Index 
Antagna texter
Onsdagen den 9 mars 2011 - Strasbourg
Riktlinjerna för 2012 års budget – avsnitt I, II och IV-X
 En EU-strategi för Atlantområdet
 2010 års framstegsrapport om Turkiet
 Montenegros europeiska integrationsprocess
 EU-strategin för integrering av romer
 En industripolitik för en globaliserad tid

Riktlinjerna för 2012 års budget – avsnitt I, II och IV-X
PDF 282kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om riktlinjerna för budgetförfarandet för budgetåret 2012, avsnitt I – Europaparlamentet, avsnitt II – rådet, avsnitt IV – domstolen, avsnitt V – revisionsrätten, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, avsnitt VII – Regionkommittén, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen, avsnitt X – Europeiska utrikestjänsten (2011/2017(BUD))
P7_TA(2011)0088A7-0049/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(3),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2009 samt de granskade institutionernas svar(4),

–  med beaktande av artiklarna 23.7 och 79 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0049/2011).

A.  Den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala situationen i EU tvingar institutionerna att agera med den kvalitet och effektivitet som krävs, och att tillämpa strikta förvaltningsrutiner så att inbesparingar kan göras.

B.  Institutionerna bör tilldelas tillräckliga resurser även om dessa resurser under nuvarande ekonomiska förhållanden måste förvaltas på ett rigoröst och effektivt sätt.

C.  På detta stadium i det årliga förfarandet väntar parlamentet på de andra institutionernas budgetberäkningar och presidiets förslag till 2012 års budget.

D.  Det är särskilt önskvärt att budgetutskottet och presidiet fortsätter det utökade samarbetet mellan de båda organen för fjärde året i följd, under hela budgetförfarandet för 2012.

E.  Enligt artikel 23 i parlamentets arbetsordning är presidiet ansvarigt för att avgöra ekonomiska, organisatoriska och administrativa ärenden som rör parlamentets interna organisation, och budgetutskottet är ansvarigt för att fastställa parlamentets förslag till budgetberäkning inom ramen för det årliga budgetförfarandet.

F.  Lissabonfördragets konsekvenser för utgifterna under rubrik 5 bör stabiliseras under 2012, även om till exempel Europeiska utrikestjänsten kommer att påverka budgeten på ett sätt som inte kan kvantifieras för tillfället.

G.  Genom Kroatiens anslutning, som är planerad till 2013, kommer utvidgningen att påverka budgeten för 2012, särskilt när det gäller resurser till nya ledamöter och personalrekrytering.

H.  Under de senaste åren har budgetmyndigheten bestämt sig för att inta en försiktig hållning till de administrativa utgifterna och sålunda lämnat en betydande marginal under utgiftstaket i rubrik 5.

I.  Rubrik 5 i den fleråriga budgetramen har ett tak på 8 754 miljoner EUR för EU-budgeten 2012 (en ökning med 340 miljoner EUR eller 4 procent jämfört med 2011, inklusive en inflation på 2 procent).

J.  I sin egenskap av medlagstiftare har parlamentet beslutat att på lämpligt sätt anpassa sina personalresurser till de nya befogenheter som följer av Lissabonfördragets ikraftträdande (19,67 procent av de totala anslagen inom rubrik 5 under 2009, 19,99 procent under 2010 och 20,03 procent under 2011).

K.  Det är viktigt att övervaka hur utgifterna under rubrik 5 utvecklas under 2011 för att man ska kunna ta fram en korrekt prognos för kommande budgetar.

L.  Genom sitt beslut av den 24 mars 2010 antog presidiet parlamentets fastighetsstrategi på medellång sikt, i vilken vissa nyckelparametrar om parlamentets framtida fastighetspolitik fastställs. Som en del av denna strategi har parlamentet beslutat att även i fortsättningen prioritera uppköp av fastigheter (när detta är rimligt). Tyngdpunkten bör i detta fall ligga på en geografisk koncentration på parlamentets arbetsorter. Målsättningen att minska finansieringskostnaderna genom förtida betalning är alltjämt en av de viktigaste prioriteringarna inför framtiden.

Allmän ram och allmänna prioriteringar för 2012 års budget

1.  Europaparlamentet understryker den svåra situationen när det gäller utgiftstaket för rubrik 5 för 2012, och är till fullo medvetet om att institutionerna kan komma att möta problem när de ska uppfylla alla finansieringsbehov och samtidigt bibehålla budgetdisciplin och återhållsamhet så att man håller sig inom den fleråriga budgetramen.

2.  Europaparlamentet prioriterar principen om hög kvalitet på lagstiftningen, för att garantera att man på lämpligt sätt reagerar på de aktuella politiska utmaningarna, vilket kräver en konsolidering av de resurser som behövs för att hantera den nya institutionella ram som följer av Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentets och de övriga institutionernas budget för 2012 bör vara en budget som bygger på konsolidering, inte minst för att den också kan komma att fungera som referens för nästa fleråriga budgetram.

3.  Europaparlamentet påpekar att denna konsolideringsinsats inte bör hindra investeringar (t.ex. i teknik) som skulle möjliggöra besparingar på lång sikt.

4.  Europaparlamentet betraktar principerna om god förvaltning (artikel 27 i budgetförordningen), dvs. principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet, som ytterligare en prioritering. För att det ska bli lättare att utkräva ansvar bör dessa principer tydligt återspeglas i parlamentets och de övriga institutionernas budgetar samt i deras organisationskulturer. Parlamentet anser därför att man vid genomförandet av de olika politikområdena måste ta hänsyn till de resultat som uppnåtts och att de rörliga kostnaderna, i den mån det är möjligt och när deras omfattning så kräver, bör omfattas av regelbundna kostnadsnyttoanalyser.

5.  Europaparlamentet anser att institutionerna som ett resultat av dessa principer bör lägga fram planer för kostnadsnedskärningar. I detta sammanhang bör man fundera över fördelarna med en centralisering för att uppnå stordriftsfördelar (t.ex. centraliserad upphandling, gemensamma tjänster för institutionerna) samt över vilka områden som bör förbli eller vara decentraliserade.

6.  Europaparlamentet anser att riktighet, enkelhet, tydlighet och transparens måste vara resultatet av genomförandet av principerna om god förvaltning. Ett organisationsschema måste presenteras för varje institution tillsammans med respektive kostnader för varje enskild enhet. Dessutom måste varje utgift tydligt specificeras och motiveras med en tydlig uppdelning mellan fasta och rörliga kostnader, så att principerna om nollbudget uppfylls.

7.  Europaparlamentet anser att parlamentets och de övriga institutionernas budgetar senast från och med nästa fleråriga budgetram bör återspegla resultatet av en flerårig planering som täcker hela den period som omfattas av den ramen.

8.  Europaparlamentet påpekar att nödvändiga förberedelser bör göras på interinstitutionell nivå för att man ska kunna ta emot personal från Kroatien inför en eventuell utvidgning av EU.

9.  Europaparlamentet anser att parlamentet och de övriga institutionerna två gånger om året bör lägga fram rapporter om sitt eget budgetgenomförande med uppgifter om genomförandet av varje enskild budgetpost.

10.  Europaparlamentet anser att miljöpolitiken och Emas(5) bör ingå som delar i parlamentets och de övriga institutionernas kultur och att man för detta ändamål bör lägga fram förslag till åtgärder för att minska pappers-, energi- och vattenförbrukningen samt utsläppen.

11.  Europaparlamentet upprepar att det interinstitutionella samarbetet, såvitt det är möjligt och lämpligt, är av avgörande betydelse för att utbyta bästa praxis som främjar effektivitet och möjliggör inbesparingar. Det interinstitutionella samarbetet bör förbättras när det gäller översättning, tolkning, rekrytering (Epso) och Emas och bör utvidgas till andra områden. Parlamentet efterlyser en grundlig översyn av systemet med frilansöversättningar och av översättningscentrumets roll.

12.  Europaparlamentet påminner om behovet av ett fullständigt integrerat system för kunskapshantering. Parlamentet välkomnar den information om systemet för kunskapshantering som förvaltningen har lämnat. Nu behövs en rapport om de många olika informationskällor och informationssystem som står till ledamöternas förfogande. Det måste tas fram en tydlig tidsplan för utformningen av en prototyp. Det är viktigt att snabbt genomföra en klassificerings- och indexeringspolitik. Parlamentet vill ha information om hur EU-medborgarna lätt kan få tillgång till detta system.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av att parlamentet och de övriga institutionerna antar en ambitiös och långtgående digital strategi när det gäller Web 2.0-verktygen och särskilt de sociala nätverken, så att kopplingen mellan EU och dess medborgare stärks. Parlamentet och de övriga institutionerna bör utarbeta en strategi för elektronisk styrning. Distansarbete ska utnyttjas när det är möjligt. Presidiet uppmanas att överväga att införa ett system med ”datormoln” som gör det möjligt att minska it-systemets driftskostnader, förbättra utrustningens prestanda och skapa en större rörlighet i parlamentets arbete.

14.  Europaparlamentet betonar att finansieringsöversikter och liknande kostnadsanalyser är av största betydelse för beslutsfattandet inom institutionen. Dessa bör användas systematiskt och bör fastställa fasta kostnader och engångskostnader (dvs. fasta och rörliga kostnader) som är direkt knutna till varje enskild åtgärd.

15.  Europaparlamentet begär att personal omfördelas och omskolas i syfte att öka rörligheten. Parlamentet rekommenderar att man endast rekryterar ny personal om de interna omfördelningsförfarandena inte gett resultat och om alternativet att köpa in externa tjänster inte är lämpligt.

16.  Europaparlamentet anser att alla de institutioner som påverkas av Kroatiens anslutning bör komma överens om en gemensam och samordnad strategi för budgetgenomförandet. Parlamentet begär att det görs en uppskattning av konsekvenserna för rubrik 5.

17.  Europaparlamentet anser att samtliga institutioner bör bedriva en aktiv icke-diskrimineringspolitik och bör anpassa sina fastigheter och sin personalpolitik så att en bättre tillgänglighet för personer med funktionshinder garanteras.

18.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att parlamentet och de övriga institutionerna visar prov på budgetansvar och återhållsamhet i tider av ekonomisk kris, hög offentlig skuldsättning, åtstramningar och pågående nationella budgetkonsolideringsinsatser.

Parlamentet

19.  Europaparlamentet anser att dess mål bör vara att utarbeta en lagstiftning av hög kvalitet och att alla nödvändiga resurser bör finnas tillgängliga för detta ändamål. Samtidigt är det viktigt att budgetrestriktionerna respekteras.

20.  Europaparlamentet anser sig behöva visa prov på budgetansvar och återhållsamhet genom att hålla sig i närheten av inflationstakten. I överensstämmelse med den interinstitutionella hållningen ska de utvidgningsrelaterade behoven integreras genom antingen en ändringsskrivelse eller en ändringsbudget. Även behoven för de 18 nya ledamöter som tillkommer genom Lissabonfördraget ska integreras genom en ändringsskrivelse eller ändringsbudget.

21.  Europaparlamentet anser att man nu går in i en konsolideringsfas när det gäller de ytterligare personalresurser som tilldelats parlamentets förvaltning för att hantera de nya utmaningarna efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet vidhåller att organisationsstrukturerna bör vara sådana att de främjar skapandet av synergieffekter genom att de befintliga specialenheternas respektive sakkunskaper tillvaratas.

22.  Europaparlamentet påpekar att parlamentets budget för 2011 uppgår till 1 685 miljoner EUR, vilket motsvarar 20,03 procent av rubrik 5.

23.  Europaparlamentet förväntar sig att presidiet lägger fram realistiska äskanden när det presenterar budgetberäkningen. Parlamentet är berett att behandla presidiets förslag på en fullständigt behovsbaserad och välbetänkt grund för att se till att verksamheten vid institutionen fungerar på ett korrekt och effektivt sätt. Parlamentet betonar att syftet med den ändringsskrivelse som presidiet lade fram för budgetutskottet i september är att ta hänsyn till de behov som var oförutsedda vid den tid då budgetberäkningen utarbetades och betonar att den inte ska ses som en möjlighet att göra om de beräkningar som man tidigare kommit överens om. I överensstämmelse med den interinstitutionella hållningen ska de utvidgningsrelaterade behoven integreras genom antingen en ändringsskrivelse eller en ändringsbudget. Även behoven för de 18 nya ledamöter som tillkommer genom Lissabonfördraget ska integreras genom en ändringsskrivelse eller ändringsbudget.

24.  Europaparlamentet efterlyser en detaljerad och tydlig översikt över de budgetrubriker som underutnyttjades 2010 och ser fram emot att analysera skälen till underutnyttjandet. Parlamentet önskar även motta en redovisning av alla överföringar och deras användning under 2010, samt en uppdatering av de slutliga inkomsterna avsatta för särskilda ändamål jämfört med de budgeterade beloppen.

25.  Europaparlamentet anser att ledamöterna måste ha tillgång till tjänster av god kvalitet för att kunna utföra sina uppgifter på lika villkor. Parlamentet understryker därför hur viktigt det är att ledamöter av alla nationaliteter och oavsett språk behandlas lika när det gäller deras möjligheter att fullgöra sina skyldigheter och delta i politisk verksamhet på sitt eget språk om de så önskar. Det är till exempel oacceptabelt att tolkning inte alltid förekommer under utskottssammanträden. Principen om sund ekonomisk förvaltning måste även gälla för tolkning och översättning.

26.  Europaparlamentet anser även att man måste göra allt för att öka flexibiliteten i tolkningen, eftersom detta är en grundläggande förutsättning för goda arbetsmetoder. I många fall skulle det vara möjligt att undvika problem och slöseri med pengar om det fanns en möjlighet att byta språk med kort varsel beroende på den faktiska närvaron vid sammanträdena, snarare än den planerade närvaron.

27.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att man grundligt bör undersöka om EU-medborgarnas rätt att träffa sina EU-företrädare på ett effektivare sätt skulle kunna anpassas till det akuta behovet av att trygga säkerheten för dem som arbetar inom institutionerna. Generalsekreteraren uppmanas att lämna in en rapport om denna fråga senast den 30 juni 2011.

28.  Europaparlamentet anser att man enligt tidigare beslut måste införa en till fullo fungerande wifi-tjänst så att målet att minska pappersförbrukningen kan uppfyllas. Sammanträden i form av videokonferenser bör uppmuntras, liksom även användning av ny miljövänlig teknik. Parlamentet begär en kostnadsnyttoanalys av dessa åtgärder.

29.  När det gäller fastighetspolitiken påpekar Europaparlamentet att man strävar efter att rationalisera fördelningen av de nuvarande lokalerna och att uppnå kostnadsbesparingar och stordriftsfördelar. Utvidgningsprojektet för KAD-byggnaden, vilket för närvarande pågår och vars kostnader uppskattats till 549,6 miljoner EUR (i 2016 års priser), kommer att göra det möjligt att samla parlamentets förvaltning i Luxemburg. Alla övriga lokaler som för närvarande hyrs i Luxemburg kommer stegvis att överges och betydande inbesparingar kommer sålunda att kunna göras så snart projektet slutförts. Finansieringen av detta byggprojekt kan komma att kräva att man inrättar en särskild juridisk struktur (SPV-företag), eftersom budgetförordningen förbjuder direkta lån, och kostnadsinbesparingar skulle kunna göras om detta projekt skulle finansieras direkt från budgeten eller genom ett direktlån, vilket tydligt visar på behovet av att anpassa budgetförordningen för att garantera mer transparens och möjligheter till direkt genomförande av framtida byggprojekt.

30.  Europaparlamentet välkomnar de beslut som presidiet fattade den 24 mars 2010 och begär än en gång att en fastighetsstrategi på medellång och lång sikt ska utarbetas. I denna strategi bör man sträva efter att finna den bästa lösningen med hänsyn till principerna om god förvaltning och kravet av att bedöma olika alternativ och alternativa finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmärksammar det förslag i det ovannämnda beslutet som gick ut på att utnyttja öronmärkta inkomster från den belgiska regeringen till att investera i nya kontorslokaler för ledamöternas assistenter. Parlamentet begär mer information om utnyttjandet av dessa öronmärkta inkomster för ett sådant ändamål samt detaljerad information om alternativa valmöjligheter innan något beslut fattas.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av mer information om Europeiska historiens hus. Framför allt efterlyser parlamentet en detaljerad verksamhetsplan som ska lämnas in till budgetutskottet. Parlamentet upprepar än en gång vikten av att få information om de samlade kostnaderna för detta projekt samt om de framtida ekonomiska och rättsliga följderna för parlamentet. Parlamentet vill ha mer information om arkitekttävlingen, som har pågått sedan 2009, och betonar att alla beslut om projektet omfattas av parlamentets normala förfarande.

32.  Europaparlamentet anser att parlamentet, liksom alla stora organisationer, ibland behöver en oberoende extern analys av resursanvändningen och arbetsorganisationen, men detta är endast till nytta om det hanteras på lämpligt sätt. Parlamentet, som betraktar sig som en unik europeisk politisk institution, anser att man på längre sikt bör överväga att genomföra externa analyser av parlamentets organisation och ledning. En eller flera specifika sektorer skulle kunna väljas ut och undersökas närmare på detta sätt under 2012.

33.  Europaparlamentet påpekar att dess informations- och kommunikationspolitik är viktig och bör nå alla europeiska medborgare och förbättra medborgarnas förmåga att interagera direkt med parlamentet. Parlamentet begär därför att de resultat som uppnåtts med denna politik ska utvärderas.

34.  Europaparlamentet stöder alla insatser för att modernisera parlamentets datasystem för finansiella applikationer.

35.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till alla insatser till förmån för en mer effektiv och professionell personalpolitik, som även inbegriper omfördelning av personal inom och mellan generaldirektoraten.

36.  Europaparlamentet anser att uppföljningsåtgärder är viktiga när det gäller ett antal politikområden med finansiella konsekvenser, såsom Emas, offentlig upphandling och åtgärder till följd av rekommendationer som lämnats i samband med besluten om ansvarsfrihet för budgetens genomförande. Parlamentet framhåller behovet av en löpande uppföljning och analys av parlamentets budgetgenomförande i allmänhet.

37.  Europaparlamentet är bekymrat över förslaget att inrätta ett parlamentariskt budgetkontor för analys av kostnaden för ”icke-Europa”. Parlamentet ifrågasätter huruvida ett sådant kontor verkligen är nödvändigt och begär mer information om inrättandet av detta kontor.

Övriga institutioner

38.  Europaparlamentet uppmanar de övriga institutionerna att lägga fram realistiska och kostnadsbaserade budgetäskanden som till fullo beaktar behovet av att förvalta de knappa resurserna på ett optimalt sätt. Parlamentet välkomnar inrättandet av ett nytt avsnitt X i EU-budgeten för Europeiska utrikestjänsten med en anslagstilldelning på 464 miljoner EUR, och är berett att undersöka vilka behov utrikestjänsten har både vad gäller fastigheter och personal. Parlamentet är inställt på att noggrant övervaka hur rubrik 5 påverkas med tanke på att inrättandet av utrikestjänsten inte skulle påverka budgeten. Parlamentet är inte redo att äventyra de befintliga institutionernas behov.

39.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ett nytt avsnitt X i EU-budgeten för Europeiska utrikestjänsten motsvarar behovet av att ge Europeiska unionen en institutionell ram som, tillsammans med de nya Gusp/GSFP-bestämmelserna, kan stödja EU:s utrikespolitiska ambitioner.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.
(3) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(4) EUT C 303, 9.11.2010, s. 1.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (EUT L 114, 24.4.2001, s. 1).


En EU-strategi för Atlantområdet
PDF 116kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för Atlantområdet
P7_TA(2011)0089B7-0165/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 14 juni 2010, där kommissionen uppmanades att senast i juni 2011 utarbeta en EU-strategi för Atlantområdet,

–  med beaktande av det offentliga samrådet som inleddes av kommissionen i syfte att offentliggöra ett meddelande om en EU-strategi för Atlantområdet,

–  med beaktande av EU:s strategi för Östersjöregionen och EU-strategin för Donauområdet,

–  med beaktande av slutsatserna i den femte sammanhållningsrapporten,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och avdelning XVIII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges territoriell sammanhållning som ett av målen för Europeiska unionen.

B.  Fem medlemsstater i EU gränsar till Atlanten: Frankrike, Irland, Portugal, Spanien och Storbritannien.

C.  Atlantområdet är en särpräglad region som utgör

   ett dynamiskt havsområde (tack vare sjötransporter, fiske, marin energi m.m.),
   ett område med en ömtålig miljö som måste skyddas och som är utsatt för klimatförändringarnas konsekvenser (kusterosion, extrema väderhändelser),
   ett av EU:s ytterområden, med sina problem med tillgänglighet och anslutning och få storstadsområden.

D.  Områdets särdrag härrör från riktlinjer som överskrider nationsgränserna och som kräver en politisk hantering på EU-nivå.

E.  I juni 2010 uppmanade rådet kommissionen att ta fram en strategi för Atlantområdet till juni 2011, och kommissionen planerar att offentliggöra ett meddelande under 2011.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt utforma EU-strategin för Atlantområdet som en integrerad strategi där maritima och territoriella frågor tas upp.

2.  Europaparlamentet anser att strategin bör utarbetas inom ramen för det sammanhållningspolitiska målet om territoriellt samarbete (Mål 3) och bygga på ett integrerat, sektorsövergripande och territoriellt förhållningssätt, med sikte på bättre samordningsrutiner mellan olika styresnivåer inom ett visst territorium och med fokus på relevanta frågor. Parlamentet är övertygat om att ett territoriellt samarbete inom EU avsevärt kan bidra till att intensifiera integrationsprocessen i Atlantområdet genom ett större deltagande av det civila samhället i beslutsfattandet och genomförandet av konkreta insatser.

3.  Europaparlamentet betonar att det största mervärdet av EU:s makroregionala strategier uppstår genom att samarbete och samordning sker på flera nivåer och genom att tillgängliga medel investeras på ett mer strategiskt sätt, inte genom att man skjuter till ytterligare resurser. Parlamentet framhåller det svenska ordförandeskapets slutsatser: inga nya institutioner, inga nya bestämmelser, inga nya pengar.

4.  Europaparlamentet begär att strategin öppnas för alla EU-regioner längs Atlantkusten, även de yttersta randområdena i Makaronesien.

5.  Den externa dimensionen av strategin kan förstärkas tack vare Atlantområdenas geostrategiska läge, särskilt på områdena sjösäkerhet och övervakning till havs samt i fråga om internationella handelsförbindelser. Europaparlamentet anser att internationellt samarbete och initiativ till trepartssamarbete också bör tas upp i strategin.

6.  Med strategin bör man få till stånd en bättre samordning av mål och medel, med en stark koppling till Europa 2020-strategin och EU:s politik för tiden efter 2013. Europaparlamentet påminner här om att strategin syftar till en bättre användning av EU-medel, inte till att öka utgifterna.

7.  Strategin bör vara väl förbunden med EU:s regionalpolitik och integrerade havspolitik, och Europaparlamentet anser att den även bör leda till samverkansvinster med andra EU-politikområden, som transeuropeiska transportnät, den gemensamma fiskeripolitiken, klimat- och miljöinsatser, ramprogrammet för forskning och utveckling, energipolitiken osv.

8.  Europaparlamentet menar att strategins territoriella dimension är avgörande och kommer att bidra till EU:s territoriella sammanhållning. Parlamentet anser att den territoriella dimensionen framför allt måste handla om ett öppnande, sammankoppling av transport- och energinät och utveckling av marin energi, utveckling av stads- och landsbygdsområden samt tätare förbindelser land–hav och hav–inre vatten.

9.  Europaparlamentet framhåller på nytt betydelsen av bättre tillgänglighet i kustområdena vid Atlanten och större rörlighet för personer, varor och tjänster i dessa områden för att den inre marknadens och sammanhållningspolitikens mål ska kunna uppnås, särskilt genom utveckling av närsjöfart och sjömotorvägar.

10.  Europaparlamentet påminner om att den maritima dimensionen är prioriterad inom strategin, särskilt genom ett tillvägagångssätt för områdena ute till havs.

11.  Europaparlamentet ger stort beröm för kommissionens stöd till planläggningen och inrättandet av havsfarleder i Atlantområdet, till exempel havsfarleden Gijón–Nantes, som ett innovativt sätt att förbättra och diversifiera de transeuropeiska transportnäten, påverka internationella handelsförbindelser, stimulera näringsverksamheten i hamnarna och stärka turismen samt bidra till en minskning av koldioxidutsläppen.

12.  Europaparlamentet menar att strategin skulle behandla följande frågor av gemensamt intresse: marin energi, miljö och klimatförändringar – inklusive förebyggande och bekämpning av havsföroreningar från fartyg –, transporter och tillgänglighet, säkerhet och övervakning, forskning, innovation, den kreativa sektorn, kultur, fritid och turism, marina tjänster och sjöutbildning samt fiskeri och fisk- och skaldjurssektorn.

13.  Strategin måste ge upphov till samverkansvinster mellan relevant politik på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, och Europaparlamentet anser därför att det behövs ett förnyat flernivåstyre som bygger på ett närmare deltagande av myndigheter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

14.  Europaparlamentet vill att strategin ska vara orienterad nedifrån och upp, med början från de lokala myndigheterna och med deltagande av alla berörda parter. Det är absolut nödvändigt att regionala och lokala myndigheter, medlemsstaterna, EU, privata intressenter samt organisationer i det civila samhället (däribland interregionala nätverk och berörda organisationer) knyts till utformningen och genomförandet av strategin.

15.  Samarbetet inom strategin måste först och främst utgå från de berörda parternas behov, och Europaparlamentet anser därför att de politiska prioriteringarna måste bestämmas i samförstånd.

16.  Europaparlamentet anser att den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) kunde vara ett intressant verktyg som underlättar samarbetet inom EU-strategin för Atlantområdet.

17.  Europaparlamentet anser att strategin bör genomföras från och med 2014 och samordnas med nästa fleråriga budgetram samt att den bör gå hand i hand med en handlingsplan på EU-nivå och innehålla en förteckning över strukturprojekt.

18.  Europaparlamentet anser att de interna och externa dimensionerna av strategin måste omfatta en tilldelning till Atlantområdet av befintliga gemenskapsmedel, utifrån gemensamma prioriteringar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa förenklade regler för att underlätta genomförandet av strategin och minska de administrativa bördorna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med parlamentet när den fastställer prioriteringarna för utvecklingen av EU-strategin för Atlantområdet och att regelbundet informera och rådfråga parlamentet om läget i genomförandet av strategin.

21.  Europaparlamentet kommer att yttra sig över kommissionens kommande meddelande i ett initiativbetänkande.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och andra berörda institutioner.


2010 års framstegsrapport om Turkiet
PDF 161kWORD 80k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om 2010 års framstegsrapport om Turkiet
P7_TA(2011)0090B7-0156/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport 2010 om Turkiet (SEK(2010)1327),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 27 september 2006 om Turkiets framsteg inför anslutningen(1), av den 24 oktober 2007 om förbindelserna mellan EU och Turkiet(2), av den 21 maj 2008 om 2007 års framstegsrapport om Turkiet(3), av den 12 mars 2009 om 2008 års framstegsrapport om Turkiet(4) samt av den 10 februari 2010 om 2009 års framstegsrapport om Turkiet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser med Turkiet(6),

–  med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet från den 3 oktober 2005,

–  med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet(7) (”partnerskapet för anslutning”) samt rådets tidigare beslut om partnerskapet för anslutning 2001, 2003 och 2006,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 14 december 2010,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Anslutningsförhandlingarna med Turkiet inleddes den 3 oktober 2005 efter att rådet godkänt förhandlingsramen, och inledningen av dessa förhandlingar utgör startpunkten för en lång process där resultatet inte är givet på förhand.

B.  Turkiet har åtagit sig att genomföra reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU. Detta arbete bör betraktas som en möjlighet för Turkiet att ytterligare modernisera sig.

C.  En grundförutsättning för anslutning till EU – en gemenskap grundad på gemensamma värden – är att alla Köpenhamnskriterier uppfylls fullt ut och att det finns en kapacitet till integration i EU, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2006.

D.  Kommissionen konstaterar att Turkiet under 2010 har fortsatt sin politiska reformprocess men att bristen på dialog och kompromissanda mellan de stora politiska partierna har en negativ effekt på förbindelserna mellan viktiga politiska institutioner och försenar det politiska reformarbetet.

E.  Turkiet har fortfarande inte, nu för femte året i rad, genomfört de bestämmelser som följer av associeringsavtalet mellan EG och Turkiet och tilläggsprotokollet till detta.

1.  Europaparlamentet berömmer den turkiska befolkningen och det civila samhället för deras stöd för en vidare demokratisering av Turkiet och deras engagemang för ett öppet och pluralistiskt samhälle, och uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att fullt ut använda sig av alla instrument i EU:s utvidgningspolitik för att stödja kandidatländer i detta hänseende.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det gått trögt med reformarbetet i Turkiet och påminner om att Turkiets regering påtagit sig att utföra genomgripande reformer, både för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och med tanke på landets egen modernisering. Parlamentet uppmanar landets regering att göra mer på den här punkten.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över den pågående konflikten mellan de politiska partierna och regeringens och oppositionens ovillighet att arbeta för att nå enighet om viktiga reformer. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att tillsammans med regeringen och oppositionen samarbeta för att stärka den politiska mångfalden i statliga institutioner samt främja arbetet med att modernisera och demokratisera staten och samhället. Parlamentet uppmanar alla oppositionsgrupper att på ett konstruktivt sätt engagera sig i reformprocessen.

4.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som ett kontrollsystem spelar i styret av en modern demokratisk stat, som måste bygga på principen om maktdelning med balans mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt, på respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt yttrandefrihet och tryckfrihet, samt en kultur av politiskt deltagande som verkligen avspeglar mångfalden i ett demokratiskt samhälle.

5.  Europaparlamentet understryker att Turkiets nationalförsamling har en viktig roll som den institution som bör bidra till att stärka ett kontrollsystem och på ett aktivt och konstruktivt sätt stödja moderniseringsreformerna på grundval av ett partiöverskridande åtagande samt se till att regeringens politik underställs demokratisk kontroll.

6.  Europaparlamentet ser positivt på antagandet av konstitutionella ändringar som är ett steg i rätt riktning och efterlyser ett korrekt genomförande av dem samtidigt som man tar full hänsyn till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt finns det dock ett trängande behov av en övergripande konstitutionell reform som omvandlar Turkiet till en fullvärdig pluralistisk demokrati, med skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i centrum. Parlamentet ser positivt på såväl regeringens som oppositionens uttalade villighet att inleda en sådan reform och uppmanar regeringen att säkra ett nära samarbete med alla politiska partier, liksom det civila samhället, genom hela den konstitutionella processen. Parlamentet uppmanar till ett genomförande av paketet med konstitutionella ändringar och rekommenderar att Venedigkommissionen också inbjuds att delta.

7.  Europaparlamentet ser positivt på regeringens symboliska gester och välvilja och vissa konkreta åtgärder när det gäller rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet, skydd av minoriteter och kulturella rättigheter men vidhåller att det behövs systematiska förbättringar för att minoriteters rättigheter ska få ett fullt erkännande. Regeringen uppmuntras i synnerhet att ge ny skjuts åt den demokratiska öppningen, och oppositionen uppmanas att på ett konstruktivt sätt stödja och engagera sig i denna process

Uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna

8.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över försämringen av tryckfriheten samt över vissa censuringrepp och den växande självcensuren inom turkiska medier, även på Internet. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att hålla fast vid principen om tryckfrihet och betonar att det är mycket viktigt med oberoende medier för ett demokratiskt samhälle. I detta sammanhang har rättsväsendet en viktig roll att spela för att skydda och förbättra tryckfriheten och därmed garantera offentligt utrymme för en fri debatt och bidra till ett korrekt fungerande kontrollsystem. Parlamentet understryker att det behövs en ny medielag, som bland annat omfattar frågor om oberoende, ägarskap och administrativ kontroll. Parlamentet har beslutat att nära följa Nedim Şeners och Ahmet Şıks fall och andra fall med journalister som utsätts för polistrakasserier eller juridiska trakasserier.

9.  Europaparlamentet välkomnar de nya radio- och tv-lagarna som leder till en positiv utveckling på flera plan, såsom att utländska företag tillåts äga en större andel av turkiska mediebolag (en ökning från 25 procent till 50 procent) men är oroat över att en sändning får stoppas med åberopande av nationell säkerhet utan något domstolsföreläggande eller någon domares beslut om detta. Parlamentet konstaterar med oro att straffrättsliga förfaranden – framför allt i enlighet med strafflagens artikel 285 om ”brott mot tystnadsplikt i samband med brottsutredning” och artikel 288 ”försök till otillbörlig påverkan av rättsväsendet” – inleds mot journalister som informerar om brott mot de mänskliga rättigheterna eller tar upp andra frågor av allmänt intresse. Parlamentet anser att brottsligförklarandet av åsikter är ett av de huvudsakliga hindren mot skyddet av de mänskliga rättigheterna i Turkiet och beklagar att yttrande-, förenings- och mötesfriheten begränsats på ett oproportionerligt sätt. Turkiets myndigheter uppmanas med kraft att i detta hänseende strikt uppfylla sina åligganden enligt internationella mänskliga rättigheter genom att ändra sin lagstiftning i hithörande frågor och utbilda sina poliser och sin domarkår.

10.  Europaparlamentet beklagar att flera rättsliga bestämmelser, såsom artiklarna 301, 318 och 220.6 i kombination med strafflagens artikel 314.2 och antiterrorlagens artikel 7.2 och lag nr 5816 av den 25 juli 1951 – liksom regeringens uttalanden och de allmänna åklagarnas handlande – fortsätter att begränsa yttrandefriheten och uppmanar återigen regeringen att slutföra översynen av den rättsliga ramen för yttrandefrihet och så fort som möjligt se till att den överensstämmer med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I samband med detta uppmanas än en gång den turkiska regeringen att utfärda klara riktlinjer för åklagare beträffande lagar som ofta används för att begränsa yttrandefriheten. Parlamentet beklagar de upprepade och oproportionerliga stängningarna av webbplatser och uppmanar regeringen att ändra Internetlagen (nr 5651) så att den inte längre begränsar yttrandefriheten eller medborgarnas rätt till information.

11.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att hålla fast vid mötes- och föreningsfriheten vilka finns inskrivna i artiklarna 33 och 34 i Turkiets konstitution samt beklagar och fördömer i detta sammanhang polisens våldsamma tillslag mot studentdemonstrationerna vid Ankaras universitet i december 2010.

12.  Europaparlamentet erkänner att frågan om romernas rättigheter i Turkiet nu får stor uppmärksamhet och blir föremål för ett politiskt engagemang både från regerings- och oppositionspartiernas sida samt tillråder att en noggrann övervakning och översyn av hur statsmakternas bostadsplan för romer genomförs, framför allt i fråga om hur hållbar den är och vilka metoder som används. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att arbeta för aktiv integration av och ett trovärdigt samråd med den romska befolkningen i alla frågor som berör romernas integration i landet.

13.  Europaparlamentet uppskattar de framsteg som gjorts när det gäller att reformera rättsväsendet och upprepar sin ståndpunkt om att ett oberoende och opartiskt rättsväsen är en av nyckelfaktorerna för ett fungerande pluralistiskt demokratiskt samhälle. Parlamentet oroar sig över att det turkiska rättsväsendet ännu inte förbättrats tillräckligt för att kunna garantera rätten till en rättvis rättegång inom rimlig tid. Regeringen uppmanas att genomföra de konstitutionella ändringar som antagits på detta område samtidigt som den ser till att maktdelningen mellan de verkställande myndigheterna och rättsväsendet samt principen om ett oberoende och opartiskt rättsväsende respekteras fullt ut och att det sker i överenskommelse med europeiska normer.

14.  Europaparlamentet oroar sig dock över att högsta domstolen tolkat lagen om rättegång i brottmål på ett sådant sätt att häktningstiden före rättegång kan förlängas ända upp till tio år, vilket klart strider mot europeiska normer, och uppmanar i detta sammanhang den turkiska nationalförsamlingen att reformera lagen för att den ska motsvara rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller samtidigt att Turkiet är skyldigt att strikt uppfylla sitt åtagande enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna om en rättvis rättegång inom skälig tid, framför allt genom att landet inrättar appellationsdomstolar inom sitt rättsväsen och samtidigt förstärker kapaciteten hos sina högsta rättsinstanser.

15.  Europaparlamentet ser positivt på domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i målet Dink mot Turkiet den 14 september 2010. Parlamentet uppmanar därför Turkiets myndigheter att ta de fulla konsekvenserna av domen genom att genomföra de åtgärder som krävs för skydd av yttrandefrihetens utövande. Parlamentet uttrycker sin oro över att statsförvaltningen i Turkiet på konstlad väg försökt förhindra att det uppdagas vilka som verkligen stod bakom mordet på den armeniska journalisten Hrant Dink.

16.  Europaparlamentet ser positivt på att de antagna konstitutionella ändringarna till slut möjliggör inrättandet av ett ombudsmannaämbete och uppmanar med kraft regeringen att utarbeta och det turkiska parlamentet att anta lagstiftning om ett demokratiskt utnämningsförfarande så att en i breda kretsar respekterad person kan utnämnas till detta nya ämbete. Parlamentet ser positivt på förslaget om att det ska inrättas en nationell institution för de mänskliga rättigheterna och uppmanar Turkiets nationalförsamling att samråda med det civila samhället och att ge tillräckligt med garantier för den nya institutionens oberoende, i enlighet med de så kallade Parisprinciperna.

17.  Europaparlamentet berömmer de framsteg som gjorts när det gäller förbindelserna mellan det civila samhället och militären, framför allt att den civila kontrollen ökat genom att militärdomstolarnas behörighetsområde begränsats, att högsta försvarsrådets beslut öppnats för rättslig prövning och att åtgärder vidtagits för att rättegångar mot högre officerare ska föras vid civila domstolar. Parlamentet konstaterar att dessa framsteg bör fortsätta för att full civil kontroll ska kunna garanteras och uppmanar det turkiska parlamentet att aktivt säkerställa den parlamentariska kontrollen över säkerhetsstyrkorna, bland annat full kontroll över försvarsbudgeten.

18.  Europaparlamentet understryker att utredningar av påstådda kupplaner såsom fallen Ergenekon och Sledgehammer måste visa att Turkiets demokratiska institutioner och rättsväsen är starka och oberoende och fungerar på ett korrekt och öppet sätt. Parlamentet är bekymrat över den överdrivet långa häktningstiden och betonar behovet av effektiva rättssäkerhetsgarantier för alla misstänkta. Parlamentet är oroat över bristen på framsteg i dessa utredningar och noterar att frihetsberövandena nyligen av välkända journalister, såsom Nedim Şener och Ahmet Şık kan leda till att förtroendet för dessa utredningar minskar, vilka tvärtom skulle leda till att stärka demokratin.

19.  Europaparlamentet beklagar att de ändringsförslag om nedläggningar av politiska partier som framlades som en del av den reform av konstitutionen som nyligen genomfördes inte fick majoritet i Turkiets nationalförsamling och uppmanar alla politiska partier att se till att den relevanta lagstiftningen stämmer överens med Venedigkommissionens yttrande.

20.  Europaparlamentet upprepar sitt krav från tidigare resolutioner på en reform av valsystemet genom en sänkning av tioprocentspärren. Därmed skulle den partipolitiska mångfalden stärkas och mångfalden i det turkiska samhället återspeglas på ett bättre sätt. Parlamentet beklagar framför allt att ingen reform företagits på detta område under 2010 och efterlyser en omfattande översyn av reglerna för finansiering av politiska partier samt valkampanjkostnader för att öka den interna partidemokratin och för att det politiska systemet ska bli mera öppet. Parlamentet uppmanar de politiska partierna att stärka den interna partidemokratin och öka de valda ledamöternas ansvarsskyldighet gentemot sina väljare.

21.  Europaparlamentet beklagar att man inte har lyckats begränsa immuniteten för parlamentsledamöter i fråga om korruptionsbrott, samtidigt som det finns en oro över det adekvata skyddet för framförande av fredliga åsikter i parlamentet. Regeringen och det turkiska parlamentet uppmanas därför att enas om en lämplig reform av systemet för parlamentarisk immunitet.

22.  Europaparlamentet noterar Turkiets nuvarande ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté och uppmanar Turkiet att uppfylla sitt åtagande om Europarådets värderingar genom att underteckna och ratificera ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och genom att ratificera alla tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

23.  Europaparlamentet gläds åt att den turkiska nationalförsamlingen ratificerat det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr och uppmanar Turkiet att genomföra bestämmelserna i protokollet utan dröjsmål och i nära samarbete med underkommittén för förebyggande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

24.  Europaparlamentet stöder regeringens pågående dialog med religiösa samfund, däribland aleviter, greker, armenier, araméer och andra kristna samfund. Parlamentet är besviket på att endast begränsade framsteg har gjorts inom lagstiftningen för att dessa samfund ska kunna fungera, i synnerhet när det gäller deras möjlighet att bli en juridisk person, öppna och driva gudstjänstlokaler, anordna prästutbildning och lösa egendomsrelaterade problem som inte omfattas av lagen om stiftelser. Parlamentet efterlyser – samtidigt som det noterar de dröjsmål och förfarandemässiga problem som råder – effektiva och fortlöpande insatser för genomförande av lagen om stiftelser, som i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna måste låta dessa religiösa samfund bedriva sin verksamhet utan oskäliga hinder. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att ytterligare öka sitt stöd till samvetsfriheten och den religiösa mångfalden i det turkiska samhället.

25.  Europaparlamentet uppmanar därför regeringen att ta itu med dessa frågor på ett systematiskt sätt genom att ändra lagstiftningen och garantera ett korrekt genomförande på alla myndighetsnivåer, bland annat i kommunerna. Parlamentet vill i detta sammanhang även lyfta fram de rekommendationer som antogs av Venedigkommissionen under våren 2010 om religiösa samfund som juridisk person och den kyrkliga titeln ”ekumenisk” för det ortodoxa patriarkatet. Parlamentet ser positivt på det beslut som nyligen fattats av Stiftelsemötet om att återställa det grekiska barnhemmet på ön Büyükada för pojkar till det ekumeniska patriarkatet, i enlighet med domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och att flera grekisk-ortodoxa präster fått turkiskt medborgarskap för att underlätta patriarkatets och den heliga synodens verksamhet. Parlamentet ser positivt på att det hållits en religiös förrättning i klostermuseet i Sümela i Trabzon samt i kyrkan på ön Akdamar i provinsen Van och beklagar domen från Turkiets högsta domstol mot Mor Gabriel-klostret gällande en marktvist mellan byar och det turkiska finansdepartementet. Parlamentet upprepar att det förväntar sig att regeringens uttalanden om att det grekisk-ortodoxa prästseminariet i Halki ska öppnas på nytt snart blir verklighet, tillsammans med åtgärder för att de kristna samfunden obehindrat ska kunna utbilda präster. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att särskilt uppmärksamma skolornas läromedel, som bör återspegla den religiösa mångfalden i det turkiska samhället, samt behovet av objektiva läromedel.

26.  Europaparlamentet fördömer starkt de fortsatta terrorhandlingar som har utförts av PKK, som står på EU:s förteckning över terrororganisationer, och av andra terrorgrupper på turkisk mark. Turkiet, EU och dess medlemsstater uppmanas att intensifiera sitt samarbete mot terrorismen i nära samordning med EU:s samordnare för kampen mot terrorism och Europol samt under strikt iakttagande av internationell människorättslagstiftning.

27.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att gjuta nytt liv i sina insatser inom ramen för den demokratiska öppningen för att på ett övergripande sätt ta itu med kurdfrågan och arbeta för en fredlig lösning av den, framför allt genom att se till att lagarna tolkas på ett konsekvent sätt som möjliggör användningen av det kurdiska språket i det politiska och offentliga livet och inom utbildning, genom att ändra antiterrorlagstiftningen så att man undviker missbruk eller vidlyftiga tolkningar, genom att garantera yttrande-, förenings- och mötesfriheten, genom att hitta en effektiv lösning på problemen med personer som fördrivits från sina hemregioner till följd av bland annat den långa konflikten samt genom att ytterligare förbättra den socioekonomiska situationen i sydöst. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin oro över de pågående rättegångarna i Diyarbakir mot 151 kurdiska politiska aktivister, bland dem åtta folkvalda lokala borgmästare, vilka ingriper i rätten till laglig politisk verksamhet.

28.  Europaparlamentet ser positivt på stärkandet av den rättsliga ram som garanterar kvinnors rättigheter och jämställdhet genom det konstitutionella paketet. Parlamentet är oroat över att siffrorna för arbetslivsdeltagande sjunker till och med bland högutbildade kvinnor och uppmanar regeringen, näringslivet och det civila samhället att vidta omfattande åtgärder – såsom att motverka analfabetismen bland kvinnor, aktivt stödja flickors tillgång till högstadie- och gymnasieutbildning och tillhandahålla barnomsorg – för att bemästra fattigdomen bland kvinnor samt öka kvinnors sociala integration och delaktighet på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser även införandet av ett kvoteringssystem så kvinnor representeras på ett adekvat sätt på alla nivåer i näringslivet, den offentliga sektorn och politiken. Parlamentet uppmanar framför allt de politiska partierna att inför det kommande valet ta tillfället i akt att stärka kvinnors aktiva politiska engagemang.

29.  Europaparlamentet beklagar djupt de fortsatt höga siffrorna för våld i hemmet, inklusive så kallade hedersbrott, och fenomenet tvångsäktenskap. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de initiativ som tagits av kvinnorörelser och som synliggjort dessa problem, och uppmanar med kraft regeringen att öka sina förebyggande insatser på alla nivåer, särskilt genom att genomföra lag nr 4320 om skydd av familjen och att via polisen och domstolsväsendet övervaka att den efterlevs, genom att förpliktiga kommunerna att i varje kommun med över 50 000 invånare inrätta tillräckligt med boenden för kvinnor och underåriga som är i fara, på ett effektivt sätt se till att detta krav uppfylls samt upprätta ett system för uppföljningsstöd till kvinnor och underåriga som återvänder till sina hem, i syfte att garantera psykologiskt stöd, juridiskt bistånd, hälso- och sjukvård och hjälp till återintegrering i samhället. Parlamentet uppmanar regeringen att ordna med en adekvat och effektiv övervakning för att se till att kommunerna fullgör sin skyldighet. Domstolsväsendet uppmanas med kraft att se till att våldet mot kvinnor och underåriga och mot personer som bekämpar så kallat hedersvåld straffas på ett konsekvent och vederbörligt sätt.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att se till att jämlikhet, oberoende av kön, könsidentitet, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning garanteras i lag och effektivt genomdrivs. Parlamentet beklagar de rättsliga åtgärder som på sistone vidtagits mot HBT-föreningar men ser positivt på att dessa fall avvisats av domstolarna. Parlamentet konstaterar dock att det måste göras mera mot homofobi och diskriminering på grundval av sexuell läggning, i enlighet med rekommendationen från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, och uppmanar den turkiska regeringen att beordra Turkiets försvarsmakt att sluta upp med att klassa homosexuella som ”psykosexuellt” sjuka. Parlamentet kräver att lagförslaget om bekämpning av diskriminering och om en jämställdhetskommitté anpassas till EU:s normer, däribland i fråga om diskriminering på grundval av kön eller sexuell läggning. Vidare uppmanas med kraft de nationella och lokala myndigheterna att sätta stopp för morden på transpersoner, inklusive prostituerade transpersoner.

31.  Europaparlamentet anser att Turkiet i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt internationell rätt bör införa lagstiftning om frivillig samhällstjänstgöring som ett alternativ till militärtjänstgöring och att denna tjänstgöring inte bör vara så lång att den upplevs som ett straff. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i målet Ülke mot Turkiet verkställs fullt ut, genom lagändringar för att förhindra fortsatt lagföring av värnpliktsvägrare som är det av samvetsskäl. Parlamentet uppmanar regeringen att undersöka påståenden om att värnpliktsvägrare som hålls i militärt förvar behandlats illa samt vidta åtgärder för att sådant inte ska upprepas.

32.  Europaparlamentet understryker vikten av att människorättsförsvarare effektivt skyddas och uttrycker oro över de fortgående domstolsmålen mot människorättsförsvarare och den fortsatta lagföringen av dem samt uppmärksammar särskilt rättegången mot Pinar Selek, vilken pågått i tolv år trots tre beslut om frikännande. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga följa detta och alla liknande fall och systematiskt närvara vid rättegångarna.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de största politiska partierna att komma fram till en lösning på problemet med att huvuddukar är förbjudna vid universitet, för att på det sättet motverka frågans polariserande effekt på det turkiska samhället. Lösningen bör bygga på respekten för varje kvinnas rätt att välja fritt.

34.  Europaparlamentet uppmanar än en gång starkt Turkiets regering – med tanke på att det hittills inte gjorts några framsteg med anledning av Europarådets parlamentariska församlings resolution nr 1625 – att i sin politik arbeta för att bevara de turkiska öarna Gökçeadas (Imvros) och Bozcaadas (Tenedos) dubbla kulturella karaktär och framför allt åtgärda den grekiska minoritetens problem med utbildning och egendomsrättigheter.

Stärkande av den sociala sammanhållningen och välståndet

35.  Parlamentet berömmer den turkiska ekonomins återhämtningsförmåga i den globala ekonomiska krisen och betonar att detta ekonomiska uppsving är ett unikt tillfälle att öka arbetskraftsdeltagandet och förvärvsgraden, som fortfarande är mycket låg, knappt 50 procent, och sätta igång en process av progressiv social delaktighet. Regeringen och arbetsmarknadens parter har ett delat ansvar, och de uppmuntras att intensifiera sitt samarbete för att befästa en socialt inriktad marknadsekonomi.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen och EU-medlemsstaternas regeringar att betrakta och presentera integrationen av EU-medborgare av turkisk härkomst i samhällena i deras nya hemländer som en möjlighet, och inte som ett hot, för våra samhällens framtid.

37.  Europaparlamentet noterar det ömsesidiga beroendet mellan EU:s och Turkiets ekonomier och vill lyfta fram dess potential att öka välståndet i både EU och Turkiet, allteftersom Turkiet integreras i EU:s marknad.

38.  Europaparlamentet ser positivt på de förbättringar som de konstitutionella ändringarna har medfört för den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens parter och för fackföreningarnas rättigheter men vidhåller att lagstiftningen, däribland den fackföreningslagstiftning som ännu inte antagits, dessutom måste anpassas så att den uppfyller EU:s och Internationella arbetsorganisationens standarder. Parlamentet uppmanar alla parter i Ekonomiska och sociala rådet att stärka sitt åtagande och samarbete för att uppnå detta mål.

39.  Europaparlamentet upprepar behovet av att stärka sammanhållningen mellan turkiska regioner och mellan landsbygds- och stadsområden. I detta sammanhang har utbildningen en särskild roll, och man måste ta itu med de stora regionala skillnader som fortfarande finns när det gäller utbildningens kvalitet och antagningssiffror.

40.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att fullt ut överväga konsekvenserna för hållbarhet och miljö av planerna på en ny vatten- och energiinfrastruktur inom projektet i sydöstra Anatolien (GAP), som riskerar att förstöra miljön och det unika landskapet i många regioner, samt framför allt hur sådana projekt påverkar grannlandet Irak. Parlamentet betonar framför allt behovet av att se till att lagförslaget om naturskydd och biologisk mångfald ändras så att kulturarvet och fornminnesarvet bevaras i full enlighet med europeiska normer samt att lägga ansvaret för naturskyddet tydligt på de verkställande myndigheterna. Parlamentet uppmanar regeringen att anta en mer vittsyftande politik, stödd av konkreta handlingsplaner, för att motverka koldioxidutsläppens tillväxt.

Goda förbindelser med grannländerna

41.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen och alla berörda parter att ge sitt aktiva stöd till de pågående förhandlingarna om Cypernfrågan och att på ett konkret sätt bidra till en övergripande lösning samt uppmanar regeringen att hjälpa till att skapa ett lämpligt förhandlingsklimat genom att omedelbart börja dra tillbaka sina styrkor från Cypern. De båda befolkningsgrupperna på Cypern uppmanas med kraft att arbeta intensivt, i enlighet med uppmaningen från FN:s generalsekreterare, så att de framsteg som redan gjorts i förhandlingarna kan utnyttjas för att nå en hållbar lösning, som ligger i linje med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och som lyfter fram i synnerhet resolution nr 550 (1984), i linje med de principer som ligger till grund för EU, till fördel för Cyperns invånare, EU och Turkiet.

42.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att intensifiera sitt stöd till den cypriotiska kommittén för saknade personer, i synnerhet genom att underlätta tillträdet till militärområden och arkiv samt att vidta alla andra lämpliga åtgärder beträffande den humanitära sidan av frågan om saknade personer, i enlighet med vad Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kommit fram till.

43.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet och de turkcypriotiska myndigheterna att inte anlägga några nya bosättningar med turkiska medborgare på Cypern, eftersom detta skulle innebära en fortsatt förskjutning av balansen mellan befolkningsgrupperna och leda till att invånarnas samhörighetskänsla med en framtida stat utgående från ett gemensamt förflutet kom att minska. Parlamentet uppmanar Turkiet att åtgärda frågan om turkiska medborgares kolonisering av ön utgående från Genèvekonventionen och den internationella rättens principer.

44.  Europaparlamentet uppmanar båda parterna, Turkiet och Armenien, att utan förhandsvillkor ratificera protokollen och öppna gränsen samt uppmanar Turkiet att använda sin regionala tyngd för att öka de förtroendeskapande åtgärderna.

45.  Europaparlamentet noterar de ökade insatserna mellan Turkiet och Grekland för förbättrade bilaterala förbindelser men beklagar att det hot om casus belli (anledning till krigsförklaring) som Turkiets nationalförsamling förklarat mot Grekland ännu inte har dragits tillbaka. Parlamentet förväntar sig att den turkiska regeringen sätter stopp för de ständiga kränkningarna av det grekiska luftrummet samt för turkiska militärplans överflygningar av grekiska öar.

46.  Europaparlamentet understryker att FN:s havsrättskonvention som undertecknats av de 27 medlemsstaterna samt av EU och av alla de övriga kandidatländerna är en del av unionens regelverk och uppmanar således Turkiets regering att utan ytterligare dröjsmål underteckna och ratificera denna konvention.

47.  Europaparlamentet uppskattar de fördjupade förbindelserna mellan Turkiet och Irak, däribland den kurdiska regionala regeringen, och vill särskilt lyfta fram Turkiets bidrag till stabiliseringen av Irak. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att tillsammans med Iraks och andra grannländers regeringar vidta motåtgärder mot skadeverkningarna av det dammbyggnadsprojekt som tillkännagetts av Turkiets regering.

Fördjupat samarbete mellan EU och Turkiet

48.  Europaparlamentet beklagar djupt att Turkiet inte har genomfört tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EG och Turkiet, vilket fortsätter att påverka förhandlingsprocessen, och uppmanar Turkiets regering att genomföra protokollet ut.

49.  Europaparlamentet noterar de framsteg som Turkiet har gjort när det gäller kapitlet om energi och uppmanar på nytt rådet att omedelbart inleda förhandlingar om detta kapitel. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att öka sina insatser i förhandlingarna om anslutning till fördraget om energigemenskapen och ser positivt på ratificeringen av det mellanstatliga avtalet om Nabucco och på undertecknandet av samförståndsavtalet om driften av den sammanlänkande naturgasledningen mellan Turkiet, Grekland och Italien (ITGI), i och med att bäggedera är viktiga projekt för att trygga EU:s energiförsörjning.

50.  Europaparlamentet ser positivt på de pågående förhandlingarna om kapitlet om livsmedelssäkerhet samt politik för veterinärmedicinsk hälsa och växthälsa, vilka inleddes den 30 juni 2010. Parlamentet uppmuntrar Turkiet att slutföra de nödvändiga åtgärderna för att förhandlingarna om vissa kapitel, såsom företags- och industripolitik och de transeuropeiska transportnäten, ska kunna avslutas.

51.  Europaparlamentet ser positivt på att förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EU och Turkiet har slutförts och uppmanar den turkiska regeringen att se till att befintliga bilaterala avtal genomförs fullt ut fram till dess att detta avtal träder i kraft. Parlamentet understryker vikten av ett intensifierat samarbete mellan EU och Turkiet inom migrationshantering och gränskontroll, bland annat med hänsyn till den stora andelen olagliga invandrare som kommer in i EU via Turkiet. Parlamentet ser positivt på det samråd som förts med det civila samhället kring tre förslag till asyllagstiftning och uppmanar med kraft regeringen att utan dröjsmål lägga fram dem för parlamentet. När återtagandeavtalet väl träder i kraft bör rådet ge kommissionen i uppdrag att inleda en dialog om viseringar, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas inresevillkoren för affärsresenärer och studenter som reser till EU, som en nödvändig åtgärd för rörlighet.

52.  Europaparlamentet noterar Turkiets allt aktivare utrikespolitik som syftar till att stärka dess roll som regional aktör. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta full hänsyn till denna dimension och samarbeta med Turkiet för att samordna målen och på ett korrekt sätt tillvarata EU:s intressen. Den turkiska regeringen uppmanas att stärka samordningen av sin utrikespolitik med EU. Parlamentet ser i princip positivt på Turkiets nyligen kungjorda politik om ”noll problem” med grannländerna men påpekar att Turkiets åtagande om våra gemensamma europeiska värden och intressen måste vara höjt över allt tvivel. Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant uppmanas att intensifiera den nuvarande dialogen med Turkiet om utrikespolitiska frågor av ömsesidigt intresse. Med tanke på att Turkiet, som en sekulär demokrati med en till övervägande del muslimsk befolkning, inspirerar många i Arabvärlden, uppmuntrar parlamentet med eftertryck till gemensamma ansträngningar till stöd för demokratisering och utveckling i Mellanöstern och i Nordafrika.

53.  Europaparlamentet betonar Svartahavsområdets strategiska betydelse för EU. Parlamentet ser Turkiet som en viktig partner till EU i detta område och uppmanar Turkiet att stödja och aktivt bidra till genomförandet av EU:s politik och åtgärder i Svartahavsområdet, bland annat en möjlig Svartahavsstrategi för EU.

54.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att fullt ut stödja det internationella samfundets insatser för att förhindra Iran från att skaffa kärnvapen och beklagar djupt att Turkiet röstat emot den berörda resolutionen från FN:s säkerhetsråd. Turkiet skulle kunna bidra till demokratiseringen och stärkandet av mänskliga rättigheter i Iran genom samordnade insatser med EU.

55.  Europaparlamentet anser att Turkiet har en viktig roll att spela i främjandet av dialogen inom fredsprocessen i Mellanöstern samt för att bidra till att stabilisera Libanon och uppmanar Turkiet att förnya sina nära band med Israel, återuppta sin konstruktiva medling och särskilt bidra till stärkandet av den palestinska myndigheten.

56.  Europaparlamentet uppskattar Turkiets konstruktiva engagemang för att stödja de transatlantiska partnernas insatser i Afghanistan och Balkanområdet men beklagar att ett strategiskt samarbete mellan Nato och EU som går längre än Berlin Plus-avtalet har blockerats av turkiska invändningar.

57.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att underteckna Internationella brottmålsdomstolens stadga och att lägga fram den för ratificering för att på så sätt ytterligare öka Turkiets bidrag till och delaktighet i den globala multilaterala ordningen.

58.  Europaparlamentet konstaterar de slutsatser som dragits och de förbättringar som föreslagits av kommissionen i årsrapporten 2009 om genomförandet av instrumentet för föranslutningsstöd för att prioritera mål och således projekt som överensstämmer med anslutningskriterierna, enligt förslagen i revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2009. Parlamentet understryker att det behövs en helhetsbetonad övervakning av detta genomförande, i takt med att flera projekt kommer i gång.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådets generalsekreterare, ordföranden för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Republiken Turkiets regering och parlament.

(1) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 284.
(2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 452.
(3) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 57.
(4) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 139.
(5) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 59.
(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0324.
(7) EUT L 51, 26.2.2008, s. 4.


Montenegros europeiska integrationsprocess
PDF 138kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om Europaparlamentets resolution om Montenegros europeiska integrationsprocess
P7_TA(2011)0091B7-0157/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 17 december 2010 att bevilja Montenegro status som kandidatland för EU-medlemskap,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Kommissionens yttrande om Montenegros ansökan om medlemskap i Europeiska unionen” (KOM(2010)0670),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om utvidgningsstrategin och de huvudsakliga utmaningarna 2010–2011 (KOM(2010)0660),

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan, av den 29 mars 2010(1),

–  med beaktande av avtalet mellan EU och Montenegro av den 8 november 2007 om återtagande(2) och rådets förordning (EG) nr 1244/2009 av den 30 november 2009, antagen den 1 december 2009, om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav(3),

–  med beaktande av rekommendationerna från den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU-Montenegro av den 27–28 september 2010,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet framhöll vid sitt möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 att EU utgör västra Balkans framtid. Detta uttalande upprepades vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 juni 2006 och vid senare toppmöten.

1.  Europaparlamentet välkomnar den allmänna enighet som råder kring EU-integrationen mellan regeringen och oppositionspartierna i Montenegro och den tonvikt som de lägger vid denna fråga, vilket medfört goda framsteg inom reformprocessen sedan landet blev självständigt. Dessutom välkomnar parlamentet det nya politiska ledarskapet i Podgorica och uppmuntrar den nya regeringen att fortsätta med Montenegros EU-integrationsprocess och att påskynda de reformer som behövs för att landet ska uppfylla Köpenhamnskriterierna.

2.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut av den 17 december 2010 att bevilja Montenegro status som kandidatland för EU-medlemskap. Parlamentet beklagar dock att statusen som kandidatland frikopplats från rätten att inleda förhandlingar och understryker att beslutet om att inleda sådana förhandlingar inte får skjutas upp på ett otillbörligt eller oskäligt sätt. Parlamentet förväntar sig att förhandlingarna inleds senast efter det att kommissionen offentliggjort sin framstegsrapport för 2011, förutsatt att Montenegro gör goda framsteg med att uppnå de riktmärken som kommissionen fastställt.

3.  Europaparlamentet ser positivt på rådets beslut att ge de montenegrinska medborgarna möjlighet att resa utan visum (full viseringsfrihet) till EU:s Schengenområde från och med den 19 december 2009. Detta är viktigt för kontakterna mellan människor, särskilt inom utbildning, forskning och turism, liksom för företagskontakterna och för det internationella fackliga samarbetet. Parlamentet uppmanar de EU-länder som inte ingår i Schengenområdet att överväga att införa en liknande viseringsfrihet för montenegrinska medborgare, särskilt för ett smidigt genomförande av viseringsliberaliseringen i förhållande till Schengenländerna inom EU.

4.  Europaparlamentet finner det tillfredsställande att inrättandet av landets rättsliga och konstitutionella ram nästan har slutförts, men vill uppmärksamma att tidsfristen för att anpassa det befintliga rättssystemet till den nya konstitutionen har förlängts för fjärde gången. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att snarast anta den återstående lagstiftningen, särskilt ändringarna av den rättsliga ramen för val. Alla politiska partier uppmanas att utan dröjsmål enas om lagförslaget, i enlighet med rekommendationerna från OSSE-ODIHR och Venedigkommissionen, samt att förbättra mekanismen för utredning av valrelaterade klagomål som inkommer till valkommissionen eller domstolarna. Vidare uppmanar parlamentet Montenegros parlament att snarast stärka sin kapacitet avsevärt i fråga om uppgiften att bedöma huruvida lagförslag som regeringen lägger fram är förenliga med unionens regelverk, och ber kommissionen att bistå med nödvändigt tekniskt stöd i detta hänseende inom ramen för föranslutningsinstrumentet. Parlamentet uppmanar regeringen eftertryckligen att göra lagstiftningsprocessen mer insynsvänlig och tillgänglig för allmänheten.

5.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att föranslutningsstödet fungerar väl i Montenegro. Parlamentet uppmuntrar både Montenegros regering och kommissionen att förenkla administrationen kring finansiering från föranslutningsinstrumentet, i syfte att göra det mer lättillgängligt för mindre och icke-centraliserade civila organisationer, fackförbund och andra mottagare.

6.  Europaparlamentet upprepar att rättsstatsprincipen är av yttersta vikt för landets utveckling och för medborgarnas tilltro till de offentliga institutionerna. Parlamentet välkomnar därför regeringens och parlamentets ökade insatser för att utarbeta och anta den nödvändiga lagstiftningen. Parlamentet betonar dock vikten av att allmänheten deltar i framtagandet av ny lagstiftning och av att denna faktiskt genomförs för att framstegen ska bli synliga för befolkningen.

7.  Europaparlamentet välkomnar det montenegrinska parlamentets initiativ att professionalisera posten som ordförande för den statliga valkommissionen, men begär att även de övriga medlemmarna av detta organ professionaliseras och att organets kapacitet förbättras så att man kan garantera en insynsvänlig, demokratisk och effektiv administration av valförfarandena.

8.  Europaparlamentet konstaterar att det gjorts goda framsteg med att anta viktig korruptionsbekämpande lagstiftning och välkomnar antagandet av en ny strategi och en handlingsplan samt inrättandet av en nationell kommission för tillämpningen av dem, men poängterar att det fortfarande råder alltför hög korruption på många områden, särskilt i samband med bygg- och anläggningsprojekt, privatiseringar och offentlig upphandling, och att detta utgör ett allvarligt problem. Parlamentet noterar dessutom att det är ovanligt med utredningar, åtal och domar i korruptionsärenden. Parlamentet understryker vikten av att inrätta en tydlig och omfattande ram för korruptionsbekämpning, inbegripet bättre tillämpning av lagen om fri tillgång till information och bättre samordning mellan rättsvårdande organ och inrättandet av en enda myndighet (ombudsman) med uppgift att övervaka och säkerställa att offentliga organ fullgör sina skyldigheter samt att utreda anmälningar från allmänheten. Den antagna lagstiftningen på detta område måste verkställas effektivt, så att de rättsvårdande organen får nya verktyg för korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till förändringar av lagstiftningen om finansieringen av politiska partier och valkampanjer, så att man kan säkerställa oberoende kontroll av och insyn i finansieringsmekanismerna.

9.  Parlamentet efterfrågar intensiva insatser för att undanröja fall av intressekonflikter inom den offentliga förvaltningen genom att stärka kommissionen för intressekonflikter och ge den befogenheten att kontrollera offentliga tjänstemäns förmögenhetsdeklarationer och att beivra oegentligheter. Dessutom begär parlamentet att man ändrar lagen om förebyggande av intressekonflikter i offentliga befattningar, som gör det möjligt för parlamentsledamöter och andra valda företrädare att bli medlemmar av förvaltnings- eller tillsynsorgan. I vissa fall kan full insyn och intresseförklaringar från valda företrädare utgöra en lösning på sådana intressekonflikter.

10.  Europaparlamentet påpekar att tillämpningen av lagen om informationsfrihet är förknippad med svårigheter, särskilt när det gäller tillhandahållande av dokument som skulle kunna avslöja fall av korruption i samband med privatisering och offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar regeringen eftertryckligen att underlätta tillgången till relevanta uppgifter. Dessutom uppmanas de statliga myndigheterna att inte sätta press på de frivilligorganisationer och icke vinstdrivande organisationer och andra aktörer i det civila samhället som utreder fall av korruption och organiserad brottslighet och har en övervakande funktion.

11.  Europaparlamentet konstaterar att reformen av rättsväsendet gått framåt, vilket framgår av att det genomförts omfattande ändringar av de straffrättsliga förfarandena och annan materiell lagstiftning, att personalresurserna ökat och att eftersläpningen i handläggningen av ärenden vid domstolarna har minskat. Parlamentet understryker dock att man måste garantera att domstolarna och åklagarna är ansvarsskyldiga och effektiva och inte står under politiskt inflytande. Det är också viktigt att den etiska uppförandekoden tillämpas till fullo. Parlamentet begär att systemet för utnämning av domare och åklagare snarast ändras och att man frångår systemet att åklagarna och medlemmarna av domar- och åklagarråden utses enbart av parlamentet genom en omröstning med enkel majoritet och av regeringen. Parlamentet anser också att det finns risk för att Högsta domstolens ordförande och riksåklagaren får för stor makt. Parlamentet anser att det bör antas en lag om tillgången till kostnadsfri rättshjälp. Rättspraxisen bör göras enhetlig, så att man kan garantera ett förutsägbart rättssystem och förtroende bland allmänheten. Det är viktigt att öka det internationella samarbetet, särskilt med grannländerna.

12.  Europaparlamentet uppmanar Montenegro att ytterligare förbättra gemensamma kriterier för juridikutbildning, vilka ska tillämpas av centrumet för juridikutbildning, samt att anslå nödvändiga finansiella resurser för detta ändamål.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa framstegsrapport inbegripa en bedömning av vilka effekter och resultat som uppnåtts tack vare att det anslagits EU-medel till reformen av rättsväsendet och korruptionsbekämpningen.

14.  Europaparlamentet betonar att det kvarstår problem med organiserad brottslighet, särskilt penningtvätt och smuggling, trots förbättringarna av den rättsliga ramen och dess tillämpning. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta åtgärder för att öka kapaciteten till brottsbekämpning, särskilt kapaciteten att genomföra förebyggande utredningar, samt att förbättra samordningen mellan olika organ och samarbetet med myndigheterna i grannländerna och internationella myndigheter i syfte att uppnå effektiva resultat i bekämpningen av den organiserade brottsligheten. Parlamentet finner det positivt att det antagits en brottsbalk och begär att den snarast börjar tillämpas på ett korrekt sätt.

15.  Europaparlamentet välkomnar förbättringarna av parlamentets arbete, men rekommenderar ytterligare åtgärder för att säkerställa att den antagna lagstiftningen håller hög kvalitet och är förenlig med unionens regelverk. Parlamentet efterfrågar ökade interna anslag av budget- och personalresurser samt ökat EU-stöd till Montenegros parlament, till exempel genom partnersamverkan med medlemsstaternas parlament eller med Europaparlamentet, med syftet att öka parlamentsledamöternas och parlamentssekretariatets kapacitet till övervakning och kontroll av regeringen i enlighet med kommissionens yttrande.

16.  Europaparlamentet efterfrågar ytterligare reformer av den offentliga förvaltningen, som fortfarande saknar resurser och är öppet politiserad, och menar i synnerhet att man måste ändra lagen om offentliga tjänstemän och statsanställda i syfte att inrätta ett omfattande och meritgrundat anställningssystem, inbegripet insynsvänliga bestämmelser om rekrytering och avancemang. Parlamentet understryker även att man måste stärka personalresurserna inom den lokala förvaltningen samt avsätta tillräckliga medel för denna förvaltning för att säkerställa att den är effektiv och insynsvänlig, något som är särskilt viktigt mot bakgrund av den pågående decentraliseringsprocessen. Det är också viktigt att personalförvaltningsmyndighetens rättsligt bindande beslut respekteras. Parlamentet betonar att den rättsliga och institutionella ramen måste förbättras i syfte att stärka ansvarigheten och respekten för rättsstatsprincipen inom den offentliga förvaltningen, särskilt på områden såsom skatteförvaltning, offentlig upphandling, stadsplanering och tillståndsbeviljande från lokala förvaltningar och tullmyndigheter. Parlamentet välkomnar öppnandet av det regionala utbildningsinstitutet för offentlig förvaltning i Danilovgrad.

17.  Europaparlamentet gläds över att det antagits en allmän lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet och vid tillhandahållande av offentliga tjänster, vilken förbjuder mot diskriminering på andra grunder än meriter och som är ett viktigt steg i upprättandet av den rättsliga ramen mot diskriminering. Det finns dock fortfarande potentiella brister i lagstiftningen som måste rättas till. Parlamentet betonar att det enligt uppgift fortfarande förekommer diskriminering av utsatta grupper såsom romer, ashkalier och egyptier och personer med funktionshinder och att diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet fortfarande är vanligt förekommande, även från myndigheternas sida. De montenegrinska myndigheterna uppmanas eftertryckligen att stärka genomförandemekanismerna för att förebygga, övervaka och beivra fall av diskriminering samt för att väcka åtal i sådana ärenden. Parlamentet finner det oroande att funktionshindrade personers arbetstagarrättigheter inte respekteras till fullo och välkomnar i detta sammanhang den promemoria om arbetsmarknadssituationen för funktionshindrade personer som undertecknats av Montenegros fackföreningskonfederation och olika frivilligorganisationer.

18.  Europaparlamentet finner det oroande att kvinnorna fortfarande är underrepresenterade i beslutsfattandet och på ledande befattningar såväl inom den offentliga förvaltningen, exempelvis parlamentet, ministerierna och de högsta regeringsposterna, som i styrelserna de offentliga bolagsstyrelserna. Parlamentet kräver att det vidtas åtgärder för att snabbt förverkliga jämställdhetspolitiken genom att genomföra handlingsplanen samt att införa principen om lika lön för lika arbete.

19.  Parlamentet välkomnar antagandet av lagen om skydd mot våld i hemmet och uppmanar regeringen att verkställa den snarast samt att anslå ekonomiskt stöd till organisationer som hjälper de drabbade. Parlamentet uppmanar myndigheterna att främja en informationskampanj som syftar till att medvetandegöra kvinnor om deras rättigheter i fråga om våld i hemmet.

20.  Europaparlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna eftertryckligen att sörja för att de relevanta rättsliga bestämmelserna, inbegripet lagen om minoriteters fri- och rättigheter, tillämpas i omfattande utsträckning. Alla minoriteter måste skyddas genom en strikt tillämpning av antidiskrimineringslagen. Parlamentet uppmuntrar Montenegro att göra större insatser för att öka medvetenheten kring alla former av diskriminering. Dessutom uppmanar parlamentet de montenegrinska myndigheterna att fortsätta att till fullo stödja genomförandet av sin handlingsplan för en lösning på frågan om internflyktingars ställning.

21.  Europaparlamentet välkomnar de generellt sett goda relationerna mellan olika etniska grupper i landet och det goda allmänna skyddet av minoriteternas rättigheter samt påminner om att detta är en god grund för fredsprocessen i denna region, som förut kännetecknades av våld mellan etniska grupper och massförflyttningar av befolkningsgrupper, men begär att man inom myndigheterna och förvaltningsstrukturerna tar större hänsyn till minoritetsgruppernas åsikter i syfte att stödja försoningen i regionen. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang att det behövs ett tydliggörande av konstitutionens bestämmelser om adekvat representation av minoriteter och välkomnar de åtgärder som vidtagits för att ta fram vederhäftig statistik på detta område. Lagen om medborgarskap och utlänningslagen måste anpassas till europeisk standard. Parlamentet uppmuntrar både de politiska och de religiösa ledarna på bägge sidor om gränsen mellan Serbien och Montenegro att bidra till ett positivt klimat mellan etniska och religiösa grupper genom att finna kompromisslösningar på kontroversiella problem, inbegripet frågan om omtvistade religiösa platser.

22.  Europaparlamentet understryker att landets romer, ashkalier och egyptier fortfarande ofta diskrimineras. Parlamentet uppmanar myndigheterna att förbättra dessa befolkningsgruppers levnadsförhållanden och tillgång till socialförsäkringsskydd, hälso- och sjukvård, utbildning och arbetsmarknadstjänster samt att förse dem med identitetshandlingar, som är en förutsättning för att man överhuvudtaget ska få tillgång till offentliga tjänster. Det måste i synnerhet snarast vidtas åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena i lägret i Konik och en hållbar strategi för att förbättra förhållandena i lägret och stänga det för gott måste snarast upprättas och genomföras.

23.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är för demokratin att det finns aktiva och oberoende civilsamhällesorganisationer. Det är positivt att regeringen förbättrat sitt samarbete med frivilligorganisationer, särskilt i fråga om korruptionsbekämpning. Parlamentet efterfrågar en ytterligare förstärkning av dessa förbindelser och ett bredare samråd med frivilligorganisationer inom politiken, bland annat i samband med utformningen av politik och lagstiftning, samt vid övervakningen av myndigheternas verksamhet. Parlamentet framhåller det civila samhällets avgörande roll när det gäller att bidra till stärkt regionalt samarbete i sociala och politiska frågor. Parlamentet ser positivt på det arbete som bedrivs av det nationella rådet för europeisk integration, inbegripet det civila samhället, regeringen, rättsväsendet och oppositionen, men begär att detta råds roll stärks i arbetet för EU-integration.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar Montenegros regering att upprätthålla ett nära samarbete och en regelbunden dialog med frivilligorganisationer, fackföreningar och andra civilsamhällesorganisationer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang inrättandet av ett samarbetsråd mellan Montenegros regering och frivilligorganisationer. Vidare understryker parlamentet vikten av att stärka den institutionella ramen för samarbete mellan regeringen, frivilligorganisationer, fackföreningar och andra civilsamhällesorganisationer.

25.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i genomförandet av Bolognareformprocessen och efterfrågar ytterligare insatser för att förbättra kvaliteten på utbildningen, både vad gäller allmän utbildning och yrkesutbildning, i syfte att ge ungdomar den kompetens de behöver för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Parlamentet kräver att strategin för utbildning som inbegriper alla, även barn från utsatta grupper, genomförs mer effektivt.

26.  Europaparlamentet konstaterar att Montenegros regering vidtagit åtgärder för att trygga yttrandefriheten i medierna genom att anta lagen om elektroniska medier och ändringar av brottsbalken, men efterfrågar ytterligare åtgärder för att trygga mediernas oberoende och professionalism, inbegripet åtgärder för att stärka public service-sektorns kapacitet och oberoende. De montenegrinska myndigheterna uppmanas att visa prov på sitt engagemang vad gäller att säkerställa att mediebranschen är fri från politisk påverkan och att tillsynsorganen är garanterat oberoende. Parlamentet uppmärksammar de oproportionerligt höga böter för förtal som fortsätter att hämma journalisternas frihet och oberoende i arbetet och begär att lagstiftningen och praxisen i fråga om förtal till fullo anpassas till rättspraxisen vid Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. De anmälda fallen av hot och fysiskt våld mot journalister och aktivister från det civila samhället måste undersökas grundligt och i tillämpliga fall leda till åtal. Parlamentet poängterar vikten av att journalisterna tillämpar höga yrkesstandarder och en yrkesetisk kod.

27.  Europaparlamentet välkomnar de ekonomiska reformer som landet genomfört med gott resultat, men understryker att finanskrisen har avslöjat potentiella brister i landets ekonomiska modell och tydliggjort vikten av att det snarast genomförs ytterligare strukturförändringar. Parlamentet efterfrågar i synnerhet ytterligare åtgärder för att förbättra övervakningen och verkställandet av privatiseringsavtal, trygga insynen i tillhandahållandet av statligt stöd och anta bättre och enklare företagsreglering samt anser att det särskilt måste vidtas åtgärder för att underlätta driften av små och medelstora företag.

28.  Europaparlamentet konstaterar att arbetsmarknaden nu fungerar bättre, men finner den höga nivån av informell sysselsättning oroande. Parlamentet betraktar den informella ekonomin som ett djupt rotat problem och anser att det krävs djupgående strategier som omfattar alla aspekter av samhället för att man ska kunna lösa det. Arbetsmarknaden präglas fortfarande av strukturell arbetslöshet, samtidigt som lediga högkvalificerade tjänster förblir otillsatta, vilket speglar glappet mellan efterfrågan och utbudet på kompetens. Parlamentet välkomnar antagandet av den nationella kompetensramen, som omfattar de rättsliga förutsättningarna för att man ska kunna komma till rätta med detta glapp, och uppmanar Montenegros regering att genomföra den snabbt.

29.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för Montenegros utveckling att man förbättrar transportinfrastrukturen och kopplar samman transportsystemet med transportsystemen i grannländerna. Parlamentet efterlyser ytterligare utveckling av järnvägssystemet och modernisering av det befintliga systemet, som är ett hållbart och miljövänligt alternativ till vägar och skulle kunna ta över en omfattande del av gods- och passagerartransporterna.

30.  Europaparlamentet betonar att Montenegro har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande arbetsrättsliga konventioner och den ändrade europeiska sociala stadgan. Trots att arbetsrätten föreskriver grundläggande arbetar- och fackföreningsrättigheter finns det fortfarande begränsningar på detta område. Parlamentet uppmanar Montenegro att ytterligare stärka arbetar- och fackföreningsrättigheterna. Parlamentet poängterar den viktiga roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter spelar och uppmanar Montenegros regering att höja ambitionsnivån och stärka arbetsmarknadsparternas råd. Det är viktigt att öka arbetsmarknadsparternas råds öppenhet och effektivitet.

31.  Europaparlamentet finner det positivt att Montenegro definieras som en miljövänlig stat i landets konstitution. Parlamentet konstaterar att turismen spelar en stor roll i ekonomin och kan bidra till landets utveckling. Turismen medför dock risker för miljön, varför parlamentet uppmanar regeringen att vidta ytterligare naturskyddsåtgärder som exempelvis en snabb tillämpning av miljölagen och de återstående förordningarna. Det behövs även ytterligare insatser för att förhindra en eventuell förstörelse av Adriatiska havskusten. Parlamentet uppmärksammar särskilt behovet av en effektiv avfallshantering, i synnerhet på lokal nivå, för att man ska kunna ombesörja ett säkert bortskaffande. Det är positivt att det vidtagits åtgärder för att utveckla en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp genom att utnyttja landets betydande potential till vattenkraft och annan förnybar energi, som kommer att bidra till att tillgodose de inhemska behoven och till och med utgöra en källa till export och utländsk valuta för landet. Parlamentet varnar dock för att storskaliga dammar ofta har avsevärd negativ miljöpåverkan och efterfrågar adekvata och transparenta miljökonsekvensbedömningar – även av ”miljömässigt bättre alternativ” – under medverkan av både allmänheten och det civila samhället, innan sådana dammar godkänds eller beviljas tillstånd, i enlighet med unionens regelverk.

32.  Europaparlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna, särskilt finansministeriet, att på sin webbplats offentliggöra alla bilagor och handlingar som är kopplade till det nyligen ingångna avtalet om anläggandet av en kraftkabel under vatten mellan Montenegro och Italien. Parlamentet begär att information om alla konsekvenser av avtalet, inbegripet dess miljöpåverkan, offentliggörs.

33.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att Montenegro är starkt engagerat i det regionala samarbetet och är en konstruktiv regional partner. Parlamentet berömmer Montenegro för dess goda relationer med sina grannländer och landets övergripande stabiliserande roll i regionen. Montenegro är en aktiv medlem av de flesta regionala organisationerna och har slutit en rad rättsliga och polisiära överenskommelser med sina grannländer. Parlamentet välkomnar de nyligen ratificerade avtalen om återtagande med Kroatien och Serbien samt det nyligen ingångna utlämningsavtalet med Serbien och Kroatien. Landet uppmanas att snarast lösa sin gränstvist med Kroatien med hjälp av Internationella domstolen.

34.  Europaparlamentet understryker att Montenegros parlament är det första i området som antagit resolutionen om folkmordet i Srebrenica, och välkomnar detta steg som ett viktigt bidrag till regional försoning.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Montenegros regering och parlament.

(1) EUT L 108, 29.4.2010, s. 1.
(2) EUT L 334, 19.12.2007, s. 25.
(3) EUT L 336, 18.12.2009, s. 1.


EU-strategin för integrering av romer
PDF 257kWORD 116k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer (2010/2276(INI))
P7_TA(2011)0092A7-0043/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 8, 19, 20, 21, 24, 25, 35 och 45,

–  med beaktande av den internationella rätten på området för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, 1992 års FN-förklaring om rättigheterna för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa eller språkliga minoriteter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av de europeiska konventioner som syftar till att skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och därmed sammanhängande rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och de därmed sammanhängande rekommendationerna från Europeiska kommittén för sociala rättigheter samt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter,

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen, vilka fastställer de grundläggande rättigheter och principer som Europeiska unionen bygger på, bland annat principen om icke-diskriminering och fri rörlighet,

–  med beaktande av artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen, som erbjuder en rättslig grund för EU-åtgärder om målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på EU-nivå,

–  med beaktande av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, som handlar om de grundläggande rättigheterna i unionen,

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen, som möjliggör påföljder och tillfälligt upphävande av rättigheter i fall av allvarligt åsidosättande av unionslagstiftningen,

–  med beaktande av artiklarna 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ålägger unionen att som ett genomgående krav beakta främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, bekämpande av social utestängning, säkerställande av en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor samt bekämpande av all diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung,

–  med beaktande av artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken rådet kan vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung,

–  med beaktande av artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där främjande av sysselsättningen, förbättring av levnads- och arbetsvillkor och säkerställande av ett fullgott socialt skydd definieras som mål för unionen och medlemsstaterna,

–  med beaktande av artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som anger de områden där unionen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet, särskilt artikel 153.1 h om integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden och artikel 153.1 j om kampen mot social utslagning,

–  med beaktande av avdelning XVIII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som behandlar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

–  med beaktande av artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (”flexibilitetsklausulen”), som möjliggör lämpliga åtgärder för att nå något av de mål som avses i fördragen,

–  med beaktande av artiklarna 3, 8, 16, 18,20, 21 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation 1355 (1998) om bekämpning av social utestängning och förstärkning av den sociala sammanhållningen i Europa,

–  med beaktande av Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk, vilken erkänner regionala språk och minoritetsspråk som en del av det europeiska kulturarvet, samt ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och om att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden i EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om det andra europeiska toppmötet om romer(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 om romernas situation och fri rörlighet i Europeiska unionen(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(9),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(10),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(12),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper(14),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i december 2007 och juni 2008 och från rådets (allmänna frågor) möte i december 2008,

–  med beaktande av rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser om integrering av romer, antagna i Luxemburg den 8 juni 2009, med särskild hänsyn till de tio gemensamma grundläggande principerna för romers integrering, som ingår i bilagan till slutsatserna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010)0133), inrättandet av en arbetsgrupp(15) (den 7 september 2010), arbetsgruppens inledande resultat(16) och rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om romerna i Europa och genomförandet av Europeiska unionens instrument och politik för integrering av romer - Framstegsrapport för 2008–2010 (SEK(2010)0400),

–  med beaktande av det första respektive andra europeiska toppmötet om romer, som hölls i Bryssel den 16 september 2008 och i Córdoba den 8 april 2010,

–  med beaktande av rapporterna om romer, rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater 2009, som offentliggjorts av byrån för grundläggande rättigheter(17), och rapporterna från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg,

–  med beaktande av tillhörande rekommendationer, yttranden och förklaringar från Europarådet, bland annat slutsatserna från Europarådets högnivåmöte om romer (Strasbourg den 20 oktober 2010)(18),

–  med beaktande av att ett antal EU-medlemsstater, kandidatländer och andra länder där unionens institutioner har en omfattande närvaro 2005 utropade årtiondet för integrering av romer och inrättade en utbildningsfond för romer,

–  med beaktande av de rekommendationer som FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering antog vid sitt 77:e sammanträde (den 2–27 augusti 2010),

–  med beaktande av Europarådets rapport av den 15 juni 2010 om den fjärde rapporten om Frankrike från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för regional utveckling samt utskottet för kultur och utbildning (A7-0043/2011), och av följande skäl:

A.  En stor del av Europas 10–12 miljoner romer – varav de flesta är unionsmedborgare – har systematiskt diskriminerats och brottas därför med oacceptabel social, kulturell och ekonomisk utestängning och kränkningar av mänskliga rättigheter samt upplever en allvarlig stigmatisering och diskriminering i det offentliga livet och i sina privatliv.

B.  Det finns fortfarande ekonomiska och sociala skillnader mellan EU:s olika regioner, och en väsentlig andel av den romska befolkningen lever i de regioner som tillhör de ekonomiskt och socialt minst utvecklade i EU.

C.  Europeiska unionen grundas på de principer som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i EU:s fördrag, bland annat principen om icke-diskriminering, de särskilda rättigheter som unionsmedborgarskapet ger, fri rörlighet och jämlikhet.

D.  EU:s ordförandeskapstrio gjorde i sin gemensamma förklaring om det andra toppmötet om romer i Córdoba den 8–9 april 2010 följande åtaganden: att påskynda integreringen av de romska frågorna i den europeiska och nationella politiken för grundläggande rättigheter och skydd mot rasism, fattigdom och social utestängning, att utforma färdplanen för den integrerade EU-plattformen för romers integrering på ett bättre sätt, och därvidlag prioritera de centrala målen och resultaten, samt att se till att Europeiska unionens befintliga finansiella instrument, särskilt strukturfonderna, görs tillgängliga för romerna.

E.  Genom att romska barn utestängs från utbildning försämras villkoren för romernas övriga rättigheter, särskilt rätten till arbete, vilket i sin tur förvärrar deras marginalisering.

F.  De befolkningar som vill fortsätta med sitt traditionella kringresande i Europa är de som är mest drabbade av analfabetism, vilket innebär kulturella hinder i fråga om barnens skolgång.

G.  De romska barnen måste ges de konkreta förutsättningar som krävs för att de ska kunna gå i skolan, bland annat genom införande av skolmedlare.

H.  För att gynna integreringen av romer har EU utvecklat en rad användbara verktyg, mekanismer och fonder. Dessa är emellertid spridda över olika politikområden och har inte kontrollerats ordentligt, och deras effekter och nytta är därför begränsade och svåra att mäta. Trots att det finns ett antal samarbetsmekanismer och institutioner har problemen och utmaningarna i samband med integreringen av romer hittills inte bemötts effektivt, och därför är det inte hållbart att avstå från förändringar.

I.  Årtiondet för integrering av romer lanserades 2005 som ett sätt att bekämpa diskriminering och förbättra romernas ekonomiska och sociala situation. De undertecknande länderna – Bulgarien, Kroatien, Ungern, Montenegro, Tjeckien, Rumänien, Serbien, Slovakien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien – åtog sig att arbeta för att utrota all diskriminering och överbrygga den oacceptabla klyftan mellan romer och resten av samhället.

J.  En verklig integrering av romer kan endast ske på grundval av ett ömsesidigt erkännande av de berörda samhällsgruppernas rättigheter och skyldigheter.

K.  I flera medlemsstater har det förekommit repatriering och återsändande av romer, och detta har ofta åtföljts av en stigmatisering av romer och allmän antiziganism i den politiska diskursen.

L.  Icke-diskriminering är visserligen ofrånkomligt nödvändig, men fortfarande ett otillräckligt svar på en historisk och strukturell diskriminering mot romerna. Man måste därför komplettera och skärpa jämlikhetslagstiftningen och jämlikhetspolitiken med hjälp av en strategi på EU-nivå för att ta itu med romernas särskilda behov när det gäller full respekt och skydd för samt främjande av grundläggande rättigheter, jämlikhet och icke-diskriminering, fullständig och icke-diskriminerande tillämpning av lagstiftning, politik och mekanismer för att övervaka och bestraffa kränkningar av romernas rättigheter, samt fullgörande av och lika tillgång till romernas specifika mänskliga rättigheter i fråga om anställning, boende, kultur, hälso- och sjukvård, delaktighet i samhällslivet, utbildning och fri rörlighet.

M.  Den öppna samordningsmetodens icke-bindande politiska upplägg, som bygger på medlemsstaternas frivilliga deltagande och saknar starka incitament som ger effektiva resultat, har visat sig otillräckligt när det gäller att främja romernas integrering. Denna begränsning kan delvis undvikas genom att EU:s finansieringmekanismer knyts närmare sakkunnigbedömningar.

N.  Kvinnor som tillhör etniska minoriteter, särskilt romska kvinnor, möter en mycket allvarligare diskriminering än män som tillhör samma etniska grupp eller kvinnor som tillhör majoriteten. Sysselsättningsgraden bland romska kvinnor är ännu lägre än bland romska män. Å andra sidan kan kvinnorna genom sin roll i familjen vara stöttepelare i integreringen av marginaliserade befolkningsgrupper.

O.  I utarbetandet av en EU-strategi för integrering av romer måste särskild uppmärksamhet ägnas barn och minderåriga.

P.  EU:s strategi för integrering av romer måste ta tag i alla former av kränkningar av romernas grundläggande rättigheter – såsom diskriminering, segregering, hatpropaganda, etnisk kartläggning, olaglig insamling av fingeravtryck samt olagliga avhysningar och avvisningar – genom att bidra till att alla direktiv och all EU-lagstiftning som hör till dessa frågor införlivas i sin helhet och tillämpas striktare.

Q.  Den ökande stigmatiseringen av romerna och antiziganismen i den politiska diskursen och bland allmänheten ger anledning till oro. De diskutabla repatrieringar och återsändanden av romer som förekommit i flera medlemsstater har skapat rädsla och oro bland romerna, liksom en oroväckande omfattning av rasism och diskriminering.

R.  Romernas utsikter att få tillgång till samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i en medlemsstat är i stor utsträckning beroende av att de får sitt medborgarskap rättsligt dokumenterat.

S.  Romernas tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning av god kvalitet, allmänhetens delaktighet i och förståelse för romernas kultur, värderingar och kulturarv samt romernas delaktighet i föreningslivet och ökade representation är ytterst betydelsefulla delar i en helhetssyn på genomförandet av såväl nationella som europeiska strategier för romernas integrering och deltagande i samhällslivet.

T.  Allmän och yrkesinriktad utbildning av god kvalitet påverkar framtiden för varje enskild individ, såväl personligt som yrkesmässigt, samt hans eller hennes deltagande i samhällslivet, och det är därför angeläget att se till att villkoren för tillgång till utbildning är desamma för alla, utan någon form av åtskillnad. Att införa kulturell mångfald och bekämpande av fördomar redan från tidig ålder i läroplanerna är ett viktigt sätt att integrera romerna och främja ömsesidig förståelse.

U.  Den 19 oktober 2010 tillkännagav kommissionen att den i april 2011 skulle lägga fram ett EU-ramverk för de nationella strategierna för romer(19).

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå, och rådet att anta, en EU-strategi för integrering av romer (nedan kallad strategin) som en vägledande och heltäckande handlingsplan på flera nivåer och för hela EU, som förbereds och genomförs på alla politiska och administrativa nivåer och kan utvecklas efter behov, som bygger på de grundläggande värdena jämlikhet, tillgång till rättigheter, icke-diskriminering och jämställdhet mellan könen, som grundas på de uppgifter, mål, principer och instrument som anges i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna (i enlighet med hänvisningarna ovan) och i relevant EU-lagstiftning, och som utgår från delade befogenheter och från unionens stödjande, samordnande och kompletterande åtgärder.

2.  Europaparlamentet konstaterar att romer ofta utsätts för diskriminering och fördomar i många medlemsstater och att denna situation förvärras av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen, som leder till att arbetstillfällen försvinner. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater och EU-institutioner har ansvar för integreringen av romerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut samarbeta med EU och med företrädare för romerna för att ta fram integrerade politiska åtgärder som syftar till att främja integreringen av romerna på nationell, regional och lokal nivå, varvid man till fullo bör utnyttja tillgängliga EU-medel i strukturfonderna, i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma förfrågningar om tekniskt stöd i en satsning på att effektivisera alla tillgängliga instrument för integrering av romer.

3.  Europaparlamentet påpekar att det finns EU-program och EU-bidrag som är avsedda för den sociala och ekonomiska integreringen av romer, men att kommunikationen behöver förbättras på alla nivåer inom såväl de lokala myndigheterna och det civila samhället som de potentiella målgrupperna, så att romerna får information om detta. Parlamentet rekommenderar dessutom att befintliga EU-medel används för att bland annat bygga nya eller renovera befintliga bostäder och förbättra anläggningsinfrastrukturer, allmännyttiga företag, kommunikationssystem, utbildning och åtgärder för tillgång till arbetsmarknaden.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

  a) fastställa prioriterade områden för strategin, framför allt
   grundläggande rättigheter, särskilt icke-diskriminering, jämlikhet och fri rörlighet,
   allmän och yrkesinriktad utbildning samt livslångt lärande,
   kultur,
   sysselsättning,
   boende, inklusive en sund miljö och lämplig infrastruktur,
   hälso- och sjukvård samt ett förbättrat hälsoläge för romerna, och
   det romska civilsamhällets och de romska ungdomarnas deltagande i politik och samhälle,
   b) i strategin lägga fram en färdplan för att införa bindande miniminormer på EU-nivå för de prioriterade områdena utbildning, sysselsättning, boende och hälso- och sjukvård,
  c) definiera strategins mål inom de prioriterade områdena, framför allt
   införande och skärpning av effektiv antidiskrimineringslagstiftning och åtgärder för att skydda mot diskriminering, även flerfaldig sådan, på livets alla områden, och för att garantera, skydda och främja grundläggande rättigheter, jämlikhet, icke-diskriminering och rätten till fri rörlighet, bland annat genom medvetandehöjande åtgärder riktade mot romer och icke-romer, så att diskriminerande hinder undanröjs,
   bekämpande av antiziganism, fördomar, stereotyper, rasism, främlingsfientlighet, stigmatisering och hatpropaganda mot romer, bland annat genom att se till att tillämplig lagstiftning tillämpas fullt ut och införa lämpliga påföljder för brott som begås på grundval av rastillhörighet,
   åtgärder för att se till att medierna inte sprider fördomar mot romer, att de främjar en positiv bild av mångfald och att de innehåller en större andel romer,
   förebyggande åtgärder mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna och skydd för dem som utsätts, samt garantier för att offren får rättshjälp och effektiva rättsmedel, med särskild hänsyn till situationen för romska barn och kvinnor, som ofta utsätts för dubbel diskriminering,
   förebyggande åtgärder mot människohandel, där romer är överrepresenterade bland offren,
   utbildning i icke-diskriminering för berörda personer på alla nivåer inom förvaltning, rättsväsen och polis,
   dialog mellan lokala myndigheter, rättsliga organ, polis och romer i syfte att avskaffa diskriminering på det rättsliga området, förbättra förtroendet och bekämpa etnisk kartläggning,
   lika tillgång till god utbildning för alla,
   lika tillgång till yrkesutbildning för vuxna och tillgång till livslångt lärande,
   lika tillgång till sociala tjänster och grundläggande omsorgsmöjligheter, såsom barn- och äldreomsorg,
   upphävande av segregeringen i skolor och klassrum, bland annat genom att skapa en inkluderande skolmiljö och anställa romska skolmedlare,
   lika tillgång till lämpliga förberedelser för att göra eleverna konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden,
   lika tillgång till förskoleverksamhet,
   utbildning för flickor,
   interkulturell utbildning,
   underlättande av dialogen mellan familjer och skola, framför allt genom medlare,
   ökning av antalet romska lärare och skydd för de romska barnens språk och identitet genom utbildning på deras eget språk,
   åtgärder för att förhindra avhopp från skola och högre utbildning,
   åtgärder för att barn som hoppat av skolan ska återvända till denna, exempelvis genom program som ger dem en andra chans,
   lika tillgång till gymnasie- och högskoleutbildning av god kvalitet och till stipendieprogram,
   bekämpande av romernas överrepresentation i särskolor,
   åtgärder för att bekämpa barnfattigdom, minska antalet barn som skiljs från sina familjer och förhindra att de placeras i fosterhem och blir föremål för särskild omsorg till följd av fattigdom,
   reellt tillträde till arbetsmarknaden samt utveckling och tillhandahållande av mikrokrediter för företagande och egenföretagande,
   lika tillgång till sunt boende till överkomligt pris, samt upphävande av territoriell segregering,
   garanterad tillgång till en registrerad adress, med möjlighet till registrering via en organisation inom det civila samhället, garantier om kompletta och uppdaterade födelseregister, register över giftermål och register över avlidna för alla romska medborgare, samt bekämpande av diskriminering vid utfärdande av administrativa handlingar,
   bekämpande av hälsoskillnader genom lika tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet och hälsofrämjande åtgärder, med särskilt fokus på skyddet av sårbara grupper som kvinnor, barn, äldre och funktionshindrade,
   egeninflytande för det romska civila samhället, bland annat genom kapacitetsuppbyggnad och förstärkt administrativ kapacitet på nationell, regional och lokal nivå, samt genom att uppmuntra romernas deltagande i politik och samhälle,
   åtgärder för att främja aktivt medborgarskap genom att involvera romer i alla delar av det offentliga och politiska livet och stärka deras representation i institutioner och valda organ på lokal och nationell nivå samt på EU-nivå,
   införande av en utvidgnings- och grannskapsdimension i strategin, med krav på förbättrad situation för romerna i anslutande länder och kandidatländer, liksom i möjliga kandidatländer och i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken; utvärdering av framstegen på detta område i de årliga framstegsrapporterna och i översynerna av EU:s grannländer,
   respekt för kultur och bevarande av kulturarv,
   integrering av ett jämställdhetsperspektiv genom att uppmärksamma de särskilda behoven hos romska kvinnor och involvera dem i utvecklingen av strategier; stopp för barnäktenskap,
   åtgärder för att förhindra att romer återsänds till länder där de kan utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

5.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att skapa komplexa program och projekt som är anpassade till de specifika behov som finns i de olika romska samhällena, och att man i detta sammanhang behöver ge romerna tillgång till individanpassade tjänster på plats.

6.  Europaparlamentet påminner om att tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet är grundläggande principer i strategin för aktiv inkludering, som lades fram i rekommendation 2008/867/EG.

7.  Europaparlamentet betonar att socialt stöd, anständiga bostäder och kläder, tillgängliga och högkvalitativa program för tidig utveckling och icke-segregerad, högkvalitativ utbildning i en inkluderande miljö där även föräldrar är välkomna att engagera sig är förutsättningar för att kunna skapa lika möjligheter, chans till full delaktighet i samhället och förhindrande av diskriminering i framtiden. Parlamentet betonar behovet av att bekämpa skolk och avhopp och att ge stipendier och ekonomiskt stöd. Parlamentet vidhåller att det är mycket viktigt med utbildningsmöjligheter och jobbstöd för vuxna för att underlätta för romer att få och behålla jobb, och därmed undvika att den sociala utestängningen fortplantar sig.

8.  Europaparlamentet framhåller att diskriminering måste förebyggas redan från och med den tidiga barndomen, genom att man ser till att ett barn folkbokförs direkt efter födseln så att dess nationalitet erkänns och det omfattas av alla sociala tjänster. Parlamentet anser särskilt att romska barn bör tillförsäkras förskoletjänster av hög kvalitet och att deras skolgång bör stödjas genom särskilda åtgärder.

9.  Europaparlamentet påminner om de problem som romer, särskilt kvinnor och flickor, brottas med när det gäller extrem fattigdom, diskriminering och utestängning, vilket begränsar deras tillgång till högskoleutbildning, sysselsättning och sociala tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de särskilda behoven hos romska kvinnor och flickor genom att tillämpa ett genusperspektiv i alla strategier för integrering av romer samt att ge skydd åt särskilt sårbara undergrupper.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att informera sina medborgare om romernas historiska och aktuella situation, med bland annat rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter som referensmaterial.

11.  Europaparlamentet understryker att EU:s strategi för integrering av romer även bör omfatta åtgärder för att bevaka romernas situation när det gäller respekt för och främjande av grundläggande sociala rättigheter, jämlikhet, icke-diskriminering och fri rörlighet i EU.

12.  Europaparlamentet framhåller att romernas tillträde till allmän och yrkesinriktad utbildning av god kvalitet, allmänhetens delaktighet i och förståelse för romernas kultur, värderingar och kulturarv samt romernas delaktighet i föreningsliv och ökade representation är ytterst betydelsefulla delar i en helhetssyn på genomförandet av såväl nationella som europeiska strategier för romernas integrering och deltagande i samhällslivet.

13.  Europaparlamentet betonar att allmän och yrkesinriktad utbildning av god kvalitet påverkar framtiden för varje enskild individ, såväl personligt som yrkesmässigt, och det är därför angeläget att se till att villkoren för tillgång till ordentlig utbildning är lika för alla, utan någon form av åtskillnad.

14.  Europaparlamentet framhåller vikten av att strategin stöds och att dess genomförande kontrolleras på ett öppet sätt. Det främsta ansvaret bör ligga på de demokratiskt ansvariga ministrarna i rådet. Strategin bör på intet sätt söndra EU eller skapa splittring bland medlemsstaterna, utan tvärtom bidra till förstärkt integrering i gemenskapen.

15.  Europaparlamentet framhåller vikten av att de medel som tilldelas enskilda medlemsstater för användning inom strategins prioriterade områden utnyttjas korrekt.

16.  Europaparlamentet poängterar att det är nödvändigt att kontrollera och mäta i vad mån strategins mål har uppnåtts, så att man kan införa kriterier för att belöna alternativt straffa de medlemsstater som uppfyller respektive inte uppfyller målen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   leda den strategiska samordningen av arbetet med att nå framsteg på de prioriterade områdena och uppfylla målen i strategin, i partnerskap med medlemsstaterna och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen,
   inrätta arbetsgruppen som ett permanent organ som ska svara för översyn, samordning, övervakning, rapportering, utvärdering, underlättande av genomförande, integrering och uppföljning och på så sätt tillgodose behovet av ett oberoende, sektorsövergripande organ som fungerar som en ”extern medlare” som kan bedöma och balansera de olika nationella och sektorsspecifika intressena på ett sätt som alla kan acceptera,
   regelbundet se över och uppdatera strategin efter behov och inhämta Europaparlamentets och rådets godkännande av ändringarna,
   ta hänsyn till strategins prioriterade områden och mål i alla relaterade politiska initiativ och all relaterad programplanering på EU-nivå,
   rapportera om hur genomförandet av strategin och de nationella handlingsplanerna fortskrider, med hjälp av en resultatbedömning med riktmärken och indikatorer, och hålla rådet och Europaparlamentet underrättade på årlig basis, samt beakta att politisk effektivitet och efterhandsutvärdering bör bli ett kriterium för förlängt stöd,
   samla in och sprida nödvändig statistik och se till att god praxis på lokal nivå befästs och utvidgas,
   bekräfta att nationella planer överensstämmer med EU-strategin,
   ändra regelverket för korsfinansiering, minska byråkratin, förenkla och påskynda förfarandena för att få EU-medel samt kräva att medlemsstaterna inför enkla och normativa finansieringsförfaranden och använder sig av globalt stöd,
   gradvis införa obligatoriska institutionella garantier för integrering av åtgärder mot diskriminering och segregering, med beaktande av direktiv 2000/43/EG och 2004/113/EG, samt övervaka dessa åtgärder och bekämpa stigmatisering.
   se till att berörda parter på alla plan och nivåer och romska grupper från alla nivåer involveras genom den europeiska plattformen för romer, och samarbeta med övriga institutioner, medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter, internationella finansinstitutioner, organ för länderövergripande programplanering, mellanstatliga organisationer, icke-statliga organisationer och mellanstatliga initiativ, samt beakta att det är nödvändigt att förbättra samordningen och samarbetet mellan berörda politiska aktörer och politiska nätverk för att undvika dubbelarbete och öka de ömsesidiga förstärkningseffekterna av politiska åtgärder på fältet och undanröja risken för politisk överlappning och politiska konflikter som kan uppstå på grund av spridningen av de olika intressenternas nätverk.

18.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen har ett särskilt ansvar för att främja en EU-strategi för integrering av romer, men att denna strategi måste genomföras på lokal nivå.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja EU:s befintliga strategier och instrument för att säkra romernas socioekonomiska integrering, och att utforma och genomföra alla tillhörande strategier genom att i lämpliga fall beakta de gemensamma grundläggande principerna för integrering av romer.

20.  Europaparlamentet anser att ökat samarbete mellan romska ledare, lokala myndigheter och EU-organ är avgörande för att man ska kunna fastställa både EU:s och medlemsstaternas främsta utmaningar och lösningar när det gäller romernas socioekonomiska integrering.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge beslutsfattande organ de befogenheter som behövs för att trygga komplexa och utvecklingsinriktade EU-medel till stöd för goda lokala initiativ som uppfyller de olika lokala behov som den romska befolkningen har. Parlamentet betonar vikten av att fastställa och utbyta bästa praxis i fråga om integrering av romer och att synliggöra framgångsrika exempel. Vidare är det viktigt att utveckla institutionell kapacitet som kan ge det administrativa stöd och projektledningsstöd som behövs på lokal nivå.

22.  Europaparlamentet bedömer att det krävs gemensamma åtgärder och gemensamt ansvarstagande under hela processen av romska och icke-romska organisationer, av lokala, regionala och nationella myndigheter samt av EU-organ, och att detta bör baseras på bästa praxis, på de enorma kunskapsbaser som medlemsstaterna sammanställer och på erfarenheterna från den första perioden under årtiondet för integrering av romer. Parlamentet betonar betydelsen av att organisera informationskampanjer i synnerhet i de regioner som har stora romska befolkningar.

23.  Europaparlamentet anser att social integrering av romerna inte är möjlig utan att man utvecklar och stärker deras möjligheter till intressebevakning, bland annat i det politiska beslutsfattandet, och samhällsengagemang genom icke-statliga organisationer på nationell och europeisk nivå.

24.  Europaparlamentet råder starkt EU-organen att i högre grad involvera den nationella nivån i olika samråd och i beslutsfattandet för att uppnå en framtida strategi som kan vara till gagn för alla berörda parter. Parlamentet påminner också kommissionen och medlemsstaterna om att det är nödvändigt att utforma, utveckla, genomföra och utvärdera politiken för integrering av romer i samarbete med regionala och lokala myndigheter, romska och icke-romska befolkningsgrupper, representanter och samhällsorganisationer samt Regionkommittén och internationella organisationer, för att politiken ska kunna få ökad acceptans och effektiviseras.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och sprida information om de erfarenheter som gjorts och åtgärder som vidtagits i de olika medlemsstaterna, särskilt inom utbildning och kultur.

26.  Europaparlamentet efterlyser bättre stöd för projektägare som är berättigade till EU-medel för integrering av romer. Detta kan ske genom informationsplattformar, analyser och utbyte av bästa praxis.

27.  Europaparlamentet menar att en del av lösningen ligger i ett helhjärtat engagemang från medlemsstaternas sida för att se till att projektägarna stöds på ett effektivt sätt, och att medlemsstaterna tillsammans med kommissionen har en roll att spela för att stimulera lokala myndigheter att satsa på projekt för integrering av romer.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sektorsövergripande strategier för fattigdomsminskning som beaktar den ofta känsliga frågan om samlevnaden mellan romer och majoritetsgruppen, som båda drabbas av brist på arbete, fattigdom och marginalisering. Parlamentet lyfter fram betydelsen av stimulansåtgärder som ger synliga fördelar och uppmuntrar fattiga människor att försöka ta sig in på arbetsmarknaden i stället för att leva på socialhjälp och eventuellt svartarbete. Parlamentet betonar dessutom att program som främjar ömsesidig förståelse och tolerans är ytterst viktiga.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med en utvidgningsdimension i strategin genom att utveckla pilotprojekt i kandidatländer och möjliga kandidatländer som garanterar att nationella handlingsplaner utvecklas i linje med EU-strategin.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse en regeringstjänsteman eller ett administrativt organ, som ska fungera som nationell kontaktpunkt för ett insynsvänligt och effektivt genomförande av strategin, ha verkställande befogenheter och ansvara för genomförande, samordning, övervakning, integrering och efterlevnad av strategin på nationell, regional och lokal nivå genom att se till att byråkratin blir så liten som möjligt, att förvaltningen och kontrollen av medlen är effektiv och att det råder öppenhet i rapporteringen.

31.  Europaparlamentet uppmanar de nationella utbildningsministerierna och kommissionen att inrätta innovativa och flexibla bidrag för att främja talanger, och att höja anslagen för de nuvarande bidragen och programmen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta de utökade och detaljerade beståndsdelarna i Laekenindikatorerna för mätning av social och territoriell utestängning och utvärdering av framsteg. Den horisontella uppdelningen av Laekenindikatorerna måste utvidgas till att omfatta även de minsta statistiska och administrativa enheterna (LAU 1 och LAU 2). Laekenindikatorerna skulle dessutom kunna ingå bland framtida indikatorer i mätningar gjorda inom ramen för sammanhållningspolitiken, särskilt beträffande den sociala dimensionen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera indikatorerna genom ett system med mål och riktmärken för att skapa en verklig politisk vilja till framsteg. Parlamentet betonar även hur brådskande det är med framsteg i insamlingen av uppdelade uppgifter för att kunna mäta vilka framsteg som görs i riktning mot målen, riktmärkena eller indikatorerna, och att utveckla evidensbaserad politik samt öka effektiviteten och förbättra utvärderingarna.

34.  Europaparlamentet efterlyser användning av bästa praxis för att snarast ta fram riktmärken, indikatorer samt oberoende mekanismer för övervakning och konsekvensanalys för att främja och bedöma programmens effektivitet och konkreta resultat snarare än att endast kontrollera att projekt som blivit tilldelade medel har uppfyllt de formella kraven. Parlamentet vill också se en effektiv övervakning av hur medlen används, så att de ekonomiska resurserna faktiskt går till att förbättra romernas boendeförhållanden, hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning.

35.  Europaparlamentet anser att det strukturerade samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller de befintliga öppna samordningsmetoderna inom sysselsättning och social integrering är av avgörande betydelse för att den fullständiga integreringen av romer ska framskrida. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna utbyten av god praxis och erfarenhet mellan medlemsstater och alla som berörs av romska frågor.

36.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att se till att medel med exakt angivna och specifika mål når de romer som är i behov av hjälp och skapar långvariga förbättringar i deras liv, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra ett åtagande för att sätta igång mer mål- och utvecklingsorienterade, komplexa, anpassningsbara och hållbara program med längre tidsperspektiv och större territoriell relevans. Programmen bör fokusera på de mest missgynnade mikroregionerna och deras geografiska, socioekonomiska och kulturella sammanhang och samtidigt bemöta fattigdomsproblematiken i förorter och på landsbygden samt problemen med segregerade romska bostadsområden. Särskild vikt bör läggas på att förbättra undermåliga bostäder (som saknar till exempel dricksvatten, värme, el och avloppssystem) samt ge fortsatt hjälp till familjer för att de ska kunna upprätthålla sin förbättrade bostadssituation. Parlamentet uppmanar även kommissionen att kontrollera resultaten av projekten efter att finansieringen har löpt ut.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra romernas ekonomiska möjligheter, bland annat genom att främja mikrokreditmekanismen bland entreprenörer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda erfarenheterna från framgångsrika projekt, till exempel där odeklarerade företag har gjorts om till laglig ekonomisk verksamhet med hjälp av experter.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att driva en tydlig politik för att integrera romerna på arbetsmarknaden samt att undersöka och vidta åtgärder för att bekämpa de negativa effekterna av ett långvarigt beroende av välfärdssystemet.

39.  Europaparlamentet är medvetet om att de flesta romer arbetar inom den svarta sektorn, och med tanke på behovet av att säkra socialförsäkringssystemens hållbarhet uppmanar parlamentet medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter effektivt bekämpa denna företeelse.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa på att involvera offentliga aktörer såsom små och medelstora företag och mikroföretag i genomförandet av integreringsåtgärder för romers anställbarhet.

41.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som små och medelstora företag och mikroföretag kan spela för integrering av romer och förespråkar belönande åtgärder för dem som bidrar till detta mål.

42.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna kan garantera bättre framtidsutsikter för romerna, i synnerhet när det gäller deras tillträde till arbetsmarknaden, genom ökade investeringar i allmän och yrkesinriktad utbildning, med särskilt fokus på ny teknik och Internet, och genom införlivande av åtgärder som stöds av det internationella vetenskapliga samfundet, stiftelser och icke-statliga organisationer som arbetar med utbildning och social integrering på lokal och regional nivå.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk kriskarta som ringar in, mäter och granskar de mikroregioner i EU där invånarna är hårdast drabbade av fattigdom, social utestängning och diskriminering på grundval av minst följande kännetecken:

   Tillgång till arbetsplatser.
   Långa avstånd till stadscentrum eller alltför stor koncentration nära stadscentrum.
   Hög arbetslöshet.
   Otillräckliga offentliga tjänster.
   Olämpliga miljövillkor.
   Brist på företag i närheten.
   Brist på ordentlig infrastruktur.
   Låga inkomster.
   Låg utbildningsnivå.
   Lågkvalificerad arbetskraft.
   Dålig eller dyr transportinfrastruktur.
   Sociala spänningar.
   Den lokala förvaltningens kapacitet att hantera fattigdom.
   Situationer där lokala eller regionala myndigheter eller tredje part utsätter den romska befolkningen för allvarliga människorättskränkningar, diskriminering, avhysningar, utvisningar eller rasism,

44.  Europaparlamentet vill att medlemsstaterna involveras i insamlingen av uppgifter om romernas socioekonomiska situation (framför allt beträffande utbildning, hälsa, bostäder och sysselsättning), och uppmanar internationella organisationer (t.ex. ILO och OECD) att vidareutveckla dessa frågor som ett led i sina allmänna undersökningar och bidra till att sätta upp specifika mål gällande exempelvis andelen romer som slutför gymnasieutbildningar och eftergymnasiala utbildningar, är anställda inom offentlig förvaltning eller företräds i olika sektorer av samhällslivet och det politiska livet. Parlamentet uppmanar också kommissionen att använda dessa uppgifter för att ta fram en tydlig och realistisk EU-strategi för integrering av romer.

45.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att rikta särskilt stöd, inklusive ekonomiskt, till dessa mikroregioner och att ta fram riktade pilotprojekt som inbegriper medverkan av medlare i linje med Europarådets program samt en specifik uppföljning av hur genomförandet av strategin fortlöper.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för strategin uppmuntra medlemsstaterna, relevanta internationella och europeiska institutioner, icke-statiga organisationer, romska grupper, andra intressenter och allmänheten att alltid använda benämningarna ”romer” respektive ”romer och sinter” då de hänvisar till denna minoritet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att avsätta en öronmärkt andel av medlen för sammanhållningspolitiken i nästa fleråriga budgetram som ett uttryckligt stöd för strategin genom att skapa en resultatreserv för EU:s strategi för romerna.

48.  Europaparlamentet anser att EU-medlen utnyttjas för lite i dagsläget. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera orsakerna till detta och att ta fram en effektivare strategi för att kontrollera utnyttjandet av EU-medel, i synnerhet de fonder som är särskilt avsedda för marginaliserade grupper. Parlamentet vill framför allt att man snarast börjar samla in uppgifter – dock med beaktande av dataskyddsdirektiven – om EU-medlens effektivitet, i syfte att utveckla en evidensbaserad politik.

49.  Europaparlamentet framhåller att romernas sociala utanförskap har en mycket stark territoriell dimension av fattigdom och marginalisering, som koncentreras till underutvecklade mikroregioner som lider allvarlig brist på de ekonomiska resurser som krävs för att själva bidra till de EU-fonder som de har rätt att utnyttja och som i regel saknar den administrativa kapacitet och de personalresurser som krävs för att utnyttja medlen på lämpligt sätt. Parlamentet betonar att särskilda insatser måste riktas mot dessa mikroregioner, som ofta är avlägset belägna intraregionala områden, och att byråkratin måste förenklas avsevärt så att så stora resurser som möjligt kan anslås inom ramen för sammanhållningspolitiken.

50.  Europaparlamentet bedömer att det även finns ett behov av nya bestämmelser om fördelningen av strukturfondsmedel, så att rätten till medel villkoras av i vad mån man arbetar för att avskaffa segregation och garantera romer lika tillgång till offentliga tjänster. Parlamentet anser att planer för lika möjligheter och mot segregation bör utarbetas även på lokal nivå, på grundval av mätbara indikatorer och konkreta åtgärder.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram lämpliga instrument för att vägleda medlemsstaterna i arbetet med att få ESF, Eruf och EJFLU att komplettera varandra, samt uppmanar medlemsstaterna att använda andra program, såsom Progressprogrammet, kulturprogrammet (2007–2013), hälsoprogrammet (2008–2013) och programmet för livslångt lärande för att främja integreringen av romer.

52.  Europaparlamentet efterlyser en delegering av uppgifter till EU-organ som arbetar med utvecklingsstöd och som under ledning och kontroll av arbetsgruppen för romer ska

   garantera utvecklingsinriktade EU-medel till stöd för goda lokala initiativ,
   spåra och rapportera missbruk av medel innan det är för sent,
   genomföra regelbundna kontroller av att medlen använts på ett konsekvent och effektivt sätt i förhållande till förväntade resultat, även i fråga om de syften för vilka medel anslås inom ramen för strategin,
   fungera som rådgivare genom att utnyttja den omfattande kunskapen i EU avseende indikatorer, konsekvensanalyser etc.,
   ge riktat stöd till lokala initiativ, projekt och omfattande program som bäst uppfyller strategins mål och genererar effektiva lösningar på de romska befolkningsgruppernas konkreta problem.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att dels tillämpa deltagande övervakning och utvärdering med medverkan av romska befolkningsgrupper och hjälpa till att utveckla de berörda parternas kapacitet, dels använda extern experthjälp för att få en realistisk och objektiv bild av om de olika åtgärderna och instrumenten i stort varit framgångsrika eller misslyckats. Kommissionen uppmanas dessutom att ge parlamentet en förteckning över projekt som finansierats av kommissionen till förmån för romerna sedan 2000, med angivande av de resultat som uppnåtts.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra den övergripande prioriteringen ”marginaliserade befolkningsgrupper” inom ramen för EU:s strukturfonder och att delta i EU:s nätverk för romska frågor, som verkar för att strukturfonderna för integrering av romer ska utnyttjas ändamålsenligt. Parlamentet betonar att befintliga åtgärder och övervaknings- och utvärderingsmekanismer måste förbättras ordentligt. Dessutom betonar parlamentet att organ och organisationer som genomför projekt som samfinansierats genom strukturfonderna och är direkt inriktade på romer eller till indirekt nytta för romer måste vara ansvarsskyldiga och genomföra verksamheten på ett öppet sätt. Parlamentet önskar dessutom en fortgående kostnadsnyttoanalys av hur stor andel av medlen som avsatts för och använts till de aktuella programmen och löpande utgifterna.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utvidga räckvidden för EU:s finansiering, så att inte endast utveckling utan även tillhandahållande av offentliga tjänster av god kvalitet kan komma ifråga. Parlamentet betonar dessutom att samfinansieringen bör ses över och eventuellt differentieras så att mångfalden när det gäller åtgärder och stödmottagare återspeglas bättre. Projekt som riktas till romer skulle kunna medfinansieras i mindre utsträckning av det berörda landet och få en större del från EU.

56.  Europaparlamentet understryker att samordningen av EU:s politik inom relaterade områden måste förbättras avsevärt om de ska kunna komplettera varandra och skapa synergier. Byråkratiska bestämmelser och genomförandebestämmelser måste förenklas avsevärt och alla hinder mellan olika fonder måste undanröjas så att bästa möjliga resurstilldelning kan uppnås för samtliga instrument, bl.a. sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska integrationsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet.

57.  Europaparlamentet understryker att strukturfonderna måste utnyttjas på ett sätt som flätar samman nationella och lokalt förankrade målsättningar genom program som i samma stund som de främjar en nationell strategi erbjuder lokala lösningar på specifika behov. Vidare understryker parlamentet behovet av att skapa synergier mellan genomförandet av strukturfonderna och tillämpningen av myndighetsstrategier för romer, liksom mellan förvaltningsmyndigheterna för Europeiska socialfonden och de specialiserade enheterna för romer eller de samordningsorgan som inrättats för att hantera frågor som rör romer.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra tillgången till EU-medel, för såväl lokala myndigheter som icke-statliga organisationer som arbetar för romers integrering, genom att förenkla förfarandens och reglerna för ansökningar.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en mekanism i strategin för att främja anställningen av romsk personal inom den offentliga förvaltningen på såväl EU-nivå som nationell nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anställa romsk personal inom den offentliga förvaltningen, särskilt i institutioner som deltar i programplanering och genomförande av EU-finansierade och nationellt finansierade program för integrering av romer.

60.  Europaparlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna undertecknar och ratificerar Europeiska konventionen om nationalitet, vari det tydligt anges att ingen diskriminering får förekomma i en stats interna nationalitetslagstiftning på grund av kön, religion och nationellt eller etniskt ursprung.

61.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att EU-program som Progress (för att bekämpa diskriminering) och Jasmine (för att investera i kapacitetsuppbyggande) måste fortsätta, och kräver att programmen vidareutvecklas efter 2013.

62.  Europaparlamentet ser positivt på att det enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 är möjligt att avsätta upp till 3 procent av Eruf-anslagen till specifika program eller 2 procent av den totala tilldelade budgeten till restaurering av bostäder till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet beklagar att inga operativa planer hittills har ändrats för att prioritera tilldelning av bostäder till romer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt och fullt ut utnyttja detta nya tillfälle inom ramen för strukturfonderna för att öka möjligheterna till en effektiv social integrering. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en särskild plan för tillämpningen av denna förordning, i syfte att påskynda användningen av medlen, och rekommenderar kommissionen att utarbeta en rapport om användningen av medlen. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att effektivt utnyttja möjligheten till samverkan mellan Eruf, ESF och EJFLU i utformningen av utvecklingsprogram för integreringen av romer.

63.  Europaparlamentet inser att romerna utgörs av ytterst heterogena grupper, vilket innebär att det inte är möjligt att tillämpa en gemensam strategi. Parlamentet rekommenderar därför de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna att föreslå en effektiv integrationspolitik som bör se olika ut beroende på gruppernas specifika bakgrund (geografisk, ekonomisk, social och kulturell). Parlamentet rekommenderar även att kommissionen drar nytta av erfarenheterna hos de myndigheter som aktivt har bidragit till integreringen av romer, och att den främjar användning av bästa praxis och framgångsrecept för romernas sociala integrering.

64.  Europaparlamentet påminner om att den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik integrering är gemensamma insatser från både samhället i stort och romerna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att hjälpa till att förbättra romernas bostads- och arbetssituation och rekommenderar medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter att i enlighet med Erufs bestämmelser sätta in tilldelningen av nya bostäder till marginaliserade befolkningsgrupper i en bredare och mer komplex politisk ram för ömsesidigt och socialt engagemang från båda hållen, såsom gemenskapsbyggande, vilket inbegriper deltagande från romernas sida i byggandet av de nya bostäderna och gemensamma ansträngningar för att främja barnens skolgång och avsevärt minska arbetslösheten. På detta sätt kan medlemsstaterna väsentligt bidra till en konkret lösning på bostadsbehoven för marginaliserade befolkningsgrupper som bor i undermåliga bostäder. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att utnyttja EU:s nätverk för romska frågor för att främja utbyte av bästa praxis.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att maximalt utnyttja programmen inom målet för europeiskt territoriellt samarbete, till exempel program för gränsöverskridande samarbete samt länderövergripande och regionövergripande samarbetsprogram, och att utnyttja de möjligheter som den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete erbjuder.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera och undanröja hindren för romska kvinnors (åter)inträde på arbetsmarknaden och egenföretagande, och att i tillräckligt hög grad uppmärksamma kvinnornas roll för att ge marginaliserade romer ekonomisk egenmakt och starta affärsverksamhet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att se till att romska kvinnor medverkar i utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s strategi för integrering av romer.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med kapacitetsuppbyggnad och egenmakt för romska kvinnor som ett övergripande mål i samtliga prioriterade områden inom EU:s strategi för integrering av romer.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att låta främjandet av jämställdhet liksom bekämpandet av flerfaldig och intersektionell diskriminering ingå bland strategins målsättningar.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in, analysera och offentliggöra tillförlitliga, könsuppdelade statistiska uppgifter för att med utgångspunkt i dessa kunna utvärdera och uppdatera strategin på ett lämpligt sätt samt ta mått på hur de projekt och insatser som ingår i strategin inverkar på romska kvinnor.

70.  Europaparlamentet anser att strategin bör omfatta en mekanism för samarbete, informationsutbyte och övervakning – inte bara på EU-nivå utan även på nationell nivå – med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europarådet, andra relevanta internationella och europeiska institutioner, icke-statliga organisationer, romska grupper och andra intressenter, i syfte att uppmärksamma problem och finna lösningar och se till att de som ansvarar för strategin genomför den i sin helhet och på ett korrekt sätt, på såväl EU-nivå som nationell nivå, och därmed ser till att den är framgångsrik.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda det tekniska stöd som behövs för att förbättra den administrativa kapaciteten i organ som är delaktiga i förvaltningen av strukturfonderna. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att erbjuda det administrativa stöd – genom till exempel utbildningar eller information och hjälp med bidragsansökningar – som behövs för att förenkla romers tillgång till information om europeiska och nationella finansieringsprogram som ska stärka företagsamheten och sysselsättningen, och för att de ska kunna lämna in de relevanta ansökningshandlingarna.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa upp konkreta, specifika, detaljerade och mätbara mål för social integrering av romerna i samband med att man överför Europa 2020-målen om fattigdom och social integration till nationella program. Parlamentet efterlyser också snarast åtgärder för att se till att målen uppnås.

73.  Europaparlamentet anser att en bättre framtid för romerna kan garanteras genom utbildning och att det därför är synnerligen viktigt att investera i romska barns och ungdomars utbildning. Dessutom framhåller parlamentet att skolgången är både en rättighet och en skyldighet, och uttrycker sitt stöd för åtgärder som ska öka de romska elevernas närvaro i skolorna, bland annat genom att göra deras familjer aktivt delaktiga.

74.  Europaparlamentet anser att man genom att främja kunskaper om romsk kultur i Europa underlättar den ömsesidiga förståelsen mellan romer och icke-romer i Europa, samtidigt som den europeiska interkulturella dialogen främjas.

75.  Europaparlamentet anser att den framtida strategin för den romska minoriteten bör fokusera på utbildning, det viktigaste instrumentet för social integrering.

76.  Europaparlamentet anser att stödmekanismer, såsom stipendier och handledning, bör inrättas för romska ungdomar för att uppmuntra dem att inte bara erhålla utbildningsbevis utan även delta i högre utbildning och förbättra sina kvalifikationer.

77.  Europaparlamentet anser att en ny typ av stipendieprogram bör tas fram för att garantera romska studenter högsta utbildningskvalitet och utbilda en ny generation romska ledare.

78.  Europaparlamentet anser att läroanstalter vars underprivilegierade elever kommer in på institut på högre nivåer eller som har ett högre genomsnitt av elever som tar slutexamen bör belönas, och uppmanar kommissionen att utveckla projekt i detta syfte.

79.  Europaparlamentet framhåller att det är synnerligen viktigt att medlemsstaterna främjar integreringen av romer i samhället och kulturlivet på de orter och i de länder där de bor och garanterar deras långsiktiga deltagande och representation där, bl.a. genom åtgärder som syftar till att främja yrkesutbildning och program för livslångt lärande till förmån för den romska befolkningen, samtidigt som man beaktar de olika romska folkgruppernas kulturarv och livsstil i Europa. Parlamentet påpekar att man exempelvis bör sträva efter att erbjuda särskild utbildning för skolpersonal, främja anställning av romska lärare, främja ett nära samarbete med romska familjer och sammanslutningar, erbjuda stöd efter skoldagens slut samt tillhandahålla stipendier. Parlamentet konstaterar att medlemsstaternas lokala myndigheter aktivt bör delta i denna process och ge den ideella sektorn en signal om att dess verksamhet bör omfatta program för romernas integrering i samhället.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa alla former av social och utbildningsmässig utestängning av romer, och att uppmuntra all verksamhet som bidrar till romernas utbildning.

81.  Europaparlamentet anser att de lokala myndigheterna måste ta på sig ansvaret att återintegrera de elever som hoppar av skolan innan de uppnått den ålder vid vilken skolgången inte längre är obligatorisk. Parlamentet konstaterar att läroanstalterna därför måste informera de lokala myndigheterna om elever som lämnar skolan.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare initiativ som syftar till att ge romska barn och ungdomar möjlighet till förskoleundervisning och omsorg redan från en tidig ålder.

83.  Europaparlamentet anser att förskolor och/eller alternativa former av förskoleverksamhet bör inrättas i samhällen där detta inte redan finns, och byggas ut där det saknas platser.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de initiativ som har visat sig vara verkningsfulla för förebyggandet av alla typer av segregering och att prioritera integrerande projekt inriktade på utbildningsresultat samt involvera de romska familjerna.

85.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den utbredda analfabetismen bland romerna, och anser det vara synnerligen viktigt att man utformar och utvecklar program vars mål är att garantera romska flickor och kvinnor en utbildning av god kvalitet på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå, inbegripet strategier för att underlätta deras övergång från grundskola till gymnasieskola, och samtidigt under hela processen främja en större förståelse för romskt kulturarv, romsk historia och romska värderingar både bland romer och icke-romer.

86.  Europaparlamentet betonar att lågt skoldeltagande, hög skolfrånvaro och dåliga skolresultat kan vara tecken på att elever och föräldrar inte är medvetna om betydelsen av utbildning. Andra faktorer som påverkar skolgången negativt är bristfälliga resurser, hälsoproblem, avsaknad av utbildning av god kvalitet på platsen, avsaknad av tillgängliga transporter till skolan, dåliga bostäder och kläder som omöjliggör skolgång, en stämning som inte främjar integrering i skolan samt segregerade skolor som inte förbereder eleverna tillräckligt för att de ska vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar därför vikten av dels åtgärder som syftar till att främja romska elevers skolgång, dels en pågående och regelbunden dialog om utbildning med elevernas familjer, den romska folkgruppen och alla berörda aktörer.

87.  Europaparlamentet framhåller den mycket viktiga funktion som idrott på såväl gräsrots- som elitnivå kan ha när det gäller att garantera den romska befolkningens integrering.

88.  Europaparlamentet stöder fortbildningsprogram för lärare som syftar till att förbättra lärarnas förmåga att samarbeta med barn och ungdomar med romsk bakgrund liksom med deras föräldrar och med romska medlare, särskilt i grundskolor, som ett sätt att främja de romska barnens regelbundna närvaro i skolan.

89.  Europaparlamentet föreslår att olika metoder för integrering i utbildningen ska anpassas både till barn från romska familjer som vill bli bofasta på en plats – exempelvis genom att övervaka barnens regelbundna närvaro i skolan – och till barn från familjer som vill fortsätta sitt nomadliv – exempelvis genom åtgärder som underlättar skolgång i romska läger.

90.  Europaparlamentet framhåller att program för rörlighet, livslångt lärande, yrkesutbildning och fortbildning har stor betydelse för att garantera integreringen av romska ungdomar och vuxna och öka deras möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden.

91.  Europaparlamentet anser att arbetspraktiksystemet måste byggas ut för att i stor skala möjliggöra tillägnande av nödvändiga färdigheter och kunskaper.

92.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att harmonisera utbudet av utbildning med efterfrågan på arbetsmarknaden, och vill därför att det utarbetas medelfristiga nationella och regionala prognoser för den förväntade efterfrågan på arbetskraft.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för de program och projekt som genomförs i medlemsstaterna utveckla och tillämpa gemensamma övervakningssystem som involverar EU-institutionerna, medlemsstaterna och de romska folkgruppernas ledare.

94.  Europaparlamentet anser att den romska kulturen är en integrerad del av Europas kulturella mosaik och betonar att det är synnerligen viktigt att öka européernas medvetenhet om romernas ursprung, traditioner och språk samt om modern romsk kultur för att bättre förstå romerna och deras sätt att leva. Parlamentet stöder fullt ut främjandet och bevarandet av romernas kreativa verksamheter som en nödvändig del av den interkulturella dialogen.

95.  Europaparlamentet anser att romerna bör försöka lära känna människornas sedvänjor och kultur där de bor, i syfte att underlätta den egna integreringen i samhället.

96.  Europaparlamentet anser att frivilligverksamhet och idrott där både romer och icke-romer deltar är betydelsefullt för att åstadkomma en bättre samhällsintegrering.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida bästa praxis, positiva modeller och erfarenheter från genomförda program och från romers egna initiativ för att förbättra uppfattningen om och bilden av romer i icke-romska folkgrupper samt för att främja ett aktivt deltagande och kreativt samarbete mellan de romska folkgrupperna och program på EU-nivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå.

98.  Europaparlamentet vill att man på samtliga förvaltningsnivåer på ett bättre sätt identifierar och använder de EU-medel som redan avsatts för sysselsättning och utbildning för romer och för främjande av deras kultur.

99.  Europaparlamentet rekommenderar att framtida EU-politik för den romska minoriteten grundas på ett differentierat tillvägagångssätt, utifrån de olika medlemsstaternas och folkgruppernas särskilda egenskaper.

100.  Europaparlamentet framhåller vikten av striktare kontroller av hur EU-stödet för romernas integrering används.

101.  Europaparlamentet anser att det vore värdefullt med ett utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan de medlemsstater som har uppnått goda resultat i fråga om romernas integrering och de medlemsstater som fortfarande har problem på detta område.

102.  Europaparlamentet konstaterar att omfattande pappersarbete kan utgöra ett hinder för projektägarna, och anser att arbetet med att förenkla ansökningsförfarandena för bidrag måste intensifieras. Parlamentet påpekar att EU-finansieringen är underutnyttjad på detta område.

103.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129.
(2) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.
(3) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 428.
(4) EUT C 68 E, 21.3.2009, s. 31.
(5) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 54.
(6) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 60.
(7) EUT C 4 E, 7.1.2011, s. 7.
(8) Antagna texter, P7_TA(2010)0312.
(9) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(10) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(11) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(12) EUT L 158, 30.4.2004, s.77.
(13) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(14) EUT L 132, 29.5.2010, s. 1.
(15) IP/10/1097.
(16) MEMO/10/701, 21.12.2010.
(17) ”Report on Racism and Xenophobia in the Member States of the EU in 2009”; ”European Union Minorities and Discrimination Survey, Data in Focus Report: The Roma in 2009”; ”The Situation of Roma EU Citizens Moving to and Settling in Other EU Member States”; ”Housing Conditions of Roma and Travellers in the European Union: Comparative Report”.
(18) CM(2010)133.
(19) MEMO/10/502.


En industripolitik för en globaliserad tid
PDF 269kWORD 148k
Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid (2010/2095(INI))
P7_TA(2011)0093A7-0022/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 173 avdelning XVII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (före detta artikel 157 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) om unionens industripolitik och särskilt om den europeiska industrins konkurrensförmåga,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2009 ”Förberedelser för framtiden: Att utveckla en gemensam strategi för viktig möjliggörande teknik i EU” (KOM(2009)0512),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 ”Översyn av industripolitiken efter halva tiden – Ett bidrag till EU:s tillväxt och sysselsättningsstrategi(3),

–  med beaktande av det informella mötet i rådet (konkurrenskraft) den 14 och 15 juli 2010,

–  med beaktande av slutsatserna från det 2 999:e mötet i rådet (konkurrenskraft) den 1 och 2 mars 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 ”Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa” (KOM(2008)0699),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (KOM(2010)0546),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2010 från GD Näringsliv ”EU Manufacturing Industry: What are the Challenges and Opportunities for the Coming Years?,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Rapport om genomförandet av Small Business Act” (KOM(2009)0680),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (KOM(2008)0397),

–  med beaktande avden rapport från november 2008 om att främja innovativa företagsmodeller med miljövinster som sammanställdes för kommissionens räkning,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 juli 2007 ”Översyn av industripolitiken efter halva tiden – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2007)0374),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för regional utveckling (A7-0022/2011), och av följande skäl:

A.  Den globala krisen har påverkat den europeiska industrin och ytterligare förvärrat de problem som globaliseringen, klimatförändringarna, resursuttömningen, den demografiska förändringen och omvandlingen till en industri baserad på såväl kunskap som lönsamhet fört med sig, och vilka på ett genomgripande sätt påverkar industrins utveckling, arbetsmarknaden och prognoserna för framtiden.

B.  För att återhämta sig från krisens följder och möta dess utmaningar måste EU föra en industripolitik som kombinerar konkurrenskraft, hållbarhet och anständigt arbete, och som samtidigt kan stimulera ekonomin, öka sysselsättningen, minska miljöförstöringen och förbättra livskvaliteten.

C.  Industripolitiken i Europa kan bara bli framgångsrik om den är fast förankrad både i en ny finanssektorsstruktur som främjar investeringar och förhindrar spekulation, och i en makroekonomisk politik som styr skatte-, finans- och budgetpolitiken i EU mot en hållbar tillväxt och sysselsättning.

D.  Flera europeiska industrisektorer befinner sig i ständig kris på grund av illojal konkurrens från tredjeländer, detta gäller särskilt förhållandena på arbetsmarknaden, miljön och skyddet av immateriella och industriella rättigheter.

E.  Den europeiska industrin utsätts för alltmer global konkurrens från industriländer och från tillväxtländer som exempelvis Kina, Indien och Brasilien när det gäller tillgång till resurser, teknisk innovation, kompetent arbetskraft samt riktade och ambitiösa industri- och innovationsåtgärder.

F.  En EU-strategi för att främja

   starka och kompetenta mänskliga resurser med en stark kreativ potential och aktivt engagemang i innovation och utveckling,
   nya och innovativa tekniker/processer/lösningar som genererar mervärde,
   forskning och utveckling inriktad på de krav som en hållbar utveckling innebär,
   en effektiv leverantörskedja för produktion av kvalitativa varor och tjänster,
   en effektivare organisation av produktions- och ledningsstrukturer,
   allmänt bättre resurseffektivitet som leder till mindre koldioxidavtryck,
   kostnadseffektiva och hållbara transportslag,
   smart och effektiv logistik och högkvalitativ infrastruktur,
   en stabil och helt fungerande inre marknad,
   lika villkor i handelsförbindelserna med tredjeländer
  

är det enda sättet att öka hållbarheten och konkurrenskraften i europeisk industri och få den att behålla sitt globala ledarskap.

G.  Den europeiska industrins globalt ledande ställning utmanas mer och mer av den allt större industriella basen i tillväxtländerna, och de största konkurrenterna som USA, Japan och Kina för en aktiv och stark industripolitik som stöds av breda investeringar i ledande spetsprodukter och tjänster. Det är därför oerhört viktigt att den europeiska industrin bevarar och ökar sin konkurrenskraft för att behålla sin roll som motor för hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa.

H.  Det är möjligt att främja industriell utveckling med en kombination av lämpliga ramvillkor, smart, framåtblickande och riktad reglering såväl som incitament för marknaden på basis av korrekta bedömningar av marknadsutvecklingen, och stöd till en global utveckling mot rena, hållbara och innovativa former av produktion, distribution och konsumtion.

I.  EU:s makroekonomiska prioritering bör vara att föra en allmän politik som gynnar investeringar i industrin och tjänstesektorn, särskilt i dessa kristider då investeringar (i kapacitet snarare än i produktivitet) är utgifter som man drar ner på först. Medlemsstaterna, unionen såväl som regionala och lokala myndigheter bör ange mål för offentliga investeringar (dvs. hur stor andel av de totala offentliga utgifterna som går till investeringar), även i åtstramningspaketen.

J.  En ambitiös europeisk industripolitik bör bygga på en stark inre marknad, såväl inom EU:s gränser som i dess externa dimension. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att tillvarata globaliseringens möjligheter och möta dess utmaningar genom en kombination av alla industripolitiska instrument (t.ex. forsknings- och utvecklingspolitik, regionalpolitik, konkurrenspolitik samt politik för konvergens i lagstiftningen liksom handelspolitik).

K.  Det står helt klart att det pågår en avindustrialisering i Europa som hotar vår tekniska och ekonomiska ställning, mot bakgrund av den ökade globaliseringen och konkurrensen från de länder som utvecklas snabbt.

L.  Den byråkrati som företagen konfronteras med måste minskas radikalt och den lagstiftning och de regler som omgärdar den måste förenklas, samtidigt som principen om bättre lagstiftning bör respekteras.

M.  Den internationella efterfrågan på råvaror och naturtillgångar har stadigt ökat, vilket har gett upphov till en oro för eventuella försörjningsavbrott.

N.  Enligt den tyska statistiska centralbyrån utgörs upp till 45 procent av produktkostnaden av materialkostnader. Ett intelligent utnyttjande av råvaror och en effektivare användning av energi är därför av största vikt för den europeiska industrin.

O.  Trots att vissa medlemsstater har uppvisat goda resultat har EU förlorat marknadsandelar och EU:s ställning är inte vad den borde vara på det högteknologiska området, särskilt inte inom ny informations- och kommunikationsteknik (13 procent av mervärdet i USA mot 5 procent i EU) och produktiviteten i EU:s tillverkningssektor har mattats av.

P.  Tillverkningssektorn är den sektor som i första hand står för produktivitetsökningar, både inom denna sektor och i den övriga ekonomin, och det är i de flesta fall industriella innovationer som ligger bakom utvecklingen av nya tjänster och således långsiktig tillväxt, särskilt med tanke på EU:s demografiska prognoser.

Q.  Industrin är en mycket viktig del i EU:s ekonomi eftersom den står för 37 procent av EU:s BNP (med de tillhörande tjänsterna i beräkning), 80 procent av utgifterna för forskning och utveckling samt 75 procent av den europeiska exporten.

R.  Den traditionella europeiska industrin har en viktig uppgift att fylla och de sakkunskaper som den besitter är betydelsefulla för ekonomin och bör utnyttjas.

S.  Våra internationella konkurrenter, såsom USA och de asiatiska länderna, för en aktiv industripolitik som bygger på massiva investeringar i forskning och utveckling inom viktiga sektorer.

Ny strategi för en hållbar industripolitik

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i och med Europa 2020-strategin och meddelandet om en integrerad industripolitik för Europa äntligen erkänner betydelsen av en framgångsrik industriell bas, framför allt av en tillverkningsindustri, för att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa och att kommissionen förbinder sig att föra en integrerad industripolitik som bygger på principen om en social marknadsekonomi.

2.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om en integrerad industripolitik och konstaterar att fokus ligger på att återställa konkurrenskraften för EU:s industri. För att kunna möta de globala utmaningarna betonar parlamentet hur viktigt det är att energi- och resurseffektivitet ligger till grund för förnyelsen av Europas industri om den även i framtiden vill vara konkurrenskraftig.

3.  Europaparlamentet framhåller att de olika åtgärder som kommissionen har föreslagit måste vara överkomliga för konsumenterna, särskilt i en tid då Europas ekonomi, framför allt i de nya medlemsstaterna, fortfarande håller på att återhämta sig från den värsta krisen på årtionden.

4.  Europaparlamentet betonar att hållbar utveckling, enligt definitionen från konferensen i Johannesburg 2002, ska bygga på tre pelare: en ekonomisk pelare, en social pelare samt en miljöpelare och att industripolitiken bör bygga på en balanserad mix av dessa tre pelare för att ekonomin ska bli så konkurrenskraftig som möjlig.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en ambitiös, miljöeffektiv och grön industristrategi för EU för att återskapa tillverkningskapaciteten i hela EU samt generera högt kvalificerade och välbetalda arbeten i EU.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av långsiktig förutsägbarhet och stabilitet i lagstiftningen eftersom det är avgörande för industrin i samband med investeringsplanering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och rådet ta fram en övergripande vision för den europeiska industrin 2020, som ska vara inriktad på konkurrenskraft och en hållbar industri samt fastställa riktlinjer för exempelvis energi- och resurseffektivitet, för att skapa tillväxt och sysselsättning och därmed välstånd i Europa. Parlamentet beklagar i detta sammanhang bristen på konkreta förslag i kommissionens meddelande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man i samband med de ändringar av EU-fördragen som för närvarande diskuteras gör sysselsättningen till en lika viktig målsättning för ECB som inflationsbekämpning.

8.  Europaparlamentet betonar att ingen utveckling kan komma till stånd utan en stabil och stark industriell bas. Parlamentet är medvetet om att utveckling kan bidra till att skapa nya arbetstillfällen och bevara invånarnas levnadsstandard.

9.  Europaparlamentet kräver att myndigheterna minskar byråkratin, förhindrar dubbel handläggning och skapar mer öppenheten om handläggningstiden.

10.  Europaparlamentet betonar att detta bara kan fungera med hjälp av en kunskapsbaserad industri med en stark industriell bas.

11.  Europaparlamentet betonar att en framgångsrik hållbar ny industripolitik kräver en integrerad och sektorsövergripande strategi som bygger på praktiska horisontella och sektoriella initiativ, baserade på objektiv ekonomisk argumentation, med fokus på gemensamma frågor som kraftigt påverkar vissa sektorer och ger tydliga resultat för både företag och konsumenter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

12.  Europaparlamentet framhåller hur viktiga vissa sektorer, t.ex. energi och transportsektorn, är i den europeiska industrins kostnadsstruktur. Parlamentet anser att man måste fortsätta att förbättra dessa sektorers konkurrenskraft genom privatisering. Mot bakgrund av detta är parlamentet övertygat om att man måste minska de offentliga medlen i de företag som är verksamma på avreglerade marknader och vidta åtgärder för fritt tillhandahållande av tjänster inom alla transportslag.

13.  Europaparlamentet anser att det måste fastställas makroekonomiska ramvillkor som gör att europeisk industri blir framgångsrik, med hänsyn till den rådande bristen på och uttömningen av resurser. Europa måste i detta sammanhang inte endast sträva efter att främja dagens konkurrenskraft, utan måste först och främst skapa konkurrenskraft för framtiden.

14.  Europaparlamentet anser att man i EU:s industripolitiska strategi bör identifiera inom vilka strategiska områden som investeringar behöver göras och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta dessa prioriteringar i den kommande budgetplanen, de årliga budgetarna och i EU:s strategier.

15.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att anta en integrerad industripolitik enligt vilken EU:s initiativ på alla områden kompletterar och inte strider mot det gemensamma utvecklingsmålet.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda fullbordandet av EU:s inre marknad, eftersom det är en förutsättning för en konkurrenskraftig industri och innovation.

17.  Europaparlamentet framhåller att rättvis konkurrens i kombination med öppna marknader är en förutsättning för att nya och dynamiska industrier ska kunna växa fram.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att det inte bara är den offentliga sektorn, utan främst den privata sektorn som kommer att spela en avgörande roll när det gäller investeringar i omstrukturering och utveckling av nya industrisektorer, vilket både garanterar nya arbetstillfällen och en övergång till en resurseffektiv och koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet anser därför att ett lämpligt regelverk är absolut nödvändigt för att stimulera sådana privata investeringar.

19.  Europaparlamentet framhåller att den nya integrerade strategin kräver ett mycket väl fungerande samarbete inom kommissionen och konsekvens mellan kommissionens olika åtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en permanent arbetsgrupp för industripolitik, som ska ha till uppgift att samordna och anpassa riktningen på och åtgärderna i den nya och integrerade europeiska industripolitiska strategin och att övervaka åtgärdernas genomförande.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera mer på konkurrensaspekterna under konsekvensbedömningsförfarandet (”konkurrensanalysen”) samt i förhands-/efterhandsutvärderingarna (kontroller), och att snarast möjligt genomföra denna viktiga del av smart lagstiftning i alla kommissionens enheter. Parlamentet betonar att hållbarhet är centralt för fortsatt konkurrenskraft och en resurseffektiv och koldioxidsnål ekonomi.

21.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen skulle kunna skapa den mest konkurrenskraftiga industrin i världen med hjälp av bland annat

   nya normer för kvalitet och effektivitet,
   snabbare marknadsintroduktion för nya produkter genom avancerade verktyg, metoder och processer inom IKT för analys, design, tillverkning och underhåll,
   en smidigare utveckling av små och medelstora företag och utrustningssektorn inom leveranskedjan,
   mer målinriktade insatser för att dra nytta av synergieffekterna mellan civil och militär forskning.

22.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ, punkt 3, i meddelandet om att regelbundet se över de industripolitiska följderna av framtida lagstiftning och att utvärdera genomförandet av denna lagstiftning, och betonar att arbetsmarknadsparternas medverkan och största möjliga öppenhet och insyn måste garanteras.

23.  Europaparlamentet understryker att en ny hållbar industripolitik för EU endast kan fungera om den ligger nära medlemsstaternas industripolitik och uppmanar därför kommissionen att under 2011 ta de initiativ som blivit möjliga genom artikel 173.2 i Lissabonfördraget, i form av riktlinjer, indikatorer, utbyte och spridning av bästa tillgängliga teknik och praxis samt övervaknings- och utvärderingsförfaranden.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och rådet utarbeta en ny ram som ska tillåta och uppmuntra företag från olika medlemsstater att samarbeta mer effektivt för att fastställa och uppnå sina prioriteringar på det industriella området. Parlamentet anser att detta kommer att göra europeiska produkter mer konkurrenskraftiga och underlätta anpassningen till ändrade internationella marknadsvillkor.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att en framgångsrik hållbar ny industripolitik är beroende av att alla aktörer, inklusive arbetsmarknadsparter, regionala och lokala myndigheter, företrädare för små och medelstora företag och det civila samhället, involveras. Kommissionen uppmanas att förankra en tydlig partnerskapsprincip inom alla områden och åtgärder, vilket delvis betyder att gemensamt övervaka och utvärdera förväntade åtgärder och att även göra en bedömning av strategier, åtgärder och program.

26.  Europaparlamentet anser att en ”EU-industripolitik för en globaliserad tid” endast kan uppnå sina mål om den behandlar frågan om i vilken utsträckning gemenskapspolitiken är anpassad till framtida utmaningar som europeiska regioner och deras lokala industrier står inför och kommer att stå inför under de närmaste åren, och endast om EU:s olika strategier leder till ökad effektivitet och konkurrenskraft för små och medelstora företag som är de huvudsakliga aktörerna inom den europeiska industrin. Parlamentet betonar angående detta att konsekvenserna av ekonomiska, demografiska, klimatmässiga och energitekniska förändringar behöver analyseras ytterligare med hänsyn till deras regionala dimension och till eventuella regionala skillnader som dessa utmaningar kommer att medföra, och som därmed kommer att påverka den homogena tillväxten av EU:s industrier. Parlamentet understryker regionernas viktiga funktion för att främja en omvandling av industrin i miljövänlig riktning och för att stödja utvecklingen av förnybara energikällor.

27.  Europaparlamentet konstaterar att industripolitiken i hög grad är beroende av att EU-industrin skyddas mot illojal konkurrens från tredjeländer.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utarbeta en konkret tidsplan för att övervaka genomförandet av denna strategi och att varje år lägga fram en lägesrapport. Parlamentet anser dessutom att kommissionen varje år bör se över hur effektiva dessa riktlinjer och initiativ är för att identifiera de problem som har uppstått vid deras genomförande och fastställa kompletterande mål för att säkerställa en europeisk industripolitik som alltid ligger i täten.

29.  Europaparlamentet påminner om att internationaliseringen är en avgörande faktor för företagens konkurrenskraft och uppmanar därför kommissionen att öka sina insatser för att dra största möjliga nytta av de samlade kunskaperna inom nätverken för företagsstöd, så att de kan bistå företag som håller på att internationaliseras.

30.  Europaparlamentet betonar att man med de strukturer och infrastrukturer som finns i hela Europa och som syftar till att sammankoppla källor och resurser skulle kunna lansera en alleuropeisk industrimodell som kan konkurrera på den internationella marknaden.

Finansiering

31.  Europaparlamentet kräver en ambitiös finansiering av industri- och infrastrukturpolitiken – särskilt av infrastruktur för forskning, energi, telekommunikation och transport (TEN) – dvs. samtliga allmännyttiga företag som utgör företagsmiljön. Parlamentet anser att det för detta ändamål är nödvändigt att utfärda EU-obligationer (euroobligationer eller obligationer för EU-projekt) så att unionen kan stödja innovation, infrastruktur och en återindustrialisering.

Innovation

32.  Europaparlamentet betonar att industripolitikens och tillväxtens främsta drivkraft är innovation och att alla initiativ för att främja innovation måste

   bygga på en bred definition av innovation, som bl.a. omfattar produkter och produktionssystem, tjänster, utbildning, processer, organisation, kvalitet, förvaltning, spridning och skydd,
   beakta den politik som förs i tredjeländer och anpassa vissa av våra interna strategier, exempelvis den politik som styr statligt stöd för forskning, utveckling och innovation,
   framför allt omfatta utformning, produktion och sammansättning av produkter och tjänster vid sidan av den totala process- och förädlingskedjan, genom stöd till innovationen ända fram till perioden före varans saluföring,
   vara teknikneutrala,
   i första hand syfta till att tillhandhålla en gynnsam miljö för företag när det gäller investering i forskning, utveckling och innovation genom effektiva finansieringssystem och ökat samarbete mellan aktörerna i och mellan olika industrisektorer och i förädlingskedjorna, forskningsinstituten och universiteten,
   sätta fokus på produktionens roll i innovationsfasen; om all industriproduktion utlokaliseras till andra världsdelar kommer kunskapsproduktionen att förlora sitt fäste i Europa och utlokaliseras även den eftersom idéerna från ritbordet inte omedelbart kan testas i praktiken,
   främja kreativitet och arbetstagarstyrd innovation inom offentliga och privata organisationer.

33.  Europaparlamentet understryker att man måste göra en tydligare åtskillnad mellan forskning och innovation, eftersom dessa verksamheter trots sina nära kopplingar till varandra karaktäriseras av olika mål, medel, instrument och arbetsmetoder. Forskning bedrivs av företag för deras egen utveckling och bör leda till nya kunskaper och till sin natur vara utforskande, oberoende och risktagande, medan syftet med innovation är att ta fram nya produkter, nya tjänster och nya processer som direkt påverkar marknaden, samhället och själva näringslivet.

34.  Europaparlamentet anser att det framför allt är fastställandet av riktmärken och normer som visat sig vara en viktig drivkraft för främjandet av innovation och hållbar konkurrenskraft i åtskilliga industrisektorer. Parlamentet anser att det europeiska standardiseringssystemet bör stärkas genom åtgärder som främjar förenkling, öppenhet och insyn, minskade kostnader och intressenters deltagande.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av en bättre samordning mellan medlemsstaterna och ett bättre samarbete mellan företagen i form av företagskluster, nätverk och kompetenscentrum.

36.  Europaparlamentet betonar att EU:s konkurrenskraft i hög grad är beroende av innovationsförmåga, forsknings- och utvecklingsmöjligheter samt kopplingen mellan innovation och tillverkningsprocess.

37.  Europaparlamentet begär att forskningsanslagen för nästa programperiod efter 2013 (åttonde ramprogrammet för forskning) kraftigt ska ökas (EU:s mål: 3 procent av BNP för forskning och utveckling, 1 procent av BNP i offentliga anslag) och göras till en prioritet, så att den europeiska industrin förblir ledande inom teknik och bevarar sin globala konkurrenskraft och privata investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Förutom ett starkt fokus på forskning i innovationsprocesser, ledning, organisation och arbetstagarnas deltagande i samband med innovation behövs forskning i grundläggande generisk teknik. Dessutom måste de administrativa förfarandena och förfaranden för att få tillgång till finansiering förenklas.

38.  Europaparlamentet poängterar att de växande regionala skillnaderna i forsknings- och utvecklingspotential är en utmaning som måste bemötas, inte bara inom ramen för sammanhållningspolitik, utan även genom forsknings- och innovationspolitik. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att man utöver forskningsmedel även måste föra över medel inom samma operativa program för att främja innovation och öka den tillämpade forskningen i marknadslösningar för samhället.

39.  Europaparlamentet noterar att det är viktigt att väsentligt öka både de privata och offentliga investeringarna i forskning och utveckling för att EU:s industri ska fortsätta att vara ledande inom teknik och behålla sin internationella konkurrenskraft inom områden såsom förnybar energi och transporteffektivitet. Parlamentet noterar att det för att främja ökade privata investeringar i forskning och utveckling krävs fungerande marknader för innovativa produkter och ett stabilt investeringsklimat. Enligt parlamentet krävs det ökade offentliga anslag till forskning och utveckling för att öka de privata investeringarna och uppmuntra samarbete. Vidare anser parlamentet att förfarandena för offentliga anslag, särskilt inom EU:s ramprogram, måste förenklas om industrins deltagande ska öka.

40.  Europaparlamentet inser dock att den privata sektorn måste öka sina anslag till forskning och utveckling om Europa ska kunna nå de investeringsnivåer som krävs för att innovation ska kunna vara drivande i den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dels undersöka vad som hindrar europeiska företag från att investera i samma omfattning som sina internationella motparter, exempelvis USA, dels vidta lämpliga både lagstiftande och icke lagstiftande åtgärder som anses vara nödvändiga.

41.  Europaparlamentet anser att gemensamma teknikinitiativ (t.ex. Clean Sky) är mycket viktiga när det gäller att få finansiering från både enskilda stater, unionen och den privata sektorn för innovativa projekt med en uppenbar dominoeffekt. Parlamentet efterlyser fortsatt finansiering för de befintliga projekten så att de kan fullföljas, och anser att nya projekt måste utvecklas på lovande områden (t.ex. inom bioteknik, nanoteknik, rymdteknik, förnybar energi, nya transportslag, nya material osv.).

42.  Europaparlamentet begär att man konsekvent utnyttjar och stärker den vetenskapliga och tekniska kompetens som finns i medlemsstaterna, särskilt inom området viktig möjliggörande teknik.

43.  Europaparlamentet välkomnar att det inrättats en expertgrupp på hög nivå som ska utarbeta en gemensam långsiktig strategi och en handlingsplan för viktig möjliggörande teknik för att fullt ut ta vara på den potential som ryms i denna.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar det framgångsrika finansieringsinstrumentet med riskdelning (RSFF) och betonar att det är ett viktigt sätt att tillhandahålla finansiering till forskning, utveckling och innovation via EIB. Kommissionen uppmanas med eftertryck att avsevärt öka finansieringen, även genom löpande finansiering av innovation med hjälp av ERUF-medel, och att stödja direkta privata investeringar och innovativa finansieringsmekanismer för innovativa högriskprojekt och även för projekt där lämpliga små- och medelstora företag deltar. Parlamentet betonar dessutom behovet av att göra innovationsprogrammen mer lättillgängliga för små och medelstora företag genom att minska de administrativa bördorna.

45.  Europaparlamentet är bekymrat över att företagen i sådan begränsad omfattning använder strukturfonderna för att finansiera innovativa projekt. Parlamentet anser att förvaltningsmyndigheterna bör sträva efter att bättre informera företagen om de operativa programmen och på alla sätt hjälpa dem i samband med att de startar projekt.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och sammanställa bästa praxis inom befintliga och planerade finansieringsmekanismer, skattemässiga åtgärder och ekonomiska incitament för att främja innovation, och efterlyser en årlig uppdatering och översyn av åtgärdernas effektivitet.

47.  Europaparlamentet efterlyser studier om nya alternativa mekanismer som kan minska bristen på finansiering för europeiska företag, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet anser att dessa mekanismer bör

   bygga på riskdelning mellan privata och offentliga investerare, via offentlig­privata partnerskap,
   se till att offentliga investeringar har en optimal hävstångseffekt och därmed genererar stora privata investeringar,
   beakta de särskilda behoven hos innovativa små och medelstora företag som saknar det kapital och de tillgångar som krävs för att få finansiering via lån,
   gynna en kommersialisering av europeiska forskningsresultat på marknaden och uppmuntra tekniköverföring till små och medelstora företag, och
   stödja Europeiska investeringsbankens insatser.
  

Mekanismerna måste vara utformade som något av följande instrument:

   - En europeisk fond för finansiering av innovativ verksamhet vars roll ska vara att investera i inlednings- och utvecklingsfasen via det finansiella instrumentet för riskvilligt kapital.
   - En europeisk fond för patent som ska underlätta tekniköverföring mellan forskningscentrum och företag, särskilt innovativa små och medelstora företag.
   - Lån med gynnsammare villkor än dem som gäller för marknadslån.

48.  Europaparlamentet vet att det faktum att EU har färre unga ledande innovatörer i FoU-intensiva sektorer, särskilt på bioteknik- och Internetområdet, är ett problem. Parlamentet betonar därför behovet av att främja utvecklingen av sådana innovatörer genom att man avlägsnar de särskilda hinder som dessa möter i nya sektorer och noggrant följer upp de innovativa marknader som växer fram samt anpassar sammansättningen av politiska instrument till deras särskilda behov.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en gynnsam miljö för nyetablerade företag och avknoppningsföretag genom specifika tjänster som gör det möjligt för unga företagare att komma över de hinder som traditionellt sett stått i vägen för ny produktionsverksamhet (hinder som rör infrastruktur, tillgång till information, tjänstekostnader, hantering av immateriella rättigheter).

50.  Europaparlamentet begär slutligen att EU ska vidta åtgärder mot den fragmentiserade europeiska marknaden för riskvilligt kapital genom att föreslå ett EU-system som inrättar alleuropeiska fonder.

51.  Europaparlamentet understryker att investeringar i forskning, utveckling och innovation skulle kunna ske genom nationella skatteincitament och tillgång till särskilda medel, exempelvis riskkapital.

52.  Europaparlamentet anser att teknik för hållbar utveckling bör främjas mer, något som påbörjades i handlingsplanen för miljöteknik (ETAP) där forsknings-, miljö- och finanspolitiska strategier kopplades samman, och efterlyser en ambitiös uppföljningsplan för ETAP som inbegriper gemensamma insatser inom forskning, utbildning, fortbildning och näringsliv och vill att tillräckliga medel avsätts för dess genomförande. Parlamentet betonar behovet av ökade anslag till den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen).

53.  Europaparlamentet kräver att industrin ska engagera sig i miljöinnovation för att öka sin sysselsättningspotential. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det kommer att vara mycket viktigt att informera företagare genom att visa på nya företagsmöjligheter för att strategin för att utveckla resurseffektiva ekonomier och hållbara industribranscher ska bli framgångsrik.

54.  Europaparlamentet föreslår dessutom att man överväger andra former av finansiering till stöd för utveckling av innovativ teknik genom att samla olika intressenter på europeisk, nationell och lokal nivå, samtidigt som flera möjligheter utnyttjas, däribland offentlig­privata partnerskap och riskvilligt kapital.

55.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas stödet till innovation inom effektiv och hållbar användning av råvaror.

56.  Europaparlamentet erinrar om att den offentliga upphandlingen årligen står för 17 procent av EU:s BNP och således spelar en viktig roll för EU:s inre marknad och för att stimulera innovation. Parlamentet poängterar att konkurrenter som Kina och USA har fastställt ambitiösa mål för offentlig upphandling av innovativa och ekologiska produkter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vid behov förenkla och förbättra medlemsstaternas och EU:s regler för upphandling, i linje med reglerna för öppenhet och insyn, rättvisa och icke-diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera om möjligheterna att inkludera kriterier för innovation och hållbarhet i anbud enligt EU:s befintliga regler för upphandling som överensstämmer med Europa 2020-strategin och att stödja användningen av dessa möjligheter. Parlamentet betonar även hur viktigt det är att garantera ömsesidighet i tillgången till marknader för offentlig upphandling utanför EU för att europeiska företag ska kunna konkurrera på lika villkor internationellt.

57.  Europaparlamentet noterar att förkommersiell offentlig upphandling kan ge en avgörande skjuts mot nya marknader för nyskapande och miljövänlig teknik samtidigt som de allmännyttiga tjänsternas kvalitet och effektivitet förbättras. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att bättre informera myndigheter om de möjligheter som finns till förkommersiell offentlig upphandling.

58.  Europaparlamentet anser att de offentliga upphandlingarnas roll när det gäller att ge incitament till en innovativ basindustri inte bör underskattas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att utnyttja den fulla potential som finns i förkommersiell offentlig upphandling, som en faktor som främjar innovation och som ett redskap för att förbättra de små och medelstora företagens medverkan i offentliga upphandlingar, vilket kommer att göra det möjligt att identifiera och effektivt stimulera pionjärmarknader för det europeiska näringslivet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfullare åtgärder för att förhindra kunskapsöverföring från EU till andra delar i världen, i synnerhet till Kina, eftersom den ofta inte besvaras.

Resurser

60.  Europaparlamentet anser att ekonomisk tillväxt kan och bör frikopplas från ökad användning av resurser.

61.  Europaparlamentet är övertygat om att en tydlig ökning av resurseffektiviteten för råvaror och övriga insats- och förbrukningsvaror samt material stärker den europeiska industrins globala konkurrensposition och uppmanar därför kommissionen att, på grundval av meddelandet om en resursstrategi (KOM(2005)0670), föreslå – som en prioritet – en ambitiös EU-strategi för resurseffektivitet i form av en handlingsplan eller eventuellt ett direktiv om resurseffektivitet. Parlamentet anser att det innebär

   att utforma en tydlig definition av resurser i alla deras former,
   att utarbeta tydliga indikatorer enligt vagga till vagga-principen för att övervaka resursproduktivitet och vid behov vidareutveckla sådana standarder och riktlinjer samt utveckla prototyper till nya former av strategier,
   att identifiera mål och instrument som skulle öka EU:s resursproduktivitet, resursernas livslängd, återanvändning, materialåtervinning och återtillverkning samt utveckling av slutna industriproduktionssystem,
   att stödja forskning och utveckling om ökad materialåtervinning av produkter och deras materialinnehåll samt stödja forskning och utveckling om utarbetande av slutna industriprocesser inom vilka materialförlusterna och energiflödena hålls på en miniminivå,
   att utveckla prototyper till nya former av strategier som t.ex. resurskontrakt,
   att sprida bästa lösningar och främja resurseffektiva nätverk, med särskild inriktning på leveranskedjor och små och medelstora företag, samt stödja agenturer för materialeffektivitet,
   att utveckla en standard, gynnsam för små och medelstora företag, för en hållbarhetsrapport för företag som belyser den ”ekologiska ryggsäcken” och leder till kostnadsbesparingar och ökad konkurrenskraft för företagen, och som sammanför, standardiserar och främjar användning av frivilliga miljöledningssystem såsom ISO 14001 eller EMAS,
   att införliva och respektera nationella råvaruinitiativ.

62.  Europaparlamentet understryker att tillgången till råvaror, särskilt strategiska resurser och sällsynta jordmetaller, är av central betydelse för den europeiska industrins utvecklingsmöjligheter och kommissionen uppmanas därför att under första halvåret 2011 lägga fram en ambitiös och omfattande råvarustrategi. Denna ska inte begränsas till enbart ”råvaror av avgörande betydelse” som fastställs av kommissionen, utan bör även omfatta

   en regelbunden konsekvensbedömning av förväntad efterfrågan på – och kritiska lägen och leveransrisker när det gäller – råvaror och sällsynta jordmetaller (däribland potentiella brister, prisökningar etc.) och av konsekvenserna för EU:s ekonomi i allmänhet och företag i synnerhet; förteckningen över berörda råvaror och sällsynta jordmetaller bör uppdateras regelbundet,
   övervakning av produktionsprognoser från tredjeländer och driftsförhållandena på de globala råvarumarknaderna,
   en intensifierad återvinning och återanvändning av råvaror genom fastställande och genomförande av ambitiösa, men realistiska regler, planer, standarder och incitament för materialåtervinning, strikt genomförande av avfallsdirektivet och av bestämmelser om avfallsåtervinning och avfallsexport som kan vara en källa till råvaror och lämpligt forskningsstöd och en uppmaning till kommissionen om att överväga fortsatt tillämpning av principen om producentansvar för att uppfylla detta mål,
   ökad forskning om ersättningar för sällsynta råvaror, beaktande av resurser som definieras som ”sällsynta råvaror” och genomförande av en strategi för tillhandahållande av sådana råvaror,
   ett optimalt utnyttjande av och förbättrad tillgång till de råvaror som finns tillgängliga i EU, vilket bl.a. kräver ett snabbt inrättande av ett europeiskt geo-informationssystem och en gemensam databas med översikt över tillgängliga råvaror, mineraler och återvinningsbara naturresurser i EU,
   en garanti för obegränsad tillgång till råvaror och sällsynta jordmetaller genom fria och rättvisa handelsavtal och strategiska partnerskap och genom ingående av ekonomiska partnerskapsavtal med tredjeländer för att skapa tillräckliga resurser, dock endast när detta överensstämmer helt och hållet med utvecklingsmålen i de ekonomiska partnerskapsavtalen,
   intensifierade utbyten med partner såsom Japan och USA om tillgång till råvaror genom bilaterala dialoger, men även med ledande råvaruproducenter såsom Kina och Ryssland,
   när så är berättigat, insatser för att genom WTO lösa tvister om råvaror med strategisk betydelse för den europeiska industrin,
   en regelbunden och mer proaktiv dialog med de afrikanska länderna om råvaror och sällsynta jordmetaller,
   samråd med tredjeländer vars politik orsakar snedvridningar på de internationella råvarumarknaderna, i syfte att motverka diskriminerande åtgärder som skadar marknadsekonomin,
   en förbättrad tillgång till förnybara råvaror som tjänar som basvaror för industrin och avskaffande av diskriminering i den europeiska lagstiftningen som förhindrar en större användning av dessa råvaror,
   åtgärder mot ökad marknadsdominans, dvs. nationella oligopol, monopol och gränsöverskridande koncerner när det gäller mineral- och energiråvaruutvinning, tillverkning av halvfabrikat samt handel med dessa,
   fokus på användning av biomassa, inte bara som en förnybar energikälla, utan även som en råvara för industrin, samt främjande av hållbarhetskriterier och undvikande av åtgärder som snedvrider marknaden,
   en beredskapsplan i händelse av att viktiga råvaror av olika skäl plötsligt inte kan levereras,
   stöd till små och medelstora företag som använder lokala råvaror, bland annat jord- och skogsbruksråvaror.

63.  Europaparlamentet anser att industripolitiken framför allt måste återställa balansen när det gäller energiåtgärder till förmån för efterfrågestyrda strategier som stärker konsumenter och frikopplar ekonomisk tillväxt från energianvändning. Det är i synnerhet transportindustrin och byggindustrin som måste driva en aktiv energibesparingspolitik och bredda sig i riktning mot hållbara, icke-förorenande och säkra energikällor. En industripolitik bör hjälpa till att skapa marknadsförhållanden som stimulerar ökade energibesparingar och energieffektiva investeringar, för att utnyttja flera förnybara energier, liksom viktiga tekniker för rörlighet i samband med energilagring (framför allt inom kollektivtrafiken).

64.  Europaparlamentet är övertygat om att industrin, för att trygga investeringssäkerheten, behöver en ambitiös, men realistisk och långsiktig energipolitik som garanterar konkurrenskraftiga energipriser och försörjningstrygghet för EU, minskar beroendet av fossila bränslen, uppmuntrar effektivitet och besparingar i produktionen och konsumtionen, möjliggör tillverkning med så få farliga utsläpp som möjligt samt förhindrar energifattigdom och koldioxidläckage. Rättssäkerhet och stabila ramvillkor, lämpliga investeringar och ytterligare harmonisering av den inre energimarknaden är nödvändiga för en övergång till en koldioxidsnål produktion och försörjning och för minskade energikostnader. Parlamentet betonar att ett transeuropeiskt energinät, som omfattar uppvärmning och också utnyttjar de digitala nätverkens och transportnätens infrastrukturer måste förnyas och utökas i god tid och på ett kostnadseffektivt sätt. Intelligenta nät och mätning måste främjas, särskilt med hjälp av finansiering från Europeiska investeringsbanken.

65.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för den europeiska bilindustrin att ta ledningen i utvecklingen och produktionen av elbilar. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att sörja för att det senast i mitten av 2011 finns goda förutsättningar att utveckla elbilar, framför allt att infrastrukturer och laddningsteknik har standardiserats, vilket kommer att betyda att infrastrukturerna är driftskompatibla och säkra. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att fastställa harmoniserade krav på godkännandet av elbilar, med särskild hänsyn till hälsa och säkerhet för såväl arbetstagare som slutanvändare.

66.  Europaparlamentet erinrar om den enorma sysselsättningspotential och de kostnadsminskningar som en förbättrad energieffektivitet förväntas medföra. Därför anser parlamentet att de åtgärder, inklusive mål, standarder och riktmärkningsmekanismer som förbättrar energieffektiviteten, måste ligga till grund för initiativ i alla industrisektorer.

67.  Europaparlamentet efterlyser innovation inom vårdsektorn och den sociala sektorn, så att industrin inte drabbas av brist på arbetskraft och högre arbetskostnader under de närmaste årtiondena.

68.  Europaparlamentet framhåller energibesparingspotentialen hos intelligent teknik.

69.  Europaparlamentet anser att det behövs en politik som förbättrar transportsystemens och infrastrukturens hållbarhet genom åtgärder såsom effektivare teknik, driftskompatibilitet och innovativa lösningar för rörlighet, men att även strategier för lokala inköp behövs så att distributionskedjorna kan fungera med mer hållbara logistiksystem och till lägre driftskostnader.

70.  Europaparlamentet anser att modern informations- och kommunikationsteknik (IKT) rymmer en stor innovationspotential till stöd för hållbarhet och miljöeffektivitet, exempelvis när man integrerar teknik genom att lägga flera så kallade intelligenslager ovanpå fysiska lager för att effektivisera systemhanteringen (exempelvis vattenförsörjning och transportsystem). Parlamentet framhåller behovet av att ha öppna IKT-standarder tillgängliga för sådana lösningar och uppmanar därför kommissionen att kräva öppna standarder och se till att berörda aktörer driver utvecklingen av lämpliga öppna standarder framåt till förmån för resurseffektivitet.

71.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av tillräcklig teknisk och kvalificerad personal och anser därför att det krävs större investeringar på utbildningsområdet. Parlamentet anser att alla ansträngningar måste göras för att minska kompetensbrister på alla nivåer, i syfte att främja arbetskraftens kompetens och göra industrin attraktivare bland unga utexaminerade studenter. I det ingår bl.a. att

   upprätta en institutionaliserad dialog mellan de behöriga myndigheterna, företagsrepresentanterna och arbetsmarknadsparterna för att förnya kursplaner, som ska omfatta företagaranda och större kunskaper om företagsverksamhet, och skapa fungerande övergångar mellan utbildning och yrkesliv genom att särskilt främja program för individuell rörlighet, såsom Erasmus för unga företagare och Erasmus för lärlingar,
   stärka den arbetsplatsbaserade utbildningen i hela Europa för att bättre koppla yrkesutbildningssystemen till arbetsmarknaden och göra yrkesutbildning attraktivare genom att låta dem som avslutat en yrkesutbildning gå vidare till högskolestudier,
   säkerställa rätten till livslångt lärande för alla medborgare som måste ges möjlighet till vidareutbildning under sitt yrkesliv, vilket är avgörande för jämlikhet, solidaritet men också konkurrensförmågan i ekonomiskt svåra tider,
   tillhandahålla innovativ utbildning för unga studerande i deras egenskap av framtida arbetstagare redo att möta den förväntade tekniska utvecklingen, samt skapa närmare band mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv,
   förbättra och skapa större tillgänglighet till utbildning på alla nivåer, särskilt inom vetenskap, teknik, konstruktion och matematik genom samordnade initiativ och utbyte av bästa metoder på utbildningsområdet liksom innovativa åtgärder för att förena yrkesliv och familjeliv samt att främja jämställdhet och social rättvisa,
   samordna verksamhet i syfte att förbättra undervisningen och höja medvetenheten om de europeiska industrisektorernas ekonomiska roll och nödvändigheten av att ställa om dessa på ett innovativt sätt inom ramen för en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi,
   göra kompletterande utbildningar mer samordnade och målinriktade, vilket gynnar både arbetsgivare och arbetstagare, och att i detta sammanhang utnyttja Europeiska socialfonden i större utsträckning,
   skapa riktmärkning av arbetstillfällen och kompetens på europeisk nivå så att de återspeglar nivån på yrkesbranscher, företag och de mest utvecklade industriregionerna,
   skapa övervakningscentrum för industriyrken på regional, nationell och europeisk nivå för att kartlägga framtida yrken och yrkesbehov,
   öppna, modernisera och finansiellt stärka högskolor och universitet så att de kan erbjuda kompletterande högre yrkesutbildning och omskolning (för ingenjörer, systemvetare, tekniker) genom hela livet eller förstärka samarbetet mellan vetenskapsuniversitet och universitet för tillämpade vetenskaper och utbildningsinstitutioner som är mer inriktade på yrkesutbildning,
   i samarbete med yrkesutbildningsinstitut och arbetsmarknadens parter införa arbetsplatsbaserad yrkesutbildning och vidareutbildning liksom program för livslångt lärande för både arbetstagare och arbetsgivare,
   skapa större rörlighet och flexibilitet i utbildningen för både arbetsgivare och arbetstagare, med beaktande av de individuella behoven hos framför allt små och medelstora företag,
   granska de nya behoven vad gäller sysselsättning och kompetens som har uppstått till följd av att nya arbetstillfällen skapats inom den gröna ekonomin, för att tillgodose dessa med hjälp av lämplig utbildning,
   främja fördjupade synergieffekter mellan universiteten och företagsvärlden och mer kunskapsinriktade företag,
   vidta åtgärder för att göra det lättare för ingenjörer och högt kvalificerade forskare från tredjeländer att ta sig till EU,
   skapa incitament för det högre utbildningssystemet att anpassa kursplanerna på motsvarande sätt.

72.  Europaparlamentet betonar att ungdomars tillträde till arbetsmarknaden måste uppmuntras genom rimligt betald praktik och lärlingsplatser av hög kvalitet.

73.  Europaparlamentet anser att det är avgörande för EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga framtid att göra ungdomar medvetna om de mycket specialiserade kunskaper och baskunskaper som krävs för en senare anställning inom industrin.

74.  Europaparlamentet betonar att förhållandevis få vill starta eget i dag vilket skulle kunna förändras genom att man skapade ett mer gynnsamt klimat för nystartade företag, mer integrerade stödsystem, som exempelvis ENTRE:DI, och särskilda program som Erasmus för unga företagare.

75.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att undersöka nya finansieringskällor för större europeiska infrastrukturprojekt och stöder upprättandet av ett projekt för en EU-obligation i samarbete med Europeiska investeringsbanken.

Rättvis konkurrens

76.  Europaparlamentet är övertygat om att den inre marknadens instrument måste komma den europeiska industripolitiken till godo, för att främja framväxten av stora europeiska framgångsrika projekt som inom sina respektive sektorer intar en ledande ställning i världen, såsom Galileo eller Sesar. Parlamentet uppmanar EU att inte ställa krav på sina företag som skiljer sig alltför mycket från motsvarande krav i tredjeländer.

77.  Europaparlamentet betonar att EU måste garantera att dess företag får ömsesidigt tillträde till upphandlingskontrakt inom ramen för förhandlingar om bilaterala och multilaterala avtal med tredjeländer, och samtidigt effektivisera små och medelstora företags användning av handelspolitiska skyddsåtgärder för att bekämpa penningpolitisk, social och miljörelaterad dumpning, piratverksamhet, förfalskningar och illegal kopiering.

78.  Europaparlamentet uppmanar EU att i likhet med Kanada, USA, Kina och Japan kräva att vissa produkter som importeras från tredjeländer ska vara ursprungsmärkta så att man med tanke på spårbarheten tillämpar samma kvalitets- och säkerhetskrav på dessa produkter som på produkter tillverkade i EU.

79.  Europaparlamentet anser att man, i syfte att stärka den europeiska industrin och framför allt förbättra företagens konkurrenskraft i den globala ekonomin, måste införa europeiska bestämmelser om ursprungsmärkning (made in). En sådan märkning, anser parlamentet, skulle hjälpa allmänheten och konsumenterna att fatta välgrundade beslut och främja produktionen i EU, som ofta förknippas med kvalitet och höga produktionsstandarder.

80.  Europaparlamentet anser att ett multilateralt avtal om klimatet skulle vara det bästa instrumentet för att minska de negativa effekterna av koldioxid på miljön, men att det finns en risk för att ett sådant avtal inte ingås inom den närmaste framtiden. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att undersöka möjligheten att, för de sektorer som faktiskt löper risk för koldioxidläckage, införa lämpliga miljöinstrument vid sidan av utauktionering av koldioxidkvoter enligt EU:s system för handel med utsläppsrätter, särskilt en mekanism för att inkludera koldioxidutsläpp, som stämmer överens med WTO-regler, eftersom en sådan mekanism skulle göra det möjligt att motverka risken för att koldioxidutsläppen överförs till tredjeländer.

81.  Europaparlamentet insisterar på att EU ska granska den ekonomiska praxis som tillämpas i tredjeländer innan det utvecklar sin egen politik, och uppmanar särskilt kommissionen att utvärdera de europeiska företagens internationella konkurrensläge i samband med kontrollen av statligt stöd.

En hållbar industrikultur

82.  Europaparlamentet framhåller vikten av att skapa rätt förutsättningar för att behålla industrin i Europa och ytterligare stärka dess globala konkurrenskraft. Därför anser parlamentet att EU:s politik bör bygga på kraftfulla konsekvensbedömningar som analyserar alla aspekter av EU-politikens ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga fördelar.

83.  Europaparlamentet efterlyser EU-initiativ för att kartlägga vad som driver tillväxt, innovation och konkurrenskraft i olika sektorer och därefter lägga fram kraftfulla, samordnade teknikneutrala och marknadsbaserade politiska lösningar och instrument på EU-nivå för dessa sektorer, som ska utnyttjas fullt ut. Dessutom gäller det att vidareutveckla produktspecifik lagstiftning såsom direktivet om ekodesign på ett kostnadseffektivt sätt. Direktivet om energieffektivitetsmärkning bör genomföras fullt ut liksom industristimulerande initiativ som t.ex. initiativet om miljöbilar. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en långsiktig kampanj om hållbar konsumtion för att göra människor medvetna och förändra deras beteende och därmed stödja innovativa produkter och innovativ design.

84.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att bevara och stärka Europa på den globala industriella kartan, särskilt med tanke på att nya industriella möjligheter uppstår genom EU:s investeringsåtaganden t.ex. när det gäller klimatförändringar och energi, vilket kommer att skapa möjligheter till sysselsättning inom områden som kräver hög kompetens.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart och tydligt låta denna industripolitik ingå i utvecklingen av färdplanen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp fram till 2050, i industriinitiativen inom ramen för SET-planen samt i 2050-visionen i färdplanen för ett resurseffektivt Europa.

86.  Europaparlamentet vill att finansieringen av marknadsnära innovation behålls och förlängs, exempelvis det befintliga ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

87.  Europaparlamentet framhåller att all ny lagstiftning behöver genomgå en systematisk kvalitetskontroll utifrån följande kriterier:

   - Vetenskapliga utlåtanden: kvaliteten på belägg och tolkningar.
   - Samråd: fråga ”användarna” om deras erfarenhet av befintliga bestämmelser.
   - Internationell riktmärkning: jämföra lagstiftningen i viktiga konkurrentländer.
   - Förslagets förenlighet med närliggande EU-lagstiftning.
   - Uppnådd förenkling (inklusive frivilliga alternativ).

88.  Europaparlamentet erinrar om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har blivit ett viktigt verktyg för att hjälpa samhällen att ställa om från konkurrenssvaga till hållbara industrier. Denna fond bör behållas och vid behov utvidgas.

89.  Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att få bukt med dagens svårigheter och att snabbt utveckla ett gemenskapspatent som garanterar ett billigt och effektivt rättsligt skydd av hög kvalitet och ett harmoniserat europeiskt system för lösning av patenttvister, för att förbättra ramvillkoren för industriell äganderätt och immaterialrätt, öka rättssäkerheten, bekämpa förfalskningar samt hålla de administrativa kostnaderna på en så låg nivå som möjligt, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar rådets omfattande stöd till kommissionens beslut att 2011 inleda förfarandet med fördjupat samarbete om ett gemensamt EU-patent. Dessutom behövs det en reform av standardiseringsmetoder (framför allt i IKT-branschen) där utvecklingen av standarder bör vara öppen och baserad på principen om interoperabilitet och garantera en konkurrenskraftig europeisk industri. Genom att främja internationell standardisering anser parlamentet att Europas ledande ställningen på teknikområdet kommer att säkras.

90.  Europaparlamentet påpekar att fullbordandet av den inre marknaden är av största vikt för den europeiska industrins konkurrenskraft och tillväxt. Parlamentet betonar att de europeiska industrierna behöver en lämplig ram inom vilken de kan skapa och utveckla sina varor och tjänster på europeisk nivå, och välkomnar därför förslagen i rättsakten om den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att fastställa tillämpningsområdet för en effektivitetsfrämjande harmonisering och förbättrade styrelseformer inom ramen för rättsakten om den inre marknaden, särskilt i frågor som gäller moms, immaterialrätt och EU-patent, global standardisering, märkning och särskilda sektorsbestämmelser.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att spela en mer proaktiv roll i förvaltningen av den inre marknaden genom att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter och förstärka införlivandet, tillämpningen och efterlevandet av den inre marknadens bestämmelser på plats. Medlemsstaterna uppmanas att minska transaktionskostnaderna genom ytterligare åtgärder, såsom en mer effektiv e-förvaltning.

92.  Europaparlamentet betonar att de offentliga myndigheterna måste stödja utvecklingen av nyckelteknik, och understryker att utarbetandet av standarder måste påskyndas eftersom det är av största vikt om man vill behålla EU:s industriella konkurrenskraft och försöka skapa ny tillväxt. Detta gäller särskilt utvecklingen av standarder som ger incitament till innovationer för att klara de nya utmaningar som miljön och samhället ställs inför.

93.  Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till de små och medelstora företagens och hantverksföretagens särdrag i det europeiska standardiseringssystemet, bland annat genom att sänka kostnaderna för deras tillträde till standarder, sprida standarder (genom publicering av sammanfattningar) och tillhandahålla ekonomiskt stöd. Parlamentet betonar den nyckelroll som de nationella standardiseringsorganen bör spela för att främja och stärka de små och medelstora företagens och hantverksföretagens medverkan i standardiseringsprocessen, enligt principen om ”nationell delegering”.

94.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att beakta aspekter som för närvarande inte omfattas av den europeiska patentlagstiftningen, såsom ”affärshemligheter”, så att den europeiska industrin ska kunna åtnjuta ett verkligt immaterialrättsligt skydd för produkter och förfaranden, i likhet med USA och Japan.

95.  Europaparlamentet påminner om att det vore önskvärt om man för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och ledande tekniska ställning kunde

   tillämpa det europeiska standardiseringssystemet, vars fördelar har bevisats, och stärka det för att man så bra som möjligt ska kunna tillgodose de innovativa företagens behov, särskilt de små och medelstora företagens,
   stärka företagens, särskilt de små och medelstora företagens, deltagande i standardiseringsprocessen och garantera att standarderna verkligen främjas.

96.  Europaparlamentet betonar att den europeiska industrin har mycket att vinna på ett verkligt genomförande av den inre marknaden, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast avlägsna kvarvarande hinder och barriärer på den inre marknaden.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna – samtidigt som man konstaterar att omstrukturering främst är företagens och arbetsmarknadsparternas ansvar – att upprätta arbetsgrupper för omstrukturering som ska övervaka omstruktureringar och se till att den ekonomiska omställningen löper smidigt, bl.a. genom förbättrad rörlighet på arbetsmarknaden, vidareutbildning och andra åtgärder som erbjuder både arbetstagare och företag innovativa och hållbara alternativ. Parlamentet anser att de europeiska strukturfonderna såväl som forskning och utveckling ska ges en starkare roll i omvandlingsprocesserna.

98.  Europaparlamentet efterlyser nya investeringar i den europeiska industrins arbetskraft, med kraftig betoning på sektorsvis dialog mellan arbetsmarknadens parter för att klara av de strukturförändringar som globaliseringen orsakar och främja en resurs- och energieffektiv ekonomi. Parlamentet uppmuntrar även arbetsmarknadens parter i sektorer där sysselsättningen sjunker att på ett tidigt stadium ta sig an problemen och att stödja både enskilda arbetstagare och sektorn under övergångsfasen. Parlamentet betonar vikten av trygghet under övergången med hjälp av välfungerande socialförsäkringssystem, eftersom detta kan göra det lättare för enskilda personer att gå över till sektorer där sysselsättning skapas.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till förslag om stöd för övergångar på arbetsmarknaden, att minska sociala orättvisor, främja ILO:s agenda för anständigt arbete och använda EU:s sysselsättningsriktlinjer för att specificera de garantier som ska finnas under hela livscykeln för olika typer av övergångar på arbetsmarknaden.

100.  Europaparlamentet efterfrågar mer aktiva insatser från kommissionens sida när det gäller att omstrukturera företag genom ett europeiskt företagsråd. I samband med omstruktureringar bör kommissionen så snart som möjligt få all relevant information, så att den kan fullgöra sin uppgift som europeisk samtalspart och samordnare för medlemsstaterna. Detta kommer också att göra det lättare för kommissionen att undersöka och utvärdera all användning av statligt stöd i samband med omstruktureringar.

101.  Europaparlamentet begär att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska utvärderas och göras om i grunden så att den blir mer lättåtkomlig, och att dess budget ska ökas i den kommande budgetplanen. Parlamentet föreslår dessutom att det ska inrättas en europeisk fond för justering för miljöeffekter.

102.  Europaparlamentet understryker att den globala ekonomiska krisen påverkar sysselsättningen i hela Europa, vilket försämrar de socioekonomiska utsikterna för EU och ökar de regionala skillnaderna. Parlamentet framhåller i detta avseende att en konkurrenskraftig, diversifierad, rättvis och hållbar industrisektor, som framför allt baseras på effektiva och konkurrenskraftiga små och medelstora företag, är nödvändig för alla europeiska arbetstagares framtid. Parlamentet anser att man bör utnyttja äldrearbetstagares erfarenheter och kunnande för att skapa förutsättningar för de yngre generationerna.

103.  Europaparlamentet erkänner att det finns regionala skillnader i den industriella utvecklingen, framför allt i de områden i de nya medlemsstaterna där det har skett en avindustrialisering och anser att även dessa ska ingå i den nya hållbara industripolitiken och beaktas i samband med fördelningen av strukturfondsmedel för att stärka den territoriella sammanhållningen.

104.  Europaparlamentet betonar betydelsen av små och medelstora företag för industrilandskapet, i synnerhet för en hållbar sysselsättning på regional nivå och för den ekonomiska såväl som den kreativa dynamiken och upprätthållandet av en hög tillväxt, och uppmanar kommissionen att

   ta större hänsyn till små och medelstora företags särdrag och särskilda svårigheter genom att påskynda genomförandet av rättsakten ”Small Business Act”, ta itu med den bristande tillämpningen av antagna riktlinjer och vidta lämpliga konkreta åtgärder såsom minskad och förenklad administration (och andra aspekter av regleringsbördan, t.ex. kostnaderna för efterlevnad), och att systematiskt använda testet för små och medelstora företag för att till slut åstadkomma tillräckliga framsteg för Europas små och medelstora företag,
   stödja små och medelstora företags tillgång till forskningstjänster och forskningskompetens genom universitetskonsortier och stiftelser, strukturer som fungerar som en länk mellan forskningen och marknaden,
   inte bortse från frågan om Europabolagsordningen, som står i centrum för EU-debatten sedan många år tillbaka,
   fortsätta att sträva efter bättre tillgång till finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag och särskilt utveckla reella möjligheter för riskkapital och i samband med omstruktureringen av finansmarknaden stärka de kortsiktiga och långsiktiga finansieringsmöjligheterna för små och medelstora företag och de finansieringskällor som de föredrar; öppna upp marknader och skapa rättvisa förutsättningar för konkurrens och därigenom göra det lättare för företagare och små företag att växa och utvecklas till företag med verksamhet i hela Europa,
   granska EU:s definition av små och medelstora företag för att skapa större flexibilitet i vissa sektorer där små och medelstora företag inte uppnår de specificerade försäljnings- och sysselsättningströsklarna på grund av särskilda marknadsstrukturer, trots att de till sin karaktär är medelstora företag, men se till att en ändring av definitionen av små och medelstora företag inte påverkar dess effektivitet,
   utveckla tillhandahållandet av exportrådgivning till små och medelstora företag, särskilt för att skapa tillgång till marknader i tredjeländer, långvarig närvaro på dessa marknader samt skydd av immateriell egendom och optimering av dess ekonomiska och tekniska värde,
   stärka internationaliseringsåtgärderna i syfte att göra de små och medelstora företagen mer konkurrenskraftiga och bättre rustade för den inre och internationella marknaden,
   öka de små och medelstora företagens deltagande i ramprogrammen för forskning och utveckling genom att förenkla förfarandena och inrätta ett mer effektivt informations- och stödsystem på lokal nivå,
   genomföra projekt som möjliggör nätverkande bland små och medelstora företag och större företag inom hela förädlingskedjan,
   tillhandahålla instrument som främjar utvecklingen av och tillväxten i miljöinnovativa små och medelstora företag och utvecklingen av miljövänliga industriparker,
   undersöka huruvida medelstora och familjeägda företag som inte uppfyller kriterierna för den gällande definitionen av små och medelstora företag på ett tillfredsställande sätt kan utnyttja befintliga och framtida finansieringsmöjligheter för forskning och utveckling som riktar sig specifikt till små och medelstora företag,
   anpassa utbudet till efterfrågan på patent, särskilt för små och medelstora företag, och sänka kostnaderna för deras tillträde till standarder.

105.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att se över EU:s direktiv om uppköpserbjudanden för att EU ska ha möjlighet att motsätta sig projekt som kan skada den sociala sammanhållningen och stabiliteten på den inre marknaden, ur ett industriellt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Parlamentet anser att unionen bör kunna motsätta sig uppköpserbjudanden från företag som inte tar sitt sociala ansvar och/eller som inte respekterar kriterierna för god företagsledning samt planerade uppköpserbjudanden i sektorer som medlemsstaterna betraktar som strategiska, i enlighet med de internationella åtaganden som EU gjort.

106.  Europaparlamentet kräver att utvecklingen av offentlig-privata partnerskap förbättras.

107.  Europaparlamentet anser att den sektoriella stödpolitiken för att man ska kunna uppnå Europa 2020-målen och klimat- och energimålen senast 2020 inte endast får betraktas utifrån konkurrenslagstiftningen, utan också för Europas skull måste användas aktivt, öppet och enligt tydliga regler för att öka innovationen, konkurrenskraften och utsläppandet på marknaden av hållbara produkter eller vid omstruktureringen av industrin. Parlamentet är emot nationella system för statligt stöd som inte följer reglerna och skapar orättvisa konkurrensvillkor.

108.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör följa den inre marknadens bestämmelser men också tillgodose behoven i en ambitiös industripolitik.

109.  Europaparlamentet betonar att en hållbar och rättvis utveckling inom industrisektorn bättre kan åstadkommas av medlemsstaterna genom att man tillämpar handelspolitikens ömsesidighetsprincip, och konstaterar att skillnader i handelsregler, som särskilt drabbar de små och medelstora företagen, inte får ha en negativ inverkan på regionala nätverksstrukturer och konkurrenskluster.

110.  Europaparlamentet understryker att många nyligen genomförda studier visar att sektorsstödet främjar tillväxten när det är förenligt med upprätthållandet av konkurrensen inom de berörda sektorerna och kopplas till mekanismer som gör att projekt som visar sig vara ineffektiva inte får någon fortsatt finansiering. Parlamentet begär eftertryckligen att ett villkor för detta stöd systematiskt ska vara att den verksamhet som det går till stannar kvar inom EU i minst fem år, och minst tio år när det rör sig om forskning och utveckling.

111.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att europeiska företagslokaliseringar måste kunna stå sig i den internationella konkurrensen, särskilt inom nyckelteknik.

112.  Europaparlamentet anser att frihandel fortfarande är en viktig hörnsten i Europas ekonomiska tillväxt och vill därför se att framtida handelsavtal på multilateral och bilateral nivå utformas på ett sätt som gör dem till en del av en industripolitisk strategi som bygger på rättvis global konkurrens och ömsesidighet med Europas handelspartner. Parlamentet anser att sociala och ekologiska aspekter och relevanta standarder bör ingå i frihandelsavtal för att principen om hållbar utveckling ska beaktas. Det är viktigt att se till att orättvisa metoder inte hotar europeiska industrier på det sätt som solenergibranschen nu hotas. Parlamentet påminner om att lagstiftningsdialogerna med viktiga handelspartner måste stärkas i syfte att förhindra och undanröja handelshinder. Kommissionen bör noggrant övervaka miljölagstiftningen, valutapolitiken, bestämmelserna om statligt stöd och andra stödprogram som antas av tredjeländer som konkurrerar med EU. Parlamentet begär att en EU-strategi för utländska direktinvesteringar på tillväxtmarknader övervägs i syfte att möjliggöra bättre tillgång till nya marknader och uppbyggnad av lokal produktion.

113.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik – inom WTO:s multilaterala ram och på en öppen och effektivt reglerad marknad – behöver en effektiv produktionsbas som stöds av lämpliga sektorsomfattande politiska strategier och som syftar till tillväxt och hållbar utveckling.

114.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska återhämtningen, vilken drivits på av de beslut som fattats av EU i samverkan med medlemsstaterna, kommer att skapa nya möjligheter för de europeiska företagen, som alltmer måste konkurrera på globala och öppna marknader.

115.  Europaparlamentet framhåller även att man i riktlinjerna för en europeisk industripolitik bör överväga en större enhetlighet vad gäller tullkontrollerna, såsom ett viktigt medel för att bekämpa förfalskningar och skydda de europeiska konsumenterna. En industripolitik bör också garantera en harmonisering av systemen för uttag av tullsatser från länder som gränsar till EU för att förhindra en ojämn fördelning och nackdelar för importörerna och utvecklingen av EU:s industristruktur.

116.  Europaparlamentet understryker frihandelns avgörande betydelse för utvecklingen av den europeiska industrin.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att riktlinjerna för EU:s industripolitik används som grund vid utformningen av konkreta rättsliga instrument för att främja EU:s handel.

118.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara förbättra EU-industrins miljöprestanda genom sina förslag till rättsakter, utan att samtidigt sörja för att samma miljöstandarder som gäller för EU-tillverkade produkter också tillämpas på produkter som importeras till EU:s inre marknad och att fokusera inte enbart på att fastställa sådana regler, utan även på att säkra deras efterlevnad.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppnå de mål som ställs upp i meddelandet om Europa i världen och det kommande meddelandet om handelspolitiken, särskilt genom att säkerställa omfattande tillgång till nya marknader inom ramen för Doharundan, inbegripet genom sektorsavtal, t.ex. inom kemisk respektive mekanisk industri.

120.  Europaparlamentet begär att man behåller effektiva handelspolitiska skyddsåtgärder som syftar till att motverka orättvisa affärsmetoder, t.ex. dubbel prissättning vid råvaruinköp eller subventioner till den inhemska industrin.

121.  Europaparlamentet betonar att de idéer och den kompetens som finns bland dem som arbetar med att förnya industrin måste utnyttjas och poängterar därför att så många som möjligt bör delta.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en rättslig ram för gränsöverskridande kollektivförhandlingar för att garantera att gränsöverskridande avtal går att genomföra och för att ta itu med de utmaningar som organisation av arbete och utbildning samt arbets- och anställningsvillkor utgör.

123.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att man i samband med utformandet och genomförandet av EU:s industripolitik ser till att beakta förutsättningarna för hur industriavfall ska bortskaffas och var det ska slutförvaras, särskilt när det gäller giftigt avfall, för att därmed kunna säkerställa att industriavfall inte blir en miljömässig, ekonomisk eller social börda för samhällen i EU eller i tredjeländer.

124.  Europaparlamentet anser att effektiv marknadstillsyn på den inre marknaden är grundläggande om man vill skydda den europeiska industrin från illojal konkurrens. Kommissionen uppmanas att lägga fram ambitiösa förslag för att reformera det nuvarande systemet för marknadstillsyn, stärka EU:s roll i samordningen av den nationella marknadstillsynen och tullmyndigheternas arbete, och se till att tillräckliga resurser finns i samtliga medlemsstater.

125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med strategin för bättre lagstiftning och förbättra styrningen av den inre marknaden genom att skapa bestämmelser om kontaktpunkter och främja gränsöverskridande lösningar för online-administration, och samtidigt ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens speciella behov.

126.  Europaparlamentet påpekar att den utökning som sker av den svarta ekonomin i kristider och av verksamhet som inte deklareras i hög grad snedvrider konkurrensen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa detta fenomen.

127.  Europaparlamentet poängterar vikten av att arbetstagarna bidrar till att öka den ekonomiska tillväxten och utvecklingen.

Specifika industrisektorer

128.  Europaparlamentet är övertygat om att det vid sidan av ett övergripande initiativ måste tas särskilda sektorsvisa initiativ för att ytterligare främja modernisering, större konkurrenskraft och hållbarhet inom enskilda industrisektorer, i deras leverantörskedjor och tillhörande tjänster genom utbyte av bästa praxis, standardisering, riktmärken och liknande mjuka politiska verktyg och kräver att

   rekommendationerna för de befintliga sektoriella initiativen (arbetsgrupper, högnivågrupper, teknik- och innovationsplattformar som exempelvis Cars 21) skräddarsys och genomförs för att tillgodose behoven inom de specifika branscherna, proportionerligt utvecklade av kommissionen i samarbete med alla aktörer och att nya sektoriella initiativ tas inom andra lämpliga branscher,
   de sektoriella initiativen hållbarhetsprövas i enlighet med EU:s klimat- och energipolitiska mål och ambitiösa resurseffektivitetsmål,
   alla tänkbara politiska åtgärder beaktas, inbegripet riktmärken och standarder samt kontinuerlig FoU och innovation,
   det framför allt är de europeiska kärnsektorerna som ska stå i centrum och de som har stora samhällsmässiga problem, men där det också finns möjligheter för företag och till sysselsättning,
   det läggs tonvikt vid att de olika typerna av sektorsöverskridande teknik kompletterar varandra och vid den samverkan mellan dessa sektorer som möjliggjorts genom övergången mot en digitaliserad ekonomi,
   utvecklingen av nya verksamheter uppmuntras, såsom förnybara energikällor och den kreativa sektorn – sektorer där Europa har vissa fördelar och stor sysselsättningspotential,
   kommissionen ska presentera regelbundna lägesrapporter.

129.  Europaparlamentet anser att EU:s industripolitik även bör bygga på konkreta projekt som på ett tydligt sätt gynnar våra europeiska företag och medborgare, exempelvis GMES, Galileo och Iter.

130.  Europaparlamentet påpekar att den europeiska industrin är alltmer beroende av tjänster till företag och att man därför måste ägna särskild uppmärksamhet åt alla viktiga led i produktionskedjan. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens uttalade vilja att lägga större vikt vid dessa ömsesidiga beroenden.

131.  Europaparlamentet upprepar att det krävs snabba framsteg för att koppla samman de europeiska företagsregistren, som ett sätt att trygga insyn och garantera uppgifternas pålitlighet inte bara för producenterna utan även för konsumenterna.

132.  Europaparlamentet understryker turismsektorns betydelse för EU, i egenskap av världens största turistdestination, och i vissa regioner där turismen utgör hörnstenen för den ekonomiska verksamheten. Parlamentet stöder kommissionens strategi för att förbättra konkurrenskraften inom turismsektorn genom åtgärder som höjer kvaliteten och hållbarheten inom turismen och stärker Europas anseende som turistdestination.

133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa de färdplaner och slutsatser som tagits fram inom de sektoriella initiativen. Parlamentet anser att dessa färdplaner ger industrin långsiktig planeringssäkerhet och utgör ett värdefullt verktyg för att den ska kunna förbli konkurrenskraftig.

Ansvar

134.  Europaparlamentet anser att Europas industri och aktörer bör öka sina investeringar, sina företagsmässiga, sociala och miljömässiga åtaganden och samarbeta närmare för att utveckla gynnsamma ramvillkor. Parlamentet anser att industrin bör behålla investeringarna och produktionen i Europa och befästa sin egen forskningsinsats samt sträva efter hållbar tillväxt, innovation och arbete mot rimlig lön. Parlamentet anser att industrin har en funktion att fylla när det gäller att utveckla en ny kompetenskultur med goda möjligheter till utbildning av hög kvalitet och ännu flera hållbara produkt- och processinnovationer och att den så snart möjlighet ges bör ingå strategiska partnerskap.

135.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta nya medlingskoncept för att övervaka och anlägga ny infrastruktur och att genomföra dessa för att öka allmänhetens deltagande, så att den infrastruktur som krävs för en hållbar förnyelse av den industriella basen (exempelvis intelligenta nät, vindkraftverk och nya järnvägslinjer) snart kan förverkligas.

136.  Europaparlamentet är övertygat om att den globala ekonomiska krisen tydligt har visat att företagen måste agera aktsamt och med full respekt för principerna om företagens sociala ansvar, när det gäller såväl god företagsledning som miljön och goda sociala egenskaper.

Regioner

137.  Europaparlamentet framhåller att regionala strukturer är viktiga för att stärka Europas industri. Konkurrenskluster, innovationssystem (företag, universitet, forskningscentrum, tekniktjänsteleverantörer, utbildningsinstitutioner osv.) samt nätverk företag emellan (förädlingskedjor, synergier) och mellan företag och andra aktörer är avgörande för investeringsbesluten. Därför bör

   innovativa kluster och nätverk, särskilt de europeiska konkurrenskluster och de nya partnerskap för innovation som ska inledas under 2011 inom ramen för initiativet ”Innovationsunionen”, och särskilt inom nyckelteknik, få mer stöd för att man på ett samordnat sätt ska kunna främja kunskaps- och tekniköverföring, forskning, kompetensutveckling och infrastrukturer, och även vara tyngdpunkten för Europeiska regionala utvecklingsfonden,
   regionala nätverksstrukturer och landsbygdsregioner gynnas av EU i deras stöd till den industriella basen,
   kluster och nätverk inordnas under europeiska plattformar för att på så vis kunna få starkare stöd,
   initiativ som exempelvis ”borgmästarförsamlingen” och ”smarta städer” stödjas eftersom även industrin och små och medelstora företag gynnas av dessa,
   - Europeiska investeringsbanken stärka bandet mellan industripolitiken och den territoriella sammanhållningen.

138.  Europaparlamentet framhäver den europeiska industrins bidrag till visionen om socioekonomisk och territoriell sammanhållning, och anser att en välmående industri är en grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt och social stabilitet i EU:s regioner.

139.  Europaparlamentet kräver därför att man, i synnerhet inom nyckeltekniker, konsekvent och i ökad omfattning utnyttjar befintlig vetenskaplig och teknisk kompetens i regionerna samt stärker främjandet av klusterpolitiken.

140.  Europaparlamentet påminner om att införandet av lämplig digital infrastruktur och innovativ teknik är strategiskt viktigt för att öka konkurrenskraften inom EU:s regioner och industri. Informations- och kommunikationstekniken är mycket betydelsefull för att höja produktiviteten i industrisektorn. Modern kommunikationsinfrastruktur med hög överföringskapacitet bör framför allt byggas upp i eftersatta regioner. Detta skulle kunna ge gynnsamma förutsättningar för offentliga och privata investeringar och bidra till den viktiga uppgiften att höja företagens IT-kapacitet.

o
o   o

141.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0223.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0209.
(3) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 65.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy