerna fullt ut.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en stadga för skydd av rättigheterna för cancerpatienter och kroniskt sjuka på arbetsplatsen i syfte att kräva att företagen gör det möjligt för patienterna att behålla sin anställning under behandlingen och återgå till arbetsmarknaden efter slutförd behandling.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och uppdatera förteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter, där bl.a. cancerframkallande ämnen ingår.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för detta partnerskap, uppmuntra och stödja initiativ för att stoppa import av produkter som innehåller cancerframkallande kemikalier, samt att anta EU-åtgärder som kan stärka livsmedelsövervakningen i fråga om kemikalier, däribland bekämpningsmedel.

53.  Europaparlamentet konstaterar att den palliativa vården av cancerpatienter i slutstadiet har olika kvalitet i olika medlemsstater och att den kan ha nytta av utbyte av exempel på god praxis samt uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stimulera och främja palliativ vård och upprätta riktlinjer för insatsen av den.

54.  Europaparlamentet betonar att det bör göras mera för cancerpatienterna i programmen för psykosocial och yrkesinriktad rehabilitering, i vilka det ingår ett brett spektrum av olika verksamhetsformer som syftar till att informera och ge råd om eventuella förändringar i levnadsvanor och beteende samt ge psykologiskt stöd och upplysning i sociala frågor och understryker vikten av att övervaka och bedöma det mentala hälsotillståndet hos personer med cancer.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den biologiska övervakningen av människor i EU får tillräcklig finansiering, så att man kan övervaka cancerframkallande ämnen och andra ämnen som bidrar till cancerutvecklingen, och därigenom mäta vilken effekt den förda politiken har haft.

56.  Europaparlamentet anser att man i partnerskapet bör se till att effektivt integrera redan befintliga samordningsinsatser när det gäller cancerforskningen och att i större utsträckning uppmuntra offentlig-privata partnerskap för att stimulera forskning och tidig upptäckt, särskilt genom bilddiagnostik.

57.  Europaparlamentet anser att den föreslagna strukturen är bristfällig eftersom det inte finns någon tydlig definition på specifika åtgärdsmål, exempelvis hur man ska uppnå att samtliga medlemsstaters planer för att bekämpa cancer integreras till 2013, och uppmanar kommissionen att rätta till denna brist på samordning.

58.  Europaparlamentet kräver ökade anslag till regionalpolitiska program och Europeiska socialfondens program för att utbilda och informera befolkningen om förebyggande och förhindrande av cancer.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att gemenskapslagstiftningen innehåller incitament för näringslivet och forskare att engagera sig i pågående forskning för att utveckla nya evidensbaserade läkemedel och behandlingar mot cancer.

60.  Europaparlamentet understryker att det behövs en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (direktivet om kliniska prövningar)(15) för att uppmuntra till mer forskning om cancer, särskilt forskning om cancerscreening och tidig upptäckt, samtidigt som effekten av den icke-kommersiella forskningssektorns kostnader beaktas, och att förbättra patienternas och allmänhetens tillgång till information om pågående och avslutade kliniska prövningar.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-lagstiftningen innehåller incitament för forskare och industri att utveckla näringsmässiga eller andra naturliga produktbaserade metoder för förebyggande av cancer, som validerats genom nutrigenomisk och epigenetisk forskning.

62.  Europaparlamentet betonar också att det snarast bör införas ett gemenskapspatent och ett internationellt patent.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via nätverk mellan hälso- och sjukvårdspersonal se till att de bästa behandlings- och vårdmetoderna sprids, så att medborgarna garanteras tillgång till bästa möjliga behandling.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta och stärka initiativ till stöd för människor som direkt eller indirekt drabbats av cancer, särskilt genom att inleda och utveckla psykologiskt omhändertagande och stöd till dem som överlevt cancer i hela EU.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra allt för att ta fram riktlinjer för en gemensam definition av funktionshinder som kan innefatta människor med kroniska sjukdomar och cancer. Under tiden bör medlemsstaterna, om de inte redan gjort det, agera snabbt för att se till att de nationella definitionerna av funktionshinder omfattar dessa människor.

66.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att se till att de patienter som behöver cancerläkemedel, inklusive behandlingar för sällsynta och mindre vanliga cancerformer, har samma tillgång till dem i alla medlemsstater, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika och samordnade åtgärder för att minska ojämlikheten när det gäller tillgång till behandling och vård av cancer, även till de nya läkemedel för cancerbekämpning, så kallade riktade läkemedel, som nyligen släppts ut på marknaden.

67.  Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna ska anta en bättre informationspolitik om vikten av screening för bröst-, livmoderhals- och tjocktarmscancer, för att alla befolkningskategorier som informationen riktar sig till bättre ska acceptera och delta i screeningen, varvid det framför allt bör uppmärksammas att minoritetsgrupper och grupper som är socialt och ekonomiskt missgynnade ska tas med.

68.  Europaparlamentet påpekar att målen som uppställts av partnerskapet för åtgärder mot cancer är långsiktiga mål och uppmanar därför med eftertryck de europeiska institutionerna att i en kommande hälsobudget för gemenskapen ge stöd till partnerskapet så det kan fortsätta att verka på tio års sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma, övervaka och på årsbasis rapportera om framstegen och graden av effektivitet i genomförandet av rekommendationerna från det europeiska partnerskapet.

69.  Europaparlamentet anser att ett korrekt genomförande av befintlig lagstiftning med avseende på ämnen som orsakar eller främjar cancer är av största betydelse i arbetet mot cancer. Därför uppmanas kommissionen att se till att relevant lagstiftning om arbetstagares hälsa genomförs helt och fullt samt att snabbt och beslutsamt bidra till inrättandet av en omfattande kandidatförteckning över ämnen som inger mycket stora betänkligheter, som ett steg mot snabba beslut om CMR-ämnen i samband med tillstånd inom ramen för Reach.

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 301, 20.11.2007, s. 3. (2) Antagna texter P6_TA(2008)0477. (3) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1. (4) Europeiska unionens råds slutsatser om minskning av cancerbördan, rådets 2876:e möte (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), Luxemburg den 10 juni 2008. (5) EUT L 327, 16.12.2003, s. 34. (6) EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 160. (7) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 11. (8) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 273. (9) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 611. (10) EGT L 95, 16.4.1996, s. 9. (11) EUT L 213, 15.6.2004, s. 8. (12) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 247. (13) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (14) Jemal, A., Ward, E., Thun, M. (2010) ”Declining death rates reflect progress against cancer”. PLoS ONE 5(3): e9584. doi:10.1371/journal.pone.0009584. (15) EGT L 121, 1.5.2001, s. 34.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp (2009/2228(INI))

P7_TA(2010)0153 A7-0120/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 12 mars 2009 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp (KOM(2009)0111) samt den efterföljande rekommendationen av den 9 oktober 2009 (K(2009)7604,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Investera nu i morgondagens Europa” (KOM(2009)0036),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 11–12 december 2008, och i synnerhet målen på klimat- och energiområdet,

–  med beaktande av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (KOM(2008)0800),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Hur informations- och kommunikationstekniken kan bidra till ökad energieffektivitet” (KOM(2008)0241),

–  med beaktande av den politiska överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning) KOM(2008)0780),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008 ”Handlingsplan för utbyggnaden av intelligenta transportsystem i Europa” (KOM(2008)0886),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna” (KOM(2006)0545),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0120/2010), och av följande skäl:

A.  För att konsekvenserna av klimatförändringarna ska kunna minskas krävs särskilda åtgärder för att minska energiförbrukningen och växthusgasutsläppen, främst genom åtgärder för att främja energieffektivitet och förnybara energikällor.

B.  De ambitiösa klimat- och energimål som EU har fastställt fram till 2020 kan bara uppfyllas genom kombination av energibesparande och energieffektiva åtgärder och av energiåtgärder och andra relevanta åtgärder, i synnerhet inom forskning och innovation och genom att kontinuerligt sätta upp ambitiösa mål för sektorer som inte regleras av EU:s utsläppshandelssystem och för produkters energiprestanda.

C.  Energibesparingar åstadkoms inte tillräckligt snabbt för att 2020-målet ska uppnås, och de befintliga åtgärder som avser utnyttjande av informations- och kommunikationsteknik motsvarar inte utmaningarna för att gå mot ett hållbart system med låga koldioxidutsläpp.

D.  Informations- och kommunikationssektorn (IKT-sektorn) står för ca åtta procent av elförbrukningen och för två procent av koldioxidutsläppen i Europa (11,75 procent härrör från användningen av IKT-produkter och -tjänster och 0,25 procent från framställningen av dessa) och får snabbt ett allt större koldioxidavtryck.

E.  IKT står för nästan 7 procent av arbetskraften och mer än 6 procent av BNP. Risken för att EU förlorar sin ledande position inom digital teknik är stor och därför måste innovationen inom denna sektor omedelbart intensifieras både för att gynna vårt klimat och för att skapa gröna jobb i framtiden.

F.  IKT-sektorn har en enorm outnyttjad potential för energibesparing och kan bidra till energieffektiviteten genom en rad tillämpningar, som hittills inte har utnyttjats i tillräcklig grad.

G.  Informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan bidra väsentligt till att göra EU:s ekonomi energieffektivare, särskilt byggnads- och transportsektorn men även samhället i allmänhet, genom bättre produktion och distribution av energi så att man närmar sig målet om 20 procent energisparande senast 2020.

H.  Förnybara energikällor kan vara en tillgång när det gäller att tillgodose behovet av elektricitet i IKT-sektorn. IKT-baserade system kan minska energiförbrukningen i byggnader med upp till 17 procent och koldioxidutsläppen i samband med transporter med upp till 27 procent.

I.  Bransch- och näringslivsorganisationerna inom framför allt transport-, tillverknings- och byggsektorn har en viktig roll att spela för att minska energiförbrukningen och bör i detta avseende även verka för användning av informations- och kommunikationsteknik.

J.  IKT är en teknik som kan göra det möjligt att reducera växthusgasutsläpp genom eldistributionsnät (smarta nät), smarta byggnader, smarta hem och smarta mätare, miljöeffektiv transport och minskad materialanvändning, miljöeffektiva industriprocesser och organisatorisk hållbarhet.

K.  Motordrivna system inom industrin står för 65 procent av industrins totala elförbrukning. Med smarta motorer skulle koldioxidutsläppen kunna minskas med 0,97 Gt till 2020.

L.  Mätningen och övervakningen av energiförbrukningen förutsätter kompatibla metoder och verktyg. Installationen av smarta räknare kan minska energiförbrukningen med upp till tio procent, främja ökad användning av fördelad tilldelning (mikrogenerering) och minska energiförlusten i nätverk med låg kapacitet och på så vis främja användning av förnybar energi.

M.  Användningen av denna teknik är direkt kopplade till utbyggnaden och utvecklingen av bredband i Europa.

N.  De åtgärder som hittills vidtagits inom ramen för den europeiska forsknings- och innovationspolitiken samt utbytet av information och bästa metoder behöver integreras i större utsträckning. EU:s strukturfonder och fonder för forskning och utveckling, medlemsstaternas insatser och EIB:s finansieringsmekanismer måste samordnas bättre så att synergieffekter kan skapas.

O.  Ansvaret och befogenheterna när det gäller fysisk planering, energiförsörjning, förvaltningen av offentliga byggnader och trafikstyrningen åligger nationella, regionala och lokala myndigheter.

P.  Det är viktigt att öka konsumenternas medvetenhet om ny teknik och potentiella ekonomiska vinster och energibesparingsvinster som kan göras och att förbättra konsumenternas möjligheter att styra sin energiförbrukning.

Q.  För närvarande går 15–20 procent av pengarna för att driva datacentraler till strömförsörjning och kylning.

R.  Informations- och kommunikationstekniken innebär miljömässiga vinster genom att olika sektorers tjänster görs tillgängliga på nätet.

S.  Energieffektivitet kan bidra till att motverka den växande oron för energitryggheten i hela Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och den efterföljande rekommendationen och stöder de allmänna riktlinjerna däri.

2.  Parlamentet efterlyser åtgärder för att garantera skyddet av personuppgifter i samband med smart mätning.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att före utgången av 2010 lägga fram rekommendationer för att smarta mätare ska införas i enlighet med tidsplanen i det tredje energimarknadspaketet. Minimikrav för smarta mätares funktioner bör fastställas, som ger konsumenterna större möjligheter att styra sin energiförbrukning och som kan jämna ut behovskurvan. Det bör också införas nya energitjänster och ett innovativt, harmoniserat och driftskompatibelt europeiskt smart nät, som beaktar alla de metoder i medlemsstaterna som visat sig fungera bäst, framför allt för hantering av dubbelriktade effekt- och informationsflöden i realtid. Vid fastställandet av minimifunktionerna bör hänsyn tas till det arbete som utförs av de europeiska standardiseringsorganisationerna CEN, Cenelec och Etsi för att definiera ”ytterligare funktioner” i mandat 441 för standardisering av smarta mätare.

4.  Europaparlamentet framhåller att det förväntas betydande tekniska framsteg och organisatoriska innovationer med stark koppling till IKT för att uppnå energibesparingspotentialen under de kommande decennierna.

5.  Europaparlamentet anser att IKT är oundgängligt för att undanröja sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp med hjälp av tre grundstrategier för att begränsa klimatförändringarna: minskning av energiförbrukningen, ökning av energieffektiviteten och integrering av förnybara energikällor.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det bara är genom en gemensam metod för mätning av energiförbrukningen och koldioxidutsläppen och jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav för energiprestanda inom byggsektorn som det är möjligt att jämföra uppgifterna i de olika medlemsstaterna och förbättra energieffektiviteten. Informations- och kommunikationstekniken behöver också snabbt standardiseras då det är ett minimikrav för kompatibilitet. Standardiseringen bör förutom mätningsfunktioner också omfatta tillgången till avtalsuppgifter och uppgifter om förbrukningen, möjligheten att kommunicera med operatörernas centrala system över elnätet samt fjärranslutning och fjärravkoppling av elförsörjningen.

7.  Europaparlamentet betonar att IKT-standardiseringen är en del av det allmänna standardiseringsarbetet och bidrar till politiska mål som avser förbättring av den europeiska industrins konkurrenskraft i enlighet med Lissabonstrategin. Parlamentet stöder genomförandet av 2009 års arbetsprogram för IKT-standardisering inom de fastställda prioriterade områdena e-hälsa, e-integration, intelligent transport, IKT för miljön, e-handel, e-kompetens, e-lärande, skydd av personuppgifter, integritetsskydd, nätverks- och informationssäkerhet.

8.  Europaparlamentet menar att om informations- och kommunikationstekniken kan bidra till att spara energi genom att den möjliggör ständig dataövervakning i syfte att optimera offentlig och privat energiförbrukning och förbättra energieffektiviteten inom många sektorer, bör IKT-sektorn föregå med gott exempel och vidta åtgärder för att markant minska sin egen energiförbrukning, med tanke på att energiförbrukningen inom denna sektor ökar exponentiellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja överväga hur IKT kan bidra till en effektiv ekonomi ur ett resursanvändningsperspektiv.

9.  Europaparlamentet betonar att EU bör gå i täten för arbetet med att utveckla koldioxidsnåla IKT-tillämpningar. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att främja spetsforskningskompetens inom IKT och stödja offentliga och privata investeringar i högrisksamarbeten inom forskning och innovation på IKT-området.

10.  Europaparlamentet anser att informations- och kommunikationstekniken kan spela en viktig roll när det gäller att mäta och beräkna klimatförändringarnas globala effekter och utvärdera klimatskyddsåtgärderna och på så vis bidra till att finjustera klimatpolitiken.

11.  Europaparlamentet betonar att IKT-sektorns insatser för att minska sin egen energiförbrukning framför allt bör gälla datacentralerna.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av IKT-sektorns egen energiförbrukning och uppmanar sektorn att genomföra kommissionens rekommendation (K(2009)7604) så snart som möjligt och åtminstone inom de tidsfrister som anges i rekommendationen.

13.  Europaparlamentet anser att för att uppnå potentialen för energibesparingar under de kommande decennierna skulle elnäten kunna bli intelligenta system med flexibla, kontrollerade effektflöden som stöds av avancerad informationsteknik.

14.  Europaparlamentet konstaterar att i hushåll och inom bygg-, transport-, logistik- och industrisektorn kan IKT användas på en rad olika sätt för att förbättra energieffektiviteten och energiförvaltningen. En sådan användning av IKT har betydelse för bland annat elförsörjnings-, belysnings-, uppvärmnings-, ventilations- och luftkonditioneringssektorerna samt även de möjligheter som IKT erbjuder när det gäller mätning, kontroll och automatisering. Europaparlamentet vidhåller att smarta mätare, effektiv belysning, datormoln och distribuerad mjukvara kan förändra användarmönstren för energikällor.

15.  Europaparlamentet konstaterar att IKT kan förse stadsplaneringen och förvaltningen av städernas infrastruktur med innovativa lösningar för att minska koldioxidutsläppen.

16.  Europaparlamentet menar att IKT kan få en nyckelroll för förbättrad energieffektivitet, framför allt inom förvaltning och verksamhet i tätbebyggda områden. Parlamentet anser att projektet ”smarta städer” visar på IKT:s potential att minska energiförbrukningen och uppmuntrar andra städer att förbättra sina resultat och införa bra metoder.

17.  Europaparlamentet framhåller att ett närmare samarbete mellan offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster vid införandet av smarta mätare skulle kunna minska kostnaderna och ge konsumenterna bättre tjänster.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att involvera allmännyttiga företag, kommunfullmäktige och kommunala myndigheter i beslutsprocessen för att vidta konkreta åtgärder för att minska energiförbrukningen och öka energieffektiviteten. Parlamentet framhåller vikten av IKT i detta sammanhang.

19.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att samtliga energiförbrukande sektorer bör bidra så mycket som möjligt till förbättringen av energieffektiviteten. Om de övergripande målen på EU-nivå ska uppfyllas krävs energisparande på alla nivåer.

20.  Europaparlamentet betonar att IKT-sektorn också måste bemöda sig att förbättra energieffektiviteten och i större utsträckning göra energiförsörjningen koldioxidneutral genom att utveckla utrustningen, kommunikationsnäten och överföringssystemen. Samtidigt måste kommissionen vara flexibel och anpassa bestämmelserna till den tekniska utvecklingen i sektorn.

21.  Europaparlamentet framhåller att mät- och kontrolltekniker tillsammans med motsvarande mjukvara är avgörande för att kunna förverkliga potential för resursbesparingar inom industrisektorn.

22.  Europaparlamentet beklagar de långsamma framstegen när det gäller att utnyttja den potential som energieffektivitet och energisparande har för att minska växthusgasutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta full hänsyn till IKT:s besparingspotential vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(1).

23.  Europaparlamentet betonar vikten av IKT:s påverkan på energieffektivitet, något som också uppmärksammades genom att denna fråga år 2007 utsågs till en särskild prioritering för IKT inom det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling(2).

24.  Europaparlamentet menar att en återhämtning av den europeiska ekonomin bör prioriteras genom investeringar i ny teknik och i synnerhet genom utvecklingen av bredband i olika medlemsstater som ett medel för ekonomisk tillväxt, för att allt fler medborgare och företag i EU ska få tillgång till nya system och nya tillämpningar och för att uppfylla EU:s energieffektivitetsmål fram till 2020. IKT-utveckling som möjliggör omställning till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kommer dessutom att bidra både till att energiförsörjningsberoendet minskar och till att de höga kostnaderna för råmaterial kan hanteras.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, genom utveckling av lämplig infrastruktur, underlätta tillgång till Internet via bredband för alla EU:s medborgare i syfte att säkerställa lika tillgång till online-tjänster som kan minska behovet av resor.

26.  Europaparlamentet efterlyser utveckling och spridning av e-tjänster (e-banktjänster, e-handel, e-förvaltning, e-lärande, e-hälsa) och distansarbete för att förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds medborgarna och samtidigt minska koldioxidutsläppen. Medlemsstaterna uppmanas att utveckla dessa tjänster som förutom att vara tidsbesparande också minskar behovet av transporter.

27.  Europaparlamentet betonar logistikens betydelse för rationellare transporter och minskade koldioxidutsläpp. De offentliga och privata investeringarna i IKT-verktyg måste öka för att smarta energiinfrastrukturer för transporter ska kunna utvecklas och i synnerhet för att e-transport och intelligenta transportsystem ska bli verklighet.

28.  Europaparlamentet anser att användning av intelligenta transportsystem (ITS) inom vägtransporter och för anslutning till andra transportsätt kan bidra till att minska trafikstockningarna och deras negativa miljöeffekter. Tillämpning av IKT inom passagerartransporter och tillgång till ny teknik och minimiinformation om vägarna och deras interaktion med däck och väderförhållanden, med meddelandeskärmar i fordonet, kommer att göra det möjligt att resa och transportera varor effektivare, snabbare och säkrare.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av IKT vid planeringen av en ny europeisk transportpolitik. Europaparlamentet efterlyser att alla sådana planer från kommissionen inkluderar IKT-lösningar, bland annat för regleringen av trafikflöden och för att öka intermodaliteten i transportsektorn och optimera balansen mellan olika transportsätt.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda de tillämpningar som krävs för att utveckla en teknisk infrastruktur som gör det möjligt att minska vägtransporterna och utveckla intermodaliteten.

31.  Europaparlamentet framhåller att för att åstadkomma energibesparingar inom transportsektorn skulle resor kunna undvikas genom virtuella möten, och intelligenta transportsystem kommer att möjliggöra ett högeffektivt transportsystem.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för användning av IKT på transportområdet, särskilt användning av övervaknings- och mätinstrument. Parlamentet anser att man måste ta hänsyn till mätresultaten vid trafikreglering i realtid och vid utveckling och finjustering av transportnäten i städer och regioner.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökad användning av smarta motorer genom att stödja de viktigaste sektorer och gemensamma teknikplattformar som berörs.

34.  Europaparlamentet framhåller behovet av en gemensam strategi för utveckling och tillverkning av elbilar. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att prioritera såväl smarta bilar och smarta vägprojekt som pilotprojekt inom forskning och utveckling för komponenter avseende fordon till fordon (V2V) och fordon till väg (V2R), vilket kan skapa nya affärsmöjligheter för europeiska IKT-företag.

35.  Europaparlamentet rekommenderar att man inom ramen för verksamheten vid Europeiska institutet för innovation och teknik prioriterar initiativ för utveckling av informations- och kommunikationsteknik för hållbara intelligenta städer, eftersom över 80 procent av EU-medborgarna bor i städer och dessa står inför det europeiska samhällets största utmaningar när det gäller hållbar utveckling, rörlighet, kommunikation, hälsa, säkerhet, välfärd osv.

36.  Europaparlamentet betonar att kommissionens framtida förslag om att fastställa en ny digital agenda för Europa bör syfta till att orientera IKT mot en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar till utnyttjande av IKT-teknik för att de fastställda målen för minskning av koldioxidutsläpp ska kunna nås inom viktiga sektorer till 2020 och efterlyser främjande av ansvarsfull energiförbrukning, i synnerhet genom installation av smarta mätare. Parlamentet påpekar även att särskilda mål för att minska IKT-sektorns koldioxidavtryck till 2015 bör fastställas.

37.  Europaparlamentet konstaterar att ett viktigt hinder för en utbredd användning av IKT inom industri och offentliga tjänster är att den nödvändiga utbildningen på detta område är otillräcklig.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att översynsklausulen i direktivet om byggnaders energieffektivitet respekteras och att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta även mindre byggnader i nästa översyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet och rekommenderar även att informations- och kommunikationstekniken integreras i genomförandeåtgärderna för energieffektivitet. Medlemsstaterna uppmanas även att göra offentliga byggnaders energicertifikat offentligt tillgängliga och lätta att jämföra.

39.  Europaparlamentet framhåller att användningen av intelligenta hushållsapparater måste öka så snabbt som möjligt genom kommersiellt utnyttjande av det gemensamma teknikinitiativet Artemis.

40.  Europaparlamentet framhåller att en mer omfattande tillämpning av IKT kommer att stimulera den ekonomiska tillväxten i EU och marknaden för ny teknik för energieffektivitet samt gröna jobb och att betydande investeringar behövs både för forskning och utveckling och för utnyttjande av dagens teknik. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra både offentliga och privata investeringar i energieffektivitet och i detta avseende betonas medlemsstaternas och kommissionens ansvar som offentliga upphandlare.

41.  Europaparlamentet betonar de privata investeringarnas viktiga roll när det gäller att nå de nödvändiga finansieringsnivåerna och anser därför att EU bör trygga en gynnsam marknad och ett regelverk för att främja företagens strävan efter en ambitiös energieffektivitetsstrategi. Parlamentet anser att marknaderna med dessa förutsättningar kommer att nå de mål som satts upp för dem och uppmanar därför kommissionen att fastställa konkreta, ambitiösa mål som är förenliga med informations- och kommunikationsteknikens potential såsom beskrivs i kommissionens meddelande (KOM(2009)0111).

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i utbildning i energieffektivitet som bör påbörjas i skolorna och uppmuntrar utvecklingen av innovativa IKT-baserade energieffektivitetskurser i ett brett nätverk av grund- och gymnasieskolor.

43.  Europaparlamentet anser att projekt som gäller smarta mätare och IKT i allmänhet kräver omfattande informationskampanjer för att förklara fördelarna med dem för medborgarna. Parlamentet framhåller att det är av största vikt att informera allmänheten om behovet av och fördelarna med smarta mätare för att undvika att medborgarna missförstår projektet och inte ger det sitt stöd. Europaparlamentet menar därför att det är viktigt att smarta mätare börjar användas så snabbt som möjligt för att optimera energiproduktionen och elnäten. Med hjälp av smarta mätare kan konsumenterna styra sin förbrukning på effektivast möjliga sätt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att mätning, kontroll och automatisering av förbrukningen är viktiga inslag i ett optimerat elförsörjningssystem som å ena sidan ska garantera energieffektivitet och å andra sidan integrera förnybara energikällor, förvaltning av energilagring och laddning av framtidens elbilar. Smarta mätare är av avgörande betydelse för processen men utgör bara ett första steg i utvecklingen av smarta elnät.

44.  Europaparlamentet understryker att det, med tanke på informations- och kommunikationsteknikens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i EU:s städer och regioner, är nödvändigt att samråda med officiella företrädare för lokala och regionala myndigheter, när EU-program ger stöd på prioriterade åtgärdsområden av betydelse för dessa myndigheter.

45.  Europaparlamentet framhåller att smarta nät är nödvändiga på medlemsstats- och EU-nivå för att till fullo utnyttja fördelarna med smarta mätare och uppmanar därför kommissionen att överväga investeringsprogram på EU-nivå. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och underlätta användning av smart mätning för användare i affärs- och bostadsfastigheter. Europaparlamentet framhåller att införandet av smarta mätare endast är ett nödvändigt inslag i byggandet av ett europeiskt integrerat smart nät. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att gå vidare med användningen av IKT-lösningar för detta ändamål.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att övervaka hur IKT:s utveckling påverkar olika aspekter av hållbar utveckling, särskilt när det gäller miljöfrågor och sociala frågor, inbegripet det hot mot miljön och hälsan som är kopplat till användning av gammal utrustning och den sociala ojämlikhet som orsakas av digital utestängning.

47.  Europaparlamentet berömmer de medlemsstater som redan har infört smarta mätare och uppmanar övriga medlemsstater att snarast möjligt göra framsteg på detta område. Kommissionen uppmanas att medfinansiera så många pilotprojekt som möjligt i stor skala och att använda sig av befintliga finansierings- och forskningsmedel för detta ändamål.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja effektiva IKT-lösningar som kan uppgraderas och utvidgas genom offentlig upphandling.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk webbportal med bästa lösningar vid användning av IKT för att förbättra energieffektiviteten. Portalen skulle ge konsumenter och offentliga myndigheter användbar information. Europaparlamentet efterlyser en EU-omfattande mediekampanj med målet att utbilda allmänheten i energibesparande metoder vid användning av elapparater.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till unionens mindre utvecklade regioner i IKT-planeringen och att säkra resurser för medfinansiering av införandet av smarta mätare och andra IKT-projekt i dessa regioner för att trygga deras medverkan och förhindra att de utesluts från gemensamma europeiska satsningar.

51.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp inom kommissionen för smarta nät och rekommenderar att denna i sitt arbete tar hänsyn till synpunkterna från alla berörda parter. Kommissionen uppmanas att regelbundet informera parlamentet om hur arbetet i arbetsgruppen fortskrider.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av arbetsgruppens arbete utarbeta ett meddelande om smarta mätare som

53.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna före utgången av 2010 måste enas om en gemensam beskrivning av minimikraven för smarta mätares funktioner, som främjar decentraliserad produktion och energieffektivitet, för att konsumenterna ska få fullödig och relevant information som ger dem möjlighet att när som helst kontrollera sin energiförbrukning och anpassa den efter sina behov och därigenom hjälper dem att styra förbrukningen effektivare.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en kortfattad handlingsplan för minskad energiförbrukning med hjälp av IKT i EU-institutionernas byggnader, för att föregå med gott exempel för medlemsstaterna och EU-medborgarna.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2010 fastställa en bindande tidsplan som alla IKT-sektorer och medlemsstater ska följa för att uppfylla målen för minskade koldioxidutsläpp.

56.  Europaparlamentet anser att man vid valet av rättsliga instrument och gemensamma åtgärder på EU-nivå framför allt bör uppmärksamma de merkostnader som dessa åtgärder kan innebära för EU-medborgarna samt den europeiska industrins produktionskostnader och administrativa kostnader.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommission att ta fram ett finansiellt instrument som en del av EU-finansieringen för att uppmuntra små och medelstora företag att utveckla sin hållbara koldioxidsnåla energiteknik.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa EU-budgeten för att påskynda utvecklingen och utnyttjandet av kostnadseffektiv teknik med låga koldioxidutsläpp, framför allt i syfte att tillgodose de ekonomiska behoven för genomförandet av den strategiska EU-planen för energiteknik.

59.  Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Convenant of Mayors” som forum för utbyte av god praxis och som föregångare för städer som sätter upp ambitiösa mål för att öka energieffektiviteten. Parlamentet gratulerar de städer och organisationer som utvecklar god praxis för användning av IKT för att öka städernas energieffektivitet och uppmuntrar spridning av sådan praxis.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja åtgärder för att utbilda och öka medvetenheten bland användare, så att IKT:s fulla potential för energisparande kan utnyttjas.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med lämpliga internationella partner främja utveckling av gemensamma internationella standarder för företagens rapportering av koldioxidutsläpp, så att de kan mäta sina egna utsläpp på ett jämförbart och effektivt sätt.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av extern behandling, eftersom denna teknik har en enorm potential att bidra till att öka energieffektiviteten och minska det avfall som vanligtvis är associerat med regelbunden uppdatering av IKT.

63.  Europaparlamentet hoppas att initiativ tas för att utnyttja IKT:s potential att minska svinnet inom livsmedelsindustrins logistikkedja, bland annat genom samordnade insatser inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling.

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. (2) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (2009/2152(INI))

P7_TA(2010)0154 A7-0057/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (KOM(2009)0147),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om 2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2009 om skogsbränderna sommaren 2009(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi för klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15)(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15)(5),

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), dess Kyotoprotokoll och resultatet av den 15:e partskonferensen för UNFCCC i Köpenhamn(6),

–  med beaktande av direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0057/2010), och av följande skäl:

A.  Global uppvärmning och klimatförändringar är erkänt ytterst allvarliga hot.

B.  Klimatförändringarna kommer att få betydande miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.

C.  Även om världen lyckas begränsa och minska växthusgasutsläppen, skulle det fortfarande krävas stora anpassningsinsatser för att hantera de ofrånkomliga effekterna.

D.  Även om EU uppnår målet att begränsa klimatförändringen till 2°C kommer Europa att drabbas av en uppvärmning som kännetecknas av extrema regionala klimatförändringar, och nuvarande åtaganden som anmälts till FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att bidra till att uppvärmningen stiger med 3,5−4°C om de genomförs.

E.  Klimatförändringarna kommer att påverka olika områden i Europa på olika sätt, i olika hög grad och vid olika tidpunkter.

F.  Såsom påpekats i kommissionens vitbok kommer anpassningen att kräva att EU:s medlemsstater visar solidaritet med missgynnade regioner och de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

G.  Sydeuropa och Medelhavsområdet är två särskilt utsatta områden i Europa som redan lider av vattenbrist, torka och skogsbränder, och ny forskning visar att skördarna väntas minska med upp till 25 procent i Sydeuropa fram till 2080(8).

H.  Enligt European Respiratory Society ökar dödligheten för personer med andningssvårigheter med 6 procent för varje grad som temperaturen stiger över en given tröskelnivå i en viss stad.

I.  Avsnittet i vitboken om den externa dimensionen och pågående arbeten enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar är mycket viktigt, och EU måste agera samstämmigt för att återta den ledande rollen i kampen mot klimatförändringarna och bidra till att skapa en ny ”klimatdiplomati”, vilket Europaparlamentet uppmanar till i sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av Köpenhamnskonferensen.

J.  Klimatförändringarnas följder för ekonomin, samhället och miljön kommer mest att kännas av indirekt genom att ekosystemtjänster av grundläggande betydelse för människors välbefinnande försämras. Därför måste skyddet av ekosystemen utgöra grunden i EU:s anpassningsstrategi.

K.  Stigande medeltemperaturer kan leda till ett minskat behov av olja och gas för uppvärmning, men samtidigt ökar antalet dagar då kylning behövs, vilket kan leda till ett ökat behov av el.

L.  Den befintliga EU-lagstiftning som direkt berör miljöfrågor bör tillhandahålla enhetliga grunder för att öka EU:s förmåga att hantera klimatförändringarnas följder.

M.  Inom de insatser som görs på europeisk nivå bör man ställa upp och upprätthålla högsta möjliga miljöstandarder, på både kort och lång sikt (inbegripet anpassning till klimatförändringar).

1.  Europaparlamentet välkomnar ovan nämnda vitbok.

2.  Europaparlamentet samtycker till att målet med EU:s föreslagna ram för anpassning ska vara att förbättra EU:s förmåga att klara av klimateffekterna.

3.  Europaparlamentet gläder sig särskilt över att man i vitboken fokuserar på ökad motståndskraft för alla ekosystem som ett viktigt försvar mot några av de mest extrema följderna av klimatförändringarna. Naturliga ekosystem är världens viktigaste kolsänkor, eftersom de binder hälften av de globala årliga växthusgasutsläppen och bidrar till både begränsning och anpassning.

4.  Europaparlamentet framhåller vikten av att upprätta nationella anpassningsplaner som bygger på ett gemensamt europeiskt ramverk, så att medlemsstaterna kan planera och informera om sina anpassningsåtgärder. Sådana planer måste omfatta en kartläggning av risker och faror som visar vilken infrastruktur och vilka anläggningar som kan utgöra en risk för miljön eller folkhälsan i händelse av ogynnsamma väderförhållanden. Sådan information bör göras tillgänglig för allmänheten och andra medlemsstater.

5.  Europaparlamentet framhåller vikten av att integrera anpassningen inom alla EU:s politikområden, särskilt den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, skogspolitiken och sammanhållningspolitiken samt lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning, bygglov och byggnormer. Parlamentet betonar även vikten av att anpassningen blir samstämmig genom en sektorsövergripande strategi som utgår från ekosystemens motståndskraft.

6.  Europaparlamentet betonar att de viktigaste insatsområdena som fastställs i vitboken bör prioriteras ytterligare enligt den tidsplan då olika följder förväntas framträda i Europa, för att tillgängliga resurser ska kunna sättas in effektivare.

Att förbättra kunskapsbasen

7.  Europaparlamentet delar kommissionens synpunkt att det behövs mer kunskap om klimatförändringarnas följder, så att forskningsbaserad information kan spridas i så stor utsträckning som möjligt och så att lämpliga anpassningsåtgärder följaktligen kan vidtas.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp en kunskapsbas om klimatförändringarnas följder som inte bara är avsedd för EU utan också för att förmedla kunskaperna till utvecklingsländer och tillväxtländer, så att de kan använda dem till att finna egna lösningar på problemet med klimatförändringarna och effektivt använda medel för klimatskydd.

9.  Europaparlamentet betonar att forskningsinsatserna bör stärkas inom ramen för det pågående sjunde ramprogrammet och framtida ramprogram för forskning, i syfte att fylla nuvarande kunskapsluckor om faror (tidigare och sannolika framtida väderleksrelaterade katastrofer) och andra relevanta faktorer såsom socioekonomisk utveckling (nuvarande och framtida geografisk fördelning av hotade tillgångar) vid särskilda platser och tider och att utveckla formerna och tekniken att beräkna kostnaderna för och fördelarna med åtgärder för anpassning till klimatförändringarnas effekter och deras respektive bidrag till att minska utsattheten eller sårbarheten för klimatriskerna, samt att man måste prioritera forskning och finansiering av den tekniska utvecklingen i länder som riskerar att drabbas av höga anpassningskostnader.

10.  Europaparlamentet anser att indikatorer för sårbarhet bör utarbetas skyndsamt med tanke på de många olika klimatscenarierna på gemenskapens territorium och understryker att det behövs ytterligare forskning om lämpliga modeller på nationell, regional och lokal nivå och ett fastställande av anpassningskapaciteten inom EU. Parlamentet uppmanar därför Europeiska miljöbyrån att utarbeta rapporter med analyser av riskerna som klimatförändringarna medför för Europas mest utsatta regioner, där man fastställer behov, hinder, tidsplaner, möjligheter, politiska nivåer och anpassningsalternativ, för att få fram strategiska riktlinjer om anpassningsåtgärder och stödja regionala och lokala aktörer i utarbetandet av kraftfulla anpassningsstrategier.

11.  Europaparlamentet påminner dock om att osäkerheten kring klimatförändringarnas följder utgör en del av problemet med klimatförändringarna och att beslut i frågan ibland måste fattas innan vetenskaplig visshet föreligger, i överensstämmelse med försiktighetsprincipen.

12.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att anslå resurser till klimatforskning, som effektivast kan bedrivas på europeisk nivå och som kan utgöra en god grund för utformningen av en politik för anpassning till klimatförändringarna.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att detaljerade uppgifter (inbegripet metadata som beskriver metoderna för datauppsättningen) blir lätt tillgängliga för offentliga och privata aktörer. Uppgifter om klimatförändringarna bör betraktas som allmängods och i enlighet med artikel 14 i Inspire-direktivet göras tillgängliga för allmänheten utan kostnad eller till en avgift som täcker kostnaderna för att upprätthålla datauppsättningarna och motsvarande datatjänster.

14.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett nätverk för lokala och regionala initiativ för anpassning till klimatförändringarna och ett erfarenhetsutbyte inom Europa. Utbyte av bästa metoder kan generera ett mervärde för EU-strategin.

15.  Europaparlamentet understryker relevansen av deltagande forskningsmetoder, vilka uppmuntras inom ramen för programmet ”Vetenskap i samhället” i EU:s sjunde ramprogram för forskning. Härigenom främjas ett gemensamt kunskapsbyggande mellan lokala grupper och myndigheter där syftet är att fastställa de bästa anpassningsstrategierna på lokal och regional nivå och säkerställa en bättre kunskapsspridning.

16.  Europaparlamentet välkomnar vitbokens initiativ om att inrätta en mekanism och hoppas att denna kan vara klar till 2011, liksom utvecklingen av modeller och prognosverktyg.

17.  Europaparlamentet menar att kommissionen bör se till att clearing house-mekanismen utvecklas som en portal, som tar med andra befintliga system som t.ex. det gemensamma miljöinformationssystemet och den globala övervakningen för miljö och säkerhet och att den tillför ett mervärde genom att förbereda EU, medlemsstaterna och privata aktörer vad gäller planeringen, finansieringen och genomförandet av vederbörliga anpassningsplaner.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av satellitbaserade tjänster, särskilt för räddningsverksamhet i händelse av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar alla inblandade aktörer att snarast möjligt göra GMES fullt operativt.

Integrering av anpassning i EU:s politikområden
Allmän princip

19.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt med en övergripande strategi som bygger på ekosystemens motståndskraft, skydd av livsmiljöerna och den biologiska mångfalden samt ekosystemtjänsterna samt att de åtgärder som ska vidtas inom alla berörda politikområden blir samstämda och kan samverka.

Vatten

20.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över frågan om vatten, en av vår planets viktigaste resurser, eftersom klimatförändringarna i hög grad kommer att påverka mängden vatten och kvaliteten på vatten, särskilt dricksvatten.

21.  Europaparlamentet betonar att EU måste förvalta sina vattenresurser effektivare genom en hållbar dubbel strategi, dels genom att öka resursernas potential och aktivt minska efterfrågan och människors slöseri med vatten, dels genom socioekonomiska åtgärder.

22.  Europaparlamentet betonar att anpassningskraven måste integreras fullt ut i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt i enlighet med riktlinjerna av den 30 november 2009.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att vattendirektivet (2000/60/EG)(9) genomförs aktivt och att förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt blir effektiva, särskilt när det gäller avrinning i gränsområden och i områden där en hård belastning av vattnet kommer att nå en kritisk nivå eller där översvämningar blir allt vanligare.

24.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att genomföra översvämningsdirektivet som inför en omfattande mekanism för bedömning och övervakning av den ökade risken för översvämning till följd av klimatförändringar och för utveckling av anpassningsstrategier, samt en bedömning av hur miljön och motståndskraftiga ekosystem kan bidra till att kontrollera och minimera översvämningarnas effekter.

Jordbrukssektorn och skogsbruket

25.  Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos jordbrukets ekosystem behöver förbättras genom en hållbarare användning av naturresurser, särskilt vatten och mark, och genom ett aktivt motverkande av ohållbara metoder och plantering av grödor som är olämpliga på grund av sin vattenförbrukning, samt genom en ökad användning av den biologiska mångfalden inom och mellan arterna när det gäller grödor och djurraser.

26.  Europaparlamentet menar att den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till anpassningen och att den behöver utveckla ett mer ekosystembaserat synsätt på jordbruket, skydda och stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster, inbegripet markskydd, flödvatten och ekologiskt sammanhängande landskap. Parlamentet anser vidare att hållbara jordbruksmetoder kommer att medföra stora vinster för markskyddet, vattenförvaltningen, bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft.

27.  Europaparlamentet understryker att EU:s åtgärder för skog bör innefatta anpassning, eftersom skogens ekosystem kommer att påverkas kraftigt av klimatförändringarna och de ökade riskerna för bränder.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionen förslag att uppdatera EU:s skogsbruksstrategi och uppmanar kommissionen att snarast möjligt inleda en debatt om skogsskydd.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa jord- och skogsbruksåtgärder för skogsplantering i Medelhavsländerna som ett kostnadseffektivt sätt att tillhandahålla grundläggande ekosystemtjänster.

30.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Europa de senaste åren drabbats av skogsbränder som förstört mer än 400 000 hektar skog per år, vilka orsakats av att allt fler lämnar landsbygden och dess traditionella sysslor, av otillräcklig skogsvård, av förekomsten av omfattande arealer med endast ett trädslag och plantering av olämpliga trädslag, av avsaknaden av en ordentlig förebyggande politik samt av alltför milda påföljder för anlagda bränder, tillsammans med bristande tillämpning av lagar som förbjuder olaglig byggnation och säkerställer återbeskogning. Med så stora skogsbränder, särskilt i södra Europa, kan skogarna inte återhämta sig, och detta får allvarliga ekologiska, ekonomiska och samhälleliga följder. De ovanliga väderförhållandena 2007 förvärrade företeelsen med jättebränder, som sannolikt kommer att inträffa oftare under kommande år. Den globala uppvärmningen kommer att öka under de följande 30 åren och detta skulle främst kunna drabba specifika regioner som är särskilt utsatta för klimatförändringarna.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till en EU-handlingsplan för anpassning till klimatförändringar prioritera förebyggande och bekämpning av torka och skogsbränder, med tonvikt på södra Europa, såsom parlamentet föreslår i sin resolution om skogsbränderna sommaren 2009.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer om olika sätt att anpassa nationella räddningstjänster för att klara av klimatförändringarnas följder. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt vidta åtgärder för att utvidga EU:s taktiska reserv vid skogsbränder ur resurs- och kapacitetssynpunkt.

33.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta forskningsprogram för att undersöka hur skog reagerar på högre koldioxidnivåer, högre temperaturer och torka.

34.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar forskningsprogram för att utveckla ny teknik för skogsförvaltning av drabbade ekosystem med anledning av de nya förhållanden som klimatförändringarna skapat.

Fiskeri

35.  Parlamentet begär att man överväger alternativa fiskeriförvaltningssystem och en minskning av kapaciteten i vissa segment av den europeiska fiskeflottan, i syfte att införa hållbara fiske- och vattenbruksmetoder.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra studier för att utvärdera förekomsten av grönalger och deras inverkan på fiskerinäringen. Parlamentet begär även att det ska genomföras en studie av hur de förändringar som det varmare klimatet medför i strömmarna påverkar vissa marina arters förflyttning.

37.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att rekommendationerna för en integrerad förvaltning av kustområdena förstärks och genomförs i ett större sammanhang, så att en integrerad havspolitik förenar all sektorspolitik som berör haven och oceanerna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de anpassningsåtgärder som grundas på ekosystemens motståndskraft integreras i gemenskapens ståndpunkt i samband med internationella förhandlingar om fisket och den marina miljön, framför allt i partnerskapsavtalen om fiske och de regionala fiskeriorganisationerna.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delta aktivt i inrättandet av en s.k. blue carbon-fond inom UNFCC. Parlamentet betonar att en sådan fond bör utnyttja finansiella mekanismer och samordningsmekanismer för skydd och förvaltning av kustekosystem och marina ekosystem samt för koldioxidbindning i haven som en del i en övergripande marin planeringsram.

Mark

40.  Europaparlamentet anser att mark har en stark inverkan på klimatförändringarna, och att klimatförändringarna i sig kan leda till allvarlig markförstöring eller erosion.

41.  Europaparlamentet inser att markförstöring i första hand har lokala och regionala orsaker och följder och att subsidiaritetsprincipen följaktligen bör respekteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna som saknar markskyddslagstiftning att ta sitt ansvar.

Kust- och öområden

42.  Europaparlamentet anser att kust- och öområden bör komma i fråga för prioriterade anpassningsåtgärder, eftersom de är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder, är tätbefolkade och representerar stora ekonomiska värden.

Hälsa och socialpolitik

43.  Europaparlamentet betonar att strategier för anpassning till klimatförändringarna bör ha ambitionen att vara pådrivande när det gäller hållbar tillväxt. Strategierna kan och måste också kunna skapa arbetstillfällen och skydda social rättvisa och därmed bidra till högre sysselsättningsnivåer och till att bekämpa fattigdom och sociala orättvisor.

44.  Europaparlamentet betonar att den samhälleliga och sysselsättningsmässiga dimensionen av strategierna för anpassning måste tas i beaktande inom EU:s återhämtningsstrategi.

45.  Europaparlamentet påpekar att långtgående anpassningsplaner kommer att bidra till utvecklingen av s.k. gröna jobb i Europa, vilket kommer att hjälpa oss på väg mot en koldioxidfri ekonomi, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa mer för att nå en mer hållbar ekonomisk tillväxt överallt i Europa.

46.  Europaparlamentet understryker att man i samband med de höga anpassningskostnaderna måste säkerställa ett tillräckligt skydd för de fattiga i samhället liksom andra utsatta samhällsgrupper.

47.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att senast 2011 utarbeta riktlinjer och övervakningsmekanismer gällande klimatförändringarnas hälsoeffekter. Det finns en ökad risk för spridning av vektorburna sjukdomar och allvarliga luftvägsproblem. EU-medborgarna behöver upplysas om de effektiva förebyggande åtgärder som rekommenderas av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

48.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarnas hälsoeffekter troligen i högst grad kommer att drabba de mest eftersatta samhällena, de fattigaste befolkningarna och de mest sårbara grupperna, såsom barn, äldre och de redan sjuka. Det är mycket viktigt att anpassningsåtgärder behandlas med hänsyn till ojämlikheterna i fråga om hälsa, och att sådana åtgärder uppmuntrar agerande som främjar positiva bieffekter för hälsan.

49.  Europaparlamentet betonar att befintliga övervaknings- och kontrollsystem för djursjukdomar måste stärkas.

50.  Europaparlamentet erkänner den roll som hälsosektorn spelar för anpassning. Parlamentet uppmanar EU att minska sektorns koldioxidavtryck och att säkerställa tillfredsställande finansiering för anpassningsåtgärder i hälsosektorn.

Infrastruktur

51.  Europaparlamentet understryker att man måste se till att det i befintlig lagstiftning om industritillstånd och miljökonsekvensbedömning ställs krav på att planerad infrastruktur eller godkänd industriverksamhet tar full hänsyn till förväntade framtida klimatvillkor och de därav följande riskerna, samtidigt som de bibehåller en viss anpassningsförmåga. I många fall vore det lämpligare att låta bli att utveckla utsatta områden, i stället för att bygga upp skydd för att rusta sig för negativa klimateffekter.

52.  Europaparlamentet framhåller vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar, i förekommande fall, i allmänhet beaktar olika möjliga anpassningsscenarier, om dessa scenarier är vetenskapligt underbyggda.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt utveckla metoder för klimatsäkring av infrastrukturprojekt, däribland en kostnads- och intäktsanalys och möjliga alternativ.

54.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen överväger hur lämplig fysisk planering ska uppmuntras (inbegripet kartläggning av risker och hot) som en av möjligheterna den avser att undersöka i samband med miljökonsekvensbedömningen av offentliga och privata investeringar.

55.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att gå vidare med sina planer att införliva klimateffekter i byggnormerna (såsom Eurocodes) för att förbättra byggnadernas motståndskraft i riskområden.

56.  Europaparlamentet anser att det ur ett mikroklimatiskt perspektiv är nödvändigt att undvika ytterligare försegling av markytan i tätbefolkade områden och städer.

Transporter

57.  Europaparlamentet beklagar att vitboken inte tar upp transportsektorn, trots att denna står för 27 procent av växthusgasutsläppen i EU och verkningsfulla anpassningsåtgärder behövs.

58.  Europaparlamentet understryker att även transportsektorn måste utgöra en del av den europeiska strategin mot klimatförändringar, och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till ett europeiskt klimat- och transportpaket.

59.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja en trafikomställning som ett sätt att minska transportsektorns koldioxidutsläpp.

60.  Europaparlamentet understryker att alla transportsätt successivt måste internalisera sina externa anpassningskostnader.

61.  Europaparlamentet anser att man fortfarande inte i tillräcklig utsträckning känner till eller har beaktat de ekonomiska, sociala och finansiella konsekvenser som de nödvändiga anpassningsåtgärderna får för transportsektorn, såsom följderna av sektorns omorganisation (framför allt på grund av trafikomställningen). Parlamentet uppmanar kommissionen att definiera sårbarhetsindikatorer och metoder för utbyte av bästa praxis och erfarenheter för sektorns olika transportslag (väg, järnväg, luft- och sjöfart).

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en effektiv politik för stadstrafiken som motverkar trafikstockningar och föroreningar i storstadsområden genom att utveckla kollektivtrafiken och sammodaliteten och använda intelligenta transportsystem.

63.  Europaparlamentet understryker att för att främja en modern och hållbar transportpolitik är det nödvändigt med tillfredsställande ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-projekt för järnvägar, sjötransporter och inre vattenvägar under EU:s nästa budgetplaneringsperiod 2014–2020.

64.  Europaparlamentet understryker att lagstiftningsprocessen med Eurovinjettdirektivet måste fortsätta för att underlätta internaliseringen av externa kostnader enligt principen att förorenaren betalar, så att det råder lika konkurrensvillkor mellan transportsätten.

Energi

65.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna har en stor påverkan på energiförsörjningen och efterfrågan på energi i EU:s medlemsstater.

66.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att göra en ingående analys av framtida energiscenarier med beaktande av klimatförändringarnas effekter på infrastrukturen och energiefterfrågan.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om elproduktionspotentialen från förnybara energikällor kommer att ändras till följd av klimatförändringarna och pekar särskilt på problemen med kylningen av värmekraftverk och konsekvenserna av det.

68.  Europaparlamentet noterar i fråga om kylningen av reaktorer de särskilda riskerna för kärnkraftsanläggningars säkerhet under värmeböljor, ett problem som kan få stora negativa miljökonsekvenser för omgivande vatten och påverka försörjningstryggheten.

69.  Europaparlamentet konstaterar att extrema väderleksförhållanden såsom översvämningar och stormar kan skada kraftverk, kraftledningsstolpar, transformatorstationer och elskåp eller slå ut dem tillfälligt. Parlamentet anser att det därför krävs olika kraftfulla elnät för att tillgodose det ökade behovet av flexibla nät, och att både lokala nät och internationella högspänningsnät således behöver förstärkas.

70.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att leda till att energianvändningen i byggnader förändras och att den största utmaningen ligger i att komma till rätta med överuppvärmningen av byggnader. Parlamentet anser att naturlig kylning, mekanisk kylning, energiprestanda och genomtänkt fysisk planering i detta sammanhang kan spela en viktig roll.

71.  Europaparlamentet anser att regionerna genom att föra en intelligent energipolitik som aktivt främjar förnybar energi, decentraliserad energiförsörjning och energieffektivitet på deras territorium dels kan bidra till kampen mot klimatförändringarnas effekter, dels skapa nya ekonomiska möjligheter och utsikter för sina invånare.

72.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för energiförsörjning och tillgång till energi måste utformas med hänsyn till solidariteten mellan medlemsstaterna och att EU bör bidra till en global politisk förändring som innebär förbättring av energieffektiviteten och främjande av energikällor med låga koldioxidutsläpp, till exempel förnybara energikällor.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast den 30 juni 2010 lämna in långtgående, omfattande och realistiska nationella handlingsplaner, som överensstämmer med de modeller och parametrar som fastställts av EU. Behovet av energi från förnybara källor bör i varje medlemsstat huvudsakligen tillgodoses via inhemsk produktion, medan mekanismen för statistiska överföringar av energi från förnybara energikällor mellan medlemsstater bör användas endast när detta bedöms vara helt befogat.

74.  Europaparlamentet understryker att man omedelbart bör prioritera ytterligare åtgärder som främjar gemenskapens strategi, som har som mål att öka energieffektiviteten med 20 % till 2020. Samtidigt bör man vid utvärderingen av befintliga handlingsprogram för energieffektivitet undersöka möjligheten att göra detta mål rättsligt bindande på gemenskapsnivå.

Biologisk mångfald

75.  Europaparlamentet uppmanar, mot bakgrund av att Natura 2000 utgör en central pelare i EU:s politiska insatser för att bevara ekosystem under ändrade klimatförhållanden, till en aktiv förvaltning av Natura 2000-områden och andra landskap av betydelse, med vederbörlig finansiering från EU och medlemsstaterna och baserad på nära samarbete med och samråd med lokalsamhället. Parlamentet betonar vidare behovet av riktlinjer för att säkerställa konnektiviteten mellan naturområden. Parlamentet understryker – och det framgår även av kommissionens konsekvensanalys (SEK(2008)2887) som bifogas kommissionens meddelande om en EU-strategi mot invaderande arter – att det fortfarande finns mycket att lära om invaderande arters omfattning och inträdesvägar, hur de påverkar ekosystemen och hur klimatförändringarna kommer att påverka invasioner av främmande arter.

76.  Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos såväl terrestra som marina ekosystem sist och slutligen är beroende av att den biologiska mångfalden bevaras.

77.  Europaparlamentet framhåller att befintlig EU-lagstiftning, såsom vattendirektivet(10) och ramdirektivet om en marin strategi(11) kan bidra till ekosystemens motståndskraft i Europa, om bara förvaltningsplanerna omfattar ett ekosystembaserat synsätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt att genomföra dessa strategier.

78.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att undersöka fenomenet med att främmande arter invaderar europeiska ekosystem (t.ex. tropiska marina arter i Medelhavet) och att utarbeta lämpliga strategier för att motverka det.

Stadsmiljöer

79.  Europaparlamentet betonar att nästan 75 procent av Europas befolkning bor i stadsområden och att klimatförändringarna är ytterligare en faktor som påverkar livskvaliteten i städerna. Parlamentet uppmanar Europeiska miljöbyrån att undersöka hur klimatförändringarna förväntas påverka mikroklimatet i stadsområden (med beaktande av t.ex. den urbana värmeöeffekten).

Migration

80.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna sannolikt kommer att medföra stora, miljöbetingade folkförflyttningar från områden som redan är ursprung för migrationsströmmar till Europa (Afrika, Mellanöstern, södra Asien och Sydostasien).

81.  Europaparlamentet betonar att miljöbetingad migration ska beaktas i den långsiktiga planeringen av utvecklingsbiståndet, så att lämpliga förebyggande och snabba humanitära åtgärder kan vidtas i ursprungsländerna.

Kulturarvet

82.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av anpassningsåtgärder där man tar hänsyn till alla aspekter av det europeiska kulturarvet.

Struktur och styrning

83.  Europaparlamentet framhåller att lokala och regionala myndigheter måste erkännas som centrala aktörer i kampen mot klimatförändringarnas skadliga följder.

84.  Europaparlamentet betonar vikten av att ingripanden, sektorsövergripande integrering och konsolidering av miljöns motståndskraft görs på lämplig nivå för att åtgärderna ska bli så effektiva som möjligt.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en samordnad strategi i samband med anpassningen för att garantera territoriell sammanhållning inom EU.

86.  Europaparlamentet anser att det bör vidtas åtgärder för att förena ekonomisk innovation och hållbarhet med miljöskydd för att därmed minimera konflikterna mellan ekologiska och ekonomiska intressen.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder med anledning av förslaget att införa bindande nationella och regionala anpassningsstrategier.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande strategi för försäkringsbranschens roll med hänsyn till riskmedvetande och riskfördelning.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla de offentlig-privata partnerskap som krävs för att skapa ett långsiktigt, starkt och effektivt ramverk för hantering av klimatrisker (omfattande alla aspekter, från riskmedvetenhet till riskdelning och återhämtning), där myndigheter visar ett starkt ledarskap och engagemang.

90.  Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena, på grund av sin speciella situation enligt artikel 349 i Lissabonfördraget och sitt tropiska läge, är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder och därför bör uppmärksammas särskilt av kommissionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en konsekvensanalys och utarbeta en särskild handlingsplan för dessa regioner och att stödja utbyte av information och bästa metoder mellan de lokala myndigheterna i dessa regioner och de lokala myndigheterna i tredjeländer som ligger i deras geografiska närområde.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja sina nya rättigheter enligt artikel 260 i Lissabonfördraget i syfte att fullgöra sin uppgift som fördragens väktare.

Finansiering

92.  Europaparlamentet framhåller att EU:s budget för närvarande inte återspeglar EU:s politiska prioriteringar när det gäller anpassning till klimatförändringarna.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av den nuvarande fleråriga budgetramen inrikta sig på EU-budgetens förmåga att klara av klimatförändringarna. Parlamentet framhåller att klimatförändringar, och särskilt anpassningsåtgärder, bör prioriteras högt i nästa fleråriga budgetram, och man bör se till att de medel som krävs blir tillgängliga.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av EU:s budget och för att se till att klimatförändringarnas följder tas med i budgeten, föreslå ett förfarande för klimatsäkring.

95.  Europaparlamentet uppmanar till att man i framtiden prioriterar klimatförändringar, särskilt genom att integrera anpassningsstrategier i EU:s politik.

96.  Europaparlamentet kräver att effekterna av klimatförändringarna noggrant bör utvärderas i samband med godkännandet av förslag till EU-finansierade projekt för energieffektivitet, avfallshantering och utveckling av infrastruktur.

97.  Europaparlamentet betonar att målen i fråga om klimatförändringar och miljöskydd bör integreras i de mål för utjämning och tillväxt som ingår i EU:s sammanhållningspolitik, utan att för den skull ta över strukturpolitikens traditionella uppgifter.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt och i överensstämmelse med EU:s strategi för hållbar utveckling(12) lägga fram en färdplan för en sektorsuppdelad reform av subsidier som har betydande negativa miljöeffekter i syfte att stegvis avskaffa dem. Parlamentet betonar vidare att ekonomiska resurser som frigörs genom denna reform ska gå till anpassningsinsatser och gröna jobb.

99.  Europaparlamentet framhåller att medel som har gjorts tillgängliga genom olika ekonomiska återhämtningsplaner också bör gå till investeringar i klimatanpassning och i vilket fall som helst måste klimatsäkras.

100.  Europaparlamentet betonar förebyggandeprincipen för anpassning till klimatförändringarna och uppmanar kommissionen att utarbeta koncept för att allmänheten inte ska behöva stå för kostnader som uppstått till följd av att anpassningsåtgärder inte vidtagits.

101.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppmaning till rådet att återuppta översynen av Europeiska unionens solidaritetsfond med vars hjälp skador orsakade av naturkatastrofer eller av mänsklig verksamhet kommer att kunna hanteras mycket effektivare, flexiblare och snabbare.

102.  Europaparlamentet understryker att merparten av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter, däribland auktioneringen för luftfart och sjötransporter, bör avsättas för att hjälpa medlemsstaterna och utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna. Åtgärderna bör också omfatta hållbara transportsätt i Europa såsom järnvägstransporter. Parlamentet kräver att de medel som i EU:s system för handel med utsläppsrätter redan har öronmärkts för solidaritet och tillväxt i gemenskapen (intäkter från utauktioneringen av 10 procent av det totala antalet utsläppsrätter) ska fördelas mellan medlemsstater med lägre inkomstnivåer och jämt mellan anpassnings- och begränsningsåtgärder.

103.  Europaparlamentet kräver att man vid tilldelningen av medel från EU:s system för handel med utsläppsrätter och andra gemenskapskällor för att hjälpa medlemsstater att anpassa sig till klimatförändringar ska ta hänsyn till hur utsatt varje medlemsstat eller region är för klimatförändringar.

104.  Europaparlamentet erkänner industriländernas historiska ansvar för de nuvarande globala temperaturhöjningarna. Parlamentet upprepar sina uttalanden i resolutionen av den 10 februari 2010, däribland att EU:s åtaganden att finansiera klimatinsatser i utvecklingsländer bör vara nya och gå utöver det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet och vara fristående från det årliga budgetförfarandet i medlemsstaterna.

Extern dimension

105.  Europaparlamentet påminner om att anpassningsåtgärder måste integreras i EU:s utrikespolitik, i enlighet med punkt 8 i Köpenhamnsavtalet.

106.  Europaparlamentet framhåller att värdet av ekosystemtjänster och ekosystemens motståndskraft är ännu större i de minst utvecklade länderna(13). Parlamentet betonar att klimatanpassningsstrategier, och särskilt strategier för ekosystemens motståndskraft, bör tas i beaktande i alla internationella förhandlingar, även handelsförhandlingar.

107.  Europaparlamentet är fast övertygat om att EU måste behålla och stärka sin ledarroll i den internationella kampen mot den globala uppvärmningen och anser att alltför sena åtgärder kommer att öka risken för negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och kan medföra högre kostnader.

108.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska ramen för anpassningsåtgärder för att bli framgångsrik måste ingå i ett sammanhållet och långtgående globalt avtal (med rättsligt bindande mål) om åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, och att EU måste gå i täten för detta.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det kommande åttonde ramprogrammet (FP8) överväga att öka de offentliga anslagen för internationellt samarbete i

Styrgrupp för effekter och anpassning

110.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en styrgrupp för effekter och anpassning, och framhåller att det är viktigt att det i styrgruppen ingår regionala och lokala aktörer förutom statliga företrädare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det i gruppen ingår företrädare från parlamentet som observatörer samt privata aktörer i egenskap av sakkunniga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att styrgruppen ägnar särskild uppmärksamhet åt klimatförändringarnas allvarligaste hälsoeffekter, såsom ökningen av väderleksrelaterade dödsfall och vektorburna sjukdomar.

Kommissionens lägesrapport

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 rapportera till parlamentet om hur långt man kommit när det gäller genomförande av ovan nämnda vitbok.

o
o   o

112.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 41. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0042. (3) Antagna texter, P7_TA(2009)0013. (4) Antagna texter, P7_TA(2009)0089. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0019. (6) UNFCCC Förslag till beslut -/CP.15, Köpenhamnsavtalet, FCCC/CP/2009/L.7. (7) EUT L 140, 5.6.2009, s. 63. (8) Gemensamma forskningscentret – Institutet för tekniska framtidsstudier: ”Impacts of climate change in agriculture in Europe. PESETA-Agriculture study”, EUR 24107 EN, 2009. (9) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EUT L 327, 22.12.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/32/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s.60). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi), EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. (12) ”Översyn av den europeiska strategin för hållbar utveckling”, rådets dokument 10917/06. (13) Convenient Solutions to an Inconvenient Truth: Ecosystem based Approaches to Climate Change”, Världsbanken, Miljöavdelningen, 2009 och ”The Natural Fix? The Role of Ecosystems in Climate Mitigation”, UNEP, 2009.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport 2008 (2009/2167(INI))

P7_TA(2010)0155 A7-0100/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om de föregående årsrapporterna från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 juli 2009 till Europaparlamentet och rådet om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport 2008 (KOM(2009)0372), med bilagor (SEK(2009)1002 och SEK(2009)1003),

–  med beaktande av Olafs verksamhetsrapport för 2008(1) och dess andra rapport av den 19 juni 2008 om tillämpningen av rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter samt av riktlinjerna som ersätter Olafs lathund (Vademecum),

–  med beaktande av verksamhetsrapporten från Olafs övervakningskommitté för perioden juni 2008 till maj 2009(2),

–  med beaktande av verksamhetsrapporten från Olafs övervakningskommitté för perioden juni 2007–maj 2008(3),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2008 samt institutionernas svar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet(5)”, särskilt kapitlet om ekonomisk brottslighet och korruption,

–  med beaktande av artiklarna 319.3 och 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(6),

–  med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0100/2010).

En allmän iakttagelse: Beloppen för de anmälda oegentligheterna

1.  Europaparlamentet noterar att de uppskattade ekonomiska effekterna av oegentligheterna, i den mån de har uppdagats, minskade från 1 024 miljoner EUR för 2007 till 783,2 miljoner EUR för 2008 (minskningen avser samtliga områden med undantag för direkta utgifter och föranslutningsstödet), enligt följande:

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att inkludera information om oegentligheter som uppger den andel av de totala resurserna som står för felaktigheter och misstänkta bedrägerier inom de olika utgiftsområdena och i de olika medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet understryker att kampen mot bedrägeri och korruption är en viktig uppgift för EU-institutionerna och samtliga medlemsstater, vilka måste tillhandahålla alla nödvändiga resurser för att motverka dessa företeelser effektivt i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen och dess skattebetalare och för att bekämpa den organiserade brottsligheten, vars kapacitet att ingå överenskommelser inom EU-institutionerna ökar enligt nationella indikatorer, i synnerhet när det gäller att genomföra bedrägerier riktade mot gemenskapsbudgeten.

4.  Europaparlamentet beklagar att en stor mängd EU-stöd fortfarande betalas ut felaktigt, och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att kräva tillbaka detta stöd.

Egna medel

5.  Europaparlamentet välkomnar att den uppskattade effekten av oegentligheterna var 12,5 procent mindre än för 2007. Parlamentet noterar dock att det största antalet oegentligheter, liksom under tidigare år, avsåg tv-apparater och monitorer, och uppmanar följaktligen kommissionen att i synnerhet övervaka dessa varor och vidta de åtgärder som behövs för att eventuellt återvinna egna medel eller räntor. Parlamentet ber för övrigt kommissionen att verka för en lämplig balans mellan fysiska kontroller vid import och revisioner efter klarering av ekonomiska aktörer. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att tillhandahålla bättre statistik på detta område.

6.  Europaparlamentet anser att effektiv lagstiftning måste införas för att förbättra det administrativa samarbetet mot skadlig skattepraxis och garantera att den inre marknaden fungerar på ett smidigt sätt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det förslag till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning (KOM(2009)0029) som kommissionen lagt fram. Parlamentet betonar att man noggrant bör kontrollera de fall där medlemsstater vägrar att överlämna särskild information eller göra en administrativ undersökning, och att parlamentet systematiskt bör få tydlig och övergripande information om alla sådana fall.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till omarbetning av rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (KOM(2009)0427). Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att se till att medlemsstaterna blir mer ansvarsskyldiga, först och främst när det gäller kvaliteten på den information som förs in i databaserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera informationens korrekthet och se till att all moms verkligen drivs in.

8.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillhandahålla detaljerade uppgifter för att jämföra medlemsstaternas kostnader för att samla in traditionella egna medel med det belopp som behålls för att täcka insamlingskostnaderna.

Jordbruksutgifter

9.  Europaparlamentet välkomnar att den uppskattade effekten av oegentligheterna var 34 procent mindre än för 2007. Parlamentet betonar att det relativt låga antalet oegentligheter huvudsakligen verkar bero på det högre tröskelvärdet för skyldighet att lämna information (10 000 EUR). Detta tröskelvärde infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 av den 14 december 2006 om oegentligheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett uppgiftssystem på detta område(7).

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att respektera skyldigheten att rapportera oegentligheter och beklagar de brister som registrerats i Österrike, Sverige, Slovakien och Ungern.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att garantera ett effektivt genomförande av förordning (EG) nr 1975/2006(8) om införande av nya kontrollregler för stöd för landsbygdsutveckling i syfte att garantera att mottagarna uppfyller sina skyldigheter.

12.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens konstaterande i punkt 5.20 i dess ovan nämnda årsrapport, att det integrerade systemet för administration och kontroll (SIGC) endast är effektivt för att begränsa riskerna för felaktigheter och oegentliga utgifter om systemet tillämpas på ett korrekt sätt och om korrekta och tillförlitliga uppgifter förs in i det. Parlamentet beklagar de väsentliga bristerna i systemen i Förenade kungariket (Skottland), Bulgarien och Rumänien. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta stränga åtgärder om dessa problem kvarstår.

Strukturåtgärder

13.  Europaparlamentet välkomnar att den uppskattade ekonomiska effekten av oegentligheterna enligt kommissionen var 27 procent mindre än för 2007. Parlamentet noterar att felfrekvensen för sammanhållningspolitiken när det gäller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet enligt revisionsrättens revisionsförklaring (DAS) för 2008 fortfarande är högre än 5 procent. Parlamentet beklagar att Italien, Polen, Förenade kungariket och Spanien rapporterade flest oegentligheter. Parlamentet välkomnar samtidigt det goda samarbete som vissa av dessa medlemsstater har inlett med kommissionen för att lösa dessa problem och litar på att de andra medlemsstaterna kommer att göra likadant. Parlamentet erinrar om att strukturåtgärderna är det utgiftsområde i EU:s budget som har de strängaste reglerna och mest komplicerade förvaltningsförfarandena, vilket även revisionsrätten har betonat, och att, i enlighet med vad kommissionen betonat, det faktum att man hittat ett stort antal finansiella oegentligheter i en medlemsstat inte nödvändigtvis betyder att det förekommer ett större antal fel och bedrägerier än i andra medlemsstater utan kan vara resultatet av noggrannare och strängare kontroller. Parlamentet betonar också att revisionsrättens rapport om genomförandet av budgeten för 2008 inte beaktar programplaneringsperioden för 2007–2013, för vilken det infördes nya förvaltnings- och kontrollsystem för utgifter. Parlamentet noterar den höga förekomsten av fel i samband med stöd som inte var berättigade och överträdelser mot reglerna om offentlig upphandling, och anser därför att kommissionen bör införa förebyggande riktlinjer för medlemsstaterna och de lokala myndigheterna för att klargöra hur dessa regler ska tillämpas och för att förhindra att stöd som nekats av kommissionen som oberättigade ersätts av förvaltningsmyndigheterna med nya oberättigade stöd.

14.  Europaparlamentet betonar att förseningarna i godkännandet av förvaltnings- och kontrollsystemen för programmen 2007–2013 kan ha gjort det svårare att upptäcka fel och eventuella bedrägerier i utgifterna i samband med förskottsbetalningar. Parlamentet anser dessutom att de förseningar i de mellanliggande betalningarna som detta leder till skulle kunna ge upphov till en överdriven spendering precis innan tidsfristen för återtagande går ut. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga en översyn av reglerna om återtagande för att förbättra kvaliteten på utgifterna och garantera att de kvantitativa målen uppfylls.

15.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som vissa medlemsstater har gjort när det gäller att harmonisera sina system för rapportering av oegentligheter, genom att utnyttja AFIS i ökad utsträckning. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har infört ett elektroniskt rapporteringssystem att snarast möjligt göra detta med tanke på de positiva effekter sådana system hittills visat sig ha för uppgifternas kvalitet och för att rapporterna färdigställs i tid.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse kommissionen med mer detaljerad och tillförlitlig information om finansiella korrigeringar för perioden 2000-2006. Parlamentet begär även att kommissionen ska vara strikt med att kräva att medlemsstaterna tillhandahåller fullständig information och noggrant tillämpar finansiella korrigeringar i samband med verksamhetsprogrammen.

17.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen i samarbete med Olaf inrättat en särskild gemensam strategi för bedrägeribekämpning när det gäller strukturåtgärder, och understryker vikten av ett effektivare samarbete med regionala myndigheter och behöriga nationella rättsliga myndigheter.

Föranslutningsstödet

18.  Europaparlamentet beklagar att det uppskattade belopp som avsåg oegentligheter som rapporterats ökade med 8 procent för EU-10 och 152 procent för EU-2, medan de återvunna beloppen minskade med 15,6 procent jämfört med 2007. Parlamentet uppmanar i synnerhet Bulgarien och Rumänien att bygga upp sin administrativa kapacitet för att förvalta EU-medel, avlägsna befintliga eller potentiella intressekonflikter när det gäller förvaltning av medlen, förbättra kontrollen och insynen när det gäller förfarandena för offentlig upphandling på central, regional och lokal nivå och snabbt införa och informera kommissionen om de säkerhets-, korrigerings- och/eller disciplinåtgärder som behövs. Parlamentet erkänner och stöder de åtgärder som Bulgarien och Rumänien vidtagit för att förbättra standarderna för gemensam förvaltning och finansiell kontroll som svar på kommissionens rekommendationer.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att minska riskerna i samband med den mycket föränderliga miljö som GD Utvidgning arbetar i, för att garantera en effektiv flerårig planering av internrevisionen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att snabbt anta en särskild politik för efterhandskontroller inom ramen för den centraliserade förvaltningen, på grundval av erfarenheterna från 2008 och med beaktande av kostnadseffektiviteten.

20.  Europaparlamentet betonar att de strategiska målen för föranslutningsstöd måste definieras ytterligare enligt vad som föreskrivs i revisionsrättens särskilda rapport om föranslutningsstöd till Turkiet, för att underlätta bedömningen av genomförda projekt i förhållande till de övergripande målen. Parlamentet anser att målen och resultaten måste uppges på ett transparent sätt.

21.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör gå vidare med initiativ för att förbättra utformningen och genomförandet av projekten. Det är också nödvändigt att förbättra förfarandet för rapportering om hur projekten genomförts och hur man redogör för den verksamhet som bedrivits och de resultat som uppnåtts. Parlamentet anser att man bör se till att projektutfallen (resultat och konsekvenser) rapporteras i slutet av varje projekt och vid lämpliga tidpunkter därefter för att tillhandahålla information om resultaten av verksamheten som grund för planeringen av framtida åtgärder.

Direkta utgifter

22.  Europaparlamentet framhåller att externt bistånd är ett område där det i allt högre grad förekommer oegentligheter och bedrägerier.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma problemet med dubbel finansiering av projekt.

24.  Europaparlamentet understryker det faktum att EU har bidragit med mer än 1 miljard euro årligen till FN under de senaste fem åren. Parlamentet upprepar därför att det är nödvändigt att förstärka Olafs mandat internationellt och att förse Olaf med nödvändiga rättsliga medel för att byrån ska kunna utföra sina skyldigheter vad gäller granskning av dessa ökande direkta utgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse Europaparlamentet med uppdaterade uppgifter om detta ärende.

Mot en integrerad ram för intern kontroll

25.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens meddelande om acceptabel risk (KOM(2008)0866) gett ett underlag för en debatt om detta ärende, och uppmanar kommissionen att fortsätta att tillhandahålla information om detta. Parlamentet stöder förslaget att det ska inrättas olika tröskelvärden för acceptabel risk för varje område, med beaktande av deras respektive egenskaper och regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta ytterligare aspekter för att förbättra förvaltningen av Europeiska unionens medel (till exempel förbättra kontrollsystemens effektivitet och rikta in dem på kvalitet när det gäller utgifter samt förenkla lagstiftningen).

26.  Europaparlamentet anser att de årliga sammanfattningar som medlemsstaterna överlämnar till kommissionen bör ha en starkare rättslig grund än vad som nu är fallet (artikel 53b.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (budgetförordningen). I samband med översynen av budgetförordningen begär parlamentet följaktligen att sammanfattningarna ska innehålla en djupgående kvalitativ analys av resultaten av medlemsstaternas revision. Parlamentet anser dessutom att kommissionen måste fortsätta att främja förtroendekontrakten med medlemsstaterna när det gäller strukturfonderna och samtidigt erhålla ytterligare garantier från de nationella kontrollsystemen genom att upprätta närmare förbindelser med de oberoende högre revisionsorganen.

Större transparens och kampen mot bedrägerier, korruption och finansiell brottslighet

27.  Europaparlamentet noterar att offentlig upphandling är det område som är mest riskutsatt för vanskötsel, bedrägerier och korruption, och att dessa olagliga verksamheter snedvrider marknaden, ökar priserna och avgifterna för varor och tjänster för konsumenterna och leder till misstro mot Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att noggrant utvärdera de nuvarande reglerna om offentlig upphandling och lägga fram förslag till förbättringar. Parlamentet medger att det gjorts framsteg mot större transparens när det gäller mottagare av EU-stöd och uppmanar kommissionen att utveckla ett system för att offentliggöra förteckningar över mottagare på en enda webbplats, oberoende av förvaltningsmyndighet, där alla medlemsstater lämnar tydlig och jämförbar information på minst ett av EU:s arbetsspråk. Parlamentet ber dessutom kommissionen att ingripa för att se till att alla medlemsstater lämnar tillförlitlig och enhetlig information om mottagare av EU-stöd som ska tas med i systemet för tidig varning och databasen för uteslutning.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda tidiga diskussioner och samråd med berörda parter, däribland det civila samhället, om alla aspekter som rör inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att intensifiera alla åtgärder som behövs för att inrätta denna myndighet.

29.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att ge kommissionen befogenhet att förhandla fram, och snarast möjligt fullfölja, bedrägeribekämpningsavtal med Andorra, Monaco och San Marino, och att förhandla fram ett mer långtgående avtal med Schweiz.

30.  Europaparlamentet understryker att ett aktivt skydd av EU:s ekonomiska intressen kräver en förstärkt kamp mot finansiell och ekonomisk brottslighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut införa unionsinstrumenten, däribland konventionen om ömsesidig rättslig hjälp från 2000 och dess protokoll om banktransaktioner, samt rambeslutet om beslut om förverkande (2006/783/RIF)(9) och rambeslutet om bötesstraff (2005/214/RIF)(10).

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till ömsesidigt godkännande av diskvalifikationer, särskilt inom yrken på det finansiella området, t.ex. genom att utesluta personer som gjort sig skyldiga till bedrägeri från att inneha poster som verkställande direktörer.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning och utarbeta ett förslag om att utöka EU:s regelverk med allmänna definitioner av överträdelser inom finansiell och ekonomisk brottslighet.

33.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stoppa skatteflykten och den illegala verksamheten i skatteparadis för att kunna skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett förbud för företag vilkas verksamhet bedrivs via skatteparadis att ingå affärsavtal med företag med säte i EU, om deras utlokalisering ensidigt kommer att fördröja godkännandet av samarbetsavtal med unionen.

34.  Europaparlamentet noterar att 78 procent av medborgarna enligt Eurobarometern för 2009 instämmer med att korruption är ett stort problem i deras land. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åta sig att tillhandahålla de resurser som behövs för att se till att EU-stödet inte utsätts för korruption, trappa upp förverkandet av kriminellas tillgångar som kan kopplas till bedrägerier, skattesmitning och penningtvätt och liknande brott, samt att tillämpa klara och öppna regler för politiskt utsatta personer i enlighet med tredje direktivet om penningtvätt (direktiv 2005/60/EG)(11). Parlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt utveckla indikatorer som kvantifierar ansträngningarna för att bekämpa korruption, särskilt inom offentlig upphandling, i enlighet med bestämmelserna i Stockholmsprogrammet. Parlamentet uppmanar till större samarbete mellan kontoren för återvinning av tillgångar, så att förverkandet av tillgångar blir effektivare. Parlamentet begär att kommissionen omedelbart ska vidta åtgärder för att främja goda styrelseformer i skattefrågor, i enlighet med parlamentets resolution av den 10 februari 2010(12) om detta ärende, i synnerhet när det gäller problemet med skatteparadis.

Olafs verksamhet

35.  Europaparlamentet erkänner och uttrycker sitt stöd för Olafs verksamhet, och nödvändigheten att garantera dess fullständiga operativa oberoende i genomförandet av sina uppgifter, som har en viktig roll för att skydda Europeiska unionens, och därmed EU-medborgarnas, ekonomiska intressen och för att värna om EU-institutionernas rykte. Parlamentet anser därför att det bör utarbetas en strategi för personalresurser och garanterar att den nuvarande höga kvaliteten bibehålls när det gäller anställda.

36.  Europaparlamentet anser att Olaf huvudsakligen bör utgå från kommissionens internrevision för att inleda undersökningar, i stället för att främst förlita sig på information från tjänstemän eller medlemsstaterna. Parlamentet anser att det är viktigt att övervaka om och hur kommissionens internrevisionstjänst beaktar Olafs rekommendationer. Parlamentet uppmanar därför Olaf att tillhandahålla relevant statistik i sina framtida årsrapporter.

37.  Europaparlamentet anser att man kan göra Olafs arbete ännu mer effektivt genom att se till att undersökningarna planeras noggrant och i detalj, genom att anta en ad hoc-förfarandebestämmelse som bindande vägledning, främja användningen av SMART-mål och RACER-indikatorer för undersökningarna, förstärka samarbetet och datautbytet mellan Olaf och de nationella rättsliga myndigheterna i början av undersökningsprocessen och snabbt börja tillämpa en minimipolitik och uppföljningsförfaranden i början av Olafs undersökningar så att småskaliga bedrägerier behandlas av andra organ, medan återkommande småskaliga bedrägerier som genererar stora summor på grund av strukturella oegentligheter kan vara av intresse för Olafs undersökningar. Parlamentet uppmanar därför Olaf att i sin kommande rapport uppge de framsteg som gjorts i detta sammanhang och hur detta har beaktats i Olafs framtida verksamhetshandbok som ska offentliggöras inom en nära framtid.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt inkludera Olaf i förhandlingarna om alla samarbetsavtal som gäller bedrägeribekämpning och i utbytet av information om skatteärenden

Olafs förbindelser med Europol och Eurojust

39.  Europaparlamentet välkomnar de praktiska arrangemang för närmare samordning och samarbete i kampen mot ekonomiska bedrägerier som Olaf och Eurojust kommit överens om.

40.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan Olaf och Europol. Parlamentet noterar att kombinationen av Europols analytiska resurser och Olafs operativa erfarenhet ger medlemsstaterna en effektiv tjänst och innebär att man undviker dubbelarbete. Parlamentet uppmanar Olaf att i sin kommande årsrapport uppge de praktiska följderna av Europols statusbyte den 1 januari 2010.

Olafs samarbete med medlemsstaterna

41.  Europaparlamentet beklagar de uppenbara bristerna i bilaga I till årsrapporten för 2009 (SEK(2009)1002) om medlemsstaternas tillämpning av artikel 280 i EG-fördraget, både när det gäller det sätt på vilket medlemsstaterna besvarar kommissionens frågor och de typer av frågor som kommissionen ställer, eftersom frågorna inte leder till ett användbart svar eller lätt kan undvikas av medlemsstaterna. Parlamentet ber kommissionen att överväga en ändring av frågorna i samarbete med medlemsstaternas myndigheter för att se till att detta arbete blir effektivt.

42.  Europaparlamentet uppmanar Olaf att i sin kommande rapport lägga fram en detaljerad analys av de strategier som tillämpas och de åtgärder som vidtagits i varje medlemsstat för att bekämpa bedrägerier och för att förebygga och identifiera oegentligheter i hur EU-stödet har använts, även där dessa orsakats av korruption. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet ska fästas vid genomförandet av jordbruks- och strukturfonderna. Parlamentet menar att rapporten med sina 27 landsprofiler bör innehålla en analys av den strategi som de nationella rätts- och utredningsorganen följt, kvaliteten och kvantiteten för de kontroller som genomförts, samt statistiken och skälen bakom de fall där de nationella myndigheterna inte följt upp Olafs rapporter. Parlamentet anser dessutom att rapporten bör tillhandahålla en kunskapsbas som ska användas för att bättre fastställa Olafs strategi och prioriteringarna för särskilda utredningar och för att inleda skräddarsydda initiativ, samt för att förbättra samarbetet med medlemsstaterna samt Olafs och de lokala kontrollmyndigheternas effektivitet.

43.  Europaparlamentet noterar att gemenskapslagstiftningen kräver att medlemsstaterna rapporterar alla oegentligheter senast två månader efter det kvartal under vilket oegentligheten varit föremål för en första administrativ eller rättslig utredning och/eller nya upplysningar om en tidigare rapporterad oegentlighet blir kända. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska det befintliga tidsintervallet mellan den tidpunkt när en oegentlighet uppdagas och när den rapporteras, däribland effektivisering av de nationella administrativa förfarandena.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt inleda förfarandet för antagandet av direktivet om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (2001/0115(COD)) som blockerats av rådet sedan 2002, och av förordningen om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen (2004/0172(COD)) som blockerats av rådet sedan 2005.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska revisionsrätten, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

(1) http://ec.europa.eu/anti_fraud/reports/olaf/2008/EN.pdf (2) http://ec.europa.eu/anti_fraud/reports/sup_comm/2008-2009/Activity-report_en.pdf (3) EUT C 295, 18.11.2008, s. 1. (4) EUT C 269, 10.11.2009, s. 1. (5) Antagna texter, P7_TA(2009)0090. (6) EUT L 390, 30.12.2006, s. 1. (7) EUT L 355, 15.12.2006, s. 56. (8) Kommissionens förordning (EG) nr 1975/2006 av den 7 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 i fråga om kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling (EUT L 368, 23.12.2006, s. 74). (9) EUT L 328, 24.11.2006, s. 59. (10) EUT L 76, 22.3.2005, s. 16. (11) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. (12) Antagna texter, P7_TA(2010)0020.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om Europeiska investeringsbankens (EIB) årsredovisning för 2008 (2009/2166(INI))

P7_TA(2010)0156 A7-0062/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) årsredovisning för 2008,

–  med beaktande av artiklarna 15, 126, 175, 208-209, 271 och 308–309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 5 om EIB:s stadga,

–  med beaktande av artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om revisionsrättens roll,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2007(1),

–  med beaktande av skriftväxlingen mellan Europaparlamentets talman Pöttering och Maystadt efter parlamentets resolution av den 23 april 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2009 om årsredovisningarna för 2007 för Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om Europeiska investeringsbankens årsredovisning för 2006(3),

–  med beaktande av rådets beslut 2006/1016/EG av den 19 december 2006 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen(4),

–  med beaktande av domstolens dom av den 6 november 2008 om den rättsliga grunden för beslut 2006/1016/EC(5),

–  med beaktande av EIB:s politik för offentliggörande av information(6) av den 28 mars 2006,

–  med beaktande av EIB:s verksamhetsplan för 2009–2011, som godkändes av bankens styrelse den 16 december 2008,

–  med beaktande av domstolens dom av den 10 juli 2003 om undersökningsbefogenheterna för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) när det gäller EIB(7),

–  med beaktande av det trepartsavtal som ingåtts mellan revisionsrätten, EIB och kommissionen vad gäller revisionsrättens kontrollmekanismer i enlighet med artikel 248.3 i EG-fördraget(8), och som förnyats i juli 2007,

–  med beaktande av det avtal om samförstånd som undertecknades den 27 maj 2008 mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken om att främja samordningen av Europeiska unionens externa lånepolitik,

–  med beaktande av det avtal om samförstånd som undertecknades den 9 juli 2008 mellan Europeiska ombudsmannen och Europeiska investeringsbanken om information om bankens politik, standarder och förfaranden samt hanteringen av klagomål, även klagomål från personer som inte är EU-medborgare eller som inte är bosatta i något EU-land,

–  med beaktande av EIB:s interimsöversyn av politiken gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner),

–  med beaktande av årsrapporten för 2008 från EIB:s byrå för klagomål,

–  med beaktande av EIB:s senaste rapport till parlamentet om genomförandet av parlamentets rekommendationer,

–  med beaktande av årsrapporten för 2008 från EIB:s revisionskommitté till styrelsen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 oktober 2008 ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” (KOM(2008)0706),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008 ”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa” (KOM(2008)0800),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om EU 2020(9),

–  med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0062/2010), och av följande skäl:

A.  EIB inrättades genom Romfördraget och dess främsta mål är att bidra till utvecklingen av den gemensamma marknaden och till en minskning av skillnaderna i utveckling mellan de olika regionerna med hjälp av kapitalmarknaderna och bankens egna medel.

B.  EIB:s finansieringsverksamhet i Europeiska unionen är inriktad på sex politiska prioriteringar: ekonomisk och social sammanhållning, förberedelse inför den kunskapsbaserade ekonomin, utveckling av transeuropeiska transport- och anslutningsnät, stöd till små och medelstora företag, skydd och förbättring av miljön, samt hållbar, konkurrenskraftig och säker energi.

C.  EIB:s verksamhet utanför Europeiska unionen sker huvudsakligen för att stödja Europeiska unionens externa politik.

D.  EIB beslutade i enlighet med Lissabonstrategin att öka sitt tecknade kapital med 67 miljarder EUR från 165 miljarder EUR till 232 miljarder EUR, och av detta belopp har medlemsstaterna betalat in 8,2 miljarder EUR.

E.  Enligt EIB:s stadga ska, efter ratificeringen av Lissabonfördraget, den totala summan av lån och garantier som beviljats av banken inte överstiga 250 procent av det tecknade kapitalet, men inte heller av reserverna, de provisioner som inte använts och överskottet i resultaträkningen.

F.  Finansieringsbehoven har ökat på grund av den kreditåtstramning som orsakats av den ekonomiska och finansiella krisen.

G.  EIB fäster särskild uppmärksamhet vid små och medelstora företag, hållbar, konkurrenskraftig och säker energi och begränsningen av klimatförändringarna, samt vid investeringar i EU:s konvergensregioner, som drabbats särskilt svårt av den senaste tidens ekonomiska avmattning.

H.  Målen i EU 2020-strategin kan inte nås utan tillräcklig finansiering. I punkt 35 i sin resolution om EU 2020 anser Europaparlamentet att ”Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling bör spela en viktigare roll till stöd för investeringar i infrastruktur, miljöriktig (”grön”) teknik, innovation och små och medelstora företag”.

I.  EIB:s utlåningsvolym har ökat betydligt under 2008. Det totala beloppet för lån som tecknats i avtalen uppgick till 57,6 miljarder EUR, och det belopp som betalades ut uppgick till 48,6 miljarder EUR − 10 miljarder mer än beräknat.

J.  Värdet av de tecknade projekten ökade med 20,5 procent jämfört med 2007, och med 25,9 procent jämfört med 2006. Av EIB:s verksamhet 2008 var 89,34 procent inriktad på projekt i EU:s medlemsstater, vilket innebär en ökning med 2,7 procent jämfört med 2007 och 2,25 procent jämfört med 2006.

K.  I jämförelse med 2007 ökade värdet av de tecknade avtalen som avsåg projekt i Central- och Östeuropa med 17 procent till 6 905 miljoner EUR 2008, det vill säga nästan dubbelt så mycket som 2004.

L.  EIB:s utlåningsverksamhet 2008 utanför EU per geografiskt område såg ut på följande sätt: Asien och Latinamerika 469 miljoner EUR, Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland 170 miljoner EUR, Medelhavsländerna 1 290 miljoner EUR, föranslutningsländerna 3 453 miljoner EUR, AVS-länderna 561 miljoner EUR och Sydafrika 203 miljoner EUR.

Synpunkter på EIB:s årsredovisning för 2008

1.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s årsredovisning för 2008 och uppmanar EIB att fortsätta arbetet med att utveckla EU:s ekonomi och främja tillväxten, stimulera sysselsättningen och främja den interregionala och sociala sammanhållningen.

2.  Europaparlamentet välkomnar att EIB-gruppen kom med ett snabbt svar på den ekonomiska krisen genom att självfinansiera en ökning av sitt kapital, vilket innebar en ökning av utlåningsvolymen till stöd för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Parlamentet uppmanar banken att fortsätta sina program för finansiell krishantering, särskilt för de medlemsstater som har drabbats allvarligt av krisen, och att ytterligare öka utlåningsverksamheten i dessa länder. Parlamentet förväntar sig att EIB:s stöd för 2009 på 75 000 miljoner euro kommer att öka investeringarna i realekonomin med ett totalt belopp på ungefär 225 000 miljoner euro.

3.  Europaparlamentet noterar att nya krediter för små och medelstora företag med finansiella mellanhänder ökade med 42,4 procent till 8,1 miljarder EUR 2008. Av detta belopp utbetaldes 4,7 miljarder EUR under det sista kvartalet. Ett belopp på 30 miljarder EUR har öronmärkts för lån till små och medelstora företag under perioden 2008−2011.

Lissabonfördragets konsekvenser

4.  Europaparlamentet välkomnar att revisionskommittén förstärks genom att antalet medlemmar ökar från tre till sex och genom att den får i uppdrag att kontrollera att bankens verksamhet följer bästa bankpraxis samt ansvarar för bankens revision. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att se till att revisionskommitténs medlemmar har stor erfarenhet av banktillsyn. Parlamentet betonar emellertid att det, utöver förstärkningen av revisionskommittén, måste vidtas konkreta åtgärder för att se till att EIB snart omfattas av en tillfredsställande banktillsyn.

5.  Europaparlamentet uppmanar EIB och medlemsstaterna att överväga möjligheten att Europeiska unionen (eftersom EU har status som juridisk person enligt Lissabonfördraget) blir andelsägare i banken utöver medlemsstaterna, vilket enligt parlamentet skulle leda till ett förstärkt samarbete mellan EIB och kommissionen.

Banktillsyn

6.  Europaparlamentet noterar att EIB i juli 2009 blev en motpart i Eurosystemets penningpolitiska transaktioner med Europeiska centralbanken (ECB) och denna status omfattar vissa skyldigheter att rapportera till ECB, genom Banque Centrale du Luxembourg (BCL), särskilt om EIB:s bestämmelser för hantering av likviditetsrisker.

7.  Europaparlamentet är emellertid övertygat om att det behövs ett europeiskt banktillsynssystem, enligt vilket EIB ska omfattas av samma tillsynsregler som kreditinstituten och vara föremål för en verklig tillsyn, så att kvaliteten på EIB:s finansiella situation kontrolleras och det säkerställs att dess resultat mäts korrekt samt att reglerna för god yrkespraxis efterlevs.

8.  Europaparlamentet stöder av denna anledning förslaget att kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS) bör omvandlas till en mer kompetent europeisk bankmyndighet (EBA) inom ramen för den europeiska finanstillsynsmyndigheten. Parlamentet rekommenderar att alla finansiella institut och grupper som är verksamma i mer än en medlemsstat, inklusive EIB, ska omfattas av EBA:s behörighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att göra det möjligt för detta nya system för finansiell tillsyn att inleda sin verksamhet så snart som möjligt.

Budgetkontroll och budgetförvaltning

9.  Europaparlamentet välkomnar att banken trots instabiliteten och osäkerheten på marknaderna har lyckats bevara sin utmärkta kreditvärdighet. Parlamentet välkomnar också att banken höjde sitt finansieringstak från 55 miljarder EUR till 60 miljarder EUR och att den kunde anskaffa kapital till ett belopp av 59,5 miljarder EUR, vilket är en betydande ökning (8,8 procent) jämfört med 2007 (54,7 miljarder EUR).

10.  Europaparlamentet uppmanar EIB att göra sitt yttersta för att bevara sin AAA-kreditvärdighet, vilken är avgörande för att garantera de bästa villkoren för de lån som den beviljar.

Externt mandat och investeringsanslag

11.  Europaparlamentet avvaktar halvtidsöversynen av EIB:s externa finansiering senast den 30 april 2010 och kommissionens förslag till nytt beslut som ersätter beslut 633/2009/EG. Parlamentet anser att man i samband med både halvtidsöversynen och kommissionens nya förslag bör ta hänsyn inte enbart till de rekommendationer som utfärdats av styrkommittén, under ledning av dess ordförande Michel Camdessus, utan också till parlamentets tidigare rekommendationer. Parlamentet kräver särskilt en mer enad linje för EIB:s externa mandat, gällande såväl att medlen ska räcka under hela perioden för det nya mandatet som deras spridning per geografiskt område.

12.  Europaparlamentet betonar att EIB:s externa åtgärder bör vara i linje med EU:s politiska mål i enlighet med vad som föreskrivs i fördragen om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. När det gäller utlåningspolitiken anser parlamentet att EIB, i egenskap av en bank som styrs av EU:s politik, bör upprätthålla en balans mellan de olika regionerna i EU:s grannskap. När det gäller regioner där EIB:s verksamhet kan överlappa verksamheten inom andra regionala eller internationella offentligt finansierade finansinstitut anser parlamentet att det kan bli nödvändigt att fastställa en tydlig arbetsuppdelning. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang investeringsramen för västra Balkan. Parlamentet erinrar dock om att det befintliga samarbetsavtalet mellan kommissionen, EIB och EBRD om finansiering av åtgärder i östra grannskapsområdet, Ryssland och Centralasien bör ses över. Parlamentet välkomnar därför att styrkommittén med ”visa personer” instämmer med de rekommendationer som Europaparlamentet antog i mars 2009 om en bättre ömsesidig förståelse mellan EIB och EBRD.

13.  Europaparlamentet påminner om att man i punkt 24 i resolutionen av den 22 april 2008(10) om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2006 föreslår att EIB under ansvarsfrihetsförfarandet lägger fram sin årsredovisning och redogör för genomförandet av investeringsmekanismen direkt för budgetkontrollutskottet. Parlamentet påminner vidare om att EUF-resurserna utgörs av offentliga medel från europeiska skattebetalare och inte från finansmarknaderna.

14.  Europaparlamentet beklagar på nytt att EIB:s årsredovisning om investeringsanslaget huvudsakligen omfattar finansiell information och mycket lite, om någon, information om resultaten av de olika finansierade programmen.

15.  Europaparlamentet konstaterar att den kommande översynen av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(11) utgör ett tillfälle att inlemma investeringsanslagets projekt och resultat i ansvarsfrihetsförfarandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en möjlig lösning för att uppnå detta mål när den lägger fram sitt förslag.

Öppenhet och bekämpning av bedrägerier

16.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att EIB systematiskt följt upp parlamentets rekommendationer de senaste åren.

17.  Europaparlamentet påminner om att EIB har åtagit sig att göra en formell översyn av sin politik för offentliggörande av information vart tredje år, och välkomnar att EIB i maj 2009 inledde ett offentligt samråd om sin politik för behandling av klagomål samt om sin politik för offentliggörande av information och sin öppenhetspolitik. Parlamentet beklagar att politiken för offentliggörande inte har setts över under 2009 såsom planerats, och förväntar sig att EIB så snart som möjligt ser över dessa tre politikområden.

18.  Europaparlamentet begär att EIB i sin kommande nya politik för offentliggörande tydligt redogör för vilka villkor som gäller när uppgifter inte offentliggörs, i syfte att införa stränga normer för öppenhet.

19.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att det offentliga samrådet de senaste åren har blivit en integrerad del av EIB:s öppenhetspolitik. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att ta större hänsyn till intressenternas engagemang genom att förse dem med tydliga riktlinjer för deras eventuella delaktighet i samråd eller utvärderingar.

20.  Europaparlamentet välkomnar att EIB, särskilt chefen för avdelningen för tillsynsfrågor, gjort en större insats för att utveckla nya bestämmelser som skyddar potentiella anmälare av missförhållanden. Dessa bestämmelser offentliggjordes i april 2009 och ger alla anställda vid EIB och varje annan person som tillhandahåller banken tjänster ett fullständigt skydd. Parlamentet uppmärksammar emellertid banken på att EIB inte ger något skydd mot repressalier när det gäller externa klagande, och begär att EIB undersöker möjligheterna att avhjälpa denna brist.

21.  Europaparlamentet stöder EIB:s nolltoleranspolitik mot bedrägerier och korruption och uppmanar banken att i samarbete med kommissionen påskynda upprättandet av en svart lista över bedragare och att utveckla och genomföra ett uteslutningssystem för företag som av EIB eller någon annan multilateral utvecklingsbank befunnits skyldiga till korruption.

22.  Europaparlamentet välkomnar att politiken för offentliggörande har översatts till samtliga EU-språk och uppmanar EIB att även göra dokumenten om tillgång till miljöinformation, klagomålsmekanismen, och öppenhetspolitiken tillgängliga på samtliga EU-språk.

Politiken för utländska finanscentrum (skattefria zoner)

23.  Europaparlamentet välkomnar att EIB har vidtagit ytterligare åtgärder för att se över sin politik gentemot utländska finanscentrum så att denna nu sträcker sig längre än att bara upprätthålla det befintliga förbudet mot att finansiera projektansvariga som har sitt säte i ett skatteparadis.

24.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse bankens nya politik gentemot utländska finanscentrum, som sträcker sig längre än att bara upprätthålla det befintliga förbudet mot att finansiera projektansvariga som har sitt säte i ett svartlistat utländskt finanscentrum, i synnerhet den nya skyldighet som EIB ålagt alla partner i icke-svartlistade men svagt reglerade utländska finanscentrum att flytta till ett land som inte är ett utländskt finanscentrum innan de relevanta avtalen undertecknas, så att man för bankens framtida utlåning efter den 31 mars 2010 garanterar att inga av EIB:s låntagare har sitt säte i ett svagt reglerat utländskt finanscentrum.

25.  Europaparlamentet begär att EIB kontrollerar om denna nya politik gentemot utländska finanscentrum omfattar de medel som EIB använder för att ge lån till projekt. Parlamentet anser dessutom att EIB bör säkerställa att inkomster från dessa medel inte kan försvinna till skatteparadis när projekten har avslutats.

26.  Europaparlamentet är avseende skattekonsekvenserna oroat över den bristande transparensen vid tilldelning och uppföljning av globala lån. Parlamentet påminner om att ECB bör se till att låntagarna inte utnyttjar skatteparadis eller andra metoder, såsom missbruk av internpriser, som kan leda till skatteundandragande eller skatteflykt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang ECB att kräva att finansiella mellanhänder offentliggör hur alla de globala lån och ramlån som de erhåller används, inbegripet en rapport om deras aktivitet i varje enskilt land där de är verksamma.

27.  Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens verksamhetsberättelse och rapport om företagsansvar vari man redogör för de åtgärder som vidtagits för att uppfylla bankens strategiska mål som kompletterar och förstärker EU:s politiska mål.

Strategi och mål

28.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s verksamhetsplan för 2009−2011, i vilken banken har höjt målen för sin operativa verksamhet betydligt jämfört med riktlinjerna i verksamhetsplanen för 2008−2010.

29.  Europaparlamentet understryker att EIB uppmanas inta en aktiv roll när det gäller att nå EU 2020-målen. Parlamentet uppmanar därför banken att se till att dess lån bidrar till insatserna för att nå strategimålen.

30.  Europaparlamentet noterar att ekonomisk och social sammanhållning och konvergens, och i synnerhet konvergenspelaren i EU:s sammanhållningspolitik, är ett av EIB:s huvudmål.

31.  Europaparlamentet värdesätter att EIB bidrog till konvergensmålet genom att låna ut 21 miljarder EUR, 41 procent av EIB:s totala utlåning i EU, till konvergensprojekt.

32.  Europaparlamentet betonar mervärdet av att vidta åtgärder i samarbete med kommissionen samt av bankens tillvägagångssätt att ge extra stöd och kraft till strukturfondsinsatser.

33.  Europaparlamentet begär att man stärker den kombinerade användningen av EU-stöd med EIB:s finansiella instrument, i synnerhet i de sammanhållningsregioner och länder där det är särskilt svårt att anskaffa eget kapital, i syfte att främja sammanhållning och förhindra en ytterligare nedgång i de länder som drabbats svårast av krisen.

34.  Europaparlamentet begär att EIB:s redovisning i framtiden redogör för större lån som kompletterar bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) till regioner som genomför tekniskt avancerade program eller program som är kopplade till förnybar eller ren energi.

35.  Europaparlamentet framhäver EIB:s viktiga roll när det gäller stöd till små och medelstora företag under finanskrisen, med tanke på att de små och medelstora företagen utgör 99 procent av företagen i EU och sysselsätter mer än 100 miljoner människor och därför är motorn i Europas ekonomi.

36.  Europaparlamentet är medvetet om den inbyggda hävstångseffekt som innebär att finansiella mellanhänder måste lämna minst dubbelt så stora krediter till små och medelstora företag jämfört med det belopp som EIB lånar ut, och att det nya initiativet ”lån till små och medelstora företag” förbättrar de finansiella villkoren för små och medelstora företag. Parlamentet begär dessutom att EIB kompletterar sin nästa verksamhetsberättelse med närmare uppgifter om hur dessa lån ska användas på ett effektivt sätt för att garantera att en del av vinsterna från EIB:s finansiering kommer de små och medelstora företagen till godo på ett lämpligt sätt, och för att tillhandahålla information om finansieringens ursprung.

37.  Parlamentet noterar i detta sammanhang att det på begäran av EIB:s aktieägare har öronmärkts 30 miljarder EUR för lån till små och medelstora företag under perioden 2008–2011, och att hälften av denna summa har tillgängliggjorts mellan 2008 och 2009. Parlamentet betonar att det är viktigt med höga tillsynsnivåer för att se till att finansiella partner inte hamstrar EIB-krediter för att stabilisera sina egna balansräkningar.

38.  Parlamentet beaktar det faktum att den ekonomiska krisen ännu inte är över och att arbetslösheten fortfarande ökar. Parlamentet uppmanar EIB att tillämpa en utlåningspolitik med större risktagande till förmån för små och medelstora företag utan att riskera sin AAA-rankning. Parlamentet föreslår att EIB antar 2006 års riskkapitalmandat för Europeiska investeringsfonden för att bättre beakta den nuvarande ekonomiska oron och behovet av att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till kapital för projekt som innebär risktagande. Parlamentet begär att EIB:s deltagande i Jasmine-programmet, i dag 20 miljoner euro, åtminstone ska fördubblas.

39.  Europaparlamentet påminner om rekommendationerna i sin resolution av den 25 mars 2009 om årsrapporterna för 2007 för EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling(12), där parlamentet i punkt 8 uppmanade EIB ”att i samband med bankens globala lån för stöd till små och medelstora företag förbättra övervakningen och säkerställa insyn när det gäller typen av lån och slutlig mottagare av dessa”. Parlamentet uppmanar EIB att ytterligare förbättra insynen i sin utlåning via finansiella mellanhänder och att fastställa klara finansieringsvillkor för finansiella mellanhänder samt kriterier för utlåningseffektivitet.

40.  Europaparlamentet uppmanar EIB att harmonisera sin utlåning till små och medelstora företag med strukturfondsbidrag till konvergensregioner samt att se till att stöd är jämt fördelat mellan olika typer av små och medelstora företag.

41.  Europaparlamentet uppmanar EIB att i samband med bankens globala lån för stöd till små och medelstora företag garantera bättre övervakning och större transparens när det gäller typen av lån och slutlig mottagare av dessa. Parlamentet föreslår att det inrättas en resultattavla över multiplikatoreffekterna av EIB:s utlåningsverksamhet.

42.  Europaparlamentet uppmanar EIB att i sina årsredovisningar utveckla en mer detaljerad och metodologiskt harmoniserad analys av tillämpningen av de finansiella instrument som kompletterar strukturfondernas verksamhet. I detta sammanhang skulle banken kunna förklara för parlamentet hur Finansieringsinstrumentet för riskdelning, som den har inrättat tillsammans med kommissionen, fungerar. Av särskild relevans är samspelet mellan detta instrument, finansieringen inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning samt strukturfonderna.

43.  Europaparlamentet noterar att i enlighet med EIB:s årsredovisning avslutades utvärderingsfasen för det gemensamma Jeremie-initiativet (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag, små och medelstora företag) 2008. Parlamentet beklagar att denna utvärdering inte finns med i årsredovisningen.

44.  Europaparlamentet begär att EIB i sin nästa årsredovisning tar med information om de första resultaten av Jasmine-initiativet (gemensamma åtgärder för att stödja mikrofinansinstitut i Europa) och genomförandet av mezzanininstrumentet för tillväxt, som inrättades 2009.

45.  Europaparlamentet uppmanar EIB att göra sitt yttersta för att förenkla de komplicerade och byråkratiska bestämmelser (överallt där detta är fallet) som gäller för vissa projekt, för att göra finansieringen av projekt snabbare och effektivare, särskilt med tanke på den globala krisen.

46.  Europaparlamentet betonar att det för resultatet av de nya programmen för de europeiska makroregionerna är avgörande att samordna verksamheten inom ramen för alla politikområden som har en territoriell effekt och finna en långsiktig lösning på finansieringen av makroregioner. Parlamentet uppmanar därför banken att överväga om det i detta syfte är möjligt att, utöver EU-medel, utnyttja medel från EIB och Europeiska investeringsfonden i nästa ekonomiska programplaneringsperiod med början 2014.

47.  Europaparlamentet uppmanar EIB att göra sitt yttersta för att undvika att samma arbete görs av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) utanför EU. Parlamentet upprepar sina rekommendationer i punkt 28 i sin ovannämnda resolution av den 25 mars 2009 om att uppnå ett mer strukturerat samarbete mellan EIB och EBRD i länder där båda bankerna är verksamma.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 255, 26.9.2009, s. 98. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0185. (3) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 14. (4) EUT L 414, 30.12.2006, s. 95. (5) Mål C-155/07, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, ännu inte offentliggjort i rättfallssamlingen. (6) EUT C 332, 30.12.2006, s. 45. (7) Mål C-15/00, Europeiska kommissionen mot Europeiska investeringsbanken, REG 2003, s. I-7281. (8) Artikel 287.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (9) Antagna texter, P7_TA(2010)0053. (10) EUT L 88, 31.3.2009, s. 253. (11) EUT L 248, 16.9.2002, s. 1. (12) Antagna texter, P6_TA(2009)0185.

Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2010 om de omfattande grymheterna i Jos, Nigeria

P7_TA(2010)0157 RC-B7-0247/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Nigeria,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Nigeria ratificerade den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981, som Nigeria ratificerade den 22 juni 1983,

–  med beaktande av Nigerias författning, i synnerhet bestämmelserna om skydd för religionsfriheten i kapitel IV – Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I januari och mars 2010 utspelade sig upprörande våldsamheter i och omkring Jos, en stad som ligger i skärningspunkten mellan det norra, muslimska och det södra, kristna Nigeria. Hundratals människor dödades då i sammandrabbningar mellan olika religiösa och etniska grupper.

B.  Militären spelade en viktig roll genom att ingripa för att få situationen under kontroll, men samtidigt har det rapporterats om att både militären och polisen genomfört utomrättsliga avrättningar.

C.  Konflikter mellan olika folkgrupper har varit ett återkommande fenomen i Jos, och större sammanstötningar skedde 2001, 2004 och 2008.

D.  Enligt rapporter om mänskliga rättigheter har över 14 000 människor dödats i strider med religiösa eller etniska förtecken sedan det militära styret tog slut 1999.

E.  Enligt en rödakorsarbetare blev även minst två andra folkgrupper i närheten måltavlor för våldet, i ett område nära den plats där sammanstötningar med sekteristisk bakgrund krävde hundratals människoliv i januari.

F.  Röda korset rapporterar att minst 5 600 personer håller på att lämna området som en följd av våldet, eftersom de fruktar för sina liv.

G.  Problemen i området kring Jos har sin upprinnelse i bristen på ekonomisk utveckling, de negativa effekterna av klimatförändringarna och de motsättningar som har sina rötter i flera årtiondens fientlighet mellan olika grupper av de ursprungliga invånarna, som huvudsakligen utgörs av kristna eller animister som konkurrerar om den bördiga jordbruksmarken med inflyttande bosättare norrifrån, som är muslimer och talar hausa.

H.  Det går inte att systematiskt peka ut muslimer eller kristna som vare sig angripare eller offer, eftersom de historiskt sett har varit bådadera.

I.  Dagens instabila läge visar hur bräcklig Afrikas folkrikaste nation är, samtidigt som landet närmar sig valrörelsen inför valet 2011 och det råder osäkerhet kring det politiska ledarskapet på grund av president Yar'Aduas sjukdom.

J.  Stabilitet och demokrati i Nigeria har stor betydelse långt bortom landets omedelbara gränser på grund av den ledande roll som landet spelar i regionen och i Afrika söder om Sahara (Nigeria är medlem av FN:s säkerhetsråd, en global oljeproducent, ett ledande land inom Ecowas, en viktig aktör i fredsbevarande insatser och en stabiliserande kraft i Västafrika).

K.  EU är en stor ekonomisk bidragsgivare till Nigeria, och den 12 november 2009 undertecknade kommissionen och Nigerias federala regering ett landstrategidokument och ett nationellt vägledande program för 2008–2013, enligt vilka EU ska finansiera projekt som bland annat syftar till att skapa fred och säkerhet och värna mänskliga rättigheter.

L.  I ett oljerikt land som Nigeria måste en fredlig konfliktlösning också innebära en rättvis tillgång till resurserna och en omfördelning av inkomsterna.

M.  Trots att Nigeria är världens åttonde största oljeproducent lever majoriteten av landets 148 miljoner invånare under fattigdomsgränsen.

N.  Enligt artikel 8 i det omarbetade Cotonouavtalet ska EU regelbundet föra en politisk dialog med Nigeria om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, däribland frågan om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den senaste tidens våldshandlingar och de tragiska förlusterna av människoliv i och omkring Jos och uttrycker sin medkänsla med de anhöriga och skadade.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att visa återhållsamhet och på fredlig väg försöka lösa meningsskiljaktigheter mellan religiösa och etniska grupper i Nigeria.

3.  Europaparlamentet uppmanar den federala regeringen att utreda orsakerna till de senaste våldshandlingarna och se till att våldsverkarna åtalas i en rättvis och öppen rättegång.

4.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias federala regering att vidta konkreta och skyndsamma åtgärder för att främja dialogen mellan de olika etniska och religiösa grupperna och välkomnar den tillförordnade presidenten Goodluck Jonathans initiativ för att sammanföra religiösa ledare och ledare för folkgrupper.

5.  Europaparlamentet efterlyser en mer omfattande undersökning av de bakomliggande orsakerna till konflikten, inklusive de sociala, ekonomiska och etniska motsättningarna. Man bör akta sig noga för svepande och förenklade förklaringar som bara ser till religion, eftersom de inte kan ligga till grund för någon långsiktig och varaktig lösning på regionens problem.

6.  Europaparlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna att dra tillbaka guvernörernas framstötar i några delstater att verkställa dödsstraffet på dödsdömda fångar för att ”lätta på” överfyllda fängelser, vilket skulle utgöra en grov kränkning av mänskliga rättigheter. Europaparlamentet uppmanar guvernörerna i delstaterna att visa återhållsamhet och att upprätthälla de facto-moratoriet. Europaparlamentet erinrar om att användningen av dödsstraffet står i strid med Nigerias åtaganden på internationell nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias federala regering att skydda sitt folk med hjälp av regelbunden patrullering i hela regionen och att angripa de grundläggande orsakerna till våldet genom att garantera alla medborgare lika rättigheter och genom att ta itu med de problem som rör kontrollen över den bördiga jordbruksmarken, tillgången till resurser, arbetslösheten, fattigdomen och effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet begär att de som tvingats fly på grund av massakern tillåts att återvända till sina hem i trygghet.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla sin politiska dialog med Nigeria i enlighet med artikel 8 i det omarbetade Cotonouavtalet och att i detta sammanhang ta upp frågor som är kopplade till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, principer som anges i internationella, regionala och nationella människorättsinstrument.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nigerias federala regering, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, ordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU samt det panafrikanska parlamentet (PAP).