Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) av den 10 december 1982, i kraft sedan den 16 november 1994,

–  med beaktande av FN:s kommission för avgränsning av kontinentalsockeln,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och konventionen om biologisk mångfald (CBD),

–  med beaktande av Förenta nationernas deklaration om urbefolkningars rättigheter av den 13 september 2007,

–  med beaktande av förklaringen om inrättandet av Arktiska rådet (AC) som undertecknandes den 19 september 1996,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt del fyra, samt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

–  med beaktande av deklarationen om samarbete i Barents euro-arktiska region, undertecknad i Kirkenes den 11 januari 1993,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2008 om Europeiska unionen och Arktis (KOM(2008)0763),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om arktiskt styre(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser om arktiska frågor av den 8 december 2009(2) och om Europeiska unionen och Arktis av den 8 december 2008(3),

–  med beaktande av Ilulissatdeklarationen från Norra ishavskonferensen den 28 maj 2008,

–  med beaktande av traktatet av den 9 februari 1920 mellan Norge, Förenta staterna, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Förenade kungariket, Irland och Sverige angående Spetsbergen,

–  med beaktande av politiken för den nordliga dimensionen och EU:s och Rysslands gemensamma områden,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan EU och Grönland 2007–2012,

–  med beaktande av EU:s femte, sjätte och sjunde ramprogram för forskning och teknisk utveckling,

–  med beaktande av ILO:s konvention nr 169 som antogs den 27 juni 1989,

–  med beaktande av den nordiska samekonventionen från november 2005,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings förklaring 61/295 av den 13 september 2007 om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av FN:s råd för mänskliga rättigheters resolutioner 6/12 av den 28 september 2007, 6/36 av den 14 december 2007, 9/7 av den 24 september 2008, 12/13 av den 1 oktober 2009 och 15/7 av den 5 oktober 2010,

–  med beaktande av Finlands arktiska strategi, antagen den 4 juni 2010,

–  med beaktande av yttrandet från utrikesutskottet vid Sveriges riksdag om kommissionens meddelande KOM(2008)0763(4),

–  med beaktande av den gemensamma danska och grönländska strategin för Arktis – en region i förändring, antagen i maj 2008,

–  med beaktande av den norska regeringens strategi för de nordligaste regionerna 2007 och uppföljningen av denna i mars 2009,

–  med beaktande av rapport 2009:2 från Nordregio med titeln ”Strong, Specific and Promising – Towards a Vision for the Northern Sparsely Populated Areas in 2020”,

–  med beaktande av Nordiska ministerrådets arktiska samarbetsprogram 2009–2011, Euro-arktiska Barentsrådets program och Arktiska rådets ordförandeskaps program,

–  med beaktande av Kanadas nordliga strategi, antagen i augusti 2009, och det uppföljande uttalandet om Kanadas arktiska utrikespolitik av den 20 augusti 2010,

–  med beaktande av den kanadensiska lagen som ändrar lagen om förhindrande av förorening av arktiska vatten, augusti 2009,

–  med beaktande av de grundläggande principerna för den ryska statens arktiska politik för perioden fram till 2020 och därefter, som antogs den 18 september 2008, och Rysslands nationella säkerhetsstrategi fram till 2020, antagen i maj 2009,

–  med beaktande av de amerikanska presidentdirektiven om nationell säkerhet av den 9 januari 2009,

–  med beaktande av Förenta staternas lag om ansvarsfull utveckling av arktisk energi 2010,

–  med beaktande av Förenta staternas lag om forskning om och förhindrande av oljeutsläpp i Arktis 2009,

–  med beaktande av Förenta staternas lag om utförande av utvärdering av marin sjöfart i Arktis 2009,

–  med beaktande av Monacoförklaringen från november 2008,

–  med beaktande av det slutliga uttalande som antogs vid det första parlamentariska forumet för den nordliga dimensionen i Bryssel den 26 september 2009,

–  med beaktande av slutförklaringen från den 9:e parlamentariska arktiska konferensen den 15 september 2010,

–  med beaktande av Natos nya strategiska koncept som godkändes av stats- och regeringschefer vid toppmötet i Lissabon i november 2010, och dess konsekvenser för säkerhetsutsikterna i den arktiska regionen, särskilt de militära aspekterna för Arktis,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0377/2010), och av följande skäl:

A.  Kommissionens meddelande utgör ett första formellt steg när det gäller att bemöta Europaparlamentets begäran om att en arktisk politik för EU utformas. Rådets slutsatser om arktiska frågor bör erkännas som ytterligare ett steg vidare när det gäller att definiera en EU-politik för Arktis.

B.  Europaparlamentet har i närmare två decennier varit aktivt i arbetet inom den ständiga kommittén för parlamentariker i den arktiska regionen genom sin delegation för Schweiz, Island och Norge. En kulmen nåddes med värdskapet för en fullsatt konferens för parlamentariker i den arktiska regionen i Bryssel i september 2010.

C.  Danmark, Finland och Sverige är arktiska länder och både Finland och Sverige ligger delvis innanför polcirkeln. EU:s enda urbefolkning, samerna, lever i de arktiska regionerna i Finland och Sverige samt i Norge och Ryssland.

D.  Islands ansökan om medlemskap i EU kommer att göra det ännu mer nödvändigt för EU att beakta Arktis i ett geopolitiskt perspektiv.

E.  Norge är en tillförlitlig partner som är anslutet till EU genom EES-avtalet.

F.  EU har länge varit engagerat i Arktis genom sin involvering i politiken för den gemensamma nordliga dimensionen med Ryssland, Norge och Island, inklusive denna politiks arktiska delar, i Barentssamarbetet och särskilt i Euro-arktiska Barentsrådet, genom följderna av de strategiska partnerskapen med Kanada, Förenta staterna och Ryssland samt sitt deltagande som aktiv ad hoc-observatör i Arktiska rådet.

G.  Den successiva formuleringen av en EU-politik för Arktis bör baseras på att man erkänner befintliga internationella, multilaterala och bilaterala rättsliga ramar, bland annat de omfattande bestämmelser som fastställts av FN:s havsrättskonferens (Unclos) och flera andra sektorsspecifika, bilaterala och multilaterala avtal som redan reglerar vissa frågor av betydelse för Arktis.

H.  EU och dess medlemsstater bidrar avsevärt till forskningen om Arktis. Genom sina program, t.ex. det gällande sjunde ramprogrammet, stöder EU viktiga forskningsprojekt i denna region.

I.  Enligt uppskattning finns omkring en femtedel av världens oupptäckta kolväteresurser i Arktis. Det krävs dock en grundligare undersökning för att mer exakt kunna fastställa hur mycket gas och olja som kan utvinnas i regionen och huruvida det vore lönsamt att utnyttja dessa resurser.

J.  Det finns också ett stort intresse i världen för andra förnybara och icke-förnybara resurser i Arktis, till exempel mineraler, skogar, fisk och orörda landskap för turism.

K.  Det växande intresset för Arktis bland övriga aktörer utanför Arktis, till exempel Kina som håller på att bygga sin första isbrytare, och deras finansiering av polarforskning samt inte minst Sydkoreas, Kinas, Italiens, EU:s, Japans och Singapores ansökningar om status som ständiga observatörer i Arktiska rådet, ger en antydning om att det pågår en ny, geopolitisk värdering av Arktis och att detta sker i stor skala.

L.  Det nyligen införda självstyret i Grönland inom relevanta politikområden, däribland miljölagstiftning och resurser, och den uppdatering som nyligen gjordes av partnerskapet EU–Grönland har bidragit till ett ökat intresse för utforskning och utvinning av resurser i Grönland och på dess kontinentalsockel.

M.  Effekterna av klimatförändringar, som huvudsakligen har sitt ursprung utanför Arktis, och globaliseringen av världsekonomin kommer att påverka området. Särskilt det faktum att havsisarna drar sig tillbaka liksom potentialen för resurser och eventuellt utnyttjande av nya tekniker kommer sannolikt att få oförutsebara miljökonsekvenser och återverkningar på andra delar av planeten, och leda till ökad sjöfart, särskilt mellan Europa, Asien och Nordamerika, utforskning och utvinning av naturresurser, det vill säga gas, olja och övriga mineraler samt även av andra naturresurser som fisk och utnyttjande av marina genetiska resurser, ökad gruvdrift och avverkningsverksamhet, liksom även ökad turism och större forskningsverksamhet. Dessa effekter kommer att innebära både nya utmaningar och nya möjligheter för Arktis och andra områden.

N.  Klimatförändringarna bemöts genom övervakning, dämpande metoder och anpassning. Främjandet av hållbar utveckling vid utnyttjandet av naturresurser och utformandet av ny infrastruktur hanteras genom strategiska planeringsprocesser.

EU och Arktis

1.  Europaparlamentet påminner om att tre av EU:s medlemsstater, nämligen Danmark, Finland och Sverige, är arktiska länder. Parlamentet är medvetet om att EU än så länge inte har någon kustlinje längs Norra ishavet men bekräftar EU:s och andra tredjeländers legitima intresse som aktörer i kraft av sina rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, sina åtaganden i samband med miljö, klimatfrågor, övrig politik och finansiering, forskning och ekonomiska intressen, inklusive sjöfart och utnyttjande av naturresurser. EU har dessutom stora arktiska landområden i Finland och Sverige som bebos av Europas enda urbefolkning, samerna.

2.  Europaparlamentet konstaterar att EU genom sina nordliga medlemsstater och kandidatländer påverkas av politiken för Arktis och samtidigt också självt har en inverkan på politiken för området. Parlamentet är medvetet om det arbete som pågår inom de olika partnerskapen kring den nordliga dimensionen och EU:s gemensamma politik med Ryssland, Norge och Island.

3.  Europaparlamentet understryker att vissa politikområden av relevans för Arktis är områden där unionen äger ensam behörighet, till exempel bevarandet av marina biologiska resurser genom den gemensamma fiskepolitiken, och att behörigheten i fråga om andra politikområden delvis delas med medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet betonar att EU är skyldigt att utforma ett politiskt förhållningssätt till Arktis som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och förståelse för de processer som påverkar Arktis. EU avdelar därför redan nu avsevärda forskningsinsatser för att ta fram goda vetenskapliga rön som stöd för beslutsfattandet.

5.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av att skydda Arktis känsliga miljö, och understryker därför vikten av övergripande stabilitet och fred i området. Parlamentet betonar att EU bör föra en politik som garanterar att miljöåtgärderna tar hänsyn till de arktiska invånarnas intressen, inbegripet områdets urbefolkningar, när det gäller att skydda och utveckla området. Det betonar likheten i infallsvinkel, analys och prioriteringar i kommissionens meddelande och i politiska handlingar från de arktiska staterna samt behovet att gå in för en politik som respekterar hållbar förvaltning och användning av landbaserade och marina, förnybara och icke-förnybara naturresurser i Arktis, vilka i sin tur förser Europa med viktiga resurser och utgör en viktig inkomstkälla för invånarna i området.

6.  Europaparlamentet betonar att Islands framtida EU-anslutning medför att EU får en arktisk kust samtidigt som det noterar att Islands status som kandidatland understryker behovet av en samordnad arktisk politik på EU-nivå och utgör en strategisk möjlighet för EU att anta en mer aktiv roll och bidra till ett multilateralt styre i den arktiska regionen. Parlamentet anser att Islands anslutning till EU skulle medföra att EU:s närvaro i Arktiska rådet befästs ytterligare.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att samverka med de arktiska samhällena och stödja program för kapacitetsuppbyggnad i syfte att förbättra livskvaliteten för urbefolkningar och lokalbefolkningar i regionen samt få ökad förståelse för dessa befolkningars levnadsförhållanden och kulturer. Parlamentet uppmanar EU att främja en förstärkt dialog med urbefolkningarna och de arktiska lokalbefolkningarna.

8.Europaparlamentet betonar behovet av en enhetlig, samordnad EU-politik om Arktis där man tydligt fastställer både EU:s prioriteringar och potentiella utmaningar och en strategi.
Nya internationella transportrutter

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att de nya internationella transportrutterna över havet i Arktis är trygga och säkra, särskilt med tanke på EU och dess medlemsstaters ekonomier och det faktum att dessa länder kontrollerar 40 procent av den internationella handelssjöfarten. Det välkomnar arbetet inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om en obligatorisk sjöfartskod för Arktis och arbetet inom Arktiska rådets arbetsgrupper, särskilt arbetsgruppen för sök- och räddningsuppdrag. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater aktivt bör upprätthålla principen om det fria havet och rätten till fri passage genom internationella vatten.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla nya järnvägs- och transportkorridorer i det euroarktiska transportområdet i Barentsregionen (Beata) för att möta det växande behovet av internationell handel, gruvindustri och annan ekonomisk utveckling samt flygförbindelser i de nordligaste regionerna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det nya Partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen.

11.  Europaparlamentet föreslår att viktiga sjöfartsnationer utanför Arktis som utnyttjar Norra ishavet bör ingå i resultaten från Arktiska rådets initiativ till sök- och räddningsarbete och rekommenderar därför kommissionen och rådet att tillsammans med Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) samordna EU:s och medlemsstaternas politik inom det området i Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), Arktiska rådet och andra organisationer.

12.  Europaparlamentet påpekar att trots arbetet med att utarbeta en obligatorisk sjöfartskod kan man hitta en snabbare lösning på problemet med den arktiska sjöfartens säkerhet genom att samordna och harmonisera nationell lagstiftning och uppmanar Emsa att engagera sig helt och fullt i den arktiska sjöfarten.

13.  Europaparlamentet välkomnar övriga samarbetsinitiativ för säker och trygg sjöfart i Arktis och för bättre tillgång till olika rutter i nordliga farvatten. Parlamentet betonar dock att det inte bara handlar om handelssjöfart utan också en stor och ökande mängd turistfartyg med turister från EU-länderna. Parlamentet efterlyser mer forskning om klimatförändringarnas effekter på arktiska farleder och sjövägar. Parlamentet efterlyser också en analys av de konsekvenser som den ökade sjöfarten och handelsverksamheten, bland annat på öppet hav, får för Arktis miljö och invånare.

14.  Europaparlamentet uppmanar staterna i regionen att se till att alla nuvarande – och eventuella framtida – transportvägar är öppna för internationell sjöfart samt att avstå från att införa några ensidiga godtyckliga bördor – oavsett om de är ekonomiska eller administrativa – som kan hindra sjöfarten i Arktis, med undantag för internationellt överenskomna åtgärder som syftar till att öka säkerheten eller miljöskyddet.

Naturresurser

15.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av resurser med tanke på världens växande befolkning och erkänner både det ökade intresset för dem och de arktiska staternas suveräna rättigheter i internationell lagstiftning. Parlamentet rekommenderar att alla inblandade parter vidtar åtgärder för att garantera högsta möjliga säkerhets- och miljöstandarder samt sociala standarder i samband med utforskande och utnyttjande av naturresurserna.

16.  Europaparlamentet betonar att miljökonsekvensbedömningen (MKB) samt strategiska och sociala konsekvensbedömningar kommer att vara centrala verktyg i förvaltningen av konkreta projekt och program i Arktis. Parlamentet erinrar om Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG(5) om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan och erinrar även om det faktum att Finland, Sverige och Norge har ratificerat Uneces konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen), vilket kommer att utgöra en stabil grund för det aktiva främjandet av konsekvensbedömningsförfaranden i Arktis. I detta sammanhang hänvisar parlamentet även till Bergenförklaringen som utfärdades av ministermötet i Ospar-kommissionen den 23–24 september 2010.

17.  Europaparlamentet uppmanar staterna i regionen att lösa alla aktuella och framtida konflikter angående tillgång till naturresurser i Arktis genom konstruktiv dialog, om möjligt inom Arktiska rådet, som är ett lämpligt diskussionsforum. Parlamentet betonar CLCS:s (Kommissionen för avgränsning av kontinentsockeln) betydelse för att hitta lösningar på konflikter mellan arktiska stater om gränsdragningarna av deras exklusiva ekonomiska zoner.

18.  Europaparlamentet betonar särskilt de arktiska staternas ansvar att se till att oljebolag som planerar att borra olja till havs inom deras respektive sjögränser har den säkerhetsteknik och expertkunskap som krävs på plats samt att de har de ekonomiska resurser som behövs för att förhindra och åtgärda oljeriggskatastrofer och oljeutsläpp. Parlamentet noterar att de extrema väderförhållandena och den mycket känsliga miljön i den arktiska regionen kräver att oljebolagen utvecklar särskilda kunskaper om att förhindra och hantera oljeutsläpp i regionen.

19.  Europaparlamentet välkomnar det nya gränsdragningsavtalet(6) mellan Norge och Ryssland, särskilt den uttalade viljan till närmare samarbete angående gemensam resursförvaltning och fortsatt gemensam resursförvaltning av fiskbestånden i Barents hav, med en hållbar utveckling i åtanke. Parlamentet uppfattar det bilaterala samarbetet mellan Norge och Ryssland som ett gott exempel på en gemensam tillämpning av de allra mest högtstående tekniska standarder som finns på området för miljöskydd i samband med prospekteringen efter olja och gas i Barents hav. Parlamentet betonar framför allt vikten av den omtvistade utvecklingen av ny teknik som är särskilt framtagen för den arktiska miljön, till exempel installationsteknik under havsbotten.

20.  Europaparlamentet är medvetet om de olika tolkningarna av huruvida Svalbard-/Spetsbergtraktaten kan tillämpas på kontinentalsockeln och Svalbards/Spetsbergens havszoner med anledning av den relativt goda tillgången på resurser på kontinentalsockeln. Parlamentet välkomnar ett eventuellt avtal om kontinentalsockelstaternas rättsliga status och deras rättigheter och skyldigheter. Parlamentet är övertygat om att eventuella tvister kommer att lösas på ett konstruktivt sätt.

21.  Europaparlamentet påminner om att EU är en stor konsument av Arktis naturresurser samt om involveringen av de europeiska ekonomiska aktörerna. Parlamentet begär att kommissionen ännu mer än tidigare främjar samarbete och tekniköverföring för att säkra standard på högsta nivå och adekvata administrativa förfaranden, samt att den etablerar en fullgod vetenskaplig grundval för framtida trender och förvaltningsbehov avseende arktiska resurser, till exempel fiske, gruvindustri, skogsbruk och turism och att utnyttja EU:s lagstiftningsbefogenheter fullt ut med tanke på detta. Parlamentet påminner om att de ekonomiska verksamheterna i Arktis kommer att öka och uppmanar därför EU att främja principerna om hållbar utveckling i dessa verksamheter.

22.  Europaparlamentet insisterar på att innan några nya kommersiella fiskeföretag startas i den arktiska regionen måste man genomföra tillförlitliga och förebyggande vetenskapliga bedömningar av bestånden för att fastställa vilka fiskenivåer som bevarar bestånden av de berörda arterna och som inte leder till utarmning av andra arter eller till allvarliga skador på havsmiljön. Allt fiske på öppet hav måste regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation som respekterar vetenskapliga rekommendationer och som har ett effektivt kontroll- och övervakningsprogram för att garantera att förvaltningsåtgärderna efterlevs. Fisket inom exklusiva ekonomiska zoner måste uppfylla samma krav.

23.  Europaparlamentet anser att inrättandet och genomförandet av tillräckligt stora marina skyddsområden med tillräcklig mångfald är ett viktigt verktyg för att bevara den marina miljön.

Arktiska följder av klimatförändringar och förorening

24.  Europaparlamentet erkänner att EU, precis som andra utvecklade regioner i världen, i betydande omfattning bidrar till klimatförändringarna och därför har ett särskilt ansvar. EU måste därför ta ledningen i kampen mot detta fenomen.

25.  Europaparlamentet erkänner att det bästa skyddet för Arktis är ett långsiktigt och ambitiöst globalt klimatavtal men inser dock att den snabba uppvärmningen av Arktis gör det nödvändigt att dessutom utarbeta fler möjliga, kortsiktiga lösningar för att begränsa uppvärmningen av Arktis.

26.  Europaparlamentet ser Arktis som ett känsligt område där följderna av klimatförändringarna är särskilt synliga, med allvarliga konsekvenser för andra områden i världen. Parlamentet understöder därför rådets slutsatser om utökat samarbete med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och de arktiska nätverken för observation (SAON), liksom arbetet med att förverkliga SIOS (Svalbard Integrated Observation System) och de arktiska delarna av EMSO (European Multidisciplinary Seafloor Observatory – europeiska tvärvetenskapliga havsbottenobservatoriet), eftersom dessa initiativ garanterar att EU på ett enastående sätt bidrar till förståelsen för miljö och klimatförändringarna i den arktiska regionen.

27.  Europaparlamentet erkänner att utsläpp av kimrök från EU och andra regioner i oproportionerlig grad bidrar till den arktiska uppvärmningen och betonar behovet av att införa kimröksutsläpp i relevanta Unece- och EU-regelverk, till exempel konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar och direktivet om nationella utsläppstak.

28.  Europaparlamentet välkomnar det förbud mot användning och transport av tung eldningsolja på fartyg i Antarktis som IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön har antagit och som träder i kraft den 1 augusti 2011. Parlamentet betonar att det kan vara lämpligt med ett motsvarande förbud i Arktis för att minska miljöriskerna i samband med olyckor.

29.  Europaparlamentet stöder ett ökat samarbete med arktiska stater och stater utanför Arktis för att utveckla det så kallade ”Sustaining Arctic Observing Network” (SAON). Parlamentet uppmuntrar Europeiska miljöbyrån att fortsätta sitt värdefulla arbete samt att främja samarbete via det europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet) med hjälp av riktlinjerna för det gemensamma miljöinformationssystemet (Seis).

30.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som EU och länderna kring Nordpolen måste spela när det gäller att minska de föroreningar i Arktis som orsakas av långväga transporter, exempelvis sjöfart. Parlamentet fäster i sammanhanget uppmärksamhet vid vikten av att genomföra EU:s lagstiftning, till exempel förordning (EG) nr 1907/2006(7). Parlamentet påpekar att klimatförändringarna i Arktis allvarligt kommer att påverka kustområdena i Europa och annorstädes, samt sektorer i Europa som är beroende av klimatet, bland annat jordbruk och fiske, förnybar energi, rennäring, jakt, turism och transport.

Hållbar socioekonomisk utveckling

31.  Europaparlamentet erkänner att följderna av isen som smälter och de mildare temperaturerna inte bara tvingar urbefolkningarna att flytta och därmed innebär ett hot mot deras sätt att leva, utan också skapar möjligheter till ekonomisk utveckling i Arktis. Parlamentet konstaterar att invånarna och regeringarna i den arktiska regionen, som har suveräna rättigheter och ansvarsområden, önskar fortsätta driva en hållbar ekonomisk utveckling och samtidigt skydda urbefolkningarnas traditionella försörjningskällor och de arktiska ekosystemens ytterst känsliga karaktär, med beaktande av deras erfarenhet av att utnyttja och utveckla områdets olika resurser på ett hållbart sätt. Parlamentet uppmuntrar att man tillämpar ekosystembaserade förvaltningsprinciper för att kombinera ekologiska vetenskapliga rön med sociala värden och behov.

32.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU tillsammans med representanterna för regionerna i området diskuterar strukturfondernas betydelse för utveckling och samarbete för att bemöta de globala utmaningarna vad gäller den framtida utvecklingen och för att kunna utnyttja områdets utvecklingspotential.

33.  Europaparlamentet anser att för att kunna fastställa varje plats särskilda potential och utveckla lämpliga lösningsstrategier med hänsyn till regionala skillnader krävs det en allomfattande process med stöd på nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet anser att genom partnerskap och dialog mellan berörda myndighetsnivåer garanterar man att politiken kan genomföras på den mest effektiva nivån.

34.  Europaparlamentet beaktar den särskilda ställning som Arktis urbefolkningar har och erkänner deras rättigheter. Parlamentet framhåller i synnerhet urbefolkningarnas rättsliga och politiska situation i de arktiska staterna och i Arktiska rådet. Parlamentet efterlyser att urbefolkningarna i högre grad ska delta i utformandet av politiken. Parlamentet betonar behovet av att anta särskilda åtgärder för att skydda urbefolkningarnas kultur, språk och äganderätt i enlighet med ILO:s konvention nr 169. Parlamentet efterlyser en regelbunden dialog mellan urbefolkningarnas representanter och EU-institutionerna, och uppmanar EU att ta hänsyn till de särskilda behoven i glest befolkade randområden när det gäller regional utveckling, försörjning och utbildning. Parlamentet framhåller vikten av stödverksamhet som främjar urbefolkningarnas kultur, språk och sedvänjor.

35.  Europaparlamentet beaktar att urbefolkningarnas ekonomier i hög grad är beroende av en hållbar användning av naturresurser och att minskningen av klimatförändringarna och deras effekter samt urbefolkningarnas rätt till en oförorenad natur därför också är frågor om mänskliga rättigheter.

36.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för urbefolkningar och av FN:s expertpanel för urbefolkningars rättigheter.

37.  Europaparlamentet välkomnar att expertpanelen med framgång har lyckats slutföra sin lägesrapport om urbefolkningar och deras rätt att delta i beslutsfattandet.

38.  Europaparlamentet uppmanar de arktiska medlemsstaterna att inleda förhandlingar för att uppnå en ratificering av den nordiska samekonventionen.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt främja rätten till kultur och språk hos den finsk-ugriska befolkning som lever i norra Ryssland.

40.  Europaparlamentet noterar den senaste tidens rättsliga utveckling avseende EU:s förbud mot sälprodukter, särskilt den talan som väckts om ogiltigförklaring av förordning nr (EG) 1007/2009(8) (mål T-18/10, Inuit Tapiriit Kanatami mot parlamentet och rådet) som håller på att prövas vid tribunalen. Parlamentet noterar också att Kanada och Norge begärt ett samrådsförfarande under Världshandelsorganisationens beskydd. Parlamentet hoppas att parternas meningsskiljaktigheter kan övervinnas i enlighet med EU-domstolens beslut och resultatet av Världshandelsorganisationens förfaranden.

41.  Europaparlamentet är medvetet om det ökade intresset för exploatering av resurser. Det påpekar i detta avseende att en bred och allomfattande ekosystembaserad ansats är vad som krävs för att med största sannolikhet lyckas klara av att möta de åtskilliga utmaningar i Arktis som rör klimatförändring, sjöfart, miljöfaror och föroreningar, fiske och annan mänsklig verksamhet, i enlighet med EU:s integrerade havspolitik och Norges integrerade förvaltningsplan för Barents hav och havsområdet utanför Lofoten. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ställa sig bakom Arktiska rådets reviderade riktlinjer för utvinning av olja och gas från 2009.

Styrelseformer

42.  Europaparlamentet ger sitt erkännande åt de institutioner och den breda ram av internationell rätt och internationella överenskommelser som styr områden av betydelse för Arktis, till exempel FN:s havsrättskonvention (inklusive grundprinciperna om fri sjöfart och rätten till oskadlig genomfart), Internationella sjöfartsorganisationens konvention och Osparkonventionen(9), Nordostatlantiska fiskerikommissionen, Cites(10)och Stockholmskonventionen samt ett flertal befintliga bilaterala avtal och ramar, utöver de nationella förordningar som gäller i de arktiska staterna. Parlamentet drar därigenom slutsatsen att Arktis inte ska betraktas som ett rättsligt vakuum, utan som ett område med välutvecklade styrelseverktyg. Det påpekar dock att dessa befintliga bestämmelser, på grund av utmaningar från klimatförändringar och tilltagande ekonomisk utveckling, behöver vidareutvecklas, stärkas och tillämpas av alla berörda parter.

43.  Europaparlamentet betonar staternas roll som centrala aktörer för styrningen av Arktis, men vill samtidigt påpeka att det även finns andra aktörer som fyller en viktig funktion, såsom internationella organisationer, urbefolkningar, lokalbefolkningar och statligt underställda myndigheter. Parlamentet påpekar likaså att det är viktigt att öka förtroendet mellan aktörer med berättigade intressen i regionen genom strategier för deltagande och användning av dialog som ett instrument för att skapa en gemensam vision för Arktis.

44.  Europaparlamentet anser dock att det intryck som vissa observatörer haft, av en så kallad rusning till Arktis inte i konstruktiv mening bidrar till att främja förståelse och samarbete i regionen. Parlamentet påpekar att de arktiska staterna vid flera tillfällen förklarat att de avser att lösa och i vissa fall arbetat för att lösa eventuella intressekonflikter i enlighet med de folkrättsliga principerna.

45.  Europaparlamentet erkänner Arktiska rådets viktiga roll som det främsta regionala forumet för samarbete i hela Arktis. Parlamentet påminner om att utöver EU-medlemsstaterna Danmark, Sverige och Finland och kandidatlandet Island som är medlemmar i Arktiska rådet är även EU-medlemsstaterna Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Spanien och Polen aktiva som ständiga observatörer. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att inte stödja några som helst planer som utesluter någon eller något av de arktiska EU-medlemsstaterna, kandidatländerna eller EES/Efta-länderna. Det ger också sitt erkännande åt det konkreta arbete som lagts ner i Arktiska rådets arbetsgrupper, i vilka även observatörer involverats, och uppmanar kommissionen och EU:s byråer att fortsättningsvis aktivt engagera sig i alla relevanta arbetsgrupper närhelst detta är möjligt. Parlamentet anser att Arktiska rådets juridiska och ekonomiska bas bör stärkas.

46.  Europaparlamentet erkänner att de utmaningar som Arktis står inför är globala och att de därför bör inbegripa alla relevanta aktörer.

47.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna i de omfattande rapporter som Arktiska rådets arbetsgrupper har lagt fram under de senaste åren om Arktis olja och gas, effekterna av den globala uppvärmningen och om nödberedskap.

48.  Europaparlamentet välkomnar den grad av politisk samordning av urbefolkningarnas intressen som kommer till uttryck i de samiska parlamenten och i Nordiska Samerådet, liksom samarbetet mellan olika urbefolkningars organisationer i polarområden, och erkänner Arktiska rådets unika roll när det gäller att involvera urbefolkningarna. Parlamentet erkänner de arktiska urbefolkningarnas rättigheter såsom de föreskrivs i FN:s deklaration om urbefolkningars rättigheter och uppmanar kommissionen att använda Europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) för att stärka de arktiska urbefolkningarnas makt.

49.  Europaparlamentet välkomnar det breda samarbetet i frågor som till exempel skyddet av den arktiska marina miljön (arbetsgruppen PAME), inte bara på regional utan även på bilateral och internationell nivå. Parlamentet uppfattar i det här sammanhanget det arbete som Arktiska rådet lagt ned på söknings- och räddningsverksamhet som ett första steg i riktning mot mekanismer för att också fatta bindande beslut.

50.  Europaparlamentet välkomnar Arktiska rådets löpande utvärdering av det egna arbetets räckvidd och struktur och är övertygat om att Arktiska rådet fortsatt kommer att bredda basen för de beslutsfattande processerna så att även aktörer utanför Arktiska rådet omfattas.

51.  Europaparlamentet hoppas att Arktiska rådet kommer att vidareutveckla sitt viktiga arbete och bredda basen för de beslutsfattande processerna så att de även omfattar andra aktörer i Arktis som är i färd med att uppgradera sin närvaro i området, och på det sättet inbegriper deras kunskap och kapacitet samt beaktar deras legitima intressen i enlighet med internationell rätt, samtidigt som de arktiska staternas intressen måste tillmätas avgjort större betydelse. Parlamentet välkomnar Arktiska rådets inre förfarande för en utvärdering av observatörernas status och de egna uppgifternas eventuella räckvidd i framtiden.

52.  Europaparlamentet anser att ett starkare arktiskt råd både bör spela en ledande roll i samarbetet i Arktis och omgående stärkas administrativt och politiskt, i synnerhet genom inrättandet av det permanenta sekretariat som är under diskussion, en jämnare fördelning av kostnaderna mellan medlemmarna, tätare ministermöten och ett årligt arktiskt toppmöte i enlighet med förslaget från utrikesministern i EU-medlemsstaten Finland, som också är medlem i Arktiska rådet. Parlamentet efterlyser också ökad medverkan av arktiska parlamentariker för att understryka den parlamentariska dimensionen och se till att inbegripa relevanta aktörer utanför Arktis. Parlamentet vidhåller dessutom att Arktiska rådets status och roll som helhet enbart kommer att undermineras om möten på hög nivå fortsätter att hållas mellan en inre exklusiv krets av stater. Parlamentet önskar att Arktiska rådet ska behålla sin öppna och allomfattande strategi och således fortsätta vara öppet för alla intressenter.

53.  Europaparlamentet betraktar den nordliga dimensionen som central för regionalt samarbete i norra Europa. Parlamentet noterar att de fyra parterna, nämligen EU, Island, Norge och Ryska federationen, tillsammans med Arktiska rådet, Euro-arktiska Barentsrådet, Östersjöstaternas råd, Nordiska ministerrådet, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBDR), Europeiska investeringsbanken (EIB), Nordiska investeringsbanken (NIB) och Världsbanken deltar i den nordliga dimensionen och att både Kanada och Förenta staterna har observatörsstatus i den nordliga dimensionen. Parlamentet betonar att det behövs en nära överensstämmelse mellan politiken för den nordliga dimensionen och EU:s framväxande arktiska politik och noterar den nordiska dimensionens arktiska del. Parlamentet lyfter fram de värdefulla erfarenheterna från de partnerskap som ingåtts inom ramen för den nordiska dimensionen, i synnerhet det nya partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen och dess fördelar för samarbetet i Arktis.

54.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för förslaget o matt ge EU permanent observatörsstatus i Arktiska rådet. Parlamentet erkänner att EU-medlemsstater är inblandade i Arktiska rådets arbete genom olika internationella organisationer (till exempel Internationella sjöfartsorganisationen, Ospar, Nordostatlantiska fiskerikommissionen och Stockholmskonventionen) och framhåller att all EU-politik som hänför sig till Arktis bör vara följdriktig. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att parlamentet i tillbörlig ordning informeras om sammanträden och verksamhet i Arktiska rådet och dess arbetsgrupper. Det betonar samtidigt att EU och dess medlemsstater redan nu deltar, antingen som medlemmar eller observatörer, i andra internationella organisationer av relevans för Arktis, till exempel i Internationella sjöfartsorganisationen, Ospar, Nordostatlantiska fiskerikommissionen och Stockholmskonventionen, och att de därför mer konsekvent bör fokusera på arbetet i dessa organisationer. I synnerhet bör all EU-politik som hänför sig till Arktis vara följdriktig. Parlamentet uppmanar Arktiska rådet att i högre grad involvera det civila samhället och icke-statliga organisationer som ad hoc-observatörer.

55.  Europaparlamentet betraktar Euro-arktiska Barentsrådet (BEAC) som ett viktigt centrum för samarbete mellan Danmark, Finland, Norge, Ryssland, Sverige och Europeiska kommissionen. Parlamentet noterer BEAC:s arbete på området för hälsa och samhällsfrågor, utbildning och forskning, energi, kultur och turism. Parlamentet noterar även den rådgivande roll som arbetsgruppen för urbefolkningar (WGIP) har inom BEAC.

Slutsatser och önskemål

56.  Europaparlamentet begär att kommissionen utvecklar den befintliga avdelningsövergripande arbetsgruppen till en inre tjänstestruktur på permanent basis för att garantera att det politiska förhållningssättet till alla nyckelområden av relevans för Arktis, till exempel områdena för miljö, energi, transport och fiske, är följdriktigt, samordnat och integrerat. Parlamentet rekommenderar att Europeiska utrikestjänsten och GD MARE utses att tillsammans leda denna struktur, där den sistnämnda ska agera som en sektorsövergripande samordnare inom kommissionen. Det rekommenderar också att en arktisk enhet inrättas inom Europeiska utrikestjänsten.

57.  Europaparlamentet begär att kommissionen i samband med förhandlingarna om ett bilateralt avtal beaktar att det känsliga ekosystemet i Arktis måste skyddas, att den arktiska befolkningens intressen, inklusive urbefolkningarnas intressen, måste värnas och att naturresurserna i Arktis måste användas på ett hållbart sätt. Kommissionen bör låta dessa principer styra all sin verksamhet.

58.  Parlamentet konstaterar att vetenskapliga uppgifter tydligt visar att det arktiska ekosystemet för närvarande genomgår mycket omfattande klimatrelaterade förändringar och att man därför måste tillämpa ett försiktigt och vetenskapligt välgrundat förhållningssätt vad gäller all framtida utveckling i Arktis. Parlamentet efterlyser att ytterligare vetenskapliga studier genomförs inom ramen för ett multilateralt avtal för att förbättra den internationella förståelsen för och beslutsfattandet om det arktiska ekosystemet innan några nya omfattande utvecklingsåtgärder vidtas.

59.  Europaparlamentet understryker det faktum att EU och dess medlemsstater är stora bidragsgivare när det gäller forskning av relevans för Arktis, regionalt samarbete och utveckling av teknik av betydelse inom och utanför området. Parlamentet begär att kommissionen utreder möjligheterna att ta fram initiativ för medfinansiering och medprogrammering i polarområdena, för att möjliggöra ett smidigare och effektivare samarbete mellan experter från de länder som berörs. Parlamentet uppmanar EU att främja samarbetet med Förenta staterna, Kanada, Norge, Island, Grönland och Ryssland på området för tvärvetenskaplig forskning om Arktis och därigenom upprätta samordnade finansieringsmekanismer. Parlamentet begär dessutom att kommissionen utvecklar ett sätt att arbeta direkt med arktiska medlemsstater, urbefolkningars organisationer och arktiska forskningsinstitut för att kunna informera EU om relevanta frågor, viktiga forskningsämnen och frågor som berör dem som lever och arbetar i Arktis så att framtida forskning kan utvecklas.

60.  Europaparlamentet anser att EU bör vidareutveckla sin kapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda och avge rapport om inrättandet av, och fortsättandet med, EU-verksamhet i Arktis, till exempel gemensamma multilaterala program för finansiering av forskning i polarområden som underlättar samarbetet och minskar byråkratin samt gemensamma projekt för forskningssamfundet.Parlamentet begär att kommissionen högprioriterar inrättandet av ett europeiskt centrum för arktisk information i form av ett gemensamt nätverksåtagande, och därvid beaktar lämpliga förslag. Parlamentet noterar det förslag som lagts fram av Lapplands universitet i detta hänseende. Parlamentet anser att ett sådant centrum måste kunna ge EU möjlighet att på permanent basis nå ut till de viktigaste aktörerna av relevans för Arktis och förse EU:s institutioner och andra intressenter med information om Arktis och relaterade tjänster.

61.  Europaparlamentet betonar att i syfte att objektivt fastställa de förändringsprocesser som äger rum i den arktiska miljön och deras tempo krävs det att internationella forskargrupper får oinskränkta möjligheter att bedriva forskning i denna känsliga region av världen. EU stärker sin närvaro och sitt engagemang särskilt inom den europeiska sektorn av Arktis genom att bygga en gemensam infrastruktur för forskning och öka antalet forskningsprogram som genomförs i Arktis. Parlamentet förespråkar i synnerhet inrättandet av forskargrupper bestående av forskare från flera olika forskningsområden och från samtliga berörda länder. Parlamentet välkomnar att forskningen ofta präglas av ett gott och öppet samarbete och anser att denna forskning bör vara öppen och göras tillgänglig för hela det internationella samfundet, eftersom detta gynnar hela det internationella samfundet.

62.  Europaparlamentet understryker hur EU-målet ”europeiskt territoriellt samarbete” har inneburit ett tydligt europeiskt mervärde, i synnerhet de gränsöverskridande samarbetsprogrammen Kolarctic och Karelia och samarbetsprogrammet i Östersjöområdet som omfattar Barentsregionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur Norra Periferiprogrammet, förstärkt på lämpligt sätt, kan få en liknande effekt på en arktisk strategi under nästa programplaneringsperiod.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ansträngningarna för ett snabbt och effektivt upprättande av SIOS-observatoriet (Svalbard Integrated Arctic Earth Observing System) och det europeiska tvärvetenskapliga havsbottenobservatoriet (European Multidisciplinary Seafloor Observatory, EMSO) som på ett unikt sätt kan bidra till en bättre förståelse och ett bättre skydd för miljön i Arktis.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur Galileoprojektet eller projekt som GMES (global övervakning för miljö och säkerhet) som skulle kunna inverka på Arktis skulle kunna utvecklas för att möjliggöra säkrare och snabbare navigering i arktiska vatten, vilket vore en investering, särskilt i aspekter som rör säkerhet och tillgänglighet i anslutning till Nordostpassagen, och bidra till att man bättre än tidigare skulle kunna förutse hur isarna rör sig samt bättre än tidigare skulle kunna kartlägga den arktiska havsbottnen samt förstå de processer som är relevanta för områdets geodynamik som i sin tur är av central betydelse för jordens geodynamik och för vattencirkulationen i polarområdena, och bidra till att förbättra till våra kunskaper om unika ekosystem.

65.  Europaparlamentet uppmanar alla regeringar i Arktis, särskilt Rysslands regering, att anta och följa Förenta nationernas deklaration om urbefolkningars rättigheter som antogs av generalförsamlingen den 13 september 2007.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera alla viktiga överenskommelser som avser urbefolkningarnas rättigheter, exempelvis ILO:s konvention nr 169.

67.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att som en del av det pågående arbetet inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om en obligatorisk sjöfartskod för Arktis föreslå att sotutsläpp och tung eldningsolja bör bli föremål för särskild reglering. Om dessa förhandlingar inte ger resultat uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram förslag på regler för fartyg som anlöper hamnar inom EU före eller efter färd genom arktiska vatten, i syfte att införa ett strikt system som begränsar sotutsläpp samt användning och transport av tung eldningsolja.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt de arktiska staternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 41. (2) Rådets (utrikesfrågor) 2985:e möte. (3) Rådets 2914:e möte. (4) 2009/10:UU4. (5) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30. (6) Undertecknat den 15 september 2010. (7) EUT L 136, 29.5.2007, s. 3. (8) EUT L 286, 31.10.2009, s. 36. (9) Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar). (10) Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.