Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2048(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0326/2011

Ingivna texter :

A7-0326/2011

Debatter :

PV 24/10/2011 - 14
CRE 24/10/2011 - 14

Omröstningar :

PV 25/10/2011 - 8.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0454

Antagna texter
PDF 236kWORD 76k
Tisdagen den 25 oktober 2011 - Strasbourg
Modernisering av offentlig upphandling
P7_TA(2011)0454A7-0326/2011

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om modernisering av offentlig upphandling (2011/2048(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG om förfaranden för offentlig upphandling(1) och direktiv 2007/66/EG om förfaranden för prövning av offentlig upphandling(2),

–  med beaktande av rådets beslut nr 2010/48/EG som trädde i kraft den 22 januari 2011 om ingående av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(3) i vilket man fastställer att direktiv om offentlig upphandling är ”gemenskapsrättsakter som rör frågor som faller under konventionen”,

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling av den 15 april 1994,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 26 (Integrering av personer med funktionshinder),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om lika tillträde till offentliga marknader i EU och i tredjeland och om översynen av det rättsliga regelverket för offentlig upphandling(4),

–  med beaktande av kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling (KOM(2011)0015),

–  med beaktande av kommissionens grönbok om en ökad användning av e-upphandling i EU (KOM(2010)0571),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om en inre marknad för företag och tillväxt(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 med titeln ”Förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa”(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Smart lagstiftning i Europeiska unionen” (KOM(2010)0543),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”På väg mot en inremarknadsakt. Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (KOM(2010)0608),

–  med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument SEK(2010)1214,

–  med beaktande av rapporten om utvärdering av små och medelstora företags tillträde till marknader för offentlig upphandling inom EU(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Offentlig upphandling för en bättre miljö” (KOM(2008)0400),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först. En ”Small Business Act' för Europa' (KOM(2008)0394),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin. Innovationsunionen” (KOM(2010)0546),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 11–12 maj 2011 över en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2011 över grönboken ”Moderniseringen av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad”,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2011 över grönboken om ökad användning av e-upphandling i EU,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för budgetkontroll, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0326/2011), och av följande skäl:

A.  En korrekt fungerande offentlig upphandlingsmarknad i EU är en av nyckelfaktorerna bakom tillväxt, utgör en av den inre marknadens hörnstenar och är dessutom av grundläggande betydelse för att stimulera konkurrens och innovation och för att ta itu med snabbt framväxande utmaningar inom offentlig politik för miljö och sociala frågor, samt frågor som rör arbetskvalitet, inbegripet adekvata löner, jämställdhet, social sammanhållning och social integration, och att samtidigt åstadkomma största möjliga nytta för medborgare, företag och skattebetalare.

B.  Reglerna för den europeiska offentliga upphandlingen har i hög grad bidragit till större öppenhet och likabehandling, till bekämpning av korruption och till en mer professionell upphandlingsprocess.

C.  Med tanke på det nuvarande ekonomiska läget är det viktigare än någonsin att säkra största möjliga effektivitet i de offentliga utgifterna, samtidigt som man så långt möjligt begränsar företagens kostnader. Om de offentliga upphandlingarna fungerar bättre kan det bidra till dessa två mål.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och det breda samrådet som utgångspunkt för översynen av direktiven om offentlig upphandling i enlighet med Lissabonfördragets bestämmelser och EU-domstolens rättspraxis och i linje med de reviderade reglerna för statligt stöd.

2.  Europaparlamentet påpekar att översynen av EU:s upphandlingsdirektiv 2004 visserligen ledde till en ändamålsenlig vidareutveckling av den inre marknaden för offentlig upphandling. Trots det finns det – några år efter införlivandet av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG i den nationella lagstiftningen – behov av att bedöma huruvida en optimering och ett klarläggande av direktiven kommer att bli nödvändigt för att övervinna de tillkortakommanden som har blivit uppenbara i praktiken. Många aktörer anser att reglerna för offentlig upphandling är synnerligen komplexa och leder till dyra och betungande administrativa förfaranden för att kontrollera efterlevnaden. I många fall är tyvärr införlivandet av reglerna i den nationella lagstiftningen inadekvat och de utbildningsåtgärder som vidtas otillräckliga. Kommissionen uppmanas att föreslå en betydande förenkling och konsolidering av reglerna, med ytterligare klarlägganden där så behövs. Dessutom måste den ökade användningen av informations- och kommunikationsteknik nu spela en viktig roll för att minska administrationen och kostnaderna, och olika europeiska initiativ för e-upphandling och e-handel bör i enlighet med detta anpassas till reformen av upphandlingsreglerna.

3.  Europaparlamentet efterlyser ett uttryckligt omnämnande i direktiven, om att de inte hindrar något land från att följa ILO-konvention nr 94. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra samtliga medlemsstater att följa den konventionen, och betonar att en effektivt fungerande hållbar offentlig upphandling kräver klara och entydiga EU-regler som noggrant anger ramarna för medlemsstaternas lagstiftning och genomförande.

Första uppgiften: att skapa ett entydigt rättsläge

4.  Europaparlamentet begär ett förtydligande av direktivens tillämpningsområde och konstaterar att huvudsyftet med offentlig upphandling är myndigheters inköp av varor, byggnadsarbeten och tjänster för att tillgodose medborgarnas behov och säkerställa en effektiv användning av de offentliga medlen. Den upphandlande myndigheten måste gynnas direkt för att ett förfarande ska kvalificeras som offentlig upphandling.

5.  Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av definitionerna i direktiven, bland annat definitionen av ett ”organ som lyder under offentlig rätt”, i linje med EU-domstolens rättspraxis, utan att tillämpningsområdet för EU:s regler för offentlig upphandling krymps.

6.  Europaparlamentet påminner om sin resolution från maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling, i vilken parlamentet uppmärksammade EU-domstolens rättspraxis och ansåg att samarbete mellan myndigheter inte är underkastat reglerna för offentlig upphandling så länge syftet med samarbetet är att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse överförd till alla berörda myndigheter, så länge uppgiften utförs enbart av berörda offentliga myndigheter, dvs. utan inblandning av privat kapital, och så länge den aktuella verksamheten i huvudsak utförs på de berörda myndigheternas vägnar. Överföring av uppgifter mellan organisationer inom den offentliga sektorn är en fråga för medlemsstaternas interna administrativa organisation och omfattas inte av upphandlingsreglerna. Dessa klargöranden bör kodifieras i upphandlingsdirektiven.

7.  Europaparlamentet betonar att tjänstekoncessioner inte faller inom tillämpningsområdet för de europeiska upphandlingsreglerna. Parlamentet påminner om att vederbörlig hänsyn måste tas både till komplexiteten i förfarandena och till medlemsstaternas olika rättskulturer och rättstraditioner när det gäller tjänstekoncessioner. Arbetet med att definiera termen ”tjänstekoncession” och fastställa regelverket för dessa koncessioner har utvecklats i och med direktiven från 2004 om offentlig upphandling och EU-domstolens kompletterande rättspraxis. Eventuella förslag till rättsakter som rör tjänstekoncessioner är motiverade endast om deras syfte är att avhjälpa snedvridningar av den inre marknadens funktion. Inga sådana snedvridningar har identifierats hittills, och en rättsakt om tjänstekoncessioner är därför onödig om den inte är inriktad på identifierbara förbättringar av den inre marknadens funktion.

8.  Europaparlamentet anser att den nuvarande klassificeringen av A- och B-tjänstekategorier bör bibehållas i den mån ”lindrigare” bestämmelser för B-tjänster rättfärdigas av att denna tjäntekategori tillhandahålls främst lokalt eller regionalt. Kommissionen uppmanas att utveckla redskap som gör det lättare för lokala och regionala myndigheter att avgöra vilken kategori de specifika uppgifterna i ett kontrakt tillhör.

9.  Att i samband med tillhandahållandet av personliga sociala tjänster tillämpa lagstiftningen om offentlig upphandling är ofta inte det bästa sättet att uppnå ett optimalt resultat för användarna av tjänsterna. Europaparlamentet begär att man inom ramen för europeisk rätt erkänner medlemsstaters beprövade förfaranden som bygger på att alla leverantörer, oberoende av bolagsform, som är i stånd att uppfylla de i förväg fastställda villkoren får tillåtelse att tillhandahålla tjänster, förutsatt att de allmänna principerna om likabehandling, öppenhet och icke-diskriminering beaktas.

10.  Europaparlamentet framhåller att man bör undvika att införa nya regler för offentliga upphandlingsmarknader under EU:s tröskelvärden eftersom det kan äventyra den rättssäkerhet som etablerats på nationell nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa direktivet om rättsmedel till den nya ram för offentlig upphandling som kommer att bli resultatet av den pågående översynen och, för att garantera konsekvens, se till att detta sker parallellt med det huvudsakliga lagstiftningsförslaget.

12.  Europaparlamentet betonar kommissionens ansvar att övervaka att EU-direktiven genomförs på ett korrekt sätt i medlemsstaterna.

Andra uppgiften: att utveckla den offentliga upphandlingens fulla potential – mest valuta för pengarna

13.  Europaparlamentet anser att kriteriet lägsta pris inte längre bör vara det avgörande kriteriet för kontraktstilldelningen och att det generellt sett bör ersättas av kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på ekonomisk, social och miljömässig nytta, med hänsyn tagen till kostnaderna under de aktuella varornas, tjänsternas eller byggnadsarbetenas hela livscykel för att utveckla den offentliga upphandlingens fulla potential. Parlamentet betonar att detta inte skulle utesluta att det lägsta priset används som ett avgörande kriterium när det gäller mycket standardiserade varor eller tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna utveckla en metod för fastställandet av livscykelkostnader på bred och icke-obligatorisk bas. Stöd för kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skulle främja innovation och ansträngningar för att uppnå bästa möjliga kvalitet och värde för pengarna; det skulle med andra ord främja uppfyllandet av kraven i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att detta är särskilt relevant när det gäller offentlig upphandling av varor som påverkar konsumenternas hälsa – till exempel inom livsmedelssektorn – där kvalitet och produktionsmetoder spelar en viktig roll. Parlamentet framhåller att reglerna för offentlig upphandling bör vara tillräckligt flexibla för att garantera att passiva konsumenter, till exempel på sjukhus, inom äldreomsorgen och på skolor och daghem, har samma tillgång till hälsosam och prisvärd mat som andra konsumenter och inte tvingas nöja sig med det tillgängliga alternativ som är billigast.

14.  Europaparlamentet bekräftar att offentlig upphandling som utnyttjas effektivt kan bli en verklig drivkraft för att främja kvalitativa arbetstillfällen, löner och arbetsvillkor, liksom för att främja jämställdhet och utveckla kompetens och utbildning. Den kan också gynna en utveckling av miljöpolitiken och skapa incitament för forskning och innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra regeringar och upphandlande myndigheter att i högre grad använda sig av hållbar offentlig upphandling som stöder och främjar högkvalitativ sysselsättning och tillhandahåller kvalitetstjänster och kvalitetsvaror i Europa. Parlamentet ber kommissionen att noga granska på vilket sätt offentlig upphandling har bidragit till att uppnå EU:s mer övergripande målsättningar och att kortfattat beskriva vad som bör göras för att förbättra dessa målsättningar i framtiden.

15.  Europaparlamentet påminner om att förkommersiell upphandling är ett instrument som används i alltför liten utsträckning och som kan främja innovation i offentlig upphandling samt i väsentlig mån bidra till att identifiera och etablera ledande marknader och förbättra de små och medelstora företagens tillträde till offentlig upphandling. Parlamentet anser vidare att den modell som föreslås för att dela risk och nytta (IPR) i förkommersiell upphandling ställer krav på både rättsligt förtydligande och förenkling för att praktiserande upphandlare ska kunna använda detta verktyg på ett reguljärt och effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en anpassning av de relevanta reglerna för upphandling eller statligt stöd som en del av den allmänna översynen i syfte att stimulera och sätta fart på den förkommersiella upphandlingen.

16.  Europaparlamentet konstaterar att standarder för offentlig upphandling är viktiga eftersom de kan hjälpa offentliga upphandlare att på ett ändamålsenligt och öppet sätt förverkliga sina politiska mål. Därför bör det skapas en regelbundet uppdaterad databas för standarder, särskilt avseende miljömässiga och sociala kriterier. Denna databas bör ställas till de offentliga myndigheternas förfogande i syfte att garantera att upphandlarna får tillgång till lämplig vägledning och en tydlig uppsättning regler när de upprättar anbud, så att de enkelt kan kontrollera att den relevanta standarden följs.

17.  Europaparlamentet efterlyser ökad användning av icke-diskriminerande och öppna standarder i samband med offentlig upphandling, till stöd för målsättningar rörande förenkling och innovation, särskilt i fråga om tillgänglighet, informations- och kommunikationsteknik samt miljöfrågor.

18.  Europaparlamentet understryker att hållbar produktion av en produkt eller tjänst med rätta anses vara en egenskap hos produkten som kan användas som ett kriterium vid jämförelse med produkter eller tjänster som inte har producerats på ett hållbart sätt, för att de upphandlande myndigheterna på ett öppet sätt ska kunna kontrollera de miljömässiga och sociala konsekvenserna av de kontrakt som de tilldelar, utan att samtidigt försvaga den nödvändiga länken till föremålet för kontraktet. Parlamentet påpekar att möjligheterna att, för alla typer av kontrakt och i de fall där detta är lämpligt och proportionerligt, införliva krav gällande tillverkningsprocessen i de tekniska specifikationerna bör förtydligas. Wienstrom-målet har blivit ett klassiskt exempel på hur och varför tillverkningsegenskaper kan kategoriseras som tekniska specifikationer.

19.  Europaparlamentet understryker behovet av att stärka hållbarhetsdimensionen i offentlig upphandling genom att införliva den i varje skede av upphandlingsprocessen (t.ex. genom test av förmåga, tekniska specifikationer och prestandabestämmelser i kontrakt).

20.  Med tanke på den ökade medvetenheten om varors, byggnadsarbetens och tjänsters inverkan på miljö och klimat bör upphandlande myndigheter inbegripa miljökostnader i sin bedömning av ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” och i beräkningen av livscykelkostnaderna.

21.  Europaparlamentet konstaterar att texten i direktiven behöver vara mer specifik när det gäller förbättrande av tillgängligheten för funktionshindrade.

22.  Europaparlamentet anser att de nuvarande bestämmelserna om underleverantörer bör förstärkas, eftersom användning av flera underleverantörer på olika nivåer kan ställa till problem när det gäller respekten för kollektivavtal, arbetsvillkor samt normer för hälsa och säkerhet. Parlamentet föreslår därför att myndigheterna innan ett kontrakt ingås ska informeras om alla uppgifter rörande anlitande av underleverantörer. Kommissionen uppmanas att, med hänsyn till den kommande översynen av direktiven, utvärdera huruvida det behövs ytterligare regler om tilldelning av underavtal, till exempel vad gäller fastställandet av en ansvarskedja, särskilt för att förhindra att underleverantörer i form av små och medelstora företag får sämre villkor än de villkor som tillämpas för den huvudentreprenör som tilldelats det offentliga kontraktet.

23.  Europaparlamentet är medvetet om den roll EU kan spela för att underlätta utvecklingen av framgångsrika offentlig-privata partnerskap genom att främja rättvis konkurrens och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i fråga om socialpolitik och sysselsättningspolitik. Parlamentet påpekar dock de avsevärda skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas lagstadgade och procedurmässiga krav. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre definiera begreppet offentlig-privat partnerskap, framför allt vad gäller gemensamt risktagande och ekonomiska åtaganden mellan parterna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över tröskelvärdena för kontrakt som rör leverantörer och tjänster och att vid behov höja dessa värden för att underlätta tillträde till offentlig upphandling för ideella och socialekonomiska operatörer samt för små och medelstora företag. Parlamentet anser att man mycket noggrant bör ta hänsyn till de rättsligt bindande villkoren i WTO-avtalet om offentlig upphandling. Vidare måste man – mot bakgrund av de i sig svåra förhandlingarna om frågor som rör tillgången till offentlig upphandling – även ta i beaktande att en höjning av tröskelvärdena i Europa lätt skulle kunna leda till ytterligare svårigheter för EU:s handelspolitik.

25.  Europaparlamentet betonar att en utökning av EU:s upphandlingsregler till området för ”vad som ska köpas in” skulle innebära en stor förändring av den rådande ordningen, och bör undersökas noggrant. Parlamentet tvivlar på att detta skulle bidra till en förenkling och rationalisering, utan fruktar snarare att det skulle leda till mer komplicerade regler med många undantag som skulle vara svåra att genomföra i praktiken, eftersom upphandlingsdirektiv är förfarandemässiga riktlinjer (om hur man ska köpa in) som inte bör kompletteras med bestämmelser om vad man ska köpa in.

Tredje uppgiften: att förenkla reglerna och tillåta mer flexibla förfaranden

26.  Europaparlamentet påpekar att direktiven ofta upplevs som alltför detaljerade och att de har blivit alltmer tekniska och komplexa, samtidigt som de rättsliga riskerna vid underlåtenhet att följa dessa regler har ökat avsevärt för både upphandlande myndigheter och leverantörer. Rädslan för överträdelser leder till motvilja att ta risker, vilket kväver innovation och hållbar utveckling. Detta resulterar alltför ofta i att de upphandlande myndigheterna väljer det lägsta priset i stället för det mest fördelaktiga anbudet. Parlamentet efterlyser större utrymme för förhandlingar och kommunikation i kombination med åtgärder för att säkerställa öppenhet och förhindra missbruk och diskriminering, och begär med emfas att samråd med marknadsaktörer uttryckligen tillåts som ett tänkbart första steg.

27.  Europaparlamentet konstaterar att politiken för offentlig upphandling i första hand bör säkerställa en effektiv användning av medlen i medlemsstaterna och uppnå optimala resultat i samband med offentlig upphandling med hjälp av tydliga, transparenta och flexibla förfaranden, och att den bör göra det möjligt för europeiska företag att konkurrera på lika villkor i hela unionen.

28.  Europaparlamentet förespråkar att det i samband med översynen av den europeiska lagstiftningen om offentlig upphandling införs tydliga, enkla och flexibla regler som uppvisar en minskad detaljnivå och samtidigt gör upphandlingsförfarandena enklare, smidigare, billigare och gynnsammare för små och medelstora företag och investerare. Parlamentet anser därför att det finns ett behov att mer förlita sig på de allmänna principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering. Dessutom skulle en förenkling av bestämmelserna om offentlig upphandling göra det möjligt att minska risken för fel och i högre grad ta hänsyn till behoven hos små upphandlande myndigheter.

29.  Europaparlamentet förespråkar utvärdering av huruvida det förhandlade förfarandet med föregående utlysning i hela EU ska tillåtas i en omfattning som överskrider det som föreskrivs i de gällande direktiven, så att upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer kan kommunicera bättre och så att utbud och efterfrågan kan matchas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser att ytterligare skyddsåtgärder mot missbruk bör införas om en utvidgning av tillämpningsområdet för det förhandlade förfarandet planeras. Bland annat bör upphandlande myndigheter förpliktigas att i inledningsskedet införa åtminstone vissa minimivillkor som varje anbudsgivare bör uppfylla vad gäller utförandet av förfarandet, vilket också är god praxis i samband med privat upphandling. Dessutom bör det ställas krav på skriftlig dokumentation.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de nuvarande förhållningssätten avseende kvalificering av leverantörer (särskilt när det gäller ramavtal, dynamiska inköpssystem och de offentliga upphandlarnas användning av kvalificeringssystem) i syfte att se till att alla nya kvalificeringsmetoder sparar kostnader och tid, är attraktiva både för upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer och leder till bästa möjliga resultat.

31.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att man systematiskt ska tillåta alternativa anbud (eller varianter), eftersom de är avgörande för främjandet och spridningen av innovativa lösningar. Specifikationer som avser prestations- och funktionskrav och ett uttryckligt tillåtande av varianter ger anbudsgivare möjlighet att föreslå innovativa lösningar, särskilt i starkt innovativa sektorer som informations- och kommunikationstekniksektorn. Vidare efterlyser parlamentet att man undersöker alla möjligheter, både genom lagstiftning och andra åtgärder, för att se till att offentliga upphandlingar i högre grad bidrar till främjandet av innovation i Europa.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga regelverket om offentlig upphandling, i synnerhet när det gäller utförandeskedet av uppdrag (till exempel i fråga om ”betydande förändringar” av gällande kontrakt, förändringar som rör uppdragstagaren och uppsägning av kontrakt).

33.  Europaparlamentet finner det beklagligt att anbudsgivare endast har begränsade möjligheter att korrigera utelämnanden i sina anbud och ber därför kommissionen att närmare förklara vilka utelämnanden som får korrigeras av anbudsgivare, vilka ytterligare justeringar som är tillåtna och hur transparens och likabehandling ska garanteras.

34.  Europaparlamentet påpekar att de upphandlande myndigheterna bör kunna dra fördel av tidigare erfarenhet från en anbudsgivare på grundval av ett officiellt utvärderingsutlåtande. Parlamentet rekommenderar att man sätter en tidsgräns för undantag, för att på så sätt garantera transparens och objektivitet. Parlamentet framhåller att det bör infogas ett förtydligande av lagstiftningen i direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG i vilket fastslås att en anbudsgivare som gjort sig skyldig till försummelse i samband med ett tidigare anbudsförfarande kan återfå sin trovärdighet efter att på ett omfattande sätt ha visat att han eller hon genomgått ett effektivt självrenande förfarande. Ett sådant förtydligande skulle stödja korruptionsbekämpande mekanismer genom att sporra en snabbare bekämpning av korrupt praxis samt undanröja allvarlig osäkerhet beträffande rättsläget.

35.  Europaparlamentet beklagar att grönboken inte nämner bristerna, avsaknaden av expertis och kunskap om upphandling och de otillräckliga strategierna för offentlig upphandling. Parlamentet poängterar vikten av att främja professionalism och garantera objektivitet från både de upphandlande myndigheternas och marknadsaktörernas sida, i synnerhet genom att stödja utveckling av utbildningsprogram som är avsedda särskilt för dem. Parlamentet rekommenderar att ett nätverk av expertcentrum upprättas inom de befintliga nationella ramarna och att ett utbyte av information och god praxis mellan medlemsstaterna främjas. Parlamentet uppmuntrar också paraplyorganisationer, både på nationell nivå och på EU-nivå, att dela ansvaret för att göra relevant information tillgänglig och underlätta informationsutbyten mellan sina medlemmar runt om i Europa. Parlamentet betonar betydelsen av tydliga och lättbegripliga instruktioner för både de upphandlande myndigheterna och anbudsgivarna. Parlamentet finner det beklagligt att de dokument som offentliggjordes 2005 respektive 2010, närmare bestämt en handbok för miljöanpassad offentlig upphandling (”Buying green!”) och en handledning för sociala hänsyn i offentlig upphandling (”Buying social!”) inte är tillräckligt användbara i detta sammanhang.

36.  Europaparlamentet konstaterar att bara 1,4 procent av de kontrakt som tilldelats företag tilldelats från en annan medlemsstat. Parlamentet betonar att professionalisering av och bättre utbildning för personalen vid upphandlande myndigheter och hos anbudsgivarna skulle bidra till att stärka konkurrenskraften i hela EU och till att fördelarna med en inre marknad för offentlig upphandling skulle kunna utnyttjas bättre.

Fjärde uppgiften: Att förbättra små och medelstora företags tillträde

37.  Europaparlamentet betonar att problemfritt tillträde till offentlig upphandling för små och medelstora företag, som utgör den europeiska ekonomins drivkraft, är av avgörande betydelse för att bibehålla sysselsättningen, liksom för hållbar utveckling, innovation och tillväxt. Förenklade förfaranden och administrativa formaliteter, liksom skapande av strategier som gynnar små och medelstora företag och genomförande av koden för goda förfaranden kommer att underlätta små och medelstora företags tillträde till offentliga upphandlingar och låta dem delta på mer likvärda och rättvisa villkor. Genom att ge samtliga ekonomiska aktörer tillträde till offentlig upphandling under förenklade, likvärdiga och rättvisa villkor skulle en bättre användning av skattebetalarnas pengar uppnås. Små och medelstora företag har generellt inte någon betydande och specialiserad administrativ kapacitet och därför är det mycket viktigt att minimera den administrativa bördan för dem.

38.  Europaparlamentet påpekar att urvalskriterierna angående finansiell ställning, t.ex. vad gäller företagets omsättning, bör stå i proportion till karaktären hos ett givet kontrakt. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte, när de antar flexibla och användarvänliga instrument, skapa nya hinder för små och medelstora företag utan att i stället beakta deras intressen i första hand. Kommissionen uppmanas att, i syfte att förbättra tillträdet till offentliga upphandlingar och göra dem mer insynsvänliga – i synnerhet för upphandlande myndigheter och anbudsgivare av det mindre formatet – modernisera den webbplats som hyser databasen TED (Tenders Electronic Daily) för att göra den mer tillgänglig genom att göra den mer tilltalande och användarvänlig, i synnerhet vad gäller sökkriterierna och kvaliteten och detaljnivån i de sammanfattningar som översätts och publiceras för varje upphandlingsförfarande. Genom TED bör användarna kunna meddelas och informeras när nya intressanta upphandlingsförfaranden offentliggörs.

39.  Europarlamentet ber kommissionen öka medvetenheten om vikten av att dela in upphandlingar i mindre delar och att överväga genomförande av principen ”tillämpa eller förklara”, enligt vilken regler gällande frågor som indelning i mindre delar måste följas eller underlåtenhet att följa dem förklaras.

40.  Europaparlamentet påpekar att de upphandlande myndigheterna i högre grad bör utnyttja möjligheten att dela upp offentliga kontrakt i mindre delar eftersom detta skulle göra det lättare – både kvalitativt och kvantitativt sett – för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar, och det skulle även öka konkurrensen. Parlamentet uppmuntrar små och medelstora företag att utnyttja gemensam upphandling och att gemensamt utnyttja kontrakt, eftersom detta kan ge dem tillgång till stordriftsfördelar, bland annat på områden som logistik och transport. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att vara flexibla när de tar ställning till dessa moderna och frivilliga former av arrangemang. Kommissionen uppmanas att undersöka alla möjligheter att uppmuntra tillfälliga eller permanenta omgrupperingar av små och medelstora företag och mindre verksamheter, så att de kan delta i upphandlingar som inte är uppdelade i mindre delar, utan att behöva fungera som underleverantörer. Kommissionen uppmanas i detta avseende att särskilt undersöka nuvarande praxis att använda små och medelstora företag som underleverantörer – ofta på sämre villkor än de som gäller för huvudentreprenören – för delar av kontrakt som inte är uppdelade och som är för stora för att små och medelstora företag ska kunna delta i upphandlingsförfarandet.

41.  Europaparlamentet föreslår att självdeklarationer tillåts där så är möjligt och att ursprungsdokument endast begärs av de anbudssökande eller den utvalda anbudsgivaren, samtidigt som man undviker eventuella dröjsmål och snedvridningar av marknaden som orsakas av felaktiga deklarationer. Parlamentet ber kommissionen att stödja alternativet med ett ”elektroniskt upphandlingspass” som accepteras av samtliga medlemsstater och som visar att den ekonomiska aktören uppfyller de krav som ställs enligt EU:s lagstiftning om offentlig upphandling. Parlamentet understryker att ett europeiskt förkvalificeringssystem bör kunna bli ett nyttigt instrument bara man ser till att det är enkelt, billigt och lättillgängligt för små och medelstora företag.

Femte uppgiften: att garantera sunda förfaranden och undvika orättvisa fördelar

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja effektivare rapporteringsmetoder, däribland informationsutbyte mellan medlemsstaterna om uteslutning av oseriösa anbudsgivare, för att bekämpa korruptionen i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydliga regler om skydd för uppgiftslämnare i enlighet med rekommendationerna i Europarådets parlamentariska församlings resolution 1729(2010)(9), förbättra transparensen i de kontrakt som finansieras med EU-medel och främja utbildningsåtgärder både på institutionell nivå och bland allmänheten.

43.  Europaparlamentet konstaterar att en del medlemsstater redan tillämpar effektiva förfaranden för offentlig upphandling som garanterar insyn och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera medlemsstaternas goda praxis på området och fastställa de mest ändamålsenliga principerna för offentlig upphandling i EU.

44.  Europaparlamentet påpekar att bekämpning av korruption och favorisering är ett av direktivens mål. Parlamentet understryker att medlemsstaterna ställs inför olika utmaningar på detta område och att en mer detaljerad europeisk metod för att angripa problem innebär en risk för att insatserna för att strömlinjeforma och förenkla reglerna undermineras och ny byråkrati skapas. Parlamentet påpekar att principerna om öppenhet och konkurrens är av central betydelse när det gäller att bekämpa korruption. Parlamentet efterlyser ett gemensamt förhållningssätt till de ”självrenande” åtgärderna för att undvika en snedvridning av marknaden och garantera rättslig förutsebarhet både för ekonomiska operatörer och upphandlande myndigheter.

45.  Eftersom offentliga avtal rör offentliga medel anser Europaparlamentet att dessa kontrakt bör vara öppna för insyn och offentlig kontroll. Kommissionen uppmanas att komma med förtydliganden som garanterar den rättsliga förutsebarheten för lokala och andra offentliga myndigheter och gör det möjligt för dem att informera medborgare om avtalsenliga skyldigheter.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta ställning till problem relaterade till onormalt låga anbud och föreslå lämpliga lösningar. Parlamentet rekommenderar att de upphandlande myndigheterna ska sörja för att övriga anbudsgivare får tillräcklig information i god tid i samband med onormalt låga anbud, så att de kan bedöma om det finns skäl att inleda ett prövningsförfarande. Parlamentet efterlyser bättre samstämdhet mellan EU:s gemensamma politik för utrikeshandel och den praxis att godta onormalt låga anbud som förekommer i vissa medlemsstater.

Sjätte uppgiften: att utöka användningen av e-upphandling

47.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om en ökad användning av e-upphandling. Parlamentet påpekar att handlingsplanen för e-upphandling inte lyckats uppnå sitt mål och att det behövs mer politiskt ledarskap på alla styrelsenivåer – inklusive på EU-nivå – för att upprätthålla och påskynda övergången till e-upphandling. Parlamentet vill se till att minst 50 procent av både EU-institutionernas och medlemsstaternas offentliga upphandlingar genomförs elektroniskt, i enlighet med det åtagande som medlemsstaternas regeringar gjorde vid ministerkonferensen om e-förvaltning i Manchester 2005.

48.  Europaparlamentet understryker att kommissionen har en unik roll att spela för att främja utvecklingen i frågor som rör standardisering och infrastruktur. Av säkerhetsskäl behöver t.ex. e-signaturer och markering av tid ett gemensamt överenskommet format. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram de gemensamma standarderna i fråga. Parlamentet betonar också att betungande tekniska krav i samband med kontrollen av anbudsgivarens identitet kan fungera som ett hinder för operatörer, och betonar i det här sammanhanget behovet av att ta fram ett standardiserat system för e-signaturer. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla en granskningstjänst som kan giltigförklara intyg som under deras överinseende utfärdats av tillhandahållare av certifieringstjänster.

49.  Europaparlamentet framhåller vikten av öppna standarder och teknikneutralitet för att säkerställa driftskompatibilitet mellan olika system och undvika beroende av en enda säljare. Kommissionen uppmanas att säkerställa verklig driftskompatibilitet mellan de olika plattformar för e-upphandling som redan existerar i medlemsstaterna, och att i det sammanhanget se till att de resultat som uppnåtts genom initiativ som t.ex. Peppol och e-Certis utnyttjas bättre.

50.  Europaparlamentet påpekar att alla lagstiftningsförslag som syftar till att utöka och förenkla användningen av e-upphandling bör införlivas i översynen av huvuddirektiven om offentlig upphandling och bör överensstämma med tillämpningsområdet och de allmänna reglerna för offentlig upphandling som t.ex. skyldigheter i förbindelse med tröskelvärden.

51.  Europaparlamentet framhåller att e-upphandling kan bidra till en förenkling av hela upphandlingsprocessen, främja effektivitet i olika former som kan leda till viktiga kostnads- och tidsbesparingar för både företag och offentliga förvaltningar samt leda till ökad öppenhet och tillgänglighet. Parlamentet uppmärksammar att framför allt offentlig upphandling på elektronisk väg innebär nya möjligheter när det gäller en modernisering av förvaltningen på området offentlig upphandling. Parlamentet upprepar att e-upphandling torde vara billigare, snabbare och insynsvänligare än konventionell offentlig upphandling, men anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar och att mer bör göras i fråga om tillgången till tillförlitlig, jämförbar och objektiv information och statistik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja gränsöverskridande användning av e-upphandling.

52.  Europaparlamentet påpekar att lagstiftning inte är det enda sättet att verka för förändringar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka nya sätt att utbyta erfarenheter och bästa praxis samt överföra lokala och regionala aktörers kunskap över gränserna. Parlamentet framhäver att det finns ett starkt behov av att ytterliggare förbättra kapaciteten och förståelsen hos personal som arbetar med e-upphandling samt att bistå små och medelstora företag med kunskap och kapacitetsuppbyggnad via incitament på nationell nivå och/eller EU-nivå för att garantera likvärdiga konkurrensvillkor för små och medelstora företag samt stora företag. Parlamentet välkomnar fonden för ett sammankopplat Europa som ett nytt instrument som kan sätta fart på gränsöverskridande e-upphandlingar och på så sätt underlätta utvecklingen av den digitala inre marknaden.

53.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet i kommissionens handlingsplan för e-förvaltning 2011–2015 om att utveckla plattformen ”ePractice.eu” till ett effektivt verktyg för utbyte av erfarenheter och information mellan medlemsstater och organ som tillhandahåller e-förvaltning. Parlamentet förespråkar att plattformens räckvidd utvidgas till att också omfatta lokala och regionala organ.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 134, 30.4.2004.
(2) EUT L 335, 20.12.2007, s.31.
(3) EUT L 23, 27.1.2010, s.35.
(4) Antagna texter P7_TA(2011)0233.
(5) Antagna texter P7_TA(2011)0146.
(6) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 38.
(7) EUT C 67 E, 18.3.2010, s.10.
(8) http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/business-environment/files/smes_access_to_public_procurement_final_report_2010_en.pdf
(9) Resolution 1729(2010) från Europarådets parlamentariska församling om skydd av personer som anmäler missförhållanden, texten antagen den 29 april 2010.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy