Index 
Antagna texter
Torsdagen den 10 mars 2011 - Strasbourg
Medielagen i Ungern
 Södra grannskapet, och i synnerhet Libyen, bland annat humanitära aspekter
 EU:s förhållningssätt gentemot Iran
 Det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (Genève, 28 februari–25 mars 2011)
 Pakistan – mordet på Shahbaz Bhatti, minister för minoriteter
 Vitryssland, särskilt fallen Ales Michalevic och Natalja Radzina
 Situation och kulturarv i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)
 Inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser
 Kollisioner med tunga godsfordon

Medielagen i Ungern
PDF 186kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen
P7_TA(2011)0094B7-0191/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen, artiklarna 49, 56, 114, 167 och 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som rör respekten för och främjande och skydd av de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrande- och informationsfriheterna och rätten till mediemångfald,

–  med beaktande av direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster),

–  med beaktande av Europeiska stadgan om pressfrihet av den 25 maj 2009, kommissionens arbetsdokument om mediemångfald i EU:s medlemsstater (SEK(2007)0032), ”trestegsstrategin för mediemångfald”, som fastställts av kommissionen, och den oberoende studie som genomförts på kommissionens uppdrag och som slutfördes 2009,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 april 2004 om risken för kränkning av yttrande- och informationsfriheterna i EU och särskilt i Italien(1), av den 25 september 2008 om mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen(2), och av den 7 september 2010 om journalism och nya medier – att skapa en offentlig sfär i Europa(3),

–  med beaktande av kommissionens uttalanden och de parlamentsfrågor som ingivits och de debatter som hölls i Europaparlamentet den 8 oktober 2009, om informationsfriheten i Italien, och den 8 september 2010, och de diskussioner som fördes den 17 januari 2011 vid ett gemensamt möte med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kultur och utbildning om den ungerska medielagen,

  med beaktande av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågors beslut att begära att byrån för grundläggande rättigheter ska ta fram en årlig jämförande rapport om situationen för mediefrihet, mångfald och oberoende styrelseformer i EU:s medlemsstater, inklusive indikatorer,

–  med beaktande av Unescos konvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck, särskilt artiklarna 5.2, 7 och 11,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är grundad på värderingarna om demokrati och rättssäkerhet, vilka fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, och garanterar och främjar följaktligen yttrande- och informationsfriheterna, i enlighet med artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Unionen erkänner det rättsliga värdet av de rättigheter, friheter och principer som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och genom anslutning till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, för vilka mediefrihet och mediemångfald är en grundläggande förutsättning. Dessa rättigheter omfattar friheten att uttrycka åsikter och friheten att ta emot och lämna information utan kontroll, ingripanden eller påtryckningar från offentliga myndigheter.

B.  Det råder en stor oro kring mediemångfalden och mediefriheten i EU och dess medlemsstater, särskilt Italien, Bulgarien, Rumänien, Tjeckien och Estland, vilket framgår av kritiken nyligen mot den medielag och de ändringar av konstitutionen som Ungern införde mellan juni och december 2010. Denna kritik framfördes av internationella organisationer som OSSE och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, flera internationella och nationella branschorganisationer för journalister, utgivare och förläggare, frivilligorganisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter samt av medlemsstater och kommissionen.

C.  Kommissionen uttryckte tvivel och begärde information av den ungerska regeringen om den ungerska medielagens överensstämmelse med direktivet om audiovisuella medietjänster och med EU:s regelverk i allmänhet, särskilt när det gäller skyldigheten att tillhandahålla en balanserad täckning, som ska tillämpas på samtliga leverantörer av audiovisuella tjänster. Kommissionen ifrågasatte också medielagens överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, de grundläggande yttrande- och informationsfriheter som fastställs i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ursprungslandsprincipen och registreringskraven. Den ungerska regeringen svarade genom att lämna ytterligare information och genom att inleda förfarandet med att ändra lagen och behandla de anmärkningar som framförts av kommissionen.

D.  OSSE uttryckte allvarliga tvivel när det gäller den ungerska lagens tillämpningsområde (materiellt och territoriellt tillämpningsområde), yttrandefriheten och regleringen av innehåll, utnämningen av en person som ska agera nationell medie- och telekommunikationsmediemyndighet samt överensstämmelsen med de principer som styr public service-verksamheten(4), och menade att den nya lagstiftningen undergrävde mediemångfalden, upphävde public service-mediernas politiska och ekonomiska oberoende och befäste de negativa särdragen för fria medier på lång sikt samt att mediemyndigheten och medierådet var politiskt homogena(5) och utövade en genomgripande centraliserad och politisk myndighetskontroll över samtliga medier. Ytterligare skäl till oro var bland annat de oproportionerliga och extrema sanktioner som utdöms av diskutabla och icke definierade skäl, det faktum att mediemyndighetens sanktioner inte automatiskt avbryts om de överklagas till domstol, åsidosättandet av principen om journalisters rätt att skydda sina källor samt skyddet av familjevärderingar.

E.  Europaparlamentet delar OSSE:s allvarliga reservationer mot den politiskt homogena sammansättningen av mediemyndigheten och medierådet, tidsplanen, utövandet av en genomgripande och centraliserad, rättslig och politisk myndighetskontroll över samtliga medier, mot det faktum att de mest problematiska särdragen i lagstiftningen, såsom upphävandet av public service-mediernas politiska och ekonomiska oberoende, står i strid med OSSE:s och internationella standarder om yttrandefrihet, mot lagens tillämpningsområde (materiellt och territoriellt tillämpningsområde) samt mot beslutet att inte definiera nyckelbegrepp, vilket gör det omöjligt för journalister att veta när de eventuellt bryter mot lagen.

F.  Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter uppmanade de ungerska myndigheterna att vid översynen av landets medielag beakta Europarådets standarder för yttrandefrihet och mediemångfald, tillämpliga rekommendationer från Europarådets ministerkommitté och parlamentariska församling och, särskilt, de bindande standarderna i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Han nämnde även användningen av otydliga definitioner som kan leda till missuppfattningar, inrättandet av ett politiskt obalanserat regleringsmaskineri med oproportionerliga befogenheter som inte omfattas av heltäckande rättslig övervakning, hot mot public service-mediernas oberoende samt undergrävande av journalisters rätt att skydda sina källor. Kommissarien betonade vidare att alla berörda parter, inklusive oppositionspartierna och det civila samhället, måste ha möjlighet att på ett meningsfullt sätt delta i översynen av denna lagstiftning, som avser en sådan grundläggande aspekt av ett demokratiskt samhälle(6).

G.  I ett andra yttrande av den 25 februari 2011 rekommenderar kommissarien för mänskliga rättigheter att det görs en fullständig översyn av det ungerska medielagstiftningspaketet, bland annat med målen att återinföra en tydlig lagstiftning för främjande av pluralistiska och oberoende medier och att stärka garantierna för att medieregleringsmekanismerna förblir immuna mot politiskt inflytande(7). Vidare menar han att medierna i Ungern måste kunna utföra sin roll som vakthund i ett pluralistiskt demokratiskt samhälle och, för att detta ska kunna uppnås, måste Ungern stå fast vid sina åtaganden såsom medlemsstat av Europarådet och på bästa sätt utnyttja denna organisations expertis på området yttrandefrihet och mediers oberoende och mångfald.

H.  Den ungerska medielagen bör därför snarast upphävas och ses över utifrån kommissionens, OSSE:s och Europarådets anmärkningar och förslag, för att till fullo överensstämma med EU:s lagstiftning och europeiska värderingar och standarder för mediefrihet, mediemångfald och oberoende mediestyrning.

I.  Trots upprepade uppmaningar från parlamentet sida om ett direktiv om mediefrihet, mediemångfald och oberoende styrelseformer har kommissionen fram till nu skjutit upp detta förslag, som har blivit alltmer nödvändigt och akut.

J.  De delar av Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap som rör press- och yttrandefrihet, och som fastställdes i juni 1993 vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn, ska uppfyllas av samtliga medlemsstater i EU och tillämpas genom tillbörlig EU-lagstiftning.

K.  EU-domstolen har i domarna i de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, punkterna 45 och 46, fastställt att tillgång till information gör det möjligt för medborgarna att delta närmare i beslutsprocessen och garanterar att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och mer ansvarstagande inför medborgarna i ett demokratiskt system och att detta ”utgör ett villkor för att dessa konkret ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter”.

1.  Europaparlamentet uppmanar de ungerska myndigheterna att återställa mediestyrningens oberoende och stoppa statens inskränkningar av yttrandefriheten och den ”balanserade täckningen”, och anser att överreglering av medierna är kontraproduktivt och äventyrar faktisk mångfald i det offentliga livet.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens samarbete med de ungerska myndigheterna för att göra den ungerska medielagen förenlig med EU-fördragen och EU-lagstiftningen, samt inledningen på ändringsförfarandet på nationell nivå.

3.  Europaparlamentet beklagar kommissionens beslut att begränsa sin fokusering till endast tre punkter när det gäller Ungerns genomförande av EU:s regelverk och frånvaron av en hänvisning till artikel 30 i direktivet om audiovisuella medier, vilket innebär att kommissionen begränsat sin egen behörighet att granska om Ungerns följer EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna vid genomförandet av EU:s lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka Ungerns efterlevnad av ansvarsskyldigheten i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel och Ungerns införlivande av EU:s rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (2008/913/RIF) och om bekämpande av terrorism (2008/919/RIF), som innehåller hänvisningar till yttrandefrihet och kringgående av bestämmelserna om mediefrihet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sin noggranna övervakning och bedömning av hur den ungerska medielagens nya lydelse överensstämmer med EU:s lagstiftning, särskilt med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar de ungerska myndigheterna att involvera samtliga berörda parter i samband med översynen av konstitutionen, som utgör grunden för ett demokratiskt rättssamhälle, med tillbörliga kontrollsystem för att säkerställa minoritetens grundläggande rätt till skydd mot förtryck från majoriteten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera på grundval av artikel 265 i EUF-fördraget genom att, i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget, lägga fram ett lagstiftningsinitiativ om mediefrihet, mediemångfald och oberoende mediestyrning före utgången av året, och på så sätt åtgärda bristerna i EU:s medielagstiftning genom att utnyttja sina befogenheter beträffande den inre marknaden, audiovisuell politik, konkurrens, telekommunikation, statligt stöd, public service-skyldigheter och alla människors grundläggande rättigheter på EU:s territorium, i syfte att fastställa åtminstone de viktigaste minimistandarder som samtliga medlemsstater måste uppfylla och respektera i sin nationella lagstiftning för att säkra, garantera och främja informationsfrihet och en lämplig grad av mediemångfald och oberoende mediestyrning.

7.  Europaparlamentet uppmanar de ungerska myndigheterna att granska medielagen ytterligare utifrån de anmärkningar och förslag som lagts fram av Europaparlamentet, kommissionen, OSSE och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, i rekommendationerna från Europarådets ministerkommitté och parlamentariska församling och i rättspraxis fastställd av EU-domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, och, om det skulle visa sig att lagen ordagrant eller till sin innebörd är oförenliga med fördragen eller EU:s lagstiftning, särskilt stadgan om de grundläggande rättigheterna eller den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, upphäva och avstå från att tillämpa lagen eller de avsnitt i den som visat sig vara oförenliga.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, byrån för grundläggande rättigheter, OSSE och Europarådet.

(1) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1026.
(2) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 85.
(3) Antagna texter, P7_TA(2010)0307.
(4) Analys och bedömning av det ungerska lagstiftningspaketet och förslaget till lagstiftning om medier och telekommunikation, av fil. dr Karol Jakubowicz för OSSE.
(5) Skrivelse av den 14 januari 2010 från OSSE:s representant för mediefrihet till ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
(6) http://www.coe.int/t/commissioner/News/2011/110201Hungary_en.asp
(7) https://wcd.coe.int/wcd/ViewDoc.jsp?id=1751289


Södra grannskapet, och i synnerhet Libyen, bland annat humanitära aspekter
PDF 218kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om södra grannskapet, i synnerhet Libyen
P7_TA(2011)0095RC-B7-0169/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 1 mars 2011, i vilken Libyen enhälligt utesluts ur FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 av den 26 februari 2011,

–  med beaktande av rådets beslut av den 28 februari 2011 om genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution och om införande av ytterligare restriktiva åtgärder mot de ansvariga för de våldsamma övergreppen mot civilbefolkningen i Libyen,

–  med beaktande av UNHRC:s resolution S-15/2 av den 25 februari 2011,

–  med beaktande av att förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen avbröts den 22 februari 2011,

–  med beaktande av EU:s höga representant Catherine Ashtons uttalanden om Libyen och Nordafrika,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 17 juni 2010 om avrättningar i Libyen(1), och sin rekommendation av den 20 januari 2011 med de avgörande villkoren för förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen(2),

–  med beaktande av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och dess tilläggsprotokoll om upprättande av en afrikansk domstol för mänskliga och folkens rättigheter, som Libyen ratificerade den 26 mars 1987 respektive den 19 november 2003,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Deltagarna vid den senaste tidens demonstrationer i flera arabstater i Nordafrika och Mellanöstern har krävt ett slut på de auktoritära regimerna och efterlyst politiska, ekonomiska och sociala reformer, frihet, demokrati och bättre levnadsvillkor för vanliga människor. De massiva protesterna i flera arabstater har visat att odemokratiska och auktoritära regimer inte kan garantera trovärdig stabilitet och att demokratiska värderingar är centrala för ekonomiska och politiska partnerskap.

B.  Protesterna mot den libyska regimen tog sin början i staden Benghazi den 15 februari 2011 och spred sig genom hela landet till al-Bayda, al-Quba, Derna och az-Zintan. Demonstranterna tog kontroll över flera städer, framför allt i östra Libyen.

C.  Demonstranterna har attackerats med sällan skådad våldsamhet av Gaddafiregimen, som har använt den libyska militären, milisen, legosoldater och utländska kombattanter för att brutalt slå ner protesterna, bland annat genom urskillningslös användning av kulsprutor, krypskyttar, stridsflygplan och helikoptrar mot civilpersoner. Detta har lett till snabbt stigande dödssiffror och till ett stort antal skadade och gripna.

D.  Regimens våldsamma och brutala reaktion mot Libyens befolkning har inte enbart fått många soldater att hoppa av utan har också fått medlemmar av regimen att avgå.

E.  Enligt UNHCR har över 200 000 människor flytt från Libyen till de angränsande länderna Tunisien, Egypten och Niger under de senaste dagarna, och ytterligare hundratusentals flyktingar och utländska gästarbetare försöker under dramatiska förhållanden fly undan konflikten eller lämna Libyen. Detta skapar en humanitär nödsituation som kräver en snabb reaktion från EU:s sida.

F.  Vid sitt femtonde extra möte den 25 februari 2011 antog UNHRC enhälligt en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen. I resolutionen fördömdes de grova och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna i Libyen och det påpekades att vissa av dem kunde innebära brott mot mänskligheten. Efter det att resolutionen antagits beslutade FN:s generalförsamling den 2 mars 2011 att tills vidare utesluta Libyen från UNHRC, vilket också rekommenderades av UNHRC.

G.  Som svar på FN:s säkerhetsråds resolution av den 26 februari 2011 om Libyen, i vilken det föreskrevs att situationen i landet borde hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen, inledde domstolens åklagare den 3 mars 2011 en undersökning av de påstådda brott mot mänskligheten som begåtts i Libyen, däribland av Muammar Gaddafi och av medlemmar av regimen. Genom FN:s säkerhetsråds resolution 1970 införs ett vapenembargo mot landet och Muammar Gaddafis familj och regimen beläggs med reseförbud och deras tillgångar fryses. Samtidigt ges FN:s alla medlemsstater rätt att beslagta och bortskaffa förbjuden krigsmateriel.

H.  Rådets beslut av den 28 februari 2011 innebär ytterligare restriktiva åtgärder, framför allt ett viseringsförbud och en frysning av tillgångar, för dem som bär ansvaret för de våldsamma övergreppen mot Libyens civilbefolkning. Med beslutet genomförs således FN:s säkerhetsråds resolution av den 26 februari 2011 om Libyen.

I.  Åtskilliga ledare i världen har sedan upproret inleddes upprepade gånger uppmanat överste Gaddafi att lämna sin post.

J.  Den 22 februari 2011 stängde Arabförbundet av Libyen, och den 3 mars 2011 förklarade generalsekreteraren att förbundet kan införa en flygförbudszon över Libyen i samordning med Afrikanska unionen, om striderna fortsätter i Libyen.

K.  Det nationella libyska övergångsrådet krävde i ett uttalande från den 5 mars 2011 att världssamfundet uppfyller sina skyldigheter att skydda det libyska folket från vidare folkmord och brott mot mänskligheten, utan direkt militärt ingripande på libyskt territorium.

L.  Den 22 februari 2011 avbröt EU de pågående förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen samt alla samarbetsavtal med landet.

M.  EU har stort intresse av ett demokratiskt, stabilt, välmående och fredligt Nordafrika. De senaste händelserna i Libyen, Egypten och Tunisien har tydliggjort behovet av att snabbt reformera EU:s yttre åtgärder gentemot Medelhavsområdet.

N.  Europeiska rådet förväntas vid sitt extra möte fredagen den 11 mars 2011 grundligt gå igenom rapporten från unionens höga representant och kommissionen om en snabb anpassning av EU:s instrument, tillsammans med den höga representantens rapport om stöd till övergångs- och förändringsprocesserna.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det libyska folket, särskilt med den unga generationen som har varit en drivkraft för demokrati och regimskifte, berömmer deras mod och beslutsamhet och stöder helhjärtat deras legitima demokratiska, ekonomiska och sociala strävanden.

2.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag de flagranta och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen, i synnerhet Gaddafiregimens våldsamma angrepp på fredliga demokratidemonstranter, journalister och människorättsförsvarare. Parlamentet beklagar djupt de många dödsoffren och det stora antalet skadade och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet fördömer den uppmaning till våld mot civilbefolkningen som uttryckligen framförts av Muammar Gaddafi och hans son Saif al-Islam, som är regimens främsta företrädare.

3.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på överste Gaddafis brutala diktatoriska regim och uppmanar honom att avgå omedelbart för att förhindra ytterligare blodspillan och möjliggöra en fredlig politisk övergång. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att omedelbart upphöra med våldet och möjliggöra en fredlig lösning på situationen på ett sätt som motsvarar det libyska folkets legitima förväntningar. Vidare uppmanas de libyska myndigheterna att respektera de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt, undanröja alla inskränkningar av yttrandefriheten, även på Internet, och bevilja oberoende människorättsobservatörer och utländska media omedelbart tillträde till landet.

4.  Europaparlamentet stöder helt och fullt FN:s säkerhetsråds resolution 1970, i vilken man fördömer de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen och kräver att situationen hänskjuts till Internationella brottmålsdomstolen. Samtidigt införs ett vapenembargo mot landet och Muammar Gaddafi och hans familj beläggs med reseförbud och deras tillgångar fryses. Parlamentet betonar att förövarna av angreppen på civilbefolkningen är individuellt och straffrättsligt ansvariga enligt folkrätten, att de måste ställas inför rätta och att ingen straffrihet kan accepteras. Parlamentet stöder kraftfullt Internationella brottmålsdomstolens åklagare, som har inlett en utredning av de brott mot mänskligheten som begåtts av Muammar Gaddafi och medlemmar av hans regim.

5.  Europaparlamentet konstaterar att EU var först med att införa de sanktioner som beslutats av säkerhetsrådet, och EU:s åtgärder går längre i och med införandet av autonoma sanktioner. Parlamentet välkomnar rådets beslut att förbjuda handel med Libyen avseende utrustning som kan användas för internt förtryck, liksom utvidgningen av förteckningen över personer som omfattas av frysta tillgångar och viseringsförbud. Parlamentet kräver en kontinuerlig utvärdering av sanktionernas effektivitet.

6.  Europaparlamentet betonar att åtgärderna bör gälla alla libyska tillgångar, inbegripet de statliga investeringsfonder som förvaltas av den libyska investeringsmyndigheten. Parlamentet kräver att frysningen av tillgångarna ska inbegripa intäkterna från försäljningen av olja och gas, och uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra fullständiga detaljer om alla frysta tillgångar. Parlamentet välkomnar i det sammanhanget diskussionerna om ytterligare EU-sanktioner som innebär att frysning av tillgångar även ska omfatta företag med kopplingar till Gaddafiregimen.

7.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 28 februari 2011 att förbjuda leveranser till Libyen av vapen, ammunition och liknande materiel. Parlamentet uppmanar i detta hänseende rådet att kontrollera huruvida EU:s uppförandekod för vapenexport har följts och att anta rigorösa åtgärder för att se till alla medlemsstater fullt ut följer koden. Parlamentet uppmanar den höga representanten att undersöka möjligheten att tillämpa embargot med hjälp av GSFP:s luftresurser och marina resurser.

8.  Europaparlamentet stöder fullt ut UNHRC:s beslut att sända en oberoende internationell undersökningskommission till Libyen för att utreda kränkningar av internationell människorättslagstiftning samt beslutet i FN:s generalförsamling från den 2 mars 2011 att tills vidare utesluta Libyen ur UNHRC.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att vidta varje tänkbar åtgärd för att isolera Gaddafi och hans regim såväl nationellt som internationellt.

10.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste leva upp till sin skyldighet att skydda och rädda den libyska civilbefolkningen från storskaliga väpnade angrepp. Parlamentet påpekar att ingen av de möjligheter som föreskrivs i FN-stadgan därför kan uteslutas. Parlamentet uppmanar den höga representanten och medlemsstaterna att förbereda sig inför ett beslut från FN:s säkerhetsråd avseende ytterligare åtgärder, däribland möjligheten att införa en zon med flygförbud för att förhindra regimen från att göra invånarna till måltavla. Parlamentet understryker att alla åtgärder från EU och medlemsstaterna bör rymmas inom ett FN-mandat och baseras på samordning med Arabförbundet och Afrikanska unionen, där dessa organisationer uppmanas att ta ledningen för de internationella insatserna.

11.  Parlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att upprätta förbindelser med det nationella libyska övergångsrådet och att starta processen för att göra förbindelserna officiella för att främja övergången till demokrati, säkra deltagandet av ett brett urval av företrädare från det libyska samhället och stärka kvinnors och minoriteters inflytande i övergångsprocessen, samt att stödja det nationella övergångsrådet i de befriade områdena för att lindra påfrestningarna för lokalbefolkningen och tillgodose dess grundläggande humanitära behov, däribland sjukvård.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att bidra till demokratiska reformer och upprättande av rättsstatliga institutioner i Libyen genom att stödja utvecklingen av oberoende massmedier och oberoende organisationer i civilsamhället, framför allt politiska partier, så att demokratiska val kan hållas i framtiden.

13.  Europaparlamentet är djupt oroat över den växande humanitära krisen, med tanke på att över 200 000 migranter flyr från våldet i Libyen och många av dem sitter fast utmed gränsen mellan Libyen och Tunisien eller i flyktingläger i Tunisien, Egypten och Niger. Parlamentet uppmanar de nuvarande och framtida libyska myndigheterna att bevilja humanitära organisationer tillträde till landet och att garantera den humanitära personalens säkerhet.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och den höga representanten att ställa alla finansiella och mänskliga resurser som behövs till förfogande för att stödja en kraftfull internationell humanitär insats och bistå UNHCR och andra relevanta humanitära organ med att ge skydd och katastrofbistånd åt alla behövande. Parlamentet välkomnar alla åtgärder och ekonomiska medel som kommissionsledamot Kristalina Georgieva och GD ECHO har satt in så här långt samt det humanitära bistånd som vissa medlemsstater tillhandahållit för att klara uppgiften. Parlamentet vädjar till EU och medlemsstaterna att bistå med luft- och sjötransport för att hjälpa till att återbörda eller omplacera migranter, asylsökande och flyktingar från Libyen, i linje med folkrätten och relevant EU-lagstiftning, och att ge ekonomiskt stöd som svar på den gemensamma appellen från UNHCR-IOM (Internationella organisationen för migration), som kom den 3 mars 2011.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla nödvändiga åtgärder, bland annat i form av ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser, sätts in för att EU på lämpligt sätt ska kunna hantera en eventuell massmigration i enlighet med artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

16.  Europaparlamentet påminner om att i 2007 års gemensamma EU–Afrika-strategi lovade EU och de afrikanska ledarna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att olagligt förvärvade tillgångar och ekonomiska medel utreds och återlämnas till sina ursprungsländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla detta löfte och att i enlighet med FN-konventionen om korruption se till att frysta tillgångar återlämnas till det libyska folket i framtiden. Parlamentet betonar att det krävs samordnade EU-insatser för att frysa de tillgångar som Gaddafis familj och personer i deras omgivning har i Europa eller i europeiska finansinstitut som verkar i skatteparadis, och för att se till att EU:s banker respekterar vederbörliga krav när det gäller eventuella olagliga överföringar av medel från Libyen.

17.  Europaparlamentet understryker att legosoldatsverksamhet utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet samt ett brott mot mänskligheten, och denna verksamhet måste därför stoppas. Parlamentet uppmanar rådet och den höga representanten att sända starka varningssignaler till alla regeringar som skickar legosoldater, militär personal eller militär utrustning för att stödja Gaddafiregimens förtryck av det libyska folket.

18.  Europaparlamentet gläds åt att Europeiska rådet kallats samman till ett extrainsatt möte den 11 mars 2011 om utvecklingen i Libyen och i det södra grannskapet. Parlamentet uppmanar den höga representanten och medlemsstaterna att ta fram en omfattande och sammanhängande strategi för den humanitära och politiska reaktionen på situationen i Libyen.

19.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att börja förbereda EU:s involvering i och stöd till det södra grannskapet, särskilt för att införa rättsstatliga principer och goda styrelseformer samt de konstitutionella och valmässiga förutsättningarna för att upprätta en stabil, pluralistisk och fredlig demokrati i regionen. Unionens höga representant uppmanas att till fullo utnyttja EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder.

20.  Europaparlamentet anser att de omvälvande förändringarna i Nordafrika och Mellanöstern har tydliggjort att EU:s positiva inverkan och långsiktiga trovärdighet i regionen kommer att vara beroende av att EU lyckas bedriva en sammanhängande gemensam utrikespolitik som är värdebaserad och klart och tydligt står på de demokratiska krafternas sida. Parlamentet uppmanar än en gång EU att se över sin politik till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och inrätta en mekanism för genomförande av människorättsklausulen i alla avtal med tredjeländer.

21.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att nära knytas till arbetet i den arbetsgrupp som ska samordna EU:s reaktion på krisen i Libyen och på andra håll i Medelhavsområdet.

22.  Europaparlamentet betonar än en gång att händelseutvecklingen i Libyen och i andra länder i regionen visar att det är hög tid att ta fram ambitiösare och effektivare strategier och instrument, och att utöka anslagen till dem, för att uppmuntra och stödja politiska, ekonomiska och sociala reformer i EU:s grannländer i söder. Parlamentet poängterar att den pågående strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste avspegla den aktuella utvecklingen i norra Afrika och innehålla förslag om hur man på ett nytt och bättre sätt kan uppfylla folkens behov och förväntningar. Parlamentet insisterar på att man i översynen av grannskapspolitiken måste prioritera kriterierna för rättsväsendets oberoende, respekt för de grundläggande friheterna, mångfald inom pressen, pressfrihet och bekämpning av korruption. Parlamentet efterlyser en bättre samordning med unionens övriga politik gentemot dessa länder.

23.  Europaparlamentet håller med om att unionen för Medelhavsområdet måste anpassa sig till den nya eran och de nya omständigheterna och snarast reflektera över, samt reagera på, den senaste tidens händelseutveckling genom att lägga fram förslag om hur man på bästa sätt kan främja demokrati och mänskliga rättigheter i Medelhavsunionens stater och i regionen, bland annat i Libyen, och om vilka reformer som kan genomföras för att Medelhavsunionens egen roll ska bli starkare, mer konsekvent och effektivare.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s säkerhetsråd och generalförsamling, UNHRC, Arabförbundet, Afrikanska unionen, unionen för Medelhavsområdet, regeringarna i Libyens grannländer och till det nationella libyska övergångsrådet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0246.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0020.


EU:s förhållningssätt gentemot Iran
PDF 162kWORD 77k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran (2010/2050(INI))
P7_TA(2011)0096A7-0037/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, inbegripet resolutionerna av den 8 september 2010 om mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami(1), den 10 februari 2010 om situationen i Iran(2) och den 22 oktober 2009 om Iran(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om världsdagen mot dödsstraffet(4),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och konventionen om barnets rättigheter, som alla undertecknats av Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av Europeiska unionens (EU) och Förenta staternas gemensamma uttalande av den 8 februari 2010 där man uppmanade den iranska regeringen att fullgöra sina skyldigheter rörande de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av det uttalande som Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten), gjorde den 24 september 2010 om den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads ”upprörande och oacceptabla” kommentarer i FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av EU:s förklaring om icke-spridning av massförstörelsevapen, antagen vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, och av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från den 10 december 2003,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representantens talesman gjorde den 23 september 2010 varvid han fördömde bombningen i Mahabad, Iran,

–  med beaktande av rapporten ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), antagen av Europeiska rådet den 12 december 2008,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde den 22 september 2010 för E3+3:s räkning om en snar förhandlingslösning på den iranska kärnenergifrågan,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde på Europeiska unionens vägnar den 12 augusti 2010 om domarna mot sju bahailedare,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representantens talesman gjorde den 16 juli 2010 varvid han fördömde attackerna i Iran,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 mars 2010 om fri tillgång till information i Iran,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde den 6 juli 2010 om de omedelbart förestående avrättningarna i Iran,

–  med beaktande av det uttalande som den höga representanten gjorde på Europeiska unionens vägnar den 12 juni 2010 om den kraftigt försämrade människorättssituationen i Iran sedan presidentvalet i juni 2009,

–  med beaktande av uppgifter från statistikkontoret i Iran som visar att arbetslösheten i Iran ökar och våren 2010 uppgick till 14,6 procent, och att antalet arbetslösa beräknas vara över 3,5 miljoner,

–  med beaktande av att Iran är part i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och därmed har avstått från att anskaffa kärnvapen och enligt lag är bundet att redovisa all sin kärntekniska verksamhet, däribland kärnmaterial, och ställa den under Internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll,

–  med beaktande av det uttalande som IAEA gjorde den 27 september 2005 om att Iran inte fullgjorde sina skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget,

–  med beaktande av att man i sex olika resolutioner från FN:s säkerhetsråd (1696, 1737, 1747, 1803, 1835 och 1929) har tagit upp olika krav för att Irans rättigheter enligt icke-spridningsfördraget ska återupprättas, bland annat att man upphör med anrikningen,

–  med beaktande av det uttalande som IAEA:s generaldirektör Yukiya Amano gjorde i sin kvartalsrapport till styrelsen den 18 februari 2010 om att Iran inte uppfyller de krav som ställs i de relevanta resolutioner som utfärdats av styrelsen och säkerhetsrådet,

–  med beaktande av dels IAEA:s förslag om ett avtal om tillhandahållande av kärnbränsle för forskningsreaktorn i Teheran i utbyte mot låganrikat uran från Irans urantillgångar, dels det överbryggande förslag som stöds av Turkiets och Brasiliens regeringar i ett försök att skapa förtroende och underlätta för förhandlingar mellan Iran och E3+3 samt mellan Iran och Wiengruppen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) som innehåller nya restriktiva åtgärder mot Iran och inför en fjärde serie sanktioner mot Iran på grund av landets kärnenergiprogram,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juli 2010 om Iran och rådets antagande av dels en serie restriktiva åtgärder som ska införas mot Iran på områdena handel, finansiella tjänster, energi och transport, dels en förordning om utökning av förteckningen över enheter och personer som omfattas av frysning av tillgångar,

–  med beaktande av de ytterligare sanktioner mot Iran som har tillkännagivits av Förenta staterna, Japan, Kanada och Australien,

–  med beaktande av Europeiska unionens långvariga engagemang för att finna en diplomatisk lösning på den iranska kärnenergifrågan,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0037/2011), och av följande skäl:

A.  Islamiska republiken Iran (nedan kallad Iran) står inför en rad utmaningar vad gäller samhällsstyrningen. Det handlar om allt från maktkamper mellan konkurrerande delar av landets styrande elit till en allt sämre samhällssituation och ekonomi, en svår situation vad gäller den regionala säkerheten och ett tilltagande missnöje bland Irans folk, och många av dessa problem har orsakats av den iranska regeringens agerande.

B.  Den politiska utvecklingen i Iran efter det omstridda presidentvalet i juni 2009, som enligt många kännetecknades av oegentligheter, har visat att det finns en stor potential för en folkledd, demokratisk förändring i landet, framdriven av ett sjudande och aktivt samhälle. Reformisterna likställs generellt med den gröna rörelse som uppstod under massprotesterna mot president Ahmadinejads omval.

C.  Irans säkerhetsstyrkor – revolutionsgardet, Basijmilisen och polisen – har reagerat med brutala kraftåtgärder och godtyckligt gripit tusentals fredliga demonstranter och dissidenter, bland annat studenter och akademiker, kvinnorättsaktivister, fackföreningsmedlemmar, advokater, journalister, bloggare, präster och kända människorättsförsvarare. Det är tydligt att man på detta sätt har velat skrämma kritiker till tystnad och kväsa oppositionen. Domstolarna har iscensatt omfattande skenrättegångar mot hundratals kända reformvänner och aktivister, vilka resulterade i att några av de åtalade dömdes till långa fängelsestraff eller rentav till döden.

D.  Sedan Ahmadinejad valdes till president 2005 har det iranska revolutionsgardet använt sig av tillgångar som ackumulerats sedan 1980-talet för att köpa statliga företag och företag som har privatiserats genom Teheranbörsen.

E.  Det iranska folkets grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till liv, yttrandefrihet och föreningsfrihet, samt att slippa godtyckliga gripanden, kvarhållanden och tortyr, och att slippa alla former av diskriminering – kränks alltjämt ostraffat.

F.  Iran hör till de mest ”uppkopplade” länderna i Mellanöstern och utgör den tredje största bloggosfären i världen efter Förenta staterna och Kina. Det är inte av en händelse att telekommunikationsförbindelser och Internet rutinmässigt har varit utsatta för störningar sedan presidentvalen i juni 2009.

G.  Iran har kvar dödsstraffet och är ett av de tre länder i världen som genomför flest avrättningar. Iran innehar högsta rekord för antalet avrättade ungdomsbrottslingar. Iran tillämpar fortfarande dödsstraff genom stening, vilket strider mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

H.  Många iranier har avrättats av politiska skäl, många andra sitter fängslade och hundratals har tvingats fly landet av rädsla för sina liv och/eller för att undfly frihetsberövande på obestämd tid, förhör och tortyr.

I.  De människorättsorgan som verkar i Iran (dvs. den islamiska människorättskommissionen och artikel 90-kommissionen) är knutna till regeringen och har ingen större betydelse.

J.  Irans kärnenergiprogram har under årens lopp kännetecknats av strävan att hemlighålla verksamheten. Detta har undergrävt tilltron till Irans påståenden om att programmet endast har fredliga syften.

K.  Det återstår ännu för Iran att uppfylla såväl sina skyldigheter enligt alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, bland annat resolution 1929 (2010) som är den senaste av dem, som alla de av IAEA:s styrelse fastställda kraven om att organet måste få tillträde till alla de anläggningar, människor och handlingar, liksom till all den utrustning, som krävs för att kunna genomföra en vederbörlig kontroll av Irans kärntekniska tillämpningar, och för att IAEA ska kunna fullgöra sin roll som bevakare av kärnenergianvändningen.

L.  Den iranska regeringens politik utgör till vissa delar ett hot mot stabilitet och fred i regionen. I synnerhet Israel och Gulfregionen känner sig hotade av Irans aggressiva och riktade uttalanden, liksom av landets pågående kärnenergiprogram och stöd till Hizbullah och Hamas. Iran skulle emellertid kunna spela en stabiliserande roll till förmån för hela regionen, förutsatt att landet normaliserar sina internationella relationer, i synnerhet med länderna i närområdet, en gång för alla klargör det verkliga syftet med sitt kärnenergiprogram och garanterar respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati.

M.  Iran har låtit två generationer afghanska flyktingar stanna i landet och ta del av grundläggande hälso- och utbildningstjänster. År 2010 uppgick antalet registrerade afghaner bosatta i Iran till mer än en miljon. På detta område har Iran endast mottagit begränsat internationellt stöd.

N.  Iran är bland de tre länder i världen som har de största befintliga reserverna av såväl olja som naturgas.

O.  Förbindelserna mellan Iran och Turkiet har fördjupats påtagligt. Iran använder sina statliga och icke-statliga allierade, det vill säga Syrien, Hizbullah och Hamas liksom Muslimska broderskapet, för att destabilisera regionen.

P.  I artikel IV i fördraget om icke-spridning av kärnvapen fastställs samtliga parters omistliga rätt att forska i samt tillverka och använda kärnenergi i fredliga civila syften utan åtskillnad, i enlighet med artiklarna I och II i fördraget.

Situationen i landet

1.  Europaparlamentet noterar med oro den inrikespolitiska situationen, särskilt vad gäller demokratifrågan. Parlamentet noterar också det iranska folkets och i synnerhet den unga generationens strävan efter förändring, och beklagar djupt att Irans regering och parlament inte tycks mottagliga för de berättigade krav som ställs av medborgarna. Parlamentet framhåller att folkets missnöje över Irans regering på grund av den allvarliga socioekonomiska situationen och bristen på frihet och grundläggande respekt för mänsklig värdighet i Iran är det största problemet som den nuvarande regimen måste övervinna för att kunna överleva.

2.  Europaparlamentet understryker att demokratiska förändringar inte kan påtvingas utifrån, inte ens med militära medel, utan måste uppnås genom en fredlig demokratisk process. Parlamentet uttrycker sin beundran för modet hos de tiotusentals iranier som fortsätter att riskera sina yrkeskarriärer och liv genom att kräva större frihet och utökade demokratiska rätigheter i Iran.

3.  Ahmadinejad valdes till president 2005 med hjälp av ekonomisk populism och löften om social rättvisa, men sedan dess har Irans inhemska problem förvärrats alltmer trots de spirande oljepriserna. Därför beklagar Europaparlamentet Ahmadinejads försök att stärka sin politiska ställning i Iran genom att tillämpa ett radikalt förhållningssätt i internationella sammanhang, i förhoppningen att en högröstad anti-västerländsk och anti-israelisk hållning ska stärka Irans ställning som ledare i den muslimska världen.

4.  Europaparlamentet konstaterar att tidigare massrörelser i Iran grundade sig på två pelare – strävan efter både välstånd och frihet – och att båda dessa fortfarande utgör oinfriade löften från 1979 års revolution. De ekonomiska misslyckandena i form av inflation, korruption, hög arbetslöshet, energibrist, en ineffektiv statlig sektor och slöseri med offentliga medel har förvärrats under de senaste åren.

5.  Europaparlamentet konstaterar att reformrörelsen inbegriper ett spektrum av intellektuella tendenser och politiska målsättningar, från önskan om att gradvist modernisera Irans statliga institutioner till målet att helt förändra landets styrelseformer.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de miljontals iranier som efter presidentvalet i juni 2009 gick ut på gatorna för att protestera i hopp om att åstadkomma en politisk förändring i Iran.

7.  Parlamentet fördömer kraftigt att de iranska säkerhetsstyrkorna håller oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi och deras makar olagligt fängslade och begär att de omedelbart och villkorslöst släpps fria. Parlamentet noterar att fängslandet skedde genom överträdelse av iransk lag. Parlamentet fördömer de iranska myndigheternas attityder gentemot oppositionen som utövar sin legitima rättighet att protestera samt uttrycker sin solidaritet med de iranska folket i deras strävan efter demokrati. Parlamentet beklagar djupt den iranska regeringens skenhelighet, vilken har använt sig av onödigt våld, hot och godtyckliga arresteringar gentemot fredliga demonstranter som den 14 februari 2011 demonstrerade fredlig till stöd för de egyptiska folket, samtidigt som regeringen hävdade att den stödjer frihet i Egypten. 

8.  Europaparlamentet förkastar bestämt regimens fördömande av demonstranter och oppositionella efter 2009 års presidentval som ”fiender till Allah” (”muharib”) som i enlighet med islam bör ådömas strängast möjliga straff. Parlamentet konstaterar att medan regimkritik betraktades som ett brott på shahens tid betraktas det som en försyndelse mot islam av den nuvarande regimen.

9.  Europaparlamentet varnar för att det iranska revolutionsgardet långsamt håller på att bli en militär, politisk och ekonomisk maktfaktor i det iranska samhället, vilket reser farhågor om att staten håller på att militariseras ytterligare. Parlamentet ger uttryck för sin djupaste oro över att denna utveckling kan leda till att den politiska oppositionen kommer att utsättas för ett ökat våld och förtryck.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över den viktiga roll som Basij-organisationen för studenter spelar i det iranska samhället för att, under Islamiska revolutionsgardets överinseende, kontrollera och undertrycka oliktänkande bland landets studenter. Den iranska studentrörelsen har varit en av de mest framträdande aktörerna i kampen för demokrati, frihet och rättvisa.

Mänskliga rättigheter

11.  Europaparlamentet uppmanar Iran att få slut på all form av diskriminering i landet. Parlamentet oroas av den diskriminering och det politiska och sociala förtryck som drabbar kvinnor i synnerhet i Iran. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att upphöra med att diskriminera människor på grundval av deras sexuella läggning. Parlamentet fördömer också det omänskliga och medeltida bruket att döma människor till döden för påstådda brott förknippade med val av partner eller sexuellt beteende.

12.  Europaparlamentet finner det motbjudande att antalet avrättningar i Iran 2009, enligt årsrapporter om dödsstraffet i Iran, var det högsta på tio år, vilket gör Iran till det land i världen som utför flest avrättningar per capita. Iran uppmanas att offentliggöra statistik om tillämpningen av dödsstraffet. Iran uppmanas också att slutgiltigt avskaffa dödsstraffet för brott som begås före arton års ålder och ändra sin lagstiftning som för närvarande är i strid med de internationella människorättskonventioner som Iran har ratificerat, inklusive konventionen om barnets rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att i enlighet med FN:s resolutioner 62/149 och 63/138 införa ett moratorium för avrättningar i väntan på att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet betonar att EU:s institutioner måste utöva konstanta påtryckningar mot Iran i denna fråga.

13.  Europaparlamentet fördömer med kraft avrättningen av den nederländsk-iranska medborgaren Zahra Bahrami den 29 januari 2011. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över att de iranska myndigheterna vägrade att bevilja konsulärt tillträde till Zahra Bahrami och inte såg till att ge henne en öppen och rättvis rättegång.

14.  Medan det noterar att de iranska myndigheterna påstår sig avvisa rasdiskriminering understryker Europaparlamentet att Irans etniska minoriteter klagar på den ekonomiska underutveckling som råder i de provinser där de är i majoritet. Parlamentet fördömer de talrika terroristattacker som Folkets motståndsrörelse i Iran (även kallad Jundollah) har utfört i provinsen Sistan och Baluchistan sedan rörelsen grundades 2003. Samtidigt kräver parlamentet att Iran presenterar konkret bevisning för sitt officiella påstående att Jundollah stöds av de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över att Iran, tillsammans med Afghanistan, Somalia, Saudiarabien, Sudan och Nigeria, fortfarande tillhör den mycket lilla grupp länder som alltjämt tillämpar stening. Parlamentet uppmanar det iranska parlamentet att anta lagstiftning som kriminaliserar denna grymma och omänskliga form av bestraffning.

16.  Europaparlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att både i lagstiftning och i praktiken avskaffa alla former av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, att säkra en normal rättsordning och att sätta stopp för straffriheten för människorättsbrott. I första hand uppmanar parlamentet det iranska parlamentet och landets rättsförvaltning att avskaffa grym och omänsklig behandling som amputering av lemmar, stening och spöstraff, som är strafformer som strider mot Irans internationella åtaganden. Parlamentet avvisar bestämt den uppfattning som framförts av Irans rättsvårdande myndigheter, att sådana straff är kulturellt berättigade.

17.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal iranska demonstranter den 13 juni 2009 – med rätta – ropade ”Var är min röst?”, eftersom de var övertygade om att det förekommit ett stort mått av valfusk i valet föregående dag. Detta kommer att fortsätta att befläcka president Ahmadinejads andra mandatperiod.

18.  Europaparlamentet förfäras över att säkerhetsstyrkorna, från natten den 15 juni 2009 och framåt, accepterade skottlossningen mot de demonstrerande massorna, vilket framgår av videoupptagningar. Parlamentet oroas djupt av det ökade förtryck som kan noteras ett år efter det folkliga upproret i Iran, och som bland annat tar sig uttryck i godtyckliga arresteringar, tortyr, misshandel och avrättningar av politiska dissidenter. Parlamentet fördömer den iranska regeringens ansträngningar att tysta all politisk opposition liksom dess försök att undvika internationell granskning av de brott som begicks i samband med oroligheterna efter valet. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att förse de iranska myndigheterna med en detaljerad förteckning över alla incidenter/våldshandlingar mot civila iranier som man vet har ägt rum i valets efterdyningar och att insistera på att det görs en oberoende internationell utredning och att resultatet av denna utredning offentliggörs.

19.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige alla dem som hålls fängslade för att fredligt ha utnyttjat sin rätt till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, och att utreda och åtala regeringstjänstemän och medlemmar av säkerhetsstyrkorna som är ansvariga för mord, misshandel och tortyr av familjemedlemmar till dissidenter, demonstranter och gripna.

20.  Europaparlamentet insisterar på att den höga representanten vid eventuella framtida förhandlingar med Iran ger högsta prioritet åt människorättssituationen i landet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla instrument som står till dess förfogande för att skydda och främja mänskliga rättigheter i Iran. Kommissionen uppmanas särskilt att inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter ta fram ytterligare åtgärder för att aktivt skydda människorättsaktivister. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att underlätta för människorättsaktivister att söka skydd och få tillgång till organisatoriska resurser och kommunikationsplattformar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja det europeiska fristadsprogrammet (Shelter City Programme) liksom program för att utveckla motåtgärder mot tekniker för att blockera elektroniska medier.

21.  Europaparlamentet beklagar djupt att iranska gifta män har rätt att hävda att deras utomäktenskapliga förbindelser är lagliga och att betrakta som tillfälliga äktenskap, medan gifta kvinnor som anklagas för äktenskapsbrott saknar en sådan möjlighet att benådas. Parlamentet beklagar likaså djupt att artikel 105 i Islamiska republikens strafflag ger en domare rätt att endast med sin egen ”kännedom” som underlag döma en äktenskapsbrytare till stening, och att Iran försöker begränsa omvärldens kunskap om denna brutalitet genom att inte offentliggöra domar om stening.

22.  Europaparlamentet fördömer de systematiska trakasserier som fackföreningsaktivister utsätts för av iranska myndigheter, i motsats till vad Iran hävdade i samband med FN:s återkommande allmänna granskningsförfarande för att säkerställa respekten för dess medborgares sociala och ekonomiska rättigheter och rätt till yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att frige samtliga fängslade fackföreningsaktivister samt att respektera fackföreningsföreträdarnas och lärarnas rätt att delta i firandet av arbetarrörelsens internationella högtidsdag (1 maj) respektive nationella lärardagen (2 maj). Parlamentet uppmanar den iranska regeringen att respektera arbetstagarnas grundläggande rättigheter i enlighet med ILO:s internationella arbetsnormer.

23.  Europaparlamentet fördömer kampanjen för avskedande av framstående universitetslärare på politisk grund, och anser den vara ett oacceptabelt angrepp mot dessa lärares mänskliga rättigheter och akademiska frihet. Parlamentet anser att denna politik ytterligare kommer att politisera och försämra de iranska universiteten, som länge var en källa till nationell stolthet och föremål för beundran bland akademiker i hela världen. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart vidta åtgärder för att återupprätta den akademiska friheten i landet.

24.  Europaparlamentet beklagar att vissa religiösa minoriteter fortfarande diskrimineras när det gäller bostäder, utbildning och anställning inom den offentliga sektorn. Detta strider mot den iranska konstitutionen och får unga människor som är medlemmar av sådana minoriteter att lämna landet. Parlamentet fördömer i synnerhet den systematiska förföljelsen av bahaisamfundet, vågen av gripanden av kristna som ägde rum under 2009 och de trakasserier som religiösa oliktänkande, konvertiter samt sufi- och sunnimuslimer har utsatts för. Parlamentet upprepar sitt krav att de sju fängslade bahailedarna friges och uppmanar det iranska parlamentet att ändra landets lagstiftning således att den säkerställer att alla anhängare av landets olika trossamfund, oavsett om de är erkända enligt konstitutionen, kan leva enligt sin övertygelse utan att riskera förföljelse och att de garanteras lika rättigheter både i lagstiftning och i praktiken.

25.  Sedan protesterna efter det kontroversiella presidentvalet den 12 juni 2009 har situationen för de iranska icke-statliga organisationerna försämrats betydligt. Europaparlamentet kritiserar skarpt att alla internationella kontakter och allt finansiellt stöd till icke-statliga organisationer i Iran systematiskt utnyttjas av myndigheterna för att försöka misskreditera dessa organisationer och deras arbete.

26.  Europaparlamentet är mycket oroat över de många avrättningar av minderåriga och de offentliga steningar av kvinnor som verkställs varje år, trots internationella vädjanden om att Iran ska respektera de mänskliga rättigheterna.

27.  Europaparlamentet begär att det på nytt ska inrättas ett FN-mandat för en särskild rapportör som ska utreda brott mot de mänskliga rättigheterna och försöka se till att personer som gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran ställs till svars. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att tillmötesgå FN:s särskilda rapportörer (till exempel om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar, om tortyr, om religions- och trosfrihet samt om domares och advokaters oberoende) som sedan länge begärt att få göra officiella besök i Iran.

28.  Europaparlamentet beklagar situationen för advokater i Iran, som, i strid med FN:s grundläggande principer om advokaters roll, har försämrats avsevärt sedan presidentvalet i juni 2009, i det att de iranska myndigheterna tar till förtryckande metoder (t.ex. arresteringar, uteslutande ur advokatsamfundet, kränkningar av yttrandefriheten, obefogade skatteutredningar och andra finansiella påtryckningsmedel) för att förhindra advokater från att fritt utöva sitt yrke.

29.  Europaparlamentet beklagar att situationen för människorättsförsvarare, inbegripet människorättsadvokater och försvarare av kvinnors rättigheter som utgör särskilda måltavlor, håller på att försämras. Parlamentet är djupt oroat över att människorättsförsvarare har utsatts för flera attacker, orättvisa rättegångar, och dessutom hindras från att utnyttja sina konstitutionella rättigheter. Parlamentet begär att samtliga människorättsförsvarare och samvetsfångar som fortfarande hålls fängslade ska friges omedelbart.

30.  Europaparlamentet uppmanar Iran att underteckna, ratificera och genomföra FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

31.  Europaparlamentet stöder kampanjen En miljon underskrifter för ändring av diskriminerande lagar, som går ut på att samla in en miljon underskrifter för att få till stånd en ändring av lagar som diskriminerar kvinnor i Iran. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna, bland annat de rättsvårdande myndigheterna, att upphöra med alla trakasserier mot medlemmar av denna kampanj.

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget den iranska regeringen att förbättra kvinnornas rättigheter i syfte att erkänna kvinnornas viktiga roll i samhället. Parlamentet uppmanar enträget de iranska myndigheterna att följa Irans åtaganden inom ramen för den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och uppmanar på nytt det iranska parlamentet att anta lagstiftning som olagliggör det grymma och omänskliga bruket att stena människor. Parlamentet uppmanar den höga representanten att särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter i Iran och att ta upp fallen med Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami med de iranska myndigheterna.

33.  EU-institutionernas företrädare bör utveckla kontakter med företrädare för ett brett spektrum av de iranska politiska organisationerna och samhällsorganisationerna, inbegripet framträdande iranska människorättsförsvarare. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd för gräsrotsverksamhet och direkta personliga kontakter.

34.  Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas förtryck av oberoende medier, inbegripet censuren av video- och fotomaterial, i syfte att begränsa såväl tillgången till som överföringen av information. Parlamentet är extremt oroat över det faktum att den godtycklighet som kännetecknar rättskipningen i Iran leder till en stark självcensur bland landets medier. Parlamentet uppmanar med eftertryck företrädare för EU och dess medlemsstater att påminna Iran om sitt internationella åtagande att säkerställa mediefriheten. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, då de träffar sina iranska motsvarigheter, insistera på dels att de flertaliga dagstidningar som har tvingats lägga ner sin verksamhet ska få återuppta verksamheten, dels att politiska fångar släpps fria. I båda fallen bör man lägga fram namnlistor. Parlamentet fördömer den iranska regeringens utvisning av utländska korrespondenter, bl.a. journalister från stora europeiska dagstidningar. Parlamentet välkomnar att Euronews har öppnat en persisk språktjänst.

35.  Europaparlamentet oroar sig över förtrycket av olika former av kultur, musik och konst genom censur och förbud, och förtrycket mot konstnärer, musiker, filmregissörer, författare och poeter.

36.  Europaparlamentet kräver ett stopp för straffriheten i Iran genom att ett förfarande för oberoende rättslig översyn införs i landet eller genom att talan via FN:s säkerhetsråd väcks vid institutioner som verkar enligt internationell rätt, såsom Internationella brottmålsdomtolen.

37.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som flera medlemsstater har vidtagit för att erbjuda skydd för de iranska människorättsförsvarare, avhoppare, journalister, studenter, kvinnor, barn och konstnärer som förföljs för sin religiösa tro, sina åsikter, sin sexuella läggning eller andra uttryck för utövandet av deras mänskliga rättigheter.

Kärnenergifrågan

38.  Iran har enligt bestämmelserna om icke-spridning rätt att utveckla kärnenergi för fredliga syften, men Europaparlamentet upprepar att Europeiska unionen och det internationella samfundet fortsätter att oroas djupt över de risker för spridning som det iranska kärnenergiprogrammet innebär, vilket mycket tydligt har kommit till uttryck i många av FN:s säkerhetsråds resolutioner.

39.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att fullgöra Irans skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget och kräver att den iranska regeringen ratificerar och genomför tilläggsprotokollet om säkerhetskontrollavtalet. Parlamentet fördömer att Iran fortsätter att lägga hinder i vägen för IAEA:s arbete, neka fullständigt och villkorslöst tillträde till viktiga kärnanläggningar och orättmätigt motsätta sig utnämningen av inspektörer, och på så sätt vägrar att samarbeta fullt ut med IAEA.

40.  Europaparlamentet betonar även att Iran i enlighet med en central grundsats i icke-spridningsfördraget har rätt att anrika uran för fredliga ändamål och få tekniskt stöd för samma ändamål.

41.  Europaparlamentet stöder rådets tvåspårsstrategi som syftar till att förhandla fram en fredlig lösning på dödläget i kärnenergifrågan, och lovordar rådets nya gemensamma ståndpunkt av den 26 juli 2010 om införandet av nya och långtgående, riktade, självständiga åtgärder gentemot Iran. Parlamentet beklagar att Iran inte var villigt att acceptera de erbjudanden man fick vid den senaste rundan av de P5+1-samtal med Iran som hölls i Istanbul, och att samtalen därför misslyckades. Parlamentet är dock fortfarande övertygat om att EU:s strategi gentemot Iran bör vara bredare, och den bör omfatta inte bara kärnenergifrågan utan även människorättssituationen i Iran och landets roll i regionen.

42.  Europaparlamentet påminner om att Iran står ensamt mot hela FN, och inte bara mot ”väst” i frågan om landets kärnenergiprogram.

43.  Europaparlamentet noterar att ytterligare sanktioner är den logiska följden av Irans vägran att samarbeta fullt ut med IAEA. Parlamentet uppmanar den höga representanten och EU:s medlemsstater att utvärdera samtliga mekanismer för att verkställa genomförandet av EU:s gemensamma ståndpunkt – särskilt vad gäller exportlicenser, tull- och gränskontroll, flyg- och båtfrakt – för att hindra Iran från att kringgå sanktionssystemet och för att kunna göra en realistisk utvärdering av huruvida sanktionerna ger väntat resultat. Parlamentet upprepar att dessa åtgärder inte får drabba befolkningen i gemen. I detta sammanhang välkomnar parlamentet Förenta staternas beslut att införa riktade sanktioner mot iranska tjänstemän som bedöms vara ansvariga eller medansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran sedan det omtvistade presidentvalet i juni 2009. Parlamentet uppmanar rådet att vidta liknande åtgärder.

44.  Europaparlamentet anser att det krävs förnyade internationella insatser för att befria vår planet från kärnvapenhotet. Parlamentet välkomnar president Obamas vädjan om kärnvapennedrustning, och uppmanar den höga representanten att göra denna fråga till en av sina prioriteringar både i relationerna med medlemsstaterna och i kontakterna med regeringarna i Mellanöstern och Asien.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och EU:s medlemsstater att utvärdera handelsförbindelser med Iran i stället för sanktioner, i syfte att begränsa kränkningarna av mänskliga rättigheter genom exporten till Iran av teknik som uppfyller EU:s standarder, t.ex. mobiltelefoner, kommunikationsnät, teknik (med dubbla användningsområden), övervakningsteknik och programvara för Internetskanning och censur och data mining, inbegripet personuppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ett nytt licenssystem om denna översyn visar på att det behövs lagstiftningsåtgärder.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att omedelbart vidta åtgärder för att förbjuda EU-företag att exportera övervakningsteknik (särskilt informationsnätverk) till Iran.

47.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att utvidga förteckningen över iranska personer med koppling till Irans kärnenergiprogram och ballistiska program och de upphandlingsnätverk som är knutna till dessa. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att snabbt agera för att frysa dessa personers tillgångar och hindra dem från att ta sig till EU och använda EU-medlemsstaternas jurisdiktion för att utföra verksamhet med koppling till dessa program.

48.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att se till att den iranska kärnenergifrågan och det iranska folkets mänskliga rättigheter fortsätter att stå högt på dagordningen, och uppmanar Iran att inleda meningsfulla förhandlingar i syfte att garantera att man når en bred och varaktig lösning på kärnenergifrågan.

Yttre förbindelser

49.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den iranska presidenten Ahmadinejads utsaga om att vilja ”utplåna” Israel, liksom presidentens antisemitiska uttalanden, särskilt hans förnekelse av förintelsen och hans bakomliggande avsikter att avlegitimera staten Israel. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för Israels existensberättigande och en tvåstatslösning för Palestina.

50.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noga övervaka situationen i Gulfregionen och göra sitt yttersta för att främja fred och stabilitet i regionen.

51.  Europaparlamentet bekräftar Turkiets roll som inflytelserik aktör och lovordar att Turkiet och Brasilien tillsammans har verkat för att en lösning på den iranska kärnenergifrågan ska kunna förhandlas fram. Parlamentet beklagar emellertid att bestämmelserna i trepartiavtalet av den 17 maj 2010 endast delvis tillgodoser IAEA:s krav och uppmanar de turkiska myndigheterna att inta samma förhållningssätt som EU i fråga om det iranska kärnvapenhotet. Parlamentet uppmanar Turkiet att ta med frågan om människorättssituationen i sin dialog med Iran.

52.  Europaparlamentet understryker att Ryssland är ett av de länder som i störst utsträckning har försett Iran med moderna vapen och anrikat uran. Parlamentet välkomnar Ryska federationens beslut i år att inte längre sälja S-300-missiler till Iran och att stödja FN:s sanktioner mot Iran till följd av landets kärnenergiprogram. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med all vapenspridning och export av uran till Iran så att man kan garantera att sanktionerna mot Iran är verkningsfulla och att icke-spridningsfördragets krav uppfylls.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar den höga representanten att se till att EU:s och Förenta staternas åtgärder avseende Iran i högre grad samordnas och kompletterar varandra och att i frågor som rör åtgärder gentemot Iran samråda med de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd och alla relevanta globala och regionala partner som har samma uppfattning om Iran.

54.  Europaparlamentet noterar att det ligger i både EU:s och Irans intresse att garantera fred och stabilitet i Afghanistan. Parlamentet välkomnar Irans konstruktiva roll när det gäller att renovera infrastruktur och återuppliva ekonomisk verksamhet liksom när det gäller att förebygga narkotikahandeln från Afghanistan. Parlamentet betonar emellertid att varaktig fred och stabilitet i Afghanistan kommer att kräva att alla grannar avhåller sig från inblandning i landets politiska angelägenheter.

55.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att tillsätta en EU-delegation i Teheran nu när Europeiska utrikestjänsten har tagit över det roterande ordförandeskapets ansvar för att företräda Europeiska unionen i tredjeländer.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra Iran att spela en konstruktiv roll beträffande Afghanistans framtida utveckling, och betonar att EU och Iran har samma målsättning i fråga om Afghanistans stabilitet och när det gäller att med effektiva åtgärder bekämpa opiumproduktion och narkotikahandel.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till regeringen och parlamentet i Islamiska republiken Iran.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0310.
(2) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 9.
(3) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 26.
(4) Antagna texter, P7_TA(2010)0351.


Det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (Genève, 28 februari–25 mars 2011)
PDF 264kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och 2011 års översyn
P7_TA(2011)0097RC-B7-0158/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s råd för mänskliga rättigheter, särskilt resolutionerna av den 25 februari 2010 om det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(1), och den 14 januari 2009 om utvecklingen för FN:s nya råd för mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s roll(2), samt resolutionerna av den 16 mars 2006 om resultatet av förhandlingarna om ett råd för mänskliga rättigheter och om det 62:a mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter(3), den 29 januari 2004 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna(4), den 9 juni 2005 om reformeringen av Förenta nationerna(5), den 29 september 2005 om resultaten från Förenta nationernas världstoppmöte (14–16 september 2005)(6) och den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(7),

–  med beaktande av sina brådskande resolutioner om mänskliga rättigheter och demokrati,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/60/251 om inrättandet av ett råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de tidigare ordinarie och extra mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter samt tidigare omgångar av de allmänna ländergranskningarna,

–  med beaktande av det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och den elfte omgången av de allmänna ländergranskningarna som kommer att äga rum den 2­13 maj 2011,

–  med beaktande av den utvärdering av FN:s råd för mänskliga rättigheter som kommer att äga rum 2011,

–  med beaktande av de institutionella förändringar som Lissabonfördragets ikraftträdande har medfört, särskilt inrättandet av Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Lissabonfördraget,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekt för, liksom främjande och försvar av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av EU:s etiska och rättsliga regelverk och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten(8).

B.  EU och dess medlemsstater bör garantera att de mänskliga rättigheterna respektera i den egna politiken så att EU:s ställning i FN:s råd för mänskliga rättigheter stärks och blir trovärdig.

C.  FN:s råd för mänskliga rättigheter är en unik plattform för frågor som rör de grundläggande mänskliga rättigheterna och ett specifikt forum för sådana frågor inom FN:s ram. Det har fått den viktiga uppgiften och ansvaret att förbättra främjandet och skyddet av samt respekten för de mänskliga rättigheterna runtom i världen.

D.  Utvärderingen av FN:s råd för mänskliga rättigheter görs i två delar, där dess status diskuteras i New York och förfarandena diskuteras i Genève. Samtidigt måste alla internationella aktörer arbeta för att avskaffa dubbla standarder och undvika selektivitet och politisering när människorättsfrågor behandlas.

E.  Frågor om suveränitet och nationell behörighet kan inte längre användas för att skydda stater från kontroll av människorättssituationen i deras respektive länder.

F.  EU bör agera som en global aktör i FN, särskilt i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och den nya strategin med den nya Europeiska utrikestjänsten bör hjälpa unionen att effektivare och tydligare än tidigare bemöta och ta itu med de globala utmaningarna på ett sammanhållet, konsekvent och effektivt sätt.

G.  Ett nytt direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati har inrättats inom Europeiska utrikestjänsten.

H.  En delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter kommer att delta i det sextonde mötet i Genève, precis som i tidigare års möten i FN:s råd för mänskliga rättigheter eller i dess föregångare, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och framför allt av utvärderingen av detta råd. Mötet är ett unikt tillfälle att utvärdera hur FN:s råd för mänskliga rättigheter har genomfört sitt mandat och en möjlighet för detta råd att förbättra sina arbetsmetoder så att det mer effektivt och systematiskt kan agera mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser positivt på att man inom ramen för utvärderingen har utsett två länder som ska leda processen, nämligen Marocko och Liechtenstein.

2.  Europaparlamentet gläds åt att det på dagordningen för det sextonde ordinarie sammanträdet bland annat finns rapporter om rättigheter för personer som hör till nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter och om främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter vid bekämpning av terrorism, liksom ett stort antal möten om barnets rättigheter.

3.  Europaparlamentet välkomnar årets utnämningar av särskilda rapportörer för dessa nyckelfrågor och noterar de rapporter som de särskilda rapportörerna ska avge om tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om religions- och trosfrihet, och om situationen för människorättsförsvarare. EU:s medlemsstater uppmanas att aktivt bidra till dessa diskussioner.

4.  Europaparlamentet välkomnar det nya direktoratet för mänskliga rättigheter och demokrati och stöder inrättandet av en Brysselbaserad arbetsgrupp för mänskliga rättigheter i rådet (Cohom), eftersom det är lättare att övervaka EU-politiken i Bryssel. Arbetsgruppen bör bestå av människorättsexperter från samtliga 27 EU-medlemsstater och bidra till samordningen av det multilaterala arbetet med det bilaterala arbetet.

5.  Europaparlamentet stöder inrättandet av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och understryker än en gång nödvändigheten av landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati.

6.  Europaparlamentet understryker vikten av gemensamma EU-ståndpunkter i frågor som ska diskuteras under det sextonde mötet. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stärka EU:s praxis att förmedla ”ett budskap med många röster” som har fungerat väl under senare år, bland annat i samband med EU:s olika initiativ mot dödsstraffet.

Arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter

7.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU:s medlemsstater att aktivt motsätta sig alla försök att urholka de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, odelbarhet och ömsesidiga oberoende samt att uppmuntra FN:s råd för mänskliga rättigheter att ägna lika mycket uppmärksamhet åt alla former av diskriminering, däribland diskriminering på grund av kön, funktionshinder, ras, etniskt ursprung, ålder, sexuell läggning och religion eller övertygelse.

8.  Europaparlamentet påminner om det inbördes beroendeförhållandet mellan civilpolitiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet föreslår att man överväger att föra upp vatten och sanitär utrustning som en grundläggande rättighet i syfte att förbättra de mänskliga levnadsvillkoren.

9.  Europaparlamentet befarar att den ofta dominerande blockpolitiken utgör det största hindret för FN:s råd för mänskliga rättigheter att mer effektivt genomföra sitt mandat och oroar sig över hur denna politik påverkar organets val av länder och situationer som bör uppmärksammas. Parlamentet vidhåller att organets möjligheter att bemöta länders situationer på ett effektivt och lämpligt sätt samt inom rimlig tid är av avgörande betydelse för dess auktoritet och trovärdighet.

10.  Europaparlamentet anser att FN:s råd för mänskliga rättigheter bör vara bättre rustat för att kunna ta itu med både permanenta och akuta situationer, eventuellt i form av en utvidgning av människorättsinistrumenten, genom användning av paneler, både under och mellan mötena, och genom att flytta mötena från Genève till regionerna. Parlamentet beklagar att FN:s råd för mänskliga rättigheter vid flera tillfällen inte har klarat av att hantera allvarliga människorättssituationer tillräckligt snabbt och i tid, eftersom det saknats lämpliga instrument, och stöder idén om oberoende utlösare. Parlamentet efterlyser aktivt särskilda mekanismer inom FN:s råd för mänskliga rättigheter för att man snabbt ska kunna hantera människorättskriserna i t.ex. Mellanöstern, Nordafrika, Iran och Vitryssland.

11.  Europaparlamentet välkomnar försöken inom FN:s råd för mänskliga rättigheter att sätta ihop en tvärregional arbetsgrupp om Vitryssland. Parlamentet uppmanar FN:s råd för mänskliga rättigheter att starkt fördöma de grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna mot den demokratiska oppositionen och vanliga medborgare efter presidentvalet 19 december 2010, och att anta en resolution i frågan.

12.  Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas initiativ att lägga fram en landsspecifik resolution om Iran, och uppmanar EU:s medlemsstater att kraftfullt understöda inrättandet av en särskild mekanism för Iran. Vidare uppmanas den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att samordna EU:s och Förenta staternas samarbete i människorättsfrågor av gemensamt intresse, samtidigt som unionen bör agera helt självständigt för att kunna vara effektiv och trovärdig.

13.  Europaparlamentet välkomnar FN:s högnivådelegation för mänskliga rättigheter till Tunisien mellan den 27 januari och 2 februari 2011 och uppmanar till ett fullständigt genomförande av dess rekommendationer. Parlamentet kräver än en gång att det inrättas en oberoende internationell undersökningskommission för att undersöka de allvarliga människorättskränkningar som påstås ha ägt rum i landet efter händelserna den 17 december 2010.

14.  Europaparlamentet ser positivt på att kontoret för FN:s råd för mänskliga rättigheter sänder en delegation till Egypten för att utvärdera den övergripande människorättssituationen i landet till följd av maktskiftet.

15.  Europaparlamentet gläds åt att man under det femtonde extra mötet den 25 februari 2011 enhälligt antog en resolution om människorättssituationen i Libyen, i vilken man fördömer de uppenbara och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen, varav några kan innebära brott mot mänskligheten. Parlamentet anser att en oberoende internationell undersökningskommission bör sändas till Libyen för att undersöka alla påstådda kränkningar av internationell människorättslagstiftning i landet, och står helt bakom sin rekommendation att utesluta Libyen ur FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings beslut av den 1 mars 2011att utesluta Libyen ur FN:s råd för mänskliga rättigheter.

16.  Europaparlamentet stöder öppnandet av ett regionalt kontor för FN:s råd för mänskliga rättigheter i Medelhavsområdet.

17.  Europaparlamentet välkomnar att man, på Nigerias och Förenta staternas initiativ, valde att hålla det fjortonde extra mötet om människorättssituationen i Elfenbenskusten i anslutning till 2010 års presidentval. Vid mötet fördömde man kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och uppmanade alla parter att fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar sitt stöd för det valresultat som erkänts av FN, och uppmanar alla aktörer att erkänna den valde presidenten Alassane Ouattaras auktoritet. Vidare stöder parlamentet Afrikanska unionens beslut att inrätta en panel bestående av statsöverhuvuden för att få till stånd en fredlig förhandlingslösning på krisen efter valet i Elfenbenskusten.

18.  Europaparlamentet upprepar, mot bakgrund av de särskilda rapportörernas rapporter om människorättssituationen i Demokratiska folkrepubliken Korea och i Myanmar/Burma, sin uppmaning till EU att officiellt stödja inrättandet av en FN-ledd undersökningskommission för att utreda människorättskränkningarna i dessa länder och fastställa i vilken mån de utgör brott mot mänskligheten. Parlamentet beklagar Demokratiska folkrepubliken Koreas bristande vilja att samarbeta med FN:s särskilde rapportör och begär att mandaten för den särskilda rapportören för Myanmar/Burma förlängs.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att vid det kommande mötet med FN:s råd för mänskliga rättigheter aktivt bidra till och stödja en resolution om uppföljningen av rapporten från den oberoende expertkommittén till det internationella undersökningsuppdraget om Gazakonflikten, för att garantera ansvarsskyldighet för alla brott mot internationell rätt och uttrycka sitt stöd för att ärendet hänvisas till FN:s generalförsamling och internationella rättsinstrument om de israeliska och palestinska parterna inte lever upp till sina skyldigheter att genomföra undersökningar i enlighet med internationella normer. Vidare uppmanar parlamentet den höga representanten att aktivt övervaka i vilken grad slutsatserna i uppföljningen av rapporten från det internationella undersökningsuppdraget om händelserna i samband med den humanitära konvojen efterlevs. Det understryker att människorättsaspekter först måste diskuteras i associeringsrådet EU-Israel och gemensamma parlamentariska AVS­EU-församlingen. Parlamentet finner det särskilt oroande att slutsatserna från associeringsrådet EU-Israel av den 21 februari 2011 inte återger EU:s ståndpunkt i denna fråga.

20.  Parlamentet välkomnar de uttalanden som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter gjorde under sitt första besök på det ockuperade palestinska territoriet och i Israel och i synnerhet hennes tydliga budskap som riktar kritik mot Israels bosättningspolitik och betonar att internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt inte är förhandlingsbara. Parlamentet betonar vikten av en fredlig demokratisering av Mellanöstern.

21.  Europaparlamentet beklagar att det nuvarande systemet med frivilliga åtaganden lett till mycket varierande och bristfälliga resultat, trots att ett av kriterierna för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter, som fastställs genom FN:s generalförsamlings resolution 60/251, är att man fullt ut ska samarbeta med organet. Parlamentet vidhåller därför att ett av minimikraven för medlemskap bör vara giltiga och stående inbjudningar till de särskilda förfarandena samt ett fläckfritt förflutet när det gäller de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker vikten av en valprocess med sann konkurrens och kräver att man avskaffar möjligheten för regionala grupper att lägga fram en på förhand bestämd lista över kandidater till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att aktivt delta i 2011 års utvärdering av FN:s råd för mänskliga rättigheter, i syfte att förbättra efterlevnaden av dess mandat. Parlamentet understryker att FN:s råd för mänskliga rättigheter bör fungera mer som en mekanism för tidig varning och förebyggande och att expertkunskapen inom de särskilda förfarandena bör användas i detta syfte. Parlamentet upprepar än en gång att det behövs en utvärderingsprocess som är öppen för insyn och i vilken alla kan delta, även icke-statliga organisationer, det civila samhället och alla andra berörda parter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att informera Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter om hur utvärderingen fortskrider.

23.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att utvärderingen inte bör påverka det oberoende som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter åtnjuter och motsätter sig alla försök att förändra kontorets status, eftersom detta skulle kunna inverka negativt på finansieringen och därmed kontorets oberoende. Parlamentet gläder sig åt att man utsett en assistent för människorättsfrågor vid FN:s generalsekretariat som ska ansvara för New York-kontoret. Parlamentet anser att det nya kontoret kommer att bidra till att förbättra kontakterna, dialogen och öppenheten mellan FN:s generalsekretariat och de andra FN-organen, bl.a. säkerhetsrådet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker behovet av att se till att det finns tillräckliga medel för att hålla de regionala och lokala kontoren öppna, så att de kan fortsätta arbeta på plats.

24.  Europaparlamentet insisterar på att de särskilda förfarandena måste bevaras och stärkas och att FN:s råd för mänskliga rättigheter måsta ha möjlighet att ta upp specifika människorättskränkningar genom landsspecifika resolutioner och mandat. Parlamentet framhåller att de mänskliga rättigheterna är odelbara, oavsett om det gäller sociala, ekonomiska, kulturella, medborgerliga eller politiska rättigheter. Parlamentet noterar med oro att klagomålsmekanismen, ett unikt universellt instrument som utgår från offrens situation, endast gett mycket små resultat i förhållande till det stora antalet inkomna klagomål, och betonar att denna fråga måste tas upp i samband med utvärderingen.

Allmänna ländergranskningar (UPR)

25.  Europaparlamentet konstaterar att de allmänna ländergranskningarna innebär ett erfarenhetsutbyte som ger samtliga regeringar ett mervärde eftersom alla FN-medlemmar behandlas lika och omfattas av likartad granskning trots att länderna frivilligt måste acceptera att bli granskade och att göra uppföljningar av rekommendationerna. Parlamentet framhåller att före december 2011 kommer alla FN-medlemmar att ha blivit granskade enligt denna mekanism.

26.  Europaparlamentet står fast vid betydelsen av att ge det civila samhället fortsatt utrymme i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att öka det civila samhällets deltagande i dialogen och skapa nya möjligheter för icke-statliga organisationer att delta i dialogen i vissa stater.

27.  Europaparlamentet stödjer icke statliga organisationers fortsatta deltagande i de allmänna ländergranskningarna genom att låta dem lämna in skriftliga rekommendationer som behandlas av arbetsgruppen och genom att låta dem delta i dess överläggningar.

28.  Europaparlamentet noterar den möjlighet som de allmänna ländergranskningarna erbjuder staterna när det gäller att uppfylla sina skyldigheter att respektera mänskliga rättigheter och följa upp slutsatserna från de fördragsslutande organen och de särskilda förfarandena.

29.  Europaparlamentet upprepar ännu en gång att rekommendationerna bör vara mer resultatinriktade och betonar att flera oberoende experter och nationella institutioner för mänskliga rättigheter bör delta i de allmänna ländergranskningarna för att se till att de fungerar som en effektiv uppföljningsmekanism. Parlamentet anser att oberoende experter kan delta som observatörer i samband med de allmänna ländergranskningarna och lägga fram en sammanfattning och analys av dem innan den slutliga rapporten antas.

30.  Europaparlamentet beklagar att den första omgången granskningar av vissa länder inte har uppfyllt kraven på ett öppet, icke selektivt förfarande utan konfrontation. Parlamentet erkänner i detta sammanhang den roll som EU:s medlemsstater har spelat när det gäller att bryta blocktänkandet, och uppmuntrar EU:s medlemsstater att ge tekniskt bistånd för att rekommendationerna ska kunna genomföras.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även fortsättningsvis engagera sig i FN:s råd för mänskliga rättigheter och se till att det inte blir något glapp mellan den första och andra omgången av de allmänna ländergranskningarna och att man i den andra omgången koncentrerar sig på att genomföra och följa upp rekommendationerna. Parlamentet håller med om att de stater som granskas bör vidta tydliga åtgärder när det gäller varje rekommendation och göra upp tidsplaner för att genomföra arbetsgruppens rekommendationer. En halvtidsrapport om hur genomförandet fortskrider kan bidra till denna process.

De särskilda förfarandena

32.  Europaparlamentet fastslår på nytt att de särskilda förfarandena är det viktigaste i FN:s arbete för mänskliga rättigheter. Trovärdigheten och effektiviteten i samband med FN:s råd för mänskliga rättigheter när det gäller att försvara dessa rättigheter är beroende av samarbetet med de särskilda förfarandena och av att dessa genomförs fullt ut. I detta sammanhang betonar parlamentet hur viktigt det är att de särskilda förfarandenas oberoendet i förhållande till och samspelet med FN:s råd för mänskliga rättigheter stärks.

33.  Europaparlamentet fördömer de försök som har gjorts för att undergräva oberoendet för de särskilda förfarandena genom att ge regeringarna en tillsynsfunktion över dessa. Parlamentet framhåller att all form av kontroll kommer att politisera systemet och göra det mindre effektivt.

34.  Europaparlamentet upprepar att de särskilda förfarandena om förhållandena i länderna är viktiga för att förbättra mänskliga rättigheter på plats. Parlamentet understryker att landsspecifika mandat bygger på mycket viktiga faktorer, som exempelvis deras periodicitet och den expertkunskap de baserar sig på, och därför inte får ersättas av allmänna ländergranskningar.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att försvara den integritet och det ansvar som FN:s råd för mänskliga rättigheter har vid granskningen genom att stödja att en uppföljningsmekanism inrättas för genomförandet av rekommendationerna från de särskilda förfarandena. Dessutom bör urvalskriterier antas och ett öppnare utnämningsförfarande införas som bygger på kandidaternas bakgrund, kompetens, kvalifikationer och erfarenhet. Parlamentet ger sitt stöd åt förslaget från icke-statliga organisationer om att förbättra de särskilda förfarandenas kapacitet för tidig varning genom ett system som skulle innebära att FN:s råd för mänskliga rättigheter vid behov automatiskt skulle se över en situation.

EU:s medverkan

36.  Europaparlamentet ser positivt på att EU:s vice ordförande/unionens höga representant ska delta vid det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

37.  Europaparlamentet ser det som absolut nödvändigt att Europeiska utrikestjänsten, och framför allt EU:s delegationer i Genève och New York, ökar samstämmigheten, synligheten och trovärdigheten i EU:s insatser i FN:s råd för mänskliga rättigheter genom att vidareutveckla verksamheten och samarbetet mellan regioner. Det är särskilt viktigt att utöva påtryckningar på de mer återhållsamma staterna inom varje grupp.

38.  Europaparlamentet håller i detta sammanhang fast vid sin syn på religionskränkning och understryker att man förvisso måste arbeta aktivt med att bekämpa diskriminering av religiösa minoritetsgrupper, men att det inte är lämpligt att föra in begreppet religionskränkning i protokollet om kompletterande stadgar avseende rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och andra typer av diskriminering. Parlamentet välkomnar det sidoevenemang som EU:s delegation anordnat för att uppmärksamma att det var 25 år sedan mandatet för FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet inrättades. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med resolutionens viktigaste sponsorer och andra aktörer hjälpa till att hitta ett alternativ till den resolution om förtal som ska läggas fram.

39.  Europaparlamentet stöder den tvärregionala förklaring om hbt-personers rättigheter som kommer att läggas fram.

40.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s aktiva roll i det arbete som FN:s råd för mänskliga rättigheter har bedrivit sedan det upprättades, dvs. genom att lägga fram och stödja resolutioner, göra uttalanden och delta i interaktiva diskussioner och debatter. Parlamentet konstaterar att EU har åtagit sig att i FN:s råd för mänskliga rättigheter ta upp situationen i olika länder och betonar hur viktigt det är att dessa åtaganden verkligen fullföljs.

41.  Europaparlamentet stöder det gemensamma initiativet från EU och gruppen av länder i Latinamerika och Västindien om en resolution om gatubarn.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att göra sitt yttersta för att bevara alla mandat för de särskilda förfarandena och efterlyser i synnerhet en förlängning av mandatet för FN:s särskilde rapportör om människorättsförsvararnas situation.

43.  Europaparlamentet beklagar att EU:s försök att nå konsensus ofta verkar innebära att EU sänker sin ambitionsnivå, och anser att EU bör ta större risker när det lägger fram och/eller stöder landsspecifika resolutioner.

44.  Europaparlamentet konstaterar med oro att EU inte har kunnat utöva något egentligt inflytande inom FN-systemet som helhet. Parlamentet understryker att EU måste prioritera FN:s råd för mänskliga rättigheter och förbättra samordningen mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta riktlinjer för att underlätta samordningen och beslutsfattandet i detta sammanhang. EU måste även försöka skapa koalitioner/lojalitet med viktiga regionala aktörer och med alla mer återhållsamma stater i ett försök att överbrygga blockpolitiken inom FN:s råd för mänskliga rättigheter.

45.  Europaparlamentet framhåller att det ur praktisk synvinkel är viktigt att ha en större och resursstark EU-delegation i Genève och New York. Parlamentet understryker att det som sker i Genève och i New York måste vara en integrerad del av EU:s utrikespolitik, med inriktning på bättre intern samordning, och betonar dessutom behovet av en god interaktion mellan de bilaterala och multilaterala nivåerna.

46.  Europaparlamentet beklagar att den resolution som EU lade fram inför FN:s generalförsamling i september 2010 med målet att förbättra sin status i enlighet med EU:s nya institutionella struktur till följd av Lissabonfördraget har skjutits upp. Parlamentet understryker att en förbättrad status skulle göra det möjligt för EU att företrädas av en konstant person (Europeiska rådets ordförande och/eller den höga representanten) och att uttala sig samstämmigt. Dessutom skulle EU:s synlighet och inflytande på det internationella planet öka. Parlamentet insisterar på behovet av att i nära samarbete med EU:s medlemsstater fortsätta de ansträngningar som Europeiska utrikestjänstens särskilda arbetsgrupp har gjort för att se till att resolutionen antas.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation till det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter att ta upp de problem som har påpekats i denna resolution. Parlamentet uppmanar delegationen att rapportera till underutskottet för mänskliga rättigheter om sitt besök och anser dessutom att Europaparlamentet måste fortsätta att sända delegationer till relevanta möten som anordnas av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

48.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s medlemsstater att i inrikespolitiken se till att de mänskliga rättigheterna respekteras i syfte att undvika dubbla standarder och med tanke på EU:s anslutning till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, eftersom EU:s ställning i FN:s råd för mänskliga rättigheter kan försvagas om detta inte sker.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamlings 64:e sammanträde, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt den EU-FN-arbetsgrupp som inrättats av utrikesutskottet.

(1) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 6.
(2) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 71.
(3) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 409.
(4) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 79.
(5) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.
(6) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 582.
(7) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(8) Artiklarna 2, 3.5 och 6 i fördraget om Europeiska unionen.


Pakistan – mordet på Shahbaz Bhatti, minister för minoriteter
PDF 209kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om Pakistan, i synnerhet mordet på Shahbaz Bhatti
P7_TA(2011)0098RC-B7-0166/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter och demokrati i Pakistan, i synnerhet resolutionerna av den 20 januari 2011(1) samt den 20 maj 2010(2), den 12 juli 2007(3), 25 oktober 2007(4) och 15 november 2007(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning,

–  med beaktande av uttalandet från unionens höga representant, Catherine Ashton, av den 2 mars 2011 om mordet på Pakistans minoritetsminister Shahbaz Bhatti,

–  med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman, Jerzy Buzek, av den 2 mars 2011,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller övertygelse,

–   med beaktande av artikel 19 i Pakistans grundlag, om yttrandefriheten,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 2 mars 2011 mördades Pakistans minoritetsminister Shahbaz Bhatti av beväpnade män som öppnade eld mot hans bil medan han var på väg till sitt arbete i huvudstaden Islamabad. En grupp som kallar sig Tehreek-e-Taliban Punjab (Talibanska rörelsen i Punjab) har tagit på sig ansvaret för mordet och förklarat att ministern dödades för sitt ställningstagande om hädelselagarna.

B.  Trots att Shahbaz Bhatti vid ett flertal tillfällen hotats till livet av islamistiska grupper hade de pakistanska myndigheterna avslagits hans begäran om att få disponera en skottsäker tjänstebil och att själv få välja livvakter som han litade på.

C.  Shahbaz Bhatti var den enda kristna medlemmen av den pakistanska regeringen och en av landets få ledande politiker som vågade bekämpa dessa lagar och de orättvisor som de banade väg för.

D.  Detta mord inträffade endast två månader efter det att Punjabprovinsens guvernör Salman Taseer mördades av en av sina egna säkerhetsvakter, som ogillade Taseers motstånd mot Pakistans hädelselagar.

E.  Den 1 mars 2011 mördades en tredje framstående pakistansk förkämpe för de mänskliga rättigheterna, Naeem Sabir Jamaldini, samordnare för Pakistans människorättskommission, som hade varit särskilt aktiv i kampen mot människorättsövergrepp i Baluchistanprovinsen.

F.  En fatwa ska ha utfärdats mot den tidigare pakistanska ministern, reformpolitikern och välkända journalisten Sherry Rehman och utsett henne till nästa mordoffer.

G.  Minister Bhatti och guvernör Taseer gav endast uttryck för det regerande Pakistanska folkpartiets officiella ståndpunkt. Då regeringen Gilani den 30 december 2010 offentligt backade från sitt tidigare förkunnade åtagande att se över hädelselagarna lämnade den anhängarna till denna reform isolerade och utsatta för kontinuerliga hot från radikala religiösa ledare och militanta extremistgrupper som trakasserar, hotar och dödar sina meningsmotståndare.

H.  Politiker, politiska partier och företrädare för medierna samt för det civila samhället som kvinno- och människorättsaktivister är ständigt utsatta för hot, och ibland mord, vilket har lett till att den offentliga debatten om hädelselagarna håller på att kvävas.

I.  I artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen står att främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och målsättningar för Europeiska unionen och utgör en gemensam grund för dess förbindelser med tredjeländer. Respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter är en förutsättning för att få tillgång till EU:s utvecklingsbistånd.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftigt det brutala mordet på Pakistans minoritetsminister Shahbaz Bhatti den 2 mars 2011 och uttrycker sitt deltagande med offrets anhöriga och vänner och med Pakistans folk, samt uttrycker sin solidaritet med alla dem som trots att de ständigt utsätts för hot fortfarande gör sina röster hörda.

2.  Europaparlamentet lovordar Shahbaz Bhattis mod och hans otvetydiga engagemang för rättvisa, interreligiös dialog och trosfrihet, hans lidelse för Pakistan och hans medkänsla för Asia Bibi, en kristen kvinna, mor till fem barn, som dömts till döden för hädelse, trots de kontinuerliga hot och oerhörda personliga risker som detta innebar.

3.  Europaparlamentet erkänner Shahbaz Bhattis engagerade kamp mot hädelselagarna och de orättvisor som de har banat väg för. Parlamentet erkänner de framsteg som gjorts under hans tid som minister och som bl.a. har resulterat i viktiga, diskreta förhandlingar om en eventuell ändring av dessa lagar.

4.  Europaparlamentet konstaterar att mordet på Shahbaz Bhatti i motsats till allmänhetens svaga reaktion på mordet på Salman Taseer möttes med fördömanden från breda folklager, på tvärs över relevanta politiska skiljelinjer, i medierna och över det pakistanska samhällets hela religiösa och etniska spektrum. Parlamentet hoppas att denna folkliga ilska kommer att bidra till att alla de som vill försvara de demokratiska värden som finns inskrivna i Pakistans grundlag sluter upp tillsammans.

5.  Europaparlamentet uppmanar de pakistanska myndigheterna att grundligt utreda mordet på Shahbaz Bhatti ur alla dess aspekter och att snabbt ställa förövarna av detta brott inför rätta i enlighet med lagen samt att snarast se till att guvernör Salman Taseers mördare lagförs på ett rättvist sätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar Pakistans regering att förstärka åtgärderna för att säkerställa säkerheten för regeringsministrar och andra personer som utsätts för konkreta hot från religiösa extremister och terrorister. Bland dessa utsatta personer kan nämnas landets f.d. informationsminister Sherry Rehman samt de advokater som företräder personer som har anklagats för att ha brutit mot hädelselagarna.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar Pakistans regering att utan dröjsmål utse en ny minoritetsminister. Denna person bör vara en stark och opartisk företrädare för landets minoriteter.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar Pakistans regering att stödja den tillträdande minoritetsministern i att fortsätta det arbete som Shahbaz Bhatti påbörjade och att förverkliga hans visioner, särskilt den nationella dialogen mellan religiösa ledare samt gräsrotsprojektet med distriktskommittéer för interreligiös harmoni.

9.  Europarlamentet upprepar med kraft sin uppmaning till Pakistans regering, samtliga politiska partier, civila samhälle och medier att stå enade och bekämpa extremisternas anstormning. Parlamentet hoppas att Pakistans regering både i sin sammansättning och i sitt agerande kommer att ge uttryck för det pakistanska samhällets multietniska och multireligiösa sammansättning.

10.  Europaparlamentet anser att man omgående och påtagligt bör bryta med eftergiftspolitiken gentemot dessa extremister, och att militären, rättsväsendet, medierna och det politiska etablissemanget bör ställa sig bakom detta med tanke på att den rådande ordningen har fått så dramatiska konsekvenser. Parlamentet uppmanar Pakistans regering att inte låta de röster i landet som talar för religiös tolerans och respekt för universella människorättsprinciper tystas av extremister.

11.  Europaparlamentet oroas djupt av det rådande klimatet av intolerans och våld och uppmanar Pakistans regering att låta åtala alla som uppviglar till våld, särskilt dem som uppmanar till – och i vissa fall erbjuder belöning för – mord på individer och grupper som de ogillar, och att vidta ytterligare åtgärder för att främja debatt om denna fråga.

12.  Europaparlamentet lovordar särskilt den f.d. ministern Sherry Rehmans och den bortgångne minoritetsministern Shahbaz Bhattis ansträngningar för att ändra hädelselagarna så att de inte kan missbrukas och uppmanar regeringen att upphäva dessa och andra diskriminerande lagar, som avsnitten 295 B och C i strafflagen som är föråldrade. Därtill uppmanar parlamentet Pakistans regering att se till att gällande lagstiftning – exempelvis artikel 137 i strafflagen enligt vilken hatpropaganda är ett brott – efterlevs.

13.  Europaparlamentet uppmanar behöriga EU-institutioner att inkludera frågan om religiös tolerans i samhället i sin politiska dialog med Pakistan eftersom detta är av central betydelse för den långsiktiga kampen mot religiös extremism.

14.  Europaparlamentet föreslår att EU inbjuder Pakistans regering till årliga rundabordssamtal om situationen för Pakistans minoriteter, och att Europaparlamentet deltar i förberedelserna och genomförandet av dessa evenemang.

15.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att fortsätta med sitt ekonomiska stöd till människorättsorganisationer och människorättsförsvarare, och att ta fram praktiska åtgärder för att stödja Pakistans civila rörelse mot hädelselagarna och andra diskriminerande lagar.

16.  Europaparlamentet välkomnar rådets senaste slutsatser om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning, vari hänvisas till behovet att stärka EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att aktivt driva frågan om religiös förföljelse runt om i världen.

17.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att undersöka möjligheten att använda det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter för att finansiera åtgärder till stöd för kampen mot religiös intolerans, extremism och diskriminerande lagar runt om i världen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den höga representanten att inom utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter ta fram en permanent kapacitet för att övervaka situationen vad gäller regeringars och samhällens inskränkningar av samvetsfriheten och därmed sammanhängande rättigheter.

18.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att uppmuntra Pakistans regering att åter inrätta ett ministerium för mänskliga rättigheter, liksom en meningsfull, oberoende och opartisk nationell kommission för mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna att kräva att den pakistanska regeringen tillämpar klausulen om mänskliga rättigheter i samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Pakistan. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att lägga fram en rapport om genomförandet av samarbetsavtalet och klausulen om demokrati och mänskliga rättigheter.

20.  Europaparlamentet erinrar om att Pakistan har vissa skyldigheter som signatärstat till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och uppmanar de behöriga myndigheterna i Pakistan att inleda ett förfarande för att se över landets allmänna reservationer mot konventionen, varav vissa begränsar grundlagsfästa rättigheter eller strider mot principen om att den internationella rätten står över den nationella rätten. Parlamentet anser att det sätt på vilket man nu tillämpar hädelselagarna utgör ett uppenbart brott mot dessa skyldigheter och ber utrikestjänsten att beakta detta i sin undersökning av möjligheten att utvidga ordningen med allmänna tullförmåner (GSP+) till att omfatta Pakistan från och med 2013, samt att återkomma till parlamentet med en rapport om detta.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Pakistans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0026.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0194.
(3) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 583.
(4) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 666.
(5) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 432.
(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.


Vitryssland, särskilt fallen Ales Michalevic och Natalja Radzina
PDF 121kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om Vitryssland (särskilt fallen Ales Michalevitj och Natalja Radzina)
P7_TA(2011)0099RC-B7-0167/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Vitryssland, särskilt resolutionerna av den 20 januari 2011(1), 17 december 2009(2) och 22 maj 2008(3),

–  med beaktande av uttalandet från unionens höga representant, Catherine Ashton, i Bryssel den 18 februari 2011 om domen mot en företrädare för den vitryska oppositionen,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Vitryssland, antagna vid rådets (utrikes frågor) 3 065:e möte i Bryssel den 31 januari 2011,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/69/Gusp av den 31 januari 2011 om ändring av rådets beslut 2010/639/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (konventionen mot tortyr), som Vitryssland är part i,

–  med beaktande av FN:s regler om miniminormer för behandling av fångar,

–  med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, vilka antogs 2001 och reviderades 2008,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1790 (2011) av den 27 januari 2011 om situationen i Vitryssland efter parlamentsvalet,

–  med beaktande av Amnesty Internationals rapport av den 2 februari 2011 med titeln ”Security, Peace and Order? Violations in the wake of elections in Belarus”,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett stort antal oppositionsföreträdare, däribland före detta presidentkandidater, journalister och människorättsförsvarare, greps efter händelserna den 19 december 2010 i Minsk och har alltsedan dess hållits i fängsligt förvar hos KGB. Förtryck och politiskt motiverade rättegångar mot oppositionsföreträdare och människorättsförsvarare fortsätter ännu, och nu har över 40 personer åtalats och hotas av fängelsestraff på upp till 15 år.

B.  Åklagarmyndigheten i Minsk har förlängt utredningstiden till fem månader i ett så kallat mål om massupplopp kopplat till händelserna den 19 december 2010. Det är politiska krafter som ligger bakom de rättegångar mot presidentkandidater, oppositionsaktivister, människorättsförsvarare och journalister som satts i gång i förbindelse med detta mål.

C.  Aljaksandr Atrosjtjankau, Aljaksandr Maltjanau, Dzmitryj Novik och Vasil Parfjankou, medarbetare i valkampanjen för de demokratiska oppositionskandidaterna Uladzimir Njakljajeu och Andrej Sannikau, dömdes till tre till fyra års internering i ett högsäkerhetsfängelse i förbindelse med demonstrationerna den 19 december 2010. Enligt deras advokater lyckades myndigheterna inte bevisa deras skuld.

D.  Deras advokater har gång på gång vägrats träffa dem. Efter hotelser från KGB tvingades advokaterna att dra sig ur målen, och justitieministeriet har därefter dragit in deras advokatlicenser.

E.  Ales Michalevitj, en före detta presidentkandidat som fängslades efter protesterna som följde på valet, släpptes först den 26 februari 2011 efter att ha skrivit under ett åtagande att samarbeta med vitryska KGB, ett åtagande som han sedermera offentligt har tagit avstånd från.

F.  Den 28 februari 2011 redogjorde Ales Michalevitj i ett uttalande för den psykiska och fysiska tortyr som de politiska fångarna utsattes för i syfte att avtvinga dem bekännelser och få dem att acceptera bevisen för sin skuld.

G.  Natalja Radzina, redaktör för den oppositionella webbplatsen Chartyja 97, greps också i december 2010 och åtalades för att ha anstiftat och deltagit i massoroligheter efter presidentvalet. Radzina släpptes ur KGB:s häkte och förbjöds att lämna sin hemstad tills utredningen i målet mot henne är slutförd.

H.  Efter frisläppandet har Natalja Radzina berättat att KGB-tjänstemännen under häktningstiden utsatte henne för psykisk press och försökte att värva henne som informatör för KGB. Hennes berättelse bekräftar rapporterna om att politiska fångar blir torterade i KGB:s förvar i Minsk.

I.  Vitrysslands kommitté för statens säkerhet (KGB) förnekar all användning av tortyr mot fångar i sin förvarsenhet.

1.  Europaparlamentet fördömer de vitryska myndigheternas brist på respekt för den grundläggande mötes- och yttrandefriheten och kräver att alla fängslade demonstranter omedelbart och ovillkorligt friges och att alla politiskt motiverade åtal mot dem läggs ned.

2.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag användningen av tortyr mot fångar, vilket utgör en form av omänsklig behandling som otvetydigt förbjuds av folkrätten och som är helt oacceptabelt i ett europeiskt land som är ett av EU:s närmaste grannländer.

3.  Europaparlamentet fördömer de stränga straff som nyligen har utdömts mot unga oppositionsaktivister enbart för att de har deltagit i demonstrationerna den 19 december 2010. Detta är en flagrant och allvarlig kränkning av deras politiska och medborgerliga rättigheter och ett uppenbart brott mot internationella konventioner som Vitryssland är part i.

4.  Europaparlamentet kritiserar det klimat av rädsla och hotelser som de politiska motståndarna i Vitryssland möts av. Parlamentet fördömer förtrycket och trakasserierna mot aktivister i det civila samhället och de fria medierna efter valdagen, med bland annat razzior i privata hem och kontorslokaler för massmedier och organisationer i det civila samhället. Dessutom har personer relegerats från universitet och avskedats från sina arbeten. Parlamentet uppmanar myndigheterna att garantera yttrandefrihet och mediemångfald i Vitryssland.

5.  Europaparlamentet uppmanar Vitryssland att upprätthålla rättsstaten och följa internationella konventioner och nationella lagar som garanterar skälig behandling av fångar samt deras rätt att obehindrat få besök av anhöriga, liksom tillgång till rättsligt biträde och läkarvård. Landet uppmanas vidare att sätta stopp för de ständiga trakasserierna av politiska motståndare, människorättsaktivister och oberoende medier.

6.  Europaparlamentet fördömer beslutet av juristhögskolan i Minsk att återkalla licenserna för vissa av de advokater som företrädde dem som åtalats i brottmålet om massupplopp, däribland Aleh Ahiejeu, Pavel Sapelko, Tatsiana Ahiejeva, Uladzimir Toustsik och Tamara Harajeva. Parlamentet uppmanar juristhögskolan i Minsk att upphäva sitt beslut.

7.  Europaparlamentet fördömer justitieministerns avskedande av Aljaksandr Pyltjanka, ordförande för advokatsamfundet i Minsk. Han avskedades för att ha invänt mot ministeriets beslut att återkalla licenserna för fyra advokater som var engagerade i ett så kallat upploppsmål och för att ha kallat detta beslut ogrundat och ett bevis på det finns ett verkligt hot mot rättsväsendets oberoende och mot varje enskild advokats oberoende.

8.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att genomföra en grundlig och opartisk utredning av anklagelserna om tortyr av politiska fångar och att identifiera och åtala de personer som deltagit i detta.

9.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att se över lagen om offentliga evenemang och se till att den stämmer överens med kraven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, unionens höga representant och andra partnerländer för EU att överväga att utöka de restriktiva åtgärderna så att de omfattar åklagare, domare och KGB-företrädare med koppling till människorättskränkningar i Vitryssland, om inte förtrycket i landet omedelbart upphör och avsevärda framsteg görs på området för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Rådet bör undersöka möjligheten att införa smarta och riktade ekonomiska sanktioner mot vitryska statsägda företag.

11.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet från ytterligare nio länder – Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Island, Liechtenstein och Norge – att vidta restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland.

12.  Europaparlamentet upprepar att processen för ett närmande mellan EU och Vitryssland, inklusive Vitrysslands deltagande i det östliga partnerskapet, kommer att läggas på is om inte den vitryska regeringen tar omedelbara steg mot demokrati och mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet betonar att EU, trots de politiska konsekvenserna för förbindelserna mellan EU och Vitryssland av den skärpta attityden mot oppositionen efter valet, måste intensifiera sitt stöd till det civila samhället i Vitryssland, även i form av viseringslättnader.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, OSSE:s och Europarådets parlamentariska församlingar samt Vitrysslands regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0022.
(2) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 16.
(3) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 113.


Situation och kulturarv i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)
PDF 117kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)
P7_TA(2011)0100RC-B7-0168/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kina, i synnerhet dem om de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter, särskilt av den 26 november 2009(1) och 25 november 2010(2),

–  med beaktande av det trettonde toppmötet mellan EU och Kina i Bryssel den 6 oktober 2010, som innefattade det första kulturforumet på hög nivå mellan EU och Kina i syfte att stärka kulturdialogen och kultursamarbetet mellan de båda parterna,

–  med beaktande av FN:s deklaration om rättigheterna för personer som hör till nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, som antogs genom generalförsamlingens resolution 47/135 av den 18 december 1992 och som stipulerar att staterna ska skydda existensen för och den nationella eller etniska, kulturella, religiösa och språkliga identiteten hos minoriteter inom sina territorier,

–  med beaktande av artiklarna 4, 22 och 119 i Folkrepubliken Kinas författning, som påbjuder statligt stöd till den kulturella utvecklingen i regioner som bebos av nationella minoriteter, statligt skydd av värdefulla kulturmonument och kulturminnesmärken samt skydd av de kinesiska nationaliteternas kulturarv,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  År 2009 tillkännagav den kinesiska regeringen ett ”reformprogram för farliga byggnader i Kaxgar” värt 500 miljoner US-dollar, vars syfte var att förnya stadens byggnadsbestånd. Sedan 2009 har detta program orsakat en successiv förstörelse av den forntida staden Kaxgar utmed Sidenvägen, i takt med att man verkställt planen på att riva 85 procent av den traditionella Gamla staden, ersätta den med moderna hyreshus och omvandla de återstående äldre delarna av staden till turistmål av blandad sino-uigurisk karaktär.

B.  Peking utesluter kontinuerligt staden Kaxgar från kandidaturer om uppförande på Unescos världsarvslista, till exempel den planerade gränsöverskridande ansökan om skydd av flera kulturplatser längs Centralasiens sidenväg.

C.  Staden Kaxgar utgör ett unikt och internationellt betydande världsarv och har historisk och geografisk betydelse som ett forntida centrum för handel och turism.

D.  Kaxgar har ett starkt symbolvärde för den kulturella identiteten hos regionens uiguriska befolkning och hui-befolkning, liksom för Kinas kulturella mångfald.

E.  Den officiella anledningen till förnyelseprogrammets tillkomst, att befästa staden mot jordbävningar, måste inte innebära att man totalförstör traditionella byggnader. Ett annat alternativ vore en kulturellt medveten renovering.

F.  Peking har företagit en destruktiv bostadsmodernisering även i andra delar av Kina genom sina olika ”utvecklingsplaner”. Där har man rivit historiska byggnader och tvångsförflyttat invånare utan att ta hänsyn till att ett ovärderligt historiskt arv och kulturarv går förlorat och utan att inse att fornlämningar, byggnadsföremål och arkitektur av väsentlig betydelse skulle kunna bevaras i skyddade områden eller museer, där exempel på Kinas mångtusenåriga historiska och kulturella utveckling skulle kunna föras vidare till framtida generationer och till hela världen.

G.  Peking bedriver kontinuerligt en repressiv etnisk och kulturell politik i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, en politik som nådde sin obarmhärtiga kulmen 2009, då uiguriska demonstranter brutalt attackerades i samband med oroligheterna i Ürümqi.

H.  Den uiguriska befolkningen och hui-befolkningen utsätts för kontinuerliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och i många fall nekas de ordentlig politisk representation och kulturellt självbestämmande.

1.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart upphöra med den kulturförstörelse som hotar Kaxgars arkitektoniska överlevnad och att göra en omfattande expertundersökning av kulturellt medvetna renoveringsmetoder.

2.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med alla former av tvångsförflyttning och social marginalisering av Kaxgars uiguriska befolkning genom förstörelse av bostadsområden samt att ge alla tidigare offer för denna politik adekvat ersättning för den skada de lidit.

3.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att göra allt för att få till stånd en verklig dialog mellan han-kineser och uigurer, att införa en mer inkluderande och omfattande ekonomisk politik i Xinjiang för att stärka lokalt ägande samt att skydda den uiguriska befolkningens kulturella identitet.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att uppfylla sina författningsenliga skyldigheter genom att ge adekvat stöd åt de kulturella traditionerna i Kaxgar och Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, traditioner som i hög grad är påverkade av den uiguriska identiteten.

5.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att vidta fler åtgärder för att förhindra olaglig handel och smuggling, som bidrar till att utarma de kinesiska civilisationernas arv.

6.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiske kulturministern att se över det befintliga regelverket om skydd av kulturminnesmärken för att försöka påverka dagens föränderliga livsstil hos denna etniska minoritetsgrupp, som på grund av en omedvetenhet om de omgivande skatterna ibland handskas ovarsamt med sitt kulturarv eller försummar skyddet av det. Parlamentet anser att en nationell utbildningskampanj i frågan bör främjas.

7.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att undersöka möjligheten att inbegripa Kaxgar i Kazakstans, Kirgizistans, Tadzjikistans och Uzbekistans gemensamma ansökan om att föra upp Sidenvägen på Unescos världsarvslista.

8.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med all diskriminerande och repressiv politik mot den uiguriska befolkningen och hui-befolkningen och att respektera deras grundläggande rätt till kulturell yttrandefrihet. Här kan man särskilt ta upp Tursunjan Hezim, en före detta historielärare som efter en hemlig rättegång dömdes till sju års fängelse, liksom andra aktivister som dömts under de senaste månaderna.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta fram ytterligare åtgärder inom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter i syfte att skydda de mänskliga och kulturella rättigheterna för Kinas etniska, religiösa och språkliga minoriteter.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att utöka och intensifiera samtalen med Folkrepubliken Kina om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter och att göra människorättsdialogen mer effektiv och resultatinriktad.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Unesco, Folkrepubliken Kinas nationella folkkongress (och dess ständiga kommitté) samt den regionala ständiga partikommittén i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

(1) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0449.


Inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser
PDF 65kWORD 30k
Europaparlamentets förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser
P7_TA(2011)0101P7_DCL(2010)0084

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare(2),

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett samhälles välstånd och stabilitet bygger på dess mångfald i fråga om entreprenörskap. Föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser bidrar till denna mångfald genom att erbjuda en tydlig näringslivsmodell som baserar sig på sådana grundläggande värderingar som solidaritet och demokratisk kontroll, och som prioriterar sociala mål högre än ekonomisk vinst.

B.  Hittills har föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser huvudsakligen utvecklats i ett nationellt sammanhang. Deras gränsöverskridande tillträde måste emellertid förbättras för att de ska kunna maximera sin entreprenörspotential i EU.

1.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att skapa lika villkor för föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser, så att de får verktyg och möjligheter som är jämförbara med dem som finns i andra rättsliga organisationsstrukturer, vilket ger deras organisation och verksamhet en europeisk dimension.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att lägga fram förslag till europeiska stadgar för föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser, föreslå en genomförbarhetsstudie och en konsekvensanalys när det gäller stadgarna för föreningar och ömsesidiga bolag samt vid lämpligt tillfälle komplettera denna konsekvensanalys så att den också omfattar stiftelser.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(3) till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 76E, 25.3.2010, s. 16.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0186.
(3) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 10 mars 2011 (P7_PV(2011)03-10(ANN1)).


Kollisioner med tunga godsfordon
PDF 66kWORD 30k
Europaparlamentets förklaring av den 10 mars 2011 om kollisioner med tunga godsfordon
P7_TA(2011)0102P7_DCL(2010)0081

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tunga godsfordon utgör 3 procent av fordonsflottan i EU, men är inblandade i 14 procent av kollisionerna med dödlig utgång, vilket innebär över 4 000 dödsfall i EU:s 27 medlemsstater.

B.  I EU dödas varje år ungefär 400 personer, varav de flesta är oskyddade trafikanter som t.ex. cyklister, motorcyklister och fotgängare, p.g.a. ”blinda fläckar” hos de tunga godsfordonen.

C.  Många av dessa dödsfall skulle kunna undvikas genom en fullständig installation av speglar samt allt billigare kameraanordningar, aktiva varningssystem eller avancerade nödbroms- och filbytesvarningssystem.

D.  Det finns fortfarande betydande och farliga blinda fläckar hos de tunga godsfordonen trots de höjda kraven vad gäller sikt i direktiven 2003/97/EG och 2007/38/EG för nyregistrerade tunga godsfordon respektive tunga godsfordon som redan är i trafik.

E.  Kraven från 2007 är lägre än de från 2003 och har inte genomförts i tillräcklig grad av medlemsstaterna, trots EU:s mål att minska dödsolyckorna i trafiken med hälften.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda utvärderingen av direktiv 2007/38/EG och se över det i syfte att samordna det med den tekniska utvecklingen och de senaste kraven för anordningar för indirekt sikt för nyregistrerade lastbilar, för att därmed garantera en optimal säkerhetsnivå.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att inga undantag görs från den obligatoriska monteringen av avancerade nödbromssystem och filbytesvarningssystem i enlighet med förordning (EG) nr 661/2009 om allmän säkerhet.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till rådet och kommissionen.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 2 till protokollet av den 10 mars 2011 (P7_PV(2011)03-10(ANN2)).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy