Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om Sudan och Sydsudan: situationen efter folkomröstningen 2011

P7_TA(2011)0267 RC-B7-0349/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sudan,

–  med beaktande av det övergripande fredsavtalet för Sudan av den 9 januari 2005,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1978 (2011),

–  med beaktande av Afrikanska unionens förklaring av den 31 januari 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 januari 2011 om Sudan och rådets beslut nr 2011/315/EU(1) av den 23 maj 2011,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 juni 2011 från ordföranden i FN:s säkerhetsråd,

–  med beaktande av förklaringen av den 7 februari 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton, på Europeiska unionens vägnar, om det slutgiltiga resultatet av folkomröstningen om ett självständigt Sydsudan, och av uttalandet av den 24 maj 2011 från Catherine Ashton om situationen i Sudan,

–  med beaktande av slutsatserna från de FN-stödda samråden om fredsprocessen i Darfur, som hölls i Doha i Qatar (den 27–31 maj 2011),

–  med beaktande av slutförklaringen av den 2 juni 2011 från EU:s observatörsuppdrag vid folkomröstningen,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Folkomröstningen i Sydsudan ägde rum den 9–15 januari 2011, och en övervägande majoritet av deltagarna i folkomröstningen röstade för att Sydsudan skulle bli en självständig stat.

B.  Sydsudan väntas formellt utropa sin självständighet den 9 juli 2011, samma dag som det övergripande fredsavtalet upphör att gälla.

C.  Trots att Sydsudan har naturresurser som olja, koppar och järn samt skog och odlingsbar mark lever större delen av befolkningen i fattigdom. Landet har också en barnadödlighet som är bland den högsta i världen och världens lägsta utbildningsindikatorer. Allt detta kommer att innebära socioekonomiska, humanitära och säkerhetsmässiga utmaningar.

D.  Vissa delar av det övergripande fredsavtalet har inte genomförts i tid eller har ännu inte genomförts, och det krävs stora insatser för att nå en överenskommelse i förhandlingarna efter folkomröstningen om frågor som fördelningen av oljeinkomster, gränsdragningar, medborgarskap och uppdelningen av skulder och tillgångar.

E.  Den folkomröstning om huruvida Abyei ska tillhöra Nordsudan eller Sydsudan som skulle ha ägt rum samtidigt som folkomröstningen om Sydsudans självständighet, har ännu inte hållits, vilket har lett till en allvarlig upptrappning av våldet i området.

F.  De omtvistade områdenas ställning har ännu inte lösts och läget i Abyei blir allt värre, med hundratals människor som dödas och tusentals som lämnar landet. Detta gör i sin tur att människorna blir mer sårbara för osäker livsmedelsförsörjning, sjukdomar och brist på grundläggande tjänster som hälso- och sjukvård och dricksvatten.

G.  Läget i Darfur är en stor källa till oro. FN:s uppdrag i Darfur rapporterade nyligen att regeringen har genomfört bombningar och att flera hjälparbetare har tagits som gisslan i regionen. FN:s uppdrag utsätts regelbundet för trakasserier, kidnappningar och allmänna hot mot säkerheten.

1.  Europaparlamentet välkomnar det fredliga och förtroendeingivande uppträdande som både Sudan och Sydsudan visade prov på i folkomröstningen om Sydsudan 2011 och de insatser som alla parter i det övergripande fredsavtalet har gjort och det engagemang de visat i detta sammanhang. Parlamentet ser detta som ett avgörande steg i genomförandet av det övergripande fredsavtalet och som ett positivt tecken på fredlig samexistens mellan de båda länderna.

2.  Europaparlamentet upprepar sin fulla respekt för folkomröstningens resultat, som är ett uttryck för den demokratiska viljan hos människorna i Sydsudan. Parlamentet uppmanar både Nordsudan och Sydsudan att aktivt arbeta för demokratiskt styre och skapa fred, säkerhet och välstånd på lång sikt i de båda länderna, med respekt för de mänskliga, sociala och ekonomiska rättigheterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar de sydsudanesiska myndigheterna att verka för att Sydsudan utvecklas som en modern, pluralistisk och demokratisk stat som bygger på rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och barns rättigheter, och där medborgarnas rätt att fritt välja sin regering genom regelbundna och fria val prioriteras och skydd för fri rörlighet, föreningsfrihet och politisk åsiktsfrihet står inskrivet i både konstitution och lag.

4.  Europaparlamentet fördömer starkt den avsiktliga attacken mot FN:s uppdrag i Sudan (Unmis) den 10 maj 2011 i Abyei-regionen och att både Nordsudan och Sydsudan har ökat den militära närvaron i regionen. Parlamentet uppmanar båda parterna i det övergripande fredsavtalet att även i fortsättningen garantera säkerhet och trygghet för alla folk i Sudan, särskilt i Abyei-regionen, utan att ändra den demografiska sammansättningen i regionen. Parlamentet uppmanar både de sudanesiska och sydsudanesiska väpnade styrkorna att dra sig tillbaka från Abyei. Båda parterna uppmanas dessutom att visa återhållsamhet genom att omedelbart föra en konstruktiv dialog för att nå en fredlig lösning på frågan om Abyeis status inom ramen för det övergripande fredsavtalet.

5.  Europaparlamentet betonar sitt stöd för de insatser som under ledning av Thabo Mbeki görs av Afrikanska unionens högnivåpanel för genomförandet i Sudan för att underlätta förhandlingar mellan parterna i det övergripande fredsavtalet och de försök som görs av FN:s generalsekreterares särskilda representant för Sudan, Haile Menkerios, för att medla mellan de båda parterna i Abeyi-regionen. EU måste vara berett att tillhandahålla det ytterligare stöd som behövs.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i det övergripande fredsavtalet att föra en ständig och konstruktiv dialog för att lösa de kvarstående frågorna efter folkomröstningen, inbegripet de gemensamma gränserna, medborgarskapsfrågor för befolkningen i både norr och söder, fördelningen av oljeinkomsterna och utnyttjandet av rörledningar samt anordnandet av samråd med befolkningen i Blå Nilen och Södra Kurdufan.

7.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att garantera en effektiv och säker hantering av de flyktingar som återvänder till Sydsudan när det gäller genomresa, teknisk kapacitet (brist på stadsplanerare och kontrollörer), infrastruktur, tilldelning av mark och tillgång till grundläggande tjänster.

8.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 17 maj 2011 att anslå 200 miljoner euro till Sydsudan, utöver de 150 miljoner euro som anslogs förra året för att bistå de mest utsatta befolkningsgrupperna i hela Sudan. Parlamentet påpekar att EU:s utvecklingsbistånd står till förfogande för att hjälpa båda sidorna. Parlamentet understryker att dessa nya medel bör sättas in för grundläggande tjänster, särskilt inom utbildning och hälsa, jordbruk, livsmedelssäkerhet och uppbyggnad av institutionell kapacitet. Parlamentet anser att Sydsudan omedelbart bör ansluta sig till Cotonouavtalet och att EU bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att medel från Europeiska utvecklingsfonden ska bli tillgängliga så fort som möjligt.

9.  Europaparlamentet understryker att EU måste spela en ledande roll vid givarkonferensen för Sydsudan senare under 2011 och aktivt uppmuntra andra givare att göra detsamma. Parlamentet uppmanar internationella kreditgivare att skriva ned Sudans och Sydsudans internationella skuld.

10.  Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att föra en politik för utländska investeringar som ligger i befolkningens intresse, så att utländska investeringar i naturresurser gynnar utvecklingen av den inhemska ekonomin och fattigdomen bekämpas. Parlamentet understryker att EU måste göra allt för att se till att multinationella och utländska bolag som är verksamma i regionen omfattas av tillräcklig reglering och att de öppet redogör för sin verksamhet och sina inkomster.

11.  Europaparlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds beslut att förlänga mandatet för Unmis och att sända fler fredsbevarande styrkor till Sudan. En fortsatt FN-närvaro är mycket betydelsefull för att två livskraftiga stater ska kunna utvecklas på fredlig väg. Parlamentet uppmanar både Sudan och Sydsudan att välkomna FN:s närvaro och garantera dess säkerhet.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU fortsätter med sitt humanitära bistånd till Sudan och Sydsudan efter den 9 juli 2011. Parlamentet anser att det bör finnas en stor humanitär närvaro och kapacitet i regionen med tillräckliga medel för att garantera säkerheten för de humanitära organisationerna.

13.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från de FN-stödda samråden om fredsprocessen i Darfur. Parlamentet uppmanar alla parter att stå fast vid de avtal som man redan har undertecknat om vapenvila och upphörande av fientligheter. Parlamentet påpekar att full insyn måste råda i förhandlingarna om Darfur och Abyei, liksom i den allmänna dialogen mellan nord och syd. Parlamentet kräver att alla parter i tvisterna, liksom det civila samhället och politiska ledare på lokal, regional, nationell och internationell nivå, ska delta i förhandlingarna.

14.  Europaparlamentet uppmanar den sydsudanesiska regeringen att i samband med den konstitutionella översynen anta ett öppet, ansvarsfullt och inkluderande synsätt när det gäller samhällsstyrning. Parlamentet betonar vikten av att alla politiska partier samarbetar för att till fullo representera landets befolkning och bidra till uppbyggnaden av stabila, demokratiska politiska institutioner.

15.  Europaparlamentet uppmanar båda parterna att inför den kommande självständighetsdagen den 9 juli 2011 lägga fram konkreta planer för hur de ska inrätta och/eller omvandla sina institutioner så att de båda staterna kan fungera från och med den dagen. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i Sudan och Sydsudan att aktivt sprida och tillämpa rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag och observatörsuppdrag vid folkomröstningen.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd och generalsekreterare, unionens särskilda representant i Sydsudan, Sudans regering, Sydsudans regering, Afrikanska unionens institutioner och ordföranden för Afrikanska unionens högnivåpanel för genomförandet i Sudan, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och EU-medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 142, 28.5.2011, s. 61.

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om toppmötet mellan EU och Ryssland

P7_TA(2011)0268 RC-B7-0347/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det befintliga avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan(1), och de förhandlingar som inleddes 2008 om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland, samt det partnerskap för modernisering som inleddes 2010,

–  med beaktande av det gemensamma mål som EU och Ryssland angav i ett gemensamt uttalande den 31 maj 2003 efter det elfte toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Sankt Petersburg om att skapa ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett gemensamt område för samarbete kring yttre säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, vilket även ska inbegripa kulturella aspekter (”de fyra gemensamma områdena”),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och förbindelserna mellan EU och Ryssland, särskilt resolutionerna av den 17 februari 2011 om rättsstatsprincipen(2), av den 17 juni 2010 om toppmötet mellan EU och Ryssland(3), av den 12 november 2009 inför toppmötet mellan EU och Ryssland i Stockholm den 18 november 2009(4), av den 17 september 2009 om morden på människorättsaktivister i Ryssland(5) och av den 17 september 2009 om de externa aspekterna av en tryggad energiförsörjning(6),

–  med beaktande av människorättssamrådet mellan EU och Ryssland och dess senaste möte den 4 maj 2011,

–  med beaktande av de avtal som undertecknades och de gemensamma uttalanden som gjordes vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Rostov-na-Donu den 31 maj–1 juni 2010,

–  med beaktande av EU:s höga representant Catherine Ashtons uttalande av den 24 maj 2011 om målet mot Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev,

–  med beaktande av den gemensamma förklaring som medordförandena för den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland utfärdade i Sochi den 18 maj 2011,

–  med beaktande av dagordningen för det toppmöte mellan EU och Ryssland som ska hållas i Nizjnij Novgorod den 9–10 juni 2011,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ryssland är ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och delar ansvar med EU för att upprätthålla världsomfattande stabilitet. Ökat samarbete och goda grannskapsförbindelser mellan EU och Ryssland är av stor betydelse för stabiliteten, säkerheten och välståndet i Europa och bortom dess gränser. Det är viktigt att EU för fram ett gemensamt budskap och visar solidaritet i sina förbindelser med Ryssland samt grundar dessa förbindelser på ömsesidiga intressen och gemensamma värderingar.

B.  Ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland är fortfarande av central betydelse för att samarbetet mellan de bägge partnerna ska kunna vidareutvecklas och intensifieras.

C.  EU och Ryssland är ömsesidigt beroende av varandra både ekonomiskt och politiskt. Europeiska unionen är fortsatt besluten att ytterligare fördjupa och utveckla förbindelserna mellan EU och Ryssland på grundval av ett djupt engagemang för demokratiska principer.

D.  Vissa farhågor kvarstår avseende Rysslands respekt för och skydd av de grundläggande och mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende, den politiska kontrollen av medierna, de repressiva åtgärderna mot journalister och företrädare för oppositionen samt frågan om rättvisa val. Ryssland är en fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har därmed förbundit sig att respektera principerna om demokrati och mänskliga rättigheter.

E.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i ett flertal mål och domar fällt Ryssland för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Verkställandet av domarna är fortfarande otillräckligt.

F.  Många utmaningar på internationell nivå, särskilt med tanke på Mellanöstern, Libyen, Iran, terrorism, energitrygghet, klimatförändringar och finansiella kriser, kommer inte att kunna klaras av utan ansvarsfyllda och samarbetsinriktade förbindelser med Ryssland.

G.  Ett gott förhållande grannar emellan, tillsammans med fred och stabilitet i de gemensamma grannländerna, ligger i både Rysslands och EU:s intresse. Nästan tre år efter konflikten med Georgien respekterar Ryssland fortfarande inte avtalen av den 12 augusti och 8 september 2008 om att dra tillbaka sina styrkor från de georgiska ockuperade provinserna Sydossetien och Abchazien till positionerna före konflikten. Ryssland garanterar inte tillträde för Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) till dessa områden.

1.  Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att Ryssland är en av EU:s viktigaste partner för strategiskt samarbete, med vilken unionen delar inte bara ekonomiska och handelsrelaterade intressen utan även målet att bedriva ett nära samarbete såväl i Europa som på global nivå.

2.  Europaparlamentet noterar att man vid toppmötet i Nizjnij Novgorod kommer att fokusera på gemensamma utmaningar som berör både EU och Ryssland (den ekonomiska och finansiella krisen, partnerskapet för modernisering, Rysslands anslutning till WTO, frågor relaterade till energi och energiförsörjning, rörlighet och viseringsfria resor mellan EU och Ryssland, internationella och regionala frågor, samarbete avseende krishantering, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen).

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och Ryssland att utnyttja det kommande toppmötet för att intensifiera förhandlingarna så att man utan förseningar kan ingå ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal grundat på EU:s och Rysslands ömsesidiga beroende av varandra. Parlamentet betonar sitt starka stöd för ett övergripande och rättsligt bindande avtal som avser de politiska, ekonomiska och sociala systemen och därmed omfattar alla områden som har samband med demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt grundläggande rättigheter, som bör vara en integrerad del av avtalet, förutsatt att Ryssland är berett att vidta åtgärder för att stärka rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för partnerskapet för modernisering och välkomnar initiativet att utfärda en gemensam framstegsrapport, men framhåller också behovet av att enas om de kommande stegen i linje med de resultat som hittills uppnåtts i samband med de fyra gemensamma områdena mellan Europeiska unionen och Ryssland, och med beaktande av kvarstående luckor. Parlamentet stöder särskilt samarbetet på området för forskning och utveckling och betonar att de fyra gemensamma områdena bygger på principen om ömsesidighet. Parlamentet uppmanar därför parterna vid det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland att vidta åtgärder för att ta fram konkreta mål. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med frågorna om ett effektivt och oberoende fungerande rättsväsen och intensifiera kampen mot korruptionen. EU är berett att på samtliga möjliga sätt bidra till att förbättra effektiviteten hos ett oberoende rättsstatssystem i Ryssland. Parlamentet välkomnar att Ryssland meddelat att det kommer att underteckna OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän.

5.  Europaparlamentet hoppas att toppmötet kommer att bidra till att lösa de sista frågorna om Rysslands anslutning till WTO, efter det att EU och Ryssland i december 2010 ingått ett bilateralt avtal för att landet ska kunna gå med i organisationen. Parlamentet upprepar sitt stöd för Rysslands anslutning till WTO, som kommer att skapa enhetliga förutsättningar för företagsvärlden på båda sidor och underlätta och avreglera handeln i den globala ekonomin. De ryska myndigheterna uppmanas att anta en stabil och rättvis rättslig ram för att på lämpligt sätt reglera affärsverksamhet. En förutsättning för anslutning till WTO är att Ryssland uppfyller WTO:s alla bestämmelser, däribland att avstå från protektionistiska åtgärder. Här ingår att man måste rätta till störningar i handeln såsom tullunionen mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland, som medfört högre konsoliderade tulltaxor.

6.  Europaparlamentet understryker att ett WTO-medlemskap och dess praktiska tillämpning kommer att hjälpa Ryssland att dra till sig fler utländska investeringar och diversifiera sin ekonomi genom ett regelverk som stärker investerarnas förtroende. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att inte missbruka åberopande av sanitära skäl för omotiverade protektionistiska åtgärder. De ryska myndigheterna uppmanas med detta som grund att ompröva det nu rådande förbudet mot all import av grönsaker från Europeiska unionen.

7.  Europaparlamentet noterar den pågående dialogen mellan EU och Ryssland om fortsatta viseringslättnader. Parlamentet upprepar sitt åtagande avseende det långsiktiga målet om viseringsfria resor mellan EU och Ryssland, något som bör åstadkommas gradvis med huvudinriktning på sakfrågor och praktiska framsteg. Parlamentet välkomnar den förteckning över gemensamma åtgärder (färdplan) för viseringsfria resor mellan EU och Ryssland som tillkännagavs i maj 2011. Denna dialog bör anpassas till processen för viseringslättnader för länder inom det östliga partnerskapet. Parlamentet erinrar om att både EU och Ryssland måste genomföra ingångna avtal fullt ut. Parlamentet uppmanar den höga representanten och kommissionen att övertyga Ryssland att sluta utfärda pass till invånare i de ockuperade provinserna Sydossetien och Abchazien. Det är nödvändigt att förhindra alla brott mot säkerheten i Europa. Parlamentet efterlyser ytterligare samarbete om olaglig invandring, förbättrade kontroller vid gränskontrollpunkter och informationsutbyte om terrorism och organiserad brottslighet.

8.  Europaparlamentet betonar energitrygghetens betydelse, och anser att Rysslands energipolitik gentemot medlemsstaterna och länderna i det gemensamma grannskapet kommer att fungera som ett avgörande prov på det verkliga allvaret i Rysslands avsikt att följa moderniseringens och demokratiseringens väg. Leverans av naturtillgångar bör inte användas som politiskt verktyg. Principerna om ömsesidigt beroende och insyn bör utgöra grunden för detta samarbete, tillsammans med lika tillträde till marknader, infrastrukturer och investeringar. Parlamentet välkomnar att det även från den ryska sidan har uttryckts intresse för ett rättsligt bindande energiramverk. Parlamentet upprepar att det ligger i EU:s intresse att EU, Ryssland och Ukraina kommer fram till en väl avvägd trilateral lösning i fråga om framtida gasleveranser till EU. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete mellan EU och Ryssland i fråga om leverans av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, särskilt sådana som anses vara mycket viktiga, och uppmanar här till respekt för internationella bestämmelser och i synnerhet WTO:s bestämmelser.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att principerna i energistadgan och i transitprotokollet som bifogats denna tas med i ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland, så att man garanterar tillförlitliga och säkra energileveranser på jämbördiga villkor. Parlamentet välkomnar att det i februari 2011 undertecknats en uppdaterad mekanism för tidig varning för att ytterligare förbättra samordningen i händelse av krissituationer inom försörjningen eller efterfrågan. Parlamentet välkomnar också överenskommelsen om att inrätta ett rådgivande forum för gasrelaterade frågor som ska kunna lämna information, bland annat från näringslivet, om utvecklingen på den ryska respektive europeiska gasmarknaden.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland att göra mer för att ta itu med klimatförändringarna, genom att minska landets utsläpp av växthusgaser och i synnerhet förbättra energieffektiviteten. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete mellan EU och Ryssland i samband med de internationella förhandlingarna om en vittomspännande ram för miljöpolitiken efter 2012, inom ramen för UNFCCC och Kyotoprotokollet.

11.  Europaparlamentet förväntar sig att deltagarna vid toppmötet mellan EU och Ryssland kommer att försöka att få EU:s partner att gemensamt förbinda sig att följa högsta möjliga säkerhetsnormer, tillämpa ambitiösa stresstester av kärnkraftverk och bidra till ett stärkt internationellt samarbete, och att göra detta utifrån erfarenheterna av den pågående kärnkraftsolyckan vid anläggningen i Fukushima. Detta gäller i synnerhet de kärnreaktorer som är av samma typ som kärnkraftverket i Tjernobyl och som fortfarande är i bruk.

12.  Europaparlamentet understryker att toppmötet infaller vid en avgörande tidpunkt inför valet till statsduman, och anser det vara viktigt att valet genomförs under fria och rättvisa former och grundas på genomförandet av normer för val som fastställts av Europarådet och OSSE. Vissa registreringsförfaranden för politiska partier och kandidatlistor har visat sig vara obefogade och har därmed utgjort ett hinder för genomförandet av fria och rättvisa val. Parlamentet samtycker inte till eventuella begränsningar av oppositionspartiernas möjlighet till registrering inför valet, och uppmanar Ryssland att genomföra de normer för val som fastställts av Europarådet och OSSE. Parlamentet uppmanar med eftertryck de ryska myndigheterna att tillåta ett långvarigt valobservatörsuppdrag från OSSE och Europarådet i ett så tidigt skede som möjligt, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att insistera på att ett sådant uppdrag ska komma till stånd.

13.  Europaparlamentet bekräftar det brådskande behovet av att Ryssland som en grundval för samarbete genomför de grundläggande principerna för demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och mediernas frihet. Parlamentet uppmanar Ryssland att vidta konkreta åtgärder för att förbättra sin människorättssituation och skydda journalister, människorättsaktivister, minoriteter och företrädare för oppositionen mot våld och hot.

14.  Europaparlamentet välkomnar Rysslands vilja att öppet och konstruktivt engagera sig i de stora frågor som EU:s representanter tagit upp vid samrådsmötet om mänskliga rättigheter den 4 maj 2011. Parlamentet begär att denna process öppnas upp så att Europaparlamentet och den ryska statsduman kan lämna ett verkligt bidrag till dialogen. Parlamentet begär också att relevanta ryska myndigheter ska delta, inklusive justitieministeriet och inrikesministeriet, samt icke-statliga människorättsorganisationer, oavsett om dialogen äger rum i Ryssland eller i en EU-medlemsstat. Det är viktigt att upprätthålla nära kontakter och stödprogram för utveckling av det civila samhället i Ryssland. Parlamentet är mycket oroat över situationen för icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare i Ryssland, och välkomnar det ryska utrikesministeriets beslut att utse en ambassadör för människorättsdialogen.

15.  Europaparlamentet erinrar kommissionen om det förslag som parlamentet antagit i 2011 års budget om att inrätta en civilsamhällesdialog mellan EU och Ryssland i samband med de toppmöten parterna emellan som hålls två gånger om året. Forumet för det civila samhället mellan EU och Ryssland bör inkluderas i partnerskapet för modernisering.

16.  Europaparlamentet uppmärksammar med oro den ryska appellationsdomstolens dom mot Michail Chodorkovskij och hans affärskompanjon Platon Lebedev av den 26 maj 2011, som utgör ännu ett politiskt motiverat domstolsbeslut. Parlamentet fördömer den politiska inblandningen i rättegången. Parlamentet välkomnar president Medvedevs beslut att låta ärendet utredas i presidentens människorättsråd, och välkomnar också Europadomstolens avgörande i detta ärende, där man godkände Chodorkovskijs påståenden om olagligt kvarhållande. Parlamentet noterar president Medvedevs beslut att inleda en undersökning av brottsanklagelserna mot Sergej Magnitskij, och uppmanar undersökningskommittén att snarast offentliggöra en oberoende och grundlig rapport. Parlamentet välkomnar de fällande domarna för morden på Anastasija Baburova och Stanislav Markelov, och uppmanar de ryska myndigheterna att fortsätta med sitt arbete i detta mål. Parlamentet konstaterar att Anna Politkovskajas misstänkta mördare har gripits.

17.  Europaparlamentet beklagar att fredliga sammankomster alltjämt förbjuds och skingras med våld i Ryssland, vilket strider mot landets skyldigheter att som medlem i Europarådet respektera mötesfriheten. För sjätte året i rad drabbade detta en prideparad i Moskva trots Europadomstolens slutgiltiga dom från april 2011. Parlamentet förväntar sig att EU:s delegationer och diplomater i framtiden aktivt genomför verktygslådan för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för hbt-personer.

18.  Europaparlamentet påpekar att Ryssland omgående måste finna en lösning på frågan om den rättsliga ställningen för det stora antalet icke-ryska medborgare i landet.

19.  Europaparlamentet är oroat över de dödliga incidenterna i Nagorno-Karabach, och välkomnar det gemensamma uttalandet av den 26 maj 2011 från G8-partnerna, som uttrycker enighet om att ta ett avgörande steg i riktning mot en fredlig lösning på konflikten i Nagorno-Karabach. Ryssland uppmanas att bidra till att lösa konflikten i stället för att leverera vapen till de båda konfliktparterna. Parlamentet uppmanar med eftertryck vice ordföranden/den höga representanten att vidta åtgärder för att förhindra en tänkbar upptrappning av konflikten, och efterlyser avskräckande åtgärder gentemot parter som bryter mot Bisjkekavtalet om vapenvila.

20.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att respektera de avtal det undertecknat, uppfylla alla åtaganden i sexpunktsavtalet om vapenvila och omedelbart dra tillbaka sina styrkor från de ockuperade georgiska territorierna Sydossetien och Abchazien till de ställningar som rådde före konflikten samt garantera tillträde för Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) till dessa territorier.

21.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att inta en konstruktiv hållning i fallet Transnistrien och i förhandlingarna om konflikten där, och anser att Transnistrien är ett testfall för det ömsesidiga stödet mellan EU och Ryssland för att lösa ”låsta konflikter”. I detta syfte bör de officiella 5+2-förhandlingarna återupptas för att så snart som möjligt nå fram till en lösning (Meseberg-iniativet).

22.  Europaparlamentet anser att Ryssland, som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, måste ta sitt ansvar i internationella kriser och fullt ut garantera och respektera sina grannländers suveränitet. I detta hänseende uppmanas Ryssland med eftertryck att avstå från att utöva påtryckningar mot Ukraina för att få landet att ansluta sig till tullunionen mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland.

23.  Europaparlamentet efterlyser en fortsatt vittomspännande dialog mellan Ryssland och Förenta staterna om säkerhetsrelaterade frågor, bland annat om inrättandet av robotförsvarsskölden.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU:s representanter vid toppmötet mellan EU och Ryssland att ta upp samtliga frågor som nämns i denna resolution.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0066. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0234. (4) EUT C 271 E, 7.10.2010, s. 2. (5) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 27. (6) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 23.

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera)

P7_TA(2011)0269 B7-0342/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera)(1),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parlamentet har fått in över 400 framställningar om den utbredda användningen av oseriösa affärsmetoder bland företag som ger ut företagskataloger, något som har fått stora ekonomiska konsekvenser för tusentals företag i Europeiska unionen, framför allt små företag. Parlamentet får fortfarande in framställningar och klagomål om företag som ger ut företagskataloger.

B.  Dessa oseriösa affärsmetoder går vanligtvis ut på att lura företag, yrkesutövare och ideella företag, att utan kostnad lista sig i en företagskatalog. De upptäcker emellertid senare att de i själva verket oavsiktligt har undertecknat ett avtal där det tas ut en avgift.

C.  Katalogföretagen är ofta etablerade i en annan medlemsstat än de drabbade, vilket gör det svårt för de drabbade att söka skydd och/eller hjälp hos de nationella myndigheterna.

1.  Europaparlamentet beklagar att direktiv 2006/114/EG(2) om vilseledande och jämförande reklam, som är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare, antingen inte räcker till för att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel eller inte efterlevs i tillräckligt hög grad i medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen förvisso inte har befogenheter att direkt se till att direktivet följs av enskilda eller företag, men att den ändå är skyldig att se till att direktivet genomförs korrekt av medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt kontrollera att medlemsstaterna införlivar och genomför direktiv 2006/114/EG och att det efterlevs nationellt, och vidta korrigerande åtgärder om det skulle behövas.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete med att se över och förbättra direktivet och annan relevant lagstiftning så att man så snart som möjligt får ett slut på katalogföretagens oseriösa affärsmetoder, framför allt genom att svartlista oseriösa metoder i samband med företagskataloger.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 17. (2) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om situationen i Madagaskar

P7_TA(2011)0270 RC-B7-0353/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i Cotonouavtalet avseende politisk dialog och respekt för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Madagaskar, särskilt av den 7 maj 2009(1) och den 11 februari 2010(2), samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens undersökningsuppdrag i Madagaskar den 10–11 juli 2010,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 november 2010 från EU:s höga representant, Catherine Ashton,

–  med beaktande av Swazilandkommunikén av den 30 mars 2009 och Livingestonebeslutet av den 31 mars 2011, där det i punkt 6 står att lösningen i Madagaskar måste vara demokratisk, samförståndsinriktad, inkluderande och transparent,

–  med beaktande av Maputoavtalen av den 8–9 augusti 2009 och deras tilläggsakt från Addis Abeba av den 6 november 2009, avtal som undertecknats av de fyra ledarna för de politiska grupperingarna i Madagaskar och som har konstitutionellt värde, vilket de inblandade parterna uttryckligen enats om och vilket även erkänts av världssamfundet,

–  med beaktande av att Madagaskar stängts av från Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och Afrikanska unionen (AU),

–  med beaktande av sanktionerna mot Andry Rajoelina och över hundra av hans allierade, som AU beslutade om den 17 mars 2010 och som bekräftades den 31 januari 2011,

–  med beaktande av den färdplan som nyligen föreslogs av medlargruppen från SADC,

–  med beaktande av SADC:s extrainsatta toppmöte om Madagaskar den 20 maj 2011,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den konstanta politiska instabilitet som har rått sedan statskuppen har försatt Madagaskar i en farlig situation i fråga om samhällsekonomi, humanitära förhållanden och mänskliga rättigheter.

B.  I Maputo och Addis Abeba gjordes åtaganden om maktdelning med övriga politiska rörelser i Madagaskar. Dessa avtal innehåller en stadga med värderingar som bygger på respekt för grundläggande principer och på främjande av icke-våld, försoning och ömsesidig respekt under övergångsperioden.

C.  Den nuvarande regimen ringaktar de konstitutionella, demokratiska och grundläggande rättigheter som fastställs i Cotonouavtalet och internationella avtal.

D.  Det behövs en öppen och oberoende utredning av dödsfallen och övervåldet under demonstrationerna 2009.

E.  Den nuvarande olagliga regimen har tagit kontrollen över den verkställande, lagstiftande och dömande makten, liksom över medierna.

F.  Den pågående förhandlingsprocessen under internationell medling måste fortsätta och inbegripa alla parter.

G.  Den 17 november 2010 anordnade de facto-myndigheten en orättvis konstitutionell folkomröstning som i laga ordning bojkottades av oppositionen och som i stort ignorerades av världssamfundet, vilket ledde till antagandet av en så kallad ny konstitution.

H.  Måndagen den 6 juli 2009 inledde EU en samrådsprocess med Madagaskar i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet och drog därmed igång en dialog vars syfte är att finna lämpliga lösningar på landets politiska problem.

I.  Den 7 juni 2010 beslutade EU att avsluta samråden med Madagaskar och vidtog åtgärder i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, i det här fallet i form av indraget bistånd.

J.  De uppenbara övergreppen på demokratin har även lett till indraget bistånd från IMF och Världsbanken, indragna förmåner från AGOA (African Growth and Opportunity Act) och riktade sanktioner från Afrikanska unionen (AU).

K.  Den 17 maj 2011 efterlyste ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen inrättandet av en neutral, samförståndsinriktad och inkluderande övergångsregering med uppgift att inleda en öppen och oberoende valprocess som ska leda fram till demokratiska val under världssamfundets överinseende. Detta skulle vara det första steget mot ett hållbart återupprättande av den konstitutionella ordningen.

L.  Befolkningen lever på mindre än en US-dollar om dagen, och hushållens inkomster gör det svårt att få tillgång till baslivsmedel, vatten, hygientjänster, hälsa och utbildning. Situationen har förvärrats avsevärt sedan den politiska krisen utbröt och till följd av den torka och de många naturkatastrofer som landet drabbats av de senaste två åren.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt starka fördömande av den process som ledde till att Andry Rajoelina grep makten och alltjämt upprätthåller sin olagliga och illegitima regim. Parlamentet är fortsatt oroat över den rådande situationen i Madagaskar.

2.  Europaparlamentet fördömer de många människorättskränkningar och övergrepp som Madagaskars nuvarande säkerhetsstyrkor har gjort sig skyldiga till mot sin egen befolkning. Parlamentet begär att alla politiska miliser upplöses, att alla medborgares medborgerliga, politiska, sociala och ekonomiska rättigheter respekteras fullt ut och att rättsstaten återupprättas i Madagaskar. Parlamentet kräver att alla politiska fångar ska friges omedelbart och att landsflyktingar och politiska ledare ska kunna återvända i säkerhet.

3.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende utredning av dessa dåd i syfte att ställa förövarna av människorättskränkningar inför rätta.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin tilltagande bestörtning över den kontinuerliga illegala plundringen och utförseln av värdefulla träslag, mineraler, djur och växter från nationalparker och skyddsområden och över de tilltagande hoten mot den lokala förvaltningen av den biologiska mångfalden, som är resultatet av att samhällsordningen har brutit samman. Parlamentet stöder naturskyddsföreningar och det civila samhället i deras oavlåtliga ansträngningar att förhindra en utveckling mot naturförstörelse och sociala oroligheter.

5.  Europaparlamentet beklagar de misslyckade förhandlingarna i Gabarone och efterlyser en tillfredsställande strategi för att bryta det nuvarande dödläget och inrätta en verkligt neutral, samförståndsinriktad och inkluderande övergångsregering. Parlamentet noterar observationerna och rekommendationerna i rapporten inför det extrainsatta toppmötet för Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Parlamentet uppmanar med kraft nästa SADC-toppmöte den 11 juni 2011 att få ett definitivt slut på det politiska dödläget och att försöka tjäna det madagaskiska folkets intressen. Parlamentet uppmanar alla parter som är involverade i enlighet med de undertecknade avtalen att fullgöra sina åtaganden.

6.  Europaparlamentet framhåller att den konstitutionella ordningen snarast måste återupprättas och att detta är en förutsättning för en återgång till normala institutionella förhållanden i Madagaskar. Parlamentet vill se en snabb utveckling i riktning mot fria, öppna och transparenta val som är förenliga med demokratiska standarder under världssamfundets överinseende.

7.  Europaparlamentet betonar att trovärdigheten, inklusive valprocessens legitimitet, kräver att alla politiska rörelser och ledare kan delta i valen fritt och villkorslöst och att de har oinskränkt tillgång till medierna.

8.  Europaparlamentet anser att de myndigheter som på ett författningsvidrigt sätt tog över makten inte har någon legitimitet att anordna val.

9.  Europaparlamentet erinrar om Andry Rajoelinas beslut att inte ställa upp i det kommande presidentvalet.

10.  Europaparlamentet framhåller att det madagaskiska folket måste få lov, och är kapabelt, att välja sin egen framtid och utöva självbestämmande utan några villkor.

11.  Europaparlamentet betonar att Afrikanska unionen (AU) vid sitt toppmöte den 31 januari 2011 bekräftade de vid toppmötet den 17 mars 2010 överenskomna individuella och riktade sanktionerna mot Andry Rajoelina och över hundra andra personer som stöder övergångsregeringens höga myndighet.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och FN:s säkerhetsråd att fortsätta att införa och utvidga sanktioner mot regimen tills den politiska krisen har lösts i enlighet med ovan anförda överväganden och att framför allt utvidga de av AU beslutade visumförbuden till alla sina medlemsstater.

13.  Europaparlamentet poängterar att Andry Rajoelinas regering inte är erkänd av vare sig EU eller något medlemsland i den internationella kontaktgruppen för Madagaskar.

14.  Europaparlamentet stöder SADC:s pågående ansträngningar och uppmanar AU, SADC och den internationella kontaktgruppen att få ett tillfredsställande slut på övergångsprocessen.

15.  Europaparlamentet stöder helhjärtat de åtgärder som EU vidtog den 7 juni 2010 efter att ha avslutat samrådsprocessen i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet och EU att öka sitt humanitära bistånd till det madagaskiska folket. Parlamentet erinrar om att ett successivt återupprättande av samarbetsprogrammen med Madagaskar är beroende av att samtliga demokratiska principer och grundläggande friheter respekteras i sin helhet.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd, AVS-EU-rådet, FN:s generalsekreterare, SADC, president Joaquim Chissano samt Afrikanska unionens kommission.

(1) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 111. (2) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 72.

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om Guantánamo: det förestående beslutet om dödsstraff

P7_TA(2011)0271 RC-B7-0362/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och om förbudet mot godtyckligt frihetsberövande, tvångsförsvinnanden och tortyr, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) av den 16 december 1966 och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, och relevanta tillhörande protokoll,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007, i vilken man efterlyser ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet, och resolution 63/168 av den 18 december 2008, i vilken man uppmanar till tillämpning av generalförsamlingens resolution 62/149,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om dödsstraffet, särskilt resolutionerna av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(1) och av den 10 juli 2008 om dödsstraff, särskilt Troy Davis fall(2), om Guantánamo, särskilt resolutionerna av den 13 juni 2006 om Guantánamofångarnas situation(3) och av den 10 mars 2004 om Guantánamofångarnas rätt till en rättvis rättegång(4) samt om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, särskilt den resolution som antogs den 14 februari 2007(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret(6),

–   med beaktande av parlamentets talmans skrivelse till de nationella parlamenten om medlemsstaternas uppföljning av parlamentets resolution av den 14 februari 2007,

–  med beaktande av protokoll nr 6 till konventionen av den 28 april 1983 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna avseende avskaffande av dödsstraffet,

–  med beaktande av det andra fakultativa protokollet till ICCPR syftande till dödsstraffets avskaffande, ett protokoll som antogs den 15 december 1989,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den saudiarabiske mannen Abd al-Rahim Hussayn Muhammed al-Nashiri, som för närvarande hålls inspärrad i USA:s interneringsanläggning på Guantánamo Bay, kommer snart att få sin sak prövad av en militärkommission. Den amerikanska regeringen yrkar på dödsstraff, men för att dödsstraffet ska kunna verkställas krävs att en särskild behörig företrädare för militärkommissionerna (”convening authority”) ger sitt godkännande. Denne väntas fatta sitt beslut inom några veckor.

B.  Abd al-Rahim al-Nashiri har suttit bakom lås och bom i USA i nästan nio år. En amerikansk federal domstol förde fram åtalspunkter mot honom bara några månader efter att han greps 2002, men trots det fick han inte sitt ärende prövat i domstol direkt och han ställdes inte heller ofördröjligen inför rätta, vilket är ett krav enligt folkrätten. I stället internerades han i hemlighet tills han fördes över till Guantánamo 2006.

C.  Under de nästan 4 åren som CIA:s fånge lär han ha hållits isolerad på hemlig ort, och det finns uppgifter om att han utsattes för tortyr, bl.a. skendränkning.

D.  Den 20 april 2011 meddelade USA:s försvarsministerium att Abd al-Rahim al-Nashiri stod anklagad, enligt Military Commissions Act från 2009, för bland annat ”mord i strid med krigsrätten” och ”terrorism”. Han anklagades nämligen för att ha haft en ledande roll i attacken mot USS Cole i Jemen den 12 oktober 2000, där 17 amerikanska sjömän dödades och 40 andra skadades, och i attacken mot det franska oljetankfartyget MV Limburg i Adenviken den 6 oktober 2002, där en besättningsman dödades.

E.  Abd al-Rahim al-Nashiri, som är saudiarabisk medborgare, kommer att bli den första person som ställs inför en militärkommission sedan president Obama beslutade att dessa rättegångar skulle återupptas. Hittills har det inte fastställts något datum för denna militärkommissionsrättegång. Åklagarsidan anser att det bör vara möjligt att utdöma dödsstraff vid rättegången, men detta måste förhandsgodkännas av militärkommissionernas behöriga företrädare, som utses av den amerikanske försvarsministern.

F.  Den nuvarande behörige företrädaren för militärkommissionerna har meddelat att han är beredd att ta emot skriftliga inlagor om frågan om dödsstraff fram till den 30 juni 2011 och att han kommer att fatta sitt beslut efter det datumet.

G.  Europeiska unionen är starkt engagerad i arbetet för att i första hand få tredjeländer att införa moratorium för tillämpning av dödsstraffet och för att därefter få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen. Parlamentet strävar efter att alla länder ska acceptera denna princip.

H.  I den internationella människorättslagstiftningen slås det fast att några länder har kvar dödsstraffet. Dessa länder förbjuds dock att utdöma och verkställa dödsstraff i de fall då domen bygger på en rättegång som inte har uppfyllt högsta tänkbara rättvisestandarder.

I.  Parlamentet har redan framfört kritik och uppmanat USA att se över sitt system med militärkommissioner, eftersom det inte uppfyller internationella bestämmelser om rättvisa rättegångar.

J.  FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter uppmanade 2007 USA att avskaffa militärkommissionerna, och FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar uppmanade 2009 USA att inte genomföra åtal inför militärkommissioner i mål som kan leda till dödsstraff.

K.  Abd al-Rahim al-Nashiri har uppgett att han under flera månader 2002 och 2003 hölls fången i en hemlig CIA-interneringsanläggning i Polen och att han torterades under denna period. Den 10 maj 2011 uppmanade han, med hjälp av icke-statliga människorättsorganisationer, Europadomstolen att granska detta fall.

L.  Trots att det finns bevis för att det i kampen mot terrorismen har förekommit extremt allvarliga människorättskränkningar och människorättsbrott enligt internationell rätt – såsom tortyr, misshandel, fängslanden utan möjlighet till kontakt med yttervärlden och ofrivilliga försvinnanden – har endast ett fåtal personer ställt inför rätta i USA och i EU.

1.  Europaparlamentet noterar att det finns ett nära transatlantiskt förhållande som bygger på en gemensam värdegrund och på respekt för grundläggande, universella och icke förhandlingsbara mänskliga rättigheter, såsom rätten till en rättvis rättegång och förbudet mot godtyckliga frihetsberövanden. Parlamentet välkomnar det täta transatlantiska samarbetet i en lång rad internationella människorättsfrågor.

2.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin indignation och vrede över alla massiva terrorattentat och sin solidaritet med offren för dessa attentat. Parlamentet uttrycker sin medkänsla med offrens familjer, vänner och släktingar men vidhåller att kampen mot terrorismen inte kan föras på bekostnad av etablerade, grundläggande och delade värderingar såsom respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet står fast vid sitt hårdnackade motstånd mot användningen av tortyr och misshandel och mot dödsstraff i alla enskilda fall och under alla omständigheter och betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka den mänskliga värdigheten och successivt utveckla de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att inte döma Abd al-Rahim al-Nashiri till döden och uppmanar den höga representanten Catherine Ashton, rådets ordförandeskap, kommissionen och medlemsstaterna att så snart som möjligt ta upp frågan med de amerikanska myndigheterna och att framföra kraftfulla protester till USA i ett försök att förhindra att Abd al-Rahim al-Nashiri avrättas.

5.  Europaparlamentet uppmanar på nytt de amerikanska myndigheterna att se över systemet med militärkommissioner, så att man garanterar rättvisa rättegångar och förbjuder all användning av tortyr, misshandel, fängslanden utan möjlighet till kontakt med yttervärlden, frihetsberövanden på obestämd tid utan rättegång samt ofrivilliga försvinnanden. EU-institutionerna och medlemsstaterna påminns om att de är skyldiga att inte medverka till, eller mörklägga, sådana handlingar som är förbjudna enligt internationell, europeisk och nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet beklagar den amerikanske presidentens beslut den 7 mars 2011 att skriva under dekretet om frihetsberövanden och upphävande av förbudet mot militärdomstolar. Parlamentet är övertygat om att normala brottmålsrättegångar i civila domstolar är det bästa sättet att lösa Guantánamofångarnas ställning. Parlamentet vidhåller att al-Nashiri, och alla andra fångar i amerikanska interneringsanläggningar, bör åtalas utan dröjsmål och få sina ärenden prövade i överensstämmelse med internationella rättsstatliga standarder eller släppas på fri fot. I detta sammanhang understryker parlamentet att samma krav för rättvisa rättegångar bör tillämpas på alla, utan diskriminering.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och medlemsstaternas myndigheter, liksom de amerikanska myndigheterna, att säkerställa fullständiga, rättvisa, effektiva, oberoende och opartiska utredningar och granskningar av människorättskränkningar och människorättsbrott enligt internationell, europeisk och nationell lagstiftning och att ställa de ansvariga inför rätta, även i samband med CIA:s program för extraordinära överlämnanden och hemliga interneringsanläggningar.

8.  Europaparlamentet gläder sig över att en rad medlemsstater har gått med på att ta emot Guantánamofångar och uppmanar fler medlemsstater att samarbeta med den amerikanska regeringen i denna fråga.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till militärkommissionernas behöriga företrädare, USA:s utrikesminister, USA:s president, USA:s representanthus och senat, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamling och FN-medlemsstaternas regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0351. (2) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 80. (3) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 136. (4) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 640. (5) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 309. (6) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 91.

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om Ukraina: fallen med Julia Tymosjenko och andra tidigare regeringsmedlemmar

P7_TA(2011)0272 RC-B7-0370/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina, särskilt resolutionen av den 25 november 2010(1),

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina, som trädde i kraft den 1 mars 1998, och av de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal avsett att ersätta partnerskaps- och samarbetsavtalet,

–  med beaktande av associeringsagendan EU–Ukraina, som ersätter den handlingsplan som upprättades i juni 2009,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2010 ”Utvärdering av den europeiska grannskapspolitiken” (COM(2010)0207) )samt av framstegsrapporten av den 25 maj 2011 om genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman av den 24 maj 2011 om arresteringen av Julia Tymosjenko,

–  med beaktande av uttalandet från talesmannen för unionens höga representant Catherine Ashton av den 26 maj 2011 om fallet Julia Tymosjenko,

–  med beaktande av uttalandet från kommissionsledamoten Štefan Füle av den 24 mars 2011 efter hans sammanträffande med Julia Tymosjenko,

–  med beaktande av det lagförslag om förebyggande och åtgärdande av korruption, vilket antogs av Verchovna Rada den 7 april 2011 och kommer att träda i kraft den 1 juli 2011,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är för ett stabilt och demokratiskt Ukraina som respekterar den sociala marknadsekonomins principer, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och skyddet av minoriteter och som garanterar de grundläggande rättigheterna. Ukrainas inrikespolitiska stabilitet och landets fokus på interna reformer är en nödvändig förutsättning för vidareutvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ukraina. I det östliga partnerskapet ingår alla dessa principer.

B.  En genomgripande reform av rättsväsendet har ännu inte förverkligats i Ukraina och inte heller respekten för att brottsutredningar och lagföring ska ske i laga ordning eller principen om korrekt, opartisk och oberoende rättegång.

C.  Korruption och maktmissbruk är fortfarande mycket utbredda i Ukraina och måste otvetydigt bemötas av myndigheterna genom att de ansvariga ställs inför rätta. Fall av lagföring och utredning måste skötas opartiskt och oberoende och får inte underordnas politiska ändamål.

D.  Den 24 maj 2011 slutförde Ukrainas riksåklagarämbete utredningarna av fallet med landets förra premiärminister Julia Tymosjenko och väckte åtal mot henne för maktmissbruk i samband med ingåendet av gasavtalen med Ryska federationen 2009.

E.  Två brottmålsförfaranden mot Ukrainas förra premiärminister Julia Tymosjenko sammanfördes den 21 februari 2011 till ett enda mål där hon anklagades för förskingring av intäkter från försäljningen av utsläppsrätter för växthusgaser enligt Kyotoprotokollet samt för oegentligheter vid användningen av 67 miljoner ukrainska hryvnia som anslagits ur Ukrainas statsbudget inom ramen för en statlig garanti till Österrikes regering för köp och import av 1 000 bilar av märket Opel Combo, ögonskenligen för hälso- och sjukvårdsändamål på landsbygden, under den tid hon var premiärminister.

F.  Sedan utredningsarbetet inleddes den 15 december 2010 har Julia Tymosjenko förhörts vid 44 tillfällen och varit belagd med reseförbud för både inrikes och utrikes resor i närmare sex månader. De ukrainska myndigheterna har fyra gånger hindrat henne att resa i Ukraina samt till Bryssel i februari och juni och den 25 maj 2011 inkallades hon och förhördes i flera timmar innan hon släpptes.

G.  Tolv tidigare höga tjänstemän från Tymosjenkos regering sitter häktade i väntan på rättegång, bland dem f.d. inrikesministern Jurij Lutsenko, som är en av ledarna för Folkets självförsvarsparti och nu står anklagad för påstått missbruk av ämbetsställning och förskingring, efter att ha gripits den 26 december 2010 för att, som det påstås, ha vägrat samarbeta med åklagarmyndigheterna, samt den f.d. första vice justitieministern Jevhen Kornijtjuk, som greps den 22 december 2010, anklagad för lagstridigt handlande i samband med offentlig upphandling av juridiska tjänster.

H.  Häktningen av Lutsenko har inte upphävts i samband med att rättegången mot honom inleddes den 23 maj 2011, trots att häktningen av honom för att han påstås ha vägrat samarbeta vid utredningen av det fall där han är inblandad är en extremt överdriven åtgärd.

I.  Danmarks Helsingforskommitté för mänskliga rättigheter påtalade i en preliminär rapport om rättegångarna mot Lutsenko och Kornijtjuk massiva kränkningar av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

J.  Brottmålsförfaranden inleddes mot f.d. ekonomiministern Bohdan Danylysjin som flydde från Ukraina och fick politisk asyl i Tjeckien. F.d. miljöministern Georgi Filiptjuk och f.d. tjänstförrättande försvarsministern Valeri Ivasjtjenko står också åtalade för brott.

K.  Krimparlamentets f.d. talman Anatolij Grytsenko (Regionpartiet) greps den 24 januari 2011 och anklagades för maktmissbruk eftersom han lagstridigt gett bort 4 888 hektar mark. Senare inleddes förfaranden i ännu ett brottmål som handlade om bedrägerier med mark för turiständamål i Jalta.

L.  Riksåklagarämbetet inledde också en brottmålsundersökning för maktmissbruk mot Ukrainas förre president Leonid Kutjma.

M.  I Ukrainas statsförfattning föreskrivs kollektivt ansvar för de beslut som fattas av landets regering.

N.  EU fortsätter att understryka att rättsstaten måste respekteras. Hit hör också att rättegångarna ska vara korrekta, opartiska och oberoende och inte provocera fram ett intryck av att rättsliga åtgärder tillgrips selektivt. EU anser att dessa principer är särskilt viktiga i ett land som strävar efter ett mera djupgående avtalsförhållande som bygger på politisk associering.

1.  Europaparlamentet betonar att utredningarna, lagföringarna och rättegångarna måste skötas med största möjliga insyn och varnar för att eventuellt använda strafflagen som ett redskap för att uppnå politiska ändamål.

2.  Europaparlamentet är oroat över att politiska meningsmotståndare lagförs alltmer selektivt samt över att åtgärderna är oproportionerliga, framför allt i fallen med Tymosjenko och f.d. inrikesministern Lutsenko. Parlamentet noterar att Lutsenko suttit häktad sedan den 26 december 2010 och uttalar sitt stöd till Ukrainas kommissarie för de mänskliga rättigheterna, Nina Karpatjova, som bett Ukrainas riksåklagare att överväga om det vore möjligt att byta ut bestraffningen i förebyggande syfte mot en sådan som inte sammanhänger med fängsligt förvar.

3.  Europaparlamentet påminner de ukrainska myndigheterna om att principen om kollektivt ansvar för regeringsbeslut inte tillåter lagföring av enskild regeringsmedlem för beslut som fattats kollektivt.

4.  Europaparlamentet betonar att de pågående utredningarna av prominenta politiska ledare i Ukraina inte bör hindra dem att aktivt delta i landets politiska liv, sammanträffa med väljare och resa till internationella sammankomster. Parlamentet uppmanar därför de ukrainska myndigheterna att upphäva reseförbudet, både för inrikes och utrikes resor, mot Julia Tymosjenko och andra politiska förgrundsfigurer.

5.  Europaparlamentet understryker att en starkare rättsstat och en trovärdig korruptionsbekämpning är av nöden, inte bara för att associeringsavtalet ska kunna ingås och förbindelserna mellan EU och Ukraina överlag fördjupas, utan också för att demokratin ska kunna befästas i Ukraina.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja reformen av rättsväsendet i Ukraina genom att bättre använda EU:s kapacitetsuppbyggnadsprogram samt överväga inrätta en EU-högnivågrupp för rådgivning till Ukraina för att hjälpa landet att inrätta sig efter unionslagstiftningen, också för rättsväsendets vidkommande.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna, Ukrainas president, regering och parlament samt Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0444.

Europaparlamentets förklaring av den 9 juni 2011 om korruptionsbekämpning i europeisk idrott

P7_TA(2011)0273 P7_DCL(2011)0007

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av den sjunde strecksatsen i artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det står att målet för unionens insatser ska vara att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar,

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet erkänner den mycket viktiga sociala och ekonomiska effekt europeisk idrott har på unionens medborgare och företag.

B.  Enligt vitboken om idrott (KOM(2007)0391) måste korruptionsproblem med en europeisk dimension angripas på europeisk nivå och kommissionen kommer att fortsätta att övervaka genomförandet av EU:s lagstiftning mot penningtvätt i medlemsstaterna vad gäller idrottssektorn.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna samordna en storskalig undersökning om korruption inom europeisk idrott, där alla relevanta intressenter rådfrågas.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att framför allt klarlägga kopplingarna mellan organiserad brottslighet och legal och illegal vadslagning, spelaragenter, domare, klubbfunktionärer och idrottare, som i förväg försöker göra upp om resultatet i europeiska matcher.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reglera Internetvadslagningen för att säkra den europeiska idrottens integritet och hållbara utveckling genom att använda licensierade aktörer, vidta särskilda åtgärder för att undvika uppgjorda matcher samt ge idrottsarrangörerna vadslagningsrätten, och på så sätt säkerställa en rättvis ersättning till idrott på gräsrotsnivå.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 9 juni 2011 (P7_PV(2011)06-09(ANN1)).

Europaparlamentets förklaring av den 9 juni 2011 om det arbete som utförs av kommittén för saknade personer i Cypern

P7_TA(2011)0274 P7_DCL(2011)0010

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter våldsamheterna mellan befolkningsgrupperna 1963–1964, och den turkiska invasionen av Cypern 1974, saknas ca 2 000 personer från både den grekcypriotiska och den turkcypriotiska folkgruppen.

B.  Det är fortfarande okänt var flera av dessa personer finns idag och vilket öde de gick till mötes.

C.  Kommittén för saknade personer i Cypern, som ekonomiskt stöds av FN, Europeiska kommissionen och andra givare, försöker reda ut vad som hänt de personer som anmälts saknade.

1.  Europaparlamentet stöder till fullo det arbete som utförs av kommittén för saknade personer i Cypern och erkänner dess roll efter konflikten när det gäller att främja sanningen, hågkomsten och försoningen i Cypern.

2.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att också i fortsättningen anslå tillräckligt med medel till kommittén för saknade personer i Cypern så att den kan genomföra sitt mandat.

3.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska och den cypriotiska regeringen att fortsätta stödja det arbete som utförs av kommittén för saknade personer i Cypern, fördubbla sina ansträngningar att reda ut vad som hänt de personer som fortfarande är registrerade som saknade samt se till att kommittén ges fri tillgång till all information som kan underlätta dess arbete.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament samt kommittén för saknade personer i Cypern.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 2 till protokollet av den 9 juni 2011 (P7_PV(2011)06-09(ANN2)).