Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen (KOM(2010)0760 – C7-0398/2010 – 2010/2293(BUD))

P7_TA(2010)0474 A7-0367/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0760 – C7-0398/2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), (det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006), särskilt punkt 27,

–  med beaktande av sin första behandling av den 20 oktober 2010 av förslaget till den allmänna budgeten(2),

–  med beaktande av resultaten från förlikningen den 15 november 2010,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0367/2010), och av följande skäl:

A.  Taken i den fleråriga budgetramen, särskilt för underrubrik 1a och rubrik 4, räcker inte till för att finansiera EU:s prioriteringar utan att befintliga instrument och politiska åtgärder äventyras.

B.  Budgetmyndighetens två grenar kom under förlikningen överens om att utnyttja flexibilitetsmekanismen för att kompensera de förstärkta medlen till fastställda prioriteringar inom dessa två rubriker, under förutsättning att man når en övergripande överenskommelse om de återstående frågorna.

1.  Europaparlamentet noterar att taken i underrubrik 1a och rubrik 4, trots en mindre ökning av medlen till åtagandena i vissa budgetpunkter, inte räcker till för att på ett tillfredsställande sätt finansiera de av parlamentet och rådet utvalda prioriteringarna.

2.  Europaparlamentet välkomnar därför överenskommelsen vid förlikningen om att utnyttja flexibilitetsmekanismen för att finansiera programmet för livslångt lärande och programmet för konkurrenskraft och innovation i underrubrik 1a, och det ekonomiska stödet till Palestina, fredsprocessen och UNRWA i rubrik 4 till ett totalbelopp på 105 miljoner EUR.

3.  Europaparlamentet påminner om att dessa program är mycket viktiga för unionens framtid eftersom de utgör en tydlig drivkraft för den ekonomiska aktiviteten, samt för unionens roll som global aktör.

4.  Europaparlamentet påminner om att utnyttjandet av detta instrument, enligt punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, på nytt visar på att EU:s budget måste bli allt flexiblare.

5.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underteckna beslutet tillsammans med rådets ordförande och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 27 femte stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 ska flexibilitetsmekanismen utnyttjas för att överföra 34 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden till underrubrik 1a och 71 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden till rubrik 4.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0372. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011, alla avsnitt, med rådets ändringar (17635/2010 – C7-0411/2010 – 2010/2290(BUD))

P7_TA(2010)0475 A7-0369/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om prioriteringar för budgeten 2011(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2011(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens budget för budgetåret 2011, alla avsnitt(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om de pågående förhandlingarna om budgeten för 2011(7),

–  med beaktande av det nya förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 som kommissionen lade fram den 26 november 2010 (KOM(2010)0750) i enlighet med artikel 314.8 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av slutsatserna från trepartsmötet om budgeten den 6 december 2010,

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens budget för budgetåret 2011 som rådet antog den 10 december 2010 (17635/2010 – C7-0411/2010),

–  med beaktande av artiklarna 75b och 75 e i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0369/2010).

1.  Europaparlamentet anser att även om budgetförslaget med rådets ändringar inte fullständigt tillgodoser de verkliga behoven för en hållbar, samstämd och effektiv unionsbudget, är det parlamentets målsättning att unionen ska förses med en budget som till fullo och på ett förutsägbart sätt kan genomföras från början av budgetåret.

2.  Europaparlamentet anser att det sätt på vilket EU:s system för egna medel har utvecklats, genom att det gradvis ersatts med nationella bidrag och följaktligen upplevs som en orimlig börda på nationella offentliga finanser, medför att en reformering av systemet är nödvändigare än någonsin. Parlamentet noterar kommissionens uttalande. Parlamentet upprepar dock att det är viktigt att kommissionen senast den 1 juli 2011 lägger fram betydande förslag till nya egna medel för EU, enligt artikel 311 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att förbinda sig att diskutera dessa förslag med parlamentet under förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram, i linje med förklaring nr 3 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

3.  I enlighet med artikel 314.4 i EUF-fördraget anser Europaparlamentet att vissa reserver för anslag är nödvändiga för att hjälpa kommissionen att förbättra transparensen kring informationen och genomförandet av anslag under avsnitt III i budgeten. Parlamentet godkänner det förslag till budget för 2011 som ändrats genom rådets ståndpunkt.

4.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma uttalande om betalningsbemyndiganden som bifogas denna resolution.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att budgeten slutgiltigt har antagits och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till övriga berörda institutioner och organ.

BILAGA

UTKAST TILL GEMENSAMT UTTALANDE OM BETALNINGSBEMYNDIGANDEN

”Med beaktande av de budgetkonsolideringsansträngningar som för närvarande pågår i medlemsstaterna godtar Europaparlamentet och rådet den nivå på betalningsbemyndiganden för 2011 som föreslås i kommissionens budgetförslag av den 26 november 2010. De uppmanar kommissionen att lägga fram en ändringsbudget om bemyndigandena i budgeten för 2011 inte räcker för att täcka utgifterna i underrubrik 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning), underrubrik 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning), rubrik 2 (Skydd och förvaltning av naturresurser), rubrik 3 (Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa) och rubrik 4 (EU som global partner).

Europaparlamentet och rådet uppmanar särskilt kommissionen att senast i slutet av september 2011 lämna uppdaterade uppgifter om läget samt beräkningar för betalningsbemyndiganden i underrubrik 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning) och landsbygdsutveckling i rubrik 2 (Skydd och förvaltning av naturresurser), och att vid behov lägga fram ett förslag till ändringsbudget endast för detta ändamål.

Europaparlamentet och rådet kommer att ta ställning till ett eventuellt förslag till ändringsbudget så snabbt som möjligt i syfte att undvika varje underskott i betalningsbemyndiganden. Dessutom åtar sig Europaparlamentet och rådet att snabbt behandla eventuella överföringar av betalningsbemyndiganden, inbegripet mellan rubriker i budgetramen, så att betalningsbemyndiganden som införts i budgeten ska kunna användas på bästa möjliga sätt och anpassas efter faktiskt genomförande och faktiska behov.”

(1) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17. (2) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0086. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0205. (6) Antagna texter, P7_TA(2010)0372. (7) Antagna texter, P7_TA(2010)0433.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/012 NL/Noord Holland ICT från Nederländerna) (KOM(2010)0685 – C7-0389/2010 – 2010/2279(BUD))

P7_TA(2010)0476 A7-0353/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0685 – C7-0389/2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0353/2010), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit övertaliga bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

D.  Nederländerna har ansökt om ekonomiskt bidrag från fonden till följd av 613 friställningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2 i Nuts II-regionen Noord Holland i Nederländerna.

E.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snarast ska kunna tas i anspråk.

2.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit övertaliga till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

3.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden för enskilda arbetstagare som blivit övertaliga. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller detaljerade uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

5.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter föreslagit en alternativ källa till betalningsbemyndiganden utöver oanvända medel från Europeiska socialfonden, efter många påminnelser från Europaparlamentet om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

6.  Europaparlamentet konstaterar dock att för att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för detta fall kommer betalningsbemyndiganden att överföras från en budgetpost avsedd för stöd till små och medelstora företag och innovation. Parlamentet beklagar att kommissionen i många fall brustit allvarligt i genomförandet av programmen för konkurrenskraft och innovation, särskilt under en ekonomisk kris som kraftigt borde öka behovet av sådant stöd.

7.  Europaparlamentet påminner om att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

8.  Europaparlamentet välkomnar det nya upplägget för kommissionens förslag, där det i motiveringsdelen läggs fram tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterier för stödberättigande och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket ligger i linje med parlamentets krav.

9.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/012 NL/Noord Holland ICT från Nederländerna)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 28,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(4), särskilt artikel 12.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)  Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln på grund av globaliseringen och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)  Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)  Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner EUR per år.

(4)  Nederländerna lämnade den 8 april 2010 in en ansökan om medel från fonden med anledning av uppsägningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon) enligt Nace rev 2, i Nuts II-regionen Noord Holland (NL32), och kompletterade ansökan med ytterligare uppgifter fram till den 5 augusti 2010. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 2 557 135 EUR ska anslås.

(5)  Fonden bör därför utnyttjas för att bevilja det ekonomiska stöd som Nederländerna ansökt om.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska belastas med 2 557 135 EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden ur Europeiska unionens allmänna budget för 2010.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2010 om förslaget till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (KOM(2010)0105 – C7-0315/2010 – 2010/0067(CNS))

P7_TA(2010)0477 A7-0360/2010

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd – fördjupat samarbete)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2010)0105),

–  med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0315/2010),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 juni 2010(1), som godkänner utkastet till rådets beslut om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad,

–  med beaktande av rådets beslut 2010/405/EU av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 juli 2010,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 74g.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0360/2010),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterst skyndsamt lägga fram ett förslag om ändring av förordning (EG) nr 2201/2003, begränsat till ett tillägg av en klausul om forum necessitatis, före den utlovade allmänna översynen av den förordningen.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Beaktandeled 2 med beaktande av rådets beslut [...] av den [...] om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad1, med beaktande av rådets beslut 2010/405/EU av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad1, ____________________ 1 EUT L […], […], s. […]. ____________________ 1 EUT L 189, 22.7.2010, s. 12. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 1 (1)  Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att göra det möjligt att gradvis inrätta ett sådant område ska unionen anta åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder. (1)  Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att göra det möjligt att gradvis inrätta ett sådant område ska unionen anta åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, särskilt när detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera korrekt. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 2 (2)  Enligt artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet besluta om att vidta åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder. (2)  Enligt artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska dessa åtgärder inbegripa sådana som syftar till att säkerställa förenligheten mellan tillämpliga lagvalsregler i medlemsstaterna. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 6 (6)  Bulgarien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Ungern, Österrike, Rumänien och Slovenien riktade därefter en begäran till kommissionen vari de tillkännagav sin avsikt att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete i fråga om tillämplig lag i äktenskapsmål, och uppmanade kommissionen att lämna in ett förslag till rådet för detta ändamål. (6)  Belgien, Bulgarien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Österrike, Portugal, Rumänien och Slovenien riktade därefter en begäran till kommissionen vari de tillkännagav sin avsikt att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete i fråga om tillämplig lag i äktenskapsmål. Den 3 mars 2010 drog Grekland tillbaka sin begäran. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  Rådet antog den […] beslutet [...] om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. (7)  Rådet antog den 12 juli 2010 beslut 2010/405/EU om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 8 8.  Enligt artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska de fördjupade samarbetena när de upprättas vara öppna för samtliga medlemsstater, förutsatt att medlemsstaterna tar hänsyn till de eventuella villkor för deltagande som fastställts genom beslutet om bemyndigande. De ska också vara öppna vid varje annat tillfälle, under förutsättning att de berörda medlemsstaterna utöver nämnda villkor tar hänsyn till de akter som redan har antagits inom denna ram. 8.  Enligt artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska de fördjupade samarbetena när de upprättas vara öppna för samtliga medlemsstater, förutsatt att medlemsstaterna tar hänsyn till de eventuella villkor för deltagande som fastställts genom beslutet om bemyndigande. De ska också vara öppna vid varje annat tillfälle, under förutsättning att de berörda medlemsstaterna utöver nämnda villkor tar hänsyn till de akter som redan har antagits inom denna ram. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete bör se till att främja ett deltagande av så många medlemsstater som möjligt. Denna förordning ska i enlighet med fördragen vara till alla delar bindande och direkt tillämplig endast i de deltagande medlemsstaterna. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt) (9a)  Denna förordnings materiella tillämpningsområde och normativa del bör vara konsekventa med förordning (EG) nr 2201/2003. Den bör dock inte tillämpas på annullering av äktenskap. Denna förordning bör endast tillämpas på upplösning eller uppmjukning av de äktenskapliga banden. Den lag som fastställs enligt lagvalsreglerna i denna förordning bör gälla skälen för äktenskapsskillnad och hemskillnad. Prejudiciella frågor som exempelvis rättskapacitet och äktenskapets giltighet och som de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av en äktenskapsskillnad eller en hemskillnad, efternamnet, föräldraansvaret, underhållsskyldigheten eller eventuella ytterligare åtgärder bör fastställas enligt lagvalsreglerna i den deltagande medlemsstaten i fråga. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  För att begränsa förordningens geografiska tillämpningsområde måste de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet anges. (10)  För att begränsa förordningens geografiska tillämpningsområde måste de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet anges i enlighet med artikel 1.2. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 10a (nytt) (10a)  Denna förordning bör vara av ”universell” karaktär i den meningen att de enhetliga lagvalsreglerna i förordningen kan anvisa lagen i en deltagande medlemsstat, lagen i en medlemsstat som inte deltar, eller lagen i ett land utanför EU. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 11 (11)  Förordningen bör tillämpas oberoende av vid vilken slags domstol saken tas upp till prövning. (11)  Förordningen bör tillämpas oberoende av vid vilken slags domstol saken tas upp till prövning. I tillämpliga fall bör talan anses ha väckts vid en domstol i enlighet med förordning (EG) nr 2201/2003. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 12 (12)  För att makarna ska kunna välja en tillämplig lag som de har nära anknytning till eller, om en sådan valmöjlighet saknas, för att den lagen ska kunna tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad bör den berörda lagen vara tillämplig även om det inte är fråga om lagen i en deltagande medlemsstat. Om en lag i en annan medlemsstat anvisas, kan det nätverk som inrättats genom rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiska rättsligt nätverk på privaträttens område10 bistå domstolarna med information om innehållet i utländsk rätt. (12)  För att makarna ska kunna välja en tillämplig lag som de har nära anknytning till eller, om en sådan valmöjlighet saknas, för att den lagen ska kunna tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad bör den berörda lagen vara tillämplig även om det inte är fråga om lagen i en deltagande medlemsstat. Om en lag i en annan medlemsstat anvisas skulle det nätverk som inrättats genom rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiska rättsligt nätverk på privaträttens område1, ändrat genom beslut nr 568/2009/EG av den 18 juni 20092, kunna bistå domstolarna med information om innehållet i utländsk rätt. __________ 10 EGT L 174, 27.6.2001, s. 25. ________ 1 EGT L 174, 27.6.2001, s. 25. 2 EUT L 168, 30.6.2009, s. 35. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 13 (13)  En ökad rörlighet för medborgarna kräver såväl mer flexibilitet som en större rättssäkerhet. För att uppnå denna målsättning bör förordningen stärka parternas oberoende i samband med äktenskapsskillnad och hemskillnad genom att ge dem en viss möjlighet att välja vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Denna möjlighet bör inte utsträckas till att omfatta annullering av äktenskap, som hör nära samman med villkoren för äktenskapets giltighet, där det inte är lämpligt att ge parterna valfrihet. (13)  En ökad rörlighet för medborgarna kräver såväl mer flexibilitet som en större rättssäkerhet. För att uppnå denna målsättning bör förordningen stärka parternas oberoende i samband med äktenskapsskillnad och hemskillnad genom att ge dem en viss möjlighet att välja vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 14 (14)  Makarna bör kunna välja lagen i ett land till vilket de har särskild anknytning eller lagen i domstolslandet som tillämplig lag för deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Den lag som makarna väljer måste vara förenlig med de grundläggande rättigheterna såsom dessa definieras i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Möjligheten att välja tillämplig lag vid äktenskapsskillnad och hemskillnad får inte vara till men för barnets bästa. (14)  Makarna bör kunna välja lagen i ett land till vilket de har särskild anknytning eller lagen i domstolslandet som tillämplig lag för deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Den lag som makarna väljer måste vara förenlig med de grundläggande rättigheterna såsom dessa erkänns i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 15 (15)  Innan makarna väljer vilken lag som ska vara tillämplig är det viktigt att de har tillgång till uppdaterad information om viktiga aspekter av den nationella lagstiftningen, unionsrätten och förfarandena vid äktenskapsskillnad och hemskillnad. För att garantera sådan tillgång till relevanta uppgifter av nödvändig kvalitet, uppdaterar kommissionen fortlöpande uppgifterna i det offentliga Internetbaserade informationssystem som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG. (15)  Innan makarna väljer vilken lag som ska vara tillämplig är det viktigt att de har tillgång till uppdaterad information om viktiga aspekter av den nationella lagstiftningen, unionsrätten och förfarandena vid äktenskapsskillnad och hemskillnad. För att garantera sådan tillgång till relevanta uppgifter av nödvändig kvalitet uppdaterar kommissionen fortlöpande uppgifterna i det offentliga Internetbaserade informationssystem som inrättades genom beslut 2001/470/EG, ändrat genom beslut nr 568/2009/EG. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 15a (nytt) (15a)  Om makarna inte kan komma överens om vilken lag som ska tillämpas bör de genomgå ett medlingsförfarande som omfattar åtminstone ett samråd med en godkänd medlare. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 16 (16)  En grundläggande princip i förordningen är att de båda makarna gemensamt ska göra ett sakligt och välgrundat val. Var och en av makarna bör exakt känna till de rättsliga och sociala följderna av lagvalet. Möjligheten för makar att tillsammans välja tillämplig lag bör inte påverka makarnas rättigheter och likställdhet. Därför bör de nationella domstolarna vara medvetna om vikten av att båda makarna gör ett sakligt och välgrundat val som baserats på information om de rättsliga följderna av lagvalsavtalet. (16)  En grundläggande princip i förordningen är att makarna gemensamt ska göra ett sakligt och välgrundat val. Var och en av makarna bör exakt känna till de rättsliga och sociala följderna av lagvalet. Möjligheten för makar att tillsammans välja tillämplig lag bör inte påverka makarnas rättigheter och likställdhet. Därför bör domarna i de deltagande medlemsstaterna vara medvetna om vikten av att makarna gör ett sakligt och välgrundat val som baserats på information om de rättsliga följderna av lagvalsavtalet. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 17 (17)  Vissa garantier bör införas för att säkerställa att makarna är medvetna om följderna av sitt val. Lagvalsavtalet bör åtminstone vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parterna. . Om lagen i den deltagande medlemsstat där båda makarna har hemvist föreskriver ytterligare formkrav, bör dessa bestämmelser respekteras. Sådana kompletterande formella krav kan finnas exempelvis i en deltagande medlemsstat där avtalet infogas i ett äktenskapsförord. (17)  För att garantera rättssäkerhet samt bättre tillgång till rättslig prövning bör bestämmelserna om materiell och formell giltighet fastställas på ett sätt som underlättar ett välgrundat val från makarnas sida och som respekterar deras samtycke. I fråga om formell giltighet bör vissa garantier införas för att säkerställa att makarna är medvetna om följderna av sitt val. Lagvalsavtalet bör åtminstone vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parterna. Om lagen i den deltagande medlemsstat där båda makarna har hemvist vid ingående av avtalet föreskriver ytterligare formkrav, bör dessa bestämmelser respekteras. Sådana ytterligare formella krav kan finnas exempelvis i en deltagande medlemsstat där avtalet infogas i ett äktenskapsförord. Om makarna vid ingående av avtalet har hemvist i olika deltagande medlemsstater som föreskriver olika formkrav, bör det räcka med att formkraven i en av dessa medlemsstater respekteras. Om endast en av makarna vid ingående av avtalet har hemvist i en deltagande medlemsstat som föreskriver ytterligare formkrav, bör dessa respekteras. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 19 (19)  För att garantera rättssäkerhet och förutsebarhet samt förhindra situationer där en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som vederbörande anser mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen bör denna förordning, för de fall då inget lagval görs, omfatta harmoniserade lagvalsregler som grundar sig på en rad anknytningsfaktorer som förutsätter en nära anknytning mellan makarna och lagen i fråga. Anknytningsfaktorerna har valts för att säkerställa att äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden omfattas av en lag till vilken makarna har en nära anknytning, och grundar sig först och främst på makarnas vanliga vistelseort. (19)  För att garantera rättssäkerhet och förutsebarhet samt förhindra situationer där en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som vederbörande anser mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen bör denna förordning, för de fall då inget lagval görs, omfatta harmoniserade lagvalsregler som grundar sig på en rad anknytningsfaktorer som förutsätter en nära anknytning mellan makarna och lagen i fråga. Sådana anknytningsfaktorer bör väljas så att de säkerställer att förfarandena för äktenskapsskillnad eller hemskillnad omfattas av en lag till vilken makarna har en nära anknytning. Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 19a (nytt) (19a)  Om det i denna förordning hänvisas till nationalitet som en anknytningsfaktor när det gäller tillämpningen av en stats lagstiftning bör man lösa frågan om fall med flera nationaliteter i enlighet med nationell lagstiftning, med full respekt för Europeiska unionens allmänna principer. Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 19b (nytt) (19b)  Om ett mål tas upp vid domstol gällande en ansökan om att omvandla en hemskillnad till äktenskapsskillnad och parterna inte kan välja tillämplig lag bör den lag som tillämpats på hemskillnaden även tillämpas på äktenskapsskillnaden. En sådan kontinuitet främjar förutsebarheten för parterna och förbättrar rättssäkerheten. Om den lag som tillämpats på hemskillnaden saknar bestämmelser om omvandling av hemskillnaden till äktenskapsskillnad bör dock äktenskapsskillnaden regleras av de lagvalsregler som gäller då parterna inte gjort något lagval. Detta bör inte hindra makarna från att ansöka om äktenskapsskillnad på grundval av andra regler som fastställs i denna förordning. Ändring 22 Förslag till förordning Skäl 20 (20)  I vissa situationer, till exempel när tillämplig lag saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller inte ger makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av den ena makens kön, bör domstolslandets lag ändå tillämpas. (20)  I vissa situationer, till exempel när tillämplig lag saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller inte ger makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av den ena makens kön, bör domstolslandets lag ändå tillämpas. Detta bör dock inte påverka klausulen om rättsordning (ordre public). Ändring 23 Förslag till förordning Skäl 21 (21)  Av hänsyn till allmänintresset bör domstolarna i de deltagande medlemsstaterna i undantagsfall ha rätt att avstå från att tillämpa utländsk lag i ett visst mål om det uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i domstolslandet (ordre public). Domstolarna bör dock inte kunna åberopa detta undantag för att förhindra att en annan medlemsstats lagstiftning tillämpas om det skulle strida mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 som förbjuder alla former av diskriminering. (21)  Av hänsyn till allmänintresset bör domstolarna i de deltagande medlemsstaterna i undantagsfall ha rätt att avstå från att tillämpa en bestämmelse i utländsk lag i ett visst mål om det uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i domstolslandet (ordre public). Domstolarna bör dock inte kunna åberopa detta undantag för att förhindra att en bestämmelse i en annan stats lagstiftning tillämpas om det skulle strida mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 som förbjuder alla former av diskriminering. Ändring 24 Förslag till förordning Skäl 21a (nytt) (21a)  När denna förordning hänvisar till den omständigheten att lagstiftningen i den deltagande medlemsstat där saken prövas saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad bör detta tolkas som att lagstiftningen i den medlemsstaten inte omfattar äktenskapsskillnad. I sådana fall bör domstolen inte vara skyldig att döma till äktenskapsskillnad enligt denna förordning. När denna förordning hänvisar till den omständigheten att äktenskapet i fråga enligt lagstiftningen i den deltagande medlemsstat där saken prövas inte är giltigt för tillämpning av ett skilsmässoförfarande bör detta tolkas bland annat som att ett sådant äktenskap inte föreligger enligt den medlemsstatens lagstiftning. I sådana fall bör domstolen inte vara skyldig att uttala en dom om äktenskapsskillnad eller fatta beslut om hemskillnad enligt denna förordning. Ändring 25 Förslag till förordning Skäl 22 (22)  Eftersom det finns stater och deltagande medlemsstater som har två eller flera parallella rättssystem eller regelverk som berör frågor som omfattas av denna förordning, bör det fastställas i vilken utsträckning bestämmelserna i denna förordning ska vara tillämpliga i de olika territoriella enheterna i dessa stater och deltagande medlemsstater. (22)  Eftersom det finns stater och deltagande medlemsstater som har två eller flera parallella rättssystem eller regelverk som berör frågor som omfattas av denna förordning, bör det fastställas i vilken utsträckning bestämmelserna i denna förordning ska vara tillämpliga i de olika territoriella enheterna i dessa stater och deltagande medlemsstater eller i vilken utsträckning denna förordning är tillämplig på olika kategorier av personer i dessa stater och i de deltagande medlemsstaterna. Ändring 26 Förslag till förordning Skäl 22a (nytt) (22a)  Om det saknas bestämmelser som fastställer tillämplig lag bör makarna när de väljer lagen i en stat där en av dem är medborgare samtidigt ange, om den stat vars lag de valt omfattar flera territoriella enheter som var och en har sin egen rättsordning eller sitt eget regelverk i fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad, vilken territoriell enhets lag de enats om. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1a (ny) 1a.  Denna förordning ska inte tillämpas på följande frågor, inte ens om de enbart tas upp som en prejudiciell fråga inom ramen för ett mål om äktenskapsskillnad eller hemskillnad: a) fysiska personers rättskapacitet b) ett äktenskaps förefintlighet, giltighet eller erkännandet av detsamma c) annullering av ett äktenskap d) makarnas efternamn e) förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskapet f) föräldraansvar g) underhållsskyldighet h) truster och arv. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 2.  Med deltagande medlemsstat avses i denna förordning en medlemsstat som deltar i det fördjupade samarbetet om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad enligt [rådets beslut [...] av den [...] om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad]. 2.  Med deltagande medlemsstat avses i denna förordning en medlemsstat som deltar i det fördjupade samarbetet om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad enligt [rådets beslut 2010/405/EU av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad], eller enligt ett beslut som antagits i enlighet med andra eller tredje stycket i artikel 331.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 1a (ny) Artikel 1a Förhållande till förordning (EG) nr 2201/2003 Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 2201/2003. Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 1b (ny) Artikel 1b Definition Med domstol avses i denna förordning alla myndigheter i de deltagande medlemsstater som har jurisdiktion i frågor som omfattas av denna förordning. Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1 – inledningen 1.  Makarna får avtala om vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad under förutsättning att den lag de valt är förenlig med de grundläggande rättigheter som fastställs i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt med grunderna för rättsordningen (ordre public), med det förbehållet att valet måste avse något av följande alternativ: 1.  Makarna får komma överens om vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad, under förutsättning att det är någon av följande lagar: Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3 3.  Det avtal som avses i punkt 2 ska vara skriftligt och dateras och undertecknas av båda makarna. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt meddelande. 3.   Om domstolslandets lag tillåter det kan makarna även välja tillämplig lag under pågående förfarande inför domstolen. I så fall ska domstolen registrera lagvalet i enlighet med domstolslandets lag. Om lagen i den deltagande medlemsstat där båda makarna har hemvist vid tidpunkten för avtalets ingående föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av avtal, ska de bestämmelserna följas. Om makarna har hemvist i olika deltagande medlemsstater och lagarna i dessa medlemsstater föreskriver olika formkrav, ska avtalet anses giltigt till formen om det uppfyller villkoren enligt lagen i ett av dessa länder. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 4 4.  Om domstolslandets lag tillåter det kan makarna även välja tillämplig lag under pågående förfarande inför domstolen. I så fall ska domstolen registrera lagvalet i enlighet med domstolslandets lag. utgår Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 3a (ny) Artikel 3a Samtycke och materiell giltighet 1.  Förekomsten och giltigheten av ett lagvalsavtal eller en bestämmelse i detta ska fastställas enligt den lag som skulle tillämpas enligt denna förordning om lagvalsavtalet eller bestämmelsen var giltig. 2.  En make/maka kan dock åberopa lagen i det land där han eller hon har sin hemvist när målet tas upp vid domstol för att få fastställt att han eller hon inte har samtyckt till lagvalsavtalet, om det framgår av omständigheterna att det inte skulle vara rimligt att avgöra verkan av hans eller hennes uppträdande enligt den lag som anges i punkt 1. Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 3b (ny) Artikel 3b Formell giltighet 1.  Det avtal som avses i artiklarna 3.1 och 3.2 ska vara skriftligt och dateras och undertecknas av båda makarna. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt meddelande. 2.  Om lagen i den deltagande medlemsstat där makarna har hemvist vid tidpunkten för avtalets ingående föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av avtal, ska de kraven gälla. 3.  Om makarna vid tidpunkten för avtalets ingående har hemvist i olika deltagande medlemsstater och om lagarna i dessa stater föreskriver olika formkrav, ska avtalet anses formellt giltigt om det uppfyller kraven enligt en av de lagarna. 4.  Om endast en av makarna vid tidpunkten för avtalets ingående har hemvist i en deltagande medlemsstat och om denna stat föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av avtal, ska de kraven gälla. Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 4a (ny) Artikel 4a Omvandlande av hemskillnad till äktenskapsskillnad 1.  Om en hemskillnad omvandlas till äktenskapsskillnad ska den lag som är tillämplig på äktenskapsskillnaden vara den lag som ska tillämpas på hemskillnaden, om inte parterna i enlighet med artikel 3 har bestämt något annat. 2.  Om den lag som tillämpats på hemskillnaden saknar bestämmelser om omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad ska dock artikel 4 vara tillämplig, om inte parterna i enlighet med artikel 3 har bestämt något annat. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 7a (ny) Artikel 7a Olikheter i nationell lag Denna förordning ska inte på något sätt tvinga domstolarna i en deltagande medlemsstat, vars lagstiftning saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller enligt vars lagstiftning äktenskapet i fråga anses vara ogiltigt för ett skilsmässoförfarande, att uttala en dom om äktenskapsskillnad genom tillämpning av denna förordning. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 8 Stater med mer än en rättsordning Stater med två eller fler rättsordningar för olika territorier 1.  När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler i fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad ska varje sådan enhet anses som ett land vid fastställandet av den lag som ska tillämpas enligt denna förordning. 1.  När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler i fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad ska varje sådan enhet anses som ett land vid fastställandet av den lag som ska tillämpas enligt denna förordning. 2.  En medlemsstat där olika territoriella enheter har egna bestämmelser om äktenskapsskillnad och hemskillnad behöver inte tillämpa denna förordning vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter. 1a.  I förhållande till en sådan stat ska a) alla hänvisningar till hemvist i denna stat anses som en hänvisning till hemvisten i en territoriell enhet i den staten, b) alla hänvisningar till nationalitet anses som en hänvisning till den territoriella enhet som fastställts i den statens lagstiftning eller, i avsaknad av tillämpliga bestämmelser, till den territoriella enhet som valts av makarna, eller om inget val gjorts, till den territoriella enhet till vilken maken/makan eller makarna har den närmaste anknytningen. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 8a (ny) Artikel 8a Stater med två eller fler rättsordningar för olika kategorier av personer Vid fastställande av tillämplig lag med avseende på en stat som har två eller fler rättsordningar eller regelverk som är tillämpliga på olika kategorier av personer i frågor som regleras genom denna förordning ska varje hänvisning till lagen i den staten anses som en hänvisning till den rättsordning som är tillämplig enligt gällande regler i den staten. I avsaknad av sådana regler ska den rättsordning eller det regelverk tillämpas till vilken eller vilket maken/makan eller makarna har den närmaste anknytningen. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 8b (ny) Artikel 8b Tillämpning av förordningen på interna lagkonflikter En deltagande medlemsstat där olika rättsordningar eller regelverk tillämpas på frågor som regleras genom denna förordning behöver inte tillämpa denna förordning vid lagkonflikter som enbart uppstår mellan sådana olika rättsordningar eller regelverk. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 – led a a) vilka formkrav som gäller för avtal om val av tillämplig lag, och a) vilka formkrav som gäller för avtal om val av tillämplig lag i enlighet med artikel 3b. 2–4, och Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 1 – stycke 2 Ett lagvalsavtal som ingåtts i enlighet med lagen i en deltagande medlemsstat före den dag då denna förordning ska börja tillämpas ska dock också ha verkan, förutsatt att det uppfyller villkoren i artikel 3.3 första stycket. Ett lagvalsavtal som ingåtts före den dag då denna förordning ska börja tillämpas ska dock också ha verkan, förutsatt att det står i överensstämmelse med artiklarna 3a och 3b. Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 1 1.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av bilaterala och multilaterala konventioner och avtal som en eller flera deltagande medlemsstater har tillträtt när denna förordning antas och som gäller frågor som regleras i denna förordning, utan att detta påverkar de deltagande medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 351 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 1.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av internationella konventioner och avtal som en eller flera deltagande medlemsstater har tillträtt när denna förordning antas, eller när det beslut som avses i artikel 1.2 antas och i vilka det fastställs lagvalsregler för äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 2 2.  Utan hinder av punkt 1 ska denna förordning ha företräde i förbindelserna mellan de deltagande medlemsstaterna framför konventioner och avtal som avser frågor som regleras i denna förordning och som de deltagande medlemsstaterna är parter i. 2.  Denna förordning ska dock, i förbindelserna mellan de deltagande medlemsstaterna, ha företräde framför konventioner och avtal som ingåtts exklusivt mellan två eller fler av dem, i den mån sådana konventioner och avtal avser frågor som regleras i denna förordning. Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 12 Senast [fem år efter det att denna förordning börjat gälla] ska kommissionen lägga fram en rapport om dess tillämpning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ändringsförslag. 1.  Senast fem år efter det att denna förordning börjat gälla och vart femte år därefter ska kommissionen lägga fram en rapport om dess tillämpning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till anpassning av denna förordning. Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1a (ny) 1a.  För det ändamålet ska de deltagande medlemsstaterna ge kommissionen relevanta upplysningar om sina domstolars tillämpning av denna förordning. Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 13 – stycke 2a (nytt) För de medlemsstater som deltar enligt ett beslut som antagits i enlighet med andra eller tredje stycket i artikel 331.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska denna förordning tillämpas från och med den dag som anges i beslutet i fråga.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0216. (2) EUT L 189, 22.7.2010, s. 12.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (KOM(2010)0289 – C7-0143/2010 – 2010/0160(COD))

P7_TA(2010)0478 A7-0340/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0289),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0143/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska Centralbankens yttrande av den 19 november 2010(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 8 december 2010(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 december 2010 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0340/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 513/2011.)

(1) EUT C 337, 14.12.2010, s. 1. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 71/317/EEG, 71/347/EEG, 71/349/EEG, 74/148/EEG, 75/33/EEG, 76/765/EEG, 76/766/EEG och 86/217/EEG om metrologi (KOM(2008)0801 – C6-0467/2008 – 2008/0227(COD))

P7_TA(2010)0479 A7-0050/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0801),

–  med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0467/2008),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 maj 2009(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 november 2010 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0050/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om upphävande av rådets direktiv 71/317/EEG, 71/347/EEG, 71/349/EEG, 74/148/EEG, 75/33/EEG, 76/765/EEG, 76/766/EEG och 86/217/EEG om metrologi

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2011/17/EU.)

BILAGA

Uttalande från parlamentet, rådet och kommissionen

Enligt artikel 25 i direktiv 2004/22/EG om mätinstrument uppmanas kommissionen av Europaparlamentet och rådet att före den 30 april 2011 lägga fram en rapport om genomförandet av detta direktiv, i förekommande fall åtföljd av ett lagstiftningsförslag i detta hänseende.

I detta sammanhang, och i enlighet med principerna om en bättre lagstiftning (varmed även avses, i förekommande fall, konsekvensbedömning och offentligt samråd), ska en utvärdering göras för att fastställa om, och i så fall i vilken omfattning tillämpningsområdet för direktiv 2004/22/EG bör utvidgas till att omfatta direktiv 71/317/EEG, 71/347/EEG, 74/148/EEG, 75/33/EEG, 76/765/EEG, 76/766/EEG och 86/217/EEG.

Datumet för upphävande av de direktiven kommer också att ses över mot bakgrund av resultatet av denna utvärdering, i syfte att säkra konsekvens i unionens lagstiftningsarbete på området mätinstrument.

(1) EUT C 277, 17.11.2009, s. 49.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om medborgarinitiativet (KOM(2010)0119 – C7-0089/2010 – 2010/0074(COD))

P7_TA(2010)0480 A7-0350/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0119),

–  med beaktande av artikel 11.4 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 24 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0089/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 juli 2010(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 10 juni 2010(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 december 2010 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för framställningar, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0350/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av rådets ordförandeskaps förklaring och kommissionens förklaringar som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2011 om medborgarinitiativet

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 211/2011.)

BILAGA

Uttalanden

Uttalande från kommissionen

–I –

Kommissionen kommer att lämna ut lämpliga uppgifter om medborgarinitiativ. Framför allt kommer kommissionen att utarbeta och uppdatera en omfattande och användarvänlig handledning för medborgarinitiativ på alla EU:s officiella språk. Handledningen ska ligga på kommissionens webbsida för medborgarinitiativ. När förslag till medborgarinitiativ diarieförs och behandlas, kommer kommissionen dessutom vid behov att ge upphovsmännen stöd och vägledning. Kommissionen kommer vidare på begäran att informera upphovsmännen till pågående eller planerade lagstiftningsförslag om de frågor som initiativet avser.

–II –

När ett medborgarinitiativ diarieförts på ett av de officiella språken kan upphovsmännen, när som helst under insamlingen av stödunderskrifter, be kommissionen att i registret ta in översättningar av det föreslagna initiativet på vilket annat av EU:s officiella språk som helst. Översättningarna ska göras på upphovsmännens ansvar. Innan nya språkversioner förs in i registret ska kommissionen kontrollera att det inte förekommer några uppenbara och väsentliga avvikelser mellan källtexten och översättningen av initiativets titel, ämne och mål.

Uttalande från rådets belgiska ordförandeskap

Ordförandeskapet kommer att göra sitt bästa för att garantera att de åtgärder som behövs för tillämpningen av denna förordning införs så snart som möjligt och senast ett år efter ikraftträdandet, i enlighet med förordningen.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 267, 1.10.2010, s. 57.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram för 2011

P7_TA(2010)0481 RC-B7-0688/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram för 2011 (KOM(2010)0623),

–  med beaktande av det senaste ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, särskilt bilaga 4,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är viktigt att dialogen mellan Europaparlamentet och kommissionen förs i god tid, så att man kan koncentrera sig på att fastställa EU:s viktigaste strategiska mål för nästa år och de kommande åren.

B.  De politiska prioriteringarna måste motsvaras av tillgängliga ekonomiska resurser.

C.  EU:s politik och insatser tillsammans med medlemsstaternas, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kan och måste kännbart påverka medborgarnas möjligheter att förutse och reagera på ett snabbt föränderligt samhälle.

D.  Året 2011 kommer att vara av avgörande betydelse för unionens fortsatta framgång och innebära en betydande utmaning för både kommissionen och unionen som helhet.

E.  Finanskrisen påverkar fortfarande avsevärt medlemsstaternas ekonomier och det behövs stora anpassningar både på nationell nivå och EU-nivå. En fullständig återhämtning kräver en gemensam europeisk strategi för hållbar tillväxt och sysselsättningsåtgärder, som understöds av nödvändiga befogenheter och resurser.

1.  Europaparlamentet konstaterar att detta arbetsprogram är det första som antas under den nya programplaneringscykeln och understryker att dialogen med kommissionen måste fördjupas så att man kan förstärka den uppenbara kopplingen mellan de politiska prioriteringarna och budgeten för att finansiera dem på EU-nivå.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åta sig att genomföra en realistisk och genomförbar programplanering som måste vara effektiv, kunna omsättas i praktiken och genomföras effektivare än tidigare, och begär en tydligare tidsplan för större förslag som läggs fram.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt och enligt en tydlig tidsplan anpassa unionslagstiftningen till bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Inledning

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att handla i hela den utsträckning som dess lagfästa befogenheter och politiska auktoritet medger. EU kan inte fungera ändamålsenligt om inte kommissionen utpekar, uttalar och främjar unionens och medborgarnas allmänna intresse och effektivt fullgör sin plikt att övervaka hur fördragen och unionslagstiftningen tillämpas.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det som hittills gjorts för att lösa den finansiella krisen och stödja Europas ekonomiska återhämtning inte på långt när motsvarat behoven. Parlamentet beklagar att arbetsprogrammet inte omfattar extraåtgärder för att skapa fler arbetstillfällen. Kommissionen uppmanas därför att konkret och utförligt beskriva hur dess initiativ och förslag kommer att möta denna utmaning.

6.  Europaparlamentet anser att EU skyndsamt måste ta itu med de strukturella reformerna för att förbättra sin konkurrenskraft och åter få fart på tillväxten. En moderniserad infrastruktur (inklusive bredband), en ökad satsning på forskning, utveckling och innovation, en politik som tryggar tillräcklig, billig och ren energi samt innovation och utveckling av ny teknik och utbildningens kvalitet är centrala grundstenar i denna strategi.

7.  Europaparlamentet ser positivt på att reformen av den europeiska ekonomiska styrningen prioriteras. Parlamentet varnar för att eurons framtid kan komma att stå på spel om inte EU förmår utveckla en trovärdig ekonomisk styrning, särskilt inom euroområdet, som kan trygga en sund finanspolitik och återskapa tillväxten. Parlamentet insisterar på att en sådan reform måste ta full hänsyn till parlamentets ståndpunkt såsom den fastställs i parlamentets resolution av den 20 oktober 2010 och att den måste syfta till att främja EU:s ekonomiska och sociala mål, såsom de fastställs i artikel 3 i Lissabonfördraget.

8.  Europaparlamentet och rådet bör som de båda grenarna av budgetmyndigheten vara lika delaktiga i all mobilisering av den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen. Parlamentet begär att man snabbt ska lägga fram förslag för att göra krislösningsmekanismen (exempelvis Europeiska valutafonden) permanent, för att fullständigt integrera Europa 2020-strategin i den långsiktiga makroekonomiska ramen, för att ta de inledande stegen mot gemensamma emissioner av statspapper och införande av obligationer för detta ändamål, såsom parlamentet beskrivit i tidigare betänkanden och för att se till att euroområdet får en enhetlig representation utåt. Parlamentet föredrar en smärre ändring av fördraget som ger en rättslig grund till en sådan mekanism framför en genomgripande ändring av fördraget.

9.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen omgående måste lägga fram förslag om en översyn av den nuvarande budgetramen. Parlamentet framhåller att den fleråriga budgetramen för perioden efter 2013 även måste återspegla den ökade omfattningen av ansvarsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett långtgående investeringsförslag för att nå målen i Europa 2020-strategin, skapa arbetstillfällen, stimulera tillväxten och garantera EU-medborgarnas trygghet. Parlamentet anser att det ofrånkomligen kommer att behövas flexibilitet inom budgetplanen och att EU-budgeten bör göra det möjligt att ta alternativa källor till finansiering i anspråk (öronmärkning, projektobligationer etc.).

10.  Europaparlamentet påminner om att antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen måste godkännas av parlamentet, och uppmanar kommissionen att underlätta ett snabbt antagande av ett interinstitutionellt avtal om parlamentets roll under förberedelsen av och förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i juni 2011, efter det att parlamentet antagit sin ståndpunkt om den nya fleråriga budgetramen, lägga fram djärva och innovativa förslag till en grundlig översyn av systemet för egna medel i syfte att skapa ett rättvist, tydligt, insynsvänligt och för EU-medborgarna skatteneutralt system. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att den fleråriga budgetramen och frågan om egna medel hänger samman med varandra, bör omfattas av samtidiga beslut på grundval av en öppen interinstitutionell debatt med ett omfattande deltagande från de nationella parlamentens sida, och inte kan skjutas upp ytterligare.

12.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är ett av de viktigaste EU-instrumenten för att bemöta den ekonomiska krisen eftersom den främjar investeringar i den reala ekonomin. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens första utvärdering av genomförandet av åtgärder som rör sammanhållningspolitiken inom den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, där det understryks vilken viktig roll denna politik spelar för att motverka effekterna av krisen. Parlamentet understryker att sammanhållningspolitiken obestridligen är kopplad till Europa 2020-strategins tre huvudprioriteringar, eftersom den underlättar en högre smart och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den främjar en harmonisk utveckling i unionens 271 regioner.

Att återskapa tillväxt och sysselsättning: vägen mot 2020

13.  Europaparlamentet noterar införandet av en europeisk termin. Parlamentet anser att parlamentets utskott måste spela en viktigare roll för att bidra med sin sakkunskap genom att utarbeta betänkanden i slutet av varje år om framstegen när det gäller uppnåendet av viktiga mål och att dessa betänkanden ska åtföljas av (gemensamma) resolutioner från de politiska grupperna.

14.  Europaparlamentet beklagar att förslagen om en europeisk termin och styrningspaketet inte ger någon större möjlighet till europeisk demokratisk kontroll och insisterar på en omfattande medverkan från parlamentets sida i de båda ärendena.

Att slutföra reformen inom finanssektorn

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med det snaraste lägga fram förslag till en omarbetning av direktivet om marknadsmissbruk samt av direktivet om marknaden för finansinstrument. Parlamentet konstaterar dock att kommissionen måste hålla i minnet vilka eventuella kumulativa effekter de förslag kan få som kommissionen är i färd med att lägga fram och se till att de förbättrar stabiliteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i finanssektorn och dess förmåga att tjäna realekonomin i fråga om tillväxt och sysselsättning.

16.  Europaparlamentet begär att lagstiftningsinitiativet om lösning av kriser inom banksektorn samordnas med konkurrenspolitiska regler för att uppnå en omfattande ram för krishantering, som omfattar både privata och offentliga aktörer och skyddar skattebetalarna. Parlamentet anser att den föreslagna översynen av förordningen om kreditvärderingsinstitut även bör ta upp den bristande konkurrensen inom sektorn och uppmanar kommissionen att tillmötesgå parlamentets senaste begäran om att undersöka alternativ till ett oberoende europeiskt kreditvärderingsinstitut och ett större deltagande av oberoende offentliga organ i utfärdande av kreditvärderingar.

Smart tillväxt

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande handlingsplan, med tidsplan och mål, för att inrätta en inre marknad för Internetinnehåll och Internettjänster, för ett öppet och välfungerande digitalt samhälle, och överbrygga den digitala klyftan.

18.  Europaparlamentet betonar att den digitala agendan och investeringar i informations- och kommunikationsteknik är avgörande för Europas långsiktiga konkurrenskraft, och parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta att utveckla marknaden för nästa generations nätverk och tillgången till dessa nätverk genom en fortsatt avreglering av den inre marknaden för kommunikation för att stimulera innovation inom EU.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar starkt kommissionen att främja kunskap och innovation inom det åttonde ramprogrammet inför halvtidsöversynen, och påminner om hur viktigt det är att parlamentet har möjlighet att framföra sina egna prioriteringar före antagandet av det åttonde ramprogrammet 2012.

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ambition med avseende på innovationsunionen, vilken omfattar en översyn av det offentliga stödet till forskning och utveckling och innovation, vilket stärker EIB:s och riskkapitalets roll. Parlamentet erkänner också den roll som offentliga upphandlingar kan spela när det gäller att främja innovation.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att minska byråkratin i samband med sina FoU-program och få fler innovativa företag att medverka i projekten. Kommissionen bör dessutom främja offentlig-privata partnerskap för att stödja forskning, utveckling och innovation i Europa.

22.  Europaparlamentet betonar att de nya fleråriga program efter 2013 på området utbildning, kultur, audiovisuella frågor, ungdom och medborgarskap som förväntas läggas fram under 2011 måste ägnas särskild uppmärksamhet. Insatserna och åtgärderna i dessa program bör svara mot EU-medborgarnas behov och bygga på en adekvat och effektiv budgetram. Parlamentet anser att initiativet ”Unga på väg” understryker betydelsen av dessa program.

Hållbar tillväxt

23.  Europaparlamentet understryker den strategiska betydelsen av flaggskeppsinitiativ om resurseffektivitet och uppmanar med kraft kommissionen att snabbt arbeta på ett vittsyftande förslag för att bindande mål och konkreta riktmärken ska uppnås, inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken inför Europa 2020-strategin. Kommissionen uppmanas att lägga fram lagstiftning i syfte att ytterligare minska EU:s utsläpp.

24.  Europaparlamentet anser att man bör prioritera ett korrekt och funktionellt genomförande av befintliga lagstiftningsinstrument, till exempel det tredje energipaketet, och stöder till fullo initiativen om 2050-strategin, smarta nät och en tryggad energiförsörjning.

25.  När det gäller en hållbar ekonomisk tillväxt betonar Europaparlamentet att energitryggheten är av avgörande betydelse för att garantera regelbundna leveranser, iakttagandet av avtalsmässiga överenskommelser, ett rättvist marknadspris och att man undviker ett beroende av alltför få producenter.

26.  Europaparlamentet anser att meddelandet om den nya industripolitiken för Europa bör åtföljas av effektiva åtgärder, i synnerhet för att uppnå den önskade övergången till en koldioxidsnål och hållbar ekonomi och se till att EU:s energieffektivitetsmål på 20 procent uppnås.

27.  Europaparlamentet understryker att anpassningar till klimatförändringarna eller åtgärder för att mildra deras konsekvenser också kommer att gynna den europeiska industrin och de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

28.  Europaparlamentet välkomnar topprioriteringarna inför offentliggörandet av vitboken och uppmanar med kraft kommissionen att påskynda översynen av riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten och sina uppdaterade finansieringsmekanismer i överensstämmelse med Europa 2020-strategin och översynen av EU:s budget.

29.  Europaparlamentet insisterar redan från början på att reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken måste resultera i en kraftfull, rättvis och i verklig mening gemensam och multifunktionell politik som motsvarar konsumenternas och producenternas förväntningar och i praktiken levererar ”kollektiva nyttigheter”, särskilt livsmedelstrygghet, samt garanterar att EU är självförsörjande på livsmedel.

30.  Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 begärde att budgetanslagen för den gemensamma jordbrukspolitiken i budgeten för 2013 åtminstone behålls på samma nivå under nästa ekonomiska programplaneringsperiod.

31.  Europaparlamentet begär att jordbruksprodukter importerade från tredjeländer bara ska få föras in i EU om de har producerats på ett sätt som är förenligt med EU:s normer för konsumentskydd, djurskydd och miljöskydd samt sociala miniminormer. Parlamentet insisterar på att bilaterala eller multilaterala handelsavtal som ingås inte får vara till men för EU:s jordbrukare.

32.  Europaparlamentet uppmanar, i ljuset av rönen i revisionsrättens rapport om reformen av sockermarknaden, kommissionen att se över sina konsekvensbedömningsförfaranden och se till att den bästa och mest aktuella informationen används vid alla bedömningar, något som kommer att vara avgörande när man ska bedöma konsekvenserna av framtida bilaterala handelsavtal för nyckelsektorerna i EU:s ekonomi.

33.  Europaparlamentet välkomnar de kommande förslagen från kommissionen om genomförandet av den integrerade havspolitiken, såsom förslaget om en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och meddelandet om hållbar tillväxt i kustområden och maritima sektorer, liksom meddelandet om en integrerad övervakning till sjöss. Parlamentet betonar dock att finansieringen för genomförandet av den integrerade havspolitiken måste säkras genom EU:s budget i form av ett proportionerligt bidrag från alla sektorer som berörs av denna politik.

Tillväxt för alla

34.  Europaparlamentet anser att en tillväxt som gynnar alla endast kan byggas på en grund av likabehandling av alla arbetstagare på arbetsplatsen och lika villkor för alla företag. Parlamentet anser att kommissionens arbetsprogram bör omfatta förslag för att garantera dessa principer och insisterar på att lagstiftningsförslaget om genomförande av utstationering av arbetstagare, som avses i meddelandet om inremarknadsakten, måste klargöra utövandet av grundläggande sociala rättigheter.

35.  Europaparlamentet efterlyser ett förslag från kommissionen om de anställdas ekonomiska del i företagets vinster.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina rapporter om ”ny kompetens och nya arbetstillfällen” och en ”plattform mot fattigdom” ta hänsyn till de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför, och att särskilt främja jämställdhet på arbetsplatsen som ett sätt att bekämpa fattigdom och uppmuntra kvinnor att bli entreprenörer genom att vidta åtgärder som innebär utbyte av bästa metoder.

37.  Europaparlamentet är övertygat om att löneskillnaderna mellan könen fortfarande utgör ett stort problem som måste övervinnas och upprepar parlamentets krav till kommissionen i sin resolution från 2008 om att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av gällande lagstiftning vad gäller tillämpningen av lika lön för män och kvinnor, med beaktande av rekommendationerna i bilagan till parlamentets resolution från 2008.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta arbetsmarknadsparternas synpunkter på pensioner och se till att vitboken återspeglar förväntningarna hos båda sidor av näringslivet, bland annat när det gäller stärkandet av den första pelaren.

39.  Europaparlamentet ser positivt på reformen av jobbportalen Eures som gör informationen och yrkesrådgivningen för unga arbetstagare mer lättillgänglig, men beklagar att detta förslag har skjutits upp till 2012 när unga människor behöver det i dag.

40.  Europaparlamentet begär en förbättrad effektivitet och ett förbättrat genomförande när det gäller EU:s två viktigaste organ för utbildning – Cedefop (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) och ETF (Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen).

Att frigöra den inre marknadens tillväxtpotential

41.  Europaparlamentet stöder starkt en större marknadsintegration inriktad på de betydande kvardröjande luckor som påtalats av professor Monti och på att stärka de europeiska medborgarnas, arbetstagarnas, småföretagens och konsumenternas förtroende. Parlamentet välkomnar visserligen att inremarknadspaketet offentliggjorts, men anser att förslagen bör vara mer ambitiösa och konkreta och uppmanar kommissionen att snarast presentera tydliga prioriteringar och lagstiftningsförslag.

42.  Europaparlamentet vill se en uppdatering av EU:s lagstiftningsram för offentlig upphandling genom att man harmoniserar direktiven och avtalet om offentlig upphandling, och efterlyser en tydligare tidsplan för nästa år.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt mellan de rättsliga instrumenten inom europeisk avtalsrätt och direktivet om konsumenters rättigheter. Det är nödvändigt att kommissionen på ett integrerat sätt tar itu med en tydlig strategi för konsumentpolitiken så snart som möjligt under 2011 och inte först 2014, så som föreslås nu.

44.  Europaparlamentet stöder ändringen av direktivet om paketresor och översynen av direktivet för allmän produktsäkerhet som är inriktad på marknadsövervakning.

45.  Europaparlamentet understryker att det behövs en effektiv lagstiftningsram för produktsäkerhet i EU. Parlamentet stöder översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet som kräver en tydlig tidsplan som måste fastställas i enlighet med översynen av den nya lagstiftningsramen, och uppmanar kommissionen att se över CE-märkningen för att garantera att konsumenterna kan betrakta den som en säkerhetsmärkning.

46.  Europaparlamentet understryker att civilrättsliga initiativ behövs för att åter få fart på den inre marknaden. Parlamentet stöder kommissionens initiativ om civilrätt och begär att de civilrättsliga instrumenten ska bli mer e-juridikvänliga.

47.  Europaparlamentet efterlyser en slutlig lösning på problemen kring införandet av ett europeiskt patent och uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram förslag till förstärkt samarbete.

48.  Europaparlamentet beklagar djupt att det saknas lagstiftningsinitiativ om cabotage samt att öppnandet av järnvägsmarknaden senarelagts till 2012, inklusive öppnandet av marknaden för inrikes tågresande. Parlamentet upprepar att man är fast övertygat om att den övergripande EU-politiken för passagerarrättigheter måste bevaras och utvecklas.

Att driva medborgarnas agenda: frihet, säkerhet och rättvisa

49.  Europaparlamentet är djupt oroat över att det inte finns några konkreta förslag om grundläggande rättigheter eller om det övergripande icke-diskrimineringsdirektivet och att frågan om icke-diskriminering inte ens nämns. Kommissionen uppmanas att agera snabbt för att gå vidare med icke-diskrimineringsdirektivet.

50.  Europaparlamentet vill se ett förslag till meddelande om ökad solidaritet inom EU på asylområdet, men beklagar att det inte lagts fram några lagstiftningsförslag om asyl, med tanke på att EU ska ha en gemensam asylpolitik senast 2012.

51.  Europaparlamentet efterlyser förslag om invandring och påminner om att en framgångsrik tillämpning av VIS och SIS II är en förutsättning för att det föreslagna systemet för in- och utresa ska fungera korrekt, även om SIS II ännu inte är helt i drift.

52.  Europaparlamentet understryker att det efter Lissabonfördraget behövs en ambitiös politik för grundläggande rättigheter och att de grundläggande rättigheter som fastställts i stadgan måste bli så effektiva som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla lagstiftningsinitiativ är förenliga med de grundläggande rättigheterna samt att garantera att medlemsstaterna respekterar stadgan när de införlivar EU-lagstiftningen. Parlamentet vill stärka möjligheterna att övervaka och tillämpa fördragets mekanismer mot överträdelser av stadgan om de grundläggande rättigheterna.

53.  Europaparlamentet betonar att EU-medborgarnas rättigheter och friheter måste respekteras till fullo i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, och att personuppgiftsskydd och rätten till rättslig prövning är av avgörande betydelse när det gäller att skapa en trovärdig och effektiv säkerhetspolitik. Parlamentet anser att det ökade antalet brott kräver fler planer från unionens sida när det gäller organiserad brottslighet och IT-säkerhet.

54.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om brottsoffers rättigheter och, framför allt, deras rätt till juridiskt bistånd och rättshjälp, men beklagar att detta är den enda planerade åtgärden. Parlamentet begär att det upprättas en tydlig tidsplan för de återstående åtgärderna inom ramen för färdplanen för processrätt.

55.  Europaparlamentet välkomnar att det 2011 lanseras en ny omfattande lagstiftningsram för skydd av personuppgifter inom EU och understryker att parlamentet noggrant kommer att granska alla förslag, bland dem också EU:s avtal om överföring av passageraruppgifter och TFTP-avtalet mellan EU och Förenta staterna, för att se till att de överensstämmer med de grundläggande rättigheterna.

56.  Europaparlamentet välkomnar de civilrättsliga förslagen men uppmanar kommissionen att i syfte att uppnå gemensamma standarder för EU-medborgare i alla medlemsstater överväga att påskynda översynen av regelverket när det gäller civil- och straffrätt samt att rapportera till parlamentet.

57.  Europaparlamentet stöder initiativ om möjligheter att förena yrkes- och familjeliv genom bland annat åtgärder till förmån för föräldraledighet med viss minimilängd och för att främja flextidsarrangemang för kvinnor och män samt stöd till anhörigvårdare för att de ska kunna förena en anställning med sitt omsorgsansvar.

58.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ligger efter i arbetet med att utarbeta lagstiftningsförslag om en Lissabonanpassning av det gällande regelverket i fråga om polissamarbete och straffrättsligt samarbete, som är en prioriterad fråga inom politiken för medborgerliga friheter samt rättsliga och inrikes frågor.

59.  Europaparlamentet anser att det efter antagandet av Lissabonfördraget är absolut nödvändigt att lagstiftningsramen ses över och beklagar att en översyn planeras först till 2012–2013. Parlamentet insisterar på att alla byråer som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor måste vara effektiva och, viktigast av allt, ansvarsskyldiga.

Europa i världen: att öka EU:s inflytande på den globala arenan

60.  Europaparlamentet betonar att främjandet av mänskliga rättigheter i hela världen är ett centralt mål för EU på den globala arenan och att förbättrade handelsförbindelser och ett ökat utvecklingsbistånd kan bidra till att främja framsteg på detta område.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utvidgningsprocessen fortsätter i oförändrad takt.

62.  Europaparlamentet betonar att nya initiativ i följande frågor skulle vara välkomna:

63.  För att EU på ett effektivt sätt ska projicera sina värden och principer och bidra till politisk stabilitet och ekonomisk utveckling i sin omedelbara närhet anser Europaparlamentet att EU måste stödja unga demokratier i hela Europa och stärka förbindelserna med sina partnerländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att slutföra översynen av den europeiska grannskaps- och partnerskapspolitiken i syfte att garantera bättre överensstämmelse mellan de politiska målen och finansieringsinstrumenten. Kraven på mänskliga rättigheter och demokrati bör stärkas i förbindelserna med grannländerna.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad prioritera livsmedelsförsörjningen i hela Afrika. Parlamentet understryker att Afrikas jordbrukssektor måste stärkas på ett hållbart sätt. Kommissionen uppmanas som ett led i detta att se till att fattiga i Afrika lättare kan få tillgång till lån och finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för att stimulera den interkontinentala handeln inom Afrika, bland annat genom förnyade stödpaket för regionala ekonomiska samarbetsområden och för förbättrad infrastruktur över hela Afrika.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport om EU:s framsteg i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen fram till 2015 och att vidta åtgärder för att se till att medlemsstaterna fullgör sina åtaganden om att avsätta 0,7 procent av BNI till offentligt utvecklingsbistånd samt att övervaka dessa åtaganden.

66.  Europaparlamentet understryker att det i samband med de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap måste läggas större tonvikt vid utvecklingsaspekten.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja konkreta framsteg i de pågående WTO-förhandlingarna för att Doharundan ska kunna slutföras så fort som möjligt. Parlamentet håller fast vid att det är viktigt att de nuvarande bilaterala och regionala frihandelsavtalen förstärks och att nya sådana avtal ingås, men att detta bör anses som en kompletterande strategi och inte som ett alternativ till den multilaterala ramen.

68.  Europaparlamentet påminner om att multilateralism även i fortsättningen måste stå högst upp på EU:s prioriteringslista och begär att man inom pågående och kommande handelsförhandlingar följer principen om särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att en ändamålsenlig och reformerad multilateral handelsram behövs för att bygga upp ett mer balanserat och rättvist ekonomiskt system, som en del av en ny global styrning i utvecklingens och fattigdomsutrotningens tjänst.

69.  Europaparlamentet understryker att import från tredjeländer bara bör saluföras på EU:s marknad om varorna uppfyller de europeiska konsumentskyddskraven. Kommissionen bör i sina internationella förhandlingar insistera på att våra handelspartner respekterar EU:s miljö- och arbetslivsnormer samt sociala normer.

70.  Europaparlamentet efterfrågar en klausul om företagens sociala ansvar i de internationella handelsavtal som EU undertecknar. I denna måste det ingå rapportering och insyn för bolag, liksom företagsbesiktning (due diligence) för företag och företagsgrupper, utredningar i händelse av bevisade överträdelser av företags åtaganden om socialt ansvar samt bättre tillgång till domstol för dem som drabbats av bolagens agerande.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ i linje med den nya amerikanska lagen om ”konfliktmineraler”, i syfte att stärka transparens och goda styrelseformer inom utvinningsindustrin i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp kampen mot korruptionen i länder där korruptionen urholkar mänskliga rättigheter och undergräver en god förvaltning.

Från insatser till inverkan: att göra det mesta möjliga av EU:s politik

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram förslag till en ändring av förordningarna om OLAF.

73.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör bidra mer öppet till en positiv inställning till de nationella förvaltningsförklaringarna, vilka undertecknats av finansministrarna, och framhåller att kommissionen med kraft bör uppmana medlemsstaterna att utfärda sådana förklaringar. Parlamentet begär att det ska inrättas omfattande och användarvänliga online-databaser.

74.  Europaparlamentet begär därför systematiska, regelbundna och oberoende utvärderingar av EU-programmen, både när det gäller den inre politiken och utvecklingsbiståndet, för att garantera att de leder till de eftersträvade resultaten och gör detta på ett kostnadseffektivt sätt, så att de

75.  Europaparlamentet är övertygat om att ett korrekt införlivande och genomförande i god tid av EU:s direktiv är särskilt viktigt för att medborgarna ska kunna känna förtroende för EU:s verksamhet. För detta krävs ett effektivt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

76.  Europaparlamentet begär att EU-lagstiftningen ska förenklas och understryker att konsekvensbedömningar inför lagstiftningen måste användas opartiskt och ändamålsenligt med hänsyn till genomförandet. Parlamentet stöder kommissionens fortsatta insatser beträffande projekten för smart lagstiftning.

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

o
o   o

78.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen kommer att lägga mer vikt vid konkurrensaspekter i konsekvensbedömningarna, och understryker hur viktigt det är att utvärdera de kumulativa effekterna för konkurrenskraften av kombinerad lagstiftning (kontroller av ändamålsenligheten).

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om framtiden för det strategiska partnerskapet EU–Afrika efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika

P7_TA(2010)0482 RC-B7-0693/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Tripoliförklaringen som utfärdades den 30 november 2010 av stats- och regeringscheferna,

–  med beaktande av förklaringen den 27 november 2010 från Europaparlamentet och Panafrikanska parlamentet från det möte som hölls före toppmötet,

–  med beaktande av artiklarna 177–181 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Partnerskapet mellan EU och Afrika grundar sig på ett ömsesidigt intresse av att utnyttja varandras gemensamma potential.

B.  I Tripoliförklaringen uttrycks en vilja hos de olika ledarna att stärka det strategiska partnerskap som inrättades för tre år sedan mellan EU och Afrika för att tillsammans möta gemensamma utmaningar och främja hållbar ekonomisk tillväxt till förmån för alla i Afrika.

C.  EU ansvarar för över hälften av utvecklingsbiståndet och fortsätter att vara Afrikas viktigaste handelspartner.

D.  Afrika diversifierar sina partnerskap, särskilt med viktiga asiatiska och latinamerikanska länder.

1.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den strategiska handlingsplanen för perioden 2010–2013 och dess partnerskap, och hoppas att den kommer att tillföra Cotonouavtalet och unionen för Medelhavsområdet mervärde och att den är ett uttryck för en ambitiös inställning till interkontinentala relationer.

2.  Europaparlamentet anser att de grundläggande principerna i den gemensamma strategin EU-Afrika bör utformas så att de stöder utvecklingsländernas hållbara behov i syfte att bekämpa fattigdom och garantera anständig inkomst och försörjning samt uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter.

3.  Europaparlamentet hoppas att man har lärt sig något av de svårigheter som uppkom under genomförandet av den första handlingsplanen för perioden 2008–2010 och att de avsikter som anges i stats- och regeringschefernas slutförklaring kommer att förverkligas.

4.  Europaparlamentet noterar med intresse att både den privata sektorn och civilsamhället, särskilt i Afrika, skulle kunna ges möjlighet att bidra till strategin på ett betydligt effektivare sätt än vad som hittills har varit fallet.

Partnerskap 1: Fred och säkerhet

5.  Europaparlamentet erkänner också den regionala integrationens viktiga roll för tillväxt och utveckling och framhåller särskilt åtagandet i Tripoliförklaringen att göra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen fullt fungerande i nära samarbete med regionala organisationer.

6.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts när det gäller att genomföra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen för att bemöta utmaningarna i fråga om fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att tillhandahålla förutsägbar och hållbar finansiering för afrikanska fredsfrämjande insatser, behovet av att bygga upp lokal kapacitet till återhämtning och den fasta föresatsen att skydda civila i beväpnade konflikter.

7.  Europaparlamentet anser att en konfliktförebyggande politik är en grundläggande förutsättning för varaktig fred och att de strukturella orsakerna till konflikter bör hanteras med en hållbar utvecklingspolitik som kan möta den afrikanska befolkningens grundläggande behov och bekämpa arbetslöshet samt sociala och ekonomiska orättvisor.

8.  Europaparlamentet anser att Förenta staternas nya lag om konfliktmineraler är ett stort steg framåt i kampen mot olaglig exploatering av mineraler i Afrika, en hantering som underblåser inbördeskrig och konflikter. Parlamentet anser att kommissionen och rådet bör lägga fram liknande förslag för att säkerställa spårbarheten hos mineraler som importeras till EU, samtidigt som hänsyn tas till initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI).

Partnerskap 2: Demokratiska styrelseformer och mänskliga rättigheter

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att gemensamt behandla centrala frågor av gemensamt intresse, exempelvis svar på politiska kriser samt stöd till ekonomisk styrning, i syfte att utarbeta gemensamma prioriteringar via den nyligen inrättade plattformen för dialog om styrelseformer och mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och Afrikas gemensamma engagemang för principer som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättssäkerhet och fördömande av all slags terrorism.

11.  Europaparlamentet konstaterar att stats- och regeringscheferna i sin förklaring anger att de förenas i skyddet av de mänskliga rättigheterna i både EU och Afrika. Parlamentet betonar att dessa rättigheter är universella, vilket särskilt måste beaktas i samband med de åtgärder som planeras inom ramen för partnerskapet om demokratiskt styre och mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt att Robert Mugabe bjöds in och aktivt deltog i det tredje toppmötet mellan EU och Afrika, trots våra upprepade åtaganden för demokratiskt styre och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar samtliga parter att i framtiden inta en starkare politisk hållning för att tydligt kommunicera vår starka tro på rättsstatsprincipen och demokratin.

13.  Europaparlamentet kräver att alla åtgärder som vidtas inom ramen för de olika partnerskapen ska genomföras utan någon form av diskriminering på grundval av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller livsåskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller av personer med hiv eller aids.

14.  Europaparlamentet välkomnar Panafrikanska parlamentets uppmaning till samtliga medlemsstater i Afrikanska unionen att ratificera Afrikanska unionens stadga om demokrati, val och styrelseformer.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar den uppmaning som Europeiska rådets ordförande, Herman Van Rompuy, riktat till Afrikas ledare att stödja Internationella brottsmålsdomstolen och fullt ut ansluta sig till principen om att straffrihet ska bekämpas.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att förbinda sig att arbeta tillsammans för att garantera bättre afrikanskt och europeiskt samarbete i relevanta internationella organ, däribland FN.

Partnerskap 3: Handel, regional integration och infrastruktur

17.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan EU och Afrikanska unionen om att inleda en politisk dialog i syfte att hitta lösningar på gemensamma problem i samband med avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet inser att regional integration, handel och investeringar är avgörande för ekonomisk stabilitet och hållbar tillväxt.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att samarbeta för att få till stånd ett hållbart utnyttjande av råvaror, särskilt genom att fokusera på kapacitetsuppbyggnad, styrelseformer, infrastrukturutveckling, investeringar, geologisk kunskap och kompetens samt insyn i gruvbrytningskontrakt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en miljömässigt sund och socialt hållbar politik för råmaterial som bygger på aktivt deltagande och som också kommer lokalbefolkningen till del.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater i Afrikanska unionen att underlätta inrättandet av en rättslig och finanspolitisk ram som dels bidrar till att stimulera ekonomisk tillväxt och attrahera utländska direktinvesteringar, dels får slut på korruptionen och minskar byråkratin och de administrativa missförhållandena.

20.  Europaparlamentet uppmanar ledare i Afrika och EU att respektera åtagandena i Tripoliförklaringen och att använda strategin som ett redskap för att få till stånd ökad handel mellan de afrikanska länderna, inklusive uppgraderade stödpaket till regionala ekonomiska gemenskaper, och en bättre infrastrukturer i hela Afrika.

Partnerskap 4: Millennieutvecklingsmålen

21.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s medlemsstater bekräftat sitt åtagande att ge 0,7 procent av BNP till officiellt utvecklingsbistånd till 2015, vilket är avgörande för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås till 2015.

22.  Europaparlamentet kommer särskilt att verka för att millennieutvecklingsmålen görs till ett centralt inslag i alla partnerskap.

23.  Europaparlamentet påminner om att det behövs särskilda insatser avseende mödrars, nyföddas och barns hälsa, jämställdhetsfrågor, utbildning, markanvändningspolitik, hållbar utveckling, tillgång till vatten och sanitet samt stöd till funktionshindrade för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås, och ser gärna att de program som finns på utbildnings- och hälsoområdet fullföljs.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning i hela Afrika och understryker att jordbruks- och fiskerisektorn i Afrika måste stärkas på ett hållbart sätt, i synnerhet för småbrukare och fiskare.

25.  Europaparlamentet påminner om den dominerande roll som jordbruket har i de afrikanska nationalekonomierna. Parlamentet betonar därför vikten av harmoniserade hygienkrav och växtskyddsnormer liksom kapacitetsuppbyggnad för den afrikanska jordbrukssektorn.

26.  Europaparlamentet beklagar att man vid toppmötet inte behandlade den senaste tidens fråga om vissa regeringsstödda utländska investerares uppköp av jordbruksmark i Afrika vilket, om frågan inte hanteras korrekt, riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och få allvarliga och omfattande konsekvenser.

27.  Europaparlamentet anser att EU:s och Afrikas ledare bör förbinda sig att inrätta en mekanism för att bekämpa olaglig kapitalflykt av skatteflyktsskäl, främja full insyn vad gäller landsvisa rapporteringskrav och stå emot internationella påtryckningar på lagstiftning som eventuellt tillåter skatteundandragande och skatteflykt i Afrika.

Partnerskap 5: Energi

28.  Europaparlamentet anser att förnybar energi är avgörande för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i Afrika och framhåller kommissionsordförande Barrosos uppmaning till en grön energirevolution i Afrika.

29.  Europaparlamentet välkomnar det samarbetsprogram mellan EU och Afrika för förnybar energi och de politiska mål som man enades om vid högnivåmötet om energi i Wien i september 2010 och som ska uppnås till 2020. I dessa ingår att ge ytterligare 100 miljoner afrikaner tillgång till moderna och hållbara energitjänster, fördubbla kapaciteten hos de gränsöverskridande elförbindelserna inom Afrika och användningen av naturgas i Afrika, öka användningen av förnybar energi i Afrika samt förbättra energieffektiviteten i Afrika inom samtliga sektorer.

Partnerskap 6: Klimatförändring

30.  Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att med förenade ansträngningar minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse.

31.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att avsätta 7,2 miljarder euro under perioden 2010–2012 till projekt och initiativ avseende klimatförändringar som snabbt ska sättas igång. En betydande del av detta belopp kommer att bli tillgängligt för Afrika.

32.  Europaparlamentet betonar att världens fattigaste befolkningar är de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna och uppmanar därför alla aktörer att stödja utvecklingsländerna i deras ansträngningar att anpassa sig till effekterna av klimatförändringarna och skapa en tillväxt som grundas på låg kolanvändning i syfte att utrota fattigdomen.

33.  Europaparlamentet noterar att man måste göra framsteg avseende en global klimatöverenskommelse för att kunna bekämpa fattigdom, och betonar i detta sammanhang den oerhörda potentialen hos naturresurser, dvs. sol, vind, floder och tidvatten, som ofta förekommer i överflöd i afrikanska länder.

Partnerskap 7: Migration, rörlighet och sysselsättning

34.  Europaparlamentet konstaterar att migration har positiva effekter och betonar att det behövs en gemensam strategi med en tidtabell och målinriktade projekt för att minska de negativa effekterna av illegal migration.

35.  Europaparlamentet påminner om samtliga partners åtagande att skapa fler arbetstillfällen av högre kvalitet genom att främja hållbar tillväxt som kommer alla till del.

36.  Europaparlamentet ser positivt på att de befintliga programmen för studenters och forskares rörlighet, tillsammans med initiativ som panafrikanska universitetet och organisationen Tuning Educational Structures and Programmes, ska stärkas.

37.  Europaparlamentet anser att kompetensflykt är ett stort problem för Afrika och att yrkesverksamma personer som har lämnat sitt hemland bör ges starka incitament att återvända och låta ursprungslandet dra nytta av deras utbildning.

Partnerskap 8: Vetenskap, informationssamhället och rymdpartnerskap

38.  Europaparlamentet välkomnar den högnivådialog som inletts mellan högre tjänstemän och ministrar om en strategi för vetenskap och teknik i syfte att stärka samarbetsramen för vetenskap och teknik, för att snabbare få igång en ekonomisk tillväxt och social utveckling som kommer alla till del i Afrika.

Allmänna kommentarer

39.  Europaparlamentet konstaterar att Sudan inte företräddes vid toppmötet och att myndigheterna i detta land inte anser sig vara bundna av Tripoliförklaringen, som stats- och regeringscheferna antagit. Parlamentet vill att samtliga delar i fredsavtalet från 2005 genomförs, såsom anges i ovan nämnda förklaring. I detta ingår också den folkomröstning som är planerad till januari 2011 och som måste göra det möjligt för befolkningen i södra Sudan att själva välja sitt öde.

40.  Europaparlamentet beklagar att vissa stats- och regeringschefer från EU:s större medlemsstater inte kunde närvara vid toppmötet mellan EU och Afrika.

41.  Europaparlamentet beklagar att strategin EU–Afrika inte åtföljs av någon finansieringsplan. Parlamentet begär därför än en gång att Europeiska utvecklingsfonden ska ingå i EU:s budget så att parlamentarisk kontroll kan garanteras av genomförandet av EU:s olika finansieringsinstrument som används vid inrättandet av de olika partnerskapen.

42.  Europaparlamentet vill att ministerorgan i större utsträckning ska delta i genomförandet av strategin.

43.  Europaparlamentet kräver att Panafrikanska parlamentet och Europaparlamentet ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter vid genomförandet av den strategiska handlingsplanen.

44.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten i samtliga afrikanska stater och EU-medlemsstater att utreda och diskutera den strategiska planen.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska och Afrikanska unionens råd och kommissioner, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU och Panafrikanska parlamentet.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009-2010) – institutionella aspekter efter Lissabonfördragets ikraftträdande (2009/2161(INI))

P7_TA(2010)0483 A7-0344/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen, särskilt dess andra och fjärde till sjunde strecksats,

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra strecksatsen samt artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, som antogs den 12 december 2007 i Strasbourg,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av kommissionens meddelande: ”Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna” (KOM(2010)0573),

–  med beaktande av Europarådets och Förenta nationernas, inklusive deras särskilda övervakningsorgans, samtliga konventioner och rekommendationer som är relaterade till grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av beslut och rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd,

–  med beaktande av verksamhets- och årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA),

–  med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den offentliga utfrågning som anordnades av Europaparlamentet den 21 och 22 juni 2010 om hur stadgan om de grundläggande rättigheterna påverkat utformningen av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2004–2008)(2),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0344/2010), och av följande skäl:

A.  Unionen ska, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, grunda sig på en odelbar och allomfattande värdegemenskap med respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, solidaritet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna för alla på Europeiska unionens territorium, inklusive personer som tillhör minoriteter. Ett effektivt skydd och främjande av rättigheter måste vara ett övergripande mål för Europeiska unionens alla politikområden, inklusive deras externa dimension, och ett viktigt villkor för konsolideringen av Europeiska unionen samt ett bidrag till främjandet av fred och av värden och principer med anknytning till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt till folkens välbefinnande.

B.  Ikraftträdandet av Lissabonfördraget skapade en ny situation i EU på området grundläggande rättigheter, eftersom stadgan om de grundläggande rättigheterna (”stadgan”), som medför att grundläggande värden omvandlas till konkreta rättigheter, blev juridiskt bindande. Alltsedan den antagits har stadgan blivit en källa till inspiration för de olika rättsväsendena inom Europa. Kommissionen har offentliggjort en årsrapport om genomförandet av stadgan, och främjandet och genomförandet av de grundläggande rättigheter som grundar sig på stadgan måste ingå i årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

C.  En verklig kultur av grundläggande rättigheter behöver utvecklas, främjas och stärkas inom unionens institutioner, men också inom medlemsstaterna, framför allt då de tillämpar och genomför unionslagstiftningen, både internt och i förbindelser med tredjeländer.

D.  Enligt arbetsordningen kan Europaparlamentet på årsbasis behandla, granska och utvärdera situationen för de grundläggande rättigheterna och lägga fram rekommendationer.

Den nya strukturen för de grundläggande rättigheterna efter Lissabonfördragets ikraftträdande

1.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör kärnan i demokratin och rättstaten i EU och är oumbärligt för att befästa ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa och kräver åtgärder på olika nivåer (internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå). Parlamentet betonar vidare de regionala och lokala myndigheternas roll i att konkret införa och främja sådana rättigheter, och uppmanar därför alla EU-institutioner och medlemsstaternas regeringar och parlament att bygga vidare på den nya institutionella och rättsliga ram som har skapats genom Lissabonfördraget, för att utforma en heltäckande intern policy för mänskliga rättigheter för unionen, som fastställer mekanismer för ansvarsskyldighet, på både nationell nivå och EU-nivå, för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot sina resolutioner, liksom sina frågor för muntligt besvarande med debatt samt mot vad som framkommit vid dess uppdrag under 2009 om konkreta fall av grundläggande rättigheter såsom integritet, personlig värdighet och dataskydd, förbud mot tortyr, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, pressfrihet, icke-diskriminering, användande av minoritetsspråk, romernas situation och fri rörlighet, romska kvinnor, diskriminering av samkönade äktenskap och par som har ingått partnerskap, minderåriga, interneringscenter för invandrare och påstått illegalt frihetsberövande av fångar i samband med CIA:s överlämningsprogram. Parlamentet betonar att alla dessa resolutioner återspeglar värdena i stadgan och vittnar om parlamentets tydliga engagemang för det dagliga skyddet av de grundläggande rättigheterna samt utgör politiska budskap till alla människor i EU, till EU:s medlemsstater samt till EU:s institutioner och dess institutionella partners.

3.  Parlamentet beklagar att rådet och kommissionen varken vidtagit några åtgärder med anledning av rekommendationerna i Europaparlamentets betänkande från 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(3) eller delgett Europaparlamentet information om diskussionerna mellan EU och Förenta staterna om detta ämne.

4.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att reflektera över hur skyddet av de grundläggande rättigheterna har utvecklats efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft, och avser därför att med denna resolution klargöra den roll som varje institution och mekanism bör tilldelas i den nya europeiska strukturen för de grundläggande rättigheterna.

5.  Europaparlamentet upprepar att Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 i grunden har förändrat EU:s juridiska uppbyggnad och EU bör etablera sig som en politisk gemenskap med gemensamma värderingar och principer. Parlamentet välkomnar således EU:s nya flernivåstruktur för skyddet av de grundläggande rättigheterna, vilken härrör från flera olika källor och genomdrivs med hjälp av flera olika mekanismer, bland dem den rättsligt bindande stadgan, de rättigheter som garanteras i Europakonventionen, vars erkännande härrör från EU:s förpliktelse att ansluta sig till konventionen, samt de rättigheter som grundar sig på medlemsstaternas konstitutionella traditioner och tolkningen av dem i Europeiska människorättsdomstolens och Europeiska unionens domstols rättspraxis.

6.  Europaparlamentet upprepar att stadgan juridiskt sett är likvärdig med fördragen och utgör den modernaste kodifieringen av de grundläggande rättigheterna med en bra balans mellan rättigheter och solidaritet samt omfattar civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt rättigheter av ”tredje generationen” (dvs. rätten till god förvaltning, en sund miljö och konsumentskydd). Parlamentet anser att EU bör ta fram en reglerande ram som förhindrar företag att begå brott mot grundläggande rättigheter.

7.  Europaparlamentet betonar att genom att införliva stadgan i EU:s primärrätt, utan att utvidga EU:s befogenheter och i enlighet med subsidiaritetsprincipen såsom anges i artikel 51, skapas nya ansvarsområden för beslutsfattande och verkställande institutioner och för medlemsstaterna när de genomför EU-lagstiftning i det egna landet; bestämmelserna i stadgan kan därmed verkställas direkt av europeiska och nationella domstolar. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att öka samstämmigheten mellan olika organ som ansvarar för övervakning och genomförande, i syfte att effektivt kunna tillämpa den etablerade övergripande ramen samt att stärka en mekanism för övervakning överallt i EU tillsammans med ett system för tidig varning, såsom allmänna ländergranskningar (Universal Periodic Review).

8.  Europaparlamentet erinrar om att respekten för EU:s grundläggande värden tillsammans med skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör en gemensam grund för EU:s förbindelser med tredjeländer, och betonar att EU även är bundet av stadgan i detta avseende. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att respekten för samt skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna också innefattar främjande av demokratin och rättsstaten. Parlamentet understryker att Europeiska utrikestjänsten inom ramen för EU:s nya institutionella struktur kan erbjuda en möjlighet att öka samstämmigheten och effektiviteten inom de utrikespolitiska strävandena att främja mänskliga rättigheter och demokrati, endast om ett människorättsbaserat synsätt godkänns och tillämpas på utrikestjänstens struktur, resurser och verksamhet. Parlamentet framhåller att unionen går i bräschen för mänskliga rättigheter i världen och uppmanar EU att se till att det finns effektiva människorättsklausuler i internationella avtal, beakta stadgans principer när avtal tecknas med tredjeländer och bevara konsekvensen mellan sin interna och externa människorättspolitik.

9.  Europaparlamentet upprepar att EU:s anslutning till Europakonventionen kommer att innebära miniminivån för skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Europa samt ge ytterligare en mekanism för att upprätthålla mänskliga rättigheter, nämligen möjligheten att inge klagomål till Europadomstolen om en EU-institution eller en medlemsstat bryter mot mänskliga rättigheter vid genomförande av EU:s lagstiftning inom Europakonventionens behörighetsområde. Europadomstolens rättspraxis kommer således ge extra bidrag till EU:s nuvarande och framtida insatser för respekten för och främjandet av grundläggande friheterna på området för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, vid sidan om Europeiska unionens domstols rättspraxis på detta område.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och Europarådets medlemsstater att tydligt uttrycka sitt politiska åtagande och stöd för anslutningsprocessen och anslutningsavtalet samt att säkerställa insyn i anslutningsprocessen, samtidigt som man betonar behovet av ett ordentligt samråd med berörda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att slutföra sina interna samråd och förhandlingarna med Europarådet genom att hitta lämpliga lösningar på de viktigaste tekniska frågorna, i syfte att fullborda anslutningsprocessen i rimlig tid och uppnå högsta möjliga nivå på skyddet för de mänskliga rättigheterna i Europa.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten om fördelarna med en anslutning till Europakonventionen och om de krav som ska uppfyllas av ansökarna, genom att utarbeta riktlinjer för denna extra mekanisms adekvata tillämpning och effekter, så att den kan användas effektivt, samt genom att använda den i utbildningen för alla berörda yrkesgrupper.

12.  Europaparlamentet välkomnar Lissabonfördragets nya övergripande förpliktelse att bekämpa social utslagning och diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för privat- och familjelivet, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter, att ta fram en gemensam policy för asyl och invandring och bekämpa människohandeln samt dess uttryckliga hänvisning till personer som tillhör minoriteter, vilket återspeglar ytterligare ett av EU:s grundläggande värden. Parlamentet välkomnar också det faktum att unionen har fått rättskapacitet, vilket gör det möjligt för den att ansluta sig till internationella avtal, förbättringen avseende rättsligt skydd i och med utvidgningen av EU-domstolens kompetens till områden som har stor betydelse för skyddet av de grundläggande rättigheterna, såsom polisiärt och rättsligt samarbete på det straffrättsliga området, Europaparlamentets och de nationella parlamentens stärkta roll i den europeiska beslutsprocessen, särskilt när det gäller utvärderingen av genomförandet av EU:s politik på området för frihet, säkerhet och rättvisa, samt den större roll som tilldelats EU-medborgarna, som nu genom medborgarinitiativet kan ta initiativ till EU-lagstiftning, tillsammans med kravet på en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället (artikel 11.2 i FEU).

13.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och konsekvent genomförande av Stockholmsprogrammet i enlighet med internationell och europeisk människorättslagstiftning, så att fördragets förpliktelser och principer omsätts i praktiken genom att det fastställs strategiska riktlinjer för området för frihet, säkerhet och rättvisa.

Institutionernas genomförande av den nya strukturen för de grundläggande rättigheterna

14.  Europaparlamentet anser att EU:s institutioner ofta agerat parallellt inom området för skydd av de grundläggande rättigheterna och vill därför att man ska reflektera över de åtgärder som vidtas och sträva efter ett förbättrat samarbete mellan institutionerna, såsom det etablerade interinstitutionella samarbetet vid den årliga övervakningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i EU, så att varje institution kan bygga vidare på rapporter från andra institutioner.

15.  Europaparlamentet noterar inrättandet av ett nytt ansvarsområde för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap inom kommissionen, eftersom detta vittnar om kommissionens åtagande att öka ansträngningarna inom området för grundläggande rättigheter och friheter och utgör ett positivt svar på parlamentets upprepade krav i detta hänseende. En sådan uppdelning i rättvisa och säkerhet bör inte förstärka missuppfattningen om att behovet av att skydda allas mänskliga rättigheter och behovet av att garantera allas säkerhet handlar om två helt olika saker. Den nya kommissionsledamoten bör ägna särskild uppmärksamhet åt EU:s politik för bekämpning av irreguljär migration och terrorism och det behövs fullt stöd från alla kommissionsledamöters sida för att den nya kommissionsledamoten ska kunna göra sig gällande.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra 2013 till ”Europeiska året för medborgarskap”, för att stimulera diskussionen om unionsmedborgarskapet och upplysa unionsmedborgarna om deras rättigheter, särskilt de nya rättigheter de fått genom att Lissabonfördraget trätt i kraft.

17.  Europaparlamentet förväntar sig konkreta åtgärder av den nya ansvariga kommissionsledamoten, vilka är i linje med tidigare framförda avsikter, nämligen att, framför allt och huvudsakligen, införa en konsekvensbedömning avseende de grundläggande rättigheterna i anslutning till alla nya lagstiftningsförslag (parlamentet välkomnar kommissionens åtagande i detta hänseende), att övervaka lagstiftningsprocessen i syfte att garantera att de slutliga texterna överensstämmer med stadgan, att tillämpa nolltolerans i fråga om brott mot stadgan och genomföra djupgående undersökningar och inleda överträdelseförfaranden när medlemsstaterna vid genomförandet av unionslagstiftningen har brutit mot sina skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, samt att se till att unionsmedborgarna får ordentlig information om den nya strukturen för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet vill se en uppföljning av kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen (KOM(2003)0606) från 2003 för att fastställa ett transparent och enhetligt sätt att bemöta eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna och använda artikel 7 i FEU på grundval av den nya strukturen för de mänskliga rättigheterna.

18.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den bör se till att samtliga nya lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan och kontrollera befintliga instrument med avseende på detta. Enligt parlamentet bör det framgå klart av de konsekvensbedömningar som åtföljer kommissionens förslag huruvida förslagen är förenliga med stadgan, så att denna aspekt blir en integrerad del av framläggandet av lagstiftningsförslag. Parlamentet påminner kommissionen om att den uttryckligen har till uppgift att bedriva ett omfattande samråd med alla berörda parter för att säkerställa att unionens åtgärder blir enhetliga och öppna (artikel 11.3 i FEU) och understryker i detta sammanhang vikten av den plattform som byrån för grundläggande rättigheter erbjuder, eftersom den är en betydelsefull resurs för utförandet av denna uppgift.

19.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den bör genomföra objektiva undersökningar och inleda överträdelseförfaranden om en medlemsstat vid genomförandet av unionslagstiftningen kränker de rättigheter som finns inskrivna i stadgan. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att kräva tillförlitliga uppgifter och fakta från medlemsstaterna och att även inhämta information från icke-statliga källor samt begära bidrag från byrån för grundläggande rättigheter och andra organ för de mänskliga rättigheterna.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar att nationalism, främlingsfientlighet och diskriminering åter blossat upp i somliga medlemsstater och betonar den viktiga roll som kommissionen bör påta sig för att förhindra och motverka dessa eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter.

21.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att kommissionen varje år övervakar respekten för stadgan, och anser att dess övervakningsrapporter bör omfatta en bedömning av hur de olika rättigheterna har genomförts samt en utvärdering av de mest omtvistade frågorna och situationen för de mest sårbara grupperna i unionen, av luckorna i skyddet och av viktiga utvecklingstendenser och strukturella problem på nationell nivå och EU-nivå, för att konkreta initiativ och åtgärder ska kunna föreslås. Parlamentet rekommenderar att bästa praxis sprids till medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna”, bland annat med hänvisning till dess betoning av förebyggande verksamhet vid den konkreta tillämpningen samt vikten av internutbildning om grundläggande rättigheter, tillsammans med att de grundläggande rättigheterna gjorts till föremål för systematisk granskning i de konsekvensbedömningar som görs av kommissionens konsekvensbedömningsnämnd samt att det införs målinriktade kommunikationsåtgärder för hantering av olika situationer i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar också att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande betonat vikten av de politiska anslutningskriterier som fastställts av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993, med krav på att kandidatländerna ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstat, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Att detta kriterium fått kvarstå är till stöd för skyddet av de grundläggande rättigheterna i framtida medlemsstater.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka de värden och principer som finns inskrivna i fördraget och stadgan samt strategin i Stockholmsprogrammet genom konkreta lagstiftningsförslag och att i samband med denna verksamhet beakta rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Vidare efterlyser parlamentet en Lissabonanpassning av den nuvarande lagstiftningen om polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt stärkande av den demokratiska ansvarsskyldigheten i området med frihet, säkerhet och rättvisa.

24.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar samarbetskontakter mellan å ena sidan kommissionsledamöterna med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap respektive inrikes frågor och å andra sidan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, genom att kommissionsledamöterna regelbundet bjuds in för att diskutera aktuella ärenden och utveckling i fråga om grundläggande rättigheter.

25.  Europaparlamentet betonar att även parlamentet bör stärka sina oberoende konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter i anslutning till lagstiftningsförslag och ändringsförslag under behandling i lagstiftningsprocessen, i syfte att göra dem mer systematiska, särskilt genom att utöka de möjligheter som för närvarande ges i artikel 36 i parlamentets arbetsordning om respekten för stadgan och genom att begära in yttranden från rättstjänsten över rättsliga frågor i samband med frågor om grundläggande rättigheter i EU.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anpassa sig till de ändringar som krävs i fördraget och efterleva stadgan i sitt lagstiftningsarbete. Europaparlamentet välkomnar därför att rådet inrättar en ständig arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer och understryker betydelsen av att detta nya organ får ett brett mandat där man bland annat kan behandla frågor om grundläggande rättigheter som rör EU och medlemsstaterna samt skapa ett forum för rådets överläggningar om interna människorättsfrågor, Parlamentet understryker också att arbetet i detta nya organ måste vara öppet och effektivt, även i sina kontakter med parlamentet.

27.  Europaparlamentet bekräftar det interinstitutionella avtal om en gemensam strategi för konsekvensbedömning(4) som kommissionen hänvisar till i sitt meddelande om en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilket parlamentet och rådet ansvarar för konsekvensbedömningarna av sina egna ändringsförslag.

28.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att dess ständiga arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer får ett brett mandat i vilket det till exempel skulle kunna ingå att diskutera och ge officiella svar på rapporter från byrån för grundläggande rättigheter (förutom rekommendationer från FN:s fördragsorgan och särskilda förfaranden och mekanismer), att bedöma de externa konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av EU:s instrument och politik, under samordning med rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM), att säkerställa samordningen med de organ som saknar mandat men vars arbete får konsekvenser på människorättsområdet (exempelvis EIB eller Frontex), att granska EU:s och medlemsstaternas undertecknande, ratificering och efterlevnad av internationella människorättsinstrument samt att tillhandahålla ett forum för rådets överläggningar om interna människorättsfrågor.

29.  Europaparlamentet kräver att parlamentets rätt till demokratisk granskning respekteras på grundval av fördragen. Parlamentet framhåller behovet av bättre insyn i och tillgång till dokument mellan EU-institutionerna för att effektivisera det interinstitutionella samarbetet, inklusive inom frågor som rör ansvarighet och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker sin roll när det gäller att följa upp sina resolutioner om grundläggande rättigheter i EU och att utvärdera andra EU-institutioners arbete samt ställa dem till svars för deras åtgärder eller brist på åtgärder när det gäller att bedöma utvecklingen på detta område (t.ex. genom årsrapporter), med tanke på att parlamentet kombinerar politiska budskap med faktabaserade metoder. Parlamentet understryker att parlamentet i artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges rätt att omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfaranden om tecknande av internationella avtal mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer.

30.  Europaparlamentet bekräftar att EU-domstolens roll har stärkts när det gäller att se till att alla EU:s institutioner, organ och medlemsstater som genomför unionslagstiftningen respekterar stadgan på vederbörligt sätt, och konstaterar att detta kommer att göra det möjligt för EU-domstolen att stärka och vidareutveckla sin rättspraxis i fråga om grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar att det krävs ett etablerat samarbete mellan nationella domstolar, EU-domstolen och Europadomstolen för att främja utvecklingen av ett konsekvent system av rättspraxis på detta område.

31.  Europaparlamentet betonar att byrån för grundläggande rättigheter har en roll för den fortsatta övervakningen av situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i unionen och Lissabonfördragets effekter på detta område genom dess uppgift att tillhandahålla analys, assistans och expertis, något som kräver kvalitet, objektivitet, verklig opartiskhet och öppenhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över och stärka byråns mandat för att anpassa det till de nya krav som Lissabonfördraget och stadgan medför. Parlamentet betonar att byråns mandat för att inneha en övervakningsroll bör utsträckas till anslutningsländerna och att den därför behöver ges tillräckliga resurser för sina utvidgade uppgifter efter att stadgan införts. Parlamentet upprepar sin begäran om att få delta fullt ut i översynen av byråns fleråriga program och välkomnar att en bilaga med uppgifter om medlemsstaternas ratificering av internationella människorättsinstrument införs i byråns årsrapport.

32.  Europaparlamentet betonar att byråns främsta uppgift är att förse de beslutsfattande institutionerna med fakta och uppgifter om ärenden som rör grundläggande rättigheter, och att den därför ska samla in och analysera information och uppgifter, sprida kunskap genom vetenskaplig forskning och undersökningar på grundval av noggrann metodik, offentliggöra tematiska rapporter och årsrapporter samt skapa nätverk och främja dialogen med det civila samhället. Parlamentet välkomnar byråns årsrapport från 2009 och dess strategi att tillhandahålla en jämförbar översikt samt lyfta fram god praxis i de 27 medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet uppmanar de beslutsfattande EU-institutionerna att utnyttja uppgifter och fakta som byrån tillhandahåller under det förberedande stadiet av lagstiftningsverksamheten samt i beslutsfattandet och/eller övervakningsprocesserna och att upprätthålla ett ständigt och nära samarbete med byrån, med deltagande av dess plattform för icke-statliga organisationer.

34.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-organ att stå fast vid sitt åtagande om skydd av de grundläggande rättigheterna och att integrera ett perspektiv för grundläggande rättigheter i all sin verksamhet. Parlamentet uppmanar också EU att i detta sammanhang säkerställa fullständig rättslig ansvarsskyldighet.

35.  Europaparlamentet anser att Frontex bör införa ett strukturerat samarbete med de organ som arbetar med grundläggande rättigheter, migranter eller asylfrågor och FN:s flyktingkommissarie, i syfte att underlätta insatser som får konsekvenser för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar det samarbetsavtal som ingicks 2010 mellan Frontex och byrån för grundläggande rättigheter.

36.  Europaparlamentet understryker att EU och medlemsstaterna delar skyldigheter på området för genomförande och/eller upprätthållande av mänskliga och grundläggande rättigheter inom sina respektive ansvarsområden i enlighet med subsidiaritetsprincipen, och att detta delade ansvar och dessa delade befogenheter innebär både en möjlighet och en skyldighet för medlemsstaterna och EU-institutionerna. Parlamentet betonar de nationella parlamentens stärkta roll enligt Lissabonfördraget och stödjer inrättandet av en formell, fortlöpande dialog mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

37.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om deras skyldighet att på begäran tillhandahålla kommissionen tillförlitliga uppgifter och fakta, eftersom kommissionen är fördragens väktare.

38.  Europaparlamentet betonar att domstolarna i medlemsstaterna har stor betydelse för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Därför kräver parlamentet stöd för att man lätt ska kunna få sin sak behandlad i ett domstolsförfarande inom rimlig tid, i syfte att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att satsa på fortlöpande utbildning av nationella domare i fråga om grundläggande fri- och rättigheter, däribland de nya aspekterna på området efter Lissabonfördraget.

39.  EU:s insatser bör inte bara inriktas på kränkningar av de grundläggande rättigheterna efter att de har inträffat, utan också syfta till att avvärja dem. Därför efterlyser Europaparlamentet en reflektion kring mekanismer för tidig upptäckt av tänkbara kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och medlemsstaterna, ett tillfälligt inställande av åtgärder som vållar sådana kränkningar, påskyndade rättsliga förfaranden för att avgöra om åtgärder strider mot EU:s grundläggande rättigheter samt påföljder om åtgärderna trots allt genomförs i strid med EU-rätten.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att fördubbla sina insatser för att ge ordentlig information och sprida kunskap till allmänheten, eftersom de grundläggande rättigheterna kan skyddas effektivare om människor själva är medvetna om sina rättigheter och om de skyddsmekanismer som står till deras förfogande. Parlamentet efterlyser aktiv tillämpning av de erfarenheter som gjorts inom samhällsorganisationer och berörda icke-statliga organisationer samt bevarande av de löpande kontakterna med alla sådana organ då de grundläggande rättigheternas nya struktur genomförs och åtgärder vidtas i särskilda fall.

41.  Europaparlamentet framhåller sin rätt att årligen ge ut en rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU, där man behandlar hur grundläggande rättigheter hanteras i EU:s institutioner, organ eller medlemsstater om detta bedöms nödvändigt.

Samarbete med internationella organisationer inom den nya strukturen för grundläggande rättigheter

42.  Europaparlamentet anser att man bör finna metoder för bättre samarbete mellan EU:s institutioner och organ och internationella organisationer som är engagerade i skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna, samt se till att resultaten av erfarenheterna inom detta område utnyttjas bättre och kanaliseras effektivare.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att utnyttja hela potentialen i det samförståndsavtal som ingåtts mellan Europarådet och EU för att uppnå ökad synergi och konsekvens på europeisk nivå, och anser att den expertis som Europarådet har uppnått i sina mekanismer för övervakning av mänskliga rättigheter, normer och rön bör utnyttjas bättre för att dubbelarbete ska kunna undvikas. Parlamentet framhåller på nytt att unionen bör göras mer delaktig i det arbete som utförs av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och att EU i högre grad bör beakta detta arbete vid genomförandet av sin politik inom områdena frihet, rättvisa och säkerhet.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig till och ratificera Europarådets och FN:s viktigaste människorättskonventioner och frivilliga tilläggsprotokoll, bland annat Europeiska sociala stadgan (omarbetad), konventionen om åtgärder mot människohandel, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk från Europarådet, liksom FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning, FN:s konvention om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter, FN:s konvention om organiserad brottslighet och dess två protokoll om människohandel och människosmuggling, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Vidare anser parlamentet att ökad hänsyn bör tas och flera hänvisningar göras till dylika internationella dokument inom ramen för den europeiska lagstiftningsprocessen.

45.  Europaparlamentet betonar att lämplig uppmärksamhet bör fästas vid FN:s olika övervakningsmekanismer och vid slutsatserna från FN:s människorättsorganisationer, och konstaterar att de rekommendationer som är relevanta för medlemsstaterna bör följas noga. Parlamentet betonar betydelsen av den återkommande allmänna granskning som FN:s människorättsråd genomför, rekommenderar samarbete med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s flyktingkommissarie samt välkomnar att högkommissarien för mänskliga rättigheter har öppnat sitt första europeiska regionala kansli i Bryssel.

46.  Europaparlamentet betonar att kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), OSSE:s särskilda representanter för mediefrihet och bekämpning av människohandel samt högkommissarien för nationella minoriteter spelar en viktig roll och utför ett aktivt arbete.

47.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som sitter i FN:s säkerhetsråd att säkerställa processrättsliga garantier när påstådda terrorgrupper eller terrorister uppförs på och avförs från förteckningar, enligt vad relevant rättspraxis från EU-domstolen kräver.

Den nya tidens mest brådskande utmaningar

48.  Europaparlamentet betonar att den nya strukturen kommer att mätas efter hur effektivt de ansvariga institutionerna hanterar de mest brådskande aktuella frågorna om grundläggande rättigheter och de oftast återkommande kränkningarna av dem, både i medlemsstaterna och i unionen, liksom inom ramen för unionens yttre förbindelser.

49.  Därför erinrar Europaparlamentet om alla sina resolutioner, debatter och resultat från uppdrag under 2009 om grundläggande rättigheter, som visat att det återstår många problem och särskilda fall av brott mot de grundläggande rättigheterna som kräver brådskande åtgärder, medellångsiktiga strategier och långsiktiga lösningar samt uppföljning av EU:s institutioner. Hit hör bland annat:

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet samt OSSE.

(1) CM(2007)74. (2) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 48. (3) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 309. (4) Rådsdokument 14901/05, 24.11.2005.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om reklamens inverkan på konsumenternas beteende (2010/2052(INI))

P7_TA(2010)0484 A7-0338/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktivet om otillbörliga affärsmetoder)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 7 (respekt för privatlivet och familjelivet) och artikel 8 (skydd av personuppgifter),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om resultattavlan för den inre marknaden(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om resultattavlan för konsumentmarknaderna(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2009 om övervakning av den inre marknadens konsekvenser för konsumenten – andra resultattavlan för konsumentmarknaderna (KOM(2009)0025) och kommissionens därtill hörande arbetsdokument ”Second Consumer Markets Scoreboard” (SEK(2009)0076),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 mars 2010 med titeln ”Consumer Markets Scoreboard – Consumers at Home in the Internal Market –Monitoring the integration of the retail Internal Market and Benchmarking the Consumer Environment in Member States” (SEK(2010)0385),

–  med beaktande av rapporten om konsumentskyddet på den inre marknaden, publicerad av kommissionen i oktober 2008 i Eurobarometer special nr 298,

–  med beaktande av den undersökande rapporten om attityder gentemot gränsöverskridande försäljning och konsumentskydd, publicerad av kommissionen i mars 2010 i Eurobarometer flash nr 282,

–  med beaktande av den europeiska strategin för mediekunskap i den digitala miljön (KOM(2007)0833),

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer för genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (SEK(2009)1666),

–  med beaktande av yttrande nr 2/2010 om beteendestyrd annonsering på nätet vilket antogs den 22 juni 2010 av artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter,

–  med beaktande av yttrande nr 5/2009 om sociala nätverk på nätet vilket antogs den 12 juni 2009 av artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter,

–  med beaktande av meddelandet från den franska nationella kommissionen för informationsteknik och medborgerliga friheter (CNIL) av den 5 februari 2009 om riktad reklam på nätet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0338/2010), och av följande skäl:

A.  Reklam stimulerar konkurrens och konkurrenskraft, begränsar sannolikt missbruk av dominerande ställning och uppmuntrar nyskapande på den inre marknaden. Följaktligen gynnar den konsumenterna, framför allt i och med att den ger ett större utbud, lägre priser och information om nya produkter.

B.  Reklam utgör en viktig och ofta avgörande finansieringskälla för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt medielandskap och bidrar aktivt till en mångsidig och oberoende press i Europa.

C.  En del reklam- och annonseringsmetoder kan emellertid också påverka den inre marknaden och konsumenterna negativt (otillbörliga metoder, intrång i det offentliga rummet och i den privata sfären, personriktad reklam, hinder som försvårar marknadstillträdet och snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden).

D.  Det är fortfarande nödvändigt att bekämpa de otillbörliga affärsmetoderna inom reklam- och annonsverksamheten, eftersom de enligt Eurobarometerns specialrapport 29 alltjämt är vanligt förekommande.

E.  Utvecklingen av medierna har stor betydelse för reklam och annonser, inte minst genom utvecklingen av Internet, sociala nätverk, forum, bloggar, den ökade rörligheten bland användarna och den snabba ökningen av de digitala produkterna.

F.  Konsumenterna kan uppleva en viss trötthet inför alla reklambudskap, och det finns därför i dag en frestelse att använda ny kommunikationsteknik för att sprida budskap i kommersiella syften utan att öppet uppge detta, vilket gör att konsumenterna lätt vilseleds.

G.  Utvecklingen av nya reklammetoder på nätet och via mobiltelefoner skapar en mängd problem som man måste ta itu med för att kunna garantera en hög skyddsnivå för användarna.

H.  Reklamen på nätet spelar en stor ekonomisk roll, särskilt genom finansiering av gratistjänster, och den har ökat explosionsartat.

I.  Riktad reklam (styrd av sammanhanget, personen eller beteendet), som sägs vara anpassad efter Internetanvändarnas intressen, utgör ett allvarligt angrepp mot skyddet av den personliga integriteten om den är förknippad med kartläggning av enskilda personer (med hjälp av cookies, profilering, geografisk lokalisering) och konsumenten inte i förväg har gett sitt fria och uttryckliga samtycke.

J.  Individanpassade reklambudskap får inte leda till att det uppstår påträngande reklam som bryter mot lagstiftningen om skydd av personuppgifter och den personliga integriteten.

K.  Personkategorier som är särskilt utsatta på grund av mental, fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, ålder eller lättrogenhet, såsom barn, ungdomar, gamla människor eller vissa individer som är utsatta på grund av sin sociala och ekonomiska situation (exempelvis kraftigt skuldsatta personer), behöver särskilt skydd.

L.  Det råder fortfarande brist på information om de exakta sociopsykologiska effekterna av nya former av reklam med större genomslagskraft och större spridning, särskilt när det gäller personer som inte har råd att köpa de varor och tjänster som marknadsförs genom denna reklam.

M.  Vissa produkter, såsom tobak, alkohol, läkemedel och onlinespel, är av särskild karaktär och kräver därför lämplig reglering av reklamen på nätet, så att man undviker övertramp, beroende och varumärkesförfalskning.

N.  Reklam kan fungera som ett kraftfullt redskap i kampen mot stereotyper och fördomar på grundval av rasism, sexism och främlingsfientlighet.

O.  Reklam förmedlar ofta snedvridna och/eller nedsättande budskap som befäster olika stereotypa fördomar om könen, vilket ställer hinder i vägen för jämställdhetsstrategier som vill avskaffa ojämlikheter.

Bedömning av den befintliga ramen för lagstiftning/icke-lagstiftning

1.  Europaparlamentet anser att direktivet om otillbörliga affärsmetoder ger en viktig rättslig ram för att bekämpa vilseledande och aggressiv reklam i relationerna mellan företag och konsumenter. Även om någon uttömmande utvärdering ännu inte kan göras är flera svårigheter avseende genomförande och tolkning redan uppenbara (särskilt i förhållande till de nya formerna av reklam med större genomslagskraft), vilket framgår av domar i EU-domstolen som går emot befintliga nationella åtgärder med hänvisning till att de sträcker sig längre än bestämmelserna i direktivet om otillbörliga affärsmetoder, något som gör att direktivets effektivitet kan ifrågasättas.

2.  Europaparlamentet understryker att de olika tolkningarna och skillnaderna i genomförandet på nationell nivå har lett till att önskad harmonisering inte uppnåtts, vilket har skapat rättsosäkerhet och skadat den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mycket regelbundet uppdatera, förtydliga och förstärka sina riktlinjer för genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder och se till att de översätts till EU:s officiella språk. Medlemsstaterna uppmanas att ta största möjliga hänsyn till riktlinjerna.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att färdigställa och i november 2010 offentliggöra en databas över nationella åtgärder som antagits i syfte att införliva direktivet om otillbörliga affärsmetoder, gällande rättspraxis och andra relevanta handlingar.

5.  Europaparlamentet påminner om att direktivet om otillbörliga affärsmetoder är begränsat till relationerna mellan företag och konsumenter, medan direktivet om vilseledande och jämförande reklam handlar om relationerna mellan företag. Vissa verksamheter omfattas varken av direktivet om otillbörliga affärsmetoder eller av direktivet om vilseledande och jämförande reklam, såsom frivilligorganisationer eller intressegrupper. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en särskild analys av vilseledande reklam- och annonseringsmetoder som är inriktade på de kategorier som till synes inte omfattas av något av direktiven. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen sinsemellan och erbjuda tillfredsställande lösningar för de kategorier som har råkat ut för gränsöverskridande, vilseledande reklam- och annonseringsmetoder inom EU.

6.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas samordnade kontrollåtgärder (”Sweep”) och vill se mer av dessa åtgärder, vars tillämpningsområde bör utvidgas. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultatet av dessa samordnade kontrollåtgärder och vid behov utarbeta ytterligare åtgärder för att förbättra den inre marknaden för konsumenterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge sina behöriga myndigheter de ekonomiska, personalmässiga och tekniska medel och resurser som behövs för att verksamheten ska fungera effektivt. Kommissionen uppmanas att på grundval av erfarenheterna från nätverket för konsumentskyddssamarbetet ytterligare underlätta samarbetet mellan nationella myndigheter och effektivisera deras kontroller.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en analys av de nationella konsumentmyndigheternas skyldigheter och kontrollfunktioner och att utbyta bästa praxis för att effektivisera deras arbete.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 2006/2004 till varumärkesförfalskning och olagliga produkter och att främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna inom ramen för denna förordning i syfte att förstärka kampen mot bedrägerier kopplade till olaglig reklam.

10.  Europaparlamentet ser självreglering som ett dynamiskt, flexibelt och ansvarstagande sätt att komplettera den befintliga lagstiftningsramen. Parlamentet föreslår att de medlemsstater som ännu inte har några organ för självreglering underlättar inrättandet av sådana organ, på grundval av bästa praxis från andra medlemsstater, och erkänner dem formellt.

11.  Europaparlamentet betonar dock självregleringens begränsningar. Den kan inte i något fall ersätta lagstiftning, särskilt inte när det gäller regler om skydd för konsumenternas personuppgifter och vilka påföljder som ska tillämpas om reglerna inte följs.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera genomförandet av nationella förhållningsregler för medier och ny informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma de nationella självregleringsorganens effektivitet.

13.  Europaparlamentet framhåller det samhällsansvar som följer av reklam med stor spridning och genomslagskraft och betonar reklamföretagens roll för att odla en kultur av medvetna och ansvarstagande företag.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar samråd med de olika berörda parter som medverkar till lagstiftningsutvecklingen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med lämpliga medel se till att medierna och yrkesverksamma inom reklambranschen garanterar att människovärdet respekteras och att de tar avstånd från direkta eller indirekta diskriminerande och stereotypa bilder eller hatbudskap som utgår från kön, ras, etniskt ursprung, ålder, religion eller annan övertygelse, sexuell läggning, funktionshinder och social status.

16.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte genomfört direktivet om audiovisuella medietjänster att göra detta utan dröjsmål. Parlamentet väntar med intresse på kommissionens rapport om tillämpningen av direktivet om audiovisuella medietjänster och betonar att ny teknik måste beaktas (till exempel tv via ip-adress).

Problemställningar till följd av Internets och den nya teknikens utveckling

17.  Europaparlamentet fördömer utvecklingen av en dold reklam på Internet, som inte omfattas av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (konsument till konsument). Denna sprids genom kommentarer på sociala nätverk, forum och bloggar som är svåra att skilja från vanligt tyckande. Det finns en uppenbar risk att konsumenterna leds till att fatta felaktiga beslut i tron att den information de förlitar sig på kommer från en objektiv källa. Parlamentet fördömer de fall där vissa företagare direkt eller indirekt finansierar verksamhet med syftet att främja spridning av budskap eller kommentarer som ger sken av att komma från konsumenterna själva, när det i själva verket rör sig om reklam eller kommersiella budskap. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa en korrekt tillämpning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder i detta avseende.

18.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna ska verka för personer som kan fungera som övervakare/moderatorer på de olika forumen och som är uppmärksamma på de risker som den dolda reklamen utgör samt utarbeta informationskampanjer inriktade på att varna konsumenterna för dessa dolda former av reklam.

19.  Europaparlamentet påpekar att kampanjen på EU-nivå mot denna dolda reklam är av stor betydelse för att sanera marknaden och stärka konsumenternas förtroende, eftersom det för vissa företagare kan vara ett sätt att kringgå konkurrensreglerna och utan kostnad överskatta sitt eget företag på ett konstgjort sätt eller till och med otillbörligt smutskasta en konkurrent.

20.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den alltmer utbredda beteendestyrda annonseringen och utvecklingen av påträngande reklam- och annonseringsteknik (till exempel läsning av e-post, användning av sociala nätverk och geografisk lokalisering samt återanvändning av målgrupper för reklam) som utgör ett angrepp på konsumenternas personliga integritet.

21.  Europaparlamentet framhåller den risk det innebär att företag som är innehållsleverantörer samtidigt bedriver reklamverksamhet (möjlig dubbelanvändning av uppgifter som samlats in under de olika verksamheterna) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns vattentäta skott mellan de olika insamlingsnivåerna.

22.  Europaparlamentet betonar att konsumenterna måste informeras på ett tydligt, begripligt och uttömmande sätt om insamling, behandling och användning av uppgifter om dem och uppmanar annonsörerna att arbeta mot en standardiserad användning av det konsumentvänliga system som bygger på att kunden själv anmäler sitt intresse för information. Dessa personuppgifter bör kunna lagras och användas enbart efter konsumentens uttryckliga samtycke.

23.  Europaparlamentet betonar att konsumenterna måste få fullständig information när de accepterar reklam som motprestation till prissänkningar som grundas på beteende.

24.  Europaparlamentet framhåller behovet att som regel ta med integritetsfrågor i framtida tekniska lösningar som inbegriper personuppgifter. Utvecklare av ny teknik måste redan från utvecklingsprocessens början införliva datasäkerhet och dataskydd i linje med högsta standard och med hänvisning till principen om inbyggda mekanismer för skydd av den personliga integriteten.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika vägar (genom lagstiftning eller på annat sätt) för att på EU-nivå fastställa de tekniska alternativen för ett effektivt genomförande av följande åtgärder:

Skydd av utsatta grupper

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 genomföra en grundlig analys av den vilseledande och aggressiva reklamens inverkan på utsatta konsumenter, i synnerhet barn och ungdomar, och att garantera korrekt tillämpning av relevant lagstiftning om skydd för barn och ungdomar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med högsta prioritet genomföra en djupgående studie av de faktiska sociopsykologiska effekterna av reklam, mot bakgrund av den nya förfinade teknik som används.

28.  Europaparlamentet betonar att barn och ungdomar utgör särskilt utsatta grupper eftersom de är så mottagliga och nyfikna, saknar mognad, har begränsad självständighet och är lätta att påverka, särskilt genom nya kommunikationsmedel och ny teknik.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka skyddet av utsatta konsumenter, till exempel barn, och att uppmana medierna att sätta gränser för reklam som riktar sig till barn i samband med tv-program för yngre barn (t.ex. undervisningsprogram för barn, tecknade filmer osv.), med tanke på att liknande åtgärder redan håller på att genomföras i vissa medlemsstater.

30.  Europaparlamentet kräver att riktad reklam inte får förekomma inom några för barn specifika intresseområden.

31.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på att konsumenterna lätt kan frestas att ta efter, vilket kan leda till olämpliga beteendemönster, våld, spänningar, besvikelse, ångest, skadligt missbruk (rökning, droger), ätstörningar som anorexi och bulimi och rubbningar av den mentala jämvikten. Parlamentet uppmanar alla reklambyråer och yrkesverksamma inom medierna att tänka sig för innan de använder extremt smala modeller (män eller kvinnor) i marknadsföringen, så att de undviker skadliga budskap om utseende, ofullkomliga kroppar, ålder och vikt, med hänsyn till reklamens inflytande och påverkan på barn och ungdomar.

Jämställdhet mellan könen och mänsklig värdighet i reklamen

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av lämpliga medel garantera att marknadsföring och reklam respekterar mänsklig värdighet och inte är diskriminerande på grundval av kön, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

33.  Reklamen kan vara ett effektivt verktyg för att utmana och bemöta stereotyper, och med dess hjälp kan man motarbeta rasism, sexism och diskriminering, vilket är väsentligt i dagens mångkulturella samhällen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och yrkesverksamma i reklambranschen att stärka utbildningsverksamheten som ett sätt att få bukt med stereotyper, bekämpa diskriminering och främja jämställdhet, särskilt bland unga. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inleda och utveckla ett nära samarbete med befintliga marknadsförings-, kommunikations- och reklamskolor och därigenom bidra till en sund utbildning av den framtida arbetskraften inom branschen.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja komparativ forskning och dokumentation bland medlemsstaterna kring bilden av kvinnan i annonser och reklam och att ta fram exempel på god praxis för ändamålsenlig och jämställdhetsfrämjande reklam.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra samråd med brukar- och/eller konsumentorganisationer som ansvarar för att utvärdera reklamens inverkan sett ur bland annat genusperspektivet och att stärka dessa organisationers roll.

36.  Europaparlamentet framhåller att reklamen ofta förmedlar diskriminerande och/eller ovärdiga budskap som bygger på alla möjliga stereotypa föreställningar om könen, vilket är ett hinder för jämställdhetsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, det civila samhället och de självreglerande organen för reklam att samarbeta nära för att bekämpa detta, framför allt genom att använda effektiva redskap som garanterar respekten för människans värdighet och heder inom marknadsföring och reklam.

37.  Eftersom marknadsföringen av konsumtionsvaror direkt är kopplad till press, radio och tv som en oskiljaktig del av dessa medier, och indirekt till filmer och tv-serier i form av produktplacering, kan tillförlitlig reklam och sunda förebilder följaktligen få ett positivt inflytande på samhällets syn på frågor som könsroller, bilden av människokroppen och på vad som är ”normalt”. Europaparlamentet uppmanar annonsörerna att bli mer konstruktiva i sin reklam för att förmedla kvinnors och mäns positiva roller i samhället, på arbetsplatsen, inom familjen och i det offentliga livet.

Utbildning och information till olika aktörer

38.  Europaparlamentet poängterar att öppenhet och information till konsumenterna är grundläggande inom reklam- och annonsverksamheten och att konsumenterna måste lära sig att kritiskt granska medierna när det gäller innehållets kvalitet.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram gemensamma riktlinjer för små och medelstora företag. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra de nationella myndigheterna och/eller självregleringsorganen att tillhandahålla rådgivningstjänster åt små och medelstora företag och genomföra informationskampanjer för att göra de små och medelstora företagen medvetna om sina rättsliga skyldigheter när det gäller reklam och annonsering.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaterna regeringar och parlament.

(1) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (2) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. (3) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (4) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. (5) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (6) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (7) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (8) Antagna texter, P7_TA(2010)0046. (9) Antagna texter, P7_TA(2010)0051. (10) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 26. (11) EUT C 16 E, 22.2.2010, s. 5. (12) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 43. (13) Antagna texter, P7_TA(2010)0051.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet (2010/2107(INI))

P7_TA(2010)0485 A7-0331/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006 ”Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna” (KOM(2006)0545),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2008 ”Mot 20–20 till 2020 – Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna” (KOM(2008)0030),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2008 ”Energieffektivitet: Att nå 20-procentsmålet” (KOM (2008)0772),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001), som följdes av kommissionens meddelande av den 13 november 2008 ”Andra strategiska energiöversynen – En handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet” (KOM(2008)0781), med åtföljande handlingar,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 663/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet (Europeiska energiprogrammet för återhämtning)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG (energitjänstdirektivet)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag(8),

–  med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 7 maj 2010 ”Towards a new Energy Strategy for Europe 2011–2020”,

–  med beaktande av den oberoende undersökningen ”Company Car Taxation. Subsidies, welfare and economy”, som utarbetats på kommissionens uppdrag(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 om den andra strategiska energiöversynen(10),

–  med beaktande av artikel 170.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp(11),

–  med beaktande av artikel 34.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om bekämpande av social utestängning och fattigdom anges att unionen ska trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel,

–  med beaktande av artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A7-0331/2010), och av följande skäl:

A.  Energieffektivitet och energisparande är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar och öka försörjningstryggheten. Energifattigdom kan angripas strategiskt genom hög energieffektivitet i byggnader och apparater. Energieffektivitet prioriteras högt i Europa 2020-strategin och i den europeiska energistrategin 2011–2020, men resurserna hos offentliga institutioner når för närvarande inte upp till denna ambitionsnivå.

B.  Energibesparingar är centrala för att öka försörjningstryggheten, exempelvis skulle man spara lika mycket energi som femton Nabuccoledningar skulle kunna leverera om det tjugoprocentiga energibesparingsmålet uppnåddes.

C.  Energibesparingar kan föra med sig betydande ekonomiska fördelar för slutanvändarna och hela ekonomin, tillsammans med sociala fördelar, bland annat upp emot en miljon nya arbetstillfällen fram till 2020. EU:s energiimport ökar och uppgick 2007 till 332 miljarder euro, och enligt kommissionens uppskattningar kan energivinsterna uppgå till över 1 000 euro per hushåll årligen som kommer att återinvesteras på ett annat ställe i ekonomin. Om man skulle lyckas uppnå målen för energieffektivitet skulle de potentiella besparingarna för EU uppgå till omkring 100 miljarder euro och utsläppen skulle minska med nästan 800 miljoner ton årligen. Därför är en politik för energibesparingar och energieffektivitet lösningen på energifattigdomen.

D.  Utvecklingen av de framtida energipriserna kommer att uppmuntra de enskilda att minska sin energiförbrukning. De verkliga energieffektivitetsvinsterna kan därför i första hand uppnås genom att gynna effektivare gemensamma infrastrukturer för fastigheter, uppvärmningssystem och transportsektorn, där beslut om förbättrad användning av energi ligger utanför de enskildas eller företagens kontroll och påverkan.

E.  Belägg från den akademiska världen visar klart att ansträngningarna måste trappas upp, också på regional och lokal nivå, för att det tjugoprocentiga energieffektivitetsmålet ska kunna uppnås senast 2020, eftersom man med den aktuella takten på framstegen kommer att uppnå detta mål endast till hälften till 2020, och metoderna och tekniken för att uppnå tjugoprocentsmålet redan existerar.

F.  Det finns visserligen ett stort antal rättsliga föreskrifter på EU-nivå och på nationell nivå som ska leda till energibesparingar, men alla dessa leder inte till det önskade resultatet.

G.  Investeringar i energieffektivitet återbetalar sig inom relativt kort tid jämfört med andra investeringar, och investeringarna kan skapa avsevärt flera nya arbetstillfällen såväl i landsbygdsområden som i städerna. Dessa arbetstillfällen kan oftast inte utlokaliseras, särskilt inte i byggnadssektorn och i små och medelstora företag. Det behövs allmän medvetenhet och utbildad arbetskraft för att detta ska ske.

H.  Att använda offentliga medel för rullande finansiella instrument för att ge finansiella incitament till energieffektivitetsåtgärder har, i tider då budgetmässiga begränsningar råder, fördelen att det blir möjligt att upprätthålla större delen av dessa medel i längden.

I.  Efterfrågesidan har varit en viktig drivkraft bakom den ökade energikonsumtionen och det finns ett stort behov av att få bukt med marknadshindren mot energieffektivare produkter och främja användningen av dem i syfte att bryta kopplingen mellan ökad energiförbrukning och koldioxidutsläpp å ena sidan och ekonomisk tillväxt å andra.

J.  En hel rad hinder står i vägen för att möjligheterna till energibesparing ska utnyttjas fullt, bland annat initiala investeringskostnader och bristande tillgång på lämplig finansiering, bristande medvetenhet, olika stimulansåtgärder för exempelvis ägare och hyresgäster samt bristande klarhet över vem som är ansvarig för att energibesparingarna genomförs.

K.  Det har visats inom andra prioriterade områden, såsom förnybara energikällor och luftkvalitet, att obligatoriska mål kan ge den drivkraft, äganderätt och fokusering på EU-nivå och nationell nivå som behövs för att garantera tillräckligt höga ambitioner inom särskilda politikområden och engagemang för att genomföra dem.

L.  Framstegen när det gäller energibesparingar hämmas av brist på ansvarsskyldighet och engagemang för att uppnå tjugoprocentsmålet.

M.  Byggnader står för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU. Byggverksamhet utgör en stor del av EU:s ekonomi med ungefär 12 procent av EU:s BNP. Alltför få byggnader renoveras och lämpliga åtgärder för att minska deras energiförbrukning saknas fortfarande. Att öka antalet grundliga renoveringar av det befintliga fastighetsbeståndet samt deras omfattning är avgörande för att EU:s mål för 2020 och 2050 för klimat- och energipolitiken ska kunna uppnås och det skulle kunna skapa ett avsevärt antal arbetstillfällen och på så sätt avsevärt bidra till EU:s ekonomiska återhämtning. Det finns redan energieffektiva lösningar på byggnadernas klimatskal med tekniska system och installationer och de kan genomföras både i befintliga och nya byggnader, vilket leder till avsevärda energibesparingar.

N.  Bostäderna är inte förberedda för klimatförändringarna: det finns bostäder som inte är behagligt kalla på sommaren i alla länder och det finns bostäder som inte är behagligt varma på vintern (fler än 15 procent i Italien, Lettland, Polen och Cypern och fler än 50 procent i Portugal) och i länder som Cypern och Italien är husen inte byggda för kalla vintrar.

O.  Industriella elmotorer förbrukar 30-40 procent av den elektriska energi som genereras globalt. Rätt optimering av de berörda motorsystemen, med hjälp av hastighetsreglering och annan teknik, kan spara mellan 30–60 procent av den energi som förbrukas.

P.  Mellan 50 och 125 miljoner européer lider av energifattigdom och dessa siffror kan öka på grund av den ekonomiska krisen och höjningen av energipriserna. Energifattigdomens orsaker är desamma överallt i EU och består av en kombination av låga hushållsinkomster, dålig uppvärmning och dåliga isoleringsstandarder samt energipriser som dessa hushåll inte har råd med. Parlamentet understryker att en politik för energibesparingar och energieffektivitet är strategiska botemedel för energifattigdomen.

Q.  Över 30 procent av de totala europeiska växthusgasutsläppen kommer från transporter och en övergång från bilar som drivs med konventionellt fossilt bränsle till fordon med grön teknik som drivs av förnybar energi skulle bidra till avsevärda minskningar av koldioxidutsläppen och skapa ett alternativ till energilagring, eftersom kraftnäten skulle kunna klara av den varierande produktionen från förnybara energikällor.

R.  Det uppskattas att cirka 69 procent av det europeiska fastighetsbeståndet bebos av ägaren till byggnaden och att 17 procent hyrs ut privat, främst av enskilda hyresvärdar, och sektorn för privatägda bostäder stöter på finansiella begränsningar när det gäller att genomföra energirenoveringar.

S.  Den aktuella ekonomiska krisen skulle kunna leda till att övergången till en koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi påskyndas och medborgarna får en annan inställning till energiförbrukning.

T.  Utveckling och marknadsföring av ny banbrytande energiteknik är absolut nödvändigt för en hållbar energiproduktion och effektivare energianvändning.

U.  Det bindande målet att andelen förnybara energikällor ska utgöra 20 procent av EU:s totala energiförbrukning senast 2020 kan uppnås bara om åtgärder vidtas avseende det befintliga fastighetsbeståndet.

V.  De europeiska företagen kan uppvisa imponerande resultat med att minska sina växthusgasutsläpp och, vilket är ännu viktigare, när det gäller att möjliggöra utsläppsminskningar över hela det europeiska samhället och världen tack vare innovativa produkter och lösningar.

W.  De energiintensiva europeiska företagens konkurrenskraft, ställd inför den globala konkurrensen, måste bevaras.

Efterlevnad och genomförande av gällande lagstiftning

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och framför allt kommissionen att ägna energieffektiviteten den uppmärksamhet den förtjänar och att tillhandahålla de resurser (personella och finansiella) som motsvarar deras ambitionsnivå.

2.  Europaparlamentet anser att energieffektiviteten bör finnas med inom alla relevanta politikområden, inklusive politiken för finansiering, regional utveckling, stadsutveckling, transporter, jordbruk, industri och utbildning.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i god tid före energitoppmötet den 4 februari 2011, inom sin reviderade europeiska handlingsplan för energieffektivitet lägga fram en utvärdering av hur nuvarande lagstiftning genomförts. Parlamentet anser att handlingsplanen, på grundval av utvärderingsresultatet, bör innefatta åtgärder som ska framläggas av kommissionen och syfta till att täppa luckorna i genomförandet så att det övergripande energieffektivitetsmålet ska nås 2020, bland annat enskilda energieffektivitetsmål som motsvarar en minst tjugoprocentig energieffektivitetsförbättring på EU-nivå fram till 2020 och tar hänsyn till de relativa utgångslägena och de nationella omständigheterna, samt ett förhandsgodkännande av varje medlemsstats nationella handlingsplan för energieffektivitet. Parlamentet anser att dessa ytterligare åtgärder bör vara rättvisa, mätbara samt direkt och effektivt påverka genomförandet av målen i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komma överens om gemensamma metoder för att mäta de nationella energieffektivitetsmålen och övervaka framstegen med att nå dessa mål.

4.  Europaparlamentet fäster stort avseende vid planeringsarbetet på europeisk nivå. Energieffektiviteten bör ägnas vederbörlig uppmärksamhet i handlingsplanen för energi 2011–2020. Den nya europeiska handlingsplanen för energieffektivitet bör läggas fram så fort som möjligt, och energieffektiviteten bör spela en viktig roll i den kommande färdplanen mot ett energisystem och en ekonomi med låga koldioxidutsläpp senast 2050.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett bindande mål för energieffektivitet på minst 20 procent senast 2020 och därigenom påskynda övergången till en hållbar och grön ekonomi.

6.  Europaparlamentet anser att handlingsplanen för energieffektivitet bör vara ambitiös och koncentrera sig på hela energiförsörjningskedjan samt att den bör ta hänsyn till de framsteg som uppnåtts för samtliga åtgärder som ingick i handlingsplanen från 2006, förstärka genomförandet av de energieffektivitetsåtgärder som antogs i enlighet med handlingsplanen från 2006, och fortfarande pågår, samt omfatta ytterligare kostnadseffektiva och adekvata åtgärder, som överensstämmer med de subsidiaritets- och proportionalitetskriterier som krävs för att uppnå målet för 2020.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma den nya handlingsplanen för energieffektivitet med hänsyn till utsatta energikonsumenter. Dessa konsumenter skulle gynnas mest av en förbättrad energieffektivitet, men saknar resurser för att göra de investeringar som krävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lämpliga åtgärder och en effektiv politik, såsom nationella handlingsplaner eller målinriktade socialåtgärder, för att minska energifattigdomen, samt att regelbundet avlägga rapport om sitt arbete med dessa frågor. Parlamentet välkomnar att energirådet tar upp frågan om energifattigdom och stöder det belgiska ordförandeskapets insatser på den här punkten samt ber kommissionen att i all sin energipolitik åtgärda energifattigdomen.

8.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktivet om energitjänster 2011, med bland annat en förlängd tidsram till 2020, en kritisk bedömning av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och genomförandet av dem, bland annat med gemensamma normer för rapporteringen med bindande minimiinslag, till exempel om all relevant energieffektivitetspolitik, också styrmedel av annat slag än lagstiftning, samt stödredskap såsom finansiering. Där bör även medlemsstaternas åtgärder utvärderas och rangordnas och rapporteringskraven sammanföras från direktivet om energitjänster, energimärkning och ekodesign, när detta är lämpligt och bevisligen avlastar medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och effektivt genomföra program för marknadsövervakning och program för att kontrollera efterlevnaden av direktivet 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, direktivet 2010/30/EU om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser och förordningen (EG) nr 1222/2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja och övervaka genomförandet av dessa program och inleda överträdelseförfaranden om så behövs.

10.  Europaparlamentet föreslår, medvetet om utmaningarna med och betydelsen av marknadsövervakning – som är en nationell befogenhet – att kommissionen bör göra det lättare för medlemsstaterna att samarbeta och sinsemellan dela med sig av informationen, särskilt genom att inrätta en öppen EU-databas för testresultat och produkter som inte uppfyller kraven i en medlemsstat och genom att vidta åtgärder för att se till att produkter som inte befinns uppfylla kraven i en medlemsstat snabbt tas bort från alla de 27 marknaderna.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att efter det att det reviderade direktivet om energimärkning trätt i kraft, före den i direktivet nämnda tidsfristen 2014, bedöma hur den nya energimärkningsutformningen och de obligatoriska hänvisningarna till systemet för energimärkning i reklam påverkar konsumenternas beteende samt att vid behov vidta ytterligare åtgärder för att göra dem mer effektiva.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder till förmån för ökat medvetande och ökad kunskap om energieffektivitetsfrågor bland alla berörda parter och alla yrkesverksamma på alla plan (bedömning av nuvarande energiprestanda, utformning och förverkligande av energieffektiva lösningar, energieffektiv drift och energieffektivt underhåll).

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska lagstiftningsåtgärder, som införts för att spara energi och öka energieffektiviteten, som exempelvis sommartid, med avseende på deras verkan och att omgående avskaffa verkningslösa bestämmelser för att minska byråkratin.

14.  Europaparlamentet anser att långsiktiga avtal med industrisektorn garanterar en hög efterlevnad av energieffektivitetskraven, vilket gör att en årlig 2-procentig förbättring av energieffektiviteten kan nås.

Energiinfrastruktur (produktion och överföring)

15.  Europaparlamentet anser att det behövs en större fokusering på systeminnovationer, exempelvis smarta nät (för el, men också för värme och kyla), smart mätning, gasnät där det ingår biogas och energilagring, vilka kan förbättra energieffektiviteten genom mindre överbelastning, färre nätavstängningar, en enklare integrering av tekniken för förnybar energi, också decentraliserad produktion, lägre krav för reservproduktion och en större och flexiblare lagringskapacitet. Parlamentet ber om garantier för att en skälig andel av dessa vinster ska komma slutförbrukarna till godo.

16.  Europaparlamentet understryker att näten för fjärrvärme och fjärrkyla bidrar till att vi får en energieffektiv ekonomi fram till 2050 och betonar att det behövs en uttrycklig och övergripande strategi för värmeproduktion och värmeanvändning (industrivärme, uppvärmning av bostäder, kylning), där det också ska ingå en metod för flerbränsleriktmärken för fjärrvärme- och fjärrkylnät, samt att strategin ska bygga på samverkansvinster mellan sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur näten kunde göras effektivare och betonar att de måste vara konkurrensutsatta. Parlamentet konstaterar att förbättringar av energieffektiviteten hos fastighetsbeståndet kommer att leda till en minskad efterfrågan på värme vilket man bör ta hänsyn till när man utvärderar fjärrvärmekapaciteten.

17.  Europaparlamentet framhåller vikten av energieffektivitet på efterfrågesidan. Parlamentet påpekar att avsevärt med energi går förlorad vid överföring och distribution (framför allt i generatorer och transformatorer, samt till följd av alltför stora motståndsförluster vid överföringen) och att mycket skulle kunna sparas om de alltför långa kedjorna vid överföring från en energiform till en annan gjordes kortare och understryker den roll som mikrogenerering och decentraliserad och diversifierad generering kan spela för att garantera försörjningstryggheten och minska förlusterna. Parlamentet anser att det bör skapas incitement till en förbättrad infrastruktur och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur energibesparingsmöjligheter som ännu inte använts, bland annat i form av hållbarhetsrapporter för kraftverk och åtgärder som underlättar upprustning och modernisering av kraftverk.

18.  Europaparlamentet poängterar att förutom energieffektivitet vid källan (dvs. vid produktionen av primärenergi) bör man också prioritera åtgärder mot förluster av (el)energi vid transporten genom näten. En omläggning till ett mera decentraliserat produktionssystem skulle minska transportavstånden och således också energiförlusterna under transporterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den (petro)kemiska industrin runtom i EU att förbättra energiåtervinningen vid avfackling.

20.  Europaparlamentet anser att det behövs ett starkare fokus för att öka den övergripande energieffektiviteten, framför allt för att minska värmeförluster. Parlamentet kräver därför en översyn av kraftvärmedirektivet för att främja högeffektiv kraftvärmeproduktion, mikroanläggningar för kraftvärme, användning av spillvärme från industrin samt fjärrvärme och -kyla, och uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta ett stabilt och fördelaktigt regelverk genom att införa en integrerad planering av energiefterfrågan på el för uppvärmning och kylning, genom att överväga att ge kraftvärme prioriterad tillgång till elnätet och genom att använda industriell värme och främja användning av högeffektiv kraftvärme, mikroanläggningar för kraftvärme och fjärrvärme i byggnader och finansiera kraftvärme på ett hållbart sätt, exempelvis genom att uppmuntra medlemsstaterna att inför ekonomiska incitament.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av ett kraftvärmenät eller ett nät för distribution av el, fjärrvärme och fjärrkyla, som i praktiken skulle fördubbla den allmänna energieffektiviteten. Parlamentet påpekar därutöver att värme eller kyla skulle kunna ge nätet ökad flexibilitet under belastningstoppar, så att el kan produceras och värme lagras vid tillfällen då produktionen överstiger de lokala behoven.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte bara stödja högeffektiv industriell kraftvärmegenerering, bland annat genom att övergå från fossila bränslen till biomassa, utan också, för dem som har fjärrvärmeinfrastruktur, att med hjälp av lagstiftning och lämpliga ekonomiska åtgärder främja användningen av kraftvärme genom att stödja inrättande och upprustning av fjärrvärmesystem.

23.  Europaparlamentet anser att förluster av biogas och värme vid avfallsbehandling måste undvikas genom återvinning och alstring av ånga och/eller el. Avfallsbehandlingsanläggningar utan någon värmeåtervinning eller energiproduktion bör, enligt parlamentet, inte ges några tillstånd.

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående arbete med smarta nät och smarta mätare och anser att det är viktigt man säkerställer långsiktiga, stabila harmoniserade bestämmelser för smarta nät och smarta mätare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja och ta initiativ till utvecklingen av smarta nät och smarta mätare genom att fastställa gemensamma standarder, som måste omfatta krav i fråga om integritet, uppgifter och frekvenser. Parlamentet rekommenderar att kommissionens arbetsgrupp för smarta nät uttryckligen tar hänsyn till synpunkterna från alla berörda parter och uppmanar kommissionen att regelbundet informera parlamentet om hur arbetet i arbetsgruppen fortskrider.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete ”towards a single Energy network” och uppmanar kommissionen i detta sammanhang att lägga fram konkreta förslag om att förenkla och påskynda tillståndsförfaranden för prioriterade infrastrukturprojekt.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet mellan EU och de systemansvariga för energinäten (förstärkning av ENTSO), i syfte att förbättra gränsöverskridande nätanslutningar och prestandan.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja anläggandet och utvecklingen av ett europeiskt nät för högspänd likström med vars hjälp man kan optimera tillvaratagandet av förnybar energi, framför allt vindkraft och vattenkraft. Via det här nätet skulle energi kunna överföras på långa avstånd och med små energiförluster, och det skulle samtidigt möjliggöra synergieffekter mellan alla källor till förnybar energi.

Stadsutveckling och byggnader

28.  Europaparlamentet stöder ett flernivåigt och decentraliserat tillvägagångssätt inom energieffektivitetspolitiken och framhåller att energieffektiviteten kan spela en avgörande roll i stads- och landsbygdsutvecklingen. Parlamentet understryker att initiativ som är inriktade på den lokala och regionala nivån för att öka energieffektiviteten och minska utsläppen av växthusgaser måste stödjas mer, exempelvis borgmästarförsamlingen och initiativet för smarta städer. Parlamentet understryker de möjligheter som lokala och regionala organ har när det gäller att uppmuntra och genomföra bästa metoder i fråga om energieffektivitet och påpekar ytterligare att det kan bidra till smart och hållbar tillväxt i medlemsstater och regioner om sammanhållningspolitiken avstäms efter EU 2020-strategin.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma potentialen för effektivitet i nuvarande byggnader, med början från offentliga förvaltningsbyggnader, såsom skolor, samt föreslå ett kostnadseffektivt mål för att minska förbrukningen av primärenergi i byggnader. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomförbara praktiska program för att stödja grundliga renoveringar där energiefterfrågan kommer att minskas med över 50 procent jämfört med prestandan före renoveringen och där nivån på ekonomiskt, skattemässigt och/eller annat stöd till dessa renoveringar kopplas till den förbättringsnivå som uppnåtts. Parlamentet vill att medlemsstaterna åläggs fastställa årliga renoveringsmål i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet och uppmanar kommissionen att föreslå politiska alternativ om hur man kan åstadkomma ett byggnadsbestånd med nästan nollenergihus inom ramen för energifärdplanen 2050.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga fastighetspolitikens tillämpningsområde till att omfatta miljöriktiga bostadsområden, för att se till att man genom att optimera resurserna på lokal nivå sänker primärenergikonsumtionen i byggnader och att konsumenternas kostnader minskar.

31.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att de energifattiga hushållens bostäder förbättras så att de uppnår högsta möjliga energieffektivitetsstandarder utan att de dagliga utgifterna för de energifattiga ökas. Parlamentet understryker att detta ofta kommer att kräva avsevärda investeringar i bostäderna, men att man på samma gång kommer att kunna dra nytta av många energirelaterade fördelar, exempelvis genom minskad dödlighet, förbättring av det allmänna välbefinnandet, lägre nivåer av skuldsättning och minskade hälso- och sjukvårdskostnader genom att inomhusföroreningarna och värmebelastningen minskas.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja granskningar av investeringsgraden i syfte att utvärdera kvaliteten på energicertifikaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utifrån dessa utvärderingar ge medlemsstaterna vägledning så att kvaliteten på deras energicertifikat och energieffektivitetsförbättringarna av de åtgärder som de vidtar med utgångspunkt från dessa certifikat kan garanteras.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå måste ta ledningen för att energisparmålen ska uppnås. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att gå betydligt längre än de krav som fastställs i direktivet om byggnaders energiprestanda, särskilt genom att så snart som möjligt renovera hela sitt bestånd till en nivå jämförbar med en nära noll energistandard, där detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Å andra sidan erkänner parlamentet att de gällande budgetbegränsningarna, särskilt på regional och lokal nivå, ofta begränsar de offentliga organens kapacitet att göra inledande investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och främja utvecklingen av innovativa lösningar på detta problem, bland dem avtal om energiprestanda eller marknadsbaserade instrument, samt att uppmana myndigheterna att överväga kostnadsbesparingar med hjälp av fleråriga budgetar, när så inte redan sker.

34.  Europaparlamentet inser att Europeiska unionen spelar en banbrytande roll. Parlamentet anser att EU:s institutioner och byråer bör föregå med gott exempel, särskilt i sådana byggnader där det påpekats att energieffektiviteten går att förbättra, genom att fram till 2019 kostnadseffektivt upprusta dessa byggnader till nära nollnivå, såsom ett led i en mer omfattande granskning i institutionernas energianvändning.

35.  Europaparlamentet inser möjligheterna till energibesparingar i byggnader, både i städer och på landsbygden. Parlamentet konstaterar att det finns flera hinder för energirenoveringar, framför allt inom bostadssektorn, såsom inledande kostnader, incitament som inte stimulerar alla berörda parter lika eller invecklade förhandlingar i fastigheter med många lägenheter. Parlamentet efterlyser innovativa lösningar för att få bort dessa hinder, till exempel områdesbaserade renoveringsplaner, ekonomiska incitament och tekniskt stöd. Parlamentet betonar att EU:s system bör stimulera till att byggnader renoveras mer än vad lagen allra minst kräver och inrikta sig endast på byggnader som har en energieffektivitetspotential. Parlamentet efterlyser främjande av sådan renoveringsteknik som är mera ekonomisk och samtidigt tillförsäkrar stora energibesparingar.

36.  Europaparlamentet understryker vikten av att minska de fattiga hushållens höga bränslekostnader genom stöd till grundliga upprustningar för att få ner energiförbrukningen och -utgifterna. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på lokal, regional, nationell och europeisk nivå att särskilt uppmärksamma allmännyttiga bostäder genom att se till att inte sårbara hyresgäster får stå för merkostnaderna för investeringar i energisparande.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja nya initiativ till stöd för renovering av byggnader i samband med den kommande innovationsstrategin, exempelvis ett innovationspartnerskap om energieffektivitet i energieffektiva städer/städer med nollutsläpp.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att verka för att vissa byggnader, som inte är kulturarv och icke-ändamålsenliga, där en upprustning inte skulle vara hållbar eller kostnadseffektiv, byts ut.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda införandet av energicertifikat, som utfärdas opartiskt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter samt införa enhetliga kontaktpunkter (one-stop shops) som ger tillgång till teknisk rådgivning och tekniskt stöd samt finansiella stimulansåtgärder som är tillgängliga på regional, nationell och europeisk nivå.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en bredare användning av energibesiktningar och strukturerade processer för energihushållning i företag och industrifastigheter och att utarbeta mekanismer för att bistå små och medelstora företag och på så sätt stödja utbyggnaden eller inrättandet av nationella system eller frivilliga överenskommelser.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta in alla nödvändiga resurser för att bedriva ett brett upplagt samråd, så att bakslag från medlemsstaternas sida kan undvikas, innan kommissionen senast den 30 juni 2011 i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda lägger fram sin ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda och menar att dessa jämförbara metoder, när de väl har införts, kommer att motivera marknadsaktörerna att investera i energieffektiva lösningar.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå energiriktmärken eller energikrav för myndigheternas installerande av gatubelysning, också i form av att mera intelligenta kontrollsystem och energibesparande användningsmönster tas i bruk senast 2012. Parlamentet yrkar på att dessa åtgärder ska innefatta specifikationer på de totala livstidskostnaderna vid all offentlig upphandling av belysningsanläggningar.

43.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att systematiskt låta energieffektiviteten ingå i rutinerna för offentlig upphandling. Enligt parlamentet skulle detta arbete få en rejäl skjuts framåt om energieffektiviteten systematiskt fastställdes som ett kriterium för kontraktstilldelning vid offentlig upphandling och uppställdes som villkor för att projekt ska få anslag ur allmänna medel.

Informations- och kommunikationsteknik och produkter

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en produktpolitik som skapar ökad konsekvens mellan de olika formerna för miljövänlig produktpolitik, vilket ska ske genom en bättre samordning av hur de politiska styrmedlen infogas i varandra samt hur de ses över och genomförs, varjämte kommissionen också uppmanas att arbeta för en mera dynamisk marknadsomvandling och mera meningsfull konsumentupplysning om energisparande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en gemensam översyn av direktiven om ekodesign och energimärkning (alltså flytta fram datumet för översynen av energimärkningsdirektivet). Idealet vore att bestämmelserna om miljömärkning och grön offentlig upphandling också samtidigt skulle ses över och genomfördes under samordnade former tillsammans med åtgärderna för ekodesign och energimärkning.

45.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt och korrekt genomförande av direktiven om ekodesign och energimärkning och beklagar de långa dröjsmålen i dag. Parlamentet föreslår klarare och striktare tidsfrister för antagandet genom att lägga fram förslag om genomföranderättsakter respektive delegerade akter för energirelaterade produkter. Parlamentet beklagar att kommissionen hittills inte tagit till vara alla de inneboende möjligheterna i direktivet om ekodesign och är fast övertygat om att det bör omfatta flera produkter, bland annat, om så är lämpligt, nya hushållsmaskiner, IKT, energirelaterade produkter för användning i fastigheter (såsom elektriska industrimotorer, industrimaskiner, luftkonditionering, värmeväxlare, utrustning för värme och belysning samt pumpar), utrustning för användning inom industri och jordbruk, byggmaterial och produkter för effektiv vattenanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att, innan den antar genomföranderättsakter, ta hänsyn till skillnaderna mellan konsumtionsvaror och investeringsvaror och att påvisa energisparpotentialen och genomförbarheten innan genomföranderättsakterna utfärdas. Parlamentet yrkar på att ekodesigndirektivets minimikrav för energieffektivitet också ska innefatta en specifikation av kostnaderna under produktens totala livslängd samt de totala utsläppen, också i samband med materialåtervinningen, för alla produkter.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kombinera befintlig EU-lagstiftning, såsom direktiven om ekodesign och energimärkning, i stället för att ytterligare utvidga den, för att genomföra EU-lagstiftningen så effektivt som möjligt och utnyttja synergier, särskilt för konsumenterna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta konkreta initiativ till en förbättring av produkters resurseffektivitet. Parlamentet konstaterar att en förbättrad resurseffektivitet också skulle leda till avsevärda vinster i fråga om energieffektivitet.

48.  Europaparlamentet yrkar på att det läggs större vikt vid en konsekvensanalys av energieffektivitetsnormer, inklusive förhållandet mellan slutprodukternas pris och kvalitet, dess energieffektivitet och fördelarna för konsumenter. Parlamentet erkänner att kommissionen analyserar alla dessa effekter men yrkar på att kommissionen och medlemsstaterna anstränger sig mer för att kommunicera om och kontrollera alla produkter, inklusive importerade sådana, såsom lågenergilampor.

49.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att enhetliga tekniska standarder är det bästa sättet att få ut energieffektiva produkter, pumpar och motorer m.m. på marknaden.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att lagstiftningen behandlar produkter och system samt deras energianvändning och anser att det är nödvändigt att öka EU-medborgarnas medvetenhet om konsumentprodukters och energirelaterade produkters energi- och resurseffektivitet. Parlamentet anser att enskilda produkter och komponenter bör ses som en helhet, snarare än skilt för sig, när man bedömer energiförbrukningen.

51.  Europaparlamentet understryker att Europa bör gå i bräschen för utveckling av energirelaterad Internetteknik och IKT-tillämpningar med låga koldioxidutsläpp. Europaparlamentet konstaterar att IKT kan och bör spela en viktig funktion för främjandet av ansvarsfull energiförbrukning i hushållen, trafiken, elproduktionen och –distributionen samt inom IKT-sektorn (som svarar för omkring 8 procent av elförbrukningen). Parlamentet efterlyser därför framför allt en bedömning av energieffektivitetspotentialen i datacentrum. Parlamentet anser att ett utökat stöd till innovation alltid måste åtföljas av minskade byråkratiska formaliteter för de ansökande och erkänner att det behövs stöd till partnerskap mellan IKT-sektorn och de utsläppsintensiva sektorerna för att dessa sektorer ska bli energi- och utsläppseffektivare.

52.  Europaparlamentet understryker att det har en avgörande betydelse för om man ska lyckas med att införa smarta mätare att man upplyser samhället om nyttan med dem. Parlamentet erinrar om att det i sitt initiativbetänkande ”om en ny digital agenda för Europa 2015.eu” fastställde som politiskt mål att 50 procent av Europas hushåll skulle vara utrustade med smarta mätare senast 2015. Europaparlamentet välkomnar arbetet i arbetsgruppen om smarta mätare och uppmanar kommissionen att lägga fram ett antal rekommendationer före utgången av 2011 för att se till att

53.  Europaparlamentet konstaterar att teknikens framsteg kan skapa möjligheter för språngvisa snarare än gradvisa förändringar i energieffektiviteten och uppmanar kommissionen att i den strategiska EU-planen för energiteknik ta med ett inslag om utveckling och främjande av teknik, material för till exempel byggande eller maskinproduktion och produkter, såsom ultraenergisnål belysning eller tryckbar elektronik, som främjar energi- och resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå incitament och program för särskilt innovativ teknik, bland annat målinriktad forskning och utveckling, produktion i små mängder etc.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för att främja energieffektiviteten, i partnerskap med de europeiska energitillsynsmyndigheterna, sammanföra arbetet med smarta nät och smarta mätare med prisincitament (differentierad prissättning) och ökad prisflexibilitet i nationella tariffer, till exempel i form av prissättning per timme, skapa incitament till minskad elanvändning och påminner om medlemsstaternas skyldighet enligt tredje energipaketet att utveckla innovativa former för prissättning.

55.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder mot rekyleffekter, så att det man vinner tack vare förbättrad teknik inte går förlorat genom att energipriserna pressas ned och konsumtionen ökar.

Transporter

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en ambitiös vitbok om transporter i syfte att utarbeta en hållbar europeisk transportpolitik som främjar införande av energieffektiv ny teknik och minskar beroendet av fossila bränslen, särskilt olja, eventuellt genom elektrifiering och på andra sätt och i detta syfte främjar ett ökat energimedvetande inom infrastrukturplanering och fysisk planering.

57.  Europaparlamentet anser att alla styrmedel skyndsamt måste anlitas, också fordons- och bränsleskatter, märkning, miniminormer för effektiviteten samt åtgärder för att förbättra och gynna kollektivtrafiken, för att åtgärda utsläppen från transporterna.

58.  Europaparlamentet understryker att det kommer att avsevärt bidra till energieffektivare och säkrare vägtransporter om IKT tillämpas inom vägtransportsektorn och på dess gränssnitt med andra transportsätt, och ännu mer om detta sker i förening med att logistiken förbättras och transporterna rationaliseras på andra sätt, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att e-frakt och intelligenta transportsystem samordnat och effektivt tas i bruk överallt inom unionen.

59.  Europaparlamentet poängterar att det ofrånkomligen måste investeras i transportsektorn, framför allt i järnvägar och system för transporter i städer, för att de ovannämnda energieffektivitetsmålen ska kunna nås, så att de mest energikrävande transportsätten används så lite som möjligt.

60.  Europaparlamentet betonar att transportväsendet överlag måste göras energieffektivare genom en övergång från energikrävande transportsätt såsom lastbilar och personbilar till mindre energikrävande transportsätt, såsom att passagerare åker tåg, cyklar och går till fots eller att godstrafiken sköts med järnväg eller miljövänlig sjöfart.

61.  Europaparlamentet erkänner att fordonens bränsleförbrukning avsevärt kan minskas med hjälp av ökad bränsleeffektivitet och ber kommissionen att utvärdera framstegen på väg mot minskade utsläpp från olika transportsätt och trygga en långsiktig planeringshorisont, framför allt inom bilbranschen och vägtransporterna, genom att vid behov fastställa ytterligare mål och främja ytterligare energieffektivitetsstandarder, exempelvis för fordons luftkonditionering, och anser att EU bör sikta in sig på att nå effektivitetsvinster av världsledande slag. Europaparlamentet konstaterar att konsumentupplysning och reklam kan vara viktiga för att kunderna ska inriktas på effektivare köpbeslut och körvanor.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kostnadseffektivt främja utvecklingen och användningen av innovativa anordningar som förbättrar energieffektiviteten (såsom spoilrar för lastbilar och andra slag av förbättrad aerodynamik eller funktion) för alla transportsätt.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till användning av energieffektiva däck utan att detta ifrågasätter säkerheten och uppmanar kommissionen att fastställa minimienergieffektivitetskrav för fordon som köps in av myndigheter och för däck som monteras på dessa fordon samt att senast vid utgången av 2011 lägga fram en strategi för minskad bränsleförbrukning och minskade koldioxidutsläpp från tunga nyttofordon, vilka i dag knappast alls åtgärdas.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda möjligheten att införa en enhetlig obligatorisk märkning av personbilar i hela Europa, som skulle inverka positivt när det gäller att minska snedvridningen av marknaden, för att öka de europeiska medborgarnas medvetenhet om och stödja den tekniska innovationens inriktning mot minskad energikonsumtion och mindre avgasutsläpp från bilar. Parlamentet uppmanar också kommissionen att utreda möjligheten att utvidga den eventuella enhetliga märkningen till att även omfatta elbilar och hybridbilar.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid mitten av 2011 garantera ramvillkor för utveckling av elfordon, särskilt när det gäller standardisering av infrastrukturer och laddningsteknik, så att infrastrukturerna blir driftskompatibla och säkra samt främja införandet av laddningsinfrastruktur i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fastställa harmoniserade krav för godkännandet av elfordon, med särskild hänsyn tagen till hälsa och säkerhet för både arbetstagare och slutanvändare och garantera jämförbara ramvillkor för utvecklingen av fordon som använder bränsleceller eller andra mer hållbara energikällor.

66.  Europaparlamentet upprepar att man måste främja intermodala transportlösningar och också utveckla intelligenta transportsystem i syfte att uppnå energibesparingar inom transportsektorn (inbegripet trängselavgifter, informationsteknik för trafikledning, järnvägsinfrastruktur, osv.).

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa skattesystem som gynnar inköp av bränsleineffektiva bilar och ersätta dem med skattesystem som gynnar inköp av bränsleeffektiva bilar.

68.  Europaparlamentet erkänner att landsvägståg med flera moduler är en hållbar lösning som bidrar till energieffektivare vägtransporter. Parlamentet erkänner dessutom att en ökad användning av sådana vägtransporter hindras av att olika länder har olika regler för landsvägståg av det här slaget och uppmanar kommissionen att se efter var skillnaderna i regler lätt kan utjämnas och hur den gränsöverskridande trafiken med landsvägståg med flera moduler kan ökas.

69.  Europaparlamentet anser att prissignaler har en avgörande betydelse för ökad energieffektivitet och att en reviderad skatt på energi och koldioxid bör ingå i den reviderade handlingsplanen för energieffektivitet eftersom ekonomiska styrmedel är det kostnadseffektivaste sättet att främja energisparande.

Stimulansåtgärder och finansiering

70.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om modellen ”trias energetica”, enligt vilken efterfrågan på energi bör minskas innan man enas om investeringar i ytterligare energiförsörjning.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om behovet av ytterligare ekonomiskt stöd för att öka energieffektiviteten i det befintliga fastighetsbeståndet och som innehåller en utvärdering av nuvarande finansiella instrument. Kommissionen bör lägga fram förslag om hur en EU-ram för rullande finansiella instrument ska inrättas för att stödja eller garantera kompletterande energieffektivitetsåtgärder, befintliga nationella system och distributionskanaler (exempelvis genom riskdelning) och uppmuntra till inrättande och förbättring av system för energieffektivitet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den kommande europeiska handlingsplanen för energieffektivitet föreslå politiska alternativ till hur det ska säkerställas att det finns medel för energieffektivitet på nationell, regional eller lokal nivå. Parlamentet anser att dessa fonder, till exempel genom finansiella mellanhänder, skulle kunna spela en viktig roll vid utvecklingen av sådana instrument, vilka skulle tillhandahålla finansieringsmöjligheter för privata fastighetsägare, små och medelstora företag och energitjänstföretag och stödjer tanken på att dessa instrument ger ett ökat stöd till mera krävande energisparåtgärder.

72.  Vid utarbetandet av detta ramverk anser Europaparlamentet att man bör fokusera på alla ekonomiska resurser som finns tillgängliga i medlemsstaterna för att skapa synergier och undvika överlappningar med andra finansiella instrument.

73.  Europaparlamentet välkomnar Europa 2020-strategins stöd till att skattebördan läggs om till energi- och miljöskatter, som kan skapa incitament till konsumenterna och industrin till energieffektivitet och sysselsättningsskapande och uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten att minska momssatserna för energieffektiviserande renoveringsarbeten.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år lämna in en rapport om och hur lämpliga incitament har skapats på nationell nivå (skatter och subventioner), exempelvis genom avskrivningar av mindre industriell utrustning upp till 10 000 EUR för den privata sektorn samt för små och medelstora företag, eller genom progressiva avskrivningar på 50 procent under det första året eller genom lämpliga investeringsincitament och forskningsbidrag inom industrisektorn, för att främja energieffektivitetsåtgärder.

75.  Europaparlamentet betonar hur oerhört viktigt EU:s system för handel med utsläppsrätter är för investeringar i energieffektivitet. Parlamentet noterar att auktioneringen av utsläppsrätter kommer att ge flera miljarder euro och påminner om att direktivet om handel med utsläppsrätter förutsätter att minst 50 procent av dessa intäkter ska gå till anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder, också inom området energieffektivitet. Parlamentet betonar att dessa intäkter, liksom också intäkter från koldioxidskatterna, bör prioriteras för finansieringen av kostnadseffektiv energieffektivitet och spridning av teknik. Dessutom konstaterar parlamentet att EU-företag köper miljontals CDM-tillgodohavanden, främst i Kina och Indien, när EU i stället kunnat investera i CDM i de minst utvecklade länderna eller i energieffektivitet i Europa.

76.  Europaparlamentet anser att man i denna ram bör beakta erfarenheter från befintliga rullande instrument som tillhandahålls av offentliga finansiella mellanhänder och inbegripa befintliga EU-medel. Ramen bör vara utformad så att den drar till sig andra offentliga eller privata medel, så att största möjliga hävstångsverkan uppkommer. Parlamentet anser att alla ekonomiska resurser inte kan komma enbart från kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta på sig den viktiga funktionen att få loss och utnyttja resurser som finns tillgängliga både i offentliga och privata finansiella institut. Kommissionen bör uppmuntra finansiella institut och finansieringsprogram såsom Europeiska investeringsbanken att ge högsta prioritet till innovativa energieffektiva initiativ, särskilt när dessa bidrar till andra EU-mål såsom ökad sysselsättning.

77.  Europaparlamentet erkänner att bristen på förhandsfinansiering är ett stort problem för renoveringar inom bostadssektorn och inom sektorn för små och medelstora företag och uppmanar kommissionen att ange innovativa lösningar, såsom ett framgångsrikt system där avbetalningar samtidigt är en besparing (PAYS-system), rullande fonder och gröna investeringsbanker (efter KfW-modellen i Tyskland eller Caisse Depots-modellen i Frankrike).

78.  Europaparlamentet bekräftar att behovet av förhandsinvesteringar är ett av de största hindren för att säkra energieffektivitet på lokal och regional nivå. Parlamentet är övertygat om att alla åtgärder som vidtas på EU-nivå måste beakta konsekvenserna för kommuner och regioner och deras begränsade budgetar. Parlamentet rekommenderar därför kommissionen att konsultera lokala och regionala företrädare för att utarbeta riktlinjer för utvecklingen på energiområdet och bevilja finansiellt stöd för lokala och regionala projekt med hjälp av innovativa program som utnyttjar befintliga energikällor och strukturfonderna.

79.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet att använda medel, för vilka inga åtaganden gjorts, i enlighet med förordningen om det europeiska energiprogrammet för återhämtning för att inrätta ett särskilt finansiellt instrument till stöd för initiativ för energieffektivitet och förnybar energi på lokal och regional nivå. Parlamentet konstaterar samtidigt att investeringar i energieffektivitet, trots att det finns en betydande potential att skapa arbetstillfällen, endast får ringa stöd i det europeiska ekonomiska återhämtningsprogrammet.

80.  Europaparlamentet betonar att de befintliga EU-fonderna, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, måste användas bättre med avseende på energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna bestämt att prioritera energieffektivitet i sina operativa program och uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att utveckla metoder för att förenkla utnyttjandet av strukturfonderna för energieffektivitetsåtgärder, till exempel genom bättre informationsspridning på lokal nivå eller gemensamma kontaktpunkter och erinrar slutligen om att dessa åtgärder bör utvärderas och att vinsterna i fråga om energieffektivitet bör vara en viktig parameter vid denna utvärdering.

81.  Mot bakgrund av den förväntade översynen av sammanhållnings- och regionalpolitiken och av EU:s budgetplan efterlyser Europaparlamentet att energibesparingar integreras i villkoren för att bevilja stöd ur EU-medel samt att det övervägs om det vore möjligt att en större andel av de nationella anslagen dirigeras till energieffektivitetsåtgärder och åtgärder till förmån för förnybar energi.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja halvtidsöversynen till att avsätta mer medel till program för energieffektivitet och att verka för möjligheten att använda 15 procent av Eruf-medlen till energieffektivitet.

83.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla det tekniska biståndet och finansieringslösningarna till förmån för regionala eller lokala myndigheter i syfte att stödja de lokala aktörerna i samband med utformningen av projekt, till exempel med stöd av EIB:s tekniska biståndsresurs Elena och energitjänstföretagens (ESCO) erfarenheter.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka finansieringsinstituten (exempelvis Elena och att överväga att inrätta kompletterande institut som ska finansieras genom programmet för intelligent energi.

85.  Europaparlamentet påpekar att strategier för energieffektivitet bör ha som mål att involvera så många aktörer som möjligt, både offentliga och privata, för att åstadkomma största möjliga drivkraft, skapa arbetstillfällen, bidra till en grönare tillväxt samt uppmuntra till en konkurrenskraftig, ansluten och hållbar europeisk marknad för energieffektivitet.

86.  Europaparlamentet konstaterar att om alla energiföretag skulle tvingas uppfylla sina energisparkrav skulle det kunna ge ytterligare finansiering till energieffektivitetsåtgärder, såsom nätavgifter för systemansvariga för överföringsnäten liksom för systemansvariga för distributionssystem, intäkter från leverantörerna som har fullföljt sina skyldigheter eller böter från dem som inte har uppfyllt kraven.

87.  Europaparlamentet konstaterar att mycket av det förskottskapital som krävs för investeringar i energibesparingar måste komma från den privata sektorn, men att offentliga insatser behövs för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden och se till att övergången till låga koldioxidutsläpp sker i tid för att målen om utsläppsminskningar och förnybar energi ska kunna uppfyllas.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja följande EU-åtgärder som ska stödja tekniskt bistånd som tillhandahålls av erfarna (nationella och internationella) finansiella mellanhänder:

89.  Europaparlamentet vidgår att en välfungerande energimarknad skapar incitament till energisparande och uppmanar kommissionen att bedöma och redogöra för energibolagens, också energitjänstföretagens, roll i främjandet av energieffektivitet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder som ska driva på energibolagens investeringar i energieffektivitet och underlätta förbättrande energieffektivitetsåtgärder för slutförbrukarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer på grundval av bästa praxis, utgående från vilka medlemsstaterna kan välja lämpligaste modell för sin egen respektive situation, såsom ett system med vita certifikat, skattelättnader, direkta incitament etc.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt de lokala och regionala självstyrelseorganen till ökade insatser för bättre utbildning av experter på energieffektivitet av alla slag, men framför allt tekniker på mellannivå, samt inom alla sektorer, men framför allt inom genom hela värdekedjan för byggnader, särskilt i små och medelstora företag, för att färdigheterna inom byggnadsyrkena ska öka, så att det skapas miljövänliga arbetstillfällen av god kvalitet och genomförandet av den ambitiösa lagstiftningen om energieffektivitet underlättas. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett fullständigt utnyttjande och en utökning av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillämpa innovativa regleringsformer som på ett effektivt sätt kan kombinera de nya medlemsstaternas stora potential för energibesparingar med de mer utvecklade medlemsstaternas kapitalmässiga och tekniska potential.

92.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka utvecklingen av marknader för energitjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av energitjänstdirektivet överväga åtgärder för främjande av åtgärder för avtal om energiprestanda inom den offentliga och privata sektorn och anser att energitjänstföretagen i många avseenden har de bästa förutsättningarna att hjälpa hushåll, små och medelstora företag och den offentliga sektorn att övervinna hindren i form av höga inledande investeringskostnader när byggnader rustas upp för energieffektivitetsändamål. Parlamentet föreslår att kommissionen gör en undersökning för att utvärdera bästa metoder i medlemsstaterna och att fastslå de problem som hindrar finansieringsmekanismens potential från att frigöras fullt ut.

93.  Europaparlamentet påminner om att företagen genom sina innovativa insatser spelar en viktig roll för utformningen och genomförandet av energibesparingsåtgärder. Parlamentet skulle vilja att strukturfonderna främjar ett aktivt deltagande från företagens sida i de projekt som drivs på energieffektivitetsområdet.

94.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att ett kapitel om energieffektivitet ska förstärkas inom den europeiska grannskapspolitiken och systematiskt ingå i EU:s dialoger med tredje länder.

95.  Europaparlamentet erkänner de möjligheter och den potential som finns för europeiska företag i utvecklingen, tillverkningen och införandet på marknaden av energieffektiv teknik (t.ex. för tillämpningar inom motorer, framdrivningsmotorer, belysning, elektriska apparater etc.).

96.  Europaparlamentet ser i detta sammanhang utvecklingen och införandet på marknaden av innovativ teknik som en grund för att öka energieffektiviteten inom alla användningsområden, minska utsläppen av växthusgaser och öka andelen förnybar energi.

97.  Europaparlamentet understryker vikten av en lämplig finansiering för energieffektiviteten, bland annat i form av en del av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter och vidhåller att energieffektiviteten måste prioriteras i nästa ramprogram för forskning och utveckling (det åttonde).

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra energieffektivitet till en av huvudprioriteringarna i åttonde ramprogrammet för forskning och att anslå en betydande del till delprogram för energieffektivitet, i likhet med det pågående programmet för intelligent energi. Parlamentet betonar att medlen till forskning, utveckling och demonstration på energiområdet måste öka, och även öka signifikant i EU:s framtida budget, särskilt till förnybar energi, smarta nät och energieffektivitet, senast 2020 i jämförelse med den nuvarande nivån.

99.  Europaparlamentet anser att området energibesparingar bör ges mer betydelse i internationella klimatförhandlingar. Parlamentet är övertygat om att det är lättare att genomföra en ambitiös energieffektivitetspolitik och att effekterna på konkurrenskraften blir mindre om man enas om en politik på internationell nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vid de kommande förhandlingarna i Cancún övertyga EU:s internationella partner om nödvändigheten i att samordna energieffektivitetsåtgärderna.

100.  Europaparlamentet stödjer G20-gruppens uppmaning från dess toppmöte i Toronto den 27 juni 2010 om att fasa ut subventioner för fossila bränslen på medellång sikt och poängterar att detta skulle frigöra miljarder euro som skulle kunna omdirigeras till stöd för energieffektivitetsåtgärder, vilket på ett bättre sätt skulle bidra till EU:s strategiska energimål om hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

101.  Europaparlamentet anser att den sociala dimensionen i energidialogen, som täcker aspekter såsom mänskliga rättigheter, energifattigdom och skydd för konsumenter med låga inkomster, alltid bör beaktas då energistrategier utvecklas.

102.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetspolitiken hittills inte i tillräcklig grad har behandlat den sociala acceptansens betydelse för minskningen av energiförbrukningen. Parlamentet betonar att det inte bara är användarnas beteende som är viktigt för att energieffektivitetsåtgärderna ska bli framgångsrika, utan att även konsumenternas förtroende måste stärkas. Parlamentet kräver att den framtida handlingsplanen för energieffektivitet inbegriper ytterligare stödåtgärder för att öka den sociala acceptansen. Parlamentet betonar den viktiga roll som de regionala och lokala nivåerna kan spela för att uppnå enighet.

103.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna intensifierar informationspolitiken om energieffektivitet och energibesparingar och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra och ytterligare underlätta tillgången till information om energieffektivitet och energibesparingar.

o
o   o

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 200, 31.7.2009, s. 31. (2) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64. (3) EUT L 153, 18.6.2010, s. 1. (4) EUT L 342, 22.12.2009, s. 46. (5) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. (6) EUT L 153, 18.6.2010, s. 13. (7) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16. (8) EUT L 207, 6.8.2010, s. 1. (9) Copenhagen Economics, http://ec.europa.eu/taxation_customs/resources/documents/taxation/gen_info/economic_analysis/tax_papers/taxation_paper_22_en.pdf (10) EUT C 67E, 18.3.2010, s. 16. (11) Antagna texter, P7_TA(2010)0153.