Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2733(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0522/2011

Ingivna texter :

B7-0522/2011

Debatter :

PV 28/09/2011 - 9
CRE 28/09/2011 - 9

Omröstningar :

PV 29/09/2011 - 10.3
CRE 29/09/2011 - 10.3
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0430

Antagna texter
PDF 185kWORD 86k
Torsdagen den 29 september 2011 - Strasbourg
Rio+20-toppmötet
P7_TA(2011)0430B7-0522/2011

Europaparlamentets resolution av den 29 september 2011 om att utarbeta en gemensam ståndpunkt inom EU inför Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20) som ska hållas i Rio de Janeiro i juni 2012 och som kommer att fokusera på två frågor: ”grön ekonomi inom ramen för hållbar utveckling och fattigdomsutrotning” och ”den institutionella ramen för hållbar utveckling”,

–  med beaktande av frågorna för muntligt besvarande av kommissionen och rådet om EU:s mål för Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (toppmötet Rio+20) i Rio de Janeiro i juni 2012 (O-000181/2011 − B7-0436/2011, O-000182/2011 − B7-0437/2011),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Rio+20: Mot en grön ekonomi och bättre styresformer” (KOM(2011)0363),

–  med beaktande av resultaten av konferensen i Nagoya i Japan 2010 om biologisk mångfald,

–  med beaktande av Kyotoprotokollet från 1997,

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken det internationella samfundet gemensamt fastställde millennieutvecklingsmålen för utrotande av fattigdomen,

–  med beaktande av det globala initiativet till undersökning av ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi (TEEB-undersökningen), som antogs av G8+5-ledarna i juni 2007, och dess offentliggjorda resultat 2009 och 2010,

–  med beaktande av utvärderingsrapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av FN:s förklaring om ursprungsbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av den internationella bedömningsrapporten om den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar (IAASTD), vilken antogs 2008,

–  med beaktande av rapporten ”Agroecology and the right to food” från FN:s särskilde rapportör om rätten till livsmedel, vilken framlades för FN:s råd för de mänskliga rättigheterna den 8 mars 2011,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Framsteg har gjorts mot en hållbar utveckling sedan toppmötena i Rio 1992 och Johannesburg 2002, men betydande brister i genomförandet och många utmaningar kvarstår fortfarande. Många av de utfästelser som gjorts av det internationella samfundet har fortfarande inte infriats helt och fullt.

B.  De tre målen för toppmötet Rio+20 kommer att bestå i att utverka ett nytt politiskt åtagande till förmån för hållbar utveckling, att bedöma de framsteg som hittills gjorts, tillsammans med de resultat från de huvudsakliga toppmötena om hållbar utveckling som fortfarande återstår att förverkliga, samt att ta itu med nya och framväxande utmaningar.

C.  Synergierna mellan de tre Riokonventionerna om biologisk mångfald (CBD), klimatförändringar (klimatkonventionen, UNFCCC) och bekämpning av ökenspridning (UNCCD) bör stärkas.

D.  Så många som 1,4 miljarder människor lever fortfarande i extrem fattigdom och hälften av dessa finns i Afrika söder om Sahara, samtidigt som en sjättedel av jordens befolkning lider av undernäring och livsmedelsförsörjningen blir allt osäkrare, medan arbetslöshet eller undersysselsättning kvarstår som en verklighet för en stor del av utvecklingsländernas befolkning. Av dem som har mindre än en dollar om dagen att leva på är 70 procent kvinnor.

E.  Klimatförändringarna utgör ett allvarligt hot mot fattigdomsutrotning, mänskliga rättigheter, fred, säkerhet och möjligheterna att förverkliga millennieutvecklingsmålen i många utvecklingsländer.

F.  Jordens befolkning förväntas stiga till åtminstone 9 miljarder till 2050, vilket kommer att ställa ännu högre krav på den begränsade tillgången till naturresurser och på förmågan att hantera de resulterande avfallsflödena.

G.  Ett allt större behov av vatten, mark och skogar har lett till en ökad uttunning och kvalitetsförsämring av dessa resurser, samtidigt som förlusten av biologisk mångfald tillsammans med överfiske, försämring av ekosystem och avskogning fortsätter med alarmerande hastighet.

H.  Nivåerna på de globala utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka.

I.  Världshaven har stor betydelse för vad som händer med klimatet, framför allt genom att de binder koldioxid, är en viktig energikälla, hyser en stor biologisk mångfald, är viktiga för transporten samt tillhandahåller en hållbar försörjning, också med livets oumbärliga basvaror såsom livsmedel, läkemedel och sötvatten. Nu hotas deras fortsatta förmåga att tillhandahålla sådana tjänster av klimatförändringarna samt av miljöskadligt fiske och ohejdad förstörelse av havens ekosystem, livsmiljöer och arter, i förening med annan skadlig påverkan på dem.

J.  80 procent av alla fiskevatten i världen är antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade och ungefär 20 procent av världsbefolkningen är direkt beroende av fisket som huvudsaklig proteinkälla.

K.  Miljökatastrofer tvingar allt fler att lämna sina hem och det behövs en internationell rättslig ställning för klimat- och miljöflyktingar.

L.  Kvinnor och barn, i synnerhet i utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, drabbas särskilt hårt av inverkningarna från klimatförändringarna. Ett mycket stort antal kvinnor är fortfarande marginaliserade och utsatta för diskriminering.

M.  Dessa framtida utmaningar är inte isolerade företeelser utan inbördes sammanhängande och sinsemellan beroende. Rio+20 är det enda multilaterala forumet som behandlar alla tre pelarna inom hållbar utveckling och säkerställer därmed en helhetssyn.

N.  FN:s miljöprograms tänkesätt med en trippelspiral skulle kunna erbjuda ett bra diskussionsunderlag.

O.  Det går att lösa de mångsidiga utmaningarna för hållbarheten till överkomligt pris. Som exempel kan nämnas att investeringar i att behålla den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna ger ända till hundrafaldig utdelning.

P.  Det erkänns i vida kretsar att BNP har sina begränsningar som måttstock på mänskligt välbefinnande och utveckling.

Q.  Hållbar konsumtion och produktion måste främjas.

R.  Vi måste arbeta för ett hälsosamt, tryggt och rättvist samhälle där det finns plats för alla, där de grundläggande rättigheterna och den kulturella mångfalden respekteras, där det skapas lika möjligheter och där diskrimineringen i alla former bekämpas.

S.  God miljöförvaltning går utöver institutionella bestämmelser om öppenhet, ansvarsskyldighet och det civila samhällets deltagande. Rio-deklarationens princip nr 10 bekräftar att miljöfrågor hanteras bäst när alla berörda medborgare deltar och framhåller behovet av att tillhandahålla miljöinformation, garantera rätten att delta i beslutsprocessen och erbjuda effektiv tillgång till rättsliga och administrativa förfaranden.

T.  Under de senaste tjugo åren har världen förändrats radikalt ur geopolitisk synvinkel. Vissa utvecklingsländer är nu viktiga ekonomiska och politiska aktörer och följden har blivit en ny makt- och inflytandebalans med nya roller och nytt ansvar.

U.  Bidragen ska läggas fram för FN före den 1 november 2011, som förberedelse inför förhandlingarna som startar redan i början av 2012.

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från FN:s generalförsamling i resolution 64/236 att sammankalla en FN-konferens om hållbar utveckling på högsta möjliga nivå i Rio de Janeiro i juni 2012, vilket utgör ett unikt tillfälle för världens ledare att fastställa dagordningen för hållbarheten för den kommande tioårsperioden, samtidigt som parlamentet än en gång bekräftar att det behövs global solidaritet. Parlamentet uppmanar länderna att låta sig företrädas på stats- och/eller regeringschefsnivå.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Rio+20: Mot en grön ekonomi och bättre styresformer”, men anser att tyngdpunkten på grön ekonomi och den privata sektorn inte får avleda uppmärksamheten från behovet att ge makt åt medborgarna och främja god miljöförvaltning utöver de institutionella bestämmelserna. Parlamentet framhäver att EU här kan bidra med viktiga erfarenheter när det gäller genomförandet av Rio-deklarationens princip nr 10.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att en stark och enhetlig EU-ståndpunkt läggs fram för FN före den 1 november 2011, som förberedelse inför förhandlingarna som startar redan i början av 2012.

4.  Europaparlamentet understryker att hållbar utveckling måste stå i förgrunden för alla förfaranden och all politik inom EU om EU avser agera konsekvent på det inrikespolitiska planet och med sina internationella strävanden.

5.  Europaparlamentet understryker att toppmötet Rio+20 utgör en avgörande möjlighet att stärka det politiska åtagandet för hållbar utveckling på global nivå och partnerskapen mellan de industrialiserade länderna och utvecklingsländerna.

6.  Europaparlamentet betonar att det finns ett mycket stort behov av att ingjuta en större iver och dynamik i genomförandet och den internationella styrningen av politiken för en hållbar utveckling, som går mycket långsamt framåt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att toppmötet Rio+20 inte bara resulterar i deklarationer om allas goda avsikter, utan i konkreta handlingar och ansvarsvillkorade mål samt sätt att mäta dessa, vilka behövs för att utlösa synergieffekter mellan de olika inslagen i hållbar utveckling.

8.  När det gäller den tonvikt som läggs vid ”grön ekonomi” som ett av toppmötets två huvudsakliga teman håller Europaparlamentet fast vid att ”grön ekonomi” ska uppfattas som att hela ekonomin fungerar inom hållbarhetens gränser vad gäller biologisk mångfald, bevarandet av ekosystemtjänsterna, klimatskyddet och användningen av naturtillgångarna. Parlamentet påpekar att ökat avseende bör fästas vid mänskligt kapital samt miljöns och naturens kapital och att hållbar utveckling handlar om något mer än bara en grön ekonomi.

9.  Europaparlamentet understryker att Rio+20-toppmötet bör inriktas på att knyta dagsaktualiteterna inom miljö, ekonomi och sociala frågor närmare varandra genom att mindre betrakta dem som tre lösryckta företeelser och mera se dem som sammanhängande och inbördes avhängiga.

10.  Europaparlamentet anser att insatser för att hantera de utmaningar vi ställs inför inte minskar tillväxten utan snarare främjar hållbar tillväxt och en grön ekonomi som ger alla länder möjligheter, oavsett deras utvecklingsnivå och näringslivsstruktur.

11.  Europaparlamentet påpekar att nya och framväxande utmaningar måste åtgärdas, såsom bristen på resurser och den roll denna spelar vid konflikter.

12.  Europaparlamentet betonar att grundbulten i det paradigmskifte som vi måste få till stånd heter rättvisa och att rättvisa måste förverkligas i världsomfattande skala så att de mindre utvecklade och minst utvecklade länderna med de utvecklade ländernas hjälp kan ta en genväg kring det normala utvecklingsförloppet och få det bättre ställt, såväl i fråga om människors välbefinnande som i fråga om rättvisa mellan olika länder och generationer.

13.  Europaparlamentet understryker att Rio+20-toppmötet bör sätta upp specifika och konkreta mål samt fastställa metoder för att mäta och övervaka dessa samt vill att det antas en färdplan för en grön ekonomi i detta hänseende.

14.  Europaparlamentet betonar att man för att åstadkomma en övergång till grön ekonomi mot bakgrund av fattigdomsutrotningen måste sammankoppla miljöskydd och fattigdomsutrotning och ta itu med följande tre sammanlänkade politiska dimensioner:

   Investeringar i en hållbar styrning av nyckelresurser och naturtillgångar utgående från en samordnad insats för forskning och utveckling.
   Införandet av adekvata marknads- och lagstiftningsvillkor med principen om rättvisa såsom ledstjärna.
   Förbättring av styrning och deltagande från civilsamhällets och den privata sektorns sida.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att inkludera principen om ett gemensamt men differentierat tillvägagångssätt samt försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren betalar samt principen om utökat producentansvar i främjandet av en rättvis ansvarsfördelning mot en global hållbar utveckling. Parlamentet betonar att politiken för en grön tillväxt bör sträva efter lösningar som alla vinner på genom att främja företagande, konkurrenskraft och innovation inom alla sektorer och koncentrera sig på de områden där förbättringarna är ekonomiskt mest ändamålsenliga samt mest effektiva för miljön.

16.  Europaparlamentet understryker att en grön ekonomi måste koncentrera sig på att frigöra den ekonomiska verksamheten från resursanvändning och miljöförstöring.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att Rio+20-toppmötet försöker hitta en lösning på de ihållande och ökande kapitalklyftorna på global och nationell nivå, resultatet av den nuvarande ekonomiska modellen.

18.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att de säkraste, mest praktiska och mest lättillgängliga lösningarna på de sammansatta problemen med klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och ökenspridning består i att skydda och utvidga de naturliga ekosystemen.

19.  Europaparlamentet betonar att toppmötet Rio+20 bör diskutera att ta ett samlat grepp om alla de olika utmaningarna, såsom fattigdomsutrotning, hälsovård, livsmedels- och energiförsörjning, sysselsättning, jämställdhet och klimatförändringar. Parlamentet framhåller att dessa problem inte går att lösa skilt för sig och att det inte heller finns någon patentlösning på dem, vilket gör det ännu viktigare med samarbete. Parlamentet framhåller i detta hänseende vilken ofrånkomlig roll som sunda och naturliga ekosystem spelar för att millennieutvecklingsmålen ska uppnås.

20.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet Rio+20 att yrka på snabba framsteg för att den nuvarande internationella rättsliga ramen för miljöskydd ska bli effektiv, genom att uppmuntra staterna att ansluta sig till befintliga internationella instrument och signatärmakterna att snabbt ratificera dem.

Insatser gällande resurs- och naturtillgångar

21.  Europaparlamentet understryker att övergången till en grön ekonomi kräver snabba insatser när det gäller skyddet av ekosystemen och en effektiv och hållbar tillgång till resurser och förvaltning av naturtillgångar, varvid hållbar konsumtion och produktion samtidigt bör främjas, och understryker att arbetet med de nuvarande kapacitetsuppbyggnadsinitiativen måste fortsätta.

22.  Europaparlamentet upprepar att begreppet ”grön ekonomi” som förespråkas av kommissionen inte av sig självt kommer att leda till välstånd för fattiga och till att millennieutvecklingsmålen uppnås om inte ekonomierna hanteras ordentligt och naturtillgångarna kontrolleras på ett effektivt och rättvist sätt, och om inte tillgången till och fördelningen av resurser garanteras för såväl dagens generation som framtida generationer.

23.  Europaparlamentet understryker att planer för hållbar produktion och konsumtion måste åstadkommas och genomföras samt att konsekvenserna av att naturtillgångar används måste hållas inom klart betryggande ekologiska gränser.

24.  Europaparlamentet betonar att ett rättvist och jämlikt tillträde till resurser för dagens generation och framtida generationer samt en rättvis och jämlik fördelning av dessa resurser är ett avgörande villkor för utveckling och fattigdomsutrotning och att både utvecklingsländerna och de regionala och lokala myndigheterna bör kunna få dra nytta av sina naturtillgångar på ett sätt som är så hållbart som möjligt och ger plats åt så många som möjligt. Parlamentet betonar att alla länder måste delta i detta arbete för att skapa hållbara samhällen. Parlamentet pekar på att det är de fattigaste länderna och de fattigaste grupperna inom världens befolkning som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarnas inverkan och att de därför behöver stöd för anpassning, varvid särskild hänsyn bör tas till kvinnornas och de mest utsatta befolkningarnas behov och kunskaper.

25.  Europaparlamentet understryker vikten av att resurser, naturtillgångar och ekosystemtjänster uppskattas till sitt rätta värde, samtidigt som naturliga system inte får betraktas som varor, och uppmanar till att man för naturtillgångarna inrättar redovisningsprocesser som sedan ska integreras i de ekonomiska bokföringsstrukturerna och i det politiska beslutsfattandet.

26.  Europaparlamentet anser det som en del av industriländernas ansvar att de stöder utvecklingsländerna i deras strävanden efter utveckling och gör det möjligt för dem att inte göra om samma misstag i fråga om naturtillgångar och icke-hållbar utveckling.

27.  Europaparlamentet påpekar att utvinningen och användningen av resurser i hög grad påverkar miljön och lokalsamhällena och uppmanar med kraft kommissionen att som ett led i diskussionerna och förhandlingarna vid Rio+20 ta med frågan om en internalisering av de externa kostnaderna för miljön och lokalsamhällena.

28.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att man försöker lösa problemet med de knappa resurserna, som t.ex. råmaterial, och ser till att de används på ett hållbart sätt och kan återvinnas men även att man förbättrar forskningen om, tillgången till och spridningen av teknik för att effektivisera resursanvändningen.

Vatten

29.  Europaparlamentet understryker att Rio+20-toppmötet behöver förnya sitt åtagande att främja vattenvården och en hållbar förvaltning av vattenresurser som en kollektiv nyttighet och anser att upprättandet av internationella partnerskap på detta område kunde bidra till att detta mål uppfylls, framför allt med hjälp av program för anpassning till klimatförändringarna, som syftar till att vatten ska tillvaratas där det faller som nederbörd.

30.  Europaparlamentet understryker att tillgång till dricksvatten, enligt FN:s generalförsamlings resolution av den 28 juli 2010, är en mänsklig rättighet, och efterlyser särskilda vattenvårdsåtgärder, eftersom vatten är särskilt sårbart för effekterna av klimatförändringarna och eftersom dessa förändringar skulle kunna leda till minskade vattenmängder och sämre vattenkvalitet, i synnerhet vad beträffar dricksvatten.

31.  Europaparlamentet uppmanar Rio+20-toppmötet att se till att den mänskliga rätten till vatten och sanitet förverkligas över hela världen.

32.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en integrerad förvaltning av avrinningsdistrikt, och uppmanar till att strategierna för förbättrad vattentillgång, samt bättre uppehållstider, vattenkvalitet och bevattningseffektivitet stärks, liksom också samarbetet över gränserna i gränsöverskridande avrinningsområden.

Marin miljö och hav

33.  Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra förvaltningen och skyddet av marina miljöer och hav och havens biologiska mångfald, och menar att hav och världshav bör bli en av nyckelpelarna i Rio-konventionen, vid sidan om att dämpa klimatförändringarna och skydda den biologiska mångfalden.

34.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet Rio+20 att inleda förhandlingar för att anta internationella rättsinstrument om följande:

Sådana instrument bör fastställa den rättsliga ramen för skyddade havsområden med olika användningsändamål samt för miljökonsekvensbedömningar och en rättvis och välavvägd fördelning av nyttan med användningen av genetiska och andra resurser. Där bör också fastställas mekanismer för övervakning och verkställande.

   Bekämpning av landbaserad förorening av hav och världshav.
   Hållbar förvaltning och bedömning av mänsklig verksamhet i områden utanför nationell jurisdiktion.
   Bevarande av havens biologiska mångfald samt införande och erkännande av skyddade havsområden på internationellt vatten.

35.  Europaparlamentet vill att det snabbt införs ett system för övervakning av ekosystemet i världens hav så att förändringar i havens ekosystem och i fiskeresurserna kan spåras.

36.  Europaparlamentet anser att ett starkt engagemang måste till för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna, särskilt genom hållbara fångstprogram, genom att utverka ett förnyat politiskt åtagande om genomförande av internationella avtal om bevarande och hållbar skötsel av levande havstillgångar, genom att komma överens om ett förfarande för översyn av genomförandet för att se till fisket får fortsätta endast om det bedrivs hållbart, i överensstämmelse med internationella skyldigheter och genom att stärka regionala organisationer för fiskeförvaltning och införa bästa metoder vad gäller institutioner, insyn och redovisningsskyldighet, övervakning och verkställandemekanismer.

37.  Europaparlamentet vidhåller att försiktighetsprincipen och ett ekosystemrelaterat tillvägagångssätt måste tillämpas på all verksamhet som påverkar den levande miljön.

Energi

38.  Europaparlamentet pekar på den ökande bristen på konventionella fossila energikällor, såsom olja, naturgas eller kol, och upprepar att dessa bidrar till växthuseffekten, medan okonventionella källor bör miljö- och produktivitetskonsekvensbedömas.

39.  För att underlätta övergången till en internationell energiproduktion utan koldioxidutsläpp varnar Europaparlamentet för all oljeprospektering och oljeutvinning till havs i områden med känslig miljö, såsom Arktis, och motsätter sig också utvinning av olja från tjärsand och oljeskiffer.

40.  Europaparlamentet understryker att övergången till en grön ekonomi kräver en radikal omställning av energisektorn i syfte att främja förnybar energi och energieffektivitet samt allmän tillång till energi, även för de fattiga samt för att, särskilt i de minst utvecklade länderna, stödja elektrifieringen och betonar behovet av förnybar energiteknik och (sektorsövergripande) teknik och kunskapsöverföring, framför allt till stöd för småskalig lokal användning av förnybar energi för att inte deras rätt till utveckling ska hindras.

41.  Europaparlamentet förespråkar globala mål och åtgärder för att användningen av förnybar energi och energieffektiviteten ska öka över hela världen.

42.  Europaparlamentet anser att förnybar energi och energieffektivitet skulle kunna dämpa klimatförändringarna, bidra till social och ekonomisk utveckling, skapa tryggare energiförsörjning och ge miljö- och hälsovinster.

43.  Europaparlamentet uppmanar Rio+20-toppmötet att slå vakt om att hållbarheten hos biodrivmedel och bioenergi garanteras, och understryker i anslutning till detta att mänskliga rättigheter och miljöskyddet måste respekteras fullt ut.

44.  Europaparlamentet anser att de korta tidsperspektiven som i dag används i metoderna för redovisning för växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk blir till förfång för resultaten i fråga om inbesparade växthusgasutsläpp. Parlamentet vill att metoderna ses över så att det slås vakt om de naturliga ekosystemens anpassningskapacitet.

45.  Europaparlamentet anser att de externa kostnaderna för energiförsörjningen bör reflekteras i energipriset.

46.  Europaparlamentet påminner, mot bakgrund av Fukushimakatastrofen, om att det är absolut nödvändigt att trygga högsta möjliga kärnsäkerhet inom EU och att arbeta för dessa krav på internationell nivå.

Jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning

47.  Europaparlamentet betonar att tillgång till adekvata och sunda livsmedel är en grundläggande mänsklig rättighet och efterlyser därför samordnade krafttag mot de av människan förorsakade bakomliggande orsakerna till hunger och för att trygga utvecklingsländernas självförsörjning med livsmedel.

48.  Europaparlamentet understryker att det i samband med fattigdomsutrotningen finns ett trängande behov av att främja ett småskaligt, hållbart, ekologiskt jordbruk och påpekar att det redan finns lämpliga skonsamma och multifunktionella jordbrukssystem där det används traditionella utsädessorter och att sådana bör främjas.

49.  Europaparlamentet anser att boskapsskötseln är en viktig del av den gröna ekonomin, att det är oerhört viktigt med en human och hållbar djurhållning och att förbättrade och tryggade utkomster spelar en viktig roll för att dämpa klimatförändringarnas inverkan, särskilt i utvecklingsländer och landsbygdsområden.

50.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de nuvarande initiativen för främjandet av ett hållbart jordbruk som bygger på multilaterala åtgärder (såsom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO), regionala, nationella och lokala aktiviteter (såsom ekologiskt jordbruk och jordbruk med högt naturligt värde, energieffektiva växthus, miljöriktiga stallbyggnader, precisionsjordbruk, koldioxidneutralt jordbruksföretagande, biomassa och gödseljäsning) och affärsverksamhet bör stärkas, samt att nya initiativ och partnerskap bör lanseras under de styresformer som kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning erbjuder i syfte att göra konsumtionen och produktionen av livsmedel mer hållbar, främja samhällets förmåga att tåla belastningar och minska hungern.

51.  Europaparlamentet vill se globala åtgärder för att skapa större öppenhet på råvarumarknaden och stoppa finansiell spekulation som bidrar till hög prisvolatilitet på livsmedel samt till att det därefter uppstår livsmedelskriser, genom att rekommendationerna från FN:s särskilde rapportör om rätten till livsmedel antas. Parlamentet ser med oro på den globala trenden med att mark i utvecklingsländerna i stor skala köps upp av utländska enheter och betonar att denna trend måste brytas, för att trygga livsmedelsförsörjningen och slå vakt om småbrukarnas och ursprungsbefolkningarnas intressen.

52.  Europaparlamentet beklagar att det gått så trögt med att förhandla och ingå några åtaganden i anslutning till FN:s konvention om bekämpning av ökenspridningen och anser att mark är en bristvara och att markförsämring och förändrad markanvändning kräver en global lösning och efterlyser konkreta, effektiva åtgärder och övervakning, framför allt i fråga om produktionen av biodrivmedel.

53.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att utnyttja hela den potential som ryms hos och att trygga egendomsrättigheterna för småskaliga producenter och producenter som tillhör ursprungsbefolkningar samt familjejordbruk, eftersom dessa står för större delen av världens livsmedelsförsörjning och behöver särskilt stöd för produktion och tillgång till marknaden.

54.  Europaparlamentet understryker att det behövs tillämpad forskning och innovation inom jordbruket för att stimulera till hållbara lösningar, såsom precisionsjordbruk, som minskar behovet av konstbevattning och växtskyddsmedel.

55.  Europaparlamentet instämmer med rekommendationerna från FAO, Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), Internationella valutafonden, OECD, FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad), FN:s världslivsmedelsprogram, Världsbanken, Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella institutet för forskning om livsmedelsfrågor (Ifpri) och FN:s högnivågrupp till G20, om att staterna bör avskaffa nuvarande föreskrifter inom nationell politik som leder till att produktion eller förbrukning av biodrivmedel subventioneras eller görs obligatorisk, åtminstone tills det finns garantier för att biodrivmedlen inte längre konkurrerar med livsmedelsproduktionen samt för att den biologiska mångfalden och klimatet skyddas.

Skogar

56.  Europaparlamentet påpekar att avskogningen och skogsförstörelsen leder till skador på miljön och samhället som är svåra att återställa. Hit hör långsiktiga störningar i vattenbalansen, stäppbildning och ökenspridning, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, fattigdom på landsbygden och konflikter om markområden samt om åtkomst till naturtillgångar, rättigheter och förmåner. De sammanlagda ekonomiska kostnaderna för allt detta överstiger med bred marginal utgifterna för att skydda och förbättra miljön. Parlamentet anser att toppmötet Rio+20 bör ha som mål att skogarna ska förvaltas under medverkan från berörda parter, att nyttan ska fördelas rättvist och jämlikt och att världens skogar ska vårdas och användas hållbart.

57.  Europaparlamentet framhäver behovet av att främja en hållbar skogsförvaltning och bekämpa avskogningen, bland annat genom att marknaden stängs för timmer som avverkats olagligt eller på ett ohållbart sätt, och understryker behovet av att upprätta partnerskap med regeringar, lokalsamhällen och grupper av ursprungsbefolkningar samt civilsamhället och den privata sektorn för att uppnå detta mål.

58.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att åtagandet från Nagoya uppfylls, alltså att förlusten av alla naturliga livsmiljöer, också skogar, senast 2020 åtminstone ska minskas med hälften och, där så är möjligt, fås ner till nära noll.

59.  Europaparlamentet menar att utformningen av klimatkonventionens REDD+-instrument bör bidra till att målen för ett allomfattande skogsskydd uppnås och efterlevs och nämner som exempel att särskilda infrastrukturer bör utvecklas för satellitövervakning och övervakning på platsen för bedömning av koluppfångningen i en skog som fridlysts, samt till att de mänskliga rättigheterna och hithörande föreskrifter i konventionen om biologisk mångfald respekteras. Parlamentet efterlyser därför ökad insyn i anslagsfördelningen och en kraftfullare övervakning. Parlamentet betonar att REDD+-mekanismen bör utformas så, att den blir till påtaglig nytta för den biologiska mångfalden och för de livsviktiga ekosystemtjänsterna, också utöver att dämpa klimatförändringarnas verkningar, och att den bör bidra till att stärka rättigheterna och förbättra utkomsten hos människor som är beroende av skogen, framför allt ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.

60.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den nya skogslagen som står i tur att antas av Brasiliens senat, eftersom den kommer att förvärra skogsförstöringen i Amazonområdet i Brasilien och på det sättet hindra de internationella insatserna att dämpa klimatförändringarnas verkningar.

61.  Europaparlamentet uppmanar med kraft värdlandet Brasilien att klart utfästa sig att skydda Amazonas skogar och stävja de brottsliga trakasserierna mot företrädare för det civila samhället, vilka arbetar för att skydda miljön.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tid inför toppmötet Rio+20 tillgängliggöra en undersökning av hur EU:s konsumtion av livsmedel och andra produkter än livsmedel påverkar avskogningen. Parlamentet vill att undersökningen också ska innehålla en bedömning av hur EU:s nuvarande politik och lagstiftning påverkar avskogningen och skissera upp nya initiativ till politik mot de inverkningar som kartlagts.

Kemikalier och farliga ämnen

63.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att tiden nu är mogen för att inrätta ett mer kraftfullt och enhetligt internationellt system för att styra användningen av kemikalier och farliga ämnen, samt att Rio+20-toppmötet bör ta itu med att uppnå detta mål, genom att gå ut med ett upprop om att så många länder som möjligt ska ta unionslagstiftningen om Reach som modell.

Avfallshantering

64.  Europaparlamentet lyfter fram det faktum att en god avfallshantering inte bara minimerar miljöpåverkan utan också utgör en källa till återanvändbara och återvunna material och sysselsättning.

65.  Europaparlamentet framhåller att det i dag ofta händer att sådana resurser som kan återanvändas och materialåtervinnas i stället deponeras, förbränns eller blir till skada för miljön och närsamhället. Parlamentet understryker att stora satsningar bör göras för att materialåtervinna dessa resurser så de skapar mervärde för närsamhället genom arbetstillfällen och innovation samt att materialåtervinning och återanvändning hindrar att naturliga livsmiljöer och närsamhällen förstörs.

Nya villkor för att stimulera marknaderna och investera i humankapital

66.  Europaparlamentet påpekar att den biologiska mångfalden, ekosystemtjänsterna och naturtillgångarna måste tas med i nationalräkenskaperna, liksom i alla planer och strategier för utveckling och fattigdomsutrotning.

Miljöskadliga subventioner

67.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet att ta itu med miljöskadliga subventioner samt av att det utvecklas och tas i bruk positiva incitament till att dra nytta av den biologiska mångfalden och bevara den.

68.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att man i förslagen om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken ägnat ökad uppmärksamhet åt att göra den miljövänlig.

69.  Europaparlamentet uppmanar Rio+20-toppmötet att se till att stater vidtar en serie samordnade åtgärder i syfte att identifiera och fasa ut subventioner som är negativa för miljön till 2020, vilket är i linje med åtagandena från konventionen i Nagoya.

Regleringar och marknadsbaserade instrument

70.  Europaparlamentet understryker att användningen av regleringsinstrument, både på nationell och på internationell nivå, tillsammans med marknadsbaserade instrument, kommer att spela en avgörande roll för att vi överlag ska få ett hållbart samhälle och framhåller i detta sammanhang att man absolut måste åtgärda den internationella sjöfartens och luftfartens inverkan på klimatet och framhåller vilket exempel som EU utgör, dels med sina 20–20–20 mål, men dels också med sina framstegsvänliga miljöstrategier och -normer överlag.

71.  Europaparlamentet understryker att det behövs en klar och tillförlitlig heltäckande lagstiftningsram för att aktörerna ska kunna byta ut sina ekonomiska bevekelsegrunder mot en effektiv, ansvarskännande och grön ekonomi.

72.  Europaparlamentet vill att det på internationell nivå införs en skatt på finanstransaktioner.

73.  Europaparlamentet understryker att skattereformer avsedda att flytta skattebördan från arbete till resursanvändning och miljöförstöring kan leda till resultat som både sysselsättningen och miljön vinner på, eftersom en sådan överflyttning gör det mera attraktivt med resurseffektivitet, materialåtervinning och återanvändning och således skapar möjligheter till flera arbetstillfällen.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att miljöaspekterna inlemmas i internationella handelsförhandlingar.

Finansiering

75.  Europaparlamentet betonar att övergången till en global grön ekonomi kommer att kräva storskaliga finansiella investeringar, understryker att de offentliga medlen inte kommer att vara tillräckliga ensamt för sig, och att offentlig finansiering i långt större utsträckning måste börja främja och utnyttja privata investeringar. Parlamentet framhåller att innovation och ny teknik behöver främjas, också genom att tillgången till kapital förbättras.

76.  Europaparlamentet ser gärna att toppmötet Rio+20 rekommenderar en reform av befintliga finansieringsstrategier och inrättar nya offentlig-privata finansieringssystem och finansieringspartnerskap efter behov.

77.  Europaparlamentet menar att utvecklingsländerna behöver en stabil och långsiktig ram för ekonomiskt stöd, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring för att främja en hållbar utveckling och göra det möjligt för dem att hoppa över den energiintensiva och kolintensiva utveckling som industriländerna har genomgått.

78.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet Rio+20 att stärka åtgärderna och öka resurserna till bekämpningen av globala miljörisker och till katastrofbegränsande åtgärder.

79.  Europaparlamentet understryker att offentligt utvecklingsbistånd bör övervakas bättre, inbegripet användningen av alternativa sätt att göra åtaganden för utveckling såsom OECD:s nationellt programplanerade bistånd eller index för åtagande för utveckling (Commitment to Development Index, CDI), för att det ska vara förenligt med multilaterala miljöavtal och bidra till att såväl millennieutvecklingsmålen som mer omfattande mål för den gröna ekonomin nås.

80.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att de fattigaste länderna får tillgång till innovativa finansieringsformer för att lösa deras brist på eget kapital.

81.  Europaparlamentet efterlyser en övervakning av hur finansieringen påverkar balansen mellan könen, för att vi ska få en finansiering som beaktar genusperspektivet.

Makt åt medborgarna

82.  Europaparlamentet anser att det är synnerligen viktigt att fortsätta att ge medborgare mer att säga till om inom miljöförvaltning och uppmanar till framsteg på Rio+20-toppmötet när det gäller att tillförsäkra ett effektivt globalt genomförande av Rio-deklarationens princip nr 10. Parlamentet menar att EU har mycket värdefulla erfarenheter att bidra med i internationella diskussioner, med över tio års erfarenheter från genomförandet av Århuskonventionen.

83.  Europaparlamentet vill att föreskrifterna i Århuskonventionen ska utvidgas till att gå längre än FN:s ekonomiska kommission för Europa, antingen med hjälp av en världsomfattande konvention eller genom att Århuskonventionen öppnas för parter utanför FN:s ekonomiska kommission för Europa.

84.  Europaparlamentet rekommenderar ett helhetsgrepp på respekten för principerna om de mänskliga rättigheterna i samband med genomförandet av en politik för hållbar utveckling och påpekar att de människor som hårdast drabbas av klimatförändringarna måste beredas en adekvat nivå av skydd.

85.  Europaparlamentet framhåller att lagstiftningsåtgärder kan lyckas endast om de förenas med upplysning och utbildning och anser ytterligare att det är oerhört viktigt med en förändring av värderingar och beteenden från gräsrotsnivå och uppåt. Parlamentet efterlyser uttryckligen initiativ för att engagera ungdomarna, eftersom det är nästa generation som kommer att få ta konsekvenserna av vårt handlande.

Utbildning

86.  Europaparlamentet betonar behovet av stöd till utbildningsprogram, särskilt för unga, i alla länder. Parlamentet anser att främjandet av nya färdigheter kommer att bidra till sysselsättningsskapandet på den nya globala arbetsmarknaden genom att skapa positiva multiplikatoreffekter på social nivå.

Teknik

87.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av forskning och utveckling och innovation, och behovet av vetenskapligt och tekniskt samarbete.

88.  Europaparlamentet håller med om att teknisk innovation, teknisk bedömning och tekniköverföring är avgörande för att möta de miljömässiga, ekonomiska och sociala utmaningarna. Parlamentet understryker emellertid att teknisk utveckling inte kan vara den enda lösningen på miljöproblem eller fattigdomsutrotning.

89.  Europaparlamentet betonar att innovation är något mera än bara teknisk innovation. Social innovation ger oss nya och effektiva lösningar på akuta sociala problem och dessa lösningar tas fram av personer eller organisationer med sociala och inte nödvändigtvis kommersiella överväganden som drivfjäder för sitt handlande. Parlamentet betonar ytterligare att social innovation gör det möjligt för alla, oavsett ställning, att bidra till en bättre arbets- och livsmiljö och skulle således kunna ge det civila samhället mer att säga till om överallt i världen och ge oss möjlighet att låta det civila samhället medverka i arbetet för att skydda naturtillgångarna och använda dem hållbart.

90.  Europaparlamentet uttalar sitt motstånd mot förslagen om geografisk ingenjörskonst i stor skala.

91.  Europaparlamentet erinrar om att skyddet av ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas kunskaper, innovationer och sedvänjor uttryckligen ingår i de ursprungliga överenskommelserna från toppmötet i Rio och ger oss trygga och hållbara sätt att arbeta med naturen, vilka dessutom prövats av tiden och visat sig bestå provet.

92.  Europaparlamentet betonar att introduktionen av ny teknik inte får äventyra målen för en rättvis och hållbar utveckling och fattigdomsutrotning. Teknik kan leda till annan miljömässig, social och ekonomisk inverkan. Utan lämplig kontroll kan viss teknik resultera i ohållbart utnyttjande av naturresurser (såsom vatten, mark, biomassa), ökad fattigdom och andra sociala skadeverkningar.

93.  Europaparlamentet stöder därför den strategiska Bali-planen för teknikstöd och kapacitetsuppbyggnad när det gäller miljörelaterad teknik samt målen för bedömning och överföring av miljövänlig teknik och kräver att det inrättas en resurs inom FN för övervakning, bedömning och tillhandahållande av information om ny teknik för integrering av subsidiariteten i vidare bemärkelse och för främjande av hållbar utveckling av produkter och processer inom alla områden.

Att mäta framstegen

94.  Europaparlamentet efterlyser brådskande undersökningar för utveckling av en ny serie mätinstrument för mätning av framstegen på väg mot rättvisa och hållbar utveckling.

95.  Europaparlamentet understryker att Rio+20-toppmötet bör resultera i en alternativ modell för att mäta tillväxt och välstånd ”bortom BNP”, utgående från sådana initiativ som det internationella systemet för integrerad miljörevision och ekonomisk revision (SEEA), samt index över mänsklig utveckling och OECD:s projekt om att mäta olika samhällens framsteg och betonar att detta är nödvändigt för att man ska kunna mäta framstegen i vidare betydelse, vilket omfattar de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna. Parlamentet efterlyser därför antagande av klara och mätbara indikatorer som beaktar klimatförändringar, biologisk mångfald, resurseffektivitet och social integration.

96.  Europaparlamentet efterlyser en brett upplagd diskussion om att dessa indikatorer internationellt ska tas med i allmänt vedertagna utvärderingar av offentliga och privata framsteg.

97.  Europaparlamentet vill att principen om att nuvarande skyddsnivå inte får sänkas ska erkännas också i samband med miljöskyddet och de grundläggande rättigheterna.

Förbättrad styrning och den privata sektorns deltagande

98.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet att förbättra styrningen av hållbar utveckling.

99.  Europaparlamentet menar att FN:s miljöprogram (Unep) måste stärkas inom FN-systemet, exempelvis genom att Unep omvandlas till ett av FN:s specialorgan (såsom Internationella arbetsorganisationen), eftersom detta skulle vara den bästa vägen mot en förbättrad internationell miljöstyrning och en globalt hållbarare utveckling. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang dock till alla alternativ som pekats ut i resultaten från Helsingfors och Nairobi.

100.  Europaparlamentet vill att det under Uneps överinseende inrättas en panel av vetenskapsmän enkom för ändamålet, enligt modell från den mellanstatliga panelen om klimatförändringar, varvid panelen skulle ha i uppdrag att se över och sektorsöverskridande bedöma den aktuellaste vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska informationen som producerats runtom i världen och är av relevans för förståelsen av biologisk mångfald och hållbarhet.

101.  Europaparlamentet upprepar sitt förslag om en internationell miljödomstol så att den globala miljölagstiftningen i högre grad blir bindande och verkställbar, eller åtminstone en internationell myndighet, såsom en ombudsman med medlarbefogenheter.

102.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet Rio+20 att lansera en strategi för att stärka samstämmigheten mellan olika multilaterala miljöavtal. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det behövs samordning mellan de tre Riokonventionerna (om biologisk mångfald, klimatförändringar och ökenspridning), eftersom de sammanhänger sinsemellan, fungerar i samma ekosystem och tar upp frågor som är beroende av varandra inbördes.

103.  Europaparlamentet betonar behovet av att involvera globala, nationella och lokala aktörer i genomförandeprocesserna.

104.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka deltagandet av finansministrar, ekonomiministrar, utvecklingsministrar, miljöministrar och andra i politiken för hållbar utveckling.

105.  Europaparlamentet uppmanar Rio+20-toppmötet att stärka engagemanget från de viktigaste berörda parterna, inbegripet den privata sektorn, och understryker att näringslivet och civilsamhället, särskilt icke-statliga organisationer, folkrörelser och ursprungssamhällen, måste spela en framträdande roll.

106.  Europaparlamentet understryker vikten av att näringslivet och civilsamhället arbetar tillsammans inom utvecklingsländerna och de utvecklade länderna för att åstadkomma konkreta resultat.

107.  Europaparlamentet betonar betydelsen av medborgarnas deltagande och uppmanar till ökad medvetenhet och tillhandahållande av mer information om hållbar konsumtion samt till att incitament införs och främjas i syfte att förändra värderingar och beteenden och underlätta ansvarsfulla beslut från både konsumenthåll och näringslivshåll.

108.  Europaparlamentet betonar att det behövs insatser för att sätta i gång en beteendeförändring i riktning mot en modell för hållbar konsumtion.

109.  Europaparlamentet understryker att alla de viktigaste berörda parterna bör ha full, öppen och rättvis tillgång till alla förhandlingar, extramöten och förberedande möten inför Rio+20.

110.  Europaparlamentet menar att parlamentsledamöterna bör spela en aktiv roll i samband med konferensen. Idealfallet vore om Europaparlamentet formellt medverkar i konferensen och ges likvärdig ställning som kommissionens delegation, eller åtminstone samma ställning som det har åtnjutit på andra konferenser.

o
o   o

111.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till FN:s generalsekreterare.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy