Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om Unga på väg – en ram för att förbättra Europas utbildningssystem (2010/2307(INI))

P7_TA(2011)0230 A7-0169/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 juni 2010 ”Nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0296),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2010 ”Unga på väg: Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen” (KOM(2010)0477),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 ”En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter”(1),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”)(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension och om kompetens till stöd för livslångt lärande och initiativet om ny kompetens för nya arbetstillfällen(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2010 om den nya strategin för sysselsättning och tillväxt, i synnerhet den del där de övergripande målen bekräftas i samband med förbättringen av utbildningsnivåerna,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2010 om initiativet Unga på väg, där rådet erkände vikten av en mer integrerad och sektorsövergripande strategi som svar på de utmaningar som ungdomar står inför(5),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 januari 2011(6) och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 mars 2011(7) om Unga på väg-initiativet,

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0169/2011), och av följande skäl:

A.  Ungdomars kunskap och färdigheter är, med tanke på Europa 2020-strategin, av avgörande betydelse för att målet en smart och hållbar tillväxt för alla ska kunna nås.

B.  Unga på väg, ett flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin, syftar till att öka dragningskraften hos Europas högre utbildning och den övergripande kvaliteten på alla utbildningsnivåer och studenters och arbetstagares rörlighet, genom en effektivare användning av de befintliga EU-programmen.

C.  I Europa 2020-strategin är ett av målen att senast 2020 ge alla unga människor i Europa möjligheter att fullgöra en del av sin utbildning i andra medlemsstater.

D.  Ungdomar spelar en mycket viktig roll för att uppnå de fem övergripande målen i Europa 2020-strategin: sysselsättning, forskning och innovation, klimat och energi, utbildning samt kampen mot fattigdom.

E.  Unga på väg-initiativet är en förstärkning av den befintliga EU-strategin för ungdomar (KOM(2009)0200) genom att ungdomar därmed utrustas med den kunskap, de färdigheter och den kompetens som krävs i livet och i arbetet.

F.  Ungdomar har drabbats särskilt hårt av krisen, och ungdomsarbetslösheten i EU överskrider 20 procent, vilket är dubbelt så högt som genomsnittet för vuxna. I några medlemsstater är ungdomsarbetslösheten till och med högre än 40 procent.

G.  En ungdomsarbetslöshet på nästan 21 procent utgör en av de mest akuta utmaningarna för EU.

H.  På grund av den ekonomiska krisen minskar medlemsstaterna sina investeringar i utbildning och fortbildning, vilket får direkta följder för ungdomars framtidsutsikter, samtidigt som Europa står inför en växande demografisk utmaning när det gäller att uppnå den tillväxt som kontinenten behöver.

I.  De ekonomiska kostnaderna för svaga utbildningsprestationer är betydligt högre än kostnaderna för den finansiella krisen.

J.  Krisen lyfte fram behovet av att reformera våra ekonomier och samhällen, liksom den stora betydelsen av yrkesutbildning och utbildningssystem av hög kvalitet för att förstärka dessa reformer och för att utrusta Europa för att bättre kunna möta dagens och morgondagens utmaningar.

K.  De successivt allt mindre offentliga investeringarna i universiteten och påföljande höjda terminsavgifter och/eller minskade sociala bidrag och stipendier har gjort att allt fler elever slutar på universitetet i förtid vilket ökar de sociala klyftorna.

L.  Humankapital är ett centralt strategiskt instrument för att garantera en framgångsrik ekonomisk och social utveckling i våra samhällen.

M.  Enligt Europass-uppgifter uttrycker allt fler unga en önskan att flytta inom Europeiska unionen i utbildnings- eller yrkessyfte.

N.  Utbildning är av grundläggande betydelse för främjande av ungdomars kreativitet och innovationspotential. Utbildning ger människor de redskap som krävs för att utvecklas intellektuellt, integreras på arbetsmarknaden, utvecklas som personer och integreras i samhället och som medborgare.

O.  Forskningsresultat visar att rörlighet bidrar till en känsla av unionsmedborgarskap och deltagande i demokratiska processer.

P.  Inte bara universitetsstudenter bör kunna delta i rörlighetsprogram utan också ungdomar med lägre utbildning, eftersom ett sådant deltagande kan öka möjligheterna på arbetsmarknaden.

Q.  Rörlighetsprogrammen bör vara tillgängliga för alla ungdomar, oavsett vilken utbildning de valt.

R.  Antalet ungdomar som får möjlighet att åka utomlands för att arbeta och studera och i synnerhet inom ramen för EU:s program har inte ökat tillräckligt snabbt.

S.  Bolognaprocessen stötte under det första årtiondet på många svårigheter med att uppnå målet att utveckla europeisk högre utbildning.

T.  Att minska antalet elever som avbryter sin skolgång är mycket viktigt, både för att förhindra att ungdomar riskerar social utslagning och fattigdom och för att förbättra och underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden.

U.  Det är övergången från utbildning till arbete som innebär en stor utmaning för ungdomar.

V.  Frivilligarbete utgör en viktig möjlighet när det gäller att få fler färdigheter genom informellt och icke-formellt lärande, ta socialt ansvar, bli medvetna om betydelsen av den europeiska integrationen och bli aktiva medborgare inom många olika områden som bör främjas framför allt inom ramen för Europaåret för frivilligarbete 2011.

W.  Ungdomsorganisationer är viktiga anordnare av icke-formell utbildning som kompletterar den formella utbildningen, och som är mycket viktig för att utrusta ungdomar med de färdigheter och den kompetens som de behöver för att bli aktiva medborgare och underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Genom sina insatser bidrar ungdomsorganisationerna till att uppnå målen för Europa 2020-strategin.

X.  Det är mycket viktigt att involvera ungdomar, och de olika ungdomsorganisationer som företräder dem, i beslutsprocessen för att ge dem ansvarskänsla och se till att de bidrar aktivt med sina synpunkter till en strategi för ungdomar.

Y.  Ett av de övergripande målen för initiativet Unga på väg är att stärka den europeiska sammanhållningen och att skapa medborgare som är medvetna om sin europeiska identitet.

Allmänna synpunkter och ekonomiskt stöd

1.  Europaparlamentet välkomnar Unga på väg som ett politiskt initiativ för att främja befintliga utbildnings-, rörlighets- och sysselsättningsprogram för ungdomar och som ett incitament för medlemsstaterna att nå målen i Europa 2020-strategin.

2.  Europaparlamentet betonar att Unga på väg uppmuntrar högskolorna att förbättra kvaliteten genom ökat samarbete med andra institutioner runt om i världen; i detta sammanhang kan samarbete med institutioner från Förenta staterna visa sig vara särskilt givande.

3.  Europaparlamentet påpekar att investering i utbildning utan tvekan är nödvändig för hållbar tillväxt och utveckling, och att finansiering av utbildnings- och ungdomsprogram inte ens i tider av ekonomisk kris bör betraktas som en kostnad att ta itu med nu utan snarare som en investering i Europas framtid.

4.  Europaparlamentet betonar att målsättningen för alla ungdomsinitiativ måste vara att vägleda alla ungdomar så att de integreras väl i samhället och kontinuerligt förbereda dem för ett framtidens Europa, dvs. också ge dem möjlighet att engagera sig i sociala verksamheter och medverka i utformningen av samhället och ge alla unga förmånen av skolutbildning, högre utbildning och icke-formell utbildning samt yrkes- och fortbildning där tonvikten läggs vid att möta utmaningarna i ett modernt, konkurrenskraftigt och hållbart samhälle för alla för att underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden.

5.  Europaparlamentet framhåller att krisen inte får tas som förevändning för nedskärningar i utbildningsutgifterna, eftersom högre utbildning för ungdomar är ett måste för att effekterna av krisen ska kunna övervinnas.

6.  Europaparlamentet beklagar att de nationella program som medlemsstaterna har inrättat för att bidra till att uppfylla utbildningsmålen för Europa 2020-strategin inte är tillräckliga enligt kommissionen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att de studerandes anställbarhet måste vara ett av målen för den högre utbildningen men understryker att utbildningen måste stimulera ungdomarnas kreativitet och potential till innovation och bidra till deras intellektuella och sociala utveckling.

8.  Europaparlamentet medger att framgången med initiativet Unga på väg till stor del är beroende av medlemsstaternas genomförande av initiativets centrala insatser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att noggrant övervaka och analysera avgörande delar under genomförandet, i syfte att bistå medlemsstaterna och förbättra samordningen dem mellan.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om hur effektiva de centrala insatserna inom Unga på väg är och de framsteg som görs av medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta en intensiv strukturerad dialog på utbildningsområdet inom ramen för arbetsprogrammet Utbildning 2020 för att fullt ut involvera ungdomsorganisationer och övriga aktörer i genomförandet av utbildningsåtgärder, i syfte att följa upp Unga på väg-initiativet i samarbete med ungdomar och för att diskutera prioriteringar och åtgärder med ungdomar och ge dem en större roll i beslutsfattandet i frågor som rör dem.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till ny flerårig budgetram gradvis öka investeringarna i rörlighets- och ungdomsprogram, såsom program för livslångt lärande (Erasmus, Leonardo da Vinci, Comenius, Grundtvig), Marie Curie, Erasmus Mundus och Aktiv ungdom i dess nuvarande form och den europeiska volontärtjänsten. Parlamentet efterlyser ett bättre främjande av programmen och bättre information om de möjligheter som de erbjuder för potentiella mottagare. Parlamentet uppmanar även kommissionen att fortsätta investera i samarbetet mellan kandidatländer och potentiella kandidatländer samt lägga fram ett förslag om nästa generations rörlighets- och ungdomsprogram i linje med målen i Europa 2020-strategin.

12.  Europaparlamentet anser att de ungdomar som av olika orsaker haft problem under sin skolgång inte får stängas ute från arbetslivet, utan att dessa ungdomar i stället måste ges ett riktat stöd. Tillgång till utbildning får inte bli en fråga om föräldrarnas sociala eller ekonomiska ställning. Särskilt viktigt är det att utbildningsnivåerna inom såväl skol- som yrkesutbildningssystemen präglas av horisontell rörlighet.

13.  Europaparlamentet betonar att rörligheten måste göras mer attraktiv och att det ekonomiska stödet måste vara tillräckligt omfattande och i synnerhet rikta sig till de mest missgynnade personerna. Parlamentet upprepar att denna ståndpunkt bör återspeglas i nästa fleråriga budgetram. För att öka arbetsrörligheten bör budgetanslagen till Leonardoprogrammet ökas.

14.  Europaparlamentet betonar att det krävs en ambitiös finansiering för att uppfylla målet att ge alla möjlighet att genomföra en del av sin utbildning eller yrkesutbildning utomlands. Parlamentet anser att utbildning och yrkesutbildning måste vara en prioritering för EU och att detta mål bör avspeglas i nästa fleråriga budgetram.

15.  Europaparlamentet begär att de utbildningsprogram som syftar till att främja rörlighet ska förlängas till efter 2013 och uppmanar kommissionen att öka anslagen till dessa program i samband med utarbetandet av framtida ramprogram.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att använda sina egna finansiella instrument för att hjälpa ungdomar, genom att bättre utnyttja Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i utbildningssystem på alla nivåer och att ge ekonomiskt stöd till genomförande av EU:s program för rörlighet på nationell nivå samt att säkerställa eller höja utbildningskvaliteten generellt sett.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att Aktiv ungdom-programmet är av central betydelse för ungdomarnas deltagande i Europa och att detta program bör förstärkas och fortsätta. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att behålla ett enskilt Aktiv ungdom-program i den kommande fleråriga budgetramen.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av Ungdom på väg-initiativet, som på ett betydande sätt bidrar till att integrera ungdomarna i samhället, och uppmanar kommissionen ta tillvara de erfarenheter som gjorts inom ramen för Aktiv ungdom-programmet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sammanlagt investera minst 2 procent av BNP i högre utbildning, som är det minimum som krävs för en kunskapsintensiv ekonomi enligt kommissionens rekommendation i den årliga tillväxt- och sysselsättningsundersökningen.

21.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av flexibla utbildningsprogram som går att kombinera med samtidig anställning.

Ungdomar och rörlighet

22.  Europaparlamentet efterlyser ett aktivt deltagande av unga i alla skeden i EU-programmen, från utarbetande till genomförande.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att ungdomar görs delaktiga inte bara på arbetsmarknaden och i ekonomin, utan även i utformningen av Europas framtid. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en grönbok om ungdomars deltagande.

24.  Europaparlamentet håller med om att det måste vidtas åtgärder på ett tidigt stadium för att minska antalet elever som slutar skolan i förtid till mindre än 10 procent, enligt överenskommelsen inom ramen för Europa 2020-strategin, med ett speciellt fokus på missgynnade områden. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om att stödja medlemsstaternas insatser för att minska antalet elever som slutar skolan i förtid.

25.  Europaparlamentet betonar att avbruten skolavgång är en känd riskfaktor för framtida utestängning från både arbetsmarknaden och samhället, och att antalet elever som slutar skolan i förtid därför måste minskas avsevärt. Parlamentet betonar att detta problem måste hanteras på ett mångfacetterat sätt, i kombination med sociala åtgärder för att förbättra utbildning och yrkesutbildning i missgynnade områden.

26.  Med tanke på att rörlighet bland ungdomar kan bidra till stöd för demokratiska processer, uppmanar Europaparlamentet EU-institutionerna att skapa en ram som gör att ungdomar från de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken kan delta i Unga på väg-initiativet, så att ungdomar från både EU:s medlemsstater och dessa länder kan ges bättre möjligheter till utbildning.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att även främja rörligheten för lärare och personal som arbetar med utbildning och ungdomsverksamhet, eftersom de kan inspirera de unga som de vägleder.

28.  Europaparlamentet påpekar att de regionala och lokala myndigheterna bidrar på ett viktigt sätt till att stimulera rörlighet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även ägna särskild uppmärksamhet åt och stödja ungdomar som befinner sig i riskzonen, ungdomsgrupper med färre möjligheter och ungdomar som vill ha en ”andra chans” att fortsätta att utbilda sig.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter på nationell, regional och lokal nivå om praktiska hinder för rörlighet, och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undanröja dessa hinder för att garantera rörlighet av hög kvalitet för alla under hela utbildningstiden, inklusive yrkesutbildning. Den resultattavla för rörlighet som kommissionen föreslagit skulle vara mycket användbar för att uppnå detta mål.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ta fler initiativ för ungdomars rörlighet även i områden som gränsar till EU.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt vidta åtgärder för att främja rörlighet med målsättningen att främja utbildning, sysselsättning och erkännande av kvalifikationer.

33.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att vidta åtgärder för att se till att ungdomar, även de som kommer från missgynnade områden, får möjlighet till rörlighet under hela sin utbildning och att de garanterat kan ta med sig sina studiebidrag fullt ut när de studerar utomlands samt att deras studiepoäng och slutbetyg erkänns i samtliga medlemsstater, vilket föreslås i den europeiska ramen för kvalifikationer.

34.  Europaparlamentet medger att ungdomar med funktionshinder och ungdomar med barn bör erbjudas ytterligare stöd för att kunna delta i befintliga rörlighetsprogram och dra full nytta av dem så att de lättare kan förena utbildning, arbete och privatliv.

35.  Europaparlamentet påminner om att man vid sidan av internationell rörlighet även bör främja internationalisering på hemmaplan, och stödja inrättandet av ett internationellt samarbetsnätverk från studentens hemuniversitet och hemland. Parlamentet betonar potentialen hos virtuell rörlighet för ungdomar som ett komplement till geografisk rörlighet.

36.  Europaparlamentet betonar betydelsen av erkännande av alla färdigheter som inhämtats genom alla former av lärande, inklusive icke-formell och informell utbildning, och deras roll för utvecklingen av betydelsefulla färdigheter och kunskaper som gör att personerna får tillgång till och är anpassningsbara till behoven på arbetsmarknaden. De förvärvade färdigheterna och kunskaperna ska tas med i resultattavlan för rörlighet.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att man främjar projekt som stöder överföring av kunskap och färdigheter från generation till generation, och uppmärksammar de fördelar som finns att vinna med rörliga internationella studenters färdigheter och kulturkapital.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande strategi för att främja icke-formell utbildning och stödja anordnare av sådan utbildning.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av rörlighet för att stärka känslan av det europeiska medborgarskapet, den europeiska kulturen och de europeiska värderingarna om ömsesidig respekt, öka ungdomars engagemang i de demokratiska processerna och skapa en starkare europeisk identitet hos ungdomar.

40.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att undervisning bör ges i ytterligare två språk utöver modersmålet i ett tidigt skede i livet och i barnens utbildning Parlamentet påpekar att personer utan andraspråk i praktiken inte kan delta i rörligheten. Parlamentet framhåller även vikten av att lära sig grannländers språk.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja rörlighet i utbildnings- och arbetssyfte genom att a) öka alla berörda ungdomars medvetenhet och göra informationen lättillgänglig för dem, b) på ett tidigt stadium i utbildningen betona mervärdet av rörlighet c) garantera att utbildningsmeriter inom ramen för utbyten mellan medlemsstater erkänns och d) minska de administrativa bördorna och främja samarbete mellan berörda myndigheter i medlemsstaterna.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta rörlighet i utbildnings- och arbetssyfte genom att a) förstärka EU:s utbildnings- och ungdomsprogram, t.ex. Erasmus, Leonardo da Vinci och Aktiv ungdom, b) förbättra genomförandet av befintliga europeiska instrument och verktyg som systemet för överföring av studiemeriter, ECTS, och Europass och c) utveckla de nya verktyg som den redan har undersökt, t.ex. webbplatsen för Unga på väg, Unga på väg-kortet, Europeiska färdighetspasset och pilotprojektet ”Ditt första Eures-jobb”.

43.  Europaparlamentet välkomnar de centrala nya insatserna inom Unga på väg-initiativet, t.ex. en enda och central webbplats för rörlighet, ett s.k. mobility card (kort för person som deltar i rörlighet över gränserna) som kompletterar och förstärker de goda resultaten med befintliga ungdoms- och studentkort, och ett europeiskt färdighetspass, som är avsett att bli en elektronisk meritförteckning över livslångt lärande, som alla förbättrar användbara och befintliga redskap för rörlighet. Parlamentet kräver dessutom att befintliga och framtida program blir mer överblickbara.

Europeisk högre utbildning och Bolognaprocessen

44.  Europaparlamentet betonar vikten av att inleda en ny och mer konstruktiv dialog mellan alla aktörer inom Bolognaprocessen, och att uppmärksamma både dess framgångar och problem för att kunna förbättra den ytterligare.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bredda inriktningen för moderniseringsagendan för universitet, och förnya prioriteringarna för att bemöta nya utmaningar, t.ex. den sociala dimensionen i högre utbildning, främja studentinriktat lärande och stödja medlemsstaternas insatser för att uppnå riktmärket 40 procents slutförande av högre utbildning.

46.  Europaparlamentet är helt övertygat om att universiteten måste vara självstyrande, men betonar samtidigt universitetens ansvar gentemot samhället, och uppmanar medlemsstaterna att investera i reformeringen och moderniseringen av den högre utbildningen.

47.  Europaparlamentet framhåller behovet av att finna en balans mellan å ena sidan högre utbildningssystem och å andra sidan ekonomins och samhällets behov i allmänhet, och koppla samman dem genom en lämplig läroplan som utrustar människor med de kunskaper och färdigheter som behövs i framtidens samhälle och ekonomi.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att stödja och förbättra samarbetet mellan universitet, yrkesutbildningsinstanser och näringsliv för att stärka dialogen mellan universitet och näringsliv och för att bättre samordna de tre sidorna av kunskapstriangeln: forskning, utbildning och innovation.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av de befintliga programmen för forskning och innovation inom ramprogrammet för forskning och utveckling och sammanhållningspolitiken för finansiering av forskning och innovation och bättre samordning med utbildningsinitiativen. Parlamentet anser också att samarbete över gränserna är viktigt för att Unga på väg-initiativet ska bli framgångsrikt. Parlamentet uppmanar därför de berörda att till fullo utnyttja de möjligheter som erbjuds inom ramen för sammanhållningspolitikens mål ”territoriellt samarbete”.

50.  Europaparlamentet understryker vikten av att skapa flexibla utbildningsformer, såsom öppna universitet, eller genom att främja användningen av e-undervisning inom högre utbildning, så att alla ungdomar får möjlighet att delta i kvalitetsutbildning på hög nivå och inte utesluts från detta på grund av avstånd eller tidsscheman. Med tanke på ungas sena inträde på arbetsmarknaden, liksom problemen med socialförsäkringssystemens bärkraftighet, är det av avgörande betydelse att lämpliga villkor finns så att det går att kombinera studier och arbete.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar universiteten att i större utsträckning anpassa sina program och strukturer till de särskilda behoven på arbetsmarknaden och att ta hänsyn till näringslivets behov i utformningen av läroplaner samt söka nya metoder för samarbete med privata och offentliga företag genom att uppmuntra till offentlig-privata partnerskap och sponsring, samtidigt som de främjar och stöder entreprenörskap bland unga.

52.  Europaparlamentet påpekar att universiteten måste utforma sina yrkesutbildningsprogram så att studenternas företagaranda stimuleras, och skapa mötesplatser för de finansiella aktörer som vill stödja innovativa projekt.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja entreprenörskap och hjälpa ungdomar att starta företag samt av att främja och utöka programmet Erasmus för unga entreprenörer. Parlamentet rekommenderar därför att det genomförs en informationskampanj på EU-nivå inom utbildningsanstalter om entreprenörskap, startkapital, beskattning av nystartade företag och stöd till vidareutbildning.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en databas över innovativa projekt för att underlätta ett utbyte av goda exempel mellan projekt som medlemsstaterna eller universiteten redan genomfört, för att främja kontakterna mellan personer med universitetsexamen och företag och garantera ett omedelbart tillträde till arbetslivet efter avslutade studier.

55.  Europaparlamentet inser värdet av att studenter erbjuds studiebidrag av privata företag.

56.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen i stället för det globala rangordningssystemet för universiteten ska införa ett informationsbaserat system för de europeiska universitetens program, där man bland annat skulle kunna ge ut offentliga regelbundna rapporter om anställningsbarheten för studenterna inom varje program och möjligheten till rörlighet.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att slutföra det europeiska området för forskning genom att öka stödet för unga forskare med målsättningen att främja en europeisk forskning av hög kvalitet.

58.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna måste se till att det finns stipendiesystem som garanterar tillträde till högre utbildning på lika villkor för unga män och kvinnor i syfte att undvika att det uppstår orättvisor, med särskild betoning på eftergymnasial utbildning.

Yrkesutbildning

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att modernisera och öka yrkesutbildningens dragningskraft och kvalitet så att den anpassas bättre till de nuvarande och framtida behoven på den föränderliga arbetsmarknaden, som 2020 kommer att kräva nya kunskaper och färdigheter som baseras på examensbevis som bör få ömsesidigt erkännande i alla medlemsstater. I detta avseende framhåller parlamentet de stora framgångarna med dubbla utbildningssystem i de respektive medlemsstaterna.

60.  Europaparlamentet betonar att en av lösningarna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten är att anpassa skol- och yrkesutbildningssystemen till de färdigheter som kommer att krävas på framtidens arbetsmarknad och att övergången från skol- och yrkesutbildning eller högre utbildning till arbetslivet därför måste förberedas bättre och följa direkt på utbildningen. Parlamentet anser att det behövs ett bättre samarbete mellan utbildningsinstanser, ungdomsorganisationer, arbetsmarknadens olika sektorer samt arbetsgivarna, t.ex. genom att yrkesverksamma inom olika områden höll i viss undervisning eller seminarier, så att eleverna och studenterna kan få en uppfattning om sitt framtida yrkesområde.

61.  Europaparlamentet betonar därför den stora vikten av att effektivt genomföra initiativet om en EU-garanti för ungdomar och att göra det till ett instrument för aktiv integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att medlemsstaterna hittills inte har gett några övertygande löften om att genomföra initiativet EU-garanti för ungdomar och uppmanar dem att snarast göra det.

62.  Europaparlamentet anser att rörligheten för förvärvande av nya kunskaper är ett kraftfullt verktyg för att förbättra ungdomars kunskaper och kompetens, personliga utveckling och aktiva medborgarskap. Den frivilliga rörligheten inom skol- och yrkesutbildningen, fortbildningen och den högre utbildningen måste därför främjas för alla unga, oavsett deras ekonomiska, sociala eller etniska bakgrund, vilken typ av utbildning de deltar i eller deras funktionsnedsättning, hälsoproblem eller geografiska situation, och de bör stöttas genom att yrkesvägledning och yrkesrådgivning tillhandahålls under hela processen.

63.  Europaparlamentet understryker att rörligheten inte får leda till en försämring av de sociala standarderna i värdlandet. Parlamentet betonar att ömsesidigt erkännande av examina från skol-, yrkes- och högskoleutbildning samt fortbildningskvalifikationer som erhållits inom EU är viktigt för att öka rörligheten.

64.  Europaparlamentet begär att det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET), den europeiska ramen för kvalifikationer (EQF) och Europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) genomförs ordentligt. Det kontrollerade ömsesidiga erkännandet måste ske inom 12 månader efter den dag då kvalifikationerna erhållits. Parlamentet måste regelbundet hållas informerat genom resultattavlan för rörlighet.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja och ytterligare förstärka rörlighet på yrkesutbildningsområdet, inklusive lärlingsutbildning, genom att erbjuda studenterna och lärlingarna på detta område information, rådgivning, vägledning och värdstrukturer när de är utomlands. Parlamentet framhåller särskilt att det är nödvändigt att inrätta partnerskap med utbildningsinstanser och företagarorganisationer för att garantera en rörlighet av hög kvalitet och integrera den på ett konsekvent sätt i utbildningsvägarna.

66.  Europaparlamentet belyser de svårigheter man möter vid övergång från yrkesutbildning till högre utbildning, och betonar att institutioner som tillhandahåller utbildning måste anpassas för att underlätta denna övergång.

67.  Europaparlamentet betonar att yrkesutbildning och högre utbildning, genom att man utrustar ungdomar med kunskap och färdigheter, kan förbättra ungdomars motivation och framtidsoptimism och hjälpa dem att bygga upp sin självkänsla.

Övergång från utbildning till arbete

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja volontärarbete, t.ex. genom att fastställa en fast juridisk status för volontärarbete och erkänna volontärarbete som arbetad tid, och på så sätt se till att volontärarbete är ett vettigt alternativ för ungdomar, särskilt under arbetslöshetstider.

69.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att ungdomars möjlighet att lätt och smidigt komma in på arbetsmarknaden främst är beroende av att yrkesutbildningsinstitutioner och universitet och även deras läroplaner moderniseras, och att utbildningens kvalitet säkras och studieprogram anpassas till arbetsmarknadens behov.

70.  Europaparlamentet betonar vikten av att göra universitetens scheman flexiblare för studenter som redan har börjat arbeta och vill studera parallellt.

71.  Europaparlamentet betonar att ungdomar fortsatt måste ha tillgång till yrkesutbildning när de börjat arbeta, med timmar avsatta för utbildning under arbetstiden, och att vidareutbildning och strategier för livslångt lärande och karriärutveckling måste främjas från början av karriären. Medlemsstaterna måste bygga upp en struktur för oberoende fortbildningsvägledning, så att systematiska fortbildningsinsatser kan garanteras.

72.  Europaparlamentet framhåller att en högkvalitativ grundutbildning och yrkesutbildning inom samtliga sektorer ökar ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden och tryggar företagens tillgång till kvalificerad arbetskraft. Medlemsstaterna uppmanas att inrätta relevanta tillsynsorgan för att garantera att sådan utbildning tillhandahålls.

73.  Europaparlamentet stöder helhjärtat EU:s mål att 40 procent av ungdomarna ska slutföra en högre utbildning (dvs. en eftergymnasial utbildning och yrkesutbildning) eller motsvarande.

74.  Europaparlamentet betonar betydelsen av vägledande instrument som hjälper ungdomar i deras utbildnings- och yrkesrelaterade val från grundskolan och upp till och med högre utbildningsnivåer, för att de ska bli bättre förberedda för en smidig övergång till arbetslivet. Åtgärder måste vidtas för att stärka såväl ungdomars hemmiljö och sociala situation som skolans roll för yrkesvägledning och yrkesval. I många fall krävs det individuellt anpassat stöd, i form av yrkesvägledning, för att detta mål ska uppnås.

75.  Europaparlamentet uppmanar högskolor att införliva en anständigt betald praktiktjänstgöringsperiod av hög kvalitet i studieprogram där så är lämpligt, så att ungdomar får möjlighet att förbereda sig för arbetslivet, och framför allt för att de ska kunna få arbeten som kräver höga kvalifikationer. Sådan praktiktjänstgöring får inte ersätta riktiga jobb och måste erbjuda tillräckliga löner och sociala trygghetsförmåner, och måste erkännas på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta strategier som gynnar anställning av ungdomar.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ på EU-nivå för att erkänna praktiktjänstgöring som en arbetsperiod i socialförsäkringssystemen, vilket en del medlemsstater redan gör.

77.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att stödja initiativ från den privata sektorn som riktas till ungdomar, med målsättningen att skapa arbetstillfällen och uppnå social integration.

78.  Europaparlamentet betonar behovet av att använda den europeiska historien och kulturen som de främsta verktygen för att fördjupa den europeiska integrationen.

79.  Europaparlamentet anser att utbildningssystem av hög kvalitet kan öka ungdomarnas chanser att finna ett meningsfullt arbete, vilket följaktligen kommer att öka ungdomars framtidstro och kreativitet, vilket i sin tur ökar välståndet i samhället.

80.  Europaparlamentet erkänner lokala och regionala myndigheters betydelse för utbildning och rörlighet och anser att deras kunskaper och erfarenheter bör ses som ett komplement till EU:s åtgärder. Parlamentet betonar att EU, för att uppnå sina mål, bör utveckla en partnerskapsstrategi, framför allt med de lokala och regionala myndigheterna.

Sysselsättningen för ungdomar

81.  Europaparlamentet betonar att ungdomssysselsättningen är beroende av den övergripande ekonomiska politiken och uppmanar medlemsstaterna att flytta fokus till investeringar och sysselsättningsskapande. Åtstramningsåtgärder som exempelvis medför nedskärningar i utbildningssystemet och sysselsättningsskapandet kommer inte att vara till hjälp för ungdomar och riskerar att skada samhället och ekonomin på längre sikt.

82.  Europaparlamentet understryker att nära kopplingar måste upprättas mellan flaggskeppsinitiativ som syftar till att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten såsom ”Unga på väg” och ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen”. Parlamentet anser att arbetsmarknadens parter, företrädare för näringslivet, lokala och regionala myndigheter och ungdomsorganisationer måste engageras i framtagandet av en hållbar strategi för att sänka ungdomsarbetslösheten, varvid man också över hela EU ömsesidigt måste erkänna och certifiera kunskaper som återspeglas i formella och informella kvalifikationer – i enlighet med den europeiska ramen för kvalifikationer – och som förvärvats genom formellt, icke-formellt och informellt lärande.

83.  Europaparlamentet framhåller att ungdomsarbetslösheten – som enligt ILO inte orsakas av faktorer som nivåerna på inkomst och lönebikostnader, medbestämmanderättigheter och sociala skyddsnormer – till följd av den ekonomiska och finansiella krisen har blivit ett stort problem inom hela EU, ett problem som medlemsstaterna och EU ännu inte lyckats komma till rätta med i tillräcklig utsträckning. Personer som är arbetslösa i unga år löper mycket hög risk att bli fattiga på lång sikt, och det behövs arbetstillfällen av god kvalitet för att förhindra att ungdomar hamnar i kategorin arbetande fattiga.

84.  Europaparlamentet understryker att avtal för anställning och praktiktjänstgöring redan från dag ett måste omfatta sociala rättigheter för alla och avvisar alla förslag om att frångå denna princip. Uppsägningsperioder får inte förkortas, gällande kollektivavtal och lagstiftning ska tillämpas precis som för fast anställda och oinskränkt rätt till medverkan och föreningsfrihet ska gälla från och med första arbetsdagen.

85.  Parlamentet efterlyser ett europeiskt regelverk för att fastställa rättigheter och trygghetsförmåner vid atypiska eller otrygga arbetsförhållanden på ett sätt som överensstämmer med subsidiaritetsprincipen.

86.  Europaparlamentet betonar att ungdomar måste skyddas mot diskriminering i arbetslivet, framför allt på grund av ålder och yrkeserfarenhet, genom att man effektivt genomför direktiv 2000/78/EG. Alla medlemsstater uppmanas därför att införa nationella strategier mot ungdomsarbetslösheten.

87.  Europaparlamentet betonar att det viktigaste för ungdomar är att vara oberoende, ha tillgång till hälso- och sjukvård och ett anständigt boende till ett rimligt pris samt ha möjlighet att utbilda sig, arbeta och utveckla sig själva. Medlemsstaterna uppmanas därför att undanröja åldersrelaterad diskriminering vid tillgång till socialförsäkringssystem.

88.  Europaparlamentet upprepar vikten av specifika och kontrollerbara mål och tillräckliga ekonomiska medel när man genomför Europa 2020-strategin och de integrerade riktlinjerna för att sänka ungdomsarbetslösheten. Medlemsstaterna bör därför i sina nationella reformprogram göra åtaganden för att fram till 2014 höja sysselsättningsgraden med 10 procent bland ungdomar i åldersgruppen 15–25 år och öka sysselsättningsgraden bland ungdomar (bland dem som inte deltar i utbildning) till 75 procent senast 2020.

89.  Europaparlamentet konstaterar att det kommer att krävas såväl höga kvalifikationer som anpassnings- och innovationsförmåga för cirka 35 procent av alla arbetstillfällen som kommer att uppstå fram till 2020, varför kraftfulla insatser måste göras för att öka andelen personer i åldersgruppen 30–34 år med högskoleexamen eller jämförbar examen till minst 40 procent.

90.  Parlamentet medger att genomförandet av de integrerade riktlinjerna är medlemsstaternas ansvar samtidigt som kommissionen bör stödja och övervaka åtgärder på nationell nivå genom den öppna samordningsmetoden. Parlamentet anser att de målgrupper och indikatorer som föreslås av kommissionen i initiativet bör övervakas samt att framstegen med att genomföra dem bör mätas med hjälp av tydliga indikatorer.

91.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att tillhandahålla så mycket information, så många valmöjligheter och så stor tillgång till utbildning som möjligt i syfte att hjälpa ungdomarna att uppfylla sin potential, men menar bestämt att detta görs bäst av personer på plats på lokal nivå i respektive medlemsstat.

92.  Europaparlamentet anser att vägledning av hög kvalitet i samband med yrkesval och yrkesutbildning måste vidareutvecklas, och betonar vikten av att engagera arbetsmarknadens parter i utformningen, organisationen, tillhandahållandet och finansieringen, så att vägledningen blir effektiv och relevant i förhållande till arbetsmarknaden.

93.  Europaparlamentet understryker att det inom ramen för företagens sociala ansvar skulle vara lämpligt att vidta åtgärder för att stödja ungdomar i att välja lämpliga karriärer, med hänsyn till både den inhemska och den europeiska arbetsmarknadens behov och påpekar att sådana åtgärder också skulle kunna förenas med passande perioder av arbetslivserfarenhet.

94.  Europaparlamentet anser att tendensen att välja yrke utifrån kön alltjämt är stark och att detta bidrar till bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta påverkar både arbetslösheten och fattigdomen bland kvinnor. Parlamentet framhåller att denna könsbaserade diskriminering måste åtgärdas.

95.  Europaparlamentet betonar att åtgärder måste vidtas för att ge en helhetsbild av de utbildningsmöjligheter och senare yrkesmöjligheter som står till buds, t.ex. med hjälp av jämställdhetsrådgivare, och framför allt att man tidigt måste väcka och främja särskilt flickors intresse för ämnena matematik, IT, naturvetenskap och teknik och områden som är strategiskt viktiga ur yrkesutvecklingssynpunkt, och pojkars intresse för yrken inom områdena skola och vård och det sociala.

96.  Europaparlamentet betonar att den potential som finns hos flickor och kvinnor måste främjas på ett målinriktat sätt genom, i synnerhet, särskilda stödprogram som förbereder flickor för naturvetenskapliga och tekniska yrken, med tanke på vårt framtida behov av kvalificerad arbetskraft .

97.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska investeringsbanken (EIB) fått en ökad roll i upprättandet av finansieringsprogram för studenter och i insatserna för att främja entreprenörskap bland ungdomar. Parlamentet anser att EIB:s roll bör utökas ännu mer, så att den kan göra selektiva investeringar i sektorer med högt mervärde i medlemsstaterna, särskilt i de företag som gör de största insatserna för att anställa ungdomar och ge dem en yrkesutbildning av hög kvalitet.

98.  Europaparlamentet betonar att ungdomar som haft en sämre start, särskilt den grupp ungdomar som varken har arbete eller utbildningsplats, måste få tillgång till stöd eller till och med en fadder, för att fastställa deras specifika behov och att tyngdpunkten måste läggas vid att öka deras integration på arbetsmarknaden och deras tillgång till arbetstillfällen av hög kvalitet.

99.  Europaparlamentet anser att offentligt finansierade gratis utbildningsplatser och ett standardiserat system med utbildningsstöd skulle kunna vara ett effektivt instrument för att särskilt utsatta ungdomar ska kunna integreras på arbetsmarknaden.

100.  Europaparlamentet betonar dock att integration på den primära arbetsmarknaden är mycket viktig och att alla integrationsåtgärder bör syfta till att ge ungdomars tillträde till den reguljära arbetsmarknaden från och med ett tidigt stadium och kompletteras med stödåtgärder som utgår från den enskildes behov.

101.  Europaparlamentet betonar att det är särskilt svårt för fattiga ungdomar att förvärva erfarenhet utomlands på grund av ekonomiska och språkliga hinder och i vissa fall diskriminering. Parlamentet är övertygat om att finansiellt stöd särskilt måste riktas till de mest missgynnade personerna och deras behov.

102.  Europaparlamentet understryker vikten av att skapa arbetstillfällen för ungdomar med funktionsnedsättning genom att inrätta särskilt anpassade utbildningsprogram och i högre grad ge bidrag till företag som anställer denna viktiga grupp bland den unga befolkningen, med målsättningen att hjälpa dem att bli mer integrerade och ge dem möjligheter att förverkliga sin potential i samhället.

103.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja åtgärder för att sprida information om de utbildningsmöjligheter som finns för ungdomar med funktionsnedsättning, t.ex. via projekt som Exchangeability vilket tagits fram av Europeiskt handikappforum och studentutbytesprogrammet Erasmus.

104.  Europaparlamentet understryker att Eurofounds arbetsprogram för 2009–2012 omfattar ett särskilt projekt för att aktivt integrera ungdomar med funktionsnedsättning eller hälsoproblem (”Active inclusion for young people with disabilities or health problems”) och påpekar att utbildningscentrumen spelar en avgörande roll för att ge ungdomar med funktionsnedsättning och ungdomar som har vuxit upp på institution sociala och yrkesmässiga färdigheter. Parlamentet kräver adekvat stöd till utveckling och användning av dessa utbildningscentrum.

105.  Europaparlamentet understryker behovet av åtgärder för att på såväl nationell som europeisk nivå fullständigt reda ut situationen med ungdomar som varken arbetar eller studerar. Kommissionen uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna för att finna orsakerna till varför dessa unga hamnar i utanförskap och föreslå åtgärder för att återintegrera dem, och vidta åtgärder för att lösa problemet genom att under de kommande tio åren uppfylla målsättningarna om att öka den europeiska arbetskraftens anställbarhet och konkurrenskraft samt för att minska avhoppen från skolan.

106.  Europaparlamentet betonar att praktikperioder under alla faser vid valet av yrke är en lämplig väg att hitta ett yrke och påminner återigen om behovet av att fastställa minimistandarder för praktikperioder, t.ex. i fråga om avlöning och sociala rättigheter, däribland socialt skydd och socialförsäkring, för att förbättra praktikperiodernas kvalitet och garantera deras utbildningsvärde.

107.  Parlamentet upprepar att praktikplatser inte får ersätta fasta arbetstillfällen och att de får gälla endast en mycket begränsad tidsperiod. Parlamentet betonar att det omgående behövs en rättsligt bindande europeisk kvalitetsram för praktikperioder som ska gälla för alla typer av praktikperioder och utbildningar för att förhindra att praktikanter utnyttjas. Kommissionen bör lägga fram en handlingsplan med en tidsram och en översikt över hur kvalitetsramen ska genomföras.

108.  Europaparlamentet välkomnar initiativet ”Ditt första Eures-jobb” som ska främja arbetskraftens rörlighet och som bör kopplas tätt till det europeiska systemet för övervakning av lediga platser, så att såväl arbetstagare som arbetsgivare kan få en överskådlig helhetsbild av EU:s totala arbetsmarknad och så att lediga platser så snabbt som möjligt kan tillsättas med kompetent personal, men att detta emellertid inte får leda till kompetensflykt från vissa delar av EU.

109.  Europaparlamentet betonar att EU för att få bukt med ungdomsarbetslösheten och stödja tillväxt för alla måste vidta samordnade aktiva arbetsmarknadsåtgärder som omfattar offentligt finansierade arbetsprogram för unga och skapandet av nya, hållbara och goda arbetstillfällen – med skäliga löner – och av nya företag, samt främja entreprenörskap i skolorna, ge incitament för lansering av nya initiativ, ge tekniskt stöd till nystartade företag, förenkla administrationen för att påskynda formaliteter, skapa tjänstenätverk på lokal nivå för att förenkla förvaltningen samt samarbeten med universitet och forskningscentrum för att främja innovation av produkter och processer samt erkänna volontärarbete som arbetslivserfarenhet och främja entreprenörskap.

110.  Europaparlamentet betonar vikten av icke-formell och informell utbildning samt volontärarbete för ungdomars utveckling. Parlamentet understryker att de förvärvade kunskaperna inte bara ger ungdomar möjlighet att komma in på arbetsmarknaden utan också att aktivt delta i samhällslivet och ta ansvar för sina liv.

111.  Europaparlamentet betonar att det slutliga målet med initiativet Unga på väg inte bara är att förbättra de europeiska utbildningssystemen och ungdomars anställbarhet, utan också att skapa en social miljö där alla ungdomar har möjlighet att utnyttja sin potential och förverkliga sina ambitioner.

o
o   o

112.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0166. (2) EUT L 17, 22.1.2010, s. 43. (3) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2. (4) EUT C 135, 26.5.2010, s. 2 och s. 8. (5) EUT C 326, 3.12.2010, s. 9. (6) CdR 292/2010. (7) SOC/395.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om inlärning i tidig ålder i Europeiska unionen (2010/2159(INI))

P7_TA(2011)0231 A7-0099/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 3, 18 och 29,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Förskola – en bättre grund för framtiden” (KOM(2011)0066),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och parlamentet om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (KOM(2006)0481),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 januari 2010 om barnomsorg och förskola(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2009 om utbildning för barn med invandrarbakgrund(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(5),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 21 november 2008, om att förbereda unga inför 2000-talet: ett program för europeiskt samarbete på utbildningsområdet(6),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om bättre utbildning för lärare(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 med titeln ”Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande”(8),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0099/2011), och av följande skäl:

A.  Tidig inlärning för barn lägger grunden för ett framgångsrikt livslångt lärande, vilket är en central faktor i arbetet med att uppnå Europa 2020-målen.

B.  Riktigt små barn är särskilt vetgiriga, intresserade av att lära sig och mottagliga för inlärning. Viktiga färdigheter som språk- och uttrycksförmåga, men även social kompetens, grundläggs under dessa år. I denna ålder läggs grunden för kommande skol- och yrkesliv.

C.  Förskoleverksamheten skiljer sig åt över hela EU, med olika definitioner av kvalitet som i hög rad hänger samman med ländernas och regionernas olika kulturella värderingar och tolkningar av begreppet barndom.

D.  Det finns en tydlig koppling mellan fattig och missgynnad bakgrund å ena sidan och en låg utbildningsnivå å den andra. Familjer med sådan bakgrund har visat sig gynnas mest av förskoleverksamhet, men samtidigt är missgynnade grupper mindre benägna att söka sig till förskoleverksamhet av tillgänglighets- och kostnadsskäl.

E.  Förskoleverksamhet tenderar att få mindre uppmärksamhet och mindre investeringar än annan utbildning, trots att det finns tydliga belägg för att investeringar i denna verksamhet ger mycket god avkastning.

F.  Målen för förskoleverksamheten styrs ofta i alltför hög grad av arbetsmarknaden och fokuserar för mycket på behovet av att få fler kvinnor i arbete och för lite på barnets behov och intressen.

G.  Många hushåll har stora svårigheter att förena familjeansvar med de krav i arbetslivet som är förknippade med dagens omvälvningar på arbetsmarknaden, som att arbetstagare tvingas acceptera atypiska och flexibla arbetstider samt det ökade antalet otrygga anställningar.

H.  Det finns en direkt koppling mellan å ena sidan föräldrars och barns välbefinnande och å andra sidan det kvantitativa och kvalitativa tillhandahållandet av tjänster för barn i låg ålder.

I.  Barnomsorg har traditionellt betraktats som en naturligt kvinnlig syssla, vilket har lett till att det mest är kvinnor som arbetar inom förskoleverksamheten.

J.  Personalens kvalifikationer varierar kraftigt mellan olika medlemsstater och mellan olika typer av tjänsteleverantörer, och i de flesta medlemsstater finns det inga krav på att tjänsteleverantörer inom förskolan måste anställa personal med särskilda kvalifikationer.

K.  Det har bedrivits väldigt lite forskning om småbarnsundervisning på EU-nivå som skulle kunna fungera som vägvisare vid utformningen och införandet av en EU-omfattande förskolepolitik.

Barnet i centrum

1.  Europaparlamentet välkomnar de mål från slutsatserna efter Europeiska rådets möte i Barcelona som innebär att det senast 2010 ska finnas barnomsorg för minst 90 % av barnen mellan tre år och skolpliktig ålder och för minst 33 % av barnen under tre år. Parlamentet anser emellertid att rådet och kommissionen måste se över och uppdatera dessa mål och sätta barnets behov och intressen i centrum för förskolepolitiken.

2.  Europaparlamentet konstaterar att Europa 2020-strategin, som syftar till ett inkluderande samhälle genom att öka sysselsättningen, minska antalet skolavhopp och minska fattigdomen, inte kan uppnås utan att alla barn får en rimlig start i livet.

3.  Europaparlamentet konstaterar att de första levnadsåren är avgörande för den kognitiva, sensoriska, motoriska, känslomässiga och personliga utvecklingen samt språktillägnandet och att de även lägger grunden för det livslånga lärandet. Parlamentet konstaterar även att förskoleverksamhet främjar en sund psykisk och fysisk utveckling hos barn och hjälper dem att bli balanserade människor. Parlamentet rekommenderar därför medlemsstaterna att överväga ett obligatoriskt förskoleår före skolstarten.

4.  Europaparlamentet betonar att tidig utveckling av en sund livsstil, t.ex. goda kostvanor och lämplig och välavvägd fysisk aktivitet, kan ha en stark inverkan på den fysiska och psykiska utvecklingen och vara en avgörande faktor för en god hälsa under hela livet. Parlamentet varnar för en situation där barn för tidigt ägnar sig åt bestämda intensiva och resultatinriktade idrottsaktiviteter, där det viktigaste är att nå bra resultat.

5.  Europaparlamentet påminner om hur viktig all tidig inlärning är för förvärvandet av kunskaper och särskilt för språk, flerspråkighet och språklig mångfald.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar införande och främjande av nyskapande pedagogiska modeller för språkundervisning, särskilt förskolor med flerspråkig undervisning, vilket är i linje med det mål som sattes upp i Barcelona 2002 och som bland annat inbegriper inlärning av regionala språk, minoritetsspråk och grannspråk.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla och förbättra utbildningsenheter (fritidshem) som ordnar fritidsaktiviteter för förskolebarn efter förskolan.

8.  Europaparlamentet framhåller att alla barn utöver utbildning och uppfostran även har rätt till vila, fritid och lek.

Förskoleverksamhet för alla

9.  Europaparlamentet noterar rådets slutsatser av den 12 maj 2009, enligt vilka utbildningsmässigt ogynnsamma situationer bör hanteras genom tillhandahållande av högkvalitativ förskoleverksamhet och målinriktat stöd samt främjande av inkluderande undervisning.

10.  Europaparlamentet konstaterar att missgynnade samhällsgrupper visserligen kan få extra stöd men att förskoleverksamhet helst bör erbjudas alla föräldrar och barn oavsett deras bakgrund och ekonomiska ställning.

11.  Europaparlamentet framhåller att barn med funktionshinder om möjligt bör delta i den vanliga förskoleverksamheten och att de vid behov bör erbjudas specialisthjälp.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

13.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör tillåta många olika pedagogiska metoder i utformningen och genomförandet av förskoleundervisningen.

Samverkan med föräldrarna

14.  Europaparlamentet framhåller att mammor och pappor är förskoleverksamhetens jämbördiga partner och konstaterar att förskoleverksamheten bör medge full delaktighet för all personal, alla föräldrar och om möjligt även barnen själva.

15.  Europaparlamentet framhåller att tillhandahållande av tillräckligt lång mamma- och pappaledighet samt en effektiv och flexibel arbetsmarknadspolitik är väsentliga beståndsdelar i en ändamålsenlig förskolepolitik.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i utbildningsprogram för föräldrar och vid behov erbjuda andra former av hjälp, som hembesökstjänster, för föräldrar som behöver extra stöd. Dessutom bör föräldrarna ges möjlighet att få lättillgänglig och kostnadsfri rådgivning på själva förskolorna.

17.  Europaparlamentet framhåller att kulturaktiviteter är berikande för barn, främjar dialogen mellan olika kulturer och gynnar öppenhet och tolerans. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att de yrkesgrupper som arbetar med och för barn bedriver interkulturell verksamhet med barnen och deras föräldrar.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande finns medlemsstater som förvägrar barn till föräldrar utan giltigt uppehållstillstånd tillgång till förskoleutbildning.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevilja förskoleutbildning för barn till asylsökande, flyktingar, personer med subsidiär skyddsstatus eller personer som fått tillfälligt anstånd med utvisning av humanitära skäl, så att dessa barn inte redan från början får sämre möjligheter i livet.

Bättre integrerade tjänster

20.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att integrera olika tjänster för förskoleverksamhet genom att ge stöd åt deras utveckling och åt relaterad verksamhet och förbättra samarbetet och samordningen mellan de olika institutioner och ministerier som arbetar med strategier och program för den tidiga barndomen.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera förskolor tillräckligt stor autonomi, så att dessa kan behålla sin unika karaktär och sin kreativitet i arbetet med att hitta lösningar för att garantera barns välbefinnande.

22.  Europaparlamentet framhåller vikten av en innovativ förskoleverksamhet med lokal karaktär som samlar företrädare för hälsovård, sociala frågor, utbildning, kultur och andra sektorer.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samspel med lokalförvaltningar och frivilligorganisationer främja och finansiera åtgärder och projekt som syftar till att erbjuda förskoleverksamhet åt barn ur socialt missgynnade grupper och se till att den kontrolleras och utvärderas.

24.  Europaparlamentet konstaterar att hänsyn måste tas till de många olika familjeförhållanden som finns och de olika behov som dessa ger upphov till, och välkomnar ett diversifierat, flexibelt och innovativt förskoleutbud.

25.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk ram för förskoleverksamhet som respekterar medlemsstaternas kulturella mångfald och lyfter fram gemensamma mål och värderingar.

Ekonomiska fördelar

26.  Europaparlamentet framhåller att ett instabilt ekonomiskt klimat inte får leda till att betydande investeringar i förskoleundervisning försummas, och framhåller att medlemsstaterna måste satsa tillräckliga resurser på förskoleverksamheten.

27.  Europaparlamentet upprepar att investeringar i förskoleverksamhet har visat sig medföra senare ekonomiska och sociala fördelar, såsom ökade skatteintäkter genom en förstärkt arbetskraft, samt lägre vårdkostnader, minskad brottslighet och färre fall av asocialt beteende. Parlamentet betonar att förebyggande åtgärder är ett effektivare och billigare verktyg än ingripanden i ett senare skede.

28.  Europaparlamentet konstaterar att god utbildning i tidig ålder kan bidra till att minska skolavhoppen, motverka de utbildningsnackdelar som drabbar barn från missgynnade samhälls- och kulturgrupper samt minska de sociala orättvisor som detta ger upphov till och som drabbar samhället i stort. Särskild risk löper ungdomar från utsatta samhällsgrupper.

29.  Europaparlamentet framhåller att förskoleverksamhet av god kvalitet kompletterar, snarare än ersätter, ett välutbyggt välfärdssystem med ett brett register av fattigdomsbekämpande instrument. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka fattigdom i samhället.

Personal- och kvalitetssatsningar

30.  Europaparlamentet betonar att förskoleåldern är det viktigaste stadiet i ett barns känslomässiga och sociala utveckling och att de personer som arbetar med barn i förskoleåldern därför måste ha lämpliga kvalifikationer. Parlamentet framhåller att barnens välbefinnande och säkerhet är ytterst viktiga aspekter vid personalrekrytering.

31.  Europaparlamentet konstaterar att de positiva effekterna av program för tidigt ingripande kan upprätthållas på lång sikt endast om de följs upp med grundskole- och gymnasieutbildning av hög kvalitet.

32.  Europaparlamentet konstaterar att förskoleverksamhetens kvalitet är särskilt beroende av att det finns kvalificerad och välutbildad personal, och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att höja yrkeskraven genom att införa erkända kvalifikationer för förskolepersonal. Parlamentet konstaterar att även andra faktorer, bland annat antalet barn per anställd, gruppstorlekar och läroplanernas innehåll, kan påverka kvaliteten.

33.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs starkare kopplingar och mer utbyte av metoder mellan förskolepersonal och grundskolelärare, med inriktning på kontinuitet i undervisningsmetoderna.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma system för utvärdering av förskoleverksamheten och kontroll av att kvalitetsnormerna efterlevs, så att förskoleverksamheten kan förbättras.

35.  Europaparlamentet anser att det vid genomförandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer måste tas hänsyn till utbildningens kvalitet och därmed till inlärningsresultaten. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla fortbildning för förskolepersonal i syfte att förbättra och uppdatera deras specifika kunskaper.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att all kvalificerad förskolepersonal helst har en lön som ligger i linje med grundskolelärarnas löner.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta tag i den skeva könsfördelningen inom omsorgen genom att bedriva en politik som syftar till att öka antalet män på förskoleutbildningar.

Forskning och utbyte av bästa praxis

38.  Europaparlamentet påpekar att det från vissa medlemsstater visserligen finns empiriska uppgifter om små barn (som bland annat sammanställts av National Association for the Education of Young Children (NAEYC), Unicef, International Early Years Education Journal och OECD), men att det fortfarande behövs bättre förståelse av barns utveckling under förskoleåren. Parlamentet efterlyser därför ytterligare undersökningar och forskning samt utbyte av resultat över hela EU, varvid hänsyn bör tas till den kulturella mångfalden i medlemsstaterna.

39.  Europaparlamentet beklagar att EU:s strukturfonder och program som Comenius, som gör det möjligt för lärare att delta i EU-omfattande utbyten, inte används tillräckligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att höja medvetenheten bland förskollärare om sådana program och fonder.

40.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen i sitt meddelande om förskolan anger att den tänker främja kartläggning och utbyte av lyckade strategier och metoder genom den öppna samordningsmetoden. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna samarbetar och utbyter bästa praxis för att förbättra de befintliga förskoleprogrammen.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45. (2) EUT C 339, 14.12.2010, s. 1. (3) EUT C 135, 26.5.2010, s. 2. (4) EUT C 301, 11.12.2009, s. 5. (5) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2. (6) EUT C 319, 13.12.2008, s. 20. (7) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 12. (8) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 59.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Mauretanien

P7_TA(2011)0232 RC-B7-0193/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 208 och 218 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av FN:s havsrättskonvention från 1982,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1801/2006 av den 30 november 2006 om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Mauretanien(1),

–  med beaktande av fiskeriutskottets besök till Mauretanien i november 2010,

–  med beaktande av den muntliga frågan till kommissionen om förhandlingarna om förnyat partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska unionen och Mauretanien (O-000038/2011 – B7-0018/2011),

–  med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det nuvarande protokollet till partnerskapsavtalet om fiske med Islamiska republiken Mauretanien löper ut den 31 juli 2012. Kommissionen avser att inleda förhandlingar för att förnya avtalet och har av rådet fått det mandat som krävs för att göra detta.

B.  I partnerskapsavtalet om fiske med Mauretanien föreskrivs en ekonomisk ersättning på 305 miljoner euro, fördelad över fyra år, vilket gör avtalet till ett viktigt internationellt avtal för Mauretanien eftersom det stöd och de avgifter som EU betalar uppgår till ungefär en tredjedel av statens totala intäkter.

C.  Fiskesektorn är extremt viktig för Mauretaniens ekonomi. Den utgör 10 procent av landets BNP och mellan 35 och 50 procent av dess export. Fisket bidrar även till 29 procent av inkomsterna i statsbudgeten.

D.  Mauretanien är ett av de fattigaste länderna i Afrika och är klassificerat som HIPC-land, det vill säga som ett skuldtyngt fattigt land. Mauretanien är dessutom beroende av ekonomiskt stöd från utlandet och kännetecknas av stor politisk instabilitet.

E.  Samarbetet måste grundas på ömsesidigt intresse och bedrivas i form av initiativ och åtgärder som, vare sig de genomförs gemensamt eller separat, kompletterar varandra och säkerställer att de politiska riktlinjerna är enhetliga.

F.  När fiskeriutskottet nyligen besökte Mauretanien lyckades man inte bringa klarhet i en rad viktiga frågor som rör landets fiskeripolitik, inklusive frågorna om beståndens status och omfattningen av den fiskeverksamhet som bedrivs av Mauretaniens och andra länders fiskeflottor.

G.  Enligt artiklarna 61 och 62 i FN:s havsrättskonvention ska fiske bedrivas på ett sätt som syftar till att ”bibehålla bestånd av fångade arter på, eller återställa dem till, nivåer som kan ge största konstanta avkastning med avseende på miljöfaktorer och ekonomiska faktorer av betydelse”.

H.  Partnerskapsavtalet om fiske har bidragit till en överexploatering av vissa fiskbestånd, särskilt av bläckfisk, och har därför minskat fiskemöjligheterna för de mauretanska fiskarna och gett EU:s industrier konkurrensfördelar på grund av de subventionerade tillträdeskostnaderna för EU-baserade fartyg.

I.  Vid förhandlingarna om fiskemöjligheterna i det nya protokollet är det mycket viktigt att ta hänsyn till Mauretaniens förbindelser med de övriga tredjeländer som bedriver fiske i Mauretaniens exklusiva ekonomiska zon inom ramen för bilaterala eller privata avtal.

J.  I artikel 218 i EUF-fördraget fastställs tydliga villkor för Europaparlamentets medverkan vid beslut om fiskeavtal. Det är därför inte mer än rätt att parlamentet vill bidra till denna process genom att ange sina prioriteringar för de nya protokoll som ska framförhandlas.

K.  I bilaga II till ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen regleras hur sekretessbelagda uppgifter enligt definitionen i punkt 1.2 i bilaga II ska överlämnas från kommissionen till parlamentet och hanteras i samband med parlamentets utövande av sina rättigheter och befogenheter. De båda institutionerna bör verka i enlighet med sina respektive skyldigheter att samarbeta lojalt i en anda av fullständigt ömsesidigt förtroende samt i strikt överensstämmelse med fördragens tillämpliga bestämmelser.

L.  Med tanke på att fisket inte är särskilt utvecklat i Mauretanien och det saknas viktiga landningshamnar utanför Nouadhibou kommer landet inte i åtnjutande av det mervärde som skulle skapas om det självt skulle exploatera sina fiskeresurser (inklusive beredningsprocesserna och saluföringen).

M.  Följande möjligheter att stödja fiskesektorn i Mauretanien har inte utnyttjats på ett tillfredsställande sätt: modernisering och utveckling av det småskaliga traditionella kustfisket och industrier som är knutna till fisket, utveckling av hamninfrastruktur och förbättring av förhållandena för landning av fångst, utveckling av vattenbruksprojekt och förbättring av kontrollen och övervakningen till havs.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inleda förhandlingar om ett förnyat protokoll mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien men betonar att protokollet bör behållas endast om det gynnar båda parter, justeras på lämpligt sätt och genomförs korrekt.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa en människorättsklausul.

3.  Europaparlamentet vidhåller att allt tillträde som förhandlas fram för EU-flaggade fartyg och som gör det möjligt för dem att fiska i Mauretaniens farvatten måste bygga på den princip om överskottsbestånd som beskrivs i FN:s havsrättskonvention. Parlamentet betonar framför allt att det behövs en noggrann bedömning av alla bestånd för vilka man har ansökt om tillträde eller som sannolikt kommer att tas upp av EU:s fiskeflotta som bifångst. De kvantiteter som EU får tillträde till måste vara sådana som den mauretanska fiskeflottan inte kan fånga. Om det blir nödvändigt med en minskning av fiskeansträngningen måste denna minskning i första hand göras av de fiskeflottor (från EU-länder och andra tredjeländer) som är mest miljöskadliga.

4.  Europaparlamentet begär att få tillförlitliga uppgifter om tredjeländers fiskemöjligheter och fångster i Mauretaniens farvatten, så att eventuella resursöverskott kan fastställas. När det gäller de bestånd som delas med andra västafrikanska stater måste nivåerna på tillträdet till fiske i Mauretanien förhandlas fram med vederbörlig hänsyn till fiskenivåerna i de andra länderna.

5.  Europaparlamentet är oerhört bekymrat över att man vid efterhandsutvärderingen kom fram till att de flesta bestånden i Mauretanien antingen var fullt exploaterade eller överexploaterade och rekommenderade minskningar av fiskeansträngningen för dessa bestånd. Den gemensamma vetenskapliga kommittén bör ges tillräckliga resurser för att kunna göra sitt jobb. Kommissionen uppmanas att inleda en diskussion med Mauretanien om utvecklingen av långsiktiga fiskeförvaltningsplaner som omfattar de mauretanska myndigheternas hela tilldelning av fiskekvoter till både de inhemska fiskeflottorna och fiskeflottorna i andra länder, inklusive avskaffandet av alla fiskeflottors överkapacitet.

6.  Europaparlamentet anser att all relevant vetenskaplig information – bland annat den vetenskapliga kommitténs rapporter, uppgifterna om EU:s fiskeflottas fångster och informationen om domar till följd av överträdelser – bör vidarebefordras till parlamentet och offentliggöras.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära att de mauretanska myndigheterna lämnar garantier angående sin tolkning av kontrollåtgärderna. Parlamentet påminner särskilt om att EU:s fartyg är utrustade med fartygsövervakningssystem (VMS) och att detta instrument måste bestämma fartygens position. Det bör vara förbjudet att förlita sig på ungefärlig visuell bedömning av avståndet till kusten, eftersom sådana system har visat sig vara opålitliga och skapat osäkerhet om rättsläget för fiskeflottan. Om alternativa system används bör parterna ömsesidigt komma överens om dessa på förhand. Signaler om fartygets position bör vidarebefordras direkt till de mauretanska myndigheterna i realtid. Dessutom anser parlamentet att protokollet bör fastslå att ett fartyg vars VMS-system inte fungerar måste reparera systemet inom två veckor eller få fisketillståndet indraget till dess att systemet har reparerats.

8.  Europaparlamentet oroas över det återkommande problemet med de mauretanska myndigheternas bordningar av EU-fartyg. Parlamentet ifrågasätter att de mauretanska myndigheterna har uppfyllt kapitel VI i bilaga II till protokollet, särskilt punkt 3 om förfaranden i händelse av bordning av fartyg.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att parallellt förhandla om fiskemöjligheterna för olika typer av fartyg och de olika tekniska åtgärder som ska tillämpas i varje enskilt fall, i syfte att förhindra underanvändning och situationer där fiske blir omöjligt på grund av tekniska åtgärder, vilket leder till betydande inkomstbortfall. Kommissionen uppmanas att se till att fiskeverksamhet som omfattas av partnerskapsavtalet uppfyller samma hållbarhetskriterier som fiskeverksamheten i EU:s farvatten, även när det gäller selektivitet. Kommissionen uppmanas att inleda en dialog med Mauretanien i syfte att hjälpa landet att vidareutveckla en ansvarsfull fiskepolitik som uppfyller inte bara kraven på bevarande av fiskbeståndet utan även målet att främja den ekonomiska utvecklingen av fiskeresurserna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske respekteras, särskilt rekommendationen att bevilja de lokala fiskare som bedriver icke-industriellt fiske förmånstillträde till fiskeresurserna i Mauretaniens farvatten.

11.  Europarlamentet uppmuntrar Mauretanien att ratificera de relevanta internationella fiskeriinstrumenten, såsom hamnstatsavtalet och FN:s avtal om fiskbestånd.

12.  Europaparlamentet anser att fiskeavtalen mellan EU och tredjeländer bör föregås av en omfattande diskussion i de berörda länderna som ger befolkningen, samhällsorganisationerna och de nationella parlamenten möjlighet att delta och därmed främjar ökad demokrati och insyn.

13.  Europaparlamentet anser att de belopp som betalas ut som ersättning för tillträde till fiskebeståndet i Mauretaniens farvatten måste vara helt skilda från det ekonomiska stödet till det mauretanska fleråriga fiskeprogrammet. Minskade fiskemöjligheter får inte leda till att EU:s betalningar till det fleråriga programmet minskar.

14.  Europaparlamentet anser även att det ekonomiska stödet till det mauretanska fleråriga fiskeprogrammet måste motsvara Mauretaniens behov av en hållbar utveckling av fisket, särskilt förvaltningen (forskning, kontroll, mekanismer för berörda parters deltagande, infrastruktur osv.), i enlighet med ramen för samarbete och utveckling mellan EU och Mauretanien. Ekonomiskt stöd inom ramen för partnerskapsavtalet bör stödja och främja EU:s mål med utvecklingssamarbetet för att genomföra EU:s rättsliga åtaganden för konsekvens i utvecklingspolitiken, i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget.

15.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att genomföra en omfattande och detaljerad utvärdering av skälen till att målen inte uppfyllts i tillräckligt stor utsträckning när det gäller utvecklingssamarbetet samt de olika formerna av stöd till fiskerisektorn i Mauretanien. De mauretanska myndigheterna måste engageras i denna utvärdering.

16.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet måste innehålla verkningsfulla övervakningsmekanismer, så att de medel som öronmärks för utveckling och framför allt för infrastrukturförbättringar inom fiskerisektorn används på rätt sätt.

17.  Europaparlamentet gläder sig över att den regionala rådgivande nämnden för fjärrfiske är beredd att låta fartygsägarna betala en rimlig andel av fångstens värde.

18.  Europaparlamentet är medvetet om att både EU och vissa medlemsstater har gjort betydande investeringar i Mauretanien och fullföljt dessa, men uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att bättre samordna sina ekonomiska bidrag så att man kan åstadkomma ett verkligt samarbete när det gäller Mauretaniens utveckling och undvika bristande samordning och dubbelarbete.

19.  Europaparlamentet anser att EU, i överensstämmelse med artikel 6.3 i det nuvarande protokollet, bör stödja snabbast tänkbara byggande av lämpliga anläggningar för landning av fångst längs den centrala och sydliga delen av Mauretaniens kustremsa, bland annat Nouakchott, så att den fisk som fångas i de mauretanska farvattnen landas i inhemska hamnar och inte utanför landet, vilket ofta sker för närvarande. Detta kommer att öka den lokala fiskekonsumtionen och stödja den lokala sysselsättningen.

20.  Europaparlamentet anser att dessa förbättringar, i kombination med bärgningar av vrak och moderniseringen av den stora hamnen i Nouadhibou, skulle göra det möjligt för EU:s fiskeflotta att operera mer effektivt. Dessutom skulle man härigenom underlätta investeringsflödena och främja partnerskapsavtalets inverkan på den lokala ekonomin.

21.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet måste medverka fullt ut i såväl förhandlingsprocessen som i den långsiktiga kontrollen av hur det nya protokollet fungerar, så att EUF-föredragets föreskrifter om att parlamentet ska informeras omedelbart och fullständigt uppfylls. Parlamentet bör vara representerat vid de gemensamma kommittésammanträden som fastställs i fiskeavtalen, och insisterar på att även det civila samhället, däribland representanter för både EU:s och Mauretaniens fiske, deltar i dessa möten.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överlämna efterhandsutvärderingen av det nuvarande protokollet till parlamentet i form av ett icke-sekretessbelagt dokument, så att ledamöterna kan göra en välgrundad bedömning av huruvida avtalets syften uppnåtts och därmed besluta huruvida de bör godkänna en förnyelse av protokollet eller inte.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och Mauretaniens regering.

(1) EUT L 343, 8.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om lika tillträde till offentliga marknader i EU och i tredjeland och om översynen av det rättsliga regelverket för offentlig upphandling, inbegripet koncessioner

P7_TA(2011)0233 B7-0284/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG om förfaranden vid offentlig upphandling och direktiven 89/665/EEG, 92/13/EEG och 2007/66/EG om förfaranden för prövning av offentlig upphandling,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling(1),

–  med beaktande av rapporten från professor Mario Monti till Europeiska kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, ”En ny strategi för den inre marknaden – i ekonomins och samhällets tjänst för Europa”,

–  med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande ”På väg mot en inremarknadsakt – att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi” (KOM(2010)0608),

–  med beaktande av Europeiska kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad (KOM(2011)0015),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  En väl fungerande marknad för upphandling är viktig för att gynna den inre marknaden, stimulera innovation, gynna tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, främja ett bättre miljö- och klimatskydd samt ett bättre skydd av sociala rättigheter inom hela EU och för att åstadkomma optimala värden för offentliga myndigheter, medborgare och skattebetalare.

B.  Den offentlig upphandlingen är av avgörande betydelse, särskilt när det gäller att sig ur den finansiella och ekonomiska krisen och som skydd mot framtida kriser. Den fungerar som en katalysator för återhämtningen inom EU:s ekonomi och följaktligen även för unionens sysselsättning och välfärd.

C.  Ett sunt och noggrant övervägt förfarande för optimering av det rättsliga regelverket för offentlig upphandling är viktigt för medborgarnas, konsumenternas och företagens välstånd inom EU samt för nationella, regionala och lokala offentliga myndigheter och sålunda för inställningen till EU som helhet.

D.  Det stora antalet frågor som ska behandlas inom översynen av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling gör att olika prioriteringar måste göras med utgångspunkt i brådskande behov samt tematiska kopplingar i ljuset av den aktuella politiska utvecklingen på EU-nivå och internationellt.

E.  Ett omfattande antal frågor inom det traditionella regelverket för offentlig upphandling, och den nära relaterade frågan om koncessioner, kommer att kräva en sammanhängande bedömning som bygger på konsekventa samråd med de olika aktörerna.

F.  De särskilda frågorna när det gäller att trygga lika behandling och sund konkurrens på marknaderna för offentlig upphandling i EU och tredjeland måste brådskande få större politisk uppmärksamhet, särskilt med hänsyn till de aktuella problemen avseende tillträde till den offentliga marknaden i tredjeland, långsamma framsteg i förhandlingarna om översynen av WTO:s avtalet om offentlig upphandling och flera tredjeländers uppenbara ovilja att ansluta sig till detta avtal.

1.  Europaparlamentet hänvisar till sina åtaganden i sin resolution av den 18 maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling, särskilt punkt 46 i resolutionen där parlamentet bestämt tar avstånd från protektionistiska åtgärder inom offentlig upphandling på global nivå, men har stark tilltro till principen om ömsesidighet och proportionalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en detaljerade analys av potentiella fördelar och problem med att införa proportionerliga målinriktade begränsningar av tillträdet till delar av EU:s marknader för offentlig upphandling, en konsekvensbedömning av när dessa begränsningar skulle tillämpas och en bedömning av den rättsliga grund som ett instrument för detta ändamål skulle kunna grundas på när det gäller handelsparter som åtnjuter fördelar av en öppen EU-marknad, men som inte verkar ha någon avsikt att öppna sina egna marknader för EU-företag, samtidigt som man även i fortsättningen uppmuntrar EU:s partner att erbjuda ömsesidiga och proportionerliga arrangemang för marknadstillträde för europeiska företag innan ett nytt förslag till lagstiftning om offentlig upphandling läggs fram.

2.  Europaparlamentet anser att andan av positiv ömsesidighet och transparens faktiskt kommer att leda till mer öppna marknader för offentlig upphandling och till att man genom att utnyttja alla befintliga medel undviker protektionistiska åtgärder.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att presentera uppgifter om graden av transparens i offentlig upphandling och att garantera ömsesidighet med andra industriländer och betydande tillväxtekonomier. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka nya sätt att förbättra europeiska företags tillträde till offentliga marknader utanför EU, för att trygga lika villkor för både europeiska och utländska företag som konkurrerar om tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling. Parlamentet föreslår mer generellt att framtida handelsavtal som förhandlas fram av unionen ska innehålla ett kapitel om hållbar utveckling, med utgångspunkt i principerna om företagens sociala ansvar såsom dessa fastställdes 2010 i samband med uppdateringen av OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen för att undvika nya protektionistiska åtgärder som kan komma att skada EU-exportörernas intressen, även på områden utanför marknaden för offentlig upphandling, bör sträva efter att ta fram lämpliga åtgärder som inte tillåter generella motåtgärder från EU:s sida eller på nationell nivå, men som bygger på lämpliga verktyg inom offentlig upphandling.

5.  Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att bedöma problemen relaterade till onormalt låga anbud och föreslå lämpliga lösningar.

6.  Europaparlamentet rekommenderar de upphandlande myndigheterna att sörja för att övriga anbudsgivare får tillräcklig information i god tid i samband med onormalt låga anbud, för att kunna bedöma om det finns skäl att inleda ett prövningsförfarande.

7.  Europaparlamentet anser att EU snabbt måste åstadkomma bättre samstämmighet mellan EU:s gemensamma utrikeshandelspolitik och praxis i de medlemsstater som godtar onormalt låga anbud från företag från länder som inte undertecknat WTO-avtalet om offentlig upphandling, till nackdel för EU-företag och de arbetsnormer, sociala normer och miljönormer som tillämpas i EU:s medlemsstater.

8.  Mot bakgrund av fråga nummer 114 i kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling, där parterna uppmanas att rangordna sina prioriteringar bland de olika frågorna i grönboken, anser Europaparlamentet att det är av stor vikt att nå fram till effektiva lösningar, när det gäller behovet av rättvist, öppet och väl avvägt marknadstillträde, samtidigt som man snabbt hanterar andra brådskande frågor, såsom att förenkla och förtydliga regler, förbättra små och medelstora företags tillgång till kontrakt genom offentlig upphandling, driva på innovation genom offentlig upphandling och följaktligen behandla andra aspekter av översynen av offentlig upphandling när det gäller koncessioner. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att först ta itu med frågan om att förenkla regler, åstadkomma ett väl avvägt tillträde till de offentliga marknaderna, förbättra små och medelstora företags marknadstillträde, och att som ett andra steg se över offentlig upphandling och koncessioner, i syfte att sörja för att inte endast Europaparlamentet och medlemsstaterna utan även medborgare och företag, engageras i dessa frågor vilket är nödvändigt och klokt om man ska åstadkomma det erkännande som behövs för alla dessa viktiga inremarknadsfrågor av stor betydelse för den allmänna välfärden i EU.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0173.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om krisen i den europeiska fiskerisektorn till följd av de stigande oljepriserna

P7_TA(2011)0234 RC-B7-0297/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Energi utgör en stor del av fiskerisektorns driftskostnader, och kostnaderna för yrkesfiskarnas verksamhet beror därför till mycket stor del på oljepriset.

B.  De senaste höjningarna av oljepriset har påverkat fiskerisektorns ekonomiska bärkraft och fått många yrkesfiskare att oroa sig över hur dessa extrakostnader ska kunna balanseras. Höjningarna av priset på olja påverkar direkt yrkesfiskarnas inkomster.

C.  Yrkesfiskarnas inkomster och lönerna för dem som arbetar i fiskeindustrin är av olika skäl osäkra. Faktorer som spelar in är till exempel fiskeverksamhetens oregelbundenhet, de olikartade försäljningsformerna och prissättningen när varan säljs för första gången. Allt detta gör att vissa offentliga nationella stöd och EU-stöd måste finnas kvar.

D.  Den finansiella och ekonomiska krisen påverkar industrisektorn och i synnerhet små och medelstora företag och äventyrar verksamheten och sysselsättningen inom fisket och bearbetningsindustrin.

E.  Kommissionen har vid tidigare tillfällen antagit tillfälliga nödåtgärder för att hantera de svårigheter som fiskerisektorn drabbats av i samband med stigande bränslepriser.

F.  Priserna på fiskeri- och vattenbruksprodukter bestäms av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Eftersom EU är starkt beroende av import från tredjeländer (60 procent) för att kunna säkra försörjningen på sin inre marknad, har producenterna ett väldigt litet, eller rentav inget, inflytande på prisnivån för fiskeriprodukter.

G.  Kommissionen godkänner att medlemsstaterna beviljar stöd av mindre betydelse till fiskeföretag, med ett tak på 30 000 EUR för en treårsperiod och per mottagare.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den svåra ekonomiska situation som många europeiska yrkesfiskare befinner sig i, vilken har förvärrats ytterligare av de stigande bränslepriserna. Parlamentet uttrycker sitt stöd till EU:s yrkesfiskare och uppmanar kommissionen och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att underlätta yrkesfiskarnas verksamhet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödåtgärder för att underlätta den svåra ekonomiska situationen för EU:s yrkesfiskare, och då även beakta de finansiella svårigheter som flera länder med stora fiskeflottor står inför just nu.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höja taket för stöden av mindre betydelse från 30 000 EUR till 60 000 EUR per företag för en övergångsperiod på tre år, och samtidigt se till att miljöhållbarhet och social hållbarhet inte äventyras och att konkurrensen mellan medlemsstaterna inte snedvrids.

4.  Europaparlamentet betonar att man måste använda alla möjligheter och marginaler i EU:s fiskeribudget för att finansiera särskilda stödåtgärder för fiskenäringen, så att den kan klara av de problem som uppstått på grund av de stigande bränslepriserna i väntan på att andra slags åtgärder vidtas.

5.  Europaparlamentet önskar att man ska införa mekanismer som förbättrar priset vid den första försäljningen av fångsten och uppmuntrar en rättvis och lämplig fördelning av det mervärde som skapas längs med fiskerisektorns värdekedja. Man måste försöka öka det pris som betalas till producenterna och hålla nere det pris som slutkonsumenterna betalar.

6.  Europaparlamentet betonar att Europeiska fiskerifonden bör fortsätta att bevilja stöd för att förbättra urvalet av fiskeredskap och byta ut motorer, av säkerhetsskäl, miljöskyddsskäl och/eller bränslebesparingsskäl, och särskilt för fiskare som bedriver småskaligt, kustnära och traditionellt fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en plan på medellång och lång sikt för att förbättra bränsleeffektiviteten inom fiskerisektorn (inklusive vatttenbrukssektorn). Vidare uppmanas kommissionen att i sina kommande förslag om en reform av den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt i förslaget till förordning om en reform av Europeiska fiskerifonden, inbegripa lämpliga åtgärder för att förbättra bränsleeffektiviteten inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handlingsplan för kustområden och öar med en aktiv fiskerisektor.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram förslag om investeringar i ny teknik, både på EU-nivå och på nationell nivå, för att öka fiskefartygens energieffektivitet och därigenom minska yrkesfiskarnas beroende av fossila bränslen.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om översynen av småföretagsakten (Small Business Act)

P7_TA(2011)0235 B7-0286/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2011 om översyn av småföretagsakten för Europa (KOM(2011)0078),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om en ”Small Business Act” för Europa(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2011 om praktiska aspekter avseende översynen av EU-instrumenten för att stödja de små och medelstora företagens finansiering under nästa programperiod(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid(3),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU:s 23 miljoner små och medelstora företag, vilka tillsammans utgör 99 procent av alla företag och tillhandahåller mer än 100 miljoner arbetstillfällen, bidrar på ett avgörande sätt till den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen samt till skapandet av nya arbetstillfällen, utgör en av de främsta källorna till innovation, har en viktig roll att spela när det gäller att bibehålla och öka sysselsättningen samt bidrar till uppnåendet av målen i flaggskeppsinitiativen i EU 2020-strategin.

B.  Småföretagsakten grundas på ett antal viktiga politiska pelare, såsom tillgång till finansiering och tillträde till marknader (den inre marknaden, internationella marknader, offentlig upphandling) samt bättre lagstiftning. Utvecklingen i medlemsstaterna i form av konkreta steg mot ett förbättrat företagsklimat för små och medelstora företag varierar och är ofta marginell trots uttalade politiska åtaganden om att följa principerna i småföretagsakten.

C.  Små och medelstora företag står fortfarande inför stora problem när det gäller att utöka sin verksamhet och förbättra sin innovationsförmåga och sitt marknadstillträde, och dessa problem beror främst på företagens svårigheter att erhålla finansiering samt på fortsatta administrativa bördor som bör minskas ytterligare.

D.  Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation har visat sig fungera bra, med 100 000 deltagande små och medelstora företag som drar nytta av programmet och fler som förväntas ansluta sig innan dess löptid är slut 2013.

Småföretagsaktens genomförande

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens översyn av småföretagsakten och ger sitt stöd till de nya förslagen som inriktar sig på att ytterligare förbättra tillgången till finansiering, öka marknadstillträdet och fortsätta avbyråkratiseringen genom förbättrad styrning och kontroll samt genom smart lagstiftning och åtgärder som resultatgranskningen av småföretag.

2.  Parlamentet välkomnar dessutom det framgångsrika antagandet av nästan alla lagstiftningsförslag inom ramen för småföretagsakten. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utan dröjsmål anta det sista förslaget om Europabolagsordningen, vilken skulle göra det möjligt för små och medelstora företag att agera i hela EU samtidigt som man sänker kostnaderna och främjar tillväxten på detta område, arbetar för en minskning med 25 procent av den administrativa bördan enligt småföretagsakten, bidrar till effektiviteten hos inremarknadsakten, motverkar eventuella protektionistiska ekonomiska strategier hos medlemsstaterna och främjar näringslivet.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att snarast genomföra det reviderade direktivet om sena betalningar för att på ett effektivt sätt bekämpa sena betalningar och deras negativa följder, särskilt för små och medelstora företag. Dessutom uppmanar parlamentet i detta syfte kommissionen att genomföra det godkända pilotprojektet för att hjälpa små och medelstora företag att inrätta effektiva kredithanteringssystem i syfte att underlätta indrivning av gränsöverskridande skulder.

4.  Europaparlamentet påpekar att genomförandegraden för åtgärderna i småföretagsakten varierar mellan medlemsstaterna, och uppmanar därför medlemsstaterna att påskynda detta arbete och göra konkreta åtaganden vid nästa möte i rådet (konkurrenskraft).

5.  Europaparlamentet anser att kommissionens regelbundna kontroller måste säkerställa att genomförandet sker på ett systematiskt och övergripande sätt. Parlamentet anser att kommissionen bör förfoga över effektivare verktyg för att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra småföretagsaktens principer, och uppmanar kommissionen att årligen rapportera om hur genomförandet av småföretagsakten fortskrider, både på EU-nivå och i medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utnämnande av den nya företrädaren för små och medelstora företag, och stöder företrädarens uppdrag att övervaka hur medlemsstaternas genomförande av småföretagsakten fortskrider och att främja små och medelstora företags intressen i hela kommissionen genom att främst se till att principen att tänka småskaligt först verkligen tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse nationella företrädare för små och medelstora företag som ska samordna den politik som rör sådana företag och övervaka genomförandet av småföretagsakten i olika myndigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av den övergripande roll som politiken för små och medelstora företag spelar och i syfte att säkerställa en samstämd politik, utse biträdande generaldirektörer med ansvar för frågor rörande små och medelstora företag inom relevanta generaldirektorat (t.ex. forskning, miljö, inre marknaden, sysselsättning och handel), som ska samarbeta med företrädaren för små och medelstora företag.

8.  Europaparlamentet är oroat över att man framför allt på nationell nivå enligt kommissionen inte genomgående har gjort ordentliga bedömningar av alla nya lagförslags eventuella effekter på små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att se till att all ny lagstiftning bedöms utifrån dess eventuella effekter på små och medelstora företag, och att denna bedömning görs regelbundet som en del av konsekvensbedömningar. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram minimistandarder och minimikrav, på grundval av bästa praxis, för hur bedömningen ska tillämpas såväl på EU-nivå som på nationell nivå.

9.  Europaparlamentet understryker att konsekvensbedömningar med bedömningar av eventuella effekter på små och medelstora företag ska utföras på ett oberoende sätt och alltid baseras på en objektiv, motiverad analys av de eventuella effekterna. Europaparlamentet anser därför att medlemmar av konsekvensbedömningsnämnden ska utses av Europaparlamentet och rådet på grundval av kommissionens förslag, och inte längre få instruktioner av kommissionens ordförande. Parlamentet föreslår att företrädaren för små och medelstora företag bör vara ständig medlem av konsekvensbedömningsnämnden i syfte att övervaka att bedömningen av eventuella effekter för små och medelstora företag utförs korrekt.

Smart lagstiftning

10.  Europaparlamentet varnar för fortsatt byråkrati och administrativa bördor som utgör ett allvarligt hinder för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att få medlemsstaterna att undvika nationell överreglering (gold plating), dvs. att införa ytterligare krav utöver kraven i EU-lagstiftningen när de införlivar direktiv i nationell lagstiftning. Enligt parlamentet bör medlemsstaterna använda jämförelsetabeller vid införlivandet av EU-direktiv i nationell lagstiftning, så att det tydligt framgår vilken del av förslaget som härrör från EU-lagstiftning och vilken del som utgör ytterligare nationell lagstiftning.

11.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av e-förvaltning och engångsprincipen, åtgärder som innebär att medlemsstaternas myndigheter inte efterfrågar samma information mer än en gång.

12.  Europaparlamentet välkomnar den förnyade ansträngningen i kommissionens meddelande att fortsätta minska den administrativa bördan för små och medelstora företag på nationell nivå, eftersom inte alla medlemsstater har infört, eller uppnår, nationella mål för att minska denna börda. Parlamentet efterfrågar ett starkare politiskt åtagande från medlemsstaterna när det gäller att fastställa dessa mål, och större insatser för att se till att de uppfylls.

13.  Europaparlamentet betonar att den administrativa bördan proportionellt sett är större ju mindre företaget är, och uppmanar därför till att man gör åtskillnad mellan mikroföretag, småföretag och medelstora företag. Parlamentet understryker att mikroföretag (färre än 10 anställda) tillsammans utgör 91,8 procent av alla företag i EU, och att de därför bör ägnas mer uppmärksamhet och få ett skräddarsytt bemötande.

Tillgång till finansiering

14.  Europaparlamentet framhåller att en framgångsrik strategi för att främja innovativa små och medelstora företag inte bör baseras på större bidrag utan snarare på att skapa ett företagsklimat där små och medelstora företag åtnjuter en verklig, stimulerande, spännande, effektiv, fullständig och omfattande frihet som medför låga kostnader samt bättre tillgång till alla former av finansieringsinstrument, såsom bidrag, garantier och riskkapital. Vid innovation finns alltid en viss risk för misslyckande, och därför framhåller parlamentet hur viktigt det är att hederliga entreprenörer som driver små eller medelstora företag och som misslyckas kan erhålla finansiering för en ny chans.

15.  Europaparlamentet efterfrågar bättre tillgång till ekonomiskt stöd i de inledande innovationsfaserna i form av såddkapital, kapital från affärsänglar och finansiering genom riskkapital och liknande för företagsstarter och små innovativa företag på EU-nivå och på regional och lokal nivå. Med avseende på dessa aspekter understryker parlamentet att en europeisk riskkapitalfond behöver inrättas. Enligt parlamentet bör EU utöka de permanenta produkterna för riskdelning som Europeiska investeringsbanken erbjuder genom finansieringsinstrumentet för riskdelning. Parlamentet understryker den viktiga roll som EIB skulle kunna spela, i synnerhet när det gäller att främja program som Jasmine och Jeremie, som kan erbjuda ett varaktigt stöd till att uppfylla de små och medelstora företagens behov.

16.  I syfte att garantera att de nya Basel III-reglerna för banker inte får några följder för dessas finansiering av små och medelstora företag anser Europaparlamentet att särskild vikt bör läggas vid en helhetsbedömning av effekterna på små och medelstora företag som en del av konsekvensbedömningen av den förordning om kapitalkrav som håller på att utarbetas, samt vid arbetet med att ta fram åtgärder för att se till att bankerna fortsätter att uppfylla sin samhälleliga funktion, nämligen att finansiera realekonomin, och att man på EU-nivå bör lägga en större tonvikt vid att tillhandahålla garantisystem som en alternativ finansieringsmetod.

17.  Europaparlamentet välkomnar i detta hänseende att EIB anförtrott Europeiska investeringsfonden att för dess räkning investera 1 miljard euro som ett mezzanininstrumentet för tillväxt genom investeringsfonder som riktar sig till växande, innovativa och konkurrenskraftiga små och medelstora företag i Europa. Parlamentet begär därför att finansieringen av dessa finansiella instrument ökas ytterligare eftersom de bidrar till att främja innovation, grunden för den europeiska konkurrenskraften.

18.  Europaparlamentet ställer sig helhjärtat bakom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som bevisligen varit framgångsrikt och varnar för att dess effektivitet och flexibilitet kan påverkas om strukturen förändras efter ett eventuellt införlivande av programmet i EU:s framtida forskningsprogram. Parlamentet begär att programmet ska förbli ett fristående flaggskeppsprogram för små och medelstora företag. Det bör införas en särskild budgetpost för småföretagsakten i det framtida ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation för att finansiera särskilda prioriteringar i småföretagsakten.

19.  Europaparlamentet beklagar att endast 75 procent av det totala ekonomiska stödet till ett värde av 21 miljarder euro hade gjorts fullständigt tillgängligt, via förmedlande banker, vid utgången av 2009, för endast 50 000 av totalt 23 miljoner små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser därför åtgärder för att göra betalningsmekanismen, särskilt systemet med förmedlande partnerbanker, mer transparent, tillgänglig och effektiv för att undvika att det uppstår underskott och för att kunna uppfylla målet om att låna ut det totala beloppet på 30 miljarder euro till små och medelstora företag mellan 2008 och 2011.

Tillträde till marknader

20.  Europaparlamentet gläder sig åt att inremarknadsakten antagits, vilken bygger på ett initiativ från parlamentet i linje med Monti-rapporten. Parlamentet gläder sig särskilt åt de lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för små och medelstora företag att fullt ut dra nytta av den inre marknadens fördelar, såsom europeiska riskkapitalfondsregler, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, reviderade momsregler och förenklingen av redovisningsdirektiven. Parlamentet uppmanar rådet att helhjärtat åta sig att arbeta för genomförandet av inremarknadsakten, särskilt i fråga om att anta dess prioriterade åtgärder före utgången av 2012. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta noga hänsyn till de små och medelstora företagens intressen i samband med samtliga åtgärder under hela detta arbete.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stärka och utvidga den roll som Enterprise Europe Network spelar i fråga om att hjälpa och stödja småföretag i alla deras strävanden att mer effektivt kunna dra nytta av de möjligheter som bjuds på den inre marknaden.

22.  Europaparlamentet menar att dialogen mellan små och medelstora företag och offentliga upphandlare bör fördjupas för att göra det lättare för små och medelstora företag att delta i upphandlingsförfaranden. Parlamentet föreslår här att man undersöker möjligheter att hjälpa små och medelstora företag att bilda partnerskap och konsortier och lämna in gemensamma anbud vid offentliga anbudsförfaranden. Kommissionen uppmanas att genomföra en konsekvensbedömning och undersöka trösklarna för EU:s offentliga upphandling så att små och medelstora företag kan delta i kontrakt som annars skulle vara underställda särskilda krav och därmed vara otillgängliga för dem. Kommissionen uppmanas också att undersöka hur offentliggörandet av samtliga meddelanden om offentliga upphandlingar runtom i Europa kan förbättras och att undanröja den administrativa börda som hindrar europeiska företag från att delta i gränsöverskridande offentlig upphandling. Medlemsstaterna uppmanas att mer systematiskt tillämpa den europeiska kodexen om god praxis för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de små och medelstora företagens intressen tillvaratas inom de europeiska standardiseringsorganen och att standarderna görs tillgängligare för små och medelstora företag i de kommande förslagen om en modernisering av det europeiska standardiseringssystemet.

24.  Europaparlamentet understryker den roll som initiativ såsom initiativet för småföretagsforskning spelar för att hjälpa organ inom den offentliga sektorn att få fram forskning och utveckling från små företag i syfte att erbjuda lösningar på allmänhetens behov och samtidigt främja utvecklingen av innovativa produkter och tjänster.

Stöd till små och medelstora företag

25.  Europaparlamentet upprepar sitt tidigare krav på att det ska inrättas nationella kontaktpunkter, fysiska eller elektroniska, och stödorgan för små och medelstora företag i linje med principen om en enda instans, vilka ska ge tillgång till en rad olika informationskällor och stödtjänster ordnade efter ett företags livscykel.

26.  Europaparlamentet anser att små företag bör stöttas så att de kan förbättra sin konkurrenskraft på internationella marknader genom att man förbättrar deras exportmöjligheter, sprider information om program och initiativ för att underlätta tillträdet till internationella marknader och gör det lättare för de små och medelstora företagen att ta sig in på dessa marknader med sina varor och tjänster samt ser till att de små och medelstora företagens intressen tillvaratas i bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar.

27.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ för att ge små och medelstora företag en ny chans, vilket kommer att tas med inom ramen för Europaveckan för små och medelstora företag.

Forskning och innovation

28.  Europaparlamentet efterlyser fortsatta insatser för att förenkla finansiering av forskning, utveckling och innovation och en lämplig programförvaltning som särskilt ska gynna små och medelstora företag i enlighet med vad som fastställdes i parlamentets resolutioner av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning och av den 16 februari 2011 om praktiska aspekter som avser översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser under nästa programperiod.

29.  Europaparlamentet gläder sig åt att kommissionen föresatt sig att föreslå enklare administrativa och finansiella bestämmelser för små och medelstora företag liksom en uppsättning effektiviserade instrument för att stärka deras innovationsförmåga genom hela innovationscykeln, även icke-teknisk innovation, i det framtida ramverket för finansiering av forskning och innovation, särskilt efterföljande program till sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Parlamentet påminner kommissionen om hur viktigt det är att de små och medelstora företagen får lokalt stöd, t.ex. genom att man involverar innovationscentrum, handelskamrar, företagarorganisationer och innovationskluster.

30.  Europaparlamentet begär att ett gemensamt europeiskt patent ska antas och efterlyser vidareutveckling och europeisk samordning av instrument och program (t.ex. innovationskuponger) som främjar de små och medelstora företagens innovationshanteringsmöjligheter, deras tillgång till forsknings- och innovationstjänster samt andra kunskapsbaserade företagstjänster (affärsmodeller, riskbedömning osv.). Parlamentet framhåller särskilt medlemsstaternas erfarenheter av bästa metoder inom universitetsbaserade tekniköverföringscentrum som underlättar de små och medelstora företagens tillgång till forskning och utveckling. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att inrätta en europeisk patentfond för att underlätta dessa tekniköverföringar mellan forskningscentrum och företag, i synnerhet innovativa små och medelstora företag.

31.  Europaparlamentet beklagar att endast ett litet antal av våra innovativa små och medelstora företag växer till större företag som sysselsätter fler människor, och påpekar att det finns fler unga, FoU-intensiva, innovativa företag i EU än i Förenta staterna, och att allvarliga brister i innovation och digital kompetens hindrar små och medelstora företag från att välja innovativa, smarta företagsmodeller och nya tekniker.

32.  Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna att överväga att införa skatteincitament för innovativa nystartade småföretag under de första verksamhetsåren.

Kompetens, utbildning och fortbildning
33.Europaparlamentet beklagar att småföretagsakten inte tillräckligt uppmärksammar sociala och arbetsmarknadsrelaterade frågor som påverkar entreprenörskap och de små och medelstora företagens möjligheter att uppfylla sin sysselsättningspotential och rekrytera arbetskraft med rätt kompetens.
34.Europaparlamentet inser att tillväxten och innovationen till stor del drivs framåt av innovativa små och medelstora företag. Mer uppmärksamhet bör ägnas åt att främja framväxten av ett entreprenörstänkande på alla utbildningsnivåer och användningen av innovativa undervisningsmetoder som att driva verkliga miniföretag på högstadie- och gymnasienivå. Parlamentet framhåller vikten av att stödja utvecklingen av ledningskompetens och digital kompetens, något som småföretagen behöver för att bli framgångsrika i dagens marknadsklimat.
35.Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och stödja initiativ för att bättre kunna identifiera och förutse de små och medelstora företagens behov, särskilt för att möjliggöra för dem att verka på ett mer hållbart sätt och att utveckla strategier för entreprenörskapsutbildning och yrkesutbildning som bygger på medlemsstaternas bästa metoder.
36.Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra Erasmusprogrammet för unga företagare till ett permanent program med en tillräcklig budget, mot bakgrund av de mycket positiva resultaten från den förberedande åtgärden, även om den fortfarande genomförs i liten skala.
Resurseffektivitet
37.Europaparlamentet gläder sig åt att kommissionen uppmärksammar den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för övergången till en resurseffektiv ekonomi. För att nå målen om resurseffektivitet krävs det att man beaktar värdekedjan. Kommissionen uppmanas därför att inrätta samordnade sektoriella projekt och aktiviteter som riktar sig till små och medelstora företag och som syftar till att fastställa potentiella resurseffektiva innovationer inom värde- och utbudskedjan.
38.Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anta en handlingsplan för miljöinnovation. Parlamentet efterlyser långtgående åtgärder för att stödja små och medelstora företags införande av miljöinnovativa lösningar i alla steg av värdekedjan, inbegripet utformning. Parlamentet anser att man måste öka stödet till initiativ på detta område, till exempel genom det framtida ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, men även genom riktat stöd från strukturfonderna. Kommissionen uppmanas att två gånger per år rapportera till medlemsstaterna om hur främjandet av miljöinnovation inom de små och medelstora företagen fortlöper.
39.Europaparlamentet uppmärksammar möjligheten till energibesparingar inom de små och medelstora företagen eftersom endast 24 procent av dessa företag i dag gör aktiva insatser för att minska sin miljöpåverkan. Parlamentet framhåller att tillämpning av kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder skulle kunna hjälpa de små och medelstora företagen att minska sina energiräkningar och öka sin kapacitet för nyinvesteringar. Det finns ett starkt behov av att främja ökade kunskaper om låga koldioxidutsläpp hos små och medelstora företag. Det tål att påpekas att det finns minst en finanskonsult för varje småföretag eller medelstort företag, men mycket få experter som ger råd till små och medelstora företag om energibesparingar och energieffektivitet.

40.  Europaparlamentet noterar den allt större olagliga handeln i alla medlemsstater med varumärkesförfalskade och piratkopierade produkter som har importerats från tredjeländer som hotar de europeiska små och medelstora företagens konkurrenskraft.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 48. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0057. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0093.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om Innovationsunionen: Ett nytt Europa i världen efter krisen (2010/2245(INI))

P7_TA(2011)0236 A7-0162/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin: Innovationsunionen” (KOM(2010)0546),

–  med beaktande av artikel 179.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken ”1. Unionen ska ha som mål att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde med fri rörlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik, att främja utvecklingen av unionens konkurrensförmåga, inbegripet inom unionens industri, och att underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i fördragen”,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om europeiska innovationspartnerskap inom ramen för huvudinitiativet ”Innovationsunionen”(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 ”Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin” (KOM(2011)0021),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2010 ”En digital agenda för Europa” (KOM(2010)0245),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (KOM(2011)0112),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning(5),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 om innovation,

–  med beaktande av slutsatserna från det 3 049:e mötet i Europeiska unionens råd (konkurrenskraft) den 25–26 november 2010 om Europeiska innovationsunionen,

–  med beaktande av slutsatserna från det 3 035:e mötet i Europeiska unionens råd (konkurrenskraft) den 12 oktober 2010 om att öka medvetenheten om EU:s program för forskning och innovation: svårigheten att förenkla,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 ”Regionalpolitik som bidrar till smart tillväxt i Europa 2020” (KOM(2010)0553),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 ”Förberedelser för framtiden: Att utveckla en gemensam strategi för viktig möjliggörande teknik i EU” (KOM(2009)0512),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 mars 2009 ”En strategi för europeisk forskning, utveckling och innovation inom området informations- och kommunikationsteknik: Höjda insatser” (KOM(2009)0116),

–  med beaktande av kommissionens grönbok om att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2011 ”Översyn av småföretagsakten för Europa” (KOM(2011)0078),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 februari 2007 ”vetenskaplig information i den digitala tidsåldern – tillgång, spridning och bevarande” (KOM(2007)0056,

–  med beaktande av den rapport från november 2008 om att främja innovativa företagsmodeller med miljövinster, vilken sammanställdes för kommissionens räkning,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet av utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för rättsliga frågor (A7-0162/2011).

A.  Enligt artikel 179.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen ”stimulera företag, inklusive små och medelstora företag, forskningscentra och universitet i deras insatser för forskning och teknisk utveckling av hög kvalitet; unionen ska stödja deras ansträngningar att samarbeta med varandra, främst i syfte att möjliggöra för forskare att fritt samarbeta över gränserna och för företagen att fullt ut utnyttja den inre marknadens möjligheter, och detta särskilt genom att skapa tillträde till de nationella offentliga upphandlingsmarknaderna, genom att fastställa gemensamma standarder samt genom att avlägsna rättsliga och fiskala hinder för samarbete”.

B.  Att påskynda forskning och innovationen är inte bara viktigt för att uppnå en hållbar och konkurrenskraftig ekonomisk modell och säkra framtida sysselsättning, utan det kommer också att skapa lösningar för de stora gemensamma samhällsutmaningar som det europeiska samhället står inför, nämligen

C.  Nyckeln till att stimulera innovation ligger i

D.  Riskbenägenhet är nödvändigt för att nå framgång med innovation.

E.  För att förbättra det europeiska entreprenörskapet och innovationspotentialen och bevara Europas konkurrenskraft behövs en attitydförändring. Det behövs förändringar för att stimulera risktagande och förbättra villkoren för att starta innovativa företag och villkoren för entreprenörer.

F.  Europeiska unionen måste, med tanke på det internationella ekonomiska sammanhanget, inta en offensiv attityd och bli ledande när det gäller konkurrenskraft. Därför måste EU investera i en explosion av innovationer.

G.  Europa behöver ett modernt, kostnadseffektivt och välfungerande system av skydd för immateriella rättigheter i syfte att främja innovation och stärka konkurrenskraften.

H.  Immateriella rättigheter är en viktig förutsättning för kapitalintensiv forskning, utveckling och innovation.

I.  Den främsta möjligheten att stärka innovation i Europa med hänsyn till immateriella rättigheter är att inrätta ett EU-patent.

J.  Ett modernt varumärkessystem inom unionen är nödvändigt för att skydda de investeringar som gjorts av europeiska företag i design, skapande och innovation.

K.  Genom att öronmärka 3 procent av EU:s BNP för forskning och utveckling fram till 2020 skulle man kunna skapa 3,7 miljoner arbetsplatser och den årliga BNP:n skulle fram till 2025 kunna växa med cirka 800 miljoner EUR.

L.  Endast 30 procent av de europeiska forskarna är kvinnor och endast 13 procent av cheferna för europeiska forskningsinstitut är kvinnor.

En integrerad och tvärvetenskaplig strategi

1.  Europaparlamentet välkomnar flagskeppsinitiativet Innovationsunionen, som är det mest betydelsefulla och målinriktade gemensamma försöket hittills att införa en strategisk, integrerad och affärsinriktad europeisk innovationspolitik som ska komplettera medlemsstaternas insatser, genom vilken innovation och framsteg styrs och övervakas på högsta politiska nivå. Dess framgång är dock beroende av ett fullständigt samarbete mellan och genomförande av medlemsstaterna, inbegripet genom deras ekonomiska stöd och smart budgetkonsolidering, med prioritering av hållbara, tillväxtbefrämjande insatser inom områden som innovation, forskning och utbildning. De gemensamma målen för innovation ska styra medlemsstaternas politik inom samtliga berörda områden. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets strategiska tillvägagångssätt i samband med dess möte den 4 februari 2011.

2.  Europaparlamentet stöder initiativet Innovationsunionen som en grundsten i EU:s ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, särskilt när det gäller integrerad utbildning på alla nivåer, däribland yrkesutbildning.

3.  Europaparlamentet kräver en bred definition av innovation som är inriktad på resultat och sträcker sig utöver teknisk och produktorienterad innovation, i vilken samtliga aktörer innefattas, särskilt företagen, och framhäver medborgarnas förmåga att skapa möjligheter och samtidigt åstadkommer en attitydförändring. Parlamentet påminner om att innovation handlar om att med framgång tillämpa idéer i praktiken och att den inriktas på produkter, processer, tjänster, aktiviteter, system och organisationsstrukturer. Parlamentet föreslår att kommissionen lägger fram en definition på innovation.

4.  Europaparlamentet anser att innovation inom alla kunskapsområden och inom all ekonomisk och social verksamhet bör ha allmänintresset, ökad livskvalitet, främjande av social välfärd, miljöskydd och bevarande av jämvikt i naturen som riktmärken.

5.  Europaparlamentet anser att de icke tekniska innovationsinsatserna måste stärkas eftersom innovation är ett komplext begrepp och att det bör spridas bästa praxis för denna typ av innovation och fastställas bestämmelser och villkor för tillgång till EU-finansiering utifrån en öppen och allomfattande strategi.

6.  Europaparlamentet begär att det görs tydlig åtskillnad mellan ”ursprunglig innovation”, dvs. innovation som sker för första gången och som inte finns på marknaden, och de förbättringar eller ändringar som företag gör av en vara, tjänst, process eller aktivitet som redan finns på marknaden.

7.  Europaparlamentet menar att det måste ställas upp en strikt och flexibel definition av samhällsekonomisk innovation eftersom denna i många fall inte består av en vara eller tillämpningen av en teknisk lösning, utan av en rad sammanlänkade långsiktiga institutionella, tekniska eller förvaltningsrelaterade förändringar som utgör en process.

8.  Europaparlamentet påpekar att de mål som satts upp i Europa 2020-strategin, planen för energieffektivitet 2020, flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa, råvaruinitiativet, energistrategin för Europa 2011–2020, i vilken delmålet för energifärdplanen för 2050 fastställs, samt i färdplanen för en koldioxidsnål ekonomi senast 2050 måste prioriteras inom Innovationsunionen.

9.  Europaparlamentet påpekar att internationalisering och innovation är de främsta drivkrafterna för extern konkurrenskraft och tillväxt och avgörande för de strategiska målen i Europa 2020.

10.  Europaparlamentet betonar betydelsen av såväl klimat- och energieffektiv som förnybar teknik i omställningen till en hållbar global ekonomi. I många viktiga sektorer för klimatvänlig och resurseffektiv industriproduktion är EU ledande. Parlamentet uppmanar kommissionen att definiera strategier för internationalisering och innovation inom dessa sektorer.

11.  Europaparlamentet erkänner att kampen mot klimatförändringarna och strävan efter energieffektivitet och en avmaterialiserad industriproduktion kräver en aktiv politik för spridning av ny teknik på internationell nivå.

12.  Europaparlamentet betonar att miljöskyddet, folkhälsan och livsmedelssäkerheten samt kampen mot klimatförändringarna hör till de områden där behovet av ökade innovationsinsatser är som störst, vilket innebär en förstärkning av dagens vetenskapliga och tekniska grund. Dessa områden bör ingå i EU:s framtida forsknings- och innovationsprogram på ett lämpligt sätt, och därför behövs en sektorsövergripande strategi som bygger på ekosystemens motståndskraft.

13.  Europaparlamentet konstaterar att fragmenteringen av marknaden för den kulturella och den kreativa sektorn delvis beror på den kulturella mångfalden och på konsumenternas språkliga preferenser.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens fokus på större samhällsproblem och betonar att innovation och forskning behövs för att öka resursproduktiviteten, hållbar användning och ersättning samtidigt som man finner nya vägar för att göra resursanvändningen och energiförbrukningen effektivare.

15.  Europaparlamentet konstaterar att man inte bör begränsa prioriteringarna av innovation till endast vissa områden eftersom man kan gå miste om värdefull innovationspotential på lång sikt.

16.  Europaparlamentet anser att innovation kan spela en viktig roll för att stärka den sociala sammanhållningen, genom att kvaliteten på de tillhandahållna tjänsterna förbättras, och att särskilda yrkesutbildningsprogram därför bör inrättas.

17.  Europaparlamentet erinrar om att innovation i en marknadsekonomi inte bara kan vara inriktad på större samhällsutmaningar utan har en lika viktig funktion när det gäller att skapa konsumentvänliga och attraktiva produkter på områden som rekreation, teknik, kultur och underhållning. Parlamentet framhåller den enorma globala marknaden för innovativa högteknologiska underhållningsprodukter (smarttelefoner, pekdatorer, spelkonsoler, bärbara apparater för underhållning etc.) och den globala marknaden för sociala nätverk och innovativa internettjänster, där europeiska företag spelar en obetydlig roll.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av flaggskeppsinitiativen Ett resurseffektivt Europa och Industripolitiska flaggskeppsinitiativet och av ansträngningar för att bryta sambandet mellan den ekonomiska tillväxten och resursanvändningen genom att stödja övergången till en hållbar, koldioxidsnål, kunskapsbaserad ekonomi, öka användningen av förnybara och hållbara energikällor, utveckla koldioxidminskande och resurseffektivare teknik samt hållbara transporter, samtidigt som de europeiska företagens konkurrenskraft stärks.

19.  Europaparlamentet påminner om att den digitala världen och IKT är drivkrafter bakom innovation och att tillgång till höghastighetsbredband därför är en avgörande förutsättning, också för europeiska innovationspartnerskap, eftersom det förbättrar medborgarnas samarbete och medverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför skynda på sitt införande av snabba internettjänster och även främja e-initiativ som ska säkra att EU:s digitala agenda verkställs utan dröjsmål.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma sådan teknik som stöder ”smartare”, hållbara system så att företag kan utveckla anpassningsbara tjänster i realtid inom så spridda sektorer som transport och logistik, byggnads- och fastighetsförvaltning, distribution av energi, telekommunikationer och finansiella tjänster.

21.  Europaparlamentet betonar att innovations- och forskningspolitikens framgång är beroende av

22.  Europaparlamentet betonar behovet av att omvandla EU:s handels- och innovationspolitik till ett konkret verktyg som skapar sysselsättning, utrotar fattigdom och åstadkommer hållbar utveckling i hela världen. Parlamentet är övertygat om att det måste finnas konsekvens mellan de inre och yttre aspekterna i EU:s politik och att en ny handelspolitik måste utformas i linje med en aktiv sysselsättningsskapande industri- och innovationspolitik för att få till stånd ekonomisk tillväxt och därmed skapa fler och bättre arbetstillfällen.

23.  Parlamentet betonar att sambandet mellan flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen och den årliga tillväxtöversikten är ett viktigt verktyg för att förbättra samarbetet, eftersom det visar på medlemsstaternas årliga framsteg.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett system med en integrerad indikator, med beaktande av mångfalden bland de befintliga ekonomiska systemen i medlemsstaterna, som företagen ska medverka i, i syfte att möjliggöra bättre övervakning och bedömning av framstegen och de mätbara effekterna av innovationspolitiken och innovationsprogrammen. Parlamentet efterlyser inrättande av tillförlitliga datainfrastrukturer som ska bidra till att övervaka utvecklingen inom finansiering av forskning och uppmanar till en vidare utveckling av ”resultattavlan” genom internationellt samarbete och genom utarbetande av ett mer indikator- och evidensbaserat system, som mäter EU:s innovationsförmåga i absoluta termer samtidigt som de tillgängliga resurserna används på ett smart sätt.

25.  Europaparlamentet erinrar om att innovation och kreativitet till en viss grad kan odlas, läras ut och förbättras. Därför anser parlamentet att man måste ge större plats åt innovation och kreativitet i EU medlemsstaternas utbildningssystem och ta fasta på och sprida bästa praxis samt kreativa och innovativa läroplaner och undervisningsmetoder som används i medlemsstaterna.

26.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som miljöinnovation kommer att spela för att Europa 2020-målen ska nås. Parlamentet efterlyser därför antagande av en ambitiös handlingsplan för miljöinnovation, i vilken åtgärder ska föreslås om införande av miljöinnovation i värdekedjans alla led, inbegripet design och ökade medel till initiativ inom detta område genom programmet för konkurrenskraft och innovation.

27.  Europaparlamentet menar att EU bör förbättra sina metoder för att utvärdera innovation eftersom denna brukar vara nära kopplad till marknaden och utvecklas genom informella kanaler, med beaktande av att inte alla områden kan bedömas utifrån samma kriterier.

28.  Europaparlamentet framhåller risken med att göra ”innovation” till ett tomt slagord och tro att det räcker att ständigt och jämt upprepa detta. Innovation i sig själv är ingen universallösning som man kan ta till efter behag mot alla typer av problem i ekonomiska och sociala kristider. Innovation innebär snarare en oavlåtlig strävan inom den offentliga och privata sektorn och måste understödjas aktivt genom en sammanhållen utbildnings-, forsknings-, industri-, social- och miljöpolitik i EU och i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet framhåller den kulturella och kreativa industrins betydelse för innovation och hänvisar till studier som visar att de företag som i högre grad utnyttjar den kulturella och kreativa industrins tjänster har betydligt bättre innovationsresultat.

30.  Europaparlamentet framhåller principen om nätneutralitet och öppna standarder som en motor för innovation.

Ett innovationssamhälle som sätter människorna i centrum

31.  Europaparlamentet betonar att medborgarnas krav och företagens aktiva engagemang är den viktigaste drivkraften för innovation. Parlamentet påpekar att inrättandet av ett innovativt samhälle därför måste baseras på delaktighet för medborgarna, genom att de får möjlighet att uttrycka sina behov och sin kreativa potential med ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt och genom att tillhandahålla innovativa lösningar som ger enskilda medborgare möjlighet att bidra till resurseffektiviteten.

32.  Europaparlamentet framhåller att man behöver skapa en kultur av lärande, vetgirighet och risktagande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att verkligen anstränga sig för att få till stånd en förändring i tänkesättet i riktning mot innovativt och vetgirigt tänkande och risktagande och en mer tillåtande inställning till misslyckande, genom att uppmuntra till hållbara konsumentmönster och aktivt främja medborgares och företags engagemang i innovation och ett öppet innovationssystem. Parlamentet betonar att innovation är en process som varken kan eller bör styras helt av staten och att den behöver gynnsamma förutsättningar som medger tillräcklig flexibilitet till stöd för oförutsedd utveckling.

33.  Europaparlamentet anser att de vetenskapliga framstegen och deras många tillämpningar inte utesluter att det behövs en öppen utvärdering där många får delta om de etiska, samhälleliga och politiska följderna av dessa tillämpningar. Parlamentet uppmärksammar att man måste främja och sprida en vetenskapskultur bland allmänheten.

34.  Europaparlamentet anser att stöd måste ges till initiativ som syftar till att främja den vetenskapliga dialogen och sprida resultaten till största möjliga publik, utöver den vetenskapliga, varigenom det civila samhällets roll i forskningen kan stärkas.

35.  Europaparlamentet anser att man bör prioritera utvecklingen av en innovationskultur på regional nivå, dels bland företagare, ungdomar som genomgår yrkesutbildning och löntagare, dels bland de partner som har betydelse för företagens verksamhet, till exempel regionala offentliga beslutsfattare, forskningscentrum, företagskluster och finansieringsorgan, vilka ofta inte är tillräckligt medvetna om innovationskapaciteten hos företagen i sina regioner, särskilt bland de små och medelstora företagen (inbegripet mikroföretag och hantverksföretag).

36.  Europaparlamentet framhåller att medborgarnas medverkan i innovationsinsatser förutsätter god insikt i vetenskapens utveckling och utmaningar. Därför krävs större spridning av vetenskapliga och tekniska kunskaper. Parlamentet framhåller betydelsen av livslångt lärande samt insatser särskilt riktade till människor med mindre tillgång till vetenskap och teknik, inte minst i landsbygdsområden.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra utvecklingen av hållbara ekonomiska modeller som baseras på innovation och kreativitet och som både skapar och slår vakt om högkvalificerade arbetstillfällen i Europa.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av att anta ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt och till innovation och en öppen miljö för kreativa idéer, för att stimulera produktivitetsökning, ge anställda befogenheter och utveckla lösningar för sociala behov som inte tillgodosetts (som integration och invandring).

39.  Europaparlamentet efterlyser komplettering av den nuvarande förskottsfinansieringen med nya finansieringsmekanismer såsom pristävlingar eller innovationsstimulerande priser för europeiska innovatörer (enskilda eller grupper), för att uppmuntra idéer och belöna uppfinningar, exempelvis inom socialt värdefulla områden, i syfte att få fram kunskap som en kollektiv nyttighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida ett första pilotprojekt om ett belöningssystem inom pilotprojektet för ett europeiskt innovationspartnerskap för hälsosamt åldrande är lämpligt.

40.  Europaparlamentet betonar att social innovation handlar om att individer eller organisationer, med ett socialt och inte nödvändigtvis kommersiellt syfte, hittar nya och effektiva lösningar på akuta sociala behov. Parlamentet betonar även att social innovation är en möjlighet för medborgarna, oavsett deras roll, att förbättra sin arbets- och livsmiljö och därmed kan bidra till att stärka den europeiska sociala modellen.

41.  Europaparlamentet framhåller den betydelse den sociala ekonomin (kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser) har för social innovation genom att den skapar och använder resurser som syftar till att tillgodose de behov som inte fångas upp av vare sig marknaden eller konventionella företagsformer.

42.  Europaparlamentet anser att EU:s innovationsstrategi bör frigöra de anställdas potential genom att göra det möjligt också för anställda utan universitetsexamen att vara del av och delta i olika slags EU-program och innovationsprojekt.

43.  Europaparlamentet påpekar att strategin Innovationsunionen måste erkänna de vanliga anställdas idéer, förslag och kompetens när det gäller innovation. Ett flertal studier pekar på att innovation som utgår från de anställda inte bara är bra för företaget utan också för tillfredsställelsen i arbetet och kan – om det genomförs på rätt sätt – faktiskt bidra till minskad stress.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU samt de nationella, regionala och lokala myndigheterna att sätta igång med pilotprojektet och främja forskning om social innovation, och att tillhandahålla offentliga medel till stöd för en sådan liksom för offentlig-privata partnerskap, som kan tjäna som grund för framtida verksamhet inom detta område. Parlamentet betonar att social innovation bör inkluderas i finansierings- och stödprogram som Europeiska socialfonden, ramprogrammen och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP).

45.  Europaparlamentet framhåller att forskning är betydelsefull inom den medicinska sektorn och att den, i kombination med innovativa tillämpningar, kommer att främja tillväxt och välfärd i ett åldrande samhälle. Parlamentet understöder ett nära samarbete mellan universitetens forskningsavdelningar och läkemedelsindustrin för att ta fram de produkter och tjänster som EU:s invånare kommer att vara i starkt behov av under det kommande årtiondet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja resurserna i den gemensamma strategiska ramen för finansiering av forskning och innovation i EU för att säkerställa ett hållbart genomförande av infrastrukturerna för biologisk och medicinsk forskning som en offentlig FoU-tjänst, som ska vara inriktad på högre livskvalitet för medborgarna och utgöra ett steg framåt mot ett kunskapssamhälle som kan möta de samhälleliga förändringarna i Europa.

47.  Europaparlamentet anser att större tonvikt på innovationsstrategier utgör en möjlighet att modernisera och förstärka samhällstjänster på nuvarande och nya områden inom en rad sektorer av näringsliv och samhälle, vilket bidrar till att främja såväl deras kvalitet och effektivitet, som skapandet av arbetstillfällen, kampen mot fattigdom och socialt utanförskap samt den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

48.  Europaparlamentet anser att en bättre samordning av insatserna för vetenskap, teknik och innovation inte bör medföra att investeringar i forskningskapaciteten i vissa medlemsstater eller regioner trappas ner eller avvecklas till förfång för andra. Samordningen bör snarare ske genom investeringar för att skapa en stabil och enhetlig grund för innovation och utveckling, som tar hänsyn till särdragen och utvecklingsnivån i olika länder och regioner, så att önskvärda synergier och ett fruktbart samarbete kan komma till stånd.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av att modernisera utbildningssystemet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra (unga) européers entreprenörskap och kvantitativa färdigheter samt utbildning genom att införliva företagande, kreativitet och innovation på alla utbildningsområden och förbättra humankapitalet, så att de kan spela en aktiv roll inom innovation, exempelvis genom kommissionens program ”Erasmus för unga entreprenörer”, samtidigt som man säkrar att högkvalificerade hantverksyrken bevaras som en källa till innovation.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta prognoser på medellång och lång sikt över den kompetens som kommer att behövas på arbetsmarknaden samt främja partnerskap mellan universitet och näringsliv för att lotsa ut unga människor på arbetsmarknaden och bidra till att upprätta ett innovativt, kunskapsbaserat samhälle, utveckla den tillämpade forskningen och ge nyutexaminerade bättre utsikter på arbetsmarknaden.

51.  Europaparlamentet konstaterar att det i kristider är mycket viktigt att locka unga människor till nya slags arbeten som finns tillgängliga och att se till att kompetensprogram hjälper unga människor komma in på arbetsmarknaden för att de så gott som möjligt ska kunna förverkliga sina sysselsättningsmöjligheter samt för att motverka den höga arbetslösheten bland människor under 25 år och för att dra nytta av den yngre generationens kunskaper i ny teknik.

52.  Europaparlamentet yrkar på att kompetensbristerna inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik måste övervinnas och påpekar vikten av att kvaliteten på utbildningen höjs och möjligheterna till livslångt lärande och fortbildning förbättras, fortlöpande utbildning för anställda främjas samt att det organiseras och erbjuds sådan utbildning där alla kan vara med och där kvinnor inte diskrimineras. Dessa åtgärder bör dock främst inrikta sig på arbetstagare som omplacerats till mindre kvalificerade arbeten, som riskerar bli arbetslösa till följd av införandet av ny teknik och som friställts eftersom de saknar den kompetens som omstruktureringen och omställningen kräver. Parlamentet framhåller dessutom att all utbildning, på alla utbildningsnivåer, bör utvecklas mer fullständigt så att den blir till stöd för kreativitet, innovation och företagsamhet.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att höja nivån på det livslånga lärandet och ta fram utbildning för alla i syfte att stärka miljöinnovationen och företagsamheten och för att arbetskraften ska kunna anpassa sina färdigheter till arbetsmarknadens behov av en mer hållbar ekonomi som grundar sig på kompetensbaserade utbildningskoncept. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivarna och arbetstagarna att erkänna ett delat ansvar för kompetensförvaltning, utbildning och livslångt lärande i förbindelse med innovation, i enlighet med ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter om livslångt lärande från 2002.

54.  Europaparlamentet betonar att inför bristen på studenter i den högre utbildningen inom vetenskap och teknik måste det vidtas åtgärder för att inga studenter av ekonomiska skäl ska avbryta sina studier eller begränsas i sina val av utbildningsanstalt, och att det därför är nödvändigt att fortsätta främjandet av tillgång till banklån, som delvis kan finansieras av medlemsstaterna.

55.  Europaparlamentet understryker behovet av att upptäcka potentiella innovatörer, särskilt bland små och medelstora företag. Intermediära organisationer spelar en viktig roll när det gäller att upptäcka sådana innovatörer, skapa incitament, ge råd och stödja innovation. Parlamentet anser att dessa organisationer bör stärkas, att det bör tas fram ett program för att förbättra utbildningen, kompetensen och expertkunskaperna för dem och att vikten av modeller för dubbel yrkesutbildning bör öka i framtiden.

56.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av en grundläggande kompetensbas och en god allmänbildning för att människor bättre ska kunna anpassa sig till sin arbetsmiljö. I detta sammanhang är språkinlärning av särskilt stor betydelse.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa kluster och villkor som påskyndar innovation och att stödja utvecklingen av starkare partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och företagsvärlden, både nationellt och internationellt, samtidigt som hänsyn bör tas till företagens behov i läroplanerna.

58.  Europaparlamentet anser att särskilda program till förmån för en vetenskaps- och teknikkultur måste ingå i åtgärderna för att främja innovation på alla områden.

59.  Europaparlamentet stöder Regionkommitténs förslag om att skapa ett ”virtuellt nätverk för kreativitet” som är öppet för alla (företag, lokala och regionala organ, centrala offentliga myndigheter, den privata sektorn och medborgarna) och som skulle ge råd, stöd och tillgång till riskkapital och tekniska tjänster. Parlamentet betonar att ett virtuellt nätverk skulle medföra extra fördelar genom att ge invånare på öar, i avlägset belägna regioner, på landsbygden, i bergsområden och i glesbefolkade områden bättre tillgång till expertråd, utbildning och information, företagsstöd och ekonomisk rådgivning.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra rejäla framsteg när det gäller att förbättra forskares karriärmöjligheter och öka deras rörlighet mellan forskningssektorer och över nationsgränser. Detta skulle bidra till att garantera tillräckligt många forskare och höja kvaliteten på forskning och innovation i EU. Forskare inom hela EU borde kunna dra nytta av rätt utbildning, attraktiva karriärmöjligheter och avskaffande av hinder för rörlighet.

61.  Europaparlamentet konstaterar att social innovation är en utmaning för humankapitalet och att universitetens roll måste stärkas genom utbildning, livslångt lärande, forskning, innovation och entreprenörskap. Parlamentet betonar vikten av mer öppna och moderna universitet och av att universiteten får större självbestämmanderätt för att fastställa strategiska prioriteringar och egna åtgärder som svar på prioriteringar i samhället.

62.  Europaparlamentet understryker att man för att uppnå en starkare integration mellan de olika delarna i kunskapstriangeln måste bedriva en politik som syftar till att stärka samarbetet mellan utbildningssystemen och näringslivet i samband med utarbetandet av nya kursplaner och av doktorandprogram.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en digital plattform för ”öppen innovation” där politiska problem som rör hela Europa kan tillkännages, och idéer och lösningar kan läggas fram av medborgare och aktörer från hela Europa.

64.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer skillnader mellan universiteten när det gäller att bättre och mer proaktivt interagera med näringslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett nytt Europaomfattande program för utbildning och fortbildning av universitetsadministratörer, personal med ansvar för kunskapsöverföring och yrkesutbildade teknikmäklare och att utfärda riktlinjer för att sådana utbildningar ska professionaliseras.

Förenkling, defragmentering, finansiering och standardisering

65.  Europaparlamentet betonar att stora alternativkostnader är förknippade med EU:s mer traditionella sektoriella utgifter och pekar på att strategiska prioriteringar i Europa 2020-strategin måste anpassas till budgetpolitiken. En större del av EU:s budget bör därför anslås till FoU och innovation.

66.  Europaparlamentet framhåller den relativt ringa EU-budgeten för FoUI jämfört med medlemsstaternas budgetar som svarar för största delen av finansieringen av offentlig forskning. Större tonvikt bör därför läggas vid finansieringsinstrument med hävstångseffekt på nationella forskningsanslag, privata investeringar och EIB-finansiering, för att främja en samordning av insatserna och stimulera till investeringar som ska uppgå till de av EU fastställda målen.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kombinera befintliga stödsystem och stödstrukturer för att uppnå ett enkelt och tillgängligt system för att påskynda innovation, att fokusera på de större samhällsproblemen och att aktivt förebygga fragmentering och byråkrati.

68.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga stödsystem och stödstrukturer och att upprätta en enda kontaktpunkt i samarbete med medlemsstaterna, det vill säga en serviceavdelning där alla aktörer (särskilt innovativa små och medelstora företag) – inklusive de lokala och regionala myndigheterna – kan erhålla information och ansöka om ekonomiskt stöd eller sammankopplas med potentiella partner.

69.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag måste stödjas från första innovationsstadiet till det sista, så att de kan ägna sig åt innovation och delta i europeiska stödprogram.

70.  Europaparlamentet uppmuntrar till strategier för internationalisering av kluster, vilka ska ge stöd och vägledning åt små och medelstora företag.

71.  Europaparlamentet betonar att de europeiska klustren måste bli mer synliga och i större utsträckning meddela sina framgångar och resultat. Parlamentet föreslår en serviceplattform för innovativa små och medelstora företag i form av en klusterlänk som förbinder olika kluster och teknikparker i Europa och i världen (t.ex. i Medelhavsområdet).

72.  Europaparlamentet betonar att investeringarna i forskning och utveckling brukar minska under ekonomiska krisperioder, trots att det har visat sig att det är de företag och medlemsstater som investerar mest under sådana perioder som får störst komparativa fördelar på marknaden.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en enda politisk ram med enhetliga bestämmelser för stöd och finansiering av innovation, för att skapa synergier och slå samman stödprogram för forskning, utveckling och innovation (FoUI), där så är möjligt, och stödja innovation genom att styra över mer medel till innovation och genom att uppmuntra till större medverkan från den finansiella sektorn. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att respektera sina åtaganden om att använda intäkter från systemet för handel med utsläppsrätter till att finansiera klimatrelaterade åtgärder, däribland innovationsprojekt.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga användningen av flerfondsprogram för de medlemsstater och regioner som vill använda sådana. Parlamentet anser att detta skulle bidra till ett mer integrerat och flexibelt arbetssätt och göra de olika fondernas (strukturfonderna och ramprogrammen för forskning och utveckling) samverkan effektivare.

75.  Europaparlamentet sluter upp bakom rådet i kravet på en bättre balans mellan tillit och kontroll och mellan risktagande och undvikande av risker, och konstaterar att innovation och forskning är en högriskverksamhet utan resultatgaranti.

76.  Europaparlamentet uppmärksammar att deltagarna i innovationsprocessen ställs inför olika förfaranden och kriterier för stödberättigande både i olika EU program och i nationella program. Detta leder till byråkrati, höga kostnader och slöseri med tid och möjligheter. Parlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna gemensamt åtar sig att förenkla och närma sig varandra i fråga om de urvalsförfaranden och kriterier för stödberättigande som används inom det europeiska forsknings- och innovationsområdet.

77.  Kommissionen uppmanas att för Europaparlamentet lägga fram en extern utvärdering av de innovationsinstrument som skapas inom ramen för det sjunde ramprogrammet och som omfattar teknikplattformar och gemensamma europeiska teknikinitiativ. Utvärderingen bör omfatta aktiviteter, begäranden, innovationsprojekt och resultat (om sådana finns) samt det ekonomiska bidraget från offentlig och privat finansiering.

78.  Europaparlamentet noterar att det är viktigt att väsentligt öka både de privata och offentliga investeringarna i FoUI för att EU:s industri ska fortsätta att vara ledande inom teknik och behålla sin internationella konkurrenskraft inom områden såsom transport- och energieffektivitet. Det är också nödvändigt att öka den offentliga finansieringen av FoUI för att få fram privata investeringar.

79.  Europaparlamentet begär att kommande ramprogram på ett optimalt sätt ska utnyttja forskningsresultaten och koppla ihop dem med innovationsprocessen genom att projektfinansieringen utvidgas till att omfatta demonstrations- och prototypstadiet.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av bättre stöd till genomförandet av politik och program som bidrar till att förbättra synergieffekterna i kedjan forsknings- och utvecklingsinfrastrukturer – innovation – skapande av sysselsättning.

81.  Förenklade administrativa och finansiella förfaranden för offentliga medel, särskilt vad gäller EU:s ramprogram, är en nödvändig förutsättning för stabilitet, rättslig förutsebarhet för deltagarna och följaktligen ökat näringslivsdeltagande.

82.  Europaparlamentet framhåller att ramprogram bör fortsätta att stödja samarbetsforskning inom industrin, eftersom detta får en hävstångseffekt på industriella medel och inverkar positivt på skapandet av innovativa produkter på den inre marknaden.

83.  Europaparlamentet uppmanar till upprätthållande av en stark grund för spetskompetens inom grundforskning som bygger vidare på Europeiska forskningsrådets framgångar, samt av en stark grund för tillämpad vetenskaplig forskning och innovation, genom att inrätta en byrå för tillämpad forskning och innovation, i stil med Europeiska forskningsrådet, där befintliga strukturer slås samman på lämpligt sätt.

84.  Europaparlamentet anser att innovation och kreativitet är nyckeln till unionens ekonomiska återhämtning och att vikten av att omsätta unionens vetenskapliga och tekniska landvinningar i nya varor och tjänster inte får underskattas.

85.  Europaparlamentet påminner om att innovation handlar om att med framgång tillämpa idéer i praktiken och betonar den grundläggande kopplingen mellan innovation och marknaden. Det bör därför finnas lämpliga finansiella instrument tillgängliga för att påskynda införandet av framgångsrik teknik och framgångsrika tjänster eller processer på EU:s marknad, särskilt sådana som tar upp de stora utmaningarna i samhället.

86.  Europaparlamentet anser att forskningsresultaten inom EU inte i tillräcklig grad eller alltför långsamt utnyttjas kommersiellt. Parlamentet rekommenderar att man grundar företagskuvöser som i sin jakt på innovationer aktivt håller kontakt med högskolor och forskningsinstitut, och vars uppgift vore att främja ett kommersiellt utnyttjande av forskningsresultat, till exempel genom företagskontakter eller genom hjälp med att finna företagsänglar eller såddkapital för grundande av nya företag.

87.  Europaparlamentet understryker att man för att stimulera efterfrågan på och marknaden för innovativa produkter måste främja innovation genom att skapa nya marknadsmöjligheter.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa och genomföra politiska ramar som ska syfta till att användare i hela EU snabbt ska få tillgång till värdefull innovation och se till att nya innovationer faktiskt når ut till potentiella slutanvändare inom rimlig tid.

89.  Europaparlamentet understryker vikten av att skilja mellan innovation och forskning. Innovation är en komplex och övergripande samhällsekonomisk process som inbegriper insatser för att öka finansieringen av forskning och utveckling och stödet till små och medelstora företag och spjutspetstekniska verksamheter och är inriktad på att utveckla integrerade system som bygger på de olika territoriernas särdrag.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad sammankoppla finansieringsinstrument med efterfrågebaserad innovation och att styra detta stöd i högre grad till små och medelstora företag och att stödja nystartade företag som snabbt behöver tillgång till EU-marknaden eller internationella marknader. Parlamentet anser att man därför måste godkänna tydliga och specifika regler för deltagande, bland annat om åtgärder för att öka deltagandet av små företag och mikroföretag.

91.  Europaparlamentet betonar vikten av doktorandprogram för europeisk innovation och föreslår en europeisk ram för doktorandprogram som uppmuntrar till livslångt lärande och som får näringslivet att stödja, främja och använda forskningsresultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja lagstiftningsmässiga eller administrativa hinder som kan begränsa berörda parters tillgång till doktorandprogrammen.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga flerfondsprogram för medlemsstater och regioner som vill använda dem. Det skulle bidra till ett mer integrerat och flexibelt arbetssätt och skulle öka effektiviteten mellan olika fonder (strukturfonderna och ramprogrammet för forskning och utveckling).

93.  Europaparlamentet betonar att en sammansatt finansiell struktur måste stödjas, liksom nya finansiella mekanismer, där automatiska instrument kombineras med bidragsbaserade instrument för att främja de investeringar som krävs för att nå strategiska FoU-mål.

94.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att det senast 2014 ska införas finansiella instrument som bidrar till att öka och stärka den privata finansieringen, som är nödvändig för att främja europeisk innovation.

95.  Europaparlamentet rekommenderar att EIB:s uppdrag ändras så att finansiering av riskintensiv, marknadsnära forskning och innovation medges. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund kommissionen att utvidga Europeiska investeringsbankens framgångsrika finansieringsfacilitet med riskdelning (RSFF), genom att

96.  Europaparlamentet anse att det bör inrättas en europeisk fond för att finansiera innovation och för att främja investeringar i innovativa små och medelstora företag genom riskdelning och uppbådande av privata resurser.

97.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att fastställa specifika investeringar för innovativa nystartade företag.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överföra en större andel av den marknadsnära forskningen, inbegripet demonstrationsprojekt, till instrument som drivs av skulder och aktiekapital i de framtida ramprogrammen, vilka skulle kunna få fram mer privat kapital, exempelvis CIP, RSFF och EIF, och säkerställa små och medelstora företag tillgång till detta i hela Europa. Parlamentet betonar att finansieringsklyftorna för (gränsöverskridande) nystartade företag måste åtgärdas.

99.  Europaparlamentet betonar att det krävs bättre förståelse för de särskilda förhållanden som hör samman med företagsstorlek, utveckling, fas och verksamhetssektor vid utformningen av finansiella instrument. Det behövs snabba åtgärder för att komma till rätta med stora flaskhalsar i de inledande innovationsstadierna genom att man förbättrar tillgången till såddkapital, kapital från affärsänglar och mer finansiering genom aktiekapital och liknande kapital på såväl EU-nivå som regional och lokal nivå.

100.  Europaparlamentet betonar att utvecklingspotentialen för riskkapital i EU långtifrån är fullt utvecklad på grund av skillnaderna i nationella bestämmelser och skattesystem. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att se till att riskkapitalfonder i medlemsstaterna senast 2012 kan fungera och investera fritt i EU och därmed skapa en verklig inre marknad för riskkapital inom EU.

101.  Europaparlamentet efterlyser vidareutveckling av instrument och mekanismer för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till forsknings- och innovationstjänster (såsom innovationskuponger) och andra kunskapsbaserade företagstjänster (utformning, riskbedömning osv.) som är avgörande för små och medelstora företags innovation och för att de ska kunna föra ut innovativa lösningar på marknaden.

102.  Europaparlamentet framhåller fördelarna för företagen och miljöeffektiviteten med produktservicesystem och funktionsinriktade företagsmodeller och uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi på detta område.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omvärdera hela systemet när det gäller innovation i syfte att undanröja onödiga finansiella och administrativa hinder, exempelvis i fråga om

104.  Europaparlamentet beklagar att innovationsprotokoll är föremål för långa byråkratiska godkännandeförfaranden som hämmar innovation, begränsar EU-marknadens konkurrenskraft och stoppar utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen inom läkarkåren, så att fördelar för patienterna uteblir.

105.  Europaparlamentet betonar vikten av att prioritera översynen av direktivet om kliniska prövningar i dialog med forskare, i syfte att säkerställa en bättre lagstiftning för framtagandet av läkemedel och för jämförelse av alternativa behandlingar med läkemedel i klinisk forskning (vilket framhålls i rådets slutsatser från mötet i Bryssel den 6 december 2010 om innovation och solidaritet i läkemedelssektorn).

106.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att använda ny kunskap för att hitta nya och bättre sätt att förebygga, upptäcka och behandla cancer och att främja system som gör att patienterna så snabbt som möjligt får tillgång till upptäckterna.

107.  Europaparlamentet framhåller vikten av innovation i kunskapstriangeln och av en innovationskultur i budgetramen och i budgeten efter 2013.

108.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med regionerna använda strukturfonderna på bästa möjliga sätt för FoUI under den nuvarande finansieringsperioden, med inriktning på de större samhällsproblemen, och sträva efter att uppnå sammanhållning inom innovation och forskning och anpassa strukturfondernas prioriteringar till målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undvika dyrt dubbelarbete genom att främja mer välriktade strategier för smart specialisering. Regionerna bör stimuleras att främja denna europeiska specialisering.

109.  Europaparlamentet framhåller att de sammanhållningsfonder som är öronmärkta för innovation i många fall inte används på grund av onödiga administrativa krav och att medel saknas i ekonomiska kristider. Detta bidrar till att öka de ekonomiska klyftorna mellan medlemsstaterna, vilket är en central aspekt av den nuvarande krisen i euroområdet. Strukturfonderna behöver reformeras och rationaliseras så att de blir tillgängliga för de inblandade ekonomiska aktörerna, särskilt små och medelstora företag, som behöver omstruktureras.

110.  Europaparlamentet anser att fastställandet av riktmärken och normer har varit en viktig drivkraft för främjandet av innovation och hållbar konkurrenskraft i åtskilliga industrisektorer. Parlamentet ansluter sig till rådet i uppmaningen till kommissionen att lägga fram förslag om att påskynda, förenkla, minska kostnaderna och modernisera standardiseringsförfarandena genom större öppenhet och medverkan från berörda parter och på så sätt skapa ett snabbare europeiskt svar på innovativ global marknadsutveckling. Kommissionen uppmanas att allvarligt överväga framgångsrika innovativa mekanismer såsom inrättandet av öppna standarder som integrerar de berörda parterna i värdekedjan.

111.  Europaparlamentet påpekar att standardisering kan skapa mer innovation och konkurrenskraft genom att marknadstillträdet underlättas och kompatibilitet blir möjlig. Kommissionen uppmuntras att öka sina insatser för att införa europeiska standarder i sina framtida frihandelsavtal, särskilt sociala standarder och miljöstandarder.

112.  Europaparlamentet understryker därför att alla strategier för att anpassa Europa till en värld efter krisen måste vara inriktade på att skapa hållbar sysselsättning.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa expertgruppens rekommendation från den preliminära utvärderingen av det sjunde ramprogrammet enligt vilken ett moratorium för nya instrument bör övervägas fram till dess att de befintliga instrumenten är tillräckligt utvecklade och utvärderade. Parlamentet manar därför till särskild försiktighet för att undvika förvirring på grund av alltfler instrument.

114.  Kommissionen uppmanas att för parlamentet lägga fram en extern utvärdering av de innovationsinstrument som skapats inom ramen för det sjunde ramprogrammet, såsom t.ex. tekniska plattformar och gemensamma europeiska teknikinitiativ (Joint European Technology Initiative, JETI). Utvärderingen bör omfatta verksamhet, förslagsinfordringar, innovationsprojekt och (i förekommande fall) resultat samt det ekonomiska bidraget från offentliga och privata medel.

115.  Med tanke på målet att forskning och teknisk utveckling ska finansieras med 3 procent av BNP senast 2020 och med tanke på att forskning och innovation är den enda säkra vägen till ekonomisk återhämtning i EU, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett halvtidskrav på att medlemsstaterna senast 2015 ska lägga minst 1 procent av BNP på finansiering av forskning och teknisk utveckling.

116.  Europaparlamentet erinrar om att innovation är mycket viktigt för den ekonomiska utvecklingen och att EU behöver rekrytera ytterligare ca en miljon forskare för att nå målet att 3 procent av BNP ska gå till forskning och utveckling, vilket fastställs i Europa 2020-strategin. Målet kan lättare uppnås med betydligt fler kvinnliga forskare, vilka utgör endast 39 procent av forskarna inom den offentliga sektorn och högre utbildningen och 19 procent av forskarna inom den privata sektorn(6).

117.  Europaparlamentet understöder målsättningen att utöka antalet forskare inom unionen med en miljon senast 2020. Parlamentet konstaterar att en sådan väldig satsning skulle få ansenliga följder för sysselsättningen men påpekar samtidigt att denna föresats är en stor utmaning som skulle förutsätta landsspecifika mål och målmedvetet arbete, och att det är osäkert om resurserna inom den offentliga sektorn skulle räcka till för detta, vilket innebär att de flesta nya forskare, trots högskolornas och de offentliga forskningsinstitutens stora behov av fler forskartjänster, kommer att få anställning inom den privata sektorn. Parlamentet anser dessutom att mindre uppmärksamhet bör fästas vid forskarnas antal och större vid deras innovationsförmåga och kvaliteten på deras utbildning, vid arbetsfördelningen inom europeisk forskning, forskningens resurser och dess kvalitet.

118.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till öppen och samarbetsinriktad innovation för en långsiktig ekonomisk och social utveckling. Parlamentet ställer sig därför bakom kommissionens åtagande vad gäller spridning, överföring och användning av forskningsresultat, bland annat genom öppen tillgång till publikationer och data från offentligfinansierad forskning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lokalisera resurser, bland annat finansiella, för att uppnå dessa mål. Europeana kan i detta sammanhang fylla en viktig funktion.

Den inre marknaden och immateriella rättigheter

119.  Europaparlamentet betonar att den europeiska inre marknaden omedelbart måste färdigställas för alla varor och tjänster, inklusive innovativa hälsoprodukter, och på så sätt ge 500 miljoner konsumenter tillgång till den. En stor utmaning för den europeiska inre marknaden är att regelverk och valideringsförfaranden är så splittrade.

120.  Europaparlamentet framhåller att inom vissa sektorer som hälsosektorn har forskningsresultaten alltid lett till innovation i de fall detta har varit vetenskapligt möjligt, och menar därför att i många fall är kommissionens pessimism i fråga om innovation obefogad.

121.  Europaparlamentet understryker att dagens licensförfaranden bidrar till fragmenteringen av EU:s inre marknad. Parlamentet konstaterar att det visserligen gjorts framsteg, men att man ännu inte funnit någon tillfredställande lösning på konsumenternas efterfrågan på licenser som ska gälla för flera territorier och flera repertoarer och kunna användas över gränserna och på internet.

122.  Europaparlamentet erinrar om att EU har som mål att främja den kulturella och den kreativa industrin både på och utanför internet och anser att målsättningen bör vara att EU-omfattande licenser i överensstämmelse med marknadens och konsumenternas efterfrågan tas i allmänt bruk. Om detta inte kan uppnås inom en snar framtid, bör det göras en heltäckande bedömning av vilken lagstiftning som behövs för att undanröja alla eventuella hinder för inrättandet av en effektiv inre marknad för EU, inklusive territorialitetsprincipen.

123.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens översyn av varumärkessystemet inom unionen och uppmanar kommissionen att se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att försäkra att varumärken drar nytta av samma skydd på och utanför internet.

124.  Europaparlamentet betonar att ett starkt, balanserat och väl genomfört system för immateriella rättigheter (IPR), som bidrar till att skapa större insyn och öppenhet förhindrar fragmentering, är en av de centrala förutsättningarna för innovation. Parlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att immateriella rättigheter inte ska utgöra ett hinder för konkurrenskraft och innovation. Kommissionen uppmanas vidare att utveckla en omfattande strategi för immateriella rättigheter och i förekommande fall lägga fram lagstiftningsförslag som balanserar uppfinnares rättigheter med främjande av en bred användning av och tillgång till kunskap och uppfinningar.

125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på att se till att små och medelstora företag på ett effektivt sätt kan dra nytta av immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd.

126.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta de särskilda problem som små och medelstora företag har med att hävda sina immateriella rättigheter i enlighet med principen ”Tänk småskaligt först”, som infördes genom en småföretagsakt för Europa, och bl.a. tillämpa principen om icke-diskriminering på små och medelstora företag.

127.  Europaparlamentet anser att ett välfungerande upprätthållande av immateriella rättigheter ökar företagens incitament att ta fram innovativa produkter och därmed ökar utbudet av varor och tjänster till konsumenterna.

128.  Europaparlamentet kräver införande av ett väl avvägt gemensamt EU-patent. Parlamentet välkomnar samtidigt det breda stödet inom rådet för att inleda ett förbättrat samarbetsförfarande i fråga om ett gemensamt EU-patent 2011.

129.  Europaparlamentet framhåller att det måste tas fram ett enhetligt gemenskapspatent och en stadga för europabolag i syfte att gynna övergången till handel utanför gemenskapen. Det är viktigt att sänka kostnaderna för ett EU-patent och för immateriella rättigheter, med tanke på de ekonomiska skillnader som finns mellan EU:s medlemsstater så att de blir mer konkurrenskraftiga i förhållande till priserna i Förenta staterna och Japan.

130.  Europaparlamentet kräver att det europeiska området för forskning och innovation är slutfört senast 2014, vilket är en skyldighet enligt fördraget, så att EU kan behålla och locka till sig toppbegåvningarna, ge största möjliga rörelsefrihet för forskare och främja forsknings- och teknikinstituts gränsöverskridande verksamhet samt främja spridning, överföring och utnyttjande av forskningsresultat. Parlamentet betonar att det därför kommer att vara mycket viktigt att utveckla lämpliga finansieringssystem.

131.  Europaparlamentet understryker att åtgärder som bidrar till att forskare stannar kvar i sina EU:s medlemsstater måste främjas genom attraktiva arbetsvillkor vid de offentliga forskningsinstitutionerna.

132.  Europaparlamentet anser att en effektiv innovations- och tillväxtpolitik oundvikligen måste investera i forskningsprogram som underlättar rörligheten för och utbytet mellan forskare på internationell nivå samt stärker samarbetet mellan vetenskapsvärlden och näringslivet (Marie Curie-åtgärder).

133.  Europaparlamentet betonar vikten av att man, både på EU-nivå och på nationell nivå, skapar förmånliga villkor och tillhandahåller incitament för att stärka deltagandet i studier på doktorandnivå och i innovativ forskning för att förhindra kunskapsflykt och bli till stor nytta för EU, vars konkurrenskraft blir starkare genom innovativ forskning och innovativa studier.

134.  Europaparlamentet begär en skyndsam översyn av lagstiftningen om gemenskapsvarumärken och att lämpliga åtgärder vidtas för att se till varumärkena åtnjuter samma skydd både på och utanför internet.

135.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att utforma en europeisk kunskapsmarknad för immateriella rättigheter och licens till slutet av 2011, inklusive underlättande av tillgång till oanvänd immaterialrätt, bl.a. genom att uppmuntra bildandet av gemensamma patentplattformar och patentpooler.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram nödvändiga lagstiftningsförslag för en fullt fungerande digital inre marknad senast 2015, eftersom detta skulle förbättra ramvillkoren för innovation avsevärt. Parlamentet betonar att initiativen måste vara ambitiösa, särskilt inom nyckelområden som upphovsrätt, e-handel (inbegripet konsumentpolitiken för e-handel) och utnyttjande av information från den offentliga sektorn.

137.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta fullbordandet av den inre marknaden, inbegripet åtgärder för att främja en digital inre marknad, i centrum för innovationspolitiken, eftersom detta kommer att tillförsäkra konsumenterna bättre priser och högre kvalitet, främja utvecklingen av innovativa produkter, öka sysselsättningen i EU och ge EU nya tillväxtmöjligheter på ledande marknader.

138.  Europaparlamentet påpekar att om vi vill gå mot en inre marknad för innovation måste vi komma överens om metoder för att bedöma de direkta och indirekta ekonomiska och samhälleliga vinsterna på kort och lång sikt.

Offentlig upphandling

139.  Europaparlamentet påminner om att offentlig upphandling, som utgör 17 procent av EU:s årliga BNP, spelar en viktig roll på den europeiska inre marknaden och när det gäller att stimulera innovation.

140.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strategiskt använda offentlig upphandling för att angripa de större samhällsproblemen, stimulera innovation och rikta in sin budget för offentlig upphandling på innovativa, hållbara och miljöeffektiva produkter, processer och tjänster och att samtidigt beakta att det billigaste anbudet inte alltid är det ekonomiskt lönsammaste. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att

141.  Europaparlamentet vidhåller att innovation bör utgöra ett avgörande inslag i den allmänna politiken på områden såsom miljön, vatten, energi, transporter, telekommunikation, hälsa och utbildning. Parlamentet betonar att innovationer måste spridas och tillämpas gränsöverskridande inom den offentliga sektorn och inom privata företag, särskilt små och medelstora företag.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja den offentliga sektorns insatser för att inta innovativa förhållningssätt och lansera det nya forskningsprogrammet för innovation i den offentliga sektorn på till exempel områdena e-förvaltning, e-hälsa och e-upphandling och för att sprida bästa offentlig förvaltningspraxis som minskar byråkratin och inbegriper strategier som riktar sig till allmänheten. Parlamentet betonar den offentliga sektorns betydelse för stärkandet av allmänhetens förtroende för den digitala inre marknaden.

143.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att uppmuntra till e-upphandling, särskilt användningen av förkommersiell upphandling – inbegripet gemensam upphandling eller elektronisk upphandling – och att samtidigt på vederbörligt sätt följa reglerna om uppgiftsskydd som ett led i EU:s innovationsstrategi. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att inom ramen för den allmänna översynen av den rättsliga ramen för offentlig upphandling klargöra och förenkla de relevanta bestämmelserna och göra det möjligt för de upphandlande myndigheterna att använda sig av förkommersiell upphandling på ett mer insynsvänligt sätt. Dessutom uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att främja ett insynsvänligt inbegripande av specifika och verkliga kriterier rörande sociala förhållanden, miljö, rättvis handel och innovation i samband med offentlig upphandling, utan att underminera små och medelstora företags aktiva engagemang i arbetet för att ta fram nya och innovativa lösningar och med respekt för de tillämpliga konkurrensreglerna.

144.  Europaparlamentet konstaterar att innovativa små och medelstora företag har svårt att få tillgång till kapital för internationalisering och kreditförsäkringar för internationell handel, vilket är ett flera hinder, och att det krävs nya stödåtgärder för små och medelstora företag inom ramen för den reviderade Small Business Act och i det kommande meddelandet om internationell handelspolitik och små och medelstora företag.

145.  Europaparlamentet betonar att det krävs internationell ömsesidighet i fråga om tillgång till marknader för offentlig upphandling, så att företag inom EU får möjlighet att konkurrera på rättvisa villkor internationellt.

146.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att särskilt fokusera på icke-tariffära hinder, som i och med att tullavgifterna stegvis minskas eller avskaffas tenderar att bli det främsta hindret för internationell handel. Parlamentet anser att alla hinder som orsakas av ett inkonsekvent genomförande av bilaterala och multilaterala handelsregler är omotiverade. Däremot är alla de hinder berättigade som är ett resultat av legitim lagstiftning och administrativa åtgärder från myndigheternas sida och som har sitt ursprung i andra områden än handel, men som får oavsedda effekter på handeln. Först efter offentliga samråd och överläggningar kan hinder av detta slag avlägsnas.

147.  Europaparlamentet konstaterar att den tekniköverföring som görs i utvecklingens namn och med respekt för millennieutvecklingsmålen måste vara en viktig del i europeisk handelspolitik, men anser att överföring av högteknologisk expertis från EU till tredjeländer bör övervakas av kommissionen för att få bättre information om innovationsmönster och den framtida utvecklingen samt för att undvika illojal konkurrens.

148.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag kan fylla en viktig funktion om bestämmelserna om offentlig upphandling innehåller anpassningsbara krav (inklusive kapitalkrav och kontraktens storlek) i enlighet med de deltagande företagens storlek.

149.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU och dess medlemsstater deltar i vetenskapligt samarbete med tredje länder. EU måste få större tillgång till forsknings- och utvecklingsprogram i tredje länder.

150.  Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna bör samordna sig om avtal och åtgärder i fråga om vetenskap och teknik i relation till tredje länder. Parlamentet menar att man bör överväga möjligheten till ramavtal mellan EU och dess medlemsstater och tredje länder.

Europeiska innovationspartnerskap

151.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 11 november 2010 om europeiska innovationspartnerskap och

152.  Europaparlamentet betonar att de europeiska innovationspartnerskapen

153.  Europaparlamentet anser att målet för pilotpartnerskapet för ett aktivt och friskt åldrande, att öka de friska levnadsåren med två år fram till 2020, är föredömligt. Parlamentet anser att alla innovationspartnerskap bör förses med konkreta mål. Det framhåller att avsaknad av sådana leder till en innovationsverksamhet utan visioner och motivation som gör det svårt att ställa upp mätbara etapp- och delmål.

154.  Europaparlamentet välkomnar de europeiska innovationspartnerskapen som är avsedda att öka och samordna investeringarna i FoU samt att i större utsträckning samordna upphandlingsförfaranden för att påskynda införandet av innovationer på marknaden. Parlamentet betonar emellertid att upphandlingsstrategierna bör vara utformade så att de inte ersätter privata marknader eller snedvrider konkurrensen utan att dessa i stället utnyttjas så att spridningen av innovation stimuleras, samtidigt som marknaderna ska vara fria att röra sig i nya riktningar.

155.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förordningen lägga fram förslag för de olika fonderna för perioden 2014–2020, för att konkret främja de europeiska innovationspartnerskapen.

156.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera till parlamentet om alla europeiska innovationspartnerskap, och två gånger årligen om det första pilotprojektet och begär att parlamentet involveras i alla stadier av de europeiska innovationspartnerskapens genomförande.

157.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett innovationspartnerskap för råvaror.

Regionen som en betydelsefull partner

158.  Europaparlamentet betonar att regionala och lokala myndigheters fullständiga åtagande är av avgörande betydelse för att uppnå Innovationsunionens mål, eftersom de för samman företag, kunskapsinstitutioner, offentliga myndigheter och medborgarna i den s.k. Diamond 4-modellen, och därigenom tjänar som mellanhand mellan dessa olika aktörer, medlemsstaterna och EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå diskussionsämnen och arbetsformer och ange hur regionerna kan delta och bidra för att på bästa sätt möta de stora utmaningarna i samhället, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, samtidigt som parlamentet respekterar att olika regioner har specifika behov.

159.  Europaparlamentet har tagit del av den europeiska innovationspanelens slutsatser från 2009, enligt vilka den ekonomiska och finansiella krisen har oproportionerlig inverkan i olika länder och regioner, vilket hotar konvergensmålet. Parlamentet ser med oro på att de nuvarande budgetkraven på medlemsstaterna kan leda till minskade investeringar i vetenskap, teknik och innovation, vilket kan få mycket negativa effekter. Parlamentet delar åsikten att samtliga medlemsstater och regioner bör bli delaktiga i initiativet Innovationsunionen och att det är nödvändigt att undvika att det skapas en ”innovationsklyfta” mellan länder och regioner som är mer eller mindre innovativa.

160.  Europaparlamentet uppmanar varje region att investera i innovation och ändra sin innovationsstrategi så att den blir mer effektiv. Dessutom uppmanas regionerna att förbättra sitt humankapital och öka de regionala företagens förmåga och vilja att förnya sig och vara internationellt konkurrenskraftiga.

161.  Europaparlamentet framhåller att de regionala beslutsfattarna måste vara helt medvetna om forskningens och innovationens potential att skapa ekonomisk tillväxt i alla regioner, eftersom merparten av innovationen uppkommer vid det praktiska gränssnittet (efterfråge- och användarbaserad innovation) och huvudsakligen finansieras genom Europeiska regionala utvecklingsfonden. Parlamentet påpekar därför att regioner utan universitet och forskningscentrum också bör kunna utveckla sin egen innovationskapacitet, såtillvida som innovationsverksamheter inte nödvändigtvis eller i första hand är beroende av förekomsten av högre utbildningsanstalter, och dra full nytta av de regionala och lokala resursernas och tillgångarnas utnyttja innovationspotential.

162.  Europaparlamentet noterar att främjande av innovation på regional nivå kan bidra till att minska de regionala skillnaderna. Parlamentet uppmanar dock myndigheterna på de olika nivåerna (regional och nationell nivå och EU-nivå) att samordna sina insatser bättre inom ramen för en EU-omfattande planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten.

163.  Europaparlamentet påminner om att innovation, både vid utformningen av politiken och i det praktiska arbetet på företag och forskningscentrum, är av grundläggande vikt för förverkligandet av EU:s territoriella sammanhållningspolitik. Innovation kan genom sin särskilda karaktär på ett betydande sätt bidra till att sammanhållningsmålen uppnås och problem på detta område undanröjs i regioner med geografiska och befolkningsmässiga särdrag.

164.  Europaparlamentet framhåller den kulturella mångfaldens betydelse för innovationen. Parlamentet anser i detta sammanhang att skyddet och främjandet av den regionala kulturella mångfalden måste göras till ett viktigt inslag i innovationspolitiken.

165.  Europaparlamentet betonar regionernas viktiga roll i utarbetandet av politik som stimulerar till innovation på nationell nivå. I många medlemsstater är de regionala och lokala budgetarna dock otillräckliga och de nationella budgetarna för innovation låga.

166.  Europaparlamentet betonar att EU:s regioners fulla innovationspotential måste mobiliseras för att man ska kunna uppnå Europa 2020-målet om smart och hållbar tillväxt för alla, och poängterar att denna utmaning måste behandlas som en viktig prioritering inom den framtida regionalpolitiken. Parlamentet anser att denna prioritering måste gälla för alla regionalpolitiska mål och betonar att man måste säkerställa EU:s konkurrenskraft i förhållande till internationella standarder. Parlamentet uppmanar näringslivet att engagera sig i miljöinnovationen, eftersom företagarna spelar en mycket viktig roll när det gäller att ytterligare sprida miljöinnovation på regional nivå. Parlamentet noterar i detta sammanhang att informationsspridningen till företagarna – där man pekar på nya affärsmöjligheter – kommer att vara oerhört viktig för att strategin för resurssnåla ekonomier och ett hållbart näringsliv ska bli framgångsrik.

167.  Europaparlamentet framhäver den potential för innovation som finns i länder som ännu inte är medlemmar i EU men som samarbetar med unionen inom östliga partnerskapet, och ser gärna att dessa länder integreras i initiativet Innovationsunionen.

168.  Europaparlamentet understryker städernas stora potential för främjandet av forskning och innovation. Parlamentet anser att en smartare stadspolitik och initiativet för smarta städer på energiområdet som grundas på teknisk utveckling och på att 80 procent av den europeiska befolkningen bor i städer och att de största sociala skillnaderna finns där kan bidra till hållbar ekonomisk innovation.

Genomförandestrategi

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omvandla det nuvarande strategidokumentet Innovationsunionen till en handlingsplan med specifika mål och mätbara och tidsbestämda målsättningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet övervaka framstegen, bedöma hindren och föreslå mekanismer som möjliggör förbättring samt att rapportera regelbundet till parlamentet och rådet.

170.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av den europeiska innovationspolitikens särskilda instrument jämfört med EU:s största konkurrenter (USA, Japan, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) och rapportera om deras resultat i fråga om innovation.

o
o   o

171.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0398. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0093 . (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0209. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0223. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0401. (6) Pressmeddelande med rubriken ”She Figures 2009 – major findings and trends”, Europeiska kommissionen, 2009, http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/09/519&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om förslaget till ILO:s konvention som kompletteras med en rekommendation om hushållsarbetare

P7_TA(2011)0237 B7-0296/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan av den 24 februari 2011 till kommissionen om ILO:s konvention om hushållsarbetare (O-000092/2011 – B7-0305/2011),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om vikten av ett system med minimiinkomst för att bekämpa fattigdom och främja ett samhälle som är öppet för alla i Europa(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar samt nya former för social dialog(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (ramdirektiv)(6) och dess särdirektiv,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249) och sin resolution av den 23 maj 2007(7) om anständigt arbete för alla,

–  med beaktande av ILO:s rapporter IV.1 och IV.2 om anständigt arbete för hushållsarbetare, som utarbetades inför Internationella arbetskonferensens 99:e sammanträde i juni 2010 samt rapporterna IV.1 (”Brown Report”) och IV.2 (”Blue Report”, utgiven i två volymer) om anständigt arbete för hushållsarbetare, som utarbetades inför Internationella arbetskonferensens 100:e sammanträde i juni 2011,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över professionaliseringen av hushållsarbetare(8),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 4.1 om förbud mot slaveri och träldom och artikel 14 om förbud mot diskriminering,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om migrerande arbetstagares ställning (1977),

–  med beaktande av det europeiska avtalet om au pair-anställning (1969),

–  med beaktande av rekommendation 1663 i den europeiska stadgan om hushållsarbetares rättigheter (2004),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Krisen har utplånat miljontals arbetstillfällen samt ökat såväl otryggheten på arbetsmarknaden som fattigdomen. Hela 17 procent av EU:s invånare riskerar att drabbas av fattigdom, och 23 miljoner EU-medborgare är arbetslösa.

B.  I vissa länder sker en stor del av hushållsarbetet inom den informella ekonomin, under otrygga arbetsförhållanden och/eller som odeklarerat arbete.

C.  I industriländerna svarar hushållsarbetet för 5–9 procent av all sysselsättning. Den stora majoriteten av anställda i denna sektor är kvinnor. Hushållsarbete är underskattat, underbetalt och informellt, och hushållsarbetarna är sårbara eftersom de ofta utsätts för diskriminering och lätt kan behandlas ojämlikt, orättvist eller kränkande.

D.  Migrerande arbetstagare som tar lågkvalificerade tillfälliga arbeten i utkanten av arbetsmarknaden eller hushållsarbete riskerar att utsättas för diskriminering på flera grunder eftersom de ofta arbetar under dåliga, olagliga förhållanden. Insatser bör göras för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra att migrerande arbetstagare behandlas illa, får betalt svart och utsätts för våld eller sexuella övergrepp. De känner ofta inte till sina rättigheter och har begränsad tillgång till allmänna tjänster eller svårt att utnyttja dem. De har också ofta begränsade kunskaper i det lokala språket och saknar sociala nätverk. Hushållsarbetare som följer med sina arbetsgivare från ett tredjeland är särskilt sårbara.

E.  Syftet med konventionen är att hushållsarbete ska få ett rättsligt erkännande som arbete, att rättigheterna ska utökas till alla hushållsarbetare och att kränkningar och övergrepp ska förhindras, så att alla hushållsarbetare omfattas av en rättslig ram och deras arbete inte sker utanför lagstiftningen.

F.  Många arbetsgivare till hushållsarbetare saknar själva förståelse eller har inte förmåga att ge lämpliga råd och lämpligt stöd ifråga om arbetsrätt, social trygghet och arbetsgivarnas skyldigheter gentemot hushållsarbetare.

G.  Au pairer är en grupp hushållsarbetare som ofta inte betraktas som vanliga arbetstagare. Flera rapporter tyder på att detta kan leda till utnyttjande genom att au pairer till exempel tvingas arbeta alltför långa arbetspass. Au pairer måste få samma skydd som andra hushållsarbetare.

1.  Europaparlamentet välkomnar och stöder ILO:s initiativ om att anta en konvention som kompletteras av en rekommendation om anständigt arbete för hushållsarbetare. Parlamentet uppmanar de EU-länder som är medlemmar i ILO att anta dessa instrument vid ILO-konferensen i juni 2011. EU:s medlemsstater uppmanas att omgående ratificera och genomföra konventionen och rekommendationen.

2.  Europaparlamentet anser att antagandet, ratificeringen och genomförandet av en ILO-konvention om anständigt arbete för hushållsarbetare kan minska antalet arbetande fattiga.

3.  Europaparlamentet anser att antagandet, ratificeringen och genomförandet av en sådan konvention skulle belysa behoven hos en av de mest sårbara grupperna av arbetstagare.

4.  Europaparlamentet anser att antagandet, ratificeringen och genomförandet av en sådan konvention inte bara skulle förbättra ställningen för det stora antalet kvinnor på arbetsmarknaden för hushållsarbete genom att garantera dem anständiga arbetsförhållanden, utan även stärka deras sociala delaktighet.

5.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till den rättighetsbaserade sysselsättningsstrategi som främjades i utkastet till konventionen och rekommendationen. Parlamentet anser också att fokus bör ligga på att skapa anständigt arbete för hushållsarbetare och stöder den definition av hushållsarbetare som anges i konventionen. Parlamentet ser positivt på att man i konventionen tydligt anger att alla arbetstagare som omfattas av denna definition har rätt att behandlas på ett sätt som är förenligt med grundläggande arbetsnormer, social trygghet, icke-diskriminering och likabehandling medan de söker eller har arbete, skydd mot kränkande metoder av arbetsförmedlingar, fortbildning och karriärsutveckling, hälso- och säkerhetsskydd, mödraskydd och bestämmelser om arbetstid/vilotid, skydd mot kränkningar och trakasserier, förenings- och representationsfrihet, kollektivförhandlingar, kollektivåtgärder och livslångt lärande. Parlamentet stöder att konventionen efterlyser en lägsta åldersgräns för anställningsbarhet, liksom avskaffandet av löneskillnader mellan kvinnor och män samt mellan olika etniska grupper.

6.  Europaparlamentet vill att tillgången till lättillgänglig barnomsorg av hög kvalitet och till ett överkomligt pris utökas, vilket skulle hjälpa till att garantera att arbetstagare inte tvingas att utföra sådant arbete på informell basis. Dessutom måste man se till att otryggt hushållsarbete där det är möjligt omvandlas till anständiga, välbetalda hållbara arbetstillfällen.

7.  Europaparlamentet efterlyser en kampanj för en successiv omvandling av otrygga arbetstagare till lagliga arbetstagare. Parlamentet efterlyser stöd för ett program som syftar till att informera arbetstagare om konsekvenserna av otryggt arbete, däribland konsekvenserna för hälsan och säkerheten på arbetsplatsen.

8.  Europaparlamentet anser att man genom att använda bästa praxis från vissa regioner eller medlemsstater, till exempel standardkontrakt, skulle kunna skapa mer stabila anställningsformer för hushållsarbetare som arbetar hemma hos en familj.

9.  Europaparlamentet anser att konventionens fokus bör ligga på att främja produktiva och givande arbetstillfällen av hög kvalitet samt arbetsrättsliga bestämmelser som effektivt skyddar hushållsarbetares rättigheter, garanterar dem likabehandling, erbjuder en maximal nivå av skydd och värnar om deras personliga värdighet.

10.  Europaparlamentet noterar att trenden mot en ökad andel icke standardiserade eller atypiska kontrakt är starkt köns- och generationsbunden, vilket bör tas upp i konventionen och rekommendationen.

11.  Europaparlamentet påpekar att den höga arbetslösheten och segmenteringen på arbetsmarknaden måste övervinnas genom att man ger alla arbetstagare lika rättigheter och investerar i nya arbetstillfällen, färdigheter och livslångt lärande.

12.  Europaparlamentet understryker att bekämpning av odeklarerat arbete bör åtföljas av åtgärder för att skapa gångbara och hållbara sysselsättningsalternativ och för att hjälpa människor att få tillgång till den öppna arbetsmarknaden, bland annat genom ett genuint egenföretagande.

13.  Europaparlamentet anser att konventionen bör innehålla strategier som gör att alla människor, däribland de svagaste och mest utsatta, får effektiv tillgång till den formella arbetsmarknaden och lika möjligheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990(9).

15.  Europaparlamentet anser att problemet med odeklarerat arbete måste lösas. Sektorn för hushållsarbete utmärks av en hög nivå av informellt och odeklarerat arbete, och många migrerande arbetstagare är anställda i denna sektor, vilkas rättigheter ofta kränks. Vidare anser parlamentet att det är ytterst viktigt att bekämpa otryggt arbete i allmänhet, med tanke på att detta problem drabbar i synnerhet migrerande arbetstagare och därmed förvärrar deras redan utsatta situation.

16.  Europaparlamentet anser att det kan bli nödvändigt att anta lagstiftning för att skapa flexibla och säkra anställningsvillkor som garanterar likabehandling. Det är mycket viktigt att undersöka den specifika situation som migrerande arbetstagare och deras familjer befinner sig i.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Internationella arbetsorganisationen.

(1) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131. (2) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 14. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0365. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0375. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0263. (6) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1. (7) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321. (8) EESK, SOC/372, 26 maj 2010. (9) A/RES/45/158.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om antibiotikaresistens

P7_TA(2011)0238 B7-0295/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen 2007–2013(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen,

–  med beaktande av det gemensamma yttrandet om antimikrobiell resistens, med fokus på zoonotiska infektioner, från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker, Efsa Journal 2009, 7(11):1372,

–  med beaktande av den muntliga frågan (O-000048/2011 – B7-0304/2011) till kommissionen av den 1 mars 2011 om antibiotikaresistens,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens rapport ”The Medical Impact of the Use of Antimicrobials in Food Animals”,

–  med beaktande av sin resolution om förslaget till rådets rekommendation om återhållsam användning av antimikrobiella medel inom humanmedicin(3),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antimikrobiell resistens är en fråga om djurhälsa för den europeiska boskapssektorn, särskilt när behandlingar är resultatlösa. Riktlinjer för återhållsam användning av antimikrobiella medel har redan utfärdats i flera medlemsstater, vilket har lett till att användningen av antimikrobiella medel minskat.

B.  Boskapssektorn (produktion av mejeriprodukter, nötkött, gris- och fjäderfäkött, ägg samt mjölk och kött från får och getter) spelar en viktig roll i den europeiska jordbruksekonomin.

C.  Jordbrukarnas främsta mål är att bevara sin boskaps hälsa och produktivitet med hjälp av god jordbrukssed (hygien, rätt utfodring, passande boskapsskötsel och ansvarskännande skötsel av djurens hälsa).

D.  Djuren kan fortfarande bli sjuka och behöva behandling trots de åtgärder jordbrukarna vidtagit.

E.  Antimikrobiella medel är, när de används korrekt, ett användbart redskap för att hjälpa jordbrukarna att bevara sin boskaps hälsa och produktivitet och garantera djurens välbefinnande.

F.  Den europeiska djuruppfödningssektorn behöver kunna lita på att behandlingar med antimikrobiella medel är säkra och effektiva i framtiden.

G.  När antimikrobiella medel ges till djur liksom till människor måste det potentiella hot som antimikrobiell resistens utgör beaktas.

H.  En betydande del av den antibiotika som används i Europa i dag förskrivs till djur. Eftersom antimikrobiell resistens påverkar både människor och djur och också kan föras över från såväl människor till djur som från djur till människor är detta ett verkligt övergripande problem som kräver ett samordnat bemötande på unionsnivå.

I.  Antimikrobiell resistens hos människor beror ofta på olämpliga doser av antibiotika, felaktig behandling och på att patogener konstant exponeras för antimikrobiella medel på sjukhus.

J.  Överföring av patogena bakterier som bär på gener för antimikrobiell resistens utgör ett särskilt hot mot människor som är i daglig kontakt med djur, exempelvis jordbrukare och lantarbetare.

K.  Djurhållning under förhållanden med hög djurtäthet kan gynna höga sjukdomstal. Olämplig rutinmässig användning av antimikrobiella medel på djur anses generellt vara en riskfaktor som kan leda till resistens med konsekvenser för folkhälsan och djurens hälsa.

L.  Den roll som djur, livsmedel av animaliskt ursprung respektive resistenta bakterier som förekommer inom djurhållning spelar vid överföring av antimikrobiell resistens till människor och de potentiella hot som detta leder till är troligen inte tillräckligt utredda.

M.  Användning av antimikrobiella medel i subterapeutiska nivåer under lång tid skapar generellt en större risk för att antimikrobiell resistens utvecklas och/eller förstärks och sprids, jämfört med terapeutiska behandlingar.

N.  Användning av antimikrobiella medel i subterapeutiska nivåer är förbjuden i EU.

O.  Minskad användning av antimikrobiella medel skulle på sikt leda till lägre kostnader för både jordbrukarna och samhället i stort, under förutsättning att effektiviteten hos de antimikrobiella medlen bibehålls.

P.  Överdriven och olämplig användning av biocider kan också bidra till antimikrobiell resistens.

Q.  Vidare kan även kemisk dekontaminering av slaktkroppar, vilket är olagligt i Europa, bidra till antimikrobiell resistens.

R.  Spridningen av antimikrobiell resistens sker eventuellt i allt större utsträckning via livsmedel.

S.  Icke livsmedelsproducerande djur, såsom sällskapsdjur, kan också bära på resistenta bakterier och bidra till spridningen av antimikrobiell resistens, och parlamentet påminner i detta sammanhang om den extra märkning som krävs för användning av antimikrobiella medel inom humanmedicin.

T.  Modern djurhållning utan möjlighet att använda antimikrobiella medel för behandling av sjukdomar är i dag otänkbart, och god djurhälsa och en rationell och ansvarsfull användning av antimikrobiella medel skulle bidra till att motverka spridningen av antimikrobiell resistens.

U.  Antimikrobiell resistens hos djur varierar mellan arter och olika former av djurhållning.

V.  I sin resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 underströk parlamentet att det råder ett samband mellan djurhälsa och folkhälsan och uppmanade med kraft kommissionen och medlemsstaterna att bemöta det tilltagande problemet med antimikrobiell resistens hos djur på ett ansvarsfullt sätt.

W.  I synnerhet uppmanade parlamentet kommissionen att samla in och analysera uppgifter om användningen av djurhälsoprodukter, inklusive antimikrobiella medel, för att säkra att sådana produkter används ändamålsenligt.

Gemensam uppgiftsinsamling

1.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som kommissionen och dess byråer har gjort för att gemensamt samla in uppgifter på detta område, särskilt initiativet Esvac (European Surveillance of Veterinary Antimicrobial Consumption) från 2009. Parlamentet beklagar att alla medlemsstater ännu inte har anslutit sig till Esvac-nätverket och uppmanar fler länder att göra detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att bevilja Esvac-nätverket de resurser som det behöver för att kunna utföra sina uppgifter och att utan dröjsmål lägga fram en fullgod rättslig ram i syfte att ge medlemsstaterna befogenhet att genomföra en effektiv insamling av uppgifter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att eftersträva uppgiftsinsamling som är harmoniserad och jämförbar, även med verksamheter som genomförs i tredjeländer, såsom Förenta staterna.

3.  Europaparlamentet är medvetet om att korrekt insamling och analys av jämförbara uppgifter om försäljningen av antimikrobiella medel inom veterinärmedicinen – och om användningen av dessa produkter på djur – är ett viktigt första steg. Parlamentet understryker att det är viktigt att få en fullständig bild av när, var, hur och på vilka djur de antimikrobiella medlen används utan att skapa ytterligare ekonomiska eller administrativa bördor för jordbrukare eller andra djurägare.

4.  Europaparlamentet understryker att det inte räcker med att samla in uppgifterna utan att de även måste analyseras ordentligt och att resultaten måste utnyttjas i praktiken, och de åtgärder som behövs måste vidtas på både EU-nivå och medlemsstatsnivå. Vidare måste även skillnaderna mellan olika djurarter och former av djurhållning beaktas.

5.  Europaparlamentet inser att dessa uppgifter måste sättas in i sitt sammanhang eftersom jordbrukssederna och intensiteten skiljer sig från en medlemsstat till en annan.

Forskning

6.  Europaparlamentet efterlyser mer forskning om nya antimikrobiella medel liksom om andra alternativ (vaccinering, biosäkerhet och resistensförädling) samt faktabaserade strategier för att undvika och begränsa infektionssjukdomar hos djur och betonar vikten av EU:s ramprogram för forskning i detta avseende. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av att utarbeta bra djuruppfödningssystem som minskar den mängd antimikrobiella medel som behöver skrivas ut.

7.  Europaparlamentet vill att forskningsresurserna inom human- respektive veterinärmedicinen samordnas bättre genom att det skapas ett nätverk mellan befintliga forskningsinstitut.

8.  Europaparlamentet efterlyser forskning om den roll som djur, livsmedel av animaliskt ursprung, hållbara produktionssystem, inbegripet om robusta raser, djurs livslängd, förbättrad förvaltning av besättningar, tidigt förebyggande av sjukdomar, motion och tillgång till utomhusvistelse och lägre djurtäthet samt om andra förhållanden som garanterar att djurens biologiska behov tillgodoses och resistenta bakterier som förekommer inom djurhållning spelar vid överföring av antimikrobiell resistens till människor, och de potentiella hot som detta orsakar.

Övervakning och kontroll

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet och systematiskt övervaka och kontrollera förekomsten av antimikrobiell resistens i både livsmedelsproducerande djur och sällskapsdjur, utan att skapa ytterligare ekonomiska eller administrativa bördor för jordbrukare, andra djurägare eller veterinärer. Parlamentet understryker att det behövs enhetliga uppgifter, inklusive information om riskfaktorer, som ska finnas lätt tillgängliga via en enda sökingång. Parlamentet betonar att det behövs årsrapporter från medlemsstaterna med uppgifter som medger jämförelser över hela Europa.

10.  Europaparlamentet anser att de kommande budgetarna för Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor och Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) bör återspegla det ökade behovet av kontroller och analyser på detta område.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att erkänna sin skyldighet att förhindra både utvecklingen och spridningen av antimikrobiell resistens inom sina respektive verksamhetsområden, såsom veterinärmedicin och djuruppfödning.

12.  Europaparlamentet föreslår att harmoniserad övervakning av antimikrobiell resistens hos indikatorbakterier (t.ex. E. coli och E. enterococci) bör fastställas i enlighet med vetenskapliga råd.

Bibehållande av antimikrobiella medels verkan

13.  Europaparlamentet understryker att det huvudsakliga målet är att bevara antimikrobiella medel som ett effektivt verktyg för att bekämpa sjukdomar hos både djur och människor, samtidigt som användningen av antimikrobiella medel begränsas till det absolut nödvändiga.

14.  Europaparlamentet manar till en försiktig och ansvarsfull användning av antimikrobiella medel på djur och efterlyser mer utbildning av och information till veterinärer och jordbrukare för att minimera utvecklingen av antimikrobiell resistans. Parlamentet uppmanar till utbyte av bästa praxis, såsom godtagande av riktlinjer för återhållsam användning av antimikrobiella medel, som viktiga verktyg för att bekämpa utvecklingen av antimikrobiell resistens.

15.  Europaparlamentet vill att man utarbetar bästa praxis för djuruppfödning som minskar risken för antimikrobiell resistens. Parlamentet betonar att denna praxis särskilt bör gälla ungdjur som förs samman från olika uppfödare, vilket ökar risken för smittsamma sjukdomar.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor att garantera bättre tillsyn av genomförandet av förbudet (från 2006) mot att antimikrobiella medel används som tillväxtbefrämjande medel.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för ett internationellt förbud mot antimikrobiella medel som tillväxtbefrämjande medel i djurfoder och att ta upp denna fråga i sina bilaterala förhandlingar med tredjeländer som t.ex. Förenta staterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och övervaka hur medlemsstaterna genomför och tillämpar de relevanta gällande EU-rättsakterna om antimikrobiella medel.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en bred flerårig åtgärdsplan för antimikrobiell resistens inom ramen för EU:s kommande strategi för djurhälsa. Parlamentet anser att denna åtgärdsplan bör omfatta alla djur i EU:s djurskyddsstrategi, inklusive sällskapsdjur, och framhåller det logiska sambandet mellan djurs hälsa och användning av antimikrobiella medel, liksom kopplingen mellan djurs hälsa och folkhälsan.

20.  Europaparlamentet anser att denna handlingsplan bör omfatta en ingående översyn av de olika sätt på vilka antimikrobiella medel används profylaktiskt, i syfte att lösa kontroversen om vad som är rutinmässig profylax respektive godtagbar profylax.

21.  Bearbetade animaliska proteiner från icke idisslare har inneboende fördelar för djurs hälsa och näringsmässiga fördelar, vilka skulle kunna ge ett betydande bidrag till en balanserad utfodring av enkelmagade djur, däribland odlad fisk, och samtidigt bidra till minskad användning av antimikrobiella medel, och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att häva de gällande begränsningarna under betingelser som skulle garantera en maximal nivå av livsmedelssäkerhet.

o
o   o

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 89. (2) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 25. (3) EGT C 112 E, 9.5.2002, s. 106.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder (2010/2161(INI))

P7_TA(2011)0239 A7-0112/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Unescos konvention från 2005 om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck (Unescos konvention),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1041/2009/EG av den 21 oktober 2009 om inrättande av ett program för audiovisuellt samarbete med yrkesverksamma från tredjeländer (Media Mundus 2011–2013)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1983/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska året för interkulturell dialog (2008)(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (KOM(2007)0242),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den europeiska kulturagendan (KOM(2010)0390),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 med titeln ”Europeana – nästa steg”(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 och 19 november 2010 om handlingsplanen för kultur 2011–2014 (2010/C 325/01)(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 november 2008 om främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog i unionens och dess medlemsstaters yttre förbindelser (2008/C 320/04)(7),

–  med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration (2000), särskilt artiklarna om mänskliga rättigheter, demokrati och gott styre,

–  med beaktande av Förenta nationernas resolution av den 22 september 2010 med titeln ”Keeping the promise: united to achieve the Millennium Development Goals”,

–  med beaktande av Förenta nationernas resolution av den 20 december 2010 om kultur och utveckling,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan AVS och EU undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(8), ändrat för första gången i Luxemburg den 25 juni 2005(9) och ändrat för andra gången i Ouagadougou den 22 juni 2010(10),

–  med beaktande av protokollet om kulturellt samarbete i bilagan till modellen för frihandelsavtal,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0112/2011), och av följande skäl:

A.  EU uppvisar en värdegemenskap med kulturell mångfald, vars motto ”Förenade i mångfalden” yttrar sig på många olika sätt.

B.  EU:s successiva utvidgningar, medborgarnas rörlighet inom det gemensamma europeiska området, gamla och nya migrationsströmmar samt utbyten av alla slag med omvärlden bidrar till denna kulturella mångfald.

C.  Kultur har ett egenvärde, berikar människors liv och främjar ömsesidig förståelse och respekt.

D.  Den europeiska agendan för kultur har det strategiska målet att främja kultur som ett väsentligt inslag i EU:s internationella förbindelser.

E.  Kultur kan och bör underlätta utveckling, social inkludering, innovation, demokrati, mänskliga rättigheter, utbildning, konfliktförebyggande och försoning, ömsesidig förståelse, tolerans och kreativitet.

F.  Unionen och dess medlemsstater, medborgare, företag och civilsamhället, i både EU och tredjeländer, är nyckelaktörer i de kulturella förbindelserna.

G.  Det kulturella godset, inbegripet idrott, bidrar till EU:s immateriella utveckling och ekonomi och till utvecklingen av ett kunskapsbaserat samhälle genom i synnerhet kulturindustrier och kulturturism.

H.  Konstnärer agerar i själva verket som kulturdiplomater och utbyter och möter olika estetiska, politiska, moraliska och sociala värden.

I.  De nya medierna och kommunikationstekniken, t.ex. internet, har potential att vara ett instrument för åsiktsfrihet, pluralism, informationsutbyte, mänskliga rättigheter, utveckling, mötesfrihet, demokrati och social inkludering och kan underlätta tillgången till kultur och utbildning.

J.  Kultursamarbetet och kulturdialogen, som utgör hörnstenarna i kulturdiplomatin, har potential att fungera som instrument för global fred och stabilitet.

Kultur och europeiska värderingar

1.  Europaparlamentet understryker kulturens övergripande natur och dess betydelse i alla livets aspekter och anser att kulturen måste beaktas i alla EU:s yttre förbindelser i enlighet med artikel 167.4 i EUF-fördraget.

2.  Europaparlamentet betonar att samtliga EU-institutioner bättre måste lyfta fram kulturens betydelse som drivkraft för tolerans och förståelse, och dess betydelse för att skapa tillväxt och mer integrerade samhällen.

3.  Europaparlamentet efterlyser samarbete med regeringarna i alla medlemsstater, såväl om utformningen av kulturpolitik som om genomförandet och främjandet av sådan politik.

4.  Europaparlamentet betonar att demokratiska och grundläggande friheter som t.ex. åsiktsfrihet, pressfrihet, frihet från nöd, fruktan, intolerans och hat liksom tillgång till tryckt och digital information samt förmånsrätten att gå in på internet och kommunicera är en viktig förutsättning för kulturella uttryck, kulturella utbyten och kulturell mångfald.

5.  Europaparlamentet påminner om vikten av protokollen om kulturellt samarbete och deras mervärde för bilaterala utvecklings- och handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en strategi för framtida protokoll om kulturellt samarbete och att samråda med Europaparlamentet och civilsamhället om denna strategi.

6.  Europaparlamentet upprepar att kultur spelar en roll i bilaterala avtal om utvecklingsbistånd och handel och genom åtgärder som t.ex. de europeiska instrumenten för utvecklingssamarbete, stabilitet, demokrati och mänskliga rättigheter och föranslutning, liksom den europeiska grannskapspolitiken, det östliga partnerskapet, unionen för Medelhavsområdet och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, vilka alla beviljar medel till kulturprogram.

7.  Europaparlamentet betonar att det transatlantiska samarbetet och samarbetet med de europeiska grannländerna är viktigt för att utveckla gemensamma intressen och värderingar.

8.  Europaparlamentet värdesätter offentlig-privat samarbete där det civila samhället ges en framskjuten roll, däribland icke-statliga organisationer och europeiska kulturnätverk, när det gäller att ta upp de kulturella aspekterna i EU:s yttre förbindelser.

EU-program

9.  Europaparlamentet är bekymrat över uppsplittringen av EU:s externa politik och projekt på kulturområdet, vilket hämmar en strategisk och effektiv användning av kulturmedel och utvecklingen av en tydlig gemensam EU-strategi för de kulturella aspekterna i EU:s yttre förbindelser.

10.  Europaparlamentet efterlyser en rationalisering av den interna verksamheten i kommissionens olika generaldirektorat, t.ex. de generaldirektorat som ansvarar för externa förbindelser (utrikespolitik, utvidgning, handel och utveckling), utbildning och kultur samt den digitala agendan.

11.  Europaparlamentet anser att utbyten på kultur- och utbildningsområdet potentiellt kan stärka civilsamhället, främja demokratisering och god förvaltning, gynna kompetensutveckling, stödja de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt utgöra en byggsten för ett långvarigt samarbete.

12.  Europaparlamentet stöder det ökade deltagandet från tredjeländer i program som rör kultur, rörlighet, ungdomsfrågor, utbildning och fortbildning. Det bör därför bli lättare för (unga) människor från tredjeländer, t.ex. de europeiska grannländerna, att delta i dessa program.

13.  Europaparlamentet efterlyser följdriktiga strategier för att främja ungdomars rörlighet samt konstnärers och övriga kreativa kulturskapares rörlighet, för kultur- och utbildningsmässig utveckling (inbegripet kunskaper om medier och IKT) och för tillträde till konstnärsyttringar av alla slag. Parlamentet stöder därför synergier mellan program som rör kultur, idrott, utbildning, medier, flerspråkighet och ungdomsfrågor.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar samarbete mellan aktörer, medlande organisationer och civilsamhället, i både medlemsstaterna och tredjeländer, i samband med utarbetandet och genomförandet av yttre kulturpolitik samt främjandet av kulturella uttryck och utbyten för att förbättra den ömsesidiga förståelsen, med iakttagande av den kulturella och språkliga mångfalden i EU.

15.  Europaparlamentet anser att det skulle vara lämpligt att inrätta kulturviseringar för tredjelandsmedborgare, konstnärer och andra kulturarbetare, liknande det befintliga viseringsprogrammet för forskare, som har varit i kraft sedan 2005. Parlamentet uppmanar även kommissionen att lägga fram ett initiativ för korttidsviseringar i syfte att undanröja hindren för rörlighet inom kultursektorn.

Medier och ny informationsteknik

16.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att EU vidtar åtgärder i hela världen för att främja respekten för yttrandefrihet, pressfrihet och fri tillgång till audiovisuella medier och ny informationsteknik, på ett sätt som är i enlighet med upphovsrätten.

17.  Europaparlamentet fördömer att förtryckarregimer i allt högre grad censurerar och övervakar internet och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att främja friheten på internet globalt.

18.  Europaparlamentet lyfter återigen fram principen om nätneutralitet, som är avsedd att garantera att internet förblir en fri och öppen teknik som främjar demokratisk kommunikation.

19.  Europaparlamentet betonar internets roll som ett verktyg för att främja europeisk kultur och uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla satsningarna på bredband i hela EU.

20.  Europaparlamentet understryker betydelsen av de nya medierna, och framför allt av internet, som fria, lättillgängliga och användarvänliga kommunikations- och informationsplattformar som bör användas aktivt, både inom och utanför EU, i samband med den interkulturella dialogen. Vidare betonar parlamentet de nya mediernas betydelse för tillträdet till kulturellt gods och innehåll samt för synliggörandet av Europas kulturarv och historia i och utanför EU, vilket tydliggörs av centrala projekt som Europeana.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en central internetportal som å ena sidan informerar om aktuella EU-stödprogram med kulturell inriktning i EU:s yttre förbindelser och om planering och organisation av kulturella evenemang med alleuropeisk inriktning av EU:s beskickningar och som å andra sidan fungerar som en central informationsplattform för nätverksbyggande mellan kulturskapare, institutioner och civilsamhället, och som samtidigt också länkar till andra möjligheter som EU erbjuder, t.ex. Europeana.

Kulturdiplomati och kultursamarbete

22.  Europaparlamentet understryker kulturdiplomatins och kultursamarbetets betydelse för att världen runt föra fram och förmedla EU:s och medlemsstaternas intressen och de värderingar som tillsammans utgör den europeiska kulturen, och understryker också behovet av att EU agerar som en (global) aktör med ett globalt perspektiv och ett globalt ansvar.

23.  Europaparlamentet anser att EU:s yttre åtgärder främst bör inriktas på främjande av fred och försoning, mänskliga rättigheter samt internationell handel och ekonomisk utveckling, utan att för den delen glömma bort de kulturella aspekterna i diplomatin.

24.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att utarbeta effektiva strategier för interkulturella förhandlingar och anser att ett mångkulturellt förhållningssätt kan underlätta ingåendet av givande avtal som skapar lika villkor för EU och tredjelandspartner.

25.  Europaparlamentet kräver att en person på varje EU-representation utomlands ska ansvara för samordningen av kulturförbindelser och kulturverksamhet mellan EU och tredjeländer samt för främjandet av den europeiska kulturen, i nära samarbete med kulturaktörer och nätverksbaserade organisationer som t.ex. nätverket av nationella kulturinstitut (Eunic).

26.  Europaparlamentet understryker behovet av en helhetssyn på kulturförmedling och kulturella utbyten och betonar kulturens roll för att utveckla demokratin, de mänskliga rättigheterna samt konfliktförebyggande och fredsskapande åtgärder.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar inledandet av politiska kulturdialoger, såsom den som nyligen inleddes mellan EU och Indien, för att stärka kontakterna människor emellan.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar att man anger prioriterade områden inom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, däribland stärkande av rättsstatsprincipen, hantering och förebyggande av konflikter, samarbete med civilsamhället och den nya teknikens roll när det gäller yttrandefrihet, demokratiskt deltagande och mänskliga rättigheter.

EU:s yttre förbindelser och utrikestjänsten

29.  Europaparlamentet väntar sig att utkastet till organisationsplan för utrikestjänsten inbegriper tjänster rörande kulturella aspekter och föreslår att en samordningsenhet inrättas i detta syfte.

30.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att samordna den strategiska användningen av kulturella aspekter i utrikespolitiken genom att konsekvent och systematiskt införliva dessa i EU:s yttre förbindelser och eftersträva komplementaritet med medlemsstaternas kulturpolitik gentemot omvärlden.

31.  Europaparlamentet efterlyser lämplig utbildning och vidareutbildning i kulturella och digitala aspekter i utrikespolitiken för utrikestjänstens personal, så att de kan säkra koordineringen på detta område för EU-delegationer, samt gemensamma utbildningsmöjligheter för nationella experter och personal från kulturinstitut inom EU och utbildningsmöjligheter som är öppna för allmänt deltagande.

32.  Europaparlamentet vill att det inrättas ett generaldirektorat för kultur- och digitaldiplomati i utrikestjänstens organisation.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att samarbeta med nätverk som t.ex. Eunic vid uppbyggnaden av utrikestjänstens resurser och kompetens på kulturområdet för att tillvarata sina erfarenheter som självständig länk mellan medlemsstaterna och kulturförmedlande organisationer samt skapa och utnyttja synergier.

34.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att beakta EU:s nyligen införda europeiska kulturarvsmärkning som ett viktigt instrument i förbindelserna med tredjeländer i syfte att förbättra kunskapen om och spridningen av de europeiska folkens kultur och historia.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en interinstitutionell arbetsgrupp för kultur inom ramen för EU:s yttre förbindelser i syfte att utveckla och utvidga samordningen, effektiviseringen, strategierna och utbytet av bästa metoder och att i detta sammanhang beakta Europarådets aktiviteter och initiativ samt informera Europaparlamentet om arbetsgruppens arbete.

36.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen regelbundet lägger fram en rapport för parlamentet om genomförandet av denna resolution om kulturens roll i EU:s yttre förbindelser.

37.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas särskilda informationssystem för att stödja konstnärers och andra kulturarbetares rörlighet, vilket även föreslås i undersökningen med titeln ”Information systems to support the mobility of artists and other professionals in the culture field: a feasibility study”(11).

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2011 föreslå och anta en grönbok om kultur och kulturellt samarbete i EU:s yttre åtgärder, som ska åtföljas av ett meddelande.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar konkreta åtgärder för att stödja kapacitetsuppbyggnad genom deltagande av civilsamhället och finansiering av oberoende initiativ.

Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar

40.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att uppmuntra tredjeländer att utveckla sin kulturpolitik och att även systematiskt uppmana tredjeländer att ratificera och genomföra Unescos konvention.

41.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om betydelsen av de åtaganden som de har gjort genom ratificeringen av Unescos konvention. Skyddet av den kulturella mångfalden i världen kräver en övervägd och balanserad politik för digitala frågor.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta kulturgodsets och kulturtjänsternas dubbla karaktär vid förhandlingar om bilaterala och multilaterala handelsavtal och undertecknande av kulturprotokoll samt att bevilja förmånsbehandling till utvecklingsländer i överensstämmelse med artikel 16 i Unescos konvention.

43.  Europaparlamentet välkomnar att ett avtal nyligen ingåtts mellan EU och Unesco om en expertfacilitet på 1 miljon euro för att stödja förvaltningen inom kultursektorn och ge regeringarna i utvecklingsländer möjlighet att utnyttja expertkunskaper för att utforma en effektiv och hållbar kulturpolitik.

44.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att öka samarbetet för att stödja en förbättring av de nationella regelverken och den nationella politiken för att skydda och bevara kulturarvet och kulturföremål i enlighet med nationell lagstiftning och internationella regler, inbegripet att bekämpa smuggling av kulturföremål och immaterialrättsligt skyddade verk samt att förhindra olagligt förvärv av föremål som ingår i kulturarvet och andra kulturverk, under erkännande av upphovsrättens och immaterialrättens betydelse för att stödja de personer som medverkar i det kulturella skapandet.

45.  Europaparlamentet efterlyser en följdriktig EU-strategi för främjande av europeiska kulturaktiviteter och kulturprogram internationellt som bygger på skydd av kulturgodsets och kulturaktiviteternas mångfald och dubbla karaktär och bland annat omfattar en bättre koordinering av EU:s redan existerande yttre program med kulturella inslag och deras genomförande i avtalen med tredjeländer och beaktande av den bestämmelse om att de kulturella aspekterna ska beaktas som ingår i avtal och av subsidiaritetsprincipen samt Unescos konvention.

46.  Europaparlamentet efterlyser en följdriktig strategi, som är inriktad på skydd och främjande av det kulturella och naturliga arvet, både det konkreta och det abstrakta, och internationellt samarbete i konfliktområden, t.ex. genom Blue Shield, som använder sig av kultur för att förhindra konflikter och skapa fred.

47.  Europaparlamentet anser att den personal som ska sändas till konfliktområden och före detta konfliktområden bör ges utbildning i kulturella aspekter av åtgärder för att bevara kulturarv och främja försoning, demokrati och mänskliga rättigheter.

48.  Europaparlamentet vill se till att de operativa programmen inom ramen för de befintliga finansiella instrumenten inriktas på förenkling, effektivitet och samordning av EU:s politik.

49.  Europaparlamentet uppmuntrar till att man främjar kulturens roll inom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och i instrumentets arbete för stärkande av rättsstatsprincipen, hantering och förebyggande av konflikter, samarbete inom civilsamhället samt den nya teknikens roll när det gäller åsiktsfrihet, demokratiskt deltagande och mänskliga rättigheter.

50.  Europaparlamentet bekräftar behovet av att respektera alla mänskliga rättigheter, såsom de fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och erkänner därför att det finns en koppling mellan kulturella rättigheter, mångfald och mänskliga rättigheter samt protesterar mot användningen av kulturella argument för att rättfärdiga brott mot de mänskliga rättigheterna

51.  Europaparlamentet föreslår att man tar med ett kulturkapitel i den årliga granskningen av de mänskliga rättigheterna och integrerar kultur i de interparlamentariska delegationernas arbete.

52.  Europaparlamentet understryker bestämt att utvecklingen av kulturaktiviteter inte får användas som ett argument för att begränsa den fria rörligheten för kulturaktörer mellan EU och tredjeländer.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av kulturella förbindelser med länder som EU inte har några andra partnerskap med, som en språngbräda för utveckling av ytterligare förbindelser.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30. (2) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (3) EUT L 288, 4.11.2009, s. 10. (4) EUT L 412, 30.12.2006, s. 44. (5) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 16. (6) EUT C 325, 2.12.2010, s. 1. (7) EUT C 320, 16.12.2008, s. 10. (8) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (9) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (10) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3. (11) Europeiska kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, mars 2009.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om ”Att tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn” (2010/2156(INI))

P7_TA(2011)0240 A7-0143/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av rådets beslut 2006/515/EG av den 18 maj 2006 om ingående av konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1855/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Kultur (2007–2013)(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 3 januari 2008 om kreativt innehåll på Internet inom den inre marknaden (KOM(2007)0836),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om ”Europeana – nästa steg”(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om den europeiska kulturindustrin(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om konstnärernas sociala stadga(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om kultur som en drivkraft för kreativitet och innovation(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 om ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska sociala kommittén samt Regionkommittén av den 30 juni 2010 om Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (KOM(2010)0352),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 26 augusti 2010 om ”En digital agenda för Europa” (KOM(2010)0245/2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2009 med titeln ”Upphovsrätten i kunskapsekonomin” (KOM(2009)0532),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 27 april 2010 med titeln ”Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn” (KOM(2010)0183),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7-0143/2011), och av följande skäl:

A.  Den kulturella och den kreativa sektorn har en dubbel karaktär, som är såväl ekonomisk, i och med att den bidrar till den ekonomiska utvecklingen när det gäller sysselsättning, ekonomisk tillväxt och skapande av välfärd, som kulturell, eftersom den bidrar till människors sociala och kulturella integration i samhället och därmed främjar kulturella värden och identiteter samtidigt som den skapar ett europeiskt kulturarv.

B.  Denna dubbla karaktär särskiljer den från andra sektorer och man bör följaktligen ta hänsyn till den när man genomför politiska lösningar och särskilda åtgärder.

C.  Detta särdrag erkänns och främjas av EU på den internationella arenan. Unionen har vidtagit politiska åtgärder för fortsatt kulturellt samarbete med Världshandelsorganisationen och den har ratificerat Unesco-konventionen.

D.  I Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) fastställs behörighet att genomföra politiska åtgärder som syftar till att främja den kulturella mångfalden, vilket tillämpas systematiskt av EU och av medlemsstaterna.

E.  I enlighet med artikel 167.4 i EUF-fördraget måste kulturen integreras i den övriga europeiska politiken, såväl den inre som den yttre, och i detta avseende måste man vara särskilt uppmärksam på att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar mot bakgrund av den aktuella globaliseringen.

F.  Unesco-konventionen erkänner att den kulturella sektorn är viktig för att producera, sprida och ge tillträde till ett brett utbud av kulturella varor och tjänster och uppmuntrar till internationellt samarbete.

G.  Medlemsstaterna uppmanas stödja kulturen och kreativiteten eftersom de är av avgörande betydelse för bevarandet och förbättringen av kultur- och landskapsarvet, som i sin tur bidrar till identitetsskapande och ökar medborgarnas kulturella medvetenhet.

H.  Den kulturella och den kreativa sektorn spelar en framträdande roll inom Europeiska unionen vid främjandet av kulturell och språklig mångfald, åsiktsmångfald, social och territoriell sammanhållning och den är även viktig för att göra tillträdet till kulturen mera demokratiskt och främja en interkulturell dialog inom hela EU.

I.  Den kulturella mångfalden i Europa, och särskilt dess rika arv som utgörs av regionala språk och kulturer, är ett oersättligt råmaterial för den kulturella och den kreativa sektorn.

J.  Särskilt de kulturella och språkliga särdragen måste uppmärksammas i debatten om inrättandet av en inre marknad inom sektorn för kreativt innehåll.

K.  Den kulturella och den kreativa sektorn är laboratorier för konstnärliga, tekniska och administrativa innovationer som möjliggör en större rörlighet för verk och konstnärer på europeisk och internationell nivå.

L.  Genom olika initiativ som Europaparlamentet och Europarådet stöder, till exempel Europapriset, Lux-priset och Europeiska kulturvägar värdesätts och framhävs den kulturella och den kreativa sektorn.

M.  Den kreativa och den kulturella sektorn bidrar till att bevara särskilda, värdefulla och unika kunskaper och färdigheter som är resultatet av en kombination av samtida kreativitet och historisk erfarenhet. Framför allt inom vissa branscher som mode, urmakeri och juvelerarkonst är konstnärernas och formgivarnas handlag och kunskaper grunden till de europeiska företagens rykte och framgångar i världen.

N.  I nuläget finns det inte någon rättslig ställning för konstnärer på europeisk nivå som tar hänsyn till särdragen hos deras verksamhet och karriär, framför allt när det gäller rörlighet, arbetsvillkor och socialt skydd.

O.  Den kulturella och den kreativa sektorn, som står för 5 miljoner arbetstillfällen och 2,6 procent av EU:s BNP, är en av de främsta drivkrafterna för tillväxt inom EU genom att de skapar nya arbetstillfällen, spelar en avgörande roll i den globala värdekedjan, driver på innovationen, ger ett mervärde som en faktor för social sammanhållning och tjänar som ett effektivt verktyg i bekämpningen av den pågående ekonomiska nedgången.

P.  Den kulturella och den kreativa sektorn utövar stort inflytande på i stort sett alla andra ekonomiska sektorer genom att förse dem med innovation som är avgörande för deras konkurrenskraft, framför allt när det gäller informations- och kommunikationsteknik (IKT).

Q.  Den här sektorn är en drivkraft för digitalålderns ekonomi genom sina viktiga bidrag till innovation och framväxt av ny IKT och den bidrar också till förverkligandet av målen för Europa 2020-strategin.

R.  Den kulturella och den kreativa sektorn kan skapa välfärd och sysselsättning under förutsättning att de får hjälp att konkurrera med de kulturella och kreativa sektorerna i tredjeländer inom ramen för en europeisk strategi för internationell konkurrens.

S.  Vissa av dem som arbetar inom den kreativa och den kulturella sektorn är egenföretagare.

T.  Den kulturella och den kreativa sektorn är en tillväxtmarknad i EU och ett område där EU har möjlighet att bli en global marknadsledare.

U.  En viktig stöttepelare för kulturen, utvecklingen och demokratin är utvecklingen av handel med kulturella och kreativa varor och tjänster.

V.  Kreativiteten beror av möjligheten att ta del av den kunskap, de konstverk och det kreativa innehåll som redan finns.

W.  Det kulturella innehållet spelar en avgörande roll i den digitala ekonomin, och i framtiden kommer utbudet av ett kvalitativt och varierat kulturellt innehåll att vara en av de utslagsgivande faktorerna för EU:s digitala tillväxt.

X.  Digitalåldern öppnar nya perspektiv för denna sektor genom att införa nya ekonomiska modeller som erbjuder konsumenterna ett mångfaldigt utbud av hög kvalitet.

Y.  Inom innehållsindustrin satsar man mycket på att ta fram ett lagligt utbud av kulturellt digitalt innehåll och alla berörda aktörer bör gå samman för att öka medvetenheten om det lagliga utbud av digitalt innehåll som finns.

Z.  Tidningar och tidskrifter är inslag i den kulturella sektorn och i ett pluralistiskt och diversifierat europeiskt medielandskap.

AA.  Digitalåldern är även en utmaning för lönsamheten inom dessa sektorers traditionella områden, till exempel förlagsverksamhet, bokförsäljning och tryckta medier.

AB.  För att kunna frodas behöver Europas kulturella och kreativa näringar ett modernt, tillgängligt och rättssäkert system för skydd av immateriella rättigheter.

AC.  En utveckling av kreativiteten och kunskaperna om konsten, kulturen, kulturarvet och Europeiska unionens kulturella mångfald förutsätter att medborgarna tillförsäkras undervisning i konst och kultur samt att skapandet respekteras. Undervisningen bör utökas så att den inte enbart omfattar digitala rättigheter utan även skyldigheter, för att främja bättre förståelse och respekt för verk som skyddas av immateriella rättigheter.

AD.  De tekniska framstegen inom IKT ändrar på intet sätt det grundläggande behovet av skydd för immateriella rättigheter.

AE.  Det behövs en bättre efterlevnad av den befintliga rättsliga ram som skyddar dessa rättigheter samt reformer för bland annat förenklade licensieringsförfaranden i kultursektorn för att de nya möjligheter som erbjuds till fullo ska kunna utnyttjas, samtidigt som ett välbalanserat system för skydd för rättigheter där hänsyn tas till både upphovsmännens och konsumenternas intressen kan garanteras.

AF.  Ett modernt unionsvarumärkessystem är nödvändigt för att skydda de värden som skapats genom europeiska företags investeringar inom design, produktion och nyskapande.

AG.  För att den kulturella och den kreativa sektorn till fullo ska kunna skapa en ökad dynamik i Europas ekonomi förutsätts garantier för strategiska investeringar i den kulturella och den kreativa sektorn, framför allt i form av att sektorn får tillgång till finansiering anpassad efter dess särdrag och behov.

AH.  Den kulturella och den kreativa sektorn har stor betydelse för utvecklingen av centrum för kreativitet på det lokala och regionala planet, något som förbättrar regionernas attraktionskraft och gör det möjligt att starta och utveckla företag och sysselsättning som är inflätade i den lokala och regionala ekonomiska väven, främjar turistmässig dragningskraft, etablering av nya företag och regionernas image, gynnar den kulturella och konstnärliga sektorn samt bevarar, främjar och vårdar det europeiska kulturarvet, tack vare åtskilliga länkar, såsom de lokala och regionala myndigheterna.

AI.  Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) och dess regionala vägledande program (RIP), har godkänts och fått anslag för perioden 2011–2013.

AJ.  Den funktion som alliansen för de europeiska kreativa sektorerna (European Creative Industries Alliance) fyller bör förstärkas.

Den kulturella och den kreativa sektorn som drivkraft inom Europeiska unionen

1.  Europaparlamentet betonar att de olika delarna inom den kulturella och den kreativa sektorn och deras respektive inverkan på Europas ekonomi måste identifieras, definieras och undersökas skilt för sig för att betona alla särdrag, få ökad insikt i deras mål och svårigheter och genomföra mer effektiva åtgärder.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser för att ta fram en bättre definition av den kulturella och den kreativa sektorn i syfte att på djupet analysera hur de på lång sikt påverkar tillväxten och den internationella konkurrenskraften och att främja ett ökat erkännande av dessa sektorers särdrag.

3.  Europaparlamentet efterlyser ett starkt engagemang från medlemsstaternas sida för att skydda och främja det egna kulturarvet och erkänner att förutsättningen för att den kulturella och den kreativa sektorn ska kunna utvecklas är en dubbel ekonomi med såväl offentliga som privata investeringar.

4.  Europaparlamentet anser att den kulturella och den kreativa sektorn borde ha en central plats i en ny europeisk politisk dagordning som ska vara i fas med sektorns ekonomiska behov och som ska ha föranletts av den digitala omvandlingen, och att man i det framtida programmet Kultur borde återspegla behoven hos den kulturella och den kreativa sektorn i digitalåldern genom en mer pragmatisk och övergripande strategi.

5.  Europaparlamentet erkänner att den kulturella och den kreativa sektorn medför stora samverkanseffekter som en källa till ekonomisk och social innovation i många andra sektorer av ekonomin.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser för att stödja, främja och underlätta utvecklingen av det kulturella och kreativa området genom att arbeta för ett mer omfattande samarbetssystem bland medlemsstaterna och EU-institutionerna som grundar sig på utbyte av erfarenheter av god praxis. Parlamentet rekommenderar kommissionen att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, ta med lokala och regionala myndigheter i arbetet med uppföljning av grönboken.

7.  Mot bakgrund av de kulturella och kreativa företagens ständigt växande betydelse samt målet att förstärka denna sektor som är strategiskt betydelsefull för att uppnå målen i Europa 2020-strategin uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utarbeta en vitbok.

Utbildning och medvetandehöjande

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja undervisning i konst och kultur (framför allt utifrån ett kreativt perspektiv) på alla åldersstadier, från och med primärundervisningen till högskole- och/eller yrkesutbildningen och även främja entreprenörskompetensen hos kulturarbetarna, också inom ramen för livslångt lärande, särskilt eftersom denna undervisning är viktig, såväl för att höja medvetenheten om kreativitet som för att lära ut korrekt användning av IKT samt respekt för immateriella rättigheter.

9.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med en utbildning som kombinerar teoretiska kunskaper i kultur- och konsthistoria med tillämpat konstnärligt skapande och hantering av kulturföremål i företag, ateljéer och dylikt, i syfte att öka både de teoretiska och praktiska färdigheterna.

10.  Europaparlamentet framhåller vikten av läroplaner och kursprogram som är inriktade på yrkesutbildning, utveckling av idéer och berättarkonst, e-kompetens, teknisk kompetens samt kompetens inom företagande och marknadsföring, inbegripet användning av sociala nätverk, och yrkeskompetens.

11.  Europaparlamentet framhåller potentialen till nära samarbete och dialog mellan företag inom den kulturella och den kreativa sektorn, universitet, forskningscentrum, konstskolor och konstinrättningar för att tillhandahålla gemensamma utbildningsprogram och möjligheter till livslångt lärande.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på europeisk nivå omgående erkänna yrkeskvalifikationerna inom den kulturella och kreativa sektorn, främja studenters och lärares rörlighet samt öka antalet praktikplatser för konstnärer och formgivare.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hänvända sig till medlemsstaterna för att de ska färdigställa ramen för erkännande av yrkeskvalifikationer och utbildningar, inte minst i fråga om sådana nya kunskaper som krävs inom den kreativa och den kulturella sektorn.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja gemensamma forsknings- och partnerskapsprogram mellan den kulturella och den kreativa sektorn och sektorn för utbildning och vidareutbildning (även praktikplatser) för att på så sätt erbjuda medborgarna kreativ och interkulturell kompetens för att underlätta tillämpningen av ny teknik och nya redskap inom utbildningssektorn och förbättra det livslånga lärandet, bland annat med hjälp av Europeiska socialfonden, då detta område undergår en omfattande teknisk förändring, samt förnya den kulturella och den kreativa sektorn genom forskning och undervisning.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillgången till resurser för ledar-, affärs- och företagarutbildningar som är särskilt anpassade till dem som är verksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn för att dessa personer ska få de kommunikations- och entreprenörsfärdigheter som krävs i en ständigt föränderlig socioekonomisk miljö. Parlamentet påminner om den positiva erfarenheten av utbildning och förvaltning inom det audiovisuella området från programmet Media och önskar att även programmet Kultur ska få tillgång till liknande verktyg.

16.  Europaparlamentet föreslår att nya pilotprojekt inrättas inom ramen för Erasmusprogrammet och Erasmus för unga företagare för att möjliggöra ökat samarbete mellan universitet och företag inom den kulturella och den kreativa sektorn.

17.  Europaparlamentet understryker att teknik och sakkunskap måste överföras och att det är till nytta med förstärkt inlärning och med yrkesutbildningsprogram avsedda för den kulturella och den kreativa sektorn, varvid man bättre bör dra nytta av befintliga program och läroplaner, tillämpa ämnesövergripande undervisning och insistera på samordning och partnerskap mellan utbildningsinstitutionerna, studerandena, de yrkesverksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn, företagen av alla storleksordningar, inbegripet den privata och offentliga sektorn, hantverkarna samt finansinstituten.

18.  Europaparlamentet erkänner den betydelse den kulturella och den kreativa sektorn har för att främja innehåll av EU-karaktär och härigenom bidra till att skapa kulturell konvergens mellan medlemsstaterna och föra deras invånare närmare varandra.

19.  Europaparlamentet understryker att interkulturellt lärande och interkulturell kompetens gör det lättare för människor att förstå andra kulturer och därmed främjar social integration.

Arbetsförhållanden och företagande

20.  Europaparlamentet anser att den kulturella och den kreativa sektorns inverkan, konkurrenskraft och framtida potential är en viktig drivkraft för hållbar tillväxt i Europa, som kan spela en avgörande roll för ekonomisk återhämtning i EU.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den kulturella och den kreativa sektorn som en produktiv del av EU:s näringsliv, inte minst med tanke på dessa sektorers möjligheter att bidra till andra branschers konkurrenskraft.

22.  Europaparlamentet understryker att man ofrånkomligen måste börja dryfta arbetsförhållandena inom denna sektor samt de ekonomiska, sociala, juridiska och skattemässiga aspekterna med anknytning till dem framför allt när det gäller den kulturella och den kreativa sektorns entreprenörsaspekter och arbetsförhållanden.

23.  Europaparlamentet vidhåller i detta sammanhang att lönediskrimineringen måste bekämpas och sambandet mellan sysselsättning och kompetensnivå förbättras.

24.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att bedöma vilka effekter verksamheten inom den kulturella och den kreativa sektorn har på den europeiska ekonomin samt att offentliggöra en vägledning för bedömning av resultaten inom varje del av sektorn när det gäller företagens betydelse för sysselsättning och kapitalbildning.

25.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla en stark kulturell och kreativ entreprenörsanda på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

26.  Europaparlamentet vidhåller att det måste skapas optimala förutsättningar för att ungdomar med avlagd högskoleexamen och yrkeskunskap ska få anställning inom denna sektor, att det måste ges möjligheter för dem att bli företagare samt att dessa ungdomar måste undervisas om vilka ekonomiska, skattemässiga, finansiella och tekniska särdrag som råder inom sektorn, liksom också om särdragen inom kommunikation och marknadsföring, immateriella rättigheter och kunskapsöverföring mellan generationer.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en flerspråkig plattform för nätverksbildning på europeisk nivå mellan alla yrkesverksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn, där de kan utbyta erfarenheter, bästa praxis och expertis, samarbeta inom ramen för gemensamma projekt eller transnationella och gränsöverskridande pilotprojekt och få fullständig information om vilka juridiska regler som gäller (t.ex. i fråga om upphovsrätt och sociala rättigheter) samt om vilka finansieringsmöjligheter som står till buds.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för kulturella och kreativa företag integrera icke-vinstdrivande organ samt deltagare i den sociala ekonomin – som definieras i Europaparlamentets resolution om den sociala ekonomin av den 19 februari 2009 – som är verksamma inom sektorer med anknytning till kulturella och kreativa företag, och därmed möjliggöra ett antagande av de skattelättnader, lättillgängliga krediter och anställningstrygghet som fastställs däri.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera och erkänna det arbete som utförs av kultursektorn och av ideella organisationer, tillsammans med de privata initiativ som bidrar till utvecklandet av en kreativ och solidarisk ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och befästa god praxis som syftar till att underlätta ungdomarnas, oavsett deras ställning (student, lärling, praktikant, arbetssökande osv.), och de mest sårbara personernas möjligheter att ta del av kultur och kreativt innehåll, t.ex. genom rabatterade avgifter, kulturcheckar eller gratis kulturaktiviteter.

Konstnärsstadgan

30.  Europaparlamentet påminner om att det är mycket viktigt att skapa en europeisk konstnärsstadga så att konstnärer kan åtnjuta tillfredsställande arbetsvillkor och lämpliga åtgärder när det gäller skatter, arbetsrätt, socialt skydd och skydd av upphovsrätten i syfte att förbättra deras rörlighet inom Europa.

31.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att följa upp Unescos rekommendation om att erkänna konstnärers yrkesstatus.

De konstnärliga yrkena

32.  Europaparlamentet påminner om att de konstnärliga yrkena är en central del av vårt kulturarv och vår ekonomi och att det därför är viktigt att bevara dessa yrken genom lämpliga mekanismer för kunskapsöverföring, vilket också understryks i parlamentets resolution av den 10 april 2008 om kulturindustrin i Europa.

33.  Europaparlamentet upprepar målet att bevara vissa yrkens särart och kunskapsöverföringen, framför allt inom den kulturella och den kreativa sektorn och hantverkssektorn, samt att garantera mekanismer för kunskapsöverföring. Parlamentet föreslår att man uppmuntrar inrättande på lokal, regional och territoriell nivå av platser för kunskapsöverföring, som är särskilt avsedda för den kreativa hantverkssektorn.

34.  Europaparlamentet erinrar om att den ekonomiska modellen för den kulturella och den kreativa sektorn, inbegripet lyxsektorn som är representativ för detta, grundas på innovation, den konstanta kreativiteten, konsumenternas förtroende och investeringar i arbetskraft som ofta är högutbildad och har unika erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja denna ekonomiska modells hållbarhet i de förslag som kommer att påverka den kulturella och den kreativa sektorn, genom att utforma en rättslig ram som anpassas till sektorns särdrag, särskilt när det gäller respekten för immateriella rättigheter.

35.  Europarlamentet betonar risken för brist på arbetskraft inom vissa välkvalificerade eller mycket specifika yrken som bidrar till den kreativa och den kulturella sektorns existens i EU, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samförstånd med företagen vidta de åtgärder som krävs för att bevara dessa förstklassiga kunskaper samt underlätta utbildningen av en ny generation hantverkare och personer som är specialiserade inom dessa yrken.

Bättre spridning av verk under digitalåldern

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja verkens spridning och cirkulation på europeiskt territorium.

37.  Europaparlamentet erkänner att innovationen bör främjas inte bara inom den tekniska produktionen, utan också inom förvaltningsprocesserna, liksom utvecklingen av själva projekten och spridningen och saluförandet av dessa.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att inrätta särskilda åtgärder och lämpliga verktyg för att främja och utveckla den kulturella och den kreativa sektorn, framför allt de små och medelstora företagen, i syfte att förbättra skapandet, produktionen, främjandet och spridningen av kulturella varor och tjänster.

39.  Europaparlamentet understryker att utnyttjandet av verk på Internet kan utgöra en verklig möjlighet för en bättre spridning av och rörlighet för europeiska verk, särskilt audiovisuella verk, under förutsättning att lagliga erbjudanden kan utvecklas genom sund konkurrens som lyckas bekämpa ett olagligt tillhandahållande av skyddade verk och att det utvecklas nya ersättningssystem för upphovsmän, så att de får dra ekonomisk nytta av den framgång som deras verk har rönt.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera tillämpningen av artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster(11), enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att de audiovisuella beställtjänsterna främjar produktionen av och tillgången till europeiska verk, samt att rapportera till parlamentet om tillämpningen av denna bestämmelse senast 2012.

41.  Europaparlamentet understryker att det är en förutsättning för att europeiska verk och repertoarer bättre ska kunna spridas och släppas ut i omlopp att man tar initiativ för att förbättra och främja översättning, dubbning, textning och digitalisering av europeiska kulturalster samt vidtar särskilda åtgärder på dessa områden inom ramen för de nya versionerna av programmen Media och Kultur under perioden 2014–2020.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gynna utvecklingen för den kulturella och den kreativa sektorn, särskilt på Internet, genom att vidta relevanta åtgärder för att se till att alla berörda aktörer tar ansvar för att i lika grad skydda produkter och tjänster i den digitala miljön, i syfte att skapa ett större förtroende hos konsumenter på Internet.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en rättslig ram som ska säkerställa ett stort förtroende i den digitala världen, både i den marknadsmässiga sektorn och i den icke-marknadsmässiga sektorn, för att den kulturella och den kreativa sektorn å ena sidan och konsumenterna å andra ska kunna utnyttja de digitala sändningskanalerna till fullo utan fruktan för bedrägeri eller oseriös verksamhet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma bibliotekens roll för kulturspridning och som dialogforum. Parlamentet anser att biblioteken, tillsammans med utbildnings- och kultursektorn, bör ges ansvar och resurser för den digitala övergången och påminner om att detta är angeläget, eftersom de europeiska biblioteken inte ens i dag har mer än begränsade resurser för att tillfredsställande klara övergången till digitala medier.

45.  Europaparlamentet understryker framför allt vikten av att utöka det europeiska digitala biblioteket och göra det till ett centrum för framhävande av Europas kulturarv, gemensamma minne och kreativitet och till en utgångspunkt för utbildnings-, kultur-, innovations- och företagarverksamheter. Parlamentet påpekar att konstnärliga utbyten utgör en av grundpelarna för vårt kulturarv och vår ekonomi och att det därför är viktigt att bevara dem genom lämpliga mekanismer för kunskapsöverföring.

46.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta tillbörlig hänsyn till utmaningarna för den kulturella och kreativa sektorns traditionella områden, till exempel förlagsverksamhet, bokförsäljning och tryckta medier.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ för att främja och öka digital kompetens, med tanke på att förlagssektorn alltmer börjar övergå till digital produktion och distribution av innehåll, och betonar att utgivare i hög grad bör vara delaktiga i initiativ för mediekunskap i den digitala miljön.

En inre marknad för kulturellt och kreativt innehåll

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inrätta en europeisk digital inre marknad och ordna med tekniskt och ekonomiskt stöd till den kulturella och den kreativa sektorn för att hela kulturarvet ska kunna digitaliseras, samt dessutom att införa gemensamma europeiska normer och standarder.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av ett snabbt och framgångsrikt genomförande av initiativet för den digitala agendan för att den kulturella och den kreativa sektorn till fullo ska kunna dra nytta av och lyckas anpassa sig till alla möjligheter som höghastighetsbredband med stor räckvidd och ny trådlös teknik ger.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma en europeisk inre marknad för kulturellt och kreativt innehåll på nätet och därvid garantera unionsmedborgarna tillgång till detta innehåll, tillförsäkra rättshavarna skydd och skälig ersättning och konsolidera alla kanaler för finansiering av kreativt arbete.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja nya innovativa ekonomiska modeller för den kulturella och den kreativa sektorn, anpassade efter globaliseringens effekter och efter de utmaningar som digitalåldern för med sig, framför allt för innehållsindustrins vidkommande.

52.  Europaparlamentet understryker vikten av driftskompatibilitet och standarder för skapandet av lika tillträde till nya plattformar och ny utrustning och uppmanar kommissionen att främja driftskompatibilitet mellan plattformar, att ta fram standarder som bidrar till skapandet av en innovationsfrämjande marknad och att undvika system som kan begränsa tillträdet till olika innehåll.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användning, spridning och utveckling av programvaror med öppna källkoder och öppna standarder som kan bidra till innovation, kreativitet, kunskapsspridning och nya arbetstillfällen.

54.  Europaparlamentet konstaterar att fragmenteringen av marknaden för den kulturella och den kreativa sektorn delvis beror på den kulturella mångfalden och på konsumenternas språkliga preferenser.

55.  Europaparlamentet erinrar om vikten att överväga hur regelverket, framför allt konkurrensreglerna, bäst ska anpassas till den kulturella sektorns särdrag, för att garantera både den kulturella mångfalden och konsumenternas tillgång till innehåll och tjänster som präglas av mångfald och kvalitet.

56.  Europaparlamentet konstaterar att e-handeln och Internet utvecklas mycket snabbt, vilket leder till att nya tekniska ”generationer” utvecklas allt snabbare. Parlamentet anser därför att man bör försöka anpassa EU:s lagstiftningsarbete till gällande sociala och kommersiella krav, så att det inte blir meningslöst på grund av att det släpar efter och hindrar potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn i EU:s medlemsstater från att utvecklas till fullo.

57.  Europaparlamentet vidhåller att man måste se efter vilka de optimala villkoren är, framför allt inom beskattningen, för att denna inre marknad ska kunna utvecklas, till exempel i form av källskatteavdrag på upphovsrättsintäkter, och exempelvis genom att tillåta sänkt moms på varor och tjänster inom kultursektorn, antingen de sprids via fysiska medier eller läggs ut på nätet, för att på det sättet gynna deras tillväxt.

58.  Europaparlamentet understryker att även momsreglerna och avsaknaden av betalningsmetoder för internethandel utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och måste åtgärdas snarast.

59.  Europaparlamentet begär därför att kommissionen snarast lägger fram konkreta lagförslag om hur dessa frågor ska angripas, så att hindren för den inre marknaden, särskilt vad gäller Internet, kan undanröjas, med samtidig hänsyn tagen både till konsumenternas önskemål och den kulturella mångfalden.

60.  Mot bakgrund av flaggskeppsinitiativet ”den digitala agendan” uppmanar Europaparlamentet kommissionen att överväga behovet av att främja den europeiska elektroniska utgivningens anpassning till konkurrensen och skapa förutsättningar för att gynna driftskompatibilitet mellan olika system, överförbarhet mellan olika enheter och lojal konkurrens.

Immateriella rättigheter

61.  Europaparlamentet understryker att immateriella rättigheter är en grundläggande tillgång för företag inom den kreativa sektorn och ett incitament för enskilda personers kreativitet och för investeringar i kreativa verksamheter. Parlamentet efterfrågar därför åtgärder som hjälper den kulturella och den kreativa sektorn att anpassa sig till den digitala övergången genom nya nättjänster grundade på nya former av rättighetsförvaltning som främjar upphovsrätten. Dessutom efterfrågar parlamentet en välavvägd lagstiftningsram för skydd och verkställande av immateriella rättigheter.

62.  Europaparlamentet understryker behovet av en effektiv tillämpning av immateriella rättigheter både på och utanför Internet, och betonar i detta avseende att alla åtgärder noggrant bör utvärderas för att garantera deras effektivitet, proportionerlighet och förenlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa upphovsrätten till den digitala tidsåldern så att den kulturella och den kreativa sektorn kan åtnjuta fördelarna med den digitala tekniken och mediekonvergensen, att överväga särskilda sätt att underlätta användningen av kreativt innehåll och arkivmaterial och enkla system med en enda instans för rättighetsklarering.

64.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang den grundläggande roll som upphovsrättsorganisationer spelar för utvecklingen av den europeiska kreativiteten och den digitala ekonomin och uppmanar kommissionen att, inom ramen för den pågående utformningen av förslaget till direktiv om kollektiv förvaltning av rättigheter, inrätta en rättslig ram som lämpar sig för den verksamhet som upphovsrättsorganisationerna bedriver och för en ny sammanställning av register över upphovsrättsligt skyddade verk.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att möjliggöra ett tillståndssystem som omfattar hela EU och bygger på befintliga gränsöverskridande tillståndsmodeller för individuella och kollektiva rättigheter och underlättar nya tjänster med ett stort innehållsurval, så att tillgången till lagligt utbud av kulturellt digitalt innehåll ökar.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett utbyte av bästa praxis om effektiva metoder för att göra allmänheten mera medveten om vilka skadeverkningar intrång i immateriella rättigheter för med sig.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med berörda aktörer organisera en kampanj för att på europeisk, nationell och lokal nivå öka medvetenheten om behovet av att respektera immateriella rättigheter, framför allt hos unga konsumenter i EU.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med otillbörliga affärsmetoder och överträdelser av immateriella rättigheter som den kulturella och den kreativa sektorn kan utsättas för inom såväl realekonomin som den digitala ekonomin.

69.  Europaparlamentet betonar att den starka efterfrågan på litteratur hos synskadade och personer som inte kan läsa tryckt text måste åtgärdas. Parlamentet erinrar kommissionen och medlemsstaterna om att de enligt FN-konventionen om funktionshindrades rättigheter är skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att funktionshindrade ska kunna ta del av kulturella alster i ett format som är tillgängligt för dem samt se till att inte lagstiftningen till skydd för immateriella rättigheter reser oskäliga eller diskriminerande hinder för att funktionshindrade ska kunna ta del av dessa alster.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom Världsunionen för den intellektuella äganderätten (WIPO) aktivt och positivt arbeta för en överenskommelse om en bindande rättslig norm, utgående från det förslag till konvention som utarbetats av Synskadades världsunion (World Blind Union) och framlagts för WIPO 2009.

71.  Europaparlamentet betonar att frågan om anonyma verk måste lösas och ser positivt på kommissionens uttalade avsikt att lägga fram förslag inom detta område. Parlamentet konstaterar att problemet med anonyma verk och ”1900-talets svarta hål” inte handlar bara om trycksaker såsom böcker och tidskrifter utan omfattar alla slags alster, såsom fotografiska verk, musikverk och audiovisuella verk.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till ekonomiskt stöd till initiativ från den privata sektorn för inrättandet av brett tillgängliga databaser över rättigheter och repertoarer, med musikverk, audiovisuella verk och andra repertoarer. Dessa databaser skulle öka insynen och skapa effektivare förfaranden för rättighetsklarering.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till att det inrättas en rättvis, opartisk och effektiv alternativ tvistlösning för alla berörda parter.

74.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta de särskilda problem som små och medelstora företag möter när det gäller hävdandet av immateriella rättigheter i linje med principen ”Tänk småskaligt först”, som införts genom ”Small Business Act for Europe”, bland annat genom att tillämpa icke-diskrimineringsprincipen på små och medelstora företag.

75.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens översyn av systemet med EU-varumärken och uppmanar kommissionen att se till att relevanta åtgärder vidtas för att säkerställa att samma skyddsnivå gäller för varumärken på och utanför Internet.

Finansieringen av den kulturella och den kreativa sektorn

76.  Europaparlamentet erinrar om att det inom all politik och alla åtgärder för stöd till och finansiering av den kulturella och den kreativa sektorn måste tas hänsyn till vilka respektive särdrag som gäller inom alla dess olika delar.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bevilja kulturella och kreativa företag status som små och medelstora företag när det gäller alla former av tillgång till krediter, startbidrag och anställningsskydd som är anpassade till sektorns särdrag, framför allt med beaktande av den låga kapitaliseringen, värderingen av märket som tillgång, inledningsfasen som kännetecknas av hög risk, de långtgående konsekvenserna av informationstekniken, de oregelbundna anställningsförhållandena och behovet av centraliserade tjänster.

78.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att dryfta frågan om införande av nya innovativa finansieringsinstrument både på europeisk och nationell nivå, såsom bankgarantier, återbetalningsskyldiga förskott samt riskkapitalfonder och incitament till ingående av lokala partnerskap, och anser att hänsyn därvid ska tas till dessa sektorers behov och i synnerhet till att det i samband med ett ”kreativt” kapital ofta endast är fråga om ett immateriellt värde.

79.  Europaparlamentet uppmuntrar till mobilisering av befintliga europeiska fonder och program (t.ex. instrumentet för mikrokrediter) till stöd för utvecklingen av små företag och mikroföretag inom kultursektorn och den kreativa sektorn, i syfte att optimera stödet till industrierna genom att göra information om finansieringsmöjligheter mer lättåtkomlig liksom också genom att förenkla ansökningsförfarandet.

80.  Europaparlamentet föreslår att det införs kortfristig mikrofinansiering för experiment med och utveckling av innovativa kulturella och kreativa projekt.

81.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en bedömning av om det hos strukturfonderna och nuvarande respektive kommande program på områdena kultur, audiovisuella medier, ungdomar och utbildning finns någon potential för att främja de kreativa sektorerna. Utifrån en sådan bedömning kan sedan slutsatser dras för hur en förbättrad stödpolitik ska utformas och genomföras.

82.  Europaparlamentet konstaterar ytterligare att EU:s utgiftsprogram, till exempel programmet för konkurrenskraft och innovation, är en effektiv kapitalförsörjningskälla för små och medelstora företag och föreslår att kommissionen undersöker möjligheten att utarbeta liknande program specifikt för den kulturella och den kreativa sektorn.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att särskilt avsätta medel, inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”den digitala agendan”, för de europeiska biografteatrarnas digitala övergång i syfte att garantera alla europeiska medborgare tillgång till innehåll som ger uttryck för de olika europeiska identiteterna och göra hela den europeiska filmindustrin mer konkurrenskraftig.

84.  Europaparlamentet vidhåller att sponsorer och offentlig-privata partnerskap är väsentliga för finansiering av och stöd till kulturell och kreativ verksamhet och efterlyser bättre tillgång till kredit för denna sektor och en undersökning av alternativa sätt att främja sponsring från företagen, vilket skulle kunna ske i form av avdrag eller skattelättnader.

85.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att utbilda anställda i banksektorn så att de kan ge råd om finansiering av kulturella och kreativa projekt för att förbättra tillgången till kredit från finansinstitut.

86.  Europaparlamentet understryker på nytt hur viktigt det är att utveckla tjänster för finansiell rådgivning och företagsrådgivning som ska göra det möjligt för yrkesverksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn, särskilt små och medelstora företag samt mycket små företag, att hantera de verktyg som krävs för en god företagsstyrning i syfte att underlätta skapandet, produktionen, främjandet och spridningen av kulturella varor och tjänster.

87.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att utbilda yrkesverksamma så att de blir i stånd att försäkra sig om huruvida de kulturella och kreativa projekten är ekonomiskt bärkraftiga, i syfte att förbättra tillgången till krediter hos finansinstitut och banker som i allmänhet inte är bekanta med sektorns särdrag.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den digitala agendan bistå små och medelstora företag inom den kulturella och den kreativa sektorn i deras strävan efter konkurrenskraftiga och konsumentvänliga innovativa modeller för online-företag, baserade på samfinansiering och riskdelning mellan den kulturella och den kreativa sektorn och olika mellanhänder.

89.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att förfarandena för offentlig upphandling inte medför onödiga kostnader och onödig byråkrati för små och medelstora företag.

90.  Mot bakgrund av lanseringen av det åttonde ramprogrammet för forskning i december 2011 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att avsätta finansiering till genomförande av projekt och grundande av företag inom ramen för den kulturella och den kreativa sektorn, som föreslagits av personer under 35 år.

91.  Europaparlamentet uppmanar till att inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och det regionala vägledande programmet 2011–2013 bevilja kulturella och kreativa företag prioriterad finansiering, framför allt till den audiovisuella sektorn samt till produktion och distribution av audiovisuella verk i Medelhavsområdet.

92.  Europaparlamentet föreslår att man använder alliansen för de europeiska kreativa sektorerna (European Creative Industries Alliance, ECIA) som en plattform för tillgången till information och rådgivning om investeringsmöjligheter och långsiktiga företagsstrategier samt för tillgången till lån, garantifonder och gränsöverskridande privata investeringar och att man utnyttjar möjligheten att inrätta en bank för den kreativa sektorn.

93.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala, territoriella och regionala myndigheterna att skapa gynnsamma förutsättningar för kontakter mellan den kulturella och den kreativa sektorn och de organ som kan finansiera dem. Parlamentet uppmanar dessa myndigheter att göra finansinstituten medvetna om den kulturella och den kreativa sektorns särdrag för att förmå dem att investera i dessa och framför allt i mycket små företag samt små- och medelstora företag, med utgångspunkt i kulturella projekt som har en stor ekonomisk potential.

94.  Europaparlamentet uppmuntrar lokala, territoriella och regionala organ att göra finansinstituten medvetna om de kulturella och kreativa företagens särdrag för att uppmuntra dem att investera i denna typ av företag, framför allt små och medelstora företag.

Lokalt och regionalt samarbete

95.  Europaparlamentet framhåller att den kulturella och den kreativa sektorn ofta bidrar till att stimulera en omläggning av lokala ekonomier på tillbakagång genom att gynna uppkomsten av nya ekonomiska verksamheter och nya, bestående arbetstillfällen och göra europeiska regioner och städer mer attraktiva, med syftet att uppnå social och territoriell sammanhållning.

96.  Europaparlamentet understryker att kulturen fyller en viktig funktion för en hållbar utveckling i gränsområdena och är medvetet om att kulturella och kreativa infrastrukturer och inrättningar kan bidra till att uppnå territoriell sammanhållning. Parlamentet anser att främjandet av kultur och kreativitet är en integrerad del av det territoriella samarbete som bör stärkas.

97.  Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda organ på lokal nivå att använda sig av programmen för territoriellt samarbete för att tillämpa och överföra bästa praxis för en utveckling av den kulturella och den kreativa sektorn.

98.  Europaparlamentet rekommenderar att man dels intensifierar forskningen om sambandet mellan kulturutbudet och företagsetableringen inom den kulturella och den kreativa sektorn och undersöker kulturens betydelse inom EU som faktor för valet av etableringsort, dels stöder forskning om vilka konsekvenser en etablering av kultur- och kreativitetsföretag får för etableringsorten.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga de befintliga kunskaperna om metoder för samt behov och goda erfarenheter av gränsöverskridande kultur- och kreativitetssamarbete för att få specifik kunskap om kultur, kreativitet och gränsområden (särskilt om dåligt utforskade frågor såsom förhållandet mellan kultur, kreativitet och ekonomi) samt att ta fram gränsöverskridande och territoriella strategier för kulturarvs- och kulturresursförvaltning.

100.  Europaparlamentet uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att inrätta träffpunkter och lägga grunden för att skapa lokala nätverk mellan personer inom den kulturella och den kreativa sektorn för att med hjälp av utbyte av sakkunskap, experiment, förbättrade kunskaper och utbildning i innovativ teknik, såsom digital teknik, göra alla yrkesverksamma i branschen liksom också den stora allmänheten mera medvetna om den kulturella och den kreativa sektorn med hjälp av utbildning, debatter och andra konstnärliga och kulturella evenemang, samt inrätta centrum för skapande liksom företagskuvöser som ska göra det möjligt för unga yrkesutövare och kreativa företag att nätverka, samt främja nyskapande och öka sektorns synlighet.

101.  Europaparlamentet uppmanar de lokala, regionala och territoriella myndigheterna att bilda nätverk för att utbyta bästa praxis och genomföra gränsöverskridande och transnationella pilotprojekt.

102.  Europaparlamentet understryker att lokala och regionala myndigheter genom att organisera, stödja och ge uppmärksamhet åt evenemang med lämpligt innehåll kan bidra avsevärt till att kulturella varor får en bättre spridning och i högre grad sätts i omlopp.

103.  Europaparlamentet betonar att kulturella och kreativa infrastrukturer och inrättningar har en viktig funktion att fylla för att utveckla den fysiska miljön i mindre städer och storstäder, skapa en attraktiv investeringsmiljö och framför allt för att rusta upp och förnya gamla industriregioner. Kulturarvet ger ett mervärde och skapar originalitet vid utvecklingen och förnyelsen av landsbygdsområden, framför allt genom att bidra till landsbygdsturismen och motverka avfolkningen av dessa områden.

104.  Europaparlamentet anser också att kulturarvet har stor betydelse för strategierna för upprustning av gamla industriområden, liksom i politiken för att identifiera framväxande områden inom turismsektorn och omdefiniera den traditionella turismen.

105.  Europaparlamentet anser därför att skapandet av kulturella och kreativa branscher och utvecklingen av redan befintliga sådana måste stödjas genom nationella, regionala och lokala utvecklingsstrategier i ett partnerskap mellan offentliga myndigheter på olika politikområden, företrädare för små och medelstora företag samt berörda representanter för det civila samhället.

106.  Europaparlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna och regionerna att skapa möjligheter till sådant samarbete, att ta fram insatser som kombinerar infrastrukturinvesteringar med investeringar i mänskligt kapital samt att använda sig av system med innovationskuponger för att hjälpa små och medelstora företag och enskilda inom den kulturella och den kreativa sektorn att få yrkeskompetens.

107.  Europaparlamentet anser att kommissionen i större utsträckning borde kunna uppmärksamma vänortsverksamheten mellan städer, kommuner och regioner, som under många år har utgjort ett utmärkt forum för kulturellt och kreativt samarbete och informationsutbyte. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med europeiska sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter främja moderna och högkvalitativa vänortsinitiativ och utbyten som inbegriper alla delar av samhället,

108.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas ett handlingsprogram för gränsöverskridande kulturfrämjande och samarbete som en del av Europeiska året för frivilligarbete.

Europeiska kulturhuvudstäder

109.  Europaparlamentet framhåller det breda erkännandet av initiativet för europeiska kulturhuvudstäder som ett ”laboratorium” för stadsutveckling genom kultur. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja detta initiativ och garantera rätt förutsättningar för överföring av bästa praxis, kultursamarbete och inrättande av nätverk för utbyte av erfarenheter av den kulturella och den kreativa sektorns möjligheter, i syfte att tillvarata dessa sektorers fulla potential.

110.  Europaparlamentet uppmuntrar till att inkludera diskussioner om potentialen hos kreativa företag i konst- och kulturbranschen i evenemang inom programmet Europeiska kulturhuvudstäder.

Mode och turism

111.  Europaparlamentet anser att grönbokens förteckning över kulturella och kreativa sektorer måste kompletteras med mode och kulturell och hållbar turism. Dessa båda sektorer kännetecknas av ett starkt kreativt inslag och av företagaranda, som är av stor vikt för ekonomin och den internationella konkurrenskraften i Europa.

112.  Europaparlamentet vill lyfta fram den stora betydelse som turismen har för den kulturella och den kreativa sektorn och rekommenderar att kommissionen bör verka för att EU:s regioner och städer i högre grad använder sig av kulturen som varumärke för att marknadsföra sig som turistmål och samarbetar mer med varandra när det gäller kulturturism. Kommissionen bör främja samarbetet mellan kultursektorn och turismsektorn och stödja gemensamma marknadsföringsprojekt mellan dessa sektorer.

Internationella förbindelser och handel

113.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av den ovannämnda Unescokonventionen, som ett centralt instrument för att garantera att ”det kulturella undantaget” i internationell handel med varor och tjänster av kulturell och kreativ art bibehålls inom Världshandelsorganisationens internationella ram.

114.  Europaparlamentet anser att det finns åtskilliga tariffära och icke-tariffära hinder för främjandet av kulturella utbyten och den kulturella mångfalden samt tillträde till tredjeländers marknader, och att detta tillsammans med de osäkra näten för distribution och användning gör det svårt för den europeiska kulturen att hålla sig framme.

115.  Europaparlamentet understryker den stora potential som den kulturella och den kreativa sektorn innebär för den internationella handeln, och antar att dess betydelse inte värderas högt nog på grund av svårigheterna med uppgiftsinsamling.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att antalet bilaterala handelsöverenskommelser ökar, att lägga fram en tydlig och övergripande strategi för parlamentet om protokoll om kulturellt samarbete, som bifogas avtalen och som syftar till att anpassa erbjudandet om europeiskt samarbete till den kulturella och den kreativa sektorns behov och särdrag i partnerländer, med respekt för de åtaganden som WTO gjort och i enlighet med andan och ordalydelsen i Unesco-konventionen .

117.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka exporten av produkter och tjänster med kulturellt och kreativt innehåll och att verka för att de europeiska kulturella och kreativa sektorerna ska bli mer kända utanför EU.

o
o   o

118.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 201, 25.7.2006, s. 15. (2) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (3) EUT L 372, 27.12.2006, s. 1. (4) EUT L 327, 24.11.2006, s. 12. (5) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 16. (6) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16. (7) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32. (8) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 25. (9) EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 223. (10) http://ec.europa.eu/culture/our-policy-development/doc/CONS_NATIVE_CS_2009_08749_1_EN.pdf (11) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om Sarajevo som Europeisk kulturhuvudstad 2014

P7_TA(2011)0241 B7-0281/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019(1),

–  med beaktande av det samförståndsavtal som undertecknades den 21 december 2010 och som fastställer villkoren för Bosniens och Hercegovinas fullständiga deltagande i kulturprogrammet 2007–2013,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  En gemenskapsåtgärd kallad Europeisk kulturhuvudstad har inrättats för att framhäva de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och deras gemensamma drag samt för att bidra till att Europas medborgare får ökad kunskap om varandra.

B.  Det ovannämnda beslutet om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007–2019 omfattar för närvarande endast EU:s medlemsstater.

C.  Vid ett flertal tillfällen har städer från europeiska tredjeländer getts chansen att utses till Europeisk kulturhuvudstad.

D.  Sarajevo intar en särskild plats i den europeiska historien och kulturen och kommer 2014 att uppmärksamma minnet av flera viktiga årsdagar.

E.  Sarajevos kommunfullmäktige och lokala kulturaktörer har gjort omfattande förberedelser inför ansökan om titeln.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet att undantagsvis utse Sarajevo till Europeisk kulturhuvudstad 2014.

2.  Europaparlamentet anser att man genom att utse en stad där en rad tragiska händelser ägt rum under 1900-talet till Europeisk kulturhuvudstad tar ett betydelsefullt steg framåt för att visa upp det nya Europa och lämna förgångna europeiska motsättningar bakom sig.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

(1) EUT L 304, 3.11.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om situationen i Sri Lanka

P7_TA(2011)0242 RC-B7-0324/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares expertpanels rapport av den 31 mars 2011 om ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalande av den 25 april 2011 om offentliggörandet av expertpanelens rapport om Sri Lanka,

–  med beaktande av de konventioner i vilka Sri Lanka är part och som ålägger landet att utreda påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning samt att lagföra de ansvariga,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten på Europeiska unionens vägnar av den 1 juli 2010 om tillsättandet av en FN-expertpanel för ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten på Europeiska unionens vägnar av den 10 maj 2011 om FN:s generalsekreterares expertpanels rapport om ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sri Lanka av den 5 februari 2009(1), den 12 mars 2009(2) och den 22 oktober 2009(3),

–  med beaktande av det andra tilläggsprotokollet till den fjärde Genèvekonventionen, rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I maj 2009 slutade den långvariga konflikten i Sri Lanka i och med att Tamilska befrielsetigrarna (Liberation Tigers Tamil Eelam, LTTE) kapitulerade och deras ledare dog. Konflikten utmynnade i att många invånare i Sri Lanka lever som internflyktingar, framför allt i norra delen av landet.

B.  Under konfliktens sista månader utkämpades häftiga strider inom civila områden, med den påföljd att tusentals civilpersoner uppskattas ha dödats eller skadats.

C.  Kort efter det att konflikten tagit slut besökte Ban Ki-moon Sri Lanka. Vid detta tillfälle gick president Mahinda Rajapaksa och Ban Ki-moon den 23 maj 2009 ut med ett gemensamt uttalande där FN:s generalsekreterare underströk vikten av ett ansvarsförfarande och Sri Lankas regering instämde genom att avisera åtgärder i anledning av påstådda brott mot krigets lagar.

D.  Den 15 maj 2010 tillsatte Sri Lankas regering en kommission för dragande av lärdomar och åstadkommande av försoning (LLRC). Kommissionen hade åtta medlemmar och dess uppgift bestod i att undersöka händelserna i Sri Lanka mellan februari 2002 och maj 2009 för att tillförsäkra att skyldiga ställdes till svars och att rättvisa och försoning förverkligades i landet.

E.  Den 22 juni 2010 tillkännagav FN:s generalsekreterare att det tillsatts en expertpanel för att bistå honom med råd i frågor om ansvaret för påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning i slutskedet av konflikten i Sri Lanka.

F.  FN:s rapport som offentliggjordes den 25 april 2011 befann som trovärdiga de påståenden som gjorts om att både regeringstrupperna och Tamilska befrielsetigrarna i samband med militära operationer uppenbart åsidosatt skyddet av civilbefolkningen samt deras rättigheter, välbefinnande och liv, samt underlåtit att respektera den internationella rättens normer.

G.  I slutskedet av konflikten riktade det internationella samfundet flera uppmaningar till Sri Lankas regering om att låta internationella observatörer resa in i landet för att övervaka den humanitära situationen hos den av striderna drabbade civilbefolkningen.

H.  Panelen kom också fram till att Sri Lanka hittills, nästan två år efter kriget, gjort uppseendeväckande mindre för att hantera ansvarighetsfrågorna än vad de internationella normerna i sådana fall kräver.

1.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur allvarliga påståendena i FN-rapporten är. Parlamentet understryker att det inte kan fås till stånd någon varaktig försoning i Sri Lanka innan det vidtagits vederbörliga åtgärder i anledning av dessa påståenden och ansvarighetsfrågorna i anslutning till dem.

2.  Europaparlamentet inser att panelen befunnit som trovärdiga sådana påståenden, som, ifall de kan ledas i bevis, skulle ge vid handen att både Sri Lankas regering och Tamilska befrielsetigrarna i flerfaldiga hänseenden allvarligt brutit mot internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, ibland på ett sätt som vore att likställa med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

3.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares initiativ om att tillsätta expertpanelen för ansvarighetsfrågor i Sri Lanka i anledning av de påstådda kränkningarna av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning i slutskedet av den väpnade konflikten.

4.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse Ban Ki-moons beslut att offentliggöra rapporten den 25 april 2011.

5.  Europaparlamentet framhåller att engagemanget till förmån för mänskliga rättigheter och ansvar bildade ett viktigt inslag i det gemensamma uttalandet från Sri Lankas president och FN:s generalsekreterare den 23 maj 2009.

6.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s generalsekreterare beslutat ställa sig positivt till panelens rekommendation om en översyn av vad FN gjort för att fullgöra sina humanitära uppdrag och skyddsuppdrag under kriget i Sri Lanka, framför allt i dess slutskede. Parlamentet konstaterar att expertpanelen rekommenderat för generalsekreteraren att omedelbart inrätta en oberoende internationell mekanism men att generalsekreteraren erinrats om att detta skulle kräva värdlandets samtycke eller ett beslut från medlemsstaternas sida via ett lämpligt mellanstatligt forum.

7.  Europaparlamentet anser att påståendena i FN:s expertpanels rapport måste göras till föremål för en fullständig, opartisk och insynsmedgivande utredning, av omsorg om rättvisa och försoning i Sri Lanka. Parlamentet uppmanar Sri Lankas regering att konstruktivt bemöta expertpanelens rekommendationer.

8.  Europaparlamentet är djupt bekymrat för den oroväckande avsaknaden av ett oberoende rättsväsen som kunde tjäna som komplement till ett oberoende utredningsorgan. Parlamentet uppmanar med kraft Sri Lankas regering att se till att rättvisa skipas genom att förorättade får upprättelse och skyldiga bestraffas.

9.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att, för att fullgöra sina internationella åligganden och för att förbättra handläggandet av ansvarighetsfrågorna inom landet, bidra till det som redan görs för att åvägabringa en allomfattande försoning.

10.  Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang sin erkänsla för att Sri Lankas regering tillsatt en kommission för dragande av lärdomar och åstadkommande av försoning (LLRC). Parlamentet uppmanar med kraft LLRC att allvarligt beakta FN-rapporten och konstaterar att LLRC bemyndigats anmoda Sri Lankas justitiekansler att inleda straffrättsliga förfaranden utgående från vad LLRC har kommit fram till.

11.  Europaparlamentet vill att både Tamilska befrielsetigrarna och Sri Lankas regering ska kunna ställas till svars för kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

12.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att omsätta panelens rekommendationer i praktiken, med början från de ”omedelbara åtgärderna” och att omedelbart börja seriöst utreda de kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning som vardera sidan påstås ha begått under den väpnade konflikten.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten samt rådet och kommissionen att stödja ytterligare insatser för att förstärka ansvarsförfarandet i Sri Lanka och stödja FN-rapporten.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Sri Lankas regering att föregripa utvecklingen genom att åtgärda de politiska, ekonomiska och sociala frågor som verkligen oroar tamilerna bland landets invånare och är av intresse för dem. Som ett led i detta uppmanas Sri Lankas regering med kraft att vidta aktiva åtgärder till förmån för ett decentraliserat styre och uppmuntra till att tamiler anställs som statstjänstemän och inom polisen och försvarsmakten, så att de tamilska folken känner sig trygga och kommer till insikt om att Tamilska befrielsetigrarnas nederlag i själva verket var en befrielse för dem och börjar se fram mot en ljusnande framtid med välstånd och jämlikhet med de singaleser som bor i landet tillsammans med dem.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare och Sri Lankas president, regering och parlament.

(1) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 141. (2) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 127. (3) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 29.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om Azerbajdzjan

P7_TA(2011)0243 RC-B7-0330/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Azerbajdzjan, särskilt resolutionen av den 17 december 2009(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2010(2) om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien, av den 7 april 2011(3) om översynen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet – den östliga dimensionen, och av den 20 januari 2011(4) om en EU-strategi för Svartahavsområdet,

–  med beaktande av det uttalande som talespersonen för kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen och den europeiska grannskapspolitiken gjorde den 18 april 2011 och av uttalandet från EU:s delegationskontor i Baku den 10 mars 2011,

–  med beaktande av slutsatserna från mötet den 13 december 2010 med utrikesministrarna i de länder som omfattas av det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan, som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–  med beaktande av uttalandena av OSSE:s representant för mediernas frihet om angreppet på journalister den 10 mars 2011 och den 28 mars 2011,

–  med beaktande av rapporten från ODIHR:s valövervakningsuppdrag avseende parlamentsvalet den 7 november 2010,

–  med beaktande av artikel 122 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Azerbajdzjan deltar aktivt i den europeiska grannskapspolitiken och det östliga partnerskapet, är en av Euronests grundande medlemmar och har åtagit sig att respektera demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen som är kärnvärden i dessa initiativ.

B.  Den 15 juli 2010 inleddes förhandlingar om ett associeringsavtal mellan EU och Azerbajdzjan som på grundval av gemensamma åtaganden om en uppsättning gemensamma värderingar omfattar en hel räcka av områden, inklusive politisk dialog, rättvisa, frihet och säkerhet samt handel och samarbete i politiken inom olika sektorer.

C.  Trots att parlamentsvalet i Azerbajdzjan den 7 november 2010, enligt ett gemensamt uttalande av valobservatörsgruppen, bestående av representanter för OSSE:s parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling och Europaparlamentet, kännetecknades av en fredlig atmosfär och att alla oppositionspartier deltog i den politiska processen räcker ändå inte denna valförrättning till för att kunna anses som ett meningsfullt framsteg i landets demokratiska utveckling.

D.  En vittomfattande åtstramning av yttrande- och församlingsfriheten pågår i Azerbajdzjan efter de fredliga protesterna mot regeringen den 11 mars och den 2 april 2011. De hårda tagen inbegriper frihetsberövanden, trakasserier och hotelser mot det civila samhällets aktivister, yrkesfolk inom medierna och oppositionspolitiker i Azerbajdzjan.

E.  Aktivisterna Jabbar Savalans och Bakhtiyar Hajievs fall väcker särskild oro. Savalan, medlem i ungdomsgruppen för den azerbajdzjanska folkfrontens parti (APFP) och Hajiev, aktivist och före detta parlamentsledamot, blev uppenbarligen måltavlor på grund av att de hade använt Facebook för att sammankalla demonstrationer mot regeringen. Savalan dömdes till två och ett halvt års fängelse för påstått droginnehav medan Hajiev greps den 4 mars efter att på Facebook ha uppmanat till demonstrationer mot regeringen. Han har nu dömts till två års fängelse för att, som det påstås, ha försökt smita undan sin militärtjänst. Man kan allvarligt ifrågasätta rättvisan i samband med Savalans och Hajiyevs rättegångar.

F.  I mitten av mars dömde azerbajdzjanska domstolar minst 30 personer som hade deltagit i dessa fredliga protester till mellan 5 och 8 dagars fängelse. Domarna utfärdades under rättegångar som hölls nattetid inom stängda dörrar. De flesta svarande fick inte möjlighet att själva välja sina rättegångsbiträden. Polisen vägrade att låta de frihetsberövade kontakta advokater. Vissa svarandes advokater visste inte när eller var rättegångarna hölls.

G.  Cirka 200 aktivister greps den 2 april 2011, bland dem Tural Abbasli, ledare för Musavatpartiets ungdomsorganisation.

H.  Human Rights House Azerbaijan, som är medlem av det internationella nätverket Human Rights House, registrerades i Azerbajdzjan i maj 2007 och stängdes av myndigheterna efter en order av justitieministeriet utfärdad den 10 mars 2011. Ministeriet motiverade stängningen med att organisationen inte följt den azerbajdzjanska lagen om icke-statliga organisationer.

I.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gett Azerbajdzjan order om att frige journalisten Eynulla Fatullayev som sitter i fängelse och betala honom 25 000 euro i moraliskt skadestånd.

J.  Azerbajdzjan är medlem av Europarådet och anslutet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och en rad andra internationella människorättsfördrag, bland annat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att trakasserierna, attackerna och våldet mot det civila samhället, aktivister i sociala nätverk och journalister ökar i Azerbajdzjan.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt sättet att hota, gripa, åtala och döma oberoende journalister och politiska aktivister på basis av olika brottsåtal.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att cirka 200 personer anhölls före och under protesterna mot regeringen den 2 april 2011 i Baku. Parlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att tillåta fredliga protester och församlingsfrihet, som är viktiga grundsatser i ett öppet och demokratiskt samhälle. Parlamentet beklagar djupt att fysiskt våld används mot demonstranterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att frige alla medlemmar av oppositionen, ungdomsaktivister och bloggare som fortfarande hålls i fängsligt förvar efter de fredliga demonstrationerna den 11 mars, den 2 april och den 17 april 2011, samt att frige Savalan och Hajiyev och lägga ner åtalen mot dem. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att respektera internationella konventioner som landet ratificerat genom att respektera yttrandefriheten.

5.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att garantera de villkor som krävs för att medierna, inbegripet medier tillhörande oppositionen, ska kunna verka, så att journalister kan arbeta och rapportera fritt, utan påtryckningar, samt att fästa särskild uppmärksamhet vid journalisternas säkerhet. Parlamentet erinrar sig i sammanhanget president Ilham Aliyevs högtidliga löfte 2005 om att staten skulle skydda och försvara alla journalisters rättigheter.

6.  Europaparlamentet oroar sig över rapporter om att tidningsredaktör Eynulla Fatullayev är utsatt för hot i fängelset. Hans hälsotillstånd har försämrats och han nekas läkarvård. Parlamentet kräver att han friges omedelbart.

7.  Europaparlamentet oroar sig över att människorättssituationen i Azerbajdzjan försämras. Parlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att säkerställa de grundläggande friheter som garanteras av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt av andra internationella fördrag som Azerbajdzjan anslutit sig till och att respektera sina åtaganden inom ramen för OSSE och Europarådet.

8.  Europaparlamentet beklagar djupt de skriftliga varningar om att ”verksamheten upphör” som justitieministeriet i Azerbajdzjan översänt till det nationella demokratiska institutet och till nätverket Human Rights House och kräver i detta sammanhang att de azerbajdzjanska myndigheterna låter den sistnämnda organisationen fortsätta sin verksamhet utan att ställa fler hinder i vägen.

9.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att hålla dialogen med medlemmar av organisationer i det civila samhället vid liv och att göra allt de kan för att ge enskilda individer möjlighet att delta i fredlig, demokratisk verksamhet och tillåta aktivister att organisera sig fritt utan statlig inblandning.

10.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att tillåta fredliga demonstranter på relevanta ställen och kräver att de upphör att hota organisatörer genom frihetsberövande och genom att anklaga dem för brott och andra överträdelser Parlamentet beklagar det faktum att vissa unga aktivister har relegerats från det statliga universitet i Baku efter att ha missat tentamina medan de hölls i polisförvar kopplat till deras politiska verksamhet.

11.  Europaparlamentet gläder sig över att de två bloggarna Adnan Hajizade och Emin Abdullayev (Milli) nyligen frigavs från fängelset.

12.  Europaparlamentet anser att tillgång till informations- och kommunikationsteknik, inklusive fri och ocensurerad tillgång till internet, är av grundläggande betydelse för utvecklingen av demokrati och rättstaten och som ett sätt att främja utbyte och kommunikation mellan azerbajdzjanerna och EU.

13.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att åtgärda de brister som OSSE/ODIHR påtalade i sin slutrapport om parlamentsvalet och ser fram emot ytterligare samarbete med Venedigkommissionen för att säkerställa att vallagen i Azerbajdzjan fullständigt överensstämmer med internationella normer och standarder.

14.  Europaparlamentet efterlyser förnyade insatser från Azerbajdzjans sida för ett fullständigt genomförande av sista året av handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bistå Azerbajdzjan i insatser som dessa.

15.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av de nya underkommittéerna under samarbetskommittén EU-Azerbajdzjan, vilket kommer att stärka de institutionella ramar som ger möjlighet till diskussioner på området med rättvisa, frihet och säkerhet samt respekt för mänskliga rättigheter och demokrati.

16.  Europaparlamentet gläder sig över Azerbajdzjans bidrag till det östliga partnerskapet och över att en delegation från Milli Majlis deltog i Euronests parlamentariska församlings invigningssession.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, rådet, kommissionen, Azerbajdzjans president, regering och parlament samt till OSSE/ODIHR.

(1) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 27. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0193. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0153. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0025.

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om Vitryssland

P7_TA(2011)0244 RC-B7-0334/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Vitryssland, särskilt resolutionerna av den 10 mars 2011(1), 20 januari 2011(2) och 17 december 2009(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 18 februari 2011 från Catherine Ashton, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om domen mot en företrädare för den vitryska oppositionen, och av uttalandet av den 10 april 2011 från hennes talesperson om tillslagen mot oberoende medier i Vitryssland,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/69/Gusp av den 31 januari 2011 om ändring av rådets beslut 2010/639/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland,

–  med beaktande av slutrapporten av den 22 februari 2011 om presidentvalet i Vitryssland, offentliggjord av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) samt OSSE:s parlamentariska församling,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Presidentkandidaterna Aljaksej Michalevitj, Uladzimir Njakljajeu, Vital Rymasjeuski, Andrej Sannikau, Mikalaj Statkevitj och Dzmitryj Us samt deras kampanjledare, framför allt Pavel Sevjarynets, Uladzimir Kobets och Siarhej Martsaleu, har ställts inför rätta och riskerar nu upp till 15 års fängelsestraff.

B.  Ett antal oppositionsaktivister, däribland Anatol Ljabedzka, ledare för oppositionspartiet AHP (Förenade medborgarpartiet), Vital Rymasjeuski och Aljaksej Michalevitj, före detta presidentkandidater, Natalja Radzina, chefredaktör för en nyhetsportal på nätet, Andrej Dzmitryjeu, kampanjledare för den oppositionelle presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu, samt Siarhej Vaznjak, aktivist i kampanjen ”Säg sanningen!”, har alla släppts ur KGB:s förvar i väntan på rättegång och satts i husarrest medan utredningen mot dem pågår. Aljaksej Michalevitj och Natalja Radzina har flytt landet för att undgå rättegången, medan Dzmitryj Bandarenka, som stödde Andrej Sannikau i en tidigare presidentvalskampanj, har skickats till en allmän straffkoloni i två år.

C.  Aljaksandr Atrosjtjankau, Aljaksandr Maltjanau, Dzmitryj Novik och Vasil Parfjankou, medlemmar i kampanjstaberna för de demokratiska oppositionskandidaterna Uladzimir Njakljajeu och Andrej Sannikau, Mikita Lichavid, medlem av rörelsen ”För frihet”, Ales Kirkevitj, Zmitser Dasjkevitj och Eduard Lobau, aktivister inom Ung front, Pavel Vinahradau, aktivist inom kampanjen ”Säg sanningen!”, den partipolitiskt obundne aktivisten Andrej Pratasienja och historikern Dzmitryj Drozd, protestdeltagaren Uladzimir Chamitjenka samt Dzmitryj Bandarenka, samordnare för samhällskampanjen ”Ett europeiskt Vitryssland”, har dömts till mellan ett och fyra års fängelse för demonstrationerna den 19 december 2010.

D.  Det finns bevis för att polisen torterar människor för att tvinga fram bekännelser om påhittade brott mot staten, vilket framkommit i fallen Olga Klasowska och Aljaksej Michalevitj.

E.  Den 25 april 2011 lämnade det vitryska informationsministeriet in en begäran till Högsta ekonomiska domstolen om en indragning av de oberoende tidningarna Narodnaja Volja och Nasja Niva.

F.  Andrzej Poczobut, journalist vid tv-kanalen Belsat och tidningen Gazeta Wyborcza, har gripits och riskerar upp till två års fängelse för ”förolämpning av presidenten” på grund av artiklar som han nyligen publicerat. Poczobut har erkänts av Amnesty International som samvetsfånge. Journalisten Iryna Chalip, hustru till Andrej Sannikau, har också gripits och är åtalad för brott i samband med protesterna. I nuläget sitter hon i husarrest och har förbjudits att ha kontakter med sin man.

G.  Förtrycket mot medlemmar av den demokratiska oppositionen, de fria medierna, aktivister i det civila samhället och människorättsförsvarare har hårdnat ytterligare, trots upprepade uppmaningar från världssamfundet om att det omedelbart måste upphöra. Situationen utgör ett allvarligt brott mot ett flertal internationella åtaganden som Vitryssland har gjort.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla domar på grundval av brottsrubriceringen ”massupplopp” och finner dem godtyckliga och politiskt motiverade. Det har rapporterats att myndigheterna inte lyckades bevisa de åtalades skuld, att rättegångarna ägde rum bakom stängda dörrar, att de åtalade förvägrades möjligheten att inkalla vittnen och träffa sina rättsliga ombud regelbundet och i enrum, att de åtalades advokater har fått flera varningar från justitieministeriet och att vissa av dem har uteslutits ut advokatsamfundet. Därför hävdar parlamentet att rättegångarna inte genomfördes på ett opartiskt sätt.

2.  Europaparlamentet anser att samtliga åtalspunkter mot presidentkandidaterna Uladzimir Njakljajeu, Vital Rymasjeuski, Mikalaj Statkevitj, Dzmitryj Us och Andrej Sannikau är olagliga och otillåtliga. Parlamentet kräver att kandidaterna frikänns och förskonas från ytterligare förföljelse. I detta sammanhang fördömer parlamentet de vitryska myndigheternas brist på respekt för den grundläggande mötes- och yttrandefriheten och kräver att alla demonstranter som fortfarande sitter fängslade omedelbart och ovillkorligt friges och att alla åtal mot dem läggs ned.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den allt svårare situationen för människorättsförsvarare i Vitryssland. Parlamentet fördömer kraftfullt de senaste förtalsanklagelserna mot bland andra Ales Bjaljatski, ordförande för människorättsorganisationen Vjasna, från den vitryske presidenten och flera journalister i statsägda medier som i sina kommentarer om bombattacken i tunnelbanan i Minsk påstod att det fanns ”en femtekolonn i landet”.

4.  Europaparlamentet fördömer det ihållande klimatet av rädsla och hotelser mot politiska motståndare i Vitryssland, liksom den oavbrutna förföljelsen av oppositionella sedan presidentvalet i december 2010.

5.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de vitryska myndigheterna att garantera rörelsefriheten för de ukrainska medborgarna Marina Tsapok och Maksim Kitsjuk samt den ryske medborgaren Andrej Jurov – företrädare för kommittén för internationell granskning av människorättssituationen i Vitryssland – som har vägrats inresa i Vitryssland, liksom för de ryska människorättsförsvararna Alik Mnatsakanjan och Viktoria Gromova, som den 4 maj 2011 kvarhölls i människorättsorganisationen Vjasnas lokaler och kort därefter utvisades från Vitryssland och belades med inreseförbud i två år. I detta sammanhang fördömer parlamentet de vitryska myndigheternas samtliga åtgärder mot människorättsförsvarare.

6.  Europaparlamentet fördömer de systematiska trakasserierna och hotelserna och det ökande trycket mot oberoende journalister och medier i Vitryssland. I detta sammanhang uppmanar parlamentet de vitryska myndigheterna att avbryta förfarandet för att dra in tidningarna Narodnaja Volja och Nasja Niva och att avhålla sig från att begränsa tillträdet till de två oberoende webbportalerna Chartyja 97 och Belorusskij Partizan, något som skulle leda till en allvarlig inskränkning av mediemångfalden i Vitryssland, samt att frige Andrzej Poczobut och lägga ned alla åtal mot honom.

7.  Europaparlamentet kritiserar bristen på en oberoende utredning av det brutala våld som polisen och KGB använde mot de protesterande på valdagen, särskilt med tanke på att Vitryssland har avvisat ett krav från 14 medlemsstater i EU på ett undersökningsuppdrag för mänskliga rättigheter i OSSE:s regi, i syfte att utreda de massiva tillslagen mot oppositionen efter valet i december 2010. Parlamentet välkomnar interimsrapporten från Neil Jarman, särskild rapportör för kommittén för internationell granskning av människorättssituationen i Vitryssland, och uttrycker bestörtning över att människorättsförsvarare från olika OSSE-länder återigen har kvarhållits i Minsk.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, unionens höga representant och andra av EU:s partnerländer att utöka de restriktiva åtgärderna mot regimen i Vitryssland, bland annat genom att införa riktade ekonomiska sanktioner, i synnerhet mot statsägda företag.

9.  Mot bakgrund av det ständiga och allt hårdare förtrycket mot oppositionen behöver EU hitta nya sätt att hjälpa det vitryska civila samhället att öka allmänhetens medvetenhet, förhindra en total upplösning av den politiska oppositionen och lyfta fram ett politiskt alternativ till Lukasjenkos regim. Europaparlamentet begär att EU:s stöd till demokratiska oppositionspartier, organisationer i det civila samhället och oberoende medier upprätthålls och intensifieras, till exempel via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet betonar att ett eventuellt återknytande av EU:s kontakter med Vitryssland kommer att underställas strikta villkor och förutsätter att Vitryssland åtar sig att respektera mänskliga rättigheter och rättstatliga principer, enligt vad som sägs i den gemensamma förklaringen från toppmötet i Prag den 7 maj 2009 om det östliga partnerskapet, som även den vitryska regeringen undertecknat.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, OSSE:s och Europarådets parlamentariska församlingar samt Vitrysslands regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0099. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0022. (3) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 16.

Europaparlamentets förklaring av den 12 maj 2011 om Cleanup in Europe och Let´s do it world 2012

P7_TA(2011)0245 P7_DCL(2011)0003

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Genomförandet och efterlevnaden av EU:s avfallslagstiftning fungerar dåligt.

B.  Bristen på socialt ansvarstagande och medvetenhet om miljöfrågor är fortfarande ett stort problem i många medlemsstater.

C.  Nationella medborgarinitiativ på gräsrotsnivå har sedan 2008 ägt rum inom ramen för Let's do it!-rörelsen och har lett till en enorm uppslutning från medborgare i Estland, Lettland, Litauen, Portugal, Slovenien och Rumänien och till konkreta resultat såsom kartläggning och uppröjning av olaglig nerskräpning.

1.  Europaparlamentet anser att Let's do it world! är en frivilligrörelse som uppmanar alla europeiska länder att under en dag under 2012 delta i den största uppröjningskampanjen någonsin i länderna.

2.  Europaparlamentet uppmanar politiker att aktivt stödja initiativen och medborgare att ansluta sig till rörelsen.

3.  Europaparlamentet anser att detta kraftfulla verktyg bör ges omfattande stöd så att medvetenheten och ansvaret för avfallshantering kan öka och högsta möjliga återvinningsgrad därigenom kan uppnås.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med alla till buds stående medel stödja detta initiativ och att skapa en webbplats där information om nationella avfallsregister och kartor över olagliga avstjälpningsplatser publiceras.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att till fullo genomföra och kontrollera efterlevnaden av befintlig EU-lagstiftning om avfallshantering i länderna.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till rådet, kommissionen och de 27 medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 12 maj 2011 (P7_PV(2011)05-12(ANN1)).