Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det avtal om tekniska handelshinder som antogs 1994 inom ramen för WTO:s Uruguayrunda(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om antaganden av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område för att säkerställa utövandet av gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt de regler som antagits i Världshandelsorganisationens regi(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, framför allt resolutionen av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina(3), resolutionen av den 1 juni 2006 om de transatlantiska ekonomiska förbindelserna mellan EU och Förenta staterna(4), resolutionen av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(5), resolutionen av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(6), resolutionen av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(7), resolutionen av den 19 juni 2007 om EU:s ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Ryssland(8), resolutionen av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag(9), resolutionen av den 24 april 2008 ”Mot en reformerad Världshandelsorganisation”(10), resolutionen av den 5 februari 2009 om handel och ekonomiska förbindelser med Kina(11), resolutionen av den 26 mars 2009 om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien(12), resolutionen av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika(13), resolutionen av den 17 februari 2011 om frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea(14), resolutionen av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (15), sin ståndpunkt av den 10 maj 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredje länder (16), resolutionen av den 11 maj 2011 om läget i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien(17), resolutionen av den 11 maj 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan(18), resolutionen av den 8 juni 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Kanada(19), resolutionen av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(20), resolutionen av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin(21) och resolutionen av den 25 oktober 2011 om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling(22),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi (KOM(2006)0567),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Handel, tillväxt och världspolitik: Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin (KOM(2010)0612),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europeiska rådet ”Hinder för handel och investeringar. Rapport 2011 – Öka marknadstillträdet tillsammans med strategiska ekonomiska partnerländer: Prioriteringar för att undanröja handelshinder” (KOM(2011)0114),

–  med beaktande av Copenhagen Economics rapport ”Assessment of barriers to trade and investment between the EU and Japan”, som offentliggjordes den 30 november 2009,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0365/2011), och av följande skäl:

A.  Det regelbaserade multilaterala handelssystemet, som upprättats genom Världshandelsorganisationen (WTO), är den lämpligaste ramen för att reglera och främja en öppen och rättvis handel och för att garantera utvecklingen av rättvisa och jämlika globala handelsregler. Det krävs emellertid fortfarande ansträngningar för att reformera WTO i syfte att göra organisationen mer demokratisk och effektiv och klargöra dess förbindelser med andra viktiga internationella organisationer.

B.  EU bör även i fortsättningen prioritera insatser för att uppnå ett balanserat resultat från utvecklingsagendan från Doha. Om detta mål förverkligas, skulle det främja utvecklingsländernas integration, särskilt de minst utvecklade ländernas, i det internationella handelssystemet och bidra till att fastställa och genomdriva tillämpningen av rättvisare och mer jämlika multilaterala handelsregler mellan dess medlemmar.

C.  WTO:s internationella handelsstatistik för perioden 2000–2009 visar en betydande ökning i handelsutbytet för de regioner som har öppnat sina marknader genom att avskaffa eller i hög grad minska handelshindren(23). Samtidigt har en gemensam rapport från ILO och WTO visat att under finanskrisen upplevde länder som var mer öppna för handel mer chocker i utrikeshandeln som ledde till betydande förluster av arbetstillfällen, vilket gällde både industrialiserade länder och utvecklingsländer(24).

D.  I kommissionens rapport om hinder för handel och investeringar 2011 finns exempel på hur EU:s marknadstillträde till olika länder i världen, inbegripet de industrialiserade länderna och de viktigaste tillväxtekonomierna samt WTO-medlemmar, i högre grad begränsas av olika icke-tariffära handelshinder än av handelstullar, som länderna successivt avstår från allteftersom globaliseringen framskrider.

E.  De offentliga upphandlingsförfarandena i EU:s strategiska partnerländer är i allmänhet stängda för utländska deltagare och har ännu inte påverkats nämnvärt av internationella åtaganden, medan EU är mycket mer öppet i detta avseende än andra länder.

F.  EU-producenterna har sedan länge haft svårigheter med att registrera och försvara sina geografiska beteckningar i Förenta staterna. Förenta staterna behandlar ett antal europeiska vinnamn som ”semigeneriska” (t.ex. Champagne), trots den tänkbara skadan för de berörda geografiska EU-beteckningarnas anseende och marknadsandel.

G.  Europeiska tillverkare har svårigheter att ta sig in på den japanska marknaden, särskilt inom bil-, flyg- och luftfartssektorerna och i synnerhet när det gäller offentlig upphandling. När det gäller den japanska bilmarknaden beror dessa svårigheter främst på det långsamma tempot i Japans antagande av relevanta internationella standarder (Japan har beklagligt nog endast antagit 40 av FN/ECE:s 127 föreskrifter enligt 1958 års avtal). Dessa 40 föreskrifter inbegriper 30 av totalt 47 föreskrifter som avser personbilar (M1), vilket är den sektor av Japans marknad som är den mest relevanta för europeiska biltillverkare, och det långsamma tempot i Japans antagande av internationella standarder begränsar fördelarna med det ömsesidiga erkännandet av bestämmelserna i 1958 års FN/ECE-avtal. Sedan den inleddes 1994 har dialogen mellan EU och Japan om en regelreformering inte möjliggjort några betydande framsteg när det gäller harmonisering och ömsesidigt erkännande av regelverk. Detta visar, särskilt i ljuset av det nuvarande ekonomiska klimatet, hur viktigt det är att hantera och undanröja onödiga icke-tariffära handelshinder, eventuellt genom att inleda förhandlingar om ett avtal om ekonomisk integration/frihandelsavtal med Japan under förutsättning att diskussionen om avtalets tillämpningsområde visar att de nödvändiga villkoren, bland annat de som nämns ovan, inklusive de 17 M1-sektorsfrågorna, uppfylls. Parlamentet noterar också att Japans testcykel för att mäta utsläpp och bränsleeffektiviteten hos lätta fordon gör det mindre troligt att europeiska fordon kan kvalificera sig för de japanska skatteincitamenten som bygger på miljöprestanda.

H.  Rysslands höjning av exporttullarna på export av koppar från 0 procent till 10 procent och på nickel från 5 procent till 10 procent sedan december 2010, samt de höga exporttullarna på timmer, har inneburit exportbegränsningar på viktiga råvaror för europeiska industrier, främst stålsektorn(25) och skogsindustrin.

I.  Initiativet för öppenhet inom gruvindustrin (EITI) borde vara ett effektivt verktyg för att garantera transparens och bekämpa spekulation på råvarumarknaderna.

J.  Sedan några år tillbaka blir de icke-tariffära handelshindren i Kina allt fler och kan begränsa utvecklingen av företag, särskilt de små och medelstora företag som är verksamma på den kinesiska marknaden.

K.  I över ett år har det varit praktiskt taget omöjligt att registrera europeiska kosmetiska produkter i Kina, särskilt sådana som innehåller nya ingredienser, eftersom Kina saknat både en rättslig definition av de senare och klara riktlinjer för själva förfarandet(26).

L.  I slutet av 2010 väcktes farhågor om rekommendationerna från den indiska regleringsmyndigheten för telekommunikation (TRAI) om en policy för tillverkning av telekommunikationsutrustning som skulle ge inhemskt tillverkade telekomprodukter förmånstillträde till marknaden, främst genom subventioner samt särskilda skattebestämmelser och bestämmelser om offentlig upphandling(27).

M.  Brasilien och Argentina antar regelmässigt tariffära och icke-tariffära åtgärder som missgynnar europeiska företag, samtidigt som dessa två länder medverkar i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Europeiska unionen i sin egenskap av medlemmar av Mercosur. Brister i skyddet och verkställigheten av immateriella rättigheter och den betydande eftersläpningen av registreringen av patent- och varumärkesansökningar för olika varor, inbegripet ytterligare diskriminerande krav för läkemedelsprodukter, konstateras för övrigt av EU-företag vid införsel till den brasilianska marknaden. Förseningen av Brasiliens ratificering av protokollet till Madridöverenskommelsen och det faktum att landet inte har undertecknat internetfördragen från Världsorganisationen för den immateriella rättigheten (Wipo) påverkar det faktiska skyddet av immateriell äganderätt i landet, och sanktionerna är inte tillräckligt avskräckande för att bekämpa överträdelser av den immateriella äganderätten.

N.  EU-exportörer möter många slags begränsningar på andra marknader, till exempel Vietnams begränsade införselställen och kravet på ytterligare dokumentation för import av vin och sprit, kosmetika och mobiltelefoner(28), samt Ukrainas omständliga förfarande för att fastställa tullvärde, godtyckliga omklassificering av produkter samt höjningen av mervärdesskatten på livsmedel, vin och sprit, kläder och maskiner.

O.  Området ren och förnybar energiteknik är i allt större utsträckning föremål för icke-tariffära handelshinder såsom krav på lokalt innehåll, diskrimineringar i samband med offentlig upphandling, favorisering av nationella statligt ägda företag, begränsad rörlighet för personal från andra länder, krav på lokala inköp och lokalt ägande osv. i länder såsom Kina, Indien, Ukraina, Brasilien och Nigeria.

P.  EU bör aktivt försvara sina industrier så fort det behövs mot dess handelspartners överträdelser av överenskomna regler, WTO-standarder och principer. EU bör också använda alla till buds stående medel, inbegripet multilaterala och bilaterala mekanismer för tvistelösning samt WTO-förenliga handelspolitiska skyddsinstrument.

Q.  EU:s lagstiftning tillåter europeiska och utländska företag att utan diskriminering lämna anbud vid offentliga upphandlingar i Europa och unionens partnerländer borde göra allt för att ömsesidigt tillåta europeiska företag att lämna anbud vid offentliga upphandlingar i tredjeländer under lojala och rättvisa konkurrensvillkor.

1.  Europaparlamentet anser att en av de viktigaste regleringsprioriteringarna för EU:s nya handelspolitik enligt Europa 2020-strategin bör vara att avskaffa eller minska oberättigade icke-tariffära handelshinder och andra regleringsmässiga hinder i EU:s viktigaste strategiska partnerländer med hjälp av en dialog om lagstiftningen. Parlamentet betraktar alla handelshinder som beror på inkonsekvent genomförande av bilaterala, plurilaterala och multilaterala handelsbestämmelser som oberättigade. Parlamentet betonar emellertid att lagstiftningsdialogen bör respektera alla staters rättighet, och skyldighet, att stärka de mänskliga rättigheterna, miljöbestämmelserna, de sociala bestämmelserna och folkhälsan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt ta upp den stora variationen, tekniska komplexiteten och politiska känsligheten i icke-tariffära handelshinder som en del av en helhetsstrategi, inbegripet en utökad dialog om lagstiftningen med alla EU:s handelspartner, särskilt med dem som är av strategisk betydelse. Parlamentet anser särskilt att de kommittéer som ser över genomförandet av bilaterala frihandelsavtal, WTO:s relevanta kommittéer och FN:s normgivande organ är lämpliga forum för att diskutera dessa lagstiftningsfrågor.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en tydlig distinktion mellan icke-tariffära handelshinder som skapar orättvisa konkurrenssnedvridningar och de som uppfyller legitima politiska syften, bland annat för folkhälsa och miljöskydd. Parlamentet understryker till exempel att EU-lagstiftningen om genetiskt modifierade organismer liksom de sanitära och fytosanitära reglerna inom jordbruket inte kan anses som orättvisa icke-tariffära hinder utan i stället ska försvaras i internationella handelssammanhang.

4.  Parlamentet betonar att de strukturerade lagstiftningsdialoger som planeras i bilaterala frihandelsavtal måste ta fullständig hänsyn till den demokratiska processen vid antagandet av normer, både i EU och i de länder som är unionens handelspartner.

5.  Europaparlamentet betonar att motverkandet av icke-tariffära handelshinder är en uppgift som involverar olika generaldirektorat vid kommissionen och bör betraktas som en prioriterad fråga på kommissionens regleringspolitiska agenda, särskilt genom harmonisering av tekniska bestämmelser i enlighet med internationella standarder.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt använda lämpliga kanaler för samarbete med likasinnade partner för att ta upp frågan om icke-tariffära handelshinder och andra hinder i regelverken i tredjeländer för att utveckla gemensamma strategier för att undanröja dessa hinder.

7.  Europaparlamentet anser att kravet på ömsesidighet vid tillträde till marknader för industrialiserade länder och tillväxtekonomier till fullo ska ingå i Europeiska unionens handelsstrategi på samma sätt som avskaffandet eller minskningen av icke-tariffära handelshinder.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de utbredda och bestående problemen i alla plurilaterala och bilaterala handelsavtal, särskilt frihandelsavtalen, och se till att icke-tariffära handelshinder får minst lika stor uppmärksamhet som för närvarande frågan om avskaffandet av tullar i alla lämpliga regleringsforum, särskilt i förhandlingarna med industriländer och tillväxtekonomier. Parlamentet betonar att när det gäller samarbetet med utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, ska prioritet ges åt handelsbistånd och tekniskt och finansiellt stöd åt dessa länder i syfte att hjälpa dem att förbättra sina regelverk samtidigt som man beaktar deras specifika behov när det gäller utveckling av deras inre marknader och skydd av deras nyetablerade industrier och deras ofta ömtåliga jordbruksstrukturer.

9.  Europaparlamentet anser att parlamentet i fortsättningen bör fokusera på hur man tagit itu med icke-tariffära handelshinder, särskilt oberättigade hinder, vid utvärderingen av handelsavtal för att tillförsäkra europeiska exportörer och investerare, särskilt små och medelstora företag, tillträde till marknader i tredjeland, samtidigt som man respekterar den nödvändiga särskilda och differentierade behandlingen av utvecklingsländerna i enlighet med WTO-bestämmelserna.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att föra ett aktuellt register över de främsta hinder som EU:s exportörer och investerare möter på viktiga tredjelandsmarknader, särskilt när det gäller frihandelsavtalspartner, och som även omfattar antal och typ av klagomål som anförts av medlemsstaterna och företag, som ett verktyg för att bedöma situationen i tredjeländer.

11.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU:s immaterialrättspolitik gentemot utvecklingsländerna inte bör vara strängare än Trips-avtalets krav och att den till fullo måste respektera Dohaförklaringen från 2001 om Trips-avtalet och folkhälsan, framför allt när det gäller generiska läkemedel och folkhälsa, så att utvecklingsländerna har utrymme att verka för det allmänna bästa.

12.  Även om ingen direkt koppling för närvarande kan göras mellan å ena sidan vissa icke-tariffära handelshinder och andra regleringsmässiga hinder som EU-företagen möter när de försöker få tillträde till utländska marknader och å andra sidan verkliga förluster av arbetstillfällen i EU:s medlemsstater, anser Europaparlamentet att kommissionen i samråd med andra internationella organisationer bör undersöka om det finns något samband mellan vissa icke-tariffära handelshinder i EU och i tredjeländer och det skapande eller de förluster av arbetstillfällen i EU som sker nu.

13.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen bör undersöka möjligheten att utveckla och inrätta en mekanism för tidig varning för att upptäcka icke-tariffära handelshinder och förstärka sina analysinstrument för en kvalitativ utvärdering av dessa handelshinder och en tydligare definition av icke-tariffära handelshinder. Parlamentet föreslår att denna mekanism ska använda sig av EU:s delegationer i tredjeländerna och samarbeta med de organ som medlemsstaterna redan inrättat.

14.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att förbättra det internationella regleringssamarbetet, även i multilaterala forum, och konvergensen mellan regelverken med utgångspunkt i internationella standarder samt att om möjligt inleda en dialog om lagstiftning för att ta itu med befintliga eller potentiella framtida handelshinder för att begränsa tvister och därmed förknippade handelskostnader.

15.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att mellan parterna i avtalet om offentlig upphandling främja spridningen av en ordning för offentlig upphandling som bygger på internationella normer och som har utvecklats i avtalet om offentlig upphandling, samt att använda eller utöka befintliga lagstiftningsdialoger för att förbättra samarbetet om regelverket och omstruktureringen, och vid behov avskaffa befintliga direkta och indirekta diskriminerande metoder i EU:s relationer med dess industrialiserade partnerländer.

16.  Europaparlamentet anser att minskningen av de icke-tariffära hindren för handel och investeringar bland annat ska genomföras genom en reform av Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling, dock med respekt för upphandlingspolitikens mångfunktionella roll. De främsta tillväxtekonomierna uppmanas att medverka i denna process och att utan dröjsmål underteckna och ratificera det kommande avtalet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt inta en positiv och fast hållning vid förhandlingarna med Kina om landets undertecknande av avtalet om offentlig upphandling, i syfte att uppnå en jämbördig och ömsesidig öppning på de kinesiska marknaderna för offentlig upphandling och säkerställa att europeiska företag behandlas rättvist och enligt förutsägbara villkor.

18.  Europaparlamentet efterlyser en granskning av vilka rättsliga garantier det finns för att avtal om offentlig upphandling som avser projekt som finansieras av stödmedel från EU inte kan tilldelas statliga företag från tredjeländer som varken har undertecknat avtalet om offentlig upphandling eller bilaterala avtal om ömsesidigt öppnande av marknader, eller alternativt hur EU i sådana fall kan kräva återbetalning av stöd.

19.  Europaparlamentet påpekar hur viktiga utländska direktinvesteringar är för den europeiska ekonomin och att det är nödvändigt att skapa en stabil och attraktiv miljö för europeiska investerare i utlandet, och att främja ett öppet investeringsklimat i Europa. Parlamentet anser dock att det för bägge parter skulle vara önskvärt att på EU-nivå överväga att utvärdera effekterna av dessa investeringar på den inre marknaden, för att förhindra eventuella negativa konsekvenser för EU:s innovation och kunnande i vissa strategiska sektorer.

20.  Europaparlamentet uppmanar företagen och exportörerna inom EU att utnyttja de befintliga kanalerna, exempelvis klagomål om handelshinder eller klagomålsregistret i databasen om marknadstillträde, för att rapportera väsentliga skador till följd av alla slags handelshinder till kommissionen, som ska bedöma dessa och vidta alla åtgärder som krävs för att ta itu med oberättigade icke-tariffära handelshinder.

21.  Europaparlamentet anser att när det gäller råvaror bör kommissionen bedriva en hållbar, övergripande och tvärpolitisk strategi, men medger samtidigt att exportbegränsningar och exportavgifter kan anses vara viktiga för att stödja utvecklingsmål, miljöskydd och ett hållbart utnyttjande av naturresurser i de minst utvecklade länderna, de små östaterna under utveckling och andra utvecklingsländer, med undantag för Brik-länderna. Majoriteten av WTO-medlemmarna som använder exportavgifter är utvecklingsländer och minst utvecklade länder. Parlamentet uppmanar EU att avstå från att försöka förbjuda användning av exportavgifter för de minst utvecklade länderna, de små östaterna under utveckling och andra utvecklingsländer, med undantag för Brik-länderna, i WTO och i bilaterala handelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap, eftersom det skulle begränsa dessa länders utrymme att använda detta verktyg för att uppnå mervärde, diversifiering, skydd av nyetablerade industrier, tryggad livsmedelsförsörjning, inkomster och miljöhänsyn, innan dessa länder har uppnått en långt framskriden utvecklingsstatus.

22.  Europaparlamentet drar slutsatsen att handelspartnerna ömsesidigt bör komma överens om övergångsperioder för beviljandet av marknadstillträde i känsliga sektorer och investeringar i dessa, eller i undantagsfall utesluta dem helt, för att till fullo utnyttja liberaliseringen av handeln i de länder som öppnar sina marknader, avskaffar tullar och icke-tariffära handelshinder.

23.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att i enlighet med EU:s och Förenta staternas handelsprinciper för tjänster på informations- och kommunikationsområdet (IKT) (undertecknat med Förenta staterna i Transatlantiska ekonomiska rådet), till fullo se över och ta itu med användningen av diskriminerande eller orimliga bestämmelser, skyldigheter och andra lagstiftningsåtgärder mot IKT-nätverk och IKT-tjänster som begränsar det öppna flödet av information och marknadstillträdet för tjänster och som ökar den digitala klyftan.

24.  Europaparlamentet anser att vederbörlig prioritering måste ges till handels- och investeringshinder som påverkar de europeiska tjänstesektorerna, bland annat IKT och telekommunikation, yrkesmässiga tjänster och företagstjänster, finansiella tjänster, byggindustrin, detaljhandeln och distribution. Dessa icke-tariffära åtgärder, inklusive inhemska bestämmelser, äganderestriktioner och olika krisåtgärder (bland annat diskriminerande bestämmelser vid offentlig upphandling), är särskilt viktiga med tanke på tjänstehandelns högre mervärde och EU:s ställning som den största tjänsteexportören.

25.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas en medlingsmekanism i WTO för att underlätta avskaffandet av icke-tariffära handelshinder på ett konstruktivt, effektivt och icke-konfronterande sätt, inspirerat av Solvit-systemet, i enlighet med liknande tidigare förslag från både EU och Indien.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) http://www.wto.org/english/docs_e/legal_e/17-tbt.pdf (2) EGT L 349, 31.12.1994, s. 71. (3) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103. (4) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235. (5) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 400. (6) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182. (7) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128. (8) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 95. (9) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 16. (10) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 77. (11) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 132. (12) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 166. (13) Antagna texter, P7_TA(2010)0387. (14) Antagna texter, P7_TA(2011)0063. (15) Antagna texter, P7_TA(2011)0141. (16) Antagna texter, P7_TA (2011)0206. (17) Antagna texter, P7_TA (2011)0224. (18) Antagna texter, P7_TA (2011)0225. (19) Antagna texter, P7_TA (2011)0257. (20) Antagna texter, P7_TA (2011)0364. (21) Antagna texter, P7_TA (2011)0412. (22) Antagna texter, P7_TA (2011)0454. (23) Se även http://www.wto.org/english/res_e/statis_e/statis_e.htm (24) Gemensam rapport från WTO och ILO, ”Globalization and informal jobs in developing countries”, 2009. (25) Se det beslut som antogs av den ryska regeringens kommission för åtgärder inom utrikeshandeln enligt den ryska regeringens dekret nr 892 och 893 av den 12 november 2010. (26) Efter ikraftträdandet i april 2010 av dekret nr 856 från december 2009, utfärdat av den statliga kinesiska myndigheten för livsmedel och läkemedel, måste kosmetiska produkter registreras. De problem som detta leder till för EU-företag har tagits upp i regleringsdialogen mellan EU:s generaldirektorat för hälso- och konsumentfrågor och den kinesiska myndigheten för livsmedel och läkemedel. (27) Rekommendationer från den indiska regleringsmyndigheten för telekom (Telecom Regulatory Authority of India, TRAI) om tillverkningspolicy för telekomutrustning av den 12 april 2011. (http://www.trai.gov.in/WriteReadData/trai/upload/Recommendations/133/Recommondation%20_telecom.pdf) (28) Meddelande nr 197 utfärdat av Vietnam den 6 maj 2011 om införandet av två typer av krav för import av vin och sprit, kosmetika och mobiltelefoner, som trädde i kraft den 1 juni 2011.