Index 
Antagna texter
Tisdagen den 27 september 2011 - Strasbourg
Handel med jordbruksprodukter och fiskeriprodukter mellan EU och Palestina ***
 Avtal EU/Mexiko om vissa luftfartsaspekter ***
 Partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Kap Verde ***
 Samarbetsmemorandum EU/Förenta staterna om forskning och utveckling inom den civila luftfarten ***
 Utvidgning av tillämpningsområdet för förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet ***
 EU:s finansiering av forskning och innovation
 Systemet med Europaskolor
 EU:s framtida sammanhållningspolitik
 Den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll
 Yrkesmässiga gränsöverskridande vägtransporter av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet ***I
 Produkter och teknik med dubbla användningsområden ***I
 Europeisk turism
 Europeisk trafiksäkerhet 2011–2020
 Damminfrastrukturen i utvecklingsländerna
 EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen
 Ensidiga förklaringar i protokoll från rådets sammanträden
 En ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin
 Inrättande av Erasmus- och Leonardo-program för Europa-Medelhavsområdet

Handel med jordbruksprodukter och fiskeriprodukter mellan EU och Palestina ***
PDF 195kWORD 31k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och den palestinska myndigheten i Västbanken och Gazaområdet, å andra sidan, om ytterligare liberaliseringsåtgärder för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fisk och fiskeriprodukter och om ändring av interimsavtalet om associering Europa-Medelhavet om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och PLO för den palestinska myndigheten i Västbanken och Gazaområdet, å andra sidan (07770/2011 – C7-0100/2011 – 2011/0042(NLE))
P7_TA(2011)0396A7-0300/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07770/2011),

–  med beaktande av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och den palestinska myndigheten i Västbanken och Gazaområdet, å andra sidan, om ytterligare liberaliseringsåtgärder för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fisk och fiskeriprodukter och om ändring av interimsavtalet om associering Europa-Medelhavet om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och PLO för den palestinska myndigheten i Västbanken och Gazaområdet, å andra sidan (07769/2011),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0100/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0300/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och den palestinska myndigheten i Västbanken och Gazaområdet.


Avtal EU/Mexiko om vissa luftfartsaspekter ***
PDF 188kWORD 30k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Mexikos förenta stater om vissa luftfartsaspekter (05735/2011 – C7-0067/2011 – 2008/0161(NLE))
P7_TA(2011)0397A7-0298/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05735/2011),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Mexikos förenta stater om vissa luftfartsaspekter (07158/2/2009),

–  med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 100.2 och 218.8 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0067/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0298/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Mexikos förenta stater.


Partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Kap Verde ***
PDF 193kWORD 31k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett nytt protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde (09793/2011 – C7-0228/2011 – 2011/0097(NLE))
P7_TA(2011)0398A7-0299/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09793/2011),

–  med beaktande av utkastet till ett nytt protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde (09791/2011),

–  med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0228/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0299/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet protokollen och slutsatserna från de möten som hållits i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet samt det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i det nya protokollet och de tillhörande årliga utvärderingarna. Kommissionen uppmanas också att göra det lättare för parlamentets representanter att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten. Parlamentet begär att kommissionen, under det sista året av protokollets giltighetstid och innan förhandlingar om en förlängning av det inleds, företer parlamentet och rådet en fullständig utvärderingsrapport om hur protokollet tillämpats och utan att belägga detta dokument med onödiga tillträdesbegränsningar.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för deras respektive befogenheter, omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av förfarandet, avseende protokollet och dess förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.


Samarbetsmemorandum EU/Förenta staterna om forskning och utveckling inom den civila luftfarten ***
PDF 188kWORD 29k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av samarbetsmemorandumet NAT-I-9406 mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen (09390/2011 – C7-0141/2011 – 2011/0021(NLE))
P7_TA(2011)0399A7-0301/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09390/2011),

–  med beaktande av samarbetsmemorandumet NAT-I-9406 mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen (06458/2011),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 100.2, 218.6 andra stycket led a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0141/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0301/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att samarbetsmemorandumet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater.


Utvidgning av tillämpningsområdet för förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet ***
PDF 184kWORD 29k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om utkastet till rådets förordning om utvidgningen av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (17787/2010 – C7-0025/2011 – 2010/0206(APP))
P7_TA(2011)0400A7-0077/2011

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets förordning (17787/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0025/2011),

–  med beaktande av artikel 81.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0077/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


EU:s finansiering av forskning och innovation
PDF 267kWORD 95k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om kommissionens grönbok ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation” (2011/2107(INI))
P7_TA(2011)0401A7-0302/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (FEU) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), i synnerhet artiklarna om forskning,

–  med beaktande av kommissionens grönbok ”Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation” (KOM(2011)0048),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om den preliminära utvärderingen av Europeiska unionens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Innovationsunionen: Ett nytt Europa i världen efter krisen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen(4),

–  med beaktande av expertkommitténs rapport ”Towards a world class Frontier research Organisation – Review of the European Research Council's Structures and Mechanisms” av den 23 juli 2009,

–  med beaktande av den oberoende expertgruppens rapport ”Mid-Term Evaluation of the Risk-Sharing Financial Facility (RSFF)” av den 31 juli 2010,

–  med beaktande av expertgruppens slutrapport ”Interim Evaluation of the 7th Framework Programme” av den 12 november 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2011 ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Svar på rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration och rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av finansieringsinstrumentet för riskdelning” (KOM(2011)0052),

–  med beaktande av slutsatserna om halvtidsöversynen av sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, inbegripet finansieringsfaciliteten med riskdelning, från det 3074:e mötet i rådet (konkurrenskraft: inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor) den 9 mars 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Nya horisonter för IKT: en strategi för framtida och ny teknik i Europa” av den 20 april 2009 (KOM(2009)0184),

–  med beaktande av förslaget till resolution av den 9 juni 2011 om hundraårsjubileet av tilldelningen av Nobelpriset till Marie Curie(5),

–  med beaktande av flaggskeppsinitiativet Ett resurseffektivt Europa i Europa 2020-strategin (KOM(2011)0021),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0302/2011), och av följande skäl:

A.  Kommissionen har på grundval av budgetöversynen beslutat att inleda en diskussion för att maximera finansieringen av forskning och innovation på regional och nationell nivå och på EU-nivå samt att fördelningen av finansiella medel till forsknings- och innovationsprogram i EU ska vara en topprioritering för EU.

B.  EU har satt som mål att öka anslagen till forskning och utveckling till 3 procent av EU:s BNP senast 2020. Många länder är dock alltjämt långt ifrån att nå detta mål, och därför är det särskilt viktigt med ökade offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling.

C.  Den rådande utvecklingen visar att det finns starka påtryckningar för att frysa eller till och med minska EU:s budget med anledning av den senaste tidens kraftiga åtstramningar av de nationella offentliga budgetarna. Forskning, utveckling och innovation är ett av de områden där EU-samarbetet har visat sig ha ett verkligt mervärde, till skillnad från vissa andra budgetposter, vilket visar att det finns ett behov av att omfördela EU:s tillgängliga resurser.

D.  Vi genomgår för närvarande en ekonomisk, social och miljömässig kris (som påverkar EU:s medlemsstater på mycket olika sätt), och forskning (såväl grundforskning som tillämpad forskning), utbildning och innovation är avgörande instrument för både den ekonomiska återhämtningen och sysselsättningen genom att flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin förverkligas samt för utarbetandet av en hållbar tillväxtmodell för alla.

E.  EU och dess medlemsstater måste ge sig själva medlen för att gemensamt kunna anta de stora utmaningar inom samhälle, ekonomi, miljö, befolkningsutveckling och etik som de europeiska folken står inför, till exempel en åldrande befolkning, folkhälsofrågor, livsmedelsförsörjning, hållbar utveckling och viktiga miljöfrågor. De lösningar man kommer fram till bör motivera alla människor att ta mer ansvar för sina handlingar.

F.  Andra regioner och länder i världen investerar allt mer i forskning, utveckling och innovation, och EU:s investeringar på detta område bör därför gå till att utveckla den vetenskapliga kompetensen, främja investeringar i näringslivet och förbättra EU:s allmänna konkurrenskraft. Det behövs en enhetlig uppsättning stödverktyg längs hela ”innovationskedjan”, med rätt balans mellan akademiskt inriktad forskning, tillämpad vetenskaplig forskning och innovation.

G.  EU:s finansiering av forskning, utveckling och innovation har visserligen ökat, men de medlemsstater som har kommit längst i sin vetenskapliga och tekniska utveckling kan fortfarande ta merparten av de resurser som finns tillgängliga inom ramen för olika finansieringssystem och program (inbegripet storskaliga projekt), vilket har gjort att vissa medlemsstater och regioner i EU fortfarande är underrepresenterade, både när det gäller tillgång till finansiering och deltagande. För att fullborda det europeiska forskningsområdet måste man sikta mot utveckling av spetskompetens i alla delar av EU, och struktur- och sammanhållningsfonderna är de främsta instrumenten för att göra detta.

H.  Det förekommer fortfarande betydande och växande skillnader inom EU när det gäller ländernas kapacitet att finansiera forskning och utveckling, industriella strukturer och system för högre utbildning, och skillnaderna avspeglas delvis i medlemsstaternas sammanlagda deltagande i sjunde ramprogrammet. Balansmekanismer bör införas för att stärka forsknings- och innovationskapaciteten i alla medlemsstater och regioner i EU.

I.  Det gemensamma strategiska ramverket bör utformas enligt samma allmänna principer som det europeiska forskningsområdet och man bör dra nytta av den enorma orealiserade potentialen i att samordna de 27 olika nationella forskningsstrategierna och forskningsprogrammen och minska onödig fragmentering.

J.  De små och medelstora företagens stora betydelse för EU:s ekonomi och sysselsättning återspeglas inte i deras deltagande i EU:s finansiering av forskning, utveckling och innovation. De små och medelstora företagens deltagande i samarbetsprojekt för forskning, utveckling och innovation bör nå 15 procent. Samarbete med näringslivet har lett till stora investeringar i forskning, utveckling och innovation från näringslivets sida. Förenklad och minskad byråkrati är dock en nödvändig förutsättning för att detta mål ska nås och deltagandet från näringslivet som helhet ska öka.

K.  Fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar hämmar den ekonomiska utvecklingen, särskilt i utvecklingsländerna. Sådana sjukdomar drabbar mer än en miljard människor och leder till miljontals dödsfall varje år.

L.  Över 60 procent av studenterna som tar universitetsexamen är kvinnor, men majoriteten av de högre posterna på universiteten (t.ex. forskar- och professorstjänster) innehas fortfarande av män.

M.  Sedan Europeiska forskningsrådet inledde sin verksamhet 2007 har 1 700 projekt valts ut för finansiering från rådet, vilket motsvarar omkring 2,5 miljarder euro i bidrag. Nästan 90 procent av dessa bidrag beviljades manliga sökande.

N.  Det verkar finnas ett mycket besvärligt ”glastak” för kvinnliga forskare, vilket innebär att det finns färre kvinnliga forskare ju högre befattningarna är.

O.  Könsstereotyper är fortfarande utbredda inom utbildningssystemen i många medlemsstater, bland annat inom naturvetenskapliga forskningsområden(6).

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok i vilken det fastställs ett gemensamt strategiskt ramverk för finansiering av forskning och innovation och anser att det nya strategiska ramverkets främsta uppgift bör vara att förtydliga EU:s och medlemsstaternas forskningsprogram och finansieringssystem, utifrån gemenskapens forsknings- och innovationspolitik och medlemsstaternas forskningsprogram. Det gemensamma strategiska ramverket bör ha ett mer integrerat förhållningssätt som syftar till att göra det mer lockande och lättillgängligt för alla deltagare.

2.  Europaparlamentet anser att EU:s forskningsmedel och -program och struktur- och sammanhållningsfonderna har olika mål och att de därför bör vara separata.

3.  Europaparlamentet konstaterar det relativt låga deltagandet i sjunde ramprogramment för forskning bland vissa medlemsstater samt den ihållande forsknings- och innovationsklyftan mellan regionerna i EU, trots ansträngningarna som gjorts via strukturfonderna att stärka forsknings- och utvecklingskapaciteten. Parlamentet är övertygat om att potentialen för spetskompetens i alla regioner måste tillvaratas och anser därför att nya strategier är nödvändiga för att hjälpa regioner och medlemsstater med dåliga resultat att nå spetskompetens och intelligent specialisering av regioner.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att maximera lämpliga samverkansvinster mellan det gemensamma strategiska ramverket, strukturfonderna, EU:s fond för jordbrukets och landsbygdens utveckling och Europeiska fiskerifonden och utforma en strategi med flera fonder, samtidigt som de olika målen respekteras. Parlamentet är övertygat om att sammanhållningsinstrument kan främja utvecklingen av spetskompetens och kapacitetsuppbyggnad genom ökad förenlighet med forsknings- och innovationspolitik på regional nivå. Parlamentet anser att detta möjliggör en spetsforskningsstege som gör att dessa regioner till fullo kan delta i den gemensamma strategiska finansieringsramen för forskning och innovation, grundad på kvalitet och spetskompetens.

5.  Europaparlamentet föreslår att denna nya strategi kan inbegripa finansiering av verksamhet som är inriktad på modernisering av universitet, inköp av vetenskaplig utrustning, lokal tekniköverföring, stöd till nystartade företag och spin-off-företag, spridning av resultaten av forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt, ökad programkapacitet för gränsöverskridande forskarutbildning, finansiering av spetsforskningscentrum, uppbyggnad av expertnätverk och kluster eller gränsöverskridande samarbete kring forskning, utveckling och innovation som expertgranskas. Parlamentet anser att vissa stödåtgärder i sjunde ramprogrammet för forskning har varit framgångsrika som överbryggande verksamhet och bör behållas i det gemensamma strategiska ramverket.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att finansiera Europeiska forskningsrådets projekt, Marie Curie-projekt eller samarbetsprojekt som uppfyller kriterierna för spetskompetens, men som inte kan finansieras på grund av brist på EU-medel.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ha lämpliga instrument till stöd för utveckling av den institutionella kapaciteten i regionerna inom området för forsknings- och innovationspolitik, eftersom den regionala styrningsnivån utgör en strategisk förbindelselänk för effektiv integrering av finansieringen från ramprogrammet och strukturfonderna, även med tanke på den starka förankringen i lokala företag och tjänster samt lokala forsknings- och utbildningscentra.

8.  Med tanke på sammanhållningspolitikens framtida inriktning på EU 2020-strategin vill Europaparlamentet att det prioriterade området ”Innovation” blir bindande för både mål 1-regioner och mål 2-regioner, och att denna prioritering också bör speglas i anslagsfördelningen på alla nivåer.

9.  Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter bör uppmuntras till innovation, särskilt genom att man fullföljer och förstärker initiativ av typen ”kunskapsregioner”, ”levande laboratorier” och ”smarta städer”, där den territoriella dimensionen av forskning och utveckling främjas.

10.  Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att upprätthålla konvergensstrategierna och uppmanar kommissionen att skapa spetsforskningsstegar för de medlemsstater och regioner som är ekonomiskt och socialt mer utsatta och är underrepresenterade i ramprogrammet, med utgångspunkt i deras respektive starka sidor och enligt ändamålsenliga och tydliga kriterier som är inriktade på att väsentligt öka deras humankapital och forskningskapacitet.

11.  Europaparlamentet anser utlysandet av en tävling för att inrätta spetsforskningscentrum i mindre gynnade områden är ett lämpligt instrument för att utveckla det europeiska forskningsområdet. Stödutbetalningar i form av en tävling skapar ökad dynamik och kreativitet, som dessutom kan leda till att det även i strukturellt svagare regioner inrättas forsknings- och teknikcentrum med framtidsinriktade arbetstillfällen. Tävlingen ska bestå av lag som alltid ska vara sammansatta av ett internationellt erkänt forskningsinstitut och en missgynnad region. De vetenskapliga koncepten för de föreslagna forskningscentrumen ska bedömas enligt principen om spetskompetens. Samtidigt bör man kräva att regionen lägger fram ett allsidigt framtidskoncept när den bygger upp infrastruktur, exempelvis genom stöd i form av medel från strukturfonderna och genom att skapa lämpliga ramvillkor, som gynnar forskning och innovation.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen analyserar möjligheten att inrätta en alleuropeisk gemensam fond som finansieras genom strukturfonderna för att främja samarbete inom europeisk forskning.

13.  Europaparlamentet är övertygat om att ramprogrammets trovärdighet grundas på vetenskaplig kvalitet och anser därför att spetskompetens är det viktigaste kriteriet för forskningsfinansiering. Spetskompetensen varierar beroende på typen av deltagare eller typen av forsknings- och innovationsprojekt (kriteriet om spetskompetens ser inte likadant ut för en forskningsinstitution som för en enskild forskare eller för små och medelstora företag, och det skiljer sig även mellan grundläggande och tillämpade forskningsprojekt). Parlamentet påpekar dessutom att tekniska förbättringar, innovation, pilotprojekt och nya marknader i förekommande fall bör anses som viktiga kriterier för näringslivets forskning och tillämpad forskning.

14.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning och samverkan mellan lokala, regionala, nationella och europeiska gränsöverskridande forsknings- och innovationsstrategier som tar hänsyn till särdragen på varje nivå och samtidigt förbättrar möjligheterna till komplementaritet och samarbete mellan de olika nivåerna. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att ha tillgång till och dela information, bästa praxis, ökad gemensam programplanering, enkla och flexibla regler och instrument och i förekommande fall konvergens av dem för att effektivisera finansieringen och eventuellt medfinansieringen.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att EU har en skyldighet att utnyttja sin stora potential inom forskning, teknik och innovation och att bidra till att lösa de globala sociala utmaningarna, det vill säga

Parlamentet anser att det gemensamma strategiska ramverket främst bör inriktas på att på ett mångsidigt sätt ta itu med dessa samhällsutmaningar genom en uppsättning balanserade instrument som omfattar hela spektrumet av utbildning och yrkesutbildning till forskning och innovation.

   demografiska förändringar, exempelvis att Europas befolkning blir allt äldre, vilket innefattar åldersrelaterade sjukdomar och familjepolitik, att världsbefolkningen växer, försummade sjukdomar och tryggad närings/livsmedelsförsörjning, urbanisering, rörlighet, social sammanhållning och migration,
   övergången till en hållbar förvaltning av knappa resurser, vilket innefattar vatten- och markförvaltning och fysisk planering, begränsning av klimatförändringar, skydd av biologisk mångfald, marina ekosystem och skog, förnybar energi, energieffektivitet och energiförsörjning samt resurseffektivitet för kritiska råvaror och andra biologiska och fysiska naturresurser,
   en fast, stabil och rättvis ekonomisk grund, vilket innefattar ekonomisk återhämtning, ökad utbildning och yrkesutbildning, ökade grundläggande och praktiska kunskaper inom alla vetenskapsgrenar, från samhällsvetenskap och humaniora via andra områden som exempelvis biologi, medicin och forskning för att öka den allmänna säkerheten för medborgarna och infrastrukturer till den viktigaste tekniken, i syfte att stimulera ekonomin och sysselsättningen inom EU.

16.  Europaparlamentet påminner om vikten av att garantera kontinuitet för framgångsrika instrument mellan det sjunde ramprogrammet och det gemensamma strategiska ramverket, särskilt i samarbetsprogrammen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så småningom bedöma befintliga instruments effektivitet i förhållande till uppnåendet av specifika politiska mål och att anpassa instrumenten i de fall där dessa inte klart och tydligt har visat att de är effektiva eller har bidragit på ett konkret sätt.

17.  Europaparlamentet begär att en oberoende granskning görs, till exempel av Europeiska revisionsrätten tillsammans med de nationella revisionsorganen, av vilken inverkan de offentliga utgifterna från medlemsstater, EU och lokala myndigheter har på forskningen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det europeiska mervärdet mer synligt inom forskning och innovation.

19.  Europaparlamentet efterfrågar en samlad offentlig och privat insats på europeisk och nationell nivå för att uppnå Europa 2020-målet på 3 procent av BNP till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål enas om en konkret färdplan för att uppnå detta mål.

20.  Europaparlamentet betonar att man bör göra insatser för att i möjligaste mån anpassa utgifterna i det gemensamma strategiska ramverket till de övergripande politiska målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet efterlyser en tydlig samordning med de nya initiativen, såsom innovationsunionen och andra relevanta flaggskeppsprojekt.

21.  Europaparlamentet påminner om att den framtida finansieringen av forskning och innovation måste bidra till målet att fullborda det europeiska forskningsområdet genom skapande av mer samverkanseffekter och bättre samordning mellan medlemsstaterna, EU och de lokala myndigheterna kring de olika strategierna och finansieringsprogrammen för forskning, utveckling och innovation.

Mot ett nytt gemensamt strategiskt ramverk

22.  Europaparlamentet betonar att grundtanken i det gemensamma strategiska ramverket bör vara att forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt av varierande storlek och karaktär samt de olika finansieringssystemen måste organiseras på ett sådant sätt att man kan garantera sammanhållning, bred representativitet, samordning, förenkling och komplementaritet och på så sätt bygga spetsforskningsstegar.

23.  Europaparlamentet konstaterar att för att alla forskare ska kunna delta i projekt inom den gemensamma strategiska ramen måste de administrativa bestämmelserna om avtalsförfaranden beakta de olika nationella anställningsregler som finns för universitet och forskningscentra. Parlamentet påminner om att samfinansieringsmekanismen inte får verka till nackdel för universitet och forskningsinstitutioner, och att universitet under inga omständigheter får missgynnas i förhållande till andra aktörer.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett enkelt och tillgängligt system som påskyndar innovationen, investera i forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt som tar itu med de stora samhälleliga utmaningarna och anlägga ett verkligt holistiskt synsätt, där uppmärksamheten koncentreras på innovations- och värdekedjans olika faser (från materialleverantör till slutanvändarprodukt).

25.  Europaparlamentet är övertygat om att de olika uppgifterna inom det gemensamma strategiska ramverket bör hanteras separat men i nära samband med varandra: Europeiska institutet för innovation och teknik bör främst fungera som ett nätverk för kunskaps- och innovationsgrupper; de delar av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation som gäller innovation bör vara inriktade på att stödja innovativa små och medelstora företag; nästa ramprogram bör omfatta forskningen som helhet och struktur- och sammanhållningsfonderna måste samverka bättre och användas mer målinriktat men hållas separata. Samarbetsprojekt bör fortsätta att utgöra ryggraden i det gemensamma strategiska ramverket.

26.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma strategiska ramen måste bli flexibel över hela linjen, så att det både är möjligt att överföra medel mellan de olika kapitlen och mellan anbudsinfordringar, men också i den bemärkelsen att det är möjligt att anslå medel till de stora samhälleliga utmaningarna som uppkommer under budgetperioden.

27.  Europaparlamentet kräver att det övergripande finansieringssystemet definieras tydligare och att forskning, utbildning och innovation samverkar bättre eftersom de europeiska forsknings-, utvecklings- och innovationsstrategierna skapar ett europeiskt mervärde och för att nå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet kräver också att budgeten för EU:s forsknings- och innovationsprogram för nästa budgetperiod fördubblas från och med 2014 (utöver den budget som avsätts till forskning, utveckling och innovation i strukturfonderna och EIB) som en lämplig åtgärd för att hantera den rådande ekonomiska krisen och de stora gemensamma utmaningarna. Parlamentet anser att en ökad budget till offentlig forskning bör vara inriktad på att ge mer omfattande fördelar för samhället och ökad konkurrenskraft. Parlamentet understryker behovet av att stärka och utveckla den forsknings-, utvecklings- och innovationsvänliga aspekten hos samtliga EU-instrument, bland annat genom ett närmare samarbete med EIB, och genom att förenkla förfarandena för att få tillgång till finansiering. Parlamentet föreslår därför en ny organisationsmodell som bygger på tre olika finansieringsnivåer i syfte att uppnå stabilitet och konvergens.

Nivå 1: Kompetensutveckling och infrastruktur

28.  Denna nivå omfattar EU-medel med koppling till infrastruktur (i ordets bredaste betydelse, inbegripet den institutionella infrastrukturen) och kompetensutveckling.

29.  Finansieringssystemet på denna nivå omfattar den del av ramprogrammet som omfattar kapacitetsprogrammet och Marie Curie-initiativen, EU-finansiering av storskaliga projekt, tillgång till lån från EIB (som omfattar projekt över 50 miljoner euro), bidrag kopplade till ovan nämnda komponenter i ramprogrammet och samarbete med strukturfonder med koppling till infrastruktur.

30.  Europaparlamentet anser att Gemensamma forskningscentrumet bör spela en större roll som intern leverantör av vetenskapliga och ekonomiska analyser för utvecklingspolitiken, i linje med Europa 2020-strategin.

31.  Europaparlamentet betonar att i framtiden bör storskaliga europeiska investeringsprojekt som Iter, Galileo och global övervakning för miljö och säkerhet finansieras utanför ramprogrammet och att man måste skapa självständiga budgetposter för dessa program för att garantera en öppen och tillförlitlig finansieringsstruktur samtidigt som man kontrollerar och begränsar risken för att anslagen till dem överskrids. Parlamentet föreslår att programmen delvis ska finansieras genom projektobligationer som utfärdas av EIB.

32.  Europaparlamentet framhåller den avgörande roll som storskaliga forskningsinfrastrukturer spelar för utvecklingen av det europeiska forskningsområdet och kräver att den sammanlagda tillgängliga EU-finansieringen för forskningsinfrastrukturer ska ökas, särskilt där det största utrymmet för europeiskt mervärde finns, och att finansieringen bör förlängas efter den förberedande fasen och att en öppen och spetskompetensbaserad tillgång till dem bör säkerställas.

Nivå 2: Forskning, potential, samarbete och konsolidering

33.  Denna nivå bör omfatta den övergripande forskningen, både grundläggande och tillämpad forskning, inbegripet samhällsvetenskap och humaniora. De samordnande deltagarna är främst universitet och forskningscentra/forskningsinstitut. Industrisektorn, särskilt små och medelstora företag, och innovativa ideella organisationer bör uppmuntras att delta och samarbeta med den akademiska världen och offentliga forskningscentra och fungera som projektsamordnare om så är lämpligt. Denna nivå står för den största delen av ramprogrammet och bör syfta till att utveckla en stark vetenskaplig grund för både den grundforskning och tillämpade forskning som krävs för att innovationen ska drivas framåt.

34.  Det viktigaste i detta sammanhang är projektens originalitet, relevans, kvalitet och potential för vetenskaplig spetskompetens och mervärde, inbegripet högriskforskning och projekt för ”icke-teknisk innovation och social innovation”. Affärsplanens kvalitet och möjligheterna på marknaden är positiva faktorer som ska beaktas men inte nödvändigtvis vara förutsättningar för ett godkännande.

35.  Finansieringssystemet på denna nivå omfattas av EU:s bidragssystem inom ramprogrammet och samarbetet med strukturfonder med koppling till forskning, utveckling och innovation. Samverkan mellan dessa båda finansieringskällor och enklare samspel mellan projekt som finansieras av EU och projekt som finansieras av externa enheter vore gynnsamt. Bidragen bör främst riktas till offentliga och privata forskningsinstitut och innovativa små och medelstora företag.

36.  Europaparlamentet efterfrågar ett mer flexibelt finansieringsprogram i syfte att göra det mer tilltalande att samarbeta för små och medelstora företag, så att de om möjligt kan delta i samarbetsprojekt medan projekten genomförs. En öppen budgetpost bör vara tillgänglig för projektet i fråga. Parlamentet anser att små och medelstora företag på detta sätt kan se möjligheterna tydligare, eftersom tidsramen från det att projektet inleds till dess att man når marknadsresultat blir snävare.

37.  Europaparlamentet anser att Europeiska forskningsrådet har uppnått mycket goda resultat när det gäller att främja vetenskaplig spetskompetens och bidragit till att stärka det europeiska forskningsområdet. Parlamentet kräver ytterligare förbättring av det europeiska forskningsområdets strukturer och mekanismer och att dess instrument ska främjas. Parlamentet betonar att budgeten för anslag till både unga och kvinnliga forskare och till forskare från innovativa små och medelstora företag (både forskargrupper och enskilda) måste öka betydligt och att Marie Curie-programmets åtgärder och initiativ måste stärkas, vilket skulle förbättra rörligheten (genom införandet av den ”femte friheten”, dvs. fri rörlighet för kunskap), karriärutvecklingen, forskningssamarbetet mellan den akademiska världen, de offentliga forskningsinstitutionerna och näringslivet samt tillgången till viktig forskningsinfrastruktur. Parlamentet vill dessutom att man främjar forskningsprogram för doktorander och postdoktorander inom näringslivet. Parlamentet kräver att nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera anständiga arbetsvillkor för forskningsanställda i EU. På så sätt skulle EU bli mer attraktivt i den internationella konkurrensen för forskare och man kan motverka att specialister och spetsforskare försvinner till tredjeländer.

38.  Europaparlamentet understryker att rörligheten för forskare i EU bör prioriteras och kräver effektivare åtgärder (som överföring av pensionsrättigheter och socialförsäkringsvillkor, ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, åtgärder som gör det möjligt att förena familjeliv och arbetsliv och forskningsvouchrar som ska följa forskare som flyttar till en annan medlemsstat), vilket kommer att underlätta de europeiska forskarnas rörlighet, hindra kompetensflykt och göra möjligheten till en forskarkarriär i EU mer attraktiv. En rörlighetsersättning bör införas i Europeiska forskningsrådets anslag där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att snabbt uppnå ett ömsesidigt erkännande av akademiska examina.

39.  Europaparlamentet anser att det finns utrymme för att utöka det koncept som Europeiska forskningsrådet bygger på till att omfatta samarbetsprojekt och tvärvetenskapliga forskningsprojekt, på villkor att de fortsätter att ha en nerifrån och upp-struktur och att vetenskaplig spetskompetens fortsätter att vara det viktigaste urvalskriteriet.

40.  Europaparlamentet välkomnar de stadiga framstegen mot ett jämnare deltagande av män och kvinnor i ramprogrammet. Parlamentet instämmer i att åtgärder för att öka kvinnors deltagande bör förstärkas under ett projekts alla livscykler, och att kommissionen bör återuppliva sin strategi att stödja kvinnliga forskare och försöka sporra medlemsstaterna till att åtgärda könsskillnaderna, och framför allt att åtgärda könsspecifika hinder. Parlamentet betonar att målet 40 procent kvinnor i programkommittéer och rådgivande kommittéer bör genomföras. Kommissionen uppmanas att tillsammans med Europeiska jämställdhetsinstitutet upprätta en handlingsplan för jämställdhet med jämställdhetsindikatorer och jämställdhetsmål och att övervaka genomförandet.

41.  Europaparlamentet betonar i linje med jämställdhetsperspektivet att forskare på alla nivåer bör ha möjlighet att på grund av mamma-, pappa- eller föräldraledighet flytta fram eller avbryta bidragsperioden inom projekt där detta är möjligt, och att forskarna bör ha möjlighet att förlänga bidragsavtalets giltighet av dessa skäl inom projekt där tidpunkten inte är det viktiga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge forskarna dessa möjligheter.

42.  Europaparlamentet understryker att för att man fullt ut ska kunna förverkliga ett europeiskt forskningsområde krävs det lagstiftningsåtgärder som garanterar att alla europeiska aktörer kan delta i de nationella programmen genom att de enskilda medlemsstaternas inbjudningar blir öppna för alla samtidigt som reglerna, förfarandena, kontrakten och bedömningskriterierna harmoniseras.

Nivå 3: Marknad och innovation mot gemensamma mål

43.  På denna nivå bör innovativa produkters och tjänsters framtagande och spridning på marknaden främjas och offentliga resurser genereras. Näringslivet, särskilt innovativa små och medelstora företag, spelar en avgörande roll när det gäller att utveckla nya produkter, tjänster och processer.

44.  Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att uppmuntra unga människor att delta i forsknings- och innovationsverksamhet. Stöd bör ges till unga företagare som bidrar till forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och som utnyttjar resultaten av sådan verksamhet för att utveckla sina lokala eller regionala samhällen ekonomiskt eller socialt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med Erasmusprogrammet för unga företagare, även inom den framtida fleråriga budgetramen, och öka de medel som anslås för detta program.

45.  Europaparlamentet inser att de små och medelstora företagens deltagande bör uppmärksammas särskilt för att man ska kunna utnyttja nya idéer och möjligheter på ett flexibelt och effektivt sätt när de uppstår och på så sätt öppna nya vägar för innovation. Parlamentet betonar att en sektorsspecifik definition av små och medelstora företag är en förutsättning för deras framgångsrika deltagande i det gemensamma strategiska ramverket, Parlamentet konstaterar att framgången för innovationsverksamheter också beror på ledningspersonalens kompetens och erfarenhet.

46.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företags tillgång till tjänster inom forskning och innovation måste förbättras. Parlamentet anser att framgångsrika program såsom Eurostars har gett viktiga erfarenheter av hur man kan tillgodose innovativa företags behov och att de därför bör stärkas. Insatser måste göras på alla nivåer för att ta fram innovativa lösningar för att tillgodose särskilda behov i den offentliga sektorn, genom att man anordnar idétävlingar för småföretag som leder till kortfristiga utvecklingsöverenskommelser,

47.  Finansieringssystemet på denna nivå omfattas av EU-medel från Europeiska institutet för innovation och teknik, medel kopplade till ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, tillgång till kreditförstärkning genom Europeiska investeringsfonden, särskilda lån från EIB (som främst omfattar projekt under 50 miljoner euro) och samarbete med strukturfonder med koppling till entreprenörskap. Finansieringen av EU:s innovationspolitik har emellertid en felande länk: lämpliga finansieringsinstrument som tar hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda egenskaper. Parlamentet anser att det skulle vara mycket gynnsamt för det europeiska forskningsområdet om det, med vederbörlig hänsyn till en konsekvensbedömning, inrättades en europeiskt program för små och medelstora företag, som skulle kunna utgöra en särskild avdelning inom EIB som helt ägnar sig åt dessa företags innovationsprojekt.

48.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska institutet för innovation och teknik har visat sig vara framgångsrikt och bidragit till att stärka det europeiska forskningsområdet. Parlamentet betonar behovet av kunskaps- och innovationsgrupper med en tydligare inriktning och följaktligen ett mer sammansvetsat nätverk med en mindre budget, som även gör det möjligt för små och medelstora företag att i större utsträckning delta på grund av lägre årliga kostnader. Parlamentet anser att dessa mindre kunskaps- och innovationsgrupper kan bilda en gemensam kärna i EU i form av en mötesplats för forskare från hela EU, i syfte att bättre kunna konkurrera på den globala marknaden.

49.  Europaparlamentet anser att man för att ytterligare öka små och medelstora företags deltagande i programmen bör överväga vissa finansieringsinstrument och finansieringsåtgärder:

   Mjuka lån som återbetalas om projektet är framgångsrikt, utan administrativa kostnader.
   Insatser för att tillhandahålla övergripande finansiering för små och medelstora företag (särskilt under sådd- och uppstartsfasen) som täcker hela innovationscykeln, inbegripet tillgång till tjänster och rådgivning inom forskning och utveckling.
   Finansieringsinstrumentet för riskdelning bör tillämpas på ett sådant sätt så att lägre belopp kan beviljas via nationella intermediärer.
   Enklare tillgång till risk- och venturekapital.
   Större deltagande från små och medelstora företags sida i utformningen av forskningsprioriteringar.

50.  Europaparlamentet vill att man testar nya och innovativa finansieringsmetoder, exempelvis ”EU-projektobligationer” och ”EU-innovationscheckar”, som ger företag möjlighet att använda sådana medel direkt vid ackrediterade forskningscentrum. Dessa checkar behöver inte redovisas i kostnadsrapporteringen, eftersom de skulle bekräftas av de centrum där de löses in. Ackrediteringen av dessa centrum kan ske på nationell eller regional nivå och valideringen utföras av ett EU-organ, till exempel Gemensamma forskningscentrumet. Centrumets bidrag till innovation inom ramprogrammet bör omfatta ett utökat samarbete med näringslivet.

51.  Europaparlamentet välkomnar EU:s program för innovation och forskning i små företag, vars syfte är att identifiera teknikorienterade utmaningar inom den offentliga sektorn och finansiera forsknings- och utvecklingsprojekt där man tar fram nya lösningar på såväl gamla som nyuppkomna problem.

o
o   o

52.  Europaparlamentet anser att inte all innovation är forskningsbaserad och att inte all forskning bedrivs i innovativa syften. Parlamentet anser därför att den föreslagna omorganiseringen bör omfatta hela spektrat av verksamheter rörande innovation, från idé till marknad, inklusive icke-teknisk, ekologisk och social innovation. Detta bör inbegripa främjandet av innovativa metoder (såsom innovativa och förkommersiella upphandlingar, stimulanspriser, immateriella rättigheter och ledande marknadsinitiativ) och gynnandet av en bred spridning av dessa. Parlamentet påminner om att standardisering bör övervägas för att få bukt med stora utmaningar och skapa prioriterade områden för det gemensamma strategiska ramverket, men att detta inte bör ske genom ett nytt separat instrument eller en ny separat verksamhet.

53.  Europaparlamentet framhåller hur framgångsrikt ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) hittills varit och kräver att denna kontinuitet fortsätter och att programmet byggs ut ytterligare, framför allt för att stärka innovativa små och medelstora företag i deras roll som den europeiska ekonomins motor.

54.  Europaparlamentet betonar emellertid att delar av CIP-instrumenten skulle kunna bli en naturlig förlängning av nästa ramprogram och skapa kontinuitet i EU:s forsknings- och innovationsprojekt. Parlamentet anser att den teknik som utvecklats inom ramprogrammets projekt skulle kunna utvidgas till innovativa projekt

   för att sprida användningen till olika industri- och tjänstesektorer,
   för att lansera kompletterande tillämpningar inom närliggande eller kompletterande områden.

55.  Europaparlamentet påpekar att det för att den forskningsinriktade, vetenskapliga, tekniska och innovativa verksamheten ska vara konkurrenskraftig och för att man ska kunna upprätthålla en lokal vetenskaplig och innovativ kompetensutveckling krävs en viss nivå av duplicering och uppdelning som är nödvändig för att forskningssamarbetet inte ska urholkas.

56.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder inom ramprogrammet för ett starkt och effektivt immaterialrättsskydd redan i ett tidigt skede i forskningsprocessen för att man mer effektivt ska kunna locka till sig privata investeringar och se till att forskning och utveckling bidrar till att öka EU:s konkurrenskraft i så hög grad som möjligt.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar kraftigt genomförandet av utbildningsprogram för alla potentiella deltagare, i synnerhet när det gäller tillämpningen av förvaltningsregler, och kräver att kommissionen utarbetar kriterier för urval, utvärdering och bedömning av utbildningsprojekt med hänsyn till bl.a. spetsforskningsstegen. Kommissionen uppmanas att inta en proaktiv inställning och hjälpa de offentliga organen, särskilt i de underrepresenterade medlemsstaterna, att förbättra sina förvaltningssystem genom att utföra bedömningar och utfärda rekommendationer för organen så att de kan förbättra sina ansökningar om finansiering och sin projektförvaltning.

58.  Europaparlamentet upprepar att det krävs stora steg framåt för att förenkla och förvalta EU:s forskningsmedel. En viktig del av förenklingen är att ändra inställning från den nuvarande kontrollbaserade till en mer förtroendebaserad och risktolerant inställning, vilket är särskilt gynnsamt för små och medelstora företag. Alla identifierade förenklingsåtgärder i det nya gemensamma strategiska ramverket måste genomföras, inklusive en ökad marginal för acceptabel risknivå, allmänt godtagna redovisningsprinciper, användningen av enhetsbelopp och schablonbelopp (på frivillig basis), förenkling av ansöknings- och avtalsförfarandena samt reglerna för förhandsfinansiering och möjligheterna att få kostnader godkända, betydligt lägre krav på finansiell och vetenskaplig rapportering, förkortning av tiden från det att inlämnande av förslag går ut till det att ett kontrakt har undertecknats till högst 6 månader, betydande förkortning av tiden för bidragsbeviljande och tiden för utbetalning och större flexibilitet för deltagare i hur de organiserar och förvaltar sina projekt och väljer sina samarbetspartner.

59.  Europaparlamentet är övertygat om att förenklingar kan leda till en minskning av antalet möjliga kombinationer av stödnivåer och antalet metoder för fastställande av indirekta kostnader för olika finansieringsinstrument, dock utan att åtskillnaderna mellan universitet, forskningscentra och näringsliv avskaffas.

60.  Europaparlamentet rekommenderar att man fastställer en begränsad uppsättning gemensamma regler och principer (administrativa, finansiella och organisatoriska) som är lättolkade och ska gälla för alla EU:s program och instrument för forskning, utveckling och innovation.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förenkla tillgången till europeiska forskningsprojekt, exempelvis genom att inrätta en enda kontaktpunkt och principen ”ett projekt/ett dokument” samt ett forum för utbyte av bästa praxis. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det behövs en enda kontaktpunkt, som är lätt tillgänglig där potentiella deltagare kan få rådgivning och ekonomiskt stöd. Parlamentet kritiserar den rådande bristen på öppenhet och information kring kommande ansökningsomgångar för forskningsprojekt, vilket leder till att forskare och institut inte kan förbereda sig ordentligt och därmed förhindras delta.

62.  Europaparlamentet påpekar att en sammanhållen politik för att skapa ett europeiskt kunskapsbaserat samhälle förutsätter starkare kopplingar mellan utbildning, forskning och innovation. Det gemensamma strategiska ramverket bör gripa sig an och integrera hela kunskapskedjan via exempelvis utveckling av infrastruktur, standardisering, utbildningsprogram och åtgärder som stöder nyckelteknik. Parlamentet uppmuntrar allt samarbete mellan universitet, företag och forskningsinstitut och anser att kunskaps- och tekniköverföring är en viktig del. Praktiska instrument bör tillhandahållas för att främja tekniköverföring från forskning till industriella tillämpningar, både inom tjänste- och tillverkningssektorn.

63.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat deltagande på mellanstatlig nivå inom ramen för de gemensamma programåtgärderna, vilket skulle stärka samarbetet kring forskning, utveckling och innovation i hela EU.

64.  Parlamentet påpekar betydelsen av gemensamma teknikinitiativ och europeiska teknikplattformar och förespråkar en specifik gemensam ram för alla offentlig-privata partnerskap med tydliga och förenklade gemensamma villkor, som tydligare skiljer mellan den privata och den offentliga sektorns roll. Parlamentet betonar behovet av att vidta effektiva åtgärder för att göra instrumenten mer transparenta och tillgängliga för små och medelstora företag och för den offentliga forskningssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en djupgående analys av de nuvarande olika offentlig-privata partnerskapens aktuella tekniska nivå, inverkan och relevans innan ytterligare projekt stöds och inrättas för att förbättra förvaltningen och se till att flera intressegrupper görs delaktiga, både i utformningen av forskningsprioriteringar och för att se till att nya aktörer får tillgång till instrumenten. Parlamentet är också övertygat om att dessa instrument bör drivas av offentliga prioriterade mål (som värdesätter samhälleliga och varaktiga resultat) och ge upphov till konkreta privata investeringar.

65.  Europaparlamentet betonar att det gemensamma strategiska ramverket bör vara en attraktiv finansieringsmekanism för aktörer inom både den privata och offentliga sektorn (däribland också icke-statliga organisationer och det civila samhällets organisationer). Alla deltagare i forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt och europeiska teknikplattformar med stort genomslag bör ha en viktig roll i diskussionerna om prioriteringar och ha tillgång till forskningsinfrastruktur.

Några riktlinjer för nästa ramprogram

66.  Europaparlamentet är för en utveckling mot en mer forskningsbaserad strategi och kräver att deltagarna i finansieringssystemets samtliga steg ska bemötas med en inställning som bygger på förtroende för forskarna och större risktolerans, och även på forskning och innovation. Parlamentet efterfrågar en lämplig finansieringsmodell för akademisk forskning i nästa ramprogram.

67.  Europaparlamentet anser att den gemensamma strategiska ramen inte bara bör inriktas på forskningsdriven eller teknikbaserad innovation, utan att den även bör stödja andra innovationskällor. Parlamentet påpekar att många företag – särskilt små och medelstora företag – använder andra innovationskällor såsom kunder, marknader, användare och inte minst sina egna anställda, och att denna form av innovation ofta är mer praktiskt inriktad på att lösa specifika problem i samband med processer, tjänster eller produkter. Företagens anställda står närmast produktionsprocesserna, marknaderna och kunderna och det är ofta de anställda som kommer med förslag på lösningar. Parlamentet anser därför att EU bör stimulera praktiskt inriktad arbetstagarstyrd innovation.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de allmänna omkostnaderna för Horizon 2020 ses över och ber därför kommissionen att analysera hur stor andel de allmänna omkostnaderna utgör i sjunde ramprogrammet och lägga fram förslag för hur de kan hållas så låga som möjligt.

69.  Europaparlamentet kräver att forskningssamarbetet (det nuvarande samarbetsprogrammet) ska förbli centralt i ramprogrammet, och att de gränsöverskridande samverkansvinsterna ska stärkas i syfte att förbättra och påskynda resultaten och spridningen av forskningsprojekt som utförts i samarbete med internationellt framstående partner både inom och utanför EU. Parlamentet anser att finansieringen av forskningssamarbete bör ha större tematisk flexibilitet (bredare ansökningsomgångar) och användarvänliga finansieringsförfaranden för att attrahera framstående forskare och tillgodose behoven hos både stora konsortier och mindre grupper. Hela innovationskedjan, från grundforskning till storskaliga pilotprojekt och demonstrationer bör täckas, och budgetmedel bör öronmärkas för sektorer som har utvecklat en strategisk vision för att bemöta samhällsutmaningar med långa investeringsperioder där så är lämpligt.

70.  Europaparlamentet tvivlar på effektiviteten i att använda de medel som anslås till att inrätta spetsforskningsnätverk samt anordna konferenser och evenemang. Parlamentet efterfrågar stöd för elektroniska forsknings- och innovationsnätverk och spridning av forskningsresultat via internet.

71.  Europaparlamentet tvivlar på att det verkligen bara är möjligt att finansiera ett enda förslag per ansökningsomgång, eftersom detta innebär slöseri med de resurser som investerats i förberedelser och utvärdering och leder till att utmärkta förslag blir utan finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att finansiera utmärkta förslag som inte har valts ut via en kompletterande forskningsbudget (matchande forskningsmedel), som även omfattar medlemsstaterna samt regional- och strukturfonderna.

72.  Europaparlamentet kräver att den mellanvetenskapliga och tvärvetenskapliga forskningen ska stärkas och att forskningens sociala dimension ska erkännas. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att de stora samhälleliga utmaningarna bör hanteras med tekniska lösningar och med EU:s forskning inom samhällsvetenskap, humaniora och social innovation, som förblir är en oerhört viktig tillgång när det gäller att hantera dessa utmaningar på ett bra sätt. Parlamentet anser därför att det gemensamma strategiska ramverket bör innehålla ett självständigt temaområde som omfattar samhällsvetenskap, ekonomi och humaniora och att dessa aspekter också i större utsträckning bör finnas med i alla åtgärder.

73.  Europaparlamentet anser att temat ”Vetenskapen i samhället” bör fortsätta både som en fristående del och som ett övergripande koncept för att täcka de stora samhällsutmaningarna, med målet att öka medborgarnas och civilsamhällets intresse för och deltagande i forskningsverksamheter. Parlamentet anser dessutom att kommissionen bör vidareutveckla och öka spridningen av etikriktlinjerna och även vidareutveckla instrument avsedda för det civila samhällets organisationer.

74.  Europaparlamentet anser att prioriteringarna och målen på forskningsområdet bör fastställas på ett mer transparent sätt genom ett mer balanserat deltagande av aktörer, däribland forskarvärlden, enskilda forskare (även från mindre forskarorganisationer), den offentliga sektorn, det civila samhällets organisationer och små och medelstora företag. Parlamentet anser att en särskild plattform bör inrättas för dialog mellan det civila samhällets organisationer och forskare, där man kan diskutera forskningsprioriteringar inom specifika sektorer. Parlamentet anser likaså att särskilda plattformar för en närmare samverkan mellan små och medelstora företag bör främjas.

75.  Europaparlamentet anser att inte bara ekonomiska frågor, utan att även sociala och etiska aspekter liksom hållbarhetsaspekter bör bedömas och utvärderas i de olika forskningsprojekten. Detta är en viktig process som måste förbättras och främjas mer allmänt, både på EU-nivå och ute i medlemsstaterna. Parlamentet stöder kommissionens initiativ på detta område, såsom utvecklingen av principer om ansvarsfull forskning och innovation, och anser att dessa principer bör främjas och tillämpas i större utsträckning.

76.  Europaparlamentet kräver att man ska upprätthålla balansen mellan projekt med en nerifrån och upp-struktur (såsom det löpande projektet FET-open) och projekt med en uppifrån och ner-struktur (”stora samhällsutmaningar”) och att man ska underlätta för mindre projekt och forskningssamarbete som bygger på nerifrån och upp-modellen. Parlamentet anser att lägre inträdesgränser för samarbetsprojekt skulle förstärka den vetenskapliga kapaciteten. Strategiska prioriteringar måste kombineras med nya framväxande problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera balansen mellan projekt med en nerifrån och upp-struktur och projekt med en uppifrån och ner-struktur och beakta den både ur social och ekonomisk synvinkel. Parlamentet framhåller även behovet av att rådfråga och samarbeta med forskarna, industrin och civilsamhällets aktörer för att fastställa forskningens innehåll.

77.  Europaparlamentet ser positivt på att små och medelstora projekt i framtiden ska utgöra tyngdpunkten i främjandet av forskningen. Parlamentet anser att små och medelstora projekt kan administreras lättare och med mindre kostnader av högskolor och små och medelstora företag. Små och medelstora projekt kan också bidra till att fler ansökningar godkänns än vad som nu är fallet eftersom resultaten är otillfredsställande i detta avseende.

78.  Europaparlamentet anser att vissa samhällsbehov inte tillgodoses genom de befintliga innovationsmodellerna. Här kan nya offentliga licensieringssystem och innovationspriser användas för att rikta forskningen mot dessa områden och garantera att de offentliga utgifterna används på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt inleda ett pilotinitiativ för innovationsfrämjande priser inom den medicinska sektorn.

79.  Europaparlamentet anser att hela forsknings-, utvecklings- och innovationskedjan på ett konsekvent sätt bör täckas genom insynsregler och en tydlig samordning mellan kommissionens olika generaldirektorat med ansvar för finansiering av forskning och innovation.

80.  Europaparlamentet kräver att det internationella samarbetet med EU:s strategiska partner ska utökas på ömsesidig basis, inbegripet snabbt växande länder såsom Brik-länderna, i syfte att hantera de globala utmaningarna på ett bättre sätt. Deltagande av forskare från tredje länder bör uppmuntras genom enklare förfarande och betydligt kortare ledtider för ansökningar. Parlamentet framhåller behovet av en förstärkt forskningskapacitet i grannländerna, som grundas på en bättre samordning av det gemensamma strategiska ramverket med EU:s instrument för grannskapspolitiken. En påtaglig förbättring av kompetensutvecklingen och inrättandet av rättvisa och övergripande partnerskap med utvecklingsländerna är avgörande för att främja en hållbar utveckling i dessa länder.

81.  Europaparlamentet anser att samarbete om forskning med eventuellt dubbla användningsområden bör undvikas med alla tredjeländer som inte respekterar de mänskliga rättigheterna, FN:s resolutioner och internationell rätt.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0256.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0236.
(3) Antagna texter, P7_TA(2010)0401.
(4) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 104.
(5) B7-0343/2011.
(6) Se Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2008 om kvinnor och vetenskap, punkt 2. (EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 40.)


Systemet med Europaskolor
PDF 149kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om systemet med Europaskolor (2011/2036(INI))
P7_TA(2011)0402A7-0293/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet ”Systemet med Europaskolor 2009” (KOM(2010)0595),

–  med beaktande av konventionen med stadga för Europaskolorna(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om utvecklingsalternativ för systemet med Europaskolor(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna(3),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft den 3 maj 2008 och ratificerades av Europeiska unionen den 23 december 2010, särskilt artikel 24(4),

–  med beaktande av den årliga rapporten från Europaskolornas generalsekreterare till Europaskolornas styrelse (styrelsen) som lades fram vid sammanträdet den 12, 13 och 14 april 2011 i Bryssel(5),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A7-0293/2011), och av följande skäl:

A.  I artikel 165 i EUF-fördraget fastställs det att EU ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbete mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald.

B.  I inledningen till konventionen med stadga för Europaskolorna från 1994 fastslås att systemet med Europaskolor är en särskild typ av skolsystem och utgör en form av samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dem och Europeiska gemenskaperna. Samtidigt erkänns medlemsländernas ansvar för undervisningens innehåll och organisationen av utbildningssystemet, och för dess kulturella och språkliga mångfald.

C.  Enligt artikel 1 i konventionen får andra barn gå i skolan på de villkor som bestäms av styrelsen, som i enlighet med punkt II.7 i kapitel XII i sammanfattningen av styrelsens beslut (Digest of Decisions of the Board of Governors) kan ge personal vid en gemenskapsorganisation som har inrättats genom en rättsakt från gemenskapsinstitutionerna och personal i tjänst hos andra organisationer som erkänns av styrelsen status som kategori I.

D.  Europaskolorna gör det möjligt för eleverna att befästa sin kulturella identitet och skaffa sig djupare kunskap i minst två språk, inklusive sitt modersmål, som de uppmuntras att lära sig från mycket tidig ålder. Samtidigt betonas vikten av kulturell mångfald och främjandet av ömsesidig förståelse och respekt.

E.  Europaskolorna kan inte likställas med internationella skolor där syftet är att erbjuda föräldrarna en viss typ av utbildning för sina barn. Europaskolornas syfte är att tillgodose ett behov av att undervisa barnen på deras modersmål samt utveckla den europeiska dimensionen inom utbildning.

F.  Europaskolornas arbetssätt, som alltsedan starten är grundat i en mellanstatlig konvention, bör förbättras. Systemet måste få en rättslig grund som gör att det kan förenklas och bli öppnare och mer effektivt.

G.  Reformen av systemet med Europaskolor godkändes av styrelsen i april 2009.

H.  Europaskolorna har funnits i över femtio år och har under dessa år visat sig vara ett unikt och populärt system med en unik utbildningsmodell. Ett syfte med reformen är att öppna systemet och den europeiska studentexamen (European Baccalaureate) för andra elever i unionen. För att syftena med reformen ska kunna uppnås måste det ske en väsentlig förändring av den rättsliga status på vilken hela systemet är baserat.

I.  Kommissionens rapport om systemet med Europaskolor från 2009(6) pekade på ihållande och tilltagande problem i systemet, såsom en brist på utsända lärare liksom förseningar eller underlåtenhet att tillhandahålla infrastruktur vid skolorna, vilket direkt påverkar utbildningskvaliteten, principerna för inskrivning av nya elever, livskvaliteten för eleverna, föräldrarna och lärarna samt de ekonomiska aspekterna av skolornas verksamhet.

J.  Europaskolorna i Bryssel och Luxemburg har brist på lokaler och infrastruktur, vilket har en negativ inverkan på undervisningens kvalitet och innebär att skolorna inte öppnas upp för barn vars föräldrar inte är anställda vid institutionerna. Det är viktigt att se till att alla elever får samma kvalitet på sin utbildning oavsett modersmål, skolans placering eller vilken kategori eleven tillhör.

K.  Det främsta syftet med reformen av Europaskolorna 2009 var att öppna skolorna för en större och mer diversifierad målgrupp och samtidigt säkerställa systemets överlevnad på lång sikt.

L.  Den undervisningsmodell som Europaskolorna grundar sig på bör främjas i medlemsstaterna eftersom den skapar mervärde, och den bör införlivas i deras utbildningssystem.

M.  Det är svårt att inom ett och samma undervisningssystem – vars syfte är att förbereda för den europeiska studentexamen och inget annat – föra samman elever med olika kulturell och språklig bakgrund och med mycket olika begåvningar och förmågor. Lämpliga åtgärder måste därför vidtas till stöd för elever med särskilda undervisningsbehov.

N.  Det är nödvändigt att överväga en alternativ studentexamen vid sidan av den europeiska studentexamen för de elever som väljer en mer yrkesinriktad utbildning.

O.  I sin resolution av den 8 september 2005 efterlyste parlamentet bl.a. ett pilotprojekt för ett resurscentrum för elever med särskilda undervisningsbehov. I EU:s budget för 2008 avsattes totalt 200 000 euro för detta syfte. Pengarna kom slutligen att användas för att finansiera en undersökning av Europaskolornas handlingsprogram och praxis när det gäller utbildning av elever med särskilda undervisningsbehov.

P.  Enligt artikel 4 i konventionen med stadga för Europaskolorna ska vissa lektioner, då det finns särskilda skäl, hållas gemensamt på ett och samma språk för klasser i samma årskurs i syfte att föra eleverna i olika språksektioner närmare varandra och för att främja ömsesidig förståelse eleverna emellan samt förbättra deras språkkunskaper.

Q.  I enlighet med artikel 25 i konventionen med stadga för Europaskolorna finansieras skolorna huvudsakligen med medel från medlemsstaterna genom utsändning av lärare, vilket år 2010 uppgick till 21 % av Europaskolornas budget, och genom ett balanseringsbidrag från EU – för att täcka skillnaderna mellan skolornas totala utgifter och deras sammanlagda intäkter från andra källor – som år 2010 motsvarade 58 % av budgeten. Därtill är Europaskolorna genom sin styrelse underordnade en mellanstatlig huvudman.

R.  Enligt artikel 25 får Europaskolornas budget också innehålla ett finansiellt bidrag från medlemsstaterna som enhälligt beslutats av styrelsen.

S.  Den ekonomiska krisen har inverkat på Europaskolornas finansiering, och kommissionen har därför efterlyst reformer för att sänka skolornas kostnader. Detta bör dock inte få konsekvenser för utbildningen av utsatta barn med inlärningssvårigheter eller barn med särskilda behov. Det bör heller inte påverka undervisningen på modersmålet eller leda till en minskning av undervisningen i andra språk än franska, tyska och engelska.

T.  Efter de två senaste EU-utvidgningarna fortsätter antalet elever utan egen språksektion, så kallade SWALS-elever (Students Without a Language Section), att öka. Dessa elever får dock under inga omständigheter straffas för att de saknar en egen språksektion.

U.  Ökningen av antalet elever på Europaskolorna är en direkt följd av EU-institutionernas rekryteringspolitik efter 2004 – en politik som inneburit att man rekryterat personal under 30 år. Dessa unga tjänstemän har nu bildat familj och skrivit in sina barn i Europaskolorna.

V.  SWALS-elever erbjuds stöd i det språk som talas i den språksektion där de är inskrivna så att de kan följa undervisningen. Ett visst antal timmar i veckan får de också undervisning på sitt modersmål så att de kan behålla kopplingen till sitt språk och sin kultur.

W.  År 2004 infördes en särskild avgift som dras direkt från de EU-anställdas lön och som bland annat går till Europaskolorna. Avgiften ska uttryckligen avspegla kostnaderna för socialpolitiken, förbättringen av arbetsmiljön och Europaskolorna.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet beklagar att Europaskolorna ofta jämförs med elitskolor – en lyx snarare än en nödvändighet – trots att deras uppgift faktiskt dels är att erbjuda modersmålsundervisning för elever vars föräldrar kan bli tvungna att byta arbetsort eller återvända till sitt ursprungsland, dels att utveckla den europeiska dimensionen inom utbildning.

2.  Europaparlamentet påminner om detta specifika utbildningssystem som ger eleverna möjlighet att läsa alla ämnen (särskilt naturvetenskapliga) på sitt modersmål med utbildade lärare eller när det gäller SWALS-elever, med det undervisningsstöd som behövs och med modersmålsundervisning.

Organisation och spridning av den europeiska studentexamen

3.  Europaparlamentet anser att detta särskilda utbildningssystem ger eleverna möjlighet att studera alla ämnen i en mångkulturell, flerspråkig miljö med kvalificerade lärare samtidigt som de håller modersmålet vid liv.

4.  Europaparlamentet anser att Europaskolorna, som utgör en utmärkt pedagogisk modell baserad på en beprövad och testad undervisningsmetod, bör fungera som ett exempel på en av de bästa möjliga formerna av undervisning i Europa där utgångspunkten är att sprida Europas kultur, värderingar och språk. Om vissa delar av denna modell, till exempel betoningen på kunskaper i främmande språk, skulle integreras i de nationella och regionala utbildningssystemen skulle det främja den yrkesmässiga rörligheten samt gynna flerspråkighet och europeisk integration.

5.  Europaparlamentet anser att Europaskolorna har en viktig roll i samhället.

6.  Europaparlamentet anser att Europaskolornas uppgift också bör vara att främja kulturell mångfald och flerspråkighet och att fungera som förebilder när det gäller att skydda och främja språk som sällan används i internationella sammanhang. Eftersom modersmålsundervisning är en grundläggande princip för Europaskolorna anser parlamentet att undervisningen på ett visst språk inte får läggas ned bara för att det är få elever som behöver undervisning på detta språk.

7.  Europaparlamentet påpekar att Europaskolornas läroplan måste göras mer lik de nationella utbildningssystemens läroplaner så att elever som återvänder till sina hemländer lättare kan återintegreras.

8.  Europaparlamentet anser att de budgetnedskärningar som ålagts Europaskolorna måste åtföljas av ökad självständighet i förvaltningen– genom att till exempel ge skolorna möjlighet att hitta annan finansiering – och ökade resurser för att kunna utöva denna självständighet, i enlighet med de målsättningar som fastställdes vid reformen 2009. Parlamentet anser att de förvaltningsreformer som ska genomföras inte får påverka Europaskolornas grundläggande principer negativt.

9.  Europaparlamentet anser att större budgetmässig självständighet för varje skola kan vara ett lämpligt sätt att förbättra förvaltningen av de resurser som tilldelas Europaskolorna. Innan detta görs måste dock kommissionen bedöma om större självständighet verkligen skulle gynna skolorna.

10.  Europaparlamentet understryker att Europaskolorna befinner sig i ett rättsligt tomrum, som visar sig i de akter som antas av Europaskolorna och vars rättsliga ställning och jurisdiktion är oklar, samt i de otillräckliga möjligheterna att bestrida dessa akter inför nationella domstolar eller att vända sig till Europeiska ombudsmannen.

11.  Europaparlamentet anser att Europaskolornas nuvarande mellanstatliga rättsliga status har nått sin gräns och kräver djupgående förändringar. Parlamentet anser att förändringarna bör vara av sådan art att de tillåter insatser från unionens sida för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder utan att ersätta deras behörighet på området, samt för att anta rättsligt bindande akter i detta syfte i enlighet med artiklarna 2 och 6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

12.  Europaparlamentet insisterar på att Europaskolorna ges en lämplig rättslig grund inom ramen för EU:s behörighetsområden, och hoppas att kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur tillsammans med parlamentets utskott för kultur och utbildning – som i enlighet med bilaga VII i parlamentets arbetsordning ansvarar för främjande av systemet med Europaskolor – ges möjlighet att delta i alla eventuella diskussioner i frågan liksom i alla överväganden om skolornas framtid.

13.  Europaparlamentet anser att Europaskolorna bör ingå i unionens struktur. Parlamentet anser att en lämplig rättslig grund i detta sammanhang skulle vara artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som lyder: ”Unionen ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemets organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald”. Artikeln anger dessutom målen med unionens åtgärder, vilka motsvarar Europaskolornas mål.

14.  Europaparlamentet uppmanar styrelsen att bättre kartlägga framtida behov på infrastrukturområdet och att vidta åtgärder som gör att man kan tillgodose det verkliga behovet av europeisk skolundervisning. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna och kommissionen att främja Europaskolor av typ II och III.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala myndigheter med lagstiftningsbefogenheter på utbildningsområdet att främja konceptet med Europaskolor inom sina länders gränser genom att anordna kampanjer för att skapa större medvetenhet om europeisk undervisning och den europeiska studentexamen, och genom att genomföra pilotprojekt av det slag som angavs i 2009 års reform för att öppna upp systemet, med målsättningen att främja tillgången till europeiska studier och den europeiska studentexamen i samtliga medlemsstater.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta vid utarbetandet av sina nationella läroplaner och utnyttja Europaskolornas erfarenheter på utbildningsområdet så att de nationella systemen och systemet med Europaskolorna kan närma sig varandra. Parlamentet betonar att kursplanerna i språk, historia och geografi har en särställning när det gäller att främja en gemensam europeisk identitet. Med målet att främja unga människors engagemang för den europeiska integrationsprocessen uppmanar parlamentet återigen medlemsstaterna att främja införandet – på gymnasienivå eller motsvarande – av ett särskilt ämne om Europeiska unionen och dess institutioners bakgrund, mål och funktionssätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans diskutera hur man bäst kan förverkliga målet att öppna upp systemet.

18.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att inom sina respektive utbildningssystem integrera vissa delar av Europaskolornas koncept för att från mycket tidig ålder främja ett europeiskt medborgarskap.

19.  Europaparlamentet uppmanar den centrala antagningsmyndigheten att inrätta ett diskussionsforum för föräldrar vars barn inte antagits till den skola de valt så att de kan överflyttas till den önskade skolan genom ett utbyte med andra elever.

20.  Europaparlamentet påminner om att personer med en europeisk studentexamen, enligt artikel 5 i konventionen med stadga för Europaskolorna, får söka till vilket universitet som helst i EU, med samma rättigheter som medborgare i det berörda landet, och uppmanar medlemsstaterna att respektera de tillämpliga bestämmelserna så att den europeiska studentexamen automatiskt erkänns i samtliga medlemsstater och varje form av diskriminering mellan dessa studenter och studenter med motsvarande nationell examen undviks.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att universitet och högskolor ställer samma krav vid erkännande av personers utbildning från Europaskolorna som vid erkännande av personers utbildning från nationella skolor, och att personer från Europaskolorna får samma poäng för sin utbildning såväl som lika chanser och möjligheter när de söker till högre utbildning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala myndigheter med lagstiftningsbefogenheter på utbildningsområdet att ge vissa av sina offentliga skolor befogenhet att utfärda den europeiska studentexamen till elever som går ut gymnasiet.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar styrelsen att mer aktivt utveckla Europaskolorna genom att ta efter de bästa skolsystemen i världen enligt PISA-studierna. Parlamentet uppmuntrar också vänskapsutbyten mellan Europaskolor och nationella skolor som ett sätt att främja elev- och lärarutbyten och för att i linje med Comeniusprogrammet skapa en större medvetenhet bland medlemsstaterna om systemet med Europaskolor.

Budgetmässiga aspekter

24.  Europaparlamentet konstaterar att intäkterna antingen stagnerar eller minskar, bland annat på grund av att barn från avtalsslutande organisationer eller barn vilkas föräldrar inte är anställda vid EU-institutionerna nekas plats på grund av platsbrist. Parlamentet skulle vilja se nya lösningar, eftersom rörliga arbetstagare i den privata sektorn och inom andra internationella institutioner innebär att det finns nya finansiella medel tillgängliga.

25.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs ett mer kostnadseffektivt arbetssätt. Försöken att minska utgifterna får dock inte äventyra de grundläggande principer som Europaskolorna bygger på, såsom undervisning på modersmålet med infödda lärare. De får heller inte påverka kärnämnen som naturvetenskap och matematik eller ske på bekostnad av utbildningens kvalitet. Det är viktigt att se till att Europaskolornas alla elever, oavsett språktillhörighet, garanteras samma och likvärdiga förutsättningar för lärande.

26.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att vid fastställandet av sitt budgetbidrag respektera dessa principer och se till att det finns tillräckliga resurser för elever med särskilda undervisningsbehov och för elever med andra inlärningssvårigheter som kräver särskilda insatser. Parlamentet efterlyser också en detaljerad beskrivning av de medel som har tilldelats elever med särskilda undervisningsbehov för att dessa medel ska användas på bästa möjliga sätt. Innan kommissionen beslutar sig för några budgetändringar uppmanar parlamentet kommissionen att i samarbete med skolorna och hem- och skolaföreningarna göra en konsekvensbedömning av de sätt på vilka systemet kan rationaliseras, däribland en översyn av de pedagogiska aspekterna.

27.  Europaparlamentet anser att det på kort sikt är viktigt att EU:s åtaganden fullgörs, samtidigt som hänsyn måste tas till den rådande situationen med budgetåtstramningar både på unionsnivå och i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att 2012 års budget föreskriver en ökning på 1,7% för Europaskolorna, samtidigt som kommissionen till följd av ekonomiska problemen föreslagit att de egna administrativa utgifterna ska frysas och att de administrativa utgifterna för samtliga institutioner ska öka med 1,3%. Parlamentet kommer noga att granska anslagen under de berörda budgetposterna så att alla budgetbehov tillgodoses.

28.  Europarlamentet understryker att unionens delaktighet i Europaskolorna är oproportionerligt liten jämfört med det ekonomiska bidraget från dess budget.

29.  Europaparlamentet framhåller att de föreslagna nedskärningarna i Europaskolornas budget utgör ett allvarligt hot mot undervisningens kvalitet och en väl fungerande verksamhet vid Europaskolorna. Parlamentet motsätter sig därför alla former av budgetnedskärningar.

30.  Europaparlamentet anser att flera av systemfelen innebär att medlemsstaterna inte fullgör sina skyldigheter. Parlamentet påpekar att det inte finns några rättsliga garantier för att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt konventionen.

31.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater alltmer frångår sina skyldigheter när det gäller att sända ut lärare genom att bland annat peka på klyftan mellan %andelen skolelever av landets nationalitet och det bidrag som de uppmanas bidra med till skolornas budget.

32.  Europaparlamentet påpekar att kostnaderna också måste fördelas på ett sätt som bidrar till ett rättvisare betalningssystem för de skolavgifter som debiteras föräldrar som inte är anställda vid de europeiska institutionerna eller vid företag som har avtal med Europaskolorna.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett system med reservlistor för tjänstetillsättningar då utstationerade lärare inte finns att tillgå eller då lokalanställda ska anställas för att se till att det finns tillräckligt många lärare och för att utbildningens kvalitet och kontinuitet ska garanteras.

34.  Europaparlamentet anser att man bör inrätta nya språksektioner när elevkvoten uppfyllts för att SWALS-elever ska kunna erbjudas undervisning på sitt modersmål och ingen diskriminering av elever från andra språksektioner förekommer, vilket samtidigt skulle minska de utgifter som är kopplade till SWALS-elever.

35.  Europaparlamentet konstaterar med oro att bristen på utsända lärare måste kompenseras med lärare som rekryteras lokalt, vilkas löner betalas av skolorna själva. Parlamentet uppmanar styrelsen att säkerställa att de medlemsstater som inte bidrar ekonomiskt genom att sända ut lärare betalar ett motsvarande ekonomiskt bidrag till skolornas budget.

36.  Europaparlamentet anser att det nuvarande finansieringssystemet innebär en oproportionerlig börda för vissa medlemsstater i form av utsändande av lärare och tillhandahållande av infrastruktur, och uppmanar styrelsen att se över skolornas system för finansiering och lärarrekrytering.

37.  Europaparlamentet upprepar att Europaskolorna behöver en solid och seriös finansiering för att det ska vara möjligt att fullgöra åtagandena i konventionen och enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och övriga anställda i EU samt för att garantera undervisningens kvalitet och samma och likvärdiga undervisningsvillkor för Europaskolornas alla barn, oavsett språk. Parlamentet noterar den namninsamling som hem- och skolaföreningar vid Europaskolorna i Bryssel nyligen anordnade i protest mot eventuella budgetnedskärningar, eftersom man anser att de föreslagna nedskärningarna är ett allvarligt hot mot undervisningens kvalitet och Europaskolornas verksamhet.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att fastställa hur stor %andel av den särskilda avgiften som går till Europaskolorna.

39.  Europaparlamentet framhåller att det på längre sikt är viktigt att skapa större insyn i EU:s finansiella bidrag, garantera större öppenhet och mångfald i skolorna samt införa ett hållbart finansieringssystem. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ange för vilka ändamål den speciella avgiften har använts. Kommissionen uppmanas även att inför parlamentet redogöra för hur det har gått med 2009 års reform och vilka finansiella behov som är att vänta inför de kommande åren, särskilt inom fastighetspolitiken.

Pedagogiska aspekter

40.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att undervisningen i alla frivilliga ämnen – i enlighet med artikel 4 i konventionen med stadga för Europaskolorna, vars syfte är att elever i olika språksektioner förs samman genom gemensamma lektioner för klasser i samma årskurs – sker på de så kallade arbetsspråken, dock utan att elever med ett annat modersmål än något av arbetsspråken missgynnas.

41.  Europaparlamentet vidhåller att det finns ett egenvärde i att undervisning i vissa ämnen sker på mindre utbredda nationella språk som talas av relativt få EU-medborgare.

42.  Europaparlamentet understryker behovet av en extern utvärdering av Europaskolornas läroplaner, som inte medför ytterligare kostnader för skolorna, och vikten av att genomföra den pågående reformen av den europeiska studentexamen.

43.  Europaparlamentet kräver att rekryteringen av lärare sker utifrån kompetens, att undervisningen, lärarutbildningen och tillgången till vikarier vid frånvaro säkerställs och att styrelsen säkerställer att yrkeskompetensen hos dessa lärare utvärderas av inspektörer.

44.  Europaparlamentet anser att man bör anordna särskilda utbildningsprogram och seminarier för lärare från de olika nationella systemen för att – utifrån gemensamma normer och kriterier – förbereda dem för arbetet i Europaskolorna.

45.  Europaparlamentet konstaterar att integreringen av elever med särskilda undervisningsbehov fortfarande är en prioriterad fråga och att Europaskolorna måste göra allt för att bli bättre på att undervisa elever med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang styrelsen att se till att koefficienter för denna kategori av elever tillämpas när man beräknar klassernas storlek och att försäkra sig om att dessa elever blir helt integrerade.

46.  Europaparlamentet uppmanar Europaskolornas styrelse att genomföra de rekommendationer om elever med särskilda undervisningsbehov som presenterades i den studie som 2009 genomfördes av en svensk expertgrupp samt att utarbeta en handlingsplan för elever med särskilda undervisningsbehov.

47.  Europaparlamentet betonar att man måste utforma ett väl fungerande system som hjälper elever med funktionsnedsättning att integreras i Europaskolorna (t.ex. i form av speciallärare) så att rörligheten för deras föräldrar tryggas.

48.  Europaparlamentet konstaterar att styrelsens officiella siffra (2,7 %) när det gäller elever som inte fullföljer skolan inte speglar de stora skillnader som råder inom Europaskolorna där onormalt många elever i den franska språksektionen underkänns år efter år. Parlamentet uppmanar styrelsen att undersöka de utbildningsmässiga och ekonomiska orsakerna såväl som konsekvenserna av just detta misslyckande, men också det allmänna problemet med att elever inte fullföljer skolan och att så många barn går om en klass.

49.  Europaparlamentet uppmanar återigen styrelsen att engagera sig för att finna alternativa lösningar för de elever som hoppar av studierna inför den europeiska studentexamen och att överväga en alternativ studentexamen vid sidan av den europeiska studentexamen för elever som väljer en mer yrkesinriktad utbildning. Alla nya studentexamina måste genomgå en konsekvensbedömning och ge de befintliga referensramarna för kvalifikationer ett garanterat mervärde.

50.  Europaparlamentet bekräftar att stödåtgärder för elever med särskilda undervisningsbehov även fortsättningsvis måste prioriteras, särskilt med tanke på att Europaskolorna fortfarande endast erbjuder en typ av studentexamen. Skolorna måste därför se till att ge största möjliga stöd för att i möjligaste mån undvika att elever tvingas lämna skolan utan examen och därmed riskera att stå utan valmöjligheter om de, av språkliga eller andra skäl, inte har tillträde till en alternativ skolgång i värdlandets nationella utbildningsprogram.

o
o   o

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna samt till Europaskolornas styrelse.

(1) EGT L 212, 17.8.1994, s. 3.
(2) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 333.
(3) EUT L 124, 27.4.2004, s. 1.
(4) http://www.un.org/disabilities/documents/convention/convoptprot-e.pdf
(5) Referens: 2011-02-D-39-fr-1.
(6) KOM(2010)0595.


EU:s framtida sammanhållningspolitik
PDF 205kWORD 73k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om utnyttjandet av struktur- och sammanhållningsfonderna: lärdomar för EU:s framtida sammanhållningspolitik (2010/2305(INI))
P7_TA(2011)0403A7-0287/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 174–178,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 med titeln Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (KOM(2011)0017),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med titeln Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (SEK(2011)0092),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 25 oktober 2010 med titeln Cohesion Policy: Responding to the economic crisis, a review of the implementation of cohesion policy measures adopted in support of the European Economic Recovery Plan' (SEK(2010)1291),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln Sammanhållningspolitiken: strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (KOM(2010)0110),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 31 mars 2010 med titeln Följedokument till kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 – Sammanhållningspolitiken: strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (SEK(2010)0360),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 539/2010 av den 16 juni 2010 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 284/2009 av den 7 april 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 85/2009 av den 19 januari 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999(8),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden(9),

–  med beaktande av rådets beslut av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (2006/702/EG)(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser om kommissionens strategiska rapport 2010 om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken, som antogs vid mötet i rådet (utrikes frågor) den 14 juni 2010,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2010 med titeln Främjande av ett effektivt partnerskap i förvaltningen av sammanhållningsprogrammen, baserat på välfungerande metoder från programperioden 2007–2013 (ECO/258),

–  med beaktande av regionkommitténs yttrande av den 1–2 december 2010 över ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (ReK 159/2010),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om 2010 års rapport om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken 2007–2013(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2010 om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft?(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program(13),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0287/2011), och av följande skäl:

A.  Utnyttjandekapacitet är en medlemsstats och dess regioners förmåga att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt använda ekonomiska medel från struktur- och sammanhållningsfonderna, och denna kapacitet är avgörande för att medlen från EU-fonderna ska kunna bidra maximalt till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

B.  EU:s sammanhållningspolitik spelar en avgörande roll när det gäller att främja en samstämmig utveckling i unionen. Man har kommit långt med att minska de regionala utvecklingsskillnaderna, men ännu återstår stora klyftor mellan de olika regionernas ekonomiska, sociala och regionala utvecklingsnivåer.

C.  De mest missgynnade regionerna och mikroregionerna har varken de ekonomiska medel, den personal eller det administrativa stöd som de behöver för att kunna dra nytta av de EU-medel som finns att tillgå för dem.

D.  EU:s regionalpolitik är ett oumbärligt instrument för att främja ekonomisk och social sammanhållning, och den gör det möjligt för EU att vidta åtgärder för att minska de regionala skillnaderna, främja verklig konvergens och stimulera utveckling, högkvalitativ sysselsättning och sociala framsteg, samtidigt som den också gynnar de minst utvecklade regionerna.

E.  Utnyttjandekapacitet är en variabel, inte en parameter, och den varierar stort mellan och inom de olika medlemsstaterna och regionerna, och individuella lösningar måste därför användas för att öka denna kapacitet.

F.  För att kunna utnyttja så mycket ekonomiskt stöd som möjligt krävs kontinuerliga insatser från medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna och ett deltagande från lokal och regional administration i varje steg av processen såväl som lämplig kapacitet inom institutionella strukturer och effektiva förvaltnings- och kontrollsystem.

G.  Den administrativa kapaciteten, framför allt i samband med planeringen och genomförandet av projekt, är av central betydelse för utnyttjandekapaciteten och bör förstärkas, i synnerhet i de medlemsstater som släpar efter och som har låg utnyttjandegrad.

H.  Bestämmelserna för struktur- och sammanhållningsfonderna är genom sin karaktär komplicerade och därför både svåra att införliva i medlemsstaternas lagstiftning på rätt sätt och svåra att efterleva, vilket leder till misstag, och medlemsstaterna och regionerna måste lägga ner oproportionerligt mycket tid på att försöka hantera och kontrollera dessa misstag. Dessa bestämmelser måste därför vara långsiktigt stabila för att främja ett större egenansvar. Däremot bör alla förenklingar som underlättar genomförandet av de finansiella instrumenten främjas.

I.  Felaktigheter och förskingring av strukturstöd förekommer inte lika ofta som tidigare. Det vore dock ändå lämpligt att stärka medlemsstaternas åtgärder för att bekämpa förskingring av stöd och återvinna pengar som utbetalats på felaktig grund.

J.  I synnerhet de medlemsstater som anslutit sig till EU under den innevarande programperioden har svårt att utnyttja de avsevärt större belopp som finns tillgängliga nu jämfört med före anslutningen. Vidare uppvisar de administrativa strukturerna en bristande förmåga att upprätta, genomföra och utvärdera projekt.

K.  Bristen på en tydlig översikt över utnyttjandegraden av medel på kort och medellång sikt hämmar utnyttjandekapaciteten, och en större insyn krävs på alla förvaltningsnivåer.

L.  Europeiska socialfonden (ESF) tillhandahåller ett mycket viktigt stöd för arbetsmarknadspolitiken och fyller en viktig funktion för ökad social integrering, och behöver därför avsevärd ekonomisk förstärkning.

1.  Trots de problem som har påvisats framhåller Europaparlamentet insatserna för att uppnå en allt större utnyttjandekapacitet och ett snabbare budgetärt genomförande av sammanhållningspolitiken under 2010, och kan se den positiva effekten av de sammanhållningspolitiskt relaterade insatserna inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa för att skynda på genomförandet av program och snabbare betala ut medel till stödmottagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med dessa insatser under perioden 2014–2020.

2.  Europaparlamentet påpekar att problemet med låg utnyttjandekapacitet huvudsakligen har uppstått till följd av

   sådana problem med att slutföra bedömningen av överensstämmelse när det gäller det nya förvaltnings- och kontrollsystemet som i allmänhet uppstår vid början av programperioden,
   den globala konjunkturnedgången, som får direkta följder för de finanspolitiska åtstramningsåtgärder som tillämpas på den offentliga budgeten och svårigheterna att skaffa fram intern finansiering,
   otillräckliga resurser för att medfinansiera projekt,
   dröjsmål i fastställandet och införandet av EU-regler, nationella regler och riktlinjer, samt ofullständiga eller oklara regler,
   förseningar i samband med översättningen av riktlinjerna och med besked från kommissionen samt inkonsekventa riktlinjer från kommissionen,
   alltför komplicerade och stränga nationella förfaranden och ofta förekommande ändringar av dem,
   behovet av att inrätta nya institutioner för genomförande av program, vilket kan försena igångsättandet och genomförandet,
   en otillräcklig gränsdragning mellan myndigheterna i medlemsstaterna, hierarkiska problem mellan institutionerna och interna problem i fråga om arbets- och ansvarsfördelning,
   otillräcklig delaktighet på regional och lokal nivå vid utformningen av de operativa programmen,
   begränsade personalresurser, brist på tillräckligt utbildad personal på nationell och regional nivå och problem med att behålla personal,
   svårigheter att inrätta IT-system,
   brist på överensstämmelse mellan graden av kontroll och projektets omfattning,
   dålig förberedelse för genomförande av projekt och avsaknad av projektplanering,
   politiskt motiverade ändringar av investeringsprioriteringar.

3.  Europaparlamentet anser att många av dessa problem skulle gå att lösa om samtliga berörda nationella, regionala och lokala parter deltog redan i programplaneringsfasen. Då skulle förslag i framtida ramdokument och operativa program kunna matchas till deras behov i så hög grad som möjligt, och skulle därmed på ett starkare och tydligare sätt kunna bidra till att förverkliga EU:s mål.

4.  Europaparlamentet understryker att det finns ett behov av att förenkla regler och förfaranden och att göra dem mer flexibla, såväl på EU-nivå som på nationell nivå, för att göra det lättare för projektledare att få tillgång till EU-medel och för att främja en god förvaltning av medlen bland myndigheterna, utan att för den skull skapa stora svårigheter för stödmottagarna. Parlamentet anser att en förenkling skulle bidra till en snabbare utbetalning av medel, högre utnyttjandegrad, ökad effektivitet och öppenhet, färre fel i samband med genomförandet och kortare betalningsperioder. En balans bör dock uppnås mellan förenkling och stabila regler, förfaranden och kontroller. Parlamentet noterar att eventuella sökande och stödmottagare måste få tillräcklig information för att genomförandet ska kunna bli framgångsrikt.

5.  Europaparlamentet betonar att en höjning av utnyttjandegraden endast kan få effektiva följder om gemenskapens regelverk iakttas.

6.  Europaparlamentet anser att särskild tonvikt bör läggas vid aspekter på resultat och måluppfyllelse, utan att detta påverkar den uppmärksamhet som alltid bör ägnas kontrollen av insatserna. Parlamentet anser, i linje med rådande bestämmelser om genomförande-, kontroll- och betalningssystem, att en bättre balans bör uppnås mellan å ena sidan de regler och förfaranden som krävs för att EU:s utgifter ska uppfylla lagar och förordningar, och å andra sidan en sammanhållningspolitik som är mer inriktad på resultat och kostnadseffektivitet.

7.  Europaparlamentet vill att programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av sammanhållningspolitiken ska effektiveras för att kommissionens rådgivande roll ska kunna förbättras och för att kontroller och granskningar ska bli mindre betungande administrativt.

8.  Enligt Europaparlamentet bör man fokusera mer på att bestraffa bedrägerier än formella oriktigheter. Parlamentet stöder en mjukare och mer differentierad hållning beroende på hur allvarliga oegentligheterna är.

9.  Europaparlamentet betonar att tillämpningen av proportionalitetsprincipen på kontrollförfaranden som regleras av projektets omfattning bör stärkas genom att man förenklar uppgiftskraven och kraven på kontroll då småskaliga projekt och program genomförs. Parlamentet understryker dock att ett förenklat regelverk aldrig får införas på bekostnad av öppenhet eller ansvarighet. Parlamentet begär att samordningen av revisionsverksamheten ska utökas och förbättras, att överflödiga kontroller ska avskaffas i de medlemsstater som har ett fungerande fondförvaltningssystem samt att principen om samordnad granskning ska tillämpas under nästa programperiod, och att denna princip, liksom principen om ”förtroendeavtal”, ska tillämpas så ofta som möjligt.

10.  Europaparlamentet betonar hur enormt viktigt det är att den fleråriga budgetramen antas i god tid och att det finns tydliga och exakta regler och riktlinjer för medlemsstaterna så att inledande svårigheter och förseningar som hänger samman med medlemsstaternas utarbetande av nationella regler och införandet av förhandsvillkor kan undvikas vid början av nästa programperiod. Kommissionen bör tillhandahålla tekniskt stöd i syfte att se till att medlemsstaterna förstår dessa regler och riktlinjer. Parlamentet understryker att löptiden för den fleråriga budgetramen är av central betydelse för sammanhållningspolitiken och utnyttjandekapaciteten eftersom en för kort löptid utgör ett hinder för de projekt som dels är mer långsiktiga och dels är de viktigaste från utvecklingssynpunkt.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbare införliva gemenskapsrättens bestämmelser i sin nationella lagstiftning, och understryker vikten av att det sätts in utbildad och tillräckligt manstark personal för att effektivare åtgärda utmaningarna på fältet.

12.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med och behovet av större synergieffekter och en större komplementaritet mellan alla fonder som är föremål för en delad förvaltning (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU och EFF), och även med EUF eftersom vissa europeiska regioner angränsar till AVS-länderna. Parlamentet anser att man bör främja flexibiliteten mellan fonderna Eruf och ESF för att underlätta finansiering av integrerade projekt och samtidigt respektera särdragen hos och målen med var och en av dessa fonder. Parlamentet betonar att en harmonisering av regler och förfaranden skulle leda till förenklade leveranssystem och främja eventuella stödmottagares deltagande i program som medfinansieras av EU-medel. Parlamentet påminner här om de möjligheter som korsfinansiering innebär och som ännu inte har utnyttjats helt.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ESF i dag sätts in mera effektivt, på alla plan och i alla medlemsstater, mot de aktuella utmaningar för samhälle och ekonomi som den ekonomiska nedgången fört med sig, samt att se till att ESF i framtiden på ett meningsfullt och målinriktat sätt bidrar till att Europa 2020-strategin genomförs inom områdena sysselsättning och social integration, eftersom ESF är ett synligt, insynsvänligt, effektivt, flexibelt, lätthanterligt och användarvänligt instrument som används för att utveckla det mänskliga kapitalet och som samtidigt återspeglar medlemsstaternas och regionernas särdrag och behov.

14.  Europaparlamentet betonar att insatserna behöver koncentreras till ett begränsat antal prioriteringar, och till de mest akuta hör att få ner den högsta arbetslösheten någonsin på den inre marknaden, framför allt bland ungdomar och kvinnor, för att EU-omfattande projekt ska genomföras effektivare och för att ESF:s verkan och inneboende möjligheter maximalt ska få komma till sin rätt, så att ESF blir till stöd för Europa 2020-strategin. Parlamentet påpekar samtidigt att man måste ta hänsyn till att situationen är olika i olika medlemsstater och dessutom att ESF måste få ökat ekonomiskt självstyre och göras mer flexibel för att fonden ska kunna bemöta dagens utmaningar för sysselsättningen.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till och upprätthålla en omfattande dialog med alla berörda parter på nationell, regional och lokal nivå för att bättre kartlägga arbetsmarknadens behov, förbättra anställbarheten bland socialt missgynnade grupper och samtidigt, vid utformningen av sammanhållningspolitiska målsättningar, i tillräcklig utsträckning beakta regionala och lokala behov och se till att de återspeglas i målen för ESF. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas allmän och yrkesinriktad utbildning för personer inom låglöneyrken i syfte att förbättra dessa personers anställbarhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra medvetenheten om och tillgången till ESF och uppdatera kapaciteten att upprätta projekt för att bidra till skapandet av nya arbetstillfällen med anständiga villkor och till en effektivare social integration.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera det integrerade tillvägagångssättet för projekt för lokal och regional utveckling, vilket främjar lokala initiativ för ESF på gräsrotsnivå och gör det möjligt att kombinera flera olika finansieringskällor: operativa program, nationella program och privata resurser för enskilda projekt.

18.  Europaparlamentet beklagar att genomförandet av ESF, på grund av de långdragna administrativa förfarandena och de komplicerade reglerna, särskilt i vissa medlemsstater, går långsammare än förväntat och att detta avskräcker många potentiella stödmottagare från att söka stöd. Parlamentet efterlyser en tillnärmning mellan ESF:s mål och de faktiska behoven på en arbetsmarknad där det behövs investeringar för att förbättra yrkesutbildningen och åtgärder för att skydda hantverksföretag.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över medfinansieringen så att den bättre motsvarar utvecklingen, EU:s mervärde, typerna av åtgärder och stödmottagarna samt deras upptagningskapacitet och utvecklingsmöjligheter. Parlamentet efterlyser därför tillräckliga anslag till sammanhållningspolitiken ur gemenskapens budget i en situation där de nationella och lokala bidragen beskärs av nationell budgetåtstramningspolitik. Parlamentet beklagar att en del av de ESF-medel som finns att tillgå inte kommer till användning, men konstaterar samtidigt att det gjorts avsevärda framsteg i somliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att skapa mekanismer för att hjälpa små stödmottagare (som brukar vara icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå och små och medelstora företag) att sätta ihop ansökningar som har goda möjligheter att gå igenom samt stödja dem under genomförandefasen, så att ett effektivare genomförande kan garanteras.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utgående från klara och tydliga bestämmelser i högre grad utnyttja möjligheten till förskottsbetalning till mottagare av ESF-stöd.

21.  Europaparlamentet betonar behovet av ett fortsatt starkt och målmedvetet fokus på de faktiska resultaten av EFS-finansierade utvecklingsprogram genom att man, såväl på gemenskapsnivå som på nationell, regional och lokal nivå, förbättrar utvärderings-, övervaknings- och indikatorsystemen, vilka bör vara inriktade inte enbart på utgiftsnivåerna utan också på kvaliteten på den politik som förs. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till osäkerhetsfaktorerna i samband med långsiktiga projekt för återinträde i arbete.

22.  Europaparlamentet betonar den betydelse som vissa reformer kan ha för att öka utnyttjandekapaciteten i vissa medlemsstater, och anser därför att kommissionen och medlemsstaterna i samband med upprättandet av partnerskapsavtal för utveckling och investeringar bör förhandla fram att dessa reformer ska vara bindande villkor för staterna. Parlamentet understryker framför allt vikten av decentralisering och förstärkning av regionala och lokala myndigheters roll.

23.  Europaparlamentet efterfrågar en större flexibilitet i bestämmelserna för sammanhållningspolitiken vid uppläggningen av operativa program, så att utvecklingsprocessens karaktär och geografi återspeglas bättre. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna och regionerna ges tillräcklig flexibilitet för att kunna välja egna prioriteringar och själva utforma en lämplig sammansättning av politiska åtgärder.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga mer kraft på projektförberedelser och utarbeta en projektplanering så att risken för kostnadsöverskridande kan minimeras och en hög utnyttjandekapacitet bibehålls.

25.  Europaparlamentet konstaterar att den offentliga sektorns institutionella kapacitet på nationell, regional och lokal nivå och de deltagande myndigheternas och stödmottagarnas tekniska och administrativa kapacitet har en avgörande betydelse för att man framgångsrikt ska kunna utveckla, genomföra och övervaka den politik som behövs för att uppnå Europa 2020-strategins mål.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och genom samordning med lokala och regionala myndigheter sträva efter att förvalta personalresurserna på ett bättre sätt genom att arbeta hårdare för att locka till sig och behålla kvalificerad personal som kan förvalta EU-medlen, genom att främja en högkvalitativ vidareutbildning för dem och undvika att personal byts ut om det inte är absolut nödvändigt och då som enda mål att förbättra deras effektivitet och därmed även utnyttjandekapaciteten. Parlamentet påminner här om möjligheten att utnyttja medel ur ESF och teknisk hjälp för att kunna nå upp till den kapacitet som krävs för genomförande och uppföljning av programmen. Parlamentet framhåller att det måste finnas kontaktpunkter på decentraliserad nivå där parterna i programmet kan få stöd och hjälp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ”europeiska kontaktpunkter” på en så medborgarnära nivå som möjligt för att hjälpa till med ansökningar om sammanhållningsmedel, både för lokala myndigheter och för unionsmedborgarna.

27.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs en hög grad av kontinuitet i förvaltnings- och kontrollsystemen och i kapaciteten för att man ska kunna bygga vidare på de erfarenheter av och kunskaper om förvaltning som förvärvats och uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undvika omsättning av den personal som sköter förvaltningen av medlen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd till de medlemsstater vars utnyttjandegrader ligger under genomsnittet i EU och som därmed har bristande utnyttjandekapacitet. Parlamentet anser att ett sådant utökat stöd och nära samarbete bör fortgå åtminstone tills de berörda länderna får tillräckliga expertkunskaper för att producera resultat utan externt särskilt stöd.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta forum eller nätverk där deras genomförandestrukturer kan diskutera erfarenheter och svårigheter samt utbyta bästa praxis. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att hjälpa stödmottagarna att följa striktare kontrollkrav genom att tillhandahålla stöd, särskilt genom att använda medel för tekniska stödåtgärder för att utbilda och vägleda de ekonomiska och sociala aktörer som kan utnyttja medlen. Parlamentet föreslår att en del av de anslag som berörs ska gå till operativa program som tillhandahåller tekniskt stöd för sådana projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att planlägga och organisera kurser för potentiella stödmottagare.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av program för interregionalt samarbete och program som Interact och Urbact för att fastställa och sprida god praxis och för att lära politiska och administrativa aktörer att utnyttja medlen på bästa sätt. Parlamentet kräver att de åtgärder som syftar till att främja fysisk planering av områden och ett lämpligt utnyttjande av medlen ska vara berättigade till anslag för delen ”interregionalt samarbete” inom ramen för målet om territoriellt samarbete.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett samarbetsprogram för hela EU baserat på erfarenheterna från programmet för partnersamverkan, i syfte att förbättra samarbetet mellan regioner där utnyttjandekapaciteten är hög och regioner där den är låg, samt att underlätta spridningen av bästa praxis.

32.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar en internetbaserad plattform där stödmottagare, lokala och regionala intressenter och statliga organ kan utbyta bästa praxis och information om hinder, problem och möjliga lösningar.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att införa harmoniserade informations- och kommunikationssystem, med beaktande av olikheterna i förvaltnings- och kontrollsystemen medlemsstaterna emellan. Parlamentet kräver i detta avseende att en gemensam programvara ska införas för att övervaka användningen av medlen inom ramen för programmen för territoriellt samarbete.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda informations- och kommunikationssystemen för att utveckla ett system för tidig varning om utnyttjandet av medel och att upprätta minst en årlig rapport med information om utnyttjandet av regionalfonderna och strukturfonderna för varje region så att parlamentet och rådet har möjlighet att övervaka genomförandet av sammanhållningspolitiken.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samarbeta med Europeiska investeringsbanken, i synnerhet när det gäller att starta gemenskapsinitiativ för att dels göra sammanhållningspolitiken effektivare och mer ändamålsenlig, dels öka strukturfondernas genomslag genom att garantera ett finansieringsstöd riktat till små och medelstora företag.

36.  På grund av den större smidighet som de erbjuder anser Europaparlamentet att upprättandet av offentlig-privata partnerskap på regional och lokal nivå, vilka förbereds i god tid och i enlighet med Europa 2020-strategin, kommer att bidra till en ökad utnyttjandekapacitet och till att lösa problem i samband med medfinansiering. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att skapa förutsättningar för sådana partnerskap genom att förtydliga och förenkla sin nationella lagstiftning. Parlamentet framhåller att den demokratiska kontrollen av offentlig-privata partnerskap måste garanteras.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta förekomsten av och undersöka effektiviteten hos de rättsliga grunderna för genomförandet av projekt med offentlig-privata partnerskap, och i förekommande fall rekommendera de medlemsstater som ännu inte har vidtagit sådana lagstiftningsåtgärder att, i syfte att kunna utnyttja medel till sådana projekt från struktur- och sammanhållningsfonderna under nästa programperiod, snarast förbereda och godkänna förfaranden för ett effektivt genomförande av dessa projekt på regional och lokal nivå.

38.  Europaparlamentet understryker att merparten av små och medelstora företag, och i synnerhet små företag och mikroföretag, inte själva kan utnyttja de möjligheter som strukturfonderna ger på grund av befintliga administrativa och finansiella hinder och av att de behöver stöd och rådgivning från sina representativa organisationer på regional och nationell nivå. Parlamentet anser att förenklade regler och förfaranden är en nödvändig förutsättning för att dessa företag ska få tillgång till strukturfonderna. Parlamentet kräver att Small Business Act och dess principer om ”tänk småskaligt först” och ”endast en gång” samt principen om proportionalitet bör tillämpas på varje beslutsnivå för att fastställa investeringsprioriteringar och utforma förvaltnings-, revisions- och kontrollförfaranden för att garantera ett bättre utnyttjande av medlen.

39.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att partner, enligt definitionen i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006, har förmåga att utnyttja medel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge medborgare, företrädare för det civila samhället, föreningar, icke-statliga organisationer samt regionala och lokala myndigheter full information om finansieringsmöjligheter, valbarhet för medfinansiering från struktur- och sammanhållningsfonderna, reglerna för medfinansiering och återbetalning och om var man hittar inbjudningar att lämna förslag samt att uppmuntra deras engagemang för att utnyttja finansieringsmöjligheterna.

40.  Europaparlamentet betonar de positiva effekterna av att använda de finansiella instrument som Europeiska investeringsbanken tillhandahåller (till exempel Jessica) för att utöka de totala finansiella medlen utan att öka den direkta offentliga finansieringen.

41.  Europaparlamentet upprepar att mekanismerna flernivåstyre och partnerskapsprincipen är avgörande för att man ska kunna uppnå effektivitet i de operativa programmen och en hög utnyttjandekapacitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med subsidiaritetsprincipen och principen om deras institutionella självständighet konsekvent tillämpa partnerskaps- och öppenhetsprincipen vid utformningen och genomförandet av de operativa programmen, och att därför på ett bindande, genomgripande och varaktigt sätt redan från början involvera regionala och lokala myndigheter och det civila samhället i arbetet med att fastställa och utarbeta investeringsprioriteringar i alla faser av utformningen, genomförandet och utvärderingen av de operativa programmen.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer öppet diskutera de åtgärder som planeras för att öka utnyttjandet av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. I detta sammanhang skulle regionkommittén kunna uppmanas att avge ett årligt yttrande om utnyttjandekapaciteten i alla medlemsstater.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med främjandet av Europa 2020-strategins genomförande i alla medlemsstater se till att sammanhållningspolitiken leder till minskade skillnader mellan regioner och mikroregioner, tar vederbörlig hänsyn till de yttersta randområdenas särskilda behov och främjar en harmonisk utveckling i EU, bland annat genom att införa ytterligare målinriktade instrument och åtgärder för områden som fortfarande ligger långt efter de europeiska standarderna.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 158, 24.6.2010, s. 1.
(2) EUT L 132, 29.5.2010, s. 1.
(3) EUT L 126, 21.5.2009, s. 3.
(4) EUT L 94, 8.4.2009, s. 10.
(5) EUT L 25, 29.1.2009, s. 1.
(6) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
(7) EUT L 210, 31.7.2006, s. 12.
(8) EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.
(9) EUT L 371, 27.12.2006, s. 1.
(10) EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
(11) Antagna texter, P7_TA(2011)0283.
(12) Antagna texter, P7_TA(2010)0473.
(13) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 79.


Den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll
PDF 215kWORD 77k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll (2011/2023(INI))
P7_TA(2011)0404A7-0283/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i vilken det föreskrivs att unionen ”ska främja samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av och skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor”,

–  med beaktande av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (solidaritetsklausulen) som fastställer att unionen ”och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor”,

–  med beaktande av artikel 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de så kallade Osloriktlinjerna från 1994, som setts över 2001, för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser,

–  med beaktande av det europeiska samförstånd om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december 2007 av rådets och kommissionens ordförande samt Europaparlamentets talman,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 26 oktober 2010 med titeln ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll” (KOM(2010)0600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 5 mars 2008 om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer (KOM(2008)0130),

–  med beaktande av rapporten från Michel Barnier med titeln ”En europeisk civilskyddsstyrka: Europe Aid”, som offentliggjordes i maj 2006,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 14 december 2010, där rådet välkomnar de mål som ställs upp i kommissionens meddelande av den 26 oktober 2010 om att göra de europeiska katastrofinsatserna mer förutsägbara, effektiva, ändamålsenliga, samstämda och synliga,

–  med beaktande av rådets slutsatser från december 2007 med uppmaning till kommissionen att åstadkomma optimalt utnyttjande av gemenskapens civilskyddsmekanism och att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/162/EG, Euratom, av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd(1) och rådets beslut 2007/779/EG, Euratom, av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 december 2010 om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU(3), av den 10 februari 2010 om den jordbävning som nyligen drabbade Haiti(4), av den 16 september 2009 om skogsbränderna under sommaren 2009(5), av den 19 juni 2008 om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer(6) och av den 4 september 2007 om naturkatastrofer(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor och utskottet för regional utveckling (A7-0283/2011), och av följande skäl:

A.  EU och dess medlemsstater står inför många risker, såsom jordbävningar och tsunamier, bränder och skogsbränder, översvämningar och jordskred, industri- och kärnkraftsolyckor, terroristattacker, naturkatastrofer och pandemier. Antalet naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som drabbar unionen och dess medborgare liksom andra länder och regioner runtom i världen har ökat dramatiskt och blivit allt allvarligare. Ett tragiskt exempel på detta är den allvarliga katastrofen i Japan nyligen, då landet drabbades av en kombination av jordbävning, tsunami och kärnkraftsolycka, vilket ledde till motsvarande ökning i förluster av människoliv, ekonomiska och sociala skador samt skador på miljön och kulturarvet. Vi kan inte utesluta möjligheten av att sådana extrema händelser av oförutsägbar omfattning kan inträffa när som helst. Den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer skulle då vara till ytterst stor nytta, eftersom den nationella kapaciteten i sådana fall kan bli maximalt ansträngd.

B.  Svår torka och skogsbränder i EU har blivit allt vanligare och mer omfattande. Därför är det viktigt med mer forskning på detta område för att förbättra riskbedömningsmekanismerna, systemen för förebyggande åtgärder och medlen för att bekämpa dessa fenomen.

C.  Till följd av att takten i klimatförändringarna ökar och naturtillgångarna tar slut blir det alltmer sannolikt att naturkatastroferna kommer att bli allvarligare och inträffa oftare.

D.  Parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) erkände 2008 i handlingsplanen från Bali sambandet mellan katastrofriskreducering och klimatförändringar.

E.  UNFCCC:s ram för anpassning från Cancún 2010 innebar att man formellt erkände katastrofriskreduceringen som en viktig del av anpassningen till klimatförändringarna och uppmanade regeringarna att överväga att sammankoppla anpassningsmål med Hyogoramen för åtgärder.

F.  Den senaste tidens tragedier, såsom jordbävningen i Haiti och översvämningarna i Pakistan, har visat att de huvudsakliga verktyg som EU har att tillgå för katastrofinsatser (humanitärt stöd och EU:s civilskyddsmekanism) fungerade som avsett utifrån omständigheterna, men att samordningen av EU:s insatskapacitet vid katastrofer som drabbar unionen, såväl inom som utanför unionens gränser, behöver stärkas ytterligare och att det även finns utrymme för förbättringar så att EU:s insatser som helhet blir mer ändamålsenliga, effektiva, samstämda och synliga.

G.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att alla de kriser som inträffat, i synnerhet tsunamikrisen den 26 december 2004, har visat på problem i form av brist på systematiska scenarier eller protokoll för insatser på EU-nivå för att hantera riskerna, samt på de alltför osynliga EU-insatserna i förhållande till insatserna totalt.

H.  Olika arrangemang med på förhand utvalda resurser från medlemsstaterna och EU-finansierade resurser har testats med framgång i pilotprojekt som Europaparlamentet tog initiativ till(8).

I.  Europaparlamentet har konsekvent uppmanat kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag om inrättande av en europeisk civilskyddsstyrka, med full respekt för subsidiaritetsprincipen och som komplement till medlemsstaternas insatser, i linje med artikel 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

J.  I enlighet med solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget är medlemsstaterna skyldiga att bistå varandra när naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor inträffar på EU:s territorium.

K.  Det är viktigt med omedelbar samordning, samstämdhet och kommunikation inom EU och med internationella aktörer. Den nuvarande europeiska samordningen på fältet med olika arbetsgrupper och olika befälsordningar medför oundvikligen dubbelarbete och överlappning, vilket leder till höga personal-, samordnings- och effektivitetskostnader. EU måste mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen utveckla ett skyddssystem baserat på en sammanslagning och en rationalisering av befintliga medel, utan att öka de totala utgifterna.

L.  Efter den katastrof som nyligen drabbade Japan bad den japanska regeringen EU att bilda en enda civilskyddsstyrka för hjälpinsatser – samordnad av Europeiska kommissionen – i stället för att skicka flera civilskyddsstyrkor vid olika tillfällen från olika medlemsstater. Eftersom insatserna vid denna katastrof var bättre samordnade blev EU:s samlade stöd mer kostnadseffektivt och samverkan och synligheten ökade.

M.  Med tanke på institutionernas respektive roller måste politisk samstämdhet på EU-nivå garanteras utan att katastrofinsatserna hindras eller fördröjs. Detta bör ske genom en utökning av de befintliga mekanismerna i stället för genom inrättande av nya strukturer.

N.  I syfte att ta itu med vissa av de underliggande orsakerna till katastrofer bör man integrera en kultur av katastrofförebyggande och beredskap i utvecklingspolitiken samt i utvecklingsplaner och utvecklingsprogram.

O.  Det är nödvändigt att utveckla den förebyggande verksamheten i realtid i de olika operativa faserna: övervakning, inklusive genom att använda satellituppgifter, utfärdande av tidiga varningar, larmslagning samt insatser och stöd till de människor som kan vara i farozonen.

P.  EU stöder den centrala roll som FN och särskilt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor har när det gäller att samordna de internationella hjälpinsatserna till tredjeländer.

Q.  En integrerad europeisk strategi för att hantera kriser i alla deras skeden och som tar hänsyn till alla risker är det effektivaste sättet att hantera katastrofer. Denna strategi bör koppla samman katastrofförebyggande (däribland begränsning och minskning av riskerna), beredskap, insatskapacitet och återhämtning inom den allmänna ramen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar hur viktigt det är att inrätta insatsmekanismer och en riskförebyggande handlingsplan (som inbegriper referensförfaranden och planeringsverktyg). EU måste göra konkreta investeringar i förebyggande och bedömning av risker och EU:s strategi bör vara lika ambitiös när det gäller katastrofförebyggande och katastrofberedskap som när det gäller insatskapacitet.

R.  Förordningen om inrättandet av solidaritetsfonden innehåller dels förhandsvillkor som försvårar och fördröjer användningen av fonden vid vissa typer av katastrofer, särskilt i fråga om storleken och typen av stödbelopp och stödberättigande utgifter, dels inflexibla tidsfrister och förfaranden.

S.  I en krissituation är det oerhört viktigt att räddningspersonalen så snabbt som möjligt får tillgång till exakt och aktuell information för att kunna tillhandahålla basförnödenheter, utrustning och kritiska resurser, och telekommunikationerna är därför den viktigaste länken i krishanteringskedjan.

T.  De konventionella kommunikationsförbindelserna och kommunikationsresurserna kan bli överbelastade eller förstöras i en krissituation.

U.  Hänsyn bör tas till nyttan med den europeiska rymdpolitiken och de positiva resultaten från programmet Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES), ett program som kommissionen har inrättat för att samla in satellituppgifter och information och vars praktiska tillämpning inom sektorn för civilskydd genom Emergency Response Core Service redan har rönt erkänsla från kommissionen och medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll”. Parlamentet betonar att förslagen i meddelandet bör undersökas ytterligare för att förväntningarna om mer omfattande, samordnade, konsekventa, effektiva, kostnadseffektiva och synliga insatser från EU:s sida ska kunna infrias.

2.  Europaparlamentet understryker att dagens europeiska insatsmekanism måste rationaliseras och förenklas och att de tillgängliga resurserna måste optimeras för det gemensamma bästa samtidigt som alla medlemsstater uppmanas att bidra och därmed garantera europeisk solidaritet. Parlamentet anser därför att den europeiska insatsmekanismen bör ingå i en integrerad multiriskstrategi. Dessutom bör dess resurs- och informationshantering inte toppstyras, utan medlemsstaterna skulle kunna fungera som initiativtagare genom att ställa frivilligresurser och sakkunskap till förfogande.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med inrättandet av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer beakta solidaritetsklausulen och dess genomförandeåtgärder, vilka måste antas så snabbt som möjligt och kommer att garantera en effektivare och enhetligare insatskapacitet vid katastrofer inom och utanför EU.

4.  Europaparlamentet upprepar behovet av att se över solidaritetsfondsförordningen så att stödvillkoren anpassas till varje regions och katastrofs karaktär, inklusive katastrofer med långsamt förlopp såsom torka, och så att insatserna kan bli mer flexibla och göras i rätt tid.

5.  Europaparlamentet anser att beredskap, förebyggande och insatser i samband med katastrofer inte kan särskiljas från varandra och att det därför vore tillrådligt att befästa en integrerad strategi för att hantera katastroferna.

6.  Europaparlamentet instämmer i att man kvalitativt måste övergå från dagens samordning från fall till fall till ett förutsägbart system med förhandsplanering inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism som bygger på en förhandskartläggning av vilka resurser som omedelbart kan ställas till förfogande när en katastrof inträffar samt på de andra medel och resurser som medlemsstaterna anser att man bör mobilisera. Parlamentet framhåller behovet av att införa ett system för kontroll, övervakning och utveckling av EU-åtgärder vid katastrofinsatser.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt och med respekt för subsidiaritetsprincipen lägga fram förslag om att inrätta en europeisk civilskyddsstyrka som bygger på EU:s civilskyddsmekanism och som gör det möjligt för EU att sammanföra de medel som krävs för att kunna erbjuda civilskydd och humanitärt stöd till offren omedelbart efter en katastrof. Parlamentet anser att EU-insatserna bör utgå från de europeiska civilskyddsstyrkornas befintliga funktioner och kapacitet samt att EU bör se till att de nuvarande bristerna och flaskhalsarna åtgärdas.

8.  Europaparlamentet anser att EU:s system för katastrofhantering bör bygga både på en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer, genom en förstärkning av den europeiska civilskyddsmekanismen som grundar sig på i förväg fastställda och därmed förutsägbara resurser från medlemsstaterna, och ett europeiskt centrum för krisberedskap, vilka utgör hörnstenen i en sådan strategi i enlighet med meddelandet av den 26 oktober 2010. Parlamentet understryker att det är viktigt att ta hänsyn till alla risker, att samla alla relevanta aktörer, särskilt från det civila samhället, inklusive frivilliga och icke-statliga organisationer, för gemensamma insatser och att utnyttja synergieffekter mellan de olika verktygen och instrumenten.

9.  Europaparlamentet anser att en strategi som tar hänsyn till alla risker måste gå hand i hand med ökad flexibilitet, med tanke på de olika kategorier av risker som måste beaktas från fall till fall. Detta innebär att man måste utveckla en decentraliserad kapacitet för att analysera och planera vilka åtgärder som ska vidtas beroende på riskernas natur, sannolikhet och allvar.

10.  Europaparlamentet anser dessutom att EU:s system för katastrofhantering bör dra nytta av de yttersta randområdena och de utomeuropeiska territorierna, eftersom dessa kan utgöra punkter som underlättar det logistiska arbetet och gör det möjligt att på förhand placera ut EU:s resurser i de olika världshaven.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma och till parlamentet överlämna en förteckning över unionens befintliga finansieringsinstrument till stöd för förebyggande av katastrofer i syfte att bedöma möjligheten att ytterligare integrera katastrofförebyggande verksamhet i EU:s befintliga finansieringsprogram, i enlighet med rådets uppmaning i sitt utkast till slutsatser om en gemenskapsram för förebyggande av katastrofer i EU (dokument 15394/09 av den 12 november 2009).

12.  Europaparlamentet understryker att EU:s system för katastrofhantering bör respektera subsidiaritetsprincipen både gentemot medlemsstaterna (som bör kunna använda egna resurser, framför allt om det uppstår en konflikt med nationella behov) och gentemot FN, vilket innebär att det dels bör tas hänsyn till de nationella, regionala och lokala myndigheternas befogenheter i varje medlemsstat, så att man beaktar den centrala roll som dessa myndigheter spelar vid katastrofhanteringen, framför allt i och med att lagstiftningen inom dessa områden i många medlemsstater sköts på lokal eller regional nivå, och dels, när insatserna görs utanför EU, tas hänsyn till FN:s samordnande roll. Parlamentet påpekar att denna strategi måste komplettera strategin hos FN, som ser ett verkligt mervärde i att det inrättas ett europeiskt centrum med insatskapacitet.

13.  Europaparlamentet understryker att katastrofer inte låter sig begränsas av nationsgränser och att EU därför måste samordna sina medel och samarbeta med tredjeländer, särskilt med grannländerna i unionen för Medelhavsområdet.

14.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer, inbegripet arrangemang för att göra tillgängligheten hos medlemsstaternas viktigaste resurser mer förutsebar, bland annat genom att upprätta en pool med på förhand identifierade resurser, tillgängliga inom förutbestämda svarstider, som på frivillig basis ställs till förfogande av medlemsstaterna för europeiska katastrofinsatser både inom och utanför unionen på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet anser att man på detta sätt, och genom att hjälpa personer som drabbats av naturkatastrofer som storbränder, översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott, orkaner och flodvågor, liksom av olyckor till havs, oljeutsläpp eller kärnkraftsrisker, avsevärt kommer att öka det europeiska mervärdet av EU:s insatser.

15.  Europaparlamentet framhåller att vissa områden, till exempel kust-, ö- och bergsområden, är ytterst sårbara på grund av sin geografiska belägenhet, och kräver därför att dessa områden ägnas särskild uppmärksamhet.

16.  Europaparlamentet konstaterar att de EU-regioner som är belägna vid unionens yttre gränser kan påverkas av katastrofer som inträffar i regioner i tredjeländer, vilket ytterligare försvårar ett ingripande. Parlamentet föreslår att särskilda åtgärder vidtas för att stödja dessa regioner och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt katastrofer som orsakats av människor eller industriolyckor, eftersom sådana katastrofer kräver andra strategier.

17.  Europaparlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma bränder, som kräver riktade strategier och insatser.

18.  Europaparlamentet bekräftar att principen om att förorenaren betalar för skador på miljön måste följas samt att kostnaderna för katastrofinsatser ska återkrävas från skadeansvariga privata aktörer.

En europeisk insatskapacitet vid nödsituationer

19.  Europaparlamentet anser att den pool med kapacitet och på förhand identifierade medel och resurser som på frivillig basis ställs till förfogande för EU:s katastrofinsatser både inom och utanför unionen ska utgöra kärnan i EU:s insatskapacitet. Dessa resurser kan sedan kompletteras med ytterligare resurser som tillhandahålls av medlemsstaterna från fall till fall. Parlamentet rekommenderar att ett tydligt och omfattande incitamentsystem skapas så att medlemsstaterna kan ställa tillräckliga resurser till förfogande för poolen utan att deras sammanlagda utgifter ökar.

20.  Europaparlamentet anser att man bör inrätta särskilda mekanismer inom EU:s framtida civilskyddsstyrka så att EU kan hantera fall av omfattande förorening från olje- och gasanläggningar till havs.

21.  Europaparlamentet erinrar om FN:s centrala roll som samordnare av internationella katastrofinsatser.

22.  Europaparlamentet understryker att en starkare europeisk insatskapacitet vid katastrofer gör att EU bidrar på ett samstämt sätt till FN:s övergripande hjälpinsatser och samordnande roll.

23.  Europaparlamentet slår fast att de EU-finansierade resurser som medlemsstaterna förvaltar bör vara ett ytterligare komplement till de resurser som medlemsstaterna ställer till förfogande för katastrofinsatser. Parlamentet konstaterar att de bör bygga på de modeller som utformades inom ramen för de förberedande projekt som framgångsrikt testats under de senaste katastroferna i och utanför EU, t.ex. den multinationella baltiska översvämningsstyrkan och den taktiska kompletterande reserven för bekämpning av bränder från luften.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna fastställa befintliga luckor i kapaciteten. Man bör överväga att skapa resurser på EU-nivå, som inte konkurrerar med och/eller överlappar de nationella resurserna, för att komma till rätta med befintliga luckor i kapaciteten i de fall detta kan resultera i betydande besparingar för hela EU eller ställa till förfogande resurser som inte finns att tillgå för medlemsstater som agerar på egen hand. Detta skulle vara en bra modell för hur bördor kan delas.

25.  Europaparlamentet anser att det likaså är viktigt att identifiera brister i resurserna och att klargöra exakt hur EU skulle kunna bidra till medlemsstaternas insatser för att förbättra sin beredskap. Parlamentet anser att ett mer ändamålsenligt utnyttjande av befintliga resurser skulle förhindra uppkomsten av ytterligare ekonomiskt och byråkratiskt krångel, särskilt inom de regionala och lokala förvaltningarna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att eftersträva medverkan från EU:s sida med resurser, kapacitet och samordning i samband med katastrofer som inträffar inom EU och som direkt påverkar unionsmedborgarna.

27.  Europaparlamentet anser att man först och främst bör koncentrera sig på att till fullo och i rätt tid utnyttja befintliga ekonomiska resurser samt på att förenkla de administrativa förfarandena för att dessa resurser ska kunna mobiliseras. Parlamentet anser att åtgärder också måste vidtas för att humanitärt katastrofbistånd utan dröjsmål ska nå fram till de katastrofdrabbade.

28.  Europaparlamentet anser att förhandsplanering och förberedelse av insatser genom utarbetande av referensscenarier – där de resurser som medlemsstaterna kan tillhandahålla för EU:s katastrofinsatser kartläggs – samt beredskapsplanering är centrala inslag i en förstärkt katastrofberedskap från EU:s sida och en förutsättning för omedelbar insats i olika katastrofsituationer enligt situationens krav. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart genomföra dessa åtgärder utan att det inverkar på andra åtgärder. Parlamentet uppmanar slutligen kommissionen att inleda en genomförbarhetsstudie för att bedöma nyttan av att inrätta, anslå EU-medel för forskning till och kvalitetsmärka europeiska referenslaboratorier för bekämpning av biologisk terrorism och identifiering av offer.

29.  Europaparlamentet efterlyser i synnerhet ändamålsenlig planering inför särskilda oförutsedda händelser, såsom insatser mot katastrofer som orsakats av människan och som har att göra med oljeutsläpp, kärnkraftsanläggningar eller farliga ämnen, såväl till lands som till havs.

Ett europeiskt centrum för krisberedskap

30.  Europaparlamentet anser att kommissionens beslut att slå samman övervaknings- och informationscentrumet för civilskyddsmekanismens (MIC) och Echos krisledningscentraler för humanitärt stöd till ett verkligt beredskapscentrum som fungerar dygnet runt och ansvarar för planering och operativ samordning är ett steg i rätt riktning, och kräver att detta också genomförs med medlemsstaternas medverkan i realtid, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, när man övervakar, utfärdar tidig varning och slår larm. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka centrumet så att det kan fungera som en knutpunkt för snabb och effektiv samordning av allt stöd in natura och ekonomiskt humanitärt bistånd från EU. Parlamentet slår fast att det bör fungera som en enda kontaktpunkt för ansökningar om bistånd i samband med alla slags naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor, så att EU:s insatser blir samstämda.

31.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv sammanslagning av Echos och MIC:s krisledningscentraler samt garantier för lämplig finansiering.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt koppla det nya europeiska centrumet för krisberedskap till de båda unionsverktygen för att skydda skogarna mot skogsbränder, nämligen det europeiska informationssystemet för skogsbränder Effis och Effics.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna katastrofinsatserna och att förenkla och optimera de befintliga samhällsomfattande tjänsterna och larmnumret 112.

34.  Europaparlamentet vidhåller att beslut om att utnyttja resurser från poolen måste fattas snabbt av centrumet för krisberedskap tillsammans med medlemsstaterna för att se till att offren får förutsägbar, omedelbar och ändamålsenlig hjälp och undvika förseningar, dubbelarbete och överlappning.

35.  Europaparlamentet anser att man bör ta reda på och sammanställa en förteckning över vilka viktiga resurser som medlemsstaterna skulle kunna tillhandahålla för EU:s katastrofinsatser vid dessa scenarier.

36.  Europaparlamentet efterlyser tydlighet och samstämdhet i EU:s åtgärder mot bakgrund av de olika institutionella rollerna för kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten, varvid åtgärderna måste vidtas med hänsyn till de ovannämnda instansernas respektive befogenheter samt till gränserna för deras olika uppgiftsområden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta lämpliga arbetsrutiner och regler som medger insyn för att i mån av möjlighet säkerställa nära samarbete om och samordning av frågor som har med EU:s katastrofinsatser att göra, med utgångspunkt i de befintliga mekanismerna och utan att fördröja hjälpinsatserna. Parlamentet understryker att det behövs en flexibel, enkel och snabb samordning mellan tjänsterna, där bara de tjänster som har relevans för ändamålet ska medverka, varvid de mycket snabbt bör vara insatsklara, utan onödig byråkrati. Parlamentet påpekar att EU:s humanitära bistånd bör tillhandahållas oberoende av alla politiska hänsynstaganden och att internationellt överenskomna humanitära principer därvid bör följas.

37.  Europaparlamentet framhåller den ökade risk för katastrofer till följd av skogsbränder som framför allt beror på klimatförändringar som gör att stora bränder lättare bryter ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom det nya europeiska centrumet för krisberedskap inrätta en särskild avdelning som hanterar dessa risker.

38.  Europaparlamentet understryker att som en sista utväg, och i överensstämmelse med Osloriktlinjerna, utgör användningen av militära resurser under civil kontroll ofta ett viktigt bidrag till katastrofinsatser på plats, särskilt specialiserade insatser, strategiska lufttransporter eller större anläggningsarbeten. Parlamentet understryker att samordningen av hur samtliga tillgängliga resurser – såväl civila som militära – används, liksom av medlemsstaternas krishanteringsresurser, bör stärkas så att kostsamt dubbelarbete kan undvikas.

Logistik, transporter och telekommunikationer

39.  Europaparlamentet inser att användningen av militärresurser – transporter, logistik, säkerhet – i samband med humanitära insatser kan utgöra ett viktigt stöd, särskilt vid omfattande naturkatastrofer. Parlamentet påminner om att militärresurser, i enlighet med FN:s rekommendationer, bör användas under mycket speciella omständigheter och som en sista utväg.

40.  Europaparlamentet efterlyser gemensamma, effektiva logistiska arrangemang, främst med hjälp av de EU-finansierade övergripande grupperna för tekniskt bistånd och stöd, som kan stödja personal och grupper från EU och medlemsstaterna ute på fältet, framför allt när den lokala infrastrukturen har kollapsat.

41.  Europaparlamentet anser att man bör mobilisera grupper för tekniskt bistånd och stöd vid eventuella katastrofer och att man bör utarbeta rekommendationer om hur sådana grupper på ett effektivare sätt kan stödja de katastrofdrabbade.

42.  Europaparlamentet föreslår att man överväger en sammanslagning av medlemsstaternas konsulära resurser för att maximera effektiviteten och utnyttjandet av den befintliga kapaciteten. Härigenom kan EU genomföra sina internationella insatser på ett snabbare och bättre sätt genom att optimalt utnyttja redan tillgängliga medel. Parlamentet rekommenderar i detta avseende att de olika medlemsstaternas konsulära kapacitet ska utvärderas för att man ska kunna sammanfatta vilka resurser EU för närvarande har till förfogande i världen.

43.  Europaparlamentet anser att man bör beakta de befintliga system för räddningsinsatser som samordnas av FN, men efterlyser samtidigt bättre, förstärkta, mer kostnadseffektiva och väl samordnade transporter för all hjälp in natura i katastrofområden, i synnerhet genom effektivare och förenklade förfaranden, ökad samfinansiering och införande av nya sätt att ge tillgång till kompletterande transportkapacitet, eventuellt genom ramavtal.

44.  Europaparlamentet erinrar om de nuvarande verktygen för övervakning och förebyggande (framför allt anordningar för observation på plats), såsom de som tillhandahålls av Europeiska unionens program Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) eller programmen Inspire och Galileo, med vilkas hjälp man skulle kunna övervaka potentiella riskområden och på det sättet effektivare förbereda tillhandahållandet av katastrofhjälp till offren. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att förse EU med en speciell och säker telekommunikationskapacitet samt integrerade krishanteringslösningar, som omfattar allt från förebyggande till återhämtning. Parlamentet uppmanar kommissionen att på bästa sätt utnyttja de befintliga och framtida lösningar och resurser som telekommunikationssatelliter erbjuder för att lättare kunna utveckla medborgartjänster med koppling till den allmänna säkerheten och larmtjänster. Detta bör göras i samarbete med Europeiska rymdorganisationen, medlemsstaterna och berörda parter (privata operatörer, näringslivet).

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett kommunikations- och informationsnätverk, genom att särskilt undersöka telekommunikationsmöjligheter via bland annat satellit, för att räddningspersonalen ska få snabb och exakt information som möjliggör en effektiv distribution av basförnödenheter och utrustning, vilka är nödvändiga för återuppbyggnaden av samhället efter en katastrof.

Kommunikation, synlighet, utbildning och forskning

46.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande kommunikationsstrategi för alla EU-institutioner och medlemsstater samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället, för att både i mottagarländerna och bland unionsmedborgarna göra EU:s insatser mer synliga överlag och öka insynen i dem, samtidigt som man garanterar att katastrofhjälpen aldrig underordnas handelsfrågor eller politiska och strategiska frågor. Parlamentet anser att denna strategi bör syfta till att göra kommunikationsmedlen och kommunikationsverktygen enklare och mer enhetliga och föreslår därför t.ex. att man inför en enhetlig klädsel med en gemensam logotyp för all EU-personal, tillsammans med nationella igenkänningsmärken, och att man utser en enda talesman att ansvara för kommunikationen vid katastrofinsatser. Parlamentet anser att man i alla kommunikationsstrategier klart bör skilja mellan humanitärt bistånd och militär verksamhet.

47.  Europaparlamentet betonar att information ingår som ytterligare ett avgörande led i en effektiv politik för katastrofförebyggande och katastrofinsatser på alla nivåer och att de ständiga förändringarna i riskbilden kräver en fortlöpande uppdatering av kunskaper, tillsammans med välgrundade och jämförbara uppgifter om hur ofta katastrofer inträffar och om katastrofriskerna med därav följande konsekvenser, samt analytiska verktyg i samband med detta. Parlamentet efterlyser därför att man samordnar åtgärderna, att man på bredare basis tillgängliggör teknisk och vetenskaplig information och sakkunskap och systematiskt för ut den till kännedom samt att man delar med sig av bästa praxis, också i form av undersökningar och omsättande i praktiken av lärdomar som dragits, såsom de erfarenheter som vunnits genom projekt som tidigare förverkligats inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg.

48.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av ökat medvetande om vilka förfaranden som ska tillämpas i katastrofsituationer, och att utbildning av ungdomar i skolåldern och uppåt då särskilt bör uppmärksammas. Parlamentet uppmanar kommissionen att, under medverkan från skolor och särskilda frivilliga sammanslutningar, fostra till en kultur av planering, förebyggande och motståndskraft, vilket är en förutsättning för optimala civilskyddsinsatser.

49.  Europaparlamentet påpekar de regionala och lokala myndigheternas nyckelroll, eftersom dessa myndigheter står i första linjen när katastrofer, och framför allt gränsöverskridande katastrofer, inträffar och med tanke på att deras medverkan kan göra EU mera synligt bland unionsmedborgarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att medlemsstaterna gör sina regionala och lokala myndigheter delaktiga redan i inledningsskedet av insatskapaciteten genom att tillämpa sammanhållningspolitikens modell för flernivåstyre med hjälp av en kommunikationsstrategi som gynnar alla parter och omfattar samtliga aktörer som deltar i insatsmekanismen.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett tydligt informations- och förebyggandesystem för alla EU-medborgare på resande fot, både inom och utanför EU. Parlamentet föreslår därför att alla pass som utfärdas i EU ska innehålla larmnumret 112 med tydligt angivande av att man kan ringa till detta nummer överallt inom EU, tillsammans med en hänvisning till artikel 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där följande fastställs: ”Varje unionsmedborgare ska inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken han är medborgare inte är representerad, ha rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter …”, något som kan anlitas av resande till tredjeländer.

51.  Europaparlamentet kräver att det EU-omfattande larmnumret 112 bättre ska föras ut till kännedom för EU-medborgarna och för tredjelandsmedborgare som befinner sig i ett EU-land, bland annat via tryckta och audiovisuella medier samt via offentliga meddelanden, så att alla automatiskt ska kunna använda numret för att larma om eventuella katastrofer på EU:s territorium.

52.  Europaparlamentet anser att en utbildning av EU:s personal och sakkunniga enkom för katastrofinsatser skulle göra det möjligt att via en gemensam grundläggande utbildning och specialiserade moduler utveckla medvetenheten om gemensamma europeiska arbetsmetoder och insatsrutiner. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet gemensamma katastrofinsatsövningar för civila och militära logistikenheter.

Katastrofinsatser, beredskap och förebyggande

53.  Europaparlamentet konstaterar att det brukar vara mer kostnadseffektivt att förebygga katastrofer än att bekämpa dem. Parlamentet understryker därför vikten av att komplettera EU:s insatskapacitet vid katastrofer med ytterligare satsningar på EU:s och medlemsstaternas politik för bedömning och förebyggande av risker och uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande och innovativ EU-strategi för katastrofriskreducering. Parlamentet efterlyser tillräckliga resurser för att upptäcka eventuella katastrofer i ett tidigt skede och uppmanar kommissionen att se till att översynen av strukturfonderna och solidaritetsfonden stimulerar till utveckling av politik och investeringar på dessa områden. Parlamentet efterlyser dessutom förbättrad utbildning om katastrofförebyggande, investeringar för att förebygga katastrofer och klimatförändringar, lämplig vattenvårdslagstiftning och riskhantering samt en noggrann övervakning av hur översvämningsdirektivet genomförs på regional och lokal nivå. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att regionala och lokala myndigheter spelar en nyckelroll inom katastrofförebyggandet genom att förverkliga strategier för riskförebyggande på territoriell nivå, också i form av gemensamma ingripanden med räddningspersonal från flera olika länder.

54.  Med tanke på sambandet mellan torka, skogsbränder och ökenspridning upprepar Europaparlamentet sin tidigare ståndpunkt att kommissionen bör lägga fram ett förslag, liknande direktivet om översvämningar, för att främja antagandet av en EU-politik i frågor som rör vattenbrist, torka och anpassning till klimatförändringar. Parlamentet betonar också att det för detta ändamål är viktigt att inrätta ett europeiskt övervakningscentrum för torka, som skulle fungera som kunskapscentrum och bidra till att minska och kontrollera effekterna av torka.

55.  Europaparlamentet upprepar likaså sin uppmaning till kommissionen att anta ett direktiv om förebyggande och hantering av bränder med bestämmelser om regelbunden uppgiftsinsamling, kartläggning och identifiering av riskområden, utarbetande av brandriskhanteringsplaner, medlemsstaternas fastställande av tilldelade medel och tillgängliga resurser, samordning av olika förvaltningar, minimikrav på personalutbildning samt fastställande av miljöansvar och motsvarande påföljder.

56.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att närmare utforska de möjligheter som erbjuds genom EU:s territoriella mål. Parlamentet anser i detta sammanhang att de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTC) kan vara ett effektivt instrument för att ytterligare stärka det transnationella, gränsöverskridande och interregionala samarbetet, även med tredjeländer. Utvecklingen av interregionalt samarbete över de nationella gränserna visar enligt parlamentet att regionerna gör en stor insats för att ge snabbt stöd i civilskyddssyfte. Parlamentet anser att detta framgångsrika samarbete också utsträcker sig till det gemensamma målet att kartlägga risker och bedöma potentiella hot och att det är här som EU kan ge ett värdefullt och tydligt bidrag till ett ännu effektivare och mer ändamålsenligt samarbete, framför allt genom att förbättra samordningen.

57.  Europaparlamentet uppmärksammar att det under Europeiska volontäråret skulle vara både symboliskt och värdefullt att stödja de länder som främjar sådana verksamheter och organisationer.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ambitiösa lagstiftningsförslag i detta syfte snarast möjligt, och senast vid utgången av 2011.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 71, 10.3.2007, s. 9.
(2) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.
(3) Antagna texter, P7_TA(2010)0465.
(4) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 5.
(5) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 1.
(6) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 15.
(7) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 55.
(8) Främst pilotprojektet för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna vid bekämpningen av skogsbränder (2008) och den förberedande åtgärden för en europeisk snabbinsatsstyrka (2008–2010).


Yrkesmässiga gränsöverskridande vägtransporter av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet ***I
PDF 194kWORD 52k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (KOM(2010)0377 – C7-0186/2010 – 2010/0204(COD))
P7_TA(2011)0405A7-0076/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0377),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 133 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0186/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 5 oktober 2010(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0076/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europararlamentets ståndpunkt antagen vid första behandlingen av den 27 september 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../2011 om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet

P7_TC1-COD(2010)0204


(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2011/1214/EU.)

(1) EUT C 278, 15.10. 2010, s. 1.


Produkter och teknik med dubbla användningsområden ***I
PDF 203kWORD 47k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 september 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden (KOM(2008)0854 – C7-0062/2010 – 2008/0249(COD))
P7_TA(2011)0406A7-0028/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0854),

–  med beaktande av artikel 133 i EG-fördraget,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0062/2010),

–  med beaktande av artikel 27 i förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning), enligt vilken förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden trädde ur kraft från och med den 27 augusti 2009,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 juli 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0028/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet godkänner parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande som bifogas denna resolution

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen av den 27 september 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden

P7_TC1-COD(2008)0249


(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2011/1232/EU.)

BILAGA

Uttalande från kommissionen:

Kommissionen avser göra en översyn av denna förordning senast den 31 december 2013, framför allt av om det skulle gå att införa ett generellt exporttillstånd för sändningar av lågt värde.

Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sändningar av lågt värde

Denna förordning påverkar inte nationella generella exporttillstånd för sändningar av lågt värde, vilka medlemsstaterna utfärdat i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EG) nr 428/2009.

(1) Ståndpunkten ersätter de ändringar som antogs den 5 april 2011 (Antagna texter P7_TA(2011)0125).


Europeisk turism
PDF 411kWORD 87k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism 2010/2206(INI)
P7_TA(2011)0407A7-0265/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Grundläggande riktlinjer för en hållbar europeisk turism” (KOM(2003)0716),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa” (KOM(2006)0134),

  med beaktande av kommissionens meddelande ”Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism” (”Agenda 21”) (KOM (2007)0621),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism” (KOM(2010)0352),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk statistik om turism (KOM(2010)0117),

–  med beaktande av förklaringen ”Mot en socialt ansvarstagande turistindustri”, som antogs vid det informella ministermötet i Madrid den 15 april 2010,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 oktober 2010 om ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism” (14944/10),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism” (CdR 342/2010),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 december 1986 om brandskyddsföreskrifter för befintliga hotell(1) (86/666/EEG),

–  med beaktande av rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2009/47/EG av den 5 maj 2009 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller reducerade mervärdesskattesatser(4),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 9 juli 2009 om fastställande av ekologiska kriterier för EU:s miljömärkning av logitjänster (2009/578/EG)(5),

  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om nya utsikter och utmaningar för en hållbar europeisk turism(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om ”En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa”(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om turismens inverkan i kustregionerna – de regionala utvecklingsaspekterna(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2011 om praktiska aspekter som avser översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser under nästa programperiod(10),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A7-0265/2011), och av följande skäl:

A.  Turismen svarar för 10 procent av EU:s BNP och 12 procent av den totala sysselsättningen, vilket gör den till den tredje största socioekonomiska verksamheten i EU. Sektorn utgörs till stor del av mikroföretag och små och medelstora företag, den är den viktigaste resursen för vissa regioner i EU, till exempel öarna, och den spelar en nyckelroll för EU:s ekonomiska utveckling och ekonomiska, sociala och regionala sammanhållning och för att vi ska kunna uppnå målen för Europa 2020-strategin.

B.  Turismen bidrar dessutom till mänskligt berikande, utbyte, välfärd, välbefinnande, kultur och sociala samband, och därför bör fokus ligga på kvalitet.

C.  Europeiska unionen är världens största resmål uttryckt i antalet internationella turister. Det är nödvändigt att förstärka dess ledande ställning genom att möta utmaningarna dels från en ökande global konkurrens och en efterfrågan som hela tiden ändras, dels i och med behovet av att garantera ökad och mer permanent hållbarhet.

D.  Den europeiska turistnäringen står inför många utmaningar: den globala ekonomiska krisen, konkurrensen från andra resmål utanför EU, diversifieringen av utbudet, följderna av klimatförändringarna och säsongsbundenheten, befolkningsutvecklingen i Europa, den ökade inverkan av informations- och kommunikationsteknik samt många oförutsedda händelser som periodvis drabbar branschen.

E.  Turismen bidrar till att främja bilden av Europa och dess kulturella och språkliga arv med respekt för mångfalden. Den bidrar också till att stärka EU:s gemensamma värderingar och upplevelsen av identitet, tillhörighet och europeiskt medborgarskap. Att utveckla näringen är viktigt för att stärka den regionala dimensionen inom EU.

F.  Mångfalden, olikheterna och de mångkulturella inslagen i Europa erbjuder en oerhörd utvecklingspotential för all slags tematurism. Utveckling och främjande av olika former av diversifierad turism kan utgöra det enda effektiva svaret på den snedvridning, de problem och den förstörelse som oreglerad, likriktad massturism leder till.

G.  I och med Lissabonfördraget (artikel 195) faller turismen inom EU:s behörighetsområde, vilket innebär att EU nu kan stödja och komplettera medlemsstaternas insatser genom att stimulera skapandet av en miljö som är gynnsam för företagsutvecklingen inom denna sektor och främja samarbetet mellan medlemsstaterna. Enligt fördraget får EU emellertid inte harmonisera medlemsstaternas lagar och andra författningar.

H.  Mot bakgrund av denna nya behörighet är det nödvändigt att utarbeta en europeisk strategi med tydliga och ambitiösa mål som till fullo respekterar subsidiaritetsprincipen.

I.  EU:s nya behörighet och framtida turismpolitik måste genomföras på ett effektivt sätt och synliggöras för att motsvara de europeiska medborgarnas och de internationella turisternas förväntningar. Därför krävs inte bara en strategi och en handlingsplan, utan politiken måste även ges tillräckliga resurser i EU:s ekonomiska planering för perioden 2014–2020.

J.  Ekonomin i de yttersta randområdena och i vissa öregioner i EU är nästan helt beroende av lufttransport på grund av sitt avlägsna läge, och det är därför nödvändigt att vidta åtgärder som är anpassade till dessa områdens beroende av lufttransport.

1.  Europaparlamentet stöder den politiska strategi som kommissionen lagt fram och som innehåller 21 åtgärder för att åter få fart på sektorn. Parlamentet anser att denna text, med tillhörande genomförandeplan, utgör en konkret utgångspunkt för arbetet med att utveckla en europeisk politik för en konkurrenskraftig, modern, högkvalitativ och hållbar turism som är tillgänglig för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för genomförandeplanen, så snart som möjligt fastställa exakta tidsfrister för åtgärder och mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta genom att lägga fram program för varje åtgärd med stöd av behöriga nationella, regionala och lokala myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på prioriterade åtgärder som är innovativa och som medför ett europeiskt mervärde.

2.  Europaparlamentet anser att grunden för en europeisk strategi för turismen i första hand bör bestå av ett paket av särskilda åtgärder som enbart avser sektorn, och i andra hand, med tanke på turismens övergripande natur, en samordning med andra berörda politikområden i syfte att skapa ett system som effektivt stöder turismen. Parlamentet anser dessutom att man behöver göra en noggrann bedömning av hur åtgärder på andra områden inverkar på turismen, och efterfrågar ett integrerat tillvägagångssätt så att man kan skapa synergier både mellan de olika sektorsvisa strategierna och mellan de olika finansieringsinstrumenten.

3.  Europaparlamentet beklagar bristen på samstämdhet inom kommissionen när det gäller turismpolitiken. Parlamentet anser att kommissionen bör säkra samordning och integration mellan de berörda generaldirektoraten.

4.  Europaparlamentet understryker behovet av ett nära samarbete såväl mellan de europeiska, internationella, nationella, regionala och lokala myndigheterna som mellan EU-institutionerna och sektorns aktörer för att ta sig an de övergripande utmaningarna i samband med turism samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påminner om att många europeiska regioner och kommuner har direkta befogenheter när det gäller turism, och att de därmed spelar en central roll i genomförandet av projekt och särskilda åtgärder. Parlamentet önskar se att regioner och kommuner, även inom ramen för Europa 2020-strategin, samarbetar i högre grad och intar en hållbar, direkt och effektiv roll vid utarbetandet av den nya turismpolitiken. Parlamentet anser att man under samma period med hjälp av särskilda programmeringsinstrument såsom strategier för makroregioner skulle kunna öka turismen i och mellan regionerna och bidra till att göra europeiska regioner och kommuner attraktivare och synligare.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa två nya principer för turism, ”interregionalitet” och ”komplementaritet”, för att främja gemensam planering och samarbete mellan de tjänster som erbjuds turister i ett gemensamt geografiskt område, t ex mellan angränsande regioner i olika medlemsstater eller för vissa temaområden mellan regioner som länkas samman av gemensamma faktorer.

En turism som är konkurrenskraftig, modern och av god kvalitet

6.  Europaparlamentet anser att turismen bör betraktas som en integrerad del av den europeiska industripolitiken och innovationspolitiken och framhåller åter att en satsning på turismen utgör ett strategiskt och viktigt mål för sysselsättningen i de olika medlemsstaterna. Parlamentet vill här understryka den betydelse som mikroföretag och små- och medelstora företag har. De bidrar till innovation underifrån och till stabiliteten inom sektorn, och de garanterar också kvaliteten, mångfalden och äktheten i de regioner där de har sina rötter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad främja det här inslaget i tjänster som erbjuds turister i Europa.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och årligen offentliggöra exempel på god praxis avseende turism.

8.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att man tillsammans med medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter och nationella turistbyråer bör ta fram ett ”varumärke Europa”, i syfte att globalt främja Europa som turistdestination. I detta syfte uppmanar parlamentet kommissionen att genomföra reklamkampanjer i samarbete med medlemsstaterna och behöriga turistbyråer. Parlamentet betonar att alla turismfrämjande åtgärder bör respektera och lyfta fram Europas regionala och lokala mångfald utan att framhäva något specifikt europeiskt resmål, och påpekar samtidigt att ”varumärke Europa” inte får hindra olika regioner, städer och lokala platser att fritt profilera sig själva.

9.  Europaparlamentet ser positivt på initiativet att införa en europeisk kulturarvsmärkning som ett verktyg för att främja vissa platser som är viktiga för den europeiska integrationens historia. Parlamentet insisterar på behovet av att samordna detta initiativ med de platser som erkänns av Unesco och andra historiska färdvägar. Parlamentet anser att en samordning med andra likvärdiga initiativ, som t.ex. Europa Nostra Award, är nödvändig i syfte att undvika en dubblering. Parlamentet uppmanar kommissionen att påpeka för medlemsstaterna att de platser som får en europeisk kulturarvsmärkning alltid måste vara öppna och tillgängliga, med nödvändig personal på plats.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att folkliga traditioner i medlemsstaterna, däribland mattraditioner, tas upp på världsarvslistan, i syfte att bevara dem för framtida generationer och upprätta en europeisk strategi för främjande av folkliga traditioner på europeisk och internationell nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka effekter EU:s kulturhuvudstadsprogram har på turismen och att rapportera till parlamentet om huruvida det krävs en översyn av styrelseformerna, finansieringsvillkoren och förfarandena för att involvera kulturinstitutioner och kulturföreningar, i syfte att investera i långsiktiga och hållbara förfaranden och partnerskap.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att till exempel via partnerskap eller genom ingående av internationella luftfartsavtal samarbeta med utomeuropeiska länder, framför allt med grannländerna och Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (Brik), som utgör en marknad med åtskilliga miljoner nya potentiella turister. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att arbetet med att göra den europeiska turismsektorn känd och förbättra dess kvalitet, konkurrenskraft och diversifiering måste fortsätta, och efterfrågar en gemensam europeisk marknadsföring och kombinerade produkter för att locka besökare från dessa nya marknader.

13.  Europaparlamentet anser att det, med respekt för EU:s rätt och skyldighet att kontrollera tillträdet över EU:s gränser, är lämpligt att EU-institutionerna och medlemsstaterna inom ramen för den gemensamma viseringspolitiken utarbetar en långsiktig strategi för mer samordnade och förenklade viseringsförfaranden och undersöker möjligheten att inrätta gemensamma konsulat på EU-nivå som garanterar en korrekt tillämpning av dessa förfaranden och lägre administrativa kostnader. I detta syfte och med anledning av inrättandet av Europeiska utrikestjänsten uppmanar parlamentet kommissionen att överväga att låta EU:s delegationskontor världen över utfärda turistvisum i samarbete med medlemsstaternas nationella ambassader och att undersöka alternativa möjligheter att förenkla utfärdandet av turistvisum, till exempel att utfärda ”gruppturistvisum” för organiserade grupper och göra det lättare för affärsresande att få visum.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när det gäller olika nödsituationer som kan medföra risker för turister i utlandet, i nära samarbete med Europeiska utrikestjänsten undersöka möjligheten att utarbeta ett enhetligt förfarande för utfärdande av meddelanden om avrådan från att resa, och skapa en enhetlig europeisk kod för att ange hur allvarlig situationen i fråga är. I de allvarligaste fallen ska operatörerna kunna ansöka om stöd från gemenskapen i den utsträckning det finns tillgång till finansiering genom EU-medel.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra slutsatser av nyligen inträffade nödsituationer, t.ex. vulkanutbrottet, och utarbeta konkreta scenarier för ett EU-krishanteringssystem, så att samordning och enhetligt handlande blir regel i alla medlemsstater när det gäller information och åtgärder.

16.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att främja innovation och teknisk utveckling i mikroföretag och små och medelstora företag så att de kan effektivisera saluförandet av sina produkter och främja olika resmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en plattform för ”IKT och turism” och starta ett särskilt pilotprojekt före utgången av 2011 för att uppmuntra mikroföretag och små och medelstora företag att delta i den ”digitala leveranskedjan” på samma sätt som redan har gjorts i andra sektorer, till exempel textil-, transport- och logistiksektorerna samt i bilindustrin. Parlamentet efterfrågar initiativ för att främja e-handel inom branschen och undanröja de kvarstående hindren för att handeln ska kunna utvecklas på den inre marknaden. Parlamentet uppmuntrar dessutom medlemsstaterna att utveckla bredbandsanslutningar till internet inom sina territorier för att möjliggöra utvecklingen av avancerade tjänster och samverkan mellan olika operatörer.

17.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att främja och stödja företagarandan inom turismsektorn, med särskild betoning på kvinnor och ungdomar. Tillgången till finansiering bör underlättas, särskilt i form av mikrokrediter till små och medelstora företag och till egenföretagare.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en särskild företagsinkubator för företag inom turismsektorn.

19.  Europaparlamentet anser att hållbarheten inom turismsektorn skulle öka betydligt med en mer samordnad forsknings- och utvecklingsstrategi och främjande av innovativa produkter och tjänster. Parlamentet betonar att turismnäringens utveckling är direkt kopplad till främjandet av energieffektiv och förnybar teknik.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett virtuellt övervakningscentrum för turism som ska stå i förbindelse inte bara med forskningsinstituten utan också med företag och offentliga myndigheter, för att få till stånd marknadsundersökningar genom system för information om konkurrensförmåga, vilka ger företag och offentliga myndigheter prognoser om utbud och efterfrågan och skapar förutsättningar för en bättre strategisk ställning för företag och den offentliga sektorn.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna och branschens nationella aktörer undersöka med vilka innovativa åtgärder man kan främja särskilda paketresor till Europa i samband med de stora historiska, kulturella och idrottsmässiga evenemang som vissa medlemsstater kommer att anordna under de kommande åren, bland annat olympiska spelen och världsutställningen, i syfte att marknadsföra resmålet Europa med all dess rika mångfald. Parlamentet anser att europeiska och internationella evenemang av olika slag bör marknadsföras i anslutning till det lokala turismutbudet.

22.  Europaparlamentet anser att portalen www.visiteurope.com, som drivs av ETC (European Travel Commission), bör utvecklas för att maximera utnyttjande och tillgänglighet (information på alla EU:s officiella språk och de viktigaste språken utanför EU, särskilt med avseende på Brikländerna, användning av format som kan användas av synskadade, information på teckenspråk för döva samt användning av alla tekniska hjälpmedel) och göra den till en verklig europeisk turismplattform med smidig tillgång till de olika medlemsstaternas nationella, regionala och lokala turismportaler. Parlamentet anser dessutom att portalen bör användas för att synliggöra såväl systemet för EU-kvalitetsmärkning som bästa praxis och initiativ som Calypso, Necstour och Eden, och att den bör informera turister om deras rättigheter i olika situationer.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka möjligheten att skapa ett ”europeiskt turistkort” i syfte att uppmuntra turister från medlemsstater eller tredjeland som reser i Europa att göra detta regelbundet, genom att erbjuda information, bland annat om deras rättigheter, förmåner och riktade tjänster.

24.  Eftersom Europeiska unionen bygger på kulturell och språklig mångfald anser Europaparlamentet att det är viktigt att göra turistområdena tillgängliga för besökare genom att förse dem med lämpliga verktyg som underlättar deras besök och ökar deras förståelse, exempelvis ljudguider eller beskrivande broschyrer som ger förklaringar på minst två av Europeiska unionens officiella språk, särskilt om de besökta områdena får stöd från strukturfonderna.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med näringens aktörer undersöka om det vore möjligt att genomföra en ”europeisk märkning för kvalitetsturism” och ange gemensamma kvalitetskriterier. Parlamentet anser att detta bör ske genom att man samordnar de bästa erfarenheter som redan gjorts i de olika medlemsstaterna och branschföreningarna för att skapa en paraplymärkning som kan komplettera de nationella märkningssystemen och som fungerar på basis av en frivillig ackreditering (”opt-in”).

26.  Europaparlamentet anser att antalet märkningssystem inte bör öka utan snarare minska för att undvika förvirrade konsumenter och företag som dignar under bördan, samt att märkningarna bör göras lättare att känna igen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga märkningar efter deras tillförlitlighet och öppenhet och efter hur väl de efterlevs. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen, medlemsstaterna och andra att främja befintliga instrument och bästa praxis och att långsiktigt utvärdera om den europeiska kvalitetsmärkningen och EU:s miljömärkning av logitjänster gradvis skulle kunna kombineras till en enda märkning med hållbarhet som ett grundläggande kvalitetskriterium.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett särskilt initiativ för att gradvis harmonisera systemen för klassificering av hotell och annan logi (inklusive pensionat, hyrda rum osv.) genom att fastställa gemensamma minimikriterier utifrån de positiva erfarenheter som redan gjorts av branschföreningar (t.ex. Hotelstars Union) och branschföreträdare. Enligt parlamentet skulle en sådan gradvis harmonisering både göra Europa mer känt som resmål och utöka informationen till turister. Parlamentet uppmanar den europeiska hotell- och restaurangbranschen att

   fortsätta sitt arbete med att gradvis samordna systemen för klassificering av hotell och annan logi, med beaktande av tillgänglighetskriterier, och
   samarbeta med och regelbundet informera EU-institutionerna om sina framsteg.

28.  Europaparlamentet understryker att frågan om säkerheten vid olika sorters logi måste uppmärksammas, framför allt när det gäller brandskyddsbestämmelserna och koloxidsäkerheten. Parlamentet anser därför att man ska uppmuntra en frivillig anslutning till MBS-metoden (Management, Building and System), utan att det påverkar tillämpningen av gällande nationella regler, i linje med rådets rekommendationer från 1986, och att alternativa regleringsåtgärder bör vidtas när självregleringen brister. Parlamentet betonar också att hotellpersonal måste utbildas i krisberedskap och brandsäkerhet, och understryker behovet av att systematiskt samla in uppgifter om säkerheten vid logi. Parlamentet betonar att man alltid måste ta hänsyn till behoven hos människor med funktionshinder eller minskad rörlighet, även genom att göra personalen mer medveten om funktionshindrades behov vid förebyggande av bränder och säkerhet vid logi.

29.  Europaparlamentet anser att kommissionen i samarbete med turismnäringen och arbetsmarknadens parter bör utarbeta en beskrivning av befintliga yrkeskompetenser (Tourism Skill Competence Framework) för att skapa en bas utifrån vilken man sedan kan agera konkret för att se till att efterfrågan och utbud möts på arbetsmarknaden för turismsektorn i Europa.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna uppmuntra rörligheten och använda och främja program för livslångt lärande och för yrkes-, universitets- och lärlingsutbildningar inom turismsektorn, att upprätthålla nära kontakter med forskningsvärlden och näringslivet samt att lägga mer vikt på innovation inom turism i det åttonde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. Parlamentet anser att gemenskapsprogram som Erasmus för unga entreprenörer och Leonardo da Vinci ger deltagarna unika möjligheter att skaffa yrkesmässig och utbildningsmässig kompetens och att förbättra karriärmöjligheterna, och programmen bör därför utvecklas ytterligare och marknadsföras, och det bör vara möjligt att se över dem så att de innehåller bästa praxis avseende bland annat kundvård, tillgänglighet och hållbarhet.

31.  Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en mer konkret uppföljning av hur tjänstedirektivet har införlivats på området för turism i medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet begär att medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av yrkeskvalifikationer inom turismsektorn ska förbättras för att möjliggöra för dem som redan arbetar i branschen och för dem som planerar att göra det att hitta de bästa arbetstillfällena och för att främja deras rörlighet inom sektorn. Parlamentet anser att detta skulle bidra till att lösa problemen med såväl säsongsbetonat arbete i sektorn som svart arbete.

33.  Europaparlamentet betonar det nära sambandet mellan turism och transport, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt för att modernisera nationell, regional och gränsöverskridande infrastruktur för de olika transportsätten, med särskild inriktning på framstegen och genomförandet i tid av transeuropeiska transportnätsprojekt och på fullbordandet av det gemensamma europeiska luftrummet, i syfte att få till stånd en mer effektiv flygledning. Parlamentet anser att man bör uppmuntra intermodala transporter och vidta lämpliga åtgärder för att hantera turistströmmarna, framför allt under högsäsong och vid olika sorters nödsituationer.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja användningen av mer hållbara transportmedel, till exempel kombinationer av kollektivtrafik, tåg, cykel och gång. Parlamentet uppmanar kommissionen att även inom ramen för transeuropeiska transportnät bland annat underlätta och stödja utvecklingen av förbindelser med öar, landsbygdsområden, bergsområden, yttersta randområden och svårtillgängliga resmål i allmänhet.

35.  Europaparlamentet understryker behovet av att främja integrerade system för elektronisk försäljning av biljetter för olika transportmedel, vilket skulle främja systemens intermodalitet, underlätta internationella resor mellan medlemsstaterna, garantera rörelsefriheten och avskaffa de hinder som står i vägen för fullbordandet av den inre marknaden. Parlamentet anser att man måste lyfta fram funktionshindrades särskilda tillgänglighetskrav under utvecklingsprocessen.

36.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse EU:s lagstiftning i fråga om passagerares rättigheter, framför allt vad gäller passagerare med nedsatt rörlighet, och uppmanar kommissionen att på kort sikt lägga fram en långtgående och sammanhängande lagstiftningsram med gemensamma regler för de olika transportsätten, som kompletteras av specialregler för respektive transportsätt där deras särskilda förhållanden beaktas.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utarbeta en stadga om turisters rättigheter och skyldigheter, där principerna för tillgänglighet, information, öppen prissättning, ersättning osv. ska framgå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett oberoende skiljedomssystem så att konsumenterna också verkligen kan driva igenom dessa rättigheter.

Hållbar och diversifierad turism

38.  Europaparlamentet understryker att turismpolitiken konsekvent måste syfta till en hållbar utveckling. Den måste uppfylla den nuvarande befolkningens sociala, ekonomiska och miljömässiga behov utan att förlora kommande generationers intressen ur sikte.

39.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse kommissionens vilja att diversifiera utbudet, vilket skulle bidra till att minska säsongsberoendet. Parlamentet understryker framför allt betydelsen av det samarbete som redan inletts med Europarådet för att främja kulturell, historisk, religiös, ekologisk och landskapsestetisk turism genom tematiska leder/resvägar som inte endast utnyttjar vår kontinents kulturella och historiska rötter, men som dessutom bidrar till att utveckla en alternativ turism som är hållbar och tillgänglig för alla. Parlamentet anser att utnyttjandet av hållbara transporter, bland annat cykel och segling, bör uppmuntras i samband med många resvägar.

40.  Europaparlamentet anser att man bör skilja mellan europeisk turism och turism i andra länder/kontinenter genom att knyta den traditionella turismsektorn till det territoriella utbudet av produkter och tjänster samt materiella och immateriella tillgångar.

41.  Europaparlamentet anser att kommissionen och Europarådet i nära samarbete med medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter bör fortsätta att bland annat med ekonomiska medel främja såväl utvecklingen av nya som underhållet av befintliga ”Europeiska leder”, även på öar, i kust- och bergsområden och i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att dessa rutter bör belysa den europeiska identiteten genom att man marknadsför och binder samman symboliska platser, som katedraler, slott, universitet och arkeologiska och industrihistoriska platser samt symboliska europeiska personligheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla de åtgärder som krävs för att bevara det europeiska kulturarvet och tillgångarna för framtida generationer.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta nätverkandet och samarbetet mellan EU:s regioner i syfte att sammankoppla befintliga regionala, nationella och europeiska cykelleder och utöka den hållbara, energieffektiva och miljövänliga cykelturismen i EU.

43.  Europaparlamentet understryker betydelsen av nätverk som Necstour och Eden för att utbyta god praxis mellan europeiska regioner och främja hållbara resmål. Parlamentet insisterar dessutom på behovet av att i nära samarbete med Tourism Sustainability Group (TSG) och regionala och lokala myndigheter skapa ett system med gemensamma indikatorer för en hållbar förvaltning av turistdestinationer.

44.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av den europeiska kontinentens historia, att kommissionen mer kraftfullt borde marknadsföra Europas industriella kulturarv, vars potential inte har uppmärksammats tillräckligt. Parlamentet betonar att utvecklingen av Europas industriella kulturarv, ett område av stort kulturellt intresse, även skulle kunna vara till fördel för sekundära resmål och bidra till en mer hållbar, diversifierad och jämnt utspridd turismsektor i Europa genom att man bevarar, omvandlar och återställer industrihistoriska platser.

45.  Europaparlamentet anser att landsbygdsturism och jordbruksturism ska få lämpligt stöd, eftersom det rör sig om sektorer som förbättrar livskvaliteten, diversifierar landsbygdsområdenas ekonomi och inkomstkällor, skapar sysselsättning i dessa regioner, bidrar till att människor stannar kvar och avfolkning därmed undviks och är direkt knutna till ett främjande av traditionella ekologiska och naturliga livsmedelsprodukter. Parlamentet påpekar att det därvid är viktigt att garantera full tillgång till transportnät, internet och informationsinfrastruktur i sådana områden. Parlamentet anser att detta bidrar till målet att främja nya former av turism, förlänga turistsäsongen och förskjuta verksamheterna från områden med stark koncentration av turister till områden med hög men otillräckligt utnyttjad potential för turism.

46.  Europaparlamentet anser att jordbrukarnas marknadsföringskapacitet och deras tillträde till lokala marknader måste förbättras, vilket skulle göra det lättare för företagen inom restaurang- och cateringbranschen att köpa de lokala produkter som de behöver.

47.  Europaparlamentet framhåller att naturturismen bidrar till en hållbar utveckling av sektorn. Parlamentet anser det vara viktigt att koncentrera sig på naturliga semesterorter och naturskyddade områden för att göra dem tillgängligare för turister, bland annat genom att utveckla gränsöverskridande resvägar som respekterar miljöarvet och den lokala biologiska mångfalden.

48.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av nya inre vattenvägar kan bidra till en hållbar utveckling av kultur-, natur- och fritidsturismen.

49.  Europaparlamentet påminner om att kultur-, utbildnings-, ungdoms- och idrottsresor blir alltmer populära. Medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter uppmanas därför att stödja dessa former av turism genom att vara flexiblare och anpassa sig till de nya kategorier av konsumenter som är en följd av demografiska förändringar samt ta hänsyn till nya former av turism, skräddarsydda efter konsumenternas önskemål. Parlamentet understryker hur viktig idrotten är för främjandet av turism, i form av både åskådare och utövare som reser till idrottsevenemang, och kräver att särskilda strategier för uppmuntran av och stöd till idrottsturism inrättas.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett horisontellt gemenskapsinitiativ avseende turismens miljöpåverkan, med särskild inriktning på den europeiska biologiska mångfalden, avfallshantering, energibesparingar och vattenhushållning, sunda kostvanor och användning av mark och naturresurser, för att sprida information och annat användbart material som kan bidra till att öka allmänhetens medvetenhet och minska turismens miljöpåverkan.

51.  Europaparlamentet välkomnar branschens frivilliga insatser för att lära sig förstå och minska turismens inverkan på miljön och turistmålen, t.ex. det delvis EU-finansierade Travelife Sustainability System, ett innovativt program som hjälper konsumenterna att göra hållbara val och branschen att vara medveten om och hantera sin inverkan i näringskedjan.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja innovativa initiativ från små och medelstora företag inom turismsektorn och att bibehålla och förbättra den rika biologiska mångfalden genom att främja ekoturism.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga införandet av en europeisk dag för ansvarsfull och hållbar turism, och då organisera informationsdagar i alla medlemsstater för att främja olika former av hållbar och ansvarsfull turism.

54.  Europaparlamentet framhåller de allvarliga konsekvenser som klimatförändringarna får för Europas turistområden, särskilt de områden som är mest utsatta, som kust-, ö- och bergsområden. Parlamentet anser att strategier bör utarbetas för att förhindra och motverka detta, bland annat genom att man främjar innovation och diversifiering av turismutbudet, förbättrar förebyggandet av naturrisker och åtgärderna för att mildra effekten av klimatförändringarna, anpassar infrastrukturen, förutser konsekvenserna av en försämrad tillgång på vatten och bevarar hållbarheten hos fauna, flora och landskap i berörda områden.

55.  Europaparlamentet påminner om att kustområdena är de främsta turistdestinationerna i Europa och att det därför är viktigt att man noggrant beaktar metoderna för planering av markanvändningen i kustområdena, risken för omfattande urbanisering och behovet av att bevara kustområdenas kvalitet och hållbarhet, deras kulturarv och turistinfrastrukturer. Parlamentet understryker att adekvata resurser måste avsättas för en strategi för turism inriktad på kustområden, öar och hav i syfte att skydda de europeiska kusterna från erosion, bevara deras miljö- och djurarv och förbättra vattenkvaliteten så att en hållbar bad- och undervattensturism av god kvalitet kan utvecklas. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens initiativ till en strategi för en hållbar kust- och havsturism, och efterlyser liknande strategier för öar, bergsregioner och andra sårbara områden.

56.  Europaparlamentet understryker den betydelse som badturismen har för vissa europeiska kustregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om direktiv 2006/123/EG inverkar negativt på små och medelstora företag i sektorn och att, om nödvändigt, föreslå åtgärder för att lindra denna inverkan och se till att särdragen för denna yrkesgrupp beaktas vid tillämpningen av direktivet. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att i samarbete med behöriga myndigheter undersöka möjligheten att införa åtgärder för att kompensera operatörerna för förluster till följd av ny lagstiftning som har lett till förlorade rättigheter, och förluster i samband med sådana investeringar för att förbättra eller anpassa anläggningar till den tidigare lagstiftningen, som operatörerna inte har tjänat in ännu. Parlamentet anser att sådana åtgärder krävs för att skydda operatörernas investeringar och förbättra tjänstekvaliteten.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av hamninfrastrukturen inom ramen för en integrerad havspolitik, både för att få till stånd en anpassning av hamnterminalerna till rörelsehindrades behov och för att möjliggöra samtrafik med andra transportsätt och sammanknyta kusten med turistutbudet i inlandet, eftersom detta är viktiga faktorer för sjötransport av passagerare, kryssningsturism och fritidsbåtsturism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom denna ram avskaffa alla eventuella restriktioner.

58.  Europaparlamentet noterar hälsoturismens och framför allt kurortsturismens fortsatta tillväxt på grund av den demografiska utvecklingen i Europa. Parlamentet konstaterar att det finns olika gemenskapsregler om frågor som är knutna till kurorter och uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att lägga fram ett samlat lagförslag om kurorter för att ge denna sektor en organisk och reglerad struktur, stimulera konkurrensen och omedelbart slå fast att de kurortsföretag som är verksamma i de olika medlemsstaterna och som erbjuder hälsovårdstjänster inte omfattas av bestämmelserna i direktiv 2006/123/EG. Parlamentet understryker hur viktiga de nya reglerna för gränsöverskridande hälsovård är och påpekar att kriterierna och villkoren i den nya lagstiftningen måste respekteras helt för att ett fullständigt tillfredsställande genomförande ska kunna garanteras.

59.  Europaparlamentet framhåller shoppingturismens ekonomiska betydelse. Parlamentet understryker att detta är en form av turism som för ett stort antal turister är det främsta motivet för besöket i EU, vars företag och varumärken är världsledande inom lyxsektorn. Parlamentet understryker att sektorn är i full tillväxt men att EU möter hård konkurrens från andra internationella turistdestinationer som till exempel erbjuder möjligheter att handla skattefritt eller med återbetald moms. Parlamentet rekommenderar därför att man i samarbete med lyxsektorn och verksamma inom turismnäringen utarbetar nya åtgärder och tjänster som gör det möjligt för EU att behålla sin attraktivitet och konkurrenskraft.

60.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att främja affärsturismen inom EU och i världen på grund av dess ekonomiska betydelse för vissa samhällen i Europa och de många tjänster som är förknippade med värdskapet för och arrangemanget av mässor, utställningar, kongresser och andra branschevenemang (hotell- och restaurangbranschen, handeln, transporter, marknadskommunikationsföretag och konferensarrangörer etc.).

61.  Europaparlamentet påminner om att en etiskt ansvarsfull turism är ett nödvändigt mål. Parlamentet tar med tillfredsställelse del av innehållet i den etiska kod som utarbetats av Världsturistorganisationen och hoppas att den snart ska antas av kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet ansluter sig därför också till kommissionens förslag att utsträcka medlemsstaternas jurisdiktion till de brott i samband med sexuellt utnyttjande av minderåriga som begås i utlandet för att på så vis kunna bekämpa sexturismen.

En turism för alla

62.  Europaparlamentet understryker att turismens inneboende säsongsbundenhet kan ligga till grund för förekomsten av otrygga anställningar och arbetsvillkor. Parlamentet efterfrågar därför en särskild politik till förmån för säsongsarbetare med åtgärder för att framför allt förlänga turistsäsongen genom en diversifiering av utbudet.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en plan för att främja en gradvis minskning av turismens säsongskaraktär. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att ytterligare utveckla den förberedande åtgärden Calypso på grundval av hittills uppnådda positiva resultat, samt uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gå vidare med denna åtgärd som underlättar för missgynnade personer, som äldre, funktionshindrade, unga och låginkomstfamiljer, att åka på semester, särskilt under lågsäsong och i fråga om utlandsresor. Parlamentet efterfrågar här att ytterligare planer för fysisk tillgänglighet, lämpliga tjänster och tillförlitlig information införlivas i turismutbudet. Parlamentet anser att det redan nu finns många exempel på god praxis som lägger tonvikten vid lättillgänglighet och möjligheten att själv kunna bestämma, och som kan vara en inspirationskälla.

64.  Europaparlamentet understryker vikten av att inom ramen för en ny europeisk strategi för funktionshinder se till att personer med funktionshinder får tillgång inte bara till transportmedel utan även till hotell, restauranger och information som är tillgänglig för alla samt till turismutbudet i allmänhet. Parlamentet betonar att tydlig information om de vidtagna åtgärderna därefter bör tillhandahållas. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att samtliga turismprodukter och turismtjänster är tillgängliga för alla.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja genomförandet av program för återställning, bevarande och skydd av områden av kulturellt, historiskt eller miljömässigt intresse så att de i högre grad kan utnyttjas av turister. Parlamentet vill uppmuntra unga frivilliga att delta i dessa program under det Europeiska året för frivilligarbete 2011 och därefter.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även främja så kallad ömsesidig turism (Visiting Friends and Relatives, VFR) som ett viktigt verktyg för att utveckla integrationen av den europeiska kulturen.

Turism och resurser

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna, utöka och synliggöra de finansieringsinstrument inom de olika generaldirektoraten som syftar till att öka turismens konkurrenskraft, samt att kontrollera att de utnyttjas på rätt sätt, framför allt vad gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska socialfonden och Europeiska fiskerifonden. Parlamentet anser att det i en situation med budgetåtstramningar är viktigt att få till stånd synergier mellan olika befintliga finansieringsinstrument, som bör anpassas till utvecklingen av turismen och dess målgrupper, diversifieringen av turismverksamheterna och till den lokala utvecklingens behov. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utarbeta tydliga riktlinjer för det ekonomiska stödet till turismrelaterade projekt, samt att upprätta en lättillgänglig databas för generaldirektoraten i syfte att öka medvetenheten och sprida information om turismprojekt som är medfinansierade av EU.

68.  Europaparlamentet betonar att turismen bör fortsätta att spela en viktig roll i sammanhållningspolitiken inom ramen för budgetramen för 2014–2020. Parlamentet kräver att man i nästa budgetram och i strukturfondsförordningarna prioriterar återställandet av turistområden på tillbakagång i syfte att garantera deras konkurrenskraft och hållbarhet.

69.  Europaparlamentet uppmuntrar dessutom medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter att till fullo utnyttja de instrument för yrkesutbildning som erbjuds av Europeiska socialfonden och andra fonder på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaterna och de olika organen stimuleras att utveckla upphandlingsförfaranden inom turismen på grundval av de prioriteringar som gäller enligt strukturfonderna.

70.  Europaparlamentet efterfrågar ett särskilt program för turismen i budgetramen för 2014−2020, med särskild inriktning på mikroföretag och små och medelstora företag, för att uppmuntra till partnerskap mellan olika företag och offentlig-privata partnerskap i paneuropeiska turismprojekt, och samtidigt uppmuntra små och medelstora företag att investera i sektorn.

71.  Europaparlamentet framhåller behovet av att säkra stöd till pilotprojekt inom turistsektorn även efter 2011, och att eventuellt utvärdera nya projekt som kan bidra till förverkligandet av den nya strategin.

Övriga frågor av betydelse för turismsektorn

72.  Europaparlamentet konstaterar att turismföretag behöver jämförbar statistik av god kvalitet för att långsiktigt kunna planera utbuds- och efterfrågestrukturer och utveckla turistdestinationer. Kommissionen uppmanas därför att, i den mån den kan, se till att sådan statistik finns tillgänglig för hela Europa. Parlamentet beklagar att det saknas officiell statistik över landsbygds- och lantgårdsturismen och att de enda uppgifter som finns tillgängliga bygger på uppskattningar. Parlamentet välkomnar de åtgärder som planeras för att konsolidera den socioekonomiska kunskapsbasen på området för turism, eftersom man i största möjliga utsträckning bör undvika att ytterligare utöka den finansiella och administrativa bördan.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i september 2011 lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av direktiv 90/314/EEG om ”paketresor” för att garantera ett stabilt regelverk för konsumenter och företag inom sektorn, som gäller såväl under normala förhållanden som i extraordinära situationer som uppstår till följd av t.ex. vissa klimat- och naturfenomen eller politiska oroligheter. Parlamentet framhåller att hela begreppet paketresa sedan länge är föråldrat och uppmanar bestämt kommissionen att vid omarbetningen se till att alla aktörer som erbjuder turismtjänster omfattas av samma lagstiftning. Parlamentet betonar att kvaliteten på en tjänst som erbjuds konsumenter liksom en sund konkurrens härvid måste stå i centrum.

74.  Europaparlamentet framhåller den möjlighet detta erbjuder att gradvis harmonisera en sänkt turistmoms i medlemsstaterna, vilket är en nödvändig förutsättning för att man ska få till stånd en öppen konkurrens mellan sektorns företag i och utanför EU. Parlamentet välkomnar i det sammanhanget den diskussion som har inletts genom offentliggörandet av grönboken om mervärdesskattens framtid.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma de negativa effekterna av att gradvis öka skatterna för turister som reser till EU eller inom medlemsstaterna, framför allt skatt på bränsle, säkerhet, flygplatser, städer och hamnar, särskilt under lågsäsong. Parlamentet understryker att om en högre skatt ska tillämpas på turism så måste den offentliggöras så att turister och operatörer kan bli medvetna om detta.

76.  Europaparlamentet uppmanar rådet att påskynda antagandet av förslaget till direktiv om en modernisering av den särskilda momsordningen (TOMS) genom införandet av en mekanism för aktivt val (”opt-in”) som kan upphäva snedvridningen av konkurrenskraften mellan olika operatörer inom sektorn, eftersom icke enhetliga tillämpningar på nationell nivå i dagsläget medför mycket allvarliga konsekvenser.

77.  Europaparlamentet understryker behovet av en aktiv konkurrenspolitik så att man kan övervaka tendensen till koncentrationer och missbruk av dominerande ställning inom sektorn.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 lägga fram en integrerad strategi för turism i linje med och utöver den föreliggande strategin och tillhörande genomförandeplan.

79.  Europaparlamentet anser att en särskild teknisk arbetsgrupp för turism bör inrättas inom parlamentet med uppgift att på nära håll följa genomförandet av de åtgärder som föreslås av kommissionen och av parlamentets förslag.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 384, 31.12.1986, s. 60.
(2) EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.
(3) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
(4) EUT L 116, 9.5.2009, s. 18.
(5) EUT L 198, 30.7.2009, s. 57.
(6) EUT L 27, 30.1.2010, s. 1.
(7) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 325.
(8) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 184.
(9) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 1.
(10) Antagna texter, P7_TA(2011)0057.


Europeisk trafiksäkerhet 2011–2020
PDF 257kWORD 88k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om europeisk trafiksäkerhet 2011–2020 (2010/2235(INI))
P7_TA(2011)0408A7-0264/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Hållbara framtida transporter: ett integrerat, teknikstyrt och användarvänligt transportsystem” (KOM(2009)0279),

–  med beaktande av kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” (KOM(2011)0144),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020” (KOM(2010)0389),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 2 och 3 december 2010 om kommissionens meddelande ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020” (16951/10),

–  med beaktande av kommissionens utvärdering(1) om det tredje åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet,

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 (CdR 296/2010),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet” (CESE 539/2011),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution ”Improving global road safety” av den 10 maj 2010 (64/255),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om det europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet: ”Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar”(2),

  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om trafiksäkerhet:eCall åt medborgarna”(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om det tredje europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet – halvtidsöversyn(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för intelligenta transportsystem(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för rörlighet i städerna(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om sanktioner för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter(8),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0264/2011), och av följande skäl:

A.  Under 2009 omkom mer än 35 000 människor i trafikolyckor i Europeiska unionen och 1 500 000 människor skadades.

B.  Varje dödlig olycka motsvaras statistiskt sett av ytterligare fyra olyckor som leder till bestående funktionshinder, tio till allvarliga skador och 40 till lindriga skador.

C.  Samhällets följdkostnader för trafikolyckor beräknas uppgå till 130 miljarder euro per år.

D.  Målet i det tredje åtgärdsprogrammet om att halvera antalet dödsolyckor i trafiken i EU till slutet av 2010 uppnåddes visserligen inte, men likväl registrerades en avsevärd minskning av antalet dödsfall i trafiken i EU.

E.  I EU finns det alltjämt en relativt hög social tolerans för trafikolyckor, och trafiken kräver varje år offer i en storleksordning som motsvarar 250 störtade medelstora trafikflygplan.

F.  Å ena sidan behövs allt större insatser för att ytterligare sänka antalet dödsoffer i trafiken, men å andra sidan får det inte uppkomma någon likgiltighet när det totala antalet minskar.

G.  Trafiksäkerhet är en uppgift för hela samhället.

H.  Endast 27,5 procent av de åtgärder som anges i det tredje åtgärdsprogrammet har genomförts fullt ut, och det är därför nödvändigt med avsevärt ambitiösare mål och åtgärder för att öka trafiksäkerheten än vad kommissionen hittills inriktat sig på.

I.  Lagstiftningsramen för förordningar och direktiv som grundas på vetenskapliga uppgifter är ännu inte uttömd, och EU-lagstiftning som införlivas kan bidra till att rädda liv.

J.  Många lagstiftningsåtgärder för ökad trafiksäkerhet, till exempel direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet, har redan beslutats och kommer att träda i kraft under de närmaste åren.

K.  Kommissionen lade inte fram ett förslag till ett nytt åtgärdsprogram innan det tredje åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet löpte ut.

L.  Sannolikheten att omkomma i trafiken är för fotgängare nio gånger, för cyklister sju gånger och för motorcyklister 18 gånger högre per tillryggalagd kilometer än för passagerarna i en personbil.

M.  Ungefär 55 procent av dödsolyckorna sker på landsvägar, 36 procent i tätortsområden och 6 procent på motorvägar.

N.  Om man räknar in pendlingen till och från arbetsplatsen utgörs 60 procent av de dödliga arbetsplatsolyckorna av trafikolyckor.

O.  Antalet dödsoffer i trafiken har minskat kontinuerligt, men antalet olyckor med dödlig utgång bland motorcyklister har varit oförändrat – eller till och med ökar på många ställen.

P.  Kollektivtrafiken är mångdubbelt säkrare än den motoriserade individuella trafiken.

Q.  Den döda vinkeln hos lastfordon utgör en dödlig risk för cyklister och fotgängare.

R.  Europeiska unionen står inför demografiska förändringar, och vederbörlig hänsyn måste i synnerhet tas till äldre personers behov av rörlighet.

S.  Ny teknisk utveckling bland annat när det gäller hybridfordon och eldrift ställer nya krav på räddningstjänster.

T.  Genomförandet av europeiska, nationella, regionala och lokala åtgärder måste gå hand i hand.

U.  I direktivet om vägars säkerhet 2008/96/EG krävs att man genomför trafiksäkerhetsrevisioner och säkerhetsinspektioner som en del av det regelbundna underhållet. Detta direktiv gäller endast infrastrukturen inom de transeuropeiska nätverken (TEN-T) och omfattar inte många nationella och lokala vägar.

V.  För att minska riskerna för väganvändarna måste alla vägar i Europa regelbundet inspekteras av behöriga organ.

W.  Statistik över orsaker till olyckor och skador är mycket viktig för att förbättra trafiksäkerheten, vilket bland annat visas genom Veronica-projekten.

Grundprinciper

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande, men uppmanar kommissionen att till slutet av 2011 vidareutveckla de initiativ som presenterats till ett fullvärdigt åtgärdsprogram som omfattar en detaljerad åtgärdskatalog med tydliga tidsplaner och övervakningsinstrument för en regelbunden uppföljning samt en halvtidsutvärdering.

2.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att det krävs ett samstämmigt, övergripande och integrerat grepp för att öka trafiksäkerheten och begär att trafiksäkerhetsfrågor integreras i alla relevanta politikområden, till exempel utbildningspolitiken, hälsopolitiken, miljöpolitiken, socialpolitiken och det polisiära och rättsliga samarbetet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra ramvillkoren för att främja säkrare och miljövänligare rörlighet, så att personer i större utsträckning går, cyklar och åker buss eller tåg.

4.  Europaparlamentet föreslår att man som en prioriterad åtgärd utser en europeisk samordnare för trafiksäkerheten i EU till 2014. Samordnaren bör vara en del av kommissionen och ha följande uppgifter:

   Såsom en erkänd figur på trafiksäkerhetens område genom sin erfarenhet, sin expertis och sina kunskaper främja nuvarande och ta initiativ till nya, innovativa trafiksäkerhetsprojekt.
   Samordna trafiksäkerhetsåtgärder inom kommissionen och mellan medlemsstaterna.
   På hög politisk nivå underlätta utarbetande, genomförande och verkställande av effektiva och samstämmiga politiska åtgärder på trafiksäkerhetens område, i enlighet med EU:s mål.
   Övervaka särskilda projekt såsom harmoniseringen av indikatorer, data och, så långt möjligt, nationella trafiksäkerhetsplaner.
   Främja utbyte av bästa praxis och genomförande av trafiksäkerhetsregler i samarbete med alla aktörer, medlemsstater samt deras regionala och lokala myndigheter.
   Bidra med förmedlingstjänster mellan de relevanta politiska och akademiska nivåerna för att garantera ett sektorsövergripande tillvägagångssätt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett samarbetsforum där åklagare, myndigheter som ansvarar för brottsbekämpning, sammanslutningar av trafikoffer och trafiksäkerhetsobservatorier kan utbyta information om bästa praxis och fördjupa samarbetet för att förbättra genomförandet av trafiksäkerhetsreglerna, såväl på nationell som på transnationell nivå.

6.  Europaparlamentet betonar att det korrekta genomförandet av redan beslutade lagar och åtgärder måste ägnas särskild uppmärksamhet och effektiviseras, men att möjligheterna till lagstiftningsåtgärder på EU-nivå ännu inte har utnyttjats fullt ut.

7.  Europaparlamentet beklagar att EU:s budget för åtgärder på trafiksäkerhetsområdet skurits ned avsevärt under de senaste åren och uppmanar kommissionen att motverka denna tendens.

8.  Europaparlamentet stöder helt och fullt målet att senast 2020 halvera antalet dödsolyckor i trafiken i EU jämfört med 2010, och efterlyser dessutom fler tydliga och mätbara mål för denna period, däribland särskilt att minska antalet

   i trafiken omkomna barn upp till 14 år med 60 procent,
   i trafiken omkomna fotgängare och cyklister med 50 procent, och
   personer som fått livshotande skador med 40 procent, på grundval av en EU-omfattande enhetlig definition som snarast bör utarbetas.

Etiska aspekter

9.  Europaparlamentet betonar att varje medborgare i EU inte enbart har rätt att själv delta i trafiken och rätt till säker trafik, utan framför allt även har en skyldighet att genom sitt beteende medverka till trafiksäkerheten. De offentliga myndigheterna och EU har enligt parlamentet en moralisk och politisk skyldighet att vidta åtgärder för att ta itu med detta sociala problem.

10.  Europaparlamentet framhåller återigen att det krävs en kompletterande, långsiktig strategi med en vidare tidshorisont än i föreliggande meddelande, och med målet att undvika samtliga dödsoffer i trafiken (nollvisionen), men är samtidigt medvetet om att detta inte är genomförbart utan en utbredd teknikanvändning i fordonen samt utveckling av välfungerande ITS-nät. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla de centrala delarna av denna strategi och lägga fram den inom tre år.

11.  Europaparlamentet framhåller att respekten för livet och människan bör uttryckas via gemensamma kulturyttringar och etiska värderingar där vägen medvetet uppfattas som en gemenskap för människor.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att officiellt utse tredje söndagen i november till global minnesdag för trafikoffer, vilket FN och Världshälsoorganisationen redan gjort, för att göra allmänheten mer uppmärksam på detta problemområde.

Bästa praxis och genomförande i nationella planer

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att främja utbytet av kunskap och bästa praxis mellan medlemsstaterna, för att i ökad utsträckning kunna integrera denna i nationella, regionala och lokala trafiksäkerhetsplaner och därmed stimulera en så metodologisk förankring av verksamheten som möjligt och bidra till att inrätta ett europeiskt trafiksäkerhetsområde.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den europeiska trafiksäkerhetsstadgan och främja upprättandet av liknande stadgor på regional och lokal nivå.

15.  Europaparlamentet betonar att tydliga, kvantifierbara mål ger nya impulser och uppmuntran till att förbättra trafiksäkerheten och är ovillkorliga inslag för att man ska kunna jämföra medlemsstaternas resultat samt för övervakning och utvärdering av åtgärder. Parlamentet anser att man bör göra ett försök att kvantifiera de enskilda medlemsstaternas bidrag till att uppnå målet 2020, och att detta bidrag bör användas som vägledning när tyngdpunkterna i den nationella trafiksäkerhetspolitiken fastställs.

16.  Europaparlamentet ger kommissionen sitt stöd att verka för att medlemsstaterna ska utarbeta nationella trafiksäkerhetsplaner och begär att utarbetandet och offentliggörandet av dessa planer enligt samordnade, gemensamma riktlinjer ska göras obligatoriskt. Parlamentet betonar dock att medlemsstaterna bör få stort utrymme att anpassa respektive åtgärder, program och mål till de olika nationella förutsättningarna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart utlysa ett tyngdpunktsår för säker kommersiell vägtransport.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handbok för bästa praxis avseende vård av trafikoffer på olycksplatsen så att de kan få snabbare och mer effektiv vård, vilket är avgörande för de svårast skadades överlevnadschanser.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadens parter utarbeta en strategi för att minska antalet olyckor med arbetstagare på väg till och från arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra företag att ta fram trafiksäkerhetsplaner, och kommissionen att göra sitt yttersta för att se till att intyg kan utfärdas enligt den europeiska stadgan om trafiksäkerhet till företag som inför trafiksäkerhetsplaner för sina anställda.

Bättre indikatorer och uppgifter

20.  Europaparlamentet anser att högkvalitativa och jämförbara uppgifter som omfattar alla väganvändare, inklusive cyklister och fotgängare, är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik trafiksäkerhetspolitik.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa en undersökning om vilka ekonomiska och sociala följder som dödsfall och skador i trafiken får för samhällena i EU:s medlemsstater.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast till slutet av 2013 tillämpa en uppsättning kompletterande harmoniserade indikatorer på grundval av SafetyNet-projektet med vars hjälp övervakningen kan förbättras och relevanta jämförelser av medlemsstaternas resultat göras.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till 2012 utarbeta ett förslag för att förbättra uppgiftsunderlaget för olycks- och skadeorsaker och ta fram anonymiserade uppgifter om hur allvariga skadorna varit och hur de utvecklats. Vidare kräver parlamentet att man ska bedriva en detaljerad och ämnesövergripande olycksfallsforskning, som främjas av Europeiska unionen, inom representativa trafikområden i alla medlemsstater.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år utarbeta harmoniserade definitioner av ”livshotande”, ”allvarliga” och ”lindriga” skador för att kunna jämföra åtgärderna och deras resultat i medlemsstaterna.

25.  Europaparlamentet vill att man inrättar ett EU-centrum för trafiksäkerhet med uppgift att redogöra för befintliga initiativ om datainsamling, lägga fram ett förslag för att förbättra uppgiftsutbyte samt samla dataposter från redan existerande databaser och kunskaper från EU-projekt som SafetyNet, Veronica eller DaCoTa, göra dem tillgängliga för alla i lättbegriplig form och uppdatera dem varje år.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att iaktta redan existerande åtaganden om rapportering av uppgifter och att göra konkreta framsteg i utbytet av uppgifter i samband med gränsöverskridande trafikförseelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att harmonisera systemen för datainsamling genom att senast 2014 använda program för överföring i realtid av känsliga uppgifter.

Åtgärdsområden
Förbättring av trafikanternas utbildning och beteende

27.  Europaparlamentet betonar att trafiksäkerhet i hög grad är beroende av försiktighet, hänsyn och ömsesidig respekt samt att gällande regler iakttas, något som är direkt förknippat med behovet av systematisk förbättring av kvaliteten på den utbildning som ges av trafikskolor och kvaliteten på förfarandena för utfärdande av körkort.

28.  Europaparlamentet anser att konceptet för livslångt lärande även bör få ökad betydelse i trafiken, och stödjer därför verksamheten vid trafiksäkerhetscentrum som en effektiv form av systemutbildning för förare i alla sammanhang, både yrkesmässiga och fritidsrelaterade. Parlamentet anser att trafikutbildning och utbildningsprogram för väganvändare bör inledas redan i tidig ålder i familjen och skolan, och bör omfatta personer som cyklar, går och använder kollektivtrafik.

29.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra utbildningen av nya bilförare, såsom handledd körträning från 17 års ålder, eller införandet av stegvisa körkortsutbildningar där föraren får praktisk handledning även efter det att han eller hon har klarat sitt körkortsprov. Vidare efterlyser parlamentet obligatorisk säkerhetsutbildning för unga och nya väganvändare, så att dessa i praktiken kan lära sig hantera olika risksituationer.

30.  Europaparlamentet begär att man i körkortsutbildningen, såsom en av huvudpunkterna i utbildningen av nya förare för att uppnå och förbättra vägsäkerheten, snarast uppmärksammar de viktigaste orsakerna till dödsfall och allvarliga skador i trafiken, som för hög hastighet, alkoholmissbruk, narkotika och vissa läkemedel som inverkar på körförmågan, bristande användning av bilbälten eller annan skyddsutrustning som hjälm för användare av tvåhjuliga fordon, användning av mobila kommunikationsenheter samt trötthet.

31.  Europaparlamentet är övertygat om att utbildningen av nya förare måste förbättras när det gäller däckens betydelse för trafiksäkerheten och behovet av att följa grundläggande regler för underhåll och användning av däck. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra körkortsdirektivet fullt ut och i tid, inklusive de bestämmelser i detta som gör däckkunskap obligatorisk, samt införa grundläggande fordonsunderhåll i allmänhet som en del av körkortsproven.

32.  Europaparlamentet anser att man under körlektioner för bilister bör fästa större uppmärksamhet vid frågan om tvåhjuliga motorfordon och deras synlighet.

33.  Europaparlamentet kräver att säkrandet av last vid privata transporter ska prioriteras högre i samband med körkortsutbildning och körkortsprov.

34.  Europaparlamentet vill se obligatoriska fortbildningskurser i första hjälpen-kunskap vart tionde år för alla körkortsinnehavare.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda poängbaserade påföljdssystem för de allvarligaste överträdelserna då detta är det mest effektiva komplementet till böter.

36.  Som en åtgärd för återanpassning rekommenderar Europaparlamentet montering av alkolås i fordon som används av trafikanter som redan gjort sig skyldiga till rattfylleri vid flera tillfällen.

37.  Europaparlamentet efterlyser en synundersökning vart tionde år för alla förare av fordon i kategori A och B och vart femte år för förare över 65 år. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en obligatorisk läkarundersökning för alla förare som uppnått en viss ålder, för att man ska kunna fastställa om de har fysisk och mental förmåga att fortsätta köra, mot bakgrund av olycksstatistiken för respektive åldersgrupper.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vart tredje år genomföra europeiska trafiksäkerhetskampanjer om specifika ämnen och systematiskt använda de kommunikationskanaler som skapas genom trafiksäkerhetsstadgan för dessa kampanjer.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av trafiksäkerheten arbeta för att minska antalet dödsolyckor vid plankorsningar, där olyckor ofta är en följd av fel från väganvändarnas sida, bl.a. att de tar onödiga risker, att deras uppmärksamhet är otillräcklig eller att de missförstår vägskyltar.

Harmonisering och genomförande av trafikregler

40.  Europaparlamentet efterlyser beslutsamma insatser för att harmonisera vägmärken och trafikregler till 2013. Parlamentet påpekar att trafikskyltar bör hållas i gott skick så att de syns bra och byts ut i god tid när detta behövs till följd av förändrade villkor.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt anta specifikationerna för intelligenta transportsystem för prioriterade åtgärder inom området trafiksäkerhet och transportskydd, i enlighet med artikel 3 b-f i direktiv 2010/40/EU om intelligenta transportsystem.

42.  Europaparlamentet anser att ett effektivt genomförande av gällande regler är en hörnsten i EU:s trafiksäkerhetspolitik och kräver bättre inbördes utbyte om överträdelser av nationell trafiklagstiftning i medlemsstaterna samt att dessa lagförs enligt gällande nationell rätt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att utarbeta årliga nationella mål för kontroller på områden som fortkörning, alkohol- och narkotikamissbruk och användning av bilbälten och hjälmar, samt att konsekvent se till att dessa genomförs.

43.  Europaparlamentet påpekar den viktiga roll som organisationen Tispol spelar i samband med utbyte av bästa praxis för genomförande av trafikbestämmelser.

44.  Europaparlamentet påpekar med eftertryck att det krävs ett harmoniserat och verkningsfullt koncept för kontroller för att man ska kunna införliva sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EEG) nr 3821/85, som är av mycket stor betydelse för trafiksäkerheten. Därför uppmanar parlamentet på nytt kommissionen att uppfylla kraven i parlamentets resolution av den 18 maj 2010 om sanktioner för allvarliga överträdelser av sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över lagstiftningen om kör- och vilotider, för att göra det möjligt för långtradarchaufförer att tillbringa sin veckovila i hemmet, under förutsättning att detta kan göras utan att äventyra Europeiska unionens trafiksäkerhetsmål. Enligt parlamentet är det nödvändigt att harmonisera trafikbegränsningarna för godstransporter i hela Europeiska unionen.

46.  Europaparlamentet välkomnar antagandet vid andra behandlingen av direktivet om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsbrott, vilket utgör ytterligare ett steg för att förbättra trafiksäkerheten och ger ett tydligt EU-mervärde. Parlamentet ser fram emot kommissionens rapport om tillämpningen av detta direktiv och nya lagstiftningsförslag för att förbättra gränsöverskridande efterlevnadskontroller som kommer att omfatta samtliga medlemsstater.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett första steg stödja utvecklingen av teknik för gripande av narkotikapåverkade förare och förare påverkade av läkemedel som inverkar på deras körförmåga, och att som ett andra steg lägga fram EU-lagstiftning som förbjuder körning under påverkan av narkotika eller ovannämnda läkemedel, samt en effektiv efterlevnadskontroll.

48.  Europaparlamentet efterlyser en EU-övergripande, harmoniserad alkoholgräns, och rekommenderar en gräns på 0 promille med en vetenskapligt baserad toleransmarginal för mätningsavvikelser under de två första åren för nyutbildade förare och alltid för yrkesförare.

49.  Europaparlamentet begär att kontrollsystem införs med vars hjälp även motorcyklisters hastighetsöverträdelser systematiskt kan registreras och beivras.

50.  Europaparlamentet kräver ett förbud i hela Europa mot tillverkning, import och distribution av system som varnar förare för trafikkontroller (till exempel radarvarnare, laserstörare eller navigationssystem med automatiska meddelanden om trafikkontroller).

51.  Europaparlamentet vill se ett EU-övergripande förbud mot att skicka sms eller e-post och att surfa på Internet vid framförande av motorfordon, och förbudet bör kontrolleras av medlemsstaterna genom användning av bästa möjliga teknik.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år ta fram ett lagförslag om ett harmoniserat synsätt på vinterdäck för bilar, bussar och lastbilar i EU:s regioner, med hänsyn till väderförhållandena i varje medlemsstat.

53.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen senast 2015 kontrollerar införlivandet av tredje körkortsdirektivet och anpassar det till de ramvillkor som håller på att förändras samt kräver att man bland annat tar hänsyn till att det idag i praktiken inte är möjligt att privat använda M1-fordon med en vikt på över 3,5 ton – detta gäller särskilt för husbilar. Parlamentet kräver att det bör vara möjligt att genomgå körkortsutbildning för husbilar som endast oväsentligt överskrider gränsen på 3,5 ton, inte enbart för det kommersiellt inriktade C-körkortet utan även för B-körkortet, som är inriktat på privata syften.

54.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att de behöriga myndigheterna ska föreskriva en högsta hastighet på 30 km/t i bostadsområden och på alla enkelriktade gator i tätorter där det saknas ett särskilt körfält för cyklister, för att skydda de mer sårbara trafikanterna på ett effektivare sätt.

Säkrare väginfrastruktur

55.  Europaparlamentet stöder helt och fullt kommissionens förslag att generellt ge EU-medel till infrastruktur som uppfyller kraven i direktiven om trafiksäkerhet och tunnelsäkerhet, medräknat byggande av vägar av lägre klass. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang åtgärder i gränsområden, särskilt för att få bort de farligaste och de mest olycksdrabbade vägavsnitten samt plankorsningar.

56.  Europaparlamentet upprepar att ett gott underhåll av vägarna bidrar till att minska antalet dödade och skadade trafikanter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bibehålla och utveckla sin väginfrastruktur genom regelbundet underhåll och innovativa metoder såsom intelligenta vägmarkeringar, som visar säkert avstånd till fordonet framför och körriktning, och även passivt säker väginfrastruktur. Parlamentet betonar att normer för skyltning, särskilt i fråga om vägarbeten, måste respekteras, eftersom de är avgörande för en hög nivå av vägsäkerhet.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra utformningen av vägarna, stödja införande av de kostnadseffektiva åtgärder som redan finns tillgängliga samt uppmuntra forskning som kommer att göra det lättare för beslutsfattarna att förstå hur väginfrastrukturen bör utvecklas för att förbättra trafiksäkerheten och ta hänsyn till de specifika behov som finns hos en allt äldre befolkning och hos utsatta trafikanter.

58.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen koncentrerar sig på de mest sårbara trafikanterna (användare av tvåhjuliga fordon, fotgängare osv.) vars olycksfrekvens fortsättningsvis är alltför hög. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och näringslivet att vid formgivningen av trafikinfrastruktur och trafikutrustning ta dessa trafikanter i betraktande, så att man kan bygga vägar som är säkra för alla trafikanter. Parlamentet kräver att man i ökad utsträckning ska beakta infrastrukturåtgärder till skydd för cyklister och fotgängare i samband med planering och underhåll av vägar, till exempel genom att man separerar de olika trafikslagen, bygger ut cykelvägnäten, skapar hinderfria gångbanor och bygger övergångsställen.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att säkerheten vid vägarbeten höjs genom riktlinjer för hur vägarbetsplatser ska utformas och utrustas. Parlamentet framhåller att dessa riktlinjer i största möjliga utsträckning bör standardiseras på EU-nivå, så att trafikanter inte möter nya, okända förhållanden i varje land. Parlamentet efterlyser riktlinjer som inkluderar korrekt skyltning, borttagning av ursprungliga vägmarkeringar, användande av skyddsstängsel och skyddsbarriärer, markering av körbanor med varningslampor eller kurvmärken och kurvmarkeringar, undvikande av mycket snäva kurvor samt garanterad säkerhet nattetid.

60.  Europaparlamentet understryker behovet av att använda lämpliga vägbeläggningar som ger ett bättre grepp på vägbanan, höjer motståndskraften mot klimat- och väderpåverkan, förbättrar sikten samt kräver lite underhåll och därmed gör infrastrukturen mer trafiksäker.

61.  Europaparlamentet vill att man generellt inför skyltar som visar fordonets punkthastighet, men också att man ökar deras synlighet och läsbarhet samt undviker kombinationer av svårbegripliga skyltar.

62.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att se till att även den nationella väginfrastruktur som inte ingår i TEN-T-nätet förbättras i trafiksäkerhetshänseende, i synnerhet i de EU-regioner som har infrastruktur av låg kvalitet med dålig trafiksäkerhet.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa och medlemsstaterna att genomföra lämpliga åtgärder för att undvika olyckor på landsvägar, på landsbygden och i tunnlar, och minska skadornas allvar.

64.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att uppmana sina nationella, regionala och lokala myndigheter att utforma vägarna på ett sådant sätt att de inte utgör någon fara för tvåhjuliga motorfordon. Parlamentet påpekar att de vanliga skyddsräcken som finns längs vägkanterna i Europa är en dödsfara för motorcyklister, och uppmanar medlemsstaterna att på farliga delsträckor snarast påbörja en upprustning med övre och undre balk (och även ersätta befintliga skyddsräcken) såväl som andra alternativa trafikindelningssystem i enlighet med Europastandard EN 1317, i syfte att mildra konsekvenserna av olyckor för alla vägtrafikanter. Parlamentet påpekar att vägavsnitt som lagats med bitumen är farliga för motorcyklister, eftersom väggreppet där är mycket sämre än på den vanliga asfaltytan.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra riktlinjer som främjar bästa praxis avseende trafikdämpande åtgärder genom fysisk och optisk innovation, bland annat genom forsknings- och utvecklingsprojekt om trafikdämpande åtgärder som delfinansieras av EU och som syftar till att minska olyckorna, bullret och luftföroreningarna.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta och regelbundet uppdatera en karta med ”svarta punkter” för att markera de farligaste avsnitten på sina vägnät, som bör delges allmänheten och göras tillgänglig via de inbyggda navigationssystemen.

67.  Europaparlamentet anser att begreppen ”självförklarande väg” och ”förlåtande vägren” utgör grundläggande beståndsdelar i en politik för trafiksäkerhet och att de således bör främjas med EU-medel och genom fortlöpande utbyte av bästa praxis.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de bygger och renoverar väginfrastruktur förse denna med räfflade kantlinjer.

69.  Europaparlamentet påpekar att järnvägsövergångar är särskilt farliga och uppmanar medlemsstaterna att i samband med nybyggnad och renovering skapa planskilda korsningar eller installera helbommar vid korsningar med underordnade vägar.

70.  Europaparlamentet påminner om direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet och att man där understryker behovet av tillräckligt med parkeringsplatser längs motorvägarna. Parlamentet framhåller betydelsen av att iaktta kör- och vilotider och av att införa ett harmoniserat sanktionssystem, samt uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla både ett tillräckligt antal parkeringsplatser (kvantitetskriterium) och tillräckligt med säkra parkeringsplatser som uppfyller sociala minimikrav och omfattar underhållstjänster och assistens (kvalitetskriterium) för yrkeschaufförer av långväga godstransporter. Parlamentet vill att man beaktar dessa parkeringsplatser då väginfrastrukturen planeras eller uppgraderas, och att kostnaderna för dem ska anses vara berättigade för samfinansiering från gemenskapens program (t.ex. programmet TEN-T).

71.  Europaparlamentet kräver ett omkörningsförbud för lastfordon på farliga motorvägsavsnitt.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och väganvändarna att se till att utformningen av vägarna bidrar till att förbättra säkerheten genom att de är försedda med vägskyltar och väl upplysta, och därmed mer användarvänliga för framför allt motorcyklister och cyklister.

Säkrare fordon på marknaden

73.  Europaparlamentet rekommenderar obligatorisk användning av alkolås – med en låg, vetenskapligt baserad toleransnivå – i alla nya typer av yrkesfordon för person- och godstransporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att till 2013 lägga fram ett förslag till direktiv om montering av alkolås, medräknat relevanta specifikationer för dess tekniska genomförande.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta fokusera på att förbättra den passiva säkerheten i fordon, till exempel genom moderna stötdämpningssystem för att framför allt förbättra stötdämpningen vid kollisioner mellan stora och små bilar samt mellan tunga lastbilar och bilar eller lätta lastbilar. Vidare bör man enligt parlamentet fortsättningsvis koncentrera sig på att mildra de allvarliga följderna av krockar med sårbara trafikanter. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av EU-lagstiftningen om underkörningsskydd för att fastställa den optimala energiabsorption och höjd hos systemen för underkörningsskydd som behövs för att skydda personbilsförare effektivt vid en krock.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år lägga fram en rapport om huruvida förbättrat passagerarskydd med förstärkta A-, B- och C-stolpar i fordon inkräktar på förarens runtomsikt och om detta påverkar säkerheten för de mest sårbara trafikanterna.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år lägga fram en rapport om säkerhetsrelevanta aspekter av elektromobilitet, däribland elcyklar eller pedelecs.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2013 lägga fram ett förslag som ska säkerställa att varje ny bil som standardutrustning förses med ett bättre system för bilbältespåminnelse med ljud- och ljussignaler för fram- och baksätena.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nyttan av att montera trötthetsvarnare och i förekommande fall obligatoriskt föreskriva detta.

79.  Europaparlamentet uppmanar fordonstillverkare att vid utvecklingen av elbilar och annan ny framdrivningsteknik rikta särskild uppmärksamhet på att såväl passagerare som frivilliga och räddningstjänster vid en olycka är effektivt skyddade mot nya risker.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt och grundligt övervaka importen av fordonstillbehör samt komponenter och reservdelar för personbilar och tvåhjulingar för att garantera att de är lämpliga och uppfyller höga europeiska konsumentskyddsstandarder.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående undersöka ett eventuellt samband mellan bättre säkerhetsteknik hos fordon och lägre riskmedvetande hos förarna, och att inom två år lägga fram en rapport om detta ämne för parlamentet.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett enhetligt europeiskt område för regelbunden teknisk kontroll av alla motorfordon och deras elektroniska säkerhetssystem. Parlamentet förväntar sig att en enhetlig högsta kontrollstandard ska ligga till grund för dessa kontroller. Parlamentet förväntar sig att oberoende kontrollinrättningar, som certifierats enligt harmoniserade normer, ska ansvara för kontroll och utfärdande av kontrollcertifikat, och att dessa certifikat ska erkännas ömsesidigt.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom två år fastställa gemensamma standarder för den tekniska utredningen efter svåra olyckor.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strängare säkerhetsstandarder i fordonen, såsom teknik i bilar som förhindrar att kollisioner inträffar. Parlamentet framhåller den stora betydelsen av intelligenta trafiksystem när det gäller att minska antalet döda i trafiken och upprepar att det finns miljöpotential i smarta bilar och smarta vägar samt FoU-försöksprojekt med V2V- och V2R-utrustning. Parlamentet uppmanar såväl kommissionen som medlemsstaterna att fokusera på användningen av intelligenta trafiksystem, inte endast på de vägar som ingår i TEN.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa gemensamma normer för fordonsdäck, särskilt när det gäller däckens profil och tryck, och att införa motsvarande kontroller. Parlamentet stöder att en kontroll av däcken ska tas med i den regelbundna tekniska fordonskontrollen. Parlamentet stöder bättre efterlevnad av föreskrifter om däck i samband med ökade kontroller utmed vägarna (s.k. road side inspections), och uppmanar kommissionen att föreslå specifikationer för övervakningssystem för trycket i däck (TPMS), i syfte att garantera ändamålsenlig användning av däck, vilket ger fördelar för såväl trafiksäkerheten som miljön.

Modern teknik för fordon, infrastruktur och nödtjänster

86.  Europaparlamentet vill att information om vägens tillstånd, de farligaste vägavsnitten eller vägavsnitt med ovanliga karaktärsdrag och de trafikregler som gäller i de enskilda medlemsstaterna (t.ex. hastighetsbegränsningar och tillåten alkoholgräns) finns tillgängliga för väganvändarna före och under resan, t.ex. med hjälp av intelligenta transportsystem. Parlamentet förväntar sig att man på detta område till fullo kommer att utnyttja möjligheterna hos det europeiska satellitnavigeringssystemet Galileo.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 lägga fram ett lagstiftningsförslag med en tidsplan och ett detaljerat godkännandeförfarande, om stegvis införande av ett integrerat system för registrering av uppgifter om olyckor som har standardiserad anslutning för avläsning av uppgifter och som registrerar relevanta uppgifter före, under och efter en olycka (incidentregistrering), inledningsvis i hyrfordon och senare även i yrkesfordon och privatfordon. Här betonar parlamentet dock att det är nödvändigt att skydda enskilda individers personuppgifter och att använda uppgifterna enbart för forskning om olyckor.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag om att förse fordon med ”intelligenta system för hastighetsassistans” som omfattar en tidsplan, godkännandeförfaranden och beskriver den väginfrastruktur som krävs.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder som motiverar kunderna att vid fordonsköp välja att installera fordonssäkerhetsteknik som i många fall ännu inte är obligatorisk men som har tydliga säkerhetsfördelar. Parlamentet uppmanar försäkringsbolagen att i ökad utsträckning bevilja fördelar för dem som i sina fordon använder säkerhetssystem som bevisligen medför att olyckor undviks eller att deras följder mildras.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av ny teknik som bidrar till att förbättra trafiksäkerheten, exempelvis nyskapande strålkastarsystem (till exempel så kallade preadaptiva strålkastarsystem).

91.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda sin utvärdering och översyn av direktiv 2007/38/EG. Parlamentet vill att tekniska framsteg ska beaktas genom att man förser alla lastbilar med särskilda backspeglar, anordningar med kameramonitorer eller andra tekniska instrument som eliminerar döda vinklar i syfte att framför allt undvika olyckor med cyklister och fotgängare som befinner sig i förarens döda vinkel.

92.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillvägagångssätt att fästa särskild uppmärksamhet vid att förbättra säkerheten för motorcyklister.

93.  Europaparlamentet anser att ett stegvist och obligatoriskt införande av system med låsningsfria bromsar (ABS) för alla nya motorcyklar är en viktig åtgärd som avsevärt kan minska antalet allvarliga motorcykelolyckor.

94.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för ökade krav på bilar som används i tjänsten allteftersom det finns tekniska förutsättningar för detta, till exempel trötthets- och distraktionsvarnare.

95.  Europaparlamentet rekommenderar att luftkonditioneringssystem installeras i alla nyare typer av långtradare och i äldre typer om det tekniskt är möjligt. Parlamentet anser att dessa system även bör fungera då motorn står stilla för att garantera fordonets förare lämplig vila. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra begreppet ”ändamålsenliga sovutrymmen” enligt artikel 8.8 i förordning (EG) nr 561/2006.

96.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att påskynda införandet av ”eCall”, och uppmanar kommissionen att inom de närmaste två åren undersöka om detta även bör omfatta motorcyklar, tunga nyttofordon och bussar, med speciell hänsyn till funktionshindrades särskilda behov, och i så fall lägga fram förslag om detta.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram åtgärder för att stödja och skydda räddningstjänstens medarbetare vid olyckor, till exempel möjligheten att omedelbart identifiera eller få fram information om fordonets motortyp, passiv säkerhetsutrustning såsom airbags eller användningen av särskilt material, samt annan relevant teknisk räddningsinformation om varje fordonsmodell, för att kunna snabba på räddningsinsatsen.

Skydda de sårbara trafikanterna

98.  Europaparlamentet kräver att skyddet av sårbara trafikanter som motorcyklister, fotgängare, vägarbetare, cyklister, barn och äldre samt funktionshindrade ägnas mer uppmärksamhet och betraktas som en integrerad del av trafiksäkerheten, till exempel med hjälp av nyskapande teknik i fordon och infrastruktur. Parlamentet efterlyser ökad uppmärksamhet på behoven hos trafikanter som äldre personer och personer med begränsad rörlighet. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna att utveckla program så att man kan förebygga åldersrelaterade olycksrisker och göra det enklare för äldre att aktivt delta i trafiken. Parlamentet rekommenderar trafiksäkerhetsbarriärer med släta ytor och särskilda filer för sårbara trafikanter.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att främja system med säkra vägar till skolorna för att öka säkerheten för barn. Parlamentet framhåller att man utöver hastighetsbegränsningar och inrättande av en skoltrafikpolis även måste garantera lämpligheten hos fordon som används som skolbussar, liksom förarnas yrkesmässiga kompetens.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gå in för att betrakta cykling och gående som egna transportslag och som en integrerad del av alla transportsystem.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att

   göra medförande av varningsvästar för alla passagerare i fordon obligatoriskt och
   uppmuntra cyklister att särskilt nattetid utanför tätorter bära cykelhjälm och varningsväst eller motsvarande för att bli mer synliga.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om obligatoriska minimikrav för cykeltillverkare när det gäller cykelbelysning och reflexer.

103.  Europaparlamentet rekommenderar att man ska skydda barn upp till tre års ålder i bakåtvända bilbarnstolar.

o
o   o

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) ”The preparation of the European Road Safety Action Program 2011-2020.”
(2) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 609.
(3) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 268.
(4) EUT C 244 E, 18.10.2007, s. 220.
(5) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 50.
(6) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 43.
(7) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 58.
(8) Antagna texter, P7_TA(2010)0260.


Damminfrastrukturen i utvecklingsländerna
PDF 146kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om finansiering för att förbättra damminfrastrukturen i utvecklingsländerna (2010/2270(INI))
P7_TA(2011)0409A7-0213/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Världsbankens energistrategi för utvecklingsländerna(1),

–  med beaktande av Världsbankens ”World Development Report 2010: Development and Climate Change”,

–  med beaktande av rapporten ”Integrated Assessment of Black Carbon and Tropospheric Ozone: Summary for Decision Makers”, som FN:s miljöprogram och World Meteorological Organization (WMO) offentliggjorde 2011,

–  med beaktande av FN:s tredje utvecklingsrapport om vattentillgångarna i världen från 2009,

–  med beaktande av FN:s utvecklingsprograms och Världshälsoorganisationens rapport ”The Energy Access Situation in Developing Countries” från 2008,

–  med beaktande av rapporten ”Dams and Development: Relevant practices for improved decision-making. A compendium of relevant practices for improved decision-making on dams and their alternatives” från 2007, som lagts fram inom ramen för projektet för dammar och utveckling inom FN:s miljöprogram,

–  med beaktande av slutrapporten från Världskommissionen om dammar med titeln ”Dams and Development: A New Framework for Decision-making” av den 16 november 2000,

–  med beaktande av FN:s miljöprograms rapport ”High Mountain Glaciers and Climate Change” av den 8 november 2010,

–  med beaktande av rapporten ”Freshwater under threat. South Asia. Vulnerability Assessment of Freshwater Resources to Environmental Change” från 2008, som getts ut av FN:s miljöprogram,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0213/2011), och av följande skäl:

A.  Enligt aktuella beräkningar finns det över 50 000 stora dammar, 100 000 mindre dammar och en miljon små dammar runtom i världen.

B.  Enligt internationella standarder definieras stora dammar som högre än femton meter och små dammar som lägre än femton meter.

C.  Under perioden 1999–2001 byggdes 589 stora dammar i Asien, och sedan 2006 har 270 dammar med en längd av 60 meter eller mer planerats eller börjat byggas.

D.  Byggtillståndet för världens tredje största damm, Belo Monte-dammen i Brasilien, utfärdades trots allvarliga farhågor ur miljösynpunkt, eftersom dammen kommer att sätta 500 kvadratkilometer under vatten och därmed allvarligt skada Amazonflodens ovärderliga ekosystem och biologiska mångfald samt tvinga 50 000 människor att flytta, framför allt urbefolkning.

E.  Europeiska investeringsbanken har varit engagerad i en rad stora dammprojekt, däribland i Asien (t.ex. i länder som Laos och Pakistan).

F.  Trots att vatten är en nödvändig förutsättning för jordbruket konstbevattnas endast fem procent av Afrikas jordbruksmark. Dessutom är mindre än tio procent av vattenkraftspotentialen utbyggd, och endast 58 procent av Afrikas befolkning har tillgång till säkert dricksvatten.

G.  Den bristfälliga vattenresursförvaltningen i Afrika har lett till ytterligare markerosion, högre vattenreningskostnader, snabb igenslamning, tillbakagång för näringslivet samt avbrott i vattenförsörjningen.

H.  Stora vattenkraftsprojekt står för 25 procent av de föreslagna utsläppsminskningskrediterna inom ramen för mekanismen för ren utveckling.

I.  Vatteninfrastrukturen måste utvecklas och decentraliseras för att vattenförsörjningen i Afrika ska kunna tryggas och för att millennieutvecklingsmålen ska kunna nås. Det behövs förbättrade magasineringsmetoder för att trygga vattenförsörjningen under perioder av torka och för att kvarhålla överskottsvatten under översvämningsperioder. Den genomsnittliga vattenmagasineringsförmågan per capita i Afrika uppgår till omkring 200 kubikmeter per år, vilket är betydligt lägre än i utvecklingsländer i andra regioner.

J.  Mellan 2007 och 2008 ökade anslagen till den handelsrelaterade infrastrukturen avsevärt (en ökning på 75 procent), och även om utfästelserna har varierat kraftigt på detta område är 2008 års siffra på nära 5 miljarder euro rekordhög.

K.  Världsbanken är den största externa finansiären inom vattensektorn, med en portfölj på 20 miljarder US-dollar i vattenrelaterade projekt under genomförande i över 100 länder.

L.  Dammar, som genomgripande ändrar flodernas lopp och användningen av naturresurser, har en betydande inverkan på mänskliga samhällen, floders och våtmarkers ekosystem samt den biologiska mångfalden.

M.  I rapporten av den 16 november 2000 från Världskommissionen om dammar fastställs det att stora dammar inte har producerat så mycket elektricitet, tillhandahållit så mycket vatten eller motverkat översvämningsskador i den utsträckning som man förutsett, utan att de i stället har fått betydande sociala och miljömässiga konsekvenser samt att de ansträngningar som har gjorts för att dämpa dessa skadeverkningar i stort sett har varit resultatlösa.

N.  Vattenmagasin släpper ut växthusgaser, däribland metan, på grund av ruttnande växter.

O.  Enligt FN:s uppskattningar kommer två miljarder människor att tvingas leva under hot av allvarliga högvattenflödesskador år 2050.

P.  Världskommissionen om dammar beräknar att mellan 40–80 miljoner människor runtom i världen har tvingats lämna sina hem på grund av dammbyggnationer.

Q.  Världskommissionen om dammar drar slutsatsen att stora dammar i många fall har lett till betydande och oåterkalleliga förluster av arter och ekosystem. Det är nödvändigt att förstå, skydda och återupprätta ekosystemen i avrinningsområden för att främja en rättvis mänsklig utveckling och alla arters välbefinnande.

1.  Europaparlamentet menar att översvämningar är den naturkatastrof som har medfört störst egendomsskador och kostat flest människoliv under de senaste hundra åren, trots de miljarder dollar som satsats på översvämningshantering.

2.  Europaparlamentet understryker att vatten är en knapp naturresurs och att vattenfördelningen i världen väcker frågor ur rättvisesynpunkt. Parlamentet understryker därför att en av de viktigaste utmaningarna för världssamfundet, med tanke på klimatförändringarna, är att tänka om i fråga om förvaltningen av sötvattenresurser.

3.  Europaparlamentet framhåller att det finns dokumenterade bevis på en ökad frekvens av allvarliga översvämningar under 1900-talets andra hälft, och att översvämningar kommer att bli en mycket viktigt fråga under de kommande årtiondena.

4.  Europaparlamentet noterar att de minst utvecklade länderna är mest sårbara för effekterna av översvämningar och stöder rekommendationerna från FN:s miljöprogram för att hantera översvämningar, enligt vilka förbättrad markförvaltning måste kombineras med förbättrade magasineringsmetoder som bygger på traditionella kunskaper och nyare vetenskapliga rön. Parlamentet kräver att viktiga ekosystem – från skogar till våtmarker – återskapas och återställs, eftersom dessa kan förbättra vattenförsörjningen och fungera som en buffert mot extrema väderförhållanden, t.ex. översvämningar.

5.  Europaparlamentet betonar att den globala uppvärmningen kommer att leda till förändringar i nederbördsmönstren samt få konsekvenser för glaciärerna och isarna och därmed utgör ett växande hot mot livsmedelsförsörjningen.

6.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att den ökade glaciäravsmältningen, som är särskilt påtaglig i Himalaya och i Anderna, ökar risken för översvämningar och laviner i bergsregioner. Parlamentet betonar dock att glaciäravsmältningen inte är den enda faktor som påverkar vattenflödena i Himalaya, utan att även monsunernas tidpunkt och styrka, annan nederbörd och framför allt metoder för markanvändning, såsom avskogning, överbetning, jordbrukssystem och den demografiska strukturen, är avgörande. Parlamentet understryker framför allt att avskogning ofta leder till ökade och snabbare vattenflöden till stora vattendrag, medan jökellopp ofta förvärras av en ohållbar markanvändning.

7.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att anta en bred översvämningsstrategi i regioner där det finns en allvarlig risk för översvämningar på grund av instabila issjöar. Detta problem förvärras dessutom av den globala uppvärmningens inverkan på nederbördsmönstren och av sotavlagringar, som konstaterats påskynda glaciärernas avsmältning. Parlamentet beklagar därför den totala avsaknaden av förebyggande åtgärder mot översvämningar i många av världens minst utvecklade länder, men varnar för en alltför stor tillit till stora dammar för att förhindra översvämningsskador, i synnerhet med tanke på klimatförändringarna eftersom dessa ökar risken för kraftig nederbörd och leder till att störtfloder blir värre och vanligare och därmed väcker frågor om dammars säkerhet.

8.  Europaparlamentet betonar att dammbyggen måste utvärderas utifrån sin inverkan på vattenföringen, rätten till vatten- och flodresurser samt huruvida bygget kommer att tvinga den nuvarande befolkningen att flytta, förstöra lokala samhällens kultur och försörjning eller utarma eller förstöra miljöresurser.

9.  Europaparlamentet understryker att Världskommissionen om dammar i sin rapport av den 16 november 2000 ”Dams and Development: A New Framework for Decision-Making” fastställer att stora dammprojekts ekonomiska lönsamhet fortfarande är tveksam, eftersom man i de ekonomiska beräkningarna inte har tagit tillräcklig hänsyn till vad stora dammar kostar för miljö och samhälle.

10.  Europaparlamentet påpekar att issmältningen gör att det bildas naturliga, tillfälliga issjöar som snabbt kan växa till en storlek då trycket blir så stort att sjön bräddar över och orsakar jökellopp. Parlamentet gläds åt att man i programmet för Sydasien i den globala fonden för katastrofriskreducering och återhämtningsinsatser, i samarbete med FN:s internationella strategi för katastofriskreducering, har prioriterat problemet med jökellopp.

11.  Europaparlamentet påminner om den tragiska katastrofen 1941 då staden Huaraz i Peru förstördes av en uppdämd issjö som bräddade över och orsakade 4 500 dödsfall.

12.  Europaparlamentet påminner om att översvämningar i de minst utvecklade länderna inte enbart utgör ett hot mot livet för människorna i dessa områden utan även mot den regionala utvecklingen. Vidare påminner parlamentet om det jökellopp som inträffade 1985 i Khumbu Himal i Nepal och som förstörde det nästintill färdigställda projektet ”Namche Small Hydel Project”.

13.  Europaparlamentet understryker att forskningsinstitutet Icimod (International Centre for Integrated Mountain Development) har kartlagt över 8 000 issjöar enbart i Hindukush-Himalaya, varav 203 anses utgöra en potentiell fara på grund av sitt läge och sina instabila, naturliga dammväggar (morän).

14.  Europaparlamentet betonar att uppskattningsvis 1,3 miljarder människor i Sydasien är beroende av tio permanenta flodområden, vilka tillförs vatten från nederbörd och avrinning från smältande snö och glaciärer i Himalaya. EU måste göra denna region till en prioriterad fråga för att avvärja en framtida humanitär katastrof till följd av den ökande frekvensen av vattenrelaterade risker.

15.  Europaparlamentet understryker vidare att befolkningarna i de nedströms belägna områdena i de minst utvecklade länderna livnär sig på de naturresurser som finns i avrinningsområdena och att dessa områden är några av de rikaste jordbruksområdena i världen. Parlamentet påminner om att både Kinas och Indiens snabba ekonomiska tillväxt delvis beror på att de båda länderna är världsledande risproducenter. Merparten av vad de producerar kommer från Ganges, Yangtzes och Gula flodens avrinningsområden, vilka alla löper risk för att drabbas av jökellopp.

16.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs välavvägda investeringar i efterfrågestyrning, markförvaltning, förbättrad uppsamling och magasinering av vatten och institutioner för att förbättra vattenanvändningen, dämpa skadeverkningarna av återkommande översvämningar och perioder av torka samt trygga vattenförsörjningen, i syfte att skapa en grund för ekonomisk utveckling i Afrika. Parlamentet anser att prioritet bör ges till investeringar som är inriktade på tillväxt, minskad fattigdom på landsbygden, klimattålighet och anpassning till klimatförändringarna samt samarbete i internationella avrinningsområden.

17.  Europaparlamentet konstaterar att man inte känner något sätt att förstärka naturliga issjöar, men noterar att FN:s miljöprogram i sin rapport ”High Mountains Glaciers and Climate Change” (2010) nämner andra metoder för att dämpa skadeverkningarna av dramatiska vattenutflöden, t.ex. genom att använda hävertar och konstruktioner med öppna kanaler och tunnlar för att sänka vattenståndet i issjöarna och genom att kontrollera tillrinningen till de lokala flodsystemen med hjälp av vattenmagasin.

18.  Europaparlamentet anser att högproducerande jordbruksområden måste skyddas från effekterna av översvämningar för att tillväxtekonomierna inte ska riskera att se en helomvändning i sin utveckling och drabbas av ett snabbt växande livsmedelsförsörjningsproblem. Parlamentet påminner om att glaciärernas avsmältning i Himalaya troligen kommer att öka flodernas vattenföring under de kommande 20–30 åren, men att flödena därefter kommer att minska avsevärt på längre sikt. Det är därför nödvändigt att ta fram begränsnings- och anpassningsstrategier för att ta itu med perioder av torka i framtiden.

19.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att investera i kapacitetsuppbyggnad, eftersom sunda vattenförvaltningsinstitutioner kan garantera konsekvent avkastning på investeringar i en effektivare vattenförvaltning och optimera fördelningen och användningen av vatten inom flera ekonomiska sektorer och över administrativa och politiska gränser.

20.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för rekommendationerna från Världskommissionen om dammar, enligt vilka prioritet ska ges åt optimering av den befintliga infrastrukturen innan man bygger nya dammar. Parlamentet anser att återkommande öppna granskningar ska göras av befintliga dammar för att bedöma bland annat säkerheten och möjligheterna att lägga ned dammarna.

21.  Europaparlamentet framhåller att det är omöjligt att införa system för tidig varning, övervaka issjöar och erbjuda bergsregioner praktiska åtgärder för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna utan detaljerad och aktuell information om de områden som hotas av vattenrelaterade risker. Parlamentet stöder initiativet ”Himalayan University Consortium”, som lanserats av lokala universitet för att bidra med fler vetenskapliga studier i ämnet.

22.  Europaparlamentet noterar att flertalet dammar konstrueras utifrån historiska uppgifter om vattenföring, med antagandet att vattenföringen inte kommer att ändras. Parlamentet påpekar att klimatförändringarna har vållat en enorm osäkerhet kring de grundläggande parametrar som påverkar dammprojekt (eftersom klimatförändringarna inte enbart handlar om medelvärden utan även ytterligheter). Vidare påpekar parlamentet att klimatförändringarna troligen kommer att förvärra de problem som hör samman med sedimentering ytterligare, vars ansamling bakom dessa dammar också berövar nedströms belägna slätter näringsämnen som är nödvändiga för markbördigheten.

23.  Europaparlamentet understryker att betydande infrastruktur, som är av avgörande betydelse för att EU:s politiska mål om hållbar utveckling och tryggad livsmedelsförsörjning ska kunna uppnås i överensstämmelse med millennieutvecklingsmålen, i allt högre grad hotas av effekterna av översvämningar, och betonar att denna infrastruktur måste skyddas. Parlamentet rekommenderar att finansieringsorgan (bilaterala stödorgan, multilaterala utvecklingsbanker, exportkreditorgan och Europeiska investeringsbanken) ska säkerställa att alla dammalternativ som beviljas finansiering är resultatet av ett överenskommet förfarande som rangordnar alternativ beträffande konstbevattning, vattenmagasinering och vattenkraft och respekterar riktlinjerna från Världskommissionen om dammar. Parlamentet understryker vidare att vattenkraftverk också är särskilt utsatta för störtfloder och laviner.

24.  Europaparlamentet påpekar att små vattenmagasin dels kan öka klimattåligheten genom att tillhandahålla kostnadseffektiva lösningar för vattenförsörjning och bekämpning av torka, dels kan förbättra livsmedelsförsörjningen genom att öka jordbruksproduktionen. Exempel på små vattenmagasin är reservoarer som inte är belägna vid ett vattendrag, nätverk av små magasin med flera användningsändamål och grundvattenlagring.

25.  Europaparlamentet understryker att det finns få belägg för att stora dammar är den enda, bästa eller optimala lösningen på elektricitetsfrågan, eftersom de inte nödvändigtvis förbättrar tillgången till energi för fattiga och utsatta personer i samhället.

26.  Europaparlamentet påminner om förpliktelserna vad gäller konsekvens i utvecklingspolitiken. Parlamentet betonar också att större uppmärksamhet bör ägnas åt dammars inverkan på dem som bor nedströms, för vilka dammbyggen kan leda till djupgående förändringar, t.ex. försämrad livsmedelsförsörjning.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar finansinstitut och EU att finansiera kapacitetsuppbyggnad och utbildning i förbättrad markförvaltning och förbättrade metoder för vattenmagasinering som tar hänsyn till vetenskapligt och tekniskt kunnande samt till återupplivande av gammal kunskap, såsom traditionella bevattningssystem, i överensstämmelse med FN:s miljöprograms rapport ”High Mountain Glaciers and Climate Change”. Parlamentet anser att all EU-finansiering ska bidra till främjandet av EU:s politiska mål om hållbar utveckling och tryggad livsmedelsförsörjning, i överensstämmelse med millennieutvecklingsmålen.

28.  Europaparlamentet understryker att det inte räcker att bygga och förstärka dammar i de minst utvecklade länderna för att skydda sårbara områden. Parlamentet uppmanar därför till samordnade insatser så att man kan ta itu med roten till problemet och inte bara symptomen och därmed förhindra att skattebetalarnas pengar slösas bort.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU att, för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den ökade frekvensen och omfattningen av översvämningar, göra ytterligare åtaganden om en minskning av växthusgaserna, i syfte att möta sitt mål om att begränsa klimatförändringarna till två grader över de temperaturer som var vanliga före industrialiseringen.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att allmänt tillämpa och främja åtgärder för att minska utsläppen av sot, genom t.ex. återvinning av metan vid utvinning och transport av kol, olja och gas, avskiljning av metan vid avfallshantering och användning av energieffektiva spisar för matlagning i hemmet, vilket kommer att bidra till att bekämpa klimatförändringarna och minska glaciäravsmältning.

31.  Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse att små vattenkraftsdammar är mer hållbara och ekonomiskt lönsamma än stora vattenkraftsdammar. Parlamentet understryker framför allt att det i landsbygdsområden som ligger långt bort från centraliserade försörjningsnät är lämpligare med decentraliserade, småskaliga alternativ som använder lokala förnybara resurser (mikrovattenkraft, solpaneler för elproduktion i hemmet och system för vind och biomassa).

32.  Europaparlamentet understryker att sot fortfarande är ett lika stort problem som koldioxid när det gäller glaciärernas avsmältning. Parlamentet påminner framför allt om att sot och ozon i det lägre atmosfärskiktet är farliga luftföroreningar som skadar vår hälsa, minskar livslängden och snabbar på snö- och issmältningen runtom i världen, däribland i Arktis, Himalaya och andra glaciär- eller snötäckta regioner. Parlamentet understryker att ozon också är den luftförorening som mest minskar skördeutfallet, och därmed påverkar livsmedelsförsörjningen. Parlamentet noterar att metan är en viktig ozonprekursor och att minskade utsläpp av metan också skulle minska ozonbildningen.

33.  Europaparlamentet kräver omedelbara åtgärder för att minska utsläppen av sot och metan, framför allt genom främjande av forskning om och investeringar i teknik för att minska förorenande utsläpp, eftersom detta snabbt skulle minska snö- och issmältningen. Med tanke på sot- och metanpartiklarnas korta atmosfäriska livslängd anser parlamentet att en kombination av olika snabbinsatsstrategier drastiskt och snabbt skulle kunna minska risken för jökellopp.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja befintlig teknik som drastiskt minskar sotutsläppen. Vidare understryker parlamentet att föreskrifter som förbjuder hyggesbränning, främjar noggranna och regelbundna kontroller av fordons avgasutsläpp, begränsar förbränningen av biomassa och övervakar de årliga utsläppen från kraftverk måste stödjas och uppmuntras. Parlamentet uppmanar EU att i sin dialog med utvecklingsländer främja de 16 olika åtgärder för att minska utsläppen av sot och metan som FN:s miljöprogram redogör för i sin rapport ”Integrated Assessment of Black Carbon and Tropospheric Ozone” för att både förbättra luftkvaliteten och uppnå omedelbara klimatförbättringar. EU uppmanas även att sträva efter att bredda de olika regionala avtalen om förebyggande av luftföroreningar på grundval av arbetet inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja inrättandet av ett världsomspännande system för tidig varning för översvämningar, jordskred och tsunamier (eventuellt under FN:s ledning) och att se till att denna information når fram till avlägsna områden och de mest sårbara befolkningssegmenten i utvecklingsländerna.

36.  Europaparlamentet menar att de pågående förhandlingarna bör fungera som en förebild genom att inbegripa sot vid översynen av Göteborgsprotokollet till konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, och understryker behovet av att följa upp FN:s miljöprograms rapport ”Integrated Assessment of Black Carbon and Tropospheric Ozone” utifrån en global handlingsplan för att minska utsläppen av kortlivade klimatpåverkare.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja dialog mellan länder med tanke på jökelloppens transnationella karaktär, så att strategier för att hantera naturkatastrofer kan utarbetas, och att uppmuntra till lämpliga investeringar för att skydda länderna i Hindukush–Himalaya-regionen från översvämningar. Det är viktigt att vi erkänner att detta inte är ett enskilt lands utan flera länders problem, och parlamentet efterlyser därför en multilateral strategi för att åtgärda detta problem.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att det omedelbart inrättas ett gränsöverskridande organ inom FN med den uttalade uppgiften att utbyta tillgänglig information, åtgärda problem i samband med och orsakerna bakom transnationella vattenrelaterade risker samt föreslå lämpliga anpassningsåtgärder och riskreducerande åtgärder. Utan ett sådant styrorgan skulle viktiga förhandlingar om förebyggande av och åtgärder mot översvämningar kunna visa sig vara ett oöverstigligt hinder för länder i konflikt. Parlamentet understryker att glaciärområden, där översvämningar ofta börjar, är strategiskt viktiga områden eftersom de skapar gränser mellan länder, och att de berörda parterna därför kan vara motvilliga till att utbyta viktig information.

39.  Europaparlamentet understryker att dammprojekt inverkar på den internationella säkerheten. Parlamentet understryker att denna inverkan kan bli negativ och orsaka gränsöverskridande konflikter, social oro och miljöskador, men påminner samtidigt om att energi- och vattenförsörjningsfrågor också kan ha positiva verkningar genom att främja dialog mellan grannländer eller regioner.

40.  Europaparlamentet understryker att alla dammprojekt bör utvärderas enligt fem kriterier: rättvisa, effektivitet, delaktigt beslutsfattande, hållbarhet och ansvarighet. Mer allmänt kräver parlamentet att man i beslutsprocessen i samband med dammar tar full hänsyn till de mänskliga rättigheterna. När dessa projekt påverkar ursprungsbefolkningar och stamfolk måste beslutsfattandet framför allt grunda sig på principen om fria och väl underbyggda förhandsgodkännanden från dessa folk. Parlamentet efterlyser grundliga konsekvensanalyser som fullt ut beaktar de miljömässiga och sociala kostnaderna av dammprojekt och som genomförs på ett öppet sätt med allmänhetens deltagande innan ett dammprojekt godkänns.

41.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Världsbanken har lagt ut över 100 miljarder US-dollar på dammbyggnationer, framför allt storskaliga, exportorienterade vattenkraftsprojekt, vilket har tvingat uppskattningsvis 40–80 miljoner människor att lämna sina hem, minskat försörjningsmöjligheterna, skadat ekosystemen och skapat enorma skuldbördor för utvecklingsländerna.

42.  Europaparlamentet betonar att de som tvingats lämna sina hem på grund av dammbyggnationer inte bara bör ges ekonomisk ersättning utan även möjlighet att trygga sitt uppehälle på lång sikt.

43.  Europaparlamentet efterfrågar en omfattande och öppen utvärdering där många får delta om alla tillgängliga metoder för att minska effekterna av översvämningar och möta vatten- och energibehoven, i första hand ekosystembaserade lösningar och metoder för att göra de befintliga systemen effektivare och mer hållbara.

44.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att föra en ”soft path”-politik för att hantera översvämningar. Parlamentet är medvetet om att problemet med översvämningar inte är statiskt och därför kräver ett flexibelt tillvägagångssätt. Parlamentet efterlyser därför bättre översvämningsprognoser, översvämningssäkra enskilda byggnader och vattenlagrings- och vattenavledningssystem på flodslätter.

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0067.


EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen
PDF 166kWORD 81k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (2010/2100(INI))
P7_TA(2011)0410A7-0284/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de skyldigheter som ingår i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt artikel 11 om rätten till mat, som samtliga EU-medlemsstater är parter i,

–  med beaktande av deklarationen från världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 (Romdeklarationen) och dess mål att halvera antalet svältande till 2015,

–  med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmål 1 om att utrota extrem fattigdom och hunger,

–  med beaktande av den särskilda sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter, som ägde rum i Genève den 22 maj 2008, om de negativa konsekvenserna för förverkligandet av rätten till mat på grund av livsmedelskrisen i världen som förvärrats av bland annat stigande livsmedelspriser,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen med titeln ”Ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd”,

–  med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd, som undertecknades i London den 13 april 1999, vars mål är att bidra till livsmedelstrygghet i världen och förbättra världssamfundets förmåga att agera vid livsmedelskriser och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländerna,

–  med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning 2009 och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) utarbetande av frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markinnehav och andra naturtillgångar,

–  med beaktande av FAO:s frivilliga riktlinjer för att stödja det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen,

–  med beaktande av den interinstitutionella rapporten för G20 om fluktuerande livsmedelspriser med titeln ”Price Volatility in Food and Agricultural Markets: Policy Responses” som översändes till det franska ordförandeskapet för G20 den 2 juni 2011,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för markpolitiken från november 2004,

–  med beaktande av OECD:s och FAO:s gemensamma rapport ”Agricultural Outlook 2011-2020”, som offentliggjordes den 17 juni 2011,

–  med beaktande av Maputodeklarationen om jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, som undertecknades 2003, i vilken afrikanska regeringar åtog sig att avsätta minst 10 procent av sina årliga statsbudgetar för jordbruk,

–  med beaktande av Världsbankens rapport från 2008 om världens utveckling: Jordbruk för utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020”,

–  med beaktande av FAO:s senaste halvårsrapport ”Food Outlook Report” (juni 2011),

–  med beaktande av rapporten från International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development (IAASTD), som offentliggjordes den 15 april 2008,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från L'Aquila om den globala livsmedelssäkerheten, som antogs den 10 juli 2009,

–  med beaktande av FN:s initiativ om socialt grundskydd,

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982,

–  med beaktande av FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske från 1995,

–  med beaktande av FAO:s årliga rapport om tillståndet för världens fiske och vattenbruk från 2010,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(1),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (KOM(2010)0127), som antogs den 31 mars 2010, och rådets slutsatser av den 10 maj 2010,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om humanitärt livsmedelsbistånd (KOM(2010)0126), som antogs den 31 mars 2010, och rådets slutsatser av den 10 maj 2010,

–  med beaktande av sin resolutioner av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel(2), sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna(3), och sin resolution av den 17 februari 2011 om stigande livsmedelspriser(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en konsekvent EU-politik för utveckling och en komplettering av det offentliga utvecklingsbiståndet med icke offentligt bistånd (ODA+)(8),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om livsmedelssäkerhet, som antogs i Kinshasa den 4 december 2010(9),

–  med beaktande av de åtta rekommendationerna till G20-gruppen, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat offentliggjorde den 29 januari 2011,

–  med beaktande av rapporten ”Agroecology and the Right to Food”, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat lade fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 8 mars 2011,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0284/2011), och av följande skäl:

A.  Antalet svältande människor uppgick år 2010 till 925 miljoner enligt FAO. Globalt sett uppgår andelen underviktiga barn under 5 år till 26 procent och över en tredjedel av dödligheten bland barn under 5 år beror på undernäring. Endast hälften av alla utvecklingsländer (62 länder av 118) är på väg att uppnå millennieutvecklingsmålet. Den globala ekonomiska nedgången och de stigande livsmedels- och bränslepriserna har förvärrat livsmedelssituationen i många utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna, vilket delvis motverkar de senaste årtiondenas framsteg med fattigdomsminskning.

B.  Svält och undernäring är de två främsta dödsorsakerna bland människor och de största hoten mot fred och säkerhet i världen.

C.  Enligt FAO:s senaste livsmedelsprisindex från januari 2011 har det skett en månatlig ökning av livsmedelspriserna sedan i augusti 2010, i enlighet med tendensen de senaste tio åren, och de ligger nu på en nivå som är högre än den pristopp som registrerades 2008. Volatiliteten på råvarupriserna har stor inverkan på låginkomstländer och på de fattigaste och mest utsatta och marginaliserade befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna.

D.  Den globala efterfrågan på jordbruksprodukter förväntas öka med 70 procent till 2050. Produkterna måste produceras med lägre vattenförbrukning och mindre användning av bekämpningsmedel, med mindre jordbruksmark som är tillgänglig och med hjälp av hållbara agroekologiska produktionsmetoder. Samtidigt beräknas världens befolkning då uppgå till nio miljarder. Den osäkra livsmedelsförsörjningen förvärras ytterligare av råvaruspekulation, markförstöring, vattenbrist, klimatförändringar, globala markförvärv och osäkra villkor för markägare, särskilt för de fattigaste och mest utsatta befolkningsgrupperna, globala monopol på grödor, efterfrågan på agrobränslen och energipolitik.

E.  Av världens beräknade fiskbestånd är 85 procent antingen fullt utnyttjade, överutnyttjade eller uttömda, och beroendet av fisk som en källa till animalt protein i låginkomstländerna med livsmedelsunderkott uppgår till minst 20 procent enligt FAO:s rapport ”The State of World Fisheries and Aquaculture 2010”.

F.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle för över 70 procent av arbetskraften, främst kvinnor, i utvecklingsländerna. Världsbanken uppskattar att tillväxt inom jordbrukssektorn är dubbelt så effektivt som tillväxt inom andra sektorer när det gäller att minska fattigdomen. I detta sammanhang är det viktigt att investera för att öka tillväxten inom andra sektorer än jordbruket i landsbygdsområden och satsa på sysselsättningsskapande åtgärder.

G.  Det finns bevis för att små och medelstora jordbrukssystem kan öka den totala livsmedelsproduktionen. Att endast fokusera på exportproduktion i utvecklingsländer tenderar att ha negativa konsekvenser för framför allt kvinnliga småbrukare.

H.  Värnandet om privat egendom och rättsstaten är grundläggande förutsättningar för att öka de privata investeringarna i jordbruket.

I.  Brist på tillgång till lån eller mikrokrediter för investeringar i förbättrat utsäde, bättre gödselmedel och effektivare bevattningssystem utgör allvarliga hinder för småbrukare i utvecklingsländer som vill öka sin jordbruksproduktion. Staten spelar en central roll för en hållbar utveckling och uppbyggnaden av produktions- och bearbetningskapacitet.

J.  Andelen offentligt utvecklingsbistånd som tilldelas jordbruket internationellt har minskat drastiskt de senaste tre årtiondena.

K.  EU reagerade snabbt på livsmedelskrisen 2008 genom att inrätta livsmedelsmekanismen. Vilka effekter dessa åtgärder har haft på de strukturella orsakerna till svält och den osäkra livsmedelsförsörjningen liksom på små och medelstora familjejordbruk, särskilt de som drivs av kvinnor, har varit svårt att mäta. Ett ytterligare utvidgande av livsmedelsmekanismen eller ökade budgetmedel till den bör inte ske automatiskt, utan beslutas på grundval av en oberoende konsekvensbedömning av hur effektiva utbetalningarna av medel har varit för att öka livsmedelstryggheten i alla mottagarländer.

L.  Följderna av undernäring, t.ex. underutvecklade foster eller hämmad utveckling under barnets två första levnadsår, leder till obotliga skador. Barnen blir bland annat kortare till växten som vuxna, de har det svårare i skolan, de tjänar mindre som vuxna och deras barn har lägre födelsevikt. Detta är fortfarande ett allvarligt problem för en hållbar utveckling i många länder i syd.

M.  Den politiska inriktningen på livsmedelstrygghet har stärkts sedan 2008 och antalet initiativ på internationell nivå har ökat, vilket innebär att det krävs en heltäckande global strategi.

EU:s policyram för livsmedelsförsörjning och näringstillförsel: ett människorättsbaserat perspektiv för hållbara jordbruk

1.  Europaparlamentet understryker att antalet personer som svälter är oacceptabelt och beklagar att de övergripande internationella insatserna hittills har misslyckats med att uppfylla det första millennieutvecklingsmålet. Parlamentet efterlyser därför akuta åtgärder för att uppfylla de internationellt bindande åtagandena och göra rätten till tillräcklig och näringsrik mat en realitet.

2.  Europaparlamentet betonar att politisk stabilitet är en grundförutsättning för ökad livsmedelstrygghet och kräver därför att alla berörda parter visar politisk vilja att garantera en sådan stabilitet.

3.  Europaparlamentet gläder sig över kommissionens meddelande om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen. Parlamentet anser emellertid att livsmedelskrisen i världen inte bara är en växande humanitär katastrof utan motstycke, utan också ett stort hot mot freden och säkerheten i världen. Även om det är positivt att kommissionen vill lägga fram förslag till lösningar som kan avhjälpa den extrema fattigdom som en miljard människor lever i, kräver situationen att EU och medlemsstaterna omedelbart gör nya investeringar i jordbruket och landsbygdens utveckling, i synnerhet med beaktande av den nya utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, inrättar särskilda instrument för att säkerställa att de internationella lagren av basvaror är tillräckliga, avskaffar sina egna handelshinder och lindrar skulden för de värst drabbade länderna. Parlamentet anser att kommissionen i samband med beräkningen av utvecklingsbiståndet i högre grad bör ta hänsyn till problemet med livsmedelsförsörjningen i vissa länder.

4.  Europaparlamentet välkomnar de båda meddelandena från kommissionen om humanitärt livsmedelsbistånd och tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet kräver att de båda meddelandena genomförs på ett konsekvent och samordnat sätt för att bättre ta itu med de underliggande orsakerna till svält, undernäring och osäker livsmedelsförsörjning samt frågan om livsmedelsdistribution mellan och inom länder, med särskild inriktning på de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra till utarbetandet av genomförandeplanen för att stödja policyramen för tryggad livsmedelsförsörjning och att anta den när den har slutförts. Parlamentet välkomnar att särskild uppmärksamhet ägnas åt dem som drabbas hårdast av katastrofer, nämligen kvinnor och barn. Parlamentet anser att det är viktigt att garantera samhällets kapacitet att få fram livsmedel på kort och lång sikt när en kris inträffar. Parlamentet påpekar att nödhjälpsmekanismer inte får vara en långsiktig lösning och uttrycker djup oro över de negativa följderna av sådana mekanismer, särskilt för lokala ekonomier. En hållbar utvecklingspolitik bör grundas på en långsiktig strategi och samarbete.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka kopplingen mellan katastrofbistånd, återuppbyggnad och utveckling. Parlamentet kräver att ytterligare medel ska användas för att garantera kontinuitet i biståndet och att diskussionen ska fokusera på flexibilitet och komplementaritet hos de befintliga finansieringsinstrumenten. Parlamentet yrkar på en förbättring av dialogen och samordningen mellan de humanitära organisationerna och utvecklingsorganen.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att utvärdera de utvecklingsmässiga konsekvenserna av förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken för att stärka kopplingen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s utvecklingspolitiska mål.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att i sina program för utvecklingsbistånd öka stödet till hållbara småbrukare, jordbrukare och medelstora jordbruk som framför allt producerar för lokal konsumtion och att investera i integrerade, nationellt ledda planer som bör genomföras på lokal nivå i samarbete med jordbrukare och deras företrädare, lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer. Parlamentet betonar behovet av ökade offentliga investeringar i forskning om hållbara agroekologiska produktionssystem som också förbättrar jordbruks- och landsbygdssektorns produktivitet och konkurrenskraft.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av partnerskap kring livsmedelstrygghet med alla aktörer på utvecklingsområdet, särskilt lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer. Parlamentet påpekar att de lokala och regionala myndigheterna fyller en viktig funktion som mellanhänder och som en plattform för utvecklingsfrågor eftersom de finns nära de berörda områdena och lokalbefolkningarna och har kapacitet att samordna olika aktörers åtgärder. Parlamentet framhåller dessutom att den strukturerade dialogen mellan institutioner och det civila samhällets organisationer bör utökas till att omfatta frågor som rör livsmedelstrygghet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra givare av utvecklingsbistånd, däribland icke-statliga organisationer, att i större utsträckning koncentrera sina investeringar till jordbrukssektorn för att ge lokalbefolkningen möjlighet att stanna kvar på sin hemort.

10.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att främja jordbruket i utvecklingsländerna och att anslå en tillräcklig andel av EU:s offentliga utvecklingsbistånd (ODA) till jordbrukssektorn. Parlamentet beklagar den drastiska minskningen av utvecklingsbiståndet till jordbruket sedan 1980-talet och gläder sig över att man har erkänt att denna tendens måste vändas. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera jordbruket i sitt utvecklingsbistånd och framför allt att hjälpa jordbrukarna att få marknadstillträde.

11.  Europaparlamentet påminner om att de flesta fattiga människor är beroende av jordbruket för sitt uppehälle och att utvecklingen av ett hållbart jordbruk och ett verkligt beaktande av IAASTD:s utvärderingar därför är en förutsättning för att millennieutvecklingsmål 1 ska kunna uppnås. Parlamentet anser att framför allt de små jordbruksföretagen är ett sätt att säkra en tryggad livsmedelsförsörjning, eftersom de lägger tonvikten dels vid stärkandet av kvinnornas grundläggande roll, särskilt genom bearbetningen av produkterna på plats och ökad användning av lån och mikrokrediter, dels vid den vitala betydelse som kooperativen av små producenter har för utformningen av en effektiv jordbruks- och handelspolitik.

12.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av jordbruket kräver långsiktiga investeringar i hela värdekedjan – från producent till konsument. Detta innebär att nödvändig infrastruktur måste tillhandahållas, såsom vägar, förbindelser med marknader samt information om marknaderna och om möjligheten till produktdiversifiering.

13.  Europaparlamentet anser att en stödstrategi för utvecklingsländerna måste omfatta ett utbildningsprojekt, som kan skapa sysselsättning och som gör det möjligt för ungdomarna att bedriva studier om hållbart jordbruk för att producera bättre, mer specialiserat och på ett hållbart sätt, vilket skulle begränsa utvandringen från landsbygden och minska fattigdomen.

14.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att jordbrukarna utöver att tillgodose sina egna livsmedelsbehov även måste generera inkomster som kan täcka utbildning och investeringar.

15.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att de lokala jordbruksorganisationerna deltar i de olika skedena av genomförandet av utvecklingsländernas jordbrukspolitik, och att EU därför bör sträva efter att stärka de lokala organisationerna för att garantera att lokalbefolkningens intressen tillvaratas.

16.  Europaparlamentet håller med om att EU:s stödprogram bör inriktas på hållbar livsmedelsproduktion i framför allt liten och medelstor skala, vilket rekommenderas i IAASTD:s rapport, och på strategier som stärker den biologiska mångfalden, förebygger förstöring av odlingsbar mark och främjar metoder med låga yttre insatser och som samtidigt ökar jordbruksproduktionen i utvecklingsländerna, vilket kan uppnås genom att små och medelstora jordbrukare ges bättre tillgång till lån och mikrokrediter med rimliga räntesatser och villkor.

17.  Europaparlamentet anser att EU bör bidra till att främja användningen av utsäde från lokala sorter som är anpassade till klimatförhållandena i utvecklingsländerna och som lätt kan lagras, säljas och levereras till jordbrukarna, eftersom de inte omfattas av immateriella äganderätter.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att bedriva gemensam forskning i och utbildning om hållbara jordbruksmetoder och ny teknik, särskilt genom offentlig-privata partnerskap och gemensamma företag. Det är också viktigt att skapa mervärde vid insamling och lagring av livsmedel genom förpackning och bearbetning.

19.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att främja offentligt finansierad forskning och att sprida kunskaper om hållbara jordbruksmetoder, genom att främja verksamhet som stärker småbrukarnas ställning när det gäller att optimera jordbruksproduktionen och anpassa sig till de utmaningar som klimatförändringarna för med sig och till den ökade efterfrågan på resurser.

20.  Europaparlamentet efterlyser mekanismer som skyddar skogar, ursprungsbefolkningar, våtmarker och traditionella jordbruksmetoder i de exporterande tredjeländerna.

21.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkra en mer hållbar, energisnål och effektiv produktion över hela världen, särskilt med hänsyn till den utmaning som världens växande befolkning och det ökade trycket på naturresurser för med sig. Parlamentet kräver att beviljandet av bistånd från EU och medlemsstaterna ska kopplas till utvecklingen av hållbara jordbruksproduktionssystem, som är självförsörjande på energi, och att en del av detta bistånd ska bidra till uppförandet av anläggningar för att generera förnybar energi (till exempel baserat på vind och sol) och för god vattenförvaltning.

22.  Europaparlamentet betonar att EU i samband med förhandlingarna i FN:s fond för anpassning till klimatförändringarna måste verka för att en väsentlig del av de medel som beviljas utvecklingsländerna verkligen används för att stärka den lokala jordbrukspolitiken, utan att frågan om socialt och miljömässigt hållbar utveckling glöms bort.

23.  Europaparlamentet understryker att om småbrukare, särskilt kvinnliga småbrukare, i utvecklingsländerna ska kunna bedriva ett hållbart jordbruk samtidigt som de uppnår sin produktionspotential måste de ha ökad tillgång till mikrokrediter, även mikrokrediter utan vinstsyfte, för investeringar i förbättrade utsäden, gödselmedel och bevattningssystem och nödvändiga resurser för att skydda sina grödor och skördar från smittor och sjukdomar.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka direkt och indirekt verksamhet och politik när det gäller livsmedelsförsörjning och samordna givarnas verksamhet på ett bättre sätt inom detta område på landsnivå, EU-nivå och internationell nivå.

25.  Europarlamentet framhåller behovet av att stärka markrättigheterna för småbrukare i utvecklingsländerna så att små markägare kan styrka sitt ägarskap, som de sedan kan ställa som säkerhet för de lån som de behöver för att öka sin produktion.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av agroindustrins kapacitet i partnerländerna för att minska förluster av skörd, förlänga hållbarheten och lagringskapaciteten för mat och förbättra lagringsmöjligheterna för att förhindra förluster till följd av förstörda livsmedel, vilket för närvarande är mycket vanligt i utvecklingsländerna världen över, förbättra tillträdet till lokala marknader och skapa anständigt arbete för lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra allt som står i deras makt för att underlätta överföringen av teknik och expertis till utvecklingsländerna och understödja detta med kapacitetsuppbyggande åtgärder.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den roll som torra och halvtorra områden kan spela med särskild inriktning på boskap, eftersom den största delen av försörjningen av köttprodukter till mer tätbefolkade områden kommer från torra och halvtorra områden.

28.  Europaparlamentet påpekar att tillräckligt med mat är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet uppmanar partnerländerna att genomdriva FAO:s frivilliga riktlinjer om rätten till föda.

29.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av jordbruket måste grundas på rätten att kunna skaffa mat och att producera livsmedel. Parlamentet insisterar på att utvecklingsländernas rätt till tryggad livsmedelsförsörjning måste erkännas och skyddas av EU (både i kvantitativt och kvalitativt hänseende) liksom deras rätt att i högsta möjliga grad vara självförsörjande. Parlamentet understryker i detta avseende EU:s åtagande om att gradvis fasa ut exportbidragen i samma takt som andra WTO-medlemmar. Parlamentet betonar samtidigt att man måste garantera likvärdig tillgång till mat för de lokala befolkningarna i dessa länder.

30.  Europaparlamentet begär ett erkännande av begreppet livsmedelstrygghet, dvs. ett lands eller en regions rätt att demokratiskt utforma sin egen politik och fastställa sina egna prioriteringar och strategier med hjälp av en modell för hållbart jordbruk. Parlamentet påminner om att den nuvarande produktionskapaciteten i vissa utvecklingsländer inte alltid tillgodoser behoven och att importberoendet måste minskas genom en uppbyggnad av denna inhemska kapacitet om en långsiktig livsmedelstrygghet ska kunna uppnås.

31.  Europaparlamentet påminner om vikten av en strategi för förvaltningen av livsmedelstryggheten, som omfattar en övergripande ram som i högre grad fokuserar på en livsmedelspolitik som inte bara handlar om livsmedelsbistånd och på ett samarbete mellan givare och mellan givare och stödmottagare med stärkt lokalt partnerskap. Parlamentet påminner vidare om betydelsen av att mottagarländerna åtar sig att tillhandahålla grundläggande allmänna nyttigheter, såsom intern fred och investeringar i infrastruktur på landsbygden.

32.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att integrera nutritionsdimensionen i EU-programmen, och uppmanar kommissionen att utarbeta ett särskilt meddelande om denna dimension. Parlamentet anser att nutritionsdimensionen bör vara ett ständigt inslag i politiken för livsmedelsförsörjning och i insatser i jordbrukssektorn.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den avgörande roll som kvinnliga småbrukare har för livsmedels- och näringsförsörjningen och att investera i program som särskilt stöder dem. Parlamentet påminner om att kvinnornas betydelse för att trygga näringstillförseln för sig själva och sina barn inte är tillräckligt erkänd. Därför måste kvinnors utkomst tryggas och kunskapen om en lämplig näringstillförsel ökas. Parlamentet påpekar att EU:s strategi även bör inriktas på genomförandet av åtgärder för att se till att de mest utsatta människorna, särskilt i lansbygdsområden, ges möjlighet att delta i utbildning om jordbruksmetoder, näringslära, god hälsa och arbetsvillkor samt ett skyddsnät om det behövs.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och internationella organ som FAO att bedriva ett kontinuerligt samråd med civilsamhället i världen och med icke-statliga aktörer, i synnerhet jordbrukarnas, fiskarnas och boskapsuppfödarnas organisationer, eftersom det är viktigt att dessa medverkar till att ta fram konkreta åtgärder som ökar livsmedelsproduktionen.

35.  Europaparlamentet uppskattar i enlighet med FAO:s befolkningsprognoser att mer än hälften av utvecklingsländernas befolkning, dvs. ca 3,5 miljarder människor, kommer att leva i tätorter 2025. Därför skulle en politik till stöd för trädgårdsodling i städerna kunna vara en väg ut ur fattigdomen, med tanke på verksamhetens låga initialkostnad, de korta produktionscyklerna och den höga avkastningen per tids-, mark- och vattenenhet, och den skulle även göra de nya städerna grönare.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja FN:s initiativ om socialt grundskydd, som skulle bidra till att tillgodose det grundläggande behovet av livsmedel hos utfattiga befolkningar.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på undernäring, särskilt bland mödrar och spädbarn, och integrera sunda och sektorsövergripande näringsstrategier i sin utvecklingspolitik.

38.  Europaparlamentet betonar uttalandet från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat om att livsmedelsproducenters deltagande är avgörande för agroekologiskt jordbruk och stimulerande för fortsatt lärande för jordbrukare. Parlamentet uppmuntrar därför utvecklingsländernas livsmedelsproducenter att engagera sig i globala och lokala icke-statliga organisationer samt jordbrukskooperativ.

   39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja och verka för innovativa finansieringsinstrument, exempelvis en internationell skatt på finansiella transaktioner. Parlamentet påminner om att dessa instrument måste vara ett tillägg till det mål som fastställts av FN om att anslå 0,7 procent av BNI till utvecklingssamarbete. Samtidigt understryker parlamentet att det åligger utvecklingsländerna att stärka sina insatser på skatteområdet, särskilt när det gäller skatteuppbörden och kampen mot skatteflykt.

Effektiva åtgärder mot fluktuerande livsmedelspriser och okontrollerade markförvärv: begränsa spekulationen på livsmedels- och jordbruksmarknaderna

40.  Europaparlamentet är oroat över att år 2008, då den globala livsmedelskrisen bröt ut, också var det år då världens veteproduktion slog historiska rekord. Parlamentet understryker mot denna bakgrund den negativa inverkan som spekulation har på råvaruprisindexen.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar de strukturella orsakerna till fluktuerande priser och betonar starkt att spekulation i nödvändiga livsmedelsråvaror har förvärrat prisinstabiliteten avsevärt. Parlamentet bekräftar slutsatserna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat i fråga om vilken roll som stora investerare har när det gäller inverkan på råvaruprisindexen.

42.  Europaparlamentet framhåller att en rad andra oförutsägbara faktorer också har inverkat negativt på stabiliteten på livsmedelsmarknaderna den senaste tiden, bland annat katastrofen i Japan, den helt nya politiska oron bland många länder i Nordafrika och Mellanöstern, ännu en kraftig oljeprishöjning samt ihållande osäkerhet på finansmarknaderna och i världsekonomin. Alla dessa faktorer har haft inverkan.

43.  Europaparlamentet anser att finansiella spekulationer och en ökad liberalisering av finansmarknaderna och handeln med jordbruksprodukter i hög grad bidrar till prisinstabiliteten och till att regleringsmekanismer måste införas för att garantera en viss stabilitet på marknaderna. Parlamentet anser att insynen på marknaderna måste förbättras för att säkra en skälig inkomst för jordbrukarna och en lönsam jordbrukssektor, som kan garantera en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet efterlyser särskilt en klar och tydlig identifiering av de aktörer som är inblandade i livsmedelshandeln och en ingående undersökning av hur effekterna av spekulationerna på de lokala och internationella livsmedelsmarknaderna sprids.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att effektivt ta itu med den finansiella spekulationen i spannmål och livsmedel.

45.  Europaparlamentet anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och att tillgång till denna marknad bör regleras bättre.

46.  Europaparlamentet anser att EU bör vidta åtgärder för att återupprätta de internationella livsmedelslagren, som efter att ha nått sin lägsta nivå någonsin 2007 har bidragit till spekulation som har påverkat världshandelspriserna på jordbruksprodukter och fått oroväckande konsekvenser i utvecklingsländerna.

47.  Europaparlamentet efterlyser ökade spannmåls- och livsmedelsreserver på nationell och regional nivå samt bättre hantering och lagring av dessa. Likaså bör den internationella samordningen och kontrollen stärkas. På så sätt kan man motverka fluktuerande livsmedelspriser och reagera bättre och snabbare på livsmedelskriser.

48.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över storskaliga markförvärv som i nuläget görs av utländska investerare i utvecklingsländer vilket även skadar lokala små och medelstora jordbruk och hotar den lokala, regionala och nationella livsmedelsförsörjningen. Parlamentet anser därför att EU bör uppmuntra regeringarna i utvecklingsländerna att genomföra markreformer för att skydda markrättigheterna för inhemska jordbrukare och små och medelstora jordbrukare, särskilt kvinnliga, och förhindra att bolagen roffar åt sig mark.

49.  Europaparlamentet understryker att marken bör vara tillgänglig för alla och att man måste stärka de lokala småbrukarnas äganderätt till marken, arrenderätt och nyttjanderätt liksom lokalbefolkningens tillträde till naturresurserna för att förhindra ytterligare markförvärv, vilket redan håller på att få oroväckande proportioner i vissa regioner i världen, särskilt i Afrika.

50.  Europaparlamentet uttrycker önskan om att de europeiska stöd- och åtgärdsprogrammen tar vara på lokala livsmedelsproducenters kunskaper i livsmedelsproduktionen.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar till antagandet av FAO:s frivilliga riktlinjer om markförvärv och till att de berördas delaktighet säkerställs vid genomförandet, men uppmanar också till strikta nationellt och internationellt bindande regler för markförvärv. Parlamentet betonar att förhandlingar om avtal bör göras offentliga så att parlamenten och valda företrädare för lokala och regionala myndigheter har möjlighet att delta efter samråd med det civila samhället.

52.  Europaparlamentet anser att de lokala samhällena och institutionerna måste garanteras förhandlingsbefogenheter och förhandlingskapacitet så att de kan säkra utvecklingen av ett lokalt jordbruk. Parlamentet föreslår att man utarbetar en uppförandekod för att driva på investerarna att inrikta sina insatser på att öka produktiviteten inom jordbruket och stärka lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter.

53.  Europaparlamentet konstaterar att utländska investerare inte bara förvärvar mark, utan även fiskelicenser. Parlamentet betonar behovet av insyn och att nationella parlament och det civila samhället bör få möjlighet att delta i avtalsförhandlingar. En förteckning över de avtal som ingåtts bör upprättas och offentliggöras.

54.  Europaparlamentet begär att man inrättar mekanismer för att motverka att lokala jordbrukare inte kan konkurrera eller producera livsmedel för lokalbefolkningen.

55.  Europaparlamentet påminner kommissionen och partnerländerna om de positiva effekterna av agroekologiska produktionssystem när det gäller att begränsa klimatförändringarna. Den långsiktiga livsmedelstryggheten är beroende av hur miljöeffekterna av produktionen hanteras så att naturresurserna och livsmedelsförsörjningen skyddas. Parlamentet betonar emellertid att huvudsyftet med jordbruksstöd till regioner med akut brist på livsmedelsförsörjning eller svält måste vara att öka livsmedelsproduktionen och tillgången till mat.

56.  Europaparlamentet välkomnar G20-gruppens insatser för att hantera prisinstabiliteten och livsmedelstryggheten.

57.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de minskande naturresurserna och problemen med att upprätthålla lämpliga förhållanden för en effektiv jordbruksproduktion, däribland markkvalitet, tillgång till vatten och förhindrande av miljöföroreningar. Parlamentet betonar att samtliga aktörer, särskilt jordbrukare, lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer, bör ges en stark roll i arbetet med att utforma en hållbar jordbruksutvecklingsstrategi.

Konsekvent politik för utveckling: effekterna av EU:s politik på den globala livsmedelsförsörjningen

58.  Europaparlamentet anser att livsmedelsförsörjningen inte får äventyras av utvecklingen av biobränslen. Parlamentet efterlyser därför en balanserad strategi där man prioriterar den nya generationen biobränsle, som framställs med jordbruks- och skogsavfall (halm och andra skörderester, gödsel, biogas etc.) i stället för med livsmedelsgrödor för att undvika en konkurrenssituation mellan livsmedels- och energiproduktion. Parlamentet anser vidare att EU bör säkerställa att importen av biobränsle från utvecklingsländer respekterar hållbarhetskriteriet.

59.  Europaparlamentet anser att man bör anta ett mer globalt perspektiv vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 som följer principen om att inte vålla skada gentemot livsmedelsmarknaderna i utvecklingsländer.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning av den gemensamma jordbrukspolitiken som analyserar dess externa effekter på de internationella livsmedelsmarknaderna och livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera problemet med livsmedelsavfall inom EU, eftersom det beräknas att upp till 40 procent av de tillgängliga livsmedlen slängs, även livsmedel som producerats i utvecklingsländer och exporteras till EU. Parlamentet uppmanar likaså kommissionen att föreslå effektiva åtgärder för att komma till rätta med detta problem och förbättra konsumtionsmönstren.

62.  Europaparlamentet efterlyser en total avveckling av exportstöd.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den yttre dimensionen av den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken integreras med EU:s utvecklingspolitik.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske följs i de länder som EU har ingått fiskepartnerskapsavtal med, särskilt rekommendationen om att lokalt småskaligt fiske ska ha förmånstillträde till resurserna.

65.  Europaparlamentet påpekar att fiskerisektorn är av grundläggande betydelse för många länder som en källa till sysselsättning och för livsmedelstryggheten. Därför bör alla utvecklingsländer vara berättigade till sektorsuppdelat stöd från EU så att de kan utveckla en egen hållbar fiskeindustri, forskning, kontroll och genomförandeåtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

66.  Europaparlamentet uppmanar till reformer som förbättrar utvecklingsländernas tillträde till marknaden så att de kan möta konkurrensen på sina egna nationella och regionala marknader.

67.  Europaparlamentet påminner om att EU bör garantera att det råder största möjliga överensstämmelse mellan samarbets- och utvecklingspolitiken och handelspolitiken, med beaktande av de behov och svårigheter som finns i såväl EU:s medlemsstater som utvecklingsländerna.

68.  Europaparlamentet anser att EU bör stödja regional integration och en hållbar utveckling av de lokala marknaderna för jordbruksprodukter i utvecklingsländerna, framför allt regionala handelsavtal som främjar utvecklingen av lönsam och hållbar produktions- och bearbetningskapacitet på lokal nivå, och anslå en betydande del av sitt utvecklingsbistånd till detta syfte.

69.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att EU:s handelsstrategi ibland inte lyckas säkra en utvecklingsorienterad inriktning. Parlamentet uppmanar därför till rättvisa och utvecklingsfrämjande handelsavtal, eftersom dessa är avgörande för att bemöta brister i den globala livsmedelsförsörjningen.

70.  Europaparlamentet påminner om att livsmedelstryggheten kräver konsekvens och samordning av politiken inom olika sektorer på EU-nivå, nämligen utvecklingspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma handelspolitiken, energipolitiken och forskningsprogrammen.

71.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör stödja odlingen av proteingrödor i EU för att garantera att EU blir mer oberoende på detta område och därmed bidrar till en diversifiering av jordbruket i utvecklingsländerna, vilkas jordbrukspolitik ofta är inriktad uteslutande på export och tillträde till externa marknader, vilket inverkar negativt på lokalbefolkningens välstånd och behov.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på utvecklingsfrågor i de pågående förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap, att skapa större handlingsutrymme för utvecklingsländerna när det gäller handelsregler och framför allt att tillämpa skyddsklausuler för att uppnå en inhemsk och hållbar utveckling av den ekonomiska kapaciteten. Parlamentet påpekar att utvecklingsländernas användning av exportrestriktioner och skydd av nyetablerade industrier är utvecklingsredskap som kan användas för att stärka den lokala produktionen och livsmedelstryggheten. Parlamentet kräver att kommissionen tar en tydlig ställning för utveckling i förhandlingar med Världshandelsorganisationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ett människorättsbaserat perspektiv för internationella handelsförhandlingar samt att den gör konsekvensbedömningar på människorättsområdet för avtal med tredje länder.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en behovsbaserad konvention, där omfattningen av givarnas åtaganden när det gäller livsmedelsbistånd kopplas till människornas behov och garanterade lokala inköpsvolymer i mottagarländerna.

74.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över bristen på insyn och information och det bristande deltagandet av berörda aktörer i de pågående förhandlingarna om konventionen om livsmedelsbistånd.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 62.
(2) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621.
(3) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 71.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0071.
(5) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 201.
(6) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 10.
(7) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 69.
(8) EUT C 161E, 31.5.2011, s. 47.
(9) Antagna texter, ACP-EU/100.879/10/fin.


Ensidiga förklaringar i protokoll från rådets sammanträden
PDF 109kWORD 33k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om ensidiga förklaringar i protokoll från rådets möten (2011/2090(INI))
P7_TA(2011)0411A7-0269/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av skrivelsen av den 8 december 2009 från utskottsordförandekonferensens ordförande till ordföranden för parlamentets utskott för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet(1),

–  med beaktande av rådets och kommissionens svar på de skriftliga frågorna P-3977/2010 respektive E-3981/2010,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0269/2011), och av följande skäl:

A.  Domstolen har tydlig och exklusiv behörighet att besluta om tolkningen av unionslagstiftningen, dvs. både primärrätten och sekundärrätten.

B.  Domstolen har flera gånger slagit fast att förklaringar inte är juridiskt bindande.

C.  Rådet är skyldigt att ge parlamentet fullständig information om sin ståndpunkt i samband med lagstiftningsförfarandena(2).

D.  Enligt fördraget ska institutionerna samarbeta lojalt med varandra(3).

E.  Ensidiga förklaringar från medlemsstaterna eller rådet kan påverka parlamentets lagstiftande befogenheter negativt. De försämrar dessutom unionslagstiftningens kvalitet och urholkar rättssäkerhetsprincipen.

F.  Inga förklaringar som, under något skede av lagstiftningsförfarandet, förs in i protokollen från rådets eller förlikningskommitténs möten kan föregripa resultatet av förhandlingarna mellan den lagstiftande myndighetens båda parter.

1.  Europaparlamentet vidhåller att förklaringar och uttalanden som inte ingår i en rättsakt men som berör den inte har någon rättsverkan, vare sig de utfärdats av en eller flera medlemsstater, och att de kan undergräva en enhetlig unionslagstiftning och en entydig tolkning av densamma.

2.  Europaparlamentet påpekar att ensidiga förklaringar inte får minska eller äventyra behovet av att alla medlemsstater systematiskt tillämpar systemet att offentliggöra jämförelsetabeller som beskriver hur och med vilka medel EU-rätten ska införlivas i nationell lagstiftning, vilket gynnar ett ändamålsenligt och öppet genomförande av lagstiftningen i hela unionen.

3.  Europaparlamentet begär att alla förklaringar ska översändas till parlamentet och att medlemsstaternas förklaringar inte ska offentliggöras i L-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att till parlamentet översända protokollet från den lagstiftande delen av rådsmötena samtidigt som det översänds till de nationella parlamenten och medlemsstaternas regeringar.

5.  Europaparlamentet förbehåller sig rätten att använda alla lagliga medel som står till dess förfogande i de fall då ensidiga förklaringar avsiktligt har lagts fram i syfte att ha rättsverkan.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget, inleda förhandlingar med parlamentet för att uppdatera den gemensamma förklaringen om praktiska bestämmelser för medbeslutandeförfarandet (nu: det ordinarie lagstiftningsförfarandet), så att man beaktar Lissabonfördragets ikraftträdande och klart avgränsar tillämpningsområdet för ensidiga förklaringar.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 73, 17.3.1999, s. 1.
(2) Artikel 294 i EUF-fördraget (vid första behandlingen).
(3) Artikel 13 i EU-fördraget.


En ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin
PDF 184kWORD 81k
Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (2010/2152(INI))
P7_TA(2011)0412A7-0255/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Handel, tillväxt och världspolitik, Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020, En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Europa 2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om läget i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Kanada(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea(6),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ”Att bidra till en hållbar utveckling: rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling” av den 5 maj 2009 (KOM(2009)0215),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser med Turkiet(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om handel och ekonomiska förbindelser med Kina(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om att förstärka de europeiska små och medelstora företagens roll i den internationella handeln(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln(16),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008 ”De yttersta randområdena: en tillgång för Europa”,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om handel med tjänster(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om råvaruhandel(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 april 2008 om ”Mot en reformerad Världshandelsorganisation”(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om handel och ekonomiska förbindelser med Korea(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(25),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 17−18 juni 2010,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0255/2011), och av följande skäl:

EU:s och USA:s andel av världens relativa BNP(26) minskar samtidigt som tillväxtekonomierna är på snabb frammarsch

A.  Unionen svarade år 2000 för 25 procent av världens BNP (mätt som köpkraftsparitet, PPP) när Lissabonstrategin lanserades. Man beräknar nu att den endast kommer att stå för 18 procent av världens BNP år 2020, vilket motsvarar en nedgång med 28 procent i relativ ekonomisk utveckling.

B.  De två största utvecklade ekonomierna, EU och USA, svarade år 2000 för 48 procent av världens BNP (uppmätt som PPP). Man beräknar nu att de kommer att stå för 35 procent av världens BNP 2020, vilket motsvarar en nedgång med totalt 27 procent för dessa två ekonomiers relativa ekonomiska utveckling.

C.  De två största tillväxtekonomierna, Kina och Indien, svarade år 2000 för 10 procent av världens BNP (uppmätt som PPP). Man beräknar nu att de kommer att stå för 25 procent av världens BNP 2020, vilket motsvarar en ökning med totalt 150 procent för dessa två ekonomiers relativa ekonomiska utveckling.

Denna relativa minskning av unionens BNP återspeglas i hur handeln har utvecklats(27)

D.  Unionen stod för 19 procent av världens varuexport 1999 och 17,1 procent av exporten 2009, vilket motsvarar en minskning med 10 procent i relativ export.

E.  Unionen stod för 19,5 procent av världens varuimport 1999 och 17,6 procent av importen 2009, vilket motsvarar en minskning med 10 procent i relativ import.

F.  Exporten av tjänster ökade från 26,7 procent till 30,2 procent av unionens totala export mellan 1999 och 2009(28).

G.  50 länder (30 om EU räknas som en enhet) står för 80 procent av världens handel.

Demografiska förändringar(29) påverkar även den ekonomiska utvecklingen

H.  EU:s befolkning förväntas öka med nästan 5 procent till år 2035, följt av en stadig nedgång. Antalet personer i arbetsför ålder förväntas börja minska 2010.

Unionens ekonomi beror till stor del på deltagandet i den externa tillväxten

I.  Målen om tillväxt, välstånd, arbetstillfällen och bevarande av den europeiska sociala modellen är alla sammanlänkade och stöder varandra.

J.  Kommissionen beräknar att 90 procent av världens tillväxt år 2015 kommer att skapas utanför unionen.

K.  Öppnare marknader leder till högre produktivitet, bidrar till ökad extern konkurrenskraft och skulle omedelbart kunna bidra till över 1,5 procent av den direkta ekonomiska tillväxten och innebära stora fördelar för konsumenterna.

L.  Kommissionen beräknar att 18 procent av unionens arbetsstyrka, eller 36 miljoner arbetstillfällen, är beroende av unionens handelsresultat. Jämförelser mellan liberaliseringen av handeln och sysselsättningen under de senaste tio åren visar att en liberalisering av handeln, sysselsättning och nya jobb följs åt.

M.  Med tanke på unionens demografiska framtidsutsikter och deras negativa effekter för tillväxtpotentialen är det av största vikt att utnyttja tillväxtpotentialen i ökad produktivitet och utrikeshandel.

En framtida europeisk handelspolitisk strategi bör beakta de särdrag som kännetecknar EU:s företag och regioner samt beroendet av extern tillväxt

N.  Kommissionen föreslår i sitt meddelande ”Handel, tillväxt och världspolitik” konkreta kortsiktiga åtgärder, men tar inte upp unionens framtida roll i en förändrad värld.

O.  Kommissionen har lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer som en del av EU:s investeringspolitik.

Parlamentet förväntade sig en framtidsorienterad handelsstrategi som tar hänsyn till utvecklingen på medellång och lång sikt och inte bygger på felaktiga antaganden om fortsatt status quo inom världshandeln

1.  Europaparlamentet välkomnar de tre målen för Europa 2020, det vill säga en smart och hållbar tillväxt för alla, och kommissionens meddelande ”Handel, tillväxt och världspolitik”, och uppmanar kommissionen att presentera en framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar som beaktar EU:s nya utmaningar.

2.  Europaparlamentet beklagar att många av målen i strategin ”Europa i världen” ännu inte har uppnåtts och hade väntat sig en mer kritisk analys av strategin i syfte att bättre förstå orsaken till en del av misslyckandena.

3.  Europaparlamentet insisterar på att unionen behöver en enhetlig och långsiktig handelsstrategi som tar hänsyn till de kommande utmaningarna och framför allt de stora tillväxtekonomierna. Parlamentet menar att en sådan strategi bör bygga på en noggrann analys av de nuvarande trenderna i världshandeln, unionens interna och externa utveckling och mångfalden bland de europeiska företagen, deras know-how och tekniska framsteg. Parlamentet beklagar att meddelandet inte innehåller någon djupgående prognos om hur världshandeln kan komma att se ut om 15 till 20 år i ett policyplaneringsperspektiv. Parlamentet anser att denna översyn bör fastställa kommissionens ambitioner för de bilaterala handelsförbindelserna under perioden och omfatta en klar geografisk strategi, exempelvis genom att skapa nya avtal eller mål för att avskaffa tariffära och icke-tariffära hinder gentemot de viktigaste handelspartnerna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en sådan prognos som utgångspunkt och lägga fram en reviderad strategi på medellång och lång sikt före sommaren 2013, eftersom meddelandet om handel, tillväxt och världspolitik inte gör detta.

Europaparlamentet är medvetet om att handelspolitiken inte är ett självändamål

5.  Europaparlamentet påminner alla intressenter om att det krävs en modern handelspolitik som tar hänsyn även till andra politikområden, såsom

   a) mänskliga rättigheter,
   b) jobbgarantier och jobbskapande,
   c) arbetstagares rättigheter och ILO:s grundläggande arbetsrättsliga normer,
   d) företagens sociala ansvar,
   e) jordbrukspolitiken,
   f) miljöpolitiken,
   g) klimatförändringar,
   h) kampen mot fattigdom inom och utanför EU,
   i) utvecklingspolitiken,
   j) skyddet av konsumenternas intressen och rättigheter,
   k) tryggad råvaru- och energiförsörjning,
   l) utrikespolitiken,
   m) grannskapspolitiken,
   n) industripolitiken,
   o) skyddet av äganderätten, däribland immateriella rättigheter,
   p) främjandet av de rättsstatliga principerna.

6.  Europaparlamentet betonar att de principer som uttrycks i de resolutioner av den 25 november 2010 som parlamentet antog med stor majoritet om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(30), om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(31) och om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(32) bör beaktas horisontellt och att införandet av sociala normer och miljönormer samt mänskliga rättigheter bör vara obligatoriskt i alla frihandelsavtal.

7.  Europaparlamentet anser att klimatmålen endast kan uppnås i samarbete med EU:s viktigaste handelspartner, som samtidigt är de som producerar mest koldioxid.

8.  Europaparlamentet betonar att även om handelspolitiken inte får överbelastas med frågor som inte direkt rör internationell handel kan den inte behandlas isolerat. Parlamentet understryker behovet av att hitta en balans mellan unionens kommersiella mål och andra aspekter av dess utrikespolitik, exempelvis miljöstrategier, humanitära mål och EU:s tidigare löften om att garantera konsekvens i utvecklingspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge hög prioritet åt EU:s handelsintressen i förhandlingar om handelsavtal med handelspartnerna och att säkra bättre samordning inom och mellan institutionerna i förbindelse med handelsfrågor.

9.  Europaparlamentet anser bestämt att framtida multilaterala och bilaterala handelsavtal måste utgöra en del av en långsiktig europeisk industristrategi, framför allt för att säkra en hållbar förnyelse och ett stärkande av den industriella basen och de arbetsplatser den skapar i EU.

10.  Europaparlamentet framhåller att handelspolitiken är ett viktigt inslag i unionens nya industripolitik och att handeln bör bygga på rättvis global konkurrens och fullständig ömsesidighet för att upprätthålla en sund tillverkningsbas i Europa.

Parlamentet föredrar starkt en multilateral strategi inom WTO

11.  Europaparlamentet upprepar att det multilaterala handelssystemet, som WTO är ett uttryck för, är den absolut bästa ramen för att uppnå fri och rättvis handel på global nivå. Parlamentet anser emellertid att WTO-systemet bör reformeras, särskilt dess tvistlösningsorgan, så att det kan bli mer effektivt, och att EU bör lägga fram förslag för att stärka WTO och utvidga dess regleringsbefogenheter till nya områden inom handelspolitiken, bland annat genom att säkra att WTO-bestämmelserna tolkas och utvecklas på ett sådant sätt att de stöder de åtaganden som gjorts i multilaterala miljöavtal.

12.  Europaparlamentet beklagar att Doharundan efter tio år fortfarande inte har kunnat slutföras och att ett sådant nödvändigt och rationellt slutförande för närvarade förefaller vara mycket osannolikt. Parlamentet upprepar sitt starka stöd till ett framgångsrikt slutförande av Doha-utvecklingsrundan, och påpekar samtidigt att ett positivt slutförande bör avspegla förändringarna i de globala handelsmönstren och i fördelningen av världshandelns vinster sedan Doharundan inleddes. Parlamentet betonar vidare att det behövs ett balanserat avtal om marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter för att säkra tillträde till tillväxtmarknader som Indien, Kina och Aseanländerna och samtidigt förhindra att tillväxtekonomierna utnyttjar de möjligheter som ges genom marknadstillträdet för icke-jordbruksprodukter för att skydda specifika nyckelsektorer genom att upprätthålla höga tullar.

Parlamentet betraktar frihandelsavtal som viktiga instrument för marknadstillträde

13.  Europaparlamentet upprepar att alla nya frihandelsavtal som EU ingår ska vara förenliga med WTO-bestämmelserna, omfattande, ambitiösa, även i fråga om hållbar utveckling, balanserade och leda till verkligt ömsesidigt marknadstillträde och gå utöver både de befintliga multilaterala överenskommelserna och de som förväntas bli resultatet av ett framgångsrikt slutförande av Doharundan. Parlamentet välkomnar de framsteg som uppnåtts i vissa förhandlingar, men beklagar samtidigt att de flesta förhandlingar ännu inte har avslutats. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vad som kan göras eller förändras för att de återstående förhandlingarna om frihandelsavtal ska kunna avslutas på ett bättre och snabbare sätt, dock utan att offra europeiska intressen eftersom innehållet alltid bör prioriteras framför tidsplanen. Parlamentet ber vidare kommissionen att undersöka de eventuella konsekvenserna, särskilt för sysselsättningen, för att kunna anpassa sina mandat till att ingå frihandelsavtal som på lång sikt är förmånliga för EU:s tillväxt. Parlamentet uppmanar också kommissionen att undersöka möjligheten att inkludera WTO:s tvistlösningsmekanismer i bilaterala frihandelsavtal och att begränsa de negativa effekterna av alltför många bilaterala avtal (”the spaghetti-bowl effect”), t.ex. genom att förhandla fram multilaterala ursprungsregler. Parlamentet kräver att man inför ett hållbarhetskapitel, som är kopplat till skyddsklausuler, för att täcka områden som handel, miljö, produktion och bearbetning i frihandelsavtalen.

14.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den, inom ramen för fastställda handelsprioriteringar i fråga om tidsplan och strategiska geografiska områden, bör genomföra en grundlig, opartisk och fördomsfri förhandsutvärdering av europeiska intressen innan den fattar beslut om framtida frihandelspartner och förhandlingsmandat. Parlamentet betonar att frihandelsavtal endast bör förhandlas fram med länder av ekonomiskt intresse och att de bör respektera viktiga principer, såsom ömsesidighet, ömsesidig tullavveckling, avskaffande av alla icke-tariffära handelshinder, förbud mot tullrestitutionssystem och enhetlig tillämpning av höga trösklar för ursprungsregler. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta stor hänsyn till parlamentets ståndpunkter när de fattar beslut om mandaten. Parlamentet ber kommissionen att genomföra omfattande konsekvensbedömningar, i synnerhet när det gäller konsekvenserna för olika europeiska branscher och sektorer, med hjälp av grundliga samråd med alla berörda parter innan förhandlingarna avslutas samt regelbundet under avtalens löptid. Parlamentet påpekar för kommissionen och rådet att om de vill att parlamentet ska kunna utöva sina godkännandebefogenheter på ett ansvarsfullt sätt, måste de involvera parlamentet i alla faser, från överenskommelsen om förhandlingsmandatet och genom varje förhandlingsrunda.

Parlamentet efterlyser fler och bättre resultat från dialoger på hög nivå med viktiga handelspartner som Förenta staterna, Kina, Japan och Ryssland.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att uppnå framsteg i handelsförbindelserna med viktiga handelspartner, såsom Förenta staterna, Kina, Japan och Ryssland, i syfte att avskaffa tariffära och icke-tariffära handelshinder, framför allt i förbindelse med tekniska normer, immateriella rättigheter, marknadstillträde, offentlig upphandling och råvaruförsörjning. Parlamentet beklagar dock att det hittills gjorts otillräckliga framsteg inom dessa områden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föra mer aktiva förhandlingar i syfte att uppnå framsteg i våra handelsförbindelser med dessa länder och uppmanar våra handelspartner att göra samma sak.

16.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att fortsätta att stärka de transatlantiska ekonomiska förbindelserna, men utan att hota EU:s politik på områden som miljönormer, kulturell mångfald, sociala rättigheter och offentliga tjänster. Parlamentet vill särskilt betona betydelsen av att nå större framsteg inom ramen för världens mest omfattande handelsförbindelse, framför allt i fråga om normer och tekniska handelshinder. Parlamentet gläder sig över insatserna till förmån för Transatlantiska ekonomiska rådet och anser att dialogen måste utökas ytterligare på alla nivåer för att bli framgångsrik och att högnivåmöten regelbundet bör hållas mellan kommissionen, Europaparlamentet och deras amerikanska motparter. Parlamentet föreslår att Europeiska unionen och Förenta staterna båda verkar för att utveckla det framväxande, övergripande transatlantiska tillväxt- och sysselsättningsinitiativet, som bör omfatta planer för att avskaffa återstående icke-tariffära handels- och investeringshinder senast 2020 (den transatlantiska marknaden), och att de vidtar åtgärder i riktning mot en nolltullsats inom vissa produktområden, i enlighet med den amerikanska handelkammarens förslag tidigare denna månad. Parlamentet fasthåller att ett sådant initiativ bör ingå i dagordningarna för kommande sammanträden i det transatlantiska ekonomiska rådet och för toppmötet mellan EU och USA.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en fullständig konsekvensbedömning av fördelarna och nackdelarna för de olika europeiska industrisektorerna och den europeiska sysselsättningssektorn för att framsteg ska kunna uppnås inom ramen för den ekonomiska och handelsmässiga dialogen på hög nivå med Kina. Parlamentet anser att EU:s handelsstrategi gentemot Kina bör bygga på beaktandet av de europeiska intressena, framför allt när det gäller immateriella rättigheter, marknadstillträde, offentlig upphandling, råvaror och respekt för ömsesidigheten. Om Kina vill undvika att handelspolitiska skyddsåtgärder vidtas bör landet respektera sina WTO-skyldigheter. Parlamentet insisterar på att unionen mer systematiskt bör tillgripa relevanta rättsliga åtgärder om Kina inte uppfyller sina åtaganden.

18.  Europaparlamentet välkomnar lösningen av de kvarstående bilaterala frågorna i samband med Rysslands anslutning till WTO och anser att en snabb anslutning till WTO är en huvudprioritering. Parlamentet välkomnar även de bilaterala förhandlingarna om ett heltäckande avtal mellan EU och Ryssland och uppmanar Ryssland att förbättra handelsvillkoren för unionens aktörer i Ryssland.

19.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet är angeläget om att förbättra handelsförbindelserna mellan EU och Japan genom att som ett första steg avskaffa icke-tariffära hinder för handel och investeringar. Parlamentet anser att de små framsteg som gjorts på detta område under de senaste åren är otillfredsställande och uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en omfattande konsekvensbedömning av de möjliga fördelarna och nackdelarna med ett frihandelsavtal mellan EU och Japan innan den ingår några åtaganden.

20.  Europaparlamentet uppskattar de resultat som uppnåtts med strategin för marknadstillträde och att man lyckades förhindra protektionistiska åtgärder under finanskrisen. Parlamentet välkomnar därför strategin för marknadstillträde och det nära samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och de berörda parterna. Parlamentet uppmanar dock kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att främja och uppmuntra utnyttjandet av befintliga initiativ och tillgängliga verktyg, såsom databasen om marknadstillträde och exportrådgivningstjänsten, så att medborgarna och de små och medelstora företagen kan dra full nytta av EU:s handelsförbindelser.

21.  Europaparlamentet betonar att det främsta bidraget till EU:s ekonomiska framgång är de olika ekonomiska aktörernas verksamhet, däribland små och medelstora företag och multinationella företag, och uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till de olika ekonomiska aktörernas behov och intressen i samband med alla handelsförhandlingar och nya interna bestämmelser.

Å andra sidan behöver EU, som är en relativt öppen ekonomi, effektiva handelspolitiska skyddsåtgärder

22.  Europaparlamentet upprepar att den fortsatta avregleringen av handeln kräver att man upprätthåller kapaciteten att skydda sig mot illojala handelsmetoder. Parlamentet anser därför att handelspolitiska skyddsåtgärder är en oundviklig beståndsdel i EU:s strategi, även om de aldrig bör användas avsiktligt av protektionistiska skäl. Parlamentet välkomnar alla insatser för att effektivisera och påskynda dessa åtgärder, bland annat genom att förbättra öppenheten, förutsägbarheten och deras tillgänglighet för EU:s företag, framför allt de små och medelstora företagen (exempelvis instrumentet för klagomål angående marknadstillträde).

EU:s konkurrenskraft och ekonomiska framgång kan inte säkras utan tjänster och väl skyddade utländska direktinvesteringar

23.  Europaparlamentet betonar tjänsternas och varornas kraftigt ökade potential i internationell handel, men påminner om att marknadstillträdet och avskaffandet av handelshinder på WTO-nivå och i förhandlingarna om frihandelsavtalen inte har skett i takt med denna utveckling. Parlamentet är medvetet om att många handelshinder för varor och tjänster framför allt beror på nationella regler. Parlamentet upprepar att en eventuell fortsatt avreglering på detta område inte får undergräva förmågan att utveckla befintliga och framtida offentliga tjänster, som är viktiga beståndsdelar i en hållbar utveckling i alla länder.

24.  Europaparlamentet kräver att kommissionen gör sitt yttersta för att säkra att EU:s handelspartner beviljar ökat marknadstillträde för våra tjänsteleverantörer i industrialiserade länder eller viktiga tillväxtekonomier, eftersom EU:s inre marknad redan är relativt öppen för utländska tjänsteleverantörer. Parlamentet noterar dock att vissa offentliga tjänster måste undantas på grund av nationella eller regionala kulturella skillnader.

25.  Europaparlamentet betraktar skyddet av investerare som den första prioriteringen inom ramen för den framtida europeiska investeringspolitiken, och anser att den offentliga regleringskapaciteten också måste garanteras och skyddas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att garantera rättssäkerheten när det gäller skyddet av EU:s investerare. Parlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen mandat till att ingå framtida investeringsavtal med beaktande av parlamentets synpunkter och ståndpunkter, i enlighet med parlamentets resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar(33).

26.  Europaparlamentet påminner om att EU har historiska band med Afrika, Latinamerika och Asien, och att en lämplig investeringspolitik därför bör föras på dessa kontinenter så att en hållbar utveckling kan garanteras.

27.  Europaparlamentet medger att tillfällig rörlighet för fysiska personer (leveranssätt 4) spelar en viktig roll i EU:s bilaterala förhandlingar. Parlamentet anser att det är viktigt att leveranssätt 4 inte undergräver principen om kollektiva förhandlingar och lagstiftningen om minimilöner.

Europaparlamentet efterlyser positiv ömsesidighet på internationella marknader för offentlig upphandling

28.  Europaparlamentet beklagar att den stora öppenhet som kännetecknar EU:s marknader för offentlig upphandling på alla myndighetsnivåer i många fall inte motsvaras av ett liknande tillträde för EU-leverantörer till utländska marknader. Parlamentet påpekar att vissa offentliga tjänster fortfarande måste undantas på grund av nationella eller regionala kulturella skillnader.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för ett positivt ömsesidigt tillträde inom denna viktiga ekonomiska sektor, och påminner om att man när det gäller ömsesidigt tillträde inte bör sträva efter att stänga våra marknader utan att i stället öppna de utländska marknaderna för offentlig upphandling.

Europaparlamentet efterlyser en ambitiös insats för att begränsa regleringsmässiga hinder i och utanför Europa

30.  Europaparlamentet betonar att regleringsfrågorna har blivit allt viktigare inom den internationella handeln och efterlyser därför bättre överensstämmelse mellan EU:s regler och praxis och de regler och praxis som följs av våra viktigaste handelspartner. Parlamentet understryker att detta inte får urholka EU:s standarder, utan bör leda till att befintliga multinationella standarder accepteras i större utsträckning.

31.  Europaparlamentet betonar att harmoniseringen av internationella standarder och certifieringspraxis i förhållande till tredjeländer inte kan genomföras på bekostnad av lägre tekniska, hälsomässiga, säkerhetsrelaterade och konsumentskyddsmässiga standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att skydda EU:s standarder och tillämpa dem effektivt när det gäller importörer och ekonomiska aktörer som saluför sina produkter i EU.

32.  Europaparlamentet stöder förslaget i inremarknadslagen om konvergens på lagstiftningsområdet med EU:s största handelspartner, särskilt avseende konsument- och miljöskydd och djurskydds-, hälso- och arbetsmiljöstandarder. Parlamentet framhåller vikten av att anta internationella standarder på hög nivå på dessa mycket viktiga områden. Parlamentet bekräftar att standardiseringsåtgärder, ömsesidigt erkännande, licenser, tjänster och möjlighet att delta i offentlig upphandling bör stå i centrum under förhandlingarna om frihandelsavtal.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa internationell konkurrenskraft som ett kriterium i alla konsekvensbedömningar av nya lagstiftningsförslag.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma icke-tariffära handelshinder och regleringsmässiga hinder, som många länder, även WTO-medlemmar, tillämpar i samband med export från EU, inte minst i förbindelse med framtida handelspartnerskapsavtal. Parlamentet understryker att man i samband med förhandlingarna bör överväga interventionsinstrument som kan återupprätta ömsesidighet och balanserade villkor mellan parterna vid händelse av ensidiga åtgärder (icke-tariffära handelshinder), även om de enbart är av administrativ natur (intyg, inspektioner), som kan skapa konkurrensnackdelar för de europeiska företagen och obalans i fråga om affärsmöjligheterna. Parlamentet uppmanar EU att främja regelsamarbetet på internationell nivå för att främja likvärdiga och samstämmiga internationella standarder och på så vis begränsa antalet tvister och därmed sammanhängande kostnader för handeln.

Parlamentet deltar i kampen mot fattigdom i och utanför EU

35.  Europaparlamentet erinrar om att parlamentet arbetar för fri och rättvis handel. Inte bara medlemsstaterna utan även EU som helhet har ett socialt ansvar, och både EU:s Sammanhållningsfond och fonden för justering av globaliseringseffekter måste användas och vidareutvecklas i folkets intresse och i syfte att stödja det fortsatta skapandet av konkurrenskraftiga arbetstillfällen i EU.

36.  Europaparlamentet erinrar om att mikroföretag och små och medelstora företag utgör 99 procent av alla företag i EU och har stor potential att skapa nya arbetstillfällen och innovation. Parlamentet anser därför att den interna och externa politiken bättre bör ta upp dessa företags särskilda behov för att främja deras konkurrenskraft. Särskild vikt bör läggas vid att förbättra EU:s Sammanhållningsfond när det gäller tillgänglighet och öppenhet för att förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

37.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet när det gäller den externa politiken stöder kommissionens mål att bland annat främja hållbar utveckling, fri och rättvis handel, internationella arbetsnormer och anständiga arbetsvillkor, till exempel genom att förhandla fram avtal om ekonomiskt partnerskap som förenar EU:s och AVS-ländernas intressen. Parlamentet påpekar att handelspolitiken måste främja utveckling, möjliggöra ett bättre regionalt samarbete, stärka investeringarna och förbättra det ekonomiska styret, och påminner alla berörda parter om att andra regioner i världen har visat hur handeln kan bidra till välfärd. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en integrerad strategi för handels-, utrikes-, utvecklings-, social-, jordbruks- och miljöpolitiken. Parlamentet upprepar sin tidigare uppmaning till kommissionen om att säkerställa en samordnad politik till stöd för rättvis handel.

38.  Europaparlamentet erinrar om att EU inom ramen för den nya handelsstrategin har ett särskilt intresse av att stödja en lokal utveckling i de yttersta randområdena på grund av deras biologiska mångfald och geografiska läge som ger EU tillgång till havet, tropiska skogar och ett test- och rymdforskningsområde.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med avtal om ekonomiskt partnerskap beakta parlamentets tidigare resolutioner om behovet av att visa flexibilitet i förhandlingarna med våra partner och fullgöra åtagandena om särskild och differentierad behandling för utvecklingsländerna.

40.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet tänker anta ett framtida allmänt preferenssystem (GSP) som i högre grad fokuserar på hur de länder som har störst behov och som uppfyller våra handelskrav kan gagnas av det allmänna preferenssystemet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att vidta handelsmässiga nödåtgärder till förmån för länder som har drabbats av naturkatastrofer och konflikter, så att de kan återuppbygga sina ekonomier. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram konkreta exempel på åtgärder som kan vara till hjälp på kort sikt i en nödsituation samt åtgärder som kan påverka utvecklingen på medellång och lång sikt, innan den begär parlamentets godkännande av sådana åtgärder.

42.  Europaparlamentet betonar att utrikeshandelspolitiken ska skydda EU:s förmåga att bevara en stark jordbrukssektor som kan garantera livsmedelstryggheten och livsmedelssuveräniteten för 500 miljoner konsumenter i EU.

Europaparlamentet kräver en hållbar och icke snedvriden råvaruförsörjning

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva en konsekvent, hållbar, övergripande och tvärpolitisk strategi angående råvaror för att förhindra och undanröja illojala handelsmetoder såsom exportbegränsningar, exportavgifter och så kallade dubbla prisangivelser på multilateral och bilateral nivå. Parlamentet medger samtidigt att exportbegränsningar under vissa omständigheter kan anses vara viktiga för att stödja utvecklingsmål, miljöskydd och ett hållbart utnyttjande av naturresurser i fattiga utvecklingsländer, såsom de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att diversifiera sina leverantörer av råvaror och ingå bilaterala avtal på detta område. Parlamentet anser att denna politik ska ta hänsyn till EU:s utvecklingspolitik och utvecklingsmålen i de ekonomiska partnerskapsavtalen.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av att involvera civilsamhället i frihandelsavtalen. Parlamentet stöder det initiativ som kommissionen har tagit i förbindelse med frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea i syfte att inrätta en lokal rådgivande grupp som ska säkra bidrag från civilsamhället. Parlamentet ber kommissionen att vidareutveckla detta initiativ i framtida frihandelsavtal.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid avskaffandet av exportbegränsningar, exportavgifter och så kallade dubbla prisangivelser i alla framtida bilaterala handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för WTO inleda förhandlingar om tydliga multilaterala regler.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara klaga över vissa handelspartners oacceptabla beteende, utan att också att reagera på ett kraftfullt och lämpligt sätt. Parlamentet påminner kommissionen om att det utöver handelspolitiken finns andra politikområden, såsom jordbruk, miljö, utveckling, forskning och utrikes frågor, som bör stödja en gemensam råvaruförsörjningsstrategi. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att stödja och utveckla forskning, särskilt i fråga om biovegetabilisk kemi och återvinning av kemiska ämnen, för att minska EU:s beroende av länder som levererar råvaror och sällsynta jordarter.

Det krävs ett bättre tullsamarbete i och utanför EU

47.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ för att förstärka det internationella tullsamarbetet inom Världstullorganisationen och på bilateral nivå i syfte att göra tullförfarandena mer effektiva, minska affärsmännens omkostnader och på ett bättre sätt hantera utmaningarna när det gäller säkerhet, skydd och immateriella rättigheter.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga förslaget att inrätta en gemensam europeisk tullmyndighet som ska säkra en mer effektiv tillämpning av tullbestämmelser och tullförfaranden inom EU:s tullområde.

Europaparlamentet efterlyser ett korrekt skydd av immateriella rättigheter som även tar hänsyn till de fattigaste människornas intressen

49.  Europaparlamentet betonar att förfalskningar leder till förlust av arbetstillfällen och undergräver innovation, och att ett korrekt skydd och en effektiv tillämpning av immateriella rättigheter är en förutsättning för en global ekonomi. Parlamentet anser att ett korrekt skydd av immateriella rättigheter, särskilt varumärken och geografiska beteckningar, hos våra viktigaste handelspartner är ett nödvändigt krav för att man ska kunna upprätthålla och stärka EU:s konkurrenskraft. Parlamentet välkomnar kommissionens engagemang för att genomföra befintliga åtaganden.

50.  Europaparlamentet erinrar kommissionen om att EU:s politik på området för immateriella rättigheter gentemot de minst utvecklade länderna och de fattiga utvecklingsländerna samt de viktigaste producenterna av generiska läkemedel, särskilt Indien och Brasilien, inte bör vara strängare än Tripsavtalets krav och till fullo respektera Dohadeklarationen från 2001 om Tripsavtalet och folkhälsa, framför allt när det gäller generiska läkemedel och folkhälsa.

o
o   o

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0068.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0224.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0225.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0257.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0141.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0063.
(7) Antagna texter, P7_TA(2010)0445.
(8) Antagna texter, P7_TA(2010)0434.
(9) Antagna texter, P7_TA(2010)0446.
(10) Antagna texter, P7_TA(2010)0387.
(11) Antagna texter, P7_TA(2010)0324.
(12) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.
(13) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 166.
(14) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 132.
(15) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 101.
(16) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 47.
(17) EUT C 295 E, 4.12.2009, s 67.
(18) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 5.
(19) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 77.
(20) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 16.
(21) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 520.
(22) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128.
(23) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182.
(24) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 400.
(25) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235.
(26) ”Convergence, Catch Up and Overtaking”, PwC, 2010.
(27) Uppgifter från Eurostat.
(28) Eurostat, FN:s databas UN Servicetrade.
(29) Europeiska kommissionen, 2009 års åldranderapport; Eurostat/Unece arbetsgrupp 2010.
(30) Antagna texter P7_TA(2010)0434.
(31) Antagna texter P7_TA(2010)0446.
(32) Antagna texter P7_TA(2010)0445.
(33) Antagna texter, P7_TA(2011)0141.


Inrättande av Erasmus- och Leonardo-program för Europa-Medelhavsområdet
PDF 66kWORD 32k
Europaparlamentets förklaring av den 27 september 2011 om inrättandet av Erasmus- och Leonardo-program för Europa-Medelhavsområdet
P7_TA(2011)0413P7_DCL(2011)0015

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I länderna söder om Medelhavet sker som bäst en utveckling utan motstycke och EU måste därför komma med nya initiativ.

B.  Utbildningen har en grundläggande roll vid främjandet av demokrati och ekonomisk och samhällelig utveckling.

C.  Yrkesutbildningen är synnerligen viktig i bekämpandet av arbetslöshet bland unga.

D.  Erasmus- och Leonardo da Vinci-programmen är en synnerligen framgångsrik del av det europeiska integrationsarbetet.

E.  Endast ett fåtal personer har mottagit stöd inom ramen för den Medelhavsinriktade delen av Erasmus Mundus-programmet och det har inte funnits någon rörlighet mellan syd och syd.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att före slutet av 2011 lägga fram ett föreslag om inrättandet av ett Erasmus-program för Europa-Medelhavsområdet vars syfte är att främja internationell rörlighet för studenter från båda sidor av Medelhavet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att före slutet av 2011 lägga fram ett föreslag om inrättandet av ett Leonardo da Vinci-program för Europa-Medelhavsområdet vars syfte är att främja rörlighet för unga människor som vill erhålla en yrkesutbildning utomlands.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till kommissionen, rådet, vice ordföranden/den höga representanten, EU:s medlemsstater och de länder som deltar i unionen för Medelhavsområdet, och deras parlament, generalsekreteraren för unionen för Medelhavsområdet samt till församlingen för unionen för Medelhavsområdet.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 27 september 2011 (P7_PV(2011)09-27(ANN1)).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy