Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om vissa luftfartsaspekter (09114/2011 – C7-0123/2011 – 2010/0296(NLE))

P7_TA(2011)0434 A7-0307/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09114/2011),

–  med beaktande av utkastet till avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om vissa luftfartsaspekter (16459/2010 + COR1 + COR2),

–  med beaktande av rådets begäran om godkännande i enlighet med artikel 100.2 jämförd med artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0123/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0307/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.

Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om försäkringsgarantisystem (2011/2010(INI))

P7_TA(2011)0435 A7-0243/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juli 2010 med titeln ”Vitbok om försäkringsgarantisystem” (KOM(2010)0370),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om krisen i försäkringsbolaget Equitable Life(3),

–  med beaktande av sin undersökningskommittés slutrapport av den 23 maj 2007 beträffande krisen i bolaget Equitable Life Assurance Society (A6-0203/2007),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0243/2011), och av följande skäl:

A.  Den finansiella krisen har visat att konsumenternas förtroende för det finansiella systemet snabbt kan undergrävas om det inte finns fullgoda förfaranden för att ersätta konsumenterna för deras förluster när finansinstitut går i konkurs.

B.  Försäkringsgarantisystem kan vara ett värdefullt verktyg genom att minska riskerna för försäkringstagarna eller, i förekommande fall, förmånstagarna om ett försäkringsföretag går i konkurs.

C.  Behovet av försäkringsgarantisystem, deras funktionssätt och systemens uppbyggnad är annorlunda än för insättningsgarantisystem eller system för ersättning till investerare eftersom försäkringsföretagen använder en annan affärsmodell och konsumenternas riskexponeringsgrad är en annan om ett försäkringsföretag går i konkurs.

D.  Försäkringsgarantisystemen i medlemsstaterna är mycket olikartade och erbjuder varierande grad av konsumentskydd för olika slags produkter på grundval av varierande finansieringsmodeller.

E.  Den finansiella krisen har inte medfört några nämnvärda förluster för försäkringstagarna eller, i förekommande fall, förmånstagarna och den europeiska försäkringsbranschen har tagit sig igenom krisen relativt oskadd.

F.  Genom Solvens II införs stegvis skärpta tillsynsingripanden för att minimera risken att ett försäkringsföretag går i konkurs och det därav följande avbrottet för försäkringstagarna eller, i förekommande fall, förmånstagarna.

G.  Införandet av Solvens II och försäkringsgarantisystem kommer att bidra till lika konkurrensvillkor på den europeiska försäkringsmarknaden och till att den inre marknaden fullbordas.

H.  Enligt Solvens II är försäkringstagarnas eller, i förekommande fall, förmånstagarnas fordringar skyddade om ett försäkringsföretag blir insolvent (dvs. när försäkringsföretaget inte uppfyller sitt solvenskapitalkrav), och löper endast risk om försäkringsföretaget går i konkurs (dvs. när dess tillgångar inte räcker för att täcka skulderna).

I.  Tillhandahållande av försäkringstjänster över nationsgränserna förekommer än så länge i liten utsträckning i EU men kommer sannolikt att öka efter införandet av Solvens II på grund av de kapitalfördelar som en branschbaserad alleuropeisk struktur erbjuder.

J.  Avsaknaden av harmoniserade försäkringsgarantisystem på europeisk nivå och skillnaderna mellan de olika system som tillämpas i medlemsstaterna har resulterat i ett ineffektivt och ojämnt skydd för försäkringstagare och har hämmat verksamheten på försäkringsmarknaderna genom att snedvrida den gränsöverskridande konkurrensen.

K.  För att upprätthålla konsumenternas förtroende för den inre marknaden för finansiella tjänster måste konsumentskyddsnivån vara densamma oavsett varifrån tjänsteleverantören kommer, i första hand genom en konsekvent tillämpning av sunda tillsynsregler och effektiv övervakning genom Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och, i förekommande fall, nationella behöriga myndigheter.

L.  Skattebetalarnas exponering när finansinstitut går i konkurs måste minimeras genom effektiv och proportionell tillsyn från de nationella och europeiska tillsynsmyndigheterna.

1.  Europaparlamentet konstaterar att den nya tillsynsordningen och den kommande Solvens II-ramen kommer att förbättra konsumentskyddet ytterligare.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hänsyn till reglerna och definitionerna i Solvens II och den nya tillsynsramen, lägga fram förslag till ett direktiv om gränsöverskridande standardisering som upprättar ett enhetligt, konsekvent och gränsöverskridande regelverk för försäkringsgarantisystem i alla medlemsstater vilket uteslutande skulle vara sista utvägen för att skydda konsumenter när försäkringsbolag inte förmår uppfylla sina kontraktsenliga skyldigheter på grund av insolvens.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram förslaget till direktiv om försäkringsgarantisystem för att komplettera insättningsgarantisystem, system för ersättning till investerare och Solvens II.

4.  Europaparlamentet medger att möjligheten att olika konkurrensvillkor kan uppstå, skulle kunna orsaka regelarbitrage, vilket skulle påverka försäkringsgarantisystemen. Kommissionen uppmanas att undersöka samspelet mellan harmoniseringen och tillämpningen av system från hela EU och hemstatsprincipen för att klarlägga huruvida en betydande snedvridning av marknaden uppstår eller inte. Denna översikt bör genomföras tre år efter att Solvens II till fullo genomförts.

5.  Europaparlamentet medger att Solvens II-direktivet varken garanterar att försäkringsbolag aldrig kommer att riskera att gå i konkurs eller skyddar konsumenter från förluster i händelse av att ett försäkringsbolag skulle gå i konkurs. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att det gemensamma försäkringsgarantisystem som ska antas är konsekvent och samstämt med Solvens II-direktivet.

6.  Europaparlamentet stöder tillämningen av hemlandsprincipen – varigenom försäkringsavtal som tecknas av ett försäkringsföretag täcks av försäkringsgarantisystemet i dess hemland, oavsett var försäkringen säljs – eftersom parlamentet är medvetet om följande: a) Under Solvens II kommer tillhandahållandet av försäkringstjänster över nationsgränserna att öka. b) När ett försäkringsföretag går i konkurs kommer detta att kopplas till bristande tillsyn från tillsynsmyndigheten i hemlandet och ansvaret för konkursen bör således bäras av försäkringsgarantisystemet i hemlandet, som skulle vara en sista utväg för att skydda konsumenterna uteslutande när försäkringsbolagen inte förmår uppfylla sina kontraktsenliga skyldigheter på grund av insolvens. Kommissionen uppmanas att prioritera genomförandet av en konsekvensbedömning och ett offentligt samråd med intressenterna om att inkludera livförsäkringar och huruvida det är praktiskt möjligt att inkludera skadeförsäkringar i ett gränsöverskridande försäkringsgarantisystem för att garantera en lämplig nivå på konsumentskyddet och lika konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna. En resonerande förklaring bör upprättas av kommissionen och Eiopa för att tillse att extrakostnaderna för ett försäkringsgarantisystem vägs mot konsumentskyddsmålet. EU:s nuvarande lagstiftning om insättningsgarantisystem och system för investerarskydd täcker bara sparprodukter.

7.  Europaparlamentet insisterar på att finansieringsmodellen för de nationella försäkringsgarantisystemen ska falla under subsidiaritetsprincipen och därmed återspegla hemlandsprincipen för tillsyn och de varierande modeller som används i de befintliga försäkringsgarantisystemen. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inte enbart förespråka förhandsfinansiering eftersom det saknas övertygande argument för ett sådant tillvägagångssätt och på grund av de störningar det kan orsaka.

8.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska se till att deras försäkringsgarantisystem testas och att de blir informerade om de behöriga myndigheterna upptäcker problem i ett försäkringsbolag som sannolikt leder till att ett försäkringsgarantisystem kommer att utnyttjas. Sådana tester bör genomföras förslagsvis minst vart tredje år eller när omständigheterna så kräver. Dessutom bör Eiopa regelbundet genomföra kollegiala granskningar (peer reviews) för att utvärdera systemens finansiella hållbarhet på lång sikt och påkalla förbättringar när så krävs.

9.  Europaparlamentet är medvetet om att tillämpningen av subsidiaritetsprincipen vid valet av förhands- eller efterhandsfinansiering kan leda till snedvridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att sådana snedvridningar har lika stor inverkan på såväl konsumenternas som skattebetalarnas skydd och att kommissionen bör välja ett försiktigt och långsiktigt sätt att ta itu med sådana snedvridningar.

10.  Europaparlamentet inser att det finns olika sätt att skydda konsumenterna:

11.  Europaparlamentet insisterar på att informationen till konsumenterna när ett försäkringsföretag hamnar på obestånd bör vara lättillgänglig, fullständig och lättförståelig, med tydliga anvisningar om vilken myndighet konsumenten bör vända sig till med fordringar och frågor. Parlamentet är övertygat om att ett inrättande av en enda kontaktpunkt för alla system för ekonomisk garanti eller ersättning skulle garantera att den befintliga lagstiftningen verkligen gagnar konsumenterna, särskilt när det gäller tillhandahållande av information och underlättande av gränsöverskridande kontakter och betalningar.

12.  Europaparlamentet betonar att tillämpningen av hemlandsprincipen för försäkringsgarantisystemen endast kan bli trovärdig för konsumenterna om dessa möts av ett enhetligt förfarande för försäkringsgarantisystemets båda funktioner (portföljöverföring och försäkringstagarnas ersättningskrav). Parlamentet uppmanar kommissionen att föreskriva en samlad process på det egna språket och en enda kontaktpunkt för konsumenterna hos deras nationella tillsynsmyndighet för alla försäkringsgarantiersättningskrav oberoende av i vilket hemland försäkringsgarantisystemet finns. Parlamentet rekommenderar att Eiopa utvecklar en harmoniserad och transparent metod som bygger på enkelhet och bästa praxis och, om nödvändigt, genom bindande tekniska standarder.

13.  Europaparlamentet understryker att konsumenternas kunskap och kännedom om finansiella tjänster och de risker som förknippas med dessa bör förbättras. Parlamentet föreslår därför att en mekanism snarlik det europeiska standardiserade informationsformuläret införs för försäkringskontrakt, och att detta formulär innehåller tydliga och obligatoriska riskvarningar om komplicerade försäkringsrelaterade investeringsprodukter och information om försäkringsgarantisystem anknutna till specifika nationella myndigheter, i syfte att underlätta för försäkringstagare att förstå försäkringsprodukter och få tillgång till all relevant information.

14.  Europaparlamentet anser att tillsynsmyndigheterna i hemlandet och värdlandet bör samarbeta helt och fullt med det berörda försäkringsgarantisystemet och inom den europeiska tillsynsramen för att minimera avbrottet för försäkringstagarna eller, i förekommande fall, förmånstagarna i ett värdland om ett försäkringsföretag går i konkurs. De bör agera via tillsynskollegiet under medverkan och kontroll av Eiopa för att se till att enhetliga tillvägagångssätt används för systemen.

15.  Europaparlamentet begär att kommissionen klargör vilken roll som försäkringsgarantisystemen har i förhållande till förmedlare.

16.  Europaparlamentet anser att om ett omfattande och kontinuerligt skydd för försäkringstagare och förmånstagare ska kunna garanteras, bör kommissionen bevara och ta hänsyn till andra skyddsmekanismer och lagstiftningsbestämmelser som redan finns på plats. Försäkringsgarantisystemet bör aktiveras när andra skyddsmekanismer har misslyckats.

17.  Europaparlamentet framhåller att en ny EU-lagstiftning inte får tjäna till att urvattna det skydd som erbjuds genom befintliga försäkringsgarantisystem i medlemsstaterna och att konsumenterna inte bör drabbas av förluster på grund av bristande tillsyn över försäkringsföretag. Kommissionen uppmanas därför att se till att ett EU-regelverk för försäkringsgarantisystem fungerar som en sista utväg genom att ge berättigade försäkringstagare (eller, i förekommande fall, förmånstagare) ersättning för förluster i största möjliga grad eller möjlighet till portföljöverföring inom en rimlig tid i den händelse ett företag skulle förklara sig insolvent.

18.  Europaparlamentet anser att försäkringsbolagen är ansvariga för sina anställdas förvaltning och att förmedlare måste ha en yrkesansvarsförsäkring. Bedrägerier behandlas inom ramen för straffrätts- och skadeståndslagstiftningen. Ett försäkringsgarantisystem som omfattar bestämmelser för vilseledande försäljning och bedrägerier kunde göra tillsynsinstanserna mindre uppmärksamma och mindre villiga att utnyttja sina tillsynsbefogenheter, och på så vis skapa moralisk risk.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon rättsligt bindande EU-definition av vad som utgör småföretag eller mikroföretag, och eftersom sådana företag ändrar karaktär över tiden bör tillämpningsområdet för förslaget till direktiv om försäkringsgarantisystem begränsas till fysiska personer, och att fysiska personer som är direkt kopplade till det konkursdrabbade försäkringsbolaget, t.ex. direktörer, högre chefer eller styrelseledamöter med rösträtt vars yrkesmässiga ansvarsområde har samband med orsakerna till insolvensen, inte bör ingå i gruppen konsumenter. Parlamentet begär därför att kommissionen på nytt granskar frågan om att inbegripa vissa juridiska personer så snart man kommit överens om en rättsligt bindande definition. Parlamentet betonar att enskilda medlemsstater, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kan välja att låta sina nationella försäkringsgarantisystem omfatta juridiska personer.

20.  Europaparlamentet är medvetet om att problem som orsakas av marknadskoncentrationer kan anstränga ett försäkringsgarantisystems förmåga att klara alla försäkringstagares, eller, i förekommande fall, förmånstagares ersättningskrav efter en konkurs av ett eller flera försäkringsföretag. Parlamentet anser att man måste undvika bestämmelser för försäkringsgarantisystem som skulle kunna lägga ytterligare bördor på koncentrerade marknader.

21.  Parlamentet förutser att Eiopa får en tillsynsroll i samordningen av de nationella myndigheternas marknadsspecifika stresstestning och i genomförandet av alleuropeisk stresstestning av försäkringsgarantisystemen och utfärdar rekommendationer när så är lämpligt samt genomför regelbundna kollegiala utvärderingar (peer reviews) för att möjliggöra utbyte av metoder som bygger på bästa praxis.

22.  Europaparlamentet konstaterar att på små och koncentrerade marknader kan inrättandet av ett försäkringsgarantisystem utan tillräcklig finansiering ge upphov till systemrisker genom att öka graden av sammanlänkning mellan försäkringsbolagen, vilket skulle leda till olika villkor för små och stora marknader, eftersom små marknader skulle ha större problem med att klara av kostnaderna. Dessa problem måste beaktas så att man undviker att lägga ytterligare bördor på koncentrerade marknader. Kommissionen uppmanas att överlåta åt medlemsstaterna att själva anpassa finansieringsbestämmelserna och andra aspekter av utformningen av försäkringsgarantisystemen till de nationella marknadernas specifika behov.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48. (3) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 108.

Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid (2011/2082(INI))

P7_TA(2011)0436 A7-0318/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens grönbok om mervärdesskattens framtid (KOM(2010)0695),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SEK(2010)1455),

–  med beaktande av ”Small Business Act för Europa” (KOM(2008)0394),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En digital agenda för Europa” (KOM(2010)0245),

–  med beaktande av PWC:s genomförbarhetsstudie angående sätt att förbättra och förenkla uppbörden av mervärdesskatt med hjälp av modern teknik och/eller finansiella mellanhänder,

–  med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt(1),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för neutral mervärdesskatt,

–  med beaktande av kommissionens publikation ”Taxation Trends in the EU” från 2010,

–  med beaktande av OECD:s publikation ”Consumption Tax Trends 2010”,

–  med beaktande av Europaparlamentets betänkande från 2008 om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2007 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt samt kommissionens svar(2),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A7-0318/2011), och av följande skäl:

A.  EU:s nuvarande mervärdesskattesystem infördes för 17 år sedan och har beskrivits som ett provisoriskt system som med tiden är tänkt att ersättas av ett nytt system. Det nya initiativet i kommissionens grönbok är bara början på en process som troligen kommer att bli lång, svår och komplex och som endast kan bli framgångsrik om medlemsstaterna visar en verklig vilja att utarbeta ett ”enklare, stabilare och mera effektivt” system som är mer transparent och som grundas på nära samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

B.  Syftet med det gemensamma mervärdesskattesystemet är att få den inre marknaden, som är ett avgörande verktyg för att EU ska kunna bevara sin konkurrenskraft, att fungera mera effektivt.

C.  I EU utgörs 99 procent av företagen av små och medelstora företag.

D.  Syftet med småföretagsakten är att främja de små och medelstora företagens tillväxt genom att se till att de kan utnyttja den inre marknadens möjligheter och fördelar.

E.  Medlemsstaterna har olika tröskelvärden för befrielse från mervärdesskatt för små och medelstora företag och de tröskelvärdena gäller enbart på nationell nivå.

F.  OECD påpekar att det finns en global trend mot en övergång från direkt beskattning till indirekt beskattning, där mervärdesskattesystemen spelar en allt större roll. Parlamentet uppmärksammar också denna trend, men framhåller samtidigt betydelsen av direkt beskattning för skattesystemets progressivitet. OECD noterar också att det råder stora skillnader i mervärdesskatteeffektiviteten i OECD-länderna, vilket tyder på att det finns betydande möjligheter att öka mervärdesskatteeffektiviteten. Åtgärder som syftar till att öka mervärdesskatteeffektiviteten bör åtföljas av åtgärder för att bekämpa bedrägerier och ett övervägande om att avskaffa undantaget från mervärdesskatteplikt på finansiella transaktioner efter en analys av vilka följder detta skulle få, samtidigt som förslaget till rådets direktiv (2007/0267(CNS)) beaktas.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om översyn och reform av det nuvarande mervärdesskattesystemet, och instämmer i att ett omfattande mervärdesskattesystem bör minska omkostnaderna för användarna och de administrativa kostnaderna för myndigheterna och samtidigt bekämpa bedrägerier, eftersom bedrägerier är en betydande börda för de offentliga finanserna och för konsumenterna.

2.  Europaparlamentet framhåller att mervärdesskattsystemet måste göras absolut säkert med tanke på de stora förluster som medlemsstaterna har dragit på sig, som kan vara så höga som 100 miljarder euro. Framför allt bör man uppmärksamma de så kallade karusellbedrägerierna. Parlamentet upprepar att de detaljerade förslagen i sin resolution av den 2 september 2008 om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri(3) fortfarande är aktuella och bör genomföras utan dröjsmål.

3.  Europaparlamentet konstaterar att definitioner som ”av social karaktär” eller ”principerna om sociala skäl” som används för tjänster som är undantagna skatteplikt eller omfattas av nedsatt mervärdesskattesats är mycket vaga på grund av att de fastställs av nationella domstolar enligt medlemsstaternas lagstiftning och därmed innebär en risk för en permanent snedvridning av konkurrensen.

4.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna i det nuvarande mervärdesskattesystemet befinner sig i ett fångarnas dilemma: avskaffandet av skattekontroller vid gränserna 1993 har inte ersatts av ett tillräckligt omfattande samarbete mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna har i och med detta förlorat en betydande möjlighet till mervärdesskatteintäkter och andra skatteintäkter på grund av att vissa laglydiga näringsidkare eventuellt väljer att avstå från att etablera sig på den inre marknaden och på grund av att bedragare utnyttjar det befintliga fragmenterade mervärdesskattesystemet.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fortsätta att bygga relationer som grundar sig på förtroende, öppenhet och samarbete mellan nationella skattemyndigheter och att inleda ”skattepartnerskap” med företag som obetalda indrivare av skatter åt skattemyndigheterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägerier eftersom mervärdesskattebedrägerier påverkar unionens ekonomiska intressen.

Mervärdesskattesystemets utformning

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att röra sig i riktning mot ett brett baserat mervärdesskattesystem. Parlamentet betonar också att det nuvarande finansiella klimatet innebär viktiga utmaningar och att enbart en övergång från direkt till indirekt beskattning inte är tillräckligt för att garantera ekonomisk stabilitet. Parlamentet förespråkar därför att man överväger mer rättvisa, alternativa inkomstkällor.

8.  Europaparlamentet framhåller vikten av att grundligt bedöma konsekvenserna för det regionala självstyret inom medlemsstaterna när man diskuterar en övergång från direkt beskattning till indirekt beskattning.

9.  Europaparlamentet påminner om att ett av de viktigaste inslagen i mervärdesskatten är principen om neutralitet, och att företagen därför i så stor utsträckning som möjligt inte ska behöva bära kostnaderna för uppbörden av denna skatt. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör säkra att i princip alla handelstransaktioner beskattas i den mån det är möjligt och att alla undantag tolkas restriktivt. Det bör samtidigt säkerställas att liknande varor och tjänster omfattas av samma mervärdesskattebehandling. Parlamentet understryker exempelvis att alla böcker, tidningar och tidskrifter oavsett format bör behandlas på exakt samma sätt, vilket innebär att nedladdade och strömmade böcker, tidningar och tidskrifter bör omfattas av samma mervärdesskattebehandling som fysiska böcker, tidningar och tidskrifter och att olika gränsöverskridande transporttjänster måste omfattas av en identisk mervärdesskattebehandling oavsett det transportslag som används. Parlamentet noterar att när undantag inte innebär något hinder för att den inre marknaden ska fungera tillfredsställande bör medlemsstaterna behålla rätten att bevilja undantag som grundar sig på snävt tolkade sociala och kulturella kriterier.

10.  Europaparlamentet begär harmoniserade standarder eller sänkta mervärdesskattesatser för alla gränsöverskridande resor inom EU, oavsett transportmedel, och harmoniserade regler för mervärdesskatteavdrag.

11.  Europaparlamentet anser att mervärdesskattesatserna för kulturprodukter bör vara desamma, oavsett försäljningsmetod (via internet eller via andra kanaler). Parlamentet anser att en sådan harmonisering skulle bidra till e-handelns utveckling och innebära samma kulturella och utbildningsmässiga fördelar för konsumenterna genom främjande av utvecklingen i den expanderande digitala sektorn.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en snedvridning av marknaden inom transportsektorn, eftersom vissa transportslag som buss och tåg omfattas av mervärdesskatt medan andra transportslag är undantagna mervärdesskatt. Eftersom alla transportslag konkurrerar om samma gränsöverskridande transporttjänster leder detta till snedvridande konkurrensvillkor.

13.  Europaparlamentet efterlyser en grön mervärdesskattestrategi som grundas på nedsatta skattesatser för energieffektiva och miljövänliga varor och tjänster för att uppväga den snedvridande konkurrens som följer av externa kostnader som inte speglas i en varas eller tjänsts pris.

14.  Europaparlamentet understryker att mervärdesskatt på varor och tjänster som används för beskattade ekonomiska verksamheter måste vara avdragsgill för att vara neutral. Parlamentet konstaterar att reglerna för avdrag av ingående mervärdesskatt i nuläget är komplexa och skapar problem för företagen på grund av frågor rörande verksamhetsinriktning (tillämpningsområde), typ av tjänst (undantag) och tjänsternas art (avdragsmöjlighet).

15.  Europaparlamentet noterar, vad beträffar gränsöverskridande EU-interna transaktioner, att det nuvarande mervärdesskattesystemet utvecklats i riktning bort från medlemsstaternas ursprungliga åtagande om att genomföra principen om beskattning i ursprungsmedlemsstaten på grund av medlemsstaternas bristande politiska vilja att samarbeta för att tillämpa denna princip.

16.  Europaparlamentet håller därför med kommissionen om att vi måste erkänna att vi befinner oss i ett dödläge och att vi i stället bör övergå till en princip om beskattning i destinationsmedlemsstaten. Parlamentet anser att ett mervärdesskattesystem som är baserat på konsumtionsorten, både vad gäller varor och tjänster, tycks vara ett lovande alternativ som bör utforskas ytterligare och som bör åtföljas av medlemsstaternas införande av ett välfungerande system med en enda kontaktpunkt. Parlamentet understryker att införandet av ett system med en enda kontaktpunkt för mervärdesskatt till den 1 januari 2015 fortsatt bör prioriteras av EU.

17.  Med tanke på den konvergerande trenden i fråga om normalskattesatserna för mervärdesskatten uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att ytterligare begränsa intervallet för normalskattesatsen. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna måste ges rätten att fastställa sin egen mervärdesskattesats, med tanke på den betydelse som mervärdesskatten har som budgetinstrument.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av december 2012 lägga fram ett förslag om förenkling av gränsöverskridande beskattning.

19.  Europaparlamentet framhåller att ideella organisationer spelar en viktig och mycket positiv roll för att främja demokratin, tillväxten och välståndet i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism som gör det möjligt för de medlemsstater som vill stärka civilsamhället att införa ett allmänt undantag från mervärdesskatteplikten för alla eller de flesta verksamheter eller transaktioner som utförs av sådana organisationer. Parlamentet understryker att åtminstone de mindre ideella organisationerna bör omfattas av en sådan mekanism.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast i januari 2012 enas om en förteckning över de gemensamma varor och tjänster som bör vara undantagna skatteplikt eller omfattas av en nedsatt mervärdesskattesats.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra ett nära samarbete med mervärdesskattekommittén för att komma överens om en gemensam tolkning av de juridiska termer som är relevanta i detta sammanhang. Omvänt skulle detta även innebära att alla andra varor och tjänster på EU-nivå skulle vara undantagna sådan behandling.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2013 lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bindande förteckning över de gemensamma varor och tjänster som medlemsstaterna och mervärdesskattekommittén har kommit fram till ska omfattas av nedsatt mervärdesskattesats eller ett undantag från mervärdesskattedirektivet.

Minskad byråkrati

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordning och konvergens av de administrativa förfarandena genom att fokusera på utbyte av bästa praxis och genomföra de åtgärder som kommissionen föreslog 2009 för att minska den administrativa börda som följer av EU-lagstiftningen på mervärdesskatteområdet, framför allt genom att minska frekvensen för inlämning av mervärdesskattedeklarationer, förenkla den dokumentation som krävs för undantag från mervärdesskatteplikt vid export, avskaffa ”noll”-förteckningar över EU-intern försäljning, öka användningen av e-förvaltningslösningar enligt riktlinjerna i den digitala agendan för Europa – särskilt för elektronisk inlämning av mervärdesskattedeklarationer och förteckningar – samt avskaffa räntor och straffavgifter för mervärdesskatt i samband med formella fel om den enskilda juridiska personen inte orsakat förlorade mervärdesskatteintäkter för medlemsstaten i fråga, och att överväga att införa ett enda förfarande för återbetalning av mervärdesskatt, ett enda mervärdesskattenummer och ett elektroniskt lagringssystem för återbetalning av mervärdesskatt för hela EU.

24.  Europaparlamentet välkomnar studien om den inre digitala marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra kompatibiliteten för digitala signaturer, i syfte att skapa en juridisk ram för erkännande av säkra e-certifieringssystem, och att överväga en översyn och utvidgning av direktivet om elektroniska signaturer för att minska den administrativa bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar behovet av ömsesidigt erkännande av e-identifiering och e-autentisering i hela unionen.

25.  Europaparlamentet välkomnar att det nya elektroniska systemet för återbetalning av mervärdeskatt har funnits på plats i EU sedan 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet senast i juli 2012 om resultaten av samt fördelarna och nackdelarna med det nya systemet. Parlamentet betonar att de nya bestämmelserna alltid måste ses över för att man ska kunna garantera att de ger ett lämpligt skydd mot bedrägeriförsök.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom rimlig tid lägga fram ett förslag till en europeisk standardfaktura (både i pappersform och i elektronisk form) utifrån en språkligt neutral mall som skulle kunna inkludera information såsom fullständiga namn- och adressuppgifter, tidpunkt för registrering och avregistrering av ett mervärdesskattenummer samt mervärdesskatteinformation från gruppen, för att underlätta gränsöverskridande transaktioner och minska kostnaderna för företagen.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i samarbete med näringslivet kritiskt granska kommissionens handlingsplan för att se till att man når det viktigaste målet i agendan för ”bättre lagstiftning”, det vill säga att minska de administrativa kostnaderna med 25 procent till 2012. Det står klart att de åtgärder i kommissionens handlingsplan på mervärdesskatteområdet som har de största potentiella effekterna redan har antagits av rådet eller för närvarande håller på att diskuteras. De återstående åtgärderna kan minska vissa administrativa kostnader för företagen i EU, men fördelarna kanske inte blir lika stora i hela EU.

28.  Europaparlamentet framhåller vikten av att öka och stödja användningen av e-förvaltningslösningar, framför allt när det gäller elektronisk inlämning av mervärdesskattedeklarationer och förteckningar.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå enighet på EU-nivå på kort/medellång sikt om ett högsta antal standardiserade mervärdesskatteskyldigheter som medlemsstaterna kan ålägga näringslivet. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med näringslivet undersöka skyldigheter och administrativ praxis på mervärdesskatteområdet och identifiera de områden i det befintliga mervärdesskattesystemet som är de största irritationsmomenten för företagen, samt utbyta idéer och bästa praxis för att förenkla systemet, göra det tydligare och minska administrativa bördor och handelshinder.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att inrätta en EU-omfattande tröskel för befrielse från mervärdesskatt för små och medelstora företag för att minska administrativa bördor och kostnader och underlätta tillträdet till den inre marknaden.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående studera frågan om att ytterligare minska byråkratin på mervärdesskatteområdet för ideella organisationer. Parlamentet understryker att det måste finnas större flexibilitet i mervärdesskattesystemet för de medlemsstater som vill vidta genomgripande åtgärder, för att minska de administrativa bördorna på mervärdesskatteområdet för dessa organisationer.

Effektiv uppbörd av mervärdesskatt

32.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att uppbörden av mervärdesskatt måste förbättras för att minska mervärdesskattegapet och möjligheterna till bedrägeri samt för att skydda seriösa näringsidkare mot mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet understryker att bekämpningen av skattebedrägerier i EU är en prioriterad fråga och stöder ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna, Europol, Eurojust och Olaf på detta område. Parlamentet efterlyser också ett klargörande av begrepp och definitioner såsom ”konsumtionsland” och ”etableringsland”.

33.  Europaparlamentet understryker att man måste förbättra den gränsöverskridande lagföringen i medlemsstaterna av mervärdesskattebedrägerier inom unionen och öka ansvarsskyldigheten och riskmedvetenheten på detta område.

34.  För att få till stånd effektiva gränsöverskridande utredningar av sådana bedrägerier och rättsliga förfaranden mot dessa krävs det en heltäckande och gemensam definition i EU-lagstiftningen av vad som är ett arrangemang för mervärdesskattebedrägeri eller ett karusellbedrägeri, vilket är den vanligaste formen av mervärdesskattebedrägerier, samt harmoniserade administrativa påföljder.

35.  Det finns inga tillförlitliga beräkningar tillgängliga av karusellbedrägeriernas omfattning. Europaparlamentet anser att ett verktyg för exakt värdering av mervärdesskattebedrägerier måste utarbetas, vilket även skulle möjliggöra relevanta jämförelser inom detta område mellan EU:s medlemsstater.

36.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med intensivare och snabbare samarbete mellan medlemsstaterna, bättre övervakning av informationsutbytet och direktare kontakter mellan lokala skattekontor med hjälp av en gemensam informationsportal på nätet, så att medlemsstaterna kan ge varandra effektivt stöd. Samarbetet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter, Eurojust, Europol och Olaf måste förbättras.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en förenkling och konsolidering av unionens bedrägeribekämpningslagstiftning och att inom ramen för denna process ta itu med svagheterna i samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nyligen (november 2010) inrättade mekanismen Eurofisc fungerar som ett praktiskt mervärde för medlemsstaternas gränsöverskridande utredningar av mervärdesskattebedrägerier, och att regelbundet rapportera till parlamentet om hur den fungerar samt offentliggöra dessa rapporter.

39.  Europaparlamentet betonar att möjligheterna att begå mervärdesskattebedrägerier kan minska betydligt genom den ökade användningen av ny teknik och innovativa lösningar. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att förstärka systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) genom att förkorta tidsspannet för insamling och registrering av uppgifter, och genom att ge utökad direkt tillgång till uppgifter.

40.  Europaparlamentet anser emellertid att diskussionen om olika uppbördsmetoder är av sekundär betydelse i förhållande till behovet av att råda bot på svagheterna och strukturproblemen i de befintliga bestämmelserna och förfarandena, och att den främsta prioriteringen i detta läge bör vara att ta itu med den bristande harmoniseringen och behovet att standardisera förfaranden och minska språkliga hinder, samtidigt som systemet görs mindre sårbart för bedrägeri.

41.  Europaparlamentet påpekar att det behövs ett tydligt tolkningsorgan på EU-nivå där medlemsstaterna kan få bindande svar i fråga om gemensamma skattemetoder och en likvärdig tillämpning av mervärdesskattebestämmelserna.

42.  Europaparlamentet påminner om att internationella aktörer ofta är väl rustade för att klara problem som uppstår vid affärsverksamhet på global nivå men att skattemyndigheterna ofta inte besitter samma sakkunskap. Parlamentet framhåller därför att samarbetet måste utformas på ett sätt som gör det lättare att skilja mellan ärliga näringsidkare och bedragare och att systemet måste göras mer lättbegripligt för båda sidor.

43.  Europaparlamentet anser att modellen med begränsade datalager (med en standardiserad revisionsfil(4)) tillsammans med modellen med certifiering av den beskattningsbara personen är de mest lovande modellerna för uppbörd av mervärdesskatt av de modeller som kommissionen för närvarande studerar, eftersom de redan genomförts med framgång i vissa medlemsstater och har visat sig förbättra uppbörden av mervärdesskatt.

Rättsliga förfaranden

44.  Europaparlamentet anser att näringslivet behöver tydliga mervärdesskattebestämmelser som ökar rättssäkerheten och sannolikheten för en enhetlig tolkning i medlemsstaterna. Parlamentet anser dessutom att nuvarande rådsdirektiv innehåller oklara bestämmelser som ökar risken för flera olika tolkningar och menar att detta leder till ett komplicerat system som hindrar gränsöverskridande aktiviteter och ökar den administrativa bördan. Parlamentet anser att mervärdesskattebestämmelserna inte bör undergräva EU:s politik på andra områden, såsom hållbarhet.

45.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka harmoniseringsnivån genom att

46.  Europaparlamentet anser att företagen behöver klara och entydiga mervärdesskattebestämmelser på EU-nivå för att stödja gränsöverskridande verksamheter och minimera den administrativa bördan och därmed företagens kostnader. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka kvaliteten och tydligheten genom att

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 347, 11.12.2006, s.1. (2) EUT C 20, 25.1.2008, s. 1. (3) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 13. (4) I enlighet med vad som fastställs/rekommenderas i OECD:s riktlinjer. (5) I enlighet med kommissionens förslag i KOM(1997)0325 av den 25 juni 1997.

Europaparlamentets beslut av den 13 oktober 2011 om rådets rekommendation om utnämningen av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (14862/2011 – C7-0312/2011 – 2011/0806(NLE))

P7_TA(2011)0437 A7-0337/2011

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 4 oktober 2011 (14862/2011),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C7-0312/2011),

–  med beaktande av artikel 109 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0337/2011), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 4 oktober 2011 uppmanade Europeiska rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Jörg Asmussen till ämbetet som direktionsledamot i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på Europeiska centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i detta fördrag. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 10 oktober 2011 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning, som varade i en och en halv timme, höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämningen av Jörg Asmussen till direktionsledamot i Europeiska centralbanken.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och garantier för projekt utanför Europeiska unionen och om upphävande av beslut 633/2009/EG (12443/1/2011 – C7-0270/2011 – 2010/0101(COD))

P7_TA(2011)0438 A7-0327/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (12443/1/2011 – C7-0270/2011),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0174),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från budgetutskottet (A7-0327/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter av den17.2.2011, P7_TA(2011)0062.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska unionens tecknande av nya kapitalandelar i Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) till följd av beslutet att utöka detta kapital (KOM(2011)0034 – C7-0038/2011 – 2011/0014(COD))

P7_TA(2011)0439 A7-0227/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0034),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0038/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 september 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7-0227/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen den 13 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2011/EU om Europeiska unionens tecknande av nya kapitalandelar i Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) till följd av beslutet att utöka detta kapital

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 1219/2011/EU.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition (KOM(2010)0273 – C7-0138/2010 – 2010/0147(COD))

P7_TA(2011)0440 A7-0157/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0273),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0138/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 september 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0157/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2011 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om skjutvapen och om införande av exporttillstånd samt import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning(EU) nr 258/2012/.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess (KOM(2010)0054 – C7-0042/2010 – 2010/0036(COD))

P7_TA(2011)0441 A7-0243/2010

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0054),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0042/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 juli 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0243/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet godkänner parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen den 13 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1336/2011.)

BILAGA

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionenom valet av förfaranden för antagandet av genomförandeakter

Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen förklarar att valet av förfaranden förantagandet av genomförandeakter när det gäller detta förslag inte påverkar och inte heller utgör ettprejudikat för valet av förfaranden vid framtida förslag.

(1) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 11 maj 2011 (Antagna texter P7_TA(2011)0219).

Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om förberedelser inför Europeiska rådets möte (den 23 oktober 2011)

P7_TA(2011)0442 B7-0534/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen som hölls den 28 september 2011,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådets kommande möte är mycket viktigt och att det slutligt och definitivt måste visa i vilken riktning utvecklingen ska gå.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens ordförande att lägga fram en omfattande plan med klara riktlinjer där separata faser för dess genomförande anges.

3.  Europaparlamentet understryker att en sådan plan helt och fullt ska bygga på gemenskapsmetoden och möjliggöra tillämpning av EU:s befintliga institutionella bestämmelser.

4.  Europaparlamentet betonar att en sådan plan måste ha klara tidsramar för att kunna återställa förtroendet och visa på möjligheter till utveckling.

5.  Europaparlamentet anser att en sådan plan åtminstone bör omfatta följande:

6.  Europaparlamentet betonar att den demokratiska legitimitet och redovisningsskyldighet som ingår i en sådan plan och alla relaterade åtgärder bör säkerställas genom att Europaparlamentet görs delaktigt, särskilt när det gäller införandet av ekonomisk styrning.

7.  Europaparlamentet kommer att utvärdera resultatet av Europeiska rådets möte mot bakgrund av ovanstående.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 13 oktober 2011 om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet

P7_TA(2011)0443 B7-0532/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juni 2011 om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Bulgarien och Rumänien(1),

–  med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser från mötet den 9−10 juni 2011 i Luxemburg,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24−25 juni 2011,

–  med beaktande av frågorna av den 29 september 2011 till rådet och kommissionen om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet (O-000224/2011 – B7-0440/2011, O-000225/2011 – B7-0621/2011, O-000223/2011 – B7-0439/2011),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fri rörlighet för personer är en grundläggande rättighet som garanteras unionsmedborgare i fördragen.

B.  Skapandet av Schengenområdet och införlivandet av bestämmelserna i Schengenregelverket inom EU:s ramar är en av de största landvinningarna i det europeiska integrationsprojektet.

C.  Rumänien och Bulgarien har uppfyllt samtliga kriterier för att framgångsrikt slutföra Schengenutvärderingen.

D.  Båda ländernas beredskap för anslutning till Schengenområdet bekräftades av parlamentet i dess resolution av den 8 juni 2011 och av rådet i dess slutsatser av den 9 juni 2011.

E.  Under Europeiska rådet den 24 juni 2011 kom stats- och regeringscheferna överens om att beslutet om Bulgariens och Rumäniens anslutning skulle fattas senast i september 2011.

F.  Beslutet om Bulgariens och Rumäniens anslutning sköts upp efter rådets misslyckade votering under mötet den 22 september 2011.

1.  Europaparlamentet påpekar att båda länderna har genomfört en djupgående omstrukturering av sina integrerade gränskontrollsystem genom omfattande investeringar i myndigheter med ansvar för brottsbekämpning, bl.a. utbildningsåtgärder och modern teknik, och de har synbarligen förstärkt sina institutionella och rättsliga regelverk, ett faktum som framhävts i samtliga rapporter under Schengenutvärderingen.

2.  Europaparlamentet noterar det ständiga stöd och den solidaritet som Bulgarien och Rumänien såsom pålitliga partnerländer i Sydösteuropa har uppvisat, tillsammans med deras löpande bidrag till gränssäkerheten i denna del av EU.

3.  Europaparlamentet understryker att båda länder fullt ut har införlivat Schengenregelverket, vilket enligt deras anslutningsfördrag och EU:s nuvarande regelverk är den enda förutsättningen för anslutning till Schengenområdet.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att fatta beslutet om en utvidgning av Schengenområdet med Bulgarien och Rumänien endast på grundval av Schengenregelverket och Schengenförfarandena. Parlamentet menar att ytterligare kriterier inte kan påläggas medlemsstater som redan håller på att ansluta sig till Schengenområdet.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en utvidgning av Schengenområdet med Bulgarien och Rumänien och uppmanar Europeiska rådet att fortsätta enligt EU-fördraget och vidta nödvändiga åtgärder för att Bulgarien och Rumänien ska kunna ansluta sig till Schengenområdet.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden enligt EU:s lagstiftning vad gäller kriterierna för anslutning till Schengenområdet, och att inte ge vika för populism i hemlandet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0254.

Europaparlamentets förklaring av den 13 oktober 2011 om hantering av hundbeståndet inom Europeiska Unionen

P7_TA(2011)0444 P7_DCL(2011)0026

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 13 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om översynen av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010(1),

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt fördraget är djur kännande varelser, och EU och dess medlemsstater måste ta full hänsyn till djurens välfärd.

B.  I vissa medlemsstater utgör förvildade djur en fara för folkhälsa och säkerhet.

C.  Vissa medlemsstater tar till extrema åtgärder mot förvildade djur.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försäkra sig om att den princip som nämns i artikel 13 i EUF-fördraget respekteras av medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna antar omfattande strategier för hantering av hundbeståndet, vilket inbegriper åtgärder som hundkontrollagar och lagar mot grymhet, stöd för veterinära åtgärder som rabiesvaccineringar och sterilisering för att begränsa antalet oönskade hundar och främjande av ett ansvarsfullt husdjursägande.

3.  Europaparlamentet ber kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att införa obligatorisk identifiering och registrering av varje hund, genom system som är jämförbara inom hela EU för att undvika sjukdomsspridning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(2) till kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 25. (2) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 13 oktober 2011 (P7_PV(2011)10-13(ANN1)).