Antagna texter - FN:s generalförsamlings 66:e session

Choisissez la langue de votre document :

Index

Föregående

Nästa

All text

Förfarande : 2011/2030(INI)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång : A7-0189/2011
Ingivna texter : A7-0189/2011		Debatter :		Omröstningar : PV 08/06/2011 - 6.2 Röstförklaringar		Antagna texter : P7_TA(2011)0255

Antagna texter

247k

85k

Onsdagen den 8 juni 2011 - Strasbourg

FN:s generalförsamlings 66:e session

P7_TA(2011)0255

A7-0189/2011

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 8 juni 2011om FN:s generalförsamlings 66:e session (2011/2030(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

– med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 34,

– med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Alexander Graf Lambsdorff för ALDE-gruppen om Europeiska unionens prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 66:e session (B7-0072/2011),

– med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 mars 2010 om den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling(1),

– med beaktande av EU:s prioriteringar inför Förenta nationernas 65:e generalförsamling, vilka antogs av rådet den 25 maj 2010(2),

– med beaktande av Förenta nationernas 65:e generalförsamling, särskilt generalförsamlingens resolutioner ”International cooperation on humanitarian assistance in the field of natural disasters, from relief to development”(3), ”Situation of human rights in the Islamic Republic of Iran”(4), ”Situation of human rights in the Democratic People's Republic of Korea”(5), ”Promotion of a democratic and equitable international order”(6), ”Promotion of peace as a vital requirement for the full enjoyment of all human rights by all”(7), ”Enhancement of international cooperation in the field of human rights”(8), ”Operational activities for development of the United Nations system”(9), ”Role of the United Nations in promoting development in the context of globalization and interdependence”(10), ”Towards a New International Economic Order”(11), ”Cooperation between the United Nations, national parliaments and the Inter-Parliamentary Union”(12), ”The United Nations in global governance”(13), ”Towards a nuclear-weapon-free world: accelerating the implementation of nuclear disarmament commitments”(14), ”Review of the United Nations peacebuilding architecture”(15) och ”Keeping the promise: united to achieve the Millennium Development Goals”(16),

– med beaktande av generalförsamlingens förslag till resolution av den 14 september 2010(17), och resolution av den 3 maj 2011(18), om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete,

– med beaktande av 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT) och av utvärderingarna av millennieutvecklingsmålen, den fredsskapande kommissionen och människorättsrådet,

– med beaktande av sessionsledarnas rapport om den fredsbyggande kommissionens översyn med titeln ”Review of the United Nations peacebuilding architecture”(19),

– med beaktande av FN:s nya organ för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women),

– med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 24 mars 2011 med titeln ”Promoting human rights and fundamental freedoms through a better understanding of traditional values of humankind” och EU:s negativa ställningstagande till denna resolution,

– med beaktande av den preliminära listan över punkter som ska tas upp på dagordningen för generalförsamlingens 66:e session(20),

– med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och 2011 års översyn(21),

– med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om framtiden för det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika som framlades efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika(22),

– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om klimatkonferensen i Köpenhamn (COP16)(23),

– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet(24),

– med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(25),

– med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om en reform av Förenta nationerna(26),

– med beaktande av artiklarna 121.3 och 97 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0189/2011), och av följande skäl:

A. Världsordningen befinner sig i en genomgripande förändringsprocess som innebär en utmaning för EU att samarbeta mer aktivt med nuvarande och framväxande världsmakter och med andra bilaterala och multilaterala partner för att främja effektiva lösningar på problem som är gemensamma för medborgare i EU och i hela världen.

B. EU bör ta en ledande och aktiv roll i arbetet med att skapa ett FN som på ett verkningsfullt sätt kan främja globala lösningar, fred och säkerhet, demokrati samt en internationell ordning som bygger på rättsstatsprincipen. Genom artikel 21 i EU-fördraget har EU formellt åtagit sig att föra en utrikespolitik baserad på effektiv multilateralism med ett starkt FN som kärna. Detta är en förutsättning för att kunna bemöta globala utmaningar som klimatförändringar och miljöförstöring, de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, fattigdomsbekämpning och utveckling för alla, konsekvenserna av demografiska förändringar och migration samt den internationella organiserade brottsligheten.

C. I dagens värld som präglas av snabba förändringar står EU inför ett stort antal utmaningar, vilka kräver en samordnad internationell reaktion. För detta ändamål kan EU bygga på fungerande multilateralism, på universella värderingar kring mänskliga rättigheter, på en öppen världsekonomi baserad på internationellt överenskomna, öppna och rättvisa regler samt på en unik uppsättning instrument.

D. Genom Lissabonfördraget inrättades nya permanenta strukturer för EU:s yttre representation, och till följd av detta har EU:s nya företrädare fått överta uppgifter som tidigare sköttes av EU:s roterande ordförandeskap.

E. Enligt artikel 34 i EU-fördraget ska medlemsstaterna samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. Enligt samma artikel ska de medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd ”samråda med varandra och hålla övriga medlemsstater och den höga representanten fullt informerade” och ”hävda unionens ståndpunkter och intressen”. De medlemsstater som för närvarande ingår i FN:s säkerhetsråd (Frankrike, Storbritannien, Portugal och Tyskland) agerade inte på ett samordnat sätt och lyckades inte komma fram till en gemensam ståndpunkt om ett militärt ingripande i Libyen, i synnerhet i samband med omröstningen om FN:s säkerhetsråds resolution 1973.

F. Artikel 47 i EU-fördraget gör unionen till en juridisk person, vilket innebär att den får vissa folkrättsliga rättigheter och skyldigheter. EU stöder de syften och respekterar de principer som slås fast i Förenta nationernas stadga. Sammantaget gör Lissabonfördraget det möjligt för unionen att spela en internationell roll som motsvarar dess framträdande ekonomiska ställning och dess ambitioner samt att, i enlighet med den europeiska säkerhetsstrategin från 2003, uppfylla sin roll som en global aktör som kan ta medansvar för den globala säkerheten och ta ledningen när det gäller att på ett mer enhetligt sätt definiera gemensamma, multilateralt överenskomna svar på gemensamma utmaningar. För att unionen ska kunna agera på ett verkningsfullt sätt måste den fastställa sina strategiska intressen och mål på ett tydligt sätt.

G. Globala partnerskap spelar en betydelsefull roll i strävan att uppnå gemensamt identifierade globala mål. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och en viktig partner för FN i var och en av de tre pelare som utgör grunden för den internationella organisationens arbete, inklusive under och efter krissituationer. Dessutom bidrar medlemsstaterna med 38 procent av FN:s ordinarie budget. Ett starkt och stabilt partnerskap mellan EU och FN är av avgörande betydelse för FN:s arbete och för EU:s roll som global aktör.

H. Den nyligen inrättade Europeiska utrikestjänsten bör genom sin interna struktur samt sina externa åtgärder och externa policy på ett betydande sätt bidra till ett fortsatt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 och därpå följande resolutioner.

I. Den 1 mars 2011 röstade FN:s generalförsamling för ett upphävande av Libyens medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i enlighet med människorättsrådets rekommendation.

J. De alltmer beslutsamma insatserna för att bekämpa terrorism runtom i världen har gjort det än mer nödvändigt att ta itu med säkerhetsfrågor på ett sätt som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

o
o o

Europeiska unionens roll i FN-systemet

Rådet uppmanas att främja effektiv multilateralism, vilket är i unionens största strategiska intresse, och att stärka samstämmigheten och synligheten i EU:s agerande som global aktör vid FN, bland annat genom att bättre samordna EU:s interna samråd om FN-frågor och främja ett mer aktivt och utåtriktat agerande på ett stort antal områden. Rådet uppmanas att ge vice ordföranden/den höga representanten tillstånd att utarbeta en uppförandekod för regelbundna förbindelser mellan medlemsstaternas ambassadörer och EU:s ambassadörer, särskilt mellan dem som arbetar på multilateral nivå på platser som Genève och New York, så att EU kan fullfölja sin FN-agenda på ett framgångsrikt sätt och infria FN:s övriga medlemsstaters förväntningar om sin handlingsförmåga. Rådet uppmanas att främja större sammanhållning såväl inom FN-systemet som mellan EU:s medlemsstaters, kandidatländers och potentiella kandidatländers ståndpunkter för att därigenom dra mesta möjliga fördel av Lissabonfördraget, och stärka EU:s möjligheter att påverka genom ett samordnat och strategiskt utnyttjande av såväl EU:s som de enskilda medlemsstaternas olika och distinkta kontaktytor. Rådet uppmanas att stärka EU:s förmåga att inom rimlig tid förhandla med andra regionala grupperingar och se till att EU:s företrädare ges ett mandat som gör att de verkligen kan förhandla för medlemsstaternas räkning.

Rådet uppmanas att fullt ut utnyttja bestämmelserna i generalförsamlingens resolution A/RES/65/276, om EU:s deltagande i FN:s arbete, som skapar förutsättningarna för att EU ska kunna medverka i generalförsamlingens arbete på ett effektivt sätt. Rådet uppmanas att på nytt bekräfta sitt åtagande att se till att FN står i centrum för EU:s utrikespolitik samt att åter ge uttryck för sin uppfattning att verkningsfull medverkan i FN:s verksamhet inte bara är en strategisk prioritet för EU utan även överensstämmer med strävan att främja FN:s mål, och därför är i FN:s samtliga medlemsstaters intresse. Rådet uppmanas att sörja för bättre samordning bland de EU-medlemsstater som ingår i FN:s säkerhetsråd och att uppmuntra dem att, i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget, uppmana vice ordföranden/den höga representanten att företräda EU i säkerhetsrådet i de fall då en gemensam ståndpunkt har utarbetats.

Rådet uppmanas att eftersträva förbättrade prioriteringar och överföringskanaler mellan Bryssel och EU-delegationen i New York, inbegripet ett utökat samarbete med kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och ett tydligare och mer strukturerat system för att hämta stöd från EU-institutionerna i Bryssel.

Rådet uppmanas att samarbeta med EU:s strategiska partner inom FN-systemet och därutöver ge de strategiska partnerskapen en multilateral dimension genom att se till att globala frågor tas upp på dagordningarna för EU:s bilaterala och multilaterala toppmöten.

EU och globala styrelseformer

Rådet uppmanas att stärka de globala styrelseformerna och försöka hitta hållbara lösningar på frågan om förhållandet mellan G-grupperna och FN-systemet, så att det skulle vara ändamålsenligt att låta tematiska diskussioner och den ekonomiska dimensionen täckas av dessa grupper, förutsatt att FN bibehåller sin centrala roll och förblir det legitima organet för globala styrelseformer. Samtidigt uppmanas rådet att betrakta G8 och G20 som viktiga forum för att fastställa globala svar, och EU måste i detta sammanhang fortsätta att aktivt bidra genom samordnade ställningstaganden. Rådet uppmanas att stödja det initiativ som generalförsamlingens ordförande har framlagt om att före och efter G20-toppmöten låta församlingen diskutera med G20-gruppens ordförandeskap.

Rådet uppmanas att bidra till det konkreta genomförandet av den nya kombinerade strukturen för könsfrågor som, inom ramen för det pågående arbetet för att skapa ett enhetligt FN-system, ensam ska ersätta de fyra befintliga FN-enheterna för könsfrågor. Rådet uppmanas att fullt ut stödja UN Women och förespråka att detta organ erhåller tillräckliga anslag för att kunna uppfylla sin roll att främja jämställdhet mellan könen och att skydda och ge egenmakt åt kvinnor, även under och efter krissituationer, och därvid i hög grad samordna sina insatser med andra delar i FN-systemet och upprätthålla nära kontakter med UN Women. Rådet uppmanas att se till att jämställdhetsintegrering tillämpas i samband med alla krisberedskapsåtgärder som vidtas genom stabilitetsinstrumentet.

Rådet uppmanas att bidra till att förbättra FN:s effektivitet och öppenhet och till att stärka förvaltningen av FN:s finansiella resurser.

Rådet uppmanas att utnyttja den första förhandlingstexten om reformen av FN:s säkerhetsråd som ett tillfälle att inrikta sig på samtliga gemensamma frågor och uppnå konkreta framsteg när det gäller klargörandet av säkerhetsrådets behörigheter i förhållande till andra FN-organ, tillkomsten av medlemmar för att förbättra säkerhetsrådets representativitet och legitimitet samt granskningen av säkerhetsrådets arbetsmetoder. Rådet uppmanas att framhålla behovet av en vittomspännande reform av FN:s säkerhetsråd för att stärka dess legitimitet, regionala representation och effektivitet. Rådet uppmanas att agera för att ge EU:s medlemsstater möjlighet att oåterkalleligen inleda ett reformarbete om de – i linje med Lissabonfördragets syften när det gäller att främja EU:s utrikespolitik och EU:s roll i frågor som rör global fred, säkerhet och reglering – kräver att EU får en ständig plats i det utökade och reformerade säkerhetsrådet. Rådet uppmanas att snarast ta initiativ till att förmå medlemsstaterna att utarbeta en gemensam ståndpunkt i detta syfte. Fram till dess att en sådan gemensam ståndpunkt har antagits uppmanas rådet att enas om att omedelbart införa ett rotationssystem i FN:s säkerhetsråd, för att på så sätt se till att EU har en ständig plats i säkerhetsrådet.

Rådet uppmanas att stärka Internationella brottmålsdomstolens (ICC) roll och det internationella straffrättssystemet, främja ansvarsskyldigheten och sätta stopp för straffriheten samt fortsätta att främja det viktiga arbetet inom ICC, som är den enda permanenta och oberoende rättsinstans som har jurisdiktion över de allra allvarligaste brotten av internationellt intresse, bland annat folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Rådet uppmanas att främja en stark och nära relation mellan ICC och FN i enlighet med artikel 2 i Romstadgan och att uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att ratificera Romstadgan.

Fred, säkerhet och rättvisa

Krisförebyggande och krishantering, medling, fredsbevarande och fredsbyggande

Rådet uppmanas att förbättra de krisförebyggande strukturerna och deras genomslagskraft inom FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i syfte att omvandla denna organisation till en global ledare vad gäller krisförebyggande och återhämtning. Rådet uppmanas att stärka EU:s strukturer för konfliktförebyggande och förbättra samarbetet på detta område med FN, OSSE, Afrikanska unionen (AU) och andra internationella och regionala organisationer samt med det civila samhället, ekonomiska aktörer, privata företag, enskilda personer och expertorganisationer.

Rådet uppmanas att eftersträva att nå samförstånd om och utveckla en mer operativ strategi för doktrinen ”ansvaret att skydda” (”Responsibility to Protect”, ”RtoP”). Samtidigt som det framhålls att det är viktigt att förebygga och att bedriva fredlig medling i konflikter uppmanas rådet att uppmuntra till att RtoP genomförs, bl.a. genom att förbättra dess genomförandemekanismer, ge regionala organisationer som AU och Arabförbundet en mer framträdande roll, stärka FN:s mekanismer för tidig varning och tydligare fastställa vilken roll relevanta FN-organ har att spela. Rådet uppmanas att beakta säkerhetsrådets resolution 1970 (2011) av den 26 februari 2011, i vilken alla ständiga medlemmar i säkerhetsrådet för första gången kommit överens om att uppmana ICC att, i enlighet med RtoP-doktrinen och med hänvisning till en pågående kris, inleda en utredning gentemot en sittande regering med anledning av påstådda brott mot mänskligheten. Rådet uppmanas även att beakta säkerhetsrådets resolution 1973 (2011) av den 17 mars 2011, i vilken man framhåller världssamfundets beslutsamhet att sörja för skyddet av civila och områden med civilbefolkning. Genom dessa resolutioner genomförs RtoP-doktrinen för första gången i praktiken, under ett tydligt FN-mandat och med hänvisning till en pågående kris.

Rådet uppmanas att uppmärksamma det arbete som utförts av FN:s medlingsorgan, bl.a. enheten för medlingsstöd (MSU) och avdelningen för politiska frågor (DPA), och att agera för att personalstyrkorna vid dessa organ utökas. Rådet uppmanas att stödja EU:s partnerskap med enheten för medlingsstöd samt säkerställa att Europeiska utrikestjänsten spelar en betydande roll i detta hänseende.

Rådet uppmanas att främja säkerhet och stabilisering i krisdrabbade områden genom olika strategier – för konfliktförebyggande, medling, dialog, lokal kapacitetsuppbyggnad och återhämtning efter konflikter, återuppbyggande och fredsbyggande – som främjar hållbara lösningar genom en smidig övergång från insatser på kort och medellång sikt till mer långsiktiga utvecklingssatsningar. Rådet uppmanas att se till att fredsbyggande strategier och utvecklingsstrategier både planeras och genomförs inom ramen för en bred och enhetlig FN-strategi som i ett tidigt skede, och under både planeringen och genomförandet, beaktar såväl förutsättningarna för fredsbyggande som den framtida övergången till en mer långsiktig strategi som också kan ligga till grund för EU:s åtgärder. Eftersom stabiliseringen av ett konflikthärjat land kräver mer sammansatta insatser och ett integrerat förhållningssätt, inte enbart trupper, bör den nödvändiga kapaciteten samordnas genom en sådan strategi så att man kan komma åt konfliktens underliggande orsaker. Detta mot bakgrund av att i mer än hälften av de länder som har varit föremål för militära fredsbevarande insatser har konflikter åter brutit ut inom tio år efter det att de fredsbevarande styrkorna har lämnat landet.

Rådet uppmanas att insistera på behovet av att dra lärdom av de senaste händelserna i Japan och lägga fram förslag för att höja säkerhetskraven för befintliga kärnkraftverk, särskilt i jordbävningsdrabbade områden. Dessutom uppmanas rådet att efterlysa ett förbättrat samarbete i händelse av liknande katastrofer som orsakas av människor eller naturkatastrofer, för att kunna minimera konsekvenserna av radioaktiva utsläpp för såväl människor som miljö.

Rådet uppmanas att utarbeta en tydlig strategisk syn på EU:s krisförebyggande instrument och krishanteringsinstrument, och att undersöka förutsättningarna för att låta den nyligen inrättade Europeiska utrikestjänsten sköta den faktiska projektförvaltningen, i erkännande av den viktiga roll som krisförebyggande och krishantering intar inom ramen för EU:s yttre åtgärder.

Rådet uppmanas att i första hand garantera att ansvaret för de fredsbyggande strategierna ligger på nationell nivå, vilket ska gälla från den inledande utformningen till genomförandet på plats, varvid bästa praxis och framgångsrika exempel bör utgöra utgångspunkt. Rådet uppmanas vidare att lägga fram en övergripande utvecklingsagenda som kan ligga till grund för statsbyggande genom välformulerade insatser för fredsbyggande och utveckling som lägger stark tonvikt på ekonomiska aspekter.

Rådet uppmanas att lägga större vikt vid att befästa freden efter konflikter genom att tillhandahålla strategisk rådgivning och utnyttja expertis och finansiering från hela världen för återhämtningsprojekt. Rådet uppmanas att uppbåda resurser och nya finansieringskällor och att finansiera snar återhämtning och därmed främja återuppbyggnad efter konflikter.

Rådet uppmanas att bidra till ett ökat anlitande av kvinnliga civila experter och att stödja nationella handlingsplaner som överensstämmer med andan i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och FN:s generalsekreterares handlingsplan för att säkra kvinnors deltagande i fredsbyggandet.

Globalt krishanteringssamarbete genom partnerskap

Rådet uppmanas att se det som en strategisk prioritet för EU att stärka internationella krishanteringspartnerskap och att främja dialogen med andra viktiga krishanteringsaktörer som FN, Nato och AU samt med tredje länder som Förenta staterna, Turkiet, Norge och Kanada. Rådet uppmanas att samordna sina insatser på fältet, utbyta information och dela tillgängliga resurser för fredsbevarande och fredsbyggande med dessa andra aktörer, och som del av detta samarbeta i samband med krishantering, särskilt i fråga om sjöfartsskydd och i kampen mot terrorism i enlighet med internationell rätt. Rådet uppmanas i detta sammanhang att förbättra samordningen med de internationella finansiella instituten och med bilaterala givare.

Samtidigt som det bör påminnas om att FN:s säkerhetsråd bär det primära ansvaret för att upprätthålla fred och säkerhet på det internationella planet uppmanas rådet att betona behovet av ett nära samarbete mellan EU och FN i fråga om såväl civil som militär krishantering och i synnerhet humanitära hjälpinsatser. Rådet uppmanas att i högre grad se till att EU:s medlemsstater ger ett adekvat stöd till FN:s uppdrag och att de samordnar sina bidrag. Dessutom uppmanas rådet att fortsätta att undersöka hur EU som helhet bättre kan bidra till FN-ledda insatser, till exempel genom att lansera EU-ledda överbryggande snabbinsatser eller EU-insatser utanför operationsområdet eller genom att EU deltar som en aktör inom ett större FN-uppdrag.

Rådet uppmanas att skapa en bredare strategisk ram för krishanteringspartnerskap mellan EU, regionala och subregionala organisationer – som AU, Arabförbundet eller Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) – och FN, och att stärka trepartssamarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd, FN:s säkerhetsråd och EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, och därigenom bidra till sammanhållningen och den ömsesidiga förstärkningen av insatser till stöd för AU. Rådet uppmanas att se till att finansieringen av de fredsuppdrag som AU utför med FN:s mandat blir mer förutsägbar, hållbar och flexibel. Rådet uppmanas att försöka hitta lösningar som inbjuder till närmare samarbete mellan EU och AU i deras respektive operativa områden för att därigenom förbättra kapaciteterna för tidig varning och konfliktförebyggande och främja utbytet av bästa praxis och kunskap inom området för krishantering.

Rådet uppmanas att bidra till att befästa de framsteg som gjorts i samband med genomförandet av en afrikansk freds- och säkerhetsstruktur för att bemöta de freds- och säkerhetsrelaterade utmaningarna på den afrikanska kontinenten. Rådet uppmanas att betona vikten av att tillhandahålla förutsägbar och hållbar finansiering för afrikanska fredsfrämjande insatser, behovet av att bygga upp lokal kapacitet till återhämtning och den fasta föresatsen att skydda civila i beväpnade konflikter.

Mot bakgrund av den regionala dimensionen i konflikterna på den afrikanska kontinenten uppmanas rådet att arbeta för att stärka förbindelserna med subregionala organisationer, bland annat Ecowas, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), och att engagera dem, liksom länderna i regionen, i krishanteringsarbetet.

Strukturen för fredsbyggande, översyn av den fredsbyggande kommissionen

Rådet uppmanas att bistå i uppgiften att se till att FN:s struktur för fredbyggande uppfyller de förväntningar som ställdes på den då den inrättades genom att arbeta vidare med de rekommendationer som framkom vid översynen av den fredsbyggande kommissionen, härmed också i syfte att göra den fredsbyggande kommissionen mer effektiv. Rådet uppmanas att bidra till framtagandet av en sund, övergripande struktur för fredsbyggande på grundval av ett partnerskap mellan utvecklingsländerna och industriländerna, och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra dess verkställande på plats, stärka förbindelserna med de internationella finansiella instituten – med syftet att skapa arbetstillfällen och lösa ekonomiska frågor – och eftersträva en mer organisk koppling mellan fredsbevarande och fredsbyggande. Rådet uppmanas att uppmuntra till en mer strukturerad relation mellan den fredsbyggande kommissionen, Europeiska utrikestjänstens verkställande direktorat för globala och multilaterala frågor, särskilt dess direktorat för konfliktförebyggande och säkerhetspolitik, och FN:s generalförsamling, säkerhetsråd och ekonomiska och sociala råd i syfte att uppnå bättre synergier mellan fredsbevarande/fredsbyggande insatser och utvecklingsinsatser på plats. Rådet uppmanas att försöka hitta sätt att stärka den fredsbyggande kommissionens rådgivande roll i förhållande till säkerhetsrådet, som ansvarar för den, utveckla dess samarbete med stödkontoret för fredsbyggande arbete och stärka dess förbindelser med regionala organisationer och med internationella finansiella institut. Vidare uppmanas rådet att förbättra det befintliga partnerskapet mellan FN:s fredsbyggande kommission och EU:s fredsbyggande partnerskap genom ett nedifrån och upp-perspektiv när det gäller konfliktlösning, varvid hänsyn bör tas till de icke-statliga aktörernas verksamhet i fredsbyggandet.

Rådet uppmanas att fortsätta sina insatser för att frigöra den fredsbyggande kommissionens potential genom att ge den en starkare koppling till fältet för att på så sätt maximera nyttan av dess inresepunkter och FN-grupperna på plats, vilka skulle kunna utnyttja den fredsbyggande kommissionens strategiska ledning och politiska inflytande, i synnerhet när det gäller institutionsuppbyggnad.

Kärnvapennedrustning och icke-spridning, reform av IAEA, utvärdering av icke-spridningsfördraget samt kamp mot terrorism och organiserad brottslighet

Till följd av kärnkraftskatastrofen i Japan uppmanas rådet att genomföra en grundlig reform av Internationella atomenergiorganet (IAEA) som innebär att organet fråntas sin dubbla funktion att både kontrollera och samtidigt främja kärnenergi så att dess ansvar begränsas till att endast omfatta övervakningen av kärnenergiindustrin och kontrollen av att icke-spridningsfördraget respekteras. Därtill uppmanas rådet att verka för att säkerhetskraven fortsättningsvis fastställs och kontrolleras av Världshälsoorganisationen (WHO), varvid medlemsstaterna ska vara juridiskt ålagda att uppfylla dessa krav och WHO ska ha den personal som dessa nya uppgifter kräver.

aa)

