Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2027(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0249/2011

Ingivna texter :

A7-0249/2011

Debatter :

PV 13/09/2011 - 15
CRE 13/09/2011 - 15

Omröstningar :

PV 14/09/2011 - 5.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0377

Antagna texter
PDF 139kWORD 54k
Onsdagen den 14 september 2011 - Strasbourg
Den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009)
P7_TA(2011)0377A7-0249/2011

Europaparlamentets resolution av den 14 september 2011 om den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009) (2011/2027(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(1),

–  med beaktande av den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009) (KOM(2010)0538),

–  med beaktande av kommissionens avdelningars arbetsdokument (SEK(2010)1143 och SEK(2010)1144),

–  med beaktande av kommissionens utvärderingsrapport för projektet ”EU-pilot” (KOM(2010)0070),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om genomförandet av artikel 260.3 i EUF-fördraget (SEK(2010)1371),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007 med titeln ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpning av gemenskapsrätten” (KOM(2007)0502),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (KOM(2002)0141),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om kommissionens tjugosjätte årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning (2008)(2),

–  med beaktande av kommissionens svar på resolutionen av den 25 november 2010 om den tjugosjätte årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2008),

–  med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för framställningar (A7-0249/2011), och av följande skäl:

A.  Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 och med det infördes ett antal nya rättsliga grunder avsedda att underlätta genomförandet, tillämpningen och efterlevnaden av unionens lagstiftning.

B.  I enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

1.  Europaparlamentet anser att artikel 17 i EU-fördraget fastställer att kommissionens grundläggande roll är att vara ”fördragens väktare”. I detta sammanhang utgör kommissionens befogenhet och skyldighet att inleda överträdelseförfaranden mot en medlemsstat som underlåtit att uppfylla en skyldighet i enlighet med fördragen, även en skyldighet som rör medborgarnas grundläggande rättigheter, en hörnsten i EU:s rättsordning, vilken som sådan överensstämmer med idén om en union baserad på rättsstatsprincipen.

2.  Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelse rättsstatsprincipen har som en förutsättning inte bara för legitimiteten hos alla typer av styrelseformer och administration och för en verklig demokrati där specifika åtgärder följer fastställda allmänna normer, utan även för förutsebarheten och den objektiva riktigheten i beslut. Rättsstatsprincipen utgör även en garanti för att medborgarna fullt ut och på ett effektivt sätt kan utöva sina lagstadgade rättigheter.

3.  Europaparlamentet betonar att den tjugosjunde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning visar att kommissionen – även om antalet överträdelseärenden inledda av kommissionen hade minskat – fortfarande hanterade cirka 2 900 klagomål och överträdelseakter i slutet av 2009, och att medlemsstaterna fortfarande uppvisade en eftersläpning i införlivandet av direktiv i mer än hälften av fallen. Detta är en långt ifrån tillfredsställande situation, som främst medlemsstaternas myndigheter bär ansvaret för.

4.  Europaparlamentet konstaterar att överträdelseförfarandet består av två faser: den administrativa (utredande) fasen och den rättsliga fasen inför EU-domstolen. Parlamentet anser att medborgarnas roll som klagande är absolut nödvändig under den administrativa fasen när det gäller att garantera att unionslagstiftningen efterlevs på plats, vilket kommissionen också erkänner i sitt ovan nämnda meddelande av den 20 mars 2002. Parlamentet anser därför att det är av största vikt att garantera öppenhet, rättvisa och tillförlitlighet i de förfaranden där medborgarna ges möjlighet att påvisa överträdelser av unionens lagstiftning och att uppmärksamma kommissionen på dessa.

5.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen genom projektet ”EU-pilot” strävar efter att skapa ett ”stärkt engagemang, samarbete och partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna”(3) och i nära samarbete med de nationella myndigheterna överväger hur man ska hantera tillämpningen av EU:s lagstiftning. Parlamentet anser att detta initiativ delvis svarar mot behovet av samarbete mellan Europeiska unionens samtliga institutioner sedan Lissabonfördraget antogs, men uppmanar kommissionen att också garantera att medborgarna alltid inbegrips i behandlingen av frågor som rör förenlighet med EU:s lagstiftning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att medborgarna å ena sidan framställs som om de hade en nyckelroll när det gäller att se till att EU-lagstiftningen efterlevs på plats(4), medan de å andra sidan – i EU-pilotprojektet – riskerar att utestängas ännu mer från alla efterföljande förfaranden. Detta bör undvikas genom att man behandlar pilotprojektet som en form av medlingsalternativ där medborgarna är fullt involverade och integrerade i egenskap av initiativtagande klagande, något som bättre skulle återspegla fördragets målsättningar om att ”besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt” (artikel 1 i EU-fördraget), att ”unionens institutioner … [ska] utföra sitt arbete så öppet som möjligt” (artikel 15 i EUF-fördraget) och att ”unionen … i all sin verksamhet [ska] respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner” (artikel 9 i EU-fördraget).

7.  Europaparlamentet noterar de många framställningar som inte kan lösas med hjälp av EU:s sekundärrätt eller direkt tillämpliga fördragsnormer men som icke desto mindre visar på överträdelser av de principer som ligger till grund för en anslutning till unionen och som motsvarar de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, vilkas upprätthållande regleras genom de förfaranden som anges i artikel 7 i EU-fördraget.

8.  Europaparlamentet konstaterar att den befogenhet att göra en skönsmässig bedömning som fördragen ger kommissionen i samband med hanteringen av överträdelseförfarandet måste respektera rättsstatsprincipen, kravet på öppenhet och insyn samt proportionalitetsprincipen, och att denna befogenhets främsta syfte aldrig får äventyras, nämligen att garantera att unionens lagstiftning tillämpas på ett korrekt sätt och i tid. Parlamentet upprepar att ”totala skönsmässiga befogenheter tillsammans med total brist på öppenhet” dock strider ”mot rättsstatens grundläggande principer”(5).

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i de pågående överträdelseförfarandena och så snart som möjligt ge medborgarna lämplig information om uppföljningen av deras önskemål. Kommissionen uppmanas att föreslå ett riktmärke för medlemsstaternas efterlevnad av domstolens domar.

10.  Europaparlamentet noterar att kommissionen, för att göra EU-pilotprojektet funktionsdugligt, har skapat en sekretessbelagd onlinedatabas för kommunikation mellan kommissionens avdelningar och medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet upprepar att det råder brist på öppenhet med tanke på de klagande i EU-pilotprojektet, och kräver på nytt att få tillträde till databasen där alla klagomål samlas för att kunna utöva sin roll som övervakare av att kommissionen fullgör sina skyldigheter som fördragens väktare.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtaganden men anser att alla berörda parter – medlemsstaterna, kommissionen, rådet och parlamentet – behöver göra ytterligare ansträngningar för att omvandla unionen och dess inre marknad till en påtaglig verklighet för medborgarna, deras organisationer och företagen.

12.  Europaparlamentet anser att EU-pilotprojektet i hög grad kan komma att bidra till att lösa de problem som enskilda personer och företag ställs inför på den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att utöka projektets deltagare från 24 till 27 medlemsstater.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens fokus på behovet av att förbättra de åtgärder som ska förebygga överträdelser, med hjälp av alla befintliga verktyg och genom att se till att de medel som krävs finns att tillgå.

14.  Europaparlamentet betonar att upprätthållandet av en konsekvent tillämpning av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna och säkerställandet av EU-domstolens roll i detta avseende skulle kräva att kommissionen ingående undersöker och, vid behov, inleder överträdelseförfaranden när en framställning eller ett klagomål riktas mot en nationell domstol som i strid med sina skyldigheter enligt fördragen och EU:s regelverk vägrat att begära förhandsavgörande.

15.  Europaparlamentet välkomnar de kortare tidsfristerna för utredningar av påstådda överträdelser inom ramen för pilotprojektmetoden, men anser att ett förtydligande och ytterligare information krävs från kommissionens sida för att parlamentet ska kunna göra en bedömning av hur framgångsrik denna metod är vad avser medlemsstaternas faktiska efterlevnad.

16.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt svar på resolutionen av den 25 november 2010 endast hänvisar till mål i domstolen(6), vilket bekräftar behovet av att kommissionen garanterar sekretessen för handlingar i förbindelse med överträdelseförfaranden och utredningar innan ett överträdelseförfarande inleds. Parlamentet erinrar om att domstolen aldrig sagt nej i de fall där ett väsentligt allmänintresse väl kan tänkas motivera tillgång till dessa handlingar. Parlamentet konstaterar också att ombudsmannen har förhållit sig positiv till ett offentliggörande av handlingar i samband med överträdelseförfaranden(7).

17.  Europaparlamentet anser att bättre tillgång till information om överträdelseakter skulle kunna åstadkommas utan att man för den skull hotar syftet med utredningarna, och att ett väsentligt allmänintresse skulle kunna motivera tillgång till dessa akter, särskilt i fall som rör människors hälsa och bestående skador på miljön. Parlamentet skulle även välkomna enklare tillgång till redan offentliggjord information om överträdelseakter.

18.  Europaparlamentet uppmanar därför än en gång kommissionen att lägga fram ett förslag till en förfaranderättsakt i form av en förordning, på grundval av den nya rättsliga grunden i artikel 298 i EUF-fördraget, som anger de olika aspekterna av överträdelseförfarandena, bland annat meddelanden, bindande tidsfrister, rätten att höras, skyldigheten att uppge skäl och varje persons rätt till tillgång till sin akt, i syfte att stärka medborgarnas rättigheter och garantera insyn.

19.  Europaparlamentet konstaterar att många framställningar hänvisar till intressekonflikter hos beslutsfattare, och stöder eftertryckligen antagandet av en förordning om EU:s administrativa förfaranden som även bör omfatta allmänna principer för överträdelseförfaranden.

20.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens svar på parlamentets krav om en förfaranderättsakt, i vilket den ställer sig tveksam till möjligheten att anta en framtida förordning på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget på grund av den befogenhet att göra en skönsmässig bedömning som fördragen ger kommissionen när det gäller att organisera sättet på vilket den handlägger överträdelseförfaranden och arbete i förbindelse med dessa, i syfte att garantera en korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen. Parlamentet är övertygat om att en sådan förfaranderättsakt inte på något sätt skulle begränsa kommissionens befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, men att den däremot skulle garantera att kommissionen, då den utövar sin befogenhet, skulle respektera principen om en ”öppen, effektiv och oberoende europeisk administration” i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

21.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som utskottet för rättsliga frågor fattat om att inkludera framställning 1028/2009 – där man efterlyser bindande normer för överträdelseförfaranden – i arbetet inom den arbetsgrupp som utskottet har inrättat avseende artikel 298 i EUF-fördraget.

22.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att det ovan nämnda meddelandet av den 20 mars 2002, om förbindelserna med den klagande när det gäller överträdelser av EU-lagstiftning, innehåller förfarandemässiga åtgärder som kommissionen anser vara acceptabla med avseende på en reglering av dess egna skönsmässiga bedömning, och att det därför inte borde föreligga några hinder för att basera en förordning på detta instrument. Parlamentet noterar att kommissionen har för avsikt att se över meddelandet i fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte använda icke-bindande regler i hanteringen av överträdelseförfaranden, utan att lägga fram ett förslag till förordning så att parlamentet involveras fullt ut i egenskap av medlagstiftare när det gäller ett så här väsentligt element av EU:s rättsordning.

23.  Europaparlamentet noterar särskilt att kommissionen planerar att se över sin allmänna policy för registrering av klagomål och kontakterna med de klagande när erfarenheterna av de nya metoder som nu testas har samlats in. Parlamentet oroar sig över att kommissionen börjat avstå från att använda överträdelseförfarandet som ett grundläggande verktyg för att säkerställa att medlemsstaterna genomför unionslagstiftningen på ett korrekt sätt och i tid. Detta är kommissionens skyldighet i enlighet med fördragen och ingenting som den ensidigt kan avsäga sig från. Parlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av konsekventa uppgifter bevisa att de ”nya metoderna” med detaljerade förhands- och efterhandsuppgifter från EU-pilotprojektet är så framgångsrika som hävdats och att i den framtida förordningen införliva principer och villkor för registrering av klagomål samt alla de rättigheter som den klagande har.

24.  Europaparlamentet välkomnar det nya element i artikel 260 i EUF-fördraget som innebär att kommissionen får uppmana EU-domstolen att förelägga en medlemsstat vite på grund av för sent införlivande av ett direktiv när den för ärendet vidare till domstolen i enlighet artikel 258 i EUF-fördraget. Kommissionen uppmanas att informera om användningen av detta nya utrymme för skönsmässig bedömning, i syfte att garantera ökad insyn.

25.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att kommissionen använder detta och alla andra eventuella sätt för att garantera att medlemsstaterna införlivar unionslagstiftningen i tid och på korrekt sätt, inte minst när det gäller miljöfrågor.

26.  Europaparlamentet betonar att ett snabbt införlivande av EU:s direktiv är mycket viktigt för att den inre marknaden ska fungera väl och gynna konsumenterna och företagen i EU. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts på vägen mot att uppnå detta mål, men är fortfarande bekymrat över de många överträdelseförfaranden som inletts på grund av sent införlivande av direktiv.

27.  Europaparlamentet stöder de initiativ som medlemsstaterna tagit för att optimera införlivandet av direktiven om den inre marknaden, till exempel genom att införa lämpliga incitament för de behöriga avdelningarna och inrätta varningssystem som visar när tidsfristen för införlivande närmar sig.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att främja ”bästa praxis” vad gäller införlivandet av lagstiftningen om den inre marknaden genom att bygga vidare på kommissionens rekommendation av den 29 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion(8).

29.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella domstolarna har en viktig roll när det gäller att tillämpa EU:s lagstiftning och stöder till fullo EU:s insatser för att förstärka och samordna juridisk utbildning för nationella domare, praktiserande jurister och tjänstemän inom de nationella förvaltningarna.

30.  Samtidigt som kommissionen har rätt i att det primärt är medlemsstaternas rättssystem som ansvarar för att reagera på överträdelser av EU-lagstiftningen betonar Europaparlamentet att medborgarna ofta ställs inför betydande svårigheter till följd av nationella domstolsförfaranden, som kan visa sig vara dyra eller alltför långsamma. De riktlinjer som slås fast i Stockholmsprogrammet bör därför följas.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utökade användning av informationsuppdrag som syftar till en undersökning av överträdelser på plats, och anser att samordning och synergieffekter bör eftersträvas i de uppdrag som parlamentet – framför allt utskottet för framställningar – genomför, under samtidig respekt för de olika institutionernas oberoende.

32.  Europaparlamentet konstaterar att den möjlighet som medborgare, företag och intressegrupper i det civila samhället har att väcka egen talan inför medlemsstaternas administrativa granskningsorgan, domstolar eller tribunaler i samband med tillämpningen av EU:s lagstiftning är särskild och oberoende, och att den inte strider mot kommissionens handläggning av överträdelseförfaranden.

33.  Europaparlamentet beklagar att det alltför ofta tar lång tid innan överträdelseförfarandena avslutas eller tas upp i domstolen. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att intensifiera sina insatser för att hitta lösningar på problemen med överträdelseförfarandena. Parlamentet uppmanar kommissionen att mer systematiskt och öppet prioritera överträdelser inom olika sektorer.

34.  Europaparlamentet är bekymrat över att det skett så många överträdelser när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer och i samband med tjänster och offentlig upphandling. Det är lämpligt att förtydliga lagstiftningen ytterligare på dessa områden för att bistå de nationella myndigheterna i genomförandeprocessen.

35.  Europaparlamentet välkomnar den offentliga databas över lagar och rättspraxis som har upprättats på området otillbörliga affärsmetoder. Sådana initiativ bör övervägas även på andra områden.

36.  Europaparlamentet påminner om Solvits betydelse för att hjälpa de europeiska konsumenterna och företagen att utöva sina rättigheter på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts för att förbättra Solvits funktion, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka detta instrument ytterligare.

37.  Europaparlamentet anser det viktigt att unionsmedborgarna ges bättre och mer praktisk information om sina rättigheter på den inre marknaden. Parlamentet stöder vidareutvecklingen av webbportalen ”Ditt Europa”.

38.  Europaparlamentet påpekar att rättsliga förfaranden är kostsamma och tidskrävande för både enskilda personer och företag och utgör en betydande börda för EU:s och medlemsstaternas domstolar, som redan är överbelastade. Förebyggande åtgärder och lämpliga mekanismer för alternativ tvistlösning är viktiga för att minska denna börda.

39.  Europaparlamentet påpekar att medborgare, det civila samhällets organisationer och företag fortsätter att använda förfarandet med framställningar främst för att rapportera och lämna in klagomål om fall där myndigheter på olika nivåer i medlemsstaterna gör sig skyldiga till överträdelser av EU-lagstiftningen. De frågor som oftast tas upp gäller miljön och den inre marknaden, även om ärenden som rör den fria rörligheten, de grundläggande rättigheterna och medborgarskap också är vanligt förekommande.

40.  Europaparlamentet konstaterar att många framställningar hänvisar till stadgan om de grundläggande rättigheterna även om denna stadga inte är tillämplig på medlemsstaternas rättsakter. I andra åberopas värden som ligger till grund för EU. Parlamentet uttrycker sin oro över att medborgarna känner sig vilseledda vad gäller stadgans faktiska tillämpningsområde, och anser att det är mycket viktigt att räckvidden för stadgans tillämplighet och genomförande klargörs. Parlamentet betonar att subsidiaritetsprincipen, som är en hörnpelare i Europeiska unionen, måste förklaras ordentligt så att medborgarna inte svävar i ovisshet om stadgans tillämplighet.

41.  Europaparlamentet välkomnar det särskilda avsnitt om framställningar som ingår i den tjugosjunde årsrapporten och som parlamentet efterlyst. I detta avsnitt analyserar kommissionen de nya framställningar som mottagits, och framhåller att de ger parlamentet och kommissionen värdefull information om allmänhetens synpunkter även om de flesta av dessa framställningar inte rör överträdelser.

42.  Europaparlamentet kräver att rådet i enlighet med dess egen framställning i punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ålägger medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra tabeller som visar sambandet mellan direktiven och de nationella genomförandeåtgärderna. Parlamentet betonar att dessa tabeller är mycket viktiga för att kommissionen på ett effektivt sätt ska kunna kontrollera genomförandeåtgärderna i alla medlemsstater.

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU-domstolen, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0437.
(3) Utvärderingsrapporten för EU-pilotprojektet, s. 2.
(4) Se ovan nämnda meddelande från kommissionen av den 20 mars 2002, s.5: Kommissionen har ”vid flera tillfällen betonat hur viktiga klagomål från enskilda är för att avslöja överträdelser av gemenskapsrätten”.
(5) Europaparlamentets resolution av den 25 november 2010 om kommissionens tjugosjätte årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning (2008) (Antagna texter, P7_TA(2010)0437).
(6) Förstainstansrättens domar i mål T-105/95, WWF UK mot kommissionen, REG 1997, s. II-313 och i mål T-191/99, Petrie m.fl. mot kommissionen, REG 2001, s. II-3677 och domstolens dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Konungariket Sverige mot Association de la presse internationale ASBL (API) och Europeiska kommissionen, Association de la presse internationale ASBL (API) mot Europeiska kommissionen, Europeiska kommissionen mot Association de la presse internationale ASBL (API), ännu ej offentliggjorda i REG.
(7) http://www.ombudsman.europa.eu/cases/decision.faces/en/10096/html.bookmark
(8) EUT L 176, 7.7.2009, s. 17.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy