Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Ersättning till direktörer i börsnoterade företag och ersättningspolitik i finanstjänstesektorn |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens rekommendation av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn (C(2009)3159), – med beaktande av kommissionens rekommendation av den 30 april 2009 om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (C(2009)3177), – med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (KOM(2009)0362), – med beaktande av principerna för sund ersättningspraxis från FSB (Financial Stability Forum) av den 2 april 2009 och åtföljande genomförandestandarder av den 25 september 2009, – med beaktande av principerna för ersättningspolitik från Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) av den 20 april 2009, – med beaktande av CEBS:s rapport om det nationella genomförandet av CEBS:s principer för ersättningspolitik av den 11 juni 2010, – med beaktande av Baselkommittén för banktillsyns utvärderingsmetoder för ersättningsprinciper och ersättningsstandarder från januari 2010, – med beaktande av slutsatserna i OECD:s rapport från februari 2010 ”Corporate governance and the financial crisis” och den goda praxis som håller på att växa fram för att införa principerna, – med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om etiska frågor i samband med företagsledning(1), – med beaktande av kommissionens grönbok av den 2 juni 2010 om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy (KOM(2010)0284), – med beaktande av kommissionen rapport av den 2 juni 2010 om medlemsstaternas tillämpning av kommissionens rekommendation 2009/385/EG (2009 års rekommendation om ersättning till ledande befattningshavare) om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (KOM(2010)0285), – med beaktande av kommissionens rapport av den 2 juni 2010 om EU:s medlemsstaters tillämpning av kommissionens rekommendation 2009/384/EG om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn (KOM(2010)0286), – med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0208/2010), och av följande skäl: A. Ersättningspolitiken i finanssektorn och vissa börsnoterade bolag för personalgrupper vars arbete väsentligt påverkar bolagets riskprofil har varit utformad för att uppmuntra transaktioner för att uppnå kortsiktiga vinster, vilket lett till att alltmera riskexponerade affärsmodeller utvecklats till skada för arbetstagare, sparare och investerare, och hållbar tillväxt i allmänhet. B. I kommissionens grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och ersättningspolitik betonas det att bristen på effektiva kontrollmekanismer allvarligt bidragit till överdrivet risktagande inom finansiella institut, och att man inom företagsstyrningen bör ta hänsyn till finanssystemets stabilitet, vilket är beroende av många aktörers insatser. C. De olämpliga ersättningsstrukturer som vissa finansinstitut tillämpat och som skapat incitament för överdrivet och ansvarslöst risktagande var en del av de samlade risker som ledde till den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala krisen, och därför är detta nu en viktig fråga för politiska beslutsfattare och tillsynsmyndigheter. D. Som en del av sitt sociala ansvar måste finansinstituten på ett integrerat sätt ta hänsyn till den sociala miljön i de omgivningar där institutet verkar, samt till alla inblandade parters intresse, såsom kunder, aktieägare och anställda. E. Många initiativ har tagits på global, europeisk och nationell nivå för att ta itu med problematisk ersättningspraxis. Inte bara för att kunna skapa lika konkurrensvillkor, utan även för att säkerställa Europas globala konkurrenskraft och främja hållbar och rättvis konkurrens mellan marknader är det nödvändigt att agera på ett globalt samordnat sätt. F. De FSB-principer om sund ersättningspraxis som godkändes av G20-ledarna innehåller fem olika element för sund ersättningspraxis. Det är viktigt att främja ett samtidigt införande av dessa principer. G. De principer man kommit överens om och de redan vidtagna åtgärderna när det gäller ersättningspolitik måste kontrolleras löpande och vid behov anpassas för att skapa lika villkor i hela EU och trygga den europeiska finanssektorns internationella konkurrenskraft. H. Många vetenskapliga studier liksom praktiska erfarenheter har visat att icke-bindande rekommendationer får begränsad effekt på ersättningspolitik. Detta talar för att det är nödvändigt att ta i bruk starkare instrument för att säkerställa att principerna respekteras. I. Kommissionen fastställer i sin rapport att endast sexton medlemsstater tillämpat kommissionens rekommendation helt eller delvis, trots att krisen inneburit en stark drivkraft att genomföra en genomgripande reform när det gäller ersättningspolitik. Allmänt 1. Europaparlamentet välkomnar de initiativ som kommissionen och FSB tagit avseende ersättningspolitik inom finanssektorn och i börsnoterade företag i allmänhet. Parlamentet anser dock att finansbolagets storlek och därmed verksamhetens bidrag till systemrisken bör beaktas proportionellt när man beslutar om ytterligare regleringar i frågor som rör finansinstitutens ersättningspolitik och kapitalkrav. 2. Europaparlamentet noterar de förslag som läggs fram i betänkandet om kapitalkravsdirektiven om bindande principer för ersättningspolitik i finanssektorn. Effektiv styrning av ersättning 3. Europaparlamentet betonar att tillsynsmyndigheter bör bestämma om finansinstitut eller börsnoterade företag bör ha en ersättningskommitté. Detta ska göras utifrån deras storlek, interna organisation och natur samt verksamhetens omfattning och komplexitet. När tillsynsmyndigheten bedömer det som lämpligt ska ersättningskommittén bestämma ersättningspolitiken. Denna ersättningskommitté måste vara oberoende och ansvarig inför aktieägare och tillsynsmyndigheter och bör ha ett nära samarbete med företagets riskkommitté för utvärderingen av de incitament som skapas genom ersättningssystemet. 4. Europaparlamentet betonar att ersättningskommittén måste ha tillgång till innehållet i kontrakt och de kontrakt som denna kommitté kontrollerar ska vara utformade på ett sätt som gör det möjligt att bestraffa grov försummelse med minskade ersättningar. Grov vårdslöshet föreligger framför allt när man inte har vidtagit nödvändig aktsamhet. I detta fall ska ersättningskommittén se till att den minskade ersättningen inte bara är symbolisk utan också utgör ett betydande bidrag till att täcka de skador som har orsakats. Finansinstitut bör även uppmanas att utnyttja ett malussystem, vilket innebär återbetalning av resultatbaserad ersättning till följd av att undermåliga resultat upptäckts. 5. Europaparlamentet anser att ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i ersättningskommittén ska vara personer från ledningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion i det berörda finansinstitutet. Parlamentet anser att direktörer och styrelseledamöter bör undvika att samtidigt vara styrelseledamöter i andra företag om det finns risk för intressekonflikter. 6. Europaparlamentet anser att aktieägarna bör, om lämpligt, ges möjlighet att bidra till att bestämma en hållbar ersättningspolitik och kan för detta ändamål ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om ersättningspolitiken genom en icke-bindande omröstning om ersättningsrapporten vid företagets bolagsstämma. 7. Europaparlamentet betonar att ersättning till styrelseledamöter som inte har någon verkställande funktion enbart bör bestå av fast ersättning och inte av resultat- eller aktiebaserad ersättning. 8. Europaparlamentet betonar att ledamöter med riskkontroll som uppgift bör vara oberoende av de enheter som de kontrollerar, ha lämpliga befogenheter och få ersättning som är oberoende av resultaten för dessa affärsenheter. Ersättning som är anpassad till ansvarsfullt risktagande 9. Europaparlamentet betonar att man bör anpassa ersättningar symetriskt till följderna av alla typer av risker samt beakta tidsperspektivet i de nuvarande och potentiella risker som påverkar helhetsresultatet och stabiliteten i företaget. 10. Europaparlamentet påpekar att direktörer inte får drivas av egna privata ekonomiska intressen vid förvaltningen av börsnoterade bolag. Parlamentet anser att direktörers privata ekonomiska intressen i samband med rörlig ersättning i många fall står i konflikt med bolagets långsiktiga intressen, inklusive dess anställdas och aktieägares intressen. 11. Europaparlamentet anser att ersättningssystemen, ska stå i proportion till finansinstitutens storlek, interna organisation och komplexitet och ska spegla skillnaderna mellan olika finanssektorer, såsom bankverksamhet, försäkring och fondförvaltning. 12. Europaparlamentet betonar att de system för operativ riskhantering som tillämpas av ledning, risktagare och kontrollfunktioner bör ses över av tillsynsmyndigheten som också ska genomföra ingående kontroller av dem. Parlamentet anser att sådana förfaranden även bör gälla personal vars totala ersättning, inklusive pensionsavsättningar, placerar dem i samma lönekategori som dessa personalkategorier. 13. Europaparlamentet anser att nivåerna på den rörliga ersättningen bör bygga på förhandsbestämda och mätbara prestationskriterier som ska främja företagets långsiktiga hållbarhet. 14. Europaparlamentet understryker att prestationsbaserad ersättning bör koppla storleken på bonuspotten till företagets totalresultat och kapitalbas, medan en anställds enskilda prestationsbaserade ersättning bör bygga på en kombinerad bedömning av den enskildas, den aktuella affärsenhetens och institutets sammanlagda resultat. 15. Europaparlamentet anser att direktörers privata ekonomiska intressen med koppling till rörlig ersättning i många fall står i konflikt med företagets långsiktiga intressen. Parlamentet betonar att ersättningspolitiken för medlemmar i företagsledningen och andra medarbetare som har ansvaret för att fatta beslut som innefattar risker bör spegla en avvägd och fungerande riskhantering. Parlamentet anser därför att fasta och rörliga ersättningar måste stå i rimlig proportion till varandra. Parlamentet efterlyser ett snabbt och generellt införande av åtgärder som gör det möjligt att minska eller helt dra tillbaka de rörliga delarna i ersättningen till personalgrupper vars arbetsinsatser gjort att företagets resultat har försämrats. 16. Europaparlamentet anser att inte bara kvantitativa åtgärder utan även kvalitativa resultatkriterier och mänsklig bedömning bör beaktas för att bestämma nivån på den rörliga ersättningen. 17. Europaparlamentet anser att garanterad bonus inte bör förekomma i ersättningsplanerna. 18. Europaparlamentet anser att skillnaden mellan den högsta och lägsta ersättningen i ett företag måste vara rimlig, inte endast av etiska skäl utan även med hänvisning till social rättvisa och ekonomisk hållbarhet. 19. Europaparlamentet betonar att företag bör inrätta ett internt förfarande som godkänns av tillsynsmyndigheten för att hantera tvister som kan uppstå mellan deras riskhanteringsfunktioner och operativa enheter. 20. Europaparlamentet betonar att dessa principer bör utsträckas till ersättningen till alla personer som i tjänsten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilen för det företag som de arbetar för, däribland ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och den personal vars totala ersättning inklusive pensionsavsättningar, placerar dem i samma lönekategori som dessa personalkategorier. 21. Europaparlamentet betonar att vd- och styrelseansvarsförsäkringar, som är avsedda att skydda direktörer, styrelseledamöter och höga chefer mot krav på grund av riskfyllda eller vårdslösa beslut och åtgärder i egenskap av företagsledare, inte är förenliga med en hållbar riskhantering på ersättningsområdet. En balanserad struktur på ersättningspaketet 22. Europaparlamentet betonar att det måste finnas en balans mellan rörlig och fast ersättning. 23. Europaparlamentet anser att rörlig ersättning endast bör betalas om den är hållbar utifrån institutets finansiella situation och kapitalbas, och motiverad utifrån företagets långsiktiga resultat. Parlamentet anser att behöriga tillsynsmyndigheter bör ha rätt att för finansinstitut begränsa det totala värdet på ersättningen för att stärka det egna kapitalet. 24. Europaparlamentet betonar att en betydande del av den rörliga ersättningskomponenten bör spridas ut över en lämplig tidsperiod. Storleken på den uppskjutna andelen och längden på denna period bör fastställas i enlighet med konjunkturcykeln, affärsverksamhetens natur, dess risker och den berörda medarbetarens verksamhet. Ersättning som betalas ut enligt ett system med uppskjuten betalning bör inte bli en förvärvad rättighet snabbare än ersättning som betalas ut tidsproportionellt. Åtminstone 40 procent av den rörliga ersättningskomponenten ska skjutas upp. För en rörlig ersättningskomponent som uppgår till ett särskilt högt belopp bör minst 60 procent av beloppet skjutas upp under en tidsperiod på minst fem år. 25. Europaparlamentet anser att en betydande andel av den rörliga ersättningen bör ges i andra instrument än pengar, såsom förlagslån, villkorat kapital, aktier eller aktierelaterade instrument, så länge dessa instrument skapar incitament som är förenliga med långsiktigt värdeskapande och tidshorisonten för riskerna. 26. Europaparlamentet anser att ersättningspolitiken ska gälla den totala ersättningen inklusive pensionsavsättningar och löner för att undvika godtycklig bonus. Parlamentet anser dessutom att pensionsbonusar ska ges i andra instrument än pengar, såsom efterställda fordringar, villkorat kapital, aktier eller aktierelaterade instrument för att skapa långsiktiga incitament. 27. Europaparlamentet föreslår att en övre gräns motsvarande två år av den fasta komponenten av direktörers ersättning avsätts för avgångsvederlag (”gyllene fallskärmar”) då anställningen upphör i förtid och att avgångsvederlag vid misslyckanden eller frivilliga uppsägningar förbjuds. 28. Europaparlamentet kräver att jämställdhetsaspekter ska beaktas vid utformandet av lönepolitiken. 29. Europaparlamentet upprepar vikten av att sanktionera alla former av diskriminering i företagen, särskilt i fråga om lönepolicy, karriärutveckling och förfaranden för rekrytering av personer i ledande ställning. Effektiv tillsyn och engagemang från intressenter 30. Europaparlamentet anser att företagen bör lämna klar, fullständig och aktuell information om sin ersättningspraxis och att tillsynsmyndigheterna bör få tillgång till all den information som de behöver för att bedöma huruvida denna praxis är förenlig med tillämpliga principer. 31. Europaparlamentet kräver även fullständig insyn i de statligt ägda företagens, liksom i övriga företags, ersättningspolitik och bonusprogram. 32. Europaparlamentet kräver även att företagens pensionsavtal eller pensionstilläggsavtal offentliggörs, och att detta också ska gälla statligt ägda företag. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sina rekommendationer av den 30 april 2009 om betalningsstruktur och riskanpassning enligt de principer som fastställdes av rådet för finansiell stabilitet som G20-länderna ställde sig bakom i september 2009. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta strikta bindande principer för ersättningspolitiken i finanssektorn som bygger på förslagen om bankverksamhet i betänkandet om kapitalkravsdirektivet och ett system med rapporteringskrav baserat på ett förfarande enligt principen ”följ eller förklara” för börsnoterade företag som inte respekterar dessa principer. 35. Europaparlamentet uppmanar tillsynsorganen i finanssektorn att genomföra de utvärderingsmetoder för ersättningsprinciper och ersättningsstandarder som föreslogs av Baselkommittén för banktillsyn i januari 2010. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en gemensam internationell struktur för att visa information om hur många personer som befinner sig i lönekategorier från 1 miljon euro och uppåt, inklusive de huvudsakliga faktorerna lön, bonus, långsiktig ersättning och pensionsavgift. 37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över både de interna och externa revisorernas roller som ett led i arbetet med att fullt ut nå en effektiv företagsstyrning. 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om man kan förstärka de företagsexterna styrelseledamöternas roll genom att bland annat se till att företagen löpande erbjuder utbildning och oberoende ersättningspaket som speglar de företagsexterna styrelseledamöternas oberoende ställning, och samtidigt ger tillsynsmännen befogenhet att fråga ut ”godkända personer”. 39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina lagförslag förtydliga tillsynsmyndigheternas roll för ersättningspolitiken. 40. Europaparlamentet understryker att rörliga ersättning inte bör betalas ut med hjälp av verktyg eller metoder som gör det lättare att undvika att betala inkomstskatt på denna ersättning. 41. Europaparlamentet begär att man ser till att denna ersättning, när den ska regleras, inte bryter mot de grundläggande rättigheter som är garanterade i fördragen, särskilt inte mot den rätt som tillerkänts parter på arbetsmarknaden att – i enlighet med nationella lagar och rutiner – ingå och tillämpa kollektivavtal. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en europeisk krishanteringsram så att nya finansiella kriser kan undvikas, och därvid beakta de initiativ som internationella organ som G20-länderna och IMF har tagit. 43. Europaparlamentet ber kommissionen att uppmana medlemsstaterna att påminna de börsnoterade företagen och företagen inom finanssektorn om deras samhällsansvar och skadade image och att de måste verka på ett föredömligt sätt i ett internationellt välfärdssamhälle. 44. Europaparlamentet anser att upprätthållande av verksamhet eller dotterbolag i icke-samarbetsvilliga länder strider mot företagens övergripande långsiktiga intressen, och begär att en EU-strategi för att bekämpa skatteparadis utarbetas i syfte att konkretisera de åtaganden som gjordes av G20-länderna i London och Pittsburgh. o 45. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella och europeiska tillsynsmyndigheterna.
| ||||||||||
| Nya livsmedel ***II |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (11261/3/2009 – C7-0078/2010), – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0872), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 95.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag till parlamentet(C6-0027/2008) – med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(1), – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), – med beaktande av artiklarna 294.7 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 maj 2008(2), – med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen, – med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0152/2010). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 7 juli 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 om nya livsmedel, om ändring av förordning (EG) nr1331/2008 och om upphävande av förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001
(Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och av följande skäl: (1) Vid genomförandet av unionspolitiken och med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör en hög folkhälso- och konsumentskyddsnivå säkerställas och också en hög nivå av djurhälsa och miljöskydd. Dessutom bör försiktighetsprincipen alltid iakttas, såsom den fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(5). (2) Ett gott skydd för folkhälsan bör säkerställas i unionens politik och ges företräde framför den inre marknadens funktionssätt. (3) Enligt artikel 13 i EUF-fördraget ska unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd vid utformning och genomförande av politiken, eftersom djur är kännande varelser. (4) De standarder som fastställs i unionens lagstiftning måste tillämpas på alla livsmedel som släpps ut på marknaden inom unionen, inbegripet importerade livsmedel från tredjeländer. (5) I sin resolution av den 3 september 2008 om kloning av djur i livsmedelssyfte(6) uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram förslag för att i samband med produktion av livsmedel förbjuda (i) djurkloning, (ii) avel av klonade djur eller deras avkomma, (iii) utsläppande på marknaden av kött- eller mejeriprodukter som härrör från klonade djur eller deras avkomma och (iv) import av klonade djur, deras avkomma, sperma och embryon av klonade djur eller deras avkomma samt kött- eller mejeriprodukter som härrör från klonade djur eller deras avkomma. (6) Kommissionens vetenskapliga kommitté för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR) antog den 28–29 september 2005 ett yttrande där slutsatsen var att det på många viktiga områden saknas sådan kunskap som behövs för en riskbedömning. Det gäller bland annat hur nanopartiklar ska karakteriseras, upptäckas och mätas, hur människokroppen och miljön reagerar på olika doser av nanopartiklar samt vad som sker med dem där och hur beständiga de är där, och likaså om allt som hänför sig till nanopartiklar ur toxikologisk eller ekotoxikologisk synvinkel. I yttrandet från SCENIHR anges även att dagens toxikologiska och ekotoxikologiska metoder kanske inte är tillräckliga för att lösa alla de frågor som aktualiseras av nanopartiklarna. (7) Unionsbestämmelser om nya livsmedel fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser(7) och genom kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 av den 20 september 2001 om fastställande av närmare bestämmelser om att göra vissa uppgifter tillgängliga för allmänheten och om skydd av uppgifter som ska tillhandahållas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97(8). Av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 258/97 och förordning (EG) nr 1852/2001 upphävas, och förordning (EG) nr 258/97 bör ersättas med den här förordningen. Kommissionens rekommendation 97/618/EG av den 29 juli 1997 om de vetenskapliga aspekterna på och utformningen av information som skall lämnas som stöd för ansökningar om att släppa ut nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser på marknaden, samt utarbetandet av de första utvärderingsrapporterna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97(9) blir därigenom obsolet med avseende på nya livsmedel. (8) För att säkerställa kontinuiteten med förordning (EG) nr 258/97 bör kriteriet för huruvida ett livsmedel anses vara nytt även fortsättningsvis vara att det inte i någon betydande omfattning har använts som människoföda inom unionen före den dag då förordning (EG) nr 258/97 blev tillämplig, det vill säga den 15 maj 1997. Med användning inom unionen avses användning inom medlemsstaterna oberoende av dagen för deras anslutning till Europeiska unionen. (9) ▌ Den befintliga definitionen av nytt livsmedel bör göras tydligare, med en förklaring av kriterierna för vad som är nytt, och uppdateras genom att befintliga kategorier ersätts med en hänvisning till den allmänna definitionen av livsmedel i förordning (EG) nr 178/2002. (10) Livsmedel med en ny eller avsiktligt förändrad primär molekylstruktur, livsmedel som består av eller har isolerats ur mikroorganismer, svampar eller alger, nya stammar av mikroorganismer som inte under längre tid visat sig vara säkra att använda samt koncentrat av ämnen som förekommer naturligt i växter bör betraktas som nya livsmedel i denna förordning. (11) Det bör också klargöras att ett livsmedel bör betraktas som nytt när en produktionsteknik som inte tidigare använts ▌för produktion av livsmedel avsedda att säljas och konsumeras i unionen tillämpas på det livsmedlet. Särskilt ny teknik inom avel och växtförädling och livsmedelsproduktion som har en inverkan på livsmedel och därmed eventuellt på livsmedelssäkerheten, bör omfattas av denna förordning. Till nya livsmedel bör därför räknas livsmedel som härrör från växter och djur som framställts genom icke-traditionell förädlings- eller avelsteknik och livsmedel som bearbetats genom nya produktionsprocesser, t.ex. nanoteknik och nanovetenskap, som kan ha en inverkan på livsmedel ▌. Livsmedel som framställts av nya växtsorter eller djurraser som är resultatet av traditionella avels- eller förädlingstekniker bör inte betraktas som nya livsmedel. ▌ (12) Kloning av djur är oförenligt med rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(10). I punkt 20 i bilagan till det direktivet fastställs att naturliga eller konstgjorda avelsförfaranden som orsakar eller kan orsaka lidande eller skada för något av de berörda djuren inte får tillämpas. Därför bör livsmedel från klonade djur och deras avkomma inte tas upp i unionsförteckningen. (13) ▌ Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, som inrättades genom kommissionens beslut av den 16 december 1997, framhöll i sitt yttrande (nr 23) av den 16 januari 2008 om etiska aspekter på djurkloning i livsmedelssyfte att den inte anser att det finns några övertygande argument som rättfärdigar livsmedelsproduktion från kloner och deras avkomma. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (”myndigheten”) vetenskapliga kommitté kom i sitt yttrande av den 15 juli 2008 om djurkloning(11) fram till att hälsan och välbefinnandet hos en betydande andel kloner har påverkats negativt, ofta allvarligt och med dödlig utgång. (14) Livsmedel som framställs av klonade djur och deras avkomma bör emellertid inte omfattas av denna förordning. Sådana livsmedel bör regleras genom en särskild förordning som antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och bör inte omfattas av det enhetliga förfarandet för godkännande. Innan den här förordningen börjar tillämpas bör kommissionen lägga fram ett sådant lagstiftningsförslag. I avvaktan på att en förordning om klonade djur träder i kraft bör ett moratorium införas för utsläppandet på marknaden av livsmedel som framställts av klonade djur eller deras avkomma. (15) Tillämpningsåtgärder bör antas, så att det finns ytterligare kriterier för att underlätta bedömningen av huruvida ett livsmedel användes som människoföda i någon betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997. Om ett livsmedel före den dagen uteslutande användes som eller i kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott(12), kan det ▌ släppas ut på marknaden ▌efter den dagen för samma användning utan att betraktas som nytt livsmedel. Denna användning som eller i kosttillskott bör dock inte beaktas vid bedömningen av huruvida livsmedlet användes som människoföda i någon betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997. Andra användningar av livsmedlet i fråga, det vill säga för andra ändamål än ▌ som ▌ kosttillskott, måste därför godkännas i enlighet med denna förordning. (16) Användning av konstruerade nanomaterial i livsmedelsproduktionen kan komma att öka till följd av framtida teknikutveckling. För att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor, ▌ är det nödvändigt att utarbeta en enhetlig definition av konstruerade nanomaterial ▌. (17) De testmetoder som finns tillgängliga för närvarande är inte lämpliga för att bedöma riskerna med ▌ nanomaterial ▌. Det bör så fort som möjligt utvecklas testmetoder för att testa nanomaterial utan djurförsök. (18) Endast nanomaterial som tagits upp i en förteckning över godkända ämnen bör finnas i livsmedelsförpackningar och förses med ett gränsvärde för överföring till livsmedelsprodukterna i förpackningarna. (19) Ändrade livsmedelsprodukter som framställts av befintliga livsmedelsingredienser som är tillgängliga på unionsmarknaden bör inte betraktas som nya livsmedel, särskilt inte de som framställts genom ändring av ▌ sammansättningen hos eller mängden av sådana livsmedelsingredienser. ▌ (20) Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel(13) bör tillämpas när en produkt med hänsyn till dess samtliga egenskaper kan omfattas både av definitionen av läkemedel och av definitionen av en produkt som omfattas av annan unionslagstiftning. I detta avseende bör en medlemsstat, om den i enlighet med direktiv 2001/83/EG fastställer att en produkt är ett läkemedel, kunna begränsa utsläppandet på marknaden av en sådan produkt i enlighet med unionsrätten. Dessutom är läkemedel undantagna från den definition av livsmedel som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002 och bör inte omfattas av den här förordningen. (21) Nya livsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 258/97 bör behålla sin status som nya livsmedel, men godkännande bör krävas för nya användningsområden för dessa livsmedel. (22) Livsmedel som är avsedda för teknisk användning eller som är genetiskt modifierade bör inte omfattas av denna förordning. Genetiskt modifierade livsmedel som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003(14), livsmedel som enbart används som tillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1333/2008(15), aromer som omfattas av förordning (EG) nr 1334/2008(16), enzymer som omfattas av förordning (EG) nr 1332/2008(17) och extraktionsmedel som omfattas av direktiv 2009/32/EG(18) bör därför inte omfattas av den här förordningen. (23) Användningen av vitaminer och mineraler regleras av specifik särlagstiftning på livsmedelsområdet. Vitaminer och mineraler som omfattas av direktiv 2002/46/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen och av vissa andra ämnen i livsmedel(19) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (omarbetning)(20) bör därför inte omfattas av den här förordningen. Dessa specifika rättsakter omfattar dock inte fall där de godkända vitaminerna och mineralämnena har framställts genom produktionsmetoder eller med användning av nya källor som inte beaktades när de godkändes. I avvaktan på ändringar av dessa specifika rättsakter bör sådana vitaminer och mineralämnen därför inte undantas från den här förordningens tillämpningsområde om produktionsmetoderna eller de nya källorna innebär betydande förändringar av sammansättningen eller strukturen på vitaminerna eller mineralerna som påverkar deras näringsvärde, hur de metaboliseras eller halten av icke önskvärda ämnen. (24) Nya livsmedel, utom vitaminer och mineraler, avsedda för särskilda näringsändamål, för berikning av livsmedel eller som kosttillskott, bör bedömas i enlighet med denna förordning. De bör också i fortsättningen omfattas av bestämmelserna i direktiv 2002/46/EG, förordning (EG) nr 1925/2006, direktiv 2009/39/EG och i de särdirektiv som avses i direktiv 2009/39/EG samt i bilaga I till det direktivet. (25) I de fall kommissionen inte har någon information om användning som människoföda före den 15 maj 1997 bör den fastställa ett enkelt och tydligt förfarande. Medlemsstaterna bör delta i detta förfarande. Förfarandet bör fastställas senast den ...(21). (26) Nya livsmedel bör släppas ut på marknaden inom unionen endast om de är säkra och inte vilseleder konsumenten. Bedömningen av dessa livsmedels säkerhet bör grundas på försiktighetsprincipen, som fastställs i artikel 7 i förordning (EG) nr 178/2002. Dessutom bör de inte avvika från det livsmedel de är avsedda att ersätta på något sätt som skulle vara näringsmässigt ofördelaktigt för konsumenten. (27) Det är nödvändigt att tillämpa ett harmoniserat centraliserat förfarande för säkerhetsbedömningar och godkännanden som är effektivt, tidsbegränsat och tydligt. För att ytterligare harmonisera olika godkännandeförfaranden för livsmedel bör säkerhetsbedömning av nya livsmedel och införandet av dem i unionsförteckningen ske i enlighet med förfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer(22) vilket bör vara tillämpligt när särskilt undantag inte görs genom den här förordningen. När kommissionen mottar en ansökan om godkännande av en produkt som ett nytt livsmedel bör den bedöma ansökans giltighet och tillämplighet. Vid godkännande av nya livsmedel bör hänsyn även tas till andra relevanta faktorer, däribland etiska faktorer, faktorer som är relaterade till miljö och djurs välbefinnande samt försiktighetsprincipen. (28) Det bör även fastställas kriterier för utvärderingen av de potentiella risker som nya livsmedel kan ge upphov till. För att säkerställa en harmoniserad vetenskaplig bedömning av nya livsmedel bör sådana bedömningar göras av myndigheten. (29) Etiska aspekter och miljöaspekter måste ingå i riskbedömningen under förfarandet för godkännande. Dessa aspekter bör bedömas av Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik samt Europeiska miljöbyrån. (30) För att förenkla förfarandena bör de sökande tillåtas lämna in en samlad ansökan för livsmedel som omfattas av särlagstiftning på livsmedelsområdet. Förordning (EG) nr 1331/2008 bör därför ändras i enlighet med detta. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 har Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen, och ordet ”gemenskapen” bör ersättas med ”unionen” i hela den förordningen. (31) Om traditionella livsmedel från tredjeländer är upptagna i förteckningen över traditionella livsmedel från tredjeländer bör de få släppas ut på marknaden inom unionen på villkor som motsvarar dem för livsmedel vars tidigare användning har visat sig vara säker. Vad gäller säkerhetsbedömning och hantering av traditionella livsmedel från tredjeländer bör det beaktas om den tidigare användningen av dessa i deras ursprungsland varit säker. När det bedöms huruvida den tidigare användningen av ett livsmedel varit säker, bör användning för annat än livsmedel eller för annat än normala kostvanor inte beaktas. (32) När så är lämpligt bör det på grundval av slutsatserna av säkerhetsbedömningen införas krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden för användning av nya livsmedel. (33) Införandet av ett nytt livsmedel i unionsförteckningen över nya livsmedel ▌ bör ske utan att det påverkar möjligheten att utvärdera effekterna av den totala konsumtionen av ett ämne som tillsätts ett livsmedel eller som används för tillverkningen av livsmedlet eller en jämförbar produkt i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1925/2006. (34) Under vissa omständigheter, för att stimulera forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin, och därigenom även innovation, är det lämpligt att skydda de investeringar som innovatörer gjort i samband med insamling av information och uppgifter som utgör underlag för en ansökan enligt denna förordning. Nya vetenskapliga rön och äganderättsligt skyddade uppgifter som tillhandahållits i samband med en ansökan om införande av ett nytt livsmedel i unionsförteckningen ▌ bör under en begränsad period inte få användas till förmån för en annan sökande, utan den första sökandens godkännande. Skyddet av vetenskapliga uppgifter som en sökande tillhandahållit bör inte hindra andra sökande från att ansöka om att nya livsmedel förs in i unionsförteckningen, på grundval av egna vetenskapliga uppgifter. Dessutom bör skyddet av vetenskapliga uppgifter inte hindra insyn och tillgång till information om de uppgifter som används vid säkerhetsbedömningen av nya livsmedel. Immateriella rättigheter bör emellertid respekteras. (35) Nya livsmedel omfattas av de allmänna märkningskraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel(23). I vissa fall kan det bli nödvändigt med ytterligare märkning, särskilt för att ge en beskrivning av livsmedlet, dess ursprung eller hur det ska användas. För att ett nytt livsmedel ska föras in i unionsförteckningen kan det därför bli aktuellt med särskilda krav för användning eller märkning. (36) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel(24) harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser om näringspåståenden och hälsopåståenden. Påståenden om nya livsmedel bör därför endast göras i enlighet med den förordningen. Om en sökande vill förse ett nytt livsmedel med ett hälsopåstående som måste godkännas i enlighet med artikel 17 eller 18 i förordning (EG) nr 1924/2006, och om ansökningarna om godkännande av det nya livsmedlet respektive hälsopåståendet inbegriper en begäran om skydd av äganderättsligt skyddade uppgifter, bör tidsperioderna för uppgiftsskydd inledas samtidigt och löpa parallellt om sökanden begär det. (37) Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik bör rådfrågas i särskilda fall i etiska frågor rörande användningen av ny teknik och utsläppandet av nya livsmedel på marknaden ▌. (38) Nya livsmedel som släppts ut på marknaden inom unionen enligt förordning (EG) nr 258/97 bör även fortsättningsvis släppas ut på marknaden. Nya livsmedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 258/97 bör tas upp i den unionsförteckning över nya livsmedel som inrättas genom den här förordningen. Vidare bör ansökningar som inkommer enligt förordning (EG) nr 258/97 betraktas som en ansökan enligt den här förordningen ▌om den första utvärderingsrapporten enligt artikel 6.3 i den förordningen ännu inte har överlämnats till kommissionen, samt då en kompletterande utvärderingsrapport krävs i enlighet med artikel 6.3 eller 6.4 i den förordningen före den dag då den här förordningen ska börja tillämpas. När myndigheten eller medlemsstaterna ska avge ett yttrande bör de beakta resultatet av den första utvärderingen. Andra ▌ ansökningar som lämnats in enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 före den dag då den här förordningen ska börja tillämpas bör behandlas enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 258/97. (39) Förordning (EG) nr 882/2004(25) innehåller allmänna bestämmelser för de offentliga kontroller som görs för att fastställa att livsmedelslagstiftningen efterlevs. Medlemsstaterna bör uppmanas att utföra offentliga kontroller i enlighet med den förordningen för att säkerställa att bestämmelserna i den här förordningen följs. (40) Kraven på livsmedelshygien enligt förordning (EG) nr 852/2004(26) är tillämpliga. (41) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa harmoniserade bestämmelser för utsläppande av nya livsmedel på marknaden inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (42) Medlemsstaterna bör anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. ▌ (43) Kommissionen bör ▌ ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget avseende de kriterier enligt vilka livsmedel kan anses ha använts som människoföda i betydande omfattning inom unionen före den 15 maj 1997, fastställande av huruvida ett livsmedel omfattas av denna förordning, justering och anpassning av definitionen av konstruerat nanomaterial till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och i enlighet med senare internationellt godkända definitioner, bestämmelser om hur man ska gå till väga i de fall kommissionen inte har någon information om användning som människoföda före den 15 maj 1997 samt bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 4.1 och 9 och uppdateringen av unionsförteckningen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I Inledande bestämmelser Artikel 1 Syfte Genom denna förordning fastställs harmoniserade bestämmelser för utsläppande av nya livsmedel på marknaden inom unionen i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande, miljön och ▌konsumenternas intressen, samtidigt som det säkerställs att öppenhet råder, att den inre marknaden fungerar effektivt och att innovation inom jordbruks- och livsmedelsindustrin stimuleras. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Denna förordning ska gälla utsläppandet av nya livsmedel på marknaden inom unionen. 2. Denna förordning ska inte gälla för
3. Vid behov, och med beaktande av tillämpningsområdet enligt denna artikel, får kommissionen avgöra om ett livsmedel omfattas av denna förordning genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 3 Definitioner 1. I denna förordning ska definitionerna i förordning (EG) nr 178/2002 gälla. 2. Dessutom gäller följande definitioner:
3. Mot bakgrund av olika internationella organs varierande definitioner av nanomaterial samt den ständiga tekniska och vetenskapliga utvecklingen på nanoteknikens område ska kommissionen justera och anpassa punkt 2 b i denna artikel till de tekniska och vetenskapliga framstegen och i enlighet med senare internationellt godkända definitioner, genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 4 Insamling av information om klassificeringen av ett nytt livsmedel 1. Kommissionen ska samla in information från medlemsstaterna och/eller från livsmedelsföretagare eller andra berörda parter för att avgöra om ett livsmedel omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Medlemsstater, livsmedelsföretagare och andra berörda parter ska informera kommissionen om i vilken omfattning ett livsmedel användes som människoföda i unionen före den 15 maj 1997. 2. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter och de slutsatser som dragits mot bakgrund av uppgiftsinsamlingen samt de icke-konfidentiella uppgifter som ligger till grund för detta. 3. För att informationen om klassificering av nya livsmedel ska vara fullständig ska kommissionen senast den …(29)anta bestämmelser om hur man ska gå till väga i de fall kommissionen inte har någon information om användning som människoföda före den 15 maj 1997, genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. 4. Kommissionen får anta detaljerade bestämmelser om tillämpningen av punkt 1, särskilt om vilken typ av information som ska samlas in från medlemsstater och/eller livsmedelsföretagare, genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 5 Unionsförteckning över nya livsmedel Endast nya livsmedel som förs in i unionsförteckningen över nya livsmedel (”unionsförteckningen”) får släppas ut på marknaden. Kommissionen ska offentliggöra och uppdatera unionsförteckningen på en därför avsedd offentligt tillgänglig sida på sin webbplats. Kapitel II Krav för utsläppande av nya livsmedel på marknaden inom unionen Artikel 6 Förbud mot nya livsmedel som inte uppfyller kraven Nya livsmedel får inte släppas ut på marknaden ▌om de inte uppfyller kraven i denna förordning. ▌ Artikel 7 Allmänna villkor för införande av nya livsmedel i unionsförteckningen 1. Ett nytt livsmedel får införas i unionsförteckningen endast om det uppfyller följande villkor:
2. Livsmedel som har framställts med hjälp av produktionssätt som kräver särskilda metoder för riskbedömningar (t.ex. livsmedel som framställts med nanoteknik) får inte ingå i unionsförteckningen förrän sådana metoder har godkänts av myndigheten för användning och en lämplig säkerhetsbedömning på basis av dessa metoder har visat att användningen av respektive livsmedel är säker. 3. Ett nytt livsmedel får införas i unionsförteckningen endast om det föreligger ett yttrande från den behöriga myndigheten om att livsmedlet inte utgör någon hälsorisk. 4. I tveksamma fall, t.ex. om det inte finns tillräcklig vetenskaplig säkerhet eller saknas uppgifter, ska försiktighetsprincipen tillämpas och det aktuella livsmedlet får inte föras in i unionsförteckningen. Artikel 8 Unionsförteckningens innehåll 1. Kommissionen ska uppdatera unionsförteckningen, bland annat när det gäller sådant uppgiftsskydd som avses i artikel 14, i enlighet med det förfarande som fastställs i förordning (EG) nr 1331/2008. Genom undantag från artikel 7.4–7.6 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska förordningen om uppdatering av unionsförteckningen antas genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Kommissionen ska offentliggöra unionsförteckningen på en därför avsedd sida på sin webbplats. 2. Uppgifterna om ett nytt livsmedel i unionsförteckningen ska omfatta
3. Krav på övervakning efter försäljningen ska gälla alla nya livsmedel. Alla nya livsmedel som har fått tillstånd att släppas ut på marknaden ska ses över efter fem år och när ytterligare vetenskapliga rön blir tillgängliga. Vid övervakningen ska särskild uppmärksamhet riktas mot de befolkningskategorier som har det högsta kostintaget. 4. Om ett nytt livsmedel innehåller ett ämne som kan utgöra en risk för människors hälsa vid överkonsumtion ska maximigränser ingå i godkännandet för vissa livsmedel eller livsmedelskategorier. 5. Alla ingredienser i form av nanomaterial ska tydligt anges i ingrediensförteckningen. Namnen på sådana ingredienser ska följas av ”nano” inom parentes. 6. Innan den tidsperiod som avses i artikel 14.1 löper ut ska unionsförteckningen uppdateras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln, så att de särskilda uppgifter som avses i punkt 2 led h i den här artikeln stryks, förutsatt att det godkända livsmedlet fortfarande uppfyller kraven i denna förordning. 7. Vid uppdatering av unionsförteckningen genom införande av nya livsmedel ska, om det nya livsmedlet inte består av eller innehåller livsmedel som omfattas av uppgiftsskydd i enlighet med artikel 14 och
Artikel 9 ▌ Traditionella livsmedel från ett tredjeland ▌ 1. En livsmedelsföretagare som avser att släppa ut ett traditionellt livsmedel från ett tredjeland på unionsmarknaden ska informera kommissionen om detta och ange livsmedlets namn, sammansättning och ursprungsland▌. Anmälan ska åtföljas av dokumenterade uppgifter som visar att tidigare användning av livsmedlet i ett tredjeland varit säker. 2. Kommissionen ska utan dröjsmål översända anmälan, tillsammans med de uppgifter om tidigare säker användning av livsmedlet som avses i punkt 1, till medlemsstaterna och myndigheten och offentliggöra den på sin webbplats. 3. Senast fyra månader efter det att kommissionen i enlighet med punkt 2 översänt anmälan enligt punkt 1 får en medlemsstat och myndigheten informera kommissionen om att de har motiverade och vetenskapligt underbyggda invändningar som rör säkerheten mot att det traditionella livsmedlet släpps ut på unionsmarknaden. I sådana fall ska livsmedlet inte släppas ut på unionsmarknaden, och artiklarna 5–8 ska tillämpas. Den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel ska betraktas som en ansökan enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008. Alternativt får sökanden välja att dra tillbaka anmälan. Kommissionen ska utan onödiga dröjsmål och på ett sätt som kan styrkas informera den berörda livsmedelsföretagaren senast fem månader efter det att anmälan enligt punkt 1 inkom. 4. Om inga motiverade och vetenskapligt underbyggda invändningar som rör säkerheten läggs fram, och den berörda livsmedelsföretagaren inte informeras om detta i enlighet med punkt 3, får det traditionella livsmedlet släppas ut på marknaden inom unionen fem månader efter det att anmälan enligt punkt 1 inkom. 5. Kommissionen ska på en därför avsedd sida på sin webbplats offentliggöra en förteckning över traditionella livsmedel från tredjeländer som får släppas ut på marknaden inom unionen i enlighet med punkt 4. Denna webbsida ska kunna nås från och vara länkad till den webbplats för unionsförteckningen som avses i artikel 5. 6. För att anmälningsförfarandet enligt denna artikel ska fungera väl ska kommissionen före den …(30) anta detaljerade bestämmelser om tillämpningen av denna artikel genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 10 Teknisk vägledning Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 9.1 a i förordning (EG) nr 1331/2008 och före den…* ska kommissionen när så är lämpligt, i nära samarbete med myndigheten, livsmedelsföretagare och små och medelstora företag tillhandahålla teknisk vägledning och verktyg för att bistå livsmedelsföretagare och särskilt små och medelstora företag ▌ med att utarbeta och lämna in ansökningar enligt denna förordning. Rekommendation 97/618/EG ska kunna användas av sökandena fram till dess att den ersätts av reviderad teknisk vägledning som tillhandahålls i enlighet med denna artikel. Den tekniska vägledningen och verktygen ska offentliggöras senast den …* på en därför avsedd offentlig tillgänglig sida på kommissionens webbplats. Artikel 11 Yttrande från myndigheten
Artikel 12 Livsmedelsföretagarnas ▌ skyldigheter 1. Kommissionen ska av skäl som rör livsmedelssäkerheten och efter myndighetens yttrande införa ett krav på övervakning efter försäljning. Övervakningen ska ske fem år efter det att ett nytt livsmedel har förts in i unionsförteckningen. 2. Kraven på övervakning ska även gälla nya livsmedel som redan finns på marknaden, inklusive nya livsmedel som redan har godkänts enligt det förenklade förfarande om anmälan som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EG) nr 258/97. 3. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som kommer att ansvara för övervakningen efter försäljning. 4. Tillverkaren och livsmedelsföretagaren eller myndigheten ska omedelbart informera kommissionen om
Alla livsmedelsföretagare ska informera kommissionen och de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de bedriver sin verksamhet om eventuella hälsoproblem som konsumenter eller konsumentskyddsföreningar har underrättat dem om. Medlemsstatens behöriga myndighet ska rapportera till kommissionen senast tre månader efter en avslutad inspektion. Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet senast ett år efter det att femårsperioden enligt punkt 1 har löpt ut. Artikel 13 Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik När så är lämpligt får kommissionen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat samråda med den Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik för att erhålla ett yttrande i etiska frågor som gäller vetenskap och ny teknik av avgörande etisk betydelse. Kommissionen ska offentliggöra yttrandet från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik. Artikel 14 ▌ Uppgiftsskydd 1. Om den sökande begär det och bifogar lämplig och verifierbar information i ansökan, får nya vetenskapliga rön och äganderättsligt skyddade vetenskapliga uppgifter till stöd för ansökan inte ▌ användas till stöd för en annan ansökan under en period av fem år från och med det datum det nya livsmedlet fördes in i unionsförteckningen, om inte den senare sökanden har kommit överens med den tidigare sökanden att dessa uppgifter får användas, samt om
En tidigare sökande får dock komma överens med en senare sökande om att dessa uppgifter och denna information får användas. 2. Uppgifter från forskningsprojekt som helt eller delvis finansieras av unionen och/eller av offentliga institutioner, samt riskstudier eller uppgifter som hör samman, ska offentliggöras tillsammans med ansökan och ska kunnas användas fritt av andra sökande. 3. För att undvika upprepade försök med ryggradsdjur får en senare sökande hänvisa till försök med ryggradsdjur och andra undersökningar som kan förhindra djurförsök. Innehavaren av uppgifterna får kräva rimlig ersättning för användningen av uppgifterna. 4. Kommissionen ska i samråd med den sökande fastställa vilka uppgifter som bör beviljas det skydd som avses i punkt 1 och ska informera den sökande, myndigheten och medlemsstaterna om sitt beslut. ▌ Artikel 15 Enhetligt uppgiftsskydd Utan hinder av godkännandet av ett nytt livsmedel i enlighet med artiklarna 7 och 14 i förordning (EG) nr 1331/2008 eller godkännandet av ett hälsopåstående i enlighet med artiklarna 17, 18 och 25 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska datumen för godkännande och offentliggörande av godkännande i Europeiska unionens officiella tidning överensstämma med varandra och tidsperioderna för uppgiftsskydd löpa parallellt, om en ansökan har lämnats in om godkännande av ett nytt livsmedel respektive av ett hälsopåstående för detta livsmedel och om uppgiftsskydd är berättigat i enlighet med bestämmelserna i båda förordningarna och den sökande begär sådant skydd. Artikel 16 Inspektions- och kontrollåtgärder För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs ska officiella kontroller genomföras i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Kapitel III Allmänna bestämmelser Artikel 17 Sanktioner Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den ...(31) och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring som påverkar dem. Artikel 18 Medlemsstaternas privilegier 1. Om en medlemsstat, till följd av ny information eller efter en omvärdering av tidigare information, har välgrundade skäl att anta att användningen av ett livsmedel eller en livsmedelsingrediens som uppfyller kraven i denna förordning medför risker för folkhälsan eller för miljön, får denna medlemsstat tillfälligt begränsa eller uppskjuta handeln med eller användningen av livsmedlet eller livsmedelsingrediensen inom sitt territorium. Medlemsstaten ska då omedelbart informera övriga medlemsstater och kommissionen om detta samt ange skälen för beslutet. 2. Kommissionen ska i nära samarbete med myndigheten så snart som möjligt undersöka de skäl som avses i punkt 1 och vidta lämpliga åtgärder. Den medlemsstat som har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 får upprätthålla det till dess att dessa åtgärder har trätt i kraft. Artikel 19 Delegerade akter För att uppnå de mål för denna förordning som föreskrivs i artikel 1 ska kommissionen senast den ...(32) anta ytterligare kriterier för bedömning av huruvida ett livsmedel använts som människoföda i betydande omfattning i unionen före den 15 maj 1997, i enlighet med vad som avses i artikel 3.2 a, genom delegerade akter i enlighet med artikel 20 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 20 Utövande av delegering 1. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 2.3, 3.3, 4.3, 4.4, 8.1, 9.6 och 19 ska ges till kommissionen för en period på fem år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 21. 2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 3. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 21 och 22. Artikel 21 Återkallande av delegering 1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.3, 3.3, 4.3, 4.4, 8.1, 9.6 och 19 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska försöka underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas och de eventuella skälen för detta. 3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 22 Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med två månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten ▌ ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning och träda i kraft före utgången av denna period om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte tänker göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta. Artikel 23 Översyn 1. Senast den ...(33) ska kommissionen mot bakgrund av de erfarenheter som förvärvats förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om tillämpningen av denna förordning, särskilt artiklarna 3, 9 och 14, när så är lämpligt åtföljd av lagstiftningsförslag. 2. Senast den ...(34)* ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om alla aspekter av livsmedel framställda av djur vilka har framställts genom användning av en kloningsteknik och från deras avkomma, när så är lämpligt åtföljd av lagstiftningsförslag. 3. Rapporterna och eventuella förslag ska offentliggöras. Kapitel IV Övergångs- och slutbestämmelser Artikel 24 Upphävande Förordning (EG) nr 258/97 och förordning (EG) nr 1852/2001 ska upphöra att gälla med verkan från och med den ...(35)** utom med avseende på ännu inte avgjorda ansökningar som faller under artikel 26 i den här förordningen. Artikel 25 Unionsförteckningens upprättande Senast den ...*** ska kommissionen upprätta unionsförteckningen genom att införa nya livsmedel som godkänts och/eller anmälts enligt artiklarna 4, 5 och 7 i förordning (EG) nr 258/97 i denna förteckning, när så är lämpligt tillsammans med eventuella befintliga villkor för godkännande. Artikel 26 Övergångsbestämmelser 1. En ansökan om utsläppande av ett nytt livsmedel på marknaden ▌ som lämnats till en medlemsstat enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97, och för vilken den första utvärderingsrapport som föreskrivs i artikel 6.3 i den förordningen inte har översänts till kommissionen före den ...(36), ska anses vara en ansökan enligt den här förordningen ▌. 2. Andra ansökningar som lämnats in enligt artiklarna 3.4, 4 och 5 i förordning (EG) nr 258/97 före den ...* ska behandlas enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 258/97. ▌ Artikel 27 Ändringar av förordning (EG) nr 1331/2008 Förordning (EG) nr 1331/2008 ska ändras på följande sätt: 1. Titeln ska ersättas med följande:" Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och nya livsmedel "2. Artikel 1.1 och 1.2 ska ersättas med följande:" 1. I denna förordning fastställs ett ▌ förfarande för bedömning och godkännande (nedan kallat det enhetliga förfarandet) av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och ursprungsmaterial för livsmedelsaromer ▌ som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel och nya livsmedel (nedan kallade ämnen eller produkter) vilket ska bidra till den fria rörligheten för livsmedel inom unionen och till en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen. ▌ 2. I det enhetliga förfarandet fastställs de regler som ska gälla vid uppdatering av förteckningarna över ämnen och produkter som saluföras i unionen enligt förordning (EG) nr 1333/2008, förordning (EG) nr 1332/2008, förordning (EG) nr 1334/2008 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../… av den ... om nya livsmedel*(37) (nedan kallade ’särlagstiftning på livsmedelsområdet’). ________________ ▌ * EUT L ...(38)+ "3. I artiklarna 1.3, 2.1 och 2.2, 9.2, 12.1 och 13 ska termen ämne eller ämnen ersättas med termerna ämne eller produkt respektive ämnen eller produkter. 4. Rubriken till artikel 2 ska ersättas med följande:" Unionsförteckning över ämnen eller produkter "5. I artikel 4 ska följande punkt läggas till:" 3. En enda ansökan som avser ett ämne eller en produkt får göras för att uppdatera de olika unionsförteckningar som regleras av de olika särlagstiftningarna på livsmedelsområdet, såvida ansökan uppfyller kraven i var och en av dessa olika särlagstiftningar. "6. I början av artikel 6.1 ska följande mening läggas till:" Om det finns vetenskaplig grund för oro beträffande säkerheten, ska ytterligare information om riskbedömning identifieras och begäras in från den sökande. "▌ 7. Termen ”gemenskap” ska ersättas med termen ”union” i hela texten. Artikel 28 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den ...(39). Artiklarna 25, 26 och 27 ska dock tillämpas från och med den ...(40)*. Genom undantag från andra stycket i denna artikel och från artikel 16 andra stycket i förordning (EG) nr 1331/2008 får dock ansökningar göras i enlighet med den här förordningen från och med den ...** i fråga om godkännande av livsmedel som avses i artikel 3.2 a iv i den här förordningen, om detta livsmedel den dagen redan finns på marknaden inom unionen. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning) ***II |
| ||||||||||||||
| |||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (11962/2/2009 – C7-0034/2010), – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0844), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C6-0002/2008), – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), – med beaktande av artiklarna 294.7 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(1), – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 januari 2009(2), – med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 9 oktober 2008(3), – med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen, – med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0145/2010). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 7 juli 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/…/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2010/75/EU.)
| |||||||||||||||
| Skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden ***II |
| ||||||||||||
| |||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05885/4/2010 – C7-0053/2010), – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0644), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0373/2008), – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), – med beaktande av artiklarna 294.7 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 1 oktober 2009(2), – efter att ha hört Regionkommittén, – med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen, – med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0149/2010). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 7 juli 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) No 995/2010.)
| |||||||||||||
| Befogenheterna för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ***I |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53.1, 62 och 114, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(4), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och av följande skäl: (1) Under finanskrisen 2007/2008 framträdde betydande brister i den finansiella tillsynen, både i fråga om enskilda fall och när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanflätade europeiska finansiella marknaderna, där många finansiella företag opererar över nationsgränserna ▌. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionslagstiftningen och ömsesidigt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen. (1a) Europaparlamentet har upprepade gånger lyft fram behovet av att skapa lika villkor för alla berörda parter på unionsnivå samtidigt som man erinrat om de stora bristerna när det gäller EU:s övervakning av alltmer integrerade finansiella marknader. (2) I en av kommissionen beställd rapport som offentliggjordes den 25 februari 2009 av en högnivågrupp under ledning av Jacques de Larosière (de Larosière-rapporten) drogs slutsatsen att tillsynsramarna bör stärkas så att risken för ytterligare finanskriser minskar och deras följdverkningar mildras. Långtgående reformer rekommenderades därför av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i Europeiska unionen. De Larosière-rapporten fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS) bör inrättas. Det skulle omfatta tre europeiska tillsynsmyndigheter (ESA), en för varje sektor – banksektorn, värdepappersektorn respektive försäkrings- och tjänstepensionssektorn. Dessutom bör en europeisk systemrisknämnd inrättas. (3) I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ”Främja återhämtning i Europa”(6) föreslog kommissionen att förslag till lagstiftning om inrättande av ESFS skulle läggas fram, och i meddelandet av den 27 maj 2009, ”Den finansiella tillsynen i Europa”(7), presenterades närmare hur strukturen för detta nya tillsynssystem kan utformas. (4) I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Systemet borde syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansiella institut på den inre marknaden samt säkerställa adekvat harmonisering av kriterier och metoder som ska användas av de behöriga myndigheterna för att bedöma risken för kreditinstituten. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur ESFS ska kunna spela en stark roll i krislägen. (5) Den 23 september 2009 antog kommissionen förslag till tre förordningar om inrättande av ESFS, inbegripet inrättandet av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. (6) För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningen när det gäller de tre myndigheternas verksamhetsområde. Ändringarna avser fastställandet av räckvidden för vissa befogenheter som de europeiska tillsynsmyndigheterna har och införandet av vissa befogenheter ▌som föreskrivs i unionslagstiftningen. Dessutom har det gjorts ändringar som ska se till ESFS verksamhet fungerar smidigt och effektivt. (7) Inrättandet av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna bör åtföljas av utarbetandet av en enda regelbok som ska säkerställa konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar mer effektivt. ▌ (7a) Enligt förordningarna om inrättande av ESFS får de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget i form av delegerade akter eller genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i detta direktiv, vars tillämpning inte bör påverkas av eventuella tillkommande områden i framtiden. (7b) I den tillämpliga lagstiftningen ska det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndigheterna har befogenhet att utarbeta tekniska standarder och hur de ska antas. När det gäller delegerade akter bör det i den relevanta lagstiftningen fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, och när det gäller delegerade akter bör de allmänna reglerna och principerna för kontroll bygga på beslut 1999/468/EG fram till dess att en förordning i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget antas. (8) Vilka områden som ska omfattas av tekniska standarder ska fastställas genom att det görs en lämplig avvägning så att det införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och tillämpningen kompliceras i onödan. Här ska endast sådana områden väljas ut där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt kan bidra till att syftet med den relevanta lagstiftningen uppnås, samtidigt som det säkerställs att de politiska ställningstagandena görs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i enlighet med de gängse förfarandena. (9) De frågor som behandlas i tekniska standarder ska vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder som antagits som delegerade akter bör man ytterligare utveckla, specificera och fastställa villkor för konsekvent harmonisering av reglerna i de grundläggande rättsakter som har antagits av Europaparlamentet och rådet för att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Å andra sidan bör tekniska standarder som antagits som genomförandeakter fastställa villkor för en enhetlig tillämpning av rättsligt bindande unionsakter. Tekniska standarder bör inte ge upphov till politiska ställningstaganden. ▌ (9a) I fallet med delegerade akter är det lämpligt att införa det förfarande för att anta tekniska standarder som föreskrivs i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Esma] och förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa]. Genomförandestandarder bör antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 7e i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Esma] och förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa]. Europeiska rådet har ställt sig bakom Lamfalussymodellen med fyra nivåer, som syftar till att göra lagstiftningsprocessen för unionens finansiella lagstiftning effektivare och mer transparent. Kommissionen har befogenhet att anta genomförandeakter inom många områden, och en rad olika nivå 2-förordningar och nivå 2-direktiv från kommissionen är i kraft. Om de tekniska standarderna utarbetas för att ytterligare utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren för sådana nivå 2-åtgärder bör standarderna antas först när dessa nivå 2-åtgärder har antagits och respektera nivå 2-åtgärdernas innehåll. (9b) Bindande tekniska standarder bidrar till en enhetlig uppsättning regler för lagstiftningen om finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet välkomnade i sina slutsatser från juni 2009. Om vissa krav i unionens lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och överensstämmer med försiktighetsprincipen för tillsyn bör tekniska standarder som utvecklar, specificerar eller fastställer tillämpningsvillkoren för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska standarder bör därför medge att medlemsstaterna gör så inom specifika områden när lagstiftningsakterna ger stöd för sådan tillsyn. (10) Som fastställs i förordningarna om inrättande av ESFS ska dessa myndigheter i tillämpliga fall genomföra ett öppet offentligt samråd om de tekniska standarderna och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget innan dessa standarder lämnas till kommissionen. (11) I förordningarna om inrättande av ESFS föreskrivs en mekanism för att lösa tvister mellan behöriga nationella myndigheter. Om en behörig myndighet ogillar en annan behörig myndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningen i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Esma] och förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa], där samarbete, samordning eller gemensamma beslut krävs av behöriga myndigheter från mer än en medlemsstat, bör de europeiska tillsynsmyndigheterna på begäran av en av de berörda behöriga myndigheterna kunna bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse inom den tidsfrist som fastställs av den europeiska tillsynsmyndigheten, med beaktande av eventuella relevanta tidsfrister i den tillämpliga lagstiftningen och av hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör de europeiska tillsynsmyndigheterna kunna avgöra tvisten. (12) Enligt artikel 11.1 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Esma] och förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] som ger möjlighet att lösa tvister i förordningarna om inrättande av ESFS krävs det generellt sett inga följdändringar av den tillämpliga lagstiftningen. Men inom områden där det redan finns någon form av icke-bindande medling i den tillämpliga lagstiftningen eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska fattas av en eller flera behöriga nationella myndigheter, krävs det ändringar för att säkerställa klarhet och minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheterna är redo att lösa tvister i tillämpliga fall. Det bindande förfarandet för att lösa tvister är avsett att klara ut situationer där behöriga tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem när det gäller att följa unionslagstiftningen. (12a) Detta direktiv bör därför omfatta de situationer där man kan behöva lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem när det gäller att följa unionslagstiftningen och där tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på egen hand. I sådana fall bör en av de involverade tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den behöriga europeiska tillsynsmyndigheten. Denna europeiska tillsynsmyndighet bör handla i enlighet med det förfarande som fastställs i dess inrättandeförordning och i detta direktiv. Den bör med bindande verkan för de aktuella behöriga myndigheterna kunna begära att de aktuella behöriga myndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från åtgärder för att lösa problemet och för att säkerställa förenligheten med unionslagstiftningen. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningen ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör den europeiska tillsynsmyndighetens beslut inte ersätta de behöriga myndigheternas rätt att fatta egna beslut i enlighet med unionslagstiftningen. (13) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut(8) föreskrivs medling eller gemensamma beslut för att fastställa betydande filialer till ledamöter i tillsynskollegiet, modellvalidering och riskvärdering av grupper. Inom samtliga dessa områden bör det i en ändring klart anges att om det uppstår en tvist under den föreskrivna tidsperioden kan Europeiska bankmyndigheten lösa denna tvist med det förfarande som anges i förordning (EU) nr…/2010 [EBA]. På så sätt blir det tydligt, även om Europeiska bankmyndigheten inte kan ersätta behöriga myndigheters rätt att fatta egna beslut i enlighet med unionslagstiftningen, att tvister kan lösas och samarbete stärkas innan ett slutligt beslut fattas eller utfärdas till en institution. (14) För att säkerställa en smidig övergång av de arbetsuppgifter som i dag ombesörjs av europeiska banktillsynskommittén (CEBS), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) och europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) till de nya europeiska tillsynsmyndigheterna bör hänvisningarna till dessa kommittéer bytas ut mot hänvisningar till Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) respektive Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). (14a) Anpassningen av kommittéförfarandet till i synnerhet artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget bör göras stegvis och vara fullständigt genomförd inom tre år. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och specificera de krav som fastställs genom de ändrade direktiven ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. (14b) Europaparlamentet eller rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet kan underrätta de andra institutionerna om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel för att respektera tidsplaner som fastställs i grundakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter. (14c) I enlighet med förklaring 39 om artikel 290 i EUF-fördraget, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, undertecknat den 13 december 2007, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster. (15) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndigheterna samarbetar nära med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ändringar i den tillämpliga lagstiftningen ska säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i ▌förordningarna om inrättande av de europeiska tillsynsmyndigheterna. (15a) Konfidentiell information som överlämnas till eller utväxlas mellan behöriga myndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller Europeiska systemrisknämnden bör omfattas av den sekretess som gäller för anställda och tidigare anställda hos den behöriga myndighet som erhåller informationen. (16) Enligt ▌förordningarna om inrättande av ESFS får de europeiska tillsynsmyndigheterna utveckla kontakter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer och ska medverka i utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument(9) och direktiv 2006/48/EG bör ändras för att göra det möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att ingå samarbetsavtal med tredjeländer och utbyta information om dessa tredjeländer kan lämna garantier om tystnadsplikt. (17) Att ha en enda konsoliderad förteckning eller ett konsoliderat register för varje kategori av finansiella företag inom Europeiska unionen, något som nu hanteras av varje nationell behörig myndighet, ger en förbättrad insyn och en klarare bild av den inre finansmarknaden. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör få till uppgift att upprätta, offentliggöra och regelbundet uppdatera register och förteckningar över finansiella aktörer i Europeiska unionen. Detta gäller förteckningar över auktorisationer som nationella tillsynsmyndigheter har beviljat kreditinstitut. Det gäller även registret över samtliga värdepappersföretag och förteckningen över reglerade marknader enligt direktiv 2004/39/EG. Esma bör också få till uppgift att upprätta, offentliggöra och regelbundet uppdatera förteckningen över godkända prospekt samt intyg om godkännande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel ▌(10). (18) Inom områden där de europeiska tillsynsmyndigheterna är skyldiga att utarbeta förslag till tekniska standarder ska dessa förslag lämnas till kommissionen inom tre år efter myndigheternas inrättande, såvida inte andra tidsfrister fastställts i den relevanta förordningen. (18a) Esmas uppgifter i anslutning till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (11) bör inte påverka Europeiska centralbankssystemets behörighet att främja väl fungerande betalningssystem, i enlighet med artikel 127.2 fjärde strecksatsen i EUF-fördraget. (18b) De tekniska standarder som Eiopa ska utarbeta i enlighet med detta direktiv och i samband med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut(12) bör inte påverka medlemsstaternas behörighet i fråga om aktsamhetskrav för sådana institut enligt direktiv 2003/41/EG. (18c) I enlighet med artikel 13.5 i direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten besluta att godkännandet av prospektet ska överlämnas till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkänner detta. Enligt artikel 13.3 i förordning (EU) nr .../2010 [Esma] ska sådana delegeringsöverenskommelser i allmänhet anmälas till myndigheten minst en månad innan de börjar gälla. Med tanke på erfarenheterna av att överlämna ett godkännande enligt direktiv 2003/71/EG, där kortare tidsfrister anges, bör inte artikel 13.3 i förordning (EU) nr .../2010 [Esma] tillämpas på denna situation. (18d) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör i detta skede inte utarbeta förslag till tekniska standarder när det gäller de nuvarande kraven på att personer som leder verksamheten i värdepappersföretag, kreditinstitut, fondföretag och deras förvaltningsbolag ska ha den vandel och erfarenhet som krävs för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning. Med tanke på hur viktiga dessa krav är bör emellertid de europeiska tillsynsmyndigheterna prioritera att fastställa bästa praxis i riktlinjer och se till att tillsyns- och aktsamhetspraxis överensstämmer med denna bästa praxis. Myndigheterna bör agera på samma sätt när det gäller aktsamhetskraven för institutens huvudkontor. (18e) Syftet med att utarbeta förslag till tekniska standarder när det gäller metoden för intern riskklassificering, internmätningsmetoden och metoden med interna modeller för marknadsrisk, i enlighet med detta direktiv, bör vara att sörja för dessa metoders kvalitet och stabilitet och se till att behöriga myndigheter fortlöpande ser över metoderna. Dessa standarder bör göra det möjligt för behöriga myndigheter att tillåta institut att utforma olika metoder utifrån sin egen erfarenhet och sina egna särdrag, i enlighet med kraven i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG och i de tekniska standarderna. (19) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, skydda insättare, investerare och förmånstagare och därigenom företag och konsumenter, skydda de finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, upprätthålla stabiliteten och hållbarheten i det finansiella systemet, skydda realekonomin, säkra de offentliga finanserna och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens räckvidd bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (19a) Kommissionen bör senast den 1 januari 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om de europeiska tillsynsmyndigheternas överlämnande av förslag till tekniska standarder i enlighet med detta direktiv och lägga fram lämpliga förslag. (20) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper(13), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat ▌(14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)(15), direktiv 2003/41/EG ▌(16), direktiv 2003/71/EG, direktiv 2004/39/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ▌(17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(18), direktiv 2006/48/EG ▌(19), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut(20) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)(21) bör därför ändras i enlighet med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Ändringar av direktiv 98/26/EG Direktiv 98/26/EG ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 6.3 ska ersättas med följande:" 3. Den medlemsstat som avses i punkt 2 ska omedelbart underrätta Europeiska systemrisknämnden, övriga medlemsstater och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010 (Esma)(22) om detta ▌. "2. I artikel 10.1 ska första stycket ersättas med följande: Medlemsstaterna ska ange vilka system, och vilka respektive systemoperatörer, som kommer att innefattas i detta direktivs räckvidd och ska anmäla dem till Esma samt underrätta Esma om vilka myndigheter de har utsett enligt artikel 6.2. Esma ska offentliggöra dessa uppgifter på sin webbplats. 2a. Följande artikel ska införas som artikel 10a:" Artikel 10a 1. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 2. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Esma med all information den behöver för att utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "Artikel 2 Ändringar av direktiv 2002/87/EG Direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 4 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. Den samordnare som utsetts enligt artikel 10 ska informera det moderföretag som finns i toppen av en grupp eller, i avsaknad av moderföretag, den reglerade enhet som har den största balansomslutningen inom den största finansiella sektorn i en grupp, om att gruppen har identifierats som ett finansiellt konglomerat och om utnämningen av samordnare. Samordnaren ska också informera de behöriga myndigheter som har auktoriserat reglerade enheter i gruppen och de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor samt Gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna, inrättad genom artikel 40 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 [EBA], förordning (EU) nr…/2010 [Eiopa] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2010 [Esma](23) (nedan kallad gemensamma kommittén). "b) Följande punkt ska läggas till:" 3. Gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över identifierade finansiella konglomerat och fortlöpande uppdatera förteckningen. Denna information ska vara tillgänglig via länk på var och en av de europeiska tillsynsmyndigheternas webbplatser. "1a. I artikel 9.2 ska följande led läggas till:"
1b. Rubriken på avsnitt III ska ersättas med följande:" ÅTGÄRDER FÖR ATT UNDERLÄTTA EXTRA OCH EUROPEISK TILLSYN "1c. Följande artikel ska infogas i avsnitt 3:" Artikel -10 Gemensamma kommittén ska, i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr .../2010 [EBA], förordning (EU) nr…/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma], garantera samstämmig sektorsövergripande och gränsöverskridande överensstämmelse med unionslagstiftningen. "1d. Artikel 10.1 ska ersättas med följande:" 1. För att säkerställa tillräcklig extra tillsyn över de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat ska en enda samordnare med ansvar för samordning och utövande av den extra tillsynen utses bland de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet dem som finns i den medlemsstat i vilken det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor. Uppgiften om samordnare ska offentliggöras på webbplatsen för gemensamma kommittén. "1e. I artikel 11.1 ska andra stycket ersättas med följande:" För att den extra och europeiska tillsynen ska kunna underlättas och få en bred rättslig grund, ska samordnaren, de andra relevanta behöriga myndigheterna och vid behov andra berörda behöriga myndigheter införa samordningsåtgärder. Genom dessa kan samordnaren anförtros ytterligare uppgifter och förfaranden specificeras för de relevanta behöriga myndigheternas beslutsprocesser enligt artiklarna 3 och 4, artikel 5.4, artikel 6, artikel 12.2 samt artiklarna 16 och 18, samt för samarbetet med andra behöriga myndigheter. I enlighet med artikel 8 och det förfarande som fastställs i artikel 42 i förordning (EU) nr …/ 2010 [EBA], i förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och i förordning (EU) nr …/ 2010 [Esma] ska gemensamma kommittén utveckla riktlinjer i syfte att uppnå enhetlighet i tillsynsrutinerna i fråga om samstämmigheten i tillsynssamordningsarrangemangen i enlighet med artikel 131a i direktiv 2006/48/EG och artikel 248.4 i direktiv 2009/138/EG. "1f. I artikel 12.1 ska tredje stycket ersättas med följande:" När det är nödvändigt för utförandet av deras respektive uppgifter, kan de behöriga myndigheterna också utbyta uppgifter om reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat med följande myndigheter i enlighet med bestämmelserna i särreglerna: centralbanker, Europeiska centralbankssystemet, Europeiska centralbanken, Europeiska systemrisknämnden i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr .../2010 [ESRB]. "1g. Följande artikel ska införas:" Artikel 12a 1. När det gäller tillämpningen av detta direktiv ska de behöriga myndigheterna samarbeta med gemensamma kommittén i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 2. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål till gemensamma kommittén överlämna alla uppgifter som den behöver för att utföra sina åligganden, i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "1h. Artikel 14.1 ska ersättas med följande:" 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder inom deras jurisdiktion för att de fysiska och juridiska personer, vare sig dessa är reglerade enheter eller ej, som omfattas av extra och europeisk tillsyn inbördes utbyter uppgifter som kan vara relevanta för den extra och europeiska tillsynen, och utbyta information i enlighet med detta direktiv och med de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr.../2010 [EBA], förordning (EU) No…/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma], vid behov genom gemensamma kommittén. "1i. I artikel 16 ska andra stycket ersättas med följande:" Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2 får gemensamma kommittén och medlemsstaterna bestämma vilka åtgärder som de behöriga myndigheterna får vidta när det gäller blandade finansiella holdingföretag. I enlighet med artikel 8 och det förfarande som fastställs i artikel 42 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) No…/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma], får gemensamma kommittén utarbeta riktlinjer för åtgärder när det gäller blandade finansiella holdingföretag. "2. Artikel 18.1 ska ersättas med följande:" Utan att detta påverkar särreglerna ska de behöriga myndigheterna i de fall där artikel 5.3 är tillämplig kontrollera huruvida reglerade enheter, vilkas moderföretag har huvudkontor i tredje land är föremål för sådan tillsyn som utövas av den behöriga myndigheten i detta tredje land som är likvärdig med den extra tillsyn som föreskrivs i detta direktiv beträffande sådana reglerade enheter som avses i artikel 5.2. Kontrollen ska utföras av den behöriga myndighet som skulle vara samordnare om kriterierna i artikel 10.2 hade varit tillämpliga, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i Europeiska unionen eller på egen begäran. Den behöriga myndigheten ska samråda med de andra relevanta behöriga myndigheterna och beakta alla tillämpliga riktlinjer som gemensamma kommittén har utarbetat enligt artiklarna 8 och 42 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) No…/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma]. Den behöriga myndigheten ska med anledning därav rådfråga gemensamma kommittén innan beslut fattas. "2a. I artikel 18 ska följande punkt införas:" 1a. Om en behörig myndighet beslutar att ett tredjeland har likvärdig tillsyn, i strid med en annan relevant behörig myndighets åsikt, får den sistnämnda anmäla detta till gemensamma kommittén, som får handla i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr .../2010 [EBA], förordning (EU) No…/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma]. "2b. Artikel 19.2 ska ersättas med följande:" 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218.1–2 i EUF-fördraget ska kommissionen med stöd av gemensamma kommittén, Europeiska bankkommittén, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och Kommittén för finansiella konglomerat granska resultatet av de förhandlingar som avses i punkt 1 och den därigenom uppkomna situationen. "3. Rubriken till kapitel III före artikel 20 ska ersättas med följande:" DELEGERADE BEFOGENHETER ▌ "4. I artikel 20.1 ska första stycket ersättas med följande:" 1. Kommissionen ska genom delegerande akter i enlighet med artiklarna 21, 21a och 21b anta ändringar av detta direktiv på följande områden:
5. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
6. Följande artiklar ska införas:" Artikel 21a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenheter som avses i artikel 20.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 21b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. Artikel 21c Tekniska standarder 1. För att säkerställa konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av detta direktiv får de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma] utarbeta ▌:
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i punkt 1 a–c i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA],förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. Kommissionen ska ges befogenhet att anta förslag till de tekniska genomförandestandarder som avses i punkt 1 d–f i i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr .../2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr…/2010 [Esma]. "Artikel 3 Ändringar av direktiv 2003/6/EG Direktiv 2003/6/EG ska ändras på följande sätt: -1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt: Punkt 5 ska ersättas med följande:"
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010, får utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för de delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med första och tredje stycket, i fråga om godtagen marknadspraxis. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i andra stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "Andra stycket ska ersättas med följande:" För att kunna ta hänsyn till tekniska förändringar på de finansiella marknaderna och säkerställa enhetlig tillämpning av detta direktiv i unionen, ska kommissionen genom delegerade akter fastställa åtgärder avseende punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln. Dessa åtgärder ska antas i enlighet med förfarandet för delegerade akter som avses i artiklarna 17, 17a och 17b. "-1a. Artikel 6 ska ändras på följande sätt: I punkt 10 ska andra stycket ersättas med följande:" Dessa åtgärder ska antas i enlighet med det förfarande för delegerade akter som avses i artiklarna 17, 17a och 17b. "Följande punkt ska läggas till:" 10a. Esma får utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av de rättsligt bindande unionsakter som antagits av kommissionen i enlighet med sjätte strecksatsen i första stycket i punkt 10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010[Esma]. "-1b. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
-1c. Artikel 14.4 ska ersättas med följande:" ’(4) Medlemsstaterna ska årligen ge Esma samlad information om alla administrativa åtgärder och sanktioner som beslutats i enlighet med punkterna 1 och 2. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med första stycket samtidigt informera Esma om alla sanktioner som offentliggörs för allmänheten. Om den offentliggjorda sanktionen gäller ett värdepappersföretag som godkänts i enlighet med direktiv 2004/39/EG ska Esma lägga till en hänvisning till den offentliggjorda sanktionen i det register över värdepappersföretag som upprättats enligt artikel 5.3 i direktiv 2004/39/EG. "-1d. Följande artikel ska införas:" Artikel 15a 1. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 2. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Esma med all information den behöver för att utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "1. ▌Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
1a. Artikel 17 ska ändras på följande sätt: Punkt 2a ska ersättas med följande:" 2a. Befogenheterna att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 1, 6.10, 8, 14.2, och 16.5, ska ges till kommissionen för en period på fyra år efter detta direktivs ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas för perioder av samma längd om inte Europaparlamentet eller rådet återkallar den i enlighet med artikel 17a. "Följande punkter ska införas:" 2aa. När kommissionen antar en delegerad akt, ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 2ab. Befogenheterna att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som fastställs i artiklarna 17a och 17b. "Punkt 3 ska utgå. 1b. Följande artiklar ska införas:" Artikel 17a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenheter som avses i artiklarna 1, 6.10, 8, 14.2 och 16.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 17b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. "Artikel 4 Ändringar av direktiv 2003/41/EG Direktiv 2003/41/EG ska ändras på följande sätt: -1. Artikel 9 ska ändras på följande sätt: Led a ska ersättas med följande:"
Punkt 5 ska ersättas med följande:" 5. När det gäller sådan verksamhet över gränserna som avses i artikel 20, ska villkoren för att få bedriva sådan verksamhet godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemmedlemsstat. När medlemsstaterna ger ett sådant godkännande, ska de omedelbart informera Eiopa. "1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) Den befintliga texten ska bli punkt 1. b) Följande punkt ska läggas till ▌:" 2. Eiopa, inrättad genom förordning ▌(EU) nr .../2010, får utarbeta genomförandestandarder om formerna och utformningen av de dokument som förtecknas i punkt 1 c i–vi. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "1a. I artikel 14.4 ska andra stycket ersättas med följande:" Varje beslut om att förbjuda ett institut att utöva sin verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges institutet. Detta ska också anmälas till Eiopa. "1b. I artikel 15.6 ska första stycket ersättas med följande:" 6. För att kunna åstadkomma den ytterligare harmonisering av reglerna för beräkningen av tekniska avsättningar som kan vara motiverad – i synnerhet vad gäller räntesatserna och andra antaganden som påverkar de tekniska avsättningarna – ska kommissionen, på grundval av Eiopas utlåtande, vartannat år eller på begäran av en medlemsstat lägga fram en rapport om situationen när det gäller utvecklingen av verksamhet över gränserna. "2. I artikel 20 ska följande punkt läggas till ▌:" 11. ▌För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska medlemsstaterna underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning i punkt 1. ▌ Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera denna information och Eiopa ska offentliggöra den på sin webbplats. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för de förfaranden som ska följas och de format och mallar som de behöriga myndigheterna ska använda när de överlämnar och uppdaterar relevant information till Eiopa. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EIOPA]. "(2a) Artikel 21 ska ändras på följande sätt: Rubriken ska ersättas med följande:" Samarbete mellan medlemsstaterna, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och kommissionen "Följande punkt ska läggas till:" 2a. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa]. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr .../2010 [Eiopa], i enlighet med artikel 20 i den förordningen. "Punkt 3 ska ersättas med följande:" 3. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning. "Artikel 5 Ändringar av direktiv 2003/71/EG Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt: -1. I artikel 4 ska följande punkt införas:" 3a. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av direktivet får Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten utarbeta förslag till tekniska regelstandarder i syfte att specificera undantagen beträffande leden a, d och e i punkt 1 och leden a, b, e, f, g och h i punkt 2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7a–d i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "-1a. I artikel 5.2 ska följande stycken läggas till:" För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för detta direktiv får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att säkerställa enhetlig tillämpning av de delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 5 när det gäller en enhetlig mall för sammanfattningens utformning och för att göra det möjligt för investerare att jämföra det berörda värdepappret med andra relevanta produkter. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "-1b. I artikel 7 ska följande stycke läggas till:" 3a. Esma får utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att säkerställa enhetlig tillämpning av de delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "1. I artikel 8 ska följande punkt läggas till ▌:" 5. Esma får utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för de delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 4. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "2. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
3. ▌Artikel 14 ska ändras på följande sätt:
b) Följande punkt ska läggas till ▌:" 4a. Esma ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över prospekt som har godkänts enligt artikel 13, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till prospekt som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under minst 12 månader. "4. I artikel 16 ska följande punkt läggas till ▌:" 3. För att säkerställa konsekvent harmonisering, för att specificera de krav som fastställs i denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna ska Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera situationer där en ny omständighet av betydelse eller ett sakfel eller förbiseende i informationen i prospektet kräver att ett tillägg till prospektet offentliggörs, ska Esma överlämna sina förslag till regelstandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 5. ▌Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
1. När ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad planeras i en eller flera medlemsstater eller i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska det prospekt som godkänts i hemmedlemsstaten, liksom eventuella tillägg till detta, vara giltigt för erbjudanden till allmänheten eller upptaganden till handel i varje värdmedlemsstat, förutsatt att anmälan görs till Esma den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat i enlighet med artikel 18; detta ska dock inte påverka tillämpningen av artikel 23. Värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska inte företa något godkännande eller annat administrativt förfarande i fråga om prospektet. "b) Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. Om nya omständigheter, sakfel eller förbiseenden av betydelse som avses i artikel 16 uppdagas efter godkännandet av prospektet, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att ett tillägg offentliggörs och godkänns i enlighet med artikel 13.1. Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får upplysa den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om behovet av ny information. "6. I artikel 18 ska följande punkter läggas till ▌:" 3. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Esma om intyget om godkännande av prospektet samtidigt som underrättandet görs till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten. Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska på sina webbplatser offentliggöra förteckningen över intyg om godkännande av prospekt (tillsammans med eventuella tillägg till prospekten) som har anmälts i enlighet med denna artikel, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till dessa poster som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatserna under minst 12 månader. 4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma utarbeta förslag till genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för anmälan av intyget om godkännande, kopian av prospektet, översättning av sammanfattningen och eventuella tillägg till prospektet. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 7. ▌artikel 21 ska ändras på följande sätt: Följande punkter ska införas: 1a. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 1b. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Esma med all information den behöver för att utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "
c) Följande stycke ska läggas till i punkt 4:" Myndigheten ska ha möjlighet att delta i inspektioner på plats enligt led d, som utförs gemensamt med två eller flera behöriga myndigheter. "8. Artikel 22 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande " ’3. Punkt 1 ovan ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta konfidentiell information eller från att överlämna konfidentiell information till Esma eller Europeiska systemrisknämnden, med förbehåll för begränsningar avseende företagsspecifik information och effekter på tredjeländer enligt förordning (EU) nr .../2010 [Esma] respektive förordning (EU) nr .../2010 [ESRB]. Information som utväxlas mellan behöriga myndigheter och Esma eller Europeiska systemrisknämnden ska omfattas av den sekretess som gäller för anställda och tidigare anställda hos den behöriga myndighet som erhåller informationen.' "b) Följande punkt ska läggas till:" 4. För att säkerställa konsekvent harmonisering av denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, ska Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera den information som krävs enligt punkt 2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 8a. Artikel 23 ska ersättas med följande: Artikel 23 Förebyggande åtgärder 1. I fall då värdmedlemsstatens behöriga myndighet konstaterar att emittenter eller finansiella institut med ansvar för förfarandena i samband med erbjudanden till allmänheten begått oegentligheter, eller att emittenten inte uppfyllt de skyldigheter som följer av att ett värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad, måste den meddela dessa undersökningsresultat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och till Esma. 2. Om emittenten eller det finansiella institut som ansvarar för erbjudandet till allmänheten fortsätter att överträda gällande lagar och andra författningar, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller därför att dessa visat sig otillräckliga, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och Esma, vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna och så snart som möjligt underrätta kommissionen och Esma om detta. "Artikel 6 Ändringar av direktiv 2004/39/EG Direktiv 2004/39/EG ska ändras på följande sätt: -1. Artikel 2.3 ska ersättas med följande:" 3. För att beakta utvecklingen på finansmarknaderna och sörja för en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, vad gäller undantagen i led c, i, och k, fastställa kriterierna för att avgöra om en verksamhet ska betraktas som en kompletterande verksamhet vid sidan av den huvudsakliga verksamheten, om man ser på företagsgruppen som helhet, och om en verksamhet bedrivs tillfälligt. "-1a. Artikel 4.2 ska ersättas med följande:" 2. För att kunna beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna och sörja för en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, förtydliga definitionerna i punkt 1 i denna artikel. "1. Artikel 5.3 ska ersättas med följande:" 3. Varje medlemsstat ska registrera samtliga värdepappersföretag. Detta register ska vara tillgängligt för allmänheten och innehålla information om vilka tjänster eller verksamheter värdepappersföretagen är auktoriserade för. Det ska uppdateras regelbundet. Varje auktorisation ska anmälas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Esma ska upprätta en förteckning över samtliga värdepappersföretag i unionen. Denna förteckning ska innehålla information om vilka tjänster eller verksamheter värdepappersföretagen är auktoriserade för och den ska uppdateras regelbundet. Esma ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och fortlöpande uppdatera den. När en behörig myndighet har återkallat en auktorisation i enlighet med artikel 8b–d ska denna återkallelse synas i förteckningen i fem år. "2. I artikel 7 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel och artiklarna 9.2–9.4, 10.1–10.2 och 12 ska Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att
Myndigheten ska överlämna sina förslag till de regelstandarder som avses i punkterna a och b till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska regelstandarder som avses i punkterna a–c i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artiklarna 7.2 och 9.2 får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för lämnande och tillhandahållande av den information som anges i de artiklarna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i stycke 4 till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "2a. I artikel 8 ska följande punkt läggas till:" Varje återkallad auktorisation ska anmälas till Esma. "3. I artikel 10a ska följande punkt läggas till ▌:" 8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att upprätta en uttömmande förteckning över uppgifter enligt punkt 4, som tilltänkta förvärvare ska foga till sin underrättelse, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10a.2. Myndigheten ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artiklarna 10, 10a och 10b ska Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för det samråd mellan de relevanta behöriga myndigheterna enligt artikel 10.4. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 3a. I artikel 10b.1 ska andra stycket ersättas med följande: För att beakta utvecklingen på finansmarknaderna och sörja för en enhetlig tillämpning av det här direktivet ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta föreskrifter som justerar kriterierna i första stycket i denna punkt. "3b. Artikel 13.10 ska ersättas med följande:" För att beakta utvecklingen på finansmarknaderna och sörja för en enhetlig tillämpning av styckena 2–9, ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 64, 64a och 64b, anta genomförandeåtgärder som närmare anger de konkreta organisatoriska krav som ska ställas på värdepappersföretag som tillhandahåller olika slag av investeringstjänster och/eller utför olika slags investeringsverksamhet och sidotjänster eller kombinationer därav. "3c. Artikel 15 ska ändras på följande sätt: Punkt 1 ska ersättas med följande:" 1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om alla svårigheter av allmän natur som deras värdepappersföretag möter vid etablering eller tillhandahållande av investeringstjänster eller utförande av investeringsverksamhet i tredje land.’ "Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. När det genom de rapporter som avses i punkt 1 kommer till kommissionens kännedom att ett tredje land inte erbjuder värdepappersföretag hemmahörande i unionen effektivt marknadstillträde jämförbart med det som unionen erbjuder värdepappersföretag från ifrågavarande tredje land, ska kommissionen, med hänsyn till riktlinjerna från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, lämna förslag till rådet om lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för värdepappersföretag hemmahörande i unionen. Rådet ska besluta med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet i enlighet med artikel 217 i EUF-fördraget. Esma ska bistå kommissionen vid tillämpningen av denna artikel. "3d. I artikel 16.2 ska följande stycke läggas till:" Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten får utarbeta riktlinjer för de metoder för övervakning som avses i denna artikel. "3e. I artikel 18.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna och sörja för konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, se till att det "3f. I artikel 19.6 ska första strecksatsen ersättas med följande:"
3g. I artikel 19.10 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 10. För att säkerställa ett nödvändigt investerarskydd samt en enhetlig tillämpning av punkterna 1-8 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta åtgärder för att säkerställa att värdepappersföretagen följer de principer som anges i dessa punkter när de tillhandahåller investeringstjänster eller sidotjänster till sina kunder. I dessa föreskrifter ska följande beaktas: "3h. I artikel 21.6 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 6. För att sörja för att investerarna får det skydd de behöver, att marknaderna fungerar på ett rättvist och välordnat sätt samt för en enhetlig tillämpning av punkterna 1, 3 och 4 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 64, 64a och 64b, anta föreskrifter om "3i. I artikel 22.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att sörja för att de åtgärder som avser att skydda investerare och få marknaderna att fungera på ett välordnat sätt tar hänsyn till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och för att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2, ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta åtgärder för att fastställa "3j. I artikel 23.3 ska första stycket ersättas med följande:" 3. Medlemsstater som beslutar att tillåta att värdepappersföretag utser anknutna ombud ska upprätta ett offentligt register. Anknutna ombud skall införas i det offentliga registret i den medlemsstat där de har sitt driftsställe. Esma ska på sin webbplats offentliggöra hänvisningar/länkar till de offentliga register som upprättats enligt denna artikel av de medlemsstater som beslutat att tillåta värdepappersföretag att utse anknutna ombud. "3k. I artikel 24.5 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" '5. För att sörja för en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av punkterna 2, 3 och 4 mot bakgrund av föränderlig marknadspraxis, och för att underlätta effektiva transaktioner på den inre marknaden ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 64, 64a och 64b, fastställa "3l. Artikel 25 ska ändras på följande sätt: Punkt 1 ska ersättas med följande:" 1. Utan att det påverkar ansvarsfördelningen för genomförandet av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) ska medlemsstaterna under Esmas samordning och i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma] se till att det finns lämpliga åtgärder så att den behöriga myndigheten har möjlighet att övervaka verksamheten i värdepappersföretagen för att se till att dessa handlar hederligt, rättvist och professionellt och på ett sätt som främjar marknadernas integritet. "Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. Medlemsstaterna skall kräva att värdepappersföretagen under minst fem års tid håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner med finansiella instrument som de har utfört, såväl för egen räkning som för en kunds räkning, tillgängliga för den behöriga myndigheten. När det gäller transaktioner som utförts för kunders räkning ska uppgifterna innefatta alla upplysningar och identitetsuppgifter om kunden samt den information som krävs enligt rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Esma kan begära att få tillgång till denna information i enlighet med det förfarande och på de villkor som anges i artikel 20 i förordning (EU) nr .../2010. "Punkt 7 ska ersättas med följande:" 7. För att sörja för att åtgärderna till skydd för marknadernas integritet anpassas med hänsyn till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, och för att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av punkterna 1–5, ska kommission, genom delegerade akter i enlighet med artikel 64, 64a och 64b, fastställa metoder och särskilda åtgärder för rapportering av finansiella transaktioner, uppgifternas innehåll och form samt kriterierna för fastställande av relevant marknad i enlighet med punkt 3. "3m. Artikel 27 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. Den behöriga myndigheten för den likviditetsmässigt mest relevanta marknaden, såsom den definieras i artikel 25, ska för varje aktie minst en gång per år, på grundval av det aritmetiska medelvärdet av de order som utförts på marknaden för aktien i fråga, avgöra vilken kategori av aktier som den tillhör. Denna information ska offentliggöras för alla marknadsdeltagare och vidarebefordras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska offentliggöra denna information på sin webbplats. "b) I punkt 7 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 7. För att sörja för en enhetlig tillämpning av punkterna 1–6 på ett sätt som underlättar korrekt aktievärdering och maximerar värdepappersföretagens möjligheter att uppnå bästa möjliga resultat för sin kund, ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b anta föreskrifter som "3n. I artikel 28.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att sörja för att marknaderna fungerar korrekt och transparent samt för en enhetlig tillämpning av punkt 1 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b anta föreskrifter som "3o. I artikel 29.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta föreskrifter i fråga om "3p. I artikel 30.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att se till att finansmarknaderna fungerar effektivt och korrekt och för att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta föreskrifter i fråga om "4. ▌Artikel 31 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:" I det fall ett värdepappersföretag avser att använda sig av anknutna ombud, ska den behöriga myndigheten i värdepappersföretagets hemmedlemsstat på begäran av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och inom rimlig tid meddela vilka anknutna ombud som värdepappersföretaget har för avsikt att använda sig av i den medlemsstaten. Värdmedlemsstaten får offentliggöra sådana uppgifter. Esma kan begära att få tillgång till denna information i enlighet med det förfarande och på de villkor som anges i artikel 20 i förordning (EU) nr .../2010. "b) Följande punkt ska läggas till som punkt 7:" 7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 2, 4 och ▌6 ▌. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet med punkterna 3, 4 och 6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010.’ "5. I artikel 32 ska följande punkt läggas till ▌:" 10. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ▌får Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 2, 4 och 9. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet med punkterna 3 och 9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. ▌ "5a. I artikel 36 ska följande punkt läggas till:" 5a. ’Varje återkallad auktorisation ska anmälas till Esma.’ "5b. I artikel 39 ska följande punkt läggas till:" '1a. För att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna och för att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för led d. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "5c. I artikel 40.6 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 6. För att sörja för en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av punkterna 1–5 ska kommissionen, med hjälp av delegerade akter i enlighet med artikel 64, 64a och 64b "5d. Artikel 41 ska ersättas med följande:" 2. En behörig myndighet som begär att handeln med ett instrument ska stoppas tillfälligt eller att instrumentet ska avföras från handel på en eller flera reglerade marknader ska omedelbart offentliggöra sitt beslut och informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater. De behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna ska begära att handeln med detta finansiella instrument tillfälligt stoppas eller att instrumentet avförs från handel på de reglerade marknader och MTF-plattformar som står under deras tillsyn, såvida inte en sådan åtgärd allvarligt skulle skada investerarnas intressen eller hindra marknaden från att fungera korrekt. "5e. Artikel 42 ska ändras på följande sätt: I punkt 6 ska andra stycket ersättas med följande:" Den reglerade marknaden ska delge den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i vilken medlemsstat den avser att vidta sådana åtgärder. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska inom en månad vidarebefordra dessa upplysningar till den medlemsstat där den reglerade marknaden avser att vidta sådana åtgärder. Esma kan begära att få tillgång till denna information i enlighet med det förfarande och på de villkor som anges i artikel 20 i förordning (EU) nr .../2010. "Följande punkt ska läggas till:" 7a. För att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna och för att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för punkt 1. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "5f. I artikel 44.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna och sörja för konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta föreskrifter i fråga om "5g. I artikel 45.3 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:" 3. För att se till att finansmarknaderna fungerar effektivt och korrekt och för att sörja för en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av denna artikel ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, anta föreskrifter i fråga om "6. Artikel 47 ska ersättas med följande:" Artikel 47 Förteckning över reglerade marknader Varje medlemsstat ska upprätta en förteckning över de reglerade marknader för vilka den är hemmedlemsstat och översända denna till övriga medlemsstater och till Esma. Varje ändring av denna förteckning ska översändas på motsvarande sätt. Esma ska offentliggöra och uppdatera denna förteckning på sin webbplats ▌. "7. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
7a. I artikel 51 ska följande stycken läggas till:" Medlemsstaterna ska årligen ge Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samlad information om alla administrativa åtgärder och sanktioner som beslutats i enlighet med punkterna 1 och 2.’ Den behöriga myndigheten ska i enlighet med förra stycket samtidigt informera Esma om alla sanktioner som offentliggörs för allmänheten. Om den offentliggjorda sanktionen gäller ett värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med detta direktiv ska Esma lägga till en hänvisning till den offentliggjorda sanktionen i det register över värdepappersföretag som upprättats enligt artikel 5.3 i detta direktiv. "8. I artikel 53 ska följande punkt läggas till ▌:" 3. De behöriga myndigheterna ska underrätta Esma om de klagomåls- och överprövningsförfaranden enligt punkt 1 som finns tillgängliga inom deras jurisdiktion. Esma ska offentliggöra och uppdatera en förteckning över samtliga system utanför domstol på sin webbplats ▌. "8a. Rubriken på kapitel II ska ersättas med följande:" Samarbete mellan de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. "8b. Artikel 56.1 ska ersättas med följande:" För att underlätta och påskynda samarbetet, särskilt informationsutbytet, ska medlemsstaterna utse en enda behörig myndighet som kontaktpunkt vad gäller detta direktiv. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen, Esma och de andra medlemsstaterna namnen på de myndigheter som har utsetts att motta förfrågningar om utbyte av information eller samarbete enligt denna punkt. Esma ska offentliggöra en förteckning över dessa myndigheter på sin webbplats och fortlöpande uppdatera den. "8c. Artikel 56.4 ska ersättas med följande:" Om en behörig myndighet har goda skäl att misstänka att enheter som de inte utövar tillsyn över har utfört handlingar i en annan medlemsstat som strider mot detta direktiv ska den anmäla detta på ett så tydligt sätt som möjligt till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten och till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Den senare myndigheten ska vidta lämpliga åtgärder. Den ska underrätta den myndighet som lämnat anmälan och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om resultatet av åtgärden och, i den mån det är möjligt, om hur ärendet utvecklas i stort. Denna punkt ska inte innebära att de befogenheter som tilldelats den behöriga myndighet som har översänt informationen åsidosätts.’ "8d. Artikel 56.5 ska ersättas med följande:" 5. För att sörja för en enhetlig tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 64, 64a och 64b, fastställa former för samarbete mellan de behöriga myndigheterna och upprätta kriterier enligt vilka en reglerad marknads verksamhet i en värdmedlemsstat kan anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i den värdmedlemsstaten. "9. I artikel 56 ska följande punkt läggas till som punkt 6:" 6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för de samarbetsformer som hänvisas till i punkt 2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "10. Artikel 57 ska ändras på följande sätt: a) Den befintliga texten ska bli punkt 1.
11. Artikel 58 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 4 ska ersättas med följande:" 4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av punkterna 1 och 2 får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för informationsutbyte. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "
11a. Artikel 59.2 ska ersättas med följande:" 2. När den behöriga myndigheten har för avsikt att inte tillmötesgå en sådan begäran ska denna underrätta den behöriga myndighet som lämnat begäran om detta och Esma och lämna så fullständig information som möjligt. "12. I artikel 60 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av punkterna 1 och 2 får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för samråd med andra behöriga myndigheter före beviljande av auktorisation. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "13. Artikel 62 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska tredje meningen i andra stycket ersättas med följande:" Kommissionen och Esma ska omgående informeras om sådana åtgärder. "
13a. Följande artikel ska införas:" Artikel 62a 1. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 2. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Esma med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr .../2010 [Esma], i enlighet med artikel 20 i den förordningen. "14. Artikel 63.1 ska ersättas med följande:" 1. Medlemsstaterna och, i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma], Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten får sluta samarbetsavtal om informationsutbyte med de behöriga myndigheterna i tredje land endast om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som krävs i artikel 54. Detta informationsutbyte måste vara avsett för fullgörande av dessa behöriga myndigheters uppgifter. Medlemsstaterna och Esma får överföra personuppgifter till tredje land i enlighet med kapitel IV i direktiv 95/46/EG.
De samarbetsavtal som avses i tredje stycket får endast slutas om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som krävs i artikel 54. Detta informationsutbyte måste vara avsett för fullgörande av dessa myndigheters och organs eller fysiska eller juridiska personers uppgifter. "14a. Artikel 64 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:" 2. Befogenheterna att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 2, 4, 10b.1, 13.10, 18, 19, 21, 22, 24, 25, 27, 28, 29, 30, 40, 44, 45 och 56.2 ska ges till kommissionen för en period på fyra år efter detta direktivs ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 64c. "
14b. Följande artiklar ska införas:" Artikel 64a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenheter som avses i artiklarna 2, 4, 10b.1, 13.10, 18, 19, 21, 22, 24, 25, 27, 28, 29, 30, 40, 44, 45 och artikel 56.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 64b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. "Artikel 7 Ändringar av direktiv 2004/109/EG Direktiv 2004/109/EG ska ändras på följande sätt: -1. Artikel 2.3 ska ändras på följande sätt: a) Första stycket ska ersättas med följande:" 3. I syfte att anpassa reglerna till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, sörja för en konsekvent harmonisering och specificera de krav som föreskrivs i punkt 1 ska kommissionen, i enlighet med förfarandena i artikel 27.2 och 27.2a, anta delegerade akter och genomförandeåtgärder avseende definitionerna i punkt 1. "Tredje stycket ska ersättas med följande:" De åtgärder som avses i punkterna a och b i andra stycket ska fastställas med hjälp av delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b. "-1a. Artikel 4 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska följande led läggas till:"
Punkt 6 ska ersättas med följande:" 6. Kommissionen ska i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b anta åtgärder med hjälp av delegerade akter i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkt 1. Kommissionen skall särskilt specificera de tekniska villkor som gäller för att en offentliggjord årlig redovisning, inklusive revisionsberättelsen, ska vara fortsatt tillgänglig för allmänheten. Där så är lämpligt får kommissionen också anpassa den femårsperiod som avses i punkt 1. "-1b. Artikel 5.6 ska ändras på följande sätt: a) Första stycket ska ersättas med följande:" 6. Kommissionen ska anta åtgärder, i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 27.2 och 27.2a, i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera kraven och säkerställa en enhetlig tillämpning av punkterna 1–5 i den här artikeln. "Tredje stycket ska ersättas med följande:" De åtgärder som avses i led a ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 27.2. De åtgärder som avses i leden b och c ska antas genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b. "Fjärde stycket ska ersättas med följande:" Där så är lämpligt får kommissionen också anpassa den femårsperiod som avses i punkt 1 genom en delegerad akt i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b. "-1c. Artikel 9.7 ska ändras på följande sätt: a) Första stycket ska ersättas med följande:" 7. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 2, 4 och 5. "b) Andra stycket ska ersättas med följande:" Kommissionen ska specificera den maximala längden på den ’korta avvecklingstid’ som avses i punkt 4 i denna artikel samt lämpliga kontrollmekanismer för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b. "1. Artikel 12 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 8 ska: i) inledningen i första stycket ersättas med följande:" 8. I syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att säkerställa en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1, 2, 4, 5 och 6 i denna artikel, ska kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b fastställa följande åtgärder: "
b) Följande punkt ska läggas till ▌:" 9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av ▌denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att ta fram ▌standardformulär, mallar och förfaranden som ska användas när emittenten underrättas enligt punkt 1 i denna artikel eller när information enligt artikel 19.3 registreras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 2. Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska ▌: i) första stycket ersättas med följande: 2. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkt 1. Den ska i säöäöynnerhet fastställa "
b) Följande punkt ska läggas till:" 3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av punkt 1 i denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att ta fram standardformulär, mallar och förfaranden som ska användas när emittenten underrättas enligt punkt 1 i denna artikel eller när information enligt artikel 19.3 registreras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. 2a. Artikel 14.2 ska ersättas med följande: 2. Kommissionen ska, med hjälp av delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkt 1. "2b. Artikel 17.4 ska ersättas med följande:" 4. Kommissionen ska, med hjälp av delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1–3. Den ska särskilt specificera genom vilka kategorier av finansiella institut en värdepappersinnehavare får fullgöra sina finansiella rättigheter enligt punkt 2 c. "2c. Artikel 18.5 ska ersättas med följande:" 5. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken, för att försäkra sig om en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1–4. Den ska särskilt precisera genom vilka kategorier av finansiella institut en skuldebrevsinnehavare får utöva sina finansiella rättigheter enligt punkt 2 c. "2d. Artikel 19.4 ska ersättas med följande:" 4. För att kunna garantera en konsekvent harmonisering och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1–3 ska kommissionen anta åtgärder, med hjälp av delegerade akter i enlighet med artikel 27, 27a och 27b.
2e. Artikel 21.4 ska ersättas med följande:" 4. I syfte att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken, och för att specificera de krav som föreskrivs i punkterna 1–3, ska kommissionen anta åtgärder genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 27, 27a och 27b.
Kommissionen får också upprätta och uppdatera en förteckning över medier som kan användas för att sprida informationen till allmänheten. "2f. I artikel 22.1 ska första stycket ersättas med följande:" 1. Esma ska utarbeta riktlinjer, i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma], för att ytterligare förbättra tillgången för allmänheten till den information som ska offentliggöras enligt direktiv 2003/6/EG, direktiv 2003/71/EG och det här direktivet. "2g. Artikel 23 ska ändras på följande sätt:
2h. Artikel 24 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:" 1. Varje medlemsstat ska utse den centrala myndighet som avses i artikel 21.1 i direktiv 2003/71/EG till central behörig myndighet med ansvar för att kraven i detta direktiv och de ytterligare bestämmelser som antas till följd av direktivet uppfylls. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om detta. "
3. ▌Artikel 25 ska ändras på följande sätt:
3a. Artikel 26 ska ersättas med följande:" Artikel 26 Förebyggande åtgärder 1. Om den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat konstaterar att emittenten, aktieägaren, innehavaren av andra finansiella instrument eller den person som avses i artikel 10 gjort sig skyldig till oegentligheter eller inte uppfyllt sina skyldigheter, ska den vidarebefordra uppgifterna om detta till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och till Esma. 2. Om emittenten eller värdepappersinnehavaren fortsätter att överträda gällande lag eller andra bestämmelser trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller därför att dessa åtgärder varit otillräckliga ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 3.2 för att skydda investerarna genom att snarast möjligt meddela detta till kommissionen och Esma. "3b. Rubriken på kapitel VI ska ersättas med följande:" DELEGARDE AKTER OCH GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER "3c. Artikel 27 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2a ska ersättas med följande:" 2a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 2.3, 5.6, 9.7, 12.8, 13.2, 14.2, 17.4, 18.5, 19.4, 21.4, 23.5 och 23.7 för en period på fem år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas för perioder av samma längd om inte Europaparlamentet eller rådet återkallar den i enlighet med artikel 27c. "Följande punkter ska införas:" 2aa. När kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 2ab. Befogenheterna att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som fastställs i artiklarna 27a och 27b. "3d. Följande artiklar ska införas:" Artikel 27a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenhet som avses i artiklarna 2.3, 5.6, 9.7, 12.8, 13.2, 14.2, 17.4, 18.5, 19.4, 21.4, 23.5 och 23.7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 27b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. "Artikel 8 Ändringar av direktiv 2005/60/EG Direktiv 2005/60/EG ska ändras på följande sätt: -1a. Artikel 11.4 ska ersättas med följande:" 4. Medlemsstaterna ska underrätta varandra, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är av betydelse för detta direktiv och i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma], och kommissionen om fall där de anser att ett tredjeland uppfyller de villkor som anges i punkterna 1 eller 2 eller i andra situationer som uppfyller de tekniska kriterier som fastställs i enlighet med artikel 40.1 b. "-1b. Artikel 16.2 ska ersättas med följande:" 2. Medlemsstaterna ska underrätta varandra, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är av betydelse för detta direktiv och i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma], och kommissionen om fall där de anser att ett tredjeland uppfyller de villkor som anges i punkt 1 b. "-1c. Artikel 28.7 ska ersättas med följande:" 7. Medlemsstaterna ska underrätta varandra, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är av betydelse för detta direktiv och i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma], och kommissionen om fall där de anser att ett tredjeland uppfyller de villkor som anges i punkterna 3, 4 eller 5. "-1d. Artikel 31.2 ska ersättas med följande:" 2. Medlemsstaterna, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är av betydelse för detta direktiv och i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma], och kommissionen ska underrätta varandra om fall där lagstiftningen i ett tredjeland inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt i punkt 1 första stycket, och samordnade åtgärder kan vidtas för att finna en lösning. "1. I artikel 31 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism får Europeiska bankmyndigheten (EBA), inrättad genom förordning …/2010 [EBA], Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom förordning …/2010 [Esma] och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), inrättad genom förordning …/2010 [Eiopa], med beaktande av det befintliga regelverket och vid behov i samarbete med andra berörda EU-organ som bekämpar penningtvätt och finansiering av terrorism, utarbeta förslag till regelstandarder i enlighet med artikel 42 i dessa förordningar i syfte att specificera vilken typ av ytterligare åtgärder som avses i punkt 3 i denna artikel ▌samt den minsta insats som bör göras av kreditinstituten och de finansiella instituten då tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt punkt 1 första stycket i denna artikel. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "2. I artikel 34 ska följande punkt läggas till:" 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och beakta den tekniska utvecklingen i kampen mot penningtvätt eller finansiering av terrorism får EBA, Esma och Eiopa, med beaktande av det befintliga regelverket och vid behov i samarbete med andra berörda EU-organ som bekämpar penningtvätt och finansiering av terrorism, utarbeta förslag till regelstandarder i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr …/2010 [EBA], (EU) nr …/2010 [Esma] och (EU) nr …/2010 [Eiopa] i syfte at specificera det minsta innehållet i den underrättelse som avses i punkt 2. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "2a. Följande artikel ska införas:" Artikel 37a 1. När det gäller tillämpningen av detta direktiv ska de behöriga myndigheterna samarbeta med de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. 2. De behöriga myndigheterna ska till de europeiska tillsynsmyndigheterna överlämna alla uppgifter som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv och i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [Eiopa] och förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "2b. Rubriken på kapitel VI ska ersättas med följande:" DELEGERADE AKTER "2c. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:
2d. Artikel 41 ska ändras på följande sätt:
2e. Följande artiklar ska införas:" Artikel 41a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenhet som avses i artikel 40 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. "Artikel 41b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft på det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. Artikel 9 Ändringar av direktiv 2006/48/EG 1. ▌ Artikel 6 ska ersättas med följande ▌:" 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att kreditinstitut ska ha erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. De ska, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7–12, fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen och anmäla dem till kommissionen och till Europeiska bankmyndigheten, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) No .../2010 [EBA]. 2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning av denna artikel ska EBA utarbeta
EBA ska överlämna de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna a, b och c till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a, c och d i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. Kommissionen ska också ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket b i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "1a. I artikel 9.2 ska led b ersättas med följande:"
2. Artikel 14 ska ersättas med följande:" Artikel 14 Varje auktorisation ska anmälas till EBA. Namnen på varje enskilt kreditinstitut som har beviljats auktorisation ska uppföras på en förteckning. EBA ska offentliggöra ▌ och fortlöpande uppdatera denna förteckning på sin webbplats. "2a. Artikel 17.2 ska ersättas med följande:" 2. Återkallad auktorisation ska anmälas till kommissionen och EBA och ska motiveras. Berörda personer ska delges motiveringen. "3. I artikel 19 ska följande punkt läggas till ▌:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska EBA utarbeta förslag till regelstandarder för att upprätta en uttömmande förteckning över uppgifter enligt artikel 19a.4, som tilltänkta förvärvare ska foga till sin underrättelse, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19.3. EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv ska EBA utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att upprätta gemensamma förfaranden, formulär och mallar ▌för samrådet mellan de relevanta behöriga myndigheterna enligt artikel 19b. EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "3a. I artikel 22 ska följande punkter läggas till:" 2a. För att specificera de krav som fastställs i denna artikel och säkerställa konvergens i tillsynspraxis får EBA utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera de styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1, i enlighet med principerna om proportionalitet och omfattning enligt punkt 2. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "2b. För att underlätta genomförandet av och säkerställa enhetligheten hos den information som ska sammanställas enligt punkt 2a i denna artikel och de principer för ersättningspolitiken som anges i punkterna 22 och 22a i bilaga V, får EBA utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera de styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1, i enlighet med principerna om proportionalitet och omfattning enligt punkt 2. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. Esma ska samarbeta nära med EBA för utarbetandet av tekniska standarder om ersättningspolitik för kategorier av medarbetare som medverkar i tillhandahållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument. 4. I artikel 26 ska följande punkt läggas till ▌:" 5. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artikel 25 ▌ska EBA utarbeta
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. Kommissionen ska också ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket b i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "5. I artikel 28 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning av denna artikel ▌ska EBA utarbeta
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. Kommissionen ska också ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket b i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. 6. I artikel 33 ska punkt 1 ersättas med följande: Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i artikel 30, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen, EBA och de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter ska underrättas om sådana åtgärder så snart det kan ske. "6a. Artikel 36 ska ersättas med följande:" Artikel 36 Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om antalet och arten av de fall i vilka underrättelse vägrats enligt artikel 25 och artikel 26.1–3 och i vilka fall åtgärder har vidtagits med stöd av artikel 30.3. "6b. Artikel 38.2 ska ersättas med följande:" 2. De behöriga myndigheterna ska göra anmälan till kommissionen, EBA och Europeiska bankkommittén om alla auktorisationer för filialer som beviljats kreditinstitut med huvudkontor utanför Europeiska unionen. "6c. I artikel 39.2 ska följande led läggas till:"
6d. I artikel 39 ska följande punkt läggas till:" 3a. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna artikel, i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA]. "7. I artikel 42 ska följande punkt läggas till:
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i andra stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. ' Kommissionen ska också ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i andra stycket a i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. 8. I artikel 42a.1 ska följande läggas till i slutet av fjärde stycket:" Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten enligt artikel 11 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], när den inledande tvåmånadersperioden har löpt ut, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan fatta enligt artikel 11.3 i den förordningen. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska fatta sitt beslut i enlighet med bankmyndighetens beslut. Denna tvåmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. Europeiska bankmyndigheten ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till myndigheten efter det att den inledande tvåmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. "9. Artikel 42b ska ändras på följande sätt:
10. Artikel 44.2 ska ersättas med följande:" ’2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta eller förmedla information till EBA i enlighet med såväl detta direktiv som andra direktiv som gäller för kreditinstitut, och i enlighet med artiklarna 16 och 20 i förordning nr .../2010 [EBA]. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt punkt 1. "11. ▌Artikel 46 ska ▌ersättas med följande:" Artikel 46 ’Medlemsstaterna och EBA får i enlighet med artikel 18 i förordning …/2010 [EBA] ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land samt med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artiklarna 47 och 48.1 i detta direktiv endast om den lämnade informationen är föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 44.1 i detta direktiv.’ Syftet med detta utbyte av information är att låta de ovan nämnda myndigheterna eller organen utföra sin tillsynsuppgift. Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från de myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande. 12. Artikel 49 ska ändras på följande sätt: a) Första stycket ska ersättas med följande:
Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte utgöra hinder för myndigheter och organ enligt första stycket att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som är nödvändig för att utföra de uppgifter som avses i artikel 45. "b) Fjärde stycket ska ersättas med följande:" I en kritisk situation enligt artikel 130.1 ska medlemsstaterna medge att de behöriga myndigheterna omgående skickar information till centralbankerna inom Europeiska centralbankssystemet om den informationen är relevant för utövandet av deras respektive uppgifter föreskrivna i lag, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [ESRB] om den informationen är relevant för utövandet av dess uppgifter föreskrivna i lag. "13. Artikel 63a ska ändras på följande sätt:
14. I artikel 74.2 ska andra stycket ersättas med följande:" För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska de behöriga myndigheterna ▌från och med den 31 december 2012 tillämpa enhetliga format, frekvenser och datum för rapportering när kreditinstituten ska meddela dessa beräkningar. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska EBA utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att införa enhetliga format (med motsvarande anvisningar), intervall och datum för rapportering inom Europeiska unionen före den 1 januari 2012. Rapporteringsformaten ska stå i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till dessas komplexitetsgrad. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska EBA också utarbeta förslag till genomförandestandarder för de it-lösningar som ska tillämpas vid sådan rapportering. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i andra och tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "15. I artikel 81.2 ska följande stycken läggas till:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska EBA i samråd med Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera en värderingsmetod för kreditvärderingar. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska tilldelas befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i andra stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "16. I artikel 84.2 ska följande stycken läggas till:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska EBA i samråd med Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera en värderingsmetod för kreditvärderingar. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "17. I artikel 97.2 ska följande stycken läggas till:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska EBA i samråd med Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera en värderingsmetod för kreditvärderingar. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "18. I artikel 105.1 ska följande stycken läggas till:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får EBA utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera en värderingsmetod varmed de behöriga myndigheterna kan tillåta kreditinstitut att använda internmätningsmetoder. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i andra stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "19. I artikel 106.2 ska det andra stycket ersättas med följande:" För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna punkt ska EBA utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera undantagen i led c och d, samt för att specificera de villkor som används för att avgöra om det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning i enlighet med punkt 3. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i andra stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "20. Artikel 110.2 ska ersättas med följande:" 2. Medlemsstaterna ska föreskriva att rapporteringen ska ske minst två gånger om året. De behöriga myndigheterna ska från den 31 december 2012 tillämpa enhetliga format, intervall ▌och tidpunkter för rapportering. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska EBA utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att införa enhetliga format (med motsvarande anvisningar), intervall ▌ och datum för rapportering inom Europeiska unionen före den 1 januari 2012. Rapporteringsformaten ska stå i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till dessas komplexitetsgrad. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv ska EBA också utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för de it-lösningar som ska tillämpas vid sådan rapportering. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första och andra stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "20a. I artikel 111.1 ska fjärde stycket ersättas med följande:" Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 miljoner EUR och ska informera EBA och kommissionen om detta. "21. Artikel 122a.10 ska ersättas med följande:" 10. EBA ska årligen rapportera till kommissionen om de behöriga myndigheternas efterlevnad av denna artikel. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning av denna artikel ska Europeiska bankmyndigheten utarbeta förslag till regelstandarder för att uppnå samstämmighet i tillsynspraxis med avseende på denna artikel, inklusive vilka åtgärder som ska vidtas vid bristande uppfyllelse av erforderlig noggrannhet och skyldigheter i fråga om riskhantering. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i andra stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "22. I artikel 124 ska följande punkt läggas till ▌:" 6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får EBA utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera såväl denna artikel som ett gemensamt förfarande och en gemensam metod för riskvärdering. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "22a. Artikel 126.4 ska ersättas med följande:" 4. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA och kommissionen om alla överenskommelser inom ramen för punkt 3. "I artikel 129.1 ska följande stycke införas efter första stycket:" Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som avses i första stycket eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsynsmyndigheten i den omfattning som krävs för att utföra de uppgifter som avses i första stycket kan någon av de berörda behöriga myndigheterna påtala detta för EBA, som får agera i enlighet med artikel 11 i förordning nr …/2010 [EBA]. "23. I artikel 129.2 ska femte stycket ersättas med följande:" ▌ Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till EBA enligt artikel 11 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA] när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut därom som EBA kan fatta enligt artikel 11.3 i den förordningen och fatta ett eget beslut i enlighet med detta. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. EBA skall fatta ett beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till myndigheten efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. "23a. I artikel 129.2 ska följande stycke läggas till:" För att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i denna punkt, och i syfte att underlätta gemensamma beslut, får EBA utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 84.1, 87.9 och 105 och i del 6 i bilaga III. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i föregående två stycken i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "24. Artikel 129.3 ska ändras på följande sätt: a) I tredje stycket ska namnet 'Europeiska banktillsynskommittén' ersättas med ”Europeiska bankmyndigheten”.
25. I artikel 130.1 ska första och andra styckena ersättas med följande:" 130. Om en kritisk situation uppstår, inklusive en sådan situation som definieras i artikel 10 i förordning (EU) nr .../2010 [EBA] och inklusive en negativ utveckling på marknaderna, som kan äventyra marknadernas likviditet och stabiliteten hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 42a har inrättats, ska den samordnande tillsynsmyndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 snarast möjligt underrätta EBA, ESRB och de myndigheter som avses i fjärde stycket i artikel 49 och i artikel 50 och förmedla all information som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Denna skyldighet ska gälla för alla de behöriga myndigheter som anges i artiklarna 125 och 126 och för den behöriga myndighet som anges i artikel 129.1. Om den myndighet som avses i fjärde stycket i artikel 49 blir medveten om en situation som beskrivs i första stycket i denna punkt, ska den så snart det är praktiskt möjligt underrätta de behöriga myndigheter som avses i artiklarna 125 och 126 samt EBA. "26. I artikel 131 ska punkt 3 ersättas med följande:" De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföretag vars moderföretag är ett kreditinstitut, får genom bilaterala avtal, i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) nr .../2010 [EBA], delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn över detta, så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras innehåll. Den ska vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till Europeiska bankkommittén. "27. Artikel 131a ska ändras på följande sätt:
27a. I artikel 132.1 ska följande stycken införas efter första stycket:" De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA]. De behöriga myndigheterna ska förse EBA med alla uppgifter den behöver för att utföra sina åligganden enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr .../2010 [EBA], i enlighet med artikel 20 i den förordningen. "27b. I artikel 140 ska tredje stycket ersättas med följande:" 3. De behöriga myndigheter som har ansvar för gruppbaserad tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella holdingföretag som anges i artikel 71.2. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater, till EBA och till kommissionen. "28. Artikel 143.2 ska ändras på följande sätt: a) Följande mening ska läggas till i slutet av det första stycket:" EBA ska bistå kommissionen och Europeiska bankkommittén med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper huruvida dessa riktlinjer bör uppdateras. "
28a. I artikel 143.3 ska fjärde stycket ersättas med följande:" Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för den gruppbaserade tillsynen som ställs upp i detta kapitel och ska rapporteras till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och kommissionen. "29. I artikel 144 ska följande punkt läggas till:" För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska EBA utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa ▌ format, struktur, innehållsförteckning och årligt publiceringsdatum för den information som föreskrivs genom denna artikel. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "30. I artikel 150 ska följande punkt läggas till: a) Följande punkt ska läggas till som punkt 3:" 3. EBA ska utarbeta förslag till genomförandestandarder i syfte att fastställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv vad gäller
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [EBA]. "31. ▌Artikel 156 ska ändras på följande sätt:
Artikel 10 Ändringar av direktiv 2006/49/EG Direktiv 2006/49/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 18 ▌ska följande punkt läggas till:" 5. ▌Europeiska bankmyndigheten (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr…/2010 får utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera de värderingsmetoder enligt vilka de behöriga myndigheterna får tillåta institut att använda interna modeller för att beräkna kapitalkrav enligt detta direktiv. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket a i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "1a. I artikel 22.1 ska följande stycke läggas till:" Om de behöriga myndigheterna frångår gruppbaserad tillämpning av kapitalkraven i enlighet med denna artikel ska de underrätta EBA och kommissionen. "1b. Artikel 32.1 ska ändras på följande sätt: Andra stycket ska ersättas med följande:" De behöriga myndigheterna ska underrätta Europeiska bankmyndigheten, rådet och kommissionen om dessa rutiner. "b) Följande punkt ska läggas till:" 3a. Europeiska bankmyndigheten ska utfärda riktlinjer för de rutiner som avses i punkt 1 i denna artikel. "1c. Artikel 36.1 ska ersättas med följande:" 1. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som är behöriga att utföra de uppgifter som fastställs i detta direktiv. De ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och kommissionen om detta och i förekommande fall om hur ansvaret fördelats. "1d. I artikel 38.1 ska följande stycken läggas till:" 1. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Europeiska bankmyndigheten vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA]. 2. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse EBA med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr .../2010 [EBA], i enlighet med artikel 20 i den förordningen. Artikel 11 Ändring av direktiv 2009/65/EG (fondföretag) Direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 5 ska följande punkt läggas till ▌: 8. ’För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera den information som ska lämnas till de behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktorisation av ett fondföretag. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. ’ "1a. I artikel 6.1 ska följande stycke läggas till:" Esma ska underrättas om alla auktorisationer som beviljas och ska offentliggöra och hålla aktuell en förteckning över auktoriserade förvaltningsbolag på sin webbplats. "2. I artikel 7 ska följande punkt läggas till ▌:" 6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att
Myndigheten ska överlämna de förslag till tekniska regelstandarder som avses i leden a och b till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska regelstandarder som avses i leden a, b och c, i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för meddelande eller tillhandahållande av den information som anges i första stycket a och b. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "2a. Artikel 9.2 ska ersättas med följande:" 2. Medlemsstaterna ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som fondföretag möter vid marknadsföringen av sina andelar i tredjeland. Kommissionen ska så snabbt som möjligt undersöka dessa svårigheter för att finna en lämplig lösning. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska bistå kommissionen vid utförandet av denna uppgift. "2b. I artikel 11 ska följande punkt läggas till:" 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av detta direktiv får de europeiska tillsynsmyndigheterna utveckla förslag till regelstandarder för att upprätta en fullständig förteckning över uppgifter, enligt vad som föreskrivs i denna artikel och med avseende på artikel 10b.4 i direktiv 2004/39/EG, som tilltänkta förvärvare ska foga till sin anmälan, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10a.2 i det direktivet. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för det samråd mellan de relevanta behöriga myndigheterna vilket föreskrivs i denna artikel och med avseende på artikel 10.4 i direktiv 2004/39/EG. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "2c. Artikel 12.3 ska ändras på följande sätt:
3. I artikel 12 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att ytterligare specificera de delegerade akter som antas av kommissionen i fråga om de förfaranden, arrangemang, strukturer och organisatoriska krav som avses i punkt 3 i denna artikel. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr …/2010. "3a. Artikel 14.2 ska ändras på följande sätt:
4. I artikel 14 ska följande punkt läggas till som punkt 3:" 3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att ytterligare specificera de delegerade akter som antas av kommissionen i fråga om de kriterier, principer och åtgärder som avses i punkt 2 a, b och c. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "4a. I artikel 17 ska följande punkt läggas till:" 10. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 1, 2, 3, 8 och 9. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet med punkterna 3 och 9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "4b. I artikel 18 ska följande punkt läggas till:" 4a. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 1, 2 och 4. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet med punkterna 2 och 4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "4c. I artikel 20 ska följande punkt läggas till:" 4a. För att säkerställa en konsekvent harmonisering och en enhetlig tillämpning av denna artikel får Esma, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2010, utarbeta förslag till tekniska regelstandarder i syfte att fastställa vilka uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna då ett förvaltningsbolag ansöker om att förvalta ett fondföretag som är etablerat i en annan medlemsstat. Kommissionen får anta de förslag till tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 7 i förordning (EG) nr .../2010 [Esma]. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för ett sådant överlämnande av information. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. 5. I artikel 21.7 ska första stycket ersättas med följande: 7. ’Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i punkterna 3, 4 eller 5 får de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets värdmedlemsstat i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen, Esma och de andra berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om sådana åtgärder.’ "5a. I artikel 21.7 ska andra stycket ersättas med följande:" 'Efter samråd med de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får kommissionen besluta att medlemsstaten i fråga ska ändra eller upphäva dessa åtgärder, utan att detta påverkar Esmas befogenheter i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "5b. I artikel 21.9 ska första stycket ersättas med följande:" 9. Medlemsstaterna ska underrätta Esma och kommissionen om antalet och arten av de fall i vilka de inte har beviljat auktorisation enligt artikel 17 eller avslagit en ansökan enligt artikel 20 samt eventuella åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. "5c. Artikel 23.6 ska ändras på följande sätt:
6. I artikel 29 ska följande punkter läggas till ▌:" 5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av detta direktiv får den europeiska tillsynsmyndigheten utarbeta förslag till tekniska regelstandarder i syfte att specificera:
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. 6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet med punkt 5 a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "6a. Artikel 32.6 ska ersättas med följande:" 6. Medlemsstaterna ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och kommissionen om vilka investeringsbolag som omfattas av undantagen i punkterna 4 och 5. "6b. Artikel 33.6 ska ändras på följande sätt:
6c. Artikel 43.5 ska ändras på följande sätt:
7. I artikel 43 ska följande punkt läggas till som punkt 6:" 6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att ytterligare specificera de delegerade akter som antas av kommissionen vad gäller innehåll, format och metod för att lämna den information som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "8. I artikel 50 skall följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera bestämmelserna om vilka kategorier av tillgångar som fondföretag kan investera i enligt denna artikel samt enligt delegerade akter som kommissionen antagit om dessa bestämmelser. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "9. ▌Artikel 51 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:" De nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa att all information som erhålls enligt föregående punkt, och som sammanställs för alla de förvaltnings- och investeringsbolag de utövar tillsyn över, finns tillgänglig för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden så att systemrisker kan övervakas på unionsnivå. "
c) Följande punkt ska läggas till ▌:" 5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa de delegerade akter som antas av kommissionen gällande de kriterier och regler som avses i punkt 4 a, b och c. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "9a. I artikel 52.4 ska tredje stycket ersättas med följande:" Medlemsstaterna ska till kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten överlämna en förteckning över de kategorier av obligationer som avses i första stycket och över de kategorier av emittenter som, enligt gällande lag och enligt sådana tillsynsregler som avses i det stycket, beviljats tillstånd att emittera sådana obligationer som uppfyller kriterierna i den här artikeln. Till förteckningen ska fogas uppgifter om vad slags garantier som erbjudits. Kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska till övriga medlemsstater genast vidarebefordra denna information jämte de kommentarer de anser lämpliga samt göra informationen tillgänglig för allmänheten på sin webbplats. Informationen kan tas upp till diskussion i Europeiska värdepapperskommittén som avses i artikel 112.1. "10. ▌Artikel 60 ska ändras på följande sätt: I punkt 6: Första stycket ska ersättas med följande:" 6. Kommissionen får, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 112, 112a och 112b, anta genomförandeåtgärder för att specificera Andra stycket ska utgå. b) Följande punkt ska läggas till ▌: 7. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa de delegerade akter som antas av kommissionen gällande de kriterier och regler som avses i punkt 6 a, b och c. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "11. ▌artikel 61 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande:" 3. Kommissionen får, genom delegerade akter enligt artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att specificera
b) Följande punkt ska läggas till ▌:" 4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa de delegerade akter som antas av kommissionen gällande den överenskommelse, de åtgärder och de kategorier av oegentligheter som avses i punkt 3 a och b. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "11a. Artikel 62.4 ska ersättas med följande:" 4. Kommissionen får, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att specificera innehållet i det avtal som avses i punkt 1 första stycket. "11b. Artikel 64.4 ska ersättas med följande:" 4. ’Kommissionen får, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att specificera:
12. I artikel 64 ska följande punkt läggas till ▌:" ’5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillhandahållandet av den information som avses i denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa de delegerade akter som antas av kommissionen gällande formatet för och sättet för tillhandahållande av den information och det förfarande som avses i punkt 4 a och b. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "13. I artikel 69 ska följande punkt läggas till:" 5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera bestämmelserna om innehållet i prospektet, årsrapporten och halvårsrapporten enligt bilaga I samt formatet för dessa dokument. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "13a. Artikel 75.4 ska ersättas med följande:" 4. Kommissionen får, genom delegerade akter enligt artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att fastställa de särskilda villkor som ska uppfyllas när prospektet tillhandahålls via ett varaktigt medium, annat än i pappersform, eller via en webbplats som inte är ett varaktigt medium. "13b. Artikel 78.7 ska ersättas med följande:" 7. Kommissionen ska, genom delegerade akter enligt artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att fastställa följande:
14. I artikel 78 ska följande punkt läggas till ▌:" 8. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa de delegerade akter som antas av kommissionen i enlighet med punkt 7 när det gäller den information som avses i punkt 3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "14a. Artikel 81.2 ska ersättas med följande:" 2. Kommissionen får anta åtgärder, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 112, 112a och 112b, för att fastställa de särskilda villkor som ska uppfyllas när basfakta för investerare tillhandahålls via ett varaktigt medium i annan form än pappersform eller via en webbplats som inte utgör ett varaktigt medium. "14b. I artikel 83 ska följande punkt läggas till:" 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder för att specificera vilka krav som enligt denna artikel gäller för upplåning. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "15. I artikel 84 ska följande punkt läggas till ▌:" 4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till regelstandarder i syfte att specificera vilka villkor ett fondföretag ska uppfylla, efter det att återköp eller inlösen av andelar i fondföretaget tillfälligt senarelagts i enlighet med punkt 2 a, när beslut har fattats om uppskov. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till regelstandarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 7–7d i förordning (EU) nr .../2010. "15a. Artikel 95.1 ska ändras på följande sätt:" 1. Kommissionen får, genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 112, 112a och 112b, anta åtgärder för att specificera:
16. I artikel 95 ska punkt 2 ersättas med följande:" 2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 93 får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa ▌
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010. "16a. Artikel 97.1 ska ersättas med följande:" 1. Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska fullgöra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv. De ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och kommissionen om detta och i förekommande fall ange hur uppgifterna fördelats. "16b. I artikel 101 ska följande punkt läggas till:" 2a. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål förse Esma med all information den behöver för att utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr …/2010 [Esma]. "17. I artikel 101 ska punkterna 8 och 9 ersättas med följande:" 8. De behöriga myndigheterna får anmäla till Esma om en begäran
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får Esma i dessa fall agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 11 i förordning (EU) nr …2010 [Esma], utan att det påverkar vare sig de möjligheter att vägra att efterkomma en begäran om information eller utredning som avses i punkt 6 i denna artikel eller Esmas möjligheter att handla i enlighet med artikel 9 i den förordningen. 9. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa gemensamma förfaranden för samarbete mellan behöriga myndigheter vid utförandet av kontroller på plats och utredningar enligt punkterna 4 och 5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma].’ "18. Artikel 102 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:" 2. ’Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med detta direktiv eller annan unionslagstiftning som gäller för fondföretag eller för företag som medverkar i deras affärsverksamhet eller från att överlämna information till Esma i enlighet med förordning (EU) nr …2010 eller Europeiska systemrisknämnden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr…/2010. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt punkt 1 i denna artikel. "b) I punkt 5 ska följande led ▌ läggas till:"
18a. Artikel 103.3 ska ersättas med följande:" 3. Medlemsstaterna ska meddela Esma, kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har tillåtelse att motta information enligt punkt 1. "18b. Artikel 103.7 ska ersättas med följande:" 7. Medlemsstaterna ska meddela Esma, kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som har tillåtelse att motta information enligt punkt 4. "19. Artikel 105 ska ersättas med följande:" Artikel 105 För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv gällande informationsutbyte får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för förfaranden för utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna samt mellan de behöriga myndigheterna och Esma. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 7e i förordning (EU) nr .../2010 [Esma]. "20. I artikel 108.5 ska led b i första stycket och andra stycket ersättas med följande:
Kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omgående informeras om eventuella åtgärder som vidtas enligt led a i första stycket. 20a. Rubriken på kapitel XIII ska ersättas med följande:" DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER "20b. Artikel 111 ska ersättas med följande:" Artikel 111
Dessa åtgärder ska antas genom delegerade akter enligt artiklarna 112, 112a och 112b. "20c. Artikel 112 ska ersättas med följande:" Artikel 112 1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG. '2. Befogenheterna att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 12, 14, 23, 33, 43, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78, 81, 95 och 111 ska ges till kommissionen för en period på fyra år efter detta direktivs ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 64c. 2a. När kommissionen antar en delegerad akt, ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 2b. Befogenheterna att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som fastställs i artiklarna 112a och 112b. 3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. "20d. Följande artiklar ska införas:" Artikel 112a Återkallande av delegering 1. Delegeringen av de befogenheter som avses i artiklarna 12, 14, 23, 33, 43, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78, 81, 95 och 111 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas. 3. Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten hos delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 112b Invändning mot delegerade akter 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet före denna tidsperiods utgång har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges där. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar. 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. "Artikel 11a Översyn Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 för Europaparlamentet och rådet framlägga en rapport om huruvida de europeiska tillsynsmyndigheterna lagt fram de förslag till tekniska standarder som anges i detta direktiv, i de fall där det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana förslag, samt eventuella förslag i anledning av detta. Artikel 12 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2010. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningarna ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 13 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 14 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i På Europaparlaments vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4), med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(5), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och av följande skäl: (1) Under finanskrisen 2007/2008 framträdde betydande brister i den finansiella tillsynen, både i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanflätade europeiska finansiella marknaderna, där många finansiella företag opererar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionslagstiftningen och ömsesidigt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen. (1a) Långt innan den finansiella krisen uppstod lyfte parlamentet regelbundet fram behovet av att skapa lika villkor för alla berörda parter på unionsnivå samtidigt som man erinrade om de stora bristerna när det gäller EU:s tillsyn över alltmer integrerade finansiella marknader (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om meddelandet från kommissionen om att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan(7), av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen(8), av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok(9), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity(10), av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer(11), av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)(12) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut)(13). (2) I en rapport som, på begäran av kommissionen, offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière som ordförande (de Larosière-rapporten) drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen behövde stärkas för att minska risken för ytterligare finanskriser och skadeverkningarna av kriser som trots detta kan komma att inträffa. ▌Reformer rekommenderades av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. Expertgruppen fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas. Det skulle omfatta tre europeiska myndigheter: en för tillsyn över banksektorn, en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn ▌och en för värdepapperssektorn. Dessutom borde en europeisk systemrisknämnd inrättas. Rekommendationerna i rapporten utgjorde den lägsta förändringsnivå som experterna ansåg nödvändig för att undvika en liknande kris i framtiden. (3) I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln Främja återhämtning i Europa föreslog kommissionen att utkast till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för finansiell tillsyn och en europeisk systemrisknämnd (ESRB) skulle tas fram och i meddelandet av den 27 maj 2009, Den finansiella tillsynen i Europa, presenterade kommissionen närmare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem skulle kunna utformas, men i meddelandet togs inte alla rekommendationer upp som hade gjorts i de Larosière-rapporten. (4) I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Systemet borde syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansmarknadsaktörer på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också borde ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn i krislägen ska kunna agera kraftfullt i krissituationer, men betonade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick utgöra intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(nedan kallad ”myndigheten”) bör också utöva tillsyn över transaktionsregister. Kommissionen ombeds föreslå en lösning på frågan om myndighetens tillsyn över centrala motparter, enligt modell av lösningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut(14). (4a) I Internationella valutafondens rapport av den 16 april 2010 med titeln ”A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector”, som sammanställdes på begäran av G20-toppmötet i Pittsburgh, stod det att kostnaderna för finanssektorns misslyckanden bör begränsas och täckas med hjälp av ett bidrag till finansiell stabilitet (Financial Stability Contribution, FSC), med anknytning till en trovärdig och ändamålsenlig avvecklingsmekanism. Om avvecklingsmekanismerna definieras lämpligt kan man med deras hjälp i framtiden undvika att statsmakterna blir tvungna att rädda sådana institutioner som är alltför viktiga, alltför stora eller har alltför många kopplingar till varandra för att kunna tillåtas gå omkull. (4b) I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln ”Europa 2020” framhölls det också att det vore viktigt på kort sikt att skapa en politik som ”bättre kan förhindra, och vid behov hantera, eventuella finanskriser och som, med hänsyn till finanssektorerna särskilda ansvar för den nuvarande krisen, också kommer att undersöka lämpliga bidrag från finanssektorn”. (4c) Europeiska rådet sade den 25 mars 2010 klart ifrån: ”Det behövs särskilt framsteg i sådana frågor som systemviktiga institut, finansieringsinstrument för krishantering”. (4d) Europeiska rådet sade slutligen den 17 juni 2010 att ”medlemsstaterna bör införa system för avgifter och skatter för finansinstitut, för att säkerställa en rättvis fördelning av bördan och ge incitament att undvika systemrisker. Sådana avgifter och skatter bör ingå i en trovärdig saneringsram”. (5) Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat påtagliga allvarliga risker för finanssystemets stabilitet och den inre marknadens funktionssätt. Att ett stabilt och tillförlitligt finansiellt system återställs och upprätthålls är en absolut första förutsättning för att bevara förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga funktion och för att bevara och förbättra förutsättningarna för en fullt ut integrerad fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finansiella marknader ger dessutom större möjligheter till diversifiering av finansiering och risker och bidrar därför till att öka kapaciteten för att absorbera ekonomiska chocker. (6) Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas med oförändrad status för kommittéerna för europeiska tillsynsmyndigheter ▌. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situation där det inte finns någon mekanism för att säkerställa att de nationella tillsynsorganen kommer fram till bästa möjliga beslut inom tillsynen över gränsöverskridande institut i de fall då samarbetet och informationsutbytet mellan de nationella tillsynsorganen är otillfredsställande, då gemensamma åtgärder av de nationella myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och tillsynsordningar och då nationella lösningar ofta är det enda framkomliga alternativet för att åtgärda problem med EU-dimensioner när olika tolkningar görs av samma rättsakt. Det nya europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre marknad för finansiella tjänster inom EU och binda samman de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt EU-nät. (7) ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå som låter den dagliga tillsynen över de finansiella instituten ligga kvar på nationell nivå ▌. Myndigheten bör spela en ledande roll bland de tillsynskollegier som sköter tillsynen över finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet och det bör fastställas klara normer för den tillsyn de utövar. Myndigheten bör ägna särskild uppmärksamhet åt finansmarknadsaktörer som kan innebära en systemrisk eftersom det kunde bli till fara för stabiliteten i unionens hela finanssystem om de gick omkull efter det att en nationell tillsynsmyndighet underlåtit att utöva sina befogenheter. Man bör också skapa större harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna om finansiella institut och marknader i hela unionen. Vid sidan av myndigheten bör det även inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) liksom en europeisk tillsynsmyndighet (Gemensamma kommittén). En europeisk systemrisknämnd bör ingå i EFSF. (8) Den europeiska tillsynsmyndigheten bör ersätta europeiska banktillsynskommittén (CEBS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/78/EG(15), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/79/EG(16), och europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG(17) och överta alla dessa kommittéers uppgifter och befogenheter, inbegripet fortsättningen av pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall. Varje myndighets behörighetsområde bör definieras tydligt ▌. Om så krävs av institutionella skäl eller på grund av dess ansvar enligt EUF-fördraget, bör även kommissionen ingå i nätverket av tillsynsmyndigheter. (9) Myndigheten bör agera i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, bland annat genom att säkerställa en hög grad av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn med beaktande av samtliga medlemsstaters specifika intressen samt av att finansmarknadsaktörerna är inbördes olika. Myndigheten bör slå vakt om allmänna värden såsom finanssystemets stabilitet, transparensen i fråga om marknader och finansprodukter samt skyddet av insättare och investerare. Myndigheten bör också förhindra regelarbitrage och garantera likvärdiga verksamhetsförutsättningar samt stärka den internationella samordningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekonomin som helhet, däribland finansmarknadsaktörer och andra intressenter, konsumenter och arbetstagare. Den bör också ha i uppgift att främja konvergens i tillsynen och ge råd till EU-institutionerna i fråga om reglering av och tillsyn över värdepapper och marknader samt därmed sammanhängande frågor beträffande företagsstyrning och finansiell rapportering. Myndigheten bör också få det övergripande tillsynsansvaret för nuvarande och nya finansprodukter och finanstransaktioner. (9a) Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till hur dess verksamhet påverkar konkurrensen och innovativiteten på unionens inre marknad samt unionens globala konkurrenskraft, finansiell integrering och unionens nya strategi för tillväxt och sysselsättning. (9b) För att kunna nå sina mål bör myndigheten vara en juridisk person med oberoende i administrativa och finansiella frågor. Myndigheten bör ges befogenheter att åtgärda frågor om lagstiftningens efterlevnad, framför allt frågor med anknytning till systemrisker och gränsöverskridande risker (Baselkommittén om banktillsyn). (9c) Systemrisker definieras av myndigheter på det internationella planet (Internationella valutafonden, Rådet för finansiella stabilitet och Banken för internationell betalningsutjämning, BIS) såsom en risk för störningar av finanstjänsterna som i) orsakas av hinder inom hela finanssystemet eller delar därav och ii) kan få allvarliga skadeverkningar för realekonomin. Alla finansförmedlare, finansmarknader och finansiella infrastrukturer kan i viss utsträckning vara systemviktiga. (9d) Enligt dessa institutioner avses med gränsöverskridande risk alla risker som orsakas av ekonomisk obalans eller ekonomiska brister i hela eller en del av unionen och som kan få betydande negativa konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska aktörer i två eller flera medlemsstater, för den inre marknadens funktionssätt eller för de offentliga finanserna i unionen eller någon av dess medlemsstater. (10) Europeiska unionens domstol har i sin dom av den 2 maj 2006 ▌(Förenade kungariket mot Europaparlamentet och rådet) fastslagit att ”det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel i 95 EG-fördraget [numera artikel 114 i EUF-fördraget] för att de åtgärder som vidtas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nödvändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmoniseringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämpningen av rättsakter som har antagits med stöd av artikeln”(18). Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säkerställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unionsbestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära samband med målen för unionens regelverk på området för finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund. (11) I följande rättsakter fastställs medlemsstaternas behöriga myndigheters uppgifter, även i fråga om samarbete inbördes och med kommissionen: Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare(19), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper(20), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper(21), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet(22), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat(23), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)(24), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG(25), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden(26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument(27), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG(28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter(30), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) utan att detta påverkar Europeiska bankmyndighetens behörighet i fråga om stabilitetstillsyn(31), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper(32), direktiv … (kommande AIF-fonddirektiv) och förordning … (kommande förordning om kreditvärderingsinstitut), samt alla kommissionens direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa rättsakter och varje kommande gemenskapsrättsakt genom vilken myndigheten tilldelas uppgifter. (12) Termen ”finansmarknadsaktör” bör avse flera olika kategorier av aktörer som omfattas av EU-lagstiftning på detta område. Den kan användas för både juridiska och fysiska personer. Den kan till exempel omfatta värdepappersföretag, fondföretag och dessas förvaltningsbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, marknadsoperatörer, clearinginstitut, avvecklingssystem, kreditvärderingsinstitut, emittenter, anbudsgivare, investerare, personer som kontrollerar eller har intresse i marknadsaktörer, personer som medverkar i marknadsaktörers förvaltning och andra personer på vilka något krav i den relevanta lagstiftningen är tillämpligt. Den bör också avse finansmarknadsaktörer, t.ex. kreditinstitut och försäkringsföretag, då de genomför verksamheter som omfattas av EU-lagstiftningen på detta område. Behöriga myndigheter i EU och i tredjeländer samt kommissionen omfattas dock inte av definitionen. (13) Det är önskvärt att myndigheten främjar en enhetlig tillämpning på området för system för ersättning till investerare för att säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och en rättvis behandling av investerare inom hela unionen. Eftersom system för ersättning till investerare omfattas av medlemsstatskontroll och inte lagstadgad tillsyn i egentlig mening är det lämpligt att myndigheten kan utöva sina befogenheter enligt denna förordning när det gäller själva systemen för ersättning till investerare och dessas förvaltare ▌. Myndighetens roll bör ses över när det har inrättats en europeisk ersättningsfond för investerare. (14) Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att fastställa harmoniserade tekniska regelstandarder för finansiella tjänster för att – också genom ”en enda regelbok” – säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och tillfredsställande skydd av insättare, investerare och konsumenter i hela EU. Eftersom myndigheten är ett organ som besitter ett avancerat kunnande på det specifika området, är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden som fastställs i unionslagstiftningen, anförtros utarbetandet av förslag till tekniska regelstandarder som inte inbegriper politiska ställningstaganden. Kommissionen bör godkänna dessa förslag till tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att göra dem rättsligt bindande. ▌ (15) Kommissionen bör godkänna dessa förslag till tekniska regelstandarder för att göra dem rättsligt bindande. Ändringar av dem kommer att företas endast under snävt begränsade och mycket speciella omständigheter, förutsatt att det är myndigheten som står i nära kontakt med och godkänner finansmarknadernas dagliga arbete. De bör ändras till exempel om de är oförenliga med unionslagstiftningen, inte iakttar proportionalitetsprincipen eller strider mot de grundläggande principer för den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer till uttryck i Europeiska unionens regelverk för finansiella tjänster. Kommissionen bör inte ändra innehållet i de tekniska standarder som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt antagningsförfarande för dessa standarder bör kommissionen ges en tidsfrist för sitt godkännandebeslut. (15a) Kommissionen bör också ha befogenhet att genomföra rättsakter i enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (15b) Det är ett krav att tekniska regel- och genomförandestandarder följer proportionalitetsprincipen, vilket innebär att de krav som fastställts i dem bör stå i proportion till karaktären, omfattningen och komplexiteten av de risker som det berörda finansiella institutets verksamhet är förenad med. (16) På områden som inte omfattas av tekniska regelstandarder bör myndigheten ha befogenhet att utfärda ▌ riktlinjer och rekommendationer om tillämpningen av unionslagstiftningen. För att säkerställa överblickbarhet och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas agerande, bör dessa vara skyldiga att offentliggöra en motivering i de fall då de inte följer riktlinjer eller rekommendationer för att garantera fullständig överblickbarhet gentemot marknadsaktörerna. (17) Att en korrekt och fullständig tillämpning av unionslagstiftningen säkerställs är en oeftergivlig förutsättning för integrerade, överblickbara, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansiella marknader, för det finansiella systemets stabilitet och för neutrala konkurrensvillkor för finansiella institut inom hela unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vilken myndigheten kan åtgärda fall av icke-tillämpning eller felaktig ▌ tillämpning, som utgör ett brott mot unionslagstiftningen. Denna mekanism bör tillämpas på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter fastställs genom gemenskapslagstiftningen. (18) För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av gemenskapslagstiftningen bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utredningar om det hävdas att nationella myndigheter i utövandet av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en ▌ rekommendation. Om de behöriga nationella myndigheterna inte följer rekommendationen, bör kommissionen ha befogenhet att utfärda ett formellt yttrande med beaktande av myndighetens rekommendation, där det krävs av den behöriga myndigheten att den vidtar de åtgärder som behövs för att uppfylla bestämmelserna i unionslagstiftningen. (19) Om den nationella myndigheten inte följer rekommendationen inom en frist som fastställs av myndigheten, bör myndigheten utan dröjsmål rikta ett beslut till den nationella tillsynsmyndigheten i fråga för att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. Detta beslut ska ha direkt rättslig effekt och kunna åberopas inför nationella domstolar och myndigheter och genomdrivas i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget. (20) Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, bör den europeiska myndigheten ha befogenhet att, för att få denna situation att upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda finansmarknadsaktörer. Denna befogenhet bör endast gälla under exceptionella omständigheter då en behörig myndighet inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då unionslagstiftningen är direkt tillämplig på finansiella institut med stöd av nu gällande(33) eller kommande EU-förordningar. På denna punkt ser Europaparlamentet och rådet fram mot genomförandet av kommissionens program för 2010, framför allt förslaget om en omarbetning av kapitalkravsdirektiven. (21) Allvarliga hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella systemet i EU kräver snabba och samfällda reaktioner på EU-nivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att nationella tillsynsmyndigheter ska vidta specifika åtgärder för att undanröja ett omedelbart hot. Med tanke på hur känslig frågan är bör befogenheterna att avgöra om ett omedelbart hot föreligger eller inte överlåtas på kommissionen, antingen på kommissionens eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten. Om Europaparlamentet, rådet, ESRB eller Europeiska tillsynsmyndigheten (ESA) anser att ett omedelbart hot skulle kunna aktualiseras bör de kontakta kommissionen. I det sammanhanget är det av yttersta vikt att det slås vakt om konfidentialiteten. Om kommissionen fastställer att det föreligger ett omedelbart hot bör den i vederbörlig ordning underrätta Europaparlamentet och rådet. (22) För att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters behöriga myndigheters ståndpunkter bör myndigheten med bindande verkan kunna lösa tvister mellan dessa behöriga myndigheter, bland annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas en förlikningsfas, under vilken de behöriga myndigheterna kan nå en överenskommelse. När en sådan överenskommelse inte uppnås bör myndigheten ålägga de behöriga myndigheterna att vidta åtgärder eller avstå från åtgärder, för att hantera den situation som uppstått i överensstämmelse med unionlagstiftningen, varvid det åligger de behöriga myndigheterna att rätta sig efter myndighetens påbud. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna underlåter att agera bör myndigheten ges befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade direkt till finansiella institut på områden av unionlagstiftningen som är direkt tillämpliga på dem. (22a) Krisen har bevisat att finansiella institut med gränsöverskridande verksamhet helt uppenbart inte kan övervakas bara genom samarbete mellan nationella myndigheterna vilkas befogenheter upphör vid de nationella gränserna. (22b) I Turner-rapporten, som publicerades i mars 2009, påpekar man att de nuvarande arrangemangen, där man kombinerar rättigheter att inrätta filialer, hemlandstillsyn och enbart nationell insättningsgaranti inte är en sund bas för en framtida reglering av och tillsyn över europeiska gränsöverskridande banker som riktar sig till privatpersoner. (22c) Turner-rapporten avslutades med ett konstaterande om att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller en högre grad av europeisk integration. (22d) Den ”nationella” lösningen innebär att värdlandet ges rätt, dels att ålägga utländska institut att bedriva sin verksamhet uteslutande genom dotterbolag och inte genom egna driftsställen, och dels att utöva tillsyn över kapital och likviditet i de banker som bedriver verksamhet i värdlandet, och denna lösning skulle innebära ökad protektionism. (22e) Den ”europeiska” lösningen går ut på att ge myndigheten mer att säga till om i tillsynskollegiet samt att förbättra tillsynen över finansiella institut som innebär systemrisker. (23) Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av finansiella institut med verksamhet över nationsgränserna ska bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndigheten bör spela en ledande roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och informationsutbytet inom kollegierna samt främja konvergens och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av unionslagstiftningen. I Larosière-rapporten påpekar man att snedvridningar av konkurrensen och regelarbitrage på grund av olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan äventyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det främjar en överföring av den finansiella verksamheten till länder med slappare tillsyn. Tillsynssystemet måste uppfattas som rättvist och väl avvägt. (23a) Myndigheten bör tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna skärpa tillsynen över sådana finansiella institut som uppfyller kriterierna för systemrisker, eftersom det kan bli till fara för finanssystemet inom hela unionen och skada den reella ekonomin om de går i konkurs. (23b) Systemriskkriterier bör identifieras på grundval av internationella standarder, särskilt de som fastställts av rådet för finansiell stabilitet, Internationella valutafonden, Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS) och G-20-gruppen. Sammankoppling, utbytbarhet och val av tidpunkt är de kriterier som vanligen tillämpas för identifiering av systemrisker. (23c) Det bör inrättas en ram för hantering av nödställda institutioner för att stabilisera dem eller avveckla dem eftersom det enligt de Larosière-rapporten klart påvisats att en bankkris innebär att mycket kommer att stå på spel också för staten och samhället i stort eftersom en sådan situation kan utveckla sig till en fara för den finansiella stabiliteten och den reella ekonomin. Kommissionen bör ta fram lämpliga förslag till en ny ram för hantering av finanskriser. Nyckelelementen i krishanteringen består av en gemensam uppsättning regler och instrument för finansiella lösningar (genomförande och finansiering av krishantering i stora gränsöverskridande och/eller systemviktiga institut). (23d) Det bör inrättas en europeisk garantifond för insättare för att göra finansiella institut med gränsöverskridande verksamhet delaktiga av ansvaret samt skydda unionens insättares intressen och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en systemomfattande finanskris. En fond på EU-nivå verkar effektivast kunna skydda insättarnas intressen och erbjuda det bästa skyddet mot snedvridningar av konkurrensen. Likväl är det uppenbart att det är mera komplicerat med lösningar på EU-nivå och somliga vill gärna ha kvar sina nationella system. Ett absolut minimikrav är därför att myndigheten harmoniserar de viktigaste dragen inom de nationella systemen. Myndigheten kan också se till att de finansiella instituten behöver göra sina inbetalningar bara till ett enda system. (23e) Den europeiska värdepappers- och marknadsstabilitetsfonden bör stå för kostnaderna för att finansiella institut antingen i vederbörlig ordning avvecklas eller också räddas, i de fall då de skulle kunna hota stabiliteten på unionens inre finansmarknad. Fonden bör finansieras genom lämpliga bidrag från finanssektorn. Bidragen till fonden bör ersätta bidrag som betalas in till liknande nationella fonder. (24) Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till tillsynsnätverkens funktion genom att dubbelarbete i tillsynsarbetet undviks och genom det ökade inslaget av samarbete. Därigenom effektiviseras tillsynsprocessen och belastningen på de finansiella instituten och främst de finansinstitut som inte har någon unionsdimension minskas. I förordningen bör därför den rättsliga grunden för sådan delegering klart anges. Delegering av uppgifter innebär att uppgifterna utförs av en annan tillsynsmyndighet än den ansvariga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbesluten ligger kvar hos den delegerande myndigheten. Genom delegering av ansvar bör en nationell tillsynsmyndighet, ”delegatmyndigheten”, kunna besluta i ett visst tillsynsärende i eget namn, i myndighetens namn eller i en annan nationell tillsynsmyndighets ställe. Sådan delegering bör styras av principen att behörigheten bör tilldelas en myndighet som har goda förutsättningar att vidta åtgärder i ett enskilt ärende. Det kan vara lämpligt att överflytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifieringsfördelar, undvika att splittra upp tillsynen över företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyndigheterna. I unionslagstiftning på området kan principerna för överenskommelser om överflyttning av ansvar komma att ytterligare specificeras. Myndigheten bör med alla lämpliga medel underlätta och övervaka överenskommelser om delegering mellan nationella tillsynsmyndigheter. Den bör underrättas i förväg om planerade överenskommelser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggörandena av sådana överenskommelser så att alla berörda parter utan dröjsmål ges lätt tillgänglig och överblickbar information om sådana överenskommelser. Den bör fastställa och sprida bästa praxis när det gäller delegering och överenskommelser om delegering. (25) Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom hela EU i syfte att upprätta en gemensam tillsynskultur. (26) Kollegiala utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel för att främja enhetlighet inom de finansiella tillsynsnätverken Myndigheten bör därför utveckla en metodik för sådana utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärderingarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög kvalitet i verksamheten och på de behöriga myndigheternas oberoende. Resultatet av kollegiala utvärderingar bör offentliggöras och bästa praxis bör fastställas och också offentliggöras. (27) Myndigheten bör aktivt främja samordnade reaktioner från unionsmyndigheterna, särskilt för att garantera de finansiella marknadernas integritet och korrekta funktion eller stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen. Utöver sina befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör den därför anförtros en allmänt samordnande funktion inom ESFS. Att få all relevant information att snabbt och effektivt cirkulera mellan de behöriga myndigheterna bör höra till myndighetens centrala uppgifter. (28) För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt att i ett tidigt skede identifiera gräns och sektorövergripande trender och potentiella risker och sårbara punkter med ursprung i den mikroprudentiella nivån. Myndigheten bör övervaka och bedöma sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regelbundet och då omständigheterna så kräver underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europeiska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av betydelse. Myndigheten bör också initiera och samordna stresstester inom hela EU för att bedöma de finansiella institutens förmåga att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling och säkerställa att så enhetliga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för dessa tester. I syfte att kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt, bör myndigheten företa en ekonomisk analys av marknaderna och inverkan av potentiella marknadsutvecklingstendenser på dessa. (29) Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globala omfattning och de internationella standardernas ökade betydelse bör myndigheten företräda Europeiska unionen i dialog och samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. (30) Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den bör kunna yttra sig om bedömningar av förvärv och ökning av innehav enligt direktiv 2004/39/EG (ändrat genom direktiv 2007/44/EG)(34). (31) För att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör den ha rätt att få tillgång till all nödvändig information avseende stabilitetstillsyn. För att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på finansmarknadsaktörerna bör sådan information normalt lämnas av de nationella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och marknadsaktörerna och myndigheten bör beakta redan befintlig statistik. Myndigheten bör dock, i sista hand, kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till en finansmarknadsaktör om en nationell myndighet inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla – informationen inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndigheter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genomdriva sådana direkt riktade informationskrav. I detta sammanhang är arbetet med gemensamma rapporteringsformat väsentligt. (31a) Åtgärderna för insamling av information bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet (ESS) och det europeiska centralbankssystemet (ECBS) inom statistikområdet. Denna förordning bör därför inte påverka Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(35) och rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter(36). (32) Ett nära samarbete mellan myndigheten och Europeiska systemrisknämnden är av väsentlig betydelse för att detta ska kunna fungera med all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess varningar och rekommendationer. Myndigheten och Europeiska systemrisknämnden bör sinsemellan utbyta all relevant information ▌. Uppgifter om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran åtföljs av en skälig motivering. Myndigheten bör ▌se till att en uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller rekommendationer som Europeiska systemrisknämnden riktat till den eller till någon nationell myndighet. (33) ▌Myndigheten bör samråda med berörda parter om regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar förslag till regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer, bör den genomföra en konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en intressentgrupp för värdepapper och marknader inrättas i detta syfte med en välavvägd sammansättning av företrädare för unionens finansmarknadsaktörer (som ska företräda olika modeller och storlekar av finansiella institut och företag och i lämplig utsträckning även institutionella investerare och andra finansmarknadsaktörer som själva utnyttjar finansiella tjänster) små och medelstora företag, fackföreningar, akademiker, konsumenter och andra icke-professionella utnyttjare av finansiella tjänster, däribland små och medelstora företag. Intressentgruppen för värdepapper och marknader bör arbeta aktivt som en förmedlande länk för andra grupper av användare av finansiella tjänster som inrättats av kommissionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen. (33a) Icke-vinstdrivande organisationer är marginaliserade i jämförelse med välfinansierade och inflytelserika industriella företrädare i diskussionerna om de finansiella tjänsternas framtid och i de påföljande beslutsprocesserna. Denna nackdel måste kompenseras genom en tillräcklig finansiering av deras företrädare i intressentgruppen för värdepappers- och marknadsverksamheten. (34) Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna krishanteringen och för att bevara den finansiella stabiliteten i krissituationer, bland annat när det gäller att stabilisera och avveckla nödlidande finansmarknadsaktörer. Deras åtgärder bör nära samordnas med ramen och principerna för EMU. Myndighetens åtgärder i brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som påverkar ett finansiellt instituts stabilitet bör inte innebära några genomgripande intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att Europeiska unionens råd ska besluta i ärendet. Det är lämpligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till medlemsstaternas särskilda ansvar i sådana frågor. (34a) Kommissionen bör inom tre år efter det att en förordning om inrättande av en sådan mekanism har trätt i kraft fastställa tydliga och sunda riktlinjer på unionsnivå om när medlemsstaterna kan åberopa skyddsklausulen, på grundval av de erfarenheter som vunnits. Medlemsstaternas tillämpning av skyddsklausulen bör bedömas på grundval av dessa riktlinjer. (34b) Om en medlemsstat skulle åberopa skyddsklausulen, bör Europaparlamentet informeras samtidigt som myndigheten, rådet och kommissionen, dock utan att det påverkar medlemsstaternas särskilda ansvar i krissituationer. Dessutom bör medlemsstaten förklara varför den åberopat skyddsklausulen. Myndigheten bör, i samarbete med kommissionen, fastställa vilka åtgärder som därefter ska vidtas. (35) I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av unionsbestämmelserna och av de allmänna principerna om rättssäkerhet och överblickbarhet. Rätten att höra adressaterna bör respekteras fullt ut i kontakterna med adressaterna för myndighetens beslut. Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i unionslagstiftningen. (36) En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga myndigheterna på det respektive området i varje medlemsstat under ledning av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kommissionen, Europeiska systemrisknämnden, Europeiska försäkrings och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten bör delta som observatörer. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och uteslutande i unionens intressen. För handlingar av allmän natur, däribland sådana som rör antagande av tekniska regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i artikel 16 i EUF-fördraget, medan vid alla andra beslut enkel majoritet bland ledamöterna bör vara tillräckligt. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedömas av en begränsad panel. (36a) Som en allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med enkel majoritet i enlighet med principen om att varje ledamot har en röst. För rättsakter som rör antagande av tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det emellertid lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget och i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogade till dessa. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter bör bedömas av en begränsad, objektiv panel, bestående av medlemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som är parter i tvisten och inte heller har några intressen i konflikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämpligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynsstyrelsen med enkel majoritet enligt principen att varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i föredraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. (37) En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordförande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den. Förvaltningsstyrelsen bör tilldelas nödvändiga befogenheter för att bland annat föreslå det fleråriga arbetsprogrammet, anta det årliga arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och anta årsrapporten. (38) En ordförande på heltid, vald av Europaparlamentet efter ett öppet uttagningsförfarande som sköts av kommissionen och där denna sedan upprättar en förslagslista, bör företräda myndigheten. Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkställande direktör, som ska ha rätt att utan rösträtt delta i tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden. (39) För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta nära genom den europeiska tillsynsmyndigheten (Gemensamma kommittén)(nedan kallad ”den gemensamma kommittén”) och i tillämpliga fall anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kommittén bör samordna arbetsuppgifterna för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna när det gäller finansiella konglomerat. I tillämpliga fall bör handlingar som ligger inom behörighetsområdet för Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) eller Europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn) antas parallellt av berörda europeiska tillsynsmyndigheter. Den gemensamma kommittén bör ledas under en tolvmånadersperiod enligt ett rotationssystem av de respektive ordförandena för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma kommittén bör också vara vice ordförande för Europeiska systemrisknämnden. Den gemensamma kommittén bör ha ett permanent sekretariat med personal som avdelats från de tre europeiska tillsynsmyndigheterna för att möjliggöra ett informellt informationsutbyte och utveckling av en gemensam arbetskultur inom de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. (40) Det är nödvändigt att de parter som berörs av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsmedel till sitt förfogande. För att skapa ett effektivt skydd av parternas rättigheter och ekonomi i förfarandena bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en överklagandenämnd i de fall där myndigheten har beslutsbefogenheter. Av effektivitets och konsekvensskäl bör överklagandenämnden vara gemensam för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och oberoende av dessas administrations och regleringsstrukturer. Överklagandenämndens beslut bör kunna överklagas i förstainstansrätten och i Europeiska gemenskapernas domstol. (41) För att garantera myndigheten oinskränkt självständighet och oberoende bör den ges en egen budget med intäkter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska unionens allmänna budget via en separat budgetrubrik i denna. Unionens finansiering av myndigheten bör ske under förutsättning att budgetmyndigheten har nått en överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(37) (det interinstitutionella avtalet)1. I fråga om bidragen från Europeiska unionen bör unionens budgetförfarande tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten. Den totala budgeten ska omfattas av ansvarsfrihetsförfarandet. (42) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(38) ska vara tillämplig på myndigheten. Myndigheten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(39). (43) För att säkerställa öppna och överblickbara anställningsförhållanden och lika behandling av personalen bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna(40) tillämpas på myndighetens personal. (44) Det är av väsentlig betydelse att affärshemligheter och annan konfidentiell information skyddas. Sekretessen för den information som görs tillgänglig för myndigheten och som utbyts inom nätverket bör underkastas stränga och effektiva sekretessregler. (45) Skyddet för enskilda vid behandling av personuppgifter regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(41) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(42) som ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning. (46) För att säkerställa att myndighetens verksamhet är överblickbar bör den omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(43). (47) Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlighet med lämpliga avtal som ska ingås av unionen. (48) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, skydda insättare och investerare, skydda de finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på EU-nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (49) Myndigheten övertar alla nu gällande uppgifter och befogenheter från Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CEIOPS). Kommissionens beslut 2009/77/EG av den 23 januari 2009 om inrättande av en europeisk värdepapperstillsynskommitté bör därför upphävas och Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den 16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapsprogram till stöd för särskild verksamhet på området för finansiella tjänster, finansiell rapportering och revision(44) bör ändras i enlighet med detta. (50) Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av denna förordning för att säkerställa att myndigheten är tillräckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för att se till att övergången till den från CEIOPS sker friktionsfritt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS Artikel 1 Inrättande och verksamhetsområde 1. Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (nedan kallad myndigheten). 2. Myndigheten ska, med stöd av befogenheterna i denna förordning, vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiven 97/9/EG, 98/26/EG, 2001/34/EG, 2002/47/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/71/EG, ▌direktiv 2004/39/EG, direktiv 2004/109/EG, ▌direktiv 2009/65/EG ▌ och direktiv 2006/49/EG, utan att detta påverkar den europeiska tillsynsmyndighetens (Europeiska bankmyndighetens) behörighet i fråga om stabilitetstillsyn ▌, direktiv (kommande AIF-fonddirektiv), och förordning (EG) nr 1060/2009 och med stöd av de relevanta delarna av direktiv 2005/60/EG och 2002/65/EG, i den mån som dessa rättsakter tillämpas på företag som tillhandahåller finansiella tjänster eller på företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning samt på alla behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, samt alla▌ direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa rättsakter och varje kommande EU-rättsakt genom vilken myndigheten tilldelas uppgifter. 2a. Myndigheten ska också verka inom det verksamhetsområde som täcks av den lagstiftning som avses i punkt 2, inbegripet frågor som rör företagsstyrning, revision och finansiell rapportering, förutsatt att sådana åtgärder från myndighetens sida är nödvändiga för att säkerställa att den lagstiftning som avses i punkt 2 tillämpas verkningsfullt och konsekvent. 3. Denna förordning ska inte påverka kommissionens befogenheter, däribland befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. 4. Myndighetens syfte ska vara att skydda det allmänna intresset genom att bidra till att det finansiella systemet på kort, medellång och lång sikt blir stabilt och effektivt för unionens ekonomi, invånare och företag. Myndigheten ska bidra till att i) få den inre marknaden att fungera bättre, bland annat genom att reglering och tillsyn i stabilitetssyfte når en sund, verkningsfull och enhetlig nivå, ▌ iii) säkerställa de finansiella marknadernas integritet, transparens, effektivitet och korrekta funktion, iv) ▌stärka den internationella samordningen mellan tillsynsorganen, v) förebygga regelarbitrage och bidra till jämbördiga konkurrensvillkor, vi) säkerställa att det finns lämpliga regler för och utövas lämplig tillsyn över risktagandet i samband med investeringar och annan verksamhet och vii) bidra till att bättre skydda kunderna. I dessa syften ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt genomföra ekonomiska analyser av marknaderna för att främja uppnåendet av sina mål. Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemviktiga marknadsaktörer vars brister eller fel kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera. När myndigheten utför sina uppgifter ska den handla oberoende och objektivt och uteslutande i hela unionens intresse. Artikel 1a Europeiska systemet för finansiell tillsyn 1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsyfte är att säkerställa en adekvat tillämpning av gällande regler för finanssektorn, bevara den finansiella stabiliteten samt garantera förtroendet för det finansiella systemet som helhet och ett tillräckligt skydd för konsumenter av finansiella tjänster. 2. ESFS ska omfatta följande:
3. Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén samarbeta nära och regelbundet med Europeiska systemrisknämnden samt med Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) och Europeiska tillsynsmyndigheten (bankmyndigheten) för att åstadkomma ett konsekvent arbete över sektorsgränserna och nå fram till gemensamma ståndpunkter på området för tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektorövergripande frågor. 4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta med förtroende och full ömsesidig respekt, i synnerhet genom att tillse att lämplig och tillförlitlig information utbytes dem emellan. 5. De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara ålagda att, i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2, utöva tillsyn över finansiella institut med verksamhet inom unionen. Artikel 1b De myndigheter som avses i artikel 1a.2 ska vara ansvarsskyldiga inför Europaparlamentet. Artikel 2 Definitioner
Artikel 3 Rättslig status 1. Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juridisk person. 2. Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. 3. Myndigheten ska företrädas av sin ordförande. Artikel 4 Sammansättning
Artikel 5 Huvudkontor Myndigheten ska ha sitt huvudkontor i Frankfurt. Den får ha representationskontor i Europeiska unionens viktigaste finanscentrum. KAPITEL II MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER Artikel 6 Myndighetens uppgifter och befogenheter 1. Myndigheten ska ha följande uppgifter:
2. Vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, ▌i synnerhet ▌att
3. Myndigheten ska i fråga om juridiska personer eller ekonomiska verksamheter med unionsdimensioner utöva alla exklusiva tillsynsbefogenheter som den tilldelats genom de rättsakter som avses i artikel 1.2. 3a. I syfte att utöva sina exklusiva tillsynsbefogenheter enligt punkt 3 ska myndigheten ha tillräckliga utrednings- och verkställandebefogenheter enligt tillämplig lagstiftning och möjlighet att ta ut avgifter. Myndigheten ska nära samarbeta med de behöriga myndigheterna och utnyttja deras sakkunskap, resurser och befogenheter när den utför sina uppgifter. Artikel 6a Konsumentskydd och finansverksamhet 1. För att främja skyddet av insättare och investerare ska myndigheten påta sig en ledande roll i arbetet till förmån för transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster överallt på den inre marknaden, bland annat genom att
2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och förenhetligade regleringsförfaranden. 3. Myndigheten får också utfärda varningar om en finansverksamhet innebär ett allvarligt hot mot de mål som fastställts i artikel 1.4. 4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiella innovationer och låta den ingå som en integrerad del av myndigheten, och kommittén ska sammanföra alla relevanta behöriga nationella tillsynsmyndigheter för att åstadkomma en samsyn på reglerna för och tillsynen över nya eller innovativa former av finansiell verksamhet samt för att gå Europaparlamentet, rådet och kommissionen till handa med rådgivning. 5. Myndigheten får utfärda tillfälliga förbud mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet som hotar de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i unionens finansiella system som helhet eller delar av det, vilket får ske i de fall som angetts och på de villkor som fastställts i de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller, vid behov, i en nödsituation av det slag som avses och på de villkor som fastställts i artikel 10. Myndigheten ska se över detta beslut med jämna mellanrum och i god tid. Myndigheten får också bedöma om det råder behov av förbud mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet och vid behov underrätta kommissionen för att underlätta antagandet av eventuella förbud eller begränsningar. Artikel 7 Tekniska regelstandarder 1. Europaparlamentet och rådet får, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegera befogenheten att anta tekniska regelstandarder för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Dessa regelstandarder ska vara tekniska, ska inte innebära strategiska beslut eller policyval och ska begränsas av de rättsakter som de grundas på. Förslag till tekniska regelstandarder ska utarbetas av myndigheten och överlämnas till kommissionen för godkännande. I de fall då myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen anta en teknisk regelstandard. 1a. Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till kommissionen ska den genomföra ett öppet offentligt samråd om tekniska regelstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska regelstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska också begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22. 1b. När kommissionen har erhållit ett förslag till tekniska regelstandarder från myndigheten ska den omgående vidarebefordra det till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen godkänna standarderna endast till viss del eller med ändringar. ▌ Artikel 7a Uteblivet godkännande eller ändring av förslagen till regelstandarder 1. Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna förslaget till tekniska regelstandarder eller att godkänna dem endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till tekniska regelstandarder till myndigheten, med förslag till motiverade ändringar. 2. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslagen till tekniska regelstandarder på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna dem till kommissionen för godkännande. Myndigheten ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sitt beslut. 3. Om myndigheten inte godtar kommissionens beslut att förkasta eller ändra det ursprungliga förslaget kan Europaparlamentet och rådet sammankalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande inom en månad till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådets behöriga kommitté så att dessa kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter. Artikel 7b Utövande av delegering 1. Befogenhet att anta de tekniska regelstandarder som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 7c. 2. Så snart kommissionen antar en teknisk regelstandard ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 3. I den rapport som avses i artikel 35.2 ska myndighetens ordförande informera Europaparlamentet och rådet om de regelstandarder som har utfärdats och ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem. Artikel 7c Invändning mot tekniska regelstandarder 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot den tekniska regelstandarden inom en period på tre månader från dagen för kommissionens delgivning. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får tidsfristen förlängas med ytterligare tre månader. 2. Den tekniska regelstandarden ska offentliggöras i Europeiska unions officiella tidning och träda i kraft innan tidsfristen löpt ut, om både Europaparlamentet och rådet har meddelat kommissionen att de inte tänker göra några invändningar. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den tekniska regelstandarden, ska den tekniska standarden offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. 3. Så snart kommissionen har vidarebefordrat förslaget får Europaparlamentet och rådet anta en villkorlig förhandsförklaring om att inte göra invändningar, vilken ska träda i kraft när kommissionen antar regelstandarden utan att ändra förslaget. 4. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk regelstandard ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot rättsakten ange skälen för detta. Artikel 7d Återkallande av delegeringen 1. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 7 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen upphör att gälla. 3. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering ska återkallas ska underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka befogenheter avseende tekniska regelstandarder som kan komma att återkallas. Artikel 7e Tekniska genomförandestandarder 1. I de fall där Europaparlamentet och rådet ger kommissionen befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget när det behövs enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter på de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 ska följande gälla:
2. Innan så sker, ska den ha genomfört ett öppet offentligt samråd om de tekniska genomförandestandarderna och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska standarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska också begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22. 3. Myndigheten ska i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget överlämna sitt förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för godkännande och samtidigt till Europaparlamentet och rådet. 4. Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av förslaget till tekniska genomförandestandarder besluta huruvida den ska godkänna förslaget. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i Europeiska unionens intresse får kommissionen godkänna standarderna endast till viss del eller med ändringar. I samtliga fall där kommissionen antar tekniska genomförandestandarder som avviker från det förslag till teknisk genomförandestandard som myndigheten överlämnat, ska kommissionen underrätta Europaparlamentet och rådet. 5. Standarderna ska antas av kommissionen genom förordningar eller beslut och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 8 Riktlinjer och rekommendationer 1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer. 1a. Myndigheten ska i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget. Myndigheten ska också vid behov begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22. Sådana samråd, analyser, yttranden och råd ska vara proportionerliga i förhållande till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. 2. De behöriga myndigheterna och finansmarknadsaktörerna ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer. Inom två månader från utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation ska varje behörig myndighet besluta huruvida den tänker följa denna riktlinje eller rekommendation eller ej. Om en behörig myndighet inte avser att följa dessa riktlinjer eller rekommendationer ska den underrätta myndigheten om skälen till detta. Myndigheten ska offentliggöra dessa skäl. Om en behörig myndighet inte tillämpar en riktlinje eller en rekommendation ska myndigheten offentliggöra detta. Myndigheten får, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som en behörig myndighet anger för att inte följa en riktlinje eller rekommendation. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande. Om så krävs i en riktlinje eller en rekommendation ska finansmarknadsaktörerna på ett klart och detaljerat sätt årligen rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen. 2a. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats och ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vilka åtgärder myndigheten tänker vidta för att se till att de i framtiden följer dess rekommendationer och riktlinjer. Artikel 9 Överträdelse av unionslagstiftningen 1. Om en behörig myndighet inte har tillämpat eller har tillämpat de rättsakter som avses i artikel 1.2 på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionslagstiftningen, inklusive de tekniska regel- och genomförandestandarder som upprättats i enlighet med artikel 7 och 7e, till exempel genom att underlåta att säkerställa att en finansmarknadsaktör uppfyller kraven i dessa rättsakter, ska myndigheten kunna utöva de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i denna artikel. 2. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller av kommissionen, Europaparlamentet, rådet, intressentgruppen för värdepapper och marknader eller på eget initiativ och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda påstådd överträdelse eller underlåtelse att tillämpa unionslagstiftningen. 2a. Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 20, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning. 3. Myndigheten får senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionslagstiftningen. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionslagstiftningen. 4. Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionslagstiftningen inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, utfärda ett formellt yttrande om krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionslagstiftningen. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation. Kommissionen ska utfärda ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. ▌ Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen. 5. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter kommissionens formella yttrande. 6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 inom den där angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda det bristande iakttagandet av unionslagstiftningen för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa att det finansiella systemet fungerar korrekt och med integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer i enlighet med dessa rättsakter, anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som utfärdats av kommissionen enligt punkt 4. 7. Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de vara förenliga med det formella yttrandet eller med beslutet, allt efter omständigheterna. 7a. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange vilka behöriga myndigheter och finansmarknadsaktörer som inte har följt de formella yttranden och beslut som avses i punkterna 4 och 6. Artikel 10 Åtgärder i krissituationer 1. Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i det finansiella systemet, helt eller delvis, inom Europeiska unionen ska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nödvändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av vederbörande behöriga nationella tillsynsmyndigheter. För att kunna uppfylla denna roll att underlätta och samordna ska myndigheten ha fullständig information om relevant utveckling, och uppmanas delta såsom observatör vid alla relevanta sammanträden i vederbörande behöriga nationella tillsynsmyndigheter. 1a. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger. Kommissionen ska se över detta beslut i månatliga intervall och minst en gång i månaden, och förklara att krissituationen upphört, så snart det är lämpligt. Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation ska den vederbörligen och omedelbart informera Europaparlamentet och rådet. 2. Om kommissionen har antagit ett beslut enligt punkt 1a, och under exceptionella omständigheter om samordnade åtgärder av nationella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som kan äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen, får myndigheten anta enskilda beslut om krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansmarknadsaktörer och behöriga myndigheter uppfyller kraven i den lagstiftningen. 3. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av myndigheten som avses i punkt 2 inom den där angivna tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer, anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa rättsakter, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. 4. Beslut som antagits enligt punkt 3 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 eller 3 ska vara förenliga med det beslutet. Artikel 11 Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter 1. Om en behörig myndighet ogillar en annan behörig myndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område där det i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 krävs samarbete, samordning eller gemensamma beslut krävs av behöriga myndigheter från mer än en medlemsstat, ska myndigheten – utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 9 – på eget initiativ eller på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna gå i spetsen när det gäller att bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse enligt förfarandet i punkterna 2–4. 2. Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta föreskrivna tidsfrister i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndigheten agera som medlare. 3. Om de berörda behöriga myndigheterna vid slutet av förlikningsskedet inte har lyckats nå någon överenskommelse, ska myndigheten, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 29.1 tredje stycket, fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd, med bindande verkan för berörda behöriga myndigheter, i enlighet med unionslagstiftningen. 4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att en finansmarknadsaktör uppfyller krav som är direkt riktade till det enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2, ska myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på nödvändiga åtgärder som denna ska vidta för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även krav på att upphöra med viss praxis. 4a. Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet. 4b. I den rapport som avses i artikel 35.2 ska ordföranden ange tvisterna mellan behöriga myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa tvisterna. Artikel 11a Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga myndigheter Den gemensamma kommittén ska, enligt förfarandet i artiklarna 11 och 42, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå mellan en eller flera behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.2 i denna förordning och i förordning (EU) nr .../2010 [EBA] samt i förordning (EU) nr .../2010 [Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten]. Artikel 12 Tillsynskollegier 1. Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka ändamålsenlighet, effektivitet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i direktiv 2006/48/EG och verka för enhetlighet i de olika kollegiernas tillämpning av unionslagstiftningen. Personal från myndigheten ska kunna delta i all verksamhet, däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter. 2. Myndigheten ska i den utsträckning den finner lämpligt leda tillsynskollegiernas arbete. I detta syfte ska den betraktas som ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning. Den ska åtminstone
3a. Myndigheten får utfärda regelstandarder, genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer, som antagits enligt artiklarna 7, 7e och 8, för att harmonisera tillsynsrutinerna och de bästa metoder som antagits av tillsynskollegierna. Myndigheterna ska godkänna skriftliga arrangemang för varje kollegiums verksamhet för att garantera samstämmighet mellan alla kollegiers verksamhet. 3b. En rättsligt bindande medlarroll bör göra det möjligt för myndigheten att lösa tvister mellan behöriga myndigheter enligt det förfarande som fastställs i artikel 11. Om en överenskommelse inte kan nås inom det relevanta tillsynskollegiet får myndigheten fatta tillsynsbeslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet. Artikel 12a Allmänna bestämmelser 1. Myndigheten ska fästa särskild uppmärksamhet vid och åtgärda risker för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin (systemrisk). Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan vara systemviktiga i någon utsträckning. 2. Myndigheten ska i samarbete med Europeiska systemrisknämnden utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) som ska utgöra grund för att fastställa en tillsynsrankning för de gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som avses i artikel 12b. Denna rankning ska ses över regelbundet så att hänsyn tas till betydande ändringar i ett instituts riskprofil. Tillsynsrankningen ska spela en avgörande roll i beslutet att utöva direkt tillsyn över eller ingripa i ett nödlidande institut. 3. Myndigheten ska utan att det påverkar tillämpningen av de rättsakter som avses i artikel 1.2 vid behov lägga fram ytterligare förslag till regel- och genomförandestandarder samt riktlinjer och rekommendationer till de institut som avses i artikel 12b. 4. Myndigheten ska utöva tillsyn över gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk enligt artikel 12b. I sådana fall ska myndigheten agera via de behöriga myndigheterna. 5. Myndigheten ska inrätta en avvecklingsenhet med mandat att i enlighet med tydligt fastställda styrmetoder och förfaringssätt genomföra krishanteringen, från tidiga insatser till avveckling och insolvens, samt leda sådana förfaranden. Artikel 12 b Identifiering av vilka gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som skulle kunna utgöra en systemrisk 1. Tillsynsstyrelsen får, efter samråd med ESRB och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 29.1, identifiera gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som på grund av den systemrisk de kan utgöra måste underställas direkt tillsyn från myndighetens sida eller underställas den avvecklingsenhet som avses i artikel 12c. 2. De kriterier som används för att fastställa sådana finansmarknadsaktörer ska vara samstämmiga med de kriterier som har fastställts av FSB, IMF och BIS. Artikel 12 c Avvecklingsenhet 1. Avvecklingsenheten ska bevara den finansiella stabiliteten och minimera spridningen av negativa effekter från de nödlidande institut som avses i artikel 12b till övriga delar av systemet och ekonomin som helhet samt begränsa kostnaderna för skattebetalarna genom att respektera proportionalitetsprincipen och rangordningen av fordringsägare och garantera lika behandling över gränserna. 2. Avvecklingsenheten ska ges befogenhet att utföra de uppgifter som fastställs i punkt 1 i syfte att rehabilitera sina nödlidande institut eller besluta om avveckling av icke lönsamma institut (viktigt för att begränsa moraliska risker). Den skulle bland annat kunna kräva justering av kapital eller likviditet, anpassa affärsmixen, förbättra förfaranden, utse eller ersätta personer i ledningen, rekommendera garantier, lån och likviditetsstöd samt total eller partiell försäljning, skapa en bank för säkra tillgångar/en bank för osäkra fordringar eller en ”brobank”, byta ut skulder mot aktier (med lämpliga nedskrivningar) eller tillfälligt låta institutet övergå i offentlig ägo. 3. Avvecklingsenheten ska bestå av experter som utsetts av myndighetens tillsynsstyrelse och som besitter kunskaper och sakkännedom om omstruktureringar, kursomläggningar och avveckling när det gäller finansiella institut. Artikel 12d Europeiskt garantisystem för försäkringssektorn 1. Myndigheten ska bidra till att stärka de nationella systemen för ersättning till investerare genom att se till att de tilldelas tillräckliga resurser, med bidrag från finansiella institut och marknadsaktörer med huvudkontor i tredjeländer, och tillhandahålla en hög skyddsnivå för alla investerare inom ramen för ett unionsomfattande och harmoniserat regelverk som inte påverkar de gemensamma garantisystemens stabiliserande roll, under förutsättning att de är förenliga med unionens standarder. 2. Artikel 8 som avser myndighetens befogenheter att anta riktlinjer och rekommendationer ska gälla för försäkringsgarantisystem. 3. Kommissionen får anta tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med vad som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2 enligt det förfarande som fastställs i artiklarna 7–7d i denna förordning. Artikel 12e Europeiskt system för avvecklings- och finansieringsordningar 1. En europeisk stabilitetsfond för värdepapper och marknader ska inrättas i syfte att förbättra internaliseringen av det finansiella systemets kostnader och för att bistå vid krislösning för gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som har gått i konkurs. Finansmarknadsaktörer som är verksamma i endast en medlemsstat ska kunna välja att ansluta sig till fonden. Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska anta lämpliga åtgärder för att undvika att tillgången till stöd genererar moraliska risker. 2. Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska finansieras genom direkta bidrag från alla gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som avses i artikel 12b och från dem som har valt att delta i detta system i enlighet med punkt 1. Dessa bidrag ska vara proportionerliga i förhållande till varje enskild finansmarknadsaktörs risknivå. I den bidragsnivå som krävs ska hänsyn tas till mer allmänna ekonomiska villkor, t.ex. utlåningskapacitet till industri och små och medelstora företag, och finansmarknadsaktörernas behov av att bibehålla kapital för andra lagstadgade eller verksamhetsrelaterade krav. 3. Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska förvaltas av en styrelse som utses av myndigheten för en femårsperiod. Ledamöterna av styrelsen ska väljas bland personal som föreslagits av de nationella myndigheterna. Fonden ska också inrätta en rådgivande nämnd som består av icke röstberättigade företrädare för de finansmarknadsaktörer som deltar i fonden. Fondens styrelse får föreslå för myndigheten att den lägger ut sin likviditetsförvaltning på erkända institut (såsom EIB). Dessa medel bör investeras i säkra och likvida instrument. Artikel 13 Delegering av uppgifter och ansvar 1. De behöriga myndigheterna får med delegatmyndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myndigheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana överenskommelser och får begränsa räckvidden för delegering till vad som är nödvändigt för ändamålsenlig övervakning av gränsöverskridande finansmarknadsaktörer eller grupper. 2. Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att identifiera vilka slag av uppgifter och ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis. 2a. Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de befogenheter som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Delegatmyndighetens lag ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen avseende delegerat ansvar. 3. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten. Denna får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det. Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning. Artikel 14 Gemensam tillsynskultur 1. Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam europeisk tillsynskultur och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela Europeiska unionen, och den ska minst utföra följande:
2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metodik och praxis i tillsynen. Artikel 15 Kollegial utvärdering av behöriga myndigheter 1. Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra kollegiala utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndigheternas verksamheter för att ytterligare öka jämförbarheten mellan tillsynsresultaten. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas. Vid kollegiala utvärderingar ska befintlig information och redan gjorda utvärderingar som avser den behöriga myndigheten i fråga beaktas. 2. Den kollegiala utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
3. Myndigheten kan med utgångspunkt i den kollegiala utvärderingen utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 8 till de behöriga myndigheterna. Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av den kollegiala utvärderingen när den utarbetar förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 7–7e. De behöriga myndigheterna ska eftersträva att följa myndighetens råd. Om en behörig myndighet inte följer dessa råd, ska den underrätta myndigheten om skälen till detta. Myndigheten ska offentliggöra bästa praxis som kan fastställas utifrån dessa kollegiala utvärderingar. Dessutom får alla andra resultat av den kollegiala utvärderingen offentliggöras, förutsatt att den behöriga myndighet som är föremål för den kollegiala utvärderingen ger sitt samtycke. Artikel 16 Samordningsuppgifter Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, även i händelse av att en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten hos det finansiella systemet i Europeiska unionen.
Artikel 17 Bedömning av marknadsutvecklingen 1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och när så krävs underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten och ESRB samt Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta mikroprudentiella tendenser, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finansmarknadsaktörer är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på dessa. 1a. Myndigheten ska ▌i samarbete med ESRB ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av ▌finansmarknadsaktörernas förutsättningar att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behöriga myndigheterna:
2. Myndigheten ska minst en gång per år, och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EG) nr …/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde. Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder. 3. Myndigheten ska i nära samarbete med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten respektive Europeiska bankmyndigheten se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande genom den gemensamma kommittén, även i ett sektorövergripande perspektiv. Artikel 18 Internationella förbindelser 1. Myndigheten kan, utan att det påverkar unionsinstitutionernas och medlemsstaternas behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyndigheter, ▌internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal ska inte medföra några juridiska förpliktelser för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och de ska heller inte hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer. 2. Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om likvärdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2. 3. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange de administrativa avtal som man kommit överens om med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer och det stöd som tillhandahållits i samband med förberedelserna för beslut om likvärdighet. Artikel 19 Övriga uppgifter 1. Myndigheten får efter begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde. 1a. Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder inom den tidsfrist som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller om ingen tidsfrist fastställts, får kommissionen begära ett sådant förslag och fastställa en tidsfrist för dess inlämnande. Med tanke på ärendets brådskande natur får kommissionen begära att ett förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder inlämnas före utgången av den tidsfrist som anges i den rättsakt som avses i artikel 1.2. I detta fall ska kommissionen ange skälen till detta. 2. När det gäller bedömningar av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/44/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten ▌efter ansökan från en av de berörda behöriga myndigheterna utfärda och offentliggöra ett yttrande om en bedömning, utom avseende kriterierna i artikel 19a.1 e i direktiv 2006/48/EG. Yttrandet ska utfärdas snabbt och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2007/44/EG. Artikel 20 ska gälla för de områden för vilka myndigheten får utfärda ett yttrande. Artikel 20 Insamling av uppgifter 1. På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ▌lämna alla nödvändiga upplysningar så att den kan fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning, under förutsättning att mottagaren har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att begäran om upplysningar står i proportion till den aktuella uppgiftens karaktär. 1a. Myndigheten kan också begära att information ska lämnas vid återkommande tillfällen. När så är möjligt ska gemensamma rapporteringsformat användas för detta. 1b. På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla all information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med de krav på tystnadsplikt som fastställs i sektorsspecifik lagstiftning och i artikel 56. 1c. Innan myndigheten begär information enligt denna artikel, och för att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav, ska myndigheten först beakta all befintlig statistik som har tagits fram, distribuerats och bearbetats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet. 2. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra offentliga myndigheter, får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, finansministeriet, där detta till sitt förfogande har tillsynsinformation, centralbanken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna. 2a. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig enligt punkterna 1, 1a, 1b, 1c eller 2 i tid får myndigheten sända en vederbörligen motiverad begäran direkt till de relevanta finansmarknadsaktörerna. I den motiverade begäran ska det finnas en förklaring till varför data krävs om respektive enskilda finansmarknadsaktör. Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om framställningarna i enlighet med punkterna 2 och 2a. På begäran av myndigheten ska ▌de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av sådan information. 3. Myndigheten får använda konfidentiell information som den mottagit enligt denna artikel endast för att utföra de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning. Artikel 21 Relationer till ESRB 1. ▌Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med ESRB. 2 Myndigheten ska regelbundet tillhandahålla sådan uppdaterad information som är nödvändig för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter. Alla uppgifter som inte ingår i sammanfattningar eller i kollektiva uppgifter och som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter ska utan dröjsmål tillhandahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel [15] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen]. Myndigheten ska i samarbetet med ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av sekretessbelagd information, särskilt rörande enskilda finansmarknadsaktörer. 3. Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommendationer enligt artikel [16] i förordning (EG) nr …/... [ESRB-förordningen]. 4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den ska den utan dröjsmål kalla till sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar dess utförande av sina uppgifter. Den ska med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningen eller rekommendationen. Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekommendation ska den överlämna en motivering av detta till Europaparlamentet, rådet och ESRB. 5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig nationell tillsynsmyndighet ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning görs utan dröjsmål. Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte handla. Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynsstyrelsens synpunkter när den underrättar rådet och ESRB i enlighet med artikel [17] i förordning (EU) nr …/... [ESRB-förordningen]. 6. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska myndigheten i högsta grad beakta ESRB:s varningar och rekommendationer. Artikel 22 Intressentgrupp för värdepapper och marknader 1. För att underlätta samråd med intressenter på områden av betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter ska en intressentgrupp för värdepapper och marknader inrättas. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 7 om tekniska regel- och genomförandestandarder och, i den mån de inte rör enskilda finansmarknadsaktörer, artikel 8 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas brådskande och samrådet blir omöjligt, ska intressentgruppen för värdepapper och marknader underrättas så snart som möjligt. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska sammanträda minst fyra gånger om året. 2. Den ska ha 30 ledamöter med en rättvis fördelning mellan företrädare för värdepappersföretag som bedriver verksamhet i unionen, dessas arbetsföreträdare samt konsumenter, ▌användare av finansiella tjänster och företrädare för små och medelstora företag. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. Antalet ledamöter som företräder finansmarknadsaktörer ska inte överstiga 10. 3. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska utses av myndighetens tillsynsstyrelse på förslag av relevanta intressenter. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter runtom i Europeiska unionen. 4. Myndigheten ska tillhandahålla all nödvändig information och se till att intressentgruppen för värdepapper och marknader ges tillfredsställande sekretariatsstöd. Ledamöter av intressentgruppen som företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Gruppen får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska ske. Ledamöter får delta under två på varandra följande perioder. 5. Intressentgruppen för värdepapper och marknader får avge yttranden och lämna råd till myndigheten i varje fråga som har samband med dennas uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 7–7e och artiklarna 8, 14, 15 och 17. 6. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska själv anta sin arbetsordning på grundval av en överenskommelse med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter. 7. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppen för värdepapper och marknaders yttranden och råd och resultaten av samråden med den. Artikel 23 Skyddsklausul 1. ▌Om en medlemsstat finner att ett beslut enligt artikel 10.2 eller artikel 11 innebär ett direkt och betydande intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden, ska den, inom tio arbetsdagar efter det att myndighetens beslut notifierats till dess behöriga myndighet, notifiera myndigheten, kommissionen och Europaparlamentet. I sin notifiering ska medlemsstaten ange motiven för sin åsikt och göra en konsekvensbedömning för att se i vilken utsträckning beslutet innebär intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden. 2. ▌Myndigheten ska inom en tidsfrist av en månad från medlemsstatens notifiering underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut. Om myndigheten vidhåller eller ändrar sitt beslut ska rådet ▌besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas eller återkallas. Beslutet att vidhålla myndighetens beslut ska fattas med enkel majoritet bland ledamöterna. Beslutet att återkalla myndighetens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet bland ledamöterna. De berörda ledamöternas röster ska inte räknas in i något av dessa fall. 3. Om rådet inte fattar något beslut inom tio arbetsdagar när artikel 10 tillämpas och en månad när artikel 11 tillämpas, ska myndighetens beslut anses ha vidhållits. 3a. Om ett beslut som antas enligt artikel 10 leder till ett utnyttjande av de fonder som inrättas i enlighet med artikel 12d eller artikel 12e, ska medlemsstaterna inte uppmana rådet att vidhålla eller återkalla ett beslut som fattats av myndigheten. Artikel 24 Beslutsförfaranden 1. Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att anta beslutet och, med full hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet. Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 9.4. 2. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. 3. Myndighetens besluts adressater ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning. 4. Myndigheten ska efter lämpliga tidsintervall regelbundet ompröva beslut som den fattat enligt artikel 10.2 eller 10.3. 5. Beslut som myndigheten fattar enligt artiklarna 9, 10 och 11 ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller den finansmarknadsaktör som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet om inte sådant offentliggörande står i strid med finansmarknadsaktörers rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen. KAPITEL III ORGANISATION Avsnitt 1 Tillsynsstyrelse Artikel 25 Sammansättning 1. Tillsynsstyrelsen ska ha följande ledamöter:
1a. Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om året hålla sammanträden med intressentgruppen för värdepapper och marknader. 2. Varje behörig myndighet ▌ska ansvara för att inom sig utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är förhindrad att delta. 2a. I medlemsstater där det finns mer än en myndighet med behörighet för tillsyn enligt denna förordning, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare. När trots detta en punkt som ska tas upp i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten hos den nationella myndighet som representeras av den ledamot som avses i punkt 1 b får den ledamoten ta med sig en företrädare (utan rösträtt) för den berörda nationella myndigheten. 3. Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 97/9/EG behandlas, om så krävs, åtföljas av företrädare (utan rösträtt) för de relevanta organ i varje medlemsstat som förvaltar försäkringsgarantisystem. 4. Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer. Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrelsens sammanträden. Artikel 26 Interna kommittéer och paneler 1. Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller paneler för specifika uppgifter som den tilldelats och besluta om att vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden. 2. Vid tillämpningen av artikel 11 ska tillsynsstyrelsen sammankalla en oberoende panel som har en välavvägd sammansättning när det gäller ledamöter och som ska underlätta ett opartiskt lösande av tvisten samt bestå av dess ordförande och två av dess ledamöter, som inte får vara vare sig företrädare för de behöriga myndigheter som är tvistande parter, eller ha något intresse i konflikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna. 2a. Med förbehåll för artikel 11.2, ska panelen föreslå ett beslut som ska antas slutgiltigt av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfarandet i artikel 29.1 tredje stycket. 2b. Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel som avses i punkt 2. Artikel 27 Oberoende När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller - organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna och andra offentliga och privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter. Artikel 28 Tillsynsstyrelsen uppgifter 1. Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II. 2. Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommendationer och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II. 3. Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande. 4. Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 4a. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger på det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 5. Tillsynsstyrelsen ska godkänna myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta ▌budgeten i enlighet med artikel 49. 7. Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 33.5 respektive artikel 36.5. Artikel 29 Beslutsfattande 1. ▌ När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 7 och 8 samt åtgärder och beslut som antas i enlighet med kapitel VI och genom undantag från det första stycket, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en kvalificerad majoritet av dess ledamöter, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller beslut i enlighet med artikel 11.3, för beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut som föreslås av panelen betraktas som antaget, om det godkänns av en enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 11.3 ska det beslut som föreslås av panelen antas av en enkel majoritet av ledamöterna i tillsynsstyrelsen i enlighet med principen att varje ledamot ska ha en röst. 2. Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. 3. Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 4. I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröstningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet. Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ordföranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 61 i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Avsnitt 2 Förvaltningsstyrelse Artikel 30 Sammansättning 1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden ▌och sex andra ledamöter av tillsynsstyrelsen som tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter har valt inom sig. Varje ledamot utom ordföranden ska ha en suppleant som kan ersätta en ledamot som är förhindrad att delta. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Det kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvaltningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt avspegla Europeiska unionen som helhet. Mandaten ska vara saxade och ett lämpligt rotationssystem ska tillämpas. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i frågor som avses i artikel 49. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde med tillsynsstyrelsen, och så ofta som det bedöms nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska ha minst fem ▌sammanträden per år. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den verkställande direktören, ska inte delta i några diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut. Artikel 31 Oberoende Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Varken medlemsstaternas eller EU:s institutioner eller organ, eller något annat offentligt eller privat organ, får försöka påverka tillsynsstyrelsens ledamöter. Artikel 32 Förvaltningsstyrelsens uppgifter 1. Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning. 2. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram. 3. Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 49 och 50. 4. Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, i enlighet med artikel 54.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). 5. Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 58. 6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 för tillsynsstyrelsen för godkännande och överlämnande till Europaparlamentet ▌. 7. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 8. Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 44.3 och 44.5. Avsnitt 3 Ordförande Artikel 33 Utseende och uppgifter 1. Myndigheten ska företrädas av en ordförande på heltid som ska vara en oberoende expert. Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrelsen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen. 2. Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande, som ska anordnas och skötas av kommissionen, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering. Kommissionen ska lägga fram en förslagslista med tre kandidater för Europaparlamentet. Efter att ha genomfört utfrågningar med dessa kandidater ska Europaparlamentet välja ut en av dem. Den utvalda kandidaten ska utses av tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en suppleant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Denna suppleant ska inte vara ledamot av förvaltningsstyrelsen. 3. Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ordförandens mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta. 5. Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen ▌. Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frågor som rör henne eller honom, särskilt behovet av att skilja henne eller honom från sitt uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor. Artikel 34 Oberoende Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna eller något annat offentligt eller privat organ får inte försöka påverka ordföranden i hans eller hennes tjänsteutövning. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska ordföranden även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner. Artikel 35 Rapportering 1. Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ordförandens oberoende, uppmana henne eller honom eller hans eller hennes suppleant att ▌göra ett uttalande. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 2. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndighetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet. 2a. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 7a–e, 8, 9, 10, 11a och 18, ska rapporten innehålla all den information som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. Avsnitt 4 Verkställande direktör Artikel 36 Utseende 1. Myndigheten ska förvaltas av en verkställande direktör på heltid som ska vara en oberoende expert. 2. Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfarande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansmarknadsaktörer och marknader och sina erfarenheter med relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning. 3. Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av verkställande direktörens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen genomföra en utvärdering.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya verkställande direktörens mandat en gång. 5. Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsstyrelsen. Artikel 37 Oberoende Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna eller något annat offentligt eller privat organ får inte försöka påverka den verkställande direktören i hans eller hennes tjänsteutövning. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner. Artikel 38 Verkställande direktörens uppgifter 1. Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen. 2. Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under vägledning av tillsynsstyrelsen och kontroll av förvaltningsstyrelsen. 3. Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden. 4. Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetsprogram i enlighet med artikel 32.2. 5. Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören utarbeta ett arbetsprogram för det följande året i enlighet med artikel 32.2. 6. Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten enligt artikel 49 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 50. 7. Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor. 8. Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 54 och behandla personalfrågor. KAPITEL IV DET EUROPEISKA SYSTEMET FÖR FINANSIELL TILLSYN Avsnitt 1 Europeiska tillsynsmyndigheten (gemensam kommitté) Artikel 40 Inrättande 1. En europeisk tillsynsmyndighet (gemensam kommitté) ska inrättas. 2. Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten samarbetar nära och regelbundet och säkerställer sektorövergripande konvergens med de andra europeiska tillsynsmyndigheterna, i synnerhet i fråga om
3. Den gemensamma kommittén ska ha en engagerad personal som tillhandahålls av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska tillhandahålla tillfredsställande resurser för ▌administrations-, infrastruktur- och driftskostnader. Artikel 40a Tillsyn Om ett finansiellt institut bedriver sektorsövergripande verksamhet ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med artikel 42 i denna förordning. Artikel 41 Sammansättning 1. Den gemensamma kommittén ska bestå av ▌ ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 43. 2. Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena i den gemensamma kommittén ▌ och i de underkommittéer som avses i artikel 43. 3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ▌ ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Ordföranden i den gemensamma kommittén, som utses enligt punkt 3 i denna artikel, ska även utses till vice ordförande i Europeiska systemrisknämnden. 4. Den gemensamma kommittén ▌ ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges. Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna ska sammanträda minst varannan månad. Artikel 42 Gemensamma ståndpunkter och handlingar Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) och den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn), beroende på vad som är tillämpligt. Handlingar enligt artikel 7, 9, 10 eller 11 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra rättsakter som avses i artikel 1.2 som också ligger inom behörighetsområdet för ▌den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn) ska antas parallellt av myndigheten, ▌ den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) och den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn), beroende på vad som är tillämpligt. Artikel 43 Underkommittéer 1. För tillämpningen av artikel 42 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén ▌. 2. Underkommittén ska bestå av de personer som nämns i artikel 41.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat. 3. Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamöter som också ska vara ledamot i den gemensamma kommittén ▌. 4. Den gemensamma kommittén får inrätta ytterligare underkommittéer. Avsnitt 3 Överklagandenämnd Artikel 44 Sammansättning 1. Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. 2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter som ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfarenheter, inbegripet av ledande ställning, på en tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster och som, då de utses, inte är anställda vid behöriga myndigheter eller andra EU-institutioner eller nationella institutioner som deltar i myndighetens verksamheter. Ett betydande antal ledamöter i överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Dess beslut ska fattas med en majoritet på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning ska majoriteten på fyra ledamöter inbegripa minst en av de två ledamöter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten. Överklagandenämnden ska vid behov sammankallas av ordföranden. 3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndigheten från en förslagslista från kommissionen efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan, som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen. Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EG) nr …/2010 [EBA] och förordning (EG) nr …/2010 [Esma]. 4. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Den kan förnyas en gång. 5. Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen. 6. ▌Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska se till att överklagandenämnden ges tillfredsställande driftsstöd och sekretariatstjänster via den gemensamma kommittén. Artikel 45 Oberoende och opartiskhet 1. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse. 2. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas. 3. Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skälen i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamoten underrätta överklagandenämnden om detta. 4. En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk. En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet och ska även förkastas om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom eventuella invändningar angående överklagandenämndens sammansättning. 5. Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar. Vid beslutet ska den berörda ledamoten ersättas av sin suppleant, om inte suppleanten befinner sig i en liknande situation. I detta fall ska ordföranden utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna. 6. Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse. De ska i detta syfte göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år. KAPITEL V RÄTTSMEDEL Artikel 46 Överklaganden 1. Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artikel 9, 10 eller 11 eller varje annat beslut som myndigheten fattat med tillämpning av någon av de rättsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen. 2. Överklagandet ska innehålla en motivering och sändas skriftligen till myndigheten inom två månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom två månader efter att det ingivits. 3. Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 får inte medföra att beslutet blir vilande. Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet. 4. Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska ▌ anmoda parterna att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig framställan. 5. Överklagandenämnden kan bekräfta det beslut som myndighetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myndighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i ärendet. 6. Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 7. Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering och offentliggöras av myndigheten. Artikel 47 Talan inför tribunalen och domstolen 1. Talan får väckas inför tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall då det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten. 1a. Medlemsstaterna och EU-institutionerna samt alla fysiska och juridiska personer, får väcka talan direkt inför domstolen mot myndighetens beslut, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget. 2. Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men underlåter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget. 3. Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter tribunalens eller domstolens dom. KAPITEL VI FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 48 Myndighetens budget 1. Eftersom myndigheten är ett EU-organ i enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 ska dess intäkter särskilt omfatta alla kombinationer av följande:
2. Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, vidareutbildnings- och driftskostnader. 3. Inkomster och utgifter ska vara i balans. 4. Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i myndighetens budget. Artikel 49 Upprättande av budgeten 1. Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna detta preliminära budgetförslag till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det preliminära förslag som utarbetats av verkställande direktören och godkänts av förvaltningsstyrelsen, genomföra en skattning av myndighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår. Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skattning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen. 2. Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget. 3. Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget. 4. Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten. 5. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. 6. Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budgetmyndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av information om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får myndigheten fullfölja den planerade åtgärden. 6a. Budgeten för myndighetens första verksamhetsår, som löper ut den 31 december 2011, ska godkännas av medlemmarna av nivå 3-kommittén efter samråd med kommissionen och därefter överlämnas till Europaparlamentet och rådet för godkännande. Artikel 50 Genomförande och kontroll av budgeten 1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens budget. 2. Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa institutionernas och de decentraliserade organens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(45) (nedan kallad budgetförordningen). 3. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper enligt artikel 129 i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvaltningsstyrelsen för yttrande. 4. Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighetens slutliga räkenskaper. 5. Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkställande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten. 6. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras. 7. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens synpunkter. Han eller hon ska även sända en kopia av sitt svar till förvaltningsstyrelsen och kommissionen. 8. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl. 9. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande (inbegripet myndighetens alla kostnader och intäkter) budgetår N. Artikel 51 Finansiella bestämmelser Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002(46) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. Artikel 52 Bestämmelser om bedrägeribekämpning 1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning. 2. Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(47) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten. 3. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar. KAPITEL VII ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 53 Privilegier och immunitet Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på myndigheten och dess personal. Artikel 54 Personal 1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av EU-institutionerna för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande. 2. Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. 3. Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda. 4. Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utsända nationella experter från medlemsstaterna. Artikel 55 Myndighetens ansvar 1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av domstolen. 2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för myndighetens personal. Artikel 56 Tystnadsplikt 1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen, verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utsända nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av kontrakt, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden har upphört. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska den anställde även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner. Varken medlemsstaternas eller EU:s institutioner eller organ, eller något annat offentligt eller privat organ, får försöka påverka myndighetens personal. 2. Med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda finansiella institutioner. Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna från att använda upplysningarna vid genomförandet av de rättsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid förfaranden för antagande av beslut. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra myndigheten från att utbyta information med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansmarknadsaktörer. ▌ Artikel 57 Skydd av personuppgifter Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen för dess ansvarsområden. Artikel 58 Tillgång till handlingar 1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos myndigheten. 2. Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001. 3. De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom klagomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid domstolen efter överklagande till överklagandenämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med villkoren i artiklarna 228 och 263 i EUF-fördraget. Artikel 59 Språkordning 1. Bestämmelserna i rådets förordning nr 1(48) ska gälla för myndigheten. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning. 3. De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ. Artikel 60 Överenskommelse om säte De nödvändiga arrangemangen beträffande Myndighetens lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och värdmedlemsstaten. Denna medlemsstat ska garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer. Artikel 61 Deltagande av tredjeländer 1. Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och som har ingått avtal med Europeiska unionen och därigenom antagit och börjat tillämpa unionsrättsakter inom myndighetens behörighetsområde enligt artikel 1.2 ska kunna delta i myndighetens arbete. 1a. Myndigheten får tillåta deltagande av sådana tredjeländer som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som likvärdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som EU har ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget. 2. I dessa avtal ska särskilt anges regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finansiella institutioner, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga som behandlas. KAPITEL VIII ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 62 Förberedande åtgärder -1. Under perioden efter denna förordnings ikraftträdande, och innan myndigheten inrättas, ska europeiska värdepapperstillsynskommittén verka i nära samarbete med kommissionen för att förbereda ersättandet av europeiska värdepapperstillsynskommittén med myndigheten. 1. Så snart som myndigheten har inrättats ska kommissionen ansvara för inrättandet av administrationen och den inledande administrativa driften av myndigheten, till dess att myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget. I detta syfte får kommissionen, till dess att verkställande direktören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrelsen enligt artikel 36, tillfälligt förordna en tjänsteman för att som ställföreträdare utföra verkställande direktörens uppgifter. [Denna period ska begränsas till den tidpunkt då myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget.] 2. Den interimistiske verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av de anslag som anges i myndighetens budget, när den godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal, bland annat anställningsavtal när tjänsteförteckningen för myndigheten har antagits. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens och förvaltningsstyrelsens befogenheter. 3a. Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till europeiska värdepapperstillsynskommittén. Europeiska värdepapperstillsynskommitténs alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner kan komma att överföras till myndigheten. En oberoende revisor ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller europeiska värdepapperstillsynskommitténs utgående tillgångar och skulder. Detta bokslut ska revideras och godkännas av medlemmarna i europeiska värdepapperstillsynskommittén och av kommissionen innan någon överföring av tillgångar och skulder har skett. Artikel 63 Interimistiska personalbestämmelser 1. Med undantag från artikel 54 ska villkoren i alla anställningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som CESR eller dess sekretariat har ingått och som fortfarande är i kraft den dag då denna förordning börjar gälla fortsätta att iakttas fram till den dag då avtalen ska upphöra att gälla. Avtalen får inte förlängas. 2. Alla anställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan. Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CESR eller dess sekretariat, som avses i punkt 1, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den yrkesskicklighet och erfarenhet som individen uppvisat före anställningen. 3 Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet. 4. Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta rättsakter ska fortsätta att tillämpas på medlemmar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal som tillfälligt anställda eller som inte erbjuds sådana avtal i enlighet med punkt 2. Artikel 63a Nationella åtgärder Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning. Artikel 64 Ändringar Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG bör ändras så att den europeiska värdepapperstillsynskommittén avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet. Artikel 65 Upphävande Kommissionens beslut 2009/77/EG om inrättande av en europeisk värdepapperstillsynskommitté ska upphöra att gälla med verkan från den 1 januari 2011. Artikel 66 Översynsklausul -1. Senast den ...(49)ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram de förslag som behövs för att stärka tillsynen av de institut som kan utgöra en sådan systemrisk som avses i artikel 12b och för att inrätta nya ramar för hantering av finanskriser, inbegripet finansieringsformer. 1. Senast den ...(50) och därefter vart tredje år ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram de förslag som behövs för att se till att det inrättas trovärdiga ramar för avveckling, inbegripet system för bidrag från finansmarknadsaktörer för att begränsa systemrisker och offentliggöra en allmän rapport om de erfarenheter som vunnits som ett resultat av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning.
1a. Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida
2. Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Artikel 67 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag för artiklarna 62 och 63.1-2, som ska tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. Myndigheten ska inrättas på tillämpningsdagen. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i ▌, På Europaparlaments vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Makrotillsyn av finanssystemet och inrättande av en europeisk systemrisknämnd ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3), med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4), I enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och av följande skäl: (1) Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottat stora brister i den finansiella tillsynen, som inte har lyckats förhindra att alltför stora risker ackumulerats i det finansiella systemet. Krisen har enorma konsekvenser för skattebetalarna, för många unionsmedborgare som nu är arbetslösa och för många små och medelstora företag. Medlemsstaterna har inte råd att rädda finansinstituten i händelse av en ny kris av samma omfattning, utan att bryta mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler. (1a) Redan långt före finanskrisen efterlyste Europaparlamentet upprepade gånger ökade insatser för att skapa verkligt lika villkor för samtliga aktörer inom unionen, samtidigt som man pekade på allvarliga brister i unionens tillsyn av de allt mer integrerade finansmarknaderna (i dess resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande ”Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan”(6), av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen(7), av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok(8), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity(9), av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer(10), av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)(11), och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut(12)). (2) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande (”Larosière-gruppen”) i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar EU-medborgarna och återställer förtroendet för det finansiella systemet. (3) Larosière-gruppen rekommenderade i sin slutrapport från den 25 februari 2009 (Larosière-rapporten) bland annat inrättandet av ett organ på unionsnivå med uppgift att bevaka riskerna för hela det finansiella systemet. (4) Kommissionen välkomnade och stödde i sitt meddelande Främja återhämtning i Europa av den 4 mars 2009 Larosière-gruppens rekommendationer. Vid sitt möte den 19? och 20 mars 2009 enades Europeiska rådet om behovet av att förbättra regleringen och tillsynen av finansinstitut inom EU och om att använda Larosière-gruppens rapport som utgångspunkt för åtgärder. (5) I sitt meddelande ”Den finansiella tillsynen i Europa” av den 27 maj 2009 anger kommissionen en rad reformer av de nuvarande ordningarna för att trygga den finansiella stabiliteten på unionsnivå, bland annat särskilt inrättandet av en Europeiskt systemrisknämnd, ”European Systemic Risk Board” (ESRB), med ansvar för makroövervakning. Vid rådets möte den 9 juni 2009 och Europeiska rådets möte den 18–?19 juni stödde man kommissionens ståndpunkt och välkomnade kommissionens avsikt att lägga fram lagstiftningsförslag så att det nya ramverket kan bli fullständigt infört under 2010. I linje med kommissionens åsikter, drog man bland annat slutsatsen att ECB ”bör ge analytiskt, statistiskt, administrativt och logistiskt stöd till ESRB, även genom att utnyttja teknisk rådgivning från nationella centralbanker och tillsynsmyndigheter”. Det stöd som ECB ger ESRB och de uppgifter som ESRB tilldelas bör inte påverka principen om ECB:s oberoende vid fullgörandet av bankens uppgifter i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (5a) Med tanke på integreringen av de internationella finansmarknaderna bör unionen engagera sig helhjärtat på global nivå. ESRB bör utnyttja expertis från en vetenskaplig högnivåkommitté och ta det globala ansvar som krävs för att se till att unionens röst hörs i frågor avseende finansiell stabilitet, särskilt genom att ha ett nära samarbete med Internationella valutafonden (IMF), Financial Services Board (FSB) och G20-gruppens alla partner. (5b) ESRB bör bland annat bidra till att genomföra de rekommendationer som IMF, FSB och Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) utfärdade för G20, i de inledande kommentarerna i sin rapport om riktlinjer för bedömning av finansiella instituts, marknaders och instruments systemvikt, som offentliggjordes i oktober 2009 och där det hävdas att systemrisk måste vara dynamisk för att kunna ta hänsyn till finanssektorns och den globala ekonomins utveckling. Systemrisker kan ses som en risk för störningar av de finansiella tjänsterna, som orsakas av en försämring av funktionen hos alla eller vissa delar av det finansiella systemet och som kan få allvarliga negativa konsekvenser för realekonomin. (5c) I rapporten om riktlinjer för bedömning av finansiella institutioners systemvikt, anges även att bedömningen av systemrisken troligtvis kommer att variera beroende på de ekonomiska förhållandena. Bedömningen kommer också att bero på den finansiella infrastrukturen och arrangemangen för krishantering, samt kapaciteten att hantera problem då de uppstår. Institut kan vara systemviktiga för lokala, nationella eller internationella finansiella system och ekonomier. Huvudkriterierna för att fastställa hur viktiga marknader och institutioner är för systemet är storlek (volymen på de finansiella tjänster som tillhandahålls av de enskilda beståndsdelarna i det finansiella systemet), substituerbarhet (i vilken utsträckning andra beståndsdelar av systemet kan tillhandahålla samma tjänster i händelse av störningar) och sammankopplingsmöjlighet (sammankopplingar med andra beståndsdelar av systemet). En bedömning grundad på dessa tre kriterier bör kompletteras med en hänvisning till finansiell sårbarhet och den institutionella ramens kapacitet att hantera finansiella sammanbrott. (5d) ESRB:s uppgift bör vara att övervaka och bedöma systemrisken under normala omständigheter i syfte att mildra risken för att systemets beståndsdelar får problem och i syfte att stärka det finansiella systemets förmåga att stå emot chocker. ESRB bör därför garantera finansiell stabilitet och mildra de negativa effekterna för den inre marknaden och för realekonomin. För att uppfylla sina mål bör ESRB analysera all relevant information, i synnerhet relevant lagstiftning som kan påverka den finansiella stabiliteten, såsom regler om redovisning, konkurs och räddningsinsatser. (6) För att unionen och de globala finansiella systemen ska fungera på ett tillfredsställande sätt och för att hoten mot dessa ska kunna mildras krävs det att makro- och mikrotillsynen anpassas bättre till varandra. I Turners genomgång från mars 2009 ”A regulatory response to the global banking crisis” sägs det att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller djupare europeisk integration. Med tanke på den roll som ett sunt finansiellt system spelar när det gäller att bidra till konkurrens och tillväxt i unionen och dess betydelse för realekonomin, har EU-institutionerna, i enlighet med rekommendationerna i Larosière-rapporten, valt en högre europeisk integrationsnivå. (6a) Detta nyligen utformade system för makroövervakning kräver trovärdigt ledarskap med hög profil. Europeiska centralbankens ordförande bör därför vara ordförande för ESRB, med tanke på dennes nyckelroll och internationella och interna trovärdighet, och i enlighet med andan i Larosière-rapporten. Redovisningskraven bör för övrigt höjas, och sammansättningen av ERSB:s organ bör utökas för att omfatta många olika erfarenheter, bakgrunder och åsikter. (6b) I Larosière-rapporten uppges även att makroövervakning inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka övervakning på mikronivå, och samtidigt kan mikroövervakningen inte effektivt garantera den finansiella stabiliteten utan att ta vederbörlig hänsyn till utvecklingen på makronivå. (6c) Det bör inrättas ett europeiskt system för finansiell övervakning (ESFS), som ska omfatta aktörerna inom den finansiella tillsynen på nationell nivå och unionsnivå och som ska agera som ett nätverk. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta med förtroende och full ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att se till att lämplig och tillförlitlig information utbyts. På unionsnivå bör nätverket bestå av ESRB och de tre myndigheterna för mikroövervakning: den europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010, den europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 och den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010. ▌ (7a) ESRB bör ha en styrelse, en styrkommitté, ett sekretariat och en rådgivande vetenskaplig kommitté. (8) ESRB bör vid behov utfärda och offentliggöra varningar och rekommendationer av allmän natur som rör unionen som helhet, enskilda medlemsstater eller grupper av medlemsstater, med särskilda tidsfrister för de politiska reaktioner som krävs. Om sådana varningar eller rekommendationer riktar sig till enskilda eller en grupp av medlemsstater bör ESRB kunna föreslå lämpliga stödåtgärder. När det är lämpligt får kommissionen, på eget initiativ eller efter begäran från ESRB, en myndighet, Europaparlamentet eller rådet, anta ett beslut, riktat till en myndighet, om att en krissituation föreligger. (8a) ESRB bör besluta om huruvida en rekommendation bör förbli konfidentiell eller offentliggöras, med beaktande av att ett offentliggörande i vissa fall kan bidra till att rekommendationerna följs. 8b) ESRB bör ta fram en färgkod, så att berörda parter bättre ska kunna bedöma riskens art. (9) Sådana varningar och rekommendationer bör gå via Europaparlamentet, rådet, kommissionen, mottagarna och, vid behov, via de europeiska tillsynsmyndigheterna ▌. (10) ESRB bör också övervaka att dess rekommendationer efterlevs, på grundval av rapporter från mottagarna, för att säkerställa att dess varningar och rekommendationer faktiskt följs. Mottagarna av rekommendationerna bör motivera varje underlåtenhet att vederbörligen iaktta ESRB:s rekommendationer (enligt modellen ”reagera eller förklara”), särskilt för Europaparlamentet. ESRB bör kunna vända sig till Europaparlamentet och rådet i de fall då ESRB inte godtar det sätt på vilket mottagarna har följt rekommendationerna. ▌ (12) ESRB bör rapportera till Europaparlamentet och rådet minst en gång per halvår, eller oftare vid omfattande finansiella svårigheter. (13) ECB och nationella centralbanker bör ha en ledande roll i makroövervakningen på grund av sin sakkunskap och sitt nuvarande ansvar för den finansiella stabiliteten. Det är också nödvändigt att organ för mikroövervakning deltar i ESRB:s arbete för att säkerställa att makroriskbedömningen baseras på fullständig och korrekt information om utvecklingen i det finansiella systemet. Ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör följaktligen vara ledamöter med rösträtt. I en anda av öppenhet bör sex oberoende personer vara ledamöter i styrelsen; dessa bör inte vara medlemmar av en europeisk tillsynsmyndighet och bör väljas på grundval av sin allmänna kompetens och sitt åtagande gentemot unionen, samt på grundval av sina olika bakgrunder inom akademiska områden eller den privata sektorn, i synnerhet i små och medelstora företag, fackföreningar eller som leverantörer eller konsumenter av finansiella tjänster; de ska uppfylla alla garantier i termer av oberoende och konfidentialitet. En representant för varje medlemsstats nationella behöriga myndigheter bör delta i styrelsens sammanträden som ledamot utan rösträtt. (14) Med en deltagande kommissionsledamot kommer en länk att upprättas till unionens makroekonomiska och finansiella övervakning, medan närvaron av Ekonomiska och finansiella kommitténs ordförande avspeglar finansministrarnas roll i tryggandet av finansiell stabilitet. (14a) Eftersom banker och finansinstitut från tredjeländer som är medlemmar i EES eller EFTA kan verka inom unionen, bör en representant på hög nivå för var och ett av dessa länder kunna delta i styrelsemötena, förutsatt att respektive hemland godkänner detta. (15) Det är viktigt att ledamöterna i ESRB agerar opartiskt och endast tar hänsyn till den finansiella stabiliteten i hela Europeiska unionen. Om ett samförstånd inte kan nås, bör omröstningar om varningar och rekommendationer inom ESRB inte viktas och beslut bör som regel fattas med enkel majoritet. (16) Den nära kopplingen mellan finansinstitut och marknader innebär också att övervakningen och bedömningen av potentiella systemrisker bör baseras på en bred uppsättning relevanta makro- och mikroekonomiska uppgifter och indikatorer. Dessa systemrisker inbegriper risk för störningar av de finansiella tjänsterna, som orsakas av en avsevärd försämring av funktionen hos alla eller vissa delar av unionens finansiella system och som kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finansiella institut och mellanhänder, marknader, infrastruktur och instrument är potentiellt systemviktiga. ESRB bör därför ha tillgång till alla uppgifter den behöver för att fullgöra sitt uppdrag, samtidigt som dessa uppgifter måste förbli konfidentiella vid behov. (17) Marknadsaktörer kan lämna värdefulla bidrag till förståelsen av utvecklingen i det finansiella systemet. ESRB bör därför vid behov samråda med berörda aktörer i den privata sektorn och ge dem en chans att lämna synpunkter (företrädare för finanssektorn, konsumentsammanslutningar, användargrupper på det finansiella tjänsteområde som upprättats av kommissionen eller unionslagstiftningen etc.). Eftersom det inte finns någon strikt definition av systemrisk och eftersom bedömningen av systemrisk kan variera beroende på de ekonomiska förhållandena bör ESRB se till att dess personal och rådgivare har ett brett spektrum av erfarenheter och kunskaper. ▌ (19) Inrättandet av ESRB bör direkt bidra till att målen för den inre marknaden uppnås. Unionens makroövervakning över det finansiella systemet är en integrerad del av hela den nya tillsynsstrukturen i unionen, eftersom makroövervakningsaspekten är nära kopplad till de mikroövervakningsuppgifter som de europeiska tillsynsmyndigheterna tilldelats. Endast med system som tar vederbörlig hänsyn till kopplingen mellan mikro- och makrorisker kan alla berörda parter ha tillräcklig tillit för att bedriva finansiell verksamhet över nationsgränserna. ESRB bör övervaka och bedöma risker för den finansiella stabiliteten till följd av händelser som kan påverka vissa sektorer eller hela det finansiella systemet. Genom att ta itu med sådana risker bör ESRB direkt bidra till den integrerade tillsynsstruktur inom Europeiska unionen som krävs för att främja konsekventa och snabba politiska reaktioner från medlemsstaternas sida. På så sätt kan divergerande angreppssätt undvikas och den inre marknadens funktion förbättras. (20) De europeiska finansmarknadernas integration gör att det inte är möjligt för medlemsstaterna att uppnå en tillräckligt effektiv makroövervakning av unionens finansiella system, varför unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (20a) Enligt Larosière-rapporten är det nödvändigt med ett stegvist tillvägagångssätt, och Europaparlamentet och rådet bör göra en fullständig översyn av ESFS, ESRB och europeiska tillsynsmyndigheterna senast den ...(13). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 ▌ 1. Härmed inrättas en europeisk systemrisknämnd (nedan kallad ESRB). Den ska ha sitt säte i Frankfurt. 1a. ESRB ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS), vars syfte är att garantera tillsynen av unionens finansiella system. 1b. ESFS ska bestå av
De europeiska tillsynsmyndigheter (ESA) som avses i led b, c och d ska ha sina huvudkontor i Frankfurt. De kan ha representation i de viktigaste finanscentrumen i Europeiska unionen. 1c. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta med förtroende och full ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att se till att lämplig och tillförlitlig information utbyts. Artikel 2 Definitioner
Artikel 3 Syfte, mål och uppgifter 1. ESRB ska ansvara för makroövervakningen av unionens finansiella system, i syfte att bidra till att förhindra eller minska systemrisker för den finansiella stabiliteten i unionen som kan uppstå på grund av utvecklingen inom det finansiella systemet, med beaktande av den makroekonomiska utvecklingen, så att omfattande finansiella krissituationer kan undvikas, och därigenom garantera att finanssektorn på ett hållbart sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten. 2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ESRB utföra följande uppgifter:
En sådan rankning ska ses över regelbundet och återspegla väsentliga ändringar av ett instituts riskprofil. Övervakningsrankningen kommer att vara en avgörande aspekt för beslutet att utöva direkt tillsyn eller ingripa i en institution med svårigheter.
KAPITEL II ORGANISATION Artikel 4 Struktur 1. ESRB ska ha en styrelse, en styrkommitté, ett sekretariat och en rådgivande vetenskaplig kommitté. 2. Styrelsen ska fatta de beslut som krävs för att fullgöra ESRB:s uppdrag. 3. Styrkommittén ska medverka i ESRB:s beslutsprocess genom att förbereda styrelsens sammanträden, gå igenom de dokument som ska diskuteras och övervaka hur ESRB:s löpande arbete fortskrider. 4. Sekretariatet ska ha ansvaret för ESRB:s dagliga verksamhet och alla personalfrågor. Det ska ge stöd till ESRB i form av analyser, statistik, administration och logistik av hög kvalitet, under överinseende av styrelsens ordförande i enlighet med rådets förordning (EU) nr .../2010 [ESRB]. Det ska även utnyttja tekniska utlåtanden från ESA, nationella centralbanker och nationella tillsynsmyndigheter. 5. ▌Den rådgivande vetenskapliga kommitté som avses i artikel 12 ▌ska lämna råd och stöd i frågor som är relevanta för ESRB:s arbete. Artikel 5 Ordförande 1. ECB:s ordförande ska vara ordförande i ESRB. 1a. Förste vice ordförande ska väljas av styrelseledamöter med rösträtt för en femårsperiod, med hänsyn till att medlemsstaterna och länderna inom och utanför euroområdet bör vara representerade på ett välavvägt sätt. Förste vice ordföranden kan återväljas en gång. 1b. Andre vice ordförande ska vara den gemensamma kommitténs ordförande, utsedd enligt artikel [XX] i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning nr .../2010 [ESMA], och förordning nr …/2010 [EIOPA]. 1c. Ordföranden och förste vice ordföranden ska vid en offentlig utfrågning i Europaparlamentet redogöra för hur de avser utföra sina uppdrag enligt denna förordning. 2. Ordföranden ska leda styrelsens och styrkommitténs sammanträden. 3. Vice ordförandena ska enligt rangordning leda styrelsens och styrkommitténs sammanträden, när ordföranden är förhindrad att delta. 4. Om mandatperioden för den ledamot av ECB:s allmänna råd som väljs till förste vice ordförande löper ut innan femårsperioden är till ända eller om förste vice ordföranden inte kan fullgöra sina uppdrag, ska en ny förste vice ordförande väljas i enlighet med punkt 1a. 5. Ordföranden ska företräda ESRB utåt. Artikel 6 Styrelsen 1. Följande ska vara styrelseledamöter med rösträtt:
2. Följande ska vara styrelseledamöter utan rösträtt:
3. När det gäller företrädare för de nationella tillsynsmyndigheterna ska företrädarna på hög nivå rotera beroende på vilken fråga som diskuteras, såvida inte ESA har enats om en gemensam företrädare. 4. Styrelsen ska upprätta en arbetsordning för ESRB. Artikel 7 Opartiskhet 1. När de deltar i styrelsens och styrkommitténs arbete eller i annan verksamhet som rör ESRB, ska ledamöterna i ESRB agera opartiskt och uteslutande i hela Europeiska unionens intresse. De får varken begära eller ta emot instruktioner från medlemsstater, EU-institutioner eller något annat offentligt eller privat organ. 1a. Styrelseledamöter som samtidigt är medlemmar av ECB:s allmänna råd ska agera oberoende när de utför sina uppgifter. 2. Varken medlemsstater, EU-institutioner eller något annat offentligt eller privat organ får påverka ledamöterna i ESRB, när de fullgör sina uppgifter i ESRB. Artikel 8 Tystnadsplikt 1. Styrelseledamöter i ESRB och andra personer som arbetar eller har arbetat för eller med ESRB (vilket inbegriper relevant personal vid centralbanker, vid rådgivande vetenskapliga kommittén, de europeiska tillsynsmyndigheterna och medlemsstaternas behöriga nationella tillsynsmyndigheter) får inte lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikt, även sedan deras uppdrag har upphört. 2. Information som ledamöter i ESRB tar del av får endast användas i tjänsten och för att fullgöra de uppgifter som anges i artikel 3.2. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 och av straffrätten, får inga förtroliga upplysningar som i punkt 1 angivna personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet, utom i sammandrag eller sammanställningar som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut. 4. ESRB ska tillsammans med de europeiska tillsynsmyndigheterna anta och införa särskilda sekretessregler för att skydda uppgifter om enskilda finansinstitut eller uppgifter där enskilda finansinstitut kan identifieras. Artikel 9 Styrelsemöten 1. Ordföranden ska minst fyra gånger om året kalla till styrelsens ordinarie plenarmöten. Extra möten får sammankallas av styrelsens ordförande eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna med rösträtt. 2. På styrelsemötena ska ledamöterna närvara personligen och får inte företrädas av någon annan. 3. Genom undantag från punkt 2 får en ledamot utse en ersättare, om ledamoten under en längre period är förhindrad att delta i mötena. En sådan ledamot får också ersättas av en person som berörd institution formellt utsett till suppleant. 3a. Vid behov kan företrädare på hög nivå från internationella institutioner som utför andra relaterade verksamheter bjudas in för att delta i styrelsens sammanträden. 3b. Vid behov kan en företrädare på hög nivå från ett tredjeland, särskilt ett land som är medlem i EES eller EFTA, bjudas in på ad hoc-basis för att delta i styrelsens sammanträden, beroende på vilken fråga som diskuteras. 4. Sammanträdena ska vara sekretessbelagda. Artikel 10 Styrelsens röstregler 1. Styrelseledamöter med rösträtt ska ha en röst var. 2. Utan att det påverkar de röstningsförfaranden som anges i artikel 18.1 ska styrelsebeslut fattas med enkel majoritet av närvarande ledamöter med rösträtt. Vid lika röstetal ska ordföranden ha utslagsröst. 3. Styrelsen är beslutför om två tredjedelar av ledamöterna med rösträtt är närvarande. Om den inte är beslutför får ordföranden kalla till extra möte, där beslut får fattas om en tredjedel av ledamöterna är närvarande. I arbetsordningen ska anges en tillräckligt lång tidsfrist för kallelse till extra möte. 3a. Genom undantag från punkt 2 ska en majoritet på två tredjedelar av rösterna krävas för offentliggörande av en varning eller rekommendation. Artikel 11 Styrkommittén 1. Styrkommittén ska ha följande ledamöter:
Vid vakanta platser bland styrkommitténs valda ledamöter ska styrelsen tillsätta dessa med nya ledamöter. 2. Ordföranden ska minst kvartalsvis kalla till möten i styrkommittén som ska hållas före styrelsemötena. Ordföranden får också kalla till extra möten. Artikel 12 Rådgivande vetenskapliga kommittén 1. Den rådgivande vetenskapliga kommittén ska ha följande ledamöter:
2. Ordföranden i rådgivande tekniska kommittén ska utses av styrelsen, på förslag av styrelseordföranden. 3. På begäran av styrelseordföranden ska kommittén utföra de uppgifter som avses i artikel 4.5. 4. ESRB:s sekretariat ska bistå den rådgivande vetenskapliga kommittén och sekretariatets chef ska delta i dess möten. 4a. Den rådgivande vetenskapliga kommittén ska vid behov i ett tidigt skede organisera ett samråd med intressenter såsom marknadsaktörer, konsumentorgan och akademiska experter, på ett öppet och transparent sätt, samtidigt som hänsyn tas till sekretesskravet. 4b. Den rådgivande tekniska kommittén ska ha tillgång till alla resurser som behövs för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett framgångsrikt sätt, särskilt analys- och IKT-verktyg. Artikel 13 Annan rådgivning I sitt arbete ska ESRB vid behov inhämta synpunkter från relevanta aktörer inom den privata eller offentliga sektorn, särskilt, men inte uteslutande, från de europeiska tillsynsmyndigheternas medlemmar. Artikel 14 Tillgång till handlingar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(14) ska tillämpas på ESRB:s handlingar. 2. Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001 inom sex månader från och med ikraftträdandet av denna förordning. 3. De beslut som ESRB fattar i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan överklagas hos ombudsmannen eller genom att väcka talan inför domstolen enligt artiklarna 228 och 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. KAPITEL III UPPGIFTER Artikel 15 Insamling och utbyte av information 1. ESRB ska till de europeiska tillsynsmyndigheterna lämna de uppgifter om systemrisker som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. 2. De europeiska tillsynsmyndigheterna, ECBS, kommissionen, de nationella tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikmyndigheterna ska ha ett nära samarbete med ESRB och lämna alla uppgifter som nämnden behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag enligt Europeiska unionens lagstiftning. 3. Enligt artikel 21 i förordning (EU) nr .../2010 [EBA], förordning (EU) nr .../2010 [ESMA] och förordning (EU) nr .../2010 [EIOPA] får ESRB begära information från ESA, i regel i form av sammanfattningar eller sammanställningar, där enskilda finansinstitut inte kan identifieras. ▌ 3a. Innan uppgifter begärs in enligt denna artikel ska ESRB först beakta befintlig statistik som tagits fram, distribuerats och bearbetats både av Europeiska statistiksystemet och ECBS. 3b. Om de begärda uppgifterna inte är tillgängliga för dessa myndigheter eller inte lämnas i tid, får ESRB begära uppgifterna från ECBS, nationella tillsynsmyndigheter eller nationella statistikmyndigheter. Om uppgifterna inte finns tillgängliga hos ovannämnda myndigheter får ECBS begära uppgifterna från den berörda medlemsstaten. 3c. Om ESRB begär uppgifter som inte är sammandrag eller sammanställningar ska den i sin motiverade begäran förklara varför uppgifter om respektive enskilda finansinstitut bedöms vara systemrelevanta och nödvändiga med hänsyn till den rådande marknadssituationen. ▌ 5. Före varje begäran om uppgifter som inte är sammandrag eller sammanställningar ska ESRB rådfråga den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten för att försäkra sig om att begäran är motiverad och rimlig. Om den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten inte anser att begäran är motiverad och rimlig ska den utan dröjsmål skicka begäran tillbaka till ESRB och begära ytterligare motiveringar. Efter det att ESRB har lämnat sådana ytterligare motiveringar till den relevanta europeiska tillsynsmyndigheten ska mottagaren av denna begäran översända de begärda uppgifterna till ESRB förutsatt att mottagaren har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna. Artikel 16 Varningar och rekommendationer 1. Konstateras betydande risker när det gäller att uppnå målet i artikel 3.1, ska ESRB utfärda varningar och vid behov även rekommendationer om korrigerande åtgärder, samt vid behov även om lagstiftningsinitiativ. 2. Varningar och rekommendationer som ESRB utfärdar i enlighet med artikel 3.2 c och 3.2 d får vara av allmän eller specifik natur och ska särskilt riktas till hela unionen, till en eller flera medlemsstater, till en eller flera europeiska tillsynsmyndigheter eller till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter. Om en varning eller en rekommendation riktas till en eller flera tillsynsmyndigheter, ska den berörda medlemsstaten underrättas om detta. Rekommendationerna ska innehålla en uttrycklig tidsfrist för de åtgärder som politiken kräver. Rekommendationer får också riktas till kommissionen, när det gäller relevant unionslagstiftning. 3. Varningarna eller rekommendationerna ska också skickas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, mottagarna i enlighet med punkt 2, och om de är ställda till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter även lämnas till ESA. 4. För att öka medvetenheten om risker i den europeiska ekonomin och prioritera sådana risker ska ESRB i nära samarbete med ESFS utarbeta ett färgkodssystem som motsvarar situationer med olika risknivåer. När kriterierna för denna klassificering har utformats kommer det i varningarna och rekommendationerna att från fall till fall, när det är lämpligt, anges vilken kategori risken tillhör. Artikel 16a Åtgärder i krissituationer Vid ogynnsam utveckling som allvarligt kan äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet inom Europeiska unionen får ESRB utfärda en krisvarning. Kommissionen får på eget initiativ eller efter begäran från ESRB, en myndighet, Europaparlamentet eller rådet, anta ett beslut, riktat till en myndighet, om att en krissituation föreligger. Kommissionen ska se över detta beslut med lämpliga mellanrum, dock minst en gång i månaden, och så snart det är lämpligt förklara att kristillståndet har upphört. Om kommissionen beslutar att en krissituation råder ska man utan dröjsmål i vederbörlig ordning informera Europaparlamentet och rådet. Artikel 17 Uppföljning av ESRB-rekommendationer 1. Om en rekommendation enligt artikel 3.2 d är ställd till en eller flera medlemsstater, till en eller flera europeiska tillsynsmyndigheter eller till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, ska mottagarna underrätta ESRB om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationerna eller förklara varför de inte vidtagit åtgärder. Europaparlamentet, rådet och vid behov även de europeiska tillsynsmyndigheterna ska informeras. 2. Om ESRB fastslår att en mottagare av en av dess rekommendationer inte har följt denna rekommendation eller inte har följt den på ett tillfredsställande sätt och mottagaren inte har motiverat en sådan underlåtenhet, ska det informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och vid behov även de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna. 2a. Om ESRB har fattat ett beslut i enlighet med punkt 2 får Europaparlamentet, när så är lämpligt, bjuda in en mottagare till diskussion med sitt ansvariga utskott. En sådan diskussion i närvar av ESRB är särskilt relevant när ett beslut som gäller en viss medlemsstat får effekter för en eller flera andra medlemsstater (spillovereffekt). Artikel 18 Offentliga varningar och rekommendationer 1. Styrelsen för ESRB ska från fall till fall avgöra om en varning eller en rekommendation ska offentliggöras. Genom undantag från artikel 10.2 ska en majoritet på två tredjedelar av rösterna krävas för offentliggörande av en varning eller rekommendation. Trots vad som sägs i artikel 10.3 ska alltid närvaro av två tredjedelar av ledamöterna gälla för beslut som fattas enligt denna punkt. 2. Om ESRB:s styrelse beslutar att offentliggöra en varning eller rekommendation, ska den i förväg underrätta mottagaren/mottagarna. 2a. Mottagarna av varningar och rekommendationer från ESRB bör också ha rätt att offentliggöra sina åsikter och argument, som reaktion på ESRB:s offentliggjorda varningar och rekommendationer. 3. Om ESRB:s styrelse beslutar att inte offentliggöra en varning eller rekommendation, ska mottagarna och, i tillämpliga fall, rådet och de europeiska tillsynsmyndigheterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda dess konfidentiella natur. ▌ 3a. Alla uppgifter på vilka styrelsen för ESRB baserar sina analyser innan man utfärdar en varning eller rekommendation ska offentliggöras i en lämplig anonymiserad form. När det gäller konfidentiella varningar ska informationen göras tillgänglig inom en rimlig tidsperiod, vilken ska fastställas i ESRB:s arbetsordning. KAPITEL IV SLUTBESTÄMMELSER Artikel 19 Ansvarsskyldighet och rapporteringskrav 1. ESRB ska minst en gång om året, men oftare vid omfattande finansiella problem, bjudas in till en årlig utfrågning i Europaparlamentet i samband med offentliggörandet av ESRB:s årsrapport till Europaparlamentet och rådet. Dessa utfrågningar ska ske inom andra ramar än den monetära dialogen mellan Europaparlamentet och ordföranden för Europeiska centralbanken. 1a. De rapporter som nämns i denna artikel ska innehålla den information som ESRB:s styrelse beslutat att offentliggöra i enlighet med artikel 18. Dessa rapporter ska offentliggöras. 2. På anmodan av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ska ESRB också granska särskilda frågor. 2a. Europaparlamentet kan begära att ESRB:s ordförande och de övriga medlemmarna i styrkommittén ska delta i en utfrågning i Europaparlamentets ansvariga utskott. Artikel 20 Översynsklausul På grundval av en rapport från kommissionen ska Europaparlamentet och rådet senast den …(15) granska denna förordning och ska efter yttrande från ECB avgöra huruvida ESRB:s mål och organisation behöver ses över.
Artikel 21 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i ..., På Europaparlaments vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Europeiska bankmyndigheten ***I |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4), med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(5), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och av följande skäl: (1) Under finanskrisen 2007/2008 framträdde betydande brister i den finansiella tillsynen, både i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanflätade europeiska finansiella marknaderna, där många finansiella företag opererar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionslagstiftningen och ömsesidigt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen. (1a) Långt innan den finansiella krisen uppstod lyfte Europaparlamentet regelbundet fram behovet av att skapa lika villkor för alla berörda parter på unionsnivå samtidigt som man erinrade om de stora bristerna när det gäller EU:s tillsyn över alltmer integrerade finansiella marknader (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om meddelandet från kommissionen – Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan(7), av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen(8), av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005-2010) – vitbok(9), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity(10) och av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer(11), och i sina ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (SOLVENS II)(12) (omarbetning) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut(13)). (2) I en rapport som, på begäran av kommissionen, offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière som ordförande (de Larosière-rapporten) drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen behövde stärkas för att minska risken för ytterligare finanskriser och skadeverkningarna av kriser som trots detta kan komma att inträffa. ▌Reformer rekommenderades av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. Expertgruppen fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas. Det skulle omfatta tre europeiska myndigheter för tillsyn över banksektorn, värdepapperssektorn respektive försäkrings- och tjänstepensionssektorn. Dessutom borde ett europeiskt systemriskråd inrättas. Rekommendationerna i rapporten utgjorde den lägsta förändringsnivå som experterna ansåg nödvändig för att undvika en liknande kris i framtiden. (3) I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln Främja återhämtning i Europa ▌ föreslog kommissionen att utkast till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för finansiell tillsyn och ett europeiskt systemriskråd (ESRB) skulle tas fram och i meddelandet av den 27 maj 2009, Den finansiella tillsynen i Europa ▌, presenterades närmare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem skulle kunna utformas, men i meddelandet togs inte alla rekommendationer upp som hade gjorts i de Larosière-rapporten. (4) I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Systemet borde syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansiella institut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också borde ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn i krislägen ska kunna agera kraftfullt i krissituationer, men betonade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick utgöra intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. (4a) I Internationella valutafondens (IMF) rapport av den 16 april 2010 ”A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector”, vilken hade utarbetats på begäran av G20-mötet i Pittsburgh, fastställdes att den kostnad som förlusterna inom den finansiella sektorn orsakar för statsbudgetarna bör begränsas och täckas av ett bidrag till finansiell stabilitet, som kopplas till en trovärdig och effektiv avvecklingsmekanism. Med hjälp av korrekt utformade avvecklingsmekanismer skulle man kunna undvika att regeringar i framtiden blir tvungna att rädda institut som är alltför viktiga, alltför stora eller alltför sammankopplade för att tillåtas gå omkull. (4b) I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020” fastställdes även att en avgörande prioritering på kort sikt kommer att vara att bättre förebygga och, vid behov, hantera eventuella finanskriser och att, med hänsyn till finanssektorernas särskilda ansvar för den nuvarande krisen, också undersöka lämpliga bidrag från den finansiella sektorn. (4c) Europeiska rådet påpekade tydligt vid sitt möte den 25 mars 2010 att det särskilt behövs framsteg i sådana frågor som systemviktiga institut och finansieringsinstrument för krishantering. (4d) Den 17 juni 2010 betonade Europeiska rådet att ”medlemsstaterna bör införa system för avgifter och skatter för finansinstitut, för att säkerställa en rättvis fördelning av bördan och ge incitament att undvika systemrisker. Sådana avgifter och skatter bör ingå i en trovärdig saneringsram”. (5) Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat påtagliga allvarliga risker för stabiliteten i det finansiella systemet och för den inre marknadens sätt att fungera. Att ett stabilt och tillförlitligt finansiellt system återställs och upprätthålls är en absolut första förutsättning för att bevara förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga funktion och för att bevara och förbättra förutsättningarna för en fullt ut integrerad fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finansiella marknader ger dessutom större möjligheter till diversifiering av finansiering och risker och bidrar därför till att öka kapaciteten för att absorbera ekonomiska chocker. (6) Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas med oförändrad status för kommittéerna för europeiska tillsynsmyndigheter ▌. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situation där det inte finns någon mekanism för att säkerställa att de nationella tillsynsorganen kommer fram till bästa möjliga beslut inom tillsynen över gränsöverskridande institut i de fall då samarbetet och informationsutbytet mellan de nationella tillsynsorganen är otillfredsställande, då gemensamma åtgärder av de nationella myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och tillsynsordningar och då nationella lösningar ofta är det enda framkomliga alternativet för att åtgärda problem med EU-dimensioner när olika tolkningar görs av samma rättsakt. Det ▌europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre marknad för finansiella tjänster inom EU och binda samman de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt EU-nät. (7) ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå som låter den dagliga tillsynen över finansiella institut ligga kvar på nationell nivå ▌. En europeisk tillsynsmyndighet (myndigheten) bör inneha en ledande roll i de tillsynskollegier som utövar tillsyn över gränsöverskridande finansiella institut, och det bör fastställas tydliga tillsynsregler för dessa. Myndigheten bör särskilt uppmärksamma finansiella institut som kan utgöra en systemrisk eftersom brister i dessa skulle kunna äventyra stabiliteten i unionens finansiella system, om en nationell myndighet underlåtit att utöva sina befogenheter. Man bör också skapa större harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna om finansiella institut och marknader i hela unionen. Utöver myndigheten bör en europeisk tillsynsmyndighet (försäkringar och tjänstepensioner) och en europeisk tillsynsmyndighet (värdepapper och marknader) inrättas, liksom en europeisk tillsynsmyndighet (gemensam kommitté). ESRB bör utgöra en del av ESFS. (8) Europeiska tillsynsmyndigheten bör ersätta europeiska banktillsynskommittén (CEBS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/78/EG(14), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/79/EG(15), och europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG(16) och överta alla dessa kommittéers uppgifter och befogenheter, inbegripet fortsättningen av pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall. Varje myndighets behörighetsområde bör definieras tydligt. Om så krävs av institutionella skäl eller på grund av dess ansvar enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör även kommissionen ingå i nätverket av tillsynsmyndigheter. (9) ▌Myndigheten ▌bör agera i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom att säkerställa en hög grad av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn med beaktande av samtliga medlemsstaters specifika intressen och de finansiella institutens olika karaktär. Myndigheten bör skydda allmänna intressen såsom det finansiella systemets stabilitet, marknadernas och de finansiella produkternas transparens och skydd av insättare och investerare. Myndigheten bör också förebygga regelarbitrage och säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor och stärka den internationella samordningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekonomin som helhet, däribland de finansiella instituten och andra intressenter, konsumenter och arbetstagare. Dess uppgifter bör även omfatta att främja konvergens i tillsynen och ge råd till EU-institutionerna när det gäller banker, betalningar, reglering och tillsyn av elektroniska pengar samt tillhörande frågor som rör bolagsstyrning, revision och ekonomisk redovisning. Myndigheten bör också ges ett allmänt tillsynsansvar för befintliga och nya finansiella produkter/transaktionstyper. (9a) Myndigheten bör ta vederbörlig hänsyn till den inverkan som dess verksamhet har på konkurrensen och innovationen på den inre marknaden, unionens globala konkurrenskraft, den finansiella integreringen och unionens nya strategi för sysselsättning och tillväxt. (9b) För att myndigheten ska kunna förverkliga sina syften måste den inrättas som en juridisk person och åtnjuta administrativt och finansiellt oberoende. Myndigheten bör ges befogenheter att hantera efterlevnaden av lagar, särskilt lagar som rör systemrisk och gränsöverskridande risk (Baselkommittén för banktillsyn). (9c) Internationella valutafonden, rådet för finansiell stabilitet och Banken för internationell betalningsutjämning definierar systemrisk som en ”risk för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för realekonomin. Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan potentiellt vara systemviktiga i någon utsträckning”. (9d) Enligt dessa institutioner innefattar gränsöverskridande risk alla risker som orsakas av ekonomisk obalans eller ekonomiska brister i hela eller en del av unionen som kan få betydande negativa konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska operatörer i två eller flera medlemsstater, för den inre marknadens funktion eller för de offentliga finanserna i unionen eller någon av dess medlemsstater. (10) Europeiska gemenskapernas domstol har i sin dom av den 2 maj 2006 mål C-217/04 (Förenade kungariket mot Europaparlamentet och rådet) fastslagit att ”Det skall (…) påpekas att det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel 95 EG [numera artikel 114 i EUF-fördraget] för att de åtgärder som vidtas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nödvändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmoniseringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämpningen av rättsakter som har antagits med stöd av artikeln”. Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säkerställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unionsbestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära samband med målen för unionens regelverk på området för finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund. (11) I följande rättsakter fastställs medlemsstaternas behöriga myndigheters uppgifter, även i fråga om samarbete inbördes och med kommissionen: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut(17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut(18) och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar(19). (12) Gällande unionslagstiftning om tillämpningsområdet för denna förordning omfattar även Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat(20), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(21), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar(22) samt om tillsyn av sådan verksamhet, och relevanta delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(23), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster(24) till konsumenter och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden(25). (13) Det är önskvärt att myndigheten främjar en enhetlig tillämpning på området för insättargarantier för att säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och en rättvis behandling av insättare inom hela unionen. Eftersom system för garanti av insättningar omfattas av medlemsstatskontroll och inte lagstadgad tillsyn i egentlig mening är det lämpligt att myndigheten kan utöva sina befogenheter enligt denna förordning när det gäller själva garantisystemen och dessas förvaltare. Myndighetens roll bör ses över så snart en europeisk insättningsgarantifond inrättas. (14) Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att fastställa harmoniserade tekniska regelstandarder för finansiella tjänster för att – också genom ”en enda regelbok” – säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och tillfredsställande skydd av insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Eftersom myndigheten är ett organ som besitter ett avancerat kunnande på det specifika området, är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden som fastställs i unionslagstiftningen, anförtros utarbetandet av förslag till tekniska regelstandarder som inte inbegriper politiska ställningstaganden. Kommissionen bör godkänna dessa förslag till tekniska standarder i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att göra dem rättsligt bindande. ▌ (15) Förslag till tekniska regelstandarder bör ändras endast under väldigt begränsade och exceptionella omständigheter, och förutsatt att myndigheten är den som står i nära kontakt med finansiella marknader och bekräftar deras dagliga arbete. De bör ändras till exempel om de är oförenliga med unionslagstiftningen, inte iakttar proportionalitetsprincipen eller strider mot de grundläggande principer för den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer till uttryck i unionens regelverk för finansiella tjänster. Kommissionen bör inte ändra innehållet i de tekniska standarder som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt antagningsförfarande för dessa standarder bör kommissionen ges en tidsfrist för sitt godkännandebeslut. (15a) Kommissionen bör också ges befogenhet att genomföra unionens rättsligt bindande akter i enlighet med vad som anges i artikel 291 i EUF-fördraget. De tekniska regel- och genomförandestandarderna måste beakta proportionalitetsprincipen, dvs. de krav som fastställs i dessa standarder måste stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i det berörda finansiella institutets verksamhet. (16) På områden som inte omfattas av tekniska regelstandarder bör myndigheten ha befogenhet att utfärda ▌riktlinjer och rekommendationer om tillämpningen av unionslagstiftningen. För att säkerställa överblickbarhet och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas agerande, bör dessa vara skyldiga att offentliggöra en motivering i de fall då de inte följer riktlinjer eller rekommendationer för att säkerställa fullständig överblickbarhet gentemot marknadsaktörerna. (17) Att en korrekt och fullständig tillämpning av unionslagstiftningen säkerställs är en oeftergivlig förutsättning för integrerade, transparenta, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansiella marknader, för det finansiella systemets stabilitet och för neutrala konkurrensvillkor för finansiella institut inom hela unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vilken myndigheten kan åtgärda fall av underlåtenhet att tillämpa eller felaktig ▌tillämpning av unionslagstiftningen, vilket utgör ett brott mot densamma. Denna mekanism bör tillämpas på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter fastställs genom unionslagstiftningen. (18) För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av unionslagstiftningen bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utredningar om det hävdas att nationella myndigheter i utövandet av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionslagstiftningen felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en rekommendation. Om den behöriga nationella myndigheten inte följer rekommendationen bör kommissionen ha befogenhet att utfärda ett formellt yttrande med beaktande av myndighetens rekommendation, där det krävs av den behöriga myndigheten att den vidtar de åtgärder som behövs för att uppfylla bestämmelserna i unionslagstiftningen. (19) Om den nationella myndigheten inte följer rekommendationen inom en frist som fastställs av myndigheten, bör myndigheten utan dröjsmål rikta ett beslut till den nationella tillsynsmyndigheten i fråga för att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. Detta beslut ska ha direkt rättslig effekt och kunna åberopas inför nationella domstolar och myndigheter och genomdrivas i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget. (20) Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, bör myndigheten ha befogenhet att, för att få denna situation att upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Denna befogenhet bör endast gälla under exceptionella omständigheter då en behörig myndighet inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då unionslagstiftningen är direkt tillämplig på finansiella institut med stöd av nu gällande eller kommande EU-förordningar. I detta sammanhang ser Europaparlamentet och rådet fram emot genomförandet av kommissionens program för 2010, särskilt med avseende på förslaget om en omarbetning av kapitalkravsdirektivet. (21) Allvarliga hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella systemet i Europeiska unionen kräver snabba och samfällda reaktioner på EU-nivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att nationella tillsynsmyndigheter ska vidta specifika åtgärder för att avhjälpa en krissituation. Med hänsyn till hur känslig frågan är bör befogenheten att fastställa förekomsten av en krissituation överlåtas till kommissionen, antingen på kommissionens eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten. Om Europaparlamentet, rådet, ESRB eller den europeiska tillsynsmyndigheten bedömer att en krissituation sannolikt kommer att uppstå bör de kontakta kommissionen. I samband med detta är det av största vikt att vederbörlig hänsyn tas till sekretessen. Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation bör den vederbörligen informera Europaparlamentet och rådet. (22) För att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters behöriga myndigheters ståndpunkter bör myndigheten med bindande verkan kunna lösa tvister mellan dessa behöriga myndigheter, bland annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas en förlikningsfas, under vilken de behöriga myndigheterna kan nå en överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte kan nås bör myndigheten kräva att de berörda behöriga myndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från åtgärder, så att frågan kan lösas och överensstämmelse med unionslagstiftningen säkras. Åtgärderna är bindande för dessa behöriga myndigheter. I fall där den tillämpliga unionslagstiftningen ger medlemsstaternas behöriga myndigheter bestämmanderätt kan den europeiska tillsynsmyndighetens beslut inte ersätta bestämmanderätt som utövas i enlighet med unionslagstiftningen. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna underlåter att agera bör myndigheten ges befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade direkt till finansiella institut på områden av unionslagstiftningen som är direkt tillämpliga på dem. (22a) Krisen har visat att enbart samarbete mellan nationella myndigheter vars jurisdiktion slutar vid de nationella gränserna är klart otillräckligt för att utöva tillsyn över finansiella institut som bedriver verksamhet över gränserna. (22b) I Turner-rapporten påpekar man dessutom att de nuvarande bestämmelserna, där man kombinerar rättigheter att inrätta filialer, hemlandstillsyn och enbart nationell insättningsgaranti inte är en sund bas för en framtida reglering och tillsyn av europeiska gränsöverskridande banker som riktar sig till privatpersoner. (22c) I Turner-rapporten drog man slutsatsen att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller en utökad europeisk integration. Den ”nationella” lösningen innebär att värdlandet kan tvinga utländska institut att enbart agera via dotterbolagen och inte via filialer, och att det kan övervaka kapital och likviditeter i banker som bedriver verksamhet i deras länder, vilket skulle innebära mer protektionism. Den ”europeiska” lösningen kräver en förstärkning av myndigheten i tillsynskollegiet och en utökad tillsyn av finansiella institut som utgör en systemrisk. (23) Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av finansiella institut med verksamhet över nationsgränserna ska bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndigheten bör spela en ledande roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och informationsutbytet inom kollegierna samt främja konvergens och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av unionslagstiftningen. I Larosière-rapporten påpekar man att snedvridningar av konkurrensen och regelarbitrage på grund av olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan äventyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det främjar en överföring av den finansiella verksamheten till länder med slappare tillsyn. Tillsynssystemet måste uppfattas som rättvist och väl avvägt. (23a) Myndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna bör stärka tillsynen av finansiella institut som uppfyller systemriskkriterierna eftersom brister i dem skulle kunna äventyra stabiliteten i unionens finansiella system och skada realekonomin. (23b) Systemrisk bör fastställas på grundval av internationella standarder, särskilt de som fastställts av FSB, IMF, Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS) och G20-gruppen. Sammankoppling, utbytbarhet och val av tidpunkt är de kriterier som vanligen tillämpas för fastställande av systemrisk. (23c) Det bör inrättas en ram för hantering av krisdrabbade institutioner för att stabilisera eller avveckla dem eftersom det enligt de Larosière-rapporten klart visats att en bankkris innebär att mycket kommer att stå på spel också för staten och samhället i stort eftersom en sådan situation kan utveckla sig till en fara för den finansiella stabiliteten och realekonomin. Kommissionen bör lägga fram lämpliga förslag om inrättandet av en ny ram för hantering av finansiella kriser. Nyckelelementen i krishanteringen består av en gemensam uppsättning regler och instrument för finansiella lösningar (genomförande och finansiering av krishantering i stora gränsöverskridande och/eller sammankopplade institut). Nyckelelement i krishanteringen består av en gemensam uppsättning regler och instrument för finansiella lösningar (genomförande och finansiering av krishantering i stora gränsöverskridande och/eller sammankopplade institut). (23d) Det bör inrättas en europeisk insättningsgarantifond för att garantera att gränsöverskridande finansiella institut delar på ansvaret, för att skydda de europeiska insättarnas intressen och för att minska kostnaderna för skattebetalarna i samband med en systemfinanskris. En fond på EU-nivå verkar vara den effektivaste metoden för att skydda insättarnas intressen och det bästa försvaret mot konkurrenssnedvridning. Det är emellertid uppenbart att en EU-ansats oundvikligen är mer komplex och att vissa medlemsstater redan har börjat utforma eller till och med genomföra sådana ordningar. Som ett absolut minimum måste därför myndigheten se till att de viktigaste dragen i de nationella ordningarna harmoniseras. Myndigheten måste också kunna garantera att de finansiella instituten endast behöver betala in till en sådan ordning. (23e) Europeiska stabilitetsfonden för bankverksamhet bör finansiera likvidation under ordnade former eller räddningsaktioner för finansiella institut som brottas med svårigheter vars konsekvenser skulle kunna äventyra den finansiella stabiliteten på unionens gemensamma finansmarknad. Fonden bör finansieras genom lämpliga bidrag från den finansiella sektorn. Bidragen till fonden bör ersätta bidrag som betalas in till liknande nationella fonder. (24) Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till tillsynsnätverkens funktion genom att dubbelarbete i tillsynsarbetet undviks och genom det ökade inslaget av samarbete. Därigenom effektiviseras tillsynsprocessen och belastningen på de finansiella instituten, framför allt de finansiella institut som inte har någon EU-dimension, minskas. Denna förordning bör därför klart ange den rättsliga grunden för sådan delegering ▌. Delegering av uppgifter innebär att uppgifterna utförs av en annan tillsynsmyndighet än den ansvariga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbesluten ligger kvar hos den delegerande myndigheten. Genom delegering av ansvar bör en nationell tillsynsmyndighet, ”delegatmyndigheten”, kunna besluta i ett visst tillsynsärende i myndighetens eller i en annan nationell tillsynsmyndighets ställe. Sådan delegering bör styras av principen att behörigheten bör tilldelas en myndighet som har goda förutsättningar att vidta åtgärder i ett enskilt ärende. Det kan vara lämpligt att överflytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifieringsfördelar, undvika att splittra upp tillsynen över företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyndigheterna. I unionslagstiftning på området kan principerna för överenskommelser om överflyttning av ansvar komma att ytterligare specificeras. Myndigheten bör med alla lämpliga medel underlätta och övervaka överenskommelser om delegering mellan nationella tillsynsmyndigheter. Den bör underrättas i förväg om planerade överenskommelser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggörandena av sådana överenskommelser så att alla berörda parter utan dröjsmål ges lätt tillgänglig och överblickbar information om sådana överenskommelser. Den bör fastställa och sprida god praxis inom området för delegering och överenskommelser om delegering. (25) Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom hela Europeiska unionen i syfte att upprätta en gemensam tillsynskultur. (26) Kollegiala utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel för att främja enhetlighet inom de finansiella tillsynsnätverken Myndigheten bör därför utveckla en metodik för sådana utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärderingarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög kvalitet i verksamheten och på de behöriga myndigheternas oberoende. Resultatet av kollegiala utvärderingar bör offentliggöras och bästa praxis bör fastställas och också offentliggöras. (27) Myndigheten bör aktivt främja samordnade reaktioner från EU-myndigheterna, särskilt för att garantera de finansiella marknadernas integritet och korrekta funktion eller stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen. Utöver sina befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör den därför anförtros en allmänt samordnande funktion inom ESFS. Att få all relevant information att snabbt och effektivt cirkulera mellan de behöriga myndigheterna bör höra till myndighetens centrala uppgifter. (28) För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt att i ett tidigt skede identifiera gräns- och sektorövergripande trender och potentiella risker och sårbara punkter med ursprung i mikroövervakningsnivån. Myndigheten bör övervaka och bedöma sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regelbundet och då omständigheterna så kräver underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europeiska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av betydelse. Myndigheten bör också inleda och samordna stresstester inom hela unionen för att bedöma de finansiella institutens förmåga att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling och säkerställa att så enhetliga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för dessa tester. För att bättre kunna utföra sina uppgifter bör myndigheten utföra ekonomiska analyser av marknaderna och den eventuella marknadsutvecklingens konsekvenser. (29) Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globala omfattning och de internationella standardernas ökade betydelse bör myndigheten företräda Europeiska unionen i dialoger och samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. (30) Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den bör kunna yttra sig om bedömningar av förvärv och ökning av innehav enligt direktiv 2006/48/EG ▌. (31) För att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör den ha rätt att få tillgång till all nödvändig information avseende stabilitetstillsyn. För att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på de finansiella instituten bör sådan information normalt lämnas av de nationella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och instituten och myndigheten bör beakta redan befintlig statistik. Myndigheten bör dock, i sista hand, kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till ett finansiellt institut ▌om en nationell myndighet inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla – informationen inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndigheter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genomdriva sådana direkt riktade informationskrav. I detta sammanhang är arbetet med gemensamma rapporteringsformat av stor betydelse. (31a) Åtgärderna för insamling av information bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet (ESS) och det europeiska centralbankssystemet (ECBS) inom statistikområdet. Denna förordning bör därför inte påverka Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(26) eller rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter(27). (32) Ett nära samarbete mellan myndigheten och ESRB är av väsentlig betydelse för att ESRB ska kunna fungera med all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess varningar och rekommendationer. Myndigheten och ESRB bör utbyta all relevant information sinsemellan. Uppgifter om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran åtföljs av en skälig motivering. Myndigheten bör se till att en lämplig uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller rekommendationer som ESRB riktat till den eller till någon nationell myndighet. (33) ▌Myndigheten bör samråda med berörda parter om regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar förslag till regelstandarder, riktlinjer eller rekommendationer bör den genomföra en konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en bankintressentgrupp inrättas i detta syfte med en välavvägd sammansättning av företrädare för unionens kredit- och värdepappersinstitut (som representerar finansiella institut och företag av olika typ och storlek, och i lämplig utsträckning även institutionella investerare och andra finansiella institut som själva utnyttjar finansiella tjänster), små och medelstora företag, fackföreningar, akademiker samt konsumenter och andra icke-professionella utnyttjare av banktjänster. Bankintressentgruppen bör arbeta aktivt som en förmedlande länk för andra grupper av användare av finansiella tjänster som inrättats av kommissionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen. (33a) Jämfört med välfinansierade branschföreträdare med goda kontaktnät är ideella organisationer marginaliserade i debatten om de framtida finansiella tjänsterna och i den följande beslutsprocessen. Denna nackdel bör kompenseras genom tillräcklig finansiering av deras företrädare i bankintressentgruppen. (34) Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna krishanteringen och för att bevara den finansiella stabiliteten i krissituationer, särskilt när det gäller att stabilisera och avveckla krisdrabbade finansiella institut. Deras åtgärder bör nära samordnas med EMU:s principer och ramar. Myndighetens åtgärder i brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som påverkar ett finansiellt instituts stabilitet bör inte innebära intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att Europeiska unionens råd ska besluta i ärendet. Det är lämpligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till medlemsstaternas särskilda ansvar i sådana frågor. (34a) Kommissionen bör inom tre år efter det att en förordning om inrättande av en sådan mekanism har trätt i kraft fastställa tydliga och sunda riktlinjer på unionsnivå om när medlemsstaterna kan åberopa skyddsklausulen, på grundval av de erfarenheter som vunnits. Medlemsstaternas tillämpning av skyddsklausulen bör bedömas på grundval av dessa riktlinjer. (34b) Om en medlemsstat väljer att åberopa skyddsklausulen bör den underrätta Europaparlamentet samtidigt som den underrättar myndigheten, rådet och kommissionen, dock utan att detta påverkar medlemsstaternas särskilda ansvar i krissituationer. Dessutom bör medlemsstaten förklara varför den åberopat skyddsklausulen. Myndigheten bör, i samarbete med kommissionen, fastställa vilka åtgärder som därefter ska vidtas. (35) I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av EU-bestämmelserna och av de allmänna principerna om rättssäkerhet och överblickbarhet. Rätten att bli hörd bör respekteras fullt ut i kontakterna med adressaterna för myndighetens beslut. Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i unionslagstiftningen. (36) En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga myndigheterna på det respektive området i varje medlemsstat under ledning av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kommissionen, ESRB, Europeiska centralbanken, den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstpensioner) och den europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader) bör delta som observatörer. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och uteslutande i unionens intressen. För handlingar av allmän natur, däribland sådana som rör antagande av regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor vore det lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet enligt artikel 16 i EUF-fördraget, medan vid alla andra beslut enkel majoritet bland ledamöterna bör vara tillräckligt. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedömas av en begränsad panel. (36a) Som en allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med enkel majoritet i enlighet med principen en man? en röst. För åtgärder av allmän natur, däribland sådana som rör antagande av tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det emellertid lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget och i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogat till dessa. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedömas av en begränsad, objektiv panel, bestående av medlemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som är parter i tvisten, och inte heller har några intressen i konflikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämpligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynsstyrelsen med enkel majoritet enligt principen att varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i föredraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. (37) En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordförande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den. Förvaltningsstyrelsen bör tilldelas nödvändiga befogenheter för att bland annat föreslå det fleråriga arbetsprogrammet, anta det årliga arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och anta årsrapporten. (38) En ordförande på heltid, vald av Europaparlamentet efter öppet uttagningsförfarande administrerat av kommissionen varefter en lista upprättas för kommissionen, bör företräda myndigheten. Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkställande direktör, som ska ha rätt att utan rösträtt delta i tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden. (39) För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta nära genom de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté (gemensam kommitté) (nedan kallad den gemensamma kommittén) och i tillämpliga fall anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kommittén bör samordna de tre europeiska tillsynsmyndigheternas arbete när det gäller finansiella konglomerat. I tillämpliga fall bör handlingar som ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkrings- och tjänstepensioner) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknad) antas parallellt av berörda europeiska tillsynsmyndigheter. Ordförandeskapet för den gemensamma kommittén bör rotera varje år mellan respektive ordförande för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma kommittén bör vara en vice ordförande för ESRB. Den gemensamma kommittén bör ha ett permanent sekretariat som bemannas med personal som avdelats från de tre europeiska tillsynsmyndigheterna, för att ge möjlighet till informellt informationsutbyte och utveckling av en gemensam kultur i de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. (40) Det är nödvändigt att de parter som berörs av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsmedel till sitt förfogande. För att skapa ett effektivt skydd av parternas rättigheter och ekonomi i förfarandena bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en överklagandenämnd i de fall där myndigheten har beslutsbefogenheter. Av effektivitets- och konsekvensskäl bör överklagandenämnden vara gemensam för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna, oberoende av dessas administrations- och regleringsstrukturer. Överklagandenämndens beslut bör kunna överklagas i tribunalen och i Europeiska unionens domstol. (41) För att garantera myndigheten oinskränkt självständighet och oberoende bör den ges en egen budget med intäkter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska unionens allmänna budget. Europeiska unionen bör finansiera myndigheten endast efter det att budgetmyndigheten har nått en överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(28). ▌Unionens budgetförfarande bör tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten. Hela budgeten bör vara underställd ansvarsfrihetsförfarandet. (42) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(29) ska vara tillämplig på myndigheten. Myndigheten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(30). (43) För att säkerställa öppna och överblickbara anställningsförhållanden och lika behandling av personalen bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna(31) tillämpas på myndighetens personal. (44) Det är av väsentlig betydelse att affärshemligheter och annan konfidentiell information skyddas. Sekretessen för den information som görs tillgänglig för myndigheten och som utbyts inom nätverket bör underkastas stränga och effektiva sekretessregler. (45) Skyddet för enskilda vid behandling av personuppgifter regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(32) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då Europeiska unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(33) som ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning. (46) För att säkerställa att myndighetens verksamhet är överblickbar bör den omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(34). (47) Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlighet med lämpliga avtal som ska ingås av Europeiska unionen. (48) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, skydda insättare och investerare, skydda de finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på EU-nivå, kan Europeiska unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (49) Myndigheten övertar alla nu gällande uppgifter och befogenheter från Europeiska banktillsynskommittén (CEBS). Kommissionens beslut 2009/78/EG av den 23 januari 2009 om inrättande av kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter bör därför upphävas och Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den 16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapsprogram till stöd för särskild verksamhet på området för finansiella tjänster, finansiell rapportering och revision(35) bör ändras i enlighet med detta. (50) Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av denna förordning för att säkerställa att myndigheten är tillräckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för att se till att övergången till den från CEBS sker friktionsfritt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS Artikel 1 Inrättande och verksamhetsområde 1. Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad myndigheten). 2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG, direktiv 2006/49/EG, direktiv 2002/87/EG, förordning (EG) nr 1781/2006, direktiv 94/19/EG och, i den mån som dessa rättsakter tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut och de behöriga myndigheter som utövar tillsynen över dem, inom de tillämpliga delarna av direktiv 2005/60/EG, direktiv 2002/65/EG, direktiv 2007/64/EG och direktiv 2009/110/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundar sig på dessa rättsakter och alla rättsakter avseende myndighetens uppgifter som kan komma att antas av Europeiska unionen. 2a. Myndigheten ska också agera inom verksamhetsområdet för kreditinstitut, finansiella konglomerat, värdepappersföretag, betalningsinstitut och e-penninginstitut, inbegripet frågor som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, förutsatt att det krävs sådana åtgärder av myndigheten för att säkerställa att den lagstiftning som avses i punkt 2 tillämpas på ett verkningsfullt och enhetligt sätt. 3. Denna förordning ska inte påverka kommissionens befogenheter, däribland befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. 4. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för EU:s ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska bidra till att
I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de EU-rättsakter som avses i artikel 2, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt genomföra ekonomiska analyser av marknaderna för att verka för att myndighetens mål uppnås. Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker som uppvisas av finansiella institut vars brister kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera. När myndigheten fullgör sina åligganden ska den handla självständigt och objektivt och uteslutande i Europeiska unionens intresse. Artikel 1a EU-systemet för finansiell tillsyn 1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att gällande regler för den finansiella sektorn tillämpas på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och därmed garanterar förtroendet för det finansiella systemet som helhet och ett tillräckligt skydd för konsumenter av finansiella tjänster. 2. ESFS ska omfatta följande:
3. Myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet med ESRB samt, genom den gemensamma kommittén, med EIOPA och ESMA och därvid säkerställa sektorsövergripande enhetlighet och nå fram till gemensamma ståndpunkter på området för tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektorövergripande frågor. 4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med full ömsesidig respekt, i synnerhet genom att tillse att lämplig och tillförlitlig information utbyts. 5. De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara skyldiga att utöva tillsyn av finansiella institut i unionen i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2. Artikel 1b Skyldighet att rapportera till Europaparlamentet De myndigheter som avses i artikel 1a.2 ska vara skyldiga att rapportera till Europaparlamentet. Artikel 2 Definitioner
Artikel 3 Rättslig status 1. Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juridisk person. 2. Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. 3. Myndigheten ska företrädas av sin ordförande. Artikel 4 Sammansättning
Artikel 5 Huvudkontor och säte Myndigheten ska ha sitt huvudkontor i Frankfurt. Den får vara representerad i de viktigaste finanscentrumen i Europeiska unionen. KAPITEL II MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER Artikel 6 Myndighetens uppgifter och befogenheter 1. Myndigheten ska ha följande uppgifter:
2. Vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, och i synnerhet befogenhet att
3. Myndigheten ska i fråga om juridiska personer eller verksamheter med EU-dimensioner utöva alla exklusiva EU-tillsynsbefogenheter som den tilldelats genom de rättsakter som avses i artikel 1.2. 4. I ▌syfte att utöva sina exklusiva tillsynsbefogenheter enligt punkt 3 ska myndigheten ha tillräckliga utrednings- och verkställandebefogenheter enligt tillämplig lagstiftning och möjlighet att ta ut avgifter. Myndigheten ska utöva de exklusiva tillsynsbefogenheterna i nära samarbete med de behöriga myndigheterna och ta till vara deras expertis, resurser och befogenheter. Artikel 6a Uppgifter som rör konsumentskydd och finansiell verksamhet 1. För att främja skyddet av insättare och investerare ska myndigheten spela en ledande roll för att främja transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster som riktar sig till privatpersoner på hela den inre marknaden, bl.a. genom att
2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och förenhetligande av regleringsförfarandena. 3. Myndigheten får även utfärda varningar om en finansiell verksamhet allvarligt hotar målen i artikel 1.4. 4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla berörda behöriga nationella tillsynsmyndigheter i syfte att samordna regleringen och övervakningen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå Europaparlamentet, rådet och kommissionen med råd. 5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa vissa typer av finansiell verksamhet som hotar finansmarknadernas funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system i de fall och på de villkor som anges i rättsakterna enligt artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 10 och på de villkor som anges där. Myndigheten ska med jämna och rimliga mellanrum se över detta beslut. Myndigheten får också bedöma om det råder behov av förbud mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen för att underlätta antagandet av eventuella förbud eller begränsningar. Artikel 7 Tekniska regelstandarder 1. Europaparlamentet och rådet får, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegera befogenheten att anta tekniska regelstandarder för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Regelstandarderna ska vara tekniska, ska inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska begränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. Förslag till tekniska regelstandarder ska utarbetas av myndigheten och överlämnas till kommissionen för godkännande. I de fall då myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen anta en teknisk regelstandard. 2. Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till kommissionen ska myndigheten ha genomfört ett öppet offentligt samråd om de tekniska regelstandarderna och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska regelstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära ett yttrande eller råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 22. 3. När kommissionen har erhållit ett förslag till teknisk regelstandard från myndigheten ska den omgående vidarebefordra det till Europaparlamentet och rådet. 4. Inom tre månader efter mottagandet ska kommissionen besluta huruvida den ska anta förslaget till teknisk regelstandard. De tekniska regelstandarderna ska antas genom förordningar eller beslut. Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna standarden ska den informera Europaparlamentet och rådet om detta och om orsakerna till detta. Artikel 7a Uteblivet godkännande eller ändring av förslagen till regelstandarder 1. Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna förslaget till tekniska regelstandarder eller att godkänna dem endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till tekniska regelstandarder till myndigheten, med förslag till motiverade ändringar. 2. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslagen till tekniska regelstandarder på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna dem till kommissionen för godkännande. Myndigheten ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sitt beslut. 3. Om myndigheten inte godtar kommissionens beslut att förkasta eller ändra det ursprungliga förslaget kan Europaparlamentet och rådet sammankalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande inom en månad till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådets behöriga kommitté så att dessa kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter. Artikel 7b Utövande av delegering 1. Befogenhet att anta de tekniska regelstandarder som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 7c. 2. När kommissionen antar en regelstandard ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 3. I den rapport som avses i artikel 35.2 ska myndighetens ordförande informera Europaparlamentet och rådet om de regelstandarder som har antagits och som inte följts av de behöriga myndigheterna. Artikel 7c Invändningar mot regelstandarder 1. I de fall där kommissionen antar en delegerad akt på de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 ska följande gälla: a) Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader. b) Den delegerade akten ska offentliggöras i Europeiska unions officiella tidning och träda i kraft innan tidsfristen löpt ut, om både Europaparlamentet och rådet har meddelat kommissionen att de inte tänker göra några invändningar. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten, ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. c) Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den delegerade akten ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta. 2. Om kommissionen antar en regelstandard som är identisk med det förslag till regelstandard som myndigheten överlämnat ska punkterna 1a, 1b och 1c tillämpas, men den period under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända ska då vara en månad från utgången av den tremånadersperiod som avses i artikel 7.4. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med ytterligare en månad. 3. Så snart kommissionen har vidarebefordrat förslaget får Europaparlamentet och rådet anta en villkorad förhandsförklaring om att inte göra invändningar, vilken ska träda i kraft när kommissionen antar den tekniska regelstandarden utan att ändra förslaget. 4. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en regelstandard ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den tekniska regelstandarden ange skälen för detta. Artikel 7d Återkallande av delegering 1. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 7 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen upphör att gälla. 3. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering ska återkallas ska underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka befogenheter avseende tekniska regelstandarder som kan komma att återkallas. Artikel 7e Tekniska genomförandestandarder 1. I de fall där Europaparlamentet och rådet ger kommissionen befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, när det behövs enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter på de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2, ska följande gälla: a) Om myndigheten i enlighet med artikel 1.2 utarbetar förslag till tekniska genomförandestandarder som ska överlämnas till kommissionen ska dessa standarder vara tekniska, inte inbegripa policyval och begränsas till att fastställa villkoren för tillämpning av unionens rättsligt bindande akter. b) I de fall där myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättakter som avses i artikel 1.2, eller som anges i en begäran som kommissionen lämnat till myndigheten i enlighet med artikel 19, får kommissionen anta en teknisk genomförandestandard genom en genomförandeakt. 2. Innan så sker ska myndigheten ha genomfört ett öppet offentligt samråd om de tekniska genomförandestandarderna och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska standarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära ett yttrande eller råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 22. 3. Myndigheten ska i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget överlämna sitt förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för godkännande och samtidigt till Europaparlamentet och rådet. 4. Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av förslaget till tekniska genomförandestandarder besluta huruvida den ska godkänna förslaget. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen godkänna förslaget till standarder endast till viss del eller med ändringar. I samtliga fall där kommissionen antar tekniska genomförandestandarder som avviker från det förslag till teknisk genomförandestandard som myndigheten överlämnat, ska kommissionen underrätta Europaparlamentet och rådet. 5. Standarderna ska antas av kommissionen genom förordningar eller beslut och ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 8 Riktlinjer och rekommendationer 1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga myndigheter eller finansiella institut. 1a. Myndigheten ska i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära ett yttrande eller råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 22. Dessa samråd, analyser, yttranden och råd ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. 2. De behöriga myndigheterna och de finansiella instituten ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer. Inom två månader från utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation ska varje behörig myndighet besluta huruvida den tänker följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en behörig myndighet inte avser att följa riktlinjen eller rekommendationen ska den informera myndigheten och ange skälen för detta. Myndigheten ska offentliggöra dessa skäl. Om en behörig myndighet inte tillämpar en riktlinje eller rekommendation ska myndigheten offentliggöra detta. Myndigheten får, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som en behörig myndighet anger för att inte följa en riktlinje eller rekommendation. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande. Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska de finansiella instituten årligen och på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen. 2a. Enligt den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats och ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vilka åtgärder myndigheten tänker vidta för att se till att de i framtiden följer dess rekommendationer och riktlinjer. Artikel 9 Överträdelser av unionslagstiftningen 1. Om en behörig myndighet inte har tillämpat de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller har tillämpat dem på ett ▌sätt som framstår som en överträdelse av unionslagstiftningen, inklusive de tekniska regel- och genomförandestandarder som upprättats i enlighet med artikel 7 och 7e, till exempel genom att underlåta att säkerställa att ett finansiellt institut uppfyller kraven i dessa rättsakter, ska myndigheten ▌utöva de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i denna artikel. 2. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller av Europaparlamentet, rådet, kommissionen, bankintressentgruppen, eller på eget initiativ och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda hävdad överträdelse av eller underlåtenhet att tillämpa unionslagstiftningen. 2a. Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 20, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning. 3. Myndigheten får senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionslagstiftningen. 3a. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionslagstiftningen. 4. Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionslagstiftningen inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, utfärda ett formellt yttrande om krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionslagstiftningen. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation. Kommissionen ska utfärda ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. ▌ Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen. 5. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter kommissionens formella yttrande. 6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 ▌inom den där angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda det bristande iakttagandet av unionslagstiftningen för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden eller för att säkerställa att det finansiella systemet fungerar korrekt och med integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansiella institut i enlighet med dessa rättsakter, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen utfärdat enligt punkt 4. 7. Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de behöriga myndigheterna följa det formella yttrandet eller beslutet, allt efter omständigheterna. 7a. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange vilka behöriga myndigheter och finansiella institut som inte har följt de beslut som avses i punkterna 4 och 6. Artikel 10 Åtgärder i krissituationer 1. Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i det finansiella systemet, helt eller delvis, inom Europeiska unionen ska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nödvändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av vederbörande behöriga nationella tillsynsmyndigheter. För att kunna uppfylla denna underlättande och samordnande roll ska myndigheten ha fullständig information om relevant utveckling, och uppmanas delta såsom observatör vid alla relevanta möten i vederbörande behöriga nationella övervakande myndigheter. 1a. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger. Kommissionen ska varje månad se över detta beslut, och förklara att krissituationen upphört, så snart det är lämpligt. Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation ska den vederbörligen och omedelbart informera Europaparlamentet och rådet. 2. Om kommissionen har antagit ett beslut enligt punkt 1a, och under exceptionella omständigheter om samordnade åtgärder av nationella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som kan allvarligt äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen, får myndigheten anta enskilda beslut om krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att de finansiella instituten och de behöriga myndigheterna uppfyller kraven i dessa rättsakter. 3. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av myndigheten som avses i punkt 2 inom den där angivna tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansiella institut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa rättsakter, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. 4. Beslut som antagits enligt punkt 3 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 eller 3 ska vara förenliga med det beslutet. Artikel 11 Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter 1. Om en behörig myndighet ogillar en annan behörig myndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område där det i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 krävs samarbete, samordning eller gemensamma beslut av behöriga myndigheter från mer än en medlemsstat, ska myndigheten – utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 9 – på eget initiativ eller på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna gå i spetsen när det gäller att bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse enligt förfarandet i punkterna 2–4. 2. Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta föreskrivna tidsfrister i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndigheten agera som medlare. 3. Om vid slutet av förlikningsskedet de berörda behöriga myndigheterna inte har lyckats nå någon överenskommelse ska myndigheten, enligt det förfarande som anges i artikel 29.1 tredje stycket, fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd, med bindande verkan för berörda behöriga myndigheter, i enlighet med unionslagstiftningen. 4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansiellt institut uppfyller krav som är direkt riktade till det enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på nödvändiga åtgärder som institutet ska vidta för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även krav på att upphöra med viss praxis. 4a. Beslut som antagits i enlighet med punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet. 4b. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska ordföranden ange tvisterna mellan behöriga myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa tvisterna. Artikel 11a Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga myndigheter Den gemensamma kommittén ska, enligt förfarandet i artiklarna 11 och 42, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå mellan en eller flera behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.2 i denna förordning och i förordning (EU) nr …/2010 [ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA]. Artikel 12 Tillsynskollegier 1. Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i direktiv 2006/48/EG och verka för enhetlighet i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionslagstiftningen. Personal från myndigheten ska kunna delta i all verksamhet, däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter. 2. Myndigheten ska i den utsträckning den finner lämpligt leda tillsynskollegiernas arbete. I detta syfte ska myndigheten betraktas som ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning ▌. 3. Myndigheten ska åtminstone
3a. Myndigheten får utfärda regelstandarder, genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer, som antagits enligt artiklarna 7, 7e och 8, för att harmonisera tillsynsrutinerna och de bästa metoder som antagits av tillsynskollegierna. Myndigheterna ska godkänna skriftliga arrangemang för varje kollegiums verksamhet för att garantera samstämdhet mellan alla kollegiers verksamhet. 3b. En rättsligt bindande medlarroll bör göra det möjligt för myndigheten att lösa tvister mellan behöriga myndigheter enligt det förfarande som fastställs i artikel 11. Om en överenskommelse inte kan nås inom det relevanta tillsynskollegiet får myndigheten fatta tillsynsbeslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet. Artikel 12a Allmänna bestämmelser 1. Myndigheten ska fästa särskild uppmärksamhet vid och åtgärda risker för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin (systemrisk). Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan vara potentiellt systemviktiga i någon utsträckning. 2. Myndigheten ska i samarbete med Europeiska systemrisknämnden utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) som ska utgöra grund för att fastställa en tillsynsrankning för de gränsöverskridande institut som avses i artikel 12b. Denna rankning ska ses över regelbundet så att hänsyn tas till betydande ändringar i ett instituts riskprofil. Tillsynsrankningen ska spela en avgörande roll i beslutet att utöva direkt tillsyn över eller ingripa i ett krisdrabbat finansiellt institut. 3. Myndigheten ska utan att det påverkar tillämpningen av de rättsakter som avses i artikel 1.2 vid behov lägga fram ytterligare förslag till regelstandarder och genomförandestandarder samt riktlinjer och rekommendationer för de institut som avses i artikel 12b. 4. Myndigheten ska utöva tillsyn över gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk enligt artikel 12b. I sådana fall ska myndigheten agera via de behöriga myndigheterna. 5. Myndigheten ska inrätta en bankavvecklingsenhet med mandat att i enlighet med tydligt fastställda styrmetoder och förfaringssätt genomföra krishanteringen, från tidiga insatser till avveckling och insolvens, samt leda sådana förfaranden. Artikel 12b Fastställande av gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk 1. Tillsynsstyrelsen får, efter samråd med ESRB och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 29.1, fastställa vilka gränsöverskridande finansiella institut som på grund av den systemrisk de kan utgöra måste underställas direkt tillsyn från myndighetens sida eller underställas den bankavvecklingsenhet som avses i artikel 12c. 2. De kriterier som används för att fastställa vilka dessa finansiella institut är, ska vara samstämmiga med de kriterier som har fastställts av FSB, IMF och BIS. Artikel 12c Bankavvecklingsenhet 1. Bankavvecklingsenheten ska bevara den finansiella stabiliteten och minimera spridningen av negativa effekter från de krisdrabbade institut som avses i artikel 12b till övriga delar av systemet och ekonomin som helhet, samt begränsa kostnaderna för skattebetalarna genom att respektera proportionalitetsprincipen och rangordningen av fordringsägare samt garantera lika behandling över gränserna. 2. Bankavvecklingsenheten ska ges befogenhet att utföra de uppgifter som fastställs i punkt 1 i syfte att rehabilitera krisdrabbade institut eller besluta om avveckling av icke lönsamma institut (viktigt för att begränsa moraliska risker). Den skulle bland annat kunna kräva justering av kapital eller likviditet, anpassa affärsmixen, förbättra förfaranden, utse eller ersätta personer i ledningen, rekommendera garantier, lån och likviditetsstöd, samt total eller partiell försäljning, skapa en bank för säkra tillgångar/en bank för osäkra fordringar eller en ”brobank”, byta ut skulder mot aktier (med lämpliga nedskrivningar) eller tillfälligt låta institutet övergå i offentlig ägo. 3. Bankavvecklingsenheten ska bestå av experter som utsetts av myndighetens tillsynsstyrelse och som besitter kunskaper och sakkännedom om omstruktureringar, kursomläggningar och avveckling när det gäller finansiella institut. Artikel 12d Europeiskt insättningsgarantisystem 1. Myndigheten ska genom sina befogenheter enligt denna förordning bidra till att stärka det europeiska systemet av nationella insättningsgarantier för att se till att direktiv 94/19/EG tillämpas på ett korrekt sätt i syfte att se till att de nationella insättningsgarantisystemen dels tilldelas tillräckliga resurser med bidrag från finansiella institut inbegripet från de finansiella institut som är etablerade och tar emot insättningar inom unionen, men vars huvudkontor finns utanför unionen i enlighet med artikel 94/19/EG, dels tillhandahåller en hög skyddsnivå för alla insättare inom ramen för ett unionsomfattande och harmoniserat regelverk som inte påverkar de gemensamma garantisystemens stabiliserande roll, under förutsättning att de är förenliga med unionens standarder. 2. Artikel 8 om myndighetens befogenheter att anta riktlinjer och rekommendationer ska gälla för insättningsgarantisystem. 3. Kommissionen får anta tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med vad som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2 enligt det förfarande som fastställs i artiklarna 7–7d i denna förordning. Artikel 12e Europeiska stabilitetsfonden för bankverksamhet 1. En europeisk stabilitetsfond för bankverksamhet (fonden) ska inrättas i syfte att förbättra internaliseringen av det finansiella systemets kostnader och för att bistå vid krislösning för gränsöverskridande finansiella institut som är problemdrabbade. Finansiella institut som är verksamma i endast en medlemsstat ska kunna välja att ansluta sig till fonden. Fonden ska anta lämpliga åtgärder för att undvika att tillgången till stöd genererar moraliska risker. 2. Europeiska stabilitetsfonden för bankverksamhet ska finansieras genom direkta bidrag från alla de finansiella institut som avses i artikel 12b.1. Dessa bidrag ska vara proportionella i förhållande till varje enskilt instituts risknivå och bidrag till systemrisk samt variationer i den totala risken över tiden, såsom denna fastställs på basis av institutens indikatorer (risk dashboard). Den fastställda bidragsnivån ska anpassas efter mer allmänna ekonomiska villkor och de finansiella institutens behov av att bibehålla kapital för andra lagstadgade eller verksamhetsrelaterade krav. 3. Europeiska stabilitetsfonden för bankverksamhet ska förvaltas av en styrelse som utses av myndigheten för en femårsperiod. Styrelseledamöterna ska väljas bland personal som föreslagits av de nationella myndigheterna. Fonden ska också inrätta en rådgivande nämnd som består av icke röstberättigade företrädare för de finansiella institut som deltar i fonden. Fondens styrelse får föreslå att myndigheten lägger ut sin likviditetsförvaltning på erkända institut (såsom EIB), och likviditeten ska investeras i säkra och likvida instrument. 4. Om de samlade resurserna från de bidrag som lämnas av banker är otillräckliga för att hantera svårigheterna ska fonden kunna utöka sina medel genom att emittera skuldebrev eller med hjälp av andra finansiella medel. Artikel 13 Delegering av uppgifter och ansvar 1. De behöriga myndigheterna får med delegatmyndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myndigheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana överenskommelser och får begränsa räckvidden för delegering till vad som är nödvändigt för ändamålsenlig övervakning av gränsöverskridande finansiella institut eller grupper. 2. Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att identifiera vilka slag av uppgifter och ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis. 2a. Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de befogenheter som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Delegatmyndighetens lag ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen avseende delegerat ansvar. 3. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten. Denna får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det. Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning. Artikel 14 Gemensam tillsynskultur 1. Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam europeisk tillsynskultur och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela Europeiska gemenskapen, och den ska minst utföra följande:
2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metodik och praxis i tillsynen. Artikel 15 Kollegial utvärdering av behöriga myndigheter 1. Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra kollegiala utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndigheternas verksamheter för att ytterligare öka jämförbarheten mellan tillsynsresultaten. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas. Vid kollegiala utvärderingar ska befintlig information och redan gjorda utvärderingar som avser den berörda behöriga myndigheten beaktas. 2. Den kollegiala utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
3. Myndigheten kan med utgångspunkt i den kollegiala utvärderingen utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 8 till de behöriga myndigheterna. Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av den kollegiala utvärderingen när den utarbetar förslag till tekniska regelstandarder eller genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 7–7e. De behöriga myndigheterna ska eftersträva att följa myndighetens råd. Om en behörig myndighet inte följer dessa råd ska den underrätta myndigheten om skälen till detta. Myndigheten ska offentliggöra den bästa praxis som kan fastställas utifrån dessa kollegiala utvärderingar. Dessutom får alla andra resultat av den kollegiala utvärderingen offentliggöras, förutsatt att den behöriga myndighet som är föremål för den kollegiala utvärderingen ger sitt samtycke. Artikel 16 Samordningsfunktion Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, även i händelse av att en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.
Artikel 17 Bedömning av marknadsutvecklingen 1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och när så krävs underrätta EIOPA, Esma och ESRB samt Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta mikroprudentiella tendenser, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på dessa. 1a. Myndigheten ska ▌i samarbete med ESRB ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av de finansiella institutens förutsättningar för att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behöriga myndigheterna:
2. Myndigheten ska minst en gång per år, och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr …/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde. Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder. 3. Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén föra ett nära samarbete med EIOPA och Esma för att se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande även i ett sektorövergripande perspektiv. Artikel 18 Internationella förbindelser 1. Myndigheten får, utan att det påverkar EU-institutionernas och medlemsstaternas behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal ska inte medföra några juridiska förpliktelser för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och de ska heller inte hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer. 2. Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om likvärdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2. 3. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange de administrativa avtal som man kommit överens om med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, och det stöd som tillhandahållits i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet. Artikel 19 Övriga uppgifter 1. Myndigheten får efter begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde. 1a. Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska regelstandarder eller genomförandestandarder inom den tidsfrist som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller om ingen tidsfrist fastställts, får kommissionen begära ett sådant förslag och fastställa en tidsfrist för dess inlämnande. Med tanke på ärendets brådskande natur får kommissionen begära att ett förslag till tekniska regelstandarder eller genomförandestandarder lämnas före utgången av den tidsfrist som anges i den rättsakt som avses i artikel 1.2. I detta fall ska kommissionen ange skälen till detta. 2. När det gäller bedömningar av ▌fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/44/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten ▌efter ansökan från en av de berörda behöriga myndigheterna utfärda och offentliggöra yttranden om en bedömning, utom avseende kriterierna i artikel 19a.1 e i direktiv 2006/48/EG. Yttrandet ska utfärdas snabbt och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2007/44/EG. Artikel 20 ska tillämpas för de områden för vilka myndigheten får utfärda ett yttrande. Artikel 20 Insamling av information 1. På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ▌lämna alla nödvändiga upplysningar så att den kan fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning,under förutsättning att mottagaren har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att begäran om upplysningar står i proportion till den aktuella uppgiftens karaktär. 1a. Myndigheten kan också begära att information ska lämnas vid återkommande tillfällen. Vid dessa begäranden ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas. 1b. På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla all information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med de krav på yrkessekretess som fastställs i sektorsspecifik lagstiftning och i artikel 56. 1c. Innan myndigheten begär information enligt denna artikel, och för att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav, ska myndigheten först beakta all befintlig statistik som har tagits fram, distribuerats och bearbetats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet. 2. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter ▌får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, finansministeriet, om detta har tillsynsinformation till sitt förfogande, centralbanken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna. 2a. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig enligt punkterna 1 eller 2 i tid får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran direkt till de relevanta finansiella instituten. I den motiverade begäran ska förklaras varför data krävs beträffande respektive enskilda finansiella institut. Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om begärandena i enlighet med punkt 2 och denna punkt. På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av sådan information. 3. Myndigheten får ▌använda konfidentiell information som den mottagit enligt denna artikel endast för att utföra uppgifter som den tilldelats genom denna förordning. Artikel 21 Relationer till ESRB 2. Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med ESRB. Myndigheten ska ▌regelbundet tillhandahålla sådan uppdaterad information som är nödvändig för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter. Alla uppgifter som inte ingår i sammanfattningar eller i kollektiva uppgifter och som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter ska utan dröjsmål tillhandahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel [15] i förordning (EU) nr …/2010 (ESRB). Myndigheten ska i samarbete med ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av sekretessbelagd information, särskilt rörande enskilda finansiella institut. 3. Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommendationer enligt artikel [16] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen]. 4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska den utan dröjsmål kalla till ett sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar dess utförande av sina uppgifter. Den ska med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningen eller rekommendationen. Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekommendation ska den överlämna en motivering av detta till Europaparlamentet, rådet och ESRB. 5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig nationell tillsynsmyndighet ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning görs utan dröjsmål. Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte handla. Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynsstyrelsens synpunkter när den underrättar Europaparlamentet, rådet och ESRB i enlighet med artikel [17] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen. 6. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska myndigheten i högsta grad beakta ESRB:s varningar och rekommendationer. Artikel 22 Bankintressentgruppen 1. För att underlätta samråd med intressenter på områden av betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter ska en bankintressentgrupp inrättas. Bankintressentgruppen ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 7 om tekniska regel- och genomförandestandarder och, i den mån de inte rör enskilda finansiella institut, artikel 8 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas brådskande och samrådet blir omöjligt, ska bankintressentgruppen underrättas så snart som möjligt. Bankintressentgruppen ska sammanträda minst fyra gånger om året. 2. Den ska ha 30 ledamöter med en rättvis fördelning mellan företrädare för kreditinstitut och värdepappersföretag som bedriver verksamhet i unionen, dessas arbetstagarföreträdare samt konsumenter, användare av banktjänster och företrädare för små och medelstora företag. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. Tio av ledamöterna ska företräda finansiella institut och tre av dessa ska företräda kooperativa banker och sparbanker. ▌ 3. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska utses av myndighetens tillsynsstyrelse på förslag av relevanta intressenter. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter runt om i Europeiska unionen. ▌ 4. Myndigheten ska tillhandahålla all nödvändig information och se till att bankintressentgruppen ges tillfredsställande sekretariatsstöd. Ledamöter av intressentgruppen som företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Gruppen får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska ske. Ledamöter får delta under två på varandra följande perioder. 5. Bankintressentgruppen får avge yttranden och lämna råd till myndigheten i varje fråga som har samband med dennas uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 7–7e, 8, 14, 15 och 17. 6. Bankintressentgruppen ska själv anta sin arbetsordning på grundval av en överenskommelse med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter. 7. Myndigheten ska offentliggöra bankintressentgruppens yttranden och råd och resultaten av samråden med den. Artikel 23 Skyddsåtgärder ▌ 2. Om en medlemsstat finner att ett beslut som fattats enligt artikel 10.2 eller artikel 11 innebär ett direkt och betydande intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden ska den, inom tio arbetsdagar efter det att den myndighetens beslut notifierats till dess behöriga myndighet, notifiera myndigheten, Europaparlamentet och kommissionen ▌. I sin notifiering ska medlemsstaten ange motiven för sin åsikt och bifoga en konsekvensbedömning som belyser i vilken utsträckning beslutet innebär intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden. 2a. Myndigheten ska inom en tidsfrist av en månad från medlemsstatens notifiering underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut. 3. Om myndigheten vidhåller eller ändrar sitt beslut ska rådet besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas eller återkallas. Beslutet att vidhålla myndighetens beslut ska fattas med enkel majoritet bland medlemmarna. Beslutet att återkalla myndighetens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet bland medlemmarna. De berörda medlemmarnas röster ska inte räknas in i något av dessa fall. 3a. Om rådet inte fattar något beslut inom tio arbetsdagar när artikel 10 tillämpas och inom en månad när artikel 11 tillämpas, ska myndighetens beslut anses ha vidhållits. 3b. Om ett beslut som antas enligt artikel 10 leder till ett utnyttjande av de fonder som inrättas enligt artikel 12d eller artikel 12e ska medlemsstaterna inte uppmana rådet att vidhålla eller återkalla ett beslut som fattats av myndigheten. Artikel 24 Beslutsförfaranden 1. Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att anta beslutet och, med full hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet. Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 9.4. 2. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. 3. Myndighetens besluts adressater ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning. 4. Myndigheten ska efter lämpliga tidsintervall regelbundet ompröva beslut som den fattat enligt artikel 10.2 eller 10.3. 5. Beslut som myndigheten fattar enligt artiklarna 9, 10 och 11 ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet om inte sådant offentliggörande står i strid med ▌finansiella instituts rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter eller allvarligt äventyrar de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen. KAPITEL III ORGANISATION Avsnitt 1 Tillsynsstyrelsen Artikel 25 Sammansättning 1. Tillsynsstyrelsen ska ha följande ledamöter:
1a. Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om året hålla möten med bankintressentgruppen. 2. Varje behörig myndighet ska ansvara för att från sin myndighet utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är förhindrad att delta. 3. Om den myndighet som avses i punkt 1 b inte är en centralbank, får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att ta med sig en företrädare (utan rösträtt) för respektive medlemsstats centralbank. 3a. I de medlemsstater där det finns mer än en myndighet med ansvar för tillsyn i enlighet med denna förordning, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare. När en punkt som ska diskuteras i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten för den nationella myndighets som företräds av den ledamot som avses i punkt 1 b, får den ledamoten icke desto mindre ta med sig en företrädare (utan rösträtt) från den relevanta nationella myndigheten. 4. Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 94/19/EG behandlas, om så krävs, åtföljas av företrädare (utan rösträtt) för de relevanta organ i varje medlemsstat som förvaltar system för garanti av insättningar. 5. Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer. Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrelsens sammanträden. Artikel 26 Interna kommittéer och paneler 1. Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller paneler för specifika uppgifter som den tilldelats och besluta om att vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden. 2. Vid tillämpningen av artikel 11 ska tillsynsstyrelsen sammankalla en oberoende panel som ska ha en välavvägd ledamotssammansättning som underlättar en opartisk tvistlösning och ska bestå av dess ordförande och två av dess ledamöter, som inte vare sig får vara företrädare för de behöriga myndigheter som är tvistande parter, eller ha något intresse i konflikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna. 2a. Med förbehåll för artikel 11.2 ska panelen föreslå ett beslut för slutligt antagande av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfarandet i artikel 29.1 tredje stycket. 2b. Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel som avses i punkt 2. Artikel 27 Oberoende 1. När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från EU:s institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. 2. Medlemsstaterna, unionens institutioner och andra offentliga och privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter. Artikel 28 Uppgifter 1. Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II. 2. Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommendationer och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II. 3. Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande. 4. Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 4a. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger på det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 5. Tillsynsstyrelsen ska godkänna myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta budgeten i enlighet med artikel 49. 7. Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 33.5 respektive artikel 36.5. Artikel 29 Beslutsfattande 1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med principen en röst för varje ledamot. När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 7 och 8 samt åtgärder och beslut som antas i enlighet med kapitel VI och genom undantag från första stycket, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 till protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller beslut i enlighet med artikel 11.3, för beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut som föreslås av panelen betraktas som antaget om det godkänns av en enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 11.3 ska det beslut som föreslås av panelen antas med enkel majoritet bland ledamöterna i tillsynsstyrelsen i enlighet med principen om en röst för varje ledamot. 2. Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. 3. Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 4. I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröstningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet. Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ordföranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 61 eller de rättsakter som avses i artikel 1.2. Avsnitt 2 FÖRVALTNINGSSTYRELSEN Artikel 30 Sammansättning 1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden ▌och sex andra ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Varje ledamot utom ordföranden ska ha en suppleant som kan ersätta en ledamot som är förhindrad att delta. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Förordnandet kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvaltningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt avspegla Europeiska unionen som helhet. Mandaten ska vara saxade och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden. Kommissionens företrädare ska ha rätt att rösta om de frågor som avses i artikel 49. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta den anser det nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska ha minst fem ▌sammanträden per år. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den verkställande direktören, ska inte delta i några diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut. Artikel 31 Oberoende Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ, eller andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter. Artikel 32 Förvaltningsstyrelsens uppgifter 1. Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning. 2. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram. 3. Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 49 och 50. 4. Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, i enlighet med artikel 54.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). 5. Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 58. ▌ 6a. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 för tillsynsstyrelsen för godkännande och överlämna den till Europaparlamentet. 7. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 8. Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 44.3 och 44.5. Avsnitt 3 ORDFÖRANDE Artikel 33 Utseende och uppgifter 1. Myndigheten ska företrädas av en ordförande på heltid som ska vara en oberoende expert. Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrelsen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen. 2. Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande, som ska anordnas och skötas av tillsynsstyrelsen, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering. Kommissionen ska lägga fram en förslagslista med tre kandidater för Europaparlamentet. Efter att ha genomfört utfrågningar med dessa kandidater ska Europaparlamentet välja ut en av dem. Den utvalda kandidaten ska utses av tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en suppleant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Denne suppleant får inte utses bland ledamöterna i förvaltningsstyrelsen. 3. Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ordförandens mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta. 5. Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag ▌av Europaparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen. Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frågor som rör henne eller honom, särskilt behovet av att skilja henne eller honom från sitt uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor. Artikel 34 Oberoende Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från Europeiska unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka ordföranden när hon eller han utför sina uppgifter. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 är ordföranden, även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner. Artikel 35 Rapportering 1. Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ordförandens oberoende, uppmana henne eller honom eller hans eller hennes suppleant att ▌göra ett uttalande. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 2. ▌Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndighetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet. 2a. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 7a–e, 8, 9, 10, 11a och 18, ska rapporten även innehålla all den information som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. Avsnitt 4 VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR Artikel 36 Utseende 1. Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen. 2. Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfarande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sina erfarenheter med relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning. 3. Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av verkställande direktörens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen genomföra en utvärdering.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya verkställande direktörens mandat en gång. 5. Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsstyrelsen. Artikel 37 Oberoende 1. Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför myndigheten. 1a. Medlemsstaterna, unionens institutioner och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka den verkställande direktören när denne utför sina uppgifter. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 är den verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner. Artikel 38 Verkställande direktörens uppgifter 1. Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen. 2. Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under vägledning av tillsynsstyrelsen och kontroll av förvaltningsstyrelsen. 3. Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden. 4. Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetsprogram i enlighet med artikel 32.2. 5. Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören föreslå förvaltningsstyrelsen ett arbetsprogram för det följande året. 6. Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten enligt artikel 49 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 50. 7. Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor. 8. Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 54 och behandla personalfrågor. KAPITEL IV DET EUROPEISKA SYSTEMET FÖR FINANSIELL TILLSYN Avsnitt 2 ▌EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETERNA (GEMENSAM KOMMITTÉ) Artikel 40 Inrättande 1. ▌De europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté ska inrättas. 2. Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten samarbetar nära och regelbundet och ska säkerställa sektorövergripande konvergens med de andra europeiska tillsynsmyndigheterna, i synnerhet i fråga om
3. Den gemensamma kommittén ska ha en engagerad personal som tillhandahålls av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska tillhandahålla tillfredsställande resurser för ▌administrations-, infrastruktur- och driftskostnader. Artikel 40a Tillsyn Om ett finansiellt institut bedriver sektorövergripande verksamhet ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med artikel 42. Artikel 41 Sammansättning 1. Gemensamma kommittén ska bestå av ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna samt, i tillämpliga fall, ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 43. 2. Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena för gemensamma kommittén ▌ och i de underkommittéer som avses i artikel 43. 3. Ordföranden i gemensamma kommittén ▌ ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Ordföranden i gemensamma kommittén, som utses i enlighet med denna punkt, ska också utses till vice ordförande i ESRB. 4. Gemensamma kommittén ▌ ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I dessa kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges. Gemensamma kommittén ▌ska sammanträda minst varannan månad. Artikel 42 Gemensamma ståndpunkter och handlingar Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, beroende på vad som är tillämpligt. Handlingar enligt artikel 7, 9, 10 eller 11 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra rättsakter som avses i artikel 1.2 som också ligger inom behörighetsområdet för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska antas parallellt av myndigheten och, beroende på vad som är tillämpligt, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och/eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Artikel 43 Underkommittéer 1. För tillämpningen av artikel 42 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom gemensamma kommittén ▌. 2. Underkommittén ska bestå av de personer som nämns i artikel 41.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat. 3. Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamöter som också ska vara ledamot i gemensamma kommittén ▌. 4. Gemensamma kommittén får inrätta ytterligare underkommittéer. Avsnitt 3 ÖVERKLAGANDENÄMND Artikel 44 Sammansättning 1. Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. 2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter. Dessa ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfarenheter, inbegripet tillsynsarbete, på en tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, som inte då de utses är anställda vid behöriga myndigheter eller andra EU- institutioner eller nationella institutioner som deltar i myndighetens verksamheter. Ett stort antal ledamöter i överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Dess beslut ska fattas med en majoritet på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning ska majoriteten på fyra ledamöter åtminstone inbegripa minst en av de två ledamöter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten. Överklagandenämnden ska sammankallas av ordföranden vid behov. 3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en förslagslista från kommissionen efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan, som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen. Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA] och förordning (EU) nr …/2010 [ESMA]. 4. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Den kan förnyas en gång. 5. Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens tillsynsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och styrelsen efter samråd med tillsynsnämnden fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen. 6. Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska se till att överklagandenämnden ges tillfredsställande driftsstöd och sekretariatstjänster via den gemensamma kommittén. Artikel 45 Oberoende och opartiskhet 1. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse. 2. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas. 3. Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skälen i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamoten underrätta överklagandenämnden om detta. 4. En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk. En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet och ska även förkastas om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom eventuella invändningar angående överklagandenämndens sammansättning. 5. Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar. Vid beslutet ska den berörda ledamoten i överklagandenämnden ersättas av sin suppleant, om inte suppleanten befinner sig i en liknande situation. I detta fall ska ordföranden utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna. 6. Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse. De ska i detta syfte göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år. KAPITEL V RÄTTSMEDEL Artikel 46 Överklaganden 1. Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artikel 9, 10 eller 11 eller varje annat beslut som myndigheten fattat med tillämpning av någon av de rättsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen. 2. Överklagandet ska innehålla en motivering och sändas skriftligen till myndigheten inom två månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom två månader efter att det ingivits. 3. Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 får inte medföra att beslutet blir vilande. Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet. 4. Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska ▌ anmoda parterna att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig framställan. 5. Överklagandenämnden får bekräfta det beslut som myndighetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myndighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i ärendet. 6. Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 7. Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering och offentliggöras av myndigheten. Artikel 47 Talan inför tribunalen och domstolen 1. Talan får väckas inför tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten. 1a. Medlemsstaterna och unionens institutioner, samt alla fysiska eller juridiska personer, får väcka talan direkt inför domstolen mot myndighetens beslut, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget. 2. Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men underlåter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget. 3. Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter tribunalens eller domstolens dom. KAPITEL VI FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 48 Myndighetens budget 1. Myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (nedan kallad budgetförordningen), har intäkter som särskilt ska omfatta alla kombinationer av följande:
2. Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, vidareutbildnings- och driftskostnader. 3. Inkomster och utgifter ska vara i balans. 4. Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i myndighetens budget. Artikel 49 Upprättande av budgeten 1. Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna detta preliminära budgetförslag till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det preliminära förslag som utarbetats av verkställande direktören, och godkänts av förvaltningsstyrelsen, genomföra en skattning av myndighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår. Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skattning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen. 2. Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget. 3. Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget. 4. Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten. 5. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. 6. Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budgetmyndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av information om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får myndigheten fullfölja den planerade åtgärden. 6a. Budgeten för myndighetens första verksamhetsår, som löper ut den 31 december 2011, ska godkännas av medlemmarna av nivå 3-kommittén efter samråd med kommissionen och därefter överlämnas till Europaparlamentet och rådet för godkännande. Artikel 50 Genomförande och kontroll av budgeten 1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens budget. 2. Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa institutionernas och de decentraliserade organens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(36) (nedan kallad budgetförordningen). 3. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper enligt artikel 129 i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvaltningsstyrelsen för yttrande. 4. Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighetens slutliga räkenskaper. 5. Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkställande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten. 6. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras. 7. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens synpunkter. Han eller hon ska även sända en kopia av sitt svar till förvaltningsstyrelsen och kommissionen. 8. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl. 9. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande (inbegripet myndighetens alla kostnader och intäkter) budgetår N. Artikel 51 Finansiella bestämmelser Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002(37) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. Artikel 52 Bestämmelser om bedrägeribekämpning 1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning. 2. Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(38) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten. 3. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten, samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar. KAPITEL VII ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 53 Privilegier och immunitet Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på myndigheten och dess personal. Artikel 54 Personal 1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande. 2. Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. 3. Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda. 4. Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utsända nationella experter från medlemsstaterna. Artikel 55 Myndighetens ansvar 1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av domstolen. 2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för myndighetens personal. Artikel 56 Tystnadsplikt 1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen, verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utsända nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 är personalen, även efter att ha lämnat tjänsten, skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ, eller andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka myndighetens personal. 2. Med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda finansiella institut. Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna från att använda upplysningarna vid genomförandet av de rättsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid förfaranden för antagande av beslut. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra myndigheten från att utbyta information med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med denna förordning och annan gemenskapslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom(39). Artikel 57 Skydd av personuppgifter Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen för dess ansvarsområden. Artikel 58 Tillgång till handlingar 1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos myndigheten. 2. Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001. 3. De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom klagomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid domstolen efter överklagande till överklagandenämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med villkoren i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget. Artikel 59 Språkordning 1. Bestämmelserna i rådets förordning nr 1(40) ska gälla för myndigheten. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning. 3. De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ. Artikel 60 Överenskommelse om säte De nödvändiga arrangemangen beträffande myndighetens lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och värdmedlemsstaten. Denna medlemsstat ska garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer. Artikel 61 Deltagande av tredjeländer 1. Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och som har ingått avtal med Europeiska unionen och därigenom antagit och börjat tillämpa unionsrättsakter inom myndighetens behörighetsområde enligt artikel 1.2 ska kunna delta i myndighetens arbete. 1a. Myndigheten får låta tredjeländer delta som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som likvärdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget. 2. I dessa avtal ska särskilt anges regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finansiella institut, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga som behandlas. KAPITEL VIII ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 62 Förberedande åtgärder -1. Under perioden efter denna förordnings ikraftträdande och innan myndigheten inrättas ska CEIOPS i nära samarbete med kommissionen förbereda ersättandet av CEIOPS med myndigheten. 1. Så snart som myndigheten har inrättats ska kommissionen ▌ansvara för inrättandet av administrationen och den inledande administrativa driften av myndigheten, till dess att myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget. För detta ändamål, och fram till dess att den verkställande direktören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrelsen enligt artikel 36, får kommissionen tillfälligt förordna en tjänsteman för att som ställföreträdare utföra den verkställande direktörens uppgifter. Denna period ska begränsas till den tidpunkt då myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget. 2. Den tillfällige verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av de anslagen som ingår i myndighetens budget, när de godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal, även anställningsavtal, när tjänsteförteckningen för myndigheten har antagits. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens eller förvaltningsstyrelsens befogenheter. 3a. Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till CEIOPS. CEIOPS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner kan komma att överföras till myndigheten. En oberoende revisor ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller CEIOPS utgående tillgångar och skulder. Detta bokslut ska revideras och godkännas av ledamöter i CEIOPS och av kommissionen innan någon överföring av tillgångar och skulder kan ske. Artikel 63 Interimistiska personalbestämmelser 1. Med undantag från artikel 54 ska villkoren i alla anställningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som CEIOPS eller dess sekretariat ingått och som fortfarande är i kraft den dag då denna förordning börjar gälla fortsätta att iakttas fram till den dag då avtalen ska upphöra att gälla. Avtalen får inte förlängas. 2. Alla kontraktsanställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan. Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CEIOPS eller dess sekretariat, som avses i punkt 1, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den kompetens och erfarenhet som individen uppvisat före anställningen. 3. Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet. 4. Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta rättsakter ska fortsätta att tillämpas på medlemmar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal som tillfälligt anställda eller som inte erbjuds sådana avtal i enlighet med punkt 2. Artikel 63a Nationella bestämmelser Medlemsstaterna ska införa lämpliga bestämmelser för att säkerställa att denna förordning tillämpas på ett effektivt sätt. Artikel 64 Ändringar Beslut nr 716/2009/EG ändras så att CEIOPS avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet. Artikel 65 Upphävande Kommissionens beslut 2009/78/EG om inrättande av CEIOPS ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2011. Artikel 66 Översynsklausul -1. Senast den ...(41)ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram nödvändiga förslag för att stärka tillsynen av de institut som kan utgöra en sådan systemrisk som avses i artikel 12b och för att inrätta nya ramar för hantering av finanskriser, inbegripet finansieringsformer. 1. Senast den ...(42)* och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska ▌innehålla en utvärdering av bland annat:
1a. Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida
2. Den rapport som anges i punkt 1 och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Artikel 67 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag för artiklarna 62, 63.1 och 63.2 vilka ska tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft. Myndigheten ska inrättas den dag då förordningen börjar tillämpas. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4), med beaktande av ECB:s yttrande(5), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och av följande skäl: (1) Under finanskrisen 2007/2008 framträdde betydande brister i den finansiella tillsynen, både i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanflätade europeiska finansiella marknaderna, där många finansiella företag opererar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionslagstiftningen och ömsesidigt förtroende. (1a) Långt innan den finansiella krisen uppstod lyfte parlamentet regelbundet fram behovet av att skapa lika villkor för alla berörda parter på unionsnivå samtidigt som man erinrade om de stora bristerna när det gäller EU:s övervakning av alltmer integrerade finansiella marknader (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om meddelandet från kommissionen – Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan(7), av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen(8), av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok(9), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity(10), av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer(11), av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (omarbetning)(12) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut(13)). (2) I en rapport som, på begäran av kommissionen, offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière (de Larosière-rapporten) som ordförande drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen behövde stärkas för att minska risken för ytterligare finanskriser och skadeverkningarna av kriser som trots detta kan komma att inträffa. ▌ Reformer rekommenderades av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. Expertgruppen fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas. Det skulle omfatta tre europeiska tillsynsmyndigheter: en för banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn ▌. Dessutom borde ett europeiskt systemriskråd inrättas. Rekommendationerna i rapporten utgjorde den lägsta förändringsnivå som experterna ansåg nödvändig för att undvika en liknande kris i framtiden. (3) I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln Främja återhämtning i Europa ▌ föreslog kommissionen att utkast till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för finansiell tillsyn och ett europeiskt systemriskråd (ESRB) skulle tas fram och i meddelandet av den 27 maj 2009, Den finansiella tillsynen i Europa ▌, presenterades närmare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem skulle kunna utformas, men i meddelandet togs inte alla rekommendationer från de Larosière-rapporten upp. (4) I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Systemet borde syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansiella institut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också borde ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn i krislägen ska kunna agera kraftfullt i krissituationer, men betonade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick utgöra intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. (4a) I internationella valutafondens (IMF) rapport av den 16 april 2010 ”A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector”, vilken hade utarbetats på begäran av G20-mötet i Pittsburgh, fastställdes att den kostnad som förlusterna inom finanssektorn orsakar bör omfattas och täckas av ett bidrag till finansiell stabilitet, som kopplas till en trovärdig och effektiv krislösningsmekanism. Med hjälp av korrekt utformade mekanismer för krislösning skulle man kunna undvika att regeringar i framtiden blir tvungna att rädda institut som är för viktiga, för stora eller för sammankopplade för att gå i konkurs. (4b) I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020” fastställdes även att en avgörande prioritering på kort sikt kommer att vara att bättre förhindra, och vid behov hantera, eventuella finanskriser och att, med hänsyn till finanssektorernas särskilda ansvar för den nuvarande krisen, också undersöka lämpliga bidrag från finanssektorn. (4c) Europeiska rådet kom vid sitt möte den 25 mars 2010 överens om att det behövs framsteg särskilt i sådana frågor som systemviktiga instituts finansiering av instrument för krishantering. (4d) Den 17 juni 2010 uttalade sig Europeiska rådet slutligen för att medlemsstaterna bör införa system för avgifter och skatter för finansinstitut, för att säkerställa en rättvis fördelning av bördan och ge incitament att undvika systemrisker. Sådana avgifter bör utgöra en del av en trovärdig avvecklingsordning. (5) Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat påtagliga allvarliga risker för stabiliteten i det finansiella systemet och för den inre marknadens sätt att fungera. Att ett stabilt och tillförlitligt finansiellt system återställs och upprätthålls är en absolut första förutsättning för att bevara förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga funktion och för att bevara och förbättra förutsättningarna för en fullt ut integrerad fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finansiella marknader ger dessutom större möjligheter till diversifiering av finansiering och risker och bidrar därför till att öka kapaciteten för att absorbera ekonomiska chocker. (6) Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas med oförändrad status för kommittéerna för europeiska tillsynsmyndigheter ▌. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situation där det inte finns någon mekanism för att säkerställa att de nationella tillsynsorganen kommer fram till bästa möjliga beslut inom tillsynen över gränsöverskridande institut i de fall då samarbetet och informationsutbytet mellan de nationella tillsynsorganen är otillfredsställande, då gemensamma åtgärder av de nationella myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och tillsynsordningar och då nationella lösningar ofta är det enda framkomliga alternativet för att åtgärda problem med EU-dimensioner när olika tolkningar görs av samma rättsakt. Det ▌ europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre marknad för finansiella tjänster inom EU och binda samman de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt EU-nät. (7) ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå som låter den dagliga tillsynen över finansiella institut ligga kvar på nationell nivå ▌. Myndigheten bör inneha en ledande roll i de tillsynskollegier som utövar tillsyn över gränsöverskridande finansiella institut, och det bör fastställas tydliga tillsynsregler för dessa. Myndigheten bör särskilt uppmärksamma finansiella institut som kan utgöra en systemrisk eftersom deras kollaps skulle kunna äventyra stabiliteten i unionens finansiella system, om en nationell myndighet underlåtit att utöva sina befogenheter. Man bör också skapa större harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna om finansiella institut och marknader i hela unionen. Utöver myndigheten bör en europeisk tillsynsmyndighet (bankverksamhet) och en europeisk tillsynsmyndighet (värdepapper och marknader) inrättas, liksom en europeisk tillsynsmyndighet (nedan kallad den gemensamma kommittén). ESRB bör utgöra en del av EFSF. (8) Den europeiska tillsynsmyndigheten bör ersätta europeiska banktillsynskommittén (CEBS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/78/EG(14), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/79/EG(15), och europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG(16) och överta alla dessa kommittéers uppgifter och befogenheter, inbegripet fortsättningen av pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall. Varje myndighets behörighetsområde bör definieras tydligt. Om så krävs av institutionella skäl eller på grund av dess ansvar enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör även kommissionen ingå i nätverket av tillsynsmyndigheter. (9) Myndigheten bör agera i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom att säkerställa en hög grad av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn med beaktande av samtliga medlemsstaters specifika intressen och de finansiella institutens olika karaktär. Myndigheten bör skydda allmänna intressen såsom det finansiella systemets stabilitet, marknadstransparens och transparens i finansiella produkter och skydd av insättare och investerare. Myndigheten bör också förebygga regelarbitrage och säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor samt stärka den internationella samordningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekonomin som helhet, däribland de finansiella instituten och andra intressenter, konsumenter och arbetstagare. Dess uppgifter bör även omfatta att främja konvergens i tillsynen och ge råd till EU-institutionerna när det gäller försäkringar, återförsäkringar, tjänstepensioner och försäkringsförmedling, samt tillhörande frågor som rör bolagsstyrning, revision och ekonomisk redovisning. Myndigheten bör också ges ett allmänt tillsynsansvar för befintliga och nya finansiella produkter/transaktionstyper. (9a) Myndigheten bör ta vederbörlig hänsyn till den inverkan som dess verksamhet har på konkurrensen och innovationen på den inre marknaden, unionens globala konkurrenskraft, den finansiella integreringen och unionens nya strategi för sysselsättning och tillväxt. (9b) För att myndigheten ska kunna förverkliga sina syften måste den inrättas som ett organ som är en i administrativt och finansiellt avseende självständig juridisk person. Myndigheten bör ges befogenheter att hantera efterlevnaden av lagar, särskilt lagar som rör systemrisk och gränsöverskridande risk. (9c) Internationella valutafonden, rådet för finansiell stabilitet och Banken för internationell betalningsutjämning definierar systemrisk som en ”risk för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för realekonomin. Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan potentiellt vara systemviktiga i någon utsträckning.” (9d) Enligt dessa institutioner innefattar gränsöverskridande risk alla risker som orsakas av ekonomisk obalans eller ekonomiska brister i hela eller en del av unionen som kan få betydande negativa konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska operatörer i två eller flera medlemsstater, för den inre marknadens funktion eller för de offentliga finanserna i unionen eller någon av dess medlemsstater. (10) Europeiska gemenskapernas domstol har i sin dom av den 2 maj 2006 mål C-217/04 (Förenade kungariket mot Europaparlamentet och rådet) fastslagit att ”det skall (…) påpekas att det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel 95 EG [numera artikel 114 EUF-fördraget] för att de åtgärder som vidtas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nödvändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmoniseringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämpningen av rättsakter som har antagits med stöd av artikeln”. Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säkerställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unionsbestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära samband med målen för unionens regelverk på området för finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund. (11) I följande rättsakter fastställs medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheters uppgifter, även i fråga om samarbete inbördes och med kommissionen(17): direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession(18), rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring(19), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring(20), rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring(21), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen(22), rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring(23), rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring(24), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster(25), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)(26), Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp(27), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag(28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring(29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling(30) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut(31). (12) Gällande unionslagstiftning om tillämpningsområdet för denna förordning omfattar även Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat(32), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(33), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet(34) och relevanta delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(35), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter(36)och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden(37). (12a) Det är önskvärt att myndigheten främjar en enhetlig tillämpning på området för insättargarantier för att säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och en rättvis behandling av insättare inom hela unionen. Eftersom system för garanti av insättningar omfattas av medlemsstatskontroll och inte lagstadgad tillsyn i egentlig mening är det lämpligt att myndigheten kan utöva sina befogenheter enligt denna förordning när det gäller själva garantisystemen och dessas förvaltare. Myndighetens roll kommer att ses över så snart en europeisk insättningsgarantifond inrättas. (13) Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att fastställa harmoniserade tekniska regelstandarder för finansiella tjänster för att – också genom ”en enda regelbok” – säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och tillfredsställande skydd av insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Eftersom myndigheten är ett organ som besitter ett avancerat kunnande på det specifika området, är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden som fastställs i unionslagstiftningen, anförtros utarbetandet av förslag till tekniska regelstandarder som inte inbegriper politiska ställningstaganden. Kommissionen bör godkänna dessa tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att göra dem rättsligt bindande. ▌ (14) Förslag till tekniska regelstandarder bör ändras endast under väldigt begränsade och exceptionella omständigheter, förutsatt att myndigheten är den som står i nära kontakt med finansiella marknaderna och bekräftar deras dagliga arbete. De bör ändras till exempel om de är oförenliga med unionslagstiftningen, inte iakttar proportionalitetsprincipen eller strider mot de grundläggande principer för den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer till uttryck i unionens regelverk för finansiella tjänster. Kommissionen bör inte ändra innehållet i de tekniska standarder som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt antagningsförfarande för dessa standarder bör kommissionen ges en tidsfrist för sitt godkännandebeslut. (14a) Kommissionen bör också ges befogenhet att genomföra rättsligt bindande unionsakter i enlighet med vad som anges i artikel 291 i EUF-fördraget. De tekniska regel- och genomförandestandarderna måste beakta proportionalitetsprincipen, dvs. de krav som fastställs i dessa standarder måste stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i det berörda finansiella institutets verksamhet. (15) På områden som inte omfattas av tekniska regelstandarder bör myndigheten ha befogenhet att utfärda ▌riktlinjer och rekommendationer om tillämpningen av unionslagstiftningen. För att säkerställa överblickbarhet och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas agerande, bör dessa vara skyldiga att offentliggöra en motivering i de fall då de inte följer riktlinjer eller rekommendationer för att vara helt transparenta gentemot marknadsaktörerna. (16) Att en korrekt och fullständig tillämpning av unionslagstiftningen säkerställs är en oeftergivlig förutsättning för transparenta, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansiella marknader, för deras integritet, för det finansiella systemets stabilitet och för neutrala konkurrensvillkor för finansiella institut inom hela unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vilken myndigheten kan åtgärda fall av bristande uppfyllande eller felaktig ▌tillämpning, vilket utgör en överträdelse av unionslagstiftningen. Denna mekanism bör tillämpas på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter fastställs genom unionslagstiftningen. (17) För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av unionslagstiftningen bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utredningar om det hävdas att nationella myndigheter i utövandet av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionsslagstiftningen felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en rekommendation. Om de behöriga nationella myndigheterna inte följer rekommendationen bör kommissionen ha befogenhet att utfärda ett formellt yttrande med beaktande av myndighetens rekommendation där det krävs av den behöriga myndigheten att den vidtar de åtgärder som behövs för att uppfylla bestämmelserna i unionslagstiftningen. (18) Om den nationella myndigheten inte följer rekommendationen inom en frist som fastställs av myndigheten, bör myndigheten utan dröjsmål rikta ett beslut till den nationella tillsynsmyndigheten i fråga för att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. Detta beslut ska ha direkt rättslig effekt och kunna åberopas inför nationella domstolar och myndigheter och genomdrivas i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget. (19) Om i exceptionella fall den nationella tillsynsmyndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, bör den europeiska myndigheten ha befogenhet att, för att få denna situation att upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Denna befogenhet bör endast gälla under exceptionella omständigheter då en behörig myndighet inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då unionslagstiftningen är direkt tillämplig på finansiella institut med stöd av nu gällande eller kommande EU-förordningar. I detta sammanhang ser Europaparlamentet och rådet fram emot genomförandet av kommissionens program för 2010, särskilt med avseende på förslaget om en omarbetning av kapitalkravsdirektivet. (20) Allvarliga hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella systemet i Europeiska unionen kräver snabba och samfällda reaktioner på unionsnivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att nationella tillsynsmyndigheter ska vidta specifika åtgärder för att undanröja ett omedelbart hot. Med hänsyn till hur känslig frågan är, bör befogenheten att fastställa förekomsten av en krissituation överlåtas till kommissionen, antingen på dess egna initiativ eller på begäran av rådet, ESRB, Europaparlamentet eller myndigheten. Om Europaparlamentet, rådet, ESRB eller de europeiska tillsynsmyndigheterna bedömer att en krissituation sannolikt kommer att uppstå bör de kontakta kommissionen. Under denna process är det av största vikt att vederbörlig hänsyn tas till sekretessen. Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation bör den vederbörligen informera Europaparlamentet och rådet. (21) För att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters nationella tillsynsmyndigheters ståndpunkter bör myndigheten med bindande verkan kunna lösa tvister mellan dessa myndigheter, bland annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas en förlikningsfas, under vilken de nationella tillsynsmyndigheterna kan nå en överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte kan nås bör myndigheten kräva att de berörda behöriga myndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från åtgärder, så att frågan kan lösas och överensstämmelse med unionslagstiftningen säkras. Åtgärderna är bindande för dessa behöriga myndigheter. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna underlåter att agera bör myndigheten ges befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade direkt till finansiella institut på områden av unionslagstiftningen som är direkt tillämpliga på dem. (21a) Krisen har visat att enbart samarbete mellan nationella myndigheter vars jurisdiktion slutar vid de nationella gränserna är klart otillräckligt för att utöva tillsyn över finansiella institut som bedriver verksamhet över gränserna. (21b) I Turner-rapporten påpekar man dessutom att de nuvarande arrangemangen, där man kombinerar rättigheter att inrätta filialer, hemlandstillsyn och enbart nationell insättningsgaranti inte är en sund bas för en framtida reglering och tillsyn av europeiska gränsöverskridande banker som riktar sig till privatpersoner. (21c) I Turner-rapporten drog man slutsatsen att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller en högre europeisk integrationsnivå. (21d) Den ”nationella” lösningen innebär att värdlandet kan tvinga utländska institut att agera enbart via dotterbolagen och inte via filialer, och övervaka kapital och likviditeter i banker som bedriver verksamhet i deras länder, vilket skulle innebära mer protektionism. (21e) Den ”europeiska” lösningen kräver en förstärkning av myndigheten i tillsynskollegierna och en utökad tillsyn av finansiella institut som utgör en systemrisk. (22) Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av finansiella institut med verksamhet över nationsgränserna ska bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndigheten bör spela en ledande roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och informationsutbytet inom kollegierna samt främja konvergens och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av unionslagstiftningen. I de Larosière-rapporten påpekas det att snedvridningar av konkurrensen och regelarbitrage på grund av olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan äventyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det främjar en överföring av den finansiella verksamheten till länder med slappare tillsyn. Tillsynssystemet måste uppfattas som rättvist och väl avvägt. (22a) Myndigheten och nationella tillsynsmyndigheter bör stärka tillsynen av finansiella institut som uppfyller systemriskkriterierna eftersom deras kollaps skulle kunna äventyra stabiliteten i unionens finansiella system och skada realekonomin. (22b) Systemrisk bör fastställas på grundval av internationella standarder, särskilt de som fastställts av FSB, Internationella valutafonden, Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS) och G20-gruppen. Sammankoppling, utbytbarhet och val av tidpunkt är de kriterier som vanligen tillämpas för fastställande av systemrisk. (22c) Det bör inrättas en ram för hantering av nödställda institutioner för att stabilisera dem eller försätta dem i likvidation eftersom det enligt de Larosière-rapporten klart visats att en bankkris innebär att mycket kommer att stå på spel också för staten och samhället i stort eftersom en sådan situation kan utveckla sig till en fara för den finansiella stabiliteten och realekonomin. Kommissionen bör ta fram lämpliga förslag till en ny ram för hantering av finanskriser. Nyckelelement i krishanteringen består av en gemensam uppsättning regler och instrument för finansiella lösningar (genomförande och finansiering av krishantering i stora gränsöverskridande och/eller sammankopplade institut). (22d) För att garantera att gränsöverskridande finansiella institut delar ansvaret, för att skydda de europeiska försäkringstagarnas intressen och för att minska kostnaderna för skattebetalarna i samband med en systemfinanskris bör en europeisk fond för finansiellt skydd (fonden) inrättas. Det europeiska garantisystemet för försäkringssektorn (fonden) bör inrättas för att finansiera likvidation under ordnade former eller räddningsaktioner för nödlidande gränsöverskridande finansiella institut där konsekvenserna skulle äventyra den finansiella stabiliteten på unionens gemensamma finansmarknad och för att internalisera kostnaderna för sådana aktioner i situationer då dessa instituts bidrag till de nationella garantisystemen för försäkringssektorn inte är tillräckliga. Fonden bör finansieras genom bidrag från dessa institut, genom skuldförbindelser som emitteras av fonden eller, i undantagsfall, genom bidrag från den berörda medlemsstaten i enlighet med kriterier som man på förhand kommit överens om (reviderat samförståndsavtal). Bidragen till fonden bör ersätta bidragen till de nationella garantisystemen för försäkringssektorn. (22e) En europeisk stabilitetsfond för försäkringar och tjänstepensioner bör inrättas för att finansiera likvidation under ordnade former eller räddningsaktioner för finansiella institut som brottas med svårigheter vars konsekvenser skulle kunna äventyra den finansiella stabiliteten på unionens gemensamma finansmarknad. Fonden bör finansieras genom lämpliga bidrag från försäkrings- och tjänstepensionssektorn. Bidragen till fonden bör ersätta bidrag som betalas in till liknande nationella fonder. (23) Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till tillsynsnätverkens funktion genom att dubbelarbete i tillsynsarbetet undviks och genom det ökade inslaget av samarbete. Därigenom effektiviseras tillsynsprocessen och belastningen på de finansiella instituten, framför allt de finansiella institut som inte har någon EU-dimension, minskas. Denna förordning bör därför klart ange den rättsliga grunden för sådan delegering. Delegering av uppgifter innebär att uppgifterna utförs av en annan tillsynsmyndighet än den ansvariga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbesluten ligger kvar hos den delegerande myndigheten. Genom delegering av ansvar bör en nationell tillsynsmyndighet, ”delegatmyndigheten”, kunna besluta i ett visst tillsynsärende i den europeiska myndighetens eller i en annan nationell tillsynsmyndighets ställe. Sådan delegering bör styras av principen att behörigheten bör tilldelas en myndighet som har goda förutsättningar att vidta åtgärder i ett enskilt ärende. Det vore lämpligt att överflytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifieringsfördelar, undvika att splittra upp tillsynen över företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyndigheterna. I unionslagstiftningen på området kan principerna för överenskommelser om överflyttning av ansvar komma att ytterligare specificeras. Myndigheten bör med alla lämpliga medel underlätta och övervaka överenskommelser om delegering mellan nationella tillsynsmyndigheter. Den bör underrättas i förväg om planerade överenskommelser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggörandena av sådana överenskommelser så att alla berörda parter utan dröjsmål ges lätt tillgänglig och överblickbar information om sådana överenskommelser. Den bör fastställa och sprida god praxis inom området för delegering och överenskommelser om delegering. (24) Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom hela Europeiska unionen i syfte att upprätta en gemensam tillsynskultur. (25) Kollegiala utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel för att främja enhetlighet inom de finansiella tillsynsnätverken Myndigheten bör därför utveckla en metodik för sådana utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärderingarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög kvalitet i verksamheten och på de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. Resultatet av kollegiala utvärderingar bör offentliggöras och bästa praxis bör fastställas och också offentliggöras. (26) Myndigheten bör aktivt främja samordnade reaktioner från EU-myndigheterna, särskilt för att garantera de finansiella marknadernas integritet och korrekta funktion eller stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen. Utöver sina befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör den därför anförtros en allmänt samordnande funktion inom ESFS. Att få all relevant information att snabbt och effektivt cirkulera mellan behöriga myndigheter bör höra till myndighetens centrala uppgifter. (27) För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt att i ett tidigt skede identifiera gräns- och sektorövergripande trender och potentiella risker och sårbara punkter med ursprung i den mikroprudentiella nivån. Myndigheten bör övervaka och bedöma sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regelbundet och då omständigheterna så kräver underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europeiska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av betydelse. Myndigheten bör också inleda och samordna stresstester inom hela unionen för att bedöma de finansiella institutens förmåga att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling och säkerställa att så enhetliga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för dessa tester. För att på ett mer informerat sätt kunna utföra sina uppgifter bör myndigheten utföra ekonomiska analyser av marknaderna och av följderna av en potentiell marknadsutveckling. (28) Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globala omfattning och de internationella standardernas ökade betydelse bör myndigheten företräda unionen i dialoger och samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. (29) Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den bör kunna yttra sig om bedömningar av förvärv och ökning av innehav enligt direktiv 2006/48/EG. (30) För att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör den ha rätt att få tillgång till all nödvändig information avseende stabilitetstillsyn. För att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på de finansiella instituten bör sådan information normalt lämnas av de nationella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och instituten, varvid redan befintlig statistik bör beaktas. Myndigheten bör dock, i sista hand, kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till ett finansiellt institut ▌ om en nationell myndighet inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla – informationen inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndigheter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genomdriva sådana direkt riktade informationskrav. I detta sammanhang är arbetet med gemensamma rapporteringsformat väsentligt. (30a) Åtgärderna för insamling av information bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet (ESS) och det europeiska centralbankssystemet (ECBS) inom statistikområdet. Denna förordning bör därför inte påverka Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(38) eller rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter(39). (31) Ett nära samarbete mellan myndigheten och ESRB är av väsentlig betydelse för att ESRB ska kunna fungera med all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess varningar och rekommendationer. Myndigheten och ESRB bör utbyta all relevant information sinsemellan. Uppgifter om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran åtföljs av en skälig motivering. Myndigheten bör se till att en lämplig uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller rekommendationer som ESRB riktat till den eller till någon nationell myndighet. (32) ▌Myndigheten bör samråda med berörda parter om regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar förslag till regelstandarder, riktlinjer eller rekommendationer bör den genomföra en konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en intressentgrupp för försäkring, återförsäkring och tjänstepensionsfonder inrättas i detta syfte med en välavvägd fördelning av företrädare för unionens finansiella försäkrings- och återförsäkringsföretag samt tjänstepensionsfonder (och även i lämplig utsträckning institutionella investerare och andra finansiella institut som själva utnyttjar försäkringstjänster), fackföreningar, akademiker samt konsumenter och andra icke-professionella utnyttjare av försäkrings-, återförsäkrings- och tjänstepensionstjänster, däribland också små och medelstora företag. Intressentgruppen för försäkring, återförsäkring och tjänstepensionsfonder bör arbeta aktivt som en förmedlande länk för andra grupper av användare av finansiella tjänster som inrättats av kommissionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen. (32a) Jämfört med välfinansierade branschföreträdare med goda kontaktnät är ideella organisationer marginaliserade i debatten om de framtida finansiella tjänsterna och i den följande beslutsprocessen. Denna nackdel måste kompenseras genom tillräcklig finansiering av deras företrädare i intressentgruppen. (33) Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna krishanteringen och för att bevara den finansiella stabiliteten i krissituationer, särskilt när det gäller att stabilisera och avveckla nödlidande finansiella institut. Deras åtgärder bör nära samordnas med EMU:s principer och ramar. Myndighetens åtgärder i brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som påverkar ett finansiellt instituts stabilitet bör inte innebära betydande intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att Europeiska unionens råd ska besluta i ärendet. Det är lämpligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till medlemsstaternas särskilda ansvar i sådana frågor. (33a) Kommissionen bör inom tre år efter det att en förordning om inrättande av en sådan mekanism har trätt i kraft fastställa tydliga och sunda riktlinjer på unionsnivå om när medlemsstaterna kan åberopa skyddsklausulen, på grundval av de erfarenheter som vunnits. Medlemsstaternas tillämpning av skyddsklausulen bör bedömas på grundval av dessa riktlinjer. (33b) Om en medlemsstat väljer att åberopa skyddsklausulen bör den underrätta Europaparlamentet samtidigt som myndigheten, rådet och kommissionen, dock utan att detta påverkar medlemsstaternas särskilda ansvar i krissituationer. Dessutom bör medlemsstaten förklara varför den åberopat skyddsklausulen. Myndigheten bör, i samarbete med kommissionen, fastställa vilka åtgärder som därefter ska vidtas. (34) I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av gemenskapsbestämmelserna och av de allmänna principerna om rättssäkerhet och överblickbarhet. Rätten att bli hörd bör respekteras fullt ut i kontakterna med adressaterna för myndighetens beslut. Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i unionslagstiftningen. (35) En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga myndigheterna på det respektive området i varje medlemsstat under ledning av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kommissionen, ESRB, Europeiska centralbanken, den europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet) och den europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader) bör delta som observatörer. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och uteslutande i unionens intressen. För handlingar av allmän natur, däribland sådana som rör antagande av regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor vore det lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet enligt artikel 16 i EUF-fördraget, medan vid alla andra beslut enkel majoritet bland ledamöterna bör vara tillräckligt. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedömas av en begränsad panel. (35a) Som en allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med enkel majoritet i enlighet med principen en man ?en röst. För åtgärder som rör antagande av tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det emellertid lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget och i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser, som är fogat till dessa. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter bör bedömas av en begränsad, objektiv panel, bestående av medlemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som är parter i tvisten och inte heller har några intressen i konflikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämpligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynsstyrelsen med enkel majoritet enligt principen att varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i föredraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. (36) En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordförande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den. Förvaltningsstyrelsen bör tilldelas nödvändiga befogenheter för att bland annat föreslå det fleråriga arbetsprogrammet, anta det årliga arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och anta årsrapporten. (37) En ordförande på heltid, vald av Europaparlamentet efter öppet uttagningsförfarande administrerat av kommissionen varefter en lista upprättas för kommissionen, bör företräda myndigheten. Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkställande direktör, som ska ha rätt att utan rösträtt delta i tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden. (38) För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta nära genom de europeiska tillsynsmyndigheterna (gemensam kommitté) (nedan kallad den gemensamma kommittén) och i tillämpliga fall anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kommittén bör samordna de tre europeiska tillsynsmyndigheternas arbete när det gäller finansiella konglomerat. I tillämpliga fall bör handlingar som ligger inom behörighetsområdet för Europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet) eller Europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader) antas parallellt av berörda europeiska tillsynsmyndigheter. Ordförandeskapet för den gemensamma kommittén bör rotera varje år mellan respektive ordförande för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma kommittén bör vara en vice ordförande för ESRB. Den gemensamma kommittén bör ha ett permanent sekretariat som bemannas med personal som avdelats från de tre europeiska tillsynsmyndigheterna, för att ge möjlighet till informellt informationsutbyte och utveckling av en gemensam kultur i de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. (39) Det är nödvändigt att de parter som berörs av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsmedel till sitt förfogande. För att skapa ett effektivt skydd av parternas rättigheter och ekonomi i förfarandena bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en överklagandenämnd i de fall där myndigheten har beslutsbefogenheter. Av effektivitets- och konsekvensskäl bör överklagandenämnden vara gemensam för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och oberoende av dessas administrations- och regleringsstrukturer. Överklagandenämndens beslut bör kunna överklagas i förstainstansrätten och i Europeiska unionens domstol. (40) För att garantera myndigheten oinskränkt självständighet och oberoende bör den ges en egen budget med intäkter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska unionens allmänna budget. Europeiska unionen bör finansiera myndigheten endast efter det att budgetmyndigheten har nått en överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(40). ▌Unionens budgetförfarande bör tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten. Hela budgeten bör vara underställd ansvarsfrihetsförfarandet. (41) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(41) ska vara tillämplig på myndigheten. Myndigheten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(42). (42) För att säkerställa öppna och överblickbara anställningsförhållanden och lika behandling av personalen bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna(43) tillämpas på myndighetens personal. (43) Det är av väsentlig betydelse att affärshemligheter och annan konfidentiell information skyddas. Det bör ▌ säkerställas att information som görs tillgänglig för myndigheten och utbyts inom nätverket omfattas av strikta och effektiva regler om sekretesskydd. (44) Skyddet för enskilda vid behandling av personuppgifter regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(44) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(45) som ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning. (45) För att säkerställa att myndighetens verksamhet är överblickbar bör den omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(46). (46) Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlighet med lämpliga avtal som ska ingås av unionen. (47) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, skydda insättare och investerare, skydda de finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på EU-nivå, kan Europeiska unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (48) Myndigheten övertar alla nu gällande uppgifter och befogenheter från kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS). Kommissionens beslut 2009/79/EG av den 23 januari 2009 om inrättande av kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner bör därför upphävas, och Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den 16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapsprogram till stöd för särskild verksamhet på området finansiella tjänster, finansiell rapportering och revision(47) bör ändras i enlighet med detta. (49) Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av denna förordning för att säkerställa att myndigheten är tillräckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för att se till att övergången till den från CEIOPS sker friktionsfritt. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS Artikel 1 Inrättande och verksamhetsområde 1. Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (försäkringar och tjänstepensioner) (nedan kallad (den europeiska) myndigheten). 2. Myndigheten ska vara verksam i enlighet med befogenheterna enligt denna förordning och inom tillämpningsområdet för direktiven 2009/138/EG, 2002/92/EG, 2003/41/EG, 2002/87/EG samt – i den mån dessa rättsakter tillämpas på försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, försäkringsförmedlare och de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem – inom de relevanta delarna av direktiven 2005/60/EG och 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundar sig på dessa rättsakter och alla ytterligare unionsrättsakter avseende myndighetens uppgifter som kan komma att antas. 2a. Myndigheten ska även verka inom verksamhetsområdet för försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, inbegripet frågor som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, förutsatt att sådana åtgärder från myndighetens sida är nödvändiga för att säkerställa att de rättsakter som avses i punkt 2 tillämpas på ett verkningsfullt och effektivt sätt. 3. Denna förordning ska inte påverka kommissionens befogenheter, däribland befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. 4. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för EU:s ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska bidra till att
5. Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker som uppvisas av finansiella institut vars brister kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera. När myndigheten fullgör sina åligganden ska den handla självständigt och objektivt uteslutande i Europeiska unionens intresse. ▌ Artikel 1a EU-systemet för finansiell tillsyn 1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att gällande regler för finanssektorn tillämpas på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och därmed garanterar förtroendet för det finansiella systemet som helhet och ett tillräckligt skydd för konsumenter av finansiella tjänster. 2. Det europeiska systemet för finansiell tillsyn ska bestå av följande:
3. Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén samarbeta nära och regelbundet med Europeiska systemrisknämnden samt med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), och därvid säkerställa sektorövergripande konvergens och nå fram till gemensamma ståndpunkter på området för tillsyn över finansiella konglomerat och andra sektorövergripande frågor. 4. I enlighet med principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i EU-fördraget ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med full ömsesidig respekt, i synnerhet genom att tillse att lämplig och tillförlitlig information utbyts. 5. De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara skyldiga att utöva tillsyn över finansiella institut i unionen i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2. Artikel 1b Skyldighet att rapportera till Europaparlamentet De myndigheter som avses i artikel 1a.2 ska vara skyldiga att rapportera till Europaparlamentet. Artikel 2 Definitioner
Artikel 3 Rättslig status 1. Myndigheten ska vara ett EU-organ med status som juridisk person. 2. Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. 3. Myndigheten ska företrädas av sin ordförande. Artikel 4 Sammansättning
Artikel 5 Säte Myndigheten ska ha sitt säte i Frankfurt. Den får vara representerad i de viktigaste finanscentrumen i Europeiska unionen. KAPITEL II MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER Artikel 6 Myndighetens uppgifter och befogenheter 1. Myndigheten ska ha följande uppgifter:
2. Vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, ▌ i synnerhet ▌ att
3. Myndigheten ska i fråga om juridiska personer eller verksamheter med EU-dimensioner utöva alla exklusiva tillsynsbefogenheter som den tilldelats genom de rättsakter som avses i artikel 1.2. 3a. I ▌syfte att utöva sina exklusiva tillsynsbefogenheter enligt punkt 3 ska myndigheten ha tillräckliga utrednings- och verkställandebefogenheter enligt tillämplig lagstiftning och möjlighet att ta ut avgifter. Myndigheten ska samarbeta nära med de behöriga myndigheterna och ta till vara deras expertis, resurser och befogenheter när den utför sina uppgifter. Artikel 6a Uppgifter rörande konsumentskydd och finansiell verksamhet 1. För att främja skyddet av försäkringstagare och förmånstagare ska myndigheten påta sig en ledande roll till förmån för transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster på hela den inre marknaden, bl.a. genom att
2. Myndigheten ska övervaka ny och befintlig finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och enhetliga regleringsmetoder. 3. Myndigheten får även utfärda varningar om en finansiell verksamhet allvarligt hotar målen i artikel 1.4. 4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla berörda behöriga myndigheter i syfte att samordna regleringen och övervakningen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå rådet, Europaparlamentet och kommissionen med råd. 5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa vissa typer av finansiell verksamhet som hotar finansmarknadernas funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system, i de fall och på de villkor som anges i rättsakterna enligt artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 10 och på de villkor som anges där. Myndigheten får även införa ett sådant förbud eller en sådan begränsning genom att anta tekniska regelstandarder i enlighet med artikel 7. Myndigheten ska med jämna och lämpliga mellanrum se över detta beslut. Artikel 7 Tekniska regelstandarder 1. Europaparlamentet och rådet får i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget till kommissionen delegera befogenheten att anta tekniska regelstandarder för att skapa en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Dessa standarder ska vara tekniska och inte inbegripa några strategiska beslut eller policyval, och deras innehåll ska avgränsas av de rättsakter som de grundas på. Förslag till tekniska regelstandarder ska utarbetas av myndigheten och överlämnas till kommissionen för godkännande. Om myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2, får kommissionen anta en teknisk regelstandard. 1a. Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till kommissionen ska myndigheten genomföra öppna offentliga samråd om de tekniska regelstandarderna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska regelstandarderna eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära ett yttrande eller råd från de intressentgrupper som avses i artikel 22. 1b. När kommissionen har erhållit ett förslag till tekniska regelstandarder från myndigheten ska den omgående vidarebefordra det till Europaparlamentet och rådet. 1c. Kommissionen ska inom tre månader efter inlämnandet besluta huruvida den ska anta förslaget till tekniska regelstandarder. De tekniska regelstandarderna ska antas genom förordningar eller beslut. Om kommissionen har för avsikt att inte anta standarden ska den informera Europaparlamentet och rådet om detta och om orsakerna till sitt beslut. Artikel 7a Underkännande eller ändring av förslag till regelstandard 1. Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna förslaget till tekniska regelstandarder eller att godkänna det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till tekniska regelstandarder till myndigheten, med förslag till motiverade ändringar. 2. Myndigheten får inom sex veckor ändra förslaget till tekniska regelstandarder på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det till kommissionen för godkännande. Myndigheten ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sitt beslut. 3. Om myndigheten inte godtar kommissionens beslut att avvisa eller ändra det ursprungliga förslaget får Europaparlamentet eller rådet inom en månad sammankalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande till ett särskilt sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådets behöriga kommitté, så att dessa kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter. Artikel 7b Utövande av delegering 1. Befogenhet att anta de tekniska regelstandarder som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan fyraårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 7c. 2. Så snart kommissionen antar en teknisk regelstandard ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 3. I den rapport som avses i artikel 35.2 ska myndighetens ordförande informera Europaparlamentet och rådet om de regelstandarder som har godkänts och som de behöriga myndigheterna inte har rättat sig efter. Artikel 7c Invändning mot tekniska regelstandarder 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot den tekniska regelstandarden inom tre månader efter den dag då de blivit underrättade av kommissionen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får tidsfristen förlängas med ytterligare tre månader. 2. Den tekniska regelstandarden ska offentliggöras i Europeiska unions officiella tidning och träda i kraft innan tidsfristen löpt ut om både Europaparlamentet och rådet har meddelat kommissionen att de inte tänker göra några invändningar. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av tidsfristen har invänt mot den tekniska regelstandarden ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. 3. Så snart kommissionen har vidarebefordrat förslaget får Europaparlamentet och rådet anta en villkorad förhandsförklaring om att inte göra invändningar, vilken ska träda i kraft när kommissionen antar regelstandarden utan att ändra förslaget. 4. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk regelstandard ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den tekniska regelstandarden ange skälen för detta. Artikel 7d Återkallande av delegering 1. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 7 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet. 2. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen upphör att gälla. 3. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering ska återkallas ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka befogenheter avseende tekniska regelstandarder som kan komma att återkallas. Artikel 7e Tekniska genomförandestandarder 1. Om Europaparlamentet och rådet, när det behövs enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter på de områden som särskilt anges i rättsakterna enligt artikel 1.2, ger kommissionen befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, ska följande gälla:
2. Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till kommissionen ska myndigheten genomföra öppna offentliga samråd om de tekniska genomförandestandarderna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska standarderna eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp som avses i artikel 22. 3. Myndigheten ska i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget överlämna sitt förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för godkännande och samtidigt till Europaparlamentet och rådet. 4. Kommissionen ska inom tre månader efter att ha mottagit förslaget till tekniska genomförandestandarder besluta huruvida den ska godkänna förslaget. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i Europeiska unionens intresse får kommissionen godkänna standarderna endast till viss del eller med ändringar. Om kommissionen antar tekniska genomförandestandarder som avviker från det förslag till teknisk genomförandestandard som myndigheten överlämnat, ska kommissionen alltid underrätta Europaparlamentet och rådet. 5. Standarderna ska antas av kommissionen genom förordningar eller beslut och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 8 Riktlinjer och rekommendationer 1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga myndigheter eller finansiella institut. 1a. Myndigheten ska vid behov genomföra öppna offentliga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna. Myndigheten ska vid behov även begära ett yttrande eller råd från de intressentgrupper som avses i artikel 22. Sådana samråd, analyser, yttranden och råd ska vara proportionerliga i förhållande till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. 2. De behöriga myndigheterna och de finansiella instituten ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer. Inom två månader efter det att en riktlinje eller rekommendation utfärdats ska varje behörig myndighet bekräfta huruvida den tänker följa den. Om en behörig myndighet inte tänker följa riktlinjen eller rekommendationen ska den informera myndigheten och ange skälen för detta. Myndigheten ska offentliggöra dessa skäl. Om en behörig myndighet inte tillämpar en riktlinje eller en rekommendation ska den europeiska myndigheten offentliggöra detta. Myndigheten får från fall till fall besluta att offentliggöra de skäl som en behörig myndighet angett för att inte följa en riktlinje eller rekommendation. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande. Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska de finansiella instituten årligen och på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen. 2a. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats, ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vad den tänker göra för att se till att de i framtiden följer dess rekommendationer och riktlinjer. Artikel 9 Överträdelse av unionslagstiftningen 1. Om en behörig myndighet inte har tillämpat de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller har tillämpat dem på ett ▌ sätt som tycks strida mot unionslagstiftningen, inklusive de tekniska regelstandarder och tekniska genomförandestandarder som upprättats i enlighet med artikel 7 och 7e, till exempel genom att underlåta att säkerställa att ett finansiellt institut uppfyller kraven i dessa rättsakter, ska myndigheten kunna utöva de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i denna artikel. 2. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller av kommissionen, Europaparlamentet, rådet eller intressentgrupperna, eller på eget initiativ och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda hävdad överträdelse av eller underlåtenhet att tillämpa unionslagstiftningen. 2a. Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 20, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse den europeiska myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning. 3. Den europeiska myndigheten kan senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionslagstiftningen. 3a. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta den europeiska myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionslagstiftningen. 4. Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionslagstiftningen inom en månad från mottagandet av den europeiska myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, utfärda ett formellt yttrande med krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionslagstiftningen. Kommissionens formella yttrande ska beakta den europeiska myndighetens rekommendation. Kommissionen ska utfärda ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. ▌ Den europeiska myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen. 5. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och den europeiska myndigheten om de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter kommissionens formella yttrande. 6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 ▌inom den där angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda det bristande iakttagandet av unionslagstiftningen för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden eller för att säkerställa att det finansiella systemet fungerar korrekt och med integritet, får den europeiska myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansiella institut i enlighet med dessa rättsakter, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Den europeiska myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen utfärdat enligt punkt 4. 7. Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder ▌avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de följa det formella yttrandet eller beslutet. 7a. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange vilka behöriga myndigheter och finansiella institut som inte har följt de beslut som avses i punkterna 4 och 6. Artikel 10 Åtgärder i krissituationer 1. Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i det finansiella systemet, helt eller delvis, inom Europeiska unionen ska den europeiska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nödvändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av berörda behöriga nationella tillsynsmyndigheter. För att kunna utföra uppgiften att underlätta och samordna åtgärder ska myndigheten ha fullständig information om relevant utveckling och ska inbjudas att delta som observatör vid alla relevanta sammanträden för berörda behöriga nationella tillsynsmyndigheter. 1a. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger. Kommissionen ska se över detta beslut månadsvis och förklara att krissituationen upphört så snart det är lämpligt. Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation ska den vederbörligen och omedelbart informera Europaparlamentet och rådet. 2. Om kommissionen har antagit ett beslut enligt punkt 1a, och under exceptionella omständigheter om samordnade åtgärder av nationella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en ogynnsam utveckling som kan komma att äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i det finansiella systemet, helt eller delvis, inom Europeiska unionen, får myndigheten anta enskilda beslut om krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda varje sådan utveckling genom att säkerställa att de finansiella instituten och de behöriga myndigheterna uppfyller kraven i dessa rättsakter. 3. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av den europeiska myndigheten som avses i punkt 2 inom den där angivna tidsfristen, får den europeiska myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansiella institut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa rättsakter, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. 4. Beslut som antagits enligt punkt 3 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder de behöriga myndigheterna vidtar avseende frågor som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 eller 3 ska vara förenliga med det beslutet. Artikel 11 Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter 1. Om en behörig myndighet ogillar en annan behörig myndighets förfarande, med avseende på innehållet i en av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område där det i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 krävs samarbete, samordning eller gemensamma beslut av behöriga myndigheter från mer än en medlemsstat, ska den europeiska myndigheten – utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 9 – på eget initiativ eller på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna gå i spetsen när det gäller att bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse enligt förfarandet i punkterna 2–4. 2. Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta föreskrivna tidsfrister i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndigheten agera som medlare. 3. Om de berörda behöriga myndigheterna vid slutet av förlikningsskedet inte har lyckats nå någon överenskommelse, ska den europeiska myndigheten, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 29.1 tredje stycket, fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd, med bindande verkan för berörda behöriga myndigheter, i enlighet med unionslagstiftningen. 4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter den europeiska myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansiellt institut uppfyller krav som är direkt riktade till det enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2, ska den europeiska myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut om krav på nödvändiga åtgärder som institutet ska vidta för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även krav på att upphöra med viss praxis. 4a. Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet. 4b. I den rapport som avses i artikel 35.2 ska ordföranden redogöra för tvisterna mellan de behöriga myndigheterna samt för vilka överenskommelser som nåtts och vilka beslut som fattats för att lösa tvisterna. Artikel 11a Lösande av sektorsövergripande tvister mellan behöriga myndigheter Den gemensamma kommittén ska i enlighet med förfarandet i artiklarna 11 och 42 lösa sektorsövergripande tvister som kan uppstå mellan en eller flera behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.2 i denna förordning och i förordning (EU) nr …/2010 [om ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [om EBA]. Artikel 12 Tillsynskollegier 1. Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i direktiv 2006/48/EG och verka för enhetlighet i de olika kollegiernas tillämpning av unionslagstiftningen. Personal från myndigheten ska kunna delta i all verksamhet, däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter. 2. Myndigheten ska i den utsträckning den finner lämpligt leda tillsynskollegiernas arbete. I detta syfte ska den betraktas som ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning ▌. Den ska åtminstone
3a. Myndigheten får utfärda regelstandarder, genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 7, 7e och 8, för att harmonisera tillsynsrutinerna och de bästa metoder som antagits av tillsynskollegierna. Myndigheterna ska godkänna skriftliga arrangemang för varje kollegiums verksamhet för att garantera samstämmighet mellan alla kollegiers verksamhet. 3b. En rättsligt bindande medlarroll ska göra det möjligt för myndigheten att lösa tvister mellan behöriga myndigheter enligt det förfarande som fastställs i artikel 11. Om en överenskommelse inte kan nås inom det berörda tillsynskollegiet får myndigheten fatta tillsynsbeslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet. Artikel 12a Allmänna bestämmelser 1. Myndigheten ska fästa särskild uppmärksamhet vid och åtgärda risker för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin (systemrisk). Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan vara systemviktiga i någon utsträckning. 2. Myndigheten ska i samarbete med ESRB utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard), som ska utgöra grund för att fastställa en tillsynsrankning för de gränsöverskridande institut som avses i artikel 12b. Denna rankning ska ses över regelbundet så att hänsyn tas till betydande ändringar i ett instituts riskprofil. Tillsynsrankningen ska spela en avgörande roll i beslutet att utöva direkt tillsyn över eller ingripa i ett nödlidande finansiellt institut. 3. Myndigheten ska utan att det påverkar tillämpningen av de rättsakter som avses i artikel 1.2 vid behov lägga fram ytterligare förslag till regelstandarder och genomförandestandarder samt riktlinjer och rekommendationer till de institut som avses i artikel 12b. 4. Myndigheten ska utöva tillsyn över gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk enligt artikel 12b. I sådana fall ska myndigheten agera via de behöriga myndigheterna. 5. Myndigheten ska inrätta en avvecklingsenhet med mandat att i enlighet med tydligt fastställda styrmetoder och förfaringssätt genomföra krishanteringen, från tidiga insatser till avveckling och insolvens, samt leda sådana förfaranden. Artikel 12b Fastställande av gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk 1. Tillsynsstyrelsen får, efter samråd med ESRB och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 29.1, fastställa gränsöverskridande finansiella institut som på grund av den systemrisk de kan utgöra måste underställas direkt tillsyn från den europeiska myndighetens sida eller underställas den avvecklingsenhet som avses i artikel 12c. 2. De kriterier som används för att fastställa sådana finansiella institut ska vara samstämmiga med de kriterier som har fastställts av FSB, IMF och BIS. Artikel 12c Avvecklingsenhet 1. Bankavvecklingsenheten ska bevara den finansiella stabiliteten och minimera spridningen av negativa effekter från de nödlidande institut som avses i artikel 12b till övriga delar av systemet och ekonomin som helhet, samt begränsa kostnaderna för skattebetalarna genom att respektera proportionalitetsprincipen och rangordningen av fordringsägare samt garantera lika behandling över gränserna. 2. Avvecklingsenheten ska ges befogenhet att utföra de uppgifter som fastställs i punkt 1 i syfte att rehabilitera sina nödlidande institut eller besluta om avveckling av icke lönsamma institut (viktigt för att begränsa moraliska risker). Den skulle bland annat kunna kräva justering av kapital eller likviditet, anpassa affärsmixen, förbättra förfaranden, utse eller ersätta personer i ledningen, rekommendera garantier, lån och likviditetsstöd samt total eller partiell försäljning, skapa en bank för säkra tillgångar/en bank för osäkra fordringar eller en ”brobank”, byta ut skulder mot aktier (med lämpliga nedskrivningar) eller tillfälligt låta institutet övergå i offentlig ägo. 3. Bankavvecklingsenheten ska bestå av experter som utsetts av myndighetens tillsynsstyrelse och som besitter kunskaper och sakkännedom om omstruktureringar, kursomläggningar och avveckling när det gäller finansiella institut. Artikel 12d Europeisk ram för nationella garantisystem för försäkringssektorn 1. Myndigheten ska bidra till utvecklingen av en europeisk ram för nationella garantisystem för försäkringssektorn genom att verka i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, i syfte att se till att nationella garantisystem för försäkringssektorn får adekvat finansiering genom bidrag från relevanta finansiella institut, även från sådana finansiella institut inom unionen som har sitt säte i en annan medlemsstat eller utanför unionen, samt tillhandahålla en hög skyddsnivå för alla försäkringstagare inom en harmoniserad ram över hela EU. 2. Artikel 8 om myndighetens befogenheter att anta riktlinjer och rekommendationer ska gälla för system för försäkringsersättning. 3. Kommissionen får anta tekniska regel- och genomförandestandarder, i enlighet med vad som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2, enligt det förfarande som fastställs i artikel 7–7d i denna förordning. Artikel 12e Europeiska stabilitetsfonden för försäkringar och tjänstepensioner 1. En europeisk stabilitetsfond för försäkringar och tjänstepensioner (stabilitetsfonden) ska inrättas i syfte att förbättra internaliseringen av det finansiella systemets kostnader, inbegripet full täckning av kostnader för den offentliga sektorn, och för att bistå vid krislösning för gränsöverskridande finansiella institut som kollapsat. Finansiella institut som är verksamma i endast en medlemsstat ska kunna välja att ansluta sig till fonden. Stabilitetsfonden ska anta lämpliga åtgärder för att undvika att tillgången till stöd genererar moraliska risker. 2. Stabilitetsfonden ska finansieras genom direkta bidrag från alla finansiella institut som fastställs i artikel 12b. Dessa bidrag ska vara proportionella i förhållande till varje enskilt instituts risknivå och bidrag till systemrisk samt variationer i den totala risken över tiden, såsom denna fastställs på basis av institutens indikatorer (risk dashboard). I den bidragsnivå som krävs ska hänsyn tas till mer allmänna ekonomiska villkor och de finansiella institutens behov av att bibehålla kapital för andra lagstadgade eller verksamhetsrelaterade krav. 3. Stabilitetsfonden ska förvaltas av en styrelse som utses av myndigheten för en femårsperiod. Ledamöterna av styrelsen ska väljas bland personal som föreslagits av de nationella myndigheterna. Stabilitetsfonden ska även inrätta en rådgivande nämnd som består av icke röstberättigade företrädare för de finansiella institut som deltar i stabilitetsfonden. Stabilitetsfondens styrelse får föreslå att myndigheten lägger ut stabilitetsfondens likviditetsförvaltning på erkända institut (såsom EIB), och likviditeten ska investeras i säkra och likvida instrument. 4. Om de samlade resurserna från de bidrag som lämnas av de finansiella instituten är otillräckliga för att hantera svårigheterna, får stabilitetsfonden utöka sina medel genom att emittera skuldförbindelser eller genom andra finansiella medel. Artikel 13 Delegering av uppgifter och ansvar 1. De behöriga myndigheterna får med delegatmyndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till den europeiska myndigheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana överenskommelser och får begränsa räckvidden för delegering till vad som är nödvändigt för ändamålsenlig övervakning av gränsöverskridande finansiella institut eller företagsgrupper. 2. Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att identifiera vilka slag av uppgifter och ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis. 2a. Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de befogenheter som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Bestämmelserna för den delegerande myndigheten ska styra förfarandet, tillämpningen och den administrativa och rättsliga prövningen avseende de delegerade ansvarsområdena. 3. De behöriga myndigheterna ska underrätta den europeiska myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat den europeiska myndigheten. Denna får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det. Den europeiska myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning. Artikel 14 Gemensam tillsynskultur 1. Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam europeisk tillsynskultur och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela EU, och den ska minst utföra följande:
2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metodik och praxis i tillsynen. Artikel 15 Kollegial utvärdering av behöriga myndigheter 1. Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra kollegiala utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndigheternas verksamheter för att ytterligare öka jämförbarheten mellan tillsynsresultaten. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas. Vid kollegiala utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda utvärderingar som avser den berörda behöriga myndigheten. 2. Den kollegiala utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
3. Den europeiska myndigheten kan med utgångspunkt i den kollegiala utvärderingen utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 8 till de behöriga myndigheterna. Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av den kollegiala utvärderingen när den utarbetar förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder i enlighet med artikel 7–7e. De behöriga myndigheterna ska sträva efter att följa myndighetens råd. Om en behörig myndighet inte följer dessa råd ska den underrätta myndigheten om skälen till detta. Myndigheten ska offentliggöra bästa metoder som kan fastställas utifrån dessa kollegiala utvärderingar. Dessutom får alla andra resultat av den kollegiala utvärderingen offentliggöras, förutsatt att den behöriga myndighet som är föremål för den kollegiala utvärderingen ger sitt samtycke. Artikel 16 Samordningsuppgifter 1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, även i händelse av att en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten hos det finansiella systemet i Europeiska unionen. 2. Myndigheten ska främja samordnade reaktioner från Europeiska unionen, bland annat genom att
Artikel 17 Bedömning av marknadsutvecklingen 1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och när så krävs underrätta Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och ESRB samt Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta mikroprudentiella tendenser, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på dessa. 1a. Myndigheten ska särskilt i samarbete med ESRB ta initiativ till och samordna EU-omfattande utvärderingar av de finansiella institutens förutsättningar för att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behöriga myndigheterna.
2. Myndigheten ska minst en gång per år, och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr …/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde. Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder. 3. Myndigheten ska i nära samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) genom den gemensamma kommittén se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande även i ett sektorövergripande perspektiv. Artikel 18 Internationella förbindelser 1. Myndigheten kan, utan att det påverkar EU-institutionernas och medlemsstaternas behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal ska inte medföra några juridiska förpliktelser för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och de ska heller inte hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer. 2. Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om likvärdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2. 3. I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange administrativa avtal och likvärdiga beslut samt det stöd som tillhandahållits i förberedelserna för beslut om likvärdighet som man kommit överens om med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer och det stöd som tillhandahållits i förberedelserna för beslut om likvärdighet. Artikel 19 Övriga uppgifter 1. Myndigheten får efter begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde. 1a. Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder inom den tidsfrist som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2, eller om ingen tidsfrist fastställts, får kommissionen begära ett sådant förslag och fastställa en tidsfrist för dess inlämnande. Med tanke på ärendets brådskande natur får kommissionen begära att ett förslag till tekniska regelstandarder eller tekniska genomförandestandarder lämnas före utgången av den tidsfrist som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2. I detta fall ska kommissionen ange skälen till detta. 2. När det gäller bedömningar av den finansiella stabiliteten i fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten ▌efter ansökan från någon av de berörda behöriga myndigheterna utfärda och offentliggöra ett yttrande om en stabilitetsbedömning ▌. Yttrandet ska utfärdas snabbt och under alla förhållanden före utgången av bedömningsperioden enligt direktiv 2009/138/EG. Artikel 20 ska gälla för de områden för vilka den europeiska myndigheten får utfärda ett yttrande. Artikel 20 Insamling av information 1. På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ▌lämna alla nödvändiga upplysningar så att den kan fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning,under förutsättning att mottagaren har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna och att begäran om upplysningar står i proportion till den aktuella uppgiftens karaktär. 1a. Myndigheten kan också begära att information ska lämnas vid återkommande tillfällen. Vis sådana framställningar ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas. 1b. På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla all information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter, i enlighet med de krav på tystnadsplikt som fastställs i sektorsspecifik lagstiftning och i artikel 56. 1c. Innan myndigheten begär information enligt denna artikel, och för att undvika dubbla rapporteringskrav, ska myndigheten först beakta all befintlig statistik som har framställts, spridits och bearbetats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet. 2. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig i tid av de behöriga myndigheterna ▌ får den europeiska myndigheten sända en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, finansministeriet, om detta har tillgång till tillsynsinformation, centralbanken eller statistikmyndigheten i den berörda medlemsstaten. 2a. Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig i tid enligt punkterna 1 eller 2 får den europeiska myndigheten sända en vederbörligen motiverad begäran direkt till de berörda finansiella instituten. Den motiverade begäran ska innehålla en förklaring till varför det krävs data om det enskilda finansiella institutet. Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om framställningarna i enlighet med punkterna 2 och 2a. På begäran av den europeiska myndigheten ska de behöriga myndigheterna ▌bistå den vid insamlingen av sådan information. 3. Myndigheten får använda konfidentiell information som den mottagit enligt denna artikel endast för att utföra de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning. Artikel 21 Relationer till ESRB 1. ▌Myndigheten ska ha ett nära och regelbundet samarbete med ESRB. 2. Myndigheten ska ▌regelbundet tillhandahålla sådan uppdaterad information som är nödvändig för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter. Alla uppgifter som inte ingår i sammanfattningar eller i kollektiva uppgifter och som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter ska utan dröjsmål tillhandahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel [15] i förordning (EU) nr …/2010. Myndigheten ska i samarbete med ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av sekretessbelagd information, särskilt rörande enskilda finansiella institut. 3. Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommendationer enligt artikel [16] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen]. 4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den ska den utan dröjsmål kalla till sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar dess utförande av sina uppgifter. Den ska med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning fastställa vilka eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningen eller rekommendationen. Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekommendation ska den överlämna en motivering av detta till Europaparlamentet, rådet och ESRB. 5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning görs utan dröjsmål. Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte handla. Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynsstyrelsens synpunkter när den underrättar rådet och ESRB i enlighet med artikel [17] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen]. 6. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska myndigheten i högsta grad beakta ESRB:s varningar och rekommendationer. Artikel 22 Intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och intressentgrupp för tjänstepensioner 1. För att underlätta samråd med intressenter på områden av betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter ska en intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och en intressentgrupp för tjänstepensioner (nedan kallade intressentgrupperna) inrättas. Intressentgrupperna ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 7 om tekniska regel- och genomförandestandarder och, i den mån de inte rör enskilda finansiella institut, artikel 8 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas brådskande och samrådet blir omöjligt ska intressentgrupperna underrättas så snart som möjligt. Intressentgrupperna ska sammanträda minst fyra gånger om året på samma dag och samma plats och ska underrätta varandra om frågor som diskuterats och som inte brukar tas upp till diskussion. Ledamöter i den ena intressentgruppen får även vara ledamöter i den andra. 2. Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring ska ha 30 ledamöter med en rättvis fördelning mellan företrädare för försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsförmedlare verksamma i unionen, dessas anställda samt konsumenter, användare av försäkrings- och återförsäkringstjänster och företrädare för små och medelstora företag. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. Tio av ledamöterna ska företräda finansiella institut och tre av dessa ska företräda kooperativa och ömsesidiga försäkrings- eller återförsäkringsföretag. 2a. Intressentgruppen för tjänstepensioner ska ha 30 ledamöter med en rättvis fördelning mellan företrädare för tjänstepensionsinstitut verksamma i unionen, företrädare för dessas anställda samt konsumenter, användare av tjänstepensionstjänster och företrädare för små och medelstora företag. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. Tio av ledamöterna ska företräda finansiella institut. 3. Ledamöterna i intressentgrupperna ska utses av myndighetens tillsynsstyrelse på förslag av relevanta intressenter. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter runtom i Europeiska unionen. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen se till att alla ledamöter som inte företräder professionella marknadsaktörer eller deras anställda redovisar alla potentiella intressekonflikter. 3a. Myndigheten ska tillhandahålla all nödvändig information och se till att intressentgrupperna ges tillfredsställande sekretariatsstöd. Ledamöter i intressentgrupperna som företräder ideella organisationer ska få adekvat reseersättning. Grupperna får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. 4. Ledamöterna i intressentgrupperna ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska ske. Ledamöter får delta under två på varandra följande perioder. 5. Intressentgrupperna får avge yttranden och lämna råd till myndigheten i varje fråga som har samband med dennas uppgifter, med särskild tonvikt vid de uppgifter som anges i artiklarna 7–7e, 8, 14, 15 och 17. 6. Intressentgrupperna ska själva anta sina arbetsordningar på grundval av en överenskommelse med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter. 7. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppernas yttranden och råd och resultaten av samråden med dem. Artikel 23 Skyddsklausul 1. Om en medlemsstat finner att ett beslut enligt artikel 10.2 eller artikel 11 innebär ett direkt och betydande intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden ska den, inom tio arbetsdagar efter det att den europeiska myndighetens beslut notifierats till medlemsstatens behöriga myndighet, notifiera den europeiska myndigheten, kommissionen och Europaparlamentet. I sin notifiering ska medlemsstaten ange motiven och göra en konsekvensbedömning av i vilken utsträckning beslutet innebär intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden. 2. Den europeiska myndigheten ska inom en tidsfrist av en månad från medlemsstatens notifiering underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut. 3. Om myndigheten vidhåller eller ändrar sitt beslut ska rådet besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas eller återkallas. Beslut att vidhålla myndighetens beslut ska fattas med enkel majoritet bland medlemmarna. Beslut att återkalla myndighetens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet bland medlemmarna. De berörda medlemmarnas röster ska inte räknas in i något av dessa fall. 3a. Om rådet inte fattar något beslut inom tio arbetsdagar när artikel 10 tillämpas och inom en månad när artikel 11 tillämpas, ska myndighetens beslut anses ha vidhållits. 3b. Om ett beslut som antas enligt artikel 10 leder till ett utnyttjande av de fonder som inrättats i enlighet med artikel 12d eller artikel 12e, får medlemsstaterna inte uppmana rådet att vidhålla eller återkalla ett beslut som fattats av myndigheten. Artikel 24 Beslutsförfaranden 1. Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att anta beslutet och, med full hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet. Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 9.4. 2. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. 3. Myndighetens besluts adressater ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning. 4. Myndigheten ska efter lämpliga tidsintervall regelbundet ompröva beslut som den fattat enligt artikel 10.2 eller 10.3. 5. Beslut som myndigheten fattar enligt artiklarna 9, 10 och 11 ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, såvida inte offentliggörandet strider mot finansiella instituts rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter eller skulle kunna utgöra en allvarlig risk för finansmarknadernas korrekta funktion eller för stabiliteten hos hela eller delar av Europeiska unionens finansiella system. KAPITEL III ORGANISATION Avsnitt 1 TILLSYNSSTYRELSE Artikel 25 Sammansättning 1. Tillsynsstyrelsen ska ha följande ledamöter:
1a. Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om året hålla möten med intressentgrupperna. 2. Varje behörig myndighet ▌ska ansvara för att inom sig utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är förhindrad att delta. 2a. I medlemsstater med mer än en myndighet som är behörig att utöva tillsyn enligt denna förordning ska dessa myndigheter bestämma sinsemellan hur representationen ska utövas, bland annat vid eventuella omröstningar enligt artikel 29. 3. Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer. Verkställande direktören får delta (utan rösträtt ) i tillsynsstyrelsens sammanträden. Artikel 26 Interna kommittéer och paneler 1. Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller paneler för specifika uppgifter som den tilldelats och besluta om att vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden. 2. Vid tillämpningen av artikel 11 ska tillsynsstyrelsen sammankalla en oberoende panel som ska ha en välavvägd ledamotssammansättning som underlättar en opartisk tvistlösning och ska bestå av dess ordförande och två av dess ledamöter, som inte får vara företrädare för de behöriga myndigheter som är tvistande parter och inte heller får ha något intresse i konflikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna. 2a. Med förbehåll för artikel 11.2 ska panelen föreslå ett beslut som ska antas slutgiltigt av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfarandet i artikel 29.1 tredje stycket. 2b. Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel som avses i punkt 2. Artikel 27 Oberoende 1. När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från EU:s institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. 2. Medlemsstaterna, EU: institutioner och andra offentliga och privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter. Artikel 28 Tillsynsstyrelsens uppgifter 1. Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II. 2. Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommendationer och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II. 3. Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande. 4. Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag från förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 4a. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger på det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7, och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 5. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta budgeten i enlighet med artikel 49. 7. Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 33.5 respektive artikel 36.5. Artikel 29 Beslutsfattande 1. ▌Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med principen om en röst för varje ledamot. ▌ När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 7 och 8 samt åtgärder och beslut som antas i enlighet med kapitel VI och genom undantag från första stycket, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en kvalificerad majoritet av dess ledamöter, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller beslut i enlighet med artikel 11.3, för beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut som föreslås av panelen betraktas som antaget, om det godkänns av en enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget. När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 11.3 ska det beslut som föreslås av panelen antas av en enkel majoritet av ledamöterna i tillsynsstyrelsen i enlighet med principen om en röst för varje ledamot. 2. Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. 3. Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 4. I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröstningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet. Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ordföranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 61 eller i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Avsnitt 2 FÖRVALTNINGSSTYRELSE Artikel 30 Sammansättning 1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden ▌och sex andra ledamöter av tillsynsstyrelsen, som valts av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Varje ledamot utom ordföranden ska ha en suppleant som kan ersätta en ledamot som är förhindrad att delta. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Förordnandet kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvaltningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt avspegla Europeiska unionen som helhet. Mandaten ska vara saxade och ett lämpligt rotationssystem ska tillämpas. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i frågor som avses i artikel 49. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde med tillsynsstyrelsen, och så ofta den anser det nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska ha minst fem ▌sammanträden per år. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den verkställande direktören, ska inte delta i några diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut. Artikel 31 Oberoende Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från EU:s institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, EU:s institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter. Artikel 32 Förvaltningsstyrelsens uppgifter 1. Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning. 2. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram. 3. Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 49 och 50. 4. Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, i enlighet med artikel 54.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). 5. Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 56. 6. Förvaltningsstyrelsen ska ▌föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 ▌, för tillsynsstyrelsen för godkännande och överlämnande till Europaparlamentet. 7. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 8. Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 44.3 och 44.5. Avsnitt 3 ORDFÖRANDE Artikel 33 Utseende och uppgifter 1. Myndigheten ska företrädas av en ordförande på heltid som ska vara en oberoende expert. Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrelsen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen. 2. Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande, som ska anordnas och skötas av kommissionen, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering. Kommissionen ska lägga fram en förslagslista med tre kandidater för Europaparlamentet. Efter att ha genomfört utfrågningar med dessa kandidater ska Europaparlamentet välja ut en av dem. Den utvalda kandidaten ska utses av tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en suppleant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Denna suppleant ska inte vara ledamot av förvaltningsstyrelsen. 3. Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ordförandens mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta. 5. Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen. Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frågor som rör henne eller honom, särskilt behovet av att skilja henne eller honom från sitt uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor. Artikel 34 Oberoende Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller –organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka ordföranden när denne utför sina uppgifter. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska ordföranden även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller ta emot vissa förmåner. Artikel 35 Rapportering 1. Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ordförandens oberoende, uppmana honom eller henne eller hans eller hennes suppleant att ▌göra ett uttalande. Ordföranden ska på begäran göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 2. ▌Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndighetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet. 2a. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 7a–7e, 8, 9, 10, 11a och 18 ska rapporten innehålla all den information som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. Avsnitt 4 VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR Artikel 36 Utseende 1. Myndigheten ska förvaltas av en verkställande direktör på heltid som ska vara en oberoende expert. 2. Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfarande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sina erfarenheter med relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning. 3. Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång. 4. Under nio månader före utgången av verkställande direktörens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen genomföra en utvärdering.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya verkställande direktörens mandat en gång. 5. Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsstyrelsen. Artikel 37 Oberoende 1. Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför myndigheten. 2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller något annat offentligt eller privat organ får inte försöka påverka den verkställande direktören när denne utför sina uppgifter. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller ta emot vissa förmåner. Artikel 38 Verkställande direktörens uppgifter 1. Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen. 2. Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under vägledning av tillsynsstyrelsen och kontroll av förvaltningsstyrelsen. 3. Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden. 4. Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetsprogram i enlighet med artikel 32.2. 5. Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören föreslå förvaltningsstyrelsen ett arbetsprogram för det följande året i enlighet med artikel 32.2. 6. Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten enligt artikel 49 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 50. 7. Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till årsrapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor. 8. Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 54 och behandla personalfrågor. KAPITEL IV DET EUROPEISKA SYSTEMET FÖR FINANSIELL TILLSYN Avsnitt 2 GEMENSAMMA KOMMITTÉN FÖR DE EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETERNA Artikel 40 Inrättande 1. Den europeiska tillsynsmyndigheten (gemensam kommitté) ska inrättas. 2. Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten samarbetar nära och regelbundet och säkerställer sektorövergripande konvergens med de andra europeiska tillsynsmyndigheterna, i synnerhet i fråga om
3. Den gemensamma kommittén ska ha särskilt tillsatt personal som tillhandahålls av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska bidra med adekvata medel för administrations-, infrastruktur- och driftskostnader. Artikel 40a Tillsyn Om ett finansiellt institut bedriver sektorsövergripande verksamhet ska gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med artikel 42 i denna förordning. Artikel 41 Sammansättning 1. Gemensamma kommittén ska bestå av ▌ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna samt, i tillämpliga fall, ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 43. 2. Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena för gemensamma kommittén ▌och i de underkommittéer som avses i artikel 43. 3. Ordföranden i gemensamma kommittén ▌ ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Ordföranden i gemensamma kommittén som utses enligt denna punkt ska även utses till vice ordförande i Europeiska systemrisknämnden. 4. Gemensamma kommittén ▌ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges. Gemensamma kommittén ▌ska sammanträda minst varannan månad. Artikel 42 Gemensamma ståndpunkter och handlingar Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, beroende på vad som är tillämpligt. Handlingar enligt artikel 7, 9, 10 eller 11 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra rättsakter som avses i artikel 1.2 som också ligger inom behörighetsområdet för Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska antas parallellt av myndigheten och, beroende på vad som är tillämpligt, Europeiska bankmyndigheten och/eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Artikel 43 Underkommittéer 1. För tillämpningen av artikel 42 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom gemensamma kommittén ▌. 2. Underkommittén ska bestå av de personer som nämns i artikel 41.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat. 3. Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamöter som också ska vara ledamot i gemensamma kommittén ▌. 4. Gemensamma kommittén får inrätta ytterligare underkommittéer. Avsnitt 3 ÖVERKLAGANDENÄMND Artikel 44 Sammansättning 1. Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. 2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfarenheter, inbegripet av ledande ställning, på en tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, som inte då de utses är anställda vid behöriga myndigheter eller andra EU-institutioner eller nationella institutioner som deltar i myndighetens verksamheter. Ett betydande antal ledamöter i överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Dess beslut ska fattas med en majoritet på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning ska majoriteten på fyra ledamöter inbegripa minst en av de två ledamöter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten. Överklagandenämnden ska sammankallas vid behov av ordföranden. 3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en förslagslista från kommissionen efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan, som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen. Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EU) nr …/2010 [EBA] och förordning (EU) nr …/2010 [ESMA]. 4. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Den kan förnyas en gång. 5. Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen. 6. ▌Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska se till att överklagandenämnden ges tillfredsställande driftsstöd och sekretariatstjänster via gemensamma kommittén. Artikel 45 Oberoende och opartiskhet 1. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse. 2. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas. 3. Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skälen i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamoten underrätta överklagandenämnden om detta. 4. En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk. En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet och ska även förkastas om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom eventuella invändningar angående överklagandenämndens sammansättning. 5. Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar. Vid beslutet ska den berörda ledamoten ersättas av sin suppleant, om inte suppleanten befinner sig i en liknande situation. I detta fall ska ordföranden utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna. 6. Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse. De ska i detta syfte göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år. KAPITEL V RÄTTSMEDEL Artikel 46 Överklaganden 1. Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artikel 9, 10 eller 11 eller varje annat beslut som myndigheten fattat med tillämpning av någon av de rättsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen. 2. Överklagandet ska innehålla en motivering och sändas skriftligen till myndigheten inom två månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom två månader efter att det ingivits. 3. Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 får inte medföra att beslutet blir vilande. Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet. 4. Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska ▌ anmoda parterna att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig framställan. 5. Överklagandenämnden får bekräfta det beslut som myndighetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myndighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i ärendet. 6. Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. 7. Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering och offentliggöras av myndigheten. Artikel 47 Talan inför tribunalen och domstolen 1. Talan får väckas inför tribunalen ▌eller domstolen i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten. 1a. Medlemsstaterna och unionens institutioner, samt alla fysiska eller juridiska personer, får väcka talan direkt inför domstolen mot myndighetens beslut, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget. 2. Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men underlåter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid tribunalen ▌eller domstolen i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget. 3. Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter tribunalens ▌eller domstolens dom. KAPITEL VI FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 48 Myndighetens budget 1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, ska särskilt omfatta vilken som helst kombination av följande:
2. Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, fortbildnings- och driftskostnader. 3. Inkomster och utgifter ska vara i balans. 4. Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i myndighetens budget. Artikel 49 Upprättande av budgeten 1. Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna detta preliminära budgetförslag till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det preliminära förslag som utarbetats av verkställande direktören och godkänts av förvaltningsstyrelsen, genomföra en skattning av myndighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår. Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skattning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen. 2. Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget. 3. Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget. 4. Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten. 5. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet. 6. Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budgetmyndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av information om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får myndigheten fullfölja den planerade åtgärden. 6a. Budgeten för myndighetens första verksamhetsår, som löper ut den 31 december 2011, ska godkännas av medlemmarna av nivå 3-kommittén efter samråd med kommissionen och därefter överlämnas till Europaparlamentet och rådet för godkännande. Artikel 50 Genomförande och kontroll av budgeten 1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens budget. 2. Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa institutionernas och de decentraliserade organens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(48) (nedan kallad budgetförordningen). 3. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper enligt artikel 129 i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvaltningsstyrelsen för yttrande. 4. Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighetens slutliga räkenskaper. 5. Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkställande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten. 6. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras. 7. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens synpunkter. Han eller hon ska även sända en kopia av sitt svar till förvaltningsstyrelsen och kommissionen. 8. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl. 9. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande (inbegripet myndighetens alla kostnader och intäkter) budgetår N. Artikel 51 Finansiella bestämmelser Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002(49) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. Artikel 52 Bestämmelser om bedrägeribekämpning 1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning. 2. Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(50) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten. 3. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten, samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar. KAPITEL VII ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 53 Privilegier och immunitet Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på myndigheten och dess personal. Artikel 54 Personal 1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande. 2. Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. 3. Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda. 4. Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utsända nationella experter från medlemsstaterna. Artikel 55 Myndighetens ansvar 1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av domstolen. 2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för myndighetens personal. Artikel 56 Tystnadsplikt 1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen, verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utsända nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört. I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska personalen även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller ta emot vissa förmåner. Medlemsstaternas eller unionens institutioner eller organ, eller något annat offentligt eller privat organ, får inte försöka påverka myndighetens personal. 2. Med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda finansiella institut. Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna från att använda upplysningarna vid genomförandet av de rättsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid förfaranden för antagande av beslut. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra myndigheten från att utbyta information med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom(51). Artikel 57 Skydd av personuppgifter Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen för dess ansvarsområden. Artikel 58 Tillgång till handlingar 1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos myndigheten. 2. Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001. 3. De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom klagomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid domstolen efter överklagande till överklagandenämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med villkoren i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget. Artikel 59 Språkordning 1. Bestämmelserna i rådets förordning nr 1(52) ska gälla för myndigheten. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning. 3. De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ. Artikel 60 Överenskommelse om säte De nödvändiga arrangemangen beträffande Myndighetens lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan Myndigheten och värdmedlemsstaten. Denna medlemsstat ska garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer. Artikel 61 Deltagande av tredjeländer 1. Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och som har ingått avtal med unionen och därigenom antagit och börjat tillämpa EU-rättsakter inom Myndighetens behörighetsområde enligt artikel 1.2 ska kunna delta i myndighetens arbete. 1a. Myndigheten får medge att tredjeländer deltar som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som likvärdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget. 2. I dessa avtal ska särskilt anges regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finansiella institut, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga som behandlas. KAPITEL VIII ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 62 Förberedande åtgärder -1. Under perioden efter denna förordnings ikraftträdande och innan myndigheten inrättas ska CEIOPS i nära samarbete med kommissionen förbereda ersättandet av CEIOPS med myndigheten. 1. Så snart som myndigheten har inrättats ska kommissionen ansvara för administrationen vid bildandet av myndigheten och dess inledande administrativa verksamhet fram till dess att den har operativ förmåga ▌. I detta syfte får kommissionen, till dess att verkställande direktören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrelsen enligt artikel 36, tillfälligt förordna en tjänsteman för att som ställföreträdare utföra verkställande direktörens uppgifter. Denna period ska begränsas till den tidpunkt då myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget. 2. Den interimistiske verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av de anslag som anges i myndighetens budget, när den godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal, bland annat anställningsavtal när tjänsteförteckningen för myndigheten har antagits. 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens och förvaltningsstyrelsens befogenheter. 3a. Myndigheten ska betraktas som den lagliga arvtagaren till CEIOPS. CEIOPS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner kan komma att överföras till myndigheten. En oberoende revisor ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller CEIOPS utgående tillgångar och skulder. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEIOPS och av kommissionen innan någon överföring av tillgångar och skulder har skett. Artikel 63 Interimistiska personalbestämmelser 1. Med undantag från artikel 54 ska villkoren i alla anställningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som CEIOPS eller dess sekretariat ingått och som fortfarande är i kraft den dag då denna förordning börjar gälla fortsätta att iakttas fram till den dag då avtalen ska upphöra att gälla. Avtalen får inte förlängas. 2. Alla anställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan. Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CEIOPS eller dess sekretariat, som nämns i punkt 1, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den yrkesskicklighet och erfarenhet individen uppvisat före anställningen. 3. Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet. 4. Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta rättsakter ska fortsätta att tillämpas på medlemmar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal som tillfälligt anställda eller som inte erbjuds sådana avtal i enlighet med punkt 2. Artikel 63a Nationella bestämmelser Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna förordning tillämpas i praktiken. Artikel 64 Ändringar Beslut 716/2009/EG ändras härmed så att CEIOPS avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet. Artikel 65 Upphävande Beslut 2009/79/EG om inrättande av kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2011. Artikel 66 Översynsklausul -1. Senast den ...(53)ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram nödvändiga förslag för att stärka tillsynen över de institut som kan utgöra en sådan systemrisk som avses i artikel 12b och för att inrätta nya ramar för hantering av finanskriser, inbegripet finansieringsformer. 1. Senast den ...(54) och därefter vart tredje år ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram de förslag som behövs för att se till att det inrättas trovärdiga ramar för avveckling, inbegripet system för bidrag från finansiella institut för att begränsa systemrisker och offentliggöra en allmän rapport om de erfarenheter som vunnits som ett resultat av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat
1a. Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida
2. Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Artikel 67 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag för artiklarna 62, 63.1 och 63.2, vilka ska tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft. Myndigheten ska inrättas på tillämpningsdagen. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i På Europaparlaments vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik ***I |
| ||||||||||||
| |||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till parlamentet och rådet (KOM(2009)0362), – med beaktande av artikel 251.2 och artikel 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0096/2009), – med beaktande av kommissionens meddelande till parlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), – med beaktande av artiklarna 294.3 och 53 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 12 november 2009(1), – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 januari 2010(2), – med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för rättsliga frågor (A7-0205/2010). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och de nationella parlamenten parlamentets ståndpunkt. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 juli 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/.../EU om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2010/76/EU.)
| |||||||||||||
| Särskilda uppgifter för Europeiska centralbanken i samband med Europeiska systemrisknämndens verksamhet * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Särskilt lagstiftningsförfarande: samråd) Förslaget ändrades den 7 juli 2010 enligt följande(1):
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Rekommendationer om gränsöverskridande krishantering inom banksektorn |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 225 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av sin resolution av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om genomförandet av handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan(1), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009 om en europeisk ram för gränsöverskridande krishantering inom banksektorn (KOM(2009)0561), – med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 23 september 2009 om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd (KOM(2009)0499), – med beaktande av förslaget till rådets förordning av den 23 september 2009 om att ge Europeiska centralbanken särskilda uppgifter för Europeiska systemriskrådets verksamhet (KOM(2009)0500), – med beaktande av förslaget till parlamentets och rådets förordning av den 23 september 2009 om inrättande av en europeisk bankmyndighet (KOM(2009)0501), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut(3), –– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar(4), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut(5), – med beaktande av rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga(6), rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag(7) och rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag(8), – med beaktande av samförståndsavtalet av den 1 juni 2008 om samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter, centralbanker och EU:s finansministerier när det gäller gränsöverskridande finansiell stabilitet, – med beaktande av rekommendation nr 13 i rapporten från den högnivågrupp som leddes av Jacques de Larosière och som överlämnades till ordförande Barroso den 25 februari 2009, där gruppen rekommenderade att man skulle införa en sammanhängande och fungerade rättslig ram för krishantering i EU, – med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0213/2010), och av följande skäl: A. Det finns en inre marknad för banktjänster i unionen och inte bara en rad av varandra oberoende tjänster, och denna inre marknad är av avgörande betydelse för unionens globala konkurrenskraft. B. Den internationella reglering av krishantering inom banksektorn som finns i dag är otillräcklig. C. Befintliga europeiska och internationella tillsynsmekanismer för finanssektorn har visat sig vara ineffektiva när det gäller att förebygga eller i tillräcklig grad stoppa spridningseffekter. D. Kostnaderna för att hantera krisen drabbade i alltför hög utsträckning skattebetalarna, tillväxten och sysselsättningen. E. Det är avgörande att i första hand aktieägarna och i andra hand borgenärerna är med och delar bördorna så att sådana kostnader för skattebetalarna som uppstår genom eventuella kriser på finansmarknaderna och i finansinstituten kan reduceras till ett minimum. F. Bristande eller svag reglering och övervakning på EU-nivå har resulterat i åtgärder som vidtagits av nationella myndigheter utan samordning och ökat risken för protektionism och snedvriden konkurrens, bland annat genom statligt stöd, och äventyrat inrättandet av en inre marknad för finansiella tjänster. G. En enhetlig strategi för att förhindra att bankgrupper går i konkurs skulle ligga mer i linje med begreppet för en inre marknad. H. En stark inre marknad för finansiella tjänster är av avgörande betydelse för EU:s globala konkurrenskraft. I. Det ansvar som bankaktörerna måste ta bör bidra till det viktigaste målet, nämligen en omstöpning av finansmarknaderna som kan tjäna den långsiktiga finansieringen av ekonomin. J. Som en följd av krisen finns det ett behov av, och en förväntan hos medborgarna, att EU-institutionerna, i en dialog med G-20 och andra internationella fora, snarast inrättar ett lämpligt system som vid kriser bevarar den finansiella stabiliteten, minimerar kostnaderna för skattebetalarna, bevarar grundläggande banktjänster och skyddar insättarna. K. Finansiell stabilitet och integrerade finansmarknader kräver gränsöverskridande tillsyn över gränsöverskridande och systemviktiga finansinstitut. L. Europaparlamentet anser att målsättningen med en EU-ram för gränsöverskridande krishantering är att ge myndigheterna fullmakt att vidta åtgärder, däribland ingripande i förvaltningen av bankgrupper, när detta är nödvändigt (i synnerhet, men inte enbart, i depositionsbanker där en eventuell systemrisk föreligger). M. Målsättningen med en EU-ram för gränsöverskridande krishantering är också att reglera gränsöverskridande bankgrupper och enskilda banker som enbart bedriver gränsöverskridande verksamhet genom filialer. Gränsöverskridande bankgrupper bör också underställas en enhetlig reglering. N. Ett kraftfullt svar på krisen kräver en samordnad och övergripande strategi med bättre tillsyn (genomförande av EU:s nya tillsynsstruktur), bättre regelverk (pågående initiativ som direktiv 2006/48/EG, direktiv 2006/49/EG, direktiv 94/19/EG och chefsersättningar), och en effektiv EU-ram för krishantering i finansinstitut. O. Principen om att förorenaren betalar måste utsträckas till att även gälla finanssektorn på grund av misslyckandens förödande effekter på hela länder, näringssektorer och ekonomin i stort. P. Tidiga ingripanden i bankkriser och lösningen av dem bör inledas på grundval av tydligt fastställda kriterier, däribland underkapitalisering, reducerad likviditet eller försämring av tillgångarnas kvalitet och värde. Ingripanden bör kopplas till systemen för insättargarantier. Q. Det behövs en stram europeisk uppförandekod för företagsledningar och mekanismer för att hindra olämpligt beteende och denna bör utarbetas i enlighet med liknande internationella initiativ. R. Det är viktigt att göra fullständiga konsekvensbedömningar i samband med alla diskussioner om huruvida det vore lämpligt att utarbeta nya riktlinjer för företagsledning. S. Kommissionen ska senast tre år efter att en europeisk bankmyndighet (EBA), ett EU-system för avveckling av banker, en EU-fond för finansiell stabilitet och en avvecklingsenhet har påbörjat sin verksamhet, undersöka om det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för ramen för krishantering till att omfatta andra finansinstitut än banker, bland annat, men inte begränsat till, försäkringsföretag och kapital- och fondförvaltare, och kommissionen ska även undersöka genomförbarheten och lämpligheten när det gäller att inrätta ett nätverk av nationella stabilitetsfonder för alla institut som inte deltar i EU:s fond för finansiell stabilitet, i enlighet med rekommendation 3 i bilagan. T. Moralisk risk måste undvikas för att förebygga överdrivet risktagande, och det behövs en ram som skyddar systemet, inte de brottsliga deltagarna i systemet. I synnerhet bör inga medel som är avsedda för avveckling användas för att rädda bankernas aktieägare eller för att belöna ledningen för det egna misslyckandet. De institut som utnyttjar en EU-avvecklingsfond för banker i detta sammanhang bör som en konsekvens av detta bli föremål för administrativa åtgärder och återställningsåtgärder. Elimineringen av moralisk risk måste därför vara en ledande princip i den framtida finansiella tillsynen. U. De nuvarande ekonomiska, finansiella och sociala problemen, och de många nya kraven på en reglering av bankerna, kräver stegvisa och försiktiga åtgärder, men bör inte hindra ett ambitiöst och skyndsamt åtgärdsprogram. V. Överföring av tillgångar inom en bankgrupp får inte i något fall hota det överförande företagets finansiella eller likvida stabilitet och bör genomföras till en rimlig marknadsvärdering eller till ett rimligt marknadspris. Det bör utvecklas tydliga principer för värderingen av osäkra tillgångar och för behandlingen av dotterföretag och filialer med hemvist i värdländer. W. EU måste skapa en gemensam uppfattning om vem som ska göra vad, när och hur när finansinstitut drabbas av kriser. X. De åtgärder som vidtas för banksektorn bör stödja den reala ekonomins behov när det gäller långsiktig och kortsiktig finansiering och investeringar. Y. Den stora klyftan mellan nationella lagstiftnings- och insolvensförfaranden måste överbryggas genom ett harmoniserat system och en stärkt dialog mellan nationella tillsynsorgan och myndigheter inom ramen för grupper för gränsöverskridande finansiell stabilitet. Z. Den ökande storleken, sammansättningen och sammankopplingen på både regional och global nivå har visat att institut som går i konkurs, oavsett storlek, kan leda till spridningseffekter i hela det finansiella systemet. Det behövs därför en effektiv ram för krislösning som införs i en gradvis process för alla banker. Denna bör till en början inriktas på de institut där risken är som högst. En sådan ram för krislösning bör i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till liknande ansträngningar i internationella fora. AA. Ett begränsat antal banker (gränsöverskridande systemviktiga banker) står för en extremt hög nivå på systemrisken på grund av sin storlek, sammansättning och kopplingar i hela unionen, vilket gör att det krävs snabba och riktade specialåtgärder. Mer allmänt krävs det rättvisa avvecklingssystem för andra gränsöverskridande finansinstitut. AB. En EU-ram för krishantering kräver ett gemensamt regelverk, lämpligt expertkunnande och ekonomiska resurser för att kunna vara effektivt som stöd till åtgärder som vidtas. Den bör därför också utgöra hörnstenen i det föreslagna prioriteringssystemet för gränsöverskridande systemviktiga banker. AC. Tillsyn, befogenhet att göra tidiga ingripanden och åtgärder i samband med avveckling bör betraktas som tre sammankopplade steg inom en gemensam ram. AD. Den särskilda snabbramen för gränsöverskridande systemviktiga banker bör tas fram på medellång/lång sikt och leda till ett övergripande regelverk som täcker samtliga gränsöverskridande finansinstitut i EU, och den bör inbegripa ett harmoniserat insolvensförfarande. AE. En eventuell stabilitetsfond som utvecklas på alleuropeisk grund måste reserveras uteslutande för framtida krislösning, och inte användas för återbetalning av tidigare ingripanden eller problem som har sin grund i den finansiella krisen 2007/2008. 1. Europaparlamentet begär att kommissionen inför parlamentet, senast den 31 december 2010, utifrån artiklarna 50 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lägger fram ett eller flera förslag till lagstiftning eller förslag till en EU-ram för krishantering, en EU-fond för finansiell stabilitet och en enhet för avveckling i enlighet med rekommendationerna i den bifogade bilagan, med beaktande av initiativ som tagits av internationella organ såsom G20 och Internationella valutafonden, med syftet att uppnå lika villkor, och som grundar sig på en djupgående analys av alla till buds stående alternativ, inklusive en konsekvensbedömning. 2. Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter. 3. Europaparlamentet anser att de finansiella konsekvenserna av det begärda förslaget bör täckas genom lämpliga anslag ur budgeten (och inte omfattas av bidrag från fonden som ska vara deltagande bankers ansvar). 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar. BILAGA TILL RESOLUTIONEN: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM BEGÄRTS Rekommendation 1 om en gemensam EU-ram för krishantering Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande: 1. Inrätta en EU-ram för krishantering med en gemensam minimiuppsättning regler och i slutändan en gemensam avvecklings- och insolvenslagstiftning som ska gälla samtliga bankinstitut som verkar i EU, med följande syften:
2. Successivt samordna befintlig nationell avvecklings- och insolvenslagstiftning och tillsynsbefogenheter och, inom ett rimligt tidsperspektiv, inrätta ett effektivt gemensamt EU-regelverk. 3. När processen för harmonisering av insolvens- och tillsynsbestämmelserna är fullbordad vid slutet av övergångsperioden, inrätta en gemensam avvecklingsmyndighet i EU, antingen som ett enskilt organ eller som en enhet inom EBA. 4. För att förbättra samarbete och transparens, regelbundet utföra ömsesidiga granskningar (”peer reviews”) av tillsynsmyndigheterna, på basis av föregående interna utvärderingar och under överinseende av EBA. 5. Om det uppstår ett behov av att avveckla eller lägga ner ett gränsöverskridande institut, göra en djupgående undersökning (via oberoende experter som utsetts av EBA) för att belysa orsaker och ansvar. Se till att parlamentet informeras om resultaten av dessa undersökningar. 6. Fördela tillsynsansvaret för krishantering (inbegripet befogenheter att göra tidiga ingripanden) och godkännande av varje banks beredskapsplan enligt följande:
7. Utforma ett gemensamt regelverk för krishantering inklusive gemensam metodik, definitioner och terminologi samt en uppsättning relevanta kriterier för stresstester av gränsöverskridande banker. 8. Se till att avvecklingsplaner blir ett obligatoriskt lagstiftningskrav. Avvecklingsplaner bör innehålla en ingående intern utvärdering av institutet och uppgifter om rättvis fördelning av tillgångar och kapital, med lämpliga omfördelningar av överföringar till dotterbolag och filialer till andra enheter, uppgifter om gränser som gör det möjligt att avskilja enheter som kan fungera separat, särskilt sådana som tillhandahåller viktig infrastruktur, t.ex. betaltjänster. Kraven på innehållet i dessa planer bör stå i proportion till bankens storlek, verksamhet och geografiska utbredning. Se till att dessa avvecklingsplaner regelbundet uppdateras. 9. Före december 2011 utforma en europeisk tillsynsrankning för banker, baserad på gemensamma kvantitativa och kvalitativa indikatorer (”Risk Dashboard”). Dessa indikatorer bör utvärderas med hänsyn till det berörda institutets karaktär, omfattning och komplexitet samtidigt som konfidentialitet garanteras. De bör åtminstone omfatta följande:
10. Ge tillsynsorganen befogenhet att ingripa utifrån tröskelvärden i tillsynsrankningen, i full samstämmighet med proportionalitetsprincipen, samt fastställa rimliga tidsfrister för instituten så att de själva ska kunna åtgärda bristerna. 11. Förse tillsynsorganen med lämpliga lagliga verktyg för ingripande genom att ändra den tillämpliga sektorslagstiftningen eller införa ny sektorslagstiftning så det blir möjligt att
12. Alla de redskap som omnämns i punkt 11 ska tillämpas i full överensstämmelse med EU:s konkurrensbestämmelser och lika behandling av kredtigivare och insättare i medlemsstaterna ska garanteras. Rekommendation nr 2 om gränsöverskridande systemviktiga banker Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande: 1. De gränsöverskridande systemviktiga bankerna måste pga. sin särskilda roll på den inre marknaden för finansiella tjänster snarast omfattas av ett nytt särskilt regelverk, en europeisk banklagstiftning, som ska utformas till slutet av 2011. En mer generell ordning för alla övriga gränsöverskridande banker ska också föreslås. 2. De gränsöverskridande bankerna ska omfattas av ett nytt särskilt regelverk. Genom detta regelverk ska man överbrygga eventuella juridiska hinder mot effektiva gränsöverskridande åtgärder samtidigt som man säkerställer tydlig, likvärdig och förutsägbar behandling av aktieägare, insättare, kreditgivare, anställda och andra intressenter, särskilt efter överföring av tillgångar inom gruppen. Detta ska innehålla en särskild ”tjugoåttonde ordning” i insolvensförfaranden för systemviktiga banker, vilket senare kan utvidgas till att omfatta alla gränsöverskridande banker. 3. Kommissionen ska vidta åtgärder i syfte att, före april 2011, upprätta kriterier för en definition av gränsöverskridande systemviktiga banker. På basis av dessa kriterier kommer sådana banker att regelbundet identifieras av tillsynsstyrelsen, efter samråd med Europeiska systemriskrådet (artikel 12b i betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 17 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet (betänkandet EBA). 4. För varje systemviktig bank ska EBA utöva tillsyn och verka genom nationella tillsynsorgan (i enlighet med EBA-betänkandet). 5. Kommissionen ska anta ett förslag till mekanism för överföringar av tillgångar inom gränsöverskridande systemviktiga banker, och på lämpligt sätt beakta att värdlandets rättigheter måste skyddas. 6. En EU-fond för finansiell stabilitet och en avvecklingsenhet ska stödja ingripanden som leds av EBA (krishantering, avveckling eller insolvens) när det gäller gränsöverskridande systemviktiga banker. Rekommendation nr 3 om EU:s fond för finansiell stabilitet Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande: 1. En EU-fond för finansiell stabilitet (nedan kallad fonden) ska inrättas, och ligga under EBA:s ansvar, för att finansiera åtgärder (rekonstruktion eller likvidation under ordnade former) i syfte att bevara stabiliteten i systemet och begränsa spridningseffekter från krisdrabbade banker. Kommissionen ska inför parlamentet, senast i april 2011, lägga fram ett förslag med detaljer om fondens bestämmelser, struktur, styrelse, storlek, driftsmodell och en detaljerad tidsplan för genomförande (i enlighet med punkterna 2 och 3 nedan). 2. Fonden ska
3. Kommissionen ska även ta itu med följande:
Rekommendation nr 4 om en avvecklingsenhet Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Det europeiska instrumentet för finansiell stabilitet och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen samt framtida åtgärder |
| ||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, framför allt artiklarna 122 och 143, – med beaktande av Eurogruppens arbetsuppgift den 7 juni 2010 om ett europeiskt finansiellt stabiliseringsinstrument, – med beaktande av det beslut som den 7 juni 2010 fattades av de 16 medlemsstaterna i euroområdet, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2010 om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken (KOM(2010)0250), – med beaktande av rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism, – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans, – med beaktande av uttalandet från stats- och regeringscheferna i euroområdet den 7 maj 2010, – med beaktande av rådets slutsatser (Ekofin) den 9–10 maj 2010, – med beaktande av uttalandet från stats- och regeringscheferna i euroområdet den 25 mars 2010, – med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 25–26 mars 2010, – med beaktande av uttalandet från medlemsstaterna i euroområdet den 11 april 2010 om stöd till Grekland från medlemsstaterna i euroområdet, – med beaktande av frågan den 24 juni 2010 till kommissionen om det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen och framtida åtgärder (O-0095/2010 – B7-0318/2010), – med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. De som redigerade Maastrichtfördraget hade inte förutsett möjligheten av en nationell skuldkris inom euroområdet. B. Skillnaderna i fråga om vilken ränta medlemsstaterna inom euroområdet måste betala på statsskuldsinstrument växte snabbare under hösten 2009. C. Läget på marknaden för vissa staters statsskuldsinstrument blev åtskilligt värre under våren 2010 och krisade till sig i maj 2010. D. Händelseutvecklingen på marknaderna för statsskuldsinstrument är på vissa punkter inte klart utredd. E. Europeiska unionens ekonomiska stöd vid tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 ska enligt artikel 2.2 i förordningen begränsas till den tillgängliga marginalen under taket för egna medel för betalningsbemyndiganden. I artikel 3.5 föreskrivs det att kommissionen och den berörda medlemsstaten ska ingå ett samförståndsavtal i vilket de allmänna ekonomipolitiska villkor som rådet fastställt närmare anges. Kommissionen ska översända samförståndsavtalet till Europaparlamentet och rådet. F. I överensstämmelse med rådets (Ekofin) slutsatser den 9–10 maj 2010 inrättade medlemsstaterna i euroområdet den 7 juni 2010 det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet i form av ett bolag med begränsat ansvar (société anonyme) enligt luxemburgsk lag varvid euroområdets medlemsstater proportionellt per medlemsstat ska erbjuda garantier för utfärdanden från instrumentet till sammanlagt 440 miljarder EUR. 1. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som nyligen vidtagits på unionsnivå och nationell nivå för att slå vakt om eurons stabilitet. Parlamentet finner det beklagligt att de europeiska politikerna inte vidtagit beslutsamma åtgärder tidigare, trots den allt djupare finansiella krisen. 2. Europaparlamentet påpekar dock att det handlar om rena övergångsåtgärder och att de enskilda medlemsstaterna måste göra verkliga framsteg med sin skattepolitik och strukturpolitik och inrätta en ny starkare ram för ekonomisk styrning så att liknande kriser inte upprepas i framtiden och så att tillväxtpotentialen ökar och en mer hållbar makroekonomisk balans inom EU återställs. 3. Europaparlamentet anser att det inte går att långsiktigt lösa de aktuella kriserna genom att bara ösa in nya skuldmedel i länder som redan är svårt skuldsatta. 4. Europaparlamentet anser att alla medlemsstater, i synnerhet de som ingår i den ekonomiska och monetära unionen (EMU), vid utvecklingen av sin ekonomiska politik bör ta hänsyn både till vilken inverkan politiken får på det inhemska planet och till vilken inverkan den får för unionen, framför allt för medlemsstaterna i EMU. Parlamentet anser att den ekonomiska politiken angår alla och att den bör samordnas med rådet i överensstämmelse med de förfaranden som föreskrivs i fördraget. 5. Europaparlamentet anser att oavsett vad det står i rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 och rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 bör det enligt reglerna för specialföretaget (Special Purpose Vehicle, SPV) vara möjligt också för sådana länder som inte ingår i euroområdet att delta i den mekanism som specialföretaget erbjuder. 6. Europaparlamentet konstaterar att kommissionens meddelande KOM(2010)0250 om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken är ett viktigt bidrag till en kraftfullare samordning av den ekonomiska politiken i EU. Parlamentet anser att lagförslag om skärpt ekonomisk tillsyn bör innefatta ny sekundärlagstiftning utgående från artikel 121.6 i fördraget och att syftet med den framtida tillsynsramen bör vara att åstadkomma hållbara offentliga finanser, ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och social sammanhållning samt att jämna ut obalanserna inom handeln. 7. Europaparlamentet anser att det vid inrättandet av nya instrument och förfaranden för EU måste tas hänsyn till de europeiska institutionernas respektive roller, bland annat parlamentets roll i lagstiftning och budgetfrågor och ECB:s roll som oavhängig beslutsfattare om den monetära politiken. 8. Europaparlamentet ber kommissionen stå till tjänst med en bedömning av den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismens inverkan, framför allt på EU:s budget och på EU:s övriga finansiella instrument samt lånen från EIB. 9. Europaparlamentet ber kommissionen stå till tjänst med en bedömning av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentets inverkan, framför allt på marknader för obligationer uttryckta i euro samt på ränteskillnaderna mellan dem. Parlamentet ber dessutom kommissionen bedöma beslutsfattandet om detta specialföretag, ur synvinkel av hur praktiskt det är och med vilken redovisningsskyldighet det utövas, för att en mer långsiktig lösning ska kunna nås. 10. Europaparlamentet ber om en mer ingående redogörelse för hur samordningen mellan det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet och Internationella valutafonden är tänkt att fungera, bland annat om fördelningen mellan dem ska avgöras parallellt, så att förhållandet 2:1 kvarstår, samt om räntesatsen på något sätt kommer att samordnas med Internationella valutafondens räntesats, förutsatt att sistnämnda räntesats kommer att fastställas enligt gängse praxis, och om vilken räntesats som planeras, utöver räntesatsen på tyska statsobligationer, och om räntesatsen sannolikt kommer att röra sig runt 1 %. Parlamentet frågar om lån från Internationella valutafonden respektive det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet kommer att betraktas som likställda, eftersom detta automatiskt skulle innebära att stabiliseringsinstrumentets lån inte skulle behöva tas med vid en eventuell omstrukturering av en låntagares betalningsskyldigheter och stabiliseringsinstrumentet annars i första hand skulle få bära risken för förluster. 11. Europaparlamentet frågar om det planeras några åtgärder för att tillförsäkra lika behandling. Parlamentet noterar i det här sammanhanget till exempel att det verkar som om det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet tillämpade en annan räntesats än den som ingår i det för Grekland överenskomna paketet, eftersom de som upptar lån från stabiliseringsinstrumentet kommer att betala specialföretagets sammanlagda nettokostnad för införskaffandet av penningmedlen. Parlamentet frågar sig dessutom hur stater som inte är medlemmar i EMU kan tillförsäkras rättvisa om stabiliseringsinstrumentet ska fungera endast efter det att de avsatta medlen på 60 miljarder EUR har förbrukats. 12. Europaparlamentet påpekar att statsskuldsinstrument i euroområdet inte nödvändigtvis är nollriskviktade i kreditsammanhang, såsom det förutsätts i kapitalkravsdirektivet, och att den aktuella händelseutvecklingen ökat kreditriskerna för långfristiga lån som upptagits av medlemsstaterna. Parlamentet anser att Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemriskrådet bör ta itu med detta problem. 13. Europaparlamentet konstaterar att kapitalkravsdirektivet tillämpar nollriskviktning för statsobligationer. 14. Europaparlamentet ber ECB att närmare redogöra för sina beslut på senaste tiden att köpa statsobligationer på andrahandsmarknaden och anser att ECB bör utveckla en strategi för att frångå detta, åtföljd av en tydlig tidsplan. 15. Europaparlamentet anser att en lösning på längre sikt förutsätter åtgärder mot problemet med interna obalanser och ohållbar skuldsättning och således mot den nuvarande krisens strukturbetingade orsaker. Parlamentet anser att en sådan långsiktigare syn på problematiken innefattar en korrigering av de interna makroekonomiska obalanserna inom euroområdet och EU och således åtgärder mot de avsevärda skillnaderna i fråga om konkurrenskraft mellan medlemsstaterna. 16. Europaparlamentet konstaterar att en starkare EU-ram för ekonomisk styrning bör innefatta en ständig EU-mekanism för lösning av kriser i anslutning till enskilda staters skuldsättning, såsom en europeisk valutafond, ett samordnat grepp på frågan om återställande av den makroekonomiska balansen och ökade samverkansvinster mellan EU:s budget och medlemsstaterna budgetar som ett komplement till en bärkraftig skattepolitisk konsolidering. 17. Europaparlamentet konstaterar att parlamentet inte fått något att säga till om vid beslutsfattandet om denna mekanism, trots att den kan komma att avsevärt påverka EU:s budget, i och med att instrumentet inrättats genom en rådsförordning med stöd av artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet anser att parlamentet, i egenskap av budgetmyndighet, måste få medverka vid behandlingen av en fråga som kan komma att få så pass långtgående konsekvenser för budgeten. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2010 utföra en oberoende genomförbarhetsstudie om innovativa finansieringsinstrument, såsom gemensamt utfärdande av euroobligationer, för att minska ränteskillnaderna och öka likviditeten på skuldmarknader där euron dominerar. 19. Europaparlamentet framhåller att utfärdandet av euroobligationer för infrastruktur av relevans för EU skulle kunna vara förenligt med medlemskap i stabilitets- och tillväxtpakten. 20. Europaparlamentet ber kommissionen undersöka ett flertal alternativ till ett långsiktigt system avsett att effektivt och hållbart förebygga och lösa problem som kan uppstå med staters skuldsättning och samtidigt dra full nytta av den gemensamma valutan. Parlamentet anser att man vid analysen bör beakta att kreditrisken för statsobligationer kan vara olika stor mellan olika medlemsstater och att den kan komma att behöva bättre återspeglas i kreditinstitutens kapitalnivåer. 21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska rådet, Eurogruppens ordförande och ECB. | |||||||
| Islands ansökan om medlemskap i Europeiska unionen |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2010 av den 16 juni 2010 om att lägga till Island i förteckningen över de länder som kommer i fråga för EU:s föranslutningsstöd som ska hjälpa kandidatländer att anpassa den egna lagstiftningen till unionens lagstiftning, – med beaktande av kommissionens yttrande om Islands ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (SEK(2010)0153), – med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 17 juni 2010 om att inleda anslutningsförhandlingar med Island, – med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om kommissionens 2009 års strategidokument för utvidgningen gällande länderna på västra Balkan, Island och Turkiet(1), – med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (KOM(2009)0588 – C7-0279/2009 – 2009/0163(COD))(2), – med beaktande av uttalanden av rådet och kommissionen om Islands ansökan om medlemskap i Europeiska unionen, – med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Enligt artikel 49 i EU-fördraget får ”varje europeisk stat […] ansöka om att bli medlem av unionen”. B. För varje land gäller att framsteg i riktning mot medlemskap i Europeiska unionen grundas på de ansträngningar som görs och på de resultat som uppvisas när det gäller att uppfylla anslutningskriterierna, samtidigt som även EU:s förmåga att integrera nya medlemsstater måste respekteras. C. Island lämnade in sin ansökan om medlemskap i Europeiska unionen den 17 juli 2009. D. Den 24 februari 2010 avgav kommissionen sitt yttrande och rekommenderade i detta att förhandlingar om medlemskap bör inledas med Island. E. Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för EU och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är därför väsentligt att skapa de villkor som behövs för att fullborda anslutningsprocessen med Island och garantera att även denna anslutning blir framgångsrik, i enlighet med Köpenhamnskriterierna. F. Förbindelserna mellan Island och EU härrör från 1973 då de båda parterna ingick ett bilateralt frihandelsavtal. G. Som medlem i Europeiska ekonomiska området (EES) och signatär av Schengenavtalen och Dublinförordningen bedriver Island redan ett nära samarbete med EU och har därför redan införlivat en stor del av unionens regelverk. H. Island har en lång demokratisk tradition och en rättsordning som överensstämmer mycket väl med unionens regelverk. I. Genom EES:s finansieringsmekanism har Island sedan 1994 bidragit på ett betydelsefullt sätt till sammanhållningen och solidariteten i Europa. J. I avsaknad av en militär tradition bidrar Island till EU:s fredsbevarande uppdrag med civila insatser och ser regelbundet till att anpassa sig till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. K. Island och dess befolkning har drabbats hårt av den globala finansiella och ekonomiska krisen som ledde till att landets bankväsende kollapsade 2008. L. I juni respektive oktober 2009 undertecknade Förenade kungarikets och Nederländernas regeringar två överenskommelser med Islands regering om villkoren för återbetalning av lån på 1,3 miljarder euro från Nederländerna respektive 2,4 miljarder pund från Förenade kungariket. Efter en folkomröstning den 6 mars 2010 avvisades överenskommelsen från oktober. Parterna förväntas nå en ny överenskommelse om de utbetalningar som ska täckas av den isländska insättningsgarantin. M. I en formell skrivelse av den 26 maj 2010 förklarade Eftas övervakningsmyndighet att Island har en skyldighet att betala minimiersättning till Icesaves bankkunder i Förenade kungariket och Nederländerna. N. Det råder skilda meningar om EU-medlemskap bland såväl den isländska allmänheten som landets politiska partier. Den allmänna opinionen om EU-medlemskap har i ljuset av den politiska och ekonomiska krisen förskjutits märkbart i negativ riktning sedan sommaren 2009. Politiska kriterier 1. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut om att inleda anslutningsförhandlingar med Island. 2. Europaparlamentet välkomnar utsikten att ett land med en stark demokratisk tradition ansluter sig till EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Islands anslutning kan innebära fördelar både för landet och för EU och kommer ytterligare att stärka unionens roll som företrädare för och försvarare av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter runtom i världen. 3. Europaparlamentet vill betona det utmärkta samarbetet mellan dess ledamöter och ledamöterna i Alltinget inom ramen för EES:s gemensamma parlamentarikerkommitté, och förväntar sig ett lika fruktbart samarbete inom den nya gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island. 4. Europaparlamentet välkomnar särskilt initiativet Icelandic Modern Media, som är ett initiativ för att ge såväl Island som EU en stark rättslig ställning när det gäller att skydda yttrande- och informationsfriheten. 5. Europaparlamentet uppmanar de isländska myndigheterna att åtgärda den åtskillnad som nu görs mellan EU-medborgare beträffande deras rösträtt och valbarhet i lokala val på Island. 6. Europaparlamentet påpekar att i EU:s nya utvidgningsstrategi är kandidatlandets rättssystem ett av de områden som EU ägnar särskild uppmärksamhet redan tidigt i föranslutningsfasen. Parlamentet anser att Islands regering bör vidta nödvändiga åtgärder för att garantera rättsväsendets oberoende, i enlighet med Venedigkommissionens rekommendationer genom att på lämpligt sätt åtgärda den dominerande ställning som justitieministern tillika ministern för mänskliga rättigheter intar vid utnämningen av domare, åklagare och högre tjänstemän inom rättsförvaltningen. Parlamentet har fullt förtroende för att de isländska myndigheterna kommer att genomföra de ändringar som krävs. 7. Europaparlamentet uppmanar Island att ratificera FN:s konvention mot korruption och Europarådets civilrättsliga konvention om korruption. 8. Europaparlamentet lovordar Island för dess goda renommé när det gäller mänskliga rättigheter. Samtidigt uppmanar dock parlamentet de isländska myndigheterna att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter liksom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 9. Europaparlamentet uppmanar Island att tillämpa OSSE-ODIHR:s rekommendationer från 2008 om hatbrott. Ekonomiska kriterier 10. Europaparlamentet konstaterar att Island i allmänhet uppvisar tillfredsställande resultat när det gäller att uppfylla de skyldigheter som medlemskap i EES medför, liksom dess kapacitet att stå emot konkurrensen och marknadskrafternas påtryckningar från EU. Parlamentet noterar emellertid att det krävs ytterligare ansträngningar för att anpassa systemet till de allmänna principerna och garantera full överensstämmelse med regelverket i fråga om bedömning av överensstämmelse, ackreditering och marknadsövervakning. Parlamentet noterar den formella skrivelsen av den 26 maj 2010 från Eftas övervakningsmyndighet till Islands regering, vilket innebär att det därmed inleds ett överträdelseförfarande för landets underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt EES-avtalet i fråga om genomförandet av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, och välkomnar den beredskap som den isländska regeringen har meddelat när det gäller att snarast möjligt slutföra förhandlingarna om Icesave. 11. På längre sikt är Islands ekonomiska välstånd beroende av att landets ekonomi diversifieras ytterligare, och Europaparlamentet välkomnar politiska initiativ i denna riktning. 12. Europaparlamentet erinrar om att miljön är ett prioriterat område för EU, och välkomnar Islands starka engagemang på det miljöpolitiska området. 13. Europaparlamentet konstaterar att medan konsolideringen av Islands budget fortfarande utgör en stor utmaning visar landet goda tecken på att kunna stabilisera ekonomin. Parlamentet anser att de åtgärder som hittills vidtagits på det monetära området går i rätt riktning för att förbättra den finansiella och ekonomiska stabiliteten. 14. Europaparlamentet välkomnar den särskilda undersökningskommissionens rapport som kan komma att bidra till att stärka det nationella förtroendet. Parlamentet anser att undersökningskommissionens arbete bör följas av insatser för att åtgärda de angelägna politiska, ekonomiska och institutionella brister som uppmärksammas i rapporten. 15. Europaparlamentet välkomnar att den isländska pensionsfondsföreningen (Ipfa) har gått med på att genomföra en oberoende utredning av de arbetsmetoder och den investeringspolitik som pensionssystemen tillämpade under perioden före det ekonomiska sammanbrottet. 16. Europaparlamentet anser att en bilateral överenskommelse måste nås för återbetalning av lån på totalt 3,9 miljarder euro till de brittiska och nederländska regeringarna. Parlamentet understryker att en överenskommelse som är godtagbar för samtliga parter skulle återupprätta förtroendet för Islands förmåga att infria sina åtaganden, däribland att uppfylla alla skyldigheter enligt EES-avtalet, och samtidigt bidra till att stärka allmänhetens stöd för den isländska anslutningsprocessen i både Island och EU. 17. Europaparlamentet noterar Islands önskemål att tillhöra euroområdet, något som kan bli verklighet efter det att landet har anslutit sig till EU och uppfyllt de nödvändiga villkoren. 18. Europaparlamentet välkomnar godkännandet av den andra översynen av IMF:s beredskapsavtal för att stabilisera valutan, omstrukturera bankerna och konsolidera budgeten. 19. Europaparlamentet oroas av Islands höga arbetslöshet och höga inflation men noterar samtidigt tecken på att situationen har förbättras något på senare tid. 20. Europaparlamentet lovordar Island för landets stora investeringar i utbildning, forskning och utveckling. Förmåga att påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap 21. Europaparlamentet konstaterar att som EES-medlem har Island kommit mycket långt när det gäller att uppfylla kraven i tio av förhandlingskapitlen och till viss del i ytterligare elva kapitel, varför det endast återstår tolv hela kapitel som inte omfattas av EES och som därför måste bli föremål för förhandling. Parlamentet framhäver att kommissionen har betonat att Island, om det ska uppfylla anslutningskriterierna, måste göra stora ansträngningar för att anpassa sin lagstiftning till unionens regelverk på flera områden, och se till att genomföra och upprätthålla detta regelverk på ett verkningsfullt sätt på medellång sikt. Parlamentet understryker att ett viktigt villkor för anslutningsförhandlingarna är att Island uppfyller sina skyldigheter enligt EES-avtalet liksom enligt de överenskommelser som landet har ingått beträffande genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. 22. Europaparlamentet uppmanar de isländska myndigheterna att åtgärda de viktigaste institutionella svagheterna i landets ekonomi, i första hand finanstillsyns- och insättningsgarantisystemens organisation och funktionssätt. 23. Europaparlamentet uppmuntrar Island att införa en jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitik som är i linje med EU:s politik och att inrätta de administrativa strukturer som krävs för detta. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s politik måste ta hänsyn till Islands speciella miljö- och naturbetingelser, djur- och växtliv samt landets geografiska avstånd från det europeiska fastlandet. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta de isländska myndigheterna delta i de pågående diskussionerna om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. 25. Europaparlamentet ger erkännande åt det ansvarsfulla och hållbara sätt på vilket Island har förvaltat sina marina tillgångar, och förväntar sig att både EU och de isländska myndigheterna uppvisar en konstruktiv anda i förhandlingarna om kravet på Island att anta unionens gemensamma fiskeripolitik, så att man vid förhandlingarnas slut ska ha kommit fram till en för båda parter tillfredsställande lösning som utgår från bästa praxis och som skyddar både yrkesfiskarnas och konsumenternas intressen i både EU och Island. 26. Europaparlamentet uppmuntrar Island att vidta åtgärder i fråga om den egna fiskeripolitiken för att underlätta övergången till den gemensamma fiskeripolitiken. 27. Europaparlamentet kräver att Island ska upphöra med all valfångst och återta samtliga reservationer som landet har ingivit hos Internationella valfångstkommissionen. 28. Europaparlamentet konstaterar att Island kan ge ett värdefullt bidrag till EU:s miljö- och energipolitik genom landets erfarenheter av förnybara energikällor, särskilt jordvärmeenergi, miljöskydd och kampen mot klimatförändringar. Regionalt samarbete 29. Europaparlamentet ser Islands anslutning till EU som en strategisk möjlighet för EU att spela en mer aktiv och konstruktiv roll i – och att även bidra till – den multilaterala styrningen av den arktiska regionen, eftersom den europeiska närvaron därmed förankras ytterligare i Arktiska rådet. Parlamentet påpekar att detta kommer att göra det lättare att ta itu med gemensamma miljöfrågor och att det även kan öka intresset i EU för frågor som rör Arktis och för skyddet av detta område på regional och internationell nivå. 30. Europaparlamentet välkomnar det faktum att Islands anslutning till EU skulle stärka den nordatlantiska dimensionen av unionens externa politik. Den allmänna opinionen och stöd för utvidgningen 31. Europaparlamentet uppmanar de isländska myndigheterna att inleda en bred offentlig debatt om anslutning till EU och då göra det civila samhället delaktigt i processen från allra första början, bemöta det isländska folkets oro för ett EU-medlemskap och beakta att det krävs ett fast åtagande för att förhandlingarna ska bli framgångsrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå de isländska myndigheterna, om de så begär, med material och tekniskt stöd för att hjälpa dem att förbättra insynen i och ansvarstagandet för anslutningsprocessen, och att organisera en grundlig och omfattande informationskampanj i hela landet om konsekvenserna av EU-medlemskap, så att det isländska folket kan fatta ett välgrundat beslut vid en framtida folkomröstning om anslutning. 32. För Europaparlamentet är det mycket viktigt att EU:s medborgare ges klar och fullständig information om konsekvenserna av en isländsk anslutning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder i detta syfte, och menar att det är lika viktigt att ta till sig och bemöta medborgarnas oro och frågor samt att reagera på de synpunkter och behov som uttrycks. o 33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Alltingets talman och Islands regering.
| ||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |