Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong(1), den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong(2), den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(3), den 7 september 2006 om beslutet att tills vidare skjuta upp förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha(4), den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(5), den 23 maj 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap(6), den 12 december 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap(7), den 24 april 2008 om det femte toppmötet i Lima mellan länderna i Latinamerika, Västindien och EU(8) och om ”Mot en reformerad Världshandelsorganisation”(9), den 9 oktober 2008 om avbrytandet av WTO:s Doharunda och framtiden för utvecklingsagendan från Doha(10), den 25 mars 2009 om avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(11), av sin ståndpunkt av den 25 mars 2009 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(12), den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika(13) och den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika(14),

–  med beaktande av Genèveavtalet om handel med bananer mellan Europeiska unionen och Brasilien, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Peru och Venezuela samt av avtalet om handel med bananer mellan Europeiska unionen och Förenta staterna (nedan kallade avtalen om handel med bananer),

–  med beaktande av Marrakechavtalet genom vilket WTO inrättades,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan,

–  med beaktande av de avslutade förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika,

–  med beaktande av de avslutade förhandlingarna mellan EU, Colombia och Peru om ett multilateralt handelsavtal,

–  med beaktande av deklarationerna från WTO:s ministerkonferens, vilka antogs i Doha den 14 november 2001 och i Hongkong den 18 december 2005, och av ordförandens sammanfattning som antogs i Genève den 2 december 2009,

–  med beaktande av det undantag från tillämpningen av artikel 1 i Gattavtalet som godkändes i Doha i november 2001 (”Dohaundantaget”) rörande förmånsbehandling enligt Cotonouavtalet, med en varaktighet som motsvarar denna förmånsbehandling, det vill säga till den 31 december 2007,

–  med beaktande av samförståndsavtalet av den 11 april 2001 mellan Förenta staterna och EG om bananer,

–  med beaktande av rapporten av den 22 december 2009 från WTO:s generaldirektör om användningen av hans medlingsinsatser (enligt artikel 3.12 i DSU) i tvisterna om EU:s bananimportsystem (DS361), som initierades av Colombia, och EU:s bananimportsystem (DS364), som initierades av Panama,

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer,

–  med beaktande av den förklaring som antogs den 1 april 2010 av den gemensamma parlamentariska AVS−EU-församlingen om bananavtalet mellan EU och Latinamerika och dess konsekvenser för producenterna i AVS-länderna och EU,

–  med beaktande av frågorna av den 24 januari 2011 till rådet (O-0012/2011–B7-0007/2011) och kommissionen (O-0013/2011–B7-0008/2011) om ingående av Genèveavtalet om handel med bananer,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avtalen om handel med bananer avslutar den längsta tvisten någonsin mellan EU och de latinamerikanska MGN-bananleverantörerna. Avtalen avslutar också en andra mycket bitter tvist mellan Förenta staterna och EU, som hänger samman med den första, och avlägsnar risken för skadliga sanktioner från Förenta staternas sida. De medför också en lösning på alla de latinamerikanska MGN-leverantörernas krav i förbindelse med EU:s tre senaste utvidgningar.

B.  Fram till den 1 juli 1993 upprätthöll varje medlemsstat sin egen bananimportordning, och vissa medlemsstater hade särordningar till fördel för länder som de har starka historiska band till.

C.  Efter antagandet av rådets förordning (EEG) nr 404/93, inledde flera latinamerikanska WTO-medlemmar som levererar bananer till EU på mest gynnad nationsbasis såväl som Förenta staterna ett tvistlösningsförfarande gentemot EU inom WTO på grund av att inte alla leverantörer av bananer till EU behandlades lika.

D.  Det konstaterades att vissa aspekter av Europeiska gemenskapernas bananimportordning inte var förenliga med WTO:s lagstiftning.

E.  En rad förslag från Europeiska gemenskapen om att ändra sin ordning för att bringa den i överensstämmelse med rekommendationerna och besluten från WTO:s tvistlösningsorgan förkastades av de länder som hade lämnat in klagomål.

F.  Den nya EU-bananordningen som infördes den 1 januari 2006 ansågs fortfarande strida mot EU:s skyldigheter inom WTO.

G.  Utrikeshandeln utgör cirka 20 procent av världens bananproduktion, eftersom största delen av produktionen är avsedd för de inhemska marknaderna.

H.  Det finns stora skillnader när det gäller produktiviteten och konkurrensnivån inom bananproduktionen mellan och inom länderna. De latinamerikanska länderna och Filippinerna är de mest konkurrenskraftiga och de största exportörerna.

I.  EU har avslutat förhandlingarna med Colombia och Peru om ett flerpartsavtal om handel och med sex centralamerikanska länder om ett associeringsavtal.

J.  EU:s inhemska stödprogram Posei (särskilt program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär) stöder producenter i EU:s yttersta landområden.

K.  Bananer är världens fjärde största jordbruksexport och EU är den största nettoimportören av bananer i världen med nästan fem miljoner ton 2007.

L.  Bananproduktionen påverkar i hög grad lokalsamhällena, inte enbart ekonomiskt utan även med hänsyn till miljö, migration och arbetsnormer.

M.  Multinationella bolag som driver verksamhet i Latinamerika kontrollerar över 80 procent av den globala marknaden.

N.  EU:s tullkvotssystem har skapat de förutsättningar som krävs för att AVS-länderna ska kunna exportera avsevärda mängder bananer till EU, och har samtidigt begränsat handelsavtalens effekter för de europeiska producenterna och skyddat ett stort antal arbetstillfällen kopplade till denna verksamhet.

O.  Avtalen kommer att innebära betydande sänkningar av tullkvoterna (35 procent mellan 2010 och 2017) för import från andra länder än AVS-länderna. AVS- och EU-producenterna kommer mycket sannolikt att tvingas anpassa sig till de nya förhållandena på den internationella marknaden.

1.  Europaparlamentet noterar avtalen om handel med bananer och gläder sig över att en av de tekniskt mest invecklade, politiskt känsligaste och kommersiellt mest betydelsefulla rättsliga tvister som någonsin förelagts WTO har avslutats.

2.  Europaparlamentet anser att den överenskommelse som uppnåtts är en lösning, men att den inte fullt ut kunde förena alla parters legitima intressen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast möjligt lägga fram en konsekvensanalys av avtalens följder fram till 2020 för bananproducerande utvecklingsländer och EU:s yttersta randområden.

3.  Europaparlamentet gläder sig över att avtalen om bananer kommer att utgöra EU:s slutliga förpliktelser i fråga om marknadstillträde för bananer och läggas till de slutliga resultaten för nästa omgång förhandlingar om multilateralt marknadstillträde för jordbruksprodukter som avslutas med framgång inom WTO (Doharundan).

4.  Europaparlamentet betonar att den överenskommelse som uppnåtts utgör ett steg framåt i Doharundans förhandlingar, men endast ett litet steg med hänsyn till att de svårigheter som uppstått har mycket större räckvidd än bananfrågan.

5.  Europaparlamentet betonar att vid certifieringen av Genèveavtalet om handel med bananer ska icke avslutade tvister och alla de krav som lämnats in före den 15 december 2009 av en eller alla latinamerikanska MGN-bananleverantörer i förbindelse med EU:s handelsordning för bananer ha lösts.

6.  Europaparlamentet konstaterar att siffrorna för 2010 visar stabila eller små ökningar av bananpriserna för EU:s konsumenter.

7.  Europaparlamentet betonar att EU gradvis kommer att sänka sina tullsatser för bananer från Latinamerika från 176 EUR/ton till 114 EUR/ton fram till 2017, och därmed äventyra små och medelstora producenter i AVS-länderna, EU och de yttersta randområdena (som redan har bland de högsta arbetslöshetsnivåerna i Europa).

8.  Europaparlamentet betonar att avtalen om handel med bananer innebär att banansektorn kan kopplas från Doharundans förhandlingar om ”tropiska produkter”. Parlamentet understryker att ”tropiska produkter” kommer att bli föremål för större tullsänkningar, medan sänkningarna för ”produkter utsatta för preferensurholkning”, som är av intresse för AVS-länderna, kommer att löpa över en ganska mycket längre period än den generella formel som används under förhandlingarna. Parlamentet understryker dock att avtalen om handel med bananer troligtvis inte kommer att bidra till ett acceptabelt avtal för AVS-länderna när det gäller frågan om tropiska produkter och urholkningen av deras förmånsbehandling, eftersom de förslag som utarbetades vid tidpunkten för bananavtalet redan har förkastats av vissa stora tillväxtekonomier, vilket framgick av Indiens och Pakistans reaktioner under mötet i WTO:s allmänna råd i december 2009.

9.  Europaparlamentet påpekar att EU traditionellt har beviljat särskilda tullpreferenser för bananer från AVS-länderna. Parlamentet påminner om att vissa WTO-medlemmar flera gånger har ifrågasatt huruvida denna förmånsbehandling är förenlig med WTO-bestämmelserna. Parlamentet betonar att många rättsliga avgöranden från WTO:s tvistlösningspaneler, omprövningsorganet och särskilda skiljedomare har krävt en ändring av den befintliga ordningen.

10.  Europaparlamentet beklagar att den ursprungliga regionala strategin inte kunde följas i förhandlingarna om flerpartsavtalet med de andinska länderna, vilket innebar att Ecuador inte kunde gagnas av samma tullsatser som Colombia och Peru.

11.  Europaparlamentet understryker att tack vare de gällande avtalen har bananer från AVS-länderna införts tull- och kvotfritt till EU sedan 2008.

12.  Europaparlamentet betonar att de parallella diskussionerna med AVS-länderna utmynnade i en överenskommelse som innebär att de huvudsakliga bananexporterande AVS-länderna, utöver det ordinarie EU-stödet, kommer att erhålla extra stöd genom det nya stödprogrammet, det så kallade programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn. Parlamentet betonar vidare att budgeten för programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn kan vara otillräcklig och att dess genomförandeperiod är för kort för att det effektivt ska kunna hjälpa AVS-bananproducenterna att anpassa sig till effekterna av ändringarna av EU:s importordning. Parlamentet uppmanar kommissionen att klart och tydligt ange att det handlar om medel som kompletterar de nuvarande anslagen till utvecklingssamarbete och att det inte enbart är ett bidrag till de nationella budgetarna som inte kan öronmärkas för specifika program, såsom utbildning och diversifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny flerårig finansiell lösning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn 18 månader innan det löper ut. Utvärderingen ska innehålla rekommendationer beträffande alla ytterligare åtgärder som ska vidtas och arten av åtgärder.

14.  Europaparlamentet förkastar bestämt alla försök att finansiera programmet för de bananproducerande AVS-länderna genom omfördelning från budgetposterna för utvecklingssamarbete.

15.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att fördela resurserna från programmet för kompletterande åtgärder för banansektorn i förhållande till de förväntade förlusterna när det gäller exporten och produktionen av bananer, de berörda regionernas utvecklingsnivå, viktade indikatorer och bananhandeln med EU. Parlamentet betonar att man måste hitta rätt balans mellan tre möjliga former av interventioner som inte utesluter varandra, det vill säga interventioner för att effektivisera den nuvarande produktionen, öka det lokala mervärdet och bidra till en diversifiering bort från bananproduktion.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och AVS-länderna att utforma åtgärder, även i form av mer handelsstöd, för att hjälpa de länder som är starkt beroende av bananerna att diversifiera sina ekonomier.

17.  Europaparlamentet framhäver att bananer är en av de viktigaste jordbruksgrödorna i vissa av unionens yttersta randområden, särskilt i de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe och Martinique samt på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att hänsyn tas till banansektorns viktiga socioekonomiska roll i EU:s yttersta randområden och till dess bidrag för att uppnå social och ekonomisk sammanhållning genom att skapa inkomster och sysselsättning, främja ekonomisk verksamhet och bevara den ekologiska jämvikten och ett balanserat landskap som kan locka till sig mer turister.

19.  Europaparlamentet noterar att beslutet om stödprogrammet Posei fattades 2006 i ljuset av den tullsats för marknadstillträde på 176 EUR/ton som EU och WTO kom överens om, vilket innebär att den tullsats som ingår i WTO:s avtal om handel med bananer ännu inte beaktats i anslaget till Posei-programmet. Parlamentet uppmanar berörda EU-myndigheter att anpassa stödpaketet för de inhemska EU-producenter som omfattas av Posei-programmet, och att vidta andra åtgärder för att, parallellt med tendensen till en ökande liberalisering av världshandeln för bananer, se till att inhemska EU-producenter kan vara kvar på marknaden och utveckla sin traditionella verksamhet.

20.  Europaparlamentet anser att AVS-ländernas, EU:s och de yttersta randområdenas producenter i hög grad kan komma att beröras av avtalen om handel med bananer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka stödet till dem och att vid behov förlänga det till 2020.

21.  Europaparlamentet noterar att bananproduktionen i EU:s yttersta randområden håller en högre social och miljömässig standard än i de flesta latinamerikanska länder. Parlamentet påminner om att i de yttersta randområdena ligger användningen av olika aktiva ämnen, såsom bekämpningsmedel, mellan 20 och 40 gånger under de doser som används i den syd- och centralamerikanska produktionen. På det fytosanitära området används de flesta ämnen som av livsmedelssäkerhetsskäl är förbjudna i Europa i stor utsträckning på syd- och centralamerikanska plantager.

22.  Europaparlamentet noterar att i EU:s senaste bilaterala avtal med bananproducenterna (flerpartsavtal om handel med Colombia och Peru och associeringsavtalet med Centralamerika) har EUR samtyckt till att gradvis minska sin tullsats för bananer från dessa länder till 75 EUR/ton fram till den 1 januari 2020.

23.  Europaparlamentet noterar att preferensmarginalen på 39 EUR/ton som slutligen beviljades genom avtalen avsevärt kommer att förbättra konkurrenskraften för de åtta andinska och centralamerikanska länderna, och de transnationella företag som verkar i regionen, på EU:s marknad i förhållande till andra exportörer. Parlamentet betonar att från och med 2020 kommer fördelarna för de länder som redan exporterar bananer till EU att bli påtagliga, eftersom både deras export och det pris de får för sina bananer kommer att öka.

24.  Europaparlamentet understryker att andra MGN-exportörer (varav den absolut största är Ecuador) liksom AVS-länderna och de minst utvecklade länderna kan komma att drabbas av en försämring av sin relativa konkurrenskraft på EU:s marknad jämfört med signatärstaterna.

25.  Europaparlamentet anser att endast företag som respekterar mänskliga rättigheter, miljöregler och ILO:s agenda för anständigt arbete ska ges tillträde till EU-marknaden.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Brasilien, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Peru och Venezuela, Förenta staterna och AVS-länderna.

(1) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 126. (2) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 155. (3) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123. (4) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 244. (5) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182. (6) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 301. (7) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 361. (8) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 64. (9) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 77. (10) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 31. (11) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 101. (12) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 256. (13) Antagna texter, P7_TA(2010)0141. (14) Antagna texter, P7_TA(2010)0387.