Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2010 ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (KOM(2010)0672),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2010 ”TSE-färdplan 2: Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015” (KOM(2010)0384),

–  med beaktande av rådets beslut 93/355/EEG(1) av den 8 juni 1993 om ingåendet av en samförståndsförklaring mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön; genom denna förklaring antogs Blair House-avtalet som fastställer ett tak för produktionen av oljeväxtfrön och proteingrödor i Europeiska unionen och särskilda avgifter för sådana grödor,

–  med beaktande av den rapport med titeln ”Evaluation of Measures applied under the Common Agricultural Policy to the protein crop sector” (Utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitikens åtgärder inom proteingrödesektorn(2) som LMC International översände till kommissionen i november 2009,

–  med beaktande av rådets förordningar (EEG) nr 1431/82(3) om särskilda åtgärder beträffande ärtor och åkerbönor och (EG) nr 1251/1999(4) om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor, vilka fastställde en maximal garantiareal, rådets förordning (EG) nr 1782/2003(5) och artiklarna 76–78 i rådets förordning (EG) nr 73/2009(6) enligt vilka det särskilda stödet för proteingrödor ska fasas ut, samt kommissionens förordning (EG) nr 1121/2009(7) som innehåller tillämpningsföreskrifter för proteingrödebidrag,

–  med beaktande av förordning (EG) nr 767/2009(8) om utsläppande på marknaden och användning av foder,

–  med beaktande av artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 enligt vilken medlemsstaterna får bevilja stöd till odling av proteingrödor, något som i synnerhet har utnyttjats av Frankrike, Spanien, Polen och Finland,

–  med beaktande av en studie från 2007, utförd av kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, av de ekonomiska följderna av icke-godkända genetiskt modifierade organismer för EU:s foderimport och animalieproduktion,

–  med beaktande av de rekommendationer avseende den roll som spelas av forskning och lokal kunskap, inklusive baljproteinväxters roll, som ingår i rapporten ”International Assessment of Agricultural Knowledge, Science ande Technology”(IAASTD) från FN:s utvecklingsprogram, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världsbanken,

–  med beaktande av de studier som beställts av parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling och som presenterades vid det seminarium som hölls den 11 oktober 2010,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 om hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen(9),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0026/2011), och av följande skäl:

Grundläggande uppgifter om proteinbristen: tillgång, efterfrågan och internationell handel

A.  För närvarande tar EU:s totala produktion av proteingrödor endast tre procent av unionens jordbruksareal i anspråk och den tillhandahåller endast 30 procent av de proteingrödor som används som foderråvara i EU. Denna brist har ökat under de senaste tio åren.

B.  I vissa medlemsstater ligger stora jordbruksarealer i träda år efter år och deras produktionspotential går förlorad.

C.  Denna avsevärda brist på proteingrödor har sin grund i å ena sidan tidigare fastställda internationella handelsavtal, särskilt med Förenta staterna, vilka gjorde det möjligt för EU att skydda sin spannmålsproduktion och i utbyte mot detta möjliggjorde tullfri import till EU av proteingrödor och oljeväxter (GATT-avtalet och Blair House-avtalet från 1992), och å andra sidan den avsevärt ökade effektiviteten inom produktionen av proteingrödor och användningen av nya tekniker utanför EU, vilket innebär en konkurrensnackdel för EU:s jordbrukare för vilka produktion av proteingrödor är ekonomiskt ointressant.

D.  70 procent (42 miljoner ton 2009) av proteingrödorna, särskilt sojamjöl, importeras från i första hand Brasilien, Argentina och USA. Ungefär 60 procent av denna import (26 miljoner ton) är biprodukter från framställning av vegetabilisk olja och används som mjöl (främst sojamjöl) i djurfoder.

E.  Som en följd av den ringa proteingrödeproduktionen används årligen endast två miljoner ton proteingrödor av EU:s foderblandningsindustri, som emellertid hävdar att den skulle ha kapacitet att bearbeta nära 20 miljoner ton om året.

F.  Denna import motsvarar 20 miljoner hektar odlad mark utanför EU, eller mer än tio procent av EU:s jordbruksareal, och dessa produkter omfattas inte av samma lagstiftningsmässiga begränsningar med avseende på miljö, hälsa och genetiskt modifierade organismer (GMO) som europeiska produkter.

G.  Det faktum att nya kunder närmar sig de sydamerikanska leverantörerna, bland annat Kina, med lägre krav än EU vad gäller produktionsförhållanden och en tämligen oöverskådlig försörjningsstrategi, kan på medellång sikt försämra marknadsstabiliteten och EU:s försörjningstrygghet.

H.  EU:s boskapsuppfödningssektor har blivit extremt känslig för prissvängningar och handelssnedvridningar, och är beroende av import av högkvalitativa proteingrödor till ett rimligt pris. Sektorns konkurrenskraft undermineras av de extra kostnaderna för importen av proteingrödor till foder, som är en följd av att EU inte har någon teknisk lösning på det nuvarande totalförbudet mot låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer.

I.  Europaparlamentet konstaterar att den otillräckliga importen av soja och majs medför kraftiga merkostnader för EU:s boskapsuppfödnings- respektive fodersektor och att detta riskerar att skada den inhemska köttproduktionens ekonomiska bärkraft.

J.  Som en följd av den ringa odlingen av foderbaljväxter (lusern, klöver, esparsett osv.) och trindsäd (ärtor, sojabönor, lupiner, bondbönor, vicker osv.) i EU har antalet forskningsprogram för proteingrödor i EU sjunkit från 50 år 1980 till 15 år 2010, och utbildning och praktiska kunskaper om inhemsk proteingrödeodling har åsidosatts, vilket har medfört att innovationen är begränsad och att produktionen av oljeväxtfrö i EU är dåligt anpassad till regionala förhållanden.

K.  EU är i hög grad beroende av sojabönor och majs från tredjeländer, och avbrott i leveranserna av dessa produkter till följd av minimala halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer får stora ekonomiska följder för den europeiska foderindustrin.

L.  För att forskningspolitiken ska bli framgångsrik måste den utlovas medel på medellång och lång sikt, vilket för närvarande inte är fallet för proteingrödor.

M.  Jordbrukarnas kunskaper om hållbara metoder som förenar växtodling och boskapsuppfödning genom ett väl avvägt växelbruk och adekvat användning av gräsmarker riskerar att gå förlorade, och de proteingrödor som odlas i EU kan inte erbjuda foderblandningar av sådan kvalitet som behövs inom de olika boskapsuppfödningssektorerna.

N.  För att proteingrödor ska kunna bli ett varaktigt element i växtföljdsystemen måste intäkterna från denna produktion förbättras på kort sikt, bland annat genom ett särskilt stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Grundläggande uttalanden om fördelarna med att minska proteinbristen

O.  En återställd jämvikt mellan utbudet och konsumtionen av spannmål, proteingrödor och oljeväxter i EU skulle kunna ge stora ekonomiska fördelar för jordbrukarna och för livsmedels- och foderindustrin och skulle även kunna förbättra urvalet av hälsosamma, högkvalitativa livsmedel som erbjuds konsumenterna. En förutsättning är att man i samband med den förestående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken beaktar alla de nya utmaningar som behandlas i kommissionens meddelande.

P.  Alla möjligheter som följer av de olika främjande åtgärderna bör användas för att främja användning av sädesslag, proteingrödor och oljeväxter i livsmedel, och sådana produkter bör skyddas ytterligare inom ett kvalitetssystem för jordbruksprodukter för skydd av geografiska och traditionella produkter för att på så sätt bidra till att lokala och regionala livsmedel tillverkade av dessa råvaror bevaras.

Q.  Om man ser till klimatförändringarna kan odlingen av proteingrödor bidra till att minska utsläppen av växthusgaser genom att marken assimilerar och binder kväve (upp till 100 kg N/ha per månad), vilket i sin tur leder till en minskad användning av kvävegödsel, vars klimatpåverkan i form av dikväveoxid är 310 gånger högre än koldioxid.

R.  EU-programmet ”GL-pro” (European extension network for the development of grain legume production in the European Union) har visat att man genom att vart fjärde år låta proteingrödor ingå i växtföljden kan uppnå en betydande minskning av koldioxidutsläppen på omkring 10–15 procent och en lägre ozonproduktion.

S.  Om man ser till jordens avkastningsförmåga skulle en utökad odling av proteingrödor på jordbruksmark som en del av utvidgade växelbruks- och växtföljdssystem bidra till mer balanserad lagring av närsalter, minskad försurning av marken, ökat sjukdomsmotstånd och bättre markstruktur (inbegripet ökad energieffektivitet vid markbearbetning), minskad användning av bekämpningsmedel och större biologisk mångfald, vilket gynnar pollineringen.

T.  Ju fler grödor som ingår i ett växelbruk desto mindre är risken för sjukdomar och ogräs och därmed också behovet av att använda växtskyddsmedel. Om en större procentsats proteingrödor odlas på jordbruksmark, som ett led i ett utvidgat växelbruk, kan detta bidra till att minska energikonsumtionen med tio procent.

U.  Om man ser till vattenförvaltningen kan inte minst användningen av baljväxter inom djurfoderproduktion – såsom permanenta klöverblandningar eller blandningar av spannmål och proteingrödor – och permanent marktäckning avsevärt bidra till att minska avrinningen av närsalter, särskilt nitrater och fosfater, till grundvattnet.

V.  Om man ser till den biologiska mångfalden inom jordbruket kommer en utökad användning av proteingrödor som är anpassade till europeiska klimatförhållanden, såsom bönor, soja, ärtor, linser, lupiner, kikärtor, alfalfa/lusern, klöver, Phacelia spp., käringtand och esparsett, att avsevärt stabilisera och öka mångfalden inom produktionssystemet.

W.  Om man ser till global proteinodling och livsmedelsförsörjning krävs det en bättre balans mellan produktionen av vegetabiliska och animaliska proteiner, särskilt när det gäller de mängder energi, vatten och externa insatsmedel som för närvarande används för intensiv produktion av animaliska proteiner jämfört med motsvarande siffror för produktionen av proteingrödor som ska ingå i livsmedel, och fokus bör i första hand ligga på den globala näringsbalansen.

X.  Flera av EU:s politikområden inverkar på EU:s proteinbrist, och kommissionen måste undersöka de frågor som är knutna till produktion av GMO i och utanför EU, utveckling av biobränslen och en omprövning av totalförbudet mot användning av animaliskt protein i djurfoder.

Y.  Kvaliteten på icke-importerade foderblandningar kan förbättras genom att man använder inhemska proteingrödor, men även genom att man använder biprodukter från oljeväxter, såsom soja-, solros- och rapsolja.

Z.  Användning av foderbaljväxter eller trindsäd i stället för importerade proteiner, framför allt sojamjöl, kan väsentligen ändra uppfödningsmetoderna och på så sätt bidra till en förbättring av jordbruksprodukternas kvalitet (från standardprodukter till certifierade produkter med ändrade krav) och producenternas intäkter.

AA.  Förbudet mot användningen av animaliskt protein i djurfoder infördes efter BSE-krisen för att förhindra spridning av TSE. Detta förbud får endast tas bort på grundval av vetenskapliga bevis och om det införs tillräckliga förebyggande och kontrollerande åtgärder. Om dessa villkor uppfylls bör man överväga att tillåta bearbetat animaliskt protein från slaktavfall som föda åt enkelmagade djur (svin och fjäderfä) förutsatt att det kommer från kött som har godkänts som livsmedel för människor och att förbudet mot återanvändning inom arten och påtvingad kannibalism kan tillämpas och kontrolleras fullt ut.

Grundläggande uttalanden som svar på kommissionens meddelande: bana vägen för rekommendationer och krav

AB.  Kommissionens meddelande, offentliggjort den 17 november 2010, belyser tydligt behovet av att öka proteingrödeproduktionen inom ett mer integrerat växelbruksystem.

AC.  Olika studier som har genomförts av FAO, kommissionen och behöriga myndigheter i medlemsstaterna pekar på att en förbättrad användning av proteingrödor i EU:s jordbruk skulle kunna stabilisera utbudet av djurfoder genom att olika miljöåtgärder utnyttjas inom jordbruket.

AD.  Det är fördelaktigt för jordbrukare att odla proteingrödor inom flera områden: djurfoderproduktion där blandade grödor såsom spannmål och bönor används, produktion av protein för framställning av livsmedel samt alla former av hållbart jordbruk.

AE.  För närvarande får medlemsstaterna bevilja särskilt stöd för proteingrödeproduktion som en del av olika program för att förbättra miljön inom jordbruket och som en del av åtgärder enligt artikel 68 för att höja produktionssystemens och livsmedlens kvalitet.

AF.  Vid sidan av odling av spannmål och majs för foder- och energiproduktion bör användning av utvidgade växelbruksystem, blandad växtodling på den egna gården och gräs-klöverblandningar som kan innebära stora fördelar för miljön och jordbruket främjas, eftersom odlingen av baljväxter som en del av ett växelbruksystem kan förhindra sjukdomar och förnya marken och ha en positiv inverkan på pollinatörspopulationen och skydda klimatet.

AG.  En ökad spannmålsavkastning i Centraleuropa kommer att frigöra odlingsbar mark runtom i Europa och göra det möjligt att öka arealerna för odling av grödor, särskilt proteingrödor, i hela Europa.

AH.  Den senaste tidens ökade råvaruprissvängningar inom jordbrukssektorn har medfört oro för konkurrenskraften i EU:s boskapssektor och EU:s stora beroende av import av proteingrödor. EU behöver en tydlig strategisk utvecklingsplan för växtprotein och deras specifika roll när det gäller att möta de nya utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken ställs inför (klimatförändringar och bättre hantering av naturtillgångar). För att minska proteinunderskottet krävs också stora ansträngningar för att förbättra forskning och uppfödning samt åtgärder för att förbättra infrastrukturen för produktion, lagring och bearbetning av proteingrödor. Även biprodukterna från produktion av oljeväxter och biobränslen skulle eventuellt kunna användas som djurfoder förutsatt att man tillämpar hårda regler som säkerställer att försiktighetsprincipen följs till fullo och att det inte finns någon risk för djurs eller människors hälsa.

AI.  Problemet med nolltolerans vid import av foder måste återigen tas upp till debatt och få en praktisk lösning.

AJ.  Produktionsprocesserna inom jordbruket och industrin är sammanlänkade på många sätt, och vissa biprodukter från produktion av biobränsle kan användas som foder.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha ett medellångt och långt perspektiv vid översynen av sin proteinpolitik så att lagstiftningsförslag om reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller lämpliga och adekvata nya åtgärder och instrument som hjälper jordbrukarna att förbättra växelbrukssystemen så att man på ett hållbart sätt kan minska det nuvarande proteinunderskottet och stabilisera priserna.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt överlämna en rapport till parlamentet och rådet om möjligheterna att öka produktionen av proteingrödor i EU med hjälp av nya politiska instrument (där man även tar hänsyn till möjligheten att använda oljeväxter och deras biprodukter samt i vilken grad man eventuellt kan ersätta importer), eventuella effekter på jordbrukarnas inkomster, hur en sådan ökning skulle bidra till att begränsa klimatförändringen, effekterna på den biologiska mångfalden och markens bördighet samt utrymmet för att minska den nödvändiga användningen av mineralgödselmedel och bekämpningsmedel.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport om följderna av nolltolerans för otillåtna genmodifierade organismer i foder som importeras till Europa, och då framför allt undersöka möjligheten att införa gränsvärden och hur dessa skulle kunna fungera i praktiken.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder till 2013 så att man säkerställer överlevnaden för denna viktiga sektor, som är mycket betydelsefull för produktionen av foderprotein till boskapssektorn.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om förädling och utbud av proteingrödeutsäde i EU och hur de bidrar till sjukdomskontroll samt att föreslå former för forskning och utveckling om hur jordbrukarna ska kunna få bättre rådgivning och, inom ramen för landsbygdsutvecklingen, få bättre utbildning i hur de ska använda växelbruk, blandad växtodling och teknisk utrusning för foderproduktion på den egna gården.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av landsbygdsutvecklingsalternativen föreslå åtgärder för att främja en ökning inom djuruppfödningssektorn av antalet djur med biologiskt material av högt värde och hög produktionspotential, samt spridning av bästa metoder för införandet av optimala utfodringsmönster, i syfte att garantera att de proteingrödor som används för djurfoder utnyttjas så effektivt som möjligt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ram för landsbygdsutvecklingsåtgärder som inför förbättrade och decentraliserade metoder för produktion av djurfoder, på grundval av lokala och regionala växtsorter, lagring av sådana växtsorter samt utsädesurval och utsädesutveckling.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna av dagens importtullar och handelsavtal på de olika oljefrö- och proteingrödorna och att lägga fram en detaljerad undersökning för parlamentet och rådet om i vilken utsträckning Blair House-avtalet påverkar proteingrödeproduktionen i Europa.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s marknad har en jämn tillförsel av soja genom att tillhandahålla en teknisk lösning på förbudet mot låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer i proteingrödor som ska användas i livsmedel och foder och som importeras till EU. Parlamentet påminner om att en begränsning av sojaimporten medför extra kostnader för EU:s boskapsuppfödnings- och foderblandningssektorer, och äventyrar den inhemska köttproduktionens lönsamhet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, överväga att inkludera främjande av växelbruk med proteingrödor som en försiktighetsåtgärd mot växtsjukdomar i sina lagstiftningsförslag om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken samt tiden efter reformen. På så sätt kan man även bidra till förbättrade jordbruksrutiner, tryggad livsmedelsförsörjning, anpassning till klimatförändringen och hållbar resursanvändning osv.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta lämpliga åtgärder för att skapa marknadsförhållanden som främjar lokal produktion framför importerade produkter och som tillmötesgår kraven för foderindustrin, däribland införandet av modeller för korta distributionskedjor för GMO-fri och certifierad produktion. Parlamentet erkänner att lokal- och närproducerade jordbruksprodukter är bättre för miljön.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag för parlamentet och rådet om att tillåta bearbetat animaliskt protein från slaktavfall som föda åt enkelmagade djur (svin och fjäderfä), förutsatt att det kommer från kött som har godkänts som livsmedel för människor och att förbudet mot återanvändning inom arten och påtvingad kannibalism kan tillämpas och kontrolleras fullt ut.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett specifikt ramprogram för decentraliserad forskning inom jordbruk och landsbygdsutveckling samt att förbättra det europeiska och internationella samarbetet genom bland annat gårdsanknutna utbildningsprogram om hur man ska kunna förbättra odlandet av lokalt anpassade proteingrödor för att på så sätt förnya branschen i de olika medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en övergripande och enhetlig politisk strategi för tillämpningen av miljökrav i jordbruket för livsmedelsprodukter som säljs inom unionens territorium, när det gäller import av genmodifierade proteingrödor.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism för att övervaka ursprunget hos de proteingrödor som importerats till EU, med särskild inriktning på huruvida de jordbruksmetoder som tillämpats i ursprungslandet är hållbara, däribland förändrad markanvändning, hållbar vattenanvändning och användning av jordbruksteknik. Parlamentet understryker att regelbundna kontroller på plats också är nödvändiga i detta syfte.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att i sina lagförslag för en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken ta med stöd till jordbrukare som odlar proteingrödor i växelbruk, vilket bidrar till att minska växthusgaserna och EU:s proteinunderskott samt hjälper till att förbättra sjukdomskontrollen och markens bördighet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå stimulansåtgärder för att mark som ligger i träda ska tas i produktion, vilket i hög grad kan bidra till att minska proteinunderskottet i EU.

o
o   o

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 147, 18.6.1993, s. 25. (2) http://ec.europa.eu/agriculture/eval/reports/protein_crops/index_en.htm). (3) EGT L 162, 12.6.1982, s. 28. (4) EGT L 160, 26.6.1999, s. 1. (5) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. (6) EUT L 30, 31.1.2009, s. 16. (7) EUT L 316, 2.12.2009, s.27. (8) EUT L 229, 1.9.2009, s. 1. (9) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 29.