Rådet uppmanas att främja genomförandet av rekommendationerna från 2010 års utvärdering av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT), särskilt vad gäller strävan att göra världen säkrare för alla och på lång sikt uppnå fred och säkerhet i en värld utan kärnvapen, att ytterligare förbättra insynen och därigenom stärka det ömsesidiga förtroendet, att påskynda verkliga framsteg i riktning mot kärnvapennedrustning, att vidta effektiva åtgärder för kärnvapennedrustning som överensstämmer med de grundläggande principerna om insyn, kontroll och oåterkallelighet, att uppmuntra kärnvapenstaterna att regelbundet rapportera om genomförandet av sina åtaganden samt att se över genomförandet.

ab)

Rådet uppmanas att vidareutveckla kanaler och mekanismer för samarbete med EU:s externa partner, i första hand Förenta staterna, för att bekämpa terrorism, särskilt i syfte att genomföra FN:s globala strategi för terrorismbekämpning, genom att medverka i G8-staternas Rom/Lyon-grupp och arbetsgruppen för terrorismbekämpning samt genom att stärka relevanta globala överenskommelser och trappa upp sina ansträngningar för att komma fram till en vittomspännande konvention om internationell terrorism. Rådet uppmanas att inleda ett mer effektivt och mer strukturerat samarbete med dessa partner, i såväl strategisk som praktisk mening. Rådet uppmanas att visa ledarskap och föregå med gott exempel genom att låta rättssäkerhet och respekt för grundläggande rättigheter ligga till grund för hur EU tar sig an kampen mot terrorism.

Utveckling

ac)

Rådet uppmanas att framhålla behovet av en harmonisering av de olika FN-organens arbete för att bättre sörja för att de åtgärder som vidtas för att främja utveckling och sociala frågor runtom i världen är verkningsfulla och effektiva. Rådet uppmanas att hålla de löften som gjordes vid toppmötet om millennieutvecklingsmålen om att samla ihop de medel som behövs för att uppfylla målen för 2015, i första hand genom att fullfölja EU:s åtagande vad gäller officiellt utvecklingsbistånd. Rådet uppmanas att agera kraftfullt till stöd för utökade investeringar för att kunna nå millennieutvecklingsprogrammets etappmål samt att snabbt utvidga och upprepa program och strategier som har visat sig framgångsrika när det gäller att främja utveckling i stort och ekonomisk och social omvandling.

ad)

Rådet uppmanas inrikta sina insatser på att uppnå millennieutvecklingsmålen i de områden och länder som ligger mest efter i utvecklingen, särskilt länder i Afrika söder om Sahara och i de minst utvecklade länderna, samt i utsatta eller krigshärjade länder.

De minst utvecklade länderna

ae)

Rådet uppmanas att se till att de mekanismer för övervakning och revision som används i samband med genomförandet av FN:s åtgärdsprogram för de minst utvecklade länderna är ändamålsenliga.

af)

Rådet uppmanas att se till att långsiktig och hållbar utveckling förblir ett övergripande och konsekvent mål i de minst utvecklade ländernas och deras partners handlingsplaner.

Kamp mot ojämlikheter

ag)

Rådet uppmanas att säkra att medelinkomstländer med stora ojämlikheter fortsätter att motta stöd och ekonomiska medel för att minska fattigdomen och förbättra den sociala sammanhållningen, eftersom de flesta fattiga lever i medelinkomstländer.

ah)

Rådet uppmanas att stödja en minskning av den bristande jämställdheten och öka kvinnornas egenmakt i utvecklingssamarbetet, eftersom det finns oproportionerligt många kvinnor bland de fattiga.

Biståndseffektivitet

ai)

Rådet uppmanas att granska hur agendan för biståndseffektivitet kan omvandlas till en agenda för utvecklingseffektivitet, och att i detta sammanhang utforma konkreta strategier inriktade på bräckliga stater och tidigare konfliktområden.

aj)

Rådet uppmanas att förverkliga målen i handlingsprogrammet från Accra och därvid utgå från en effektiv medverkan av parlament, lokala myndigheter och organisationer inom det civila samhället.

ak)

Rådet uppmanas att se till att sociala, politiska, ekonomiska och miljömässiga utmaningar behandlas på ett sammanhängande sätt.

Rätt till utveckling

al)

Rådet uppmanas att stödja FN:s förklaring från 1986 om rätt till utveckling, enligt vilken stater är skyldiga att samarbeta med varandra för att säkra utveckling och avlägsna hindren för utveckling, att utöva sina rättigheter och att uppfylla sina skyldigheter på ett sådant sätt att de främjar en ny internationell ekonomisk ordning baserad på suverän likställdhet, ömsesidigt beroende och gemensamma intressen.

am)

Rådet uppmanas att fortsätta att prioritera rätten till utveckling högt, med tanke på att vi i år firar 25-årsdagen av antagandet av FN:s förklaring om rätten till utveckling.

an)

Rådet uppmanas att rekommendera en konsolidering av högnivågruppens slutsatser i syfte att säkerställa att rätten till utveckling förverkligas.

ao)

Rådet uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att göra rätten till utveckling till en integrerad del av utvecklingspolitiken, den allmänna återkommande utvärderingen och arbetet vid de organ och mekanismer som anges i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Internationellt humanitärt bistånd

ap)

Rådet uppmanas att utarbeta en internationell agenda för humanitärt bistånd som är i stånd att bemöta alla tänkbara humanitära utmaningar och tillfredsställa de ökade humanitära behoven och de invecklade humanitära förhållandena.

aq)

Rådet uppmanas att utöka finansieringen av det humanitära biståndet i världen och att förbättra det humanitära biståndssystemets funktionssätt och effektivitet.

ar)

Rådet uppmanas att vidta gemensamma internationella initiativ i syfte att stärka samspelet mellan humanitärt bistånd och utveckling och kopplingen mellan nödhjälp, återuppbyggnad och utveckling.

Mänskliga rättigheter

Institutionella frågor

as)

Rådet uppmanas att se till att Europeiska utrikestjänsten får tillräckligt med personal och resurser och blir väl integrerad och samordnad med övriga internationella organ, regionala organisationer och deras arbete för de mänskliga rättigheterna. Rådet uppmanas att se till att de rekommendationer och resolutioner som antas, liksom de prioriteringar som framförs, inom FN-systemet och andra internationella institutioner beaktas vid utarbetandet av EU:s politik och instrument, särskilt på människorättsområdet.

at)

Rådet uppmanas att fortsätta att i New York medverka i utvärderingen av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna och i uppföljningen av denna utvärdering, för att på så sätt bidra till att människorättsrådet i högre grad fullgör sitt mandat. Rådet uppmanas att ta sig an frågan om människorättsrådets förmåga att bemöta akuta situationer med allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, såsom i samband med de senaste händelserna i Libyen och Elfenbenskusten, liksom att se till att gällande internationella normer och standarder efterlevs. Rådet uppmanas att lovorda generalförsamlingens beslut av den 1 mars 2011 att upphäva Libyens medlemskap i människorättsrådet. Rådet uppmanas att fortsätta sina beslutsamma ansträngningar, och tillämpa särskilda förfaranden, för att omvandla människorättsrådet så att det, i stället för att endast vara ett organ som agerar i efterhand, fungerar som en mekanism för tidig varning och förebyggande som kan prioritera och angripa människorättsövergreppens orsaker i syfte att förhindra nya sådana övergrepp eller en ytterligare upptrappning av dem, bland annat genom att stödja kapacitetsuppbyggnaden hos nationella människorättsinstitutioner.

au)

Rådet uppmanas att försöka hitta sätt att förbättra människorättsrådets valförfaranden och på så sätt lösa problemet med kvaliteten på dess sammansättning. Rådet uppmanas att överväga fastställandet av tydliga kriterier för medlemskap i människorättsrådet, för att förhindra att länder där kränkningar av de mänskliga rättigheterna är ett vanligt och utbrett fenomen blir medlemmar i människorättsrådet. Vad utvärderingen beträffar uppmanas rådet att slå vakt om det oberoende som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter åtnjuter, och att motsätta sig alla försök att förändra kontorets status, eftersom detta skulle kunna inverka negativt på kontorets finansiering och därmed dess oberoende.

av)

Rådet uppmanas att utveckla ett fungerande arbetsförhållande mellan människorättsrådet och generalförsamlingens tredje kommitté och mellan människorättsrådet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR), och att ta itu med de allt påtagligare tecknen på en uppdelning mellan medlemsstaterna i samband med att de avlägger sina röster i människorättsrådet.

aw)

Rådet uppmanas att nå enighet om en gemensam ståndpunkt inför översynskonferensen i Durban (”Durban 3”), som ska gå av stapeln i september 2011, för att visa att medlemsstaterna är villiga och förmögna att tala med en enda röst i globala forum, hävda EU:s inflytande inom FN och än en gång bekräfta EU:s åtagande att på ett balanserat och icke-diskriminerande sätt bekämpa rasism, främlingsfientlighet och trångsynthet.

Människorättsfrågor

ax)

Rådet uppmanas att inom generalförsamlingens tredje kommitté fortsätta sitt arbete med ett stort antal resolutioner, särskilt resolutionerna om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet som har vunnit stöd från allt fler länder, om barnets rättigheter, om nationella och språkliga minoriteter, om yttrande- och mediafrihet, om religiös intolerans, om avskaffande av tortyr samt de landsspecifika resolutionerna om Burma/Myanmar, Nordkorea och Iran. Rådet uppmanas att stödja alla ansträngningar för att avskaffa tortyr, och att i synnerhet uppmuntra antagandet av det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr.

ay)

Rådet uppmanas att fortsätta det internationella arbetet för att se till att alla mänskliga rättigheter betraktas som universella, odelbara, avhängiga av varandra och tätt sammankopplade. Rådet uppmanas i detta sammanhang att arbeta för att sätta stopp för användningen av det odefinierade konceptet ”mänsklighetens traditionella värderingar” som är av sådan karaktär att det undergräver de normer som fastställs i internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna och kan användas i försök att på ett oacceptabelt sätt rättfärdiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna med hänvisning till att de har sitt ursprung i traditionella värderingar, normer och seder.

az)

Rådet uppmanas att genom specifika budgetåtaganden stödja finansieringen av och på annat sätt stödja insatser för att stärka UN Womens kapacitet, ansvarstagande och effektivitet så att det kan samordna relevanta verksamheter på ett mer effektivt sätt, införa ett jämställdhetsperspektiv i FN:s samtliga politikområden och se till att det institutionella arbetet är konsekvent och synergiskt. Rådet uppmanas att inrikta insatser på genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1325, särskilt vad gäller kvinnors medverkan vid fredsförhandlingar så att de ges möjlighet att påta sig rollen som medlare, och därmed att förbättra sina färdigheter, få makt över sina egna liv som beslutsfattare och i allmänhet få en mer framträdande roll i utvecklingssatsningar.

ba)

Vad de länder beträffar som vägrar att samarbeta fullt ut med FN:s mekanismer, och bereda tillträde för FN:s oberoende experter och särskilda rapportörer, uppmanas rådet att utarbeta en strategi som syftar till att övertyga dessa länder om att ge FN:s experter och rapportörer fullt tillträde till sina territorier och att inte längre hindra dem i deras arbete. Rådet uppmanas också att arbeta för att upprätthålla oberoendet för de särskilda förfarandena.

bb)

Rådet uppmanas att i politiska och diplomatiska sammanhang ge högsta möjliga prioritet – och därmed också, genom de olika bilaterala och multilaterala forum som EU deltar aktivt i, ge sitt helhjärtade stöd – åt initiativ som syftar till

Klimatförändring

	–	att införa ett internationellt världsomfattande moratorium för kvinnlig könsstympning,
	–	att avkriminalisera homosexualitet i hela världen.

bc)

Rådet uppmanas att utöva ledarskap i förvaltningen av den globala klimatagendan och i det internationella samarbetet kring klimatförändringar, att inrikta sig på starka politiska överenskommelser med tredjeländer och att vidareutveckla dialogen med andra viktiga aktörer som Förenta staterna, Ryssland, tillväxtländerna (Kina, Brasilien, Indien) och olika utvecklingsländer, med tanke på att klimatförändring nu spelar en avgörande roll i de internationella förbindelserna och utgör ett allvarligt hot mot millennieutvecklingsmålens uppfyllande. Rådet uppmanas att bidra till en institutionell struktur som är öppen för alla, inbjuder insyn och är rättvis och som ser till att det i tillsättningen av relevanta styrande organ råder balans mellan industri- och utvecklingsländer. Rådet uppmanas att inför nästa förhandlingstillfälle som kommer att äga rum 2011 i Sydafrika (COP17) lägga en stabil grund som baseras på de positiva framsteg som gjordes under COP16 i Cancun och som tar hänsyn till de lärdomar som drogs efter det otillfredsställande resultatet av COP15 i Köpenhamn.

bd)

Rådet uppmanas att samarbeta mer strategiskt och visa mer gehör för tredjeländers behov och samtidigt fortsätta att utveckla Europeiska utrikestjänstens kapacitet när det gäller att skapa en politik för unionens klimatdiplomati. Rådet uppmanas också att stödja kommissionens aktiva deltagande i den pågående diskussion om luckor i skyddet och avhjälpande åtgärder som lanserades av FN:s flyktingkommissariat inom ramen för dess dialog 2010 om skyddsproblem, vilken syftar till att förbättra det befintliga internationella skyddssystemet för tvångsförflyttade och statslösa människor. Rådet uppmanas att ta aktiv del i diskussionen om begreppet ”klimatflykting” – varmed avses en människa som tvingas fly från sitt hem och söka skydd utomlands till följd av klimatförändringar – och den möjliga juridiska definitionen av detta begrepp som ännu inte är erkänt inom internationell rätt eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

Slutrekommendationer

be)

Rådet uppmanas att främja en diskussion om parlamentens och de regionala församlingarnas roll i FN-systemet, en fråga som väntas tas upp på dagordningen för generalförsamlingens 66:e session, och om upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN. Vidare uppmanas rådet att främja utbytet om globala frågor mellan regeringar och parlament.

bf)

Rådet uppmanas att förespråka att det inom FN-systemet upprättas en parlamentarisk församling i syfte att göra de globala styrelseformerna mer demokratiska till sin karaktär, öka deras demokratiska ansvarsskyldighet och öppenhet och göra det möjligt att öka allmänhetens deltagande i FN:s verksamhet. Man bör i det sammanhanget bekräfta att den parlamentariska församlingen inom FN skulle komplettera de befintliga organen, inbegripet den interparlamentariska unionen.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och, för kännedom, kommissionen.

(1)	EUT C 4 E, 7.1.2011, s. 49.
(2)	Europeiska unionens råd 10170/2010.
(3)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/264.
(4)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/226.
(5)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/225.
(6)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/223.
(7)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/222.
(8)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/218.
(9)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/177.
(10)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/168.
(11)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/167.
(12)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/123.
(13)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/94.
(14)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/59.
(15)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/7.
(16)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/1.
(17)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/L.67.
(18)	FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/276.
(19)	FN:s generalförsamlings resolution A/64/868-S/2010/393, bilaga.
(20)	FN:s generalförsamlings dokument A/66/50.
(21)	Antagna texter, P7_TA(2011)0097.
(22)	Antagna texter, P7_TA(2010)0482.
(23)	Antagna texter, P7_TA(2010)0442.
(24)	Antagna texter, P7_TA(2010)0439.
(25)	Antagna texter, P7_TA(2010)0419.
(26)	EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy