Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 13 oktober 2010 om revisionspolitik: lärdomar av krisen (KOM(2010)0561),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om bolagsstyrning i finansiella institut(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om genomförande av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(3),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0200/2011), och av följande skäl:

A.  Finanskrisen har gjort att revisorernas arbete ifrågasatts.

B.  I krisens kölvatten har finansinstituten tagit alltför stora risker, vilket på ett påtagligt sätt hänger samman med de flexibla, knapphändiga och ineffektiva kontroll- och riskhanteringsmekanismerna. Detta gäller särskilt de systemviktiga finansinstituten.

C.  Det har visat sig att revisorer kan fylla en viktig funktion, särskilt när det gäller att stärka tillsynen av finansinstitutens riskhantering.

D.  Revisionskommittéernas roll inom framför allt finansinstituten har inte utnyttjats till fullo.

E.  En revision av god kvalitet är grundläggande för den ekonomiska stabiliteten och marknadernas förtroende, eftersom den ger garantier för att företagens finansiella soliditet är äkta.

F.  Revisorns oberoende spelar en grundläggande roll för revisionens kvalitet.

G.  Det kan lätt uppstå intressekonflikter om revisionsföretagen erbjuder olika tjänster till samma företag.

H.  Den höga marknadskoncentrationen av de fyra stora revisionsföretagen kan leda till en alltför stor riskackumulering. De mindre företagen är olikartade och deras tillväxt och sakkunskap bör uppmuntras genom att de ges större möjligheter att konkurrera.

I.  Det är därför nödvändigt att inleda en grundlig diskussion om revisorns roll och revisionsmarknadens struktur.

Allmänna frågor

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och är positivt inställt till dess holistiska synsätt.

2.  Europaparlamentet välkomnar den grundläggande frågeställningen i grönboken, nämligen om hur revisionssystemet skulle kunna förstärkas, även om det tidigare inte har funnits några övertygande bevis för att revisionerna inte har genomförts i enlighet med tillämpliga bestämmelser och krav.

3.  Europaparlamentet anser att diskussionen om revisorernas roll måste gå hand i hand med en förstärkning av revisionskommitténs roll, som idag inte är särskilt effektiv, och av den finansiella information och information om risker som företagen måste lämna.

4.  Europaparlamentet anser att det i dagsläget inte finns någon tillräcklig grund för att göra en slutlig bedömning och påminner därför kommissionen om att man i enlighet med principerna om ”bättre lagstiftning” behöver ökad användning av bestämmelser och en omfattande och uttömmande konsekvensanalys som granskar de olika politiska alternativen, fokuserar på de praktiska frågorna, tar fasta på revisionens betydelse för att få fram tillförlitlig information om företagens hållbara ekonomiska utveckling och innehåller en analys av intressegrupperna i syfte att göra en klar uppdelning av konsekvenserna för varje grupp, såsom små och medelstora företag, systemviktiga finansinstitut och andra börsnoterade eller icke börsnoterade företag. Man bör bedöma konsekvenserna för dem som använder revisionsberättelserna, såsom investerare och tillsynsmyndigheter för systemviktiga finansinstitut. Kommissionen uppmanas att analysera det mervärde som tillförs såväl genom de föreslagna bestämmelserna som genom en successiv harmonisering av revisionsstandarder och revisionspraxis på EU:s inre marknad.

5.  Europaparlamentet välkomnar att proportionalitetsprincipen erkänns i grönboken.

Revisorns roll

6.  Europaparlamentet anser att den lagstadgade revisionen fyller en samhällsfunktion och tjänar allmänintresset, eftersom den är en grundförutsättning för ett demokratiskt ekonomiskt och politiskt system. Parlamentet anser därför att det är positivt att man i grönboken har för avsikt att öka insynen och förbättra revisionsberättelsernas kvalitet för att bidra till finansmarknadens stabilitet och förbättra tillgången till finansiering. Parlamentet ställer sig bakom alla åtgärder som grundar sig på att finansinstitutens kostnader och bördor uppvägs framför allt av en avsevärd förbättring av kvaliteten, regelbunden extern utvärdering och lämplig tillsyn av att reglerna följs. Parlamentet betonar att det finns behov av särskild lagstiftning.

7.  Europaparlamentet framhåller att ett revisionssystem av hög kvalitet är en viktig del i ett sunt regelverk för företagsstyrning. Kommissionen uppmanas att lägga fram sina förslag om företagsstyrning och revision för parlamentet och rådet på ett konsekvent sätt.

8.  Europaparlamentet påpekar att revisionsberättelsen är viktig för aktieägarna och allmänheten. Parlamentet erkänner principen att ”en revision är en revision” och varnar för att det finns stor risk att rättsläget blir oklart om man tillämpar olika normer. Parlamentet stöder därför att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta alla finansinstitut.

9.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om principen att revisionsberättelsens slutsatser bör inriktas på sakfrågor snarare än på formfrågor.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur revisorns uppdrag kan utvidgas till att omfatta kontroll av riskinformation som den granskade enheten lämnat, utan att för den skull försumma verifieringen av information som lämnats i årsbokslutet. Revisorn bör informeras om samtliga fall då riskkommitténs synpunkter inte har beaktats.

11.  Europaparlamentet anser att revisionsberättelserna bör vara kortfattade, med klara och koncisa slutsatser, och att de bör behandla alla aspekter av revisorns juridiska uppdrag. Revisorn bör förse revisionskommittén och bolagsstämman med kompletterande förklaringar om allmänna frågor, såsom vilka metoder som använts då balansräkningen upprättats, och om konkreta frågor, såsom nyckelindikatorer, siffror av relativ betydelse och bedömning av risker kopplade till innehållsmässiga redovisningsuppskattningar eller gjorda bedömningar i sakfrågor samt särskilda problem som uppstått under arbetets gång.

12.  Europaparlamentet anser att finansinstitutens revisionsberättelser bör innehålla större krav på offentliggörande när det gäller värderingen av mindre likvida tillgångar så att det blir möjligt att jämföra värderingarna av de finansiella instrumenten mellan olika institutioner.

13.  Europaparlamentet menar att tillsynsmyndigheten eller den behöriga myndigheten måste varnas av revisorn vid upptäckt av problem som kan äventyra den granskade enhetens framtid. Parlamentet rekommenderar att det hålls tvåpartsmöten mellan revisorn och de viktigare finansinstitutens tillsynsmyndigheter.

14.  Europaparlamentet noterar det eventuella ansvar som kan vara förknippat med att tillhandahålla ytterligare information utöver den som krävs enligt bestämmelserna. Parlamentet tror emellertid att samhället kräver att revisorerna både har ett framåtriktat och utåtriktat ansvar, särskilt när det gäller stora och systemviktiga företag. Information av allmänt intresse som revisorerna har tillgång till och som rör risker, transaktioner utanför balansräkningen eller eventuell framtida exponering bör alltid delges tillsynsmyndigheterna och i de flesta fall göras tillgänglig för allmänheten.

15.  Europaparlamentet anser att man bör stärka revisionskommittéernas roll inom alla finansinstitut genom att ålägga dem att godkänna en riskanalysmodell som omfattar företagsspecifika riktmärkesjämförelser, bland annat rapporter om eventuella framtida finansieringsbehov, bankvillkor, framtida kassaflöden, riskhantering, ledningens uppskattningar och efterlevnad av viktiga redovisningsprinciper och förutsebara risker med företagets företagsmodell. Parlamentet önskar att man årligen ska lägga fram en sådan analys, tillsammans med den fullständiga revisionsberättelsen, för finansinstitutens direktion och tillsynsråd för behandling och godkännande.

16.  Europaparlamentet anser att yrkesskepsis är en hörnsten inom revisionen som berör alla faser i revisionsarbetet. Denna skepsis uppnås genom revisorns objektivitet och oberoende i kombination med en sakkunnig bedömning som bygger på erfarenhet som inte kan ersättas av förfaranden där man kryssar i rutor.

17.  Europaparlamentet anser att kvalifikationssystemet i revisionsberättelserna inte bör omprövas eftersom det har en avskräckande funktion och bidrar till den finansiella informationens kvalitet.

18.  Europaparlamentet anser att en löpande och regelbunden dialog mellan den externa revisorn, internrevisorn och företagets revisionskommitté är av yttersta vikt för en effektiv revision, eftersom det är nödvändigt att upplysa aktieägarna till exempel om orsakerna till val, omval eller uppsägning av en revisor med hjälp av information bestående av konkreta förtydliganden till revisionskommitténs rapport.

19.  Europaparlamentet anser att revisorerna bör ha rätt att yttra sig vid företagets bolagsstämmor i frågor som rör deras roll som revisorer.

20.  Europaparlamentet anser att de båda typerna av revision – intern och extern – måste avgränsas tydligt i lagstiftningen.

Internationella revisionsstandarder

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt anta de internationella revisionsstandarderna, förtydligade i en förordning, vilket skulle göra det möjligt att harmonisera revisionerna på europeisk nivå och underlätta tillsynsmyndigheternas uppgift. Parlamentet anser att revision är ett enhetligt begrepp, oberoende av det granskade företagets storlek, men att det är nödvändigt att anpassa dess tillämpning till de små och medelstora företagens särdrag. Parlamentet påminner kommissionen om att det, förutom de företag som bör omfattas av de internationella revisionsstandarderna, också finns andra företag som trots att de undantas från dessa standarder ändå bör få sin ekonomiska situation granskad av auktoriserade revisionsföretag.

Revisionsföretagens styrning och oberoende

22.  Europaparlamentet instämmer i att en intressekonflikt är ofrånkomlig om revisorn såväl utses som avlönas av det granskade företaget. Parlamentet tror ändå inte att det i dagsläget skulle vara motiverat att låta en tredje part utse revisorn. Med detta i åtanke, och utan att det påverkar artikel 37.2 i direktiv 2006/43/EG, önskar parlamentet att revisionskommitténs roll ska förstärkas.

23.  Europaparlamentet anser att revisorn, om en sådan föreskrivs, bör utses av revisionskommittén och inte av styrelsen för det företag som ska granskas, och att revisionskommitténs ledamöter bör ha relevant erfarenhet, minst hälften av dem av bokföring och revision. Revisionskommittén bör vidta åtgärder för att garantera revisorns oberoende, särskilt när det gäller rådgivningstjänster som revisorn tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla.

24.  Europaparlamentet anser att de bestämmelser som ska garantera revisorns oberoende och kvaliteten på revisionerna måste genomgå en detaljerad granskning av ett offentligt kontrollorgan som är helt oberoende av revisorbranschen.

25.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en internationell kodex för goda styrelseformer för revisionsföretag som granskar företag av allmänt intresse.

26.  Europaparlamentet instämmer i att revisorns oberoende är av yttersta vikt och i att det behöver vidtas åtgärder för att förhindra en alltför stor förtrogenhet. Kommissionen bör genomföra en konsekvensanalys som omfattar en rad olika alternativ, framför allt externa byten och inverkan av frivilliga gemensamma revisioner. Parlamentet anser visserligen att det är möjligt att stärka revisorernas oberoende genom externa byten, men upprepar att det är interna byten av revisorer, och inte externa byten, som är den bästa lagstiftningslösningen, vilket också bekräftas av direktiv 2006/43/EG, och att de befintliga systemen med byten av parter ger det oberoende som är nödvändigt för att revisionerna ska vara effektiva.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att företagens rutiner bidrar till att bevara skydd som upprättats, inklusive bestämmelserna om att de viktigaste parterna i revisionen ska bytas ut (även om parterna byter företag).

28.  Europaparlamentet anser att man måste överväga andra alternativ än ett fast intervall för byte av revisor. Om man till exempel använder sig av gemensamma revisioner kan bytesintervallet vara dubbelt så långt jämfört med om enbart en revisor används eftersom dynamiken med tre inblandade parter är annorlunda än med två. Bytet av revisorer vid gemensam revision skulle också kunna ske växelvis.

29.  Europaparlamentet anser att en skiljelinje bör dras mellan revisionstjänster och icke-revisionstjänster som ett revisionsföretag tillhandahåller en kund, för att undvika intressekonflikter i enlighet med artikel 22.2 i direktiv 2006/43/EG och följa uppförandekoden för yrket. På så sätt kan man begränsa förekomsten av ”lockpriser”, dvs. att man sänker priserna på revisionen med baktanken att det lägre priset ska uppvägas av försäljning av andra tilläggstjänster. Av denna anledning bör avgränsningen gälla alla företag och deras kunder. Med hänvisning till 2002 års rekommendationer om revisorernas lagstadgade oberoende uppmanas kommissionen att utarbeta en förteckning med närmare bestämmelser och villkor för vissa tjänsters oförenlighet med revisionstjänster. Tillhandahållandet av andra tjänster än revision kan visserligen, så länge det inte är oförenligt med revisorns oberoende, vara av grundläggande betydelse för att bredda små och medelstora revisionsföretags kompetens, men parlamentet anser att interna och externa revisionstjänster inte bör tillhandahållas samtidigt.

30.  Europaparlamentet anser det grundläggande att revisorns oberoende upprätthålls. De externa revisorerna bör förbjudas att till det granskade företaget tillhandahålla sådana tjänster som kan innebära att kraven på oberoende inte uppfylls eller att andra etiska krav åsidosätts. För att öka tillväxten i den europeiska ekonomin är det enligt parlamentet nödvändigt att alla företag, oberoende av storlek och inbegripet små och medelstora företag, kan anlita oberoende revisorer och revisionsföretag med breda kvalifikationer.

31.  Europaparlamentet framhåller särskilt att revisionstjänster som anses medföra en intressekonflikt inte får utföras av samma företag. Detsamma gäller vissa rådgivningstjänster och utvärderingar av komplexa strukturerade produkter. Detta bör övervakas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

32.  Europaparlamentet anser att revisionskommittéerna har en viktig tillsynsfunktion när det gäller att säkerställa att revisorn förblir oberoende. Kommissionen uppmanas att ge vägledning för att bistå revisionskommittéerna i detta avseende.

33.  Europaparlamentet anser att det bör vara revisionskommittén, som en del av tillsynsrådet, och inte direktionen som ska besluta om det ska vara tillåtet att tillhandahålla ett givet finansbolag andra tjänster än revision och som ska förhandla om anbudet och villkoren för uppdraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av genomförbarheten i och effekterna av att införa en begränsning i fråga om intäkter för andra tjänster än revision.

34.  Europaparlamentet anser att de arvoden som ett revisionsföretag eller ett nätverk av revisionsföretag kan erhålla från en kund bör offentliggöras om de överskrider ett visst belopp, och att tillsynsmyndigheterna bör kunna ingripa med kontroller, begränsningar eller andra planeringskrav om de utgör en alltför stor del av företagets totala intäkter. Syftet är att undvika att revisionsföretaget hamnar i en situation av ekonomiskt beroende. Parlamentet påpekar dock att det är viktigt att dessa ingripanden inte begränsar tillväxten för små företag och att anskaffandet av en stor och viktig kund som utgör en betydande del av revisionsfirmans arbete i startskedet är en viktig del i företagens tillväxtprocess.

35.  Europaparlamentet anser att revisionsföretag som utför revisioner i företag av allmänt intresse bör offentliggöra sina redovisningshandlingar, och att dessa och de metoder som använts bör granskas, så att det garanteras att de är korrekta.

36.  Europaparlamentet anser att det ska vara möjligt att åtala alla berörda parter om det finns bevis för att chefen för ett företag, ett företag av allmänt intresse och/eller revisionsföretaget har missbrukat sin ställning.

37.  Europaparlamentet anser att partnerskapsmodellen är den lämpliga för revisionsföretag, eftersom den skyddar deras oberoende.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra revisionen av alla offentliga strukturer till ett föredöme och undvika alla eventuella intressekonflikter som kan vara ett resultat av en koppling mellan revisorn och beslutsfattarna inom det offentliga organ som är föremål för revisionen.

Koncernrevisioner

39.  Europaparlamentet stöder grönbokens förslag i fråga om koncernrevisioner.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka frågan om vidarebefordran av uppgifter under koncernrevisioner i samband med den kommande översynen av EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd.

41.  Europaparlamentet anser att koncernrevisorerna bör ha en tydlig överblick över koncernen och att de, när det gäller finansinstitut som övervakas på koncernnivå, bör inleda en dialog med koncernens tillsynsmyndighet.

Tillsyn

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag för att förbättra kommunikationen mellan revisorer som granskar företag av allmänt intresse och tillsynsmyndigheterna.

43.  Europaparlamentet hävdar att man bör upprätta protokoll för kommunikation och konfidentialitet och att man bör ha en äkta tvåvägsdialog.

44.  Europaparlamentet efterlyser en bättre tvåvägskommunikation mellan revisorerna och finansinstitutens finansiella tillsynsorgan, särskilt när det gäller vissa problemområden, bland annat samspelet mellan olika finansiella produkter. Revisorerna och de europeiska tillsynsmyndigheterna bör etablera samma typ av kommunikation för gränsöverskridande företag.

45.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att harmonisera de metoder som används för att övervaka revision och uppmanar kommissionen att överväga att inbegripa Europeiska gruppen av tillsynsorgan för revisorer i det europeiska systemet för finansiell tillsyn, eventuellt genom Esma.

46.  Europaparlamentet anser att finansinstitutens externa revisorer regelbundet bör lägga fram branschspecifika rapporter för den europeiska systemrisknämnden så att man kan identifiera trender inom branschen och potentiella källor till systemrisker och potentiella konkurser. Detta bör göras på ett proportionellt sätt.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de slutsatser som utarbetats av de nationella revisionsmyndigheterna inom ramen för deras revisionsuppdrag respekteras.

Koncentration och marknadsstruktur

48.  Med tanke på marknadens nuvarande utformning menar Europaparlamentet att revisorsyrkets trovärdighet skulle undergrävas om ett av de fyra stora revisionsföretagen gick omkull.

49.  Även om en konkurs i ett revisionsföretag inte skulle få direkt dominoeffekt på den övriga ekonomin, tror Europaparlamentet att de företag som anses vara ”för stora för att tillåtas gå omkull” eventuellt kan medföra en moralisk risk. Beredskapsplaner bör utarbetas i fråga om de stora revisionsföretagen. Målen med dessa planer bör vara att minimera möjligheten att ett revisionsföretag lämnar marknaden utan giltiga skäl och att minska den osäkerhet och obalans som företagets försvinnande skulle orsaka.

50.  Europaparlamentet anser att beredskapsplaner är ett viktigt inslag för att förhindra att ett företag upplöses på ett ogenomtänkt sätt och att beredskapsplanerna bör innehålla en mekanism genom vilken tillsynsmyndigheten informeras om alla problem som hotar ett revisionsföretag på nationell eller internationell nivå, så att tillsynsmyndigheterna kan fullgöra sin uppgift och hantera situationerna med vederbörlig omsorg.

51.  Europaparlamentet stöder införandet av återhämtningsplaner (”living wills”) för de fyra stora revisionsföretagen och de revisorer som tillhandahåller viktiga revisionstjänster till finanssektorn, liksom fastställande av gränsöverskridande beredskapsplaner för organiserad överföring av kundavtal om en viktig aktör skulle dra sig tillbaka från marknaden.

52.  Europaparlamentet betonar att ett av målen för varje åtgärd som vidtas i fråga om revision bör vara att utveckla konkurrensen mellan de olika företag som är verksamma i branschen, samtidigt som revisionernas faktiska kvalitet, noggrannhet och grundlighet bibehålls.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa lika konkurrensvillkor för alla företag på revisionsmarknaden och att förenkla bestämmelserna för revision på europeisk nivå. Att underlätta marknadstillträdet och undanröja hindren för företag som vill komma in på marknaden är avgörande om man vill få ett större antal aktörer att ta sig in på revisionsmarknaden. Parlamentet anser att det är revisionskommittéer, inte bolagsstyrelser, som är bäst lämpade att välja vilket slags revision som bäst tillgodoser det granskade företagets behov och att övervaka revisionens kvalitet och effektivitet. Särskild betoning bör ligga på revisorernas oberoende. Parlamentet anser att kommissionen bör undersöka hur man kan ge företag av allmänt intresse, den offentliga sektorn och de europeiska institutionerna bättre möjligheter att bedöma kvaliteten på de revisionstjänster som revisionsföretagen tillhandahåller, oberoende av deras storlek.

54.  Europaparlamentet anser att gemensamma revisioner kan få positiva effekter för mångfalden på revisionsmarknaden. Parlamentet påminner om att olika medlemsstater har olika marknadssituationer och olika erfarenheter av gemensamma revisioner. Kommissionen uppmanas att analysera den eventuella nyttan av och kostnaderna för att införa obligatoriska gemensamma revisioner både för revisionsföretag, särskilt små revisionsföretag, och för granskade företag – i synnerhet finansinstitut. Likaså bör kommissionen undersöka hur det skulle kunna påverka koncentrationen på revisionsmarknaden och den finansiella stabiliteten.

55.  Europaparlamentet anser att uppköp som görs av de fyra stora revisionsföretagen måste ses mot bakgrund av hur de påverkar tillväxten för andra företag eller nätverk.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka bankernas och finansinstitutens tillämpning av sådana restriktiva villkor för lån och andra finansiella produkter för företag som kan begränsa valet av revisor.

57.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man även i avtalen förbjuder restriktiva klausuler som gynnar de fyra stora revisionsföretagen.

58.  Europaparlamentet önskar att man ska främja fusioner mellan små och medelstora revisionsföretag, och uppmanar kommissionen att utreda om man skulle kunna införa ett kvalitetsintyg och ett kvalitetsregister för revisionsbolag, som visar att små och medelstora revisionsföretag kan utföra ett bra arbete. Parlamentet anser att sektorn för offentliga upphandlingar bör eftersträva att använda företag som inte tillhör de fyra stora revisionsföretagen, och att de offentliga myndigheterna bör fastställa en procentsats som riktmärke för användningen av sådana andra företag.

59.  När det gäller upphandlingar inom företag av allmänt intresse uppmanar Europaparlamentet kommissionen att föreskriva att minst två företag som inte tillhör de fyra stora revisionsföretagen måste få delta i anbudsförfarandet på samma villkor som de fyra stora. Revisionskommittéerna måste ges en nyckelroll i denna process, och även aktieägarna bör delta. Kommissionen uppmanas att granska revisionskommittéernas praxis när det gäller anbudsinfordringar, med särskilt fokus på byråkratiska hinder i samband med formella anbudsförfaranden och i syfte att se till att aktieägarnas slutliga beslut om utnämning av revisorer grundas på ett förslag från revisionskommittén. Förslaget bör innehålla en beskrivning av det förfarande som följts, de kriterier som använts och skälen till revisionskommitténs rekommendation.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen (GD Konkurrens) att genomföra en grundlig undersökning av revisionsmarknaden.

Inrättande av en EU-marknad

61.  Europaparlamentet anser att revision är grundläggande för försöken att få till stånd en nystart för den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning åtgärder för att underlätta gränsöverskridande revisionsverksamhet skulle kunna bidra till att undanröja hinder för marknadstillträde och kapacitetsbegränsningar. Kommissionen uppmanas också att undersöka i vilken utsträckning en europeisk marknad för revisionstjänster skulle kunna bidra till att minska förfarandenas komplexitet och kostnaderna för samtliga marknadsaktörer, särskilt för små och medelstora revisionsföretag. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla lämpliga åtgärder för att man i EU:s lagstiftning ska anta och tillämpa sådana internationella redovisningsstandarder som kan bidra till att skapa verkligt lika konkurrensvillkor för revisionsföretag. Parlamentet påminner kommissionen om rekommendationerna om revisorns ansvar och uppmanar mot denna bakgrund kommissionen att lägga fram förslag för att öka harmoniseringen så att man så småningom ska kunna inrätta ett gemensamt europeiskt pass för revisorer och revisionsföretag, med särskild betoning på allt som garanterar revisorernas oberoende.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett alleuropeiskt ansvarssystem för revisionsbranschen.

Internationellt samarbete

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att skapa större konvergens.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0223. (2) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 23. (3) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.