Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/013 PL/Podkarpackie – maskintillverkning från Polen) (KOM(2011)0062 – C7-0056/2011 – 2011/2045(BUD))

P7_TA(2011)0120 A7-0059/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0062 – C7-0056/2011),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0059/2011), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) har utvidgats tillfälligt, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit övertaliga bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

D.  Polen har ansökt om stöd till följd av 594 uppsägningar (varav 200 berörs av stödåtgärder) i tre företag som är verksamma inom sektorn Nace rev 2 huvudgrupp 28 (tillverkning av maskiner och utrustning) i Nuts II-regionen Podkarpackie i Polen.

E.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att fonden snarast ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar i detta avseende det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter en begäran från parlamentet om att snabba på frigörandet av bidrag i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan till fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att nås inom ramen för kommande översyner av fonden.

2.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet påpekar att fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser dock en utvärdering av det direkta resultatet av de åtgärder som finansieras av fonden på den långsiktiga integreringen av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

3.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit övertaliga. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

5.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att budgeten för 2011, efter att parlamentet begärt detta upprepade gånger, för första gången visar betalningsbemyndiganden på 47 608 950 EUR för budgetpost 04 05 01 som avser fonden. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att den därför förtjänar ett målinriktat anslag, som innebär att man undviker överföringar från andra budgetposter, något som inträffade tidigare, och som kunde inverka negativt på uppfyllandet av de olika målen.

6.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/013 PL/Podkarpackie – maskiner)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2011/249/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om migrationsströmmar till följd av instabilitet: omfattning och roll för EU:s utrikespolitik (2010/2269(INI))

P7_TA(2011)0121 A7-0075/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd(5),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(6),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(7),

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, som antogs den 18 december 1990,

–  med beaktande av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av den övergripande strategin för migration, antagen av Europeiska rådet den 13 december 2005, där migrationspolitikens yttre dimension samt de tre huvudprioriteringarna fastställs, dvs. att främja laglig migration, bekämpa olaglig migration och förstärka kopplingen mellan migration och utveckling,

–  med beaktande av den europeiska pakt för invandring och asyl som antogs av rådet i oktober 2008, kommissionens första årsrapport om invandring och asyl från 2009 (KOM(2010)0214) och rådets slutsatser av den 3 juni 2010 om uppföljningen av den europeiska pakten för invandring och asyl,

–  med beaktande av den gemensamma Afrika–EU-förklaringen om migration och utveckling, som undertecknades i Sirte den 23 november 2006 och som betonar att afrikanska stater och EU:s medlemsstater måste åta sig att verka för ett partnerskap mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer i syfte att effektivisera hanteringen av migrationen, detta med hänsyn till dess koppling till utveckling,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18–19 juni 2009 om olaglig invandring,

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet för perioden 2010–2014, den europeiska pakten för invandring och asyl och kommissionens handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (KOM(2010)0171),

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens rapport av den 14 mars 2008 om klimatförändring och internationell säkerhet, de tillhörande rekommendationerna av den 18 december 2008 och rådets slutsatser av den 8 december 2009,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från ministerkonferensen ”Att bygga migrationspartnerskap”, som hölls i Prag den 27–28 april 2009,

–  med beaktande av FN:s konvention från december 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och de tillhörande protokollen,

–  med beaktande av det avtal om en agenda för samarbete i migrationsfrågor mellan EU och Libyen som undertecknades i Tripoli den 4 oktober 2010 av kommissionsledamot Cecilia Malmström och kommissionsledamot Štefan Füle på EU:s vägnar och av Moussa Koussa, Libyens minister för utrikesfrågor och internationellt samarbete, och Yunis Al-Obeidi, Libyens minister för allmän säkerhet, på Libyens vägnar,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 20 januari 2011 om förhandlingarna om ett ramavtal mellan EU och Libyen(8),

–  med beaktande av Tripoliförklaringen, som utfärdades vid det tredje toppmötet mellan Afrika och EU, som hölls i Tripoli i Libyen den 29–30 november 2010,

–  med beaktande av det tal som hölls av Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, i FN:s säkerhetsråd den 4 maj 2010, där hon lyfte fram behovet av en övergripande strategi för krishantering och fredsbyggande insatser samt de uppenbara kopplingarna mellan säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet)(9),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 7 maj 2009 från toppmötet om det östliga partnerskapet i Prag, där det östliga partnerskapet sjösattes,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas(10), särskilt punkterna 71, 72 och 73,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om eritreanska flyktingar som hålls som gisslan i Sinai(11),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 27 januari 2011 från konferensen ”Towards a multidisciplinary approach to prevention of trafficking human beings, prosecutions of traffickers and protection of victims”,

–  med beaktande av artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som fastställer att politik som gäller gränskontroll, asyl och invandring ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna, och att de unionsakter som antas på detta område varje gång det är nödvändigt ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0075/2011), och av följande skäl:

A.  Politisk, social och ekonomisk instabilitet, otrygghet, politiskt förtryck och auktoritära regimer är den största orsaken till migration. Dessa faktorer leder till att människorna i de berörda lokalsamhällena berövas sina framtidsutsikter och inkomster och följaktligen sina möjligheter att välja om de vill migrera eller inte. Detta innebär i sin tur att de ständigt sätter sina liv på spel och att migration ofta är deras enda alternativ. Klimatförändringen och miljöförstöringen har blivit en allt viktigare orsak till migration.

B.  Migration till följd av instabilitet uppstår framför allt på grund av krig och väpnade konflikter eller risk för detta, kränkningar av de mänskliga rättigheterna – inklusive förföljelser eller begränsningar av rättigheterna för politiska motståndare, minoriteter, däribland religiösa, etniska och hbt-minoriteter samt missgynnade grupper – naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan samt avsaknad av ekonomiska utsikter och hållbara strukturer som garanterar demokrati och god samhällsstyrning samt respekt för och främjande av medborgerliga, politiska, kulturella, ekonomiska och sociala rättigheter.

C.  Migration som globalt fenomen, med rötter långt tillbaka i tiden, har inte bara bidragit till ett utbyte av idéer utan har också inneburit utmaningar när det gäller integrationen av invandrare i mottagarsamhällen. Migrationen har därmed bidragit till att kulturellt och ekonomiskt berika Europeiska unionen, men också medfört problem i fråga om social integration och anpassning. EU behöver en omfattande men kontrollerad invandring för att väga upp för sin åldrande befolkning samt för att ta itu med andra sociala och ekonomiska utmaningar.

D.  Migrationsströmmarna har tidigare ändrat riktning beroende på var det funnits störst tryck, men de har aldrig avstannat. Det går inte att stoppa migrationen, men den kommer sannolikt att förändras i omfattning och komplexitet under de kommande decennierna och måste därför hanteras på ett sätt som gör att mänskligt lidande går att förhindra.

E.  Laglig migration är av stort värde för såväl den person som försöker flytta från sitt ursprungsland som mottagarlandet.

F.  Migrationsströmmar som uppstår till följd av instabilitet och som tar sig uttryck i olaglig migration sätter hårdast tryck på de medlemsstater som ligger vid EU:s yttre gränser.

G.  Ingen EU-medlemsstat har hittills ratificerat FN:s internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar. Denna konvention är det mest vidsträckta internationella regelverket till skydd för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar. Konventionen ger länderna vägledning om hur de ska agera för att se till att migranternas rättigheter respekteras när politiken för arbetskraftsinvandring utarbetas och genomförs.

H.  Ekonomisk instabilitet drabbar yngre generationer, kvinnor, minoriteter och missgynnade grupper särskilt hårt, eftersom de saknar utsikter att få arbete och således lättare kan falla offer för våld och radikalisering och rekryteras av terroristgrupper.

I.  Klimatförändringen hänger samman med livsmedels- och vattenbrist, avskogning och markförstöring, och betraktas alltmer som ett stort hot mot den internationella säkerheten och stabiliteten.

J.  De som fördrivs från sina hem i samband med stora klimatförändringsrelaterade naturkatastrofer måste få stöd och skydd. Enligt den gällande flyktinglagstiftningen har klimatflyktingar dock inte rätt till internationellt skydd.

K.  I de regioner som påverkas mest av klimatförändringen och den förlust av biologisk mångfald som klimatförändringen leder till, t.ex. Sahelregionen, har migration blivit det enda sättet att anpassa sig till det ändrade klimatet.

L.  Vissa migranter kan också vara asylsökande och kan komma att bli officiellt erkända flyktingar.

M.  Olaglig migration utsätter inte bara migranternas liv för stora risker, utan förknippas även mycket ofta med de värsta formerna av människorättsliga kränkningar, bland annat slavarbete, sexuellt utnyttjande, övergrepp mot barn och könsrelaterat våld. Insatser från EU:s sida för att förhindra sådana kränkningar och skydda nödlidande migranter, även olagliga migranter, bör stärkas för att bli mer verkningsfulla.

N.  Smuggling av migranter påverkar nästan varje land i världen. Utnyttjandet av olaglig migration, som tyvärr är en lukrativ affärsverksamhet för den organiserade brottsligheten, kan även kombineras med vapensmuggling, människohandel och narkotikahandel. Utnyttjandet av olaglig migration kan vara en av finansieringskällorna för radikala grupper och terroristgrupper som gör att migranter riskerar att falla offer för organiserade kriminella ligor och extremistiska nätverk.

O.  EU-politiken bör särskilt uppmärksamma de mest utsatta migranterna, i synnerhet minderåriga utan medföljande vuxen.

P.  Olaglig migration påverkar migrationshanteringen och integrationskapaciteten hos både mottagarländer och transitländer. När det gäller transitländerna leder detta i vissa fall till försämrade möjligheter att skapa en hållbar utveckling på de lokala arbetsmarknaderna, vilket i sin tur leder till ökad instabilitet.

Q.  Den förväntade befolkningstillväxten i både ursprungsländer och transitländer, särskilt i Maghreb- och Mashreqregionerna och Nordafrika som helhet, kan inverka negativt på möjligheterna för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen och därigenom förvärra den sociala och ekonomiska situationen i dessa länder om nödvändiga politiska och ekonomiska beslut inte fattas. Detta kommer tillsammans med bristen på demokratiska principer att leda till interna spänningar och instabilitet – vilket den senaste tidens demonstrationer i Tunisien, Algeriet, Egypten och flera andra arabländer har visat – och kommer därför att öka migrationsströmmarna och utsätta mottagarländernas integrationskapacitet för ytterligare påfrestningar.

R.  Med tanke på den nuvarande demografiska utvecklingen bör EU överväga i hur hög grad man under de kommande åren vill öppna gränserna för migrationsströmmar från ursprungs- och transitländer för att minska deras interna befolkningstillväxt och de resulterande sociala spänningarna, och på så sätt hjälpa dem att upprätthålla sin interna stabilitet. Det är även nödvändigt att överväga hur mycket som behöver investeras i en förnyad ekonomisk dagordning för dessa länder, inklusive en dagordning som inriktas på investeringar och sysselsättningsskapande insatser.

S.  Åtgärder bör vidtas för att förhindra nya yttringar av rasism och främlingsfientlighet i mottagar- och transitländer.

T.  Migrationen till EU är bara en del av mycket mer omfattande migrationsströmmar som går i riktning syd–nord och syd–syd. EU:s geografiska närhet till de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken i kombination med de markanta skillnaderna mellan vissa av dessa länders migrationslagar och EU:s migrationslagstiftning kan skapa en konkurrensfördel för dessa länder och därmed förstärka deras ställning som transitländer och begränsa deras exponering och ansvar som potentiella mottagarländer.

U.  Den europeiska grannskapspolitiken bör mer aktivt stödja EU:s grannländers förmåga att hantera migrationen.

V.  Den senaste tidens dramatiska händelser i Egypten och andra länder i Nordafrika och Mellanöstern kan leda till ökad inströmning av både lagliga och olagliga migranter till Europa.

W.  Spänningar mellan ursprungsländer och transitländer och mellan mottagarländer och transitländer när det gäller hanteringen av migrationsströmmarna kan bli en grogrund för potentiella konflikter och meningsskiljaktigheter i framtiden om det inte förs en mer harmoniserad, samordnad och effektiv migrationspolitik. En mer samordnad och omfattande migrationshanteringsstrategi kan emellertid öka respekten för alla migranters värdighet – migranter som kan bidra till att arbetskraftsbehoven tillgodoses i transit- och destinationsländerna och till att utvecklingen i ursprungsländerna stärks. En mer samordnad och omfattande migrationshanteringsstrategi bör garantera full respekt för de mänskliga rättigheterna för migranter, vilka kan vara nödlidande.

X.  Lagliga och transparenta penningöverföringar kan spela en potentiellt positiv roll för att främja den ekonomiska utvecklingen. Framför allt bör man se till att migranternas rätt att ekonomiskt stödja sina familjer och investera i sina hemländer säkerställs.

Y.  EU behöver utarbeta en effektiv och klok migrationspolitik liknande den som tillämpas i Kanada, Australien eller Nya Zeeland. Det instabila läget i EU:s grannregioner äventyrar dock inrättandet av en sådan politik.

Z.  EU:s utrikespolitik kan komplettera och stärka EU:s migrationspolitik på ett positivt sätt. Alla källor till instabilitet i ursprungsländerna måste därför beaktas, och EU bör föra en aktiv dialog med transitländerna om enhetliga människorättsbaserade normer för deras nationella migrationslagar, så att lika villkor kan skapas där både mottagarländer och transitländer följer samma regler och erbjuder migranter samma skydd. Transitländerna befinner sig i olika utvecklingsskeden, och EU bör därför tillhandahålla finansiellt stöd för att hjälpa dessa länder att införa normer som är jämförbara med EU:s normer.

AA.  Vice ordföranden/den höga representanten har betonat betydelsen av en övergripande strategi för säkerhets- och stabilitetsfrågor, där utvecklingsstrategier och hållbara ekonomiska utsikter kan komplettera och ytterligare stärka fredsbevarande och fredsbyggande insatser och därigenom skapa förutsättningar för stabilitet och säkerhet på längre sikt.

AB.  Den nya utrikespolitiska struktur som införts genom Lissabonfördraget och inrättandet av Europeiska utrikestjänsten utgör en möjlighet att skapa ytterst värdefulla synergier mellan utrikes- och försvarspolitiken å ena sidan och den europeiska grannskapspolitiken och politiken för utvecklingssamarbete å andra sidan, så att de bildar ömsesidigt förstärkande och sammanlänkade dimensioner och strategier. Den nya strukturen gör det också möjligt för kulturell diplomati att spela en roll i EU:s yttre förbindelser. Sådana synergier bör övervägas redan på programplaneringsstadiet.

AC.  Åtskillnad måste göras mellan migranter, asylsökande och flyktingar.

1.  Europaparlamentet välkomnar de förslag som kommissionen nyligen lagt fram om laglig migration för icke asylsökande och uppmanar kommissionen att utveckla ytterligare instrument för att etablera en gemensam invandringspolitik, för att hantera ekonomisk migration i syfte att främja ekonomiska och sociala framsteg i mottagar-, transit- och ursprungsländerna samt för att främja social sammanhållning genom att förbättra integrationen av migranterna. Parlamentet betonar att man behöver tillhandahålla adekvat information om möjligheterna för laglig invandring till EU i syfte att förhindra olaglig invandring, bättre utnyttja EU:s program för laglig invandring, förtydliga rådande utsikter och möjligheter inom EU samt vederlägga de falska löften som smugglarna ingett, och därigenom begränsa möjligheterna för den organiserade brottsligheten och människosmugglarna att profitera på att människor tvingas migrera. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja skyddsåtgärder för utsatta grupper och personer (främst kvinnor och barn) som ofta faller offer för människohandel och sexuellt utnyttjande, och att etablera center i tredjeländer för information om möjligheterna att migrera till EU. Parlamentet uppmanar dock till en god avvägning mellan att främja laglig migration till EU och att se till att unionen har kapacitet att ta emot och integrera migranter på ett framgångsrikt sätt.

2.  Europaparlamentet påminner om att en välfungerande laglig migration också kan vara positivt för tredjeländer eftersom invandrarna för över tillgångar till sina ursprungsländer. Parlamentet betonar vidare vikten av att stödja de initiativ som tagits för att främja att migranter medverkar i utvecklings- och utbildningsprojekt i sina ursprungsländer.

3.  Europaparlamentet uppmanat medlemsstaterna att samarbeta med länder utanför EU för att se till att information som rör laglig migration är lättillgänglig och att laglig migration verkligen förespråkas.

4.  Europaparlamentet anser att påtvingad migration bland annat är ett resultat av sviktande ekonomier, ökad fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, miljöförstöring, den växande klyftan mellan rika och fattiga länder, inbördeskrig, krig om kontrollen över naturresurserna och politisk förföljelse.

5.  Europaparlamentet stöder vice ordförandens/den höga representantens analys och politiska inställning när det gäller att lyfta fram behovet av en omfattande och samstämd strategi som grundas på målinriktad utveckling och människorättsstrategier som ett viktigt kompletterande utrikespolitiskt instrument för EU i syfte att kunna hantera stabilitets- och säkerhetsproblemen och öka effektiviteten i fredsbevarande och fredbyggande insatser. I detta sammanhang kräver parlamentet att Frontex roll ska stärkas så att kontrollen av migrationsströmmarna kan förbättras. Parlamentet anser att det inom ramen för den nya utrikespolitiska struktur som införts genom Lissabonfördraget och inrättandet av Europeiska utrikestjänsten är viktigt att fortsätta den interinstitutionella dialogen och överväga vilka grunder och mål som en sådan omfattande strategi bör ha, särskilt när det gäller målinriktad programplanering och partnerskap med stödmottagande länder som kan leda till en hållbar demokratiseringsprocess, god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna samt ekonomisk tillväxt. På så sätt kan man öka säkerheten och stabiliteten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett permanent kontrollsystem för alla Frontexaktiviteter som hör samman med hanteringen av migrationsströmmarna. Parlamentet anser också att människorättsaspekten i Frontex verksamhet tydligt måste genomsyra den ändrade versionen av Frontexförordningen, särskilt rätten för en person att lämna sitt land, förbudet mot avvisning och rätten att söka asyl. Parlamentet välkomnar Frontex framgångsrika verksamhet och dess samarbete med medlemsstaterna i syfte att genomföra den gemensamma europeiska asylsystemet och välkomnar dessutom inrättandet av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor. Parlamentet anser att Frontex och stödkontorets verksamheter och insatser måste vara stabila och permanenta så att man kan ge nödvändigt stöd till särskilt hårt drabbade medlemsstater. Parlamentet betonar behovet av en större solidaritet inom samtliga EU-medlemsstater, särskilt de mest sårbara, i syfte att uppnå effektivast möjliga politiska samordning och bördefördelning.

7.  Europaparlamentet konstaterar att stabilitet och säkerhet är ett gemensamt mål och en nödvändig förutsättning för global ekonomisk tillväxt mot bakgrund av den ökade multilateralismen med flera internationella aktörer och stora givare, såsom EU, Förenta staterna, Japan, Kina och på längre sikt eventuellt även andra Brikländer, t.ex. Brasilien och Indien. Parlamentet konstaterar dessutom att stabilitets- och säkerhetsproblemen är sådana att de inte bara behöver tillräckliga resurser i tider av budgetåtstramningar, utan att det även krävs stordriftsfördelar och samordnade insatser. Parlamentet anser att man bör inleda en diskussionsprocess om en aktiv dialog mellan EU, Förenta staterna, Japan och Kina samt internationella finansinstitutioner om samordnade geografiska och tematiska strategier för säkerhet, stabilitet och bistånd, som kan skapa större gemensamma hävstångseffekter och en mer balanserad, målinriktad och ändamålsenlig fördelning av resurserna och samtidigt säkerställa en rättvis bördefördelning. Mot bakgrund av Vita husets nyligen genomförda översyn av det amerikanska utlandsbiståndet, där betydelsen av att samordna biståndet med andra stora givare lyftes fram, anser parlamentet att ett viktigt första steg i en sådan diskussionsprocess skulle kunna vara ett toppmöte mellan EU och Förenta staterna om ett utökat samarbete om humanitärt och utvecklingsrelaterat bistånd för att från ett transatlantiskt perspektiv kartlägga gemensamma intresseområden och lämpliga grunder för politisk samordning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att se till att alla återtagandeavtal som undertecknas av EU och dess medlemsstater fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och principen om non-refoulement och att de inte äventyrar säkerheten för personer i behov av internationellt skydd.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det finns betydande fördelar med att ge flyktingar fristad i grannländerna, och begär att EU ska prioritera en sådan lösning.

10.  Europaparlamentet är oroat över att det för närvarande finns ungefär 38 bräckliga stater i hela världen (enligt Failed States Index 2010; Fund for Peace) där 1 miljard människor är drabbade problem med anknytning till instabilitet (enligt Världsbanken). Bräckliga stater är mest känsliga för inre och yttre påfrestningar av både politiskt och ekonomiskt slag, och staters instabilitet bidrar till migrationsprocessen.

11.  Europaparlamentet anser att stödet till politiskt och ekonomiskt bräckliga stater, som utgör en trolig grogrund för olaglig migration och säkerhets- och stabilitetsrelaterade spänningar – förutom budgetlättnader och budgetstöd och strategier för att skapa stabilitet eller stärka stabiliteten − också alltid bör omfatta direktinvesteringar och EU-strategier för marknadstillträde, strategier för landsbygdsutveckling och tryggad livsmedelsförsörjning, stöd för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, sysselsättningsskapande politik, infrastrukturutveckling, stöd till små och medelstora företag, mikrokrediter och strategier för att främja demokratisering och god samhällsstyrning, social integration medbestämmande för kvinnor, minoriteter eller missgynnade grupper samt etnisk och religiös tolerans, med målsättningen att maximera potentiella migranters möjligheter och alternativ hemma i ursprungsländerna. Parlamentet är fast övertygat om att sådana strategier måste grundas på aktiva partnerskap som bygger på principerna om egenansvar och medbestämmande för stödmottagarländerna, och på mål, tydliga färdplaner och villkor för de resultat som ska nås, vilka fastställs i samarbete med givarländerna. Partnerskapen bör också grundas på riktmärken och strikt ansvarsskyldighet. Parlamentet framhåller att det grundläggande kriteriet för de program som finansieras inom denna ram bör vara att de tillför ett mervärde på både regional och lokal nivå. På så sätt kan man garantera att de i hög grad bidrar till utvecklingen av lokala ekonomier.

12.  Europaparlamentet betonar att all forskning och analys av de framtida migrationstendenserna och migrationsformerna – såsom korttidsmigration, cirkulär migration och årstidsbunden migration – bör ta hänsyn till de möjliga orsakerna till migrationen, t.ex. politiska och ekonomiska kriser eller klimatförändringens konsekvenser i ursprungsländerna.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att både internt och på internationell nivå arbeta för att få ursprungsländerna att anta och genomföra åtgärder och en politik som gör det möjligt för dem att utvecklas socialt, ekonomiskt och demokratiskt så att deras medborgare inte tvingas migrera.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att göra ytterligare insatser i fråga om ursprungsländernas utveckling och demokratisering och att stärka rättsstaten så att de problem som åtföljer migrationen angrips vid roten.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar till att det inrättas center för information om och hantering av migrationsfrågor utanför EU som ska hjälpa tredjeländer, i egenskap av ursprungs- eller transitländer, att utarbeta en migrationspolitik som hjälper potentiella migranter och återvändande migranter, erbjuda vägledning om laglig migration, arbetsmöjligheter och levnadsvillkor i mottagarländerna samt erbjuda utbildning till potentiella migranter och därmed bygga vidare på erfarenheterna från pilotprojektet i Bamako i Mali (Centret för information om och hantering av migration). Parlamentet uppmanar kommissionen att förse parlamentets ansvariga utskott med regelbundna rapporter om nya initiativ till att inrätta sådana center.

16.  Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 21 september 2010 om minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas betonar att EU inte bör tveka att tillämpa sanktioner när stater underlåter att respektera de skyldigheter i fråga om styrelseformer och mänskliga rättigheter som fastställs i handelsavtalen. I denna resolution uppmanar parlamentet även EU att noga övervaka att tvärvillkoren iakttas i enlighet med Cotonouavtalet och understryker att både Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) måste uppfylla samma tvärvillkor. Parlamentet betonar dessutom att liknande tvärvillkor även bör gälla för annat EU-bistånd än utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, inklusive makroekonomiskt bistånd via IMF:s lån, samt lånetransaktioner via EIB:s och EBRD:s program, och att sådant bistånd bör grundas på partnerskap, gemensamma mål och värderingar samt lojalitet. Biståndet bör uppfylla såväl givarens som mottagarens förväntningar. Parlamentet betonar vidare att EU:s aktiva stöd till mottagarländerna bör vara verkningsfullt och resultatinriktat och att EU:s grundläggande värden bör respekteras. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att sätta upp lojalitet gentemot EU och EU:s grundläggande värden som en målsättning i samband med utformningen av strukturen för EU:s finansiella bistånd och i de bilaterala förbindelserna med länder som är mottagare av sådant bistånd. Parlamentet anser slutligen att en diskussionsprocess bör inledas på EU-nivå om grunderna och räckvidden för tillämpningen av tvärvillkoren på EU:s finansiella bistånd.

17.  Europaparlamentet välkomnar människorättsklausuler i alla EU:s bilaterala handelsavtal och stöder införandet av principen om tvärvillkor i handelsavtal med utvecklingsländer via det allmänna preferenssystemet. Parlamentet inser att denna princip inte alltid tillämpas, eftersom kommissionen inte har velat införa sanktioner mot de utvecklingsländer som inte fullgör sina åtaganden när det gäller respekt för mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och demokratisering. Kommissionen uppmanas med kraft att överväga att införa sanktioner, där sådana kan behövas, men att dessförinnan noga undersöka sanktionernas konsekvenser för befolkningen i mottagarländerna.

18.  Europaparlamentet anser att transitländer bör omfattas av en liknande politik som den som gäller för ursprungsländer, till exempel när det gäller strategier för fattigdomsminskning, direktinvesteringar och marknadstillträde, och med tonvikt på en sysselsättningsagenda som kan garantera effektiva integrationsutsikter på lång sikt, stabilisera den interna arbetsmarknaden och stärka transitländernas långsiktiga potential som mottagarländer.

19.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater i sin hantering av de olagliga migrationsströmmarna fullt ut måste respektera de asylsökandes rättigheter och avstå från att vidta några åtgärder som kan avskräcka potentiella flyktingar från att söka skydd.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en mekanism för ansvarsfördelning dels i samband med mottagning av asylsökande och prövning av deras ansökningar, dels i samband med bekämpning av olaglig migration, två företeelser som drabbar vissa medlemsstater oproportionerligt hårt på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett övervakningssystem för att kontrollera att flyktingars och asylsökandes rättigheter respekteras vid inresekontroller (och före inresa) i enlighet med kodexen om Schengengränserna, så att eventuella brister omgående upptäcks.

22.  Europaparlamentet betonar betydelsen av EU:s valobservatörsuppdrag som ett viktigt steg i varje process för att nå ökad demokrati och god samhällsstyrning. Parlamentet anser att dessa uppdrag bör ingå i en bredare stödram för långsiktiga demokratiseringsprocesser och uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att stärka uppföljningsförfarandena och de uppföljande besöken för att kontrollera om valobservatörsuppdragets rekommendationer genomförs. Parlamentet framhåller vikten av medling och strategier för konfliktförebyggande och konfliktlösning samt institutions- och kapacitetsuppbyggande inom sådana regionala organisationer som till exempel Afrikanska unionen som spelar en viktig roll vid fredsbevarande och fredsbyggande insatser. Parlamentet anser att stödet till Afrikanska unionen bör innefatta utveckling av dess gränskontroll och hjälp till alla nödlidande migranter. Parlamentet anser att ett effektivt stärkande av regionala organisationer som Afrikanska unionen, unionen för Medelhavsområdet och det östliga partnerskapet för att uppnå regional fred och stabilitet i sin tur kommer att främja regional integration och uppkomsten av gränsöverskridande ekonomiska områden.

23.  Europaparlamentet konstaterar att framsteg har gjorts i genomförandet av den övergripande strategin för migration, vilken har till syfte att främja omfattande partnerskap med ursprungs- och transitländer och uppmuntra synergieffekter mellan migration och utveckling. Parlamentet betonar hur viktigt det är att ytterligare förbättra användningen av de viktigaste verktygen inom den övergripande strategin för migration (partnerskap för rörlighet, migrationsrelaterade uppdrag, migrationsprofiler, samarbetsplattformar). Parlamentet betonar att det alltjämt finns ett behov av att ställa de migrationspolitiska målen i förgrunden för den politiska dialogen med ursprungs- och transitländerna samt ett behov av att göra politiken mer konsekvent i detta avseende, särskilt när det gäller utvecklingspolitiken. De olika dialogprocesserna bör rationaliseras samtidigt som synergieffekterna mellan migration och utveckling bör stärkas. Större ansträngningar bör göras för att stödja sådana utvecklingsprojekt i ursprungs- och transitländer som höjer levnadsstandarden i dessa länder, stärker deras lagstiftande och institutionella befogenheter och förbättrar deras infrastruktur, så att de på ett ändamålsenligt sätt kan hantera migrationsströmmarna och samtidigt trygga respekten för internationella skyddsnormer och tillämpningen av principen om non-refoulement.

24.  Europaparlamentet betonar att det globala forumet för migration och utveckling har en viktig roll eftersom det erbjuder en strukturerad ram för främjandet av ökad dialog och ökat samarbete mellan både statliga och icke-statliga aktörer, däribland civilsamhället.

25.  Europaparlamentet beklagar att det enda alternativet under de rådande omständigheterna var att tillfälligt upphäva samarbetsavtalet mellan EU och Libyen. Parlamentet anser dock att upphävandet bör återkallas så snart det finns en ny övergångsregering som är villig att främja ett demokratiskt och människorättsbaserat genomförande av ett sådant avtal. Målet är att tillhandahålla finansiellt bistånd till afrikanska länder så att hållbara alternativ till migration kan skapas och ett mer effektivt system för att hantera arbetskraftsmigration kan utvecklas i Libyen genom att maximera kompetensen hos de migranter som redan finns i landet, öka Libyens förmåga att locka och integrera migranter, särskilt från dess södra grannländer, både socialt och ekonomiskt, och lägga grunden för ett effektivt system för migrationshantering i Libyen. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EU måste utnyttja sitt inflytande till att övertyga Libyen om att låta UNHCR återvända till landet. Parlamentet anser att avtal om samarbete i migrationsfrågor även bör ingås med andra länder i EU:s geografiska närhet, så att man i enlighet med internationella avtal gemensamt kan stödja bräckliga stater i deras grannskap.

26.  Europaparlamentet konstaterar mot bakgrund av den pågående humanitära krisen i norra Afrika att Frontex inte kan vara det huvudsakliga verktyget för att hantera de påföljande migrationsströmmarna från regionen. EU uppmanas att tänka ut ett snabbt och samordnat svar som en del av en konsekvent och långsiktig strategi för att hantera politiska omvälvningar och bräckliga stater och på så sätt angripa roten till de problem som orsakar migrationsströmmarna. Parlamentet uppmanar rådet att ta fram en handlingsplan för bördefördelning i syfte att hjälpa till att vidarebosätta flyktingar från regionen, utifrån principen om solidaritet mellan medlemsstaterna i artikel 80 i EUF-fördraget, och att tillhandahålla stöd för fördrivna personer i enlighet med bestämmelserna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta. Rådet uppmanas också att snarast gå vidare med antagandet av det gemensamma asylsystemet för EU och att slutföra medbeslutandeförfarandena om inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU respektive om Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013, enligt parlamentets rekommendation från maj 2010. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna är skyldiga att följa principen om non-refoulement.

27.  Europaparlamentet betonar sin centrala betydelse för att främja frihet och demokrati i vårt grannskap. I detta sammanhang är det viktigt att parlamentet noga övervakar demokratiseringsprocessen i södra Medelhavsområdet. Parlamentet föreslår därför en regelbunden dialog med ad hoc-struktur med vice ordföranden/den höga representanten i syfte att bedöma utvecklingen i regionen och identifiera kort- och långsiktiga mål samt aktuella stödåtgärder som är nödvändiga.

28.  Europaparlamentet vidhåller att verklig hänsyn bör tas till dialogerna om mänskliga rättigheter och demokrati i den reviderade europeiska grannskapspolitiken. Demokratiseringsrörelserna och demonstrationerna för demokrati har brutalt undertryckts av myndigheterna i bland annat Tunisien och Egypten, vilket visar att de dialoger om demokrati och mänskliga rättigheter som har förts inom ramen för grannskapspolitiken inte har varit verkningsfulla.

29.  Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EU och Turkiet har slutförts och efterlyser ett framgångsrikt avslutande av alla nödvändiga skeden så att avtalet så snart som möjligt kan genomföras fullt ut av alla parter.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera samarbetet med olagliga migranters transit- och ursprungsländer inom ramen för de avtal som EU redan har ingått eller kommer att ingå samt inom ramen för de bilaterala avtal som har undertecknats mellan vissa medlemsstater och tredjeländer, så att man kan hejda den olagliga migrationen och uppmuntra att lagstiftningen följs, till nytta för migranterna själva samt invånarna i medlemsstaterna och ursprungsländerna.

31.  Europaparlamentet anser att harmonisering av migrationsrelaterad statistik, i samarbete med medlemsstaterna, är nödvändigt för att migrationspolitiken ska kunna planeras, antas, genomföras och utvärderas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet betonar vikten av det europeiska migrationsnätverket (EMN), som skulle kunna spela en betydande roll inom detta område.

32.  Europaparlamentet betonar det omedelbara behovet av konsekventa, heltäckande och jämförbara statistiska uppgifter om den migrerande befolkningen, eftersom denna befolkning ständigt förändras och de aktuella migrationsströmmarnas karaktär är en verklig utmaning för beslutsfattare som behöver tillförlitliga uppgifter och information som grund för sina beslut.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken överväga att anslå särskilda medel så att en förnyad stark ekonomisk dagordning kan utformas i de länder som omfattas av denna politik, inklusive en sysselsättningsagenda. Parlamentet anser att man med de länder som omfattas av grannskapspolitiken bör diskutera en färdplan för anpassning av deras nationella migrationslagar till EU:s normer, inbegripet människorättsnormer som asylrätt, skyddssystem för olagliga migranter och lika rättigheter för alla migranter. Parlamentet anser vidare att det skulle vara lämpligt att ingå fler rörlighetsavtal med dessa länder, utöver de befintliga avtalen med Moldavien och Georgien.

34.  Europaparlamentet anser att det ska upprättas en övergripande migrationspolitik som är kopplad till alla utvecklingsstrategier och utvecklingsinstrument och grundas på en hög grad av politisk och verksamhetsmässig solidaritet, ömsesidigt förtroende, insyn, partnerskap, delat ansvar och gemensamma insatser på grundval av gemensamma principer och konkreta åtgärder samt de värden som är förankrade i Lissabonfördraget.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi för laglig migration och att i detta sammanhang ta hänsyn till den europeiska arbetsmarknadens behov av arbetskraft och varje enskild medlemsstats förmåga att ta emot och integrera migranter. En gemensam EU-politik om laglig migration kan vara ett incitament både för den europeiska ekonomin och för ursprungsländernas ekonomier.

36.  Europaparlamentet anser att avtal med tredjeländer som berör flera av EU:s medlemsstater bör förhandlas fram på europeisk nivå i full överensstämmelse med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att samordna givarnas bistånd på ett effektivare sätt, så att en mer omfattande och hållbar strategi för hantering av migrationsströmmar säkerställs.

38.  Europaparlamentet kräver med eftertryck att man ska skilja utvecklingsbiståndet från förvaltningen av migrationsströmmar och att utvecklingsbistånd inte bör göras beroende av återflyttning. EU:s utvecklingsbistånd bör ha som mål att undanröja orsakerna till migration, till exempel fattigdom, klimatförändring och svält.

39.  Europaparlamentet framhåller det mervärde som unionen för Medelhavsområdet (UfM) och initiativet för ett östligt partnerskap kan tillföra när det gäller hanteringen av migrationsfrågan och dess verkningar. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att anstränga sig mer för att unionen för Medelhavsområde ska bli fullt fungerande. Frågan om migrationsströmmarna bör vara ett prioriterat åtgärdsområde inom ramen för unionen för Medelhavsområdet och det östliga partnerskapet.

40.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att överväga åtgärder för att se över finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, Europeiska utvecklingsfonden och instrumentet för humanitärt bistånd i syfte att förstärka migrationens positiva effekter när det gäller att främja mänsklig utveckling och demokrati i bräckliga stater.

41.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att främja en samstämd politik för utveckling inom EU:s migrationspolitik och för att man ska avstå från att använda offentligt utvecklingsbistånd till politik som syftar till att avskräcka från och kontrollera migration på ett sätt som inbegriper kränkningar av migranternas mänskliga rättigheter. Biståndet bör emellertid användas till att främja en effektiv utveckling och därigenom minska migration som orsakas av fattigdom, politisk instabilitet och politiskt förtryck.

42.  Europaparlamentet välkomnar Tripoliförklaringen, som utfärdades i slutet av det tredje toppmötet mellan Afrika och EU och som bekräftar behovet av gemensamma insatser för att ta itu med de faktiska omständigheterna och utmaningarna i samband med migrationen och dess kopplingar till utvecklingen.

43.  Europaparlamentet efterlyser effektivare partnerskap med institutioner som främjar regional och ekonomisk integration, något som också kan bidra till att man hittar hållbara och långsiktiga lösningar för migrationssituationen mellan de sydliga länderna.

44.  Kommissionen bör undersöka den klimatrelaterade migrationen mellan de sydliga länderna ytterligare och bland annat titta närmare på antalet personer som berörs, utsatta regioner, migrationsrörelser och kapaciteten i mottagarländerna. Europaparlamentet efterlyser också att man främjar forskningskapaciteten i utvecklingsländerna.

45.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera migrationen i partnerländernas nationella utvecklingsstrategier i syfte att minska fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen.

46.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av AVS-ländernas övervakningscentrum för migration, som är ett värdefullt instrument när det gäller att förse beslutsfattare i AVS-länderna med uppgifter och verktyg som kan förbättra deras nationella migrationsstrategier. Parlamentet välkomnar också förslaget om att inrätta ett övervakningscentrum för migration med ansvar för att fortlöpande och i detalj följa upp alla frågor i samband med migrationsströmmarna i Latinamerika, under överinseende av stiftelsen för Europa, Latinamerika och Västindien och med denna som samordnare.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att de finansiella resurserna för att stärka sambandet mellan migration och utveckling måste tilldelas på ett effektivare sätt. Förutsättningarna för den kompletterande och punktliga mobiliseringen av EU:s olika finansieringsinstrument för yttre åtgärder måste förbättras.

48.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka de så kallade LRRD-strategierna (som syftar till att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd) för att säkra hållbara lösningar för fördrivna personer och flyktingar. Parlamentet anser att det är viktigt med en samordnad humanitär reaktion som föregångare till en hållbar utvecklingspolitik i länder som genomgått konflikter.

49.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att investera i expertkunskaper och skapa ett tydligt mandat för personalen både vid högkvarteret och på delegationsnivå för att uppnå bättre samordning mellan det tematiska programmet om migration och asyl och de geografiska programmen.

50.  Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av rollerna för Europeiska utrikestjänsten respektive generaldirektoratet för utveckling och samarbete EuropeAid samt en samordning mellan dessa. Parlamentet uppmanar med eftertryck generaldirektoratet för utveckling och samarbete EuropeAid att spela en ledande roll i migrationspolitikens programplaneringsfas.

51.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att ta hänsyn till erfarenheterna från det tematiska programmet om migration och asyl när det gäller den politiska dialogen på landsnivå, så att en mer samstämd och effektiv programplanering kan garanteras i de sammanhang som rör strategidokumenten för länder och regioner.

52.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att minska de negativa följderna av kompetensflykten och utflyttningen av yrkesfolk, som särskilt drabbar nyckelområden som hälso- och sjukvård och utbildning. Det är viktigt att främja kompetensinflyttning, program till stöd för återvändande och cirkulär migration, reglera rekryteringspraxis och stödja kapacitetsuppbyggnad genom åtgärder som utveckling av yrkesutbildningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om system för cirkulär migration är ett användbart verktyg och vilka typer av cirkelrörelser (engångsrörelse eller återkommande rörelse, rörelse på kort eller lång sikt, spontan eller administrerad rörelse) som skulle kunna ge bäst resultat för både utvecklingsländer och utvecklade länder.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den utformar de nya utrikespolitiska instrumenten för perioden efter 2013 se till att den föreslagna strukturen dels möjliggör synergieffekter och ömsesidigt förstärkande mellan utvecklingsaspekten och säkerhets- och stabilitetsaspekten, dels möjliggör en snabb fördelning av medel för nödinsatser och återhämtning, en snabbinsatsmekanism för att hjälpa och bistå nödlidande migranter – i synnerhet de som är särskilt utsatta såsom kvinnor och underåriga utan medföljande vuxen – särskilda program för att aktivt stödja minoriteter, bland annat religiösa, etniska och hbt-minoriteter som kan komma att stå under hot, EU-skydd för nödlidande människorättsförsvarare samt stödåtgärder för att begränsa följderna av klimatförändringen, avskogningen, ökenspridningen och förlusten av biologisk mångfald och upprätthålla de ekonomiska och sociala förutsättningarna för de drabbade samhällena.

54.  Europaparlamentet kräver att det ska utvecklas en politik som beaktar den särskilda situationen för utsatta grupper som kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning och därmed även tillhandahållandet av relevant infrastruktur som sjukhus, skolor och utbildningsutrustning samt nödvändigt socialt, psykologiskt och administrativt stöd.

55.  Europaparlamentet riktar uppmärksamhet på den roll som rehabiliteringscentrer för tortyroffer har spelat i den framgångsrika integrationen av migranter, bland annat flyktingar och asylsökande, i EU. Parlamentet noterar bekymrat beslutet att EU:s finansiering av dessa center inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter gradvis kommer att upphöra. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att finansieringen av dessa center oförminskat fortsätter och inte enbart överlåts till medlemsstaterna.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra den externa utvärderingen av de regionala skyddsprogrammen och att inleda en debatt om huruvida programmen ska fortsätta.

57.  Europaparlamentet anser när det gäller Gusp/GSFP-uppdrag att det skulle vara viktigt att komplettera säkerhets- och stabilitetsstrategierna med skräddarsydda strategier för utvecklingsstöd och mänskliga rättigheter, så att man på lång sikt åtgärdar de bakomliggande orsakerna till osäkerhet och instabilitet. Detta är något som även har framhållits av vice ordföranden/den höga representanten. En sådan helhetsstrategi kräver inte bara bättre samordning, genom Europeiska utrikestjänsten, utan även ytterligare skräddarsydda budgetanslag för dessa stödstrategier.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska investeringsbanken, medlemsstaternas regeringar och parlament, kandidatländernas regeringar och parlament, Euronest- och Euromed-medlemsländernas regeringar och parlament, Förenta staternas utrikesministerium, EBRD, Världsbanken, IMF, Afrikanska unionen, Panafrikanska parlamentet, Internationella organisationen för migration och UNHCR.

(1) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1. (2) EUT L 327, 24.11.2006, s. 1. (3) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (4) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (5) EGT L 163, 2.7.1996, s. 1. (6) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (7) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0020. (9) EUT L 155, 18.6.2009, s. 17. (10) Antagna texter, P7_TA(2010)0327. (11) Antagna texter, P7_TA(2010)0496.

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden (2010/2054(INI))

P7_TA(2011)0122 A7-0016/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 8, 153 och 157,

–  med beaktande av rådets beslut 2006/144/EG av den 20 februari 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (programperiod 2007–2013)(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden(3),

–  med beaktande av slutsatserna från seminariet om ”Kvinnorna inom landsbygdens hållbara utveckling”, vilket hölls i Cáceres den 27–29 april 2010 på initiativ av EU:s spanska ordförandeskap(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(5),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0016/2011), och av följande skäl:

Multifunktionell landsbygd

A.  En ekonomiskt hållbar utveckling av landsbygden är en prioritering, tillsammans med att ekonomiska enheter bör kunna fungera hållbart och på lång sikt. Dessutom bör de särskilda inneboende möjligheterna i glesbefolkade jordbruksområden tas till vara och byggas ut så att de behåller sitt värde och fortsätter att vara befolkade.

B.  Ekonomiskt och kulturellt självständiga regioner där det regionala kretsloppet fungerar kan, utgående från omgivningens förutsättningar, reagera mera stabilt på globala förändringar.

C.  Ett effektivt och multifunktionellt inriktat jordbruk är en ofrånkomlig förutsättning för strategier för hållbar utveckling samt för en vittomfattande företagarverksamhet i flera regioner och denna potential tas ännu inte i sin helhet till vara inom ramen för en process med ökad diversifiering av näringslivet.

D.  Landsbygdsområdena är särskilt drabbade av en åldrande befolkning, låg befolkningstäthet och, i vissa områden, avfolkning.

E.  Den förändrade befolkningsstrukturen, flykten från landsbygden och en minskad andel kvinnor överlag kommer i framtiden att mångenstädes på landsbygden leda till att det med nuvarande infrastruktur inte går att upprätthålla vare sig ett tillräckligt utbud av dagligvaror och dagligen behövliga tjänster på det lokala planet eller grundläggande hälso- och sjukvård, förskoleundervisning, undervisning och fortbildning i skolor, yrkesläroanstalter och universitet och högskolor och ett tillräckligt kultur- och fritidsutbud, eller också leda till att olika inrättningar som arbetar med att tillhandahålla detta blir olönsamma och läggs ned.

F.  Av de 26,7 miljoner som regelbundet arbetar inom jordbruket i Europeiska unionen är ungefär 41 procent kvinnor. Åtminstone vart femte jordbruksföretag (omkring 29 procent) drivs av en kvinna.

G.  Kvinnors stora bidrag till den lokala utvecklingen och gemenskapsutvecklingen avspeglas inte tillräckligt i deras deltagande i beslutsprocesserna.

H.  Jämställdhetsprincipen är ett grundläggande krav i Europa 2020-strategin och bör främjas, av omsorg om ökat kvinnligt deltagande i ekonomisk och social verksamhet och för att garantera de mänskliga rättigheterna.

Kvinnor inom landsbygdens livsmiljö och näringsliv

I.  Under de gångna årtiondena har verkligheten för kvinnor på landsbygden förändrats och blivit mer mångskiftande till följd av att ekonomin och samhället förändrats. Det är inte minst kvinnorna själva som tagit initiativ till och utformat denna förändring och i det sammanhanget bör noteras att kvinnornas sociala och ekonomiska situation kraftigt varierar, både mellan medlemsstaterna och även inom dem.

J.  I det moderna samhället är kvinnorollen förknippad med flera olika funktioner, mot bakgrund av kvinnornas individuella förankring i familjelivet och yrkeslivet, och just i denna mångfald av roller kan kvinnorna också ge ett väsentligt bidrag till framsteg och innovation på alla plan i samhället och bidra till högre livskvalitet, framför allt på landsbygden.

K.  Särskilt på landsbygden är det ofta kvinnorna som tar hand om familjen och de äldre.

L.  Tack vare åratal av kvinnopolitiskt arbete och intensiva offentliga insatser till stöd för utbildning, rådgivning, initiativ till grundande av företag m.m. har man inom den andra pelaren av GJP kunnat notera avsevärda framgångar i form av en bättre livssituation för män och kvinnor på landsbygden.

M.  Trots att livssituationerna i hög grad bär en individuell prägel kommer den grundläggande utmaningen för kvinnor och män att kvarstå, nämligen att kunna förena dels det egna förvärvsarbetet och sociala och kulturella engagemanget, dels ansvaret för familjen.

N.  Under de betingelser som det moderna samhället ställer upp kan denna ”multifunktionella utmaning” bemötas endast genom att man tar i anspråk stödtjänster samt inrättningar och strukturer inom omsorgen, vilka måste finnas att tillgå till överkomliga pris.

O.  Kvinnans multifunktionella roll på landsbygden kan ge ett väsentligt bidrag till utformandet av en modern kvinnobild i vårt samhälle.

P.  Sysselsättningsnivån för både män och kvinnor är låg i landsbygdsområdena. Många kvinnor kommer dessutom aldrig in på den officiella arbetsmarknaden och är därför inte registrerade som arbetslösa och ingår inte heller i arbetslöshetsstatistiken

Q.  Social trygghet för kvinnor som arbetar inom jordbruket, också för makor till jordbrukare med tilläggsinkomster (kombinationer av inkomster, personer som uteslutande eller delvis bedriver verksamhet som egna företagare), är ett ofrånkomligt inslag i en modern och hållbar utveckling av landsbygden.

R.  Ägaren av jordbruksföretaget är den enda person som nämns i bankhandlingar och i samband med bidrag och intjänade rättigheter och också den enda person som representerar företaget i föreningar och sammanslutningar.

S.  Landsbygdsturism, som handlar om att erbjuda varor och tjänster på landsbygden genom familjeföretag och kooperativa turistföretag, är en lågriskverksamhet som skapar sysselsättning, gör det möjligt att kombinera familjeliv och arbete och uppmuntrar befolkningen på landsbygden att stanna kvar där.

Landsbygden som livsmiljö och miljö för ekonomisk verksamhet

1.  Europaparlamentet påpekar att jämställdhetsfrämjandet är en central målsättning för EU och dess medlemsstater och understryker vikten av att denna princip byggs in i den gemensamma jordbrukspolitiken som ett sätt att främja hållbar ekonomisk tillväxt och landsbygdsutveckling.

2.  Europaparlamentet påpekar att man på landsbygden, utgående från förhållandena i stadsmiljöer, bör eftersträva levnadsvillkor anpassade efter den verklighet som råder på landsbygden så att kvinnor och deras familjer får anledning att med utsikt om framgång stanna kvar på landsbygden.

3.  Europaparlamentet kräver att landsbygden ska främjas eftersom den erbjuder en mångsidig och integrerande livsmiljö och miljö för ekonomisk verksamhet och att man i det sammanhanget framför allt bör dra nytta av kvinnornas nyckelfunktion, sakkunskap och kompetens.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vid förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram inte ytterligare minska jordbruksutgifternas andel av den sammanlagda budgeten.

5.  Europaparlamentet betonar att mångsidiga, också serviceinriktade, företag inom jordbruket (såsom bondgårdssemestrar, direktförsäljning, sociala tjänster såsom barn- och äldreomsorg, undervisning på bondgårdar inom ramen för heldagsskolor etc.) är hörnstenar för en försörjningsinfrastruktur på landsbygden och hållbart måste understödjas via den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet begär därför att sådana tjänster ska främjas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, så att det både skapas nya framtidsperspektiv, möjligheter till förvärvsarbete för kvinnor och blir lättare att förena familjeliv och arbete.

6.  Europaparlamentet kräver främjande av egendynamiska utvecklingsstrategier i och med att de stöder den särskilda kreativiteten hos manliga och kvinnliga aktörer på landsbygden och samtidigt utnyttjar de specifika traditionella resurserna inom varje landsbygdsområde.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av en livskraftig och vital landsbygd med en diversifierad befolkningssammansättning. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av tillräckliga utvecklingsmöjligheter och utmaningar för unga kvinnor.

8.  Europaparlamentet kräver att de grundläggande villkoren på landsbygden utformas så, att kvinnor av alla generationer kan stanna kvar i sin närmiljö och bidra till att den förnyas och utvecklas.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av åtgärder för förtidspensionering för jordbrukare och jordbruksarbetare för att garantera levnadsvillkoren för kvinnor på landsbygden. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort det att genomföra dessa åtgärder.

10.  Europaparlamentet kräver i detta sammanhang ytterligare insatser för att landsbygden i sin helhet ska utrustas med IT-infrastruktur av modernaste slag (framför allt adekvat tillgång till bredband), samt åtgärder för att underlätta tillgången till informations- och kommunikationsteknik och säkra jämställda villkor för denna tillgång, tillsammans med utbildning i hur tekniken ska användas. Parlamentet påpekar att den dåliga bredbandstillgången hindrar de små och medelstora företagens tillväxt på många håll på landsbygden runtom i EU och uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att hålla fast vid sin föresats att i konkurrensfrämjande syfte förbättra bredbandstillgången på landsbygden.

11.  Europaparlamentet begär att man bland kvinnor på landsbygden ska främja och stödja elektroniska former av företagande, såsom e-företag, vilka gör det möjligt att bedriva ekonomisk verksamhet oavsett avståndet till större tätorter.

12.  Europaparlamentet påpekar att infrastruktur, anläggningar och tjänster som människor behöver i sin vardag ofrånkomligen måste förbättras på landsbygden så att män och kvinnor kan skapa balans mellan familjeliv och arbetsliv och landsbygden inte avfolkas. Hit hör barnomsorg som ett led i jordbruksinfrastrukturen (såsom ”bondgårdsdaghem” och andra förskolor), hälso- och sjukvårdstjänster, läroinrättningar (också för livslångt lärande) vårdinrättningar och vård för äldre och andra vårdbehövande, avbytartjänster i händelse av sjukdom och graviditet, närbutiker för dagligvaror och anläggningar för kultur och fritid. Parlamentet vill att jordbrukspolitiken utformas så, att kvinnorna på landsbygden kan förverkliga sina inneboende möjligheter att åstadkomma ett multifunktionellt och hållbart jordbruk.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda strukturfonderna och Sammanhållningsfonden för att åtgärda bristen på god transportinfrastruktur i landsbygdsområdena och att utveckla en positiv politik för att förbättra tillgången till transport för alla, särskilt för funktionshindrade personer, eftersom transport är en faktor som minskar det sociala utanförskapet och den bristande jämställdheten i samhället, vilket främst drabbar kvinnor.

14.  Europaparlamentet kräver att politiken till stöd för landsbygden kraftigare ska inriktas på innovativa och hållbara levnads- och arbetsvillkor.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att stödja projekt för främjande av och rådgivning inför bildandet av innovativa företag för primär jordbruksproduktion på landsbygden, vilka kan skapa nya arbetstillfällen framför allt för kvinnor inom de huvudsakliga verksamhetsområdena, till exempel genom att tillföra jordbruksprodukterna värde och finna avsättningsmöjligheter för dem, använda ny teknik, bidra till områdets ekonomiska diversifiering och tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att förena arbets- och familjeliv.

16.  Europaparlamentet påpekar att man i samband med innovativa utbudsformer bör ta fasta på den positiva erfarenheten av kvinnoprojekt inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare (särskilt Axel 3 och programmet Leader +) och kartlägga exempel på bästa praxis.

17.  Europaparlamentet begär att man i strategier för landsbygdsutveckling särskilt ska betona kvinnornas roll i strävan att uppnå målen för Europa 2020-strategin, i synnerhet när det gäller initiativ med fokus på innovation, forskning och utveckling.

18.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende ESF/Equal-projekten som strävar efter att synliggöra och stärka kvinnors ställning i jordbruket och på landsbygden.

19.  Europaparlamentet begär att den nya EJFLU-förordningen ska föreskriva särskilda åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020, något som fördelaktigt skulle påverka kvinnornas sysselsättning på landsbygden.

Kvinnor inom landsbygdens näringsliv

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till en informativ databas om den ekonomiska och sociala situationen för kvinnor på landsbygden samt om deras engagemang som företagare samt optimera utvärderingen av redan befintliga uppgifter (till exempel via Eurostat) för att de politiska åtgärderna ska kunna anpassas.

21.  Med tanke på de villkor som råder på landsbygden är Europaparlamentet övertygat om att det för landsbygden typiska utbudet av utbildning och rådgivning för kvinnor måste få finnas kvar och byggas ut, särskilt då det handlar om ekonomisk förvaltning av jordbruksföretag.

22.  Europaparlamentet anser det vara önskvärt att man fortsätter arbeta för inrättandet av ett europeiskt nätverk för kvinnor på landsbygden (eller ett nätverk av kvinnoförbund). Parlamentet riktar uppmärksamheten på de framgångar som uppnåtts genom åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

23.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som de nuvarande kvinnonätverken spelar på olika plan, framför allt för det lokala landsbygdsfrämjandet och den offentliga erkänslan för detta. Parlamentet påpekar att det behövs ökad social erkänsla för och ökat politiskt och ekonomiskt stöd till dessa nätverk på lokal, nationell och europeisk nivå, eftersom de ger ett stort bidrag till ökad jämställdhet, framför allt till kvinnors utbildning på landsbygden och till att lokala utvecklingsprojekt sätts i gång, bland annat informationskampanjer om screening för att kvinnliga former av cancer snabbt ska kunna diagnostiseras (livmoderhalscancer, bröstcancer osv.). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja ett utökat deltagande av kvinnor i den politiska processen, också i form av att kvinnor blir adekvat företrädda i styrelseorganen för institutioner, företag och förbund.

24.  Europaparlamentet kräver att kvinnor på landsbygden ska få adekvata sociala förmåner där det tas hänsyn till kvinnornas särskilda situation i arbetslivet och till pensionsrättigheter.

25.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang direktiv 2010/41/EU och uppmanar medlemsstaterna att effektivt och snarast genomföra det, särskilt för att garantera att

26.  Europaparlamentet uppmärksammar att det framför allt på landsbygden behövs hållbara strategier för att kvinnor som beslutar sig för att göra ett uppehåll i sin karriär för att vara familje- eller vårdlediga ska kunna bevara sin yrkeskompetens. Parlamentet efterlyser bättre möjligheter att förena familjeliv och arbete för att kvinnor på olika sätt ska kunna delta och kvarstanna i arbetslivet och vidareutveckla sitt deltagande där.

27.  Europaparlamentet påpekar att jordbruksdiversifiering är en allt viktigare aspekt på landsbygdens ekonomi. Parlamentet konstaterar att kvinnorna har en viktig roll i initieringen, utvecklingen och förvaltningen av projekt som rör jordbruksdiversifiering.

28.  Europaparlamentet kräver stöd till företagarandan och initiativen hos kvinnor, framför allt genom främjande av kvinnligt ägande, nätverk för kvinnliga företagare och dessutom att de grundläggande förutsättningarna inom finanssektorn utformas så, att kvinnliga företagare på landsbygden, bland dem också kvinnliga egenföretagare, kvinnor som driver eget företag på deltid och har låga inkomster samt unga kvinnor, ska få lättare tillgång till investeringar så att de får ökad handlingskraft på marknaden och kan bygga upp företag som tryggar deras utkomst. Parlamentet kräver vidare att åtgärder vidtas för att förbättra kvinnornas företagaranda och företagarkunnande, för att kvinnor ska kunna bli bättre företrädda i bolags- och föreningsstyrelserna.

29.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga nationella, regionala och lokala myndigheterna att främja kvinnors deltagande i lokala aktionsgrupper och utvecklingen av lokala partnerskap inom ramen för Leader-programmet samt att garantera en jämn könsfördelning i styrelserna.

Kvinnor inom jordbruket

30.  Europaparlamentet kräver att det inom utvecklingsstrategierna för enskilda företag och de regionala utvecklingsstrategierna tas ökad hänsyn till kvinnornas yrkeskompetens både inom och utanför jordbruket. Parlamentet betonar att det är viktigt med ökade kvalifikationer och utbildning för kvinnliga jordbruksföretagare och andra kvinnor på landsbygden, i deras egenskap av att vara producenter och företagare, och uppmanar kommissionen att i samförstånd med regionala och lokala myndigheter, lantbrukarförbund, kvinnoförbund och förbund för kvinnor på landsbygden att lägga fram motsvarande program för landsbygdsutveckling. att skapa incitament till ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet, att avskaffa all diskriminering av kvinnor på arbetsplatsen och ge kvinnor bättre möjligheter till utbildning, också genom att arbeta för att fler ska kunna delta i undervisningsinstitutionernas postgraduala kurser och specialiseringskurser, att föreslå motsvarande åtgärder för landsbygdsutveckling utgående från Axel 3 i programmen för landsbygdsutveckling samt att uppmuntra nuvarande initiativ. Parlamentet påpekar att dessa åtgärder kommer att bidra till kampen mot social utestängning på landsbygden samt att fattigdomsrisken är större för kvinnor än för män.

31.  Europaparlamentet kräver stöd till politiska strävanden att främja kvinnornas roll inom jordbruket genom att göra det praktiskt och juridiskt lättare för dem att bedriva företagsverksamhet inom jordbruket, också vad gäller deras företagsägande, så att kvinnorna, utgående från sitt medansvar som företagare, närmare kan ta del av de rättigheter och skyldigheter som ett företag för med sig, bland annat i form av att få sina intressen företrädda i organ för jordbruket och effektivt kunna ta del av alla inkomster från företagsverksamheten.

32.  Europaparlamentet begär att de kvinno- och lantbrukarorganisationer som spelar en viktig roll vid främjandet och initierandet av nya utvecklingsprogram och diversifiering stöds på ett sådant sätt att kvinnor kan förverkliga nya idéer i syfte att diversifiera produktionen och tillhandahållandet av tjänster på landsbygden.

33.  Europaparlamentet anser att kvinnors behov på landsbygden och kvinnliga jordbrukares roll bör beaktas och prioriteras i samband med den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, beträffande tillgången till vissa tjänster och stöd, i linje med de enskilda medlemsstaternas territoriella behov.

34.  Europaparlamentet är övertygat om att kvinnor på medellång sikt bör vara adekvat företrädda i alla politiska, ekonomiska och sociala organ för jordbrukssektorn så att både manliga och kvinnliga synsätt kommer med i beslutsprocesserna. Parlamentet betonar att det behövs särskilda åtgärder till förmån för kvinnor i syfte att garantera en jämlik representation av kvinnor i sådana organ.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta kvinnors tillgång till mark och krediter i syfte att uppmuntra dem att etablera sig på landsbygden och som aktörer inom jordbrukssektorn.

36.  Europaparlamentet kräver en utredning av de hittillsvarande strategierna för social trygghet för kvinnor i jordbruket (kvinnliga jordbruksföretagare, kvinnliga lantarbetare, säsongsarbetskraft etc.), inklusive genomförandet av direktiv 2010/41/EU, mot bakgrund av den egendoms- och skatterättsliga situationen i respektive land, och yrkar på att dessa erfarenheter ska ställas till förfogande för utvecklingen av en adekvat social trygghet för kvinnorna inom jordbruket i medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet anser att EU:s politik när det gäller kvinnornas levnadsförhållanden på landsbygden också måste beakta levnads- och arbetsvillkoren för invandrarkvinnor som arbetar inom jordbruket som säsongsanställda, i synnerhet deras behov av tillfredsställande boendeförhållanden och av socialt skydd, sjukförsäkring samt hälso- och sjukvård. Parlamentet understryker att dessa kvinnors arbete måste värdesättas i högsta möjliga grad.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin sammanfattande rapport, som ska läggas fram 2011 enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), inkludera en ingående analys av verkningarna av de åtgärder som vidtagits med avseende på kvinnornas situation på landsbygden.

o
o   o

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 55, 25.2.2006, s. 20. (2) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. (3) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 23. (4) Rådets dokument 09184/2010. (5) EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om EU-finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet vid avveckling av kärnkraftverk i de nya medlemsstaterna (2010/2104(INI))

P7_TA(2011)0123 A7-0054/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av anslutningsfördragets protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina i Litauen, protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien samt artikel 30 i protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen,

–  med beaktande av rådets förordningar om genomförande av protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina i Litauen(1), om genomförande av protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien(2) och om unionens ekonomiska stöd till avvecklingen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien (Kozloduj-programmet)(3),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om användningen av de ekonomiska resurserna för rivning och dekontaminering av kärnenergianläggningar och hantering av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall (KOM(2007)0794) samt arbetsdokumentet ”Data om finansieringen av nedläggning av kärnenergianläggningar inom EU' (SEK(2007)1654),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 24 oktober 2006 om förvaltning av finansiella resurser för avveckling av kärntekniska anläggningar och för omhändertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0054/2011), och av följande skäl:

A.  De tre EU-kandidatländerna Litauen, Slovakien och Bulgarien hade gamla kärnkraftverk i drift som man kom överens om att stänga, och anslutningsförhandlingarna ledde fram till fasta datum för den förtida stängningen av reaktorerna vid de tre berörda kärnkraftverken.

B.  EU insåg att den förtida nedläggningen och den efterföljande avvecklingen av dessa reaktorer vid de treberörda kärnkraftverken innebar en avsevärd finansiell och ekonomisk börda som de berörda medlemsstaterna inte skulle kunna bära fullt ut, och därför stadgades det om finansiellt stöd till respektive medlemsstater i anslutningsfördragen och i efterföljande rådsförordningar om genomförandet av dessa fördrag. Det beslutades dock inte entydigt huruvida stödet skulle täcka hela kostnaden för avvecklingen eller kompensera för samtliga ekonomiska konsekvenser. Både Bulgarien och Slovakien är för närvarande nettoexportörer av elektricitet.

C.  Stödet omfattar åtgärder på följande områden:

D.  Stödet inleddes före anslutningen och före stängningen av respektive enheter, och de ackumulerades inom den internationella fonden för avvecklingsstöd samtidigt som de administrativa förberedelserna fortsatte.

E.  Avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av deras avfall är en tekniskt komplex operation som kräver betydande finansiella resurser och inbegriper miljömässigt, tekniskt, socialt och finansiellt ansvar.

1.  Europaparlamentet noterar att Litauen, Slovakien och Bulgarien har fullgjort sina åtaganden enligt anslutningsfördragen om att stänga sina respektive reaktorenheter vid de tre berörda kärnkraftverken i god tid: Enhet 1 vid kärnkraftverket Ignalina stängdes den 31 december 2004 och enhet 2 den 31 december 2009. Enhet 1 vid kärnkraftverket Bohunice stängdes den 31 december 2006 och enhet 2 den 31 december 2008. Enheterna 1 och 2 vid kärnkraftverket Kozloduj stängdes den 31 december 2002 och enheterna 3 och 4 den 31 december 2006.

2.  Europaparlamentet noterar även att alla tre medlemsstater försökte omförhandla sina politiska åtaganden avseende stängning av reaktorerna, vilket innebar att processen försenades.

3.  Europaparlamentet noterar att det finns en rättslig grund för beviljande av det finansiella stödet. Parlamentet konstaterar att beloppen fastställs årligen genom ett kommissionsbeslut som grundas på separata, kombinerade programplaneringsdokument för varje enskilt år, vilket möjliggör kontroll över utvecklingen och finansieringen av de godkända projekten.

4.  Europaparlamentet noterar att p.g.a. EU:s begränsade erfarenhet av och information om avveckling fastställdes det finansiella stödet utan att det var möjligt att specificera ett finansiellt tak. Det fanns ännu inte några tydliga villkor för att fastställa tak ens efter det att planerna och strategierna för avvecklingen utarbetats, vilket bäddade för att ytterligare finansiellt stöd beslutades vid varje etapp och från fall till fall.

5.  Europaparlamentet anser att gemenskapsstödets syfte är att hjälpa dessa tre medlemsstater att klara av den finansiella och ekonomiska börda som fasta tidsfrister för en förtida stängning innebär och att täcka kostnaderna för de stora och viktiga avvecklingsarbetet, investera i energiprojekt med syftet att minska energiberoendet och bidra till att lindra de sociala effekterna av kärnkraftverkens avveckling. Parlamentet noterar emellertid att kostnaderna för avveckling av kärnkraftverken i alla tre fall har överstigit det planerade EU-stödet, och att de sannolikt också kommer att överstiga de ursprungliga uppskattningarna. Parlamentet noterar också att en stor del av medlen har använts för energiprojekt och inte för det finansiella stödets huvudsakliga syfte, dvs. avveckling av kärnkraftverken.

6.  Europaparlamentet anser att konceptet solidaritet i Europeiska unionen effektivt bidrar till att lindra de ekonomiska konsekvenserna av den förtida nedläggningen av kärnkraftverken inom energisektorn. Parlamentet konstaterar dock att själva avvecklingen fortfarande är i sitt inledningsskede då detta betänkande utarbetas.

7.  Europaparlamentet står fast vid att avvecklingen av de berörda kärnkraftverken bör få högsta prioritet i säkerhetens och hälsans intresse för hela Europas befolkning.

8.  Europaparlamentet fruktar att bristen på finansiella resurser för avveckling kommer att försena avvecklingen av kärnkraftverk och hota miljön och folkhälsan.

9.  Europaparlamentet betonar att säkerhetsfrågan är av yttersta vikt för avvecklingen av de i förtid stängda enheterna vid de tre berörda kärnkraftverken. Därför uppmanar parlamentet rådet, kommissionen och medlemsstaterna att ha detta i åtanke i samband med framtida beslut om avveckling av kärnkraft i allmänhet och dessa tre avvecklingsprogram i synnerhet. Kommissionen uppmanas att ordna med lämplig samordning med medlemsstaterna och att utarbeta noggranna tidsplaner för projektens färdigställande.

10.  Europaparlamentet noterar med oro att de detaljerade planerna för avveckling enligt de tre berörda avvecklingsprogrammen ännu inte är klara och att det därför inte finns tillräcklig information om tidtabellerna eller kostnaderna för enskilda projekt och inte heller om deras finansieringskällor. Därför uppmanar parlamentet relevanta nationella organ att slutföra planerna och kommissionen att rapportera om denna process och att lägga fram en detaljerad långsiktig plan för finansieringen av avvecklingsprojekten. Kommissionen uppmanas att tydligt beskriva omfattningen av den EU-finansiering som krävs för att genomföra dessa planer.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera hur man skulle kunna ändra EU:s metoder för att finansiera avvecklingsaktiviteter med tanke på strategierna i medlemsstaterna och dessas nationella administrativa strukturer, och förenkla bestämmelserna om medelsförvaltningen på ett sådant sätt att det inte påverkar säkerheten och försörjningstryggheten under avvecklingsprocessen.

12.  Europaparlamentet noterar att det inte finns någon tydlig ansvarsfördelning mellan dem som medverkar till finansieringen och dem som medverkar till avvecklingen. Kommissionen bör vara huvudansvarig för genomförandet av EU stöd, och en gemensam förvaltning tillsammans med EBRD bör införas.

13.  Europaparlamentet anser att det, när det gäller tilldelning av kontrakt, är önskvärt att tillämpa ett kriterium för ömsesidighet i gemenskapen till förmån för europeiska företag och då särskilt tillämpa principerna i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling inom olika områden, bland annat energiområdet.

14.  Europaparlamentet noterar att EU:s finansiella stöd till dessa tre medlemsstater fram till slutet av 2013 kommer att uppgå till totalt 2 847,78 miljoner EUR. Parlamentet konstaterar att programmen i princip utgår från samma teknik, även om det finns skillnader mellan kärnkraftverken särskilt när det gäller lagring av använt kärnbränsle, men att skillnaderna i de belopp som anslagits varierar avsevärt: Ignalina (2 enheter): 1 367 miljoner EUR, Bohunice (2 enheter): 613 miljoner EUR och Kozloduj (4 enheter): 867,78 miljoner EUR.

15.  Europaparlamentet noterar att situationen enligt de uppgifter som var tillgängliga i slutet av 2009 varierar mellan medlemsstaterna när det gäller de belopp som utbetalats: Ignalina: totalt 1 367 miljoner EUR, åtaganden 875,5 miljoner EUR (64,04 %), utbetalat 760,4 miljoner EUR (55,62 %), Bohunice: totalt 613 miljoner EUR, åtaganden 363,72 miljoner EUR (59,33 %), utbetalat 157,87 miljoner EUR (25,75 %) och Kozloduj: totalt 867,78 miljoner EUR, åtaganden 567,78 miljoner EUR (65,42 %), utbetalat 363,149 miljoner EUR (41,84 %), till största delen p.g.a. att stängningarna skett vid olika tidpunkter.

16.  Europaparlamentet anser att medlen måste förvaltas och användas med absolut transparens. Parlamentet medger att det är viktigt med en sund och transparent förvaltning av finansiella resurser, med lämplig extern övervakning, för att garantera rättvis konkurrens på energimarknaden. Parlamentet rekommenderar transparens och allmänhetens medverkan på detta område.

17.  Europaparlamentet noterar att följande revisioner och utvärderingar slutförts: halvtidsutvärdering av avvecklingsstödet till Litauen och Slovakien (2007), kommissionens internrevisioner av alla tre program 2007, revisionsrättens revisioner av det centrala programförvaltningsorganet 2008 och 2009 med avseende på Ignalina, revisionsrättens revision inför utarbetandet av en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet 2008 samt revisionsrättens utarbetande av en genomförbarhetsstudie 2009. Parlamentet noterar att följande arbeten pågår: kommissionens meddelande, som väntas föreligga i början av 2011, kommissionens externa finansiella revision av den internationella stödfonden för avvecklingen av Bohunice och revisionsrättens fullständiga effektivitetsrevision av alla tre program.

18.  Med tanke på de stora beloppen, medelanvändningens nya karaktär och de okända faktorer som framkommit under processens gång samt de många påföljande ändringarna, anpassningarna och öronmärkningarna av ytterligare belopp, anser Europaparlamentet att antalet utförda revisioner och omfattningen av dem kan tyckas vara otillräckligt. Det är beklagligt att kommissionens halvtidsutvärdering från september 2007 av avvecklingsstödet till Litauen och Slovakien inte inkluderade Bulgarien (som redan då fick stöd).

19.  Det är beklagligt att kommissionen inte lagt fram några årsrapporter för Europaparlamentet om användningen av de medel som öronmärkts för avveckling av kärnkraftverk. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att övervaka och årligen rapportera till parlamentet om förbättringar av medelanvändningen och sannolikheten för att de ackumulerade medlen för avvecklingen av dessa specifika enheter vid de tre kärnkraftverken kommer att utnyttjas under de kommande tre åren.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en analys för att kontrollera att det är möjligt att anslå medel för kommande avvecklingsprojekt fram till 2013, särskilt eftersom tillstånden för avveckling kommer att utfärdas för Bohunice i juli 2011 och för Kozloduj i slutet av 2011 och slutet av 2012.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla jämförbar information om genomförandet av de ursprungliga och de reviderade tidtabellerna för de olika etapperna av avvecklingsprocesserna samt åtgärderna inom energisektorn och den sociala sektorn innan några ytterligare EU-medel anslås.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om särskilda förbättringar som beror på att man inrättade en förvaltningskommitté för medlemsstaterna 2007 som ska bistå kommissionen vid genomförandet av stödprogrammen, samt att redogöra för hur förfarandena ändrats sedan dess.

23.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens revision fortfarande pågår. Parlamentet anser att revisionen bör bidra till att klargöra med vilka syften och hur effektivt medlen har används och erbjuda genomförbara förslag med tanke på framtiden samt utvärdera vilken extra finansiering som krävs för att genomföra avvecklingen. Parlamentet framhåller att eftersom denna revision är en fullständig effektivitetsrevision bör den kunna klargöra följande:

24.  När det gäller framtida verksamhet som ska finansieras genom de belopp från EU som anslagits under perioden 2007–2013, föreslår Europaparlamentet att följande frågor bör klargöras ytterligare:

25.  Europaparlamentet noterar med oro att det inte finns någon EU-grupp med samordnare och experter för samtliga tre projekt, vilket skulle ha gjort det möjligt att behandla avvecklingsprogrammen som ett enda paket baserat på EU:s erfarenhet, och därmed skapat synergieffekter mellan de tre fallen.

26.  Europaparlamentet betonar att det behövs förstärkt samarbete mellan de tre programmen för att få till stånd en bättre planering av aktiviteter och utbyte av vunna erfarenheter. Europeiska unionen som helhet kan också ha nytta av denna erfarenhet i situationer när reaktorer tas ur drift i slutet av sin ekonomiska livslängd. Därför uppmanas alla involverade parter att utveckla och samla in exempel på bästa avvecklingspraxis samt se till att de vunna erfarenheterna och insamlade uppgifterna används på bästa sätt i andra medlemsstater med kärnkraftverk.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en samordningsgrupp som ska ansvara för att

28.  Europaparlamentet noterar att principen om att förorenaren ska betala bör tillämpas på finansieringen av avvecklingsarbetet och att kärnkraftoperatörerna bör se till att tillräckliga finansiella resurser avsätts under de kärntekniska anläggningarnas produktiva livstid för att täcka framtida avvecklingskostnader.

29.  Europaparlamentet konstaterar att den tidiga stängningen av reaktorerna omintetgjorde den planerade ackumulationen av de belopp som behövdes i de nationella fonder som inrättats för att täcka alla kostnader i samband med avvecklingen av anläggningarna.

30.  Med beaktande av de olika strategier som används av medlemsstaterna uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka möjliga vägar att harmonisera tillvägagångssätten att finansiera avvecklingen i EU, i syfte att säkra att nödvändiga finansiella resurser finns tillgängliga när de behövs, utan att äventyra säkerheten och försörjningstryggheten under avvecklingsprocessen.

Kärnkraftverket Ignalina

31.  Europaparlamentet välkomnar att de flesta av Ignalinaprogrammets projekt för energieffektivitet och tryggad elförsörjning håller på att genomföras eller redan har genomförts.

32.  Europaparlamentet noterar med oro att viktiga projekt för förvaltning av infrastruktur som avser avfall (projekt för lagring av använt kärnbränsle och projekt för avfallslagringsplatser) har varit mycket försenade, vilket har medfört ytterligare kostnader jämfört med de ursprungliga uppskattningarna. Parlamentet noterar att det spelrum som finns i systemet nästan har utnyttjats till fullo och att förseningarna kan börja inkräkta på hela avvecklingsplanen, med motsvarande ökning av kostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om resultaten från den nya utvärderingen av tidsplanen för detta projekt.

33.  Europaparlamentet noterar att en stor del av medlen hade anslagits för energiprojekt, att det ännu krävs betydande finansiering för avvecklingen och att de nationella medlen inte räcker till för detta. Parlamentet konstaterar att den statliga fonden för avveckling av kärnkraftverket Ignalina än så länge bara har ackumulerat drygt 100 miljoner EUR (medan de tekniska kostnaderna för avvecklingen i sig uppgår till mellan 987 och 1 300 miljoner EUR), och att en avsevärd andel av detta belopp har använts för projekt som inte avser avveckling. Parlamentet efterlyser lämpliga åtgärder i detta avseende, särskilt från medlemsstatens sida.

Kärnkraftverket Bohunice

34.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i Bohuniceprogrammet.

35.  Europaparlamentet noterar att även om gemenskapsstöd riktats till avveckling av kärnanläggningar, särskilt V1-reaktorer, och till försörjningstrygghet, har den nationella kärnkraftsfonden inte reserverat någon specifikt öronmärkt finansieringskälla för det pågående A1-avvecklingsprojektet.

36.  Europaparlamentet noterar avsevärda förseningar i genomförandet av vissa avvecklingsprojekt som återuppbyggnaden av områdets fysiska skyddssystem, projektet för hantering av historiskt avfall samt konstruktionen av det tillfälliga lagret för radioaktivt avfall i Bohunice. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Slovakien att vidta åtgärder mot förseningarna och undvika att äventyra tidsplanen för avvecklingen.

Kärnkraftverket Kozloduj

37.  Europaparlamentet välkomnar att Kozlodujprogrammet generellt har en bra teknisk och finansiell prestanda och att man sett över avvecklingsstrategin för enheterna 1–4, så att den ursprungliga senarelagda avvecklingsstrategin ändrats till en strategi för omedelbar avveckling.

38.  Europaparlamentet noterar med oro en rätt hög andel av energiprojekt vid fördelningen av de anslagna offentliga medlen. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av de återstående energiprojekten och lämna en rapport om resultaten. Parlamentet efterlyser en ökning av antalet projekt för avveckling och avfallshantering under den återstående perioden av Kozlodujprogrammet.

39.  Europaparlamentet betonar behovet av övergripande administrativ samordning mellan det statliga bolaget för radioaktivt avfall (SERAW) och kärnkraftverket Kozloduj, som nu ansvarar för enheterna 1–2 respektive 3–4. Parlamentet uppmanar Bulgarien att analysera och skyndsamt införa de förbättringsåtgärder som krävs med hänsyn till den delade förvaltningen och/eller att snarast slå samman enheterna 1–4 under en gemensam förvaltning.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till Bulgariens, Litauens och Slovakiens regeringar.

(1) EUT L 411, 30.12.2006, s. 10. (2) EUT L 131, 23.5.2007, s. 1. (3) EUT L 189, 13.7.2010, s. 9. (4) EUT L 330, 28.11.2006, s. 31.

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/010 CZ/Unilever från Tjeckien) (KOM(2011)0061 – C7-0055/2011 – 2011/2044(BUD))

P7_TA(2011)0124 A7-0060/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0061 – C7-0055/2011),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av brevet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0060/2011), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nean kallad fonden) har utvidgats tillfälligt, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit övertaliga bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

D.  Tjeckien har ansökt om stöd från fonden till följd av 634 uppsägningar (samtliga uppsagda omfattas av stöd) i företaget Unilever ČR, spol.sr.o som verkar inom detaljhandelssektorn i Nuts II-regionen Střední Čechy.

E.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att fonden snarast ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar i detta avseende det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter en begäran från parlamentet om att snabba på frigörandet av bidrag i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan till fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att göras inom ramen för kommande översyn av fonden.

2.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet påpekar att fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser dock en utvärdering av det direkta resultatet av de åtgärder som finansieras av fonden på den långsiktiga integreringen av dessa arbetstagare på arbetsmarknaden.

3.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit övertaliga. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.  Europaparlamentet beklagar att förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för närvarande inte kräver en undersökning av den finansiella hälsan, eventuellt skatteundandragande eller statsstödssituationen när det gäller multinationella företag vars omstrukturering motiverar att fonden ingriper. Parlamentet anser att detta bör tas upp i den kommande omarbetningen av fondens förordning, utan att övertaliga arbetstagares tillgång till fonden äventyras.

5.  Europaparlamentet konstaterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

6.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att budgeten för 2011, efter att parlamentet begärt detta upprepade gånger, för första gången visar betalningsbemyndiganden på 47 608 950 EUR för budgetpost 04 05 01 som avser fonden. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att den därför förtjänar ett målinriktat anslag, som innebär at man undviker överföringar från andra budgetposter, något som inträffade tidigare, och som kunde inverka negativt på uppfyllandet av de olika målen.

7.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2010/010 CZ/Unilever från Tjeckien)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2011/233/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets ändringar antagna den 5 april 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden (KOM(2008)0854 – C7-0062/2010 – 2008/0249(COD))

P7_TA(2011)0125 A7-0028/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Förslaget ändrades enligt följande(1):

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning – ändringsakt Titeln Rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning) Ändring 2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 1 (1)  Enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden ska produkter med dubbla användningsområden (inbegripet programvara och teknik) omfattas av en effektiv kontroll vid export från gemenskapen. (1)  Enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden1 ska produkter med dubbla användningsområden (inbegripet programvara och teknik) omfattas av en effektiv kontroll vid export från eller transitering genom unionen, eller levereras till ett tredje land som ett resultat av förmedlingsverksamhet som tillhandahålls av en förmedlare som är bosatt eller etablerad i unionen. 1 OJ L 134, 29.5.2009, p. 1. Ändring 3 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2 (2)  En enhetlig och konsekvent tillämpning av kontrollen bör uppnås i hela gemenskapen för att undvika illojal konkurrens mellan gemenskapsexportörer och ombesörja effektiva säkerhetskontroller i gemenskapen. (2)  En enhetlig och konsekvent tillämpning av kontrollen bör uppnås i hela unionen för att undvika illojal konkurrens mellan exportörer i unionen, harmonisera de generella exporttillståndens omfattning och villkoren för deras tillämpning och ombesörja effektiva säkerhetskontroller i unionen. Ändring 4 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3 (3)  I sitt meddelande av den 18 december 2006 föreslog därför kommissionen att nya generella gemenskapens exporttillstånd skulle inrättas för att förenkla det rådande rättsläget, stärka industrins konkurrenskraft och skapa lika spelregler för alla gemenskapsexportörer när de exporterar vissa produkter till vissa destinationer. (3)  I sitt meddelande av den 18 december 2006 föreslog därför kommissionen att nya generella unionens exporttillstånd skulle inrättas för att förenkla det rådande rättsläget, stärka industrins konkurrenskraft och skapa lika spelregler för alla exportörer i unionen när de exporterar vissa produkter till vissa destinationsländer. Ändring 5 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3a (nytt) (3a)  Den 5 maj 2009 antog rådet förordning (EG) nr 428/2009. I enlighet med detta upphörde förordning (EG) nr 1334/2000 att gälla från och med den 27 augusti 2009. De relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1334/2000 fortsätter att gälla enbart ansökningar om exporttillstånd som gjorts före den 27 augusti 2009. Ändring 6 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4 (4)  För att inrätta nya gemenskapens generella exporttillstånd för export av vissa icke-känsliga produkter med dubbla användningsområden till vissa icke-känsliga länder bör de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1334/2000 kompletteras med nya bilagor. (4)  För att inrätta nya unionens generella exporttillstånd för export av vissa specifika produkter med dubbla användningsområden till vissa specifika länder bör de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 428/2009 kompletteras med nya bilagor. Ändring 7 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 5 (5)  De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där exportören är etablerad bör ges möjlighet att förbjuda användning av sådana gemenskapens generella exporttillstånd som föreskrivs i denna förordning, om exportören ådömts sanktioner till följd av exportrelaterade överträdelser där påföljden är att rätten att använda sådana tillstånd återkallas. (5)  De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där exportören är etablerad bör ges möjlighet att förbjuda användning av sådana unionens generella exporttillstånd som föreskrivs i denna förordning, om exportören ådömts sanktioner till följd av exportrelaterade överträdelser där påföljden är att rätten att använda sådana tillstånd återkallas. Ändring 9 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 6 (6)  Förordning (EG) nr 1334/2000 bör därför ändras i enlighet med detta. (6)  Förordning (EG) nr 428/2009 bör därför ändras i enlighet med detta. Ändring 10 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2a (nytt) Förordning (EG) nr 428/2009 Artikel 13 – punkt 6 (2a)  I artikel 13 ska punkt 3ersättas med följande: '6.  Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via säkra elektroniska medel, inbegripet […] ett säkert system som ska upprättas i enlighet med artikel 19.4.” Ändring 11 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2b (nytt) Förordning (EG) nr 428/2009 Artikel 19 – punkt 4 (2b)  I artikel 19 ska punkt 4 ersättas med följande: '4.  Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte mellan medlemsstaterna, och i tillämpliga fall kommissionen, ska upprättas av kommissionen i samråd med den samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som inrättats enligt artikel 23. Europaparlamentet ska informeras om budgeten, utveckling, provisorisk och slutgiltig installering och funktion, och nätverkskostnaderna för systemet.” Ändring 12 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2c (nytt) Förordning (EG) nr 428/2009 Artikel 23 (2c)  I artikel 23 ska en ny punkt läggas till efter punkt 2: 2a.  Ordföranden för samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden ska lägga fram en årlig rapport inför Europaparlamentet om sina verksamheter, frågor som undersökts och samråd och en förteckning över exportörer, förmedlare och intressenter som har konsulterats.” Ändring 13 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2d (nytt) Förordning (EG) nr 428/2009 Artikel 25 (2d)  Artikel 25 ska ersättas med följande: 'Artikel 25 Översyn och rapportering 1.   Varje medlemsstat ska informera kommissionen om de lagar och andra författningar som antas för genomförandet av denna förordning, inbegripet de åtgärder som avses i artikel 24. Kommissionen ska vidarebefordra dessa uppgifter till övriga medlemsstater. 2.  Vart tredje år ska kommissionen se över tillämpningen av den här förordningen och lägga fram en heltäckande rapport om genomförandet och en bedömning av effekterna till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen, vilken kan innehålla ändringsförslag. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta denna rapport. 3.  De särskilda avsnitten i rapporten ska behandla a) samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden och täcka dess verksamhet, frågor som undersökts och samråd och en förteckning över de exportörer, förmedlare och intressenter som konsulterats, b) genomförandet av artikel 19.4, och ska innehålla en rapport om det skede man nått i installeringen av det säkra och krypterade system för utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen, c) genomförandet av artikel 15.1, som föreskriver att bilaga I ska uppdateras i enlighet med relevanta skyldigheter och åtaganden, och eventuella justeringar av dessa, som medlemsstaterna har godtagit som medlemmar av de internationella systemen för ickespridning och exportkontroll, eller genom ratificering av relevanta internationella avtal, inklusive Australiengruppen, kontrollsystemet för missilteknik, gruppen av länder som levererar kärnmaterial, Wassenaar-arrangemanget och konventionen om kemiska vapen, d) genomförandet av artikel 15.2, som föreskriver att bilaga IV, som en underavdelning till bilaga I, ska uppdateras med hänvisning till artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nämligen medlemsstaternas intressen i fråga om allmän ordning och allmän säkerhet. Ett särskilt avsnitt i rapporten ska innehålla heltäckande uppgifter om påföljder, inklusive straffrättsliga påföljder, för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, till exempel uppsåtlig export avsedd för användning i ett program för utveckling eller tillverkning av kemiska vapen, biologiska vapen, kärnvapen eller missiler som kan tjäna som bärare för sådana vapen utan det tillstånd som krävs enligt denna förordning, eller förfalskning eller utelämnande av information i syfte att beviljas ett tillstånd som annars skulle ha vägrats. 4.  Europaparlamentet eller rådet får inom en månad kalla kommissionen till ett extra sammanträde med Europaparlamentets eller rådets ansvariga utskott respektive kommitté, för att kommissionen där ska lägga fram och belysa eventuella frågor om tillämpningen av denna förordning.” Ändring 14 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2e (nytt) Förordning (EG) nr 428/2009 Artikel 25a (ny) (2e)  Följande artikel ska läggas till: 'Artikel 25a Internationellt samarbete Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i överenskommelser om ömsesidigt administrativt bistånd eller protokoll avseende tullfrågor som ingåtts mellan unionen och tredjeländer, får kommissionen förhandla om avtal med tredjeländer om ömsesidigt erkännande av exportkontroller avseende sådana produkter med dubbla användningsområden som omfattas av denna förordning, särskilt för att avskaffa krav på tillstånd för återexport inom unionens territorium. Sådana förhandlingar ska föras i enlighet med de förfaranden som anges i artikel 207.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och de relevanta bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. I förekommande fall och när projekt finansierade av unionen berörs kan kommissionen lägga fram förslag inom ramen för relevant unionslagstiftning eller arrangemang med tredjeländer, om inrättande av en särskild kommitté med samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaterna med uppgift att besluta om att bevilja de exporttillstånd som krävs för att säkerställa att de projekt som omfattar produkter eller teknik med dubbla användningsområden fungerar på ett korrekt sätt.” Ändring 15 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIb – del 3 – punkt 5 5.  I detta tillstånd avses med sändning av lågt värde produkter som ingår i en enda exportbeställning och sänds av en exportör till en namngiven mottagare i en eller flera sändningar vars sammanlagda värde inte överstiger 5 000 euro. I detta sammanhang menas med värde det pris som mottagaren faktureras. Om mottagare eller fastställbart pris inte anges används det statistiska värdet. 5.  I detta tillstånd avses med sändning av lågt värde produkter som ingår i en enda exportavtal och sänds av en exportör till en namngiven mottagare i en eller flera sändningar vars sammanlagda värde inte överstiger EUR 3 000. Om en transaktion eller handling visar sig utgöra en del i en samlad ekonomisk transaktion ska värdet av hela transaktionen beaktas vid beräkningen av värdet av detta tillstånd. I detta sammanhang menas med värde det pris som mottagaren faktureras. Om mottagare eller fastställbart pris inte anges används det statistiska värdet. För beräkningen av det statistiska värdet tillämpas artiklarna 28–36 i förordning (EEG) nr 2913/92 . Om värdet inte går att fastställa ska tillstånd inte beviljas. Extrakostnader såsom förpacknings- och transportkostnader kan endast undantas från beräkningen av värdet om (a) de anges separat på fakturan; och (b) de inte innehåller några ytterligare faktorer som påverkar varans värde. Ändring 16 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIb – del 3 – punkt 5a (ny) 5a.  Beloppet i euro, som det anges i artikel 5, ska ses över årligen med början den 31 oktober 2012, för att beakta ändringar i de harmoniserade konsumentprisindexen i samtliga medlemsstater som de offentliggjorts av Europeiska kommissionen (Eurostat). Detta belopp ska justeras automatiskt, genom att man ökar basbeloppet i euro med den procentuella förändringen i detta index under perioden mellan den 31 december 2010 och översynsdatumet. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet årligen om översynen och det justerade belopp som avses i punkt 1. Ändring 17 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 1 – Produkter 1-1)  Detta är ett generellt exporttillstånd enligt artikel 6.1 som omfattar följande produkter: 1-1)  Detta är ett generellt exporttillstånd enligt artikel 9.1 som omfattar följande produkter: Alla produkter med dubbla användningsområden som anges under någon post i bilaga I, utom de produkter som anges i punkt 1-2 nedan. Alla produkter med dubbla användningsområden som anges under någon post i bilaga I, utom de produkter som anges i punkt 1-2 nedan. a. om produkterna importerades till Europeiska gemenskapens territorium för underhåll eller reparationer och exporteras till mottagarlandet utan ändring av ursprungsegenskaperna, eller a. om produkterna återimporterades till unionens tullterritorium för underhåll, reparationer eller för att ersättas och återföras till mottagarlandet utan ändring av ursprungsegenskaperna inom en period på fem år från det datum då det ursprungliga exporttillståndet beviljades, eller b. om produkterna exporteras till mottagarlandet som ersättning för produkter av samma kvalitet och antal som återfördes till Europeiska gemenskapens territorium för reparation eller ersättning enligt garanti. b. om produkterna exporteras till mottagarlandet som ersättning för produkter av samma kvalitet och antal som återfördes till unionens tullterritorium för underhåll, reparation eller ersättning inom en period på fem år efter det datum då det ursprungliga exporttillståndet beviljats. Ändring 18 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 2 – Destinationsländer Algeriet, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Aruba, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Botswana, Brasilien, Brittiska Jungfruöarna, Brunei, Kamerun, Kap Verde, Chile, Kina, Komorerna, Costa Rica, Djibouti, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Ekvatorialguinea, Falklandsöarna, Färöarna, Fiji, Franska Guyana, Franska utomeuropeiska territorier, Gabon, Gambia, Gibraltar, Grönland, Grenada, Guadeloupe, Guam, Guatemala, Ghana, Guinea Bissau, Guyana, Honduras, den särskilda administrativa regionen Hong Kong, Island, Indien, Indonesien, Israel, Jordanien, Kuwait, Lesotho, Liechtenstein, Macau, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Maldiverna, Mali, Martinique, Mauritius, Mexiko, Monaco, Montserrat, Marocko, Namibia, Nederländska Antillerna, Nya Kaledonien, Nicaragua, Niger, Nigeria, Oman, Panama, Papua Nya Guinea, Peru, Filippinerna, Puerto Rico, Qatar, Ryssland, Samoa, San Marino, São Tomé och Principe, Saudiarabien, Senegal, Seychellerna, Singapore, Salomonöarna, Sydafrika, Sydkorea, Sri Lanka, St. Helena, St. Christopher och Nevis, St. Vincent, Surinam, Swaziland, Taiwan, Thailand, Togo, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Turks- och Caicosöarna, Förenade Arabemiraten, Uruguay, Amerikanska Jungfruöarna, Vanuatu, Venezuela. Albanien, Argentina, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Chile, Franska utomeuropeiska territorier, Förenade Arabemiraten, Indien, Island, Israel, Kazakstan, Kina (inklusive Hong Kong och Macao), Kroatien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Marocko, Mexiko, Montenegro, Ryssland, Serbien, Singapore, Sydafrika, Sydkorea, Tunisien, Turkiet, Ukraina. Ändring 19 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 3 – punkt 1 1.  Det generella tillståndet får bara användas när den inledande exporten har ägt rum enligt ett gemenskapens generella exporttillstånd eller när ett inledande exporttillstånd har utfärdats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den urpsrungliga exportören var etablerad avseende export av produkter som senare återförts till gemenskapens tullterritorium för reparation eller ersättning enligt garanti, enligt definitionen nedan. 1.  Tillståndet får bara användas när den inledande exporten har ägt rum enligt ett unionens generella exporttillstånd eller när ett inledande exporttillstånd har utfärdats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ursprungliga exportören var etablerad avseende export av produkter som senare återförts till unionens tullterritorium för underhåll, reparation eller ersättning. Detta generella tillstånd gäller endast för export till ursprungliga slutanvändare. Ändring 20 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 3 – punkt 2 – led 4 (4) för en väsentligen identisk transaktion där det initiala tillståndet har återkallats. (4) när det initiala tillståndet har upphävts, skjutits upp, ändrats eller återkallats. Ändring 21 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 3 – punkt 2 – led 4a (nytt) (4a) om produkterna i fråga har en annan slutanvändning än den som specificeras i det ursprungliga exporttillståndet. Ändring 22 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 3 – punkt 3 – led 2 (2) på begäran förse tulltjänstemän med handlingar som styrker dag för import av produkterna till Europeiska gemenskapen, eventuella reparationer av produkterna utförda i Europeiska gemenskapen och det förhållandet att produkterna återbördas till den person och det land från vilka de importerades till Europeiska gemenskapen. (2) på begäran förse tulltjänstemän med handlingar som styrker dag för import av produkterna till unionen, eventuella reparationer av produkterna utförda i unionen och det förhållandet att produkterna återbördas till den slutanvändare och det land från vilka de importerades till unionen. Ändring 48 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIc – del 3 – punkt 4 4.  Alla exportörer som använder detta tillstånd ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten. 4.  Alla exportörer som använder detta tillstånd ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av detta tillstånd senast 30 dagar efter dagen för den första exporten eller, alternativt, och i enlighet med ett krav från myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad, före den första användningen av detta allmänna exporttillstånd. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den rapporteringsmekanism som valts för detta generella exporttillstånd. Kommissionen ska offentliggöra de uppgifter som den underättats om i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. De rapporteringskrav som är knutna till användningen av detta tillstånd och ytterligare uppgifter som eventuellt krävs av den medlemsstat från vilken exporten görs om produkter som exporteras enligt detta tillstånd ska fastställas av medlemsstaterna. En medlemsstat kan kräva att den exportör som är etablerad i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av detta tillstånd. Registreringen ska vara automatisk och bekräftas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet av ansökan om registrering. I förekommande fall ska de krav som anges i det andra och tredje stycket baseras på de krav som fastställts för användningen av nationella generella exporttillstånd som beviljas av de medlemsstater som tillhandahåller sådana tillstånd. Ändring 24 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 2 – Destinationsländer Argentina, Bahrain, Bolivia, Brasilien, Brunei, Chile, Kina, Ecuador, Egypten, Den särskilda administrativa regionen Hong Kong, Island, Jordanien, Kuwait, Malaysia, Mauritius, Mexiko, Marocko, Oman, Filippinerna, Qatar, Ryssland, Saudiarabien, Singapore, Sydafrika, Sydkorea, Tunisien, Turkiet, Ukraina. Albanien, Argentina, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Chile, Franska utomeuropeiska territorier, Förenade Arabemiraten, Indien, Island, Israel, Kazakstan, Kina (inklusive Hong Kong och Macao), Kroatien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Marocko, Mexiko, Montenegro, Ryssland, Serbien, Singapore, Sydafrika, Sydkorea, Tunisien, Turkiet, Ukraina. Ändring 26 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4a (nytt) (4a) om exportören inte kan garantera att produkterna kan återbördas i sitt ursprungliga skick utan att komponenter eller programvara har avlägsnats, kopierats eller spridits eller om en överföring av teknik är kopplad till en presentation. Ändring 27 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4b (nytt) (4b) om produkterna i fråga ska exporteras för privat presentation eller demonstration (exempelvis i företagsinterna utställningslokaler). Ändring 28 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4c (nytt) (4c) om produkterna i fråga ska ingå i en produktionsprocess. Ändring 29 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4d (nytt) (4d) om produkterna i fråga ska användas för sitt avsedda ändamål, förutom i den minsta mån som krävs för en effektiv demonstration, och där specifika testresultat inte görs tillgängliga för tredje parter. Ändring 30 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4e (nytt) (4e) om exporten ska ske som resultat av en affärstransaktion, i synnerhet när det gäller försäljning, hyra eller leasing av produkterna i fråga. Ändring 31 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4f (nytt) (4f) om produkterna ska förvaras vid en utställning eller mässa endast i syfte att säljas, hyras eller leasas utan att presenteras eller demonstreras. Ändring 32 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1 – led 4g (nytt) (4g) om exportören vidtar någon åtgärd som skulle kunna hindra honom från att ha produkterna i fråga under sin kontroll under hela perioden för den tillfälliga exporten. Ändring 25 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 1a (ny) 1a.  Detta generella tillstånd medger export av de produkter som nämns i del 1, under förutsättning att exporten är tillfällig för utställningar eller mässor och att produkterna i sin helhet och utan ändringar återimporteras inom 120 dagar efter den initiala exporten till unionens tullområde. Ändring 49 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 3 3.  Alla exportörer som använder detta generella tillstånd ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten. 3.  Alla exportörer som använder detta tillstånd ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten eller, alternativt, och i enlighet med ett krav från myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad, före den första användningen av detta allmänna exporttillstånd. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den rapporteringsmekanism som valts för detta generella exporttillstånd. Kommissionen ska offentliggöra de uppgifter som den underättats om i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. De rapporteringskrav som är knutna till användningen av detta tillstånd och ytterligare uppgifter som eventuellt krävs av den medlemsstat från vilken exporten görs om produkter som exporteras enligt detta tillstånd ska fastställas av medlemsstaterna. En medlemsstat kan kräva att den exportör som är etablerad i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av detta tillstånd. Registreringen ska vara automatisk och bekräftas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet av ansökan om registrering. I förekommande fall ska de krav som anges i det andra och tredje stycket baseras på de krav som fastställts för användningen av nationella generella exporttillstånd som beviljas av de medlemsstater som tillhandahåller sådana tillstånd. Ändring 34 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IId – del 3 – punkt 4 4.  I detta tillstånd menas med utställning alla handels- och industriutställningar samt mässor eller offentliga visningar av liknande karaktär under vilka produkterna kvarstår under tullkontroll, dock med undantag för sådana som i butiker eller affärslokaler i privat syfte anordnas för försäljning av utländska produkter. 4.  I detta tillstånd menas med utställning eller mässa ett kommersiellt evenemang som pågår under en begränsad tidsperiod där flera utställare visar upp sina produkter för besökare från företag eller allmänheten. Ändring 35 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIe BILAGA IIe utgår GEMENSKAPENS GENERELLA EXPORTTILLSTÅND NR EU005 Datorer och datorrelaterad utrustning Utfärdande myndighet: Europeiska gemenskapen Del 1 Detta är ett exporttillstånd enligt artikel 6.1 som omfattar följande produkter: 1.  Digitala datorer enligt 4A003a eller 4A003b med ”justerad topprestanda” på högst 0,8 vägda teraflops. 2.  Elektroniska sammansättningar enligt 4A003c särskilt konstruerade eller modifierade för att öka prestanda genom sammankoppling av processorer så att sammansättningens ”justerade topprestanda” på högst 0,8 vägda teraflops inte överskrids. 3.  Reservdelar, inklusive mikroprocessorer för ovanstående utrustning, om dessa uteslutande specificeras i 4A003a, 4A003b eller 4A003c och inte höjer utrustningens prestanda till ”justerad topprestanda” på mer än 0,8 vägda teraflops. 4.  Produkter som beskrivs i posterna 3A001.a.5, 4A003.e, 4A003.g. Del 2 – Destinationsländer Detta exporttillstånd är giltigt inom hela gemenskapen för export till följande destinationer: Algeriet, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Aruba, Bahamas, Bahrain, Barbados, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Botswana, Brasilien, Brittiska Jungfruöarna, Brunei, Kamerun, Kap Verde, Chile, Komorerna, Costa Rica, Kroatien, Djibouti, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Ekvatorialguinea, Falklandsöarna, Färöarna, Fiji, Franska Guyana, Franska utomeuropeiska territorier, Gabon, Gambia, Gibraltar, Grönland, Grenada, Guadeloupe, Guam, Guatemala, Ghana, Guinea Bissau, Guyana, Honduras, den särskilda administrativa regionen Hong Kong, Island, Indien, Jordanien, Kuwait, Lesotho, Liechtenstein, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Maldiverna, Mali, Martinique, Mauritius, Mexiko, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Montserrat, Marocko, Namibia, Nederländska Antillerna, Nya Kaledonien, Nicaragua, Niger, Oman, Panama, Papua Nya Guinea, Peru, Filippinerna, Puerto Rico, Qatar, Ryssland, Samoa, San Marino, São Tomé och Principe, Saudiarabien, Senegal, Seychellerna, Singapore, Salomonöarna, Sydafrika, Sydkorea, St. Helena, St. Christopher och Nevis, St. Vincent, Surinam, Swaziland, Togo, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Turks- och Caicosöarna, Förenade Arabemiraten, Ukraina, Uruguay, Amerikanska Jungfruöarna, Vanuatu. Del 3 – Villkor och krav för användningen av detta tillstånd 1.  Detta tillstånd medger inte export av produkter (1) om exportören av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad har informerats om att de är eller kan vara avsedda att helt eller delvis (a) användas i samband med utveckling, produktion, hantering, drift, underhåll, lagring, detektion, identifikation eller spridning av kemiska, biologiska eller nukleära vapen eller andra nukleära spränganordningar, eller utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som kan bestyckas med sådana vapen, (b) slutanvändas militärt, när köparlandet eller destinationslandet är föremål för ett vapenembargo infört genom en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd antagen av Europeiska unionens råd eller ett beslut av OSSE eller infört genom en bindande resolution antagen av Förenta nationernas säkerhetsråd, eller (c) användas som delar eller komponenter i militära produkter som anges i nationella militära förteckningar som exporterats från den aktuella medlemsstatens territorium utan tillstånd eller i strid mot ett tillstånd som föreskrivs i den medlemsstatens nationella lagstiftning, (2) om exportören känner till att produkterna ifråga är avsedda helt eller delvis för något av de användningsområden som anges i artikel 4.1 och 4.2, (3) eller om de berörda produkterna exporteras till ett tullfrihetsområde eller ett fritt lager på en bestämmelseort som omfattas av detta tillstånd. 2.  Varje exportör som använder detta tillstånd måste göra följande: (1)  Underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten. (2)  Före export underrätta den utländske köparen om att de föremål han avser exportera enligt detta tillstånd inte får vidareexporteras till en slutdestination i ett land som inte är en medlemsstat i Europeiska gemenskapen eller ett franskt utomeuropeiskt territorium och inte omnämns i del 2 i detta tillstånd. Ändring 36 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 1 – punkterna 3 och 4 3.  Produkter, inklusive särskilt konstruerade eller utvecklade komponenter och tillbehör till dessa enligt specifikationen i kategori 5 del 2 A–D (Informationssäkerhet), enligt följande: utgår (a)  Produkter som anges i följande poster, utom om deras kryptografiska funktioner har konstruerats eller ändrats för offentliga slutanvändare inom Europeiska gemenskapen: – 5A002a1; – programvara enligt 5D002c.1 som har samma egenskaper eller kan utföra eller simulera funktionen hos utrustning som omfattas av 5A002.a.2. (b)  Utrustning enligt 5B002 för produkter som avses i a. (c)  Programvara som en del av utrustning vars egenskaper eller funktioner anges i b. 4.  Teknik för användning av de produkter som anges i 3a–3c. Ändring 37 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 2 – Destinationsländer Argentina, Kroatien, Ryssland, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet, Ukraina. Argentina, Indien, Island, Kina (inklusive Hong Kong och Macao), Kroatien, Ryssland, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet, Ukraina. Ändring 39 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 3 – punkt 1 – led 1 – led cb (nytt) (cb) för användning i samband med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna eller yttrandefriheten enligt definitionen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen hänvisar till genom användning av avlyssningsteknik och anordningar för digital dataöverföring med inriktning på övervakning av mobiltelefonsamtal och textmeddelanden och riktad övervakning av Internetanvändningen (t.ex. via övervakningscentrum och lagliga avlyssningsportar), Ändring 40 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 3 – punkt 1 – led 2 (2) om exportören känner till att produkterna ifråga är avsedda helt eller delvis för något av de användningsområden som anges i artikel 4.1 och 4.2. (2) om exportören känner till att produkterna ifråga är avsedda helt eller delvis för något av de användningsområden som anges i punkt 1. Ändring 41 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 3 – punkt 1 – led 2a (nytt) (2a) om exportören är medveten om att produkterna ska återexporteras till en annan destination än de som anges i del 2 av detta tillstånd, del 2 i EU 001 i gemenskapens generella exporttillstånd eller medlemsstaterna. Ändring 50 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIf – del 3 – punkt 3 – led 1 (1)  Underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten. (1)  Underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av detta tillstånd senast 30 dagar efter dagen då den första exporten ägt rum eller, alternativt, och i enlighet med ett krav från myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad, före den första användningen av detta allmänna exporttillstånd. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den rapporteringsmekanism som valts för detta generella exporttillstånd. Kommissionen ska offentliggöra de uppgifter som den underättats om i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. De rapporteringskrav som är knutna till användningen av detta tillstånd och ytterligare uppgifter som eventuellt krävs av den medlemsstat från vilken exporten görs om produkter som exporteras enligt detta tillstånd ska fastställas av medlemsstaterna. En medlemsstat kan kräva att den exportör som är etablerad i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av detta tillstånd. Registreringen ska vara automatisk och bekräftas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet av ansökan om registrering. I förekommande fall ska de krav som anges i det andra och tredje stycket baseras på de krav som fastställts för användningen av nationella generella exporttillstånd som beviljas av de medlemsstater som tillhandahåller sådana tillstånd. Ändring 43 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIg – del 2 – Destinationsländer Argentina Bangladesh, Belize, Benin, Bolivia, Brasilien, Kamerun, Chile, Cooköarna, Costa Rica, Dominica, Ecuador, El Salvador, Fiji, Georgien, Guatemala, Guyana, Indien, Lesotho, Maldiverna, Mauritius, Mexiko, Namibia, Nicaragua, Oman, Panama, Paraguay, Ryssland, St. Lucia, Seychellerna, Peru, Sri Lanka, Sydafrika, Swaziland, Turkiet, Uruguay, Ukraina, Sydkorea. Argentina, Island, Kroatien, Sydkorea, Turkiet, Ukraina. Ändring 44 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIg – del 3 – punkt 1 – led 2 (2) om exportören känner till att produkterna ifråga är avsedda helt eller delvis för något av de användningsområden som anges i artikel 4.1 och 4.2. (2) om produkterna ifråga är avsedda helt eller delvis för något av de användningsområden som anges i artikel 4.1 och 4.2. Ändring 45 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIg – del 3 – punkt 1 – led 2a (nytt) (2a) om exportören är medveten om att produkterna ska återexporteras till en annan destination än de som anges i del 2 av detta tillstånd, del 2 i EU001 i gemenskapens generella exporttillstånd eller medlemsstaterna. Ändring 51 Förslag till förordning – ändringsakt Bilagan Förordning (EG) nr 428/2009 Bilaga IIg – del 3 – punkt 4 – led 1 (1)  Underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av tillståndet senast 30 dagar efter dagen för den första exporten. (1)  Underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad (enligt definitionen i artikel 6.6) om den första användningen av detta tillstånd senast 30 dagar efter dagen då den första exporten ägt rum eller, alternativt, och i enlighet med ett krav från myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad, före den första användningen av detta allmänna exporttillstånd. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den rapporteringsmekanism som valts för detta generella exporttillstånd. Kommissionen ska offentliggöra de uppgifter som den underättats om i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. De rapporteringskrav som är knutna till användningen av detta tillstånd och ytterligare uppgifter som eventuellt krävs av den medlemsstat från vilken exporten görs om produkter som exporteras enligt detta tillstånd ska fastställas av medlemsstaterna. En medlemsstat kan kräva att den exportör som är etablerad i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av detta tillstånd. Registreringen ska vara automatisk och bekräftas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet av ansökan om registrering. I förekommande fall ska de krav som anges i det andra och tredje stycket baseras på de krav som fastställts för användningen av nationella generella exporttillstånd som beviljas av de medlemsstater som tillhandahåller sådana tillstånd.

(1) Ärendet återförvisades sedan till utskottet enligt artikel 57.2 andra stycket (A7-0028/2011).

Europaparlamentets ändringar antagna den 5 april 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter (KOM(2006)0456 – C7-0050/2010 – 2006/0167(COD))

P7_TA(2011)0126 A7-0364/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Förslaget ändrades enligt följande(1):

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 2a (nytt) (2a)  Consensusöverenskommelsen har bidragit till att minska effekten av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen genom skapande av arbetstillfällen genom stöd till handel och investeringar i företag som annars inte skulle beviljas krediter i den privata sektorn. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 2b (nytt) (2b)  Exportkreditinstituten bör beakta och respektera unionens mål och politik. Vid stöd till EU-baserade företag bör dessa institut följa och främja unionens principer och normer på sådana områden som befästande av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och samstämmighet mellan olika politikområden för att åstadkomma utveckling. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 2c (nytt) (2c)  Medlemsstaternas exportkreditinstitut bör emellertid noga granska de ansökningar de fått in med beaktande av att det statsstöd som tillhandahålls som exportkrediter på medellång och lång sikt kan bidra till deras medlemsstats budgetunderskott, särskilt med tanke på den ökade risken för inställda betalningar i efterdyningarna av finanskrisen. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 2d (nytt) (2d)  Exportkreditinstitut bör noga undersöka inlämnade ansökningar för att maximera fördelarna med det statliga stöd som lämnas med beaktande av att välriktade exportkrediter bidrar till möjligheter till tillträde på nya marknader för företag i unionen, särskilt små och medelstora företag, samtidigt som man främjar öppen och rättvis handel och tillväxt som är gynnsam för båda parter i krisens efterdyningar. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 2e (nytt) (2e)  OECD kräver redovisning av information om exportkrediter från sina medlemmar för att hindra beteende som är protektionistiskt eller snedvrider marknaden. Inom unionen bör transparens säkerställas för att garantera lika villkor för medlemsstaterna. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 2f (nytt) (2f)  Exportkreditinstitut har blivit den största statliga finansieringskällan för utvecklingsländerna. Skulder till dessa organ utgör därför den största delen av utvecklingsländernas skulder till statliga organ. En betydande del av de projekt exportkreditinstituten finansierar i utvecklingsländerna är koncentrerad till branscher som transport, olja, gas och gruvdrift samt storskaliga infrastrukturprojekt, såsom dammbyggen. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 2g (nytt) (2g)  Parterna i consensusöverenskommelsen medverkar i en kontinuerlig process avsedd att minimera snedvridningen av marknaden och upprätta lika konkurrensvillkor där de premier som tas ut av OECD-medlemmars statsstödda exportkreditinstitut är riskbaserade och täcker deras långfristiga operativa kostnader och förluster. För att uppnå detta mål krävs öppenhet och redovisning från de statsstödda exportkreditinstitutens sida. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 2h (nytt) (2h)  För att stödja det pågående arbetet inom OECD mot högre standarder för öppenhet och redovisning för OECD-medlemmarnas statsstödda exportkreditinstitut och annorstädes bör unionen vidta ytterligare åtgärder för öppenhet och redovisning för statsstödda exportkreditinstitut med säte i unionen enligt bilaga 1a till denna förordning. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 2i (nytt) (2i)  Att utveckla och konsolidera demokratin samt respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, enligt vad som föreskrivs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen FEU och som avses i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom miljöprinciper och de allmänna principerna för företagens sociala ansvar, som kompletteras av andra exempel av internationell god praxis, bör användas som vägledning för alla projekt som finansieras av statsstödda exportkreditinstitut med säte i unionen, och bör omfatta sociala och miljömässiga konsekvensanalyser, vilket även inbegriper mänskliga rättigheter och de standarder som finns inom unionens miljö- och sociallagstiftning och som är relevanta för de branscher och projekt som finansieras av exportkreditinstituten. OECD:s ”gemensamma hållningar” i sin nuvarande ordalydelse innehåller redan en uttrycklig möjlighet att använda Europeiska gemenskapens standarder för mutor, hållbar utlåning och miljö som ett riktmärke i samband med projektöversyner. En användning av denna möjlighet bör ytterligare uppmuntras men man bör beakta att projektsponsorer, exportörer, finansinstitut och exportkreditinstitut har olika roller, ansvar och inflytande när det gäller projekt som åtnjuter statsstöd. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 2j (nytt) (2j)  Europeiska unionens och dess medlemsstaters klimatmål, uttryckt i deras åtaganden i unionen eller internationellt, bör vägleda alla projekt som finansieras av statsstödda exportkreditinstitut med säte i unionen. Dessa omfattar följande: slutdeklarationen från stats- och regeringscheferna vid G20-toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 om att gradvis avveckla stödet till fossila bränslen, unionens mål att minska växthusgasutsläppen med 30 procent jämfört med 1990 års nivåer, att öka energieffektiviteten med 20 procent och att 20 procent av unionens energiförbrukning ska komma från förnybara källor senast 2020, samt unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 80–95 procent fram till 2050. Avvecklandet av stödet till fossila bränslen bör åtföljas av åtgärder som garanterar att levnadsstandarden för arbetstagare och fattiga inte påverkas på ett negativt sätt. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 2k (nytt) (2k)  Principerna för företagens sociala ansvar, som till fullo erkänns på internationell nivå, bland annat av OECD, ILO och FN, gäller det ansvariga beteende som förväntas av företagen och förutsätter först och främst efterlevnad av gällande lagstiftning, särskilt på områdena för sysselsättning, arbetsmarknadsparternas relationer, mänskliga rättigheter, miljö, konsumentintressen och öppenhet gentemot konsumenter, bekämpning av korruption samt beskattning. Dessutom måste de små och medelstora företagens specifika situation och kapacitet beaktas. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 2l (nytt) (2l)  Mot bakgrund av den intensifierade konkurrenssituationen på världsmarknaderna och för att undvika konkurrensnackdelar för unionens företag bör kommissionen och medlemsstaterna stödja OECD:s insatser att nå ut till dem som inte deltagit i consensusöverenskommelsen och använda bilaterala och multilaterala förhandlingar för att upprätta globala standarder för statsstödda exportkrediter. Globala standarder på området är en förutsättning för lika konkurrensvillkor i världshandeln. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 2m (nytt) (2m)  Medan OECD-länderna får vägledning genom consensusöverenskommelsen, deltar icke-OECD-länder och i synnerhet tillväxtekonomier inte i consensusöverenskommelsen, vilket kan leda till en orättvis fördel för exportörer från dessa länder. Dessa länder bör därför uppmuntras att ansluta sig till OECD och delta i consensusöverenskommelsen. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 2n (nytt) (2n)  Med tanke på EU:s politik för bättre lagstiftning som syftar till att förenkla och förbättra befintlig lagstiftning, bör kommissionen och medlemsstaterna, i kommande översyner av consensusöverenskommelsen, inrikta sig på att minska de administrativa bördorna för företag och nationella förvaltningar, bland annat exportkreditinstitut. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 2o (nytt) (2o)  Vid förbättringar i consensusöverenskommelsen måste man se till att de till fullo följer artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för att bidra till att förverkliga det allmänna målet om att utveckla och förstärka demokratin och rättsstaten samt respektera mänskliga och grundläggande rättigheter. Ytterligare åtgärder måste därför vidtas inom unionen när consensusöverenskommelsen införs i unionslagstiftningen, för att kunna garantera att överenskommelsen blir förenlig med lagstiftningen. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 2p (nytt) (2p)  De sociala och miljömässiga konsekvensanalysmetoder som används för att se till att exportkreditorganens krav uppfylls måste vara fullständigt samstämmiga med principerna i unionens strategi för hållbar utveckling, Cotonouavtalet och det europeiska samförståndet om utveckling, och bör återspegla unionens åtaganden och förpliktelser inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s millenniemål, samt de social-, arbets- och miljöstandarder som finns i internationella avtal. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Beslut 2001/76/EG bör följaktligen upphöra att gälla och ersättas med detta beslut, vars bilaga innehåller den konsoliderade och reviderade texten till consensusöverenskommelsen, och beslut 2001/77/EG bör upphöra att gälla. (4)  Beslut 2001/76/EG bör följaktligen upphöra att gälla och ersättas med denna förordning, vars bilaga 1 innehåller den konsoliderade och reviderade texten till consensusöverenskommelsen, och beslut 2001/77/EG bör upphöra att gälla. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 1 – stycke 1 De riktlinjer som anges i consensusöverenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter skall tillämpas i gemenskapen. De riktlinjer som anges i consensusöverenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter skall tillämpas i unionen. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 1a (ny) Artikel 1a Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet översända ett förslag till en ny förordning om att dra tillbaka och ersätta denna förordning så snart som möjligt när OECD:s deltagarländer väl har kommit överens om en ny version av consensusöverenskommelsen, dock senast två månader efter att den har trätt i kraft. Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 1b (ny) Artikel 1b De ytterligare åtgärder för transparens och redovisning som ska vidtas i unionen återfinns i bilaga 1a till denna förordning. Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 1c (ny) Artikel 1c Rådet ska varje år rapportera till Europaparlamentet och kommissionen om varje medlemsstats genomförande av consensusöverenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter. Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 1d (ny) Artikel 1d Balansräkningen för exportkreditinstitut i medlemsstaterna ska ge en full överblick över institutets tillgångar och skulder. Exportkreditinstitutens användning av finansiella instrument som inte är medtagna i balansräkningen bör göras fullständigt transparent. Med undantag för små och medelstora företag ska företag som drar nytta av exportkrediter varje år redovisa räkenskaper per land. Ändring 23 Förslag till förordning Bilaga 1a (ny) Bilaga 1a 1)  Utan att det påverkar befogenheterna för de medlemsstatsinstitutioner som utövar tillsyn över nationella exportkreditprogram, ska varje medlemsstat överlämna en årlig verksamhetsrapport till Europaparlamentet och kommissionen. Denna årliga verksamhetsrapport ska innehålla följande information: • En granskning av alla nationella instrument och program för vilka consensusöverenskommelsen är tillämplig och av deras förenlighet med consensusöverenskommelsen, i synnerhet kraven på att premierna är riskbaserade och täcker långfristiga operativa kostnader. • En översikt över större förändringar i verksamheten under rapportperioden och deras förenlighet med consensusöverenskommelsen(förteckning över nya åtaganden, exponering, premier, utbetalda fordringar och återkrav samt mekanismer för att kostnadsberäkna miljörisker). • En presentation av medlemsstaternas politik för att garantera att unionens utvecklingsmål och politik vägleder verksamheterna på områdena för exportkrediter i samband med miljö- och socialfrågor, mänskliga rättigheter, hållbar utlåning och bekämpning av mutor. 2)  Kommissionen ska till Europaparlamentet överlämna en analys av den årliga verksamhetsrapporten och då bedöma om medlemsstaternas politik är förenlig med unionens utvecklingspolitik samt lämna synpunkter om allmänna utvecklingstendenser inom politikområdet. 3)  Kommissionen ska till Europaparlamentet överlämna en årlig rapport om de insatser som gjorts i olika forum för internationellt samarbete, bland annat OECD och G-20, och i bilaterala möten med tredjeländer, bland annat toppmöten och förhandlingar om partnerskapsavtal och frihandelsavtal, för att tredjeländer, särskilt de framväxande ekonomierna, inför riktlinjer avseende transparensen vid deras exportkreditinstitut som åtminstone är jämförbara med OECD:s gemensamma hållningar.

(1) Ärendet återförvisades sedan till utskottet enligt artikel 57.2 andra stycket (A7-0364/2010).

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (2010/2209(INI))

P7_TA(2011)0127 A7-0065/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av föreskrifterna i FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om undertryckande av människohandel och utnyttjande av prostituering av andra, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw) och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, 1951 års flyktingkonvention och principen om ”non-refoulement”,

–  med beaktande av andra FN-instrument om våld mot kvinnor, såsom Wiendeklarationen och dess handlingsprogram av den 25 juni 1993 som antogs av världskonferensen om de mänskliga rättigheterna (A/CONF. 157/23) och deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 12 december 1997 ”Brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor” (A/RES/52/86), av den 18 december 2002 ”Att arbeta för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl” (A/RES/57/179) och av den 22 december 2003 ”Avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet” (A/RES/58/147),

–  med beaktande av rapporterna från de särskilda rapportörerna om våld mot kvinnor vid FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter samt av den allmänna rekommendation nr 19 som antogs av kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (elfte sessionen, 1992),

–  med beaktande av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995 samt av parlamentets resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplattformen från Peking(1), av den 10 mars 2005 om uppföljningen av den fjärde internationella kvinnokonferensen – handlingsplattformen (Peking +10)(2) och av den 25 februari 2010 om uppföljningen av handlingsplattformen från Peking (Peking +15)(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2006 ”Förstärkta insatser för avskaffande av allt slags våld mot kvinnor” (A/RES/61/143), och FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av Europarådets ad hoc-kommitté för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet (Cahvio), inrättad i december 2008 för att förbereda Europarådets framtida konvention på området,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 8 mars 2010 om våld,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 december 2010 om utkastet till Europaparlamentets och rådets direktiv om den europeiska skyddsordern(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(5),

–  med beaktande av sin förklaring av den 21 april 2009 om kampanjen ”Säg NEJ till våld mot kvinnor”(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU(7),

–  med beaktande av kommissionens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2010–2015 som presenterades den 21 september 2010,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0065/2011), och av följande skäl:

A.  Det går inte att utrota det könsrelaterade våldet med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, rättsliga, framtvingande, utbildnings- och hälsomässiga åtgärder samt av andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt minska våldet och dess konsekvenser.

B.  Det finns ingen internationellt vedertagen definition av begreppet ”våld mot kvinnor”, men enligt FN innebär det varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat(8).

C.  Våld är en traumatisk upplevelse för alla män, kvinnor och barn, men könsbaserat våld utövas huvudsakligen av män mot kvinnor och flickor, vilket både speglar och förstärker ojämlikheten mellan män och kvinnor samt är ett hot mot offrens hälsa, värdighet, säkerhet och oberoende.

D.  I studier om könsbaserat våld uppskattas det att mellan en femtedel och en fjärdedel av alla kvinnor i Europa har varit utsatta för fysiska våldshandlingar åtminstone en gång i vuxen ålder, och mer än en tiondel har drabbats av sexuellt våld med inslag av tvång. Forskning visar också att 26 procent av barn och unga rapporterar fysiskt våld under sin uppväxt.

E.  Reklam och pornografi visar ofta olika former av könsbaserat våld och trivialiserar därmed våld mot kvinnor och hindrar jämställdhetsarbetet.

F.  Mäns våld mot kvinnor formar kvinnans roll i samhället – deras hälsa, tillgång till sysselsättning och utbildning, deltagande i social och kulturell verksamhet, ekonomiska oberoende och delaktighet i det offentliga såväl som det politiska livet samt i beslutsprocesser och i relationer med män.

G.  Kvinnor låter ofta bli att anmäla mäns våld mot dem, något som har sin grund i komplexa psykologiska, ekonomiska, sociala och kulturella skäl av olika slag och ibland på grund av att de saknar förtroende för polisen, rättsväsendet, socialtjänsten och sjukvården.

H.  Könsbaserat våld mot kvinnor utförs företrädesvis av män och är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och i hela världen. Det omfattar offer och förövare i alla åldrar oavsett utbildning, bakgrund, inkomster eller samhällsställning och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i vårt samhälle.

I.  Ekonomiska påfrestningar leder ofta till en mer frekvent, våldsammare och farligare misshandel. Studier har visat att våld mot kvinnor ökar när män känner sig undanträngda och maktlösa på grund av den ekonomiska krisen.

J.  Våld mot kvinnor medför en lång rad brott mot mänskliga rättigheter och inbegriper sexuella övergrepp, våldtäkt, våld i hemmet, sexuellt överfall och trakasseri, prostitution, handel med kvinnor och flickor, brott mot kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, våld mot kvinnor på arbetsplatsen, våld mot kvinnor i konfliktsituationer, våld mot kvinnor i fängelse och på vårdinstitutioner, samt ett flertal skadliga traditionella sedvänjor. Vart och ett av dessa övergrepp kan ge djupa psykiska sår, skador på kvinnors och flickors hälsa i stort, inbegripet deras reproduktiva och sexuella hälsa, och leder i vissa fall till döden.

K.  I flera medlemsstater betraktas inte mäns våld mot kvinnor, i form av våldtäkt, som ett brott som automatiskt leder till allmänt åtal(9).

L.  Inom Europeiska unionen sker ingen regelbunden insamling av jämförbara uppgifter om olika former av våld mot kvinnor, och det blir därför svårt att bedöma hur omfattande detta problem verkligen är och finna lämpliga lösningar på det. Insamling av trovärdiga data är mycket svårt eftersom kvinnor och män på grund av rädsla eller skam tvekar att rapportera vad de varit med om till berörda instanser.

M.  Enligt undersökningar som rör Europarådets medlemsländer beräknas de årliga kostnaderna för våldet mot kvinnor uppgå till ca 33 miljarder euro(10).

N.  Kvinnors skydd mot manligt våld är inte detsamma i Europeiska unionen på grund av på medlemsstaternas olika politik och lagstiftning.

O.  Europeiska unionen har i och med Lissabonfördraget större befogenheter på området för straffrättsligt samarbete, inklusive straffprocessrätt och materiell straffrätt samt på området för polissamarbete.

P.  Ett alarmerande stort antal kvinnor utsätts för könsbaserat våld.

Q.  Mobbning av mödrar och gravida kvinnor är en annan form av våld eller övergrepp som kvinnor utsätts för. Denna typ av mobbning sker huvudsakligen inom familjen eller i parförhållandet, i umgänges- och arbetsmiljön, vilket kan leda till att de avskedas eller frivilligt säger upp sig från sina jobb, och till diskriminering och depression.

R.  Kommissionen underströk i sin strategi för jämställdhet mellan könen (2010–2015) att könsbaserat våld är ett av de centrala problemen som man måste komma till rätta med för att reell jämställdhet mellan könen ska uppnås.

S.  Kommissionen meddelade att den 2011 skulle lägga fram ett förslag till en strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, men ingen uttrycklig hänvisning till denna strategi gjordes i kommissionens arbetsprogram för 2011.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i dess handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet att 2011–2012 lägga fram ett meddelande om en strategi för att bekämpa kvinnomisshandel, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning, som ska följas upp av en handlingsplan på EU-nivå(11).

2.  Europaparlamentet föreslår en ny övergripande politik mot könsrelaterat våld, där följande ska ingå:

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slå fast att sexuellt våld och våldtäkt som begås mot kvinnor, särskilt inom äktenskapet, inom andra nära relationer eller av manliga släktingar, är en straffbar handling när offret inte har samtyckt, och se till att sådana brott automatiskt leder till åtal. Medlemsstaterna måste förkasta alla hänvisningar till kulturella, traditionella eller religiösa sedvänjor som förmildrande omständigheter i samband med våld mot kvinnor, inklusive så kallade hedersbrott och kvinnlig könsstympning.

4.  Europaparlamentet konstaterar att våld mot kvinnor är en av de allvarligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter och att våld i hemmet – riktat mot andra offer, såsom barn, män och äldre – även det är en dold företeelse som påverkar alldeles för många familjer för att förbises.

5.  Europaparlamentet understryker att fysiskt, sexuellt eller psykologiskt våld och missbruk mellan föräldrar eller andra familjemedlemmar får allvarliga följder för barn.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, när det gäller barn som är vittnen till alla former av våld, att utveckla skräddarsydd åldersanpassad psykosocial rådgivning för att barn ska kunna hantera sina traumatiska upplevelser, och att vederbörlig hänsyn tas till barnets bästa.

7.  Europaparlamentet belyser det faktum att invandrarkvinnor, däribland papperslösa sådana, och asylsökande kvinnor utgör två underkategorier av kvinnor som är särskilt utsatta för könsbaserat våld.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av adekvat fortbildning för alla som arbetar med kvinnor som är utsatta för könsrelaterat våld, särskilt representanter för de rättsvårdande myndigheterna, särskilt poliser, domare, socialarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hjälp av all tillgänglig expertis, utarbeta och tillhandahålla årlig statistik om könsbaserat våld, inklusive siffror på hur många kvinnor som varje år dödas av sin partner eller före detta partner, baserat på uppgifter från medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet betonar att forskning om våld mot barn, unga människor och kvinnor och mer generellt om könsrelaterat och sexuellt våld bör ingå som ett tvärvetenskapligt forskningsområde i det kommande åttonde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta ett observatorium för våld mot kvinnor dit rättsfall ska rapporteras där våld mot kvinnor har ingått.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att bekämpa könsbaserat våld genom gemenskapsprogram, särskilt Daphneprogrammet, som redan har varit framgångsrikt för bekämpningen av våld mot kvinnor.

13.  Europaparlamentet noterar att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska undersöka en representativ grupp kvinnor från samtliga medlemsstater om deras erfarenheter av våld, och begär att tonvikten läggs på hur kvinnorna bemöts av olika myndigheter och stödtjänster när de anmäler.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i sin nationella statistik tydligt klargöra omfattningen av könsbaserat våld och att vidta åtgärder för att garantera att uppgifter om könsbaserat våld samlas in, däribland offrets kön, förövarens kön, deras förhållande, ålder, brottsplats och skador.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en undersökning av de ekonomiska konsekvenserna av våldet mot kvinnor, baserat på forskning som använder metoder som ekonomiskt kan kvantifiera konsekvenserna av denna form av våld för hälso- och sjukvården, de sociala trygghetssystemen och arbetsmarknaden.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU:s byrå för grundläggande rättigheter och det europeiska jämställdhetsinstitutet att forska om förekomsten av våld i tonårsrelationer och hur detta påverkar deras välbefinnande.

17.  Europaparlamentet konstaterar att s.k. stalking, där 87 procent av offren är kvinnor, orsakar psykisk skada och allvarlig känslomässig stress och därför bör anses som en form av våld mot kvinnor och bekämpas med hjälp av rättsliga medel i alla medlemsstater.

18.  Europaparlamentet konstaterar att traditionella skadliga sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning och så kallade hedersmord är ytterst relevanta former för våld mot kvinnor och uppmanar därför kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt traditionella skadliga sedvänjor i sin strategi för bekämpning av våld mot kvinnor.

19.  Europaparlamentet uppmärksammar det allvarliga problemet med prostitution och barnprostitution i Europeiska unionen och begär att kopplingen mellan den rättsliga ramen i den berörda medlemsstaten och formen liksom omfattningen av den prostitution som sker studeras närmare. Parlamentet understryker den oroande ökningen av människohandeln i och till EU, en handel som särskilt omfattar kvinnor och barn, och begär att medlemsstaterna vidtar kraftfulla åtgärder för att bekämpa denna illegala verksamhet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna det allvarliga problemet med surrogatmödraskap, som är ett utnyttjande av kvinnans kropp och hennes reproduktiva organ.

21.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor och barn är föremål för samma slags utnyttjande, och att bägge kan betraktas som varor på den internationella reproduktionsmarknaden, samt att dessa nya reproduktionsordningar, såsom surrogatmödraskap, ökar handeln med kvinnor och barn och antalet illegala adoptioner över nationsgränserna.

22.  Europaparlamentet konstaterar att våld i hemmet har fastställts som en viktig orsak till missfall och dödfödda barn och till att mödrar dör under förlossningen, och uppmanar kommissionen att fokusera mer på våld mot gravida kvinnor där förövaren skadar mer än en inblandad.

23.  Europaparlamentet påpekar att det civila samhället, särskilt icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra offentliga och privata frivilligorganisationer som erbjuder stöd till våldsoffren, gör en mycket värdefull insats, särskilt genom att finnas till hands för de kvinnliga offer som vill bryta den tystnad som våldet tvingar dem att leva i, och borde få stöd från medlemsstaterna.

24.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att arbeta med både offren och förövarna för att de senare ska bli mer medvetna och för att hjälpa till att ändra stereotyperna och förställningarna i samhället som gör att denna typ av våld kan fortgå och accepteras.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla kvinnojourer för att hjälpa kvinnor och barn till ett självbestämmande liv fritt från våld och fattigdom. Dessa bör erbjuda specialiserade tjänster, medicinsk behandling, rättshjälp, psykosocial och terapeutisk rådgivning, rättsligt stöd vid rättegångar, stöd till barn som drabbats av våld osv.

26.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna bör avsätta lämpliga resurser för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor, även genom användning av strukturfonderna.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna vidtar åtgärder för att kvinnor som har utsatts för könsbaserat våld lättare ska återintegreras på arbetsmarknaden genom instrument såsom Europeiska socialfonden eller Progress-programmet.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att upprätta en rättslig ram som ger invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd och som gör en person som konfiskerar dessa handlingar till en brottsling.

29.  Europaparlamentet upprepar den uppfattning som uttrycktes i dess resolution av den 25 februari 2010 att Europeiska unionen, inom ramen för det nya regelverk som har inrättats genom Lissabonfördraget, bör bli part till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw) och dess fakultativa protokoll.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå ta upp våldet mot kvinnor och den könsrelaterade dimensionen av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, framför allt i samband med bilaterala associationsavtal och internationella handelsavtal, både sådana som redan gäller och sådana som håller på att förhandlas fram.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 59, 23.2.2001, s. 258. (2) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247. (3) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 11. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0470. (5) EUT C 285E, 21.10.2010, s.53. (6) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 131. (7) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 52. (8) Förenta nationerna, 1993, deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104), artikel 1. Förenta nationerna, 1995, handlingsplattformen från Peking, punkt 113. (9) Kommissionens genomförbarhetsstudie från 2010 om en bedömning av möjligheterna och tillfällena till och behovet av en harmonisering av nationell lagstiftning om våld mot kvinnor, våld mot barn och våld baserat på sexuell orientering, s. 53. (10) ”Combating violence against women – Stocktaking study on the measures and actions taken in Council of Europe member States”, Europarådet, 2006. (11) ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (KOM(2010)0171, s. 17).