Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG(3),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2010/15/EU av den 16 december 2009 om riktlinjer för hanteringen av gemenskapens system för snabbt informationsutbyte (Rapex) enligt artikel 12 i direktiv 2001/95/EG (direktivet om allmän produktsäkerhet) och av underrättelseförfarandet enligt artikel 11 i samma direktiv(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (KOM(2008)0905),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln ”Revision of the General Product Safety Directive: Summary envisaged actions”, generaldirektoratet för hälsa och konsumentfrågor, 18 maj 2010,

–  med beaktande av färdplanen med titeln ”Alignment to the New Legislative Framework (Decision No 768/2008/EC)”, generaldirektoratet för näringsliv, 15 april 2010,

–  med beaktande av färdplanen med titeln ”Review of Directive 2001/95/EC of the European Parliament and of the Council of 3 December 2001 on general product safety (GPSD)”, generaldirektoratet för hälsa och konsumentfrågor, 25 mars 2010,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln ”The relationship between the General Products Safety Directive 2001/95/EC and the market surveillance provisions of Regulation (EC) No 765/2008”, generaldirektoratet för hälsa och konsumentfrågor, 2 mars 2010,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln ”Revision of the General Product Safety Directive: Identification of the Key Issues”, generaldirektoratet för hälsa och konsumentfrågor, 15 september 2009,

–  med beaktande av briefing-dokumentet om marknadskontroll i medlemsstaterna som beställdes av IMCO-utskottet och offentliggjordes i oktober 2009,

–  med beaktande av briefing-dokumentet om omarbetningen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll som beställdes av IMCO-utskottet och offentliggjordes i september 2010,

–  med beaktande av den workshop om omarbetningen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll som hölls den 30 september 2010,

–  med beaktande av det trilaterala toppmötet mellan EU, Förenta staterna och Kina i Shanghai den 25–26 oktober 2010,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0033/2011), och av följande skäl:

A.  Det är mycket viktigt att alla produkter som saluförs på EU-marknaden är säkra så att en hög nivå på skyddet för bland annat konsumenter kan garanteras.

B.  Den nya lagstiftningsramen (nedan kallad NLR) antogs i juli 2008 och förordningen (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll har varit tillämplig sedan den 1 januari 2010.

C.  Direktivet om allmän produktsäkerhet 2001/95/EG (nedan kallat DAPS), som på gemenskapsnivå upprättar allmänna säkerhetskrav för konsumentvaror, måste ses över och fås att överensstämma med NLR genom integration, i synnerhet med förordningen om marknadskontroll.

D.  Lagstiftningsramen för produktsäkerhet och marknadskontroll består av tre skikt av rättsakter (DAPS, NLR och sektorsspecifika harmoniseringsdirektiv), vilket leder till osäkerhet och förvirring på den inre marknaden.

E.  Nivån på marknadskontrollen skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna och en del av dem underlåter att anslå nödvändiga resurser för en effektiv marknadskontroll och tolkar ”produkter som innebär allvarliga risker” på olika sätt, vilket kan resultera i att det skapas hinder för den fria rörligheten för varor, att konkurrensen störs och att tryggheten för konsumenterna försämras på den inre marknaden.

F.  Samarbete mellan marknadskontrollmyndigheter och gemensamma marknadskontrollåtgärder är mycket viktiga och bör därför stärkas ytterligare och beviljas resurser.

G.  Jämfört med direktiv har förordningar fördelen att de medför klarhet, förutsägbarhet och verkan, vilket också fastslås i Monti-rapporten.

Marknadskontroll
Inledning

1.  Europaparlamentet anser att den nuvarande lagstiftningsramen för marknadskontroll inte innebär tillräcklig samstämdhet och därför bör ses över och samordnas ytterligare.

2.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen inrättar en gemensam EU-ram för marknadskontroll rörande alla produkter som finns på den inre marknaden eller som importeras till EU-marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att spela en mer aktiv roll i samordningen mellan de europeiska marknadskontrollmyndigheterna, tullmyndigheterna samt medlemsstaternas behöriga myndigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anslå adekvata resurser för en effektiv marknadskontrollverksamhet. Parlamentet betonar att ej fungerande marknadskontrollsystem kan resultera i en snedvridning av konkurrensen, äventyra konsumenternas trygghet och underminera medborgarnas förtroende för den inre marknaden. Parlamentet framhåller vikten av att säkra den inre marknadens yttre gränser, särskilt de större hamnarna, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder mot olagliga produkter från tredjeländer. Parlamentet föreslår att kommissionen gör en fullvärdig utvärdering av införselorterna för de produkter som importeras till EU-marknaden, inbegripet en utvärdering av de resurser som krävs för att garantera en adekvat kontroll.

4.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samverka och införa påföljder, såsom höga bötesbelopp, för ekonomiska aktörer som avsiktligt släpper ut farliga eller icke tillåtna produkter på den inre marknaden. Parlamentet föreslår att produktförbud så ofta som möjligt ska offentliggöras för att synliggöra gränskontroller och marknadskontroller för att på så sätt avskräcka kriminella marknadsaktörer.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med både marknadskontrollmyndigheter och tullmyndigheter samfinansiera ytterligare gemensamma marknadskontrollåtgärder.

6.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med ett utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar till samarbete, förenande av kunskap och utbyte av bästa metoder mellan marknadskontrollmyndigheterna. Parlamentet påminner om vikten av att tullen och marknadskontrollmyndigheterna samarbetar vid de yttre gränserna för att genomföra ordentliga kontroller av produkter som förs in i gemenskapen. Parlamentet understryker att Prosafes bidrag är viktigt för samordningen av gemensamma marknadskontrollåtgärder och utbytet av beprövade metoder inom ramen för DAPS. Mot den bakgrunden uppmanas kommissionen att överväga de villkor under vilka Prosafe skulle kunna utgöra en plattform för en utökad samordning mellan medlemsstaterna i fråga om såväl harmoniserade som icke-harmoniserade produkter. Det krävs en rättslig grund och det behövs tillräckliga resurser för att Prosafe ska kunna utföra denna denna uppgift. Den samordning som i dag bedrivs genom Prosafe är begränsad på grund av för lite resurser och på grund av forumets informella struktur.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att utbyta information om produktsäkerhetsrelaterade utredningar och studier med övriga medlemsstater. Referensnummer till berörda produkter bör tas med för att underlätta produktidentifieringen för andra myndigheter, som kan dra fördel av att översätta och använda informationen i studierna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillåta att deras behöriga myndigheter vidtar marknadskontrollåtgärder på grundval av testresultat eller studier, inbegripet sådana testresultat eller studier som har levererats av andra medlemsstater, för att undvika dubbelarbete.

8.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas kontor för utbildning om produktsäkerhet, som exempelvis kan ingå i kontaktpunkterna för produkter och som kan underlätta utbildning och överföring av information mellan branscher.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en offentlig databas för information om säkerhet i fråga om konsumentvaror, med en plattform för klagomål, som eventuellt kan baseras på regionala och nationella system som redan finns i medlemsstaterna. På så sätt skulle man öka medvetenheten om farliga produkter över gränserna på den inre marknaden och göra det möjligt för konsumenterna att på elektronisk väg underrätta behöriga myndigheter om farliga produkter. Databasen skulle kunna skapas genom en utveckling av befintliga databaser såsom det europeiska systemet för marknadskontroll (ICSMS) eller skadedatabasen (IDB). Databasen behöver ha en rättslig grund och medlemsstaterna måste vara rapporteringsskyldiga. Databasen bör utgöra grund för ett system för olycksstatistik som ska offentliggöra obligatoriska årsrapporter, bör vara tillgänglig för allmänheten, men bör samtidigt garantera den konfidentialitet som företagen behöver.

10.  Europaparlamentet påpekar att globaliseringen, den ökade utläggningen på entreprenad och tillväxten inom den internationella handeln innebär att allt fler produkter köps och säljs på marknader världen över. Parlamentet anser att ett nära samarbete mellan globala tillsynsmyndigheter och andra intressenter avseende konsumentproduktsäkerhet är av avgörande betydelse när det gäller att tackla utmaningarna från komplexa leveranskedjor och en allt större handelsvolym.

11.  Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera det internationella samarbetet inom området för International Consumer Product Safety Caucus för att utbyta bästa metoder och gemensamt förhindra att farliga produkter tillverkas i tredjeländer för export till EU:s inre marknad.

Omarbetning av DAPS
Överensstämmelse mellan DAPS och NLR – en ny förordning för allmän produktsäkerhet och marknadskontroll

12.  Europaparlamentet stöder en omarbetning av DAPS och förordning (EG) nr 765/2008 i fråga om definitioner och ekonomiska aktörers skyldigheter i enlighet med beslut nr 768/2008/EG, och anser att man samtidigt bör undvika att skapa onödiga administrativa bördor, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet menar man, att för att kunna skapa ett enda marknadskontrollsystem för samtliga produkter, måste ha en enda förordning, och uppmanar därför kommissionen att upprätta ett enda marknadskontrollsystem för samtliga produkter baserat på en enda rättsakt som omfattar såväl DAPS som förordning (EG) nr 765/2008. Den nya rättsakten bör utarbetas med målet att uppnå en hög nivå av produktsäkerhet och marknadskontroll och man bör dels se till att den rättsliga grunden klargörs, dels ta hänsyn till de bestämmelser som beskrivs utförligare i de två befintliga rättsakterna.

13.  Europaparlamentet efterfrågar en överensstämmelse mellan kraven på spårbarhet i DAPS och NLR så att ett enhetligt spårbarhetssystem garanteras och man undviker att skapa ytterligare byråkrati.

14.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska överväga att ta fram mer precisa kriterier för att bedöma säkerheten och de risker som uppstår då produkter inte uppfyller kraven i EU:s lagstiftning.

Ytterligare specifika ändringar av DAPS

15.  Europaparlamentet finner det problematiskt att produkter som hanteras av tjänsteleverantörer inte täcks av det nuvarande DAPS, dvs. att allmänna säkerhetskrav tillämpas när produkten hanteras av konsumenten i tjänsteleverantörens lokaler men inte om samma produkt hanteras av tjänsteleverantören. Parlamentet betonar att man måste täppa till detta rättsliga kryphål.

16.  Europaparlamentet efterfrågar en förenkling av EU-lagstiftningen om produktsäkerhet, särskilt i fråga om kommissionens mål rörande bättre lagstiftning och småskalighetsprincipen som presenteras i meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt”, och begär att bestämmelserna om livsmedelsimiterande produkter ska ingå i det omarbetade förslaget.

17.  För att garantera säkerhet i vidaste bemärkelse för särskilt sårbara konsumenter efterfrågar Europaparlamentet en referens till ”människor med funktionshinder” (tillsammans med de referenser till ”barn” och ”äldre” som redan finns).

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en skyldighet för tillverkare att genomföra en riskanalys under produktutformningsstadiet. Parlamentet kräver att eventuella risker som upptäckts ska dokumenteras och att informationen ska göras tillgänglig för myndigheterna.

Gemenskapens nödåtgärder

19.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett effektivare regelverk som möjliggör snabba insatser och pålitliga långsiktiga lösningar utan att politiska beslut delegeras till standardiseringsorganen eller till kommissionen utan några tydliga politiska krav, såsom är fallet för harmoniserad lagstiftning.

Spårbarhet

20.  Europaparlamentet betonar att produkter som innebär allvarliga risker permanent måste dras tillbaka eller återkallas från marknaden så snabbt som möjligt och att spårbarheten måste garanteras under hela distributionskedjan, vilket kräver att marknadskontrollmyndigheterna får tillräckliga resurser.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av att tillförlitlig spårbarhet under alla skeden i produktens livstid garanteras, samtidigt som detta inte får innebära ökade administrativa bördor.

22.  Europaparlamentet understryker att för att fastställa en produkts ursprungsland och ansvariga tillverkare är det viktigt att produkten kan spåras och att den förses med spårningsmärkning.

23.  Europaparlamentet insisterar på en verkningsfull tillämpning av de identifieringsförfaranden som redan finns på plats. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra bedömningar och utvärderingar av användningen av ny teknik, men anser att användningen av denna nya teknik bör vara proportionell och inte äventyra konsumentens integritet och säkerhet.

24.  Europaparlamentet betonar dock att en enda teknisk lösning inte bör föreskrivas som det officiella spårbarhetssystemet eller den officiella spårbarhetsmetoden inom EU-marknaden, och efterlyser övergripande proportionalitet.

25.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att informationsutbytet inom ramen för Rapex ytterligare förbättras och förstärks i fråga om farliga produkter som kommer från tredjeländer (exempelvis Kina och Indien) och att Rapex senaste undersökningar utvärderas.

Rapex

26.  Europaparlamentet medger att Rapex är ett användbart och effektivt system för att sprida information bland medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits avseende farliga produkter (produkter som innebär allvarliga risker), men anser att systemet kan förbättras ytterligare.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge produktsäkerhetsexperter, tillverkare, handels- och konsumentorganisationer samt nationella myndigheter tillgång till all relevant information samtidigt som man garanterar den nödvändiga konfidentialiteten. Kommissionen uppmanas att förbättra kännedomen om Rapex och EU:s återkallelsesystem utanför EU.

28.  Europaparlamentet välkomnar de nya Rapex-riktlinjerna, vilka bidrar till att förbättra hanteringen av Rapex. Kommissionen uppmanas att anpassa den nya riskbedömningsmetoden till dem som redan finns för harmoniserade varor för att bistå marknadskontrollmyndigheterna i deras arbete.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bringa klarhet i frågan om vilka produkter som ska klassificeras som en ”allvarlig risk” vid Rapex-anmälningar.

30.  Europaparlamentet konstaterar att de konsumentvaror som säljs på EU:s inre marknad i allt större utsträckning kommer från tredjeländer. Parlamentet är särskilt oroat över att det för varje år som går sker en ökning av Rapex-anmälningar avseende produkter av kinesiskt ursprung, vilka står för mer än hälften av Rapex-anmälningarna, och att det i 20 procent av fallen inte verkar vara möjligt att identifiera tillverkarna av dessa produkter. Parlamentet begär därför att ytterligare åtgärder vidtas internationellt, och välkomnar samarbetet mellan EU, Kina och Förenta staterna om strategier för produktspårbarhet. Parlamentet välkomnar alla former av stöd, utbildning och seminarier som organiseras av EU och kinesiska myndigheter för att förbättra produktsäkerheten. Parlamentet understryker att det behövs fleråriga program för att möta dessa utmaningar.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om det skulle vara lämpligt att inrätta system liknande systemet Rapex–Kina för andra handelspartner, särskilt med de handelspartner vars produkter har anmälts i Rapex-systemet.

32.  Europaparlamentet begär att kommissionen i Rapex-systemet eller i andra lämpliga system på EU-nivå ska införa påföljder för överträdelser som begås av medlemsstaterna, för att garantera insyn och incitament för alla intressenter.

Internetförsäljning och tullar

33.  Europaparlamentet är bekymrat över de svårigheter som möter marknadskontrollmyndigheterna när de vidtar åtgärder mot farliga produkter (produkter som innebär allvarliga risker) som säljs på Internet.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens projekt C2013 på produktsäkerhetsområdet som kommer att ta fram riktlinjer för tullkontroller i EU, och uppmanar kommissionen att ta fram specifika verktyg som ger tullmyndigheterna möjlighet att hantera de utmaningar som genomförandet av adekvata kontroller av importerade produkter kan innebära. Parlamentet efterfrågar ett ytterligare utökat samarbete mellan de myndigheter som verkställer lagstiftningen.

35.  Europaparlamentet konstaterar att antalet produkter som konsumenter inhandlar på Internet från tredjeländer och som inte svarar mot europeiska standarder ökar, och att detta utgör ett hot mot konsumenternas säkerhet och hälsa. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka och standardisera tullkontrollen av produkter som köpts via Internet och genomföra marknadsövervakningar, och därvid särskilt uppmärksamma produkter som kan orsaka konsumenterna direkta skador, som läkemedel och livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera tänkbara lösningar av problemet och därmed stärka konsumenternas förtroende för e-handeln.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas myndigheter att se till att tjänstemännen får en ordentlig utbildning så att produkter som innebär en risk kan upptäckas i större utsträckning. Samarbetet mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter innan produkterna släpps ut på marknaden måste bli bättre, vilket talar för ett flerårigt program även här.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter att fortsätta utarbetandet av informationskampanjer riktade till konsumenterna för att informera dem om riskerna med att köpa förfalskade produkter, framför allt på Internet.

Standardisering

38.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att marknadskontrollmyndigheterna systematiskt deltar i utarbetandet av standarder som är relevanta för säkerheten, eftersom man på det sättet kan se till att dessa myndigheters kunskap utnyttjas i standardiseringsprocessen och att en bättre förståelse för standarder utvecklas, och på så vis också kan se till att den frivilliga tillämpningen av standarder bidrar till att öka konsumenternas säkerhet och hälsa samt rättssäkerheten genom att det blir möjligt för medlemsstaternas myndigheter att tolka och tillämpa EU-standarder korrekt.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka tydligheten kring uppdrag för standarder och att överväga andra innovativa sätt att förbättra och integrera nationella och europeiska standardiseringssystem på de områden som inte är harmoniserade, med tonvikt på små och medelstora företags deltagande, och samtidigt behålla huvuddragen i den nuvarande strukturen.

40.  Europaparlamentet kräver att de nu tillämpliga kommissionsförfarandena för att upprätta mandat för utveckling av EU-standarder förbättras så att man i tid och på ett effektivare sätt kan reagera på nya och framväxande risker. Parlamentet betonar dock att nya och ändrade förfaranden också bör granskas av parlamentet. Parlamentet bör också ha rätt att granska förfarandena för att ta över eller tillämpa internationella, icke-europeiska och andra standarder.

41.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska standardiseringsorganisationerna och kommissionen att undersöka alla tänkbara system som kan påskynda standardutvecklingsprocessen, samtidigt som man tryggar en ordentlig medverkan av alla berörda intressenter. Man bör exempelvis undersöka införandet av ett påskyndat förfarande eller möjligheten för kommissionen att offentliggöra hänvisningar till befintliga europeiska standarder eller ISO-standarder som utvecklats utanför kommissionens mandat, om sådana standarder bedöms ge en hög nivå av konsumentskydd eller för att hantera en viss risk som en provisorisk åtgärd i avvaktan på att en lösning blir tillgänglig.

42.  Europaparlamentet begär att kommissionens mandat för standardisering ska förbättras för att göra det möjligt för EU:s standardiseringsorganisationer att utveckla EU-standarder som uppfyller de tekniska krav för vilka förenligheten med politiska beslut uppnås eller utvärderas. I detta avseende anser parlamentet att det behövs en bättre medverkan och samarbete mellan kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna under utarbetandet. Eftersom dessa organisationer arbetar på grundval av samförstånd anser parlamentet att det är viktigt för ett välfungerande system att politiska frågor hanteras på politisk beslutsnivå och inte delegeras till kommissionen, standardiseringsorganen eller några tillsynsmyndigheter.

43.  Europaparlamentet begär att ett förfarande som gör det möjligt att formellt motsätta sig en standard, liknande det förfarande som redan finns i beslut nr 768/2008/EG, införs i DAPS. Användningen av ett sådant förfarande bör vara möjlig även innan en standard omnämns i EU:s officiella tidning, men bör inte vara ett substitut för att medlemsstaterna i betydande grad utökar sina marknadskontrollmyndigheters inblandning i standardiseringssystemet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla berörda parter att garantera att de europeiska standardiseringssystemen är ekonomiskt hållbara, bland annat genom offentlig-privata partnerskap och genom flerårig ekonomisk förhandsplanering, eftersom detta är nödvändigt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga system.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder i överensstämmelse med den nya lagstiftningen så att de nödvändiga omarbetningarna kan förbättras.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4. (2) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30. (3) EUT L 218, 13.8.2008, s. 82. (4) EUT L 22, 26.1.2010, s. 1.