Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare (2009/2199(INI))

P7_TA(2010)0226 A7-0157/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN:s deklaration om människorättsförsvarare samt den verksamhet som bedrivs av FN:s särskilde rapportör om människorättsförsvararnas situation,

–  med beaktande av Lissabonfördraget, särskilt artiklarna 3 och 21, samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, och i synnerhet EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, som antogs i juni 2004 och ändrades 2008, samt av riktlinjerna för dialoger om mänskliga rättigheter, som antogs i december 2001 och ändrades 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer(1),

–  med beaktande av människorättsklausuler i EU:s externa avtal,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land(3),

–  med beaktande av sina särskilda riktlinjer för Europaparlamentets ledamöters åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati vid besök i tredjeländer,

–  med beaktande av stadgarna för Sacharovpriset för tankefrihet, som antogs av Europaparlamentets talmanskonferens den 15 maj 2003 och ändrades den 14 juni 2006,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen, och särskilt bilagorna om enskilda fall,

–  med beaktande av sina återkommande debatter och brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av ministerkommitténs förklaring om Europarådets åtgärder för att förbättra stödet till människorättsförsvarare och främja deras verksamhet, som antogs den 6 februari 2008,

–  med beaktande av den resolution som antogs den 24 februari 2009 av Europarådets parlamentariska församling om situationen för människorättsförsvarare i Europarådets medlemsstater(4),

–  med beaktande av den rekommendation om den rättsliga ställningen för icke-statliga organisationer i Europa(5) som antogs av Europarådets ministerkommitté den 10 oktober 2007,

–  med beaktande av regionala människorättsinstrument, däribland särskilt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, de resolutioner om människorättsförsvarare som antagits av Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)(6),

–  med beaktande av de program för skydd och mottagande av människorättsförsvarare som befinner sig under hot, vilka håller på att genomföras i några medlemsstater,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0157/2010), och av följande skäl:

A.  Enligt FN-stadgan har varje medlemsstat ansvar för att främja allmän respekt för mänskliga fri- och rättigheter och se till att de iakttas.

B.  Enligt FN:s deklaration från 1998 betecknar ordet ”människorättsförsvarare” en person som, på egen hand eller tillsammans med andra, agerar för att med fredliga medel främja eller värna de mänskliga rättigheterna.

C.  Över hela världen spelar människorättsförsvararna en avgörande roll för att värna och främja grundläggande mänskliga rättigheter, ofta med sina egna liv på spel. De är också viktiga aktörer för befästandet av demokratiska principer i sina respektive länder, värnar om opartiskhet och öppenhet i sitt arbete och uppnår trovärdighet genom korrekt rapportering, och utgör på så sätt den mänskliga länken mellan demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.

D.  Stöd till människorättsförsvarare är sedan länge en etablerad del av EU:s utrikespolitik på människorättsområdet, men EU:s stöd varierar beroende på vilka länder det är fråga om.

E.  EU anser det särskilt angeläget att i enlighet med Lissabonfördraget stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

F.  Europaparlamentet spelar en viktig roll för att främja mänskliga rättigheter och demokrati, inklusive skydd av dem som försvarar dessa, genom delegationer till tredjeländer, utfrågningar, resolutioner, skrivelser och inte minst Sacharovpriset, liksom sina rapporter om de mänskliga rättigheterna i hela världen.

G.  EU samordnar också i allt större utsträckning sina insatser med andra regionala och internationella aktörer som är etablerade i Afrika, Europa samt Nord- och Sydamerika, i syfte att noga följa situationen för människorättsförsvarare och uppmana staterna att se till att de kan verka utan hinder, i överensstämmelse med internationella och regionala förpliktelser på människorättsområdet.

H.  EU:s trovärdighet som beskyddare av världens människorättsförsvarare är nära knuten till unionens egna respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

I.  I sitt arbete drabbas människorättsförsvarare själva av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vilket tar sig uttryck i bland annat mord, dödshot, bortföranden och människorov, godtyckligt fängslande och frihetsberövande samt andra trakasserier och hotelser, exempelvis förtalskampanjer. Alla dessa kränkningar riktas ibland också mot människorättsförsvararnas nära familjemedlemmar (inklusive deras barn) och andra släktingar, i syfte att hindra dem att fortsätta med sitt arbete. Kampanjer för mänskliga rättigheter drabbas i många regioner av verksamhetsbegränsningar och leder till förföljelse av människorättsförsvarare.

J.  Skyddet av enskilda människorättsförsvarare kräver att EU:s människorättspolitik genomgående stärks.

K.  Kvinnliga människorättsförsvarare löper en särskild risk, och bland andra kategorier av människorättsförsvarare som är särskilt utsatta för angrepp och människorättskränkningar till följd av sitt arbete finns de som verkar för medborgerliga och politiska rättigheter – inte minst yttrandefrihet och tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, inklusive religiösa minoriteters rättigheter – och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt kollektiva rättigheter som rätten till mat och tillgång till naturresurser (däribland fackföreningsmedlemmar), liksom de som verkar för minoriteters och folkgruppers rättigheter, barns rättigheter, ursprungsbefolkningars rättigheter samt hbt-personers rättigheter och personer som kämpar mot korruption.

L.  Med hjälp av ny teknik används allt förslagnare metoder för att förfölja människorättsförsvarare, men också genom inskränkande lagar för icke-statliga organisationer och administrativa hinder som allvarligt begränsar utrymmet och handlingsfriheten för ett oberoende civilt samhälle. Vissa regeringar hindrar människorättsförsvarare från att officiellt registrera organisationer och åtalar dem sedan på ett lagstridigt sätt för att de har utövat sin rätt till föreningsfrihet.

M.  Dessa handlingar utgör en klar kränkning av internationell människorättslagstiftning och en rad allmänt erkända grundläggande friheter.

N.  Människorättsförsvarare hindras också av – och blir ibland en direkt måltavla för – politik, lagstiftning och förfaranden som beskrivs som ”säkerhetsåtgärder”, ofta i kombination med stigmatisering och anklagelser om terrorism.

O.  Beslagtagande av möbler, stängning av lokaler, höga bötesstraff samt en minutiös och subjektiv granskning av bankkonton utgör särskilda svårigheter för människorättsförsvararnas sammanslutningar och föreningar.

P.  Om handelsavtal innehåller en människorättsklausul ger det mer kraft bakom orden när EU kräver att de mänskliga rättigheterna ska respekteras som ett villkor för handeln.

1.  Europaparlamentet hyllar människorättsförsvararnas ovärderliga bidrag till försvaret och främjandet av mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, demokratin och till det konfliktförebyggande arbetet, som de lämnar med risk för sin egen personliga säkerhet, liksom sina familjers och släktingars. Parlamentet välkomnar att FN:s deklaration från 1998 inte ger någon strikt definition av människorättsförsvarare, och rådet och kommissionen uppmanas att starkt stödja detta förhållningssätt.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera ett effektivare genomförande av befintliga verktyg och mekanismer för ett sammanhängande och systematiskt skydd av människorättsförsvarare inom EU. Parlamentet rekommenderar att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utvecklar åtgärder och tar fram en mer verkningsfull och resultatinriktad strategi som innehåller utvärderingar av befintlig politik och dialog på människorättsområdet.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uttrycka sin politiska vilja att stödja människorättsförsvararnas insatser, och att i det syftet bättre utnyttja alla befintliga verktyg och utveckla nya kompletterande mekanismer som stödjer och främjar deras verksamhet genom en strategi präglad av verkligt deltagande, som bör bidra till en positiv miljö för dem där de kan utföra sitt uppdrag och få skydd. Parlamentet understryker att detta måste åtföljas av en politik som siktar på förebyggande av och skydd mot angrepp och hot mot människorättsförsvarare, genom såväl akuta som långsiktiga åtgärder.

Förstärkning av institutionerna och nyheter enligt Lissabonfördraget

4.  Europaparlamentet påminner om att Lissabonfördraget, enligt dess artiklar 3 och 21, sätter främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter i främsta rummet när det gäller unionens yttre åtgärder. Som första prioritet måste man se till att främjandet av mänskliga rättigheter, både som ett grundläggande värde och ett mål för unionens utrikespolitik, återspeglas på vederbörligt sätt under inrättandet av och i strukturen för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, bland annat genom tilldelning av tillräckliga personalresurser. Därför begär parlamentet att det inrättas en central kontaktpunkt med särskilt ansvar för människorättsförsvarare inom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

5.  Europaparlamentet understryker att riktlinjerna om människorättsförsvarare hittills inte genomförts på ett tillfredsställande sätt inom EU:s uppdrag och uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys och se till att denna fråga tas upp. Till följd av antagandet av Lissabonfördraget är kommissionens delegationer i tredjeländer nu skyldiga att till fullo utnyttja de nya möjligheterna, men får också ytterligare ansvar för att ta itu med frågan på ett bättre sätt, eftersom de omvandlas till unionsdelegationer och får en allt viktigare roll när det gäller EU:s representation och genomförandet av människorättspolitiken. Därför upprepar parlamentet sin begäran om att en högkvalificerad politisk tjänsteman, med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter och demokrati, ska utses systematiskt för varje land och att riktlinjerna om mänskliga rättigheter och genomförandet av dem samt utvecklandet av bästa praxis ska integreras i utbildningsprogram för personal i EU-uppdrag, arbetsbeskrivningar och bedömningsprocesser.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av människorättsklausuler inom handelspolitik, partnerskap och handelsavtal mellan EU och tredjeländer. Europaparlamentet föreslår en ”människorättsbedömning” av tredjeländer som inleder handelsförbindelser med EU.

7.  Europaparlamentet förväntar sig att utnämningen av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (som samtidigt är vice ordförande för kommissionen), liksom inrättandet av en gemensam avdelning för yttre åtgärder, kommer att göra EU:s arbete på detta område väsentligt mer konsekvent och effektivt. Parlamentet rekommenderar starkt att den höga representanten/vice ordföranden institutionaliserar utarbetandet av lokala strategier i nära samarbete med det lokala oberoende civila samhället, inklusive regelbundna utvärderingar av dem, så att de skyddsåtgärder som föreskrivs i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare verkligen genomförs.

8.  Det är nödvändigt att kontakterna med det oberoende civila samhället förbättras och följs upp på ett systematiskt sätt, liksom att människorättsförsvarare får större tillgång till EU:s delegationer och uppdrag på fältet. I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet det spanska ordförandeskapets begäran om att en gemensam lokal sambandsman ska utses från personalen för EU:s uppdrag för människorättsförsvarare, vilken får ansvaret för att samordna EU:s verksamhet genom att förbättra tillgången till information om människorättskränkningar och samarbetet med det civila samhället, något som samtidigt kommer att säkra insyn i hur uppdragen fullgör sina skyldigheter och ge möjlighet till akuta ingripanden på ett flexibelt sätt i brådskande lägen. Parlamentet kräver att få information om dessa utnämningar.

Mot en mer samordnad och systematisk strategi för EU:s människorättspolitik

9.  Europaparlamentet oroas av det bristfälliga genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Parlamentet vidhåller att dessa riktlinjer måste genomföras på ett korrekt och fullständigt sätt av alla EU-delegationer, och ytterligare ansträngningar måste göras för att se till att samtliga tar fram lokala genomförandestrategier före utgången av 2010, eller, om sådana strategier redan finns, att de ses över till dess. Parlamentet kräver att en förteckning över dessa lokala strategier görs tillgänglig för parlamentet och offentliggörs i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och EU:s delegationer att aktivt involvera människorättsförsvarare och deras organisationer när de tar fram, följer upp och ser över lokala strategier, eftersom detta kommer att påverka strategiernas verkliga värde.

11.  Europaparlamentet anser möten minst en gång om året mellan människorättsförsvarare och diplomater, så som föreskrivs i EU:s riktlinjer, på ett uppenbart sätt kan bidra att sådana processer inleds och uppmuntrar till mer regelbundna och systematiska möten i framtiden. Parlamentet begär att man ser till att de olika typer av människorättsförsvarare som är verksamma i landet deltar i dessa möten samt att människorättsförsvarare från regionerna deltar.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik att överväga möjligheten att arrangera ett internationellt möte för människorättsförsvarare med deltagande av de berörda FN-organen, de regionala sekretariaten för konventionerna om de mänskliga rättigheterna samt internationella och regionala icke-statliga organisationer, i syfte att förbättra skyddet av människorättsförsvararna och främja de mänskliga rättigheterna i hela världen.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av ett genusperspektiv i genomförandet av riktlinjerna, med målinriktade insatser till förmån för kvinnliga människorättsförsvarare och andra särskilt utsatta grupper, till exempel journalister och människorättsförsvarare som verkar för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt barns rättigheter, liksom dem som verkar för minoriteters rättigheter, i synnerhet rättigheter för religiösa och språkliga minoriteter, ursprungsbefolkningars rättigheter samt hbt-personers rättigheter.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av yttrandefrihet och mediernas roll – såväl Internetmedier som övriga medier – att skapa möjligheter för människorättsförsvarare.

15.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av ny teknik och dess konsekvenser för människorättsförsvarare behöver bedömas och resultaten integreras i befintliga EU-program om mänskliga rättigheter och människorättsförsvarare.

16.  Europaparlamentet anser att viktiga aspekter av de lokala strategierna för genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare bör återspeglas i landstrategidokument/nationella vägledande program, handlingsplaner för den europeiska grannskapspolitiken, årliga handlingsprogram för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt stabilitetsinstrumentet.

17.  Europaparlamentet upprepar att främjandet och skyddet av människorättsförsvarare samt deras säkerhet i och med Lissabonfördraget måste behandlas som en prioriterad fråga i EU:s förbindelser med tredjeländer och integreras på alla nivåer och i alla delar och instrument vad gäller unionens utrikespolitik, så att EU:s stöd till människorättsförsvarare blir mer konsekvent, verkningsfullt och trovärdigt. Parlamentet anser att ett utarbetande, effektivt genomförande och regelbunden uppföljning av specifika landstrategier om mänskliga rättigheter och demokrati skulle kunna bidra till uppnåendet av denna målsättning på ett väsentligt sätt.

18.  Europaparlamentet anser att människorättsförsvarare i tredjeländer får ett bättre skydd om EU:s dialoger om mänskliga rättigheter blir mer effektiva. Situationen för människorättsförsvarare måste tas upp systematiskt i alla politiska dialoger och dialoger om mänskliga rättigheter samt i handelsförhandlingar med tredjeländer, liksom mer allmänt situationen och framstegen när det gäller rätten till föreningsfrihet i nationella lagar, föreskrifter och rutiner, och parterna måste påminnas om att staterna har ett ansvar för att se till att alla förpliktelser och rättigheter som anges i FN:s deklaration om människorättsförsvarare införlivas i den nationella lagstiftningen, inbegripet rätten till föreningsfrihet och mötesfrihet samt deras rätt att ta emot inhemsk och utländsk finansiering under fullständig öppenhet och respekt för självständigheten i beslutsfattandet, liksom yttrandefriheten, som är en avgörande rättighet för människorättsförsvararnas arbete. Parlamentet understryker att partnerstater också bör påminnas om förpliktelsen och ansvaret att skydda och främja respekten för människorättsförsvarare och deras arbete genom att skapa förutsättningar som till fullo gör det möjligt att försvara, bevaka och rapportera om mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet anser att specifika kriterier, som håller balansen mellan lämplig insyn och nödvändig sekretess, måste antas när det gäller mottagande av inhemsk och utländsk finansiering. Parlamentet efterlyser åtgärder som säkrar att hänsyn tas till alla andra kriterier som kan komma att anföras av människorättsförsvarare om de anses vara väsentliga för deras arbete.

20.  Europaparlamentet upprepar att dess delegationer, i egenskap av organ med ansvar för Europaparlamentets förbindelser med tredjeländer, skulle kunna spela en ännu viktigare roll för att hjälpa människorättsförsvarare, i enlighet med de särskilda riktlinjerna för Europaparlamentets ledamöters åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati vid besök i tredjeländer.

21.  Europaparlamentet kräver att få en större roll i EU:s dialoger om mänskliga rättigheter med tredjeländer.

22.  Europaparlamentet vill se att näringslivet inkluderas i människorättsdialoger.

23.  Europaparlamentet anser att det finns ett behov av såväl en sammanhängande och samordnad EU-strategi som utrymme för kompletterande roller för medlemsstaterna i skyddet av människorättsförsvarare,

24.  Europaparlamentet fördömer det klimat av straffrihet för kränkningar mot människorättsförsvarare som råder i många länder i världen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta upp denna fråga i sina bilaterala kontakter och då vädja till alla stater att se till att förövare ställs inför rätta, oavsett samhällsställning eller befattning, i oberoende och effektiva disciplinära och straffrättsliga förfaranden. Parlamentet påminner om att det alltid finns möjlighet att till sist gå vidare till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna efter att statens alla inhemska överklagandemöjligheter har uttömts.

25.  Europaparlamentet betonar att man måste se till att nationell och allmän säkerhet, inklusive terrorbekämpning, inte godtyckligt används som förevändning för åtgärder riktade mot människorättsförsvarare.

26.  Europaparlamentet påpekar att även parlamentariker har en viktig roll att spela för att se till att nationell lagstiftning som skulle kunna påverka människorättsförsvarare och deras verksamhet uppfyller internationellt erkända människorättsnormer. Därför understryker parlamentet vikten av att dessa frågor systematiskt tas upp av Europaparlamentets ledamöter under bi- och multilaterala möten med såväl experter på plats som andra parlamentariker, i linje med de särskilda riktlinjerna för Europaparlamentets ledamöters åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati vid besök i tredjeländer.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att det oberoende civila samhället till fullo deltar i förberedelserna av alla dialoger om mänskliga rättigheter, antingen genom seminarier för det civila samhället eller på andra sätt. Parlamentet anser att kopplingen mellan seminarier för det civila samhället och den formella dialogen behöver stärkas, genom att de resulterande rekommendationerna offentliggörs och genom bättre uppföljning och återkoppling till det civila samhället när en dialog har ägt rum. Parlamentet framhåller betydelsen av att enskilda fall fortsatt tas upp under dialogerna och anser att ett offentliggörande av namnförteckningar skulle göra EU:s insatser mer slagkraftiga och öka allmänhetens uppmärksamhet kring dessa fall, förutsatt att det inte medför att människorättsförsvarare utsätts för fara. Parlamentet betonar vikten av att samarbeta med andra människorättsförsvarare och det civila samhället vid bedömningen av sådana risker.

28.  Europaparlamentet anser att det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, som redan har visat sig ha kapacitet att stödja och främja respekten för mänskliga rättigheter och stärkandet av rättsstatsprincipen, bör fortsätta att ytterligare förbättra det direkta stödet till människorättsförsvarare, så att både deras kortsiktiga och långsiktiga behov tillgodoses, samtidigt som man ser till att instrumentet också når ut till särskilt utsatta grupper och människorättsförsvarare som bor i avlägsna och mindre uppmärksammade områden.

29.  Europaparlamentet uppmanar rådet och den höga representanten att systematiskt fördöma och tillrättavisa internationella företag om dessa levererar övervakningsteknik till förtryckande regimer och därmed underlättar förföljelse och gripanden av människorättsförsvarare.

Större öppenhet och synlighet som en skyddsåtgärd

30.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med hjälp av riktade insatser öka medvetenheten om riktlinjernas existens bland människorättsförsvarare, i den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, på EU-ambassaderna och på EU:s utrikesministerier, så att riktlinjerna anammas och tillämpas fullt ut. Parlamentet anser att de årliga möten som föreskrivs i riktlinjerna skulle ge ett avsevärt stöd till människorättsförsvarare och även öka trovärdigheten och synligheten för EU:s insatser, och därmed visar man tydligt hur viktigt skyddet av mänskliga rättigheter är för EU.

31.  Europaparlamentet framhåller att ett erkännande av människorättsförsvararnas arbete och ett intresse för dem från allmänhetens sida också kan bidra till att skydda dem under svåra förhållanden, eftersom presumtiva gärningsmän kanske låter bli att sätta sina planer i verket om deras brott skulle väcka uppmärksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-delegationerna att där så är möjligt offentliggöra demarscher och andra initiativ i specifika fall, dock alltid i samförstånd med människorättsförsvararna och deras familjer. Parlamentet uppmanar EU-uppdragen att ge människorättsförsvararna och deras familjer, liksom icke-statliga organisationer som uppmärksammat EU på något särskilt fall, systematisk information om alla insatser som utförs å deras vägnar, oavsett i vilken form de sker, så som anges i riktlinjerna.

32.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt alla kommissionens ledamöter med ansvar på området yttre förbindelser att regelbundet träffa människorättsförsvarare på tjänsteresor i tredjeländer. Parlamentet understryker att stödet till människorättsförsvarare också ovillkorligen bör ingå i uppdraget för EU:s särskilda representanter. Parlamentet understryker att det kommer att hålla både den höga representanten och de särskilda representanterna ansvariga för sina handlingar i detta avseende.

33.  Europaparlamentet understryker behovet att aktivt stödja och ta fram förslag på hur Sacharovnätverket, som lanserades i december 2008 med anledning av Sacharovprisets tjugoårsjubileum, skulle kunna utnyttjas som en del av ett kontinuerligt stöd till människorättsförsvarare, liksom för att man ska dra större nytta av pristagarnas eventuella bidrag till olika insatser i Europaparlamentets regi, i syfte att uppfylla prisets ändamål. Parlamentet upprepar sin oro över kränkningarna av vissa Sacharovpristagares mänskliga rättigheter.

Mot mer samordnade och resultatinriktade insatser till förmån för människorättsförsvarare

34.  Europaparlamentet anser att EU behöver ta ett helhetsgrepp på frågan om människorättsförsvararna, så att trovärdigheten och effektiviteten för EU:s politik ökar bland EU:s medlemsstater och i förhållande till tredjeländer, och vidta stödåtgärder som tryggar deras verksamhet samt förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder, samtidigt som man tar hänsyn till såväl de kortsiktiga som långsiktiga behoven för människorättsförsvararna. Parlamentet understryker att den reviderade strategin för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare bör återspegla detta helhetsgrepp.

35.  Europaparlamentet anser att EU tydligt bör ange vilka lämpliga sanktioner som kan komma i fråga mot tredjeländer som begår allvarliga människorättskränkningar och införa dem. Parlamentet upprepar återigen sitt krav på att kommissionen och rådet, och i synnerhet den höga representanten/vice ordföranden, ska se till att människorättsklausulen i internationella avtal får effekt och i detta syfte inrätta en verklig verkställighetsmekanism för klausulen, i överensstämmelse med andan i artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalen.

36.  Europaparlamentet anser att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i syfte att ta fram mer resultatinriktade insatser regelbundet bör utvärdera hur varje EU-delegation i tredjeländer genomfört EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare samt prioritera och noga följa upp detta arbete, och ge rekommendationer till de uppdrag för förstärkta insatser där genomförandet har gett märkbart dåligt resultat.

37.  Europaparlamentet uppmanar rådet att göra EU mer tillgängligt för människorättsförsvarare som inte har möjlighet att stanna i sina hemländer. Rådet och kommissionen uppmanas att utarbeta och verkställa särskilda åtgärder som underlättar tillträdet till EU för sådana människorättsförsvarare.

38.  Europaparlamentet påminner om behovet att åtgärda bristen på en sammanhängande strategi för skydd och asyl genom ett systematiskt genomförande av nödåtgärder och initiativ på kort och lång sikt. Parlamentet begär att den höga representanten i slutet av 2010 rapporterar till Europaparlamentet om de åtgärder som vidtagits i detta syfte.

39.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att medlemsstaterna snarast ska ta fram en samordnad policy för utfärdande av nödvisum till människorättsförsvarare och deras familjemedlemmar, där de särskilda systemen i Spanien och Irland kan tjäna som förebild. Parlamentet anser bestämt att det skulle vara ett stort framsteg för EU:s människorättspolitik om de nya EU-delegationerna fick befogenhet att ge rekommendationer till medlemsstaterna om utfärdande av nödvisum. Parlamentet anser att en tydlig hänvisning till denna möjlighet i utkastet till handledning för behandling av visumansökningar och modifiering av utfärdade visum skulle vara till stor hjälp för att förverkliga denna gemensamma policy, något som parlamentet redan har uttryckt under den rättsliga granskningen av ovannämnda åtgärd.

40.  Europaparlamentet begär att de 27 medlemsstaterna intar samma hållning i fråga om utfärdandet av visum till människorättsförsvarare.

41.  Europaparlamentet betonar att dessa nödvisum behöver åtföljas av åtgärder för temporärt skydd och en tillfällig fristad i EU för människorättsförsvarare, eventuellt med tillhandahållande av ekonomiska resurser och inkvartering för att ge människorättsförsvarare logi, liksom åtföljande program (människorättsarbete, undervisning vid europeiska universitet, språkkurser osv.). Parlamentet välkomnar det initiativ om fristäder som fördes fram av det tjeckiska ordförandeskapet och det program för skydd och mottagande som genomförts av Spaniens regering sedan 2008, och den höga representanten/vice ordföranden uppmanas att senast vid utgången av 2010 inom avdelningen för yttre åtgärder färdigställa ett EU-program för skydd och mottagande som ska genomföras under 2011, dock utan att därmed frånta övriga städer deras ansvar. Därför uppmanas den höga representanten att för Europaparlamentet lägga fram en handledning om hur fristäder ska skapas samt ett ramförslag som stöder nätverk mellan sådana fristäder. Parlamentet efterlyser ett fortsatt stöd till andra befintliga initiativ på området.

42.  Europaparlamentet betonar vidare att medlemsstaterna och EU:s delegationer även bör stödja och utveckla andra skyddsverktyg och snabba svarsmekanismer för situationer där människorättsförsvarares liv eller fysiska och mentala hälsa kan vara i fara. Detta bör göras i nära samarbete med lokala människorättsförsvarare och det civila samhället.

43.  Europaparlamentet välkomnar det pågående samarbetet mellan de befintliga skyddsmekanismerna på europeisk och internationell nivå, vilket skulle kunna stärkas ytterligare genom ett systematiskt utbyte av information och strategier, så att man säkerställer större komplementaritet mellan samtliga, både när det gäller informationsutbyte i akuta fall och samordning av långsiktiga stödinsatser, till exempel med hjälp av ett säkert webbforum som är tillgängligt för alla officiella intressenter. I detta sammanhang välkomnar parlamentet de årliga möten som anordnas av Europarådet, liksom de årliga möten mellan mekanismer som anordnas av övervakningsorganet till skydd för människorättsförsvarare (Observatory for the Protection of Human Rights Defenders), ett gemensamt program från Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) och Världsorganisationen mot tortyr (OMCT) med målet att stärka samverkan mellan internationella och regionala mekanismer och institutioner till skydd för människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar de befintliga insatsgrupperna för människorättsförsvarare i Europa att, inom ramen för rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna och Europarådet, ett initiativ av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, utforska möjligheter till närmare samarbete.

44.  Europaparlamentet kräver att EU:s institutioner i samband med genomförandet av Lissabonfördraget inrättar en interinstitutionell mekanism för samarbete om människorättsförsvarare. Parlamentet inser att det skulle gå lättare att inrätta denna mekanism om det i alla EU:s institutioner och organ inrättades kontaktpunkter för människorättsförsvarare som nära samarbetar med dem som ansvarar för mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s uppdrag och delegationer.

45.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utforska möjligheterna att skapa ett varningssystem som är gemensamt för EU:s institutioner och alla övriga skyddsmekanismer.

46.  Europaparlamentet menar att informationsutbytet också skulle underlättas om man skapade specifika databaser eller ”loggböcker”, så att man kan hålla reda på insatser som inletts, särskilt i fråga om enskilda personer, samtidigt som man garanterar att konfidentialiteten respekteras till fullo.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa och regelbundet övervaka genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare på kort och lång sikt och rapportera om detta till Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 214. (2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (3) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147. (4) RES/1660(2009). (5) CM/Rec(2007)14. (6) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (KOM(2009)0491 – C7-0170/2009 – 2009/0132(COD))

P7_TA(2010)0227 A7-0102/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0491),

–  med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 44 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0170/2009),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artikel 294.3 och artiklarna 50 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 februari 2010(2),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0102/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 juni 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/.../EU om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2010/73/EU.)

(1) EUT C 19, 26.1.2010, s. 1. (2) Ännu ej offentliggjord i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett dokumentationsprogram för fångst av blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) och om ändring av förordning (EG) nr 1984/2003 (KOM(2009)0406 – C7-0124/2009 – 2009/0116(COD))

P7_TA(2010)0228 A7-0119/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0406),

–  med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0124/2009),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 mars 2010(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0119/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 juni 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 om inrättande av ett dokumentationsprogram för fångst av blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1984/2003

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 640/2010.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 juni 2010 om utkastet till rådets beslut om tillämpningen av de bestämmelser i Schengenregelverket som rör Schengens informationssystem (SIS) i Republiken Bulgarien och Rumänien (06714/2010 – C7-0067/2010 – 2010/0814(NLE))

P7_TA(2010)0229 A7-0199/2010

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06714/2010),

–  med beaktande av artikel 4.2 i anslutningsakten av den 25 april 2005, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0067/2010),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0199/2010).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Rådets förslag   Ändringsförslag Ändringsförslag 1 Utkast till beslut Skäl 3 (3)  Den XXXX 2010 konstaterade rådet att villkoren på detta område uppfyllts av Republiken Bulgarien och Rumänien. Det är därför möjligt att fastställa en tidpunkt från och med vilken Schengenregelverkets bestämmelser rörande Schengens informationssystem (SIS) kan tillämpas i dessa medlemsstater. (3)  Den XXXX 2010 konstaterade rådet att villkoren på detta område uppfyllts av Republiken Bulgarien och Rumänien. Det är därför möjligt att fastställa en tidpunkt från och med vilken Schengenregelverkets bestämmelser rörande Schengens informationssystem (SIS) kan tillämpas i dessa medlemsstater. Båda medlemsstaterna bör inom sex månader efter det att detta beslut har trätt i kraft underrätta Europaparlamentet och rådet skriftligen om hur de avser att följa upp de rekommendationer som ingår i bedömningsrapporterna och som nämns i uppföljningen, men som ännu inte genomförts.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om kvaliteten på statistiken i EU och utökade granskningsbefogenheter för kommissionen (Eurostat)

P7_TA(2010)0230 B7-0375/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2010)0053),

–  med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0071 – 2005/0013(CNS)),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 31 mars 2010 (CON/2010/28),

–  med beaktande av kommissionens rapport om statistiken över det grekiska budgetunderskottet och landets statsskuld (KOM(2010)0001),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0227/2009),

–  med beaktande av frågan av den 4 juni 2010 till kommissionen om kvaliteten på statistiken i EU och utökade granskningsbefogenheter för kommissionen (Eurostat) (O-0080/2010 – B7-0314/2010),

–  med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kommissionen (Eurostat) har hittills saknat de undersökningsbefogenheter som krävs för att kvaliteten på statistik i EU ska kunna förbättras.

B.  Den senaste utvecklingen har visat att ett välfungerande statistiskt system är en förutsättning för tillförlitliga uppgifter. Den politiska viljan att efterleva gemensamma bestämmelser och göra verkliga framsteg mot en stärkt statistisk reglering har saknats.

C.  Fallet med Grekland är ett tydligt tecken på avsaknaden av högkvalitativ finansstatistik i EU. Det är tydligt att de framsteg som gjorts sedan 2005 inte har varit tillräckliga för att kvaliteten på Greklands finansstatistik ska nå den nivå som uppnåtts i andra medlemsstater.

D.  Redan i kommissionens förslag från 2005 efterlystes i högre grad granskningsrelaterade befogenheter för kommissionen (Eurostat), tillsammans med gemensamma miniminormer för statistiken.

E.  År 2005 motsatte sig ett antal viktiga medlemsstater stärkta befogenheter för Eurostat trots att det redan då framgick tydligt att gällande bestämmelser och deras tillämpning inte utgjorde någon ändamålsenlig ram.

F.  Det är allmänt känt att den nuvarande situationen måste förbättras och att kommissionen (Eurostat) måste ges ökade undersökningsbefogenheter. Inte minst i rådet tycks man sakna den politiska viljan att vidta de åtgärder som krävs för att stärka befogenheterna för kommissionen (Eurostat).

G.  De mänskliga resurser som krävs för att en omfattande och detaljerad bild av nationell statistik ska kunna tillhandahållas saknas uppenbarligen, och detta problem behöver diskuteras både nationellt och på Europanivå.

H.  Det har visat sig att det är mycket viktigt med tillförlitliga uppgifter om sociala skyddsfonder, innestående fordringar på hälso- och sjukvårdsområdet och transaktioner mellan stat och offentliga företag.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att de politiska åtagandena på det statistiska området fullgörs och att till fullo ställa sig bakom kommissionens förslag (KOM(2010)0053) och de i detta sammanhang relevanta ändringsförslag som antagits av ECB och parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka funktionen och oberoendet för kommissionen (Eurostat).

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att acceptera att kommissionen (Eurostat) ges mandat att utan förhandsvarning utföra inspektioner i medlemsstaterna för att kontrollera statistiska uppgifter.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag är ett absolut minimum mot bakgrund av det som inträffat i Grekland, och betonar att skyldigheten att inkomma med rapporter måste upprätthållas i samtliga medlemsstater, varvid dessa rapporter bör omfatta ingående uppgifter om eventuell tidigare verksamhet utanför balansräkningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphöra med alla slags skuldkonstruktioner utanför balansräkningen, och uppmanar kommissionen att föreslå bindande lagstiftning som ålägger medlemsstaterna att upphöra med alla slags skuldkonstruktioner utanför balansräkningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppge vilka befogenheter och vilken typ av personal den behöver för att kunna utföra verkliga, ändamålsenliga kontroller av nationell statistik på medellång och lång sikt.

7.  Europaparlamentet påpekar att det finns en tendens hos medlemsstaterna att hålla vissa skuldförbindelser utanför balansräkningarna, särskilt vad avser framtida kostnader till följd av pensionsutbetalningar i den offentliga sektorn och långa kontrakt med den privata sektorn för uthyrning eller annat tillhandahållande av allmänna lokaler och byggnader. Parlamentet efterlyser en lösning som innebär att sådana skuldförbindelser anges i den nationella statistiken på ett konsekvent och öppet sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar ECB att inleda ett nära samarbete med kommissionen (Eurostat) för att se till att medlemsstaternas statistik förs på ett konsekvent sätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen (Eurostat) att göra sitt yttersta för att förhindra att metodrelaterade misslyckanden och otillfredsställande administrativa problem – som i fallet med Grekland – förekommer igen i någon av unionens medlemsstater.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att förse kommissionen (Eurostat) med uppgifter om de offentliga finanserna baserat på en standardiserad, internationellt erkänd redovisningsmetod.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen (Eurostat) och de nationella organen med ansvar för statistik det tillträde och de resurser som krävs för att en verklig kontroll av de underliggande uppgifterna ska möjliggöras.

12.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som redan ingår i eller ansöker om medlemskap i euroområdet att godkänna att ECB deltar i inspektioner som inte aviseras på förhand och att ge dess personal tillgång till all sin statistik.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta tydliga ansvarsområden vad avser framställningen och insamlandet av statistiska uppgifter. Tydliga nationella ansvarsområden, inklusive ett personligt ansvar, är en nödvändig förutsättning för det arbete som kommissionen (Eurostat) uträttar.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strama upp genomförandet av uppförandekoden för europeisk statistik, som stärker oberoendet, integriteten och ansvaret för de nationella statistiska instituten och för kommissionen (Eurostat) i syfte att främja en tillämpning av de bästa internationella statistiska principerna och metoderna hos alla aktörer som framställer europeisk statistik, för att optimera kvaliteten på statistiken.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att till fullo erkänna behovet av regelbundna möten med kommissionen (Eurostat) för dialog och ingående kontroller, så att kontrollen av de inrapporterade uppgifterna kan stärkas och kvaliteten på uppgifterna hela tiden kan upprätthållas.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka stödet för Olafs arbete, som enligt parlamentet spelar en mycket viktig roll när det gäller inte bara att skydda Europeiska unionens finansiella intressen och därigenom även EU-medborgarna, utan även att i hög grad bidra till att upprätthålla EU-institutionernas rykte. Parlamentet anser därför att en personalstrategi bör utarbetas som medför en personalökning och garanterar att den nuvarande höga kvaliteten på personalen består.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning mera delaktigt som oberoende rådgivare. Detta rådgivande organ skulle kunna bistå kommissionen (Eurostat) under besöken i medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet betonar att korrekt statistik och förbättrad kontroll av tillförlitligheten hos de uppgifter som skickas in till Eurostat är en nödvändig förutsättning för att en förbättrad övervakning ska kunna bli ändamålsenlig.

19.  Europaparlamentet betonar att Eurostats befogenheter bör stärkas.

20.  Parlamentet anser att öppen och transparent statistisk information bör vara en förutsättning för att få tillgång till stöd från strukturfonderna.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rådet, Eurogruppens ordförande och Europeiska centralbanken.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (2009/2204(INI))

P7_TA(2010)0231 A7-0155/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2008 ”Bättre balans i livet: ökat stöd för att göra det lättare att kombinera arbete och familj” (KOM(2008)0635),

–  med beaktande av kommissions meddelande av den 26 november 2008 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (KOM(2008)0800),

–  med beaktande av kommissionens meddelande inför Europeiska rådets vårmöte – Främja återhämtning i Europa av den 4 mars 2009 (KOM(2009)0114),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument – Samråd om framtidsstrategin ”EU 2020” av den 24 november 2009 (KOM(2009)0647),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 3 oktober 2008 – Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern (KOM(2008)0638),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 27 februari 2009 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009 (KOM(2009)0077),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 december 2009 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2010 (KOM(2009)0694),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2000 ”På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet” (2001-2005) (KOM(2000)0335) och kommissionens årliga rapporter om jämställdhet i Europeiska unionen 2000, 2001, 2002, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008 (KOM(2001)0179, KOM(2002)0258, KOM(2003)0098, KOM(2004)0115, KOM(2005)0044, KOM(2006)0071, KOM(2007)0049 och KOM(2008)0010),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(1),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG (KOM(2008)0636), framlagt av kommissionen den 3 oktober 2008,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (KOM(2008)0637), framlagt av kommissionen den 3 oktober 2008,

–  med beaktande av läget i fråga om ratificeringen av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel (CETS nr 197),

–  med beaktande av den åtgärdsram för jämställdhet mellan kvinnor och män som EU:s arbetsmarknadsparter antog den 22 mars 2005,

–  med beaktande av förslaget till Europarådets rekommendation om den ekonomiska och finansiella krisens effekter på kvinnor, dok 11891, av den 4 maj 2009,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten, som Europeiska rådet antog den 23−24 mars 2006,

–  med beaktande av yttrandet från rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män om könsbetingade löneskillnader, som antogs den 22 mars 2007,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2006 om kvinnors invandring: invandrarkvinnors roll och ställning i EU(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om en färdplan för jämställdhet 2006–2010)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet(7),

–  med beaktande av Eurostat, Statistics in focus 53/2009, ”Sharp increase in unemployment in the EU”,

–  med beaktande av Eurostat, Statistics in focus 97/2009, ”Recession in the EU-27: length and depth of the downturn varies across activities and countries”,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0155/2010), och av följande skäl:

A.  Världsekonomin har drabbats av den värsta recessionen sedan den stora depressionen, vilket har medfört sociala konsekvenser i och utanför EU. Den ekonomiska och finansiella krisen i Europa har framför allt drabbat kvinnor, som har otryggare anställningsvillkor, i större utsträckning riskerar uppsägning och i mindre utsträckning omfattas av de sociala trygghetssystemen, vilket hittills inte har uppmärksammats i tillräckligt stor utsträckning av rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

B.  Den första krisvågen drabbade främst den mansdominerade finanssektorn och byggnads- och anläggningsindustrin samt bilindustrin, och fick på så vis större uppmärksamhet, medan den andra krisvågen i lika stor utsträckning drabbade den huvudsakligen kvinnodominerade detaljhandels-, tjänste- och turismsektorn. Därför är det nödvändigt att i nationella och europeiska återhämtningsplaner ta itu med jämställdhetsaspekterna av följderna av och lösningarna på den ekonomiska och sociala krisen.

C.  Ledande ekonomer har påpekat att lånekrisen – som inledde recessionen – bokstavligen talat orsakades av män. Det var även huvudsakligen män som beslutade om åtgärderna på statsnivå samt på internationell nivå – och inga av dessa åtgärder var tillräckligt jämställdhetsintegrerade. Det är viktigt att kvinnor, som generellt sett är bättre kvalificerade än män, är delaktiga fullt ut i de politiska, ekonomiska och finansiella beslutsprocesserna, men även när det gäller avtal mellan arbetsmarknadens parter.

D.  Nya undersökningar visar att kvinnor utgör knappt fem procent av beslutsfattarna inom EU:s finansiella institutioner och att alla riksbankschefer i de 27 medlemsstaterna är män. Genusforskarna betonar att kvinnor har ett annat sätt att styra än män eftersom de undviker risker och i större utsträckning fokuserar på ett långsiktigt perspektiv.

E.  Kvinnors deltagande i beslutsfattande är en viktig faktor för jämställdhet. Andelen kvinnor i ledande ställning i företag och på universitet är liten och även om andelen kvinnor inom politik eller forskning ökar så sker ökningen långsamt.

F.  År 2006 utgjorde kvinnor 59 % av alla personer med den lägsta universitetsexamen, medan deras andel av fil.dr-examina uppgick till 43 %. Lägst andel kvinnor återfanns på nivån av ordinarie professor, med endast 15 % professorer av den högsta graden.

G.  Det finns fler kvinnor än män vid fakulteter för handels-, förvaltnings- och juridikstudier, medan kvinnor är i minoritet i ansvarsfulla befattningar inom näringsliv och politik. Endast få kvinnor har en IT-, ingenjörs- eller fysikexamen, och kvinnor är följaktligen underrepresenterade i den privata sektorn, som är av vital betydelse för den ekonomiska återhämtningen.

H.  Kvinnor kommer sannolikt att drabbas mer än män av den ekonomiska nedgången. Det finns en risk att den pågående recessionen fördröjer eller till och med vänder utvecklingen, vilket skulle få långsiktiga konsekvenser för de sociala trygghetssystemen liksom för den sociala inkluderingen och befolkningsutvecklingen.

I.  Vissa jämställdhetsåtgärder har ställts in eller fördröjts och möjliga budgetnedskärningar i framtiden kan inverka på kvinnors sysselsättning och på jämställdhetsarbetet. Ett korrekt genomförande av ovannämnda direktiv 2006/54/EG blir allt viktigare.

J.  Jämställdhet har en positiv effekt på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har många sociala och ekonomiska fördelar.

K.  Löneskillnaderna mellan könen i EU-27 har varit fortsatt stora under de senaste 35 åren sedan direktiv 75/117/EEG(8) genomfördes, och uppgår 2010 till i genomsnitt 18 % i hela EU och till 30 % i vissa medlemsstater. Skillnaderna är större i den privata sektorn än i den offentliga, vilket speglar den rådande ojämlikheten på arbetsmarknaden, som i första hand drabbar kvinnor.

L.  Den ekonomiska nedgången bör inte användas som ett skäl för att fördröja politiska åtgärder vars syfte är att göra det lättare att kombinera arbete och familj och minska medlen till omsorg och villkor för ledighet, eftersom detta särskilt påverkar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden. Särskild hänsyn bör tas till behovet av att kombinera familje- och yrkesmässiga plikter i familjer med endast en förälder och i flerbarnsfamiljer.

M.  Enligt Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor ägnar kvinnor tre gånger mer tid än män åt barnpassning, hushållsbestyr och vård av äldre släktingar, när ett delat ansvar för familj och hem mellan män och kvinnor, inte minst genom att utnyttja möjligheten till föräldra- och pappaledighet, är ett oundgängligt villkor för att jämställdhet ska kunna främjas och åstadkommas. Att mamma- och föräldraledighet inte tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden är diskriminerande och missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden.

N.  I rådets slutsatser av den 30 november 2009(9) under det svenska ordförandeskapet uppmanas medlemsstaterna och kommissionen att förstärka jämställdhetsperspektivet i strategin ”Europa 2020-strategin”. Kommissionen har inte tagit hänsyn till detta i sitt dokument om samråd kring Europa 2020-strategin, eftersom integrering av ett jämställdhetsperspektiv inte nämns en enda gång. Det är dock mycket viktigt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i en ny finansiell och ekonomisk struktur och politik och se till att återhämtningsplaner och strukturanpassningsprogram genomgår en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv och att ett jämställdhetsperspektiv integreras i dem.

O.  Ansträngningarna för att integrera jämställdhetsperspektivet i den offentliga politiken måste öka.

P.  Vid ekonomisk recession är de människor som redan riskerar att bli fattiga, av vilka majoriteten är kvinnor, särskilt utsatta, särskilt kvinnliga migrerande arbetstagare och de som tillhör en minoritetsgrupp. I dagsläget är det mycket brådskande att genomföra de insatser och kompletta lösningar för att utrota fattigdomen som Europeiska rådet i Lissabon enades om redan år 2000. Man bör framför allt sträva efter att skydda grupper som är drabbade av flera olika problem, särskilt romer, och se till att de inkluderas i samhället.

Q.  Ett bra heltidsarbete med dithörande rättigheter är ett skydd mot fattigdom och social utestängning, men även ett avstamp mot ekonomisk och psykologisk självständighet. Det krävs politiska åtgärder – bland annat allmän tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet – som tillgodoser både kvinnors och mäns behov, däribland tillgång till vårdtjänster av god kvalitet och till rimligt pris för barn, äldre och andra anhöriga.

R.  Genom att utarbeta en politik som, inte bara genom att respektera skillnader och kulturell mångfald, gör det lättare för kvinnor som tillhör vissa kulturer eller minoritetsgrupper att komma in på arbetsmarknaden minskar man den sociala utestängningen till förmån för social sammanhållning, vilket i sin tur är en hävstång för ekonomisk tillväxt.

S.  Våld i hemmet, vilket främst drabbar kvinnor, är ett utbrett problem i varje land och i alla socialgrupper. Studier visar att våldet mot kvinnor ökar när män känner sig undanträngda och maktlösa på grund av den ekonomiska krisen. Ekonomisk oro leder ofta till att misshandeln förekommer oftare samt att den blir våldsammare och farligare. Kostnaden för EU för våld i hemmet ligger kring 16 miljoner EUR årligen.

T.  Sysselsättning är en nyckelfaktor för social integration. Det måste göras riktade och omfattande insatser för att utrota fattigdomen mot bakgrund av de ökande inkomstskillnaderna, fattigdomen och den ekonomiska och finansiella krisen.

1.  Europaparlamentet påpekar att likabehandling mellan kvinnor och män är ett av EU:s mål, och därmed en av de viktigaste principerna i alla politiska åtgärder mot den ekonomiska och finansiella krisen samt i övergången till perioden efter krisen.

2.  Europaparlamentet understryker kommissionens slutsatser om att den ekonomiska krisen har lett till oro för att resultaten av jämställdhetsarbetet riskerar att omintetgöras och att effekterna av recessionen framför allt kan komma att drabba kvinnor.

3.  Europaparlamentet vidhåller att man måste se till att den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och framtida ekonomiska förslag inte äventyrar de landvinningar som gjorts på jämställdhetens område och att recessionen inte, vilket redan skett i vissa medlemsstater, används som skäl för att minska jämställdhetsåtgärderna.

4.  Europaparlamentet betonar att jämställdhetspolitiken bör ses som en del av lösningen för att komma ur krisen, för att ta tillvara alla talanger och all kompetens i befolkningen och för att skapa en mer konkurrenskraftig ekonomi i framtiden.

5.  Europaparlamentet betonar att kvinnors integration på arbetsplatsen under de senaste årtiondena inte bara innebär att krisen kommer att ha en mer direkt inverkan på kvinnorna själva utan också på hushållen, eftersom inkomsterna kommer att påverkas avsevärt av att kvinnorna förlorar sina arbeten. Parlamentet uppmanar Europeiska unionens institutioner och medlemsstater att ta med krisens dolda kostnader i beräkningen, inklusive de olika könsrelaterade konsekvenser som ofta förbises.

6.  Europaparlamentet påpekar att erfarenheten av tidigare kriser visar att mäns sysselsättning generellt brukar återhämta sig snabbare än kvinnors.

7.  Europaparlamentet påpekar att den makroekonomiska politiken främst leder till att könssegregeringen på arbetsmarknaden ökar, att kvinnors anställningar blir mer otrygga på grund av att arbete läggs ut på underleverantörer, att de könsbetingade löneskillnaderna ökar, att kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning minskar, att den bristande jämställdheten förvärras när det gäller tillgången till lån, mark och egendom samt att fattigdomen alltmer blir en kvinnofråga.

8.  Europaparlamentet erinrar om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män består och riskerar att skärpas av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ställa upp tydliga mål och att föreslå bindande åtgärder för att bekämpa löneskillnaderna.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om översyn av den befintliga lagstiftningen om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män – det ovannämnda direktiv 75/117/EEG – vilket parlamentet krävde redan 2008. Parlamentet välkomnar kommissionens färska initiativ om att förbättra bestämmelserna om påföljder vid överträdelser av rätten till lika lön, så att de är avskräckande och proportionerliga (exempelvis strängare påföljder vid upprepade förseelser).

10.  Europaparlamentet påpekar att de offentliga utgifterna på hälsoområdet är medlemsstaternas och deras nationella parlaments och/eller lokala myndigheters ansvar.

11.  Europaparlamentet beklagar att många kvinnor redan har förlorat eller förväntas förlora sina arbeten, framför allt de som arbetar inom detaljhandels-, tjänste- eller turismsektorn samt kvinnor som arbetar deltid eller under otrygga anställningsformer. Parlamentet understryker att en sämre tillgång till mikrolån samtidigt förväntas leda till lägre inkomster för de kvinnor som är egenföretagare, särskilt i jordbruks- och landsbygdssektorerna. Parlamentet betonar att den kvinnliga arbetslösheten förväntas stiga oproportionerligt mycket när budgetnedskärningarna inom den offentliga sektorn tillkännages eftersom oproportionerligt många kvinnor arbetar inom utbildning, hälso- och sjukvård samt inom socialtjänsten.

12.  Europaparlamentet betonar den positiva effekt som jämställdheten har på ökad ekonomisk tillväxt. Enligt undersökningar som gjorts skulle BNP öka med 30 % om kvinnors sysselsättningsgrad, deltidsarbete och produktivitet var på samma nivå som männens.

13.  Europaparlamentet konstaterar att förlusten av arbetstillfällen under senare tid inneburit en möjlighet för många kvinnor att starta eget. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning särskilt riktad mot små och medelstora företag för att uppfylla målet att minska företagens administrativa bördor med 25 % fram till 2012 och på så vis hjälpa till att främja denna företagaranda.

14.  Europaparlamentet välkomnar Eurostats könsuppdelade statistik men anser att man i större utsträckning bör uppmärksamma deltidsarbetslöshet (ett område som ofta undantas från arbetslöshetsstatistiken). Parlamentet påpekar att långtidsarbetslöshet, lägre löner och färre arbetstimmar i snitt sannolikt kommer att få stora konsekvenser, framför allt för kvinnors inkomster och på längre sikt även för deras pensioner.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning på EU-nivå om sambandet mellan antalet kvinnor i bolagsstyrelserna och företagens ekonomiska utveckling, med beaktande av den undersökning som gjordes 2007 av Catalyst Inc, som kom fram till att företag med tre eller fler kvinnor i styrelsen visade en vinst per aktie som var 83 procent högre och en vinst på försäljningen som var 73 procent högre.

16.  Europaparlamentet betonar att krisen hårdast kommer att drabba den utsatta gruppen kvinnor, dvs. funktionshindrade, invandrare, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lågutbildade, långtidsarbetslösa, ensamstående medellösa kvinnor och kvinnor med ansvar för anhöriga.

17.  Europaparlamentet understryker att migrerande arbetstagare också drabbas av krisen, liksom deras familjer hemma. Parlamentet påpekar att den kvinnliga migrationen ofta är underrapporterad och därmed också krisens konsekvenser för familjer som är beroende av de migrerande arbetstagarnas löner för sin överlevnad. Detta kan leda till att kvinnor hamnar i en ännu mer utsatt position när de kommer tillbaka hem, och förskjuts av såväl samhället som av sin familj.

18.  Europaparlamentet betonar och välkomnar det faktum att det krävs en förståelse av krisen i dess sammanhang för att genomföra insatser och lösningar och att man måste erkänna att det krävs olika sorters åtgärder. Parlamentet betonar att recessionen samtidigt kan användas som en unik möjlighet att göra den ekonomiska och den sociala politiken mer medveten om jämställdhetsaspekterna och att skapa ett mer jämställt samhälle.

19.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa stereotyper på alla områden och i alla skeden av livet, eftersom dessa stereotyper är ett av de mest ihållande skälen till ojämställdhet genom att de har ett stort inflytande på val av utbildning och sysselsättning, uppdelning av ansvaret för hem och familj, deltagande i det offentliga livet, deltagande och representation på beslutsfattande poster och val i arbetslivet.

20.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att man i sina politiska åtgärder inte har förstått, analyserat och korrigerat jämställdhetsaspekterna av krisen, däribland återhämtningspaketen. Parlamentet beklagar att jämställdhetsperspektivet i stort sett inte alls har integrerats i den nya Lissabonstrategin och uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att införa jämställdhet med specifika mål i riktlinjerna för sysselsättning, i de makroekonomiska riktlinjerna och i ”Europa 2020-strategin” samt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i budgetarbetet i all politik.

21.  Europaparlamentet anser att även om man har lyckats få kvinnors sysselsättningsgrad i EU att närma sig målet 60 % 2010, måste man fastställa ett ambitiösare mål för att nå 75 % 2020. Löneskillnaderna måste också minskas.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att integrera jämställdhetsperspektivet i all EU-politik och att se över gällande lagstiftning för att jämställdheten ska kunna tillämpas korrekt och för att göra det möjligt att vidta åtgärder för positiv särbehandling där så är nödvändigt.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna och framför allt parlamentets särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (CRIS) att se till att en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv genomförs (i efterhand om den inte har genomförts på förhand) av återhämtningsplanerna och strukturanpassningsprogrammen och att ett jämställdhetsperspektiv integreras i dem samt att uppgifter och statistik delas upp efter kön.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att regression och ekonomiska nedskärningar inte drabbar de strategier och strukturer som syftar till att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män på alla nivåer inom den offentliga och privata sektorn. Parlamentet beklagar att sådana ekonomiska nedskärningar redan har genomförts i vissa länder.

25.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att analysera och motverka de negativa effekterna av nedskärningar av de offentliga utgifterna och de sociala förmånerna, framför allt när det gäller nedskärningar av de offentliga utgifterna på lokal nivå, för att se till att kvinnor inte får en orimlig börda vad gäller omsorg (barn, äldre och vårdbehövande personer).

26.  Europaparlamentet påpekar att bristen på politik och infrastruktur i fråga om omsorg har lett till att fler kvinnliga migrerande arbetstagare fyller detta tomrum i privata hem utan att ha tillgång till socialt och arbetsrelaterat skydd och förmåner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart bekämpa olagligt arbete och ge lagliga migrerande arbetstagare tillgång till de sociala trygghets- och sjukvårdssystemen.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa tillgång till bra barnomsorg och omsorg för vårdbehövande personer till rimlig kostnad enligt EU-målen, samt att se till att tillgängligheten till dessa tjänster är förenlig med kvinnors och mäns heltidsarbeten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja potentialen hos strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och att göra det lättare att få tillgång till finansiering av tjänster av god kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett direktiv om pappaledighet, adoptionsledighet och ledighet för vård av anhörig.

28.  Europaparlamentet påpekar att våldet mot kvinnor och män ökar under ekonomiska kriser och uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda sig av nationell lagstiftning för att ta tag i alla former av könsrelaterat våld och välkomnar det spanska ordförandeskapets initiativ att inrätta ett observationsorgan för våld mot kvinnor och initiativet från en grupp medlemsstater om ett övergripande instrument för skydd av offer (europeisk skyddsorder).

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt genom upplysningskampanjer skapa en allmän medvetenhet om våld mot kvinnor. Att utbilda och medvetandegöra ungdomar är avgörande för att bekämpa denna företeelse.

30.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att framför allt lagstiftningsvägen vidta effektiva åtgärder för att uppmuntra till en jämn könsfördelning på högre befattningar inom näringsliv och politik, inklusive i bolagsstyrelser, samt i lokala, regionala, nationella och europeiska offentliga institutioner, myndigheter och organisationer, vilka bör föregå med gott exempel. Parlamentet efterlyser därför bindande mål om en jämn könsfördelning.

31.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor är underrepresenterade i det ekonomiska beslutsfattandet och att kvinnor i själva verket är en av de grupper som i dag är utestängda från det ekonomiska beslutsfattandet och som påverkas negativt av ekonomiska risker. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att öka det kvinnliga deltagandet inom alla nivåer av beslutsfattande, framför allt i fråga om budgetering och styrning av europeiska ekonomiska system, inklusive Europeiska centralbanken. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att främja finansiella kunskaper bland flickor och kvinnor.

32.  Europaparlamentet välkomnar den norska regeringens beslut att öka antalet kvinnor i styrelserna för privata och offentliga aktiebolag till minst 40 procent och finner det glädjande att man lyckats öka antalet kvinnor i bolagsstyrelserna till nuvarande 41 procent. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se det norska initiativet som en positiv förebild och följa dess exempel för börsnoterade företag.

33.  Europaparlamentet håller med om behovet av att öka antalet kvinnliga styrelseledamöter i publika aktiebolag, men betonar att de nationella regeringarna bör vidta åtgärder som passar deras egna behov.

34.  Europaparlamentet påpekar att investeringar i social infrastruktur är en möjlighet att modernisera Europa och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Att modernisera den fysiska infrastrukturen kan ses som en parallell strategi till investering i miljövänlig teknik. Därför anser parlamentet att jämställdhet mellan kvinnor och män bör vara en politisk prioritering och ett viktigt verktyg.

35.  Europaparlamentet noterar, i ljuset av Europa 2020-strategin, att den miljövänliga ekonomin är avgörande och understryker att miljövänliga arbetstillfällen i framtiden kan bli ett viktigt tillväxtsegment på EU:s arbetsmarknader, att över 20 miljoner arbetstillfällen i EU redan i dag kan betraktas som miljövänliga och att aktuella uppgifter visar att sysselsättningen enbart inom sektorn för förnybar energi kan fördubblas till 2,8 miljoner under perioden fram till 2020.

36.  Europaparlamentet påpekar att den ekologiska omställningen av ekonomin och övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kommer att leda till en enorm efterfrågan på välutbildad arbetskraft. Parlamentet betonar att kvinnliga arbetstagare är kraftigt underrepresenterade inom sektorn för förnybar energi och framför allt i naturvetenskapliga och teknikintensiva yrken. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnliga arbetstagare i högre grad involveras i utbildningsprojekt och program för ekologisk omställning (dvs. i sektorn för förnybar energi) och i naturvetenskapliga och teknikintensiva yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kvinnor i lokala företagarinitiativ på dessa områden genom att underlätta tillgången till de europeiska strukturfonderna via informationsspridning och utbildningsseminarier.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar arbetsgivare i medlemsstaterna att skapa större möjligheter för kvinnliga arbetstagare inom den nya tekniken för att stärka den högteknologiska sektorn i enlighet med målen i Europa 2020-strategin.

38.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att verka för att de europeiska strukturfonderna genomförs fullt ut på nationell nivå så att man kan ta itu med effekterna av recessionen genom omskolning och fortbildning mot bakgrund av artikel 16 i den allmänna strukturfondsförordningen(10) och artikel 6 i förordningen om Europeiska socialfonden(11) och förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden(12).

39.  Europaparlamentet efterlyser en ändring av EJFLU-förordningen för att möjliggöra positiva åtgärder som gynnar kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020, vilket var möjligt tidigare men inte nu längre. En sådan åtgärd skulle ha mycket positiva effekter för kvinnors sysselsättning på landsbygden.

40.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en jämställd förvaltning genom att anlita jämställdhetsexperter inom regeringsdepartement och andra organ som genomför åtgärder enligt Sammanhållningsfonden och de övriga strukturfonderna och stöder kvinnliga organisationer och nätverk.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska jämställdhetsinstitutet att genomföra en jämställdhetskonsekvensbedömning av hur jämställdheten påverkats av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet anser att denna konsekvensbedömning bör genomföras med hjälp av exakta indikatorer som tar hänsyn till krisens specifika villkor. Parlamentet uppmanar de andra EU-institutionerna, t.ex. Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, att föreslå sätt att möta jämställdhetsfrågor i sitt pågående arbete.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ta fram program och finansiella incitament för att uppmuntra och främja kvinnors deltagande i små och medelstora företag.

43.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att erkänna det bidrag som det civila samhället kan ge när det gäller den ekonomiska och finansiella krisen och att stödja detta, framför allt mot bakgrund av Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, arbetsmarknadens parter och berörda icke-statliga organisationer.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (2) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 118. (3) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 56. (4) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 35. (5) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 21. (6) Antagna texter, P6_TA(2009)0371. (7) Antagna texter, P7_TA(2009)0029. (8) Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, 19.2.1975, s. 19). (9) Rådets slutsatser om jämställdhet: främjande av tillväxt och sysselsättning – bidrag till Lissabonstrategin efter 2010, möte i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), Bryssel den 30 november 2009. (10) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden (EUT L 210, 31.7.2006, s. 12). (12) Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (EUT L 210, 31.7.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om utvärderingen av resultaten från färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och rekommendationer för framtiden (2009/2242(INI))

P7_TA(2010)0232 A7-0156/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i EU-fördraget och artikel 157 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En färdplan för jämställdhet 2006–2010” (KOM(2006)0092),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008 ”Halvtidsrapport om genomförandet av färdplanen för jämställdhet (2006–2010)” (KOM(2008)0760),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen av den 18 december 2009 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2010 (KOM(2009)0694),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2000, ”Förslag till rådets beslut om ett stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005)” (KOM(2000)0335), och kommissionens årliga rapporter om jämställdhet inom EU 2000, 2001, 2002, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009 (KOM(2001)0179, KOM(2002)0258, KOM(2003)0098, KOM(2004)0115, KOM(2005)0044, KOM(2006)0071, KOM(2007)0049, KOM(2008)0010)) samt (KOM(2009)0077),

–  med beaktande av FN:s juridiska verktyg inom ramen för mänskliga rättigheter och i synnerhet kvinnors rättigheter, bland annat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och FN:s övriga verktyg beträffande våld mot kvinnor, till exempel den deklaration och det åtgärdsprogram som antogs vid världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien, FN:s generalförsamlings resolutioner 48/104 av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor, 58/147 av den 19 februari 2004 om avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet, 57/179 av den 30 januari 2003 om arbete för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl samt 52/86 av den 2 februari 1998 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor,

–  med beaktande av den handlingsplan som antogs under den fjärde världskvinnokonferensen i Peking den 4–15 september 1995 samt FN:s resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljning av handlingsplanen från Peking(1) och av den 10 mars 2005 om uppföljning av handlingsplanen från den fjärde världskvinnokonferensen (Peking+10)(2),

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 9 oktober 2006 om ”alla former av våld mot kvinnor”,

–  med beaktande av slutrapporten i mars 2005 från det 49:e sammanträdet i FN:s generalförsamlings utskott för kvinnors status,

–  med beaktande av protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, även känt som ”Maputo-protokollet”, som trädde i kraft den 26 oktober 2005 och som bland annat tar upp förbud mot alla former av könsstympning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000 om ”kvinnor, fred och säkerhet”, som förordar ett större deltagande av kvinnor för att förhindra väpnade konflikter och bygga upp freden,

–  med beaktande av Europarådets arbeten på detta område och särskilt den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av resolutionen från Europarådets konferens för jämställdhetsministrar om att överbrygga klyftan mellan rättslig och faktisk jämställdhet för att uppnå verklig jämställdhet (2010),

–  med beaktande av dokumentet från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om könsidentitet och mänskliga rättigheter (2009), rekommendation CM/Rec(2010)5 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet samt resolution 1728 (2010) och rekommendation 1915 (2010) från Europarådets parlamentariska församling om diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(3),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG (KOM(2008)0636), som framlades av kommissionen den 3 oktober 2008,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (KOM(2008)0637), som framlades av kommissionen den 3 oktober 2008,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen av den 3 oktober 2008, ”Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern” (KOM(2008)0638),

–  med beaktande av rapporten i maj 2003 från kommissionens rådgivande kommitté för lika möjligheter för kvinnor och män om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i de nationella budgetarna,

–  med beaktande av den rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män och dess yttrande om löneskillnaderna mellan könen, som antogs den 22 mars 2007,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2006 om kvinnors invandring: invandrarkvinnors roll och ställning i EU(5),

–  med beaktande av den jämställdhetspakt som antogs av Europarådet den 23 och 24 mars 2006,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om en färdplan för jämställdhet 2006–2010(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om kvinnornas roll i industrin(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008(8) om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män(10),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 24 februari 1994(11) och av den 13 oktober 2005(12) om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen och sin resolution av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om förebyggande av människohandel(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009(17),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0156/2010), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är ett nödvändigt krav för att vi till fullo ska kunna åtnjuta våra allmänna mänskliga rättigheter, den är en av Europeiska unionens grundläggande principer och den framhålls sedan länge i fördragen. Trots detta finns avsevärda ojämlikheter i den politiska verkligheten och i kvinnornas liv.

B.  Jämställdhetspolitiken är ett verktyg för ekonomisk tillväxt och social sammanhållning.

C.  Jämställdhet ska vara ett europeiskt kulturellt och politiskt kännetecken.

D.  Våld mot kvinnor är ett mycket stort hinder för jämställdhet. Det utgör ett av de oftast förekommande brotten mot de mänskliga rättigheterna, och det känner inte några geografiska, ekonomiska eller sociala gränser. Att så många kvinnor drabbas av våld är mycket oroande.

E.  Vi kan inte fortsätta vara bundna av ekonomiska modeller som är föråldrade, som inte är miljömässigt hållbara och som grundar sig på en könsuppdelning av arbetet som är förlegad och som har satts ur spel genom kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Vi behöver en ny modell som är baserad på kunskap och innovation, som är socialt hållbar, som tar med kvinnors fulla kapacitet i produktionsmönstret, som ger en balanserad ansvarsfördelning mellan män och kvinnor inom den offentliga och den privata sfären och som gör det möjligt att förena privatliv och arbetsliv.

F.  Färdplanen för jämställdhet 2006–2010 lyfter fram brister i arbetet med att åstadkomma fullkomlig jämställdhet och den har i en del fall drivit på dagordningen för jämställdshetsfrågor, men de övergripande framstegen har varit få.

G.  Det är nödvändigt att förstärka insatserna för att bygga in genusperspektivet i den offentliga politiken.

H.  Trots att det ännu är svårt att bedöma finanskrisens alla följder, är det tydligt att den pågående finans- och samhällskrisen får allvarliga konsekvenser för kvinnorna och för politiska framsteg på längre sikt som syftar till att skapa jämställdhet och att ojämlikheten och diskrimineringen därmed förvärras.

I.  Jämställdhet har en positiv inverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden medför många sociala och ekonomiska fördelar.

J.  I vårt åldrande samhälle kommer kvinnor att vara oumbärliga på arbetsmarknaden, samtidigt som efterfrågan på äldrevård kommer att öka, vilket sannolikt leder till att kvinnor riskerar att få en dubbel arbetsbelastning.

K.  Större delen av EU:s över 85 miljoner fattiga är kvinnor. Till detta bidrar arbetslöshet, osäkra anställningar, låga löner, pensioner under existensminimum och svårigheter att utnyttja modern samhällsservice inom många olika områden. Dessutom har antalet fattiga kvinnor ökat oproportionerligt i förhållande till antalet fattiga män de senaste tio åren.

L.  De genomsnittliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män är nu mer än 17 procent, och leder till pensionsklyftor och fattigdom bland äldre kvinnor. Den indirekta diskrimineringen tenderar att tillta allteftersom arbetslösheten växer, och den drabbar då särskilt kvinnor och unga flickor.

M.  Det finns en seglivad könsskillnad i fråga om omvårdnad, där kvinnor ägnar dubbelt så mycket eller tre gånger så mycket tid åt oavlönad vård av barn och andra anhöriga i förhållande till män.

N.  Kvinnor utsätts ofta för flerfaldig diskriminering på grund av kön, ålder (gäller särskilt äldre kvinnor), funktionshinder, etnisk bakgrund och ras, religion, nationalitet, invandrarstatus, socioekonomisk ställning, inbegripet kvinnor i ensamhushåll, sexuell läggning eller könsidentitet. Flerfaldig diskriminering skapar mångdubbla hinder för kvinnors ökade medinflytande och sociala framsteg.

O.  Det är mycket viktigt att lika tillgång till samhällsresurser, till rättigheter och till makt kan garanteras. Detta kräver strukturella och kulturella förändringar, undanröjande av stereotypa föreställningar och främjande av jämställdhet.

P.  De stereotypa föreställningar som fortfarande råder när det gäller kvinnors utbildnings- och yrkesalternativ bidrar till att befästa ojämlikheterna.

Q.  Segregeringen mellan kvinnor och män inom olika sektorer och yrken har inte minskat. I vissa länder har den tvärtom ökat.

R.  Familjerätt (i synnerhet lagstiftning som reglerar äktenskap och skilsmässa) försätter ofta kvinnor i en juridiskt och ekonomiskt sämre position och ibland bidrar domstolar till ojämlikhet mellan män och kvinnor genom att tillämpa familjerätt som grundar sig på traditionella förebilder i stället för lika rättigheter.

S.  Rätten till invändningar av samvetsskäl missbrukas ofta av (religiösa) grupper för att minska kvinnors rättigheter inom områden som sjukvård och familjerätt.

T.  Kvinnors medverkan vid beslutsfattande är en avgörande indikator på jämställdheten. Andelen kvinnor på ledande befattningar inom företag och universitet är fortfarande låg. Andelen kvinnor som sysslar med politik eller forskning ökar, men i mycket långsam takt.

U.  De utmaningar som finns och de erfarenheter som gjorts visar att frånvaron av en sammanhållen politik mellan olika områden tidigare hindrat att jämställdhet skapats och att vi måste bli bättre på att med tillräckligt stora resurser samordna, informera om och främja kvinnors rättigheter med hänsyn till deras olika levnadsförhållanden.

V.  Positiv särbehandling av kvinnor har visat sig mycket viktigt för att de ska bli fullt delaktiga i arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

W.  Femtonårsdagen av handlingsplanen från Peking har uppmärksammats med ett antal resolutioner, men det är fortfarande långt kvar innan den förverkligas.

X.  Könsspecifika data är ett viktigt verktyg för att åstadkomma verkliga framgångar och utvärdera resultat effektivt.

Y.  2010 har utropats till Europeiska året för bekämpning av fattigdom, och det måste återspeglas i initiativ och samfällda politiska åtgärder som bidrar till att i grunden förbättra den nuvarande situationen.

Z.  I år firar vi också 100-årsdagen av 8 mars-deklarationen om den internationella kvinnodagen. Det är av största vikt att kvinnorna och deras organisationer involveras för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering och ojämlikhet.

AA.  För både kvinnor och män saknas fortfarande en lösning som gör det möjligt att förena yrkesliv, familjeliv och privatliv.

AB.  Tillgång till barn- och äldreomsorg och vård för andra anhöriga är mycket viktigt för att män och kvinnor ska kunna delta på lika villkor på arbetsmarknaden och inom undervisning och utbildning.

AC.  I de flesta medlemsstater beaktas i trygghetssystemen inte i tillräcklig utsträckning de särskilda villkor som råder för fattiga kvinnor. Risken för fattigdom är större för kvinnor än för män. Ett delat ansvar för familj och hem mellan män och kvinnor, bl.a. genom att båda föräldrarna tar ut lika mycket föräldraledighet, vid sidan av pappaledighet, är ett oundgängligt villkor för att jämställdhet ska kunna främjas och åstadkommas. Att mammaledighet och föräldraledighet inte tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden är diskriminerande och missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden.

Utvärdering av färdplanen för jämställdhet 2006–2010

1.  Europaparlamentet konstaterar när det gäller lika förutsättningar för ekonomiskt oberoende för kvinnor och män att kvinnors sysselsättningsgrad nästan har nått upp till de 60 procent som anges i Lissabonstrategins sysselsättningsmål. Parlamentet beklagar dock att det inte finns några tvingande åtgärder för att ta itu med de kvarstående löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller också behovet av skyndsamma åtgärder för att förbättra situationen för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden, särskilt invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, som blir ännu mer utsatta under ekonomiska och sociala kriser. Parlamentet efterlyser vidare att den bristande jämställdheten i de offentliga hälsovårdssystemen minskas och att lika tillgång till dem garanteras.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagförslag i syfte att förbättra möjligheterna att kombinera arbete, privatliv och familj. Parlamentet konstaterar dock att pappa- och adoptionsledighet samt ledighet för vård av anhörig inte har tagits upp. Parlamentet beklagar också att endast en minoritet av medlemsstaterna har uppnått Barcelonamålen om att ge tillgång till bra barnomsorg till rimlig kostnad. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förnya sitt engagemang för detta mål.

3.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i beslutsfattande positioner inom politik och näringsliv i de flesta medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med ytterligare konkreta åtgärder för att främja att lika många kvinnor och män deltar i beslutsfattandet.

4.  Europaparlamentet noterar åtgärderna i Daphne III-programmet för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet upprepar dock att det behövs lagstiftningsåtgärder på EU-nivå för att få bukt med könsrelaterat våld.

5.  Europaparlamentet välkomnar att jämställdhet tas upp som en prioriterad fråga i gemenskapens utbildningsprogram i syfte att minska stereotypa föreställningar i samhället. Parlamentet beklagar dock att ihållande stereotypa föreställningar om kön fortfarande ligger till grund för många ojämlikheter. Parlamentet ber därför kommissionen och medlemsstaterna att starta informationskampanjer för att bryta stereotypa föreställningar och traditionella könsroller, särskilt kampanjer riktade till män där behovet av att dela på familjeansvaret framhålls.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang för principerna i millenniedeklarationen och handlingsplanen från Peking när det gäller främjandet av jämställdhet utanför EU. Parlamentet efterlyser en fortsatt förstärkt integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre utvecklingssamarbete och handelsförbindelser.

På det institutionella planet

7.  Europaparlamentet föreslår att EU:s nya jämställdhetsstrategi ska vara ett handlingsprogram och ett politiskt åtagande på grundval av handlingsplanen från Peking och dess framsteg. Kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska vara en oförytterlig, integrerande och oupplöslig del av de allmänna mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att fortfarande sträva efter de sex prioriterade handlingsområdena i den nuvarande färdplanen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ytterligare konkreta åtgärder för att säkerställa att den nuvarande färdplanens starka sidor utvecklas ännu mer och på så sätt påverka instrumenten på nationell och regional nivå mer märkbart för att skapa jämställdhet och ett ökat medinflytande för kvinnor.

9.  Europaparlamentet föreslår att EU-medel anslås till den nya strategin för jämställdhet för att underlätta genomförandet på europeisk nivå.

10.  Europaparlamentet framhåller vikten av att rådet antar kommissionens nya förslag till jämställdhetsstrategi i enlighet med parlamentets yttrande, i syfte att ge den en större politisk kraft och ge nya impulser för jämställdhetspolitiken.

11.  Europaparlamentet beklagar att Europa 2020-strategin som lagts fram av kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt innefattar genusperspektivet och uppmanar därför rådet och kommissionen att se till att jämställdhetsdimensionen framhålls systematiskt i EU 2020-strategin, som ska innehålla ett kapitel om genus, mekanismer för att integrera jämställdhetsperspektiv och mål för kvinnor på arbetsmarknaden med indikatorer för ekonomiskt oberoende och som beaktar både de konsekvenser den nuvarande sociala och ekonomiska krisen har för kvinnor samt kvinnors roll i ett åldrande samhälle.

12.  Europaparlamentet föreslår årliga trepartsmöten mellan rådet, kommissionen och parlamentet om hur jämställdhetsstrategin framskrider i EU.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av en årlig jämställdhetskonferens, med deltagande av kvinnoorganisationer, övriga organisationer som arbetar för jämställdhet, såsom hbt-organisationer, och fackföreningar i de olika medlemsstaterna samt av företrädare för parlamentet, kommissionen, rådet och de nationella parlamenten. Varje år ska ett i förväg bestämt tema uppmärksammas särskilt.

14.  Europaparlamentet framhåller behovet av en strukturerad dialog med det civila samhället för att säkerställa jämställdhetsprincipen.

15.  Europaparlamentet föreslår att det institutionella samarbetet på detta område inte begränsas till enbart kvinnoorganisationer utan att man aktivt söker samarbete med organisationer som företräder män och kvinnor och som arbetar för jämställdhet.

16.  Europaparlamentet kräver att det europeiska jämställdhetsinstitutet omedelbart träder i funktion med full kraft och att det utarbetas indikatorer för uppföljning av jämställdhetsfrågor på alla områden. Parlamentet yrkar på att dessa indikatorer regelbundet aktualiseras för att fastställda mål ska bli förenliga med faktiska resultat.

17.  Europaparlamentet anser att politiska förslag från kommissionen och rådet som innehåller en bedömning av sociala effekter också ska innehålla en bedömning av jämställdhetsaspekter.

18.  Europaparlamentet står fast vid att kommissionen bör integrera ett jämställdhetsperspektiv vid utarbetandet av alla sina förslag.

19.  Europaparlamentet begär att kommissionen regelbundet förbättrar och uppdaterar sin webbsida om jämställdhet, att gruppen för lika möjligheter minst en gång om året helt ägnar ett av sina möten åt jämställdheten och att en informationstjänst för kvinnor inrättas.

20.  Europaparlamentet kräver att kommissionens generaldirektorat i sin interna verksamhet inför en förstärkt samordningsmekanism för en permanent uppföljning när det gäller politik för lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor inom alla områden.

21.  Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant att säkerställa en jämn könsfördelning vid inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och att upprätta en handlingsplan för att sträva efter en jämn könsfördelning i EU-delegationerna, vilket även inbegriper den högsta nivån. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utse ett EU-sändebud för kvinnors rättigheter, något som Europaparlamentet redan krävde i mars 2008, för att ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnors ställning i EU-extern politik och uppmanar till ett strukturellt införlivande av ett genusperspektiv vid den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen, rådet och medlemsstaterna att aktivt främja och stödja kvinnor att delta i de bilaterala och multilaterala förbindelserna med stater och organisationer utanför unionen.

22.  Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant att se till att ett genusperspektiv genomsyrar alla utvecklingspolitiska samarbeten, program och projekt och framhåller betydelsen av att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 i unionens yttre åtgärder.

23.  Europaparlamentet understryker vikten av en integrerad jämställdhetspolitik inom olika områden, framför allt ekonomi, finans, handel och socialpolitik, samt av en budgetanalys som tar hänsyn till köns- och jämställdhetsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja spridning och utbyte av god praxis så att de i högre grad beaktas vid politikutformningen.

24.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna utvecklar utbildnings- och genomförandeverktyg så att alla berörda parter inom sina behörighetsområden kan ta vederbörlig hänsyn till ett perspektiv som grundas på lika möjligheter för kvinnor och män, samt utvärdera den specifika inverkan som politiken har på kvinnor och män.

25.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att inom ramen för strategierna och planerna för den ekonomiska återhämtningen vidta mönsteråtgärder som stöder utbildningsvägar med specifik inriktning på arbetsmarknaden för flickor och kvinnor, inom strategiska utvecklingssektorer och i uppgifter och befattningar på hög teknisk och vetenskaplig nivå.

26.  Europaparlamentet inskärper vikten av att utveckla könsbaserade kvantitativa, kvalitativa och statistiska indikatorer som är tillförlitliga, jämförbara och tillgängliga vid behov, och som kan användas för att följa upp hur jämställdheten tillämpas tvärs över alla politikområden.

27.  Europaparlamentet uppmanar Eurostat att utarbeta indikatorer för att mäta kvinnors och mäns engagemang i frivilligt arbete för att på så sätt visa på kvinnors och mäns insatser för den sociala sammanhållningen.

28.  Europaparlamentet betonar att en bättre samordning är nödvändig för att jämställdhetspolitikens målsättningar ska kunna utvecklas inom alla institutioner, både i EU och i medlemsstaterna, och att det är nödvändigt med konkreta och homogena integrationsmetoder som till exempel genusbudgetar eller inbyggda genusanalyser vid utformning, planering, genomförande och uppföljning av den offentliga politiken.

29.  Parlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna tillämpar en dubbel strategi med en integrerad jämställdhetspolitik samtidigt som man fortsätter att vidta specifika åtgärder, även i form av lagstiftning, vid budgetutformning och vid uppföljning och kontroller med syfte att förverkliga dem. Parlamentet pekar på att en handlingsplan bör innehålla kortsiktiga och långsiktiga kvalitativa och kvantitativa mål på både europeisk och nationell nivå.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att bygga in genusperspektivet i all gemenskapspolitik och att nuvarande lagstiftning revideras så att man får en korrekt tillämpning av jämställdheten och möjliggör positiva särbehandlingsåtgärder där sådana behövs.

31.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen står fast vid principerna i handlingsplanen från Peking vad gäller att främja könsbudgetering. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta för att regelbundet granska hur kvinnor får del av offentliga medel, att ändra budgetar för att säkerställa en jämlik tillgång till dessa medel, både för att förbättra produktionskapaciteten och för att tillgodose sociala behov. Parlamentet kräver också att tillräckligt stora resurser görs tillgängliga, bl.a. för att genomföra genuskonsekvensanalyser.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna följer de direktiv och åtgärder som finns mot könsdiskriminering och att vidta aktiva åtgärder, däribland överträdelseförfaranden, om de inte följs.

33.  Europaparlamentet begär att förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ändras så att det precis som i Europeiska socialfonden (ESF) blir möjligt att genomföra proaktiva åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020. Detta har varit möjligt under tidigare perioder men inte under den innevarande. Sådana åtgärder skulle få mycket positiva effekter för landsbygdskvinnors sysselsättning.

34.  Europaparlamentet framhåller nödvändigheten av att även parlamentets egna utskott och delegationer fäster särskild vikt vid jämställdhetsfrågorna och ser till att kvinnor är tillräckligt representerade på ansvarsfulla poster inom dessa utskott och delegationer. Parlamentet framhåller det viktiga arbete som utförs av högnivågruppen för jämställdhet inom parlamentet.

35.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende det pågående arbetet bland ledamöterna i Europaparlamentet som ansvarar för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och som arbetar för att se till att deras enskilda utskott har ett genusperspektiv i utformningen och utvecklingen av alla politikområden.

36.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets presidium och kommissionen att arbeta mer för att öka antalet kvinnor på högre poster bland sina anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en mekanism för att se till att kommissionärskollegiet är jämlikt under nästa mandatperiod.

37.  Europaparlamentet inskärper att man måste förhindra att den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och de kommande ekonomiska programmen äventyrar de framsteg som gjorts beträffande jämställdheten och att konjukturnedgången, såsom redan sker i vissa medlemsstater, utnyttjas som ett argument för att minska åtgärderna för jämställdhet. Detta skulle på lång sikt bli ett hinder för ökad sysselsättning, ekonomisk tillväxt inom EU, ökade skatteintäkter, höjda födelsetal och förbättrad jämställdhet.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter inleda en översyn av politiken för att förena yrkes- och familjeliv och garantera att kostnaden för föräldraskap inte bärs av företagen utan av samhället för att få bort diskriminerande behandling i företagen och främja den demografiska utvecklingen.

39.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att det är nödvändigt att vidta positiva åtgärder för kvinnor och män, framför allt för att göra det lättare att återvända till arbetsmarknaden efter en period som ägnats åt familjen (vård av barn och/eller anhörig som är sjuk eller funktionshindrad), genom att främja en politik för (åter)anpassning till arbetsmarknaden som gör det möjligt att åter bli ekonomiskt oberoende.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fullfölja initiativen för att erkänna den informella ekonomiska sektorn och beräkna värdet av ”livets ekonomi” utifrån ett genusperspektiv i enlighet med projektet ”Bortom BNP” som lanserats av kommissionen.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera lämpligt socialt skydd för kvinnor och män som tar hand om sjuka, gamla eller funktionshindrade släktingar liksom för äldre kvinnor som har särskilt låg pension.

Temaområden – målsättningar

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av att man fortsätter med den analys av handlingsplanen från Peking (Peking+15) som utfördes under det svenska ordförandeskapet, och att man med denna som utgångspunkt inte bara utarbetar lämpliga indikatorer utan också fastställer medel och vidtar nödvändiga politiska åtgärder inom de tolv områden som den omfattar.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bedömning av de konsekvenser, framför allt för budgeten, som uppkommer genom integreringen av jämställdhetsperspektivet, och som gör det möjligt att utvärdera relevansen, effektiviteten, hållbarheten och nyttan av den med avseende på förhållandet mellan kostnader och mervärde, såsom det för övrigt är brukligt för all annan EU-politik.

44.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att förbättra systemen för kvinnoorganisationernas och det civila samhällets samarbete och deltagande i processerna för integreringen av jämställdhetsperspektivet.

45.  Europaparlamentet prioriterar kampen mot fattigdom genom en förändring av de makroekonomiska, penningpolitiska, socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska strukturer som utgör grunden för den, i syfte att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, omarbeta metoderna för bestämning av fattigdomens omfattning, utveckla strategier som gynnar en rättvis fördelning av inkomster, garantera en minimiinkomst och rimliga löner och pensioner, skapa fler fasta arbetstillfällen för kvinnor, skapa fler kvalificerade jobb med tillhörande rättigheter för kvinnor, garantera tillgång till modern samhällsservice för alla kvinnor och unga flickor, förbättra det sociala skyddsnätet och tillhörande samhällstjänster, däribland daghem, förskolor, fritidshem, kommunala fritidssysselsättningar och stödåtgärder till familjer, även över generationsgränserna, som ska vara tillgängliga för alla kvinnor, män, barn och äldre och i synnerhet för äldre ensamstående kvinnor.

46.  Europaparlamentet betonar att de fattigaste kvinnorna måste vara de man först tänker på när man utformar, genomför och utvärderar jämställdhetspolitiken. Parlamentet uppmanar därför unionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utformningen och genomförandet av Europaåret för bekämpning av fattigdom, Europaåret för volontärarbete och generellt sett åt Europa 2020-strategin i detta hänseende.

47.  Europaparlamentet betonar den positiva inverkan som jämställdheten har på den ekonomiska tillväxten. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att vissa studier tyder på att bruttonationalprodukten skulle vara cirka 30 procent högre om kvinnornas sysselsättningsgrad, arbetstid och produktivitet var lika höga som för männen.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera effekterna av krisåtgärderna och de kommande exitstrategierna med avseende på jämställdhet.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanröja skillnaderna inom de berörda områdena för att säkerställa att rättsskyddet är lika högt för könsdiskriminering som för rasdiskriminering och att förbättra rättsskyddet och tillgången till rättsmedel för offer för flerfaldig diskriminering.

50.  Europaparlamentet kräver skyndsamma åtgärder för att bekämpa lönediskriminering. Detta kan ske antingen genom att nuvarande direktiv ändras eller genom att man utarbetar etappvisa planer med preciserade målsättningar för varje sektor, till exempel att löneskillnaden ska vara högst 0–5 procent år 2020, för att komma till rätta med direkt och indirekt diskriminering genom att till exempel uppmuntra till kollektivavtal, utbilda jämställdhetsrådgivare som tar upp den ojämna fördelningen av oavlönat arbete mellan kvinnor och män. Insyn och öppenhet i lönesättningen ska vara en norm för god praxis för att stärka förhandlingspositionen för kvinnliga arbetstagare.

51.  Europaparlamentet välkomnar att sysselsättningsgraden för kvinnor i EU närmar sig målsättningen 60 procent för år 2010 men framhåller att det är nödvändigt att ställa upp mer långtgående utmaningar om man ska komma upp till 75 procent år 2020.

52.  Europaparlamentet kräver att rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater vidtar särskilda åtgärder för att förbättra särskilt sårbara gruppers ställning, såsom oberoende för invandrarkvinnor som utsätts för våld i hemmet, egen rätt till pension och andra förmåner för kvinnor som inte deltagit eller deltagit lite på arbetsmarknaden och en kampanj för att öka kunskapen om transsexuellas diskriminering och att förbättra deras tillgång till rättsmedel.

53.  Europaparlamentet understryker vikten av förhandlingar och kollektivavtal i kampen mot diskriminering av kvinnor, framför allt när det gäller tillträde till anställningar, löner, arbetsförhållanden, befordran och yrkesutbildning.

54.  Europaparlamentet uppmanar offentliga och privata institutioner att i sina interna föreskrifter införa jämställdhetsplaner, att komplettera dem med tydliga mål på kort, medellång och lång sikt och att årligen utvärdera genomförandet av målen i praktiken.

55.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor är svagt representerade vid beslutsfattande, både i näringslivet och demokratiska processer. Parlamentet framhäver behovet av mer långtgående åtgärder för att öka andelen kvinnor i företagsstyrelser och offentliga organ på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

56.  Europaparlamentet kräver ytterligare åtgärder på arbetsplatserna i form av utbildning och kontroller för att skapa bättre arbetsförhållanden för kvinnor. Det gäller framför allt arbetstidens längd, respekten för föräldraskap och möjligheten att förena arbete och familjeliv. Parlamentet uppmanar till ett större utnyttjande av mammaledighet och till inrättande av föräldraledighet och betald pappaledighet samt betald ledighet av familjeskäl framför allt för att ta hand om vårdberoende anhöriga, åtgärder som ska bekämpa en könsstereotyp fördelning av arbete och omvårdnad och bekämpande av handlingssätt som äventyrar dessa rättigheter.

57.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att mäta, certifiera och belöna företagets sociala ansvar. I detta ansvar ingår bland övriga krav en fullt genomförd jämställdhet. Parlamentet vidhåller att jämställdheten bör förverkligas genom att man inför flexibla organisationsmodeller som baseras på arbete med målsättningar som inte är knutna till närvaron och där det för alla anställda, oberoende av kön, ska vara möjligt att utveckla de egna yrkes-, inkomst- och karriärmöjligheterna allt efter förmåga och kompetens. Hänsyn måste tas till de sociala behov som sammanhänger med omsorgen om barn och familj, även med hjälp av en familjevänlig arbets- och samhällsorganisation.

58.  Europaparlamentet inskärper behovet av att förena privatliv, familjeliv och arbete genom att införa åtgärder som i lika mån riktar sig till män och kvinnor, som främjar en uppdelning av arbetsuppgifterna på jämställd grundval och som tar hänsyn till att männen hittills har varit mindre angelägna att utnyttja föräldraledigheten.

59.  Europaparlamentet inskärper behovet av att uppmuntra initiativ som bidrar till att företagen utvecklar och genomför positiva åtgärder och tillämpar en personalpolitik som främjar jämställdhet och som också värdesätter kommunikations- och utbildningsmetoder som ger möjlighet att främja, överföra och införa väl beprövade arbetsmetoder i organisationer och företag.

60.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att gå djupare in på frågan om att skapa en metodik för funktionsanalys som kan garantera rättigheterna när det gäller lika lön för kvinnor och män, utvärdera personer och yrken och samtidigt höja värdet på arbetet som ett fundamentalt inslag för att öka företagens produktivitet, konkurrenskraft och kvalitet och för att förbättra de anställdas liv.

61.  Europaparlamentet inskärper att det är nödvändigt med ökad tillgänglighet och kvalitet inom barnomsorg och assistans till vårdberoende anhöriga. Tillgången till sådana tjänster måste överensstämma med arbetstiderna för heltidsarbetande kvinnor och män.

62.  Europaparlamentet framhåller att dessa vård- och omsorgstjänster för minderåriga och vårdberoende anhöriga utgör en viktig källa till arbetstillfällen som kan utnyttjas av äldre kvinnor, vilka i dag har en mycket låg sysselsättningsgrad.

63.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa tillgången till bra barnomsorg till rimlig kostnad för minst 50 procent av barn under 3 år och att erbjuda förskola åt alla barn från 3 år upp till den obligatoriska skolstarten.

64.  Europaparlamentet kämpar för politiska åtgärder och handlingsplaner som eliminerar våld mot kvinnor inom alla områden, främjar kvinnors mänskliga rättigheter och bekämpar könsstereotypa föreställningar och alla former av diskriminering i samhället och familjen, inbegripet undervisning, utbildning, massmedia och politik. Parlamentet kräver att en särskild politik tas fram som främjar jämställdhet, ökar kvinnors medinflytande och erbjuder bättre utbildning för den enskilde, bland annat med hjälp av medvetandehöjande kampanjer, och en strategi för livslångt lärande, och särskilda åtgärder till förmån för kvinnor.

65.  Europaparlamentet stöder de slutsatser som rådet för sysselsättning och sociala frågor har dragit om eliminering av våld mot kvinnor och framhäver betydelsen av kommissionens åtagande att införa en aktivare politik för att förhindra våld mot kvinnor, inklusive handel med kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett samrådsförfarande för ett direktiv om att bekämpa våld mot kvinnor vari bland annat kommer att anges de åtgärder som medlemsstaterna är förpliktigade att genomföra för att bekämpa våld mot kvinnor.

66.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av en bred undersökning som berör samtliga EU-länder och där en gemensam metodik används för att utforska problemets verkliga omfattning. Parlamentet framhåller det viktiga arbete som utförs på detta område av Europeiskt centrum mot könsrelaterat våld, som tar fram statistik med hög kvalitet som underlag för politiska åtgärder i kampen mot detta samhällsgissel.

67.  Europaparlamentet kräver att stor uppmärksamhet riktas på situationen för kvinnor som arbetar tillsammans med sina män inom jordbruk, hantverk, handel och fiske och i små familjeföretag, där situationen för kvinnorna är mer sårbar än för männen. Nya åtgärder måste vidtas för att skydda moderskapet, eliminera indirekt diskriminering och säkerställa skydd och social trygghet samt övriga rättigheter för kvinnor, även för dem som är egenföretagare. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att utveckla det juridiska begreppet gemensamt ägande, i syfte att fullt ut erkänna kvinnornas rättigheter inom jordbrukssektorn, ge dem tillräckligt skydd inom socialförsäkringssystemet och erkänna deras arbetsinsatser.

68.  Europaparlamentet betonar vikten av kampen mot stereotypa föreställningar inom livets alla områden och skeden, eftersom detta är en av de mest svårbemästrade orsakerna till ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det påverkar valet av undervisning, utbildning och anställning, ansvarsfördelningen inom familjen, deltagandet i det offentliga livet, deltagandet och representationen i beslutsfattande organ och val som görs inom arbetslivet.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att lägga större vikt vid att bekämpa flerfaldig diskriminering, fattigdom och social utestängning samt ojämlikheter på hälsoområdet.

70.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att se över skatte- och socialförsäkringssystemen i syfte att göra rättigheter individuella, garantera jämställdhet på pensionsområdet och ta bort de negativa incitament som fortfarande finns mot kvinnors deltagande i arbets- och samhällslivet. Det kan gälla sambeskattning, eller att stödåtgärder för omsorg om vårdkrävande familjemedlemmar kopplas till att kvinnor inte ska vara yrkesverksamma.

71.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 10 februari 2010 och framhåller hur viktigt det är för kvinnor att ha kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter.

72.  Europaparlamentet inskärper vikten av förebyggande åtgärder för att säkerställa kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa

73.  Europaparlamentet betonar att förfarandena för könsbyte måste bli tillgängliga för transsexuella och att de ska berättiga till ersättning från de allmänna sjukförsäkringsprogrammen.

74.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att ägna särskild uppmärksamhet åt situationen för kvinnor som tillhör etniska minoriteter, inbegripet invandrarkvinnor, och att införa lämpliga åtgärder för att stödja dem i jämställdhetsfrågor.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med parlamentet, särskilt med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller utarbetandet av den framtida europeiska stadgan om kvinnors rättigheter.

76.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att skapa fred och solidaritet för kvinnor i hela världen, framför allt för dem som är offer för orättvisor, diskriminering, svält, fattigdom, trafficking och alla former av våld. Ett fortlöpande samråd med kvinnoorganisationerna och med det civila samhället i allmänhet, och ett samarbete med icke statliga organisationer vad beträffar de strategier som direkt eller indirekt påverkar jämställdheten garanterar ett bredare socialt samförstånd.

77.  Europaparlamentet inskärper behovet av att integrera jämställdhetsperspektivet och kampen mot könsrelaterat våld i EU:s utrikespolitik och utvecklingssamarbete.

78.  Europaparlamentet framhåller att EU:s nya jämställdhetsstrategi och medföljande institutionella mekanismer måste vara nära knutna till den globala dagordningen för kvinnors rättigheter. Detta inbegriper arbetet med att länka samman och stödja FN:s nya jämställdhetsenhet som ska förena politiska och operationella åtgärder. Parlamentet kräver här att EU ser till att den nya enheten, som leds av FN:s vice generalsekreterare med ansvar för jämställdhet, får goda ekonomiska och personella resurser för att kunna skapa något konkret.

79.  Europaparlamentet tillägger att EU:s nya jämställdhetsstrategi och åtföljande institutionella mekanismer uttryckligen bör omfatta könsidentitet och ta upp bekämpningen av diskriminering på grund av könsbyte.

80.  Europaparlamentet kräver att man följer parlamentets resolutioner av den 10 februari 2010 om förebyggande av människohandel och om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU.

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT C 59, 23.2.2001, s. 258. (2) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247. (3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (4) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 75. (5) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 118. (6) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 56. (7) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 73. (8) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 57. (9) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 35. (10) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 21. (11) EGT C 77, 14.3.1994, s. 43. (12) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 130. (13) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 31. (14) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16. (15) Antagna texter, P7_TA(2009)0098. (16) Antagna texter, P7_TA(2010)0018. (17) Antagna texter, P7_TA(2010)0021.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om spelaragenter inom idrott

P7_TA(2010)0233 B7-0343/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om kommissionens vitbok om idrott(2),

–  med beaktande av vitboken om idrott (KOM(2007)0391),

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av förstainstansrättens dom av den 26 januari 2005(3),

–  med beaktande av frågan av den 10 mars 2010 till kommissionen om idrott, särskilt frågan om spelaragenter (O-0032/2010 – B7-0308/2010),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa uppmanade kommissionen att stödja de styrande fotbollsorganens ansträngningar att reglera marknaden för spelaragenter, om nödvändigt genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter.

2.  Europaparlamentet välkomnar den studie om idrottsagenter i Europeiska unionen (”Study on sports agents in the European Union”) som Europeiska kommissionen beställt och vars resultat nu finns tillgängliga.

3.  Europaparlamentet ger uttryck för sin särskilda oro över det man funnit i studien vad gäller kriminell verksamhet i samband med idrott och fall där idrott drabbas av organiserad brottslighet med kopplingar till spelaragenters verksamhet. Denna utveckling är av ondo för idrottens image, dess integritet och i slutändan dess roll i samhället.

4.  Europaparlamentet noterar att man i studien kommit fram till att idrottsagenter spelar en central roll i samband med de finansiella transaktionerna och att insyn sällan medges vid dessa transaktioner, vilket även medför att agenterna blir benägna att delta i olaglig verksamhet. Parlamentet välkomnar initiativen hos vissa klubbar och styrande organ att öka insynen i samband med finansiella transaktioner.

5.  Europaparlamentet noterar att man inom ramen för studien framhåller den bristfälliga insynen i transfersystemen som en inneboende egenskap, särskilt inom lagidrotterna, som är en gynnsam miljö för olaglig verksamhet där inte bara agenter, utan även klubbar och spelar är delaktiga.

6.  Europaparlamentet understryker unga spelares särskilt stora sårbarhet och risken för dem att falla offer för människohandel.

7.  Europaparlamentet understryker spelaragenternas och klubbarnas särskilda ansvar, särskilt gentemot unga spelare, och uppmanar därför båda parter att ta detta ansvar, i synnerhet vad avser möjligheterna till utbildning och yrkesutbildning för unga spelare.

8.  Europaparlamentet framhåller särskilt att man inom ramen för studien kommit fram till att de bestämmelser som gäller för agenter och som fastställts av olika idrottsförbund i grund och botten syftar till att kontrollera tillträdet till detta yrke, å ena sidan, och reglera agenternas verksamhet, å andra sidan, medan ovannämnda organ bara har begränsade befogenheter när det gäller kontroll och sanktioner eftersom de saknar verktyg för kontroll och direkta åtgärder gentemot idrottsagenter som inte är registrerade hos dem. Organen i fråga har inte heller rätt att utdöma civil- eller straffrättsliga påföljder.

9.  Europaparlamentet håller med de styrande idrottsorganen och övriga berörda parter inom idrotten om att åtgärder krävs för att man ska kunna komma till rätta med dessa problem rörande idrottens och de aktivas integritet och trovärdighet.

10.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att avskaffa Fifas befintliga system för spelaragenter i avsaknad av ett stabilt alternativt system inte är en framkomlig väg när det gäller att avhjälpa de problem som förekommer i samband med fotbollens spelaragenter.

11.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna hos idrottens styrande organ för att öka insynen och förbättra möjligheterna till kontroll i samband med finansiella transaktioner.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att intensifiera sina ansträngningar att samordna kampen mot kriminell verksamhet med koppling till agenters verksamhet, inklusive penningtvätt, uppgjorda matcher och människohandel.

13.  Europaparlamentet hänvisar till ovannämnda dom i mål T-193/02, där domstolen meddelade att bestämmelser om spelaragenters verksamhet som ingår i upprätthållandet av den allmänna ordningen för en ekonomisk verksamhet och som rör grundläggande friheter i princip omfattas av de offentliga myndigheternas behörighet.

14.  Europaparlamentet påminner om att domstolen i samma dom framhöll att förbund som Fifa har rätt att anta bestämmelser som gäller för spelaragentyrket i den mån målet med bestämmelserna är en strävan efter att bidra till att de som är verksamma inom yrket uppträder på ett kompetent och vederhäftigt sätt och därigenom skydda spelarna, och att bestämmelserna inte sätter konkurrensen ur spel. Parlamentet påminner också om att agenter inte är organiserade som kollektiv på professionell nivå och att yrket i mycket begränsad grad omfattas av nationella bestämmelser.

15.  Mot bakgrund av den gränsöverskridande verksamhet som förekommer och de många olika nationella bestämmelser som reglerar idrottsområdet är Europaparlamentet övertygat om att en effektiv kontroll och en stärkt tillämpning av sanktioner kan uppnås endast genom gemensamma ansträngningar hos idrottens styrande organ och offentliga myndigheter.

16.  Europaparlamentet noterar att väldigt få medlemsstater har antagit särskild lagstiftning som gäller för idrottsagenter, samtidigt som agenternas verksamhet i hög grad regleras internationellt och nationellt av idrottsorgan i en del discipliner.

17.  Med tanke på det virrvarr av bestämmelser som omfattar idrottsagenters verksamhet anser Europaparlamentet att en konsekvent strategi för hela EU krävs när det gäller att undvika kryphål till följd av oklara bestämmelser och att garantera ett effektivt övervaknings- och kontrollsystem för agenternas verksamhet.

18.  Europaparlamentet efterlyser på nytt ett EU-initiativ som inriktas på spelaragenters verksamhet och som syftar till att uppnå

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 232. (2) EUT C 271 E, 12.11.2009, s. 51. (3) Mål T-193/02, Laurent Piau mot Europeiska kommissionen, REG 2005, s. II-00209.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om slutsatserna från toppmötet mellan EU och Ryssland den 31 maj – 1 juni 2010

P7_TA(2010)0234 RC-B7-0296/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gällande partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan,(1) och de förhandlingar om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland som inleddes 2008,

–  med beaktande av det gemensamma mål som EU och Ryssland angav i ett gemensamt uttalande efter det elfte toppmötet mellan EU och Ryssland, vilket hölls i Sankt Petersburg den 31 maj 2003, om att skapa ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett gemensamt område för samarbete kring yttre säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, vilket även ska inbegripa kulturella aspekter (”de fyra gemensamma områdena”),

–  med beaktande av dess tidigare betänkanden och resolutioner om Ryssland och om förbindelserna mellan EU och Ryssland, särskilt resolutionen av den 12 november 2009(2) inför toppmötet EU–Ryssland i Stockholm den 18 november 2009, resolutionen av den 17 september 2009 om morden på människorättsaktivister i Ryssland(3) och resolutionen av den 17 september 2009 om externa aspekter på en tryggad energiförsörjning(4),

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av de avtal som undertecknades och de gemensamma uttalanden som gjordes vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu den 31 maj–1 juni 2010,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen.

A.  EU är fortfarande fast beslutet att fördjupa och utveckla förbindelserna med Ryssland, vilket man har visat genom att verka för ett nytt ramavtal för att vidareutveckla förbindelserna mellan EU och Ryssland.

B.  EU och Ryssland, som är medlem av FN:s säkerhetsråd, bär ett gemensamt ansvar för att upprätthålla global stabilitet. Ett förstärkt samarbete och goda grannförbindelser mellan EU och Ryssland har en särskild betydelse för stabiliteten, säkerheten och välståndet i Europa.

C.  Ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland är fortfarande av central betydelse för att samarbetet mellan de bägge parterna ska kunna vidareutvecklas och intensifieras.

D.  Det är viktigt att EU talar med en röst och visar solidaritet och enighet i sina förbindelser med Ryssland, och att dessa förbindelser grundas på ömsesidiga intressen och gemensamma värderingar.

E.  De ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Ryssland är bevis på ett ökat ömsesidigt beroende som kräver gemensamma ansträngningar och ett gemensamt engagemang för att garantera en hållbar utveckling.

F.  Ryssland är medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har därmed åtagit sig att skydda och främja mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen, samt att respektera sina europeiska grannars självständighet. Förbindelserna mellan EU och Ryssland har under de senaste åren utsatts för en rad allvarliga utmaningar. Framför allt finns det en utbredd oro för demokrati- och människorättssituationen i Ryskland.

G.  En rysk anslutning till Världshandelsorganisationen skulle avsevärt bidra till att ytterligare förstärka de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Ryssland, förutsatt att Ryssland förbinder sig att följa och tillämpa WTO:s åtaganden och skyldigheter fullt ut, och skulle bana väg för ett avtal om djupgående och omfattande ekonomisk integration mellan de båda parterna, baserat på verklig ömsesidighet. Ryssland upprättade en tullunion tillsammans med Kazakstan och Vitryssland den 1 januari 2010.

H.  Undertecknandet av det nya fördraget om minskning av strategiska vapen (Start) mellan Ryssland och Förenta staterna den 8 april 2010 liksom det ökande samförståndet kring frågor som icke-spridning av kärnvapen, Iran, fredsprocessen i Mellanöstern och Afghanistan/Pakistan visar på ett förbättrat klimat i dialogen med Ryssland om olika aspekter av utrikes- och säkerhetsförbindelser.

I.  Det finns klara och tydliga kriterier för införande av ett viseringsfritt system. EU-medborgare och ryska medborgare har ett berättigat intresse av att få rätt att röra sig fritt såväl inom sina egna länder som över gränserna.

1.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att Ryssland fortfarande är en av EU:s viktigaste partner när det gäller att bygga upp ett långsiktigt samarbete och ett engagemang för att arbeta tillsammans för att möta gemensamma utmaningar på ett balanserat och målinriktat, demokratiskt och lagenligt sätt, varvid de delar inte bara ekonomiska och handelsmässiga intressen utan även målsättningen att agera i nära samarbete på global nivå liksom i och med det gemensamma grannskapet, i enlighet med internationell rätt.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och Ryssland att intensifiera sina förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, och uttrycker än en gång sitt helhjärtade stöd för ett brett, omfattande och lagligen bindande avtal som syftar längre än till rent ekonomiskt samarbete och som även inbegriper områden som demokrati, rättssäkerhet och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter i en integrerad helhet. Parlamentet noterar att det slutits ett avtal om partnerskap för modernisering som bör omfatta såväl ekonomin som samhället. Europaparlamentet stöder arbetet med att göra den ryska ekonomin och handelsförbindelserna mellan EU och Ryssland mer mångsidiga. Parlamentet uppmanar kommissionen och Rysslands regering att mer i detalj utarbeta partnerskapet för modernisering. Parlamentet betonar att det är viktigt att snabbt utarbeta en konkret handlingsplan som överensstämmer med de resultat som hittills uppnåtts vad gäller upprättandet av fyra gemensamma områden för EU och Ryssland. Det är även viktigt att säkerställa ett effektivt fungerande rättsväsende och att satsa mer på kampen mot korruption.

3.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av ett protokoll om skydd av sekretessbelagda uppgifter, liksom det gemensamma uttalande om Gaza, av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton och Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med att det första toppmöte mellan EU och Ryssland som hållits sedan Lissabonfördraget trädde i kraft genomfördes på ett konstruktivt sätt och kunde uppvisa vissa framsteg.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för målet att Ryssland ska ansluta sig till Världshandelsorganisationen (WTO) för att därmed kunna locka till sig fler utländska investeringar och skapa en diversifierad ekonomi. Europaparlamentet anser att den tullunion som Ryssland har upprättat med Vitryssland och Kazakstan kan innebära ytterligare hinder på Ryska federationens väg mot ett medlemskap i Världshandelsorganisationen. Parlamentet betonar att anslutning till WTO förutsätter att alla protektionistiska åtgärder avskaffas.

6.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Ryssland nyligen ratificerade protokoll nr 14 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet välkomnar även de lagstiftningsändringar som har gjorts för att förfarandet med juryrättegångar ska gälla i hela landet men föreslår att detta förfarande även bör användas i terroristmål. Europaparlamentet hälsar även det fortsatta moratoriet om dödsstraffet som en positiv utveckling, och uttrycker sin förhoppning om att detta utgör ett första steg i riktning mot att förverkliga den uttalade avsikten att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de ryska myndigheterna att följa alla de beslut som fattats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att undertecknandet av en överenskommelse om skydd av sekretessbelagda uppgifter kommer att underlätta samarbete när det gäller krishantering, men begär att parlamentet till fullo hålls informerat om överenskommelsens innehåll och omfattning samt att man snabbt utvärderar huruvida tillämpningen av den sker på ett ömsesidigt sätt. Parlamentet uppmanar rådet att för detta ändamål göra fullt bruk av den särskilda 2002 IIA ESFP-kommittén.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fördubbla sina insatser för att lösa problemen vid gränsövergångarna mellan EU och Ryssland, att stödja konkreta projekt, att fullt ut dra nytta av grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och medel från Interreg för gränsöverskridande samarbete samt att fullt ut genomföra det tidigare avtalet om överflygningar av Sibirien.

9.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av ett avtal om inrättande av en mekanism för tidig varning rörande energitrygghet mellan EU och Ryssland som omfattar anmälan, samråd och genomförande, och uppmanar rådet och kommissionen att fortsatt samarbeta med de ryska myndigheterna och energiföretagen för att undvika en upprepning av de leveransstopp som inträffat under de senaste åren.

10.  Europaparlamentet upprepar att EU:s och Rysslands energisamarbete måste bygga på principerna i energistadgan och protokollet om transitering, vilka båda måste inkluderas i det nya ramavtalet mellan EU och Ryssland för att man ska kunna garantera öppna och rättvisa ömsesidiga investeringsvillkor, lika tillträde och en regelbaserad marknad. Parlamentet avfärdar användningen av energi som ett verktyg inom utrikespolitiken.

11.  Europaparlamentet noterar med intresse de diskussioner som förs om klimatförändringar, om möjligheten till konkreta samarbetsåtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och om energieffektivitet och utvecklingen av hållbara energisystem. Parlamentet understryker behovet för samförstånd om hur man ska föra de internationella förhandlingarna om klimatförändringar framåt inför Cancún-konferensen i december 2010.

12.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Europeiska unionens övervakningsmission (EUMM), som har visat EU:s beredskap och förmåga att agera kraftfullt för att främja fred och stabilitet och som bidrog till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för genomförandet av avtalen av den 12 augusti och den 8 september 2008. Parlamentet bekräftar på nytt sitt engagemang för Georgiens territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och uppmanar samtliga parter att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet påpekar att EUMM har ett mandat som omfattar hela landet och begär att EUMM utan vidare dröjsmål ska ges obehindrat tillträde till Abchazien och Sydossetien, något som hitintills har förvägrats missionen. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för Genèvesamtalen och för att ordförandeskapet i detta forum fortfarande delas mellan EU, FN och OSSE. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över meddelandet från FSB:s gränsdirektorat om dess beslut att bygga en modern gränsinfrastruktur med hinder mellan Sydossetien och Georgien.

13.  Europaparlamentet understryker behovet att involvera Ryssland i EU:s Östersjöstrategi och att snarast inleda diskussioner med Ryssland om att förbättra sjösäkerheten i och säkra en hög miljöskyddsnivå för den känsliga Östersjön.

14.  Europaparlamentet gläder sig åt undertecknandet av det nya fördraget om minskning av strategiska vapen (Start) mellan Ryssland och Förenta staterna som skedde den 8 april 2010. Parlamentet ser med tillfredsställelse på de framsteg som gjorts i de pågående samtalen mellan Ryssland och Förenta staterna om säkerhetsfrågor, inklusive antirobotsystem.

15.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning att människorättsdialogen mellan EU och Ryssland intensifieras, och att denna process öppnas så att Europaparlamentet och statsduman kan bidra på ett effektivt sätt under deltagande av de generaldirektorat respektive ministerier i Bryssel och Moskva som ansvarar för respektive parts justitie-, inrikes- och utrikespolitik. Europaparlamentet anser att det civila samhället liksom icke-statliga organisationer och människorättsorganisationer bör involveras mer i de halvårsvis återkommande toppmötena mellan EU och Ryssland.

16.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att stoppa den fortsatta och omfattande straffriheten för förövare av våldsbrott mot människorättsaktivister och, framför allt, att prioritera kampen mot den atmosfär av terror och laglöshet som råder i norra Kaukasus samt att skydda och garantera människorättsaktivisters fysiska integritet i enlighet med de aktuella internationella och regionala instrumenten för mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet ställer sig bakom åtagandet att uppnå det långsiktiga målet med viseringsfria resor mellan EU och Ryssland, baserat på en strategi i flera steg med fokus på innehåll och konkreta framsteg. Parlamentet påpekar att denna dialog måste stämma överens med den process som syftar till viseringslättnader för länderna inom det östliga partnerskapet.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta gemensamma initiativ tillsammans med den ryska regeringen i syfte att stärka säkerheten och stabiliteten i världen, och i synnerhet i det gemensamma grannskapsområdet, och att nå en fredlig uppgörelse i enlighet med internationell rätt om konflikterna i Moldavien och Sydkaukasien.

19.  Europaparlamentet noterar det utkast till fördrag om europeisk säkerhet som Ryssland presenterade den 29 november 2009 men påpekar att detta förslag inte får urholka EU-medlemsstaternas gällande säkerhetsåtagandena, och uppmanar Europeiska rådet att utarbeta en gemensam hållning till utkastet till fördrag.

20.  Europaparlamentet gläds åt att EU och Ryssland har kunnat enas om en reform av finanssystemet före G20-mötet i Toronto, där man förväntas diskutera sätt att minska systemrisker och komma överens om principen att finansinstitut bör bidra till kostnaderna av framtida finanskriser.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Ryska federationens regering och parlament.

(1) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2009)0064. (3) Antagna texter, P7_TA(2009)0022. (4) Antagna texter, P7_TA(2009)0021.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om Israels militära operation mot den humanitära konvojen och blockad av Gaza

P7_TA(2010)0235 RC-B7-0360/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Gaza, i synnerhet resolutionerna av den 15 januari 2009 om situationen i Gazaremsan(1) och av den 18 februari 2009 om humanitärt bistånd till Gazaremsan(2),

–  med beaktande av Venedig-deklarationen 1980,

–  med beaktande av de tidigare uttalandena från Mellanösternkvartetten, särskilt uttalandet av den 19 mars 2010 som bekräftade de grundläggande principer som fastställdes i Trieste den 26 juni 2009 och uttalandet av den 11 maj 2010 om att återuppta de informella samtalen mellan israeler och palestinier,

–  med beaktande av resolution 1860 av den 8 januari 2009 från FN:s säkerhetsråd (S/RES/1860(2009)) och resolution 1850 av den 16 december 2008 (S/RES/1850(2008)),

–  med beaktande av uttalandet av den 31 maj 2010 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, på EU:s vägnar om Israels militära operation mot Gazakonvojen,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd (S/9940) av den 31 maj 2010,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av uttalandet av den 31 maj 2010 från Europaparlamentets talman, Jerzy Buzek,

–  med beaktande av den resolution som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 2 juni 2010 om de israeliska styrkornas allvarliga attack mot den humanitära konvojen,

–  med beaktande av den resolution som antogs av Världshälsoorganisationens generalförsamling den 18 maj 2010,

–  med beaktande av rapporten från Världslivsmedelsprogrammet och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) som offentliggjordes i november 2009 om situationen i Gaza,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Israels militära operation på internationellt vatten mot en konvoj med humanitärt bistånd till Gaza den 31 maj 2010 resulterade i att nio civila dödades och 38 civila och sju israeliska soldater sårades.

B.  Gränsövergångarna för att ta sig in i och ut ur Gaza har varit stängda sedan juni 2007 efter det att Hamas övertog makten med militära medel och blockaden, som hindrat rörligheten för människor och varor, har ökat fattigdomen, lamslagit återuppbyggnadsarbetet och decimerat ekonomin i Gazaremsan, vilket har skapat en snabbt växande svartabörshandel som kontrolleras av Hamas och andra grupper. Denna blockad har inte lett till en frisläppning av Gilad Shalit, vilket de Israeliska myndigheterna förväntade sig, och vilket Europaparlamentet upprepade gånger har begärt. Blockadens syfte, att försvaga extremisterna, har inte uppnåtts, och den har, eftersom den främst drabbar de mest sårbara befolkningsgrupperna, gett upphov till en tilltagande radikalisering.

C.  Enligt tidigare uttalanden från FN:s organ utgör blockaden av Gazaremsan en kollektiv bestraffning som strider mot internationell humanitär rätt.

D.  Åttio procent av Gazas befolkning är beroende av livsmedelshjälp, över sextio procent lider av osäker livsmedelsförsörjning, arbetslösheten ligger på omkring femtio procent och de sanitära och miljömässiga förhållandena har allvarligt försämrats.

E.  Endast 3 600 lass med livsmedel nådde Gaza under de tre första månaderna i år, jämfört med 36 000 under de första tre månaderna 2007. Endast 81 produkter får föras in i Gaza, samtidigt som FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) beräknat att det behövs minst 6 000 produkter för att fylla de mest grundläggande humanitära behoven.

F.  De palestinska territorierna är den största tredjelandsmottagaren av EU-medel och detta stöd har spelat en viktig roll i försöket att lindra den humanitära katastrofen i Gazaremsan. EU fortsätter, bland annat genom UNRWA, att tillhandahålla grundläggande humanitärt stöd i Gazaremsan.

G.  Tvåstatslösningen är fortfarande den viktigaste grundvalen för en bestående fred mellan israeler och palestinier och därför bör man avstå från alla ensidiga åtgärder som kan underminera detta framtidsperspektiv. De pågående informella samtalen skulle kunna leda till att de direkta fredsförhandlingarna återupptas i syfte att grunda en livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida med staten Israel i fred och säkerhet.

H.  Hamas fortsätter att hindra konvojens humanitära last från att komma in i Gaza.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.

2.  Europaparlamentet fördömer attacken mot konvojen på internationellt vatten, vilket strider mot folkrätten.

3.  Europaparlamentet kräver en snabb, internationell och opartisk utredning av attacken och framhåller att principerna om redovisningsskyldighet och ansvarighet måste respekteras samt uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att agera för att se till alla lämpliga åtgärder vidtas för att detta krav ska bli verkningsfullt.

4.  Europaparlamentet uppmanar Israel att omedelbart häva blockaden av Gaza, vilken har lett till en humanitär katastrof och en tilltagande radikalisering som utgör en källa till osäkerhet för Israel och hela regionen.

5.  Europaparlamentet begär att alla attacker mot Israel omedelbart ska upphöra och att de som begår dem måste ta sitt fulla ansvar.

6.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att gränsövergångarna in i och ut ur Gaza, även Gazas hamn, öppnas permanent, under adekvat internationell övervakning av hur de används, så att humanitära varor och handelsvaror – nödvändiga med tanke på återuppbyggnaden och för en självförsörjande ekonomi – liksom valuta obehindrat ska kunna flöda in, och att den fria rörligheten för personer garanteras.

7.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta initiativ till att översända en EU-plan till kvartetten med målet att häva blockaden av Gaza och ta itu med Israels säkerhetsproblem genom att garantera internationell övervakning av gränsövergångarna, vilket skulle omfatta att EU:s gränsövervakningsuppdrag omprövas med ett eventuellt tillägg av en marin dimension, och återupptar sin verksamhet, och att en internationell marin styrka för övervakning av Gazas kust placeras ut.

8.  Europaparlamentet påminner om att även om EU är berett att utvidga sitt biståndspaket till palestinierna så är detta åtagande inte förutsättningslöst. Parlamentet insisterar på att EU, samtidigt som det humanitära biståndet måste förbli villkorslöst, ska spela en politisk roll som leder till påtagliga resultat i riktning mot inrättandet av en palestinsk stat, i överensstämmelse med unionens betydande finansiella stöd och ekonomiska betydelse i regionen.

9.  Europaparlamentet betonar sitt stöd för de informella samtalen mellan Israel och den palestinska myndigheten, och betonar att dessa måste fortsätta för att direkta förhandlingar ska kunna återupptas.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att det finns ett starkt behov av en omfattande förändring av EU:s Mellanösternpolitik, så att EU kan föra en beslutsam och konsekvent politik med hjälp av effektiva diplomatiska verktyg för att främja fred och säkerhet i denna grannregion som är av stor strategisk betydelse för EU. Denna förändring måste omfatta hela EU:s politik, inklusive bland annat handels- och utvecklingspolitiken.

11.  Europaparlamentet lovordar UNRWA:s arbete och uppmanar med tanke på de ekonomiska nedskärningar som väntar organet före årets slut det internationella givarsamfundet att uppfylla de löften som man gett och ytterligare öka sina bidrag.

12.  Europaparlamentet konstaterar att de senaste händelserna allvarligt har skadat förbindelserna mellan Turkiet och Israel. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att fokusera sina diplomatiska och politiska ansträngningar på att lindra det palestinska folkets lidande, och att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern.

13.  Europaparlamentet välkomnar att Egypten nyligen öppnat gränsövergången vid Rafah.

14.  Europaparlamentet kräver att den israeliska sergeanten Gilad Shalit, som kidnappades av Hamas på israeliskt territorium den 25 juni 2006 och som sedan dess har hållits fången i Gaza utan möjlighet till kontakt med omvärlden, omedelbart friges.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder för att utan dröjsmål sammankalla associeringsrådet EU-Israel för att diskutera den nuvarande situationen.

16.  Europaparlamentet uppmanar vidare rådet att vidta åtgärder för att sammankalla den gemensamma kommittén för EU och palestinska myndigheten.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, kvartettens särskilda sändebud till Mellanöstern, Arabförbundets generalsekreterare, Israels regering, Knesset, presidenten för den palestinska myndigheten, det palestinska lagstiftande rådet, Turkiets regering och parlament samt Egyptens regering och parlament.

(1) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 100. (2) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

P7_TA(2010)0236 B7-0358/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det absoluta förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ett förbud som gäller under alla omständigheter och i alla stater, som en av folkrättens tvingande rättsregler,

–  med beaktande av att detta förbud uttrycks i flera internationella och regionala instrument och dokument om mänskliga rättigheter, bl.a. den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyrkonventionen), den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2001(1) i vilken kommissionen uppmanades att agera snabbt för att få fram ett lämpligt gemenskapsinstrument som förbjuder marknadsföring och export av samt handel med polis- och säkerhetsutrustning som är avsedd för grym, omänsklig eller förnedrande behandling,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(2), vilken trädde i kraft den 30 juli 2006,

–  med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs 2001 och sågs över 2008,

–  med beaktande av 2008 års rapport från rådets generalsekretariat om genomförande av EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av aktivitet i andra länder efter utarbetandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005, särskilt de ändringar av den amerikanska exportkontrollagen som lades fram av det amerikanska organet för industri och säkerhet (Bureau of Industry and Security) i augusti 2009, vilka avspeglar och i vissa fall går längre än vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1236/2005,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen, där Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr uppmanas att intensifiera sitt samarbete med relevanta EU-institutioner, och av den 17:e allmänna rapporten om verksamheten i kommittén för förebyggande av tortyr, där Europarådet uppmanas att beakta den roll som kommittén skulle kunna spela i genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005,

–  med beaktande av rapporterna från Amnesty International och Omega Research Foundation 2007 och 2010, där man lyfter fram särskilda svagheter i rådets förordning (EG) nr 1236/2005 och uttrycker oro över att vissa av EU:s medlemsstater inte har genomfört förordningen på ett tillfredsställande sätt,

–  med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tortyrkonventionen förpliktar staterna att förebygga tortyr och annan misshandel, undersöka förekomsten av sådan behandling, ställa förövare inför rätta och säkra kompensation för offren.

B.  Trots dessa skyldigheter förekommer fortfarande tortyr och annan misshandel i hela världen, och en stor mängd polis- och säkerhetsutrustning har använts för sådana metoder.

C.  FN:s särskilde rapportör om tortyr hävdar att det är varje stats skyldighet enligt FN:s tortyrkonvention att kontrollera handel med sådan utrustning.

D.  Enligt riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning ska EU uppmana tredjeländer att förhindra användning av, framställning av och handel med utrustning som är avsedd att användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och förhindra missbruk av annan utrustning i dessa syften.

E.  I 2008 års rapport från rådets generalsekretariat om EU:s arbete med att bekämpa tortyr och annan misshandel i tredjeländer står följande: ”Antagandet av förordningen om tortyrinstrument är det första exemplet på en EU-förordning antagen i enlighet med riktlinjerna för mänskliga rättigheter. FN:s särskilde rapportör har välkomnat detta steg och uttryckt sin uppfattning att den skulle kunna fungera som modell för en global förordning på samma tema. Detta innebär för EU att det är nödvändigt att utvärdera genomförandet av förordningen.”

F.  Sedan rådets förordning (EG) nr 1236/2005 trätt i kraft har vissa EU-medlemsstater beviljat exporttillstånd för sådana varor som regleras genom förordningen, som fotbojor, irriterande kemikalier och elektriska bedövningsvapen, till länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är dålig.

G.  Endast tolv medlemsstater hade den 29 augusti 2006 infört regler om sanktioner i enlighet med artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1236/2005.

H.  Endast sju medlemsstater har sammanställt en eller fler av de offentliga, årliga verksamhetsrapporter med information om deras beslut i fråga om tillståndsgivande enligt artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1236/2005.

I.  Enligt rådets förordning (EG) nr 1236/2005 får EU:s medlemsstater importera kroppsburna anordningar som begränsar rörelsefriheten genom elchocker, förutsatt att det inte är förbjudet att bedriva handel med dessa anordningar. Detta trots att anordningarna i allt väsentligt har samma verkan som de bälten som begränsar rörelsefriheten genom elchocker och som inte får importeras enligt rådets förordning (EG) nr 1236/2005. Amnesty International, Omega Research Foundation och Inter-Press Service har rapporterat om att EU-baserade företag har importerat dem till några medlemsstater.

J.  Förteckningen över varor och utrustning vars handel är förbjuden enligt rådets förordning (EG) nr 1236/2005 inbegriper inte viss polis- och säkerhetsutrustning som för närvarande köps och säljs internationellt och som inte har någon annan praktisk användning än tortyr och annan misshandel, däribland spikbatonger, vissa anordningar för fasthållande vid vägg eller golv, vissa ben-, finger- och tumfängsel, tumskruvar samt kroppsburna anordningar som begränsar rörelsefriheten genom elchocker, förutom elchocksbälten.

K.  Förteckningen över varor och utrustning vars handel regleras av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 omfattar inte viss polis- och säkerhetsutrustning som för närvarande köps och säljs internationellt och som kan användas i legitima syften vid brottsbekämpning eller inom kriminalvården, där användningen regleras i enlighet med internationella människorättsförpliktelser och normer för bästa praxis i fråga om brottsbekämpning, men som i stor omfattning missbrukas för tortyr eller annan misshandel, inbegripet handfängsel, batonger och andra handhållna anordningar för att utdela slag, högspänningsvapen för elchocker på under 10 000 volt samt särskilt utformade komponenter och tillbehör för kontrollerad och förbjuden utrustning.

L.  Kommittén för gemensamma exportregler ska enligt planerna sammanträda igen den 29 juni 2010.

1.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att omedelbart informera kommissionen om de sanktioner som de infört mot överträdelser av rådets förordning (EG) nr 1236/2005, vilket de är skyldiga att göra enligt artikel 17 i förordningen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och kommittén för gemensamma exportregler att bistå och hjälpa medlemsstaterna att skärpa dessa sanktioner ifall de är otillräckliga eller inte har införts.

3.  Europaparlamentet påpekar att alla medlemsstater, enligt artikel 13.3 i rådets förordning (EG) nr 1236/2005, i god tid ska sammanställa offentliga, årliga verksamhetsrapporter och uppmanar kommissionen att skriftligen uppmana de medlemsstater som inte har skickat in några sådana rapporter till kommissionen att uppfylla sina skyldigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de årliga verksamhetsrapporterna innehåller tillräcklig information för en meningsfull offentlig tillsyn. Rapporterna bör minst innehålla uppgifter om antalet ansökningar som mottagits, de berörda varorna och bestämmelseländerna för varje ansökan, de beslut som fattats för var och en av dessa ansökningar samt, i tillämpliga fall, rapporter om ”obefintlig aktivitet”.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en mall för medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter, så att man gör det lättare för alla medlemsstater att sammanställa dessa rapporter och ser till att de är konsekventa.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med stöd av kommittén för gemensamma exportregler (som bemyndigas genom artiklarna 15 och 16 i förordningen), genomföra en formell översyn av medlemsstaternas genomförande och tillståndsverksamhet enligt förordningen, inklusive en granskning av alla medlemsstaters årliga verksamhetsrapporter. Kommissionen uppmanas också att offentliggöra denna översyn tillsammans med de årliga verksamhetsrapporter som varje år inkommit från samtliga medlemsstater sedan förordningen trädde i kraft.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förfarandena i artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen när det gäller beslut om tillstånd och genomförandeåtgärder genomförs på rätt sätt, antingen genom den mekanism för anmälan om avslag som redan inrättats för avslag i samband med militär export inom arbetsgruppen för export av konventionella vapen (COARM), eller genom andra effektiva förfaranden.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om den verksamhet som hittills bedrivits i syfte att göra det lättare för medlemsstaterna att tillämpa artikel 13.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förse parlamentet med den information som den, varje år sedan förordningen trädde i kraft, har mottagit från varje medlemsstat och att offentliggöra denna information. Framför allt ska denna information omfatta anmälningar om avslag på ansökningar om tillstånd enligt artikel 11 i förordningen, utförliga uppgifter om de sanktioner som varje medlemsstat har infört för överträdelser av förordningen samt hela innehållet i medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kommittén för gemensamma exportregler sammanträder med jämna mellanrum, utarbetar en tydlig tidsplan för en formell översyn av förordningen och fastställer ett förfarande som gör det möjligt att i god tid utreda eventuella överträdelser av förordningen.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att – för att bidra till att förebygga tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning – övervaka det tekniska biståndet till tredjeländer, så att det inte missbrukas till att tillverka varor som är avsedda att användas vid verkställande av dödsstraff eller i samband med tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

12.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla försök från medlemsstaternas eller de EU-baserade företagens sida att importera elchocksbälten, som belagts med importförbud enligt rådets förordning (EG) nr 1236/2005, eller andra kroppsburna anordningar som begränsar rörelsefriheten genom elchocker och som i allt väsentligt har samma verkan men ändå är lagliga. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt genomföra en utredning för att ta reda på om och när elchocksbälten och därmed sammanhängande delar, andra kroppsburna anordningar som begränsar rörelsefriheten genom elchocker, teknisk assistans eller utbildning har överförts till någon medlemsstat före eller efter förordningens ikraftträdande. Det är viktigt att slå fast om de berörda anordningarna har använts av brottsbekämpande myndigheter eller kriminalvårdsmyndigheter i dessa länder, och att parlamentet underrättas om resultaten.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och aktualisera den förteckning över varor som är förbjudna enligt bilaga II i rådets förordning (EG) nr 1236/2005, så att den även omfattar spikbatonger, anordningar för fasthållande vid vägg eller golv, benfängsel, kedjor och fotbojor, tumfängsel, fingerfängsel och tumskruvar, hand- och fotbojor som begränsar rörelsefriheten genom elchocker samt andra kroppsburna anordningar som begränsar rörelsefriheten genom elchocker.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och aktualisera den förteckning över varor som ska kontrolleras enligt bilaga III i rådets förordning (EG) nr 1236/2005, så att den även omfattar handbojor, batonger och andra handhållna anordningar för att utdela slag samt bärbara elchocksanordningar på under 10 000 volt.

15.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att fastställa ett särskilt förfarande för att regelbundet se över förteckningarna över varor i bilagorna II och III, såsom föreskrivs i artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1236/2005.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att så snart som möjligt införa en klausul i förordningen om ”slutanvändning i tortyrsyfte”, vilken skulle ge medlemsstaterna möjlighet att, utifrån tidigare upplysningar, licensbelägga och därmed vägra export av alla varor som löper en betydande risk att användas för dödsstraff, tortyr eller annan misshandel av deras avsedda slutanvändare.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag om att införa ett förbud i förordningen mot att någon fysisk eller juridisk person i Europeiska unionen från någon plats förmedlar transaktioner som inbegriper internationella överföringar med syftet att finansiera tortyrredskap, inklusive försäljning och export av varor som inte har någon annan praktisk användning än för dödsstraff, tortyr eller annan misshandel, som ingår i bilaga II i förordningen. Parlamentet kräver att medlemsstaterna ska införa effektiva mekanismer för att kontrollera förmedling av transaktioner i vilka det förekommer överföring av varor som förtecknas i bilaga III i förordningen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag om att införa ett krav i förordningen om att importörer ska anskaffa importtillstånd för import av varor som är förtecknade i bilaga III i förordningen till Europeiska unionen, och om att medlemsstaterna ska vägra sådana importtillstånd om det finns rimliga skäl att anta att sådan utrustning skulle kunna användas för tortyr eller misshandel endera inom Europeiska unionen eller när den sålts vidare utanför Europeiska unionen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga metoder att slopa undantaget från kravet på import- eller exporttillstånd för varor som förtecknas i bilaga III och transiteras genom Europeiska unionen.

20.  Europaparlamentet påminner om uppdateringen 2008 av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning och uppmanar rådet och kommissionen att i enlighet med dessa riktlinjer lyfta fram rådets förordning (EG) nr 1236/2005 som ett exempel på bästa praxis vid möten med tredjeländer och att uppmana de tredjeländer som exporterar utrustning som belagts med importförbud enligt rådets förordning (EG) nr 1236/2005 att göra handlarna i dessa länder medvetna om förbuden i förordningen.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå arbeta för kontroll av internationell handel med utrustning som kan användas för dödsstraff, tortyr och annan misshandel, och att särskilt verka för att bredda FN:s generalförsamlings årliga uppmaning att förhindra och förbjuda framställning, handel, export och användning av utrustning som specifikt utformats för att utöva tortyr, så att alla stater också uppmanas att reglera framställning, handel, export och användning av utrustning som inte är specifikt utformad för, men som i stor utsträckning missbrukas för att utöva tortyr eller annan misshandel.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT C 87 E, 11.4.2002, s. 136. (2) EUT L 200, 30.7.2005, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om situationen på Koreahalvön

P7_TA(2010)0237 RC-B7-0358/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om frågor som rör Koreahalvön,

–  med beaktande av rådets beslut 2009/1002/Gusp av den 22 december 2009,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 maj 2010 av den vice ordföranden/höga representanten Catherine Ashton om offentliggörandet av rapporten om det sydkoreanska fartyget Cheonans förlisning,

–  med beaktande av rapporten ”Investigation Result on the Sinking of ROKS ”Cheonan'”,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1718 (2006) och 1874 (2009),

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Spänningarna på Koreahalvön har ökat dramatiskt sedan fartyget Cheonans förlisning den 26 mars 2010, som mycket tragiskt skördade 46 dödsoffer.

B.  Delar av en CHT-02D-torped hämtades upp från havsbotten den 15 maj 2010.

C.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, har fördömt sänkningen av Cheonan som en avskyvärd och djupt oansvarig handling.

D.  Det finns otvetydiga bevis för att fartyget Cheonan sjönk som en följd av en extern undervattensexplosion förorsakad av en torped som framställts i Nordkorea. Detta framgår dels av en utredning som genomförts av en internationell gemensam civil-militär utredningsgrupp, inom ramen för en vetenskaplig och objektiv utrednings- och granskningsprocess, dels av en oberoende utvärdering från de neutrala staternas övervakningskommission (Neutral Nations Supervisory Committee).

E.  Vid tidpunkten för händelsen befann sig alla ubåtar från andra grannländer antingen på eller i närheten av sina baser.

F.  FN:s generalsekreterare, Ban Ki Moon, har beskrivit slutsatserna i rapporten som mycket oroväckande.

G.  Sydkoreas regering har krävt en offentlig ursäkt och ett löfte om att det inte kommer att förekomma några ytterligare provokationer från de nordkoreanska myndigheternas sida.

H.  Nordkoreas regering har nekat till all inblandning i det sydkoreanska fartyget Cheonans förlisning, anklagar Sydkorea för att ha fabricerat händelsen och har hotat med krig om Sydkorea inför ytterligare sanktioner.

I.  Nordkoreas väpnade styrkor har fortsatt sina provokationer och oansvariga militära handlingar. Till exempel dödades tre kinesiska medborgare vid gränsen mellan Kina och Nordkorea den 4 juni 2010.

J.  Som en följd av händelsen har Sydkorea meddelat att man avbryter alla förbindelser med Nordkorea, med undantag för humanitärt bistånd och verksamhet med koppling till industrikomplexet Kaesong.

K.  Sydkoreas regering har förklarat att man inte tänker återvända till sexpartssamtalen förrän lämpliga åtgärder har vidtagits mot Nordkorea.

L.  EU stöder kraftfullt kärnvapennedrustningen på Koreahalvön, och anser att återupptagandet av sexpartssamtalen är av största vikt för att uppnå fred och stabilitet i regionen.

M.  Kinas och Rysslands regeringar har ännu inte tagit tydlig ställning till den slutliga rapporten och slutsatserna från den gemensamma utredningsgruppen.

N.  Den sydkoreanska regeringen har formellt hänskjutit frågan till FN:s säkerhetsråd för diskussion. Samtidigt har Nordkorea, i en skrivelse till ordföranden för FN:s säkerhetsråd, avsagt sig allt ansvar för attacken och uppmuntrat säkerhetsrådet att hjälpa Nordkorea med dess utredningar.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt de tragiska dödsfallen på den sydkoreanska korvetten Cheonan och uttrycker sin medkänsla med Sydkoreas regering, de omkomnas familjer och det koreanska folket i en anda av solidaritet och vänskap.

2.  Europaparlamentet upprepar den vice ordförandens/höga representantens fördömande av attacken och lovordar den återhållsamhet som Sydkorea visat.

3.  Europaparlamentet accepterar slutsatserna i den gemensamma utredningsgruppens slutrapport, enligt vilka sänkningen av fartyget förorsakades av en nordkoreansk torped, och fördömer bestämt sänkningen som en provokativ handling mot fred och stabilitet på Koreahalvön.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att Kinas och Rysslands regeringar ännu inte har tagit tydlig ställning till slutsatserna i den gemensamma utredningsgruppens slutrapport.

5.  Europaparlamentet uppmanar båda parter att visa återhållsamhet och använda alla tillgängliga medel för att förbättra förbindelserna mellan Nord- och Sydkorea och att stärka insatserna för att främja varaktig fred och säkerhet på Koreahalvön.

6.  Europaparlamentet uppmanar Kinas och Rysslands regeringar att som ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd nära undersöka den slutliga rapporten och slutsatserna från den gemensamma utredningsgruppen.

7.  Europaparlamentet uppmanar Kina, som är ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och Nordkoreas främsta handelspartner, att utöva lämpligt positivt inflytande på Nordkorea och försöka se till att konflikten inte eskalerar ytterligare.

8.  Europaparlamentet stöder den sydkoreanska regeringens beslut att hänskjuta frågan till FN:s säkerhetsråd.

9.  Europaparlamentet uppmanar de länder som deltar i sexpartsförhandlingarna att fortsätta att arbeta för att se till att förhandlingarna om att få stopp på Nordkoreas kärnenergiprogram återupptas.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla befintliga humanitära biståndsprogram och att hålla kommunikationskanalerna med Nordkorea öppna, eftersom dessa biståndsprogram direkt inverkar på det nordkoreanska folkets levnadsvillkor.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådets ordförande, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare och Sydkoreas och Nordkoreas regeringar.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om situationen i Bosnien och Hercegovina

P7_TA(2010)0238 B7-0342/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, vilket undertecknades den 16 juni 2008,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1244/2009(1) av den 30 november 2009 om viseringsliberalisering,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2003 om västra Balkan respektive den 30 november 2009 om Bosnien och Hercegovina,

–  med beaktande av rådets slutsatser (allmänna frågor och utrikesfrågor) av den 16 juni 2003 om västra Balkan samt dess bilaga ”Thessaloniki-agendan för västra Balkan i riktning mot europeisk integration”, som antogs av Europeiska rådet i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003,

–  med beaktande av domen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (stora kammaren) i målet Sejdic och Finci mot Bosnien och Hercegovina (talan nr 27996/06 och 34836/06) av den 22 december 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om situationen i Bosnien och Hercegovina(2),

–  med beaktande av sin resolution av 15 januari 2009 om Srebrenica(3),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har vid upprepade tillfällen bekräftat sin föresats att länderna på västra Balkan, bland dem också Bosnien och Hercegovina, ska bli medlemmar av EU. Det huvudsakliga ansvaret för medlemskapet åvilar dock dessa länder och kommer an på deras förmåga och beslutsamhet att uppfylla Köpenhamnskriterierna.

B.  Bosnien och Hercegovina genomgår en längre period av politisk, ekonomisk och social stagnation med utbredd och ihållande politisk handlingsförlamning, försämrade relationer mellan folkgrupperna till följd av politisk retorik och den politiska elitens ovilja och oförmåga att nå fram till kompromisser och en samsyn om landets akuta politiska, ekonomiska och sociala problem.

C.  Den alltmer högljudda nationalistiska och separatistiska retoriken står i bjärt kontrast med de grundläggande europeiska värderingarna samt med den sociala och ekonomiska utvecklingen och den politiska stabiliteten och är till skada för landets allmänna intressen samt lägger hinder i vägen för landets strävanden att bli medlem av EU och för försoningen mellan folkgrupperna. Bosnien och Hercegovina riskerar att hamna ännu mer på efterkälken efter de andra länderna på västra Balkan och försitta sin chans att integreras i EU.

D.  Daytonavtalen behövdes för att man skulle få slut på blodsutgjutelsen men lyckades inte göra Bosnien och Hercegovina till en fungerande stat som kunde stå på sina egna ben. Att den politiska beslutsprocessen spjälkats upp mellan staten och entiteterna, tillsammans med att olika styrande instansers behörighet går på varandra och lagstiftningen mellan dem inte harmoniserats, är fortfarande det huvudsakliga hindret för en effektivt fungerande regering, vilket också lägger hinder i vägen för att landet ska kunna gå snabbt framåt med reformerna på väg mot EU-medlemskap.

E.  En konstitutionell reform är fortfarande den viktigaste förutsättningen för att Bosnien och Hercegovina ska kunna omvandlas till en verklig och fullt funktionsduglig stat. Landets rättsväsen har en komplicerad uppbyggnad, det saknas en gemensam budget, det finns ingen högsta domstol för Bosnien och Hercegovina som skulle kunna främja en harmonisering mellan de fyra inhemska jurisdiktionerna, rättssystemet är föremål för politisk inblandning och Republika Srpskas regering ifrågasätter ideligen de statliga rättsinstansernas behörighet och befogenheter. Allt detta undergräver rättsväsendets funktion och hämmar reformsträvandena. Strukturen med entiteter – ett arv efter internationella beslut – bör förändras och göras mer effektiv och konsekvent med statens institutionella ramar.

F.  Landets samtliga medborgare har sin europeiska framtid inom EU. Utsikterna till EU-medborgarskap är en av de största enande faktorerna för folket i Bosnien och Hercegovina. Det är bara som ett enat land som Bosnien och Hercegovina har utsikter till EU-medlemskap, och varje försök att undergräva och försvaga de statliga institutionerna och ta samhället som gisslan för en oansvarig nationalistisk och separatistisk politik kommer att beröva alla dess medborgare fördelarna med en integration i EU. Bosnien och Hercegovina har gjort begränsade framsteg med reformerna med anknytning till en integration i EU och de aktuella frågeställningarna mellan folkgrupper och entiteter kan hindra uppfyllandet av kraven för medlemskap i EU och Nato.

G.  Rådet och kommissionen måste visa mer ledarskap och förmåga att vara drivkraften bakom lanseringen och genomförandet av vidare reformer.

H.  Om den höge representantens kansli stängs i förtid, på grund av en i och för sig legitim önskan om att öka det lokala egenansvaret för den politiska processen, skulle det kunna påverka stabiliteten i landet, liksom takten på och resultatet av de välbehövliga reformerna. Att den höge representanten ska omvandlas till ett förstärkt speciellt sändebud för EU är fortfarande ett ofrånkomligt steg på vägen mot kandidatställning.

I.  Bosnien och Hercegovina är att lyckönska till att ha blivit en icke-ständig medlem av FN:s säkerhetsråd under 2010–2011, något som visar att landet kan bekläda en fullvärdig och ansvarsfull post i internationella frågor.

J.  De som bär politiskt ansvar i Bosnien och Hercegovina har inte i tillräcklig grad sett till att de tusentals kvinnor och flickor som våldtogs under kriget 1992–95 fått rättvisa och ersättning, eftersom antalet krigsförbrytelser med sexuell anstrykning som hittills lagförts är osedvanligt ringa och offren ofta inte bemötts med värdighet och respekt eller fått tillräckligt skydd eller psykologiskt och materiellt stöd för att kunna börja sina liv på nytt.

K.  Den 11 juli 2010 infaller femtonsårsdagen av blodbadet i Srebrenica-Potočari.

L.  Bilaga VII till fredsavtalet i Dayton har ännu inte fullt ut genomförts. Det behövs en rättvis, omfattande och varaktig lösning för vissa av de 115 000 internflyktingarna samt för flyktingarna och andra personer som drabbats av konflikten och de som återvänt måste dessutom integreras bättre i samhället och ekonomin. Enligt Röda korset saknas.

M.  Den 27 maj 2010 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag om liberalisering av viseringsbestämmelserna för Bosnien och Hercegovina (KOM(2010)0256), vilket formellt banar väg för en eventuell liberalisering under 2010.

N.  Frankrike, Italien och Luxemburg har ännu inte ratificerat stabiliserings- och associeringsavtalet och således fördröjt landets integration i Europa.

O.  De långvariga och djupgående motsättningarna mellan folkgrupperna bör övervinnas genom ett mer integrerat, icke-segregerat och modernt utbildningssystem i landet.

P.  Myndigheterna i Bosnien och Hercegovina har inte seriöst åtgärdat korruptionen i landet och detta blir till allvarlig skada för den ekonomiska, sociala och politiska integrationen av landet.

Q.  Människohandel är ett allvarligt brott och en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. Bosnien och Hercegovina är både ett ursprungsland och, i mindre mån, ett genomgångs- och destinationsland för människohandel, framför allt kvinnor och barn.

R.  Statens och entiteternas författningar garanterar alla människor likabehandling. Romernas bostadsförhållanden är fortfarande mycket svåra och fortfarande utsätts de för diskriminering, vartill kommer att diskriminering och social utestängning utgående från genusidentitet och sexuell läggning fortfarande är vanliga. Fysiska angrepp, misshandel och skrämseltaktik mot dessa grupper har fortsatt.

S.  Arbetslösheten är fortfarande mycket hög och har ökat till följd av den ekonomiska krisen. Landets utveckling hindras av att det är svårt att få arbete, framför allt för ungdomar, och detta bidra till de politiska motsättningarna. Ekonomiskt välstånd är avgörande för landets fortsatta utveckling och för försoning i Bosnien och Hercegovina.

Utsikterna till EU-medlemskap

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt missnöje med de begränsade framsteg som Bosnien och Hercegovina gjort som potentiellt kandidatland på väg mot stabilisering och utveckling och som ett kandidatland för medlemskap i EU. Parlamentet ser med stigande oro på det instabila politiska klimatet och avsaknaden av en gemensam vision som delas av alla politiska krafter och fördömer skarpt de provocerande uttalanden som undergräver försoningsprocessen mellan folkgrupperna och försvagar de statliga strukturernas funktion. Parlamentet betraktar uttalandet från Republika Srspska om en folkomröstning om ”fredlig separation” som en provokation och ett hot mot Bosnien och Hercegovinas stabilitet, suveränitet och territoriella integritet.

2.  Europaparlamentet yrkar med eftertryck på ett slut på de nationalistiska och separatistiska uttalanden som splittrar samhället i motsatta läger och undergräver själva kärnan i fredsavtalet i Dayton och yrkar likaså med eftertryck på ett seriöst engagemang till förmån för varaktiga avtal som ska skapa en välfungerande stat, förbereda Bosnien och Hercegovinas institutioner för en integration i EU och förbättra landets situation överlag.

3.  Europaparlamentet påminner om att en anslutning till EU förutsätter att man accepterar de värden och regler som unionen vilar på, nämligen respekt för de mänskliga rättigheterna, också för personer som tillhör nationella minoriteter, solidaritet, tolerans, demokrati och rättsstat, inklusive respekt för rättsväsendets oberoende.

4.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höge representanten och kommissionens ledamot med ansvar för utvidgningen och den europeiska grannskapspolitiken att utnyttja EU:s alla möjligheter till påtryckningar på politikerna i Bosnien och Hercegovina, så att de med ett större mått av samordning strävar efter att uppfylla de krav som det europeiska partnerskapet ställer och alla förpliktelser som följer av stabiliserings- och associeringsavtalet. Parlamentet påminner alla politiska aktörer om att dessa två dokument utgör färdplanen mot integration i EU och att de har ett ansvar inför medborgarna att kompromissa och komma överens om reformer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höge representanten att mera konsekvent och resultatinriktat använda EU:s villkor för att tillgodose de faktiska behoven hos folken i Bosnien och Hercegovina.

5.  Europaparlamentet visar sitt starka stöd för den höge representantens kansli och understryker att övergången kan slutföras bara om de bosniska myndigheterna till punkt och pricka uppfyller de fem målen och två villkoren. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Republika Srpska att fullgöra den skyldighet som återstår (Republika Srpskas elektricitetslag) för att områdesövervakaren i Brcko ska kunna gå ut med en rekommendation om att övervakningen i området Brcko avslutas.

6.  Europaparlamentet uppmanar med skärpa myndigheterna i Republika Srpska att fortsätta aktivt delta i förhandlingarna om fördelningen av statlig egendom som förtecknats av den höge representantens kansli och att inte anta lagstiftning om offentlig egendom i Republika Srpska, eftersom detta skulle grovt kränka den höge representantens beslut att förbjuda försäljning av offentlig egendom och därmed försena stängningen av dennes kansli.

7.  Europaparlamentet välkomnar att det antagits ett tillägg till författningen där området Brcko fastställs som en lokalt självstyrande enhet, något som uppfyller ytterligare ett av de mål som rådet för fredsavtalets genomförande ställt upp som villkor för att den höge representantens kansli i framtiden ska kunna stängas.

8.  Europaparlamentet uppmanar de bägge entiteterna och alla politiska krafter, framför allt Republika Srpskas regering att respektera fredsavtalet från Dayton i dess helhet och inte ifrågasätta åtgärder som vidtas på grundval av detta avtal eller FN:s säkerhetsråds resolutioner. Den höge representanten är den yttersta auktoriteten när det gäller tolkningen av det civila genomförandet av fredsavtalet. Parlamentet uppmanar alla aktörer inom politiken att behandla den höge representanten och all internationell personal i landet med vederbörlig respekt och avhålla sig från alla personangrepp.

9.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse det avsevärda bidrag som Europeiska unionens polisuppdrag och Eufor Althea gett till stabilitet och säkerhet i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet välkomnar rådets beslut att ge icke-verkställande stöd till kapacitetsuppbyggnad och utbildning. Parlamentet ser positivt på förlängningen av Eufors uppdrag i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1895, liksom på att Bosnien och Hercegovina av Nato inbjudits att ansluta sig till handlingsplanen för medlemskap.

10.  Europaparlamentet framhåller vad Europeiska unionens polisuppdrag fått till stånd genom sina bidrag till den kamp mot organiserad brottslighet och korruption som i Bosnien och Hercegovina förs av de brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet och välkomnar att uppdraget förlängts med två år och att dess tyngdpunkt lagts om, samt ser positivt på kommissionens arbete med att inom ramen för föranslutningsinstrumentet 2010 förbereda ett uppföljningsprojekt till detta uppdrag.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att motverka den utbredda likgiltigheten inom det politiska etablissemanget genom att inrätta ett privilegierat partnerskap och stödja det civila samhället, de oberoende massmedierna och företagsvärlden samt inleda projekt för att stimulera till ett aktivt deltagande i politiken, framför allt från unga bosniers sida.

12.  Europaparlamentet framhåller att fria och oberoende massmedier, både privata och offentliga, är en grundläggande förutsättning för demokrati. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att stärka oberoende och mångsidiga massmedier som är fria från politisk inblandning samt tillåta medierna att fritt rapportera från alla delar av landet genom att tillförsäkra dem åtkomst till information. Parlamentet fördömer skarpt angreppen på journalister och uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att sådana angrepp i framtiden ska kunna undvikas. Parlamentet uppmanar massmedierna, bland dem också de offentliga sändningsföretagen, till nolltolerans mot hatiska uttalanden. Parlamentet betonar att de myndigheter som utövar tillsyn över kommunikationsmedierna måste vara politiskt oberoende och uppmanar med kraft ministerrådet att utse en stadigvarande direktör för medietillsynen.

Konstitutionella reformer och reformen av rättsväsendet

13.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om följande krav, som måste uppfyllas genom konstitutionella reformer:

14.  Europaparlamentet påminner om att en förstärkt centralmakt inte betyder försvagade entiteter, utan innebär att det utgående från subsidiaritetsprincipen skapas förutsättningar för en effektiv förvaltning som förmår genomdriva nationella reformsträvanden, effektivt sköta de internationella förbindelserna och på så sätt förbereda hela landet för en anslutning till EU.

15.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att som ett led i den omfattande reformen av statsförfattningen så snabbt som möjligt ändra denna i tillämpliga delar samt respektive föreskrifter i landets vallag för att rätta sig efter domen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i målet Sejdić-Finci, av vilken det klart framgått att Bosnien och Hercegovinas statsförfattning i dag diskriminerar de människor som omnämnts såsom ”övriga”. Parlamentet konstaterar att antagandet av dessa reformer är ett viktigt steg på vägen mot ett fungerande multietniskt samhälle.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar medborgarna i Bosnien och Hercegovina att rösta i det kommande parlamentsvalet i oktober 2010. Parlamentet anser att valet också handlar om hur snabbt Bosnien och Hercegovina rör sig på väg mot EU och att var och en som låter bli att rösta i själva verket låter andra bestämma hur hans eller hennes framtid ska se ut. Parlamentet påpekar att man måste göra allt för att de europeiska normerna ska kunna respekteras till punkt och pricka vid det kommande valet och för att valrörelsen ska förlöpa fredligt och demokratiskt.

17.  Europaparlamentet påminner om att det måste inrättas en högsta domstol på riksnivå, som förankras i statsförfattningen och därmed kan verka som en enande faktor för landets rättsskipning och gradvis harmonisera landets fyra olika rättssystem.

18.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska aktörer att sätta i gång med de 69 aktiviteter som anges i handlingsplanen till stöd för strategin för en reform av rättsväsendet.

Kampen mot krigsförbrytelser, organiserad brottslighet och korruption

19.  Europaparlamentet ser positivt på att samarbetet med internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien fortsatt att vara tillfredsställande och att samarbetet mellan tribunalen och myndigheterna i staten och entiteterna varit tillräckligt. Parlamentet påpekar att skyldigheterna fortsatt måste fullgöras och att det måste göras lättare att gripa alla dem mot vilka åtal väckts vid tribunalen och att avveckla de nätverk som stöder dem. Parlamentet efterlyser ett effektivare samarbete mellan polismyndigheterna i Serbien och i Bosnien och Hercegovina för att de ska kunna spåra upp och gripa Ratko Mladić och Goran Hadžić. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att påskynda genomförandet av den nationella strategin för krigsförbrytelser och att ta itu med den anhopning av omkring 10 000 mål om krigsförbrytelser som väntar på avgörande i hela landet, liksom att ange vilka materiella och tekniska resurser de behöver för att inleda rättegång mot alla förövare, även dem som är skyldiga till våldtäkt och sexuellt våld.

20.  Europaparlamentet erinrar om att den 11 juli i EU erkänts som dagen till åminnelse av blodbadet i Srebrenica och uppmanar alla länder i regionen att också göra det. Parlamentet välkomnar att parlamenten i fyra länder på västra Balkan, framför allt Serbiens nationalförsamling, antagit olika resolutioner om Srebrenica och uppmanar parlamenten i Bosnien och Hercegovina samt i entiteterna att anta liknande resolutioner i en nära framtid. Parlamentet anser att dessa uttalanden är viktiga för bearbetningen av regionens tragiska förflutna och hoppas att de ska bana väg för en förståelse av den gemensamma historien till stöd för verklig försoning i hela regionen och betonar att det är ett viktigt steg på väg mot fred och stabilitet i regionen att de ansvariga för blodbadet i och kring Srebrenica ställs inför rätta.

21.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att införa en definition av sexuellt våld i brottsbalken, i linje med internationell standard, att direkt ge offren lämplig gottgörelse samt ekonomiskt, socialt och psykiskt stöd, inbegripet bästa möjliga tjänster för mental och fysisk hälsa, att utveckla program och att avsätta tillräckliga resurser för långsiktigt vittnesskydd. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det behövs bättre samarbete mellan rättsväsendets olika instanser och snabbare lagföring av sexualbrott begångna i samband med kriget och uppmanar kommissionen och andra internationella givare att stödja landets myndigheter i detta arbete genom att bistå med ekonomiska resurser och expertkunskap till förmån för offer för krigsförbrytelser och sexuellt våld. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att med högsta prioritet anta och genomföra en strategi som inriktar sig på offer för sexuellt våld i samband med kriget.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inleda brottmålsutredningar mot invandrare som begått sexualförbrytelser under kriget som fått rätt till fast bosättning i medlemsstaterna, också i de fall de beviljats medborgarskap i dem, samt att erkänna att sådana brott i själva verket är krigsförbrytelser och inte bör betraktas som vanliga sexualförbrytelser och inte heller bör preskriberas.

23.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att på hållbara grunder främja och slutföra ett återvändande för flyktingar och internflyktingar och anta en strategi för ändamålet av det slag som krävs i bilaga VII till fredsavtalet i Dayton. Parlamentet uppmuntrar till åtgärder, dels för dem som fortfarande bor i mottagningscentraler samt till arbete för deras integration i samhället och dels för att de som inte kan återvända till sina hemtrakter, till exempel till det ödelagda området Posavina, ska kunna återvända. Parlamentet uppmanar kommissionen och andra internationella givare att stödja myndigheterna i Bosnien och Hercegovina i dessa strävanden med ekonomiskt bistånd och expertis.

24.  Europaparlamentet påminner om det akuta behovet att bygga statliga fängelser med hög säkerhet och återuppbygga befintliga anläggningar, bland annat för att alla krigsförbrytare som åtalats och fällts inför domstol ska kunna hållas internerade på ett säkert sätt.

25.  Europaparlamentet beklagar de begränsade framstegen i kampen mot korruptionen, vilket beror på den dåliga samordningen av insatser mot korruption på statlig nivå och bristen på effektiv utredning och lagföring av personer som misstänks för korruption på hög nivå. Det här förekommer allmänt inom statens och entiteternas förvaltningsstrukturer, liksom också i samband med förfaranden för offentlig upphandling och för verksamhetstillstånd för företag samt inom sjukvårds-, energi-, transport – och byggsektorerna. Parlamentet vill i anknytning till detta att det så snabbt som möjligt inrättas ett organ mot korruption, vilket ska vara opartiskt och redovisningsskyldigt för sin verksamhet och tjäna till att återge Bosnien och Hercegovinas medborgare förtroendet för sina institutioner, liksom ett samlat genomförande av den nya strategin för kampen mot korruption (2009–2014) och den åtföljande handlingsplanen.

26.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att effektivt bekämpa människohandeln och, i samarbete med det internationella samfundet, effektivt lagföra förövarna, samt erbjuda offren skydd och ersättning och skapa ökad medvetenhet om situationen för att inte de som drabbats på nytt ska göras till offer av myndigheterna och samhället.

Liberaliseringen av viseringsbestämmelserna

27.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina ökat reformtakten och gjort betydande framsteg med att nå de riktmärken som återstått att nå i färdplanen för viseringsfrihet, något som visar att man med god vilja kan göra betydande framsteg med reformerna. Parlamentet uppmuntrar enträget myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att anta den lagstiftning på området vilken ännu återstår att anta.

28.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens ovannämnda lagstiftningsförslag om liberalisering av viseringsbestämmelserna antagits den 27 maj 2010 och uppmanar kommissionen att förvissa sig om att de riktmärken som återstår uppfylls under de kommande månaderna så att rådet och parlamentet kan godkänna att bosniska medborgare senast vid utgången av 2010 inte ska behöva visering.

29.  Europaparlamentet inser hur viktigt det är med en liberalisering av viseringsbestämmelserna för att alla medborgare i Bosnien och Hercegovina ska kunna resa inom EU och ser det som en viktig faktor för fortsatt EU-integration och försoning mellan folkgrupperna samt för att förebygga isolering och erbjuda medborgarna en chans att vidga sina vyer, få utsikter om medlemskap i EU och uttrycka sin vilja inför de politiska ledarna för att driva på EU-integrationen.

Situationen för utbildningssystemet

30.  Europaparlamentet erkänner visserligen de framsteg som gjorts på institutionell nivå, men uppmanar dock med kraft myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att anta lagen om högre utbildning på nationell nivå och koncentrera sig på att oinskränkt genomföra ramlagarna om utbildning för att minska splittringen inom utbildningssystemet, genom att dra full nytta av det europeiska partnerskapet, samt vidta åtgärder för att förbättra utbildningens kvalitet överlag så att den tillgodoser behoven på arbetsmarknaden och uppfyller Bolognaprocessens normer, liksom också, med bistånd från EU, inrätta yrkesutbildnings- och omskolningsprogram för långtidsarbetslösa. Parlamentet uppmuntrar genomförandet av internationella studentutbytesprogram mellan alla universitet i Bosnien och Hercegovina och i EU:s medlemsstater, med hjälp av alla befintliga program och nätverk i EU. Parlamentet betonar att det behövs åtskilligt fler studenter, lärare och forskare som deltagare i EU:s program för rörlighet.

31.  Europaparlamentet påpekar att utbildning är det främsta redskapet för en verklig försoning mellan folkgrupperna. När det gäller EU:s bistånd bör man ägna större uppmärksamhet åt att främja ett inkluderande och icke-diskriminerande utbildningssystem som bygger på tolerans och respekt för mångfalden samt åt att avskaffa segregeringen mellan olika folkgrupper (två skolor under ett tak) med hjälp av gemensamma utbildningsprogram och integrerade klasser i båda entiteterna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att det inrättats ett råd för skolelever för hela Bosnien och Hercegovina.

32.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att se över dagens stelbenta och dyra metoder för erkännande av examensbevis från utländska universitet och på nationell nivå inrätta ett organ för sådant erkännande. Parlamentet påminner myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att utbildad arbetskraft bör uppmuntras till, snarare än avskräckas från, att söka arbete i landet.

Det ekonomiska läget och socialpolitiken

33.  Europaparlamentet välkomnar den senaste utvärderingsomgången som gjorts av Europarådets expertgrupp Moneyval(4) och uppmanar alla aktörer att fortsätta med att ihärdigt arbeta för ekonomiska reformer, vidta samordnade jurisdiktionsåtgärder och underlätta näringsverksamheten, bland annat genom att undanröja byråkratiska hinder, skapa en långsiktig strategi för hållbar utveckling genom att åtgärda frågor inom bland annat utbildning, forskning och utveckling, infrastruktur, jordbruk, miljö och energi, för att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet uppmuntrar de ledande krafterna inom staten och näringslivet att göra allt för att investerarna ska återfå förtroende och skapa en företagsvänlig omvärld för att inte Bosnien och Hercegovina på nytt ska bli efter regionen inom utvecklingen.

34.  Europaparlamentet påminner om att stabilitets- och associeringsavtalet kräver en starkare samordning av den ekonomiska politiken mellan entitetsregeringarna, och dessutom, som ett väsentligt inslag i de ekonomiska reformerna, att det skapas ett gemensamt ekonomiskt område inriktat på ytterligare intern integration, tillsammans med bättre fastighets- och arbetsmarknader. Splittringen av den interna arbetsmarknadslagstiftningen och de sociala trygghetssystemen är beklagligt nog fortfarande det största hindret för en fri rörlighet för personer inom landet. Parlamentet framhåller att ekonomiskt välstånd, arbetsutsikter, framför allt för ungdomar i Bosnien och Hercegovina, är av yttersta vikt för landets fortsatta utveckling och kan leda till försoning mellan folkgrupperna.

35.  Europaparlamentet efterlyser en starkare samordning i skattefrågor genom att man sörjer för att myndigheten för indirekt beskattning och det nationella skatterådet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet uppmanar med skärpa ministerrådet att efter den långa förseningen utse en permanent direktör för myndigheten för indirekt beskattning.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Bosnien och Hercegovinas parlament att skyndsamt anta folkräkningslagen för att en landsomfattande folkräkning ska kunna genomföras 2011, vilket är en uppenbar förutsättning för EU-medlemskap och av stor betydelse för landets fortsatta ekonomiska och sociala utveckling samt för fortsatt EU-bistånd. Parlamentet påpekar att frågan om etnisk tillhörighet är så pass känslig att det inte bör vara obligatoriskt att besvara den.

37.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att vidta fattigdomslindrande åtgärder och utveckla ett socialt skyddsnät med bättre inriktning på de fattiga, de utslagna i samhället och de utsatta grupperna, särskilt romerna, samt att utarbeta ett effektivt och hållbart system för social trygghet och integration. Parlamentet uppmanar också myndigheterna att med ökad kraft gå in för sysselsättningspolitiken, den sociala sammanhållningen och jämställdheten.

38.  Europaparlamentet välkomnar initiativet från myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att förbättra romernas situation och bekräftar än en gång hur viktigt det är att det antas en bostads-, hälso- och sjukvårds-, sysselsättnings- och utbildningsstrategi för romerna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att stå till tjänst med tillräckliga resurser för att denna strategi ska kunna genomföras i samarbete med det civila samhället, också med romerna, samt att bekämpa diskrimineringen och verka för att romerna ska finnas företrädda inom den offentliga tjänstemannakåren.

39.  Europaparlamentet välkomnar de senaste lagstiftningsändringarna som gjorts av förbundsstatens parlament och som går ut på behovsprövning av sociala kontantförmåner samt budgetbegränsningar för alla budgetanvändare, inklusive krigsveteraner. Parlamentet välkomnar utbetalningen av Världsbankens utvecklingspolitiska lån samt av den andra och tredje betalningsposten inom ramen för IMF:s stand-by-avtal. Parlamentet uppmanar förbundsstatens parlament att vidta ytterligare åtgärder för stramare budgetdisciplin.

40.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att utveckla en nationell energistrategi baserad på förnybar energi, energisparande och energieffektivitet samt modernisering av kraftnätet. Parlamentet påminner både myndigheterna i Bosnien och Hercegovina och kommissionen att de ska se till att vattenkraftsprojekt planeras och förverkligas i enlighet med EU:s kriterier för miljökonsekvensbedömningar och övergripande normer för ekologisk hållbarhet.

41.  Europaparlamentet beklagar att den administrativa kapaciteten för att handlägga miljöfrågor fortfarande är svag och begränsad och uppmanar därför till att det på nationell nivå antas en heltäckande miljölag som garanterar ett harmoniserat miljöskydd samt till att det inrättas ett statligt miljövårdsverk.

42.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att anta den nationella sjukförsäkringslagen för att kvaliteten på den offentliga hälso- och sjukvården ska bli bättre och för att invånarna överallt på Bosnien och Hercegovinas territorium ska kunna få adekvat medicinsk vård, oavsett var de bor och arbetar.

Regionalt samarbete

43.  Europaparlamentet understryker vikten av det regionala samarbetet och av goda relationer mellan grannfolken och ser det som en central del av försoningsprocessen, i och med att det ökar kontakterna mellan folken. Parlamentet påpekar det civila samhällets avgörande roll för att bidra till ett utökat regionalt samarbete i sociala och politiska frågor och uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att finna en lösning som tillförsäkrar Kosovos invånare regional rörlighet och möjlighet att resa till Bosnien och Hercegovina.

44.  Europaparlamentet uttrycker sitt bifall till de uttalanden som på sista tiden gjorts av Kroatiens president som bett om ursäkt för Kroatiens politik i Bosnien och Hercegovina på nittiotalet och hedrat offren från alla befolkningsgrupper. Parlamentet anser detta som ett viktigt steg för att främja en försoning mellan Balkanländernas folkgrupper och uppmanar Bosnien och Hercegovinas övriga grannländer att följa detta exempel.

45.  Europaparlamentet uppmanar Kroatien och Bosnien och Hercegovina att nå en förhandlingslösning om Kroatiens planer på att bygga en bro i Pelješac, vilket Bosnien och Hercegovina motsätter sig. Parlamentet oroar sig över vad Kroatiens premiärminister nyligen tillkännagett om att landet kan komma att ansöka om EU-medel för att byggandet av denna omstridda bro ska kunna påskyndas och påpekar att projektet skulle kunna bli till skada för den fortsatta utvecklingen av den bosniska hamnen Neum och ger upphov till farhågor för miljön i vartdera landet.

46.  Europaparlamentet konstaterar att någon varaktig stabilitet eller något varaktigt regionalt samarbete inte är tänkbart, vare sig på västra Balkan eller inom EU som helhet, så länge som det politiska dödläget i Bosnien och Hercegovina fortgår.

47.  Europaparlamentet berömmer Bosnien och Hercegovina för dess aktiva deltagande i regionalt samarbete, i synnerhet för att landet ingått avtal med Kroatien och Serbien om internationell rättshjälp i straffrättsliga och civilrättsliga frågor, avtal som har till syfte att straffrättsliga påföljder ska kunna verkställas mot personer som dömts i en signatärstat och sedan flytt till en annan.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höge representanten, rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i Bosnien och Hercegovina och dess entiteter.

(1) EUT L 336, 18.12.2009, s. 1. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0332. (3) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 111. (4) Europarådets expertkommitté för utvärdering av åtgärder riktade mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna

P7_TA(2010)0239 RC-B7-0370/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av texten till protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan, som paraferades den 25 mars 2010 (”avtalet om den andra etappen”),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om regleringssamarbete på området civil luftfartssäkerhet(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars och 11 oktober 2007 om luftfartsavtalet mellan EG och Förenta staterna(3) (”avtalet om den första etappen”),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU(4),

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avtalet om den första etappen, som provisoriskt började tillämpas den 30 mars 2008, innehöll en upphävandeklausul som skulle kunna utlösas om man inte nådde fram till ett avtal om en andra etapp senast i november 2010.

B.  Avtalet om den första etappen var bara ett första steg för att öppna EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader, där båda parter bestämt lovade att genomföra ytterligare förhandlingar om att fortsätta att öppna marknaderna och maximera fördelarna för konsumenterna, lufttrafikföretagen, arbetskraften och befolkningen samt att behandla andra frågor, inklusive att främja investeringar för att bättre avspegla de verkliga förhållanden som råder för den globala flygindustrin, stärka det transatlantiska lufttransportsystemet och inrätta en ram som ska uppmuntra andra länder att öppna sina egna luftfartsmarknader.

C.  De förhandlingar som inleddes i maj 2008 ledde till ett preliminärt avtal den 25 mars 2010.

D.  En öppning av luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna, som sammanlagt utgör cirka 60 procent av luftfarten i världen, skulle vara till nytta för konsumenterna på båda sidorna av Atlanten samt innebära väsentliga ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet noterar det preliminära avtalet av den 25 mars 2010 som både skulle kunna konsolidera de framsteg när det gäller marknadstillträde som ingår i avtalet om den första etappen och erbjuda ett förstärkt regleringssamarbete.

2.  Europaparlamentet påminner om att olika delar av luftfartsregelverket, inbegripet bullerrestriktioner och nattflygsbegränsningar, bör fastställas på lokal nivå med full respekt för subsidiaritetsprincipen. Kommissionen ombeds att samordna dessa frågor på EU-nivå, och då beakta medlemsstaternas nationella lagstiftning, i syfte att fortsätta förhandlingarna med Förenta staterna och också lösa andra frågor knutna till dessa problem, exempelvis inrikesflyg.

Marknadsöppning

3.  Europaparlamentet beklagar att det inte skett några betydande framsteg när det gäller att avskaffa ålderdomliga regelbegränsningar inom området för utländska investeringar och anser att detta kommer att upprätthålla de nuvarande obalanserade begränsningarna för utländskt ägarskap och kontroll i Förenta staterna.

4.  Europaparlamentet påminner om att det slutgiltiga målet för luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna är det fullständiga öppnandet av marknaden utan några restriktioner från någons sida.

5.  Europaparlamentet konstaterar att flygbolag från EU kommer att få begränsat tillträde till statsfinansierad trafik i Förenta staterna (Fly America Programme) och påminner om att EU:s nationella regeringar inte har liknande bestämmelser.

Regelkonvergens, säkerhet och skydd

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ytterligare förslag om ömsesidigt erkännande av regleringsbeslut i överensstämmelse med principerna om bättre reglering.

7.  Europaparlamentet fäster stor vikt vid samarbete om utvecklingen av EU:s och Förenta staternas trafikledningssystem (Sesar och Next Gen), i syfte att nå samverkanseffekter och kompatibilitet samt bidra till att minska miljöpåverkan.

8.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan de myndigheter i EU och Förenta staterna som är ansvariga för flygsäkerheten på alla nivåer.

9.  Europaparlamentet beklagar att man inte har gått vidare med frågorna om utländska verkstäder.

10.  Europaparlamentet bekräftar vikten av EU:s svarta lista över luftfartsföretag som inte uppfyller kraven och Förenta staternas system för kontroll av normer för luftfartsföretag, och uppmanar båda parter att dela med sig av sin information på dessa områden.

11.  Europaparlamentet betonar att europeiska och amerikanska medborgares privatliv bör respekteras när EU och Förenta staterna utbyter passageraruppgifter, i enlighet med de kriterier som parlamentet förordar i sin resolution av den 5 maj 2010. Parlamentet betonar hur angeläget det är att fastställa normer för skydd av personuppgifter och privatliv som gäller i hela världen.

12.  Europaparlamentet betonar att EU bygger på rättsstatsprincipen och att alla överföringar av personuppgifter från EU och dess medlemsstater till tredjeländer som görs för säkerhetsändamål bör grunda sig på internationella avtal med rättsaktsstatus, så att EU:s medborgare garanteras nödvändiga skyddsåtgärder, ske med respekt för de processrättsliga skyddsreglerna och rätten till försvar samt stå i överensstämmelse med den lagstiftning för uppgiftsskydd som gäller på nationell nivå och EU-nivå.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av rättssäkerhet för EU:s och Förenta staternas medborgare och flygbolag samt behovet av harmoniserade normer för de senare.

14.  Europaparlamentet noterar vikten av samråd och samarbete när det gäller säkerhetsåtgärder, men varnar för alltför många och icke samordnade åtgärder som inte bygger på någon ordentlig riskbedömning.

15.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen och Förenta staterna att se över effektiviteten hos de nya säkerhetsåtgärder som vidtagits sedan 2001 för att undvika överlappning och svaga länkar i säkerhetskedjan.

16.  Europaparlamentet förespråkar begreppet ”one stop security”, dvs. att säkerhetskontrollen ska genomföras vid en enda punkt, hellre än att det sker en förnyad kontroll av passagerare och baggage vid varje transfer.

Miljö

17.  Europaparlamentet konstaterar att luftfartssektorn har flera negativa miljöeffekter, särskilt som bullerkälla, och att den bidrar till klimatförändringarna. Dessa effekter kommer att öka i takt med att luftfarten ökar.

18.  Europaparlamentet noterar att det gemensamma uttalandet om miljösamarbete är av avgörande betydelse för att hantera den internationella luftfartens miljöpåverkan, men beklagar att EU:s system för handel med utsläppsrätter inte ingår i det preliminära avtalet. Parlamentet påpekar att ytterligare samtal kommer att behöva föras med Förenta staterna så att detta system kan träda i kraft senast 2012.

19.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen att inom ramen för Internationella civila luftfartsorganisationen samarbeta för att minska buller och utsläpp från flyget, liksom avsikten att öka det tekniska samarbetet mellan EU och Förenta staterna när det gäller klimatologi, forskning och teknisk utveckling, bränsleeffektivitet, minskning av utsläppen från flyget och utbyte av bästa praxis om bullerminskning. Samtidigt måste hänsyn tas till att lokala omständigheter skiljer sig åt.

Socialpolitik

20.  Europaparlamentet välkomnar avtalets erkännande av den sociala dimensionens betydelse och det ansvar att övervaka avtalets sociala effekter och att vid behov utarbeta lämpliga svarsåtgärder, som tilldelats den gemensamma kommittén.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda avtalet för att främja efterlevnaden av relevant internationell lagstiftning om sociala rättigheter, särskilt normerna för arbetslivet i de grundläggande konventionerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO 1930-1999), OECD:s riktlinjer för multinationella företag (1976, reviderade 2000) och Romkonventionen om tillämplig lag på avtalsförpliktelser från 1980.

22.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s sociallagstiftning bör tillämpas på anställda som rekryteras och/eller arbetar i medlemsstaterna, särskilt direktiven om information till och samråd med arbetstagare (2002/14/EG, 98/59/EG och 80/987/EEG), direktivet om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget (2000/79/EG) och direktivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (96/71/EC).

Tillämpning av avtalet

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europaparlamentet och samtliga berörda parter är fullständigt informerade om och får lämna synpunkter på den gemensamma kommitténs arbete.

24.  Europaparlamentet påminner om att det sedan Lissabonfördraget trädde ikraft krävs att Europaparlamentet ger sitt godkännande innan ett internationellt avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel 218.6) kan ingås.

25.  Europaparlamentet välkomnar idén med regelbundna möten mellan ledamöter från Europaparlamentet och Förenta staternas kongress för att diskutera alla relevanta frågor som rör EU:s och Förenta staternas luftfartspolitik.

26.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att senast den 31 december 2013 inleda processen med den tredje etappens förhandlingar i syfte att inkludera följande punkter:

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta staternas kongress.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0144. (2) Antagna texter, P6_TA(2009)0001. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0071 och P6_TA(2007)0428. (4) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 84.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om genomförande av direktiven i det första järnvägspaketet (2001/12/EG, 2001/13/EG och 2001/14/EG)

P7_TA(2010)0240 B7-0344/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens andra rapport till rådet och Europaparlamentet om övervakning av utvecklingen på järnvägsmarknaden (KOM(2009)0676) och dess tillhörande arbetsdokument (SEK(2009)1687),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/12/EG av den 26 februari 2001 om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/13/EG av den 26 februari 2001 om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om genomförandet av första järnvägspaketet(4),

–  med beaktande av frågan av den 9 mars 2010 till kommissionen om genomförandet av det första järnvägspaketet (2001/12/EG, 2001/13/EG och 2001/14/EG) (O-0030/2010 - B7-0204/2010),

–  med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det första järnvägspaketet, som antogs 2001 och innehåller tre direktiv om utveckling av gemenskapens järnvägar, om tillstånd för järnvägsföretag, tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg, syftade till att ge ny livskraft åt järnvägsbranschen genom att vara ett första steg i skapandet av ett integrerat europeiskt järnvägsområde och till att skapa en sund finansiell struktur för att uppnå detta.

B.  Direktiven i det första järnvägspaketet skulle ha införlivats i den nationella lagstiftningen senast den 15 mars 2003, men kommissionen väntade till juni 2008 innan man inledde överträdelseförfaranden mot medlemsstater på grund av felaktigt eller ofullständigt genomförande av det första järnvägspaketet.

C.  Enligt kommissionens andra rapport om övervakning av utvecklingen på järnvägsmarknaden har inte järnvägens andel av transporterna ökat, utan endast stabiliserats på en låg nivå med cirka tio procent av godstransporterna och mindre än sju procent av passagerartransporterna under 2002.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att en stor majoritet, bestående av 22 medlemsstater, har misslyckats med att fullt ut införa de tre direktiven från det första järnvägspaketet. Parlamentet anser att detta misslyckande har hindrat järnvägen från att öka sin andel av de totala transporterna.

2.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan i sin resolution av den 12 juli 2007 betonande att ett fullständigt genomförande av det första järnvägspaketet absolut måste prioriteras och är därför mycket missnöjt med att denna prioritering inte har respekterats av en stor majoritet av medlemsstaterna, nämligen Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen försummade fem år innan den agerade mot denna underlåtenhet och väntade till juni 2008 innan den skickade formella meddelanden samt till oktober 2009 innan den skickade motiverade yttranden om felaktigt eller ofullständigt genomförande av det första järnvägspaketet. Parlamentet beklagar att Europeiska kommissionen inte i tillräcklig grad har fokuserat sin kontroll på de finansiella grunderna i järnvägssystemet. Parlamentet kräver därför att kommissionen omedelbart vidtar rättsliga åtgärder mot de 22 medlemsstater som inte har genomfört det första järnvägspaketet.

4.  Europaparlamentet uppmanar de 22 medlemsstaterna att respektera EU:s lagstiftning utan ytterligare förseningar. Parlamentet är övertygat om att dessa medlemsstater fortfarande hindrar den fria konkurrensen på järnvägsmarknaden genom att inte genomföra direktiven från det första järnvägspaketet.

5.  Europaparlamentet begär att kommissionen offentliggör konkret information om vilka delar som inte har genomförts fullt ut i respektive medlemsstat, i synnerhet vad gäller det bristfälliga inrättandet av en oberoende regleringsmyndighet och det bristande genomförandet av villkoren för spåravgifter. Parlamentet ber även kommissionen att informera parlamentet om de olika juridiska tolkningarna mellan kommissionen och medlemsstaterna om infrastrukturförvaltarnas oberoende (artiklarna 4.2 och 14.2 i direktiv 2001/14/EG).

Infrastrukturförvaltarnas oberoende

6.  Europaparlamentet betonar att infrastrukturförvaltaren måste ges tillräckligt oberoende eftersom denna enligt direktiv 2001/14/EG har en central roll när det gäller att ge rättvis tillgång till järnvägsinfrastruktur för alla sökande genom tilldelning av kapacitet i infrastrukturen, uttag av spåravgifter samt utfärdande av säkerhetsintyg.

7.  Europaparlamentet anser att infrastrukturförvaltarens oberoende är ett villkor för att möjliggöra en rättvis, öppen och icke-diskriminerande behandling av alla operatörer. Parlamentet understryker att det är särskilt oroande att det inte har givits tillräckliga praktiska och juridiska säkerheter för att garantera infrastrukturförvaltarnas oberoende, i synnerhet när de utgör en del av ett holdingbolag som också bedriver järnvägstransport.

8.  Europaparlamentet begär att de medlemsstater som inte uppfyller detta krav tydligt avskiljer den viktiga uppgiften att tilldela järnvägskapacitet i det nationella järnvägsnätet från alla befintliga järnvägsoperatörer genom alla erforderliga juridiska och funktionella åtgärder, eftersom brist på oberoende skulle kunna hindra infrastrukturförvaltaren från att fatta rätt beslut om hur infrastrukturen ska användas.

Regleringsmyndigheternas begränsade befogenheter

9.  Europaparlamentet oroas av det faktum att regleringsmyndigheterna inte har fått tillräckliga befogenheter och resurser, och att detta medför bristande kontroll över konkurrensproblemen på respektive nationell marknad.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om vilka av regleringsmyndigheternas befogenheter som medlemsstaterna måste stärka för att säkerställa att de får verklig makt att övervaka respektive järnvägsmarknad.

11.  Europaparlamentet anser att avsaknaden av verkligt oberoende regleringsmyndigheter i medlemsstaterna försvårar möjligheterna att korrekt genomföra det första järnvägspaketet.

Infrastrukturfinansiering och avgiftsramar

12.  Europaparlamentet noterar att specifika bestämmelser om finansiering av infrastruktur och hantering av järnvägsskulder fanns med i det första järnvägspaketet (artikel 9 i direktiv 2001/12/EG).

13.  Europaparlamentet beklagar att det fortsatt investeras för lite i utveckling av järnvägsinfrastruktur och järnvägsunderhåll i många medlemsstater, vilket leder till att kvaliteten på den befintliga infrastrukturen sjunker i många fall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mobilisera de resurser som krävs för att utveckla nya järnvägsprojekt och ge tillräckligt underhåll till befintlig infrastruktur.

Spåravgifter

14.  Europaparlamentet påpekar att oberoende infrastrukturförvaltare och garanterade befogenheter och resurser för regleringsmyndigheterna utgör förutsättningar för att få tillfredsställande spåravgifter. Parlamentet påminner om att dessa infrastrukturavgifter ska beräknas på ett rättvist, öppet och konsekvent sätt och ge järnvägsföretagen tillräcklig insyn.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för att man inte har infört tillräckliga bestämmelser om infrastrukturavgifter. Särskilt oroande är avsaknaden av ett prestationsprogram för att förbättra prestationen i järnvägsnätet och av avgiftssystem som bygger på direkta kostnader för järnvägstjänsterna, samt infrastrukturförvaltarens bristande oberoende vid fastställandet av infrastrukturavgifterna.

16.  Europaparlamentet beklagar att på grund av denna genomförandebrist verkar inte infrastrukturavgifterna vara direkt kopplade till kostnaderna för tågtrafiken, och järnvägsmarknaden kan få svårt att betala dessa höga avgifter. Parlamentet noterar att de höga infrastrukturavgifterna kan hindra nya operatörer att komma in på marknaden och att kommissionen har mottagit flera klagomål från operatörer om tillgången till terminaler och järnvägstjänster.

17.  Europaparlamentet anser att spår- respektive vägavgifter för järnvägs- och vägtransporter bör harmoniseras för att skapa verkligt rättvisa konkurrensförhållanden mellan transportslagen. Parlamentet betonar att en sådan rättvis konkurrens skulle bidra till att öka hållbarheten och effektiviteten i EU:s transportsystem och höja järnvägens miljömässiga konkurrenskraft.

Översynen av det första järnvägspaketet

18.  Europaparlamentet betonar att korrekt och fullständigt genomförande av det första järnvägspaketet är ett grundläggande villkor för att skapa ett europeiskt järnvägsnät. Parlamentet begär att kommissionen ska lägga absolut prioritet på att använda alla tillgängliga lagliga medel för att säkerställa detta genomförande.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av det första järnvägspaketet senast i september 2010. I denna översyn bör kommissionen prioritera problemen med brist på oberoende för infrastrukturförvaltarna, regleringsmyndigheternas bristande resurser och befogenheter samt föreslå lämpliga principer för att ta ut infrastrukturavgifter som stimulerar offentliga och privata investeringar i järnvägssektorn.

20.  Europaparlamentet anser att för att framgångsrikt kunna öppna marknaderna inom järnvägssektorn måste bestämmelserna i det första järnvägspaketet till fullo genomföras. Parlamentet anser att en ytterligare liberalisering av järnvägsmarknaden inte får försämra kvaliteten på järnvägstransporttjänsterna och bör upprätthålla den allmänna trafikplikten. Principen om ömsesidighet bör tillämpas fram till dess att marknaderna till fullo öppnats.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reagera på eller lämna information om de förfrågningar som görs i punkterna 3, 5, 10 och 16 vid omarbetningen av förslaget till det första järnvägspaketet, eller senast innan utgången av 2010.

o
o   o

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 75, 15.3.2001, s.1. (2) EGT L 75, 15.3.2001, s.26. (3) EGT L 75, 15.3.2001, s.29. (4) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 551.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om översvämningarna i Centraleuropa, särskilt i Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien samt i Frankrike

P7_TA(2010)0241 RC-B7-0346/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 191 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens förslag till en förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (KOM(2005)0108) och av parlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2006,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 september 2002 om översvämningar i Europa(1), av den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa(2), av den 18 maj 2006 om naturkatastrofer (bränder, torka och översvämningar) – jordbruksaspekter, regionala utvecklingsaspekter och miljöaspekter(3) och av den 7 september 2006 om skogsbränder och översvämningar(4),

–  med beaktande av kommissionens vitbok ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram” (KOM(2009)0147) och kommissionens meddelande ”En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer” (KOM(2009)0082),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med en bedömning av de framtida utmaningarna för EU:s regioner (SEK(2008)2868) (”Regions 2020 – an assessment of future challenges for EU regions”),

–  med beaktande av uttalandet från kommissionen om den stora naturkatastrofen i den autonoma regionen Madeira den 24 februari 2010 och parlamentets resolution av den 11 mars 2010 om de stora naturkatastroferna i den autonoma regionen Madeira och effekterna av stormen Xynthia i Europa(5),

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  En omfattande naturkatastrof i form av översvämningar har inträffat i många av EU:s medlemsstater, framför allt i Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien, liksom i Tyskland och Österrike, samt nyligen i Frankrike, och resulterat i många dödsfall och skadade och tvingat fram en evakuering av tusentals människor.

B.  Katastrofen har orsakat stor skada, bl.a. på infrastruktur, företag och åkermark, och även förstört delar av natur- och kulturarvet samtidigt som den förmodligen också medfört hälsorisker för allmänheten.

C.  De områden som har förstörts eller skadats av katastrofen måste byggas upp på ett hållbart sätt så att de ekonomiska och sociala förlusterna kompenseras.

D.  Över hela Europa har antalet naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan ökat dramatiskt under senare år, samtidigt som de tilltagit i omfattning och komplexitet och fått allt allvarligare konsekvenser.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin medkänsla och sitt medlidande med befolkningen i de regioner som har drabbats av katastrofen, begrundar de allvarliga ekonomiska följder som kan förekomma och framför sitt djupa deltagande med och sina kondoleanser till offrens familjer.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för sök- och räddningsstyrkornas enorma insatser för att rädda liv och minska skadorna i de drabbade områdena.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin högaktning för de medlemsstater som bistått de drabbade områdena, eftersom europeisk solidaritet förkroppsligas i ömsesidig hjälp i svåra situationer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över sina strategier för planering, hållbar markanvändning, ekosystemens absorptionsförmåga och god praxis med tanke på den ökade risken för översvämning till följd av den rådande hanteringen av mark, livsmiljöer och avrinningssystem och att öka kapaciteten för högvattenkontroll och avrinning så att man begränsar de skador som extrem nederbörd kan orsaka.

5.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater och regioner som har drabbats av katastrofen att lägga särskild tonvikt vid hållbarheten i sina respektive planer för återuppbyggnad och att överväga långsiktiga investeringar i medlemsstaternas strategier för förebyggande av katastrofer och för motverkande åtgärder.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra EU:s översvämningsdirektiv och bestämmelserna i detta. Parlamentet begär att kartor över översvämningsrisker ska beaktas i samband med den fysiska planeringen. Effektiva åtgärder för förebyggande av översvämningar måste bygga på gränsöverskridande strategier. Medlemsstater med gemensam gräns uppmanas att stärka sitt samarbete för att förebygga naturkatastrofer och på detta sätt garantera att den EU-finansiering som avsatts för detta ändamål används på bästa sätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att så snabbt som möjligt ge stöd åt de områden som drabbats av katastrofens ekonomiska och sociala följder.

8.  Europaparlamentet upprepar att en ny förordning för EU:s solidaritetsfond, som grundar sig på kommissionens förslag (KOM(2005)0108), är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna komma till rätta med de problem som orsakas av naturkatastrofer på ett mer flexibelt och ändamålsenligt sätt. Parlamentet kritiserar att rådet blockerat frågan, trots att parlamentet antog sin ståndpunkt med en överväldigande majoritet vid första behandlingen i maj 2006. Det belgiska ordförandeskapet och kommissionen uppmanas att utan dröjsmål försöka hitta en lösning för att återuppta översynen av denna förordning, i syfte att skapa ett kraftigare och flexiblare instrument som på ett ändamålsenligt sätt kan bemöta de nya utmaningar som klimatförändringarna innebär.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart den mottagit de olika planerna för återuppbyggnad från nationella och regionala myndigheter vidta åtgärder för att se till att de nödvändiga finansiella resurserna tillhandahålls ur Europeiska unionens solidaritetsfond på ett så snabbt, effektivt och flexibelt sätt som möjligt.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte bara utnyttja anslag ur Europeiska unionens solidaritetsfond, utan även vara öppen och flexibel vid förhandlingar med berörda nationella och regionala myndigheter om översynen av de regionala operativa programmen för 2007–2013, som finansieras via Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden. Kommissionen uppmanas att ta itu med denna översyn så snart som möjligt.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till skillnaderna mellan de drabbade områdena, som omfattar bergs- och flodområden, för att offren ska kunna få bästa möjliga hjälp.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt de berörda områdenas regionala och lokala myndigheter.

(1) EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 471. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0334. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0222, 0223 och 0224. (4) Antagna texter, P6_TA(2006)0349. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0065.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om rättslig utbildning – Stockholmsprogrammet

P7_TA(2010)0242 B7-0294/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om Stockholmsprogrammet(3),

–  med beaktande av frågan av den 10 maj 2010 till kommissionen om juridisk utbildning – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet (O-0063/2010 – B7-0306/2010),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska åtgärder som avser ”stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet” antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

B.  I kommissionens handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet meddelar kommissionen att den under 2011 kommer att lägga fram en handlingsplan för europeisk utbildning för alla aktörer i rättsväsendet och under 2010–2012 kommer att inleda pilotprojekt om utbytesprogram av ”Erasmustyp” för rättsliga myndigheter och jurister.

C.  Hänsyn måste tas till rättsväsendets särskilda behov när det gäller utbildning i form av grundkurser i nationell, komparativ och europeisk lagstiftning och till vikten av att man är mycket noga med hur dessa kurser organiseras.

D.  Det är särskilt svårt att anordna utbildning för domare på grund av deras tidsbrist och bristande tillgänglighet, deras oberoende och behovet av att kurserna skräddarsys för att tillgodose deras specifika behov i fråga om aktuella rättsliga problem.

E.  Kurserna måste också syfta till att skapa kommunikationskanaler mellan deltagarna och följaktligen främja en europeisk rättskultur som grundar sig på ömsesidig förståelse, för att således förbättra det ömsesidiga förtroende som systemet för ömsesidigt erkännande av domar grundar sig på.

F.  Trots att statsbudgetarna är hårt ansatta kommer medlemsstaterna att bära huvudansvaret för den rättsliga utbildningen, och de måste ta detta ansvar.

G.  Likväl måste det finnas EU-medel för sådan rättslig utbildning som ska främja den europeiska rättskulturen.

H.  Lämplig rättslig utbildning och skapandet av en europeisk rättskultur kan bidra till att påskynda rättsliga förfaranden i gränsöverskridande ärenden och därmed på ett betydelsefullt sätt bidra till en bättre fungerande inre marknad för såväl företag som medborgare, samt göra det lättare för de medborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet att också få tillgång till rättslig prövning.

I.  Kommissionen bör kartlägga de nationella utbildningar och skolor som riktar sig till rättsväsendet i syfte att bland annat fastställa bästa praxis inom denna sektor.

J.  Vid upprättandet av pilotprojekt för rättslig utbildning måste man bygga vidare på de befintliga strukturerna och nätverken, i synnerhet det europeiska nätverket för rättslig utbildning och Europeiska rättsakademin. Dessutom måste man inbegripa nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer, sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen samt Eurojustice-nätverket av europeiska allmänna åklagarmyndigheter.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba svar på de förslag som framfördes i parlamentets resolution av den 25 november 2009.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i enlighet med artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt se till att parlamentet blir fullt delaktigt i utarbetandet och godkännandet av arrangemang rörande rättslig utbildning, särskilt de pilotprojekt som tas upp i kommissionens handlingsplan.

3.  Vad domare beträffar anser Europaparlamentet att de föreslagna pilotprojekten inte bör begränsas till utbytesprogram av ”Erasmustyp”.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda sina samråd med i synnerhet parlamentet, för att så snart som möjligt kunna utforma och utarbeta framtida pilotprojekt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna i rådet snarast möjligt lägga fram förslag om skapandet av ett nätverk av organ inom EU som är ackrediterade att hålla varaktiga och regelbundna grundkurser i nationell, komparativ och europeisk lagstiftning för domare.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höra parlamentet om olika planer för inrättandet av en institution som bygger på befintliga strukturer och nätverk, särskilt det europeiska nätverket för rättslig utbildning och Europeiska rättsakademin.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram konkreta förslag om finansieringen av den kommande handlingsplanen för rättslig utbildning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) KOM(2010)0171. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0352. (3) Antagna texter, P7_TA(2009)0090.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 Nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket (2009/2107(INI))

P7_TA(2010)0243 A7-0150/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot en hållbar framtid för vattenbruket – Nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket” (KOM(2009)0162),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 av den 5 augusti 2009 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 när det gäller fastställande av närmare bestämmelser för ekologisk produktion av vattenbruksdjur och alger(1),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk (KOM(2009)0541),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 257/2009 av den 24 mars 2009 om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 när det gäller formuläret för kompletterande upplysningar i samband med anmälan av statligt stöd till fiske och vattenbruk(2),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 248/2009 av den 19 mars 2009 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande meddelanden om erkännande av producentorganisationer samt fastställande av priser och interventioner inom den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (omarbetning)(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur(4) och kommissionens beslut 2008/946/EG av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller krav på karantän av vattenbruksdjur(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke(7),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter(8),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 271/2010 av den 24 mars 2010 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller Europeiska unionens logotyp för ekologisk produktion(9),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden ”Riktlinjer för en integrerad strategi för havspolitiken: mot en bästa praxis för integrerade styrelseformer för havet och samråd med intressenter” (KOM(2008)0395), ”Färdplan för fysisk planering i kust- och havsområden: Att uppnå gemensamma principer för EU” (KOM(2008)0791), ”Utveckling av den internationella dimensionen av EU:s integrerade havspolitik” (KOM(2009)0536) och ”Lägesrapport om EU:s integrerade havspolitik” (KOM(2009)0540),

–  med beaktande av de vetenskapliga rapporter och yttranden som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) utarbetade 2008 om välfärden för de sex viktigaste fiskarter som odlas i EU, och de vetenskapliga yttranden som EFSA avgav 2009 om välfärd i samband med slakt av åtta odlade fiskarter,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2010(11) om kommissionens grönbok om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2009)0163),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 december 2008(12) om utarbetande av en europeisk förvaltningsplan för skarv,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 september 2008(13) om fiske och vattenbruk inom ramen för den integrerade förvaltningen av kustområden i Europa,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 31 januari 2008(14) om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inlämning av statistik över vattenbruket från medlemsstaterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2007(15) om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2006(16) om inledningen av en debatt om en gemenskapsmodell för miljömärkningsprogram för fiskeriprodukter,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2003(17) ”Vattenbruket i Europeiska unionen: nutid och framtid”,

–  med beaktande av riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk(18) och medlemsstaternas godtagande av dessa riktlinjer(19),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och parlamentets resolution av den 7 maj 2009 om parlamentets nya roll och ansvar vid genomförandet av Lissabonfördraget(20),

–  med beaktande av rapporten från det fjärde sammanträdet i FAO:s underutskott för vattenbruk(21),

–  med beaktande av FAO:s uppförandekod för ett ansvarsfullt fiske(22),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0150/2010), och av följande skäl:

A.  För närvarande finns det inte något särskilt, harmoniserat regelverk för vattenbrukssektorn på EU-nivå. I stället regleras sektorn av många EU-lagar på olika områden (miljö, folkhälsa m.m.) och nationella lagar som kan variera betydligt mellan medlemsstaterna, vilket är förvirrande för branschens aktörer och medför diskriminering och marknadssnedvridning.

B.  Det mest ändamålsenliga som kommissionen kan göra i denna situation är att lägga fram ett förslag till förordning för vattenbrukssektorn och därmed skapa nödvändig rättslig klarhet.

C.  Vattenbruket är en innovativ och potentiellt högteknologisk ekonomisk sektor som kräver stora investeringar i strukturer och forskning samt långsiktiga drifts- och finansieringsplaner. Därför är det också nödvändigt att skapa ett tydligt rättsläge och ett klart och stabilt regelverk.

D.  Vattenbruket samverkar direkt med områden av stor betydelse för vårt samhälle, t.ex. miljö, turism, stadsplanering, regional utveckling, folkhälsa och konsumentskydd. Därför är det mycket viktigt att man tar hänsyn till intressena inom denna sektor och att den behandlas på ett rättvist sätt.

E.  Allt vattenbruk måste vara hållbart och socialt rättvist. Därför får inga skador tillfogas ekosystemen genom ökad koncentration av naturliga ämnen och av ämnen som producerats av människan, såsom icke-nedbrytbara kemikalier och koldioxid, eller genom fysisk störning.

F.  Det har visat sig att kommissionens meddelande från den 19 september 2002 (KOM(2002)0511) är helt otillräckligt för att kunna uppmuntra medlemsstaterna att ge viktiga impulser till utvecklingen av EU:s vattenbrukssektor. Under det senaste årtiondet har sektorn dock utvecklats betydligt på global nivå, och efterfrågan på fiskprodukter, både odlade och andra produkter, har ökat kraftigt, varvid även importen av sådana produkter från tredjeländer har tilltagit avsevärt.

G.  EU är en nettoimportör av fiske- och vattenbruksprodukter, och efterfrågan på sådana produkter tenderar att öka både internationellt, till följd av ökningen av världens befolkning, och inom gemenskapen, till följd av att EU utvidgats till att omfatta nya länder där denna efterfrågetrend är ännu tydligare. Att efterfrågan ökar beror också på att konsumtionsmönstren håller på att ändras till förmån för en kost som bygger på hälsosammare produkter.

H.  Det krävs ett tillförlitligt certifieringssystem för produkter från vattenbruk.

I.  Gemenskapens hållbara vattenbrukssektor kan på ett avgörande sätt bidra till att säkra försörjningen av högklassiga fiskprodukter och därmed minska trycket på vilda arter genom att diversifiera utbudet av fiske- och vattenbruksprodukter samt spela en viktig roll för livsmedelstryggheten, den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen, särskilt i landsbygds- och kustområden.

J.  EU bör alltså fästa större strategisk betydelse vid en hållbar vattenbrukssektor och utvecklingen av den på EU-nivå genom att anslå det ekonomiska stöd som sektorn behöver. Det bör påpekas att den avancerade teknik som vattenbruksverksamheten behöver ofta kräver stora investeringar från företagens sida, oavsett hur stora dessa företag är.

K.  Med tanke på betydelsen av att utveckla vattenbrukssektorn bör kommissionen avsätta en andel av Europeiska fiskerifondens medel för detta ändamål. De relevanta styrmedlen bör vara tillräckligt flexibla och effektiva för att trygga utvecklingen inom sektorn, bl.a. genom vetenskaplig forskning.

L.  Den omfattande mängd forskning och teknisk innovation som krävs för att man ska kunna garantera vattenbrukets konkurrenskraft och hållbarhet och för att aktörerna ska klara sig i branschen går ofta utöver vad som är möjligt för många företag i sektorn, oavsett om det rör sig om små och medelstora företag eller om storföretag.

M.  För att vara effektiv bör politiken för ett hållbart vattenbruk struktureras så att den gynnar och främjar ett tvärvetenskapligt och samordnat deltagande av alla de sektorer som är knutna till denna verksamhet.

N.  I och med genomförandet av förordningarna (EG) nr 834/2007, 889/2008 och 710/2009 har EU redan förverkligat en politik till stöd för ekologiska jordbruks- och vattenbruksprodukter som är av avgörande betydelse för en hållbar vattenbrukssektor i EU och som är nära förbunden med arbetet för att optimera sektorns produkter för att göra dem mer konkurrenskraftiga och förbättra konsumentskyddet samt informationen till och valfriheten för konsumenterna.

O.  Alla politiska strategier för ett hållbart vattenbruk, både på gemenskapsnivå och nationell nivå, måste ta hänsyn till de olika kategorierna inom vattenbruksproduktionen (saltvattenfisk, sötvattenfisk, mollusker, kräftdjur, alger och tagghudingar). Åtgärderna bör riktas mot den berörda marknaden och mot konkurrensstrukturer och konkurrensproblem.

P.  Åtgärderna för att främja utvecklingen av det hållbara vattenbruket måste i vissa fall ta hänsyn till behovet av att minimera de stressnivåer som orsakas av odlingsintensiteten eller transporten och av att försöka utveckla mindre grymma slaktmetoder och ta hänsyn till fiskarnas allmänna välbefinnande.

Q.  I artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt erkänns det att fisk är kännande varelser, och det fastställs att unionen och medlemsstaterna vid utformningen och tillämpningen av sin fiskeripolitik fullt ut ska ta hänsyn till kraven angående välfärd för djuren.

R.  I många medlemsstater tampas sektorns aktörer med överdrivna byråkratiska hinder och administrativa formaliteter som beror på det gällande regelverket, som begränsar deras produktivitet och konkurrenskraft och i stor utsträckning medverkar till att skrämma bort investerare.

S.  Fisk är den naturliga födan för många odlade fiskarter, och de flesta fiskodlingar använder foder som innehåller en viss mängd fiskmjöl och fiskolja.

T.  I många medlemsstater saknas det samtidigt specifika nationella eller regionala utvecklingsplaner som reglerar etableringar av vattenbruksanläggningar i inlands-, kust- och havsområden och tydligt ringar in de områden där vattenbruksföretag får etableras och som därmed förhindrar lätt förutsebara intressekonflikter med olika typer av miljöskyddspolitik och med andra ekonomiska sektorer som turism, jordbruk och kustfiske.

U.  En politik för ett hållbart vattenbruk kan existera jämsides med Natura 2000-områdena och kan också, förutsatt att bevarandemålen för ett område gör det möjligt, bidra positivt till förvaltningen av dem och till de berörda beståndens välbefinnande när det rör sig om traditionella skaldjursodlingar eller om vattenbruksanläggningar av lämplig storlek som inte kan etableras någon annanstans, som följer gemenskapens bestämmelser om miljökonsekvensbedömningar och som är förenliga med bestämmelserna om skydd av livsmiljöer.

V.  EU-produkterna är numera utsatta för hård konkurrens från produkter från tredjeländer (framför allt Turkiet, Chile, Vietnam och Kina), där företagen har mycket lägre omkostnader eftersom de inte omfattas av samma rättsliga begränsningar och av lika stränga miljölagar och växtskyddsbestämmelser och eftersom de kan betala låga löner (social dumpning), vilket sätter ytterligare press på EU:s vattenbrukssektor, påverkar livsmedelskvaliteten och äventyrar konsumenternas hälsa.

W.  Vattenbruket påverkar miljön i mindre utsträckning än andra primärsektorer, och därför är vattenbruksprodukterna mer hållbara. En del av det europeiska civilsamhället känner inte till detta, vilket kan ge upphov till ogrundade fördomar om dessa produkter.

X.  I flera områden påverkar skarvarnas skadeverkningar det traditionella, naturnära vattenbruket så mycket att det äventyrar dess existens.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet ser kommissionens initiativ att lägga fram det ovannämnda meddelandet (KOM(2009)0162) som ett positivt tecken på att man nu fäster större uppmärksamhet vid ett hållbart vattenbruk. Parlamentet hoppas att detta leder till ett nytt regelverk som är mer anpassat efter sektorns behov och de utmaningar som sektorn står inför, så att dess ställning stärks på global nivå.

2.  Europaparlamentet påpekar att det i och med Lissabonfördragets ikraftträdande inte längre är ett rådgivande organ inom fiskesektorn. I stället har parlamentet blivit en medlagstiftare även inom vattenbrukssektorn.

3.  Europaparlamentet framhåller att varje reform av lagstiftningen inom vattenbrukssektorn bör stå i samklang med den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och komplettera den.

4.  Europaparlamentet noterar att man redan tidigare pekat på behovet av en mer tydlig och konsekvent vattenbrukslagstiftning som medger insyn.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att en stark och hållbar vattenbrukssektor kan fungera som en katalysator för utvecklingen av många avlägsna kust- och landsbygdsområden i medlemsstaterna samt bidra till utvecklingen av den lokala produktionen med avsevärda fördelar även för konsumenterna i form av högklassiga och hälsosamma livsmedel som framställts under hållbara former.

6.  Europaparlamentet anser att konkurrenskraften för gemenskapens vattenbruk bör stärkas med hjälp av ett starkt, aktivt, riktat och fortlöpande stöd för forskning och teknisk utveckling, vilket är en absolut förutsättning för att man ska kunna utveckla en hållbar, modern, effektiv, lönsam och miljövänlig vattenbrukssektor. Parlamentet påminner även om att det för att få en god avkastning på investeringarna i forskning och utveckling finns ett behov av forskningsnätverk, tvärvetenskapliga forskningsgrupper, tekniköverföring och samordning mellan sektorn och forskarna via tekniska plattformar.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska teknik- och innovationsplattformen för vattenbruk, med tanke på att vattenbrukssektorn behöver stödjas av högklassig forskning och innovation för att kunna möta framtidens utmaningar.

8.  Europaparlamentet anser att framgången för ett hållbart europeiskt vattenbruk i hög grad är beroende av att det på nationell och lokal nivå skapas en miljö som är mer gynnsam för företagen. Medlemsstaterna uppmanas därför att utan dröjsmål påskynda sina åtgärder i detta avseende och att främja utbyte av erfarenheter och bästa praxis på EU-nivå.

9.  Europaparlamentet understryker att minskad byråkrati kommer att uppmuntra investeringar i sektorn och anser att medlemsstaterna i nära samarbete med de lokala myndigheterna omgående måste genomföra förfaranden för att förenkla förvaltningen, bl.a. genom att införa öppna och standardiserade tillståndsförfaranden för ansökningar om etablering av nya vattenbruksanläggningar.

10.  Europaparlamentet anser att en hållbar och ekologisk vattenbrukssektor bör kunna ge konsumenterna högklassiga livsmedel som kan möjliggöra en sund och balanserad kost.

11.  Europaparlamentet anser att vattenbrukssystem som äventyrar beståndet av vilda fiskarter eller förorenar kustvattnen bör betraktas som ohållbara, och att vattenbruket i EU bör prioritera växtätande och köttätande arter som kan livnära sig på begränsade mängder fiskmjöl och fiskolja.

12.  Europaparlamentet betonar att en expansion av vattenbrukssektorn i EU kräver en kontinuerlig utveckling som syftar till att minska andelen proteiner från vildfångad fisk i fodret. De vilda fiskarter som är lämpliga för foderproduktion är begränsade och i många fall överfiskade. Utvecklingen av vattenbruket bör därför i högre grad riktas in på växtätande och fiskätande arter som ytterligare kan sänka foderfaktorn avsevärt.

13.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att snarast fastställa stränga och öppna kriterier för EU-vattenbruksprodukternas kvalitet och spårbarhet och att de nuvarande kriterierna måste stärkas. Fiskfodret måste förbättras, och man måste införa märkningskriterier för högklassiga och ekologiska vattenbruksprodukter samt stärka de kriterier som redan finns.

14.  Europaparlamentet framhåller att det främsta målet med certifiering av vattenbruksprodukternas ekologiska kvalitet är att främja ett miljövänligt utnyttjande av de levande resurserna i vattnen, inom ramen för en hållbar utveckling som tar hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter med respekt för principerna i uppförandekoden för ett ansvarsfullt fiske(23) och FAO:s framtida riktlinjer.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett program för europeisk miljömärkning för fiske- och vattenbruksprodukter som följer gemenskapens riktlinjer för miljömärkning. Miljömärkning innebär inte bara en konkurrensfördel för de europeiska vattenbruksprodukterna, utan skapar även insyn på en marknad där den stora förekomsten av privata certifieringar kan förvirra konsumenten.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att vattenbrukens bestånd inte påverkar den naturliga statusen eller livskraften för de vilda arterna, de marina ekosystemen och den biologiska mångfalden generellt.

17.  Europaparlamentet anser att ekonomiskt stöd för att reparera skador som orsakats av fridlysta djur är en absolut förutsättning för utvecklingen av en hållbar, modern och effektiv vattenbrukssektor.

18.  Europaparlamentet anser att alla förslag till EU-rättsakter visserligen bör ta hänsyn till allmänna aspekter som miljökonsekvensbedömningar, vattenanvändning och vattenskydd samt produkternas spårbarhet, men att lagstiftningen inte får ha en generell eller odifferentierad ansats.

19.  Europaparlamentet betonar att det krävs ett starkare åtagande från EU:s sida till stöd för investeringar i ett hållbart vattenbruk, i form av ytterligare finansiering från gemenskapens fiskerifond och med prioritering av bästa miljöpraxis. Den framtida finansieringen av vattenbruksrelaterad verksamhet bör emellertid vara möjlig under förutsättning att direktivet om miljökonsekvensbedömning(24) genomförs effektivt, så att finansierade projekt inte leder till miljöförstöring eller försämring av bestånden av vilda fiskar eller skaldjursarter.

20.  Europaparlamentet framhåller att respekt för den biologiska mångfalden bör vara en grundprincip för EU:s vattenbrukspolitik, både i inhemska vatten och i fråga om den externa dimensionen i vattenbruksstrategin. Stöd till fiskodling bör ges endast när det rör sig om lokala eller redan väletablerade arter. Parlamentet vill att det görs vetenskapliga riskbedömningar för varje introduktion av icke-inhemska arter och att det vidtas åtgärder för att begränsa och övervaka miljöskadliga arter.

21.  Europaparlamentet bekräftar att den traditionella skaldjursodlingen, tillsammans med resten av vattenbruksverksamheten, måste införlivas i den gemensamma jordbrukspolitiken, så att den ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarheten garanteras, och så att vattenbruket garanteras icke-diskriminerande tillgång till EU-medel.

22.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att alla lämpliga åtgärder vidtas för att se till att varje vattenbruksprodukt som importeras till unionen från tredjeländer, antingen för att konsumeras eller bearbetas, till fullo uppfyller samma normer för folkhälsa och livsmedelssäkerhet som motsvarande gemenskapsprodukt. Det är också viktigt att noggranna kontroller på lämpliga ställen effektivt bidrar till detta, utan att skapa nya handelshinder. Dessutom är det angeläget att stimulera ett utbyte av bästa praxis med utvecklingsländerna.

23.  Europaparlamentet betonar att vattenbruket bör betraktas som ett komplement till fiskesektorn, särskilt när det gäller marknadsleveranser och anställbarhet.

Särskilda anmärkningar
Rättslig, administrativ och finansiell ram

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till förordning som konsoliderar all gemenskapslagstiftning om vattenbrukssektorn i en enda text och att främja samordning mellan de olika generaldirektorat som är behöriga i frågan.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i denna förordning fastställa särskilda europeiska certifieringskriterier och allmänna grundregler för olika produktkategorier som varje vattenbruksanläggning i gemenskapen måste efterleva, samt bestämmelser om den högsta tillåtna harmoniseringen av miljökonsekvenskriterierna på gemenskapsnivå, i syfte att undvika konkurrenssnedvridning mellan medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att delegera ansvaret för genomförandeetappen och kontroller av anläggningarnas verksamhet till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, med full respekt för subsidiaritetsprincipen. Hit hör enligt parlamentet t.ex. parametrar för miljöeffekter, utnyttjandet av vattenresurser, utfodring av fisk, blötdjur och kräftdjur i produktionsanläggningarna, produkters spårbarhet och märkning, fiskens hälsa och respekt för välbefinnandet m.m.

26.  Europaparlamentet anser att vattenbrukssektorn bör regleras på vederbörligt sätt och utformas som en del av ett större spektrum av maritim verksamhet såsom sjötransporter, vattenturism, vindkraftsparker till havs, fiske etc.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka få medlemsstaterna att formellt åta sig att dokumentera och tillämpa sina nationella miljö- och turistskyddslagar och att – för de områden som inte omfattas av restriktioner – anta nödvändiga utvecklingsplaner för förvaltningen av havs- och kustområden samt inre vattenområden, så att det blir möjligt att genomföra sektorsspecifika vattenbruksplaner som klart ringar in de områden där vattenbruksföretag får etableras.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i överensstämmelse med EU:s nya havspolitik och miljökonsekvensbedömningarna, ta fram en ”detaljplan för havet” och en integrerad förvaltning av kustområdena som omfattar alla de olika typer av vattenbruk som finns, t.ex. skaldjursodlingar, kustnära vattenbruk, vattenbruk till havs och insjövattenbruk. Medlemsstaterna uppmanas också att åta sig att minska de nuvarande byråkratiska hindren för att erhålla sådana licenser och tillstånd som krävs för att inleda en hållbar vattenbruksverksamhet, eventuellt genom att införa gemensamma kontaktpunkter som centraliserar all administration för aktörerna till ett enda ställe. Medlemsstaterna uppmanas också att dra upp långsiktiga strategiska planer för att främja en hållbar utveckling av vattenbruket, och kommissionen uppmanas att lägga fram förslag om alla de åtgärder som krävs för att främja konkurrenskraften inom denna sektor, varvid hänsyn bör tas till varje medlemsstats särdrag.

29.  Europaparlamentet hoppas att den framtida Europeiska fiskerifonden, som är avsedd att stödja den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, ska omfatta särskilda budgetposter för hållbar utveckling av vattenbruket och för stöd till investeringar i denna sektor i enlighet med bästa miljöpraxis och i syfte att främja ekonomisk verksamhet och sysselsättning, med särskild hänsyn till etablering av tekniskt innovativa anläggningar med mindre miljöpåverkan (t.ex. system för rening av vatten som gör det möjligt att avlägsna avfall och föroreningar), odlingar som respekterar fiskens hälsa och välfärd samt hållbara vattenbruksformer.

30.  Europaparlamentet hoppas att fonden tar vederbörlig hänsyn till att det behövs finansiellt stöd för företag inom denna sektor, oavsett deras storlek, på grundval av deras bidrag till den sociala och ekonomiska utvecklingen i kustområdena och med tonvikten lagd på perifera områden och gränsområden.

31.  Europaparlamentet stöder medlemsstaterna i avsikten att förenkla tillståndsförfarandena, vilket skulle främja tillgången till nya områden och underlätta långsiktig tillgång till de nuvarande områdena, särskilt sådana där små och medelstora företag samt familjeägda företag är verksamma.

32.  Europaparlamentet betonar även behovet av att garantera ökade finansiella bidrag till vetenskaplig forskning, innovation och tekniköverföring när det gäller hållbart och ekologiskt vattenbruk till havs och i insjöar och till företag som helt eller delvis ska lägga om sin traditionella produktion till ekologisk produktion. Enligt parlamentet kan detta ske genom sektorsspecifik politik som omfattar alla nyckelaspekter från försörjningskedjan till produktoptimering och främjande av produkterna på marknaden, och genom att man mer effektivt infogar dessa aspekter i de tematiska områdena för strukturfonderna och gemenskapsprogrammen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att vattenbrukssektorn får tillgång till ett verkligt ekonomiskt instrument för krissituationer och att ta fram system för stöd i samband med en biologisk (t.ex. spridningen av giftiga fytoplankton) eller annan typ av naturkatastrof (som ”Erika” eller ”Prestige”) eller extrema väderleksförhållanden (cykloner, översvämningar etc.).

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja experiment vid odling av lokala arter, teknik för att ta fram frisk fisk och bekämpa sjukdomar som uppstår inom vattenbruket för att diversifiera gemenskapens vattenbruksproduktion så att den kan ta fram högklassiga produkter med ett högt mervärde. I detta sammanhang är det viktigt att uppmuntra forskning och utbyte av bästa praxis kring dessa arter och relaterade produktionsmetoder, så att vattenbruksprodukterna kan konkurrera bättre med andra innovativa livsmedelsprodukter.

35.  Europaparlamentet betonar behovet av att vidta åtgärder som garanterar inplanteringen av flodlevande arter som minskar i antal, särskilt migrerande arter med stor ekonomisk betydelse för de människor som bor längs floderna (arter såsom stör, majfisk, lax m.fl.) samt vissa saltvattenarter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att finansiella resurser för att genomföra denna typ av initiativ finns tillgängliga.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta tendensen att utveckla vattenbruksanläggningar till havs som en möjlig lösning på problemet med tillgången till utrymme längs Europas kuster, och att ta hänsyn till de svåra miljö- och klimatförhållanden som denna typ av vattenbruk bedrivs under.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera en lämplig yrkesutbildning i vattenbruk, höja sektorns konkurrenskraft och främja eventuell omskolning av yrkesfolk inom fiskesektorn till alternativ förvaltning av vattenmiljöerna och därmed bidra till att skapa säkra jobb för ungdomar i landsbygdsområdena, kustområdena och de yttersta randområdena och särskilt i de regioner som är mycket beroende av fiskeri och vattenbruk.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta specialiserade organisationer för främjande av vattenbruksprodukter. Kommissionen uppmanas också att utvidga bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden till att omfatta ett hållbart vattenbruk samt att stödja och ge incitament till säljfrämjande åtgärder i EU och på de externa marknaderna.

En politik för kvalitet och konsumentskydd

39.  Europaparlamentet anser att en hållbar utveckling av vattenbruket inte bör gå före en strikt kvalitetspolitik, miljövänliga produktionsmetoder som respekterar djurens väl – när det gäller transport av vattenbruksbestånd, slaktmetoder och försäljning av levande fisk – samt strikta hälsonormer och en hög konsumentskyddsnivå.

40.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram en särskild kvalitetsmärkning för EU:s vattenbruksprodukter och en kvalitetsmärkning för ekologiskt odlade vattenbruksprodukter, med strikta bestämmelser som följer EU:s principer för högklassig ekologisk odling, så att man garanterar konsumenten att produktions- och kontrollsystemet är tillförlitligt och att vattenbruksprodukterna kan spåras till fullo. Kommissionen uppmuntras att överväga användning av de redan befintliga märkningsstrukturerna för ekologisk vattenbruksproduktion av hög kvalitet.

41.  Europaparlamentet anser att en ansvarsfull produktion av ingredienser för fiskfoder, inklusive marina ingredienser, är en förutsättning för ett hållbart vattenbruk.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna anordna och främja institutionella informationskampanjer till stöd för vattenbruksprodukter, inklusive ekologiska vattenbruksprodukter.

43.  Europaparlamentet upprepar de synpunkter som parlamentet redan framfört i sin resolution av den 4 december 2008(25) om utarbetande av en europeisk förvaltningsplan för skarv, och erinrar om att minskande av skarvens och andra rovfåglars skadliga inverkan på vattenbruksföretag är en viktig faktor för företagens produktionskostnader och därmed för deras överlevnad och konkurrenskraft. Parlamentet uppmärksammar även behovet av att uppskatta de förluster som orsakats av skarven och andra rovfåglar inom vattenbruket, och av att utarbeta planer för att åtgärda dessa skador inom vattenbrukssektorn.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de åtgärder som efterlystes i parlamentets resolution av den 4 december 2008, särskilt att införa en europeiskt samordnad plan i flera nivåer för förvaltning av skarvbestånden och främja insamlingen av vetenskapliga uppgifter om skarvbeståndens storlek. Kommissionen uppmanas att omgående vidta lagstiftningsåtgärder på detta område.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att – i nära samarbete med medlemsstaterna och efter att ha beaktat de olika geografiska förhållandena och klimatförhållandena, den produktionsteknik som använts och den särskilda naturen hos de odlade arterna – föreslå särskilt hållbara kriterier för den odlade fiskens välbefinnande, t.ex. högsta nivåer för odlingsintensitet och den mängd växt- och djurprotein som får användas som foder på de olika odlingsanläggningarna. Dessa kriterier bör ta hänsyn till särdragen i odlingen av enskilda arter och till de odlade fiskarternas näringsmässiga behov, etapperna i deras livscykel och miljöförhållandena. Dessutom uppmanas kommissionen att främja transport- och slaktmetoder som minimerar källor till stress, samt ett lämpligt vattenutbyte i odlingsdammarna i syfte att garantera välbefinnandet för den fisk som odlas där. Det långsiktiga målet måste vara att ersätta djurproteiner med växtproteiner för alla de arter där detta är möjligt, med tanke på behovet av näring, och strategisk forskning om alternativ till de centrala ingredienserna bör få högsta prioritet, eftersom forskning om de centrala näringsämnena och metoder för att framställa dem av alternativa källor som mikroalger och jäst skulle minska behovet av fiskmjöl på lång sikt.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga räckvidden för rådets förordning (EG) nr 1/2005(26) om skydd av djur under transport på så sätt att transport av fisk över långa sträckor begränsas och odling av fiskägg och ungfisk på ort och ställe samt slakt i närheten av uppfödningsanläggningen därmed främjas.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att anskaffande av råmaterial för fiskfoder sker enligt miljömässigt acceptabel praxis och inte inverkar negativt på de ekosystem från vilka ingredienserna tas.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man undviker sådana förfaranden före slakt som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har klassificerat som skadliga för fiskens välbefinnande. Slaktmetoder som enligt EFSA håller fisken vid medvetande långt innan döden inträder, t.ex. att fisken kvävs av krossad is, bör förbjudas.

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utfärda särskilda tekniska riktlinjer för certifiering av hållbart fiskfoder.

Externa förbindelser

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för en strikt tillämpning av gemenskapslagstiftningen på hela kedjan av vattenbruksprodukter, däribland foderprodukter och foderråvaror som importeras från tredjeländer.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på plats undersöka produktionsförhållandena för odlad fisk utanför EU och kartlägga eventuella hälsofaror.

52.  Europaparlamentet framhåller vikten av att se till att vattenbruksprodukter som framställs i eller importeras till EU uppfyller höga krav på miljöskydd och på konsumenternas hälsa och säkerhet.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka se till att principen om ömsesidigt erkännande och fri rörlighet för varor tillämpas på botande och förebyggande läkemedel som används i vattenbruket. Kommissionen uppmanas att främja ömsesidiga och avancerade know-how-avtal med tredjeländer och att gynna införandet av god praxis från andra länder eller internationella organ.

54.  Europaparlamentet erinrar om behovet av systematiska kontroller på platser som ger tillträde till den inre marknaden och på centrala importplatser, så att konsumenterna får fullständiga garantier för att de vattenbruksprodukter som importeras från tredjeländer underkastas systematiska och ingående kvalitetskontroller och därmed till fullo uppfyller EU:s hygien- och folkhälsonormer.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja dessa principer både inom WTO och i alla andra lämpliga institutionella sammanhang.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s politik för samarbete med utvecklingsländerna främja stöd- och utbildningsåtgärder som syftar till att främja ett hållbart vattenbruk och till att öka vattenbruksproducenternas medvetenhet i dessa länder om en politik för kvalitet och högre produktionsstandarder, särskilt när det gäller miljö- och hygienparametrar samt sociala standarder inom uppfödningen.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om miljöstandarder och sociala standarder inom vattenbruksproduktionen utanför EU och undersöka möjligheterna att ge konsumenterna bättre information.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda konsekvensbedömningsstudier av de eventuella effekter som gemenskapens handelsavtal kan ha på vattenbrukssektorn.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 6.8.2009, s. 15. (2) EUT L 81, 27.3.2009, s. 15. (3) EUT L 79, 25.3.2009, s. 7. (4) EUT L 328, 24.11.2006, s. 14. (5) EUT L 337, 16.12.2008, s. 94. (6) EUT L 327, 22.12.2000, s. 1. (7) EUT L 27, 31.1.2010, s. 1. (8) EUT L 189, 20.7.2007, s. 1. (9) EUT L 84, 31.3.2010, s. 19. (10) EUT L 337, 16.12.2008, s. 41. (11) Antagna texter, P7_TA(2010)0039. (12) EUT C 21 E, 28.1.2010, s. 11. (13) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 1. (14) EUT C 68 E, 21.3.2009, s. 39. (15) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 271. (16) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 233. (17) EUT C 38 E, 12.2.2004, s. 318. (18) EUT C 84, 3.4.2008, s. 10. (19) EUT C 115, 20.5.2009, s. 15. (20) Antagna texter, P6_TA(2009)0373. (21) Sammanträdet hölls i Puerto Varas (Chile) den 6–10 oktober 2008, http://www.fao.org/fishery/nems/36393/en (22) FAO:s uppförandekod antogs den 31 oktober 1995. (23) Antagen av FAO den 31 oktober 1995. (24) Direktiv 85/337/EEG (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40), ändrat genom direktiv 97/11/EG och 2003/35/EG (EIA-direktivet). (25) Europaparlamentets resolution av den 4 december 2008 om utarbetandet av en europeisk förvaltningsplan för skarvar för att minska skarvarnas allt större inverkan på fiskbestånden, fisket och vattenbruket (Antagna texter, P6_TA(2008)0583). (26) EUT L 3, 5.1.2005, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om Demokratiska republiken Kongo: fallet Floribert Chebeya Bahizire

P7_TA(2010)0244 RC-B7-0376/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, särskilt punkterna 138–140 om skyldigheten att skydda befolkningar,

–  med beaktande av uttalandet av en talesperson för den vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, av den 3 juni 2010 om det brutala mordet på Floribert Chebeya Bahizire,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om skydd för människorättsförsvarare från 2004 och den lokala strategin för genomförande av riktlinjerna i Demokratiska republiken Kongo, som antogs av beskickningscheferna den 20 mars 2010,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1856 (2008) om Monucs mandat,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Floribert Chebeya Bahizire, verkställande direktör för människorättsorganisationen La Voix des Sans Voix (”en röst för dem som saknar röst”, VSV), hittades död i sin bil i Kinshasa onsdagen den 2 juni 2010 efter att han hade blivit inkallad av polisen.

B.  Enligt rapporter i medierna hade Floribert Chebeya Bahizire på eftermiddagen tisdagen den 1 juni 2010 mottagit ett telefonsamtal från den centrala polisstationen i vilket han beordrades att infinna sig till ett möte med den kongolesiske polischefen, generalinspektör John Numbi Banza Tambo. Efter ankomsten till polisstationen lyckades Floribert Chebeya Bahizire inte kontakta generalinspektören och meddelade sin familj i ett SMS-meddelande att han skulle återvända till staden.

C.  Floribert Chebeya Bahizire har sedan 1990-talet arbetat med att försvara demokrati och mänskliga rättigeter i Demokratiska republiken Kongo, bland annat i frågor som korruption inom militären, kopplingar mellan milisgrupper och utländska politiska krafter, upprätthållande av författningen, olagliga frihetsberövanden, godtyckliga kvarhållanden och förbättring av förhållandena i fängelserna. Allt detta har gjort honom aktad och beundrad av sina landsmän och världssamfundet.

D.  Floribert Chebeya Bahizires chaufför, Fidèle Bazana Edadi, saknas fortfarande.

E.  Floribert Chebeya Bahizires familj har inte getts full tillgång till hans kropp, och det finns motsägelsefulla uppgifter om vilket tillstånd kroppen befann sig i när den hittades.

F.  FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, Philip Alston, har sagt att omständigheterna kring mordet ”väcker starka misstankar om officiell inblandning”.

G.  Generalinspektör John Numbi Banza Tambo blev avstängd från sin tjänst på obestämd tid, och tre andra poliser greps i samband med mordet. Den biträdande polischefen, överste Daniel Mukalayi, uppges ha erkänt att han mördat Floribert Chebeya Bahizire på order av sin överordnade, generalinspektör John Numbi Banza Tambo.

H.  Floribert Chebeya Bahizire hade vid ett flertal tillfällen berättat för Amnesty International att han hade känt sig förföljd och att han var under säkerhetstjänstens bevakning.

I.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton, FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navi Pillay, FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar Philip Alston samt Alan Dos, befälhavare för FN:s fredsbevarande styrkor i Demokratiska republiken Kongo, har alla gjort uttalanden där de fördömer mordet på Floribert Chebeya Bahizire och krävt en oberoende utredning.

J.  Mordet är en del av en utveckling med ett växande antal trakasserier och hotelser mot människorättsförsvarare, journalister, politiskt oppositionella, offer och vittnen i Demokratiska republiken Kongo. Många journalister och människorättsaktivister har dödats under misstänkta omständigheter i landet under de senaste fem åren.

K.  Många frivilligorganisationer har observerat ett ökat förtryck mot människorättsförsvarare i Demokratiska republiken Kongo under det senaste året, med bland annat olagliga gripanden, åtal, telefonhot och upprepade inkallelser till underrättelsetjänstens kontor.

L.  Utredningarna av morden på människorättsförsvararen Pascal Kabungulu Kibembi (2005) och på journalister, däribland Franck Ngycke Kangundu och hans hustru Hélène Mpaka (november 2005), Serge Maheshe (juni 2007) samt Didace Namujimbo (november 2008) har letts av de kongolesiska militära myndigheterna och kännetecknats av allvarliga oegentligheter.

M.  Med avseende på den arresteringsorder som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdade i april 2008 mot Bosco Ntaganda för krigsförbrytelser, bland annat värvande av barnsoldater, bryter Demokratiska republiken Kongo i sin egenskap av part till Romstadgan mot sina rättsliga skyldigheter att samarbeta med ICC, vilket bland annat omfattar att gripa personer mot vilka en arresteringsorder utfärdats. Men i stället har Bosco Ntaganda befordrats till en topposition i den kongolesiska armén, något som förstärker intrycket av att det råder straffrihet för människorättskränkningar, vilket i sin tur bidrar till att sådana brott ökar i omfattning.

N.  I vissa delar av landet har det rått inbördeskrig i många år, vilket lett till massakrer, massvåldtäkter och en utbredd användning av barnsoldater.

O.  Massakrerna, särskilt de som förövats av den paramilitära gruppen Herrens motståndsarmé (LRA) med ursprung i Uganda, berör i dagsläget samtliga grannländer.

P.  Medlemmar av icke-statliga organisationer drabbas också av dessa förföljelser mot civilbefolkningen, och det har lett till ett minskat manöverutrymme för det humanitära biståndet i landet.

Q.  Demokratiska republiken Kongo ska snart fira den femtionde årsdagen av sin självständighet, och mänskliga rättigheter och demokrati är avgörande för landets utveckling.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt mordet på Floribert Chebeya Bahizire och försvinnandet av hans chaufför Fidèle Bazana Edadi. Parlamentet uttrycker sitt förbehållslösa stöd för deras anhöriga och närstående.

2.  Europaparlamentet kräver att det inrättas en oberoende, trovärdig och noggrann undersökningskommission som är öppen för insyn, och att denna utreder mordet på Floribert Chebeya Bahizire och försvinnandet av Fidèle Bazana Edadi. Vidare kräver parlamentet säkerhetsåtgärder till skydd för bådas familjer.

3.  Europaparlamentet begär att de skyldiga pekas ut, ställs inför rätta och döms i enlighet med kongolesisk lag och internationella bestämmelser om skydd för mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet ser positivt på att myndigheterna svarade på en begäran från Floribert Chebeya Bahizires familj om en oberoende obduktion genom att bjuda in en nederländsk kriminalteknisk expertgrupp under ledning av dr Franklin Van de Groot för att dessa skulle bestämma dödsorsaken.

5.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över den allmänna försämringen av situationen för människorättsförsvararna i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att fullt ut följa deklarationen om människorättsförsvarare, som antogs av FN:s generalförsamling 1998, och att genomföra rekommendationerna i FN:s allmänna återkommande utvärdering från 2009, såsom åtgärder till skydd för människorättsförsvarare. Att de som ligger bakom de senaste årens mord på människorättsförsvarare och journalister straffas är ett viktigt inslag i demokratiseringen av landet.

6.  Europaparlamentet fördömer det fortgående förtrycket mot människorättskämpar, journalister, politiskt oppositionella, offer och vittnen i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge dem skydd och logistiskt och tekniskt stöd, i enlighet med riktlinjerna om skydd för människorättsförsvarare.

7.  Europaparlamentet fördömer de grymheter som begåtts av LRA och andra väpnade grupper i Demokratiska republiken Kongo.

8.  Europaparlamentet betonar att korruptionen måste bekämpas och att de som gör sig skyldiga till människorättskränkningar inom den kongolesiska armén och polisen måste ställas inför rätta. Monuc spelar en avgörande roll för att detta sker genom gemensam planering och gemensamt genomförande av operationer samt lämpliga system för ansvarsutkrävande i fall av missförhållanden. I synnerhet vädjar parlamentet till Demokratiska republiken Kongo att uppfylla sina internationella rättsliga förpliktelser genom att gripa Bosco Ntaganda och överlämna honom till ICC.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att skärpa kampen mot straffriheten och att upprätthålla rättsstatsprincipen. Demokratiska republiken Kongos regering uppmanas att se till att de som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar och brott mot internationell humanitär rätt ställs inför rätta och att fullt ut samarbeta med ICC.

10.  Europaparlamentet understryker att EU och demokratiska republiken Kongo undertecknat Cotonouavtalet, som innehåller en uttrycklig hänvisning till samtliga parters ansvar när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Parlamentet efterlyser särskild uppmärksamhet kring dessa frågor när detta avtal ska utvärderas.

11.  Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att med anledning av femtioårsdagen av landets självständighet kraftfullt engagera sig för en politisk kultur där mänskliga rättigheter upprätthålls och rättsstatsprincipen stärks.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i området kring de stora sjöarna.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om Nepal

P7_TA(2010)0245 RC-B7-0383/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter från 1990,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterare Ban-Ki Moons uttalande av den 29 maj 2010 om det politiska läget i Nepal,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 april 2010 från talesmannen för den höga representanten Catherine Ashton om det politiska läget i Nepal,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 21 november 2006 satte ett övergripande fredsavtal mellan Sjupartialliansen och Maoisterna (UCPN), som kontrollerade stora delar av landet, punkt för tio års väpnad konflikt som skördat ca 13 000 dödsoffer.

B.  Detta historiska avtal visade vad som kan uppnås när politiska krafter förhandlar i god tro och banar väg för val till en konstituerande församling, inrättande av en interimsregering, med deltagande av maoisterna, avväpning av maoistsoldaterna och deras internering i läger samt kasernförbud för Nepals armé.

C.  Många av punkterna i det fredsavtal som slöts 2006 efter tio år av väpnad konflikt mellan maoistgerillan och regeringen har ännu inte fullgjorts.

D.  Efter valet till den konstituerande församlingen den 10 april 2008, vilket enligt EU:s valövervakningsgrupp uppfyllde många, om än inte alla internationella standarder, där det förenade kommunistpartiet-maoisterna (UCPN-M) fick närmare 40 % av rösterna, beslutade den konstituerande församlingen att avskaffa den 240 år gamla monarkin och göra Nepal till en federal demokratisk republik.

E.  Under de senaste åren, särskilt under 2009 och 2010, har Nepal blivit mindre fredligt enligt Globalt fredsindex (GPI).

F.  I maj 2009 avgick premiärminister Pushpa Kamal Dahal (Prachanda), och hans parti, UCPN-M, lämnade regeringen till följd av en tvist med ordföranden för Nepals kongress rörande avskedandet av arméchefen, som hade varit oense med maoisterna i frågan om inlemmandet i Nepals armé av de tidigare soldaterna i Folkets befrielsearmé.

G.  Under den efterföljande politiska instabiliteten, förstärkt av civila och parlamentariskt understödda söndringskampanjer som genomfördes av maoisterna, har en svag anti-maoistallians, bestående av 22 partier, under ledning av premiärminister Madhav Kumar Nepal (CPN-UML) varit oförmögen att uppfylla de två viktigaste förväntningarna: en brett accepterad ny konstitution för den federala republiken inom den tvååriga tidsfristen som fastställts till den 28 maj 2010 och en överenskommelse om återintegrering/rehabilitering av de omkring 20 000 före detta soldaterna i Folkets befrielsearmé.

H.  De formella samtalen mellan alliansens partiledare och CPN-UML om bildandet av en ny regering har återupptagits efter att en trepunktsuppgörelse nåddes i sista minuten. Enligt denna ska den konstituerande församlingens mandat förlängas med ett år, det ska bildas en nationell samförståndsregering och premiärminister Madhav Kumar Nepal ska avgå snarast möjligt. Dessutom förutser överenskommelsen framsteg när det gäller fredsavtalet.

I.  Shaktikhor–videon, som tycks bekräfta rapporter om besvikelse över antalet soldater och planer på att utnyttja ”demokratiseringen” för att politisera den nationella armén, reser helt legitima frågor som UCPN-M ännu inte har klartgjort.

J.  Den rådande politiska instabiliteten påverkar på ett avgörande sätt Nepals sociala och ekonomiska utveckling och utvecklingen av landets turism. Landet befinner sig mellan Indien och Kina, världens snabbast växande stora ekonomier, och behöver politisk stabilitet för att kunna dra nytta av sitt strategiska läge.

K.  Nepal lider fortfarande av allvarlig ekonomisk och social underutveckling. Nästan 30 % av befolkningen lever under den absoluta fattigdomsgränsen, 16 % av befolkningen lider av akut undernäring, antalet analfabeter är ett av de högsta i Sydasien och utvecklingen hämmas av landsomfattande bränslebrist, vilket leder till strömavbrott, transportrestriktioner och ökade livsmedelspriser.

L.  Situationen för många flyktingar i Nepal, särskilt tibetanerna, är oroväckande.

M.  Nepals myndigheter måste lovordas för att ha respekterat den informella överenskommelsen om de tibetanska flyktingarna.

N.  Ingen medlem av de statliga säkerhetsstyrkorna eller de f.d. maoistsoldaterna har hittills ställts inför rätta för det allvarliga och systematiska missbruk av krigslagarna som skedde under konflikten.

O.  Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Sydostasien genomförde ett besök i Kathmandu under den avgörande veckan 23–29 maj 2010.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över avsaknaden av en permanent konstitution som grundar sig på demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, och uttrycker sin medkänsla med Nepals befolkning och alla familjer som har förlorat anhöriga under de senaste årens våldsamheter.

2.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som de politiska partierna fattade i sista minuten den 28 maj 2010 om att vidta nödvändiga åtgärder för att förlänga den konstituerande församlingens mandat, och lovordar särskilt kvinnornas stora inflytande.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den konstituerande församlingen och alla inblandade politiska aktörer att förhandla förbehållslöst, att visa flexibilitet, att undvika provocerande handlingar och att arbeta gemensamt för nationell enighet i syfte att komma fram till en tydlig struktur för den nya konstitutionen, etablera en fungerande federal demokrati och respektera den nya tidsfrist som den 28 maj 2010 förlängdes med ett år.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att underlätta och stödja den konstituerande församlingens arbete om den framtida färdplanen efter förlängningen av församlingens mandat.

5.  Europaparlamentet betonar att allmänheten på ett tydligt sätt måste informeras om alla överenskomna frågor, och välkomnar således den vitbok som ska användas för att förklara för befolkningen vilka framsteg som hittills har gjorts i arbetet med att utforma den federala republikens konstitution. Parlamentet lovordar de tre (av elva) tematiska utskott som har slutfört sitt arbete.

6.  Europaparlamentet välkomnar den nepalesiska kongressens beslut från den 31 maj 2010 att arbeta för en nationell enhetsregering som är öppen för alla politiska partier, inbegripet det största oppositionspartiet UCPN-M.

7.  Europaparlamentet uppmanar UCPN-M att lägga fram konstruktiva planer och att komma fram till en lösning på frågan om hur de f.d. maoistsoldaterna ska kunna integreras i samhället, inbegripet de grupper som är förlagda till de läger som övervakas av Unmin.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja alla insatser som görs av Nepals regering och parterna för att hitta en lösning på frågan om att integrera före detta maoistsoldater i den nationella armén eller i andra säkerhetsstyrkor och för att hitta alternativa lösningar för dem som inte kan integreras i dessa organisationer.

9.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna, särskilt CPN-M, att hålla tillbaka sina militanta ungdomsfalanger och att sluta att rekrytera barn. Parlamentet uppmanar UCPN-M att garantera att minderåriga som nyligen sänts iväg från sina läger får obegränsat tillträde till rehabiliteringsprogrammen.

10.  Europaparlamentet uppmanar direkt FN, helst i samarbete med regeringen, att fastställa förfaranden för att kritiskt granska potentiella medlemmar av säkerhetsstyrkorna för att förhindra att personer som tveklöst har begått människorättsbrott ingår i något av FN:s fredsbevarande uppdrag. Parlamentet påminner den nepalesiska armén om att den professionalism och det rykte den är känd för tyvärr redan står på spel och att detta inte kommer att ändras så länge som utdragna och väldokumenterade fall av straffrihet inom dess led inte hanteras objektivt, dvs. av rättsväsendet.

11.  Europaparlamentet är oroat över rapporterna om nyrekryteringar till den nationella armén. Parlamentet påminner om att Högsta domstolen har fastställt att de är förenliga med det övergripande fredsavtalet så länge de endast omfattar teknisk personal. Parlamentet noterar emellertid att sådana rekryteringar kan förvärra de svårigheter som förekommer i övergångsprocessen.

12.  Två år efter monarkins avskaffande är Europaparlamentet djupt övertygat om att armén bör ställas under fullständig demokratisk kontroll, vilket även bör gälla för budgetaspekter. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med den konstituerande församlingen i alla de åtgärder den kan vidta på detta område.

13.  Europaparlamentet påminner på nytt medlemsstaterna om att vapenexport till Nepal fortfarande är förbjuden enligt det övergripande fredsavtalet, och uppmanar dem att ge finansiellt och tekniskt stöd för att bidra till kreativa lösningar för en omstrukturering av Nepals armé.

14.  Europaparlamentet stöder helhjärtat Unmins viktiga roll, och anser att dess mandat bör förlängas åtminstone tills fredsprocessen har gått in i en konsoliderad fas.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över rapporterna om ökade fall av tortyr och våldsangrepp. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det arbete som har genomförts av Nepals nationella människorättskommission.

16.  Europaparlamentet är bekymrat över att Nepals regering förlängde mandatet för FN:s flyktingorgan UNHCR med endast ett år med bara ett reviderat mandat, och att den stegvis har lagt ner organets regionala verksamhet, vilket går emot förhoppningarna om att dess människorättsövervakande verksamhet skulle kunna utvidgas.

17.  Europaparlamentet begär att de organ som anges i det övergripande fredsavtalet ska inrättas, nämligen kommissionen för försvinnanden, sannings- och försoningskommissionen och kommissionen för nationell fred och rehabilitering.

18.  Europaparlamentet beklagar djupt att ingen hittills har dömts i en civil domstol för något av de allvarliga brott som båda sidor begick under konflikten.

19.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck parterna och regeringen att höra upp med att på politisk väg blanda sig i brottmålsförfaranden, att skapa en politiskt oberoende domstol inom ramen för den konstitutionella processen och att se till att Internationella brottmålsdomstolens stadgar ratificeras i samma instans.

20.  Europaparlamentet välkomnar Nepals uttalande från 2009 att stödja förslaget till FN:s principer och riktlinjer för att avskaffa kastdiskriminering, men är oroat över att skuldslaveri fortfarande förkommer, särskilt i Kamaiya, Haruwa och Charuwa, och över den oroväckande situationen för de miljoner jordlösa personer vars situation riskerar att förvärras ytterligare till följd av klimatförändringen. Parlamentet uppmanar regeringen och parterna att uppmuntra landreformkommissionens verksamhet.

21.  Europaparlamentet uppmanar Nepals regering att ta itu med problemet med de 800 000 statslösa nepaleserna genom att förenkla de administrativa förfarandena och minska kostnaderna för att ansöka om medborgarskapsintyg. Parlamentet anser det vara av största betydelse att hänsyn tas även till dessa personer under fredsförhandlingarna.

22.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Nepals regering att garantera skyddsnormer för alla flyktingar och att fortsätta insatserna för att förhindra och minska statslösheten, i synnerhet för människor från Bhutan i enlighet med internationella normer, att underteckna 1951 års flyktingkonvention eller dess protokoll från 1967 och att följa de standarder som fastställs av FN:s flyktingorgan.

23.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att de nepalesiska myndigheterna fortsätter att fullt ut tillämpa den informella överenskommelsen om de tibetanska flyktingarna så att kontakterna mellan FN:s flyktingorgan och den tibetanska befolkningen kan upprätthållas. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang möjligheterna att ge tillträde till territoriet inom ramen för den informella överenskommelsen med FN:s flyktingorgan och att tillhandahålla mer varaktiga lösningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU:s höga representant att genom sin delegation i Kathmandu närmare bevaka det politiska läget i Nepal och att använda sitt inflytande för att vädja till grannländerna i området, särskilt Kina och Indien, att stödja förhandlingarna om att inrätta en nationell enhetsregering.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Nepals regering, Indiens och Kinas regeringar och parlament samt FN:s generalsekreterare.

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om avrättningar i Libyen

P7_TA(2010)0246 RC-B7-0391/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet och om de årliga rapporterna om de mänskliga rättigheterna i världen, särskilt den från 2008, och med beaktande av behovet av ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraff alltjämt tillämpas,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 av den 18 december 2007 och 63/168 av den 18 december 2008, vilka uppmanar till ett moratorium för dödsstraff (om rapporten från det tredje utskottet (A/62/439/Add.2)),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet av den 16 juni 1998 och dess reviderade och uppdaterade version från 2008,

–  med beaktande av slutförklaringen från den fjärde världskongressen mot dödstraff i Genève den 24–26 februari 2010, vilken uppmanar till ett universellt avskaffande av dödsstraffet,

–  med beaktande av de internationella konventionerna om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

–  med beaktande av EU:s invandrings- och asylpolitik samt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av den informella dialogen mellan EU och Libyen, som syftar till att stärka förbindelserna och det nuvarande samarbetet mellan EU och Libyen i frågor om invandring (två projekt genomförda inom ramen för Aeneasprogrammet samt migrations- och asylinstrumentet) och hiv/aids (handlingsplan för Benghazi),

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avskaffandet av dödsstraffet är en viktig del av EU:s grundvärderingar. Europaparlamentet engagerar sig starkt för avskaffandet av dödsstraffet och strävar efter att alla länder ska acceptera denna princip.

B.  Den libyska regeringen har inte tagit några steg i riktning mot ett avskaffande av dödsstraffet. I december 2007 och 2008 tillhörde Libyen det fåtal länder som röstade ner FN:s generalförsamlings resolutioner om ett globalt moratorium för dödsstraff.

C.  Libyen röstades nyligen in i FN:s människorättsråd, vilket innebär ett större ansvar i människorättsfrågor.

D.  Cerene, en tidning som står nära Saif al-Islam al-Gaddafi, son till den libyske ledaren Muammar al-Gaddafi, har rapporterat att 18 människor, bland annat medborgare från Tchad, Egypten och Nigeria, avrättades i Tripoli och Benghazi den 30 maj efter att ha dömts för mord. Deras identitet har ännu inte offentliggjorts av de libyska myndigheterna.

E.  Det finns en oro att dödsdomar avkunnas efter rättegångar som inte uppfyller de internationella normerna för rättvisa rättegångar.

F.  Libyen är part till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och särskilt i dess artikel 6.2 åläggs de stater som inte har avskaffat dödsstraffet att tillämpa det endast på de grövsta brotten.

G.  Libyska domstolar avkunnar alltjämt dödsdomar, oftast för mord och narkotikabrott men även för ett stort antal andra förseelser, bland annat det fredliga utövandet av rätten till yttrande- och föreningsfrihet.

H.  Det finns ingen officiell statistik över hur många människor som varje år döms till döden och avrättas i Libyen. Enligt olika källor väntar för närvarande över 200 människor på sin avrättning i Libyen. Bland dessa finns även utländska medborgare.

I.  Utländska medborgare får sällan tillgång till sina konsulära representanter eller till tolkning eller översättning i samband med rättsliga förfaranden.

J.  Enligt artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna får ingen människa avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där vederbörande löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

K.  Sedan de internationella sanktionerna mot Libyen hävdes 2003 har EU utvecklat en policy där man successivt återupptagit kontakterna med landet, och inledde i slutet av 2007 förhandlingar om ett ramavtal.

L.  EU har haft en informell dialog och ett antal samråd med Libyen i syfte att underteckna ett ramavtal, bland annat i invandringsfrågor. De pågående förhandlingarna har till dags dato inneburit minst sju rundor mellan de båda parterna, som inte lett till några nämnvärda resultat eller tydliga åtaganden från Libyens sida om att respektera de internationella människorättskonventionerna.

M.  Det största hindret i förbindelserna mellan EU och Libyen är de bristande framstegen i dialogen om mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati, framför allt det faktum att Libyen inte undertecknat Genèvekonventionen, samt regimens aggressiva utrikespolitik, inte minst mot europeiska länder. Libyen har inget nationellt asylsystem som omfattar kontroll och registrering av flyktingar, beviljande av asylstatus, besök i förläggningar och tillgång till medicinskt och humanitärt bistånd, ett arbete som har utförts av UNCHR.

N.  Enligt UNHCR har 9 000 flyktingar – huvudsakligen palestinier, irakier, sudaneser och somalier – registrerats i Libyen. Av dessa är 3 700 asylsökare, främst från Eritrea. Flyktingarna riskerar ständigt att återsändas till sina ursprungs- och transitländer, utan att Genèvekonventionens kriterier respekteras, och riskerar att utsättas för förföljelse eller dödas. Det har förekommit rapporter om misshandel, tortyr och dödsfall i flyktingförläggningar och om flyktingar som övergivits vid de ödsliga gränserna mellan Libyen och andra afrikanska länder.

O.  Den 8 juni 2010 beordrade de libyska myndigheterna att UNHCR:s 26 man starka kontor, som funnits i Tripoli sedan 1991, ska stängas eftersom dess företrädare ska ha ”bedrivit olaglig verksamhet”.

P.  Libyen har, i likhet med länder som undertecknat associeringsavtal, beviljats ett nationellt vägledande program på 60 miljoner euro för perioden 2011–2013 för att hjälpa hälso- och sjukvårdssektorn och bekämpa illegal invandring.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt långvariga ställningstagande mot dödsstraff i alla fall och under alla omständigheter. Parlamentet erinrar om EU:s kraftfulla åtagande att arbeta för ett avskaffande av dödsstraffet överallt och poängterar än en gång att ett avskaffande av dödsstraffet bidrar till att främja människovärdet och en successiv utveckling av de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt avrättningen av 18 människor den 30 maj 2010 och uttrycker sitt deltagande och sin solidaritet med de avlidnas familjer.

3.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att offentliggöra namnen på de 18 avrättade personerna, inklusive de utländska medborgarna.

4.  Europaparlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att se till att de som frihetsberövades i samband med ovannämnda händelser garanteras mänsklig behandling i häktet, rättvisa rättegångar i enlighet med folkrätten – inklusive tillgång till advokat efter eget val – samt respekt för principen att alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de libyska myndigheterna att göra framsteg i arbetet med ett moratorium för avrättningar.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro over stängningen av UNHCR:s kontor i Libyen.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de libyska myndigheterna att utan dröjsmål ratificera Genèvekonventionen om flyktingar och att godkänna och underlätta UNHCR:s arbete i Libyen, bland annat införandet av ett nationellt asylsystem.

8.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som i samarbete med Frontex (Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser) återsänder invandrare till Libyen att omedelbart upphöra med detta om personen i fråga löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta åtgärder i enlighet med artiklarna 265 och 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka ”parlamentet omedelbart och fullständigt [ska] informeras i alla skeden av förfarandet” om förhandlingarna med Libyen. Parlamentet upprepar sitt krav på att bli fullständigt informerat om kommissionens förhandlingsmandat i detta avseende.

10.  Europaparlamentet bekräftar att allt samarbete och alla avtal mellan EU och Libyen är beroende av att Libyen ratificerar och tillämpar Genèvekonventionen om flyktingar och andra viktiga konventioner och protokoll om de mänskliga rättigheterna.

11.  Europaparlamentet gläds åt att en reform av strafflagen har inletts av en kommission under ledning av Högsta domstolens förre ordförande, Abdulraham Abu Tuta, och hoppas att denna inom kort ska kunna lägga fram en rapport. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att inleda en fri och demokratisk nationell debatt om dödsstraffet för att ansluta sig till den globala trenden att avskaffa detta.

12.  Europaparlamentet välkomnar frigivningen av den schweiziske medborgaren Max Göldi.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, UNHCR, UNGA, FN:s flyktingkommissariat och de libyska myndigheterna.