Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de skyldigheter som ingår i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt artikel 11 om rätten till mat, som samtliga EU-medlemsstater är parter i,

–  med beaktande av deklarationen från världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 (Romdeklarationen) och dess mål att halvera antalet svältande till 2015,

–  med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmål 1 om att utrota extrem fattigdom och hunger,

–  med beaktande av den särskilda sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter, som ägde rum i Genève den 22 maj 2008, om de negativa konsekvenserna för förverkligandet av rätten till mat på grund av livsmedelskrisen i världen som förvärrats av bland annat stigande livsmedelspriser,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen med titeln ”Ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd”,

–  med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd, som undertecknades i London den 13 april 1999, vars mål är att bidra till livsmedelstrygghet i världen och förbättra världssamfundets förmåga att agera vid livsmedelskriser och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländerna,

–  med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning 2009 och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) utarbetande av frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markinnehav och andra naturtillgångar,

–  med beaktande av FAO:s frivilliga riktlinjer för att stödja det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen,

–  med beaktande av den interinstitutionella rapporten för G20 om fluktuerande livsmedelspriser med titeln ”Price Volatility in Food and Agricultural Markets: Policy Responses” som översändes till det franska ordförandeskapet för G20 den 2 juni 2011,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för markpolitiken från november 2004,

–  med beaktande av OECD:s och FAO:s gemensamma rapport ”Agricultural Outlook 2011-2020”, som offentliggjordes den 17 juni 2011,

–  med beaktande av Maputodeklarationen om jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, som undertecknades 2003, i vilken afrikanska regeringar åtog sig att avsätta minst 10 procent av sina årliga statsbudgetar för jordbruk,

–  med beaktande av Världsbankens rapport från 2008 om världens utveckling: Jordbruk för utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020”,

–  med beaktande av FAO:s senaste halvårsrapport ”Food Outlook Report” (juni 2011),

–  med beaktande av rapporten från International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development (IAASTD), som offentliggjordes den 15 april 2008,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från L'Aquila om den globala livsmedelssäkerheten, som antogs den 10 juli 2009,

–  med beaktande av FN:s initiativ om socialt grundskydd,

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982,

–  med beaktande av FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske från 1995,

–  med beaktande av FAO:s årliga rapport om tillståndet för världens fiske och vattenbruk från 2010,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(1),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (KOM(2010)0127), som antogs den 31 mars 2010, och rådets slutsatser av den 10 maj 2010,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om humanitärt livsmedelsbistånd (KOM(2010)0126), som antogs den 31 mars 2010, och rådets slutsatser av den 10 maj 2010,

–  med beaktande av sin resolutioner av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel(2), sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(3), och sin resolution av den 17 februari 2011 om stigande livsmedelspriser(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en konsekvent EU-politik för utveckling och en komplettering av det offentliga utvecklingsbiståndet med icke offentligt bistånd (ODA+)(8),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om livsmedelssäkerhet, som antogs i Kinshasa den 4 december 2010(9),

–  med beaktande av de åtta rekommendationerna till G20-gruppen, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat offentliggjorde den 29 januari 2011,

–  med beaktande av rapporten ”Agroecology and the Right to Food”, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat lade fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 8 mars 2011,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0284/2011), och av följande skäl:

A.  Antalet svältande människor uppgick år 2010 till 925 miljoner enligt FAO. Globalt sett uppgår andelen underviktiga barn under 5 år till 26 procent och över en tredjedel av dödligheten bland barn under 5 år beror på undernäring. Endast hälften av alla utvecklingsländer (62 länder av 118) är på väg att uppnå millennieutvecklingsmålet. Den globala ekonomiska nedgången och de stigande livsmedels- och bränslepriserna har förvärrat livsmedelssituationen i många utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna, vilket delvis motverkar de senaste årtiondenas framsteg med fattigdomsminskning.

B.  Svält och undernäring är de två främsta dödsorsakerna bland människor och de största hoten mot fred och säkerhet i världen.

C.  Enligt FAO:s senaste livsmedelsprisindex från januari 2011 har det skett en månatlig ökning av livsmedelspriserna sedan i augusti 2010, i enlighet med tendensen de senaste tio åren, och de ligger nu på en nivå som är högre än den pristopp som registrerades 2008. Volatiliteten på råvarupriserna har stor inverkan på låginkomstländer och på de fattigaste och mest utsatta och marginaliserade befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna.

D.  Den globala efterfrågan på jordbruksprodukter förväntas öka med 70 procent till 2050. Produkterna måste produceras med lägre vattenförbrukning och mindre användning av bekämpningsmedel, med mindre jordbruksmark som är tillgänglig och med hjälp av hållbara agroekologiska produktionsmetoder. Samtidigt beräknas världens befolkning då uppgå till nio miljarder. Den osäkra livsmedelsförsörjningen förvärras ytterligare av råvaruspekulation, markförstöring, vattenbrist, klimatförändringar, globala markförvärv och osäkra villkor för markägare, särskilt för de fattigaste och mest utsatta befolkningsgrupperna, globala monopol på grödor, efterfrågan på agrobränslen och energipolitik.

E.  Av världens beräknade fiskbestånd är 85 procent antingen fullt utnyttjade, överutnyttjade eller uttömda, och beroendet av fisk som en källa till animalt protein i låginkomstländerna med livsmedelsunderkott uppgår till minst 20 procent enligt FAO:s rapport ”The State of World Fisheries and Aquaculture 2010”.

F.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle för över 70 procent av arbetskraften, främst kvinnor, i utvecklingsländerna. Världsbanken uppskattar att tillväxt inom jordbrukssektorn är dubbelt så effektivt som tillväxt inom andra sektorer när det gäller att minska fattigdomen. I detta sammanhang är det viktigt att investera för att öka tillväxten inom andra sektorer än jordbruket i landsbygdsområden och satsa på sysselsättningsskapande åtgärder.

G.  Det finns bevis för att små och medelstora jordbrukssystem kan öka den totala livsmedelsproduktionen. Att endast fokusera på exportproduktion i utvecklingsländer tenderar att ha negativa konsekvenser för framför allt kvinnliga småbrukare.

H.  Värnandet om privat egendom och rättsstaten är grundläggande förutsättningar för att öka de privata investeringarna i jordbruket.

I.  Brist på tillgång till lån eller mikrokrediter för investeringar i förbättrat utsäde, bättre gödselmedel och effektivare bevattningssystem utgör allvarliga hinder för småbrukare i utvecklingsländer som vill öka sin jordbruksproduktion. Staten spelar en central roll för en hållbar utveckling och uppbyggnaden av produktions- och bearbetningskapacitet.

J.  Andelen offentligt utvecklingsbistånd som tilldelas jordbruket internationellt har minskat drastiskt de senaste tre årtiondena.

K.  EU reagerade snabbt på livsmedelskrisen 2008 genom att inrätta livsmedelsmekanismen. Vilka effekter dessa åtgärder har haft på de strukturella orsakerna till svält och den osäkra livsmedelsförsörjningen liksom på små och medelstora familjejordbruk, särskilt de som drivs av kvinnor, har varit svårt att mäta. Ett ytterligare utvidgande av livsmedelsmekanismen eller ökade budgetmedel till den bör inte ske automatiskt, utan beslutas på grundval av en oberoende konsekvensbedömning av hur effektiva utbetalningarna av medel har varit för att öka livsmedelstryggheten i alla mottagarländer.

L.  Följderna av undernäring, t.ex. underutvecklade foster eller hämmad utveckling under barnets två första levnadsår, leder till obotliga skador. Barnen blir bland annat kortare till växten som vuxna, de har det svårare i skolan, de tjänar mindre som vuxna och deras barn har lägre födelsevikt. Detta är fortfarande ett allvarligt problem för en hållbar utveckling i många länder i syd.

M.  Den politiska inriktningen på livsmedelstrygghet har stärkts sedan 2008 och antalet initiativ på internationell nivå har ökat, vilket innebär att det krävs en heltäckande global strategi.

EU:s policyram för livsmedelsförsörjning och näringstillförsel: ett människorättsbaserat perspektiv för hållbara jordbruk

1.  Europaparlamentet understryker att antalet personer som svälter är oacceptabelt och beklagar att de övergripande internationella insatserna hittills har misslyckats med att uppfylla det första millennieutvecklingsmålet. Parlamentet efterlyser därför akuta åtgärder för att uppfylla de internationellt bindande åtagandena och göra rätten till tillräcklig och näringsrik mat en realitet.

2.  Europaparlamentet betonar att politisk stabilitet är en grundförutsättning för ökad livsmedelstrygghet och kräver därför att alla berörda parter visar politisk vilja att garantera en sådan stabilitet.

3.  Europaparlamentet gläder sig över kommissionens meddelande om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen. Parlamentet anser emellertid att livsmedelskrisen i världen inte bara är en växande humanitär katastrof utan motstycke, utan också ett stort hot mot freden och säkerheten i världen. Även om det är positivt att kommissionen vill lägga fram förslag till lösningar som kan avhjälpa den extrema fattigdom som en miljard människor lever i, kräver situationen att EU och medlemsstaterna omedelbart gör nya investeringar i jordbruket och landsbygdens utveckling, i synnerhet med beaktande av den nya utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, inrättar särskilda instrument för att säkerställa att de internationella lagren av basvaror är tillräckliga, avskaffar sina egna handelshinder och lindrar skulden för de värst drabbade länderna. Parlamentet anser att kommissionen i samband med beräkningen av utvecklingsbiståndet i högre grad bör ta hänsyn till problemet med livsmedelsförsörjningen i vissa länder.

4.  Europaparlamentet välkomnar de båda meddelandena från kommissionen om humanitärt livsmedelsbistånd och tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet kräver att de båda meddelandena genomförs på ett konsekvent och samordnat sätt för att bättre ta itu med de underliggande orsakerna till svält, undernäring och osäker livsmedelsförsörjning samt frågan om livsmedelsdistribution mellan och inom länder, med särskild inriktning på de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra till utarbetandet av genomförandeplanen för att stödja policyramen för tryggad livsmedelsförsörjning och att anta den när den har slutförts. Parlamentet välkomnar att särskild uppmärksamhet ägnas åt dem som drabbas hårdast av katastrofer, nämligen kvinnor och barn. Parlamentet anser att det är viktigt att garantera samhällets kapacitet att få fram livsmedel på kort och lång sikt när en kris inträffar. Parlamentet påpekar att nödhjälpsmekanismer inte får vara en långsiktig lösning och uttrycker djup oro över de negativa följderna av sådana mekanismer, särskilt för lokala ekonomier. En hållbar utvecklingspolitik bör grundas på en långsiktig strategi och samarbete.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka kopplingen mellan katastrofbistånd, återuppbyggnad och utveckling. Parlamentet kräver att ytterligare medel ska användas för att garantera kontinuitet i biståndet och att diskussionen ska fokusera på flexibilitet och komplementaritet hos de befintliga finansieringsinstrumenten. Parlamentet yrkar på en förbättring av dialogen och samordningen mellan de humanitära organisationerna och utvecklingsorganen.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att utvärdera de utvecklingsmässiga konsekvenserna av förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken för att stärka kopplingen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s utvecklingspolitiska mål.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att i sina program för utvecklingsbistånd öka stödet till hållbara småbrukare, jordbrukare och medelstora jordbruk som framför allt producerar för lokal konsumtion och att investera i integrerade, nationellt ledda planer som bör genomföras på lokal nivå i samarbete med jordbrukare och deras företrädare, lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer. Parlamentet betonar behovet av ökade offentliga investeringar i forskning om hållbara agroekologiska produktionssystem som också förbättrar jordbruks- och landsbygdssektorns produktivitet och konkurrenskraft.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av partnerskap kring livsmedelstrygghet med alla aktörer på utvecklingsområdet, särskilt lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer. Parlamentet påpekar att de lokala och regionala myndigheterna fyller en viktig funktion som mellanhänder och som en plattform för utvecklingsfrågor eftersom de finns nära de berörda områdena och lokalbefolkningarna och har kapacitet att samordna olika aktörers åtgärder. Parlamentet framhåller dessutom att den strukturerade dialogen mellan institutioner och det civila samhällets organisationer bör utökas till att omfatta frågor som rör livsmedelstrygghet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra givare av utvecklingsbistånd, däribland icke-statliga organisationer, att i större utsträckning koncentrera sina investeringar till jordbrukssektorn för att ge lokalbefolkningen möjlighet att stanna kvar på sin hemort.

10.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att främja jordbruket i utvecklingsländerna och att anslå en tillräcklig andel av EU:s offentliga utvecklingsbistånd (ODA) till jordbrukssektorn. Parlamentet beklagar den drastiska minskningen av utvecklingsbiståndet till jordbruket sedan 1980-talet och gläder sig över att man har erkänt att denna tendens måste vändas. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera jordbruket i sitt utvecklingsbistånd och framför allt att hjälpa jordbrukarna att få marknadstillträde.

11.  Europaparlamentet påminner om att de flesta fattiga människor är beroende av jordbruket för sitt uppehälle och att utvecklingen av ett hållbart jordbruk och ett verkligt beaktande av IAASTD:s utvärderingar därför är en förutsättning för att millennieutvecklingsmål 1 ska kunna uppnås. Parlamentet anser att framför allt de små jordbruksföretagen är ett sätt att säkra en tryggad livsmedelsförsörjning, eftersom de lägger tonvikten dels vid stärkandet av kvinnornas grundläggande roll, särskilt genom bearbetningen av produkterna på plats och ökad användning av lån och mikrokrediter, dels vid den vitala betydelse som kooperativen av små producenter har för utformningen av en effektiv jordbruks- och handelspolitik.

12.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av jordbruket kräver långsiktiga investeringar i hela värdekedjan – från producent till konsument. Detta innebär att nödvändig infrastruktur måste tillhandahållas, såsom vägar, förbindelser med marknader samt information om marknaderna och om möjligheten till produktdiversifiering.

13.  Europaparlamentet anser att en stödstrategi för utvecklingsländerna måste omfatta ett utbildningsprojekt, som kan skapa sysselsättning och som gör det möjligt för ungdomarna att bedriva studier om hållbart jordbruk för att producera bättre, mer specialiserat och på ett hållbart sätt, vilket skulle begränsa utvandringen från landsbygden och minska fattigdomen.

14.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att jordbrukarna utöver att tillgodose sina egna livsmedelsbehov även måste generera inkomster som kan täcka utbildning och investeringar.

15.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att de lokala jordbruksorganisationerna deltar i de olika skedena av genomförandet av utvecklingsländernas jordbrukspolitik, och att EU därför bör sträva efter att stärka de lokala organisationerna för att garantera att lokalbefolkningens intressen tillvaratas.

16.  Europaparlamentet håller med om att EU:s stödprogram bör inriktas på hållbar livsmedelsproduktion i framför allt liten och medelstor skala, vilket rekommenderas i IAASTD:s rapport, och på strategier som stärker den biologiska mångfalden, förebygger förstöring av odlingsbar mark och främjar metoder med låga yttre insatser och som samtidigt ökar jordbruksproduktionen i utvecklingsländerna, vilket kan uppnås genom att små och medelstora jordbrukare ges bättre tillgång till lån och mikrokrediter med rimliga räntesatser och villkor.

17.  Europaparlamentet anser att EU bör bidra till att främja användningen av utsäde från lokala sorter som är anpassade till klimatförhållandena i utvecklingsländerna och som lätt kan lagras, säljas och levereras till jordbrukarna, eftersom de inte omfattas av immateriella äganderätter.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att bedriva gemensam forskning i och utbildning om hållbara jordbruksmetoder och ny teknik, särskilt genom offentlig-privata partnerskap och gemensamma företag. Det är också viktigt att skapa mervärde vid insamling och lagring av livsmedel genom förpackning och bearbetning.

19.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att främja offentligt finansierad forskning och att sprida kunskaper om hållbara jordbruksmetoder, genom att främja verksamhet som stärker småbrukarnas ställning när det gäller att optimera jordbruksproduktionen och anpassa sig till de utmaningar som klimatförändringarna för med sig och till den ökade efterfrågan på resurser.

20.  Europaparlamentet efterlyser mekanismer som skyddar skogar, ursprungsbefolkningar, våtmarker och traditionella jordbruksmetoder i de exporterande tredjeländerna.

21.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkra en mer hållbar, energisnål och effektiv produktion över hela världen, särskilt med hänsyn till den utmaning som världens växande befolkning och det ökade trycket på naturresurser för med sig. Parlamentet kräver att beviljandet av bistånd från EU och medlemsstaterna ska kopplas till utvecklingen av hållbara jordbruksproduktionssystem, som är självförsörjande på energi, och att en del av detta bistånd ska bidra till uppförandet av anläggningar för att generera förnybar energi (till exempel baserat på vind och sol) och för god vattenförvaltning.

22.  Europaparlamentet betonar att EU i samband med förhandlingarna i FN:s fond för anpassning till klimatförändringarna måste verka för att en väsentlig del av de medel som beviljas utvecklingsländerna verkligen används för att stärka den lokala jordbrukspolitiken, utan att frågan om socialt och miljömässigt hållbar utveckling glöms bort.

23.  Europaparlamentet understryker att om småbrukare, särskilt kvinnliga småbrukare, i utvecklingsländerna ska kunna bedriva ett hållbart jordbruk samtidigt som de uppnår sin produktionspotential måste de ha ökad tillgång till mikrokrediter, även mikrokrediter utan vinstsyfte, för investeringar i förbättrade utsäden, gödselmedel och bevattningssystem och nödvändiga resurser för att skydda sina grödor och skördar från smittor och sjukdomar.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka direkt och indirekt verksamhet och politik när det gäller livsmedelsförsörjning och samordna givarnas verksamhet på ett bättre sätt inom detta område på landsnivå, EU-nivå och internationell nivå.

25.  Europarlamentet framhåller behovet av att stärka markrättigheterna för småbrukare i utvecklingsländerna så att små markägare kan styrka sitt ägarskap, som de sedan kan ställa som säkerhet för de lån som de behöver för att öka sin produktion.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av agroindustrins kapacitet i partnerländerna för att minska förluster av skörd, förlänga hållbarheten och lagringskapaciteten för mat och förbättra lagringsmöjligheterna för att förhindra förluster till följd av förstörda livsmedel, vilket för närvarande är mycket vanligt i utvecklingsländerna världen över, förbättra tillträdet till lokala marknader och skapa anständigt arbete för lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra allt som står i deras makt för att underlätta överföringen av teknik och expertis till utvecklingsländerna och understödja detta med kapacitetsuppbyggande åtgärder.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den roll som torra och halvtorra områden kan spela med särskild inriktning på boskap, eftersom den största delen av försörjningen av köttprodukter till mer tätbefolkade områden kommer från torra och halvtorra områden.

28.  Europaparlamentet påpekar att tillräckligt med mat är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet uppmanar partnerländerna att genomdriva FAO:s frivilliga riktlinjer om rätten till föda.

29.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av jordbruket måste grundas på rätten att kunna skaffa mat och att producera livsmedel. Parlamentet insisterar på att utvecklingsländernas rätt till tryggad livsmedelsförsörjning måste erkännas och skyddas av EU (både i kvantitativt och kvalitativt hänseende) liksom deras rätt att i högsta möjliga grad vara självförsörjande. Parlamentet understryker i detta avseende EU:s åtagande om att gradvis fasa ut exportbidragen i samma takt som andra WTO-medlemmar. Parlamentet betonar samtidigt att man måste garantera likvärdig tillgång till mat för de lokala befolkningarna i dessa länder.

30.  Europaparlamentet begär ett erkännande av begreppet livsmedelstrygghet, dvs. ett lands eller en regions rätt att demokratiskt utforma sin egen politik och fastställa sina egna prioriteringar och strategier med hjälp av en modell för hållbart jordbruk. Parlamentet påminner om att den nuvarande produktionskapaciteten i vissa utvecklingsländer inte alltid tillgodoser behoven och att importberoendet måste minskas genom en uppbyggnad av denna inhemska kapacitet om en långsiktig livsmedelstrygghet ska kunna uppnås.

31.  Europaparlamentet påminner om vikten av en strategi för förvaltningen av livsmedelstryggheten, som omfattar en övergripande ram som i högre grad fokuserar på en livsmedelspolitik som inte bara handlar om livsmedelsbistånd och på ett samarbete mellan givare och mellan givare och stödmottagare med stärkt lokalt partnerskap. Parlamentet påminner vidare om betydelsen av att mottagarländerna åtar sig att tillhandahålla grundläggande allmänna nyttigheter, såsom intern fred och investeringar i infrastruktur på landsbygden.

32.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att integrera nutritionsdimensionen i EU-programmen, och uppmanar kommissionen att utarbeta ett särskilt meddelande om denna dimension. Parlamentet anser att nutritionsdimensionen bör vara ett ständigt inslag i politiken för livsmedelsförsörjning och i insatser i jordbrukssektorn.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den avgörande roll som kvinnliga småbrukare har för livsmedels- och näringsförsörjningen och att investera i program som särskilt stöder dem. Parlamentet påminner om att kvinnornas betydelse för att trygga näringstillförseln för sig själva och sina barn inte är tillräckligt erkänd. Därför måste kvinnors utkomst tryggas och kunskapen om en lämplig näringstillförsel ökas. Parlamentet påpekar att EU:s strategi även bör inriktas på genomförandet av åtgärder för att se till att de mest utsatta människorna, särskilt i lansbygdsområden, ges möjlighet att delta i utbildning om jordbruksmetoder, näringslära, god hälsa och arbetsvillkor samt ett skyddsnät om det behövs.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och internationella organ som FAO att bedriva ett kontinuerligt samråd med civilsamhället i världen och med icke-statliga aktörer, i synnerhet jordbrukarnas, fiskarnas och boskapsuppfödarnas organisationer, eftersom det är viktigt att dessa medverkar till att ta fram konkreta åtgärder som ökar livsmedelsproduktionen.

35.  Europaparlamentet uppskattar i enlighet med FAO:s befolkningsprognoser att mer än hälften av utvecklingsländernas befolkning, dvs. ca 3,5 miljarder människor, kommer att leva i tätorter 2025. Därför skulle en politik till stöd för trädgårdsodling i städerna kunna vara en väg ut ur fattigdomen, med tanke på verksamhetens låga initialkostnad, de korta produktionscyklerna och den höga avkastningen per tids-, mark- och vattenenhet, och den skulle även göra de nya städerna grönare.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja FN:s initiativ om socialt grundskydd, som skulle bidra till att tillgodose det grundläggande behovet av livsmedel hos utfattiga befolkningar.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på undernäring, särskilt bland mödrar och spädbarn, och integrera sunda och sektorsövergripande näringsstrategier i sin utvecklingspolitik.

38.  Europaparlamentet betonar uttalandet från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat om att livsmedelsproducenters deltagande är avgörande för agroekologiskt jordbruk och stimulerande för fortsatt lärande för jordbrukare. Parlamentet uppmuntrar därför utvecklingsländernas livsmedelsproducenter att engagera sig i globala och lokala icke-statliga organisationer samt jordbrukskooperativ.

Effektiva åtgärder mot fluktuerande livsmedelspriser och okontrollerade markförvärv: begränsa spekulationen på livsmedels- och jordbruksmarknaderna

40.  Europaparlamentet är oroat över att år 2008, då den globala livsmedelskrisen bröt ut, också var det år då världens veteproduktion slog historiska rekord. Parlamentet understryker mot denna bakgrund den negativa inverkan som spekulation har på råvaruprisindexen.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar de strukturella orsakerna till fluktuerande priser och betonar starkt att spekulation i nödvändiga livsmedelsråvaror har förvärrat prisinstabiliteten avsevärt. Parlamentet bekräftar slutsatserna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat i fråga om vilken roll som stora investerare har när det gäller inverkan på råvaruprisindexen.

42.  Europaparlamentet framhåller att en rad andra oförutsägbara faktorer också har inverkat negativt på stabiliteten på livsmedelsmarknaderna den senaste tiden, bland annat katastrofen i Japan, den helt nya politiska oron bland många länder i Nordafrika och Mellanöstern, ännu en kraftig oljeprishöjning samt ihållande osäkerhet på finansmarknaderna och i världsekonomin. Alla dessa faktorer har haft inverkan.

43.  Europaparlamentet anser att finansiella spekulationer och en ökad liberalisering av finansmarknaderna och handeln med jordbruksprodukter i hög grad bidrar till prisinstabiliteten och till att regleringsmekanismer måste införas för att garantera en viss stabilitet på marknaderna. Parlamentet anser att insynen på marknaderna måste förbättras för att säkra en skälig inkomst för jordbrukarna och en lönsam jordbrukssektor, som kan garantera en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet efterlyser särskilt en klar och tydlig identifiering av de aktörer som är inblandade i livsmedelshandeln och en ingående undersökning av hur effekterna av spekulationerna på de lokala och internationella livsmedelsmarknaderna sprids.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att effektivt ta itu med den finansiella spekulationen i spannmål och livsmedel.

45.  Europaparlamentet anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och att tillgång till denna marknad bör regleras bättre.

46.  Europaparlamentet anser att EU bör vidta åtgärder för att återupprätta de internationella livsmedelslagren, som efter att ha nått sin lägsta nivå någonsin 2007 har bidragit till spekulation som har påverkat världshandelspriserna på jordbruksprodukter och fått oroväckande konsekvenser i utvecklingsländerna.

47.  Europaparlamentet efterlyser ökade spannmåls- och livsmedelsreserver på nationell och regional nivå samt bättre hantering och lagring av dessa. Likaså bör den internationella samordningen och kontrollen stärkas. På så sätt kan man motverka fluktuerande livsmedelspriser och reagera bättre och snabbare på livsmedelskriser.

48.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över storskaliga markförvärv som i nuläget görs av utländska investerare i utvecklingsländer vilket även skadar lokala små och medelstora jordbruk och hotar den lokala, regionala och nationella livsmedelsförsörjningen. Parlamentet anser därför att EU bör uppmuntra regeringarna i utvecklingsländerna att genomföra markreformer för att skydda markrättigheterna för inhemska jordbrukare och små och medelstora jordbrukare, särskilt kvinnliga, och förhindra att bolagen roffar åt sig mark.

49.  Europaparlamentet understryker att marken bör vara tillgänglig för alla och att man måste stärka de lokala småbrukarnas äganderätt till marken, arrenderätt och nyttjanderätt liksom lokalbefolkningens tillträde till naturresurserna för att förhindra ytterligare markförvärv, vilket redan håller på att få oroväckande proportioner i vissa regioner i världen, särskilt i Afrika.

50.  Europaparlamentet uttrycker önskan om att de europeiska stöd- och åtgärdsprogrammen tar vara på lokala livsmedelsproducenters kunskaper i livsmedelsproduktionen.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar till antagandet av FAO:s frivilliga riktlinjer om markförvärv och till att de berördas delaktighet säkerställs vid genomförandet, men uppmanar också till strikta nationellt och internationellt bindande regler för markförvärv. Parlamentet betonar att förhandlingar om avtal bör göras offentliga så att parlamenten och valda företrädare för lokala och regionala myndigheter har möjlighet att delta efter samråd med det civila samhället.

52.  Europaparlamentet anser att de lokala samhällena och institutionerna måste garanteras förhandlingsbefogenheter och förhandlingskapacitet så att de kan säkra utvecklingen av ett lokalt jordbruk. Parlamentet föreslår att man utarbetar en uppförandekod för att driva på investerarna att inrikta sina insatser på att öka produktiviteten inom jordbruket och stärka lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter.

53.  Europaparlamentet konstaterar att utländska investerare inte bara förvärvar mark, utan även fiskelicenser. Parlamentet betonar behovet av insyn och att nationella parlament och det civila samhället bör få möjlighet att delta i avtalsförhandlingar. En förteckning över de avtal som ingåtts bör upprättas och offentliggöras.

54.  Europaparlamentet begär att man inrättar mekanismer för att motverka att lokala jordbrukare inte kan konkurrera eller producera livsmedel för lokalbefolkningen.

55.  Europaparlamentet påminner kommissionen och partnerländerna om de positiva effekterna av agroekologiska produktionssystem när det gäller att begränsa klimatförändringarna. Den långsiktiga livsmedelstryggheten är beroende av hur miljöeffekterna av produktionen hanteras så att naturresurserna och livsmedelsförsörjningen skyddas. Parlamentet betonar emellertid att huvudsyftet med jordbruksstöd till regioner med akut brist på livsmedelsförsörjning eller svält måste vara att öka livsmedelsproduktionen och tillgången till mat.

56.  Europaparlamentet välkomnar G20-gruppens insatser för att hantera prisinstabiliteten och livsmedelstryggheten.

57.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de minskande naturresurserna och problemen med att upprätthålla lämpliga förhållanden för en effektiv jordbruksproduktion, däribland markkvalitet, tillgång till vatten och förhindrande av miljöföroreningar. Parlamentet betonar att samtliga aktörer, särskilt jordbrukare, lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer, bör ges en stark roll i arbetet med att utforma en hållbar jordbruksutvecklingsstrategi.

Konsekvent politik för utveckling: effekterna av EU:s politik på den globala livsmedelsförsörjningen

58.  Europaparlamentet anser att livsmedelsförsörjningen inte får äventyras av utvecklingen av biobränslen. Parlamentet efterlyser därför en balanserad strategi där man prioriterar den nya generationen biobränsle, som framställs med jordbruks- och skogsavfall (halm och andra skörderester, gödsel, biogas etc.) i stället för med livsmedelsgrödor för att undvika en konkurrenssituation mellan livsmedels- och energiproduktion. Parlamentet anser vidare att EU bör säkerställa att importen av biobränsle från utvecklingsländer respekterar hållbarhetskriteriet.

59.  Europaparlamentet anser att man bör anta ett mer globalt perspektiv vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 som följer principen om att inte vålla skada gentemot livsmedelsmarknaderna i utvecklingsländer.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning av den gemensamma jordbrukspolitiken som analyserar dess externa effekter på de internationella livsmedelsmarknaderna och livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera problemet med livsmedelsavfall inom EU, eftersom det beräknas att upp till 40 procent av de tillgängliga livsmedlen slängs, även livsmedel som producerats i utvecklingsländer och exporteras till EU. Parlamentet uppmanar likaså kommissionen att föreslå effektiva åtgärder för att komma till rätta med detta problem och förbättra konsumtionsmönstren.

62.  Europaparlamentet efterlyser en total avveckling av exportstöd.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den yttre dimensionen av den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken integreras med EU:s utvecklingspolitik.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske följs i de länder som EU har ingått fiskepartnerskapsavtal med, särskilt rekommendationen om att lokalt småskaligt fiske ska ha förmånstillträde till resurserna.

65.  Europaparlamentet påpekar att fiskerisektorn är av grundläggande betydelse för många länder som en källa till sysselsättning och för livsmedelstryggheten. Därför bör alla utvecklingsländer vara berättigade till sektorsuppdelat stöd från EU så att de kan utveckla en egen hållbar fiskeindustri, forskning, kontroll och genomförandeåtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

66.  Europaparlamentet uppmanar till reformer som förbättrar utvecklingsländernas tillträde till marknaden så att de kan möta konkurrensen på sina egna nationella och regionala marknader.

67.  Europaparlamentet påminner om att EU bör garantera att det råder största möjliga överensstämmelse mellan samarbets- och utvecklingspolitiken och handelspolitiken, med beaktande av de behov och svårigheter som finns i såväl EU:s medlemsstater som utvecklingsländerna.

68.  Europaparlamentet anser att EU bör stödja regional integration och en hållbar utveckling av de lokala marknaderna för jordbruksprodukter i utvecklingsländerna, framför allt regionala handelsavtal som främjar utvecklingen av lönsam och hållbar produktions- och bearbetningskapacitet på lokal nivå, och anslå en betydande del av sitt utvecklingsbistånd till detta syfte.

69.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att EU:s handelsstrategi ibland inte lyckas säkra en utvecklingsorienterad inriktning. Parlamentet uppmanar därför till rättvisa och utvecklingsfrämjande handelsavtal, eftersom dessa är avgörande för att bemöta brister i den globala livsmedelsförsörjningen.

70.  Europaparlamentet påminner om att livsmedelstryggheten kräver konsekvens och samordning av politiken inom olika sektorer på EU-nivå, nämligen utvecklingspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma handelspolitiken, energipolitiken och forskningsprogrammen.

71.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör stödja odlingen av proteingrödor i EU för att garantera att EU blir mer oberoende på detta område och därmed bidrar till en diversifiering av jordbruket i utvecklingsländerna, vilkas jordbrukspolitik ofta är inriktad uteslutande på export och tillträde till externa marknader, vilket inverkar negativt på lokalbefolkningens välstånd och behov.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på utvecklingsfrågor i de pågående förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap, att skapa större handlingsutrymme för utvecklingsländerna när det gäller handelsregler och framför allt att tillämpa skyddsklausuler för att uppnå en inhemsk och hållbar utveckling av den ekonomiska kapaciteten. Parlamentet påpekar att utvecklingsländernas användning av exportrestriktioner och skydd av nyetablerade industrier är utvecklingsredskap som kan användas för att stärka den lokala produktionen och livsmedelstryggheten. Parlamentet kräver att kommissionen tar en tydlig ställning för utveckling i förhandlingar med Världshandelsorganisationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ett människorättsbaserat perspektiv för internationella handelsförhandlingar samt att den gör konsekvensbedömningar på människorättsområdet för avtal med tredje länder.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en behovsbaserad konvention, där omfattningen av givarnas åtaganden när det gäller livsmedelsbistånd kopplas till människornas behov och garanterade lokala inköpsvolymer i mottagarländerna.

74.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över bristen på insyn och information och det bristande deltagandet av berörda aktörer i de pågående förhandlingarna om konventionen om livsmedelsbistånd.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 62. (2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621. (3) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 71. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0071. (5) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 201. (6) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 10. (7) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 69. (8) EUT C 161E, 31.5.2011, s. 47. (9) Antagna texter, ACP-EU/100.879/10/fin.