Europaparlamentets resolution av den 9 september 2010 om ”Bättre lagstiftning” – kommissionens femtonde årsrapport i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2009/2142(INI))

P7_TA(2010)0311 A7-0215/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning”(1),

–  med beaktande av den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömning från november 2005,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 februari 2010 om en översyn av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen under den aktuella valperioden(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om ”Bättre lagstiftning 2006” i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (14:e årsrapporten)(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 oktober 2008 och den 24 april 2009 om kommissionens 24:e respektive 25:e årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (15:e rapporten om bättre lagstiftning, 2007) (KOM(2008)0586),

–  med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (15:e rapporten om bättre lagstiftning, 2008) (KOM(2009)0504),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om den tredje strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning” i Europeiska unionen (KOM(2009)0015),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om minskning av administrativa bördor i EU med en lägesrapport för 2008 och utsikter för 2009 (KOM(2009)0016),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Tredje lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2009)0017),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Åtgärdsprogram för minskade administrativa bördor i Europeiska unionen – Områdesspecifika planer för minskade bördor och åtgärder under 2009” (KOM(2009)0544),

–  med beaktande av kommissionens interna riktlinjer för genomförande av konsekvensbedömningar (SEK(2009)0092),

–  med beaktande av konsekvensbedömningsnämndens rapport för år 2008 (SEK(2009)0055),

–  med beaktande av konsekvensbedömningsnämndens rapport för år 2009 (SEK(2010)1728),

–  med beaktande av rapporten från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor av den 17 september 2009,

–  med beaktande av rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 4 december 2009,

–  med beaktande av slutbetänkandet från arbetsgruppen för en reform av parlamentets arbetsmetoder 2007–2009,

–  med beaktande av utskottsordförandekonferensens arbetsdokument ”Konsekvensbedömning: Europaparlamentets erfarenhet”,

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om medborgarinitiativet (KOM(2010)0119),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0215/2010), och av följande skäl:

A.  En korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna krävs för att EU ska fungera korrekt och för att dess institutioners verksamhet på ett lämpligt sätt ska kunna anpassas till förväntningarna från medborgare, företagare verksamma på den inre marknaden samt nationella och lokala förvaltningar, liksom för att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.

B.  Bättre lagstiftning har blivit ett nödvändigt villkor för att EU ska fungera effektivt och kan ge ett viktigt bidrag till arbetet med att komma ur den ekonomiska krisen och uppnå ekonomisk tillväxt.

C.  Frågan om bättre lagstiftning bör inte uppmärksammas endast i samband med kommissionens program för förenkling av lagstiftningen, utan även ses i ett vidare perspektiv i och med att Lissabonfördraget trätt i kraft.

D.  I och med Lissabonfördraget deltar parlamentet på lika villkor med rådet i lagstiftningsarbetet inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

E.  Enligt Lissabonfördraget ska nationella parlament formellt delta i kontrollen av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen.

F.  Bättre lagstiftning prioriterades av den förra kommissionen och bör vara en huvuduppgift även för den nya.

G.  Förbättringen av lagstiftningen i EU omfattar en rad komponenter som t.ex. konsekvensbedömningar, minskning av administrativa bördor samt förenkling och kodifiering av befintlig lagstiftning.

H.  Samråd med samtliga berörda instanser, i synnerhet arbetsmarknadens parter, är av avgörande betydelse för arbetet med att ta fram lagstiftningsförslag (inklusive konsekvensbedömningar).

I.  Enligt artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får parlamentet anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt parlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras.

J.  2005 inleddes åtgärdsprogrammet för minskning av administrativa bördor till följd av EU-lagstiftningen, med målet att minska dessa med 25 procent fram till 2012.

K.  En av programmets viktigaste beståndsdelar är en utgångsberäkning av administrativa kostnader med utgångspunkt i den s.k. standardkostnadsmodellen (SCM).

L.  Tekniker för omarbetning och kodifiering som förenklar och enhetliggör gällande lagstiftning gör lagändringar läsligare och lagstiftningen mer konsekvent.

M.  Det är mycket viktigt att medlemsstaterna inför EU-direktiven på rätt sätt och i rätt tid, utan att lägga till ytterligare krav utöver vad som fordras i EU-lagstiftningen (s.k. gold-plating), något som ständigt förekommer.

N.  I och med Lissabonfördraget har kommittéförfarandet ersatts av en ny indelning i delegerade åtgärder och genomförandeåtgärder.

O.  I Lissabonfördraget införs det europeiska medborgarinitiativet, som är ett nytt verktyg med vilket medborgarna kan påverka lagstiftningen i EU.

P.  Bland de medborgerliga rättigheter som nämns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna finns rätten till god förvaltning, som kräver en klar och tydlig lagstiftning som är begriplig för medborgarna.

Principiella anmärkningar

1.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att man stiftar klara och tydliga lagar som EU:s medborgare lätt kan begripa.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s institutioner måste respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när de utarbetar förslag och följa de kriterier som anges i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som är fogat till EUF-fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att alla lagstiftningsförslag måste innehålla skälen för slutsatsen att målet bättre uppnås genom EU-åtgärder, styrkt av kvalitativa och, om möjligt, kvantitativa indikatorer, i överensstämmelse med ovannämnda protokoll.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för processen för bättre lagstiftning, som har till syfte att göra EU-lagstiftningen mer klar och tydlig, effektiv och konsekvent. Parlamentet betonar att kommissionen i egenskap av institution som tar initiativ till lagstiftning har en nyckelroll för att förbereda lagförslag av hög kvalitet. Parlamentet förbinder sig att på alla sätt sträva efter att effektivt behandla sådana förslag i enlighet med korrekt lagstiftningsförfarande. Parlamentet påpekar även att samarbete med medlemsstaterna är viktigt för att säkerställa att lagstiftningen genomförs på rätt sätt.

5.  Europaparlamentet noterar kommissionens engagemang i ovannämnda process, vilket framkommer i en rad dokument, särskilt den tredje strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning” i Europeiska unionen, samt i dess löpande verksamhet. Parlamentet påpekar dock att programmet fortsatt är okänt för en bredare allmänhet och uppmanar kommissionen att marknadsföra det effektivare.

6.  Europaparlamentet instämmer i punkterna 3 och 15 i rådets slutsatser av den 4 december 2009 angående gemensamt ansvar för förenkling av lagstiftningen och ett stärkande av detta ansvar hos samtliga institutioner och personer som är engagerade i processen.

7.  Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén deltar i diskussionen om förenkling av lagstiftningen och minskade administrativa bördor, och Europaparlamentet räknar med ett givande samarbete på detta område.

8.  Europaparlamentet anser att en förbättring av det interinstitutionella samarbetet på detta vidsträckta område kräver en översyn av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” från 2003. Parlamentet vill peka på de i sammanhanget relevanta punkterna i resolutionen av den 9 februari 2010 om ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen, särskilt de båda institutionernas gemensamma utfästelse om att komma överens om viktiga förändringar som en förberedelse inför framtida förhandlingar med ministerrådet om en anpassning av det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” till de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med den politiska överenskommelse som anges i Europaparlamentets resolution av den 9 februari 2010 om ett reviderat ramavtal mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, göra sitt yttersta för att parlamentet och rådet ska behandlas likvärdigt i lagstiftningsarbetet, så att den i Lissabonfördraget förankrade principen om likabehandling av parlamentet och rådet genomförs, särskilt genom att underrätta båda institutionerna samtidigt och uttömmande om alla händelser och framsteg som påverkar lagstiftningsprocessen och ge dem likvärdig tillgång till sammanträden och förslag eller andra uppgifter.

10.  Europaparlamentet betonar att förenklingen av lagstiftningen inte får leda till en urholkning av befintlig lagstiftning. Processen måste därför inbegripa samråd med alla berörda instanser, inklusive arbetsmarknadens parter.

11.  Europaparlamentet välkomnar att de nationella parlamenten i högre grad involverats i EU:s lagstiftningsprocess, och i synnerhet i kontrollen av att lagförslagen överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet betonar att de nationella parlamenten måste hålla fristen på åtta veckor för att avge yttranden.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att åstadkomma ett effektivt utbyte av information med de nationella parlamenten samt att informera parlamentet och rådet om detta utbyte. Parlamentet uppmanar även de nationella parlamenten att tydligt skilja på yttranden som rör subsidiaritetsprincipen och yttranden som rör kommissionens förslag i sak.

Konsekvensbedömning

13.  Europaparlamentet betonar att kommissionen har det yttersta ansvaret för att konsekvensbedömningar genomförs. Parlamentet efterlyser mekanismer som garanterar analysernas oberoende och trovärdighet. Parlamentet förbinder sig samtidigt att fortsätta att göra konsekvensbedömningar om det väsentligt ändrar kommissionens förslag.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte systematiskt skicka med en sammanfattning på två till fyra sidor av konsekvensbedömningen till parlamentet och rådet, tillsammans med den fullständiga konsekvensbedömningen, när lagstiftningsförslaget läggs fram.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla sina utskott att före eventuella debatter om ett lagförslag från kommissionen diskutera konsekvensbedömningen med kommissionen.

16.  Europaparlamentet finner i ljuset av tidigare erfarenheter att den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömning behöver ses över och uppmanar alla institutioner att fullgöra sina åtaganden när det gäller konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmärksammar slutsatserna i utskottsordförandekonferensens arbetsdokument om denna fråga. Parlamentet stöder de initiativ som utskotten tagit och uppmanar kommissionen att lägga fram alla konsekvensbedömningar, så att de ansvariga utskotten ska kunna göra en fullständig granskning av dem redan från början, före den första diskussionen.

17.  Europaparlamentet påminner samtidigt kommissionen om att alla nya förslag bör bedömas med beaktande av samtliga deras konsekvenser, i enlighet med principen om integrerat handlande, enligt vilken både ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter ska analyseras samtidigt.

18.  Europaparlamentet betonar särskilt att sociala konsekvenser av lagförslag måste undersökas, bl.a. hur de påverkar den europeiska arbetsmarknaden och levnadsstandarden. Parlamentet understryker ännu en gång hur viktigt det är att noga undersöka lagstiftningens konsekvenser för företagen.

19.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen gör konsekvensbedömningar för alla förslag som minskar den administrativa bördan, så att eventuella bieffekter av förslagen kan undersökas.

20.  För att kunna göra en objektiv konsekvensbedömning måste kommissionen systematiskt höra samtliga berörda parter, inklusive små och medelstora företag. De berörda parterna måste få bättre information om möjligheten att delta i samråd, och Europaparlamentet begär att fristen på åtta veckor förlängs. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram och offentliggöra en tydlig förteckning över konsekvensbedömningar som planeras under det kommande året, så att berörda parter ges möjlighet att på lämpligt vis förbereda sig för dem.

21.  Europaparlamentet anser att objektiva konsekvensbedömningar utgör ett synnerligen viktigt verktyg när förslag från kommissionen ska utvärderas och förordar därför att ett oberoende organ, som dock bör vara ansvarigt inför parlamentet, kontrollerar konsekvensbedömningarnas genomförande.

22.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarnas kvalitet bör kontrolleras fortlöpande. Parlamentet välkomnar konsekvensbedömningsnämndens yttrande om att bedömningarnas kvalitet i allmänhet förbättrats. Parlamentet noterar att nämnden tillämpar strängare bedömningskriterier och påpekar samtidigt att den stora andelen konsekvensbedömningar (över 30 procent) som till en början förkastas av nämnden vittnar om att kommissionen måste fortsätta att förbättra bedömningarnas kvalitet. Parlamentet efterlyser även en ökning av nämndens personalresurser.

23.  Det är glädjande att kommissionen tagit fram nya riktlinjer för konsekvensbedömningar, och särskilt att de innehåller en uppsättning frågor som rör subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Europaparlamentet räknar med att de nya riktlinjerna i hög grad kommer att bidra till en effektivisering av konsekvensbedömningsprocessen och därmed till en högre kvalitet på lagförslagen.

24.  Europaparlamentet välkomnar särskilt att kommissionen i sina nya riktlinjer för konsekvensbedömningar uppmanar till analys av konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag (”småföretagstestet”) och att resultaten av sådana analyser tas med i beräkningen när förslag utarbetas. Parlamentet betonar att det är viktigt för genomförandet av småföretagsakten att kommissionen systematiskt tillämpar småföretagstestet i sina konsekvensbedömningar, något som utgör ett betydelsefullt bidrag till en småföretagarvänlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa småföretagstestet på nationell nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera smart regulation-agendan (”smart lagstiftning”) som anges i ordförande Barrosos politiska riktlinjer, i synnerhet hänvisningarna till intensifierade efterhandsbedömningar, och att i denna agenda ta hänsyn till kvantitativa indikatorer, särskilt sådana som är kopplade till den aviserade minskningen av de administrativa bördorna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt göra efterhandsbedömningar av antagna lagar, bland annat för att så långt det är möjligt kontrollera hur väl prognoserna i konsekvensbedömningarna av dess förslag stämde med verkligheten.

27.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens initiativ att undersöka systemet för konsekvensbedömningar och ser med intresse fram emot att få ta del av resultaten.

Minskning av administrativa bördor

28.  Europaparlamentet betonar vikten av sänkta kostnader för företagen i EU, så att de kan fungera effektivt i ett svårt ekonomiskt läge och konkurrera globalt. Förfarandena i den offentliga förvaltningen behöver också effektiviseras. Minskningen av den administrativa bördan måste framför allt gälla onödiga informationskrav, och därför stöder parlamentet helhjärtat den engångsprincip som anges i småföretagsakten. Parlamentet betonar att minskningen av administrativa bördor för företag inte får leda till negativa konsekvenser för samhälle eller miljö.

29.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som kommissionen hittills åstadkommit i form av framlagda förslag som efter antagandet gör det möjligt att minska de administrativa bördorna med ända upp till 33 procent fram till 2012, vilket utgör en förbättring jämfört med det tidigare åtagandet på 25 procent. Parlamentet påpekar att besparingarna som därigenom uppnås kan uppgå till över 40 miljarder euro(5).

30.  Europaparlamentet vill särskilt peka på framstegen i arbetet med de av kommissionens förslag som har den största besparingspotentialen (dvs. att undanta mycket små företag, s.k. mikroföretag, från EU:s redovisningskrav samt att ändra momsdirektivet så att elektronisk fakturering underlättas). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta konstruktivt i rådet och att effektivt införliva antagna lagar i den egna lagstiftningen.

31.  Utgångsberäkningar av administrativa bördor har visat sig vara ett användbart men kostsamt system, och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga alternativa metoder för beräkning av administrativa bördor, som t.ex. att samråda med de berörda parterna, vilket gör att bördorna snabbt kan avlägsnas i konkreta fall.

32.  Europaparlamentet betonar att det inte har gjorts någon oberoende utvärdering av standardkostnadsmodellen (SCM) för beräkning av administrativa bördor.

33.  Europaparlamentet noterar samtidigt att antalet onlineförslag som kommit in via den webbplats som inrättats för detta ändamål är relativt litet (148 stycken under 2008). Parlamentet anser att kommissionen bör sprida kunskap om möjligheten för berörda parter att anmäla orimliga administrationskostnader som orsakas av EU-regler eller nationell lagstiftning.

34.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att elektroniska kommunikationsmedier är ett ypperligt instrument för att minska de administrativa bördorna. Kommissionen uppmanas att göra verklighet av föresatserna i meddelandet om e-kommissionen 2006-2010 samt i2010-strategin, som syftar till att modernisera förvaltningen i EU.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att genomföra de områdesspecifika planerna för minskade administrativa bördor och förbinder sig att behandla relevanta lagförslag effektivt.

36.  Europaparlamentet noterar det positiva bidrag som högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor lämnat till det program för minskning av dessa bördor som genomförs av kommissionen. Parlamentet betonar dock att gruppens sammansättning behöver bli bättre balanserad genom att den utökas med fler experter som företräder det civila samhället samt med experter från andra medlemsstater. Parlamentet begär att uppdraget för en sådan utökad grupp förlängs till 2013.

37.  Europaparlamentet påpekar att medborgarna inte skiljer på administrativa bördor som orsakas av EU-regler och sådana som kommer av nationell lagstiftning, och att de nationella administrativa bördorna bidrar till att försämra EU:s image.

38.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen, för att minskningen av administrativa bördor ska lyckas, måste samarbeta aktivt med medlemsstaterna för att undvika skilda tolkningar och att medlemsstaterna gör egna tillägg till lagstiftningen (s.k. gold-plating).

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att konsekvent genomföra sina egna nationella mål för minskning av administrativa bördor och ser fram emot ett fruktbart samarbete med de nationella parlamenten i denna sak.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga åtgärdsprogrammet för minskning av administrativa bördor i EU så att det omfattar nya prioriterade områden och andra rättsakter, på grundval av samråd med samtliga berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter, och efterhandsbedömningar av befintlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med åtgärdsprogrammet efter 2012.

Institutionella anmärkningar och förfaranden

41.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för kommissionens arbete med att ta fram förslag till förenkling och kodifiering av EU-lagstiftningen, men erinrar om vikten av att bevara ett gott interinstitutionellt samarbete på detta område, särskilt när kommissionen drar tillbaka lagstiftningsförslag som anses överflödiga.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att tillämpa kodifiering av rättsakter och att lägga fram den rapport som utlovats till 2009 och som beskriver vad hela programmet för kodifiering av lagstiftningen uppnått(6).

43.  Europaparlamentet betonar att en ändring av gällande lag alltid bör ske genom omarbetning. Parlamentet erkänner och respekterar samtidigt kommissionens rättigheter i lagstiftningsprocessen.

44.  Europaparlamentet erinrar om att övriga initiativ för förenkling av lagstiftning omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och de tidsfrister som gäller i detta. Parlamentet försäkrar här att det på alla sätt strävar efter att kommissionens förslag ska behandlas så skyndsamt som möjligt.

45.  Europaparlamentet påpekar att EUF-fördraget(7) uttryckligen utesluter att parlamentet och rådet antar rättsakter som inte föreskrivs i de bestämmelser i fördraget som rör det aktuella området.

46.  Europaparlamentet varnar för att avstå från behövlig lagstiftning till förmån för självreglering, samreglering eller andra alternativ till lagstiftning. Parlamentet anser att konsekvenserna av sådana val bör analyseras noggrant i varje enskilt fall, med respekt för fördragsrätten och de olika institutionernas roller.

47.  Europaparlamentet betonar samtidigt att icke-bindande instrument (s.k. soft law) bör tillämpas med största försiktighet, i vederbörligen motiverade fall och efter att parlamentet hörts, så som underströks i resolutionen om en översyn av ramavtalet, så att de inte skadar den rättsliga förutsebarheten och tydligheten i gällande lag.

48.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att utbytet av information och handlingar rörande genomförandeåtgärder (kommittéförfarandet) effektiviserats, och i synnerhet att det nya föreskrivande förfarandet med kontroll tillämpas. Parlamentet uttrycker samtidigt förhoppningen att övergången till det nya system som införts genom Lissabonfördraget kommer att ske på ett effektivt sätt och utan onödigt dröjsmål.

49.  Europaparlamentet noterar dessutom en rad andra institutionella förändringar som införs genom Lissabonfördraget och som kommer att påverka lagstiftningen i EU. Parlamentet betonar särskilt betydelsen av det europeiska medborgarinitiativet, som kan bli ett viktigt inslag i den offentliga debatten i EU, och välkomnar kommissionens förslag till en förordning om detta. Det behövs ett nära samarbete mellan parlamentet och kommissionen för att skapa ett ändamålsenligt och lättbegripligt verktyg som innehåller tydliga kriterier för tillåtlighet och som står i överensstämmelse med goda lagstiftningsrutiner i EU.

50.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att i förväg undersöka tillåtligheten hos ett föreslaget medborgarinitiativ, redan efter att en tredjedel av de erforderliga underskrifterna samlats in, för att undvika besvikelse från medborgarnas sida om initiativet skulle anses vara otillåtligt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid sidan av tidsfristen för dess granskning av ett initiativ som formellt har lämnats in, även fastställa en tidsfrist inom vilken den åtar sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag för det fall att initiativet anses vara tillåtligt.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utfästelse angående de tidsfrister inom vilka den kommer att tillmötesgå de krav som parlamentet ställt på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget. Här avses i synnerhet kommissionens åtagande enligt ramavtalet att inom tre månader efter antagandet av ett betänkande som rör ett lagstiftningsinitiativ utarbeta en rapport om uppföljningen av varje begäran om lagstiftningsinitiativ och inom högst ett år lägga fram ett förslag till rättsakt.

53.  I ljuset av sina tidigare resolutioner om kontroll av tillämpningen av gemenskapslagstiftningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att till fullo utnyttja sina rättigheter enligt artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget, i synnerhet när det gäller medlemsstater som inte anmäler införlivande av direktiven.

54.  Europaparlamentet påpekar att frågan om bättre lagstiftning direkt är kopplad till frågan om övervakningen av genomförandet av EU-lagstiftningen.

55.  Europaparlamentet följer noga genomförandet av EU:s pilotprojekt för denna övervakning. Parlamentet uttrycker sin oro för att den metod för behandling av klagomål som föreslagits inom projektet skulle kunna leda till att kommissionen blir alltför beroende av medlemsstaterna.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0009. (3) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 16. (4) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 21 och EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 114. (5) Se sidan 6 i ”Åtgärdsprogram för minskning av administrativa bördor i Europeiska unionen – Områdesspecifika planer för minskade bördor och åtgärder under 2009” (KOM(2009)0544). (6) Se punkt 5 i den tredje lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen (KOM(2009)0017). (7) Artikel 296.3 i EUF-fördraget.

Europaparlamentets resolution av den 9 september 2010 om romernas situation och fri rörlighet i Europeiska unionen

P7_TA(2010)0312 RC-B7-0493/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 8, 20, 21, 19, 24, 25, 35 och 45,

–  med beaktande av internationell människorättslagstiftning, framför allt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN-konventionen om barnets rättigheter,

–  med beaktande av europeiska konventioner till skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt därtill hörande rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, Europeiska sociala stadgan samt därtill hörande rekommendationer från Europeiska kommittén för sociala rättigheter och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter,

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen, i vilka de grundläggande rättigheter och principer som gäller i unionen fastställs, inbegripet principerna om icke-diskriminering och fri rörlighet,

–  med beaktande av artiklarna 8, 9, 10, 16, 18, 19, 20, 21, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(1), av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen(2), av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(3), av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer(4), av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung(5), av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och bättre tillgång för romer till EU:s arbetsmarknad(6) samt av den 25 mars 2010 om det andra toppmötet om romer(7),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(8), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(9), rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(11) samt direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(12),

–  med beaktande av rapporterna om romer, rasism och främlingsfientlighet i medlemsstaterna 2009, som offentliggjordes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(13), och rapporterna från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2007 och i juni 2008, slutsatserna från rådets (allmänna frågor) möte i december 2008 samt slutsatserna från rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) om romernas integrering, vilka antogs i Luxemburg den 8 juni 2009,

–  med beaktande av att ett antal EU-medlemsstater, kandidatländer och andra länder, där unionens institutioner har en omfattande närvaro, 2005 utropade ett ”decennium för integrering av romer” och inrättade en utbildningsfond för romer,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2006 om kvinnors invandring: invandrarkvinnors roll och ställning i EU(14),

–  med beaktande av slutsatserna från det första europeiska toppmötet om romer (Bryssel, 16 september 2008) och av det andra europeiska toppmötet om romer (Córdoba, 8 april 2010),

–  med beaktande av det betänkande om en EU-strategi för integrering av romer som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor förväntas lägga fram i slutet av 2010,

–  med beaktande av rekommendationerna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering vid dess 77:e session (den 2–27 augusti 2010),

–  med beaktande av den fjärde rapporten om Frankrike från Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI), vilken offentliggjordes den 15 juni 2010,

–  med beaktande av de tio gemensamma grundläggande principerna för romers integrering,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är grundad på de principer som skrivits in i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i fördragen, däribland principerna om icke-diskriminering, de specifika rättigheter som definierar EU-medborgarskapet samt rätten till skydd av personuppgifter.

B.  Dessa principer genomförs genom ovannämnda direktiv 2000/43/EG, 2000/78/EG, 2004/38/EG och 95/46/EG.

C.  Europas 10–12 miljoner romer utsätts fortfarande för allvarlig och systematisk diskriminering inom utbildning (särskilt genom segregering), boende (särskilt genom vräkningar och undermåliga levnadsvillkor, ofta i slumområden), sysselsättning (genom särskilt hög arbetslöshet bland romerna) samt i fråga om lika tillgång till sjukvård och andra offentliga tjänster. Deltagandet i det politiska livet är också anmärkningsvärt lågt bland romerna.

D.  Majoriteten av Europas romer blev EU-medborgare efter utvidgningarna 2004 och 2007 och har i denna egenskap rätt att med sina familjer flytta och bosätta sig fritt inom medlemsstaternas territorium.

E.  Många romer och romska grupper som har valt att slå sig ned i en annan medlemsstat än den där de är medborgare befinner sig i en särskilt utsatt situation.

F.  Romer har skickats tillbaka från flera medlemsstater, nyligen från Frankrike, där regeringen under perioden mars–augusti 2010 antingen har utvisat eller ”frivilligt” låtit återsända hundratals romer som är EU-medborgare.

G.  Frankrikes myndigheter har bjudit in inrikesministrarna från Italien, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Grekland, Kanada och USA, och sedermera också Belgiens inrikesminister samt företrädare för Europeiska kommissionen, att vid en sammankomst i Paris i september diskutera ”invandring” och frågor om fri rörlighet som faller inom EU:s behörighet. Inga andra medlemsstater har bjudits in. Vidare har Italiens inrikesminister meddelat sin avsikt att försöka få till stånd striktare unionsbestämmelser för invandring och fri rörlighet, i synnerhet för romer.

H.  Detta uppträdande har åtföljts av en stigmatisering av romerna och en allmän antiziganism i den politiska retoriken.

I.  Förvaltningsdomstolen i Lille har bekräftat ett tidigare domstolsutslag av den 27 augusti 2010 genom att underkänna ett utvisningsbeslut gällande sju romer, eftersom myndigheterna inte kunde påvisa att de var ett ”hot mot den allmänna ordningen”.

J.  Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen uppmanat kommissionen att utarbeta en EU-strategi för romer som ska främja principerna om lika möjligheter och social integrering i hela Europa.

K.  EU förfogar över en rad instrument som kan användas för att bekämpa romernas utanförskap, till exempel den nya möjlighet som ges inom ramen för strukturfonderna att avsätta upp till två procent av det totala anslaget från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) till bostäder till förmån för marginaliserade grupper och som kommer att börja gälla under 2010, och de befintliga möjligheterna inom ramen för Europeiska socialfonden.

L.  Kampen mot diskriminering av romer genom att garantera deras rätt till utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård, bostäder och fri rörlighet i medlemsstaterna har gett blandat resultat och arbetet har gått långsamt. Romernas representation inom regeringsstrukturer och offentlig förvaltning i medlemsstaterna bör utökas.

1.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen framför allt är en gemenskap som bygger på värderingar och principer som syftar till att upprätthålla och främja ett öppet samhälle för alla och EU-medborgarskap, särskilt genom förbud mot alla former av diskriminering.

2.  Europaparlamentet understryker att alla EU-medborgare och deras familjer har rätt att röra sig fritt och bosätta sig i hela EU. Detta utgör en pelare i EU-medborgarskapet, såsom det definieras i fördragen och genomförs genom direktiv 2004/38/EG, vilket alla medlemsstater förväntas tillämpa och följa.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de åtgärder som de franska myndigheterna och andra medlemsstaters myndigheter har vidtagit mot romer och resande i syfte att utvisa dem. Parlamentet uppmanar dessa myndigheter att omedelbart ställa in alla utvisningar av romer och uppmanar samtidigt kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ingripa och ställa samma krav.

4.  Europaparlamentet understryker att kollektiva utvisningar är förbjudna enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att dessa åtgärder strider mot EU:s fördrag och lagstiftning, eftersom de är liktydiga med diskriminering på grundval av ras och etnisk tillhörighet och bryter mot direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för medborgare och deras familjemedlemmar i EU.

5.  Europaparlamentet är djupt oroat särskilt över den hätska och öppet diskriminerande retorik som har präglat den politiska debatten i samband med återsändandet av romerna och som skapar grogrund för rasistiska uttalanden och handlingar från högerextremistiska grupper. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att ta sitt ansvar och ta avstånd från alla uttalanden som kopplar samman minoriteter och invandrare med kriminalitet och frammanar diskriminerande stereotyper.

6.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att direktiv 2004/38/EG endast medger begränsningar av den fria rörligheten och utvisningar av EU-medborgare i undantagsfall och inom mycket bestämda och tydliga ramar. Beslut om utvisning måste bedömas och fattas från fall till fall, med beaktande av personliga omständigheter och rättssäkerhetsgarantier, och tillgång till domstolsprövning måste säkerställas (artiklarna 28, 30 och 31).

7.  Europaparlamentet understryker också att bristande ekonomiska resurser, enligt direktiv 2004/38/EG, inte under några omständigheter berättigar automatisk utvisning av EU-medborgare (skäl 16 och artikel 14), och att all begränsning av den fria rörligheten och den fria bosättningen med hänvisning till offentliga föreskrifter, den allmänna ordningen samt allmänhetens hälsa och säkerhet uteslutande måste grunda sig på de berörda personernas eget beteende och inte på allmänna överväganden för förebyggande åtgärder eller på etniskt eller nationellt ursprung.

8.  Europaparlamentet understryker vidare att det är olagligt att ta fingeravtryck av de utvisade romerna och att detta strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artiklarna 21.1 och 21.2) samt mot fördragen och EU:s lagstiftning, framför allt direktiv 2004/38/EG och 2000/43/EG, och innebär diskriminering på grundval av etniskt eller nationellt ursprung.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att strikt fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s lagstiftning och att undvika inkonsekvens i tillämpningen av kraven i direktivet om fri rörlighet. Parlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna om att de bör se över och avskaffa lagar och politik som innebär direkt eller indirekt diskriminering av romer på grundval av ras eller etnisk tillhörighet. Parlamentet upprepar också sin uppmaning till rådet och kommissionen om att de bör övervaka hur medlemsstaterna tillämpar fördragen och direktiven om åtgärder mot diskriminering och om fri rörlighet, särskilt i förbindelse med romer, och att nödvändiga åtgärder bör vidtas om så inte är fallet, i synnerhet med hjälp av överträdelseförfaranden.

10.  Europaparlamentet anser att romernas situation i Europa inte på något sätt får påverka Rumäniens och Bulgariens framtida tillträde till Schengenområdet, eller deras medborgares rättigheter.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt den sena och begränsade reaktionen från kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, i fråga om behovet av att kontrollera att medlemsstaternas åtgärder överensstämmer med EU:s primärrätt och lagstiftning, i synnerhet de ovannämnda direktiven om icke-diskriminering, den fria rörligheten och rätten till skydd av personuppgifter. Parlamentet upprepar sina farhågor angående konsekvenserna av den nuvarande fördelningen mellan kommissionens ledamöter av ansvaret för politiken för romer, och efterlyser en stark övergripande samordning i syfte att säkra snabba och effektiva reaktioner i framtiden.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte vika från de värderingar och principer som är inskrivna i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i fördragen och att snabbt göra en fullständig analys av situationen i Frankrike och i alla medlemsstater när det gäller frågan om huruvida politiken för romerna är förenlig med EU:s lagstiftning, även på grundval av uppgifter från icke-statliga organisationer och företrädare för romer.

13.  Med tanke på frågans brådskande karaktär är Europaparlamentet djupt oroat över att kommissionen hittills inte har svarat på parlamentets uppmaningar från januari 2008 och mars 2010 om att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en EU-strategi för romerna. Parlamentet uppmanar ännu en gång kommissionen att utveckla en övergripande EU-strategi för integrering av romerna.

14.  Europaparlamentet anser att EU och alla medlemsstaterna delar ansvaret för romernas integrering, något som kräver ett helhetsgrepp på EU-nivå i form av en EU-strategi för romer på grundval av utfästelserna från det andra toppmötet om romer i Córdoba.

15.  Europaparlamentet beklagar djupt den brist på politisk vilja som medlemsstaterna visade vid det andra toppmötet för romer, i vilket endast tre ministrar deltog, och uppmanar medlemsstaterna att stödja konkreta åtgärder för att genomföra de åtaganden som ordförandeskapstrion gjorde i den gemensamma förklaringen från toppmötet.

16.  Europaparlamentet anser att det måste till ett sammansatt utvecklingsprogram som riktar sig till alla berörda politikområden på samma gång och som möjliggör omedelbara ingripanden i slumområden där man kämpar med allvarliga strukturella problem. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas se till att bestämmelser om lika möjligheter strikt respekteras under hela genomförandet av verksamhetsprogrammen, så att projekten inte, vare sig direkt eller indirekt, ökar romernas segregering och utanförskap. Den 10 februari 2010 antog parlamentet ett betänkande om stödberättigade bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper, i vilket det fastställs åtgärder för bostadsinsatser för utsatta grupper inom ramen för Eruf. Parlamentet vill se ett snabbt genomförande av den ändrade förordningen så att medlemsstaterna aktivt kan dra nytta av denna möjlighet.

17.  Europaparlamentet kräver ett effektivt genomförande av den politik som inriktar sig på romska kvinnor, som är utsatta för dubbel diskriminering, både som romer och som kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med icke-statliga organisationer genomföra informationskampanjer som riktas till såväl romska kvinnor som till allmänheten samt garantera en strikt efterlevnad av de relevanta bestämmelserna för att bekämpa diskriminerande kulturella seder och patriarkiska förebilder, förhindra polarisering och komma till rätta med könsstereotyper och social stigmatisering som underblåser våld mot kvinnor samt att slå fast att det inte finns några kulturella, traditionsbundna eller religiösa grunder som rättfärdigar våld.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att romer tvångsåtersänds till länder på västra Balkan där de riskerar att stå utan tak över huvudet och att diskrimineras. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att garantera respekten för deras grundläggande rättigheter, bland annat genom att tillhandahålla lämpligt stöd och genomföra kontroller.

19.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet att anta en gemensam ståndpunkt om strukturfonderna och föranslutningsstödet som återspeglar EU:s politiska åtagande att främja integreringen av romer och att se till att de gemensamma grundläggande principerna för romers integrering beaktas vid all översyn av de relevanta operativa programmen, även inför nästa programperiod. Kommissionen uppmanas att analysera och utvärdera de sociala konsekvenserna hittills av det föranslutningsstöd och de strukturfonder som använts till förmån för utsatta grupper, att dra slutsatser av detta samt att utarbeta nya strategier och bestämmelser om det anses vara nödvändigt på detta område.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till projekt för integrering av romer och kontrollera hur dessa medel fördelas till medlemsstaterna och hur de används, säkra att projekten genomförs korrekt och utvärdera deras genomslagskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram en rapport om detta tillsammans med lämpliga förslag.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att se till att romska grupper, från gräsrotsnivå till icke-statliga organisationer på internationell nivå, engageras i arbetet med att utveckla en omfattande EU-strategi för romerna. De bör engageras i samtliga aspekter som rör planering, genomförande och kontroll. EU-institutionerna uppmanas också att dra lärdom av erfarenheterna från programmet ”Decennium för integrering av romer 2005-2015”, OSSE:s handlingsplan och rekommendationerna från Europarådet, FN och Europaparlamentet.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt sitt ansvariga utskott att, tillsammans med de nationella parlamenten och efter samråd med byrån för grundläggande rättigheter, vilken ska utarbeta en rapport, och icke-statliga organisationer och organ som arbetar med mänskliga rättigheter och frågor i anslutning till romerna, följa upp frågan och att utgående från parlamentets tidigare resolutioner och betänkanden utarbeta ett betänkande om romernas situation i Europa. Parlamentet anser att en mekanism för inbördes utvärdering bör inrättas i EU för att kontrollera och säkerställa att medlemsstaterna följer det som beslutats.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att rigoröst fullgöra sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om avskaffande av all slags rasdiskriminering genom att omedelbart godkänna de rekommendationer som antogs av FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering vid dess 77:e session.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, den europeiska datatillsynsmannen, Europarådet och OSSE.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129. (2) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283. (3) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 428. (4) EUT C 68 E, 21.3.2009, s. 31. (5) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 54. (6) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 60. (7) Antagna texter, P7_TA(2010)0085. (8) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (9) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (10) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (11) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (12) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (13) Report on Racism and Xenophobia in the Member States of the EU in 2009; European Union Minorities and Discrimination Survey, Data in Focus Report: The Roma in 2009; The Situation of Roma EU Citizens Moving to and Settling in Other EU Member States; and Housing Conditions of Roma and Travellers in the European Union: Comparative Report. (14) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 118.

Europaparlamentets resolution av den 9 september 2010 om långtidsvård för äldre

P7_TA(2010)0313 B7-0491/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av förslaget till direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426),

–  med beaktande av frågan till kommissionen av den 30 juni 2010 om långvård för äldre (O-0102/2010 – B7-0457/2010),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de demografiska förändringarna under de senaste åren, särskilt den åldrande befolkningen, som har lett till ett ökat tryck på de offentliga finanserna och större efterfrågan på bättre infrastruktur för vård och omsorg. Medlemsstaterna uppmuntras att motverka social utestängning av äldre och alla former av åldersdiskriminering.

2.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att en grundläggande princip i den europeiska solidaritetsmodellen är att garantera god hälso- och sjukvård.

3.  Europaparlamentet erkänner vikten av kvalitativ och kontinuerlig vård och uppmanar medlemsstaterna att förbättra, underlätta och uppmuntra specialistutbildning och åtgärder för att underlätta återinträde på arbetsmarknaden för alla personer med långsiktigt vårdansvar för äldre, inklusive informella vårdgivare och de som behöver yrkeskompetens. Parlamentet anser att en sådan utbildning också kan bidra till att höja statusen på detta viktiga arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med problemen med låga löner inom vårdyrket, personalbrist och brist på utbildning eller otillräcklig utbildning, som tillsammans innebär påfrestningar för vårdsektorn. Parlamentet noterar det betydelsefulla arbete som görs inom det civila samhället, kyrkan och välgörenhetsorganisationer när det gäller vård och omsorg.

4.  Europaparlamentet noterar vikten av att ”e-hälsan” utvecklas ytterligare, i syfte att förbättra produktiviteten och effektiviteten inom hälso- och sjukvården och ge stöd åt såväl informella vårdgivare som de äldre.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de informella vårdgivarnas behov, eftersom de står för en väsentlig del av vård- och äldreomsorgen, och att vidta konkreta åtgärder för att stödja och bevara denna viktiga resurs genom att tillhandahålla utbildning, avlastning och möjligheter att förena arbets- och familjeliv.

6.  Europaparlamentet står fast vid att alla medlemsstater ska skydda de grundläggande rättigheterna för personer i långtidsvård och uppmanar därför medlemsstaterna att lägga mer kraft på tillämpning och iakttagande av kvalitetskriterier inom vården.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja äldre på alla sätt så att de kan klara sig själva i sina egna hem och att tillhandahålla olika former av stöd så att de kan fungera bättre i den miljön, eftersom detta är det bästa alternativet till institutionell vård.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning reglera kvalifikationskraven för vårdare av äldre och utarbeta och införa system för högre utbildning, i syfte att höja utbildningsnivån hos dem som arbetar inom äldreomsorgen och därmed förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds.

9.  Europaparlamentet konstaterar besviket att finansieringen och tillhandahållandet av specialiserad geriatrisk vård har dragits ner genom åren och att andra specialister på äldrefrågor inte har fått tillräcklig utbildning. Parlamentet noterar att detta i många fall har lett till en försämrad vård- och äldreomsorg och ibland resulterar i en orättvis särbehandling av äldre, och uppmanar därför medlemsstaterna att noga övervaka situationen för att kunna öka resurserna på området om så behövs.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera stöd till inrättandet av enheter för palliativ vård i hemmet.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter om och göra en sammanfattning av varje medlemsstats infrastruktur för den institutionella och kommunala vården och omsorgen av äldre och för vården i hemmet av äldre.

12.  Europaparlamentet efterfrågar minimistandarder för alla kontrakt inom vård- och omsorgssektorn, inbegripet minimilön.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att fastställa hur många äldre i långtidsvården som har dött till följd av undernäring eller vätskebrist.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en informationspolitik och vidta förebyggande åtgärder som riktar sig till äldre och som särskilt fokuserar på kostvanor och förebyggande av uttorkning.

15.  Europaparlamentet noterar att EU:s strategi för äldre grundas på principen om ett samhälle för alla, vilket innebär att medlemsstaterna ska se till att människor i olika åldrar har möjlighet att till fullo delta aktivt i samhället, oavsett ålder.

16.  Europaparlamentet förespråkar att man inför program som tillhandahåller vård och omsorg i hemmet för äldre och att man i de länder där detta redan förekommer fortsätter att utveckla denna vård och omsorg som ska förvaltas av lokala myndigheter inom deras respektive behörighetsområde.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en grönbok om övergrepp mot och skydd av äldre i samhället och i alla vårdsituationer, med fokus på bland annat patientrörlighet och uppgifter om bästa praxis som redan finns i de 27 medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie som ska ge en tydligare bild av de ökade kraven för vård och omsorg av äldre och en uppskattning av behovet av specialister för perioden fram till 2020.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom den öppna samarbetsmetoden utbyta information om och uppslag till strategier och bästa metoder för tillhandahållande av långtidsvård för äldre, särskilt avseende åtgärder och lägsta yrkesmässiga krav, som syftar till att:

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att garantera acceptabla hälso- och sjukvårdsstandarder för alla europeiska medborgare, oavsett deras materiella omständigheter.

21.  Med hänsyn till att EU:s befolkning blir allt äldre uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna och kommissionen till samarbete i alla former i syfte att ta fram hållbara finansieringssystem för tillhandahållande av långtidsvård, så att man i framtiden får ett hållbart system för finansiering av vård och omsorg av äldre och att de vårdtjänster som behövs finns tillgängliga.

22.  Europaparlamentet efterfrågar ett utbyte av bästa praxis för att så effektivt som möjligt utveckla relationer mellan generationerna, så att familjemedlemmar kan involveras mer i olika arrangemang för långtidsvård. Detta skulle enligt parlamentet medföra flera fördelar och göra det möjligt att bättre tillfredsställa vårdmottagarnas individuella behov.

23.  Europaparlamentet efterfrågar en integrerad strategi för ett aktivt åldrande för att få äldre att delta i sociala och kulturella sammanhang.

24.  Europaparlamentet efterfrågar åtgärder till följd av det kraftigt stigande antalet äldre, i syfte att garantera att de har lika tillgång till välfärdstjänster.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska bördan för dem som vårdar äldre eller personer med funktionsnedsättningar och att inrätta integrerade vårdsystem för att göra det möjligt för vårdare att ta anställning.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 9 september 2010 om situationen i Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet

P7_TA(2010)0314 RC-B7-0484/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern,

–  med beaktande av 1994 års fredsfördrag mellan staten Israel och Hashemitiska konungariket Jordanien,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om Medelhavsområdet från toppmötet i Paris den 13 juli 2008,

–  med beaktande av det israelisk-palestinska interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan från 1995 (Oslo II-avtalet), särskilt artiklarna 12 och 40 i bilaga III,

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949,

–  med beaktande av Unescokonventionen om skydd av världens kultur- och naturarv, som undertecknades den 16 november 1972,

–  med beaktande av rekommendationen om situationen i Jordandalen från det tillfälliga utskottet för energi, miljö och vatten i parlamentariska församlingen EU-Medelhavsområdet, som antogs under församlingens sjätte sammanträdesperiod i Amman den 12–14 mars 2010,

–  med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jordanfloden, i synnerhet det nedre flodområdet, är ett kulturlandskap av universellt värde och stor historisk, symbolisk, religiös, ekologisk, jordbruksmässig och ekonomisk betydelse för Mellanöstern och kringliggande regioner.

B.  Jordanfloden har förstörts av överexploatering, förorening, vanskötsel och brist på regionalt samarbete. Uppskattningsvis har 98 procent av flodens färskvattenresurser omdirigerats av Israel, Jordanien och Syrien, vilket har lett till att 50 procent av den biologiska mångfalden har gått förlorad.

C.  Nya reningsverk för avloppsvatten, vars syfte är att få bort det förorenade avloppsvatten som just nu finns i nedre Jordanfloden, ska tas i drift mot slutet av 2011. Om man inte utvecklar en förnuftig och hållbar vattenförvaltning och om nedre Jordanfloden inte får färskvattenresurser parallellt med att dessa reningsverk tas i bruk, kommer långa sträckor av floden antagligen att torka ut mot slutet av 2011.

D.  Det är mycket viktigt att återställa Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet, för israeliska, jordanska och palestinska lokalsamhällen som brottas med samma vattenproblem. Ett återställande skulle ge enorma ekonomiska och förtroendeskapande fördelar. Aktivt samarbete mellan regeringar, civila organisationer och lokalsamhällen kan på ett avgörande sätt bidra till regionala fredsskapande insatser.

E.  Vattenbristen för den palestinska befolkningen på Västbanken är allvarlig. Palestinska jordbrukare lider allvarlig brist på vatten för bevattning, eftersom detta vatten till största delen används av Israel och israeliska bosättare på Västbanken. Tillräckliga vattenresurser är av avgörande betydelse för en framtida fungerande palestinsk stat.

F.  EU-stöd har bidragit till insatser för att minska miljöproblemen i området kring nedre Jordanfloden.

1.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på och uttrycker oro över förstörelsen av Jordanfloden, särskilt dess nedre del.

2.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i länderna längs Jordanfloden att samarbeta och återställa floden genom att utarbeta och genomföra strategier inriktade på att uppnå konkreta resultat när det gäller hantering av hushållens och jordbrukens efterfrågan på vatten, vattenvård samt hantering av avloppsvatten och jordbruks- och industriutsläpp och på att säkerställa ett tillräckligt inflöde av färskvatten i nedre Jordanfloden.

3.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan israeliska, jordanska och palestinska lokalsamhällen som brottas med samma vattenproblem i området kring nedre Jordanfloden. Parlamentet uppmanar Israel och Jordanien att till fullo respektera fredsfördragets åtaganden om återställande av Jordanfloden.

4.  Europaparlamentet välkomnar det israeliska miljöministeriets initiativ om en handlingsplan för landskapsutveckling i området kring nedre Jordanfloden. Parlamentet uppmanar Jordaniens regering och den palestinska myndigheten att komma med liknande initiativ för att få till stånd handlingsplaner för återställandet av de delar av Jordanfloden som flyter genom respektive lands territorium. Det är viktigt att alla berörda parter har tillgång till floden, och sådana handlingsplaner skulle kunna ligga till grund för en omfattande regional plan för återställande och skydd av området kring nedre Jordanfloden.

5.  Europaparlamentet välkomnar de avancerade metoder och tekniker för vattenförvaltning som används i Israel, och vill att dessa metoder används på ett rättvist sätt och att teknikerna överförs till alla länder i regionen. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet, inklusive EU, att öka insatserna för att ge ytterligare ekonomiskt och tekniskt stöd åt samarbetsprojekt på detta område.

6.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Israel och Jordanien samt den palestinska myndigheten att i en anda av samarbete verka för att rädda nedre Jordanfloden och att med stöd från EU tillsätta en kommission för Jordanområdet, som skulle vara öppen för andra länder längs floden.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater att uppmuntra och stödja en omfattande plan för att komma till rätta med förstörelsen av Jordanfloden och att fortsätta med sitt ekonomiska och tekniska stöd för att återställa floden, i synnerhet dess nedre del, även inom unionen för Medelhavsområdet.

8.  Europaparlamentet framhåller på nytt att frågan om vattenförvaltning, särskilt om en rättvis vattenfördelning som tar hänsyn till behoven hos alla människor i regionen, är ytterst viktig för varaktig fred och stabilitet i Mellanöstern.

9.  Europaparlamentet anser samtidigt att en tydlig och konkret hänvisning till återställningsprocessen för området bör ingå i den europeiska grannskapspolitikens handlingsplaner med Israel, Jordanien och den palestinska myndigheten. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att dra igång en gemensam studie av Jordanfloden.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, kvartettens särskilda sändebud till Mellanöstern, Knesset och Israels regering, Jordaniens parlament och regering, Libanons parlament och regering, den palestinska myndighetens president, det palestinska lagstiftande rådet samt Syriens parlament och regering.

Europaparlamentets resolution av den 9 september 2010 om Kenyas underlåtenhet att gripa Sudans president Omar al-Bashir

P7_TA(2010)0315 RC-B7-0505/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Darfurkrisen i Sudan,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arresteringsorder mot Sudans president Omar al-Bashir för brott mot mänskligheten och folkmord,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1593/2005,

–  med beaktande av uttalandena från den 22 juli respektive den 20 augusti 2010 av Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, där Tchad respektive Kenya uppmanades att samarbeta med ICC,

–  med beaktande av beslut nr ICC-02/05-01/09 av den 27 augusti 2010 från ICC:s förundersökningskammare, där FN:s säkerhetsråd och församlingen för parterna i Romstadgan informerades om att Omar al-Bashir befann sig på Republiken Kenyas territorium,

–  med beaktande av Romstadgan,

–  med beaktande av de olika partnerskapsavtalen, såsom Cotonouavtalet, mellan EU och afrikanska stater, där det slås fast att handel och bistånd är förenade med villkor som rör rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av artikel 4 i grundfördraget för Afrikanska unionen, där straffrihet avvisas,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kenyas regering bjöd in Sudans president Omar al-Bashir till ceremonin för kungörandet av den nya konstitutionen den 27 augusti 2010, i vetskap om att han har åtalats av ICC.

B.  ICC utfärdade den 4 mars 2009 en internationell arresteringsorder mot president al-Bashir för brott mot mänskligheten (mord, utrotning, deportation, tortyr och våldtäkt) och krigsförbrytelser (förberedelse till angrepp mot civila och plundring), och den 12 juli 2010 åtalades han för ”folkmord genom mord, tillfogande av svår kroppslig eller själslig skada samt uppsåtligt påtvingande av levnadsvillkor avsedda att medföra gruppens fysiska undergång”.

C.  Kenya har tillsammans med 31 andra afrikanska länder undertecknat Romstadgan, vilket innebär att dessa stater är skyldiga att gripa alla personer som är eftersökta av ICC och överlämna dem till domstolen eller att förvägra dem tillträde till sina territorier.

D.  De länder som har ratificerat FN:s folkmordskonvention från 1948 är skyldiga att samarbeta med ICC, även om de inte har undertecknat Romstadgan.

E.  Sudan, som är medlem av FN, har envist vägrat att samarbeta med ICC och därmed förvägrat de miljontals offren för krigsförbrytelser i Sudan, särskilt i Darfur, sanning och rättvisa.

F.  Kenyas premiärminister har erkänt att det var ett misstag att bjuda in president al-Bashir och att de kenyanska myndigheternas underlåtenhet att gripa honom utgör ett allvarligt brott mot Kenyas internationella förpliktelser, inte bara enligt Romstadgan, utan också enligt landets nationella lagstiftning, inklusive den nya konstitutionen, där internationell rätt erkänns vara direkt tillämplig.

G.  Kofi Annan, FN:s före detta generalsekreterare och den nuvarande medlaren i den kenyanska krisen, har begärt att Kenya ska klargöra sin hållning i fråga om ICC och bekräfta sitt åtagande gentemot domstolen.

H.  Kenya har en tydlig skyldighet att samarbeta med ICC för att verkställa sådana arresteringsordrar. Denna skyldighet härrör såväl från FN:s säkerhetsråds resolution 1593, där säkerhetsrådet uppmanar alla stater och berörda regionala och internationella organisationer att till fullo samarbeta med ICC, som från artikel 87 i Romstadgan, som Kenya är part i.

I.  President al-Bashir har besökt Tchad, ett land som också har undertecknat Romstadgan men inte uppfyller sina förpliktelser.

J.  Efter åtalet mot honom har Sudans president även besökt Egypten, Libyen, Saudiarabien, Eritrea, Qatar, Zimbabwe och Etiopien.

K.  I juli 2009 tillkännagav Afrikanska unionen att dess medlemsstater skulle vägra att samarbeta enligt kravet i artikel 98 i Romstadgan. AU upprepade denna ståndpunkt efter att Omar al-Bashir åtalades för folkmord och uppmanade därefter i en resolution, enhälligt antagen den 27 juli 2010 vid toppmötet i Kampala, FN:s säkerhetsråd att upphäva åtalet mot Sudans president i enlighet med artikel 16 i Romstadgan.

L.  Beklagligt nog har Afrikanska unionen inte velat låta ICC etablera ett kontor hos AU och har hotat att straffa de afrikanska stater som inte respekterar AU:s beslut.

M.  Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser får inte förbli ostraffade, och hur man handskas med fallet med president al-Bashir kommer att skapa ett viktigt prejudikat för kampen mot straffriheten för statschefer i tjänst.

1.  Europaparlamentet beklagar Kenyas beslut att bjuda in president Omar al-Bashir till undertecknandet av den nya konstitutionen, som innebär startpunkten för en ny tid av demokratiskt styre i landet.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemmarna i världssamfundet, inklusive alla afrikanska länder, att se till att fullt ansvar utkrävs för brott mot internationell rätt, framför allt dem som begåtts i Sudan.

3.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska stats- och regeringschefer som har undertecknat Romstadgan att leva upp till sina åtaganden och samarbeta med ICC i dess utredningar av krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

4.  Europaparlamentet understryker att ICC har en skyldighet att utöva sin domsrätt opartiskt och universellt, även i västländer, och att respekt för domstolens beslut är avgörande för dess trovärdighet och framtida verksamhet.

5.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemmar av FN:s säkerhetsråd inte har undertecknat Romstadgan om inrättandet av ICC.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt Afrikanska unionens och Arabförbundets beslut att vägra att samarbeta med ICC och uppmanar Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna fråga tas upp vid nästa toppmöte mellan EU och AU.

7.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att ompröva sin inställning och stå upp mot straffrihet, orättvisor, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

8.  Europaparlamentet kräver ett slut på straffriheten för alla brott som begåtts under kriget i Sudan och hoppas att president al-Bashir snart ska ställas inför rätta vid ICC i Haag, där han kommer att kunna åtnjuta sina rättigheter enligt internationell rätt. Detta är nödvändigt för att skipa rättvisa, upprätthålla rättsstatsprincipen och ge brottsoffren upprättelse.

9.  Europaparlamentet uppmanar Kenyas president och regering att på nytt bekräfta sitt engagemang för och samarbetsvilja med ICC, även i fråga om de våldshandlingar som följde på valen 2007 och 2008.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionens institutioner, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, Internationella brottmålsdomstolen, Kenyas regering samt alla parlament och regeringar i den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad).

Europaparlamentets förklaring av den 9 september 2010 om bristen på en transparent process och eventuellt tvivelaktigt innehåll när det gäller handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta)

P7_TA(2010)0317 P7_DCL(2010)0012

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Just nu pågår förhandlingar om handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning.

B.  Europaparlamentet garanteras genom Lissabonfördraget medbeslutanderätt i handelsfrågor samt tillgång till förhandlingsdokument.

1.  Europaparlamentet anser att det föreslagna avtalet inte indirekt bör införa en harmonisering av EU:s lagstiftning gällande upphovsrätt, patent eller varumärken. Subsidiaritetsprincipen bör respekteras.

2.  Europaparlamentet förklarar att kommissionen omedelbart bör göra alla dokument, som är relaterade till de pågående förhandlingarna, tillgängliga för allmänheten.

3.  Europarlamentet anser att det föreslagna avtalet inte bör medföra inskränkningar av rättsäkerheten eller försvaga grundläggande rättigheter såsom yttrandefriheten och rätten till integritet.

4.  Europaparlamentet understryker att de ekonomiska och innovationsrelaterade riskerna måste utvärderas före införandet av straffrättsliga påföljder om civilrättsliga åtgärder redan finns.

5.  Europaparlamentet anser att leverantörer av Internettjänster inte ska hållas ansvariga för de uppgifter som de överför eller mottar via sina tjänster i en sådan utsträckning att det innebär att sådana uppgifter måste granskas i förväg eller filtreras.

6.  Europaparlamentet påpekar att åtgärder som syftar till att stärka befogenheterna för gränsöverskridande inspektioner och beslagtagande av varor inte får ha en negativ inverkan på den globala tillgången till lagliga och säkra läkemedel till överkomliga priser.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen(1) på undertecknarna till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 9 september 2010 (P7_PV(2010)09-09(ANN1)).

Europaparlamentets förklaring av den 9 september 2010 om inrättandet av ett europeiskt år för kampen mot våld mot kvinnor

P7_TA(2010)0318 P7_DCL(2010)0020

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Begreppet ”våld mot kvinnor” innefattar varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, liksom hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker offentligt eller privat.

B.  Våld mot kvinnor utgör ett allvarligt hinder för jämställdheten mellan kvinnor och män och är en av de mest utbredda formerna av kränkning av de mänskliga rättigheterna, oavsett geografiska, ekonomiska, kulturella eller sociala faktorer.

C.  Våld mot kvinnor utgör ett allvarligt problem i EU där 20–25 procent av kvinnorna utsätts för fysiskt våld som vuxna och där mer än 10 procent av dem utsätts för sexuellt våld.

D.  Europaparlamentet har upprepade gånger krävt att ett europeiskt år för kampen mot våld mot kvinnor inrättas, bland annat i samband med antagandet av Europaparlamentets resolution om jämställdhet mellan kvinnor och män 2009.

1.  Europaparlamentet anser att kampen mot våld mot kvinnor utgör en viktig faktor för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

2.  Europaparlamentet anmodar kommissionen att inom de närmaste fem åren inrätta ett europeiskt år för kampen mot våld mot kvinnor.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till kommissionen.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 2 till protokollet av den 9 september 2010 (P7_PV(2010)09-09(ANN2)